Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Civila samhället, trossamfund och folkbildning

Betänkande 2024/25:KrU8

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
29 april 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Civila samhället, trossamfund och folkbildning(pdf, 330 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:8 Civila samhället, trossamfund och folkbildning

Beslut

Nej till motioner om det civila samhället, trossamfund och folkbildning (KrU8)

Riksdagen sa nej till cirka 70 förslag som berör civilsamhället, trossamfund och folkhögskolor i motioner från den allmänna motionstiden 2024.

Förslagen handlar bland annat om statliga stöd, utvärdering av demokrativillkoren, en central databas över statsbidrag till civilsamhället, ett nationellt företrädarregister för föreningar och sammanslagning av myndigheter.

Riksdagen hänvisar bland annat till att arbete redan pågår i många av de områden som förslagen handlar om.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 40

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-04-08
Justering: 2025-04-10
Trycklov: 2025-04-14
Reservationer: 12
Betänkande 2024/25:KrU8

Alla beredningar i utskottet

2025-03-25, 2025-04-08

Nej till motioner om det civila samhället, trossamfund och folkbildning (KrU8)

Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 70 förslag som berör civilsamhället, trossamfund och folkhögskolor i motioner från den allmänna motionstiden 2024.

Förslagen handlar bland annat om statliga stöd, utvärdering av demokrativillkoren, en central databas över statsbidrag till civilsamhället, ett nationellt företrädarregister för föreningar och sammanslagning av myndigheter.

Kulturutskottet hänvisar bland annat till att arbete redan pågår i många av de områden som förslagen handlar om.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-04-23
Debatt i kammaren: 2025-04-24
Stillbild från Debatt om förslag 2024/25:KrU8, Civila samhället, trossamfund och folkbildning

Debatt om förslag 2024/25:KrU8

Webb-tv: Civila samhället, trossamfund och folkbildning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Nordblom (M)
Anf. 158 Carl Nordblom (M)

Herr talman! Samhället är större än staten. Samhället är större än vår offentliga byråkrati, våra myndigheter och våra skattefinansierade politiska satsningar.

Voluntary cooperation is the basis of a free society – så skrev Milton Friedman i boken Kapitalism och frihet 1962. Jag håller med. Vårt civila samhälle grundar sig på fria individers samverkan med varandra i fria sammanslutningar. Det är A och O i ett demokratiskt och fritt samhälle.

Alla våra föreningar, idrottslag, trossamfund, välgörenhetsorganisationer, spelklubbar, studieförbund, föräldrakooperativ, intresseföreningar med mera bidrar med valfrihet och till ett mer levande samhälle. Ett starkt och levande civilsamhälle är därför mycket viktigt i ett land som Sverige.

Den politiska debatten här i riksdagen har under mandatperioden präglats av ett stort fokus på ökad kontroll och en uppstramning av regelverket kring hur skattebetalarnas pengar som går till vårt civilsamhälle ska hanteras och redovisas. Det har varit bra och nödvändigt. Under lång tid har bidragsgivningen till det svenska civilsamhället och folkbildningen grundat sig på tillit. Det har kanske fungerat en gång i tiden, men tyvärr inte i det samhälle vi i dag lever i.

Detta har inte minst blivit tydligt i Riksrevisionens kritik av bidragsgivningen, där man tydligt signalerar att skattepengar har missbrukats och utnyttjats av bland annat kriminella och extremistiska krafter eller riskerar detsamma. Detta, herr talman, tycker ingen är bra.

Varje morgon går miljontals människor i Sverige till jobbet. De arbetar långa dagar för att sedan komma hem och ta hand om familjen och försöka få ihop vardagspusslet. Alla dessa hårt arbetande skattebetalare ska känna sig trygga med att deras hårt hoparbetade pengar går till rätt saker och rätt ändamål. Det är därför bra och glädjande att regeringen under mandatperioden infört demokrativillkor för att hindra att skattepengar går till föreningar, individer och organisationer vars verksamheter strider mot samhällets grundläggande värderingar.

Herr talman! En viktig del av det svenska civilsamhället är vår folkbildning, inte minst alla folkhögskolor runt om i landet som bidrar med bildning och en möjlighet att förbättra sina studieresultat. Många folkhögskolor är även en viktig utbildningsplats för jobb och kompetensutveckling. Regeringen satsar under mandatperioden 100 miljoner extra per år på just folkhögskolorna för att återuppta en satsning på dessa efter fler tuffa år av ökade kostnader och avslutade pandemistöd.

Herr talman! Även studieförbunden är en viktig del av det svenska civilsamhället. För att återupprätta förtroende och tillit och värna skattebetalarnas pengar som finansierar studieförbunden har regeringen infört skärpta återrapporteringskrav för Folkbildningsrådet, stärkt Folkbildningsrådets roll och gett dem möjlighet att dra tillbaka statsbidrag från mottagare som inte uppfyller villkoren för statsbidragen. Regeringen har även infört att rådet ska kunna begära in ekonomisk redovisning från mottagaren gjord av en auktoriserad revisor.

Att inte minst barn och unga ska ha meningsfulla fritidssysselsättningar är av största vikt för folkhälsan, integrationen, tryggheten och sammanhållningen i samhället.

En välfungerande folkbildning bidrar till att fler människor från alla delar av samhället får möjlighet att påverka sin livssituation och delta i samhällsutvecklingen. Den höjer den allmänna bildningsnivån och ökar även intresset för kulturlivet.

Herr talman! Under mandatperioden har den moderatledda regeringen tagit ansvar för Sverige och Sveriges ekonomi. Man har bekämpat en skyhög inflation och genomfört historiska satsningar på försvaret, rättsväsendet och Sveriges trygghet.

Man har under denna mandatperiod tvingats att prioritera. Trots tuffa prioriteringar och stora nödvändiga satsningar på andra håll har man fortsatt att prioritera det svenska civilsamhället och folkbildningen. Folkbildningen prioriteras fortfarande med 4 miljarder per år. 800 miljoner per år satsas på fritidskortet för barn och unga. Nästan 1 miljard per år satsas på bibliotek och fysiska böcker.

Under 2023–2025 har man via civilsamhället satsat 300 miljoner mot ofrivillig ensamhet. 150 miljoner per år har gått till satsningar för människor i social utsatthet via civilsamhället och 200 miljoner till att motarbeta psykisk ohälsa, även det via civilsamhällets organisationer.

Herr talman! Listan fortsätter. Jag skulle kunna fortsätta flera minuter till.

Jag kan bara åter konstatera: Trots en global lågkonjunktur, trots krig i Europa och trots kampen mot den organiserade brottsligheten orkar och vill vår moderatledda regering fortsätta att prioritera civilsamhället, föreningslivet, folkbildningen och våra barn och unga.

Azadeh Rojhan (S)
Anf. 159 Azadeh Rojhan (S)

Herr talman! Jag kommer att fokusera på civilsamhället, och min partivän Magnus Manhammar kommer senare att tala om folkbildningen.

En kammardebatt om civilsamhället borde inte handla om budgetposter eller bidragsregler. Den bör främst handla om vår syn på samhället, om människors rätt att organisera sig och om civilsamhällets plats i vår demokrati. För oss socialdemokrater är civilsamhället inte en kvarleva från förr, inte heller en symbol att hålla upp, utan det är själva blodomloppet i vår demokrati. Det är där engagemanget växer, där gemenskap formas, där förändring börjar – i föreningar, i studieförbund och i samlingslokaler.

Civilsamhället är inte en lyx vi kan välja att ha, utan det är en nödvändighet för att vår demokrati ska fungera. Ändå tvingas vi nu bevittna hur detta utrymme begränsas, inte bara genom politiska prioriteringar i budgeten utan även genom en alltmer misstänkliggörande ton från makthavare som ser organiserat engagemang som ett hot snarare än en tillgång.

Herr talman! Sverige har byggt sin demokrati underifrån. Det har varit genom folkbildningen, föreningslivet, kooperationen och kampen för jämlikhet som demokratin har fördjupats och breddats. Och vi har gjort det tillsammans över klassgränser, mellan generationer och över hela landet.

Men sedan regeringsskiftet 2022 har vi sett en motsatt rörelse. Nedskärningar slår hårt mot folkbildningen, och självklara mötesplatser stängs igen. Föreningslivet på landsbygden pressas.

I Giva Sveriges rapport Staten, kapitalet eller medborgaren – vem finansierar civilsamhället? kan vi läsa att det inte bara handlar om nedskärningar, utan att det också handlar om en förändrad politisk styrning där själva stödstrukturen för civilsamhället har förskjutits. Det handlar om hur röstbärande organisationer, som fredsrörelsen eller konsumentorganisationer, får mindre stöd eller inget stöd alls. Samtidigt styrs offentliga medel i allt högre grad till verksamheter som främjar gemenskap men inte påverkan.

Rapporten väcker därför viktiga frågor: Vad är civilsamhällets roll i framtiden? Ska den bara vara en sektor som levererar service? Vad händer med föreningslivet som politisk kraft, som röst för dem utan röst?

Herr talman! Vi ser också hur organisationer som granskar makten eller försvarar mänskliga rättigheter misstänkliggörs. Den politiska retoriken har blivit allt hårdare, och i stället för att erkänna civilsamhället som en demokratisk kraft ifrågasätts dess legitimitet.

I intresseorganisationen Forums rapport Stämplad som demokratiextremist går det att läsa hur civilsamhällesorganisationer i Sverige i dag utsätts för en allt hårdare retorik. Organisationer och enskilda individer inom civilsamhället stämplas som extremister, samhällshot och till och med som terrorister. Det är inte för att de bryter mot några lagar, utan det är för att de höjer sina röster för jämlikhet, antirasism, klimatfrågor och andra demokratiska värden.

Över 150 ledare från ideella organisationer vittnar i rapporten om hur deras verksamheter har påverkats och om kännbara konsekvenser såsom minskad finansiering, förlorade samarbeten, en ökad känsla av otrygghet och behovet av självcensur.

Herr talman! Civilsamhället möter också allvarliga praktiska hinder i vardagen. Visste ni att 70 procent av våra ungdomsorganisationer i dag har svårt att öppna eller inneha ett bankkonto? Krångliga regler, höga avgifter och långa handläggningstider tvingar unga att lägga ned föreningar innan de ens har hunnit komma igång. Det är faktiskt absurt, och det är dags att vi tillsammans ser över hur dessa hinder kan undanröjas.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill underlätta för det ideella engagemanget, inte försvåra det. I dialog med det civila samhället vill vi se över hur vi kan utveckla det civila samhällets möjligheter att göra människor delaktiga utifrån engagemang och vilja att påverka. Vi vill stärka förutsättningarna för det civila samhället att bidra till samhällsutvecklingen och välfärden både som röstbärare och opinionsbildare och med en mångfald av verksamheter. Vi ser ett stort behov av att fördjupa och sprida kunskapen om det civila samhället.

Vi anser att det behövs riktlinjer för hur myndigheter ska hantera denna sektor med respekt för dess särart. På senare år har det skett en glidning där ett antal myndigheter har hävdat att samma regler som gäller för privat näringsverksamhet också ska gälla för ideell föreningsverksamhet. Ibland har frågan kommit upp för att ett företag har drivit ett rättsfall, och ibland har myndigheterna agerat på eget initiativ, ofta med hänvisning till EU-direktiv.

Utvecklingen förändrar förutsättningarna för ideell föreningsverksamhet och tvingar föreningarna att anpassa sig till lagstiftning som är skriven för vinstsyftande aktörer på en marknad, alltså för aktörer som agerar utifrån en helt annan logik. Den här glidningen har skett i strid med en bred politisk enighet om att värna det civila samhällets särart. Vi behöver sätta ett stop för detta.

Herr talman! Runt om i vårt land finns en imponerade mängd allmänna samlingslokaler som drivs av föreningslivet. Många har sitt ursprung i de svenska folkrörelserna. De föreningsdrivna samlingslokalerna har en avgörande roll för vårt civilsamhälles förutsättningar att verka, inte minst på landsbygden och i glesbygd där samlingslokalerna på många platser är navet för bygden. De fungerar som mötesplatser för föreningslivet, och de är på många platser arenan för att konst och kultur ska finnas tillgänglig i hela landet. Och det var därför vi socialdemokrater föreslog en ökning med 50 miljoner kronor till samlingslokaler – just för att värna möjligheten och existensen av allmänna samlingslokaler runt om i vårt land.

Herr talman! När demokratin utmanas i Europa och i världen måste vi stärka dess fundament här hemma. Då måste vi försvara våra samlingslokaler, våra studieförbund, vår folkbildning och våra ideella rörelser. Då måste vi förstå att föreningsfrihet, yttrandefrihet och organisationsfrihet inte är symboler, utan de är byggstenar i varje levande demokratiskt samhälle. Därför väljer vi socialdemokrater att värna civilsamhällets frihet, dess mångfald och dess kraft. Vi vill rusta det för framtiden – inte pressa det till tystnad.

Vi vill ha en ideologisk debatt om hur vi ser på samhället, om människors rätt till organisering, om makt och motmakt. Vi står upp för civilsamhället – inte för att vi måste, utan för att vi vet att utan det förlorar vi vår demokratiska ryggrad och den framtid vi alla har rätt att forma tillsammans.

Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 6.

(Applåder)

Magnus Jacobsson (KD)
Anf. 160 Magnus Jacobsson (KD)

Herr talman! Vi lever i ett starkt och väl organiserat samhälle där den ”starka staten” har gett enskilda personer en stor frihet att utveckla sina egna liv utifrån egna tankar och idéer. Så ser det inte ut i de flesta länder. Tvärtom! I större delen av världen är staten inte vare sig väl utvecklad eller en trovärdig partner, vilket gör att den enskilde litar mer till familjen och släkten för att utveckla ett gott liv.

För många av oss som lever i Sverige är detta något främmande eftersom vi har vant oss vid en stat som tar hand om oss från vaggan till graven. Frågan är dock om den starka staten verkligen ger oss den frihet som vi behöver. Psykisk ohälsa och ensamhet breder ut sig. Många känner att de saknar en djupare mening i livet, och en del är så bekymrade att de är rädda för att gå ut på kvällen eller samtala med en granne. Staten verkar inte lösa alla våra problem.

Herr talman! I vår välorganiserade vardag tror jag att vi behöver fundera över vad som är statens naturliga uppgifter och vad vi alla, var och en tillsammans, har ansvar för. Staten kan organisera offentlig trygghet samt välfärd, men det är i familjen och släkten, i de naturliga gemenskaperna i civilsamhället i form av idrotts- och kulturföreningar samt i kyrkor och samfund som närvärmen frodas. Det är där vi lär känna varandra på ett djupare sätt. Det är i dessa gemenskaper vi kan se att livet är mer än bara arbete och att betala skatt.

När vi i dag debatterar civilsamhället, trossamfund och folkbildning vill jag som kristdemokrat vara tydlig med att vi anser att det är i dessa gemenskaper som det goda samhället har störst förutsättningar att utvecklas. Det är bland annat därför vi arbetar för att biståndet ska ligga kvar på en högre nivå än i dag men förmedlas via olika delar av civilsamhället, vilket minskar risken för korruption.

Det är också därför vi anser att folkhögskolorna borde ha ett större budgetanslag, då de har visat att de är duktiga på att få personer som står långt från arbetsmarknaden att komma i jobb. Det är även utifrån detta perspektiv som vi har kämpat för att få till ett fritidskort som gör att barn och unga i utsatta områden får lättare att engagera sig i idrotts- och kulturföreningar.

Herr talman! Förutom att civilsamhället, trossamfunden och folkbildningen ger den enskilde en möjlighet att utvecklas som person är det i dessa gemenskaper som den moderna svenska demokratin har växt fram. När Fredrik Olaus Nilsson år 1848 anordnade det första baptistdopet i Halland lades grunden till den svenska första baptistförsamlingen, och det var i denna kyrkorörelse som man för första gången hade lika rösträtt för män och kvinnor.

Baptisterna blev en förebild för flera fria samfund som växte fram under 1800-talet. Utifrån dessa samfund utvecklades frisinnet, som kämpade för religionsfrihet och allmän och lika rösträtt. Vartefter frikyrkorna och bönehusen växte fram började även nykterhetsrörelserna att växa, och då det ofta fanns en personunion mellan dessa rörelser tog de med sig de demokratiska traditioner som växte fram i frikyrkan. I slutet av 1800-talet, när arbetarrörelsen växte fram, var även den en del av den nya demokratiska traditionen.

På så sätt förenades frikyrkor, frisinne, nykterhetsrörelsens fackföreningar och arbetarpartier i en kamp för religionsfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet, och än i dag är det inom civilsamhället som dessa friheter bäst utvecklas och bevaras.

Herr talman! Vi kan alltid tvista om hur mycket resurser som ska fördelas från stat, regioner och kommuner till olika delar av civilsamhället, men vi kan inte förneka civilsamhällets, trossamfundens och folkbildningens betydelse för den svenska demokratin och framväxten av den svenska välfärdsmodell där alla bidrar utifrån sin förmåga och där vi försöker ge till den enskilde utifrån dennes behov.

Herr talman! Även om jag som kristdemokrat sjunger civilsamhällets lov tvingas jag tyvärr konstatera att det också finns problem. Vi har sett hur enskilda grupper utnyttjar regler för egen vinnings skull. Vi ser även hur en del fastnar i smala grupperingar där man inte träffar andra. Till vissa delar kan det senare vara förståeligt, särskilt om man kommer ny till ett land. Men även om det finns förklaringar till att en situation uppstår är det viktigt att vi värnar regelverket avseende demokratimål och hur samhället fördelar sina resurser.

Det är därför positivt att exempelvis studieförbunden har sett över sina regler och att de arbetar aktivt med att motverka felaktig användning av pengar. Det är också bra att det offentliga i form av kommuner, regioner och stat har sett över sina regelverk. Genom att skapa bra och väl fungerande regler avseende offentligt ekonomiskt stöd värnar vi dem som använder sig av detta stöd, vilket möjliggör ett fortsatt offentligt stöd även i framtiden.

Herr talman! Vi ser att samhällsklimatet har hårdnat. Konflikter i Mellanöstern spiller över till våra gator och torg. Antisemitism och hatiska utfall mot judar som bor i Sverige har fått som konsekvens att staten har varit tvungen att se över stödet till trossamfund och då framför allt till judiska synagogor, förskolor och skolor. Vi får aldrig acceptera att antisemitismen kommer tillbaka och förpestar vårt samhälle.

Herr talman! Vi ser också hur andra religiösa grupper – kristna och muslimer – utsätts för övergrepp. Även om dessa övergrepp inte är likställda med det som judar utsätts för är inte heller de acceptabla.

Avseende hot och våld är det staten som har det absoluta ansvaret i och med att staten äger våldsmonopolet. Det är ett ansvar som staten måste och ska ta. Men jag tror att civilsamhället, trossamfunden och folkbildningen kan vara med och dämpa den polarisering som finns i samhället. Det samlade civilsamhället har varit med och byggt upp vårt demokratiska samhälle, och jag tror att det har en viktig uppgift att bevara vårt samhälle även i denna tid, som tyvärr präglas av polarisering.

Med detta, herr talman, yrkar jag avslag på alla motioner och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jonas Andersson (SD)
Anf. 161 Jonas Andersson (SD)

Herr talman! I dag debatteras kulturutskottets betänkande om det civila samhället, trossamfund och folkbildning. Jag tänker redogöra för Sverigedemokraternas hållning när det gäller hur de här frågorna har behandlats i betänkandet.

Inledningsvis vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 7 i betänkandet.

Det civila samhället är enormt viktigt för Sverige som land och för enskilda svenskar. Det ger mening för många. Det ger gemenskap, bildning, kultur, fysisk aktivitet och mycket mer. Allt det vet vi.

För Sverigedemokraterna är det viktigt att politiken skapar bra förutsättningar för civilsamhället att frodas och vara fritt. Det är viktigt att civilsamhällets oberoende värnas. Av det följer att det samtidigt är viktigt att civilsamhället inte blir så pass beroende av staten att det går mot att bli en förlängd arm till det offentliga Sverige.

En sådan negativ utveckling såg vi enligt min uppfattning under de tidigare rödgröna regeringarna. Då ställde politiken till med invandringskaos och andra problem, och sedan försökte man rikta in civilsamhället på att städa upp och fixa de problem man själv hade ställt till med genom beslut i den här kammaren och i andra församlingar runt om i vårt land.

Herr talman! Innan Sverigedemokraterna och regeringspartierna tog över rodret i Sverige var politiken för civilsamhället gravt misskött av de rödgröna regeringarna. Till vilken grad det berodde på inkompetens, nonchalans eller båda delar kan förstås diskuteras. Klart står i varje fall att en massa problem uppstod som präglar politikområdet än och att de uppstod tack vare den politiska handlingsförlamning som då rådde.

Hittills under den här mandatperioden har civilsamhällespolitiken kretsat mycket kring att Sverigedemokraterna och regeringspartierna har fått rensa upp i det träsk som de rödgröna lämnade efter sig. Jag har flera gånger tidigare pratat om det i kammaren.

Bland annat har vi redan genomdrivit skärpta riktlinjer till Folkbildningsrådet, tilläggsdirektiv till Folkbildningsutredningen samt en uppdelning av folkbildningens budgetanslag i en del för studieförbunden och en del för folkhögskolorna. Vi har även skärpt demokrativillkoren vid statsbidrag till civilsamhället.

Utöver de saker vi har gjort och gör med regeringen när det kommer till frågor om det civila samhället driver Sverigedemokraterna på för ytterligare förändringar som kommer att skapa ordning och reda. Ett förslag som behandlas i det här betänkandet återfinns i reservation 7, som jag yrkade på i början av anförandet. Vi vill införa en central databas som visar alla offentliga bidrag till civilsamhället och vilka organisationer som tar del av dem.

Det här vill vi göra för att det ska bli lättare för såväl statliga som lokala aktörer att få en bra överblick över vilka bidragsflöden som finns, liksom för att hjälpa myndigheterna att samverka för att stoppa fusk och felaktigheter. Egentligen tycker jag att det är helt galet att vi inte redan har en sådan databas på plats, måste jag säga.

I sin granskning av den statliga bidragsgivningen till civilsamhället från 2023 föreslog Riksrevisionen att en sådan typ av databas ska inrättas. Det förslaget omfattade dock bara statsbidrag. Sverigedemokraterna går alltså längre i den delen då vi vill se att även den kommunala och regionala nivån omfattas.

Ett annat förslag av liknande karaktär från Sverigedemokraterna, som också finns med i betänkandet, är att införa ett nationellt företrädarregister som innehåller uppgifter om företrädarna för de civilsamhällesorganisationer som mottar offentliga bidrag. Att införa ett sådant register skulle hjälpa våra myndigheter att få bättre överblick och kontroll – det skulle bli svårare för personer i civilsamhällesorganisationer att använda bidrag felaktigt. Registret skulle också kunna användas för att se om företrädare varit inblandade i exempelvis ekonomisk brottslighet. Exakt hur ett sådant här register ska se ut behöver vi förstås utreda.

Gällande såväl våra förslag om en central databas för offentliga bidrag som förslaget om ett företrädarregister hänvisas i betänkandet till att förslag som dessa bereds av regeringen. Det är viktigt att regeringen skyndsamt får dessa verktyg på plats. Med hjälp av dem kommer vi att ha ännu starkare möjligheter att slå tillbaka mot kriminella och andra mörka krafter som vill tillskansa sig skattebetalarnas pengar genom föreningslivet.

Herr talman! Förra året beslutade riksdagen om att införa demokrativillkor vid statsbidrag till civilsamhället, i linje med den proposition som Sverigedemokraterna och regeringen hade förhandlat fram. Det var ett viktigt steg framåt för att förhindra att skattebetalarnas pengar hamnar i fickorna på islamister, kriminella element och andra som ska hållas borta.

De nya reglerna började gälla från och med årsskiftet. Det är alltså inte så länge sedan, men det är viktigt att vi följer upp konsekvenserna av de nya demokrativillkor som nu finns på plats.

Sverigedemokraterna har därför ett förslag i betänkandet som går ut på att ge en myndighet, exempelvis Statskontoret, i uppdrag att återkommande utvärdera konsekvenserna av de nya demokrativillkorens införande. Konsekvenserna behöver bli tydligt klarlagda över tid. Det handlar om förtroendet för det svenska civilsamhället och naturligtvis, för den delen, för politiken, som har varit med och genomdrivit dessa villkor. Det är viktigt att demokrativillkoren träffar rätt och att de blir skarpa nog när det gäller att hålla odemokratiska aktörer borta från statsbidrag till civilsamhället. Sverigedemokraterna är redo att agera för ytterligare skärpningar om det skulle visa sig behövas.

Herr talman! Folkbildningsväsendet är en del av det civila samhället som har fått särskilt mycket uppmärksamhet på senare år, i den här kammaren och i samhällsdebatten i övrigt. Efter de nödvändiga reformerna och den uppstädning som Sverigedemokraterna och regeringen tillsammans har gjort på området under mandatperioden har tonläget från Socialdemokraterna och de övriga rödgröna partierna nått absurda nivåer, inte minst när det gäller det minskade anslaget till studieförbunden i statsbudgeten. Man har pekat på att krisberedskapen skulle vara hotad i Sverige och drar paralleller till att Ukraina skulle stå emot Ryssland så pass bra som man gör tack vare folkbildning och studieförbund i stil med dem vi har i Sverige.

Är det inte den typen av överdrifter man kommer dragandes med är det i stället att landsbygden nu kommer att närmast ödeläggas när studieförbunden inte längre får fullt lika många miljarder i statsbidrag att bedriva sin verksamhet med. Även den svenska musikbranschen skulle, har vi fått höra, vara allvarligt hotad med tanke på att studieförbunden prioriterar bort replokaler i det rådande läget.

Socialdemokraternas och övriga rödgröna partiers absurda tonläge i frågan gör att studieförbunden och folkbildningen missgynnas – det blir ett slags björntjänst, om man så vill. Det är uppenbart att en hel del av det man säger är överdrivet och skymmer en mer seriös debatt om dessa frågor, som jag tycker att de förtjänar.

Att vettig folkbildningsverksamhet får bra villkor är bra, men det finns naturligtvis stora möjligheter för studieförbunden att prioritera framåt med de budgetanslag som kvarstår. Väljer studieförbunden bort dagens lunchdiscon i utsatta områden, kurser i hundparkour, speciella trumkurser för icke-binära och andra tveksamma kurser som man i dag sysslar med kommer mer pengar att finnas över till det som är allra viktigast, som till exempel replokaler, som vi har fått höra mycket om.

Herr talman! Sverigedemokraterna fortsätter att arbeta för ordning och reda i civilsamhällespolitiken. Vi har kommit en bra bit på väg, men än är vi inte nöjda.

Vasiliki Tsouplaki (V)
Anf. 162 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr talman! Dagens betänkande berör stora områden som Vänsterpartiet håller högt: folkbildningen, trossamfundens villkor och mer övergripande civilsamhällesfrågor. Vi har inga motioner på området i år men en väl utvecklad politik och stora förstärkningar i vår skuggbudget. Det svenska civilsamhällets organisationer är väldigt viktiga byggstenar i vår demokrati och behöver goda villkor för att verka.

Tyvärr verkar den konsensus som funnits kring behovet av ett starkt civilsamhälle ha försvunnit. I stället för att känna att de ses som en tillgång för samhället känner många som engagerar sig att politiska företrädare i kommuner och regioner och på nationell nivå behandlar dem med misstänksamhet och ibland till och med ser dem som hot mot demokratin.

Företrädare för regeringsunderlaget vill begränsa yttrandefrihet och möjlighet till organisering, bland annat för personer som arbetar statligt, när man inte skiljer mellan människors privatliv och deras yrkesutövande. Vi såg det till exempel när Carl-Oskar Bohlin ifrågasatte en enskild anställds engagemang i klimatfrågor.

Nu diskuteras också vandelsregler som kan begränsa yttrandefriheten för den som har tillfälligt uppehållstillstånd. Det skrämde mig tyvärr mycket när jag hörde att ministern Jakob Forssmed i radio uttryckte att han inte såg några problem med att våra grundläggande fri- och rättigheter skulle kunna skilja sig åt beroende på om vi är svenska medborgare eller inte. Detta går helt på tvärs mot våra grundlagar och internationella överenskommelser. När man tar så lätt på grundläggande demokratiska principer känner jag att vi är illa ute.

Herr talman! Vi ser också att både brist på uppräkning av ekonomiska stöd och lagar och regelverk sätter käppar i hjulet för civilsamhället i dag. Vänsterpartiet vill att myndigheter och förtroendevalda får ökad kunskap om civilsamhällets funktion och vikt och att fler beslut belyses utifrån vilka effekterna blir för olika typer av organisationer.

Ideellt arbete bidrar med stora och viktiga insatser som vi som samhälle inte har råd att mista. Ändå har många organisationer svårt att ens kunna öppna ett bankkonto, hyra en lokal eller samarbeta internt genom att till exempel betala för stödtjänster. För personer med funktionsnedsättning utgör regelverk för färdtjänst, ledsagning och Försäkringskassans bedömningar hinder för att på olika sätt bli en del av föreningslivet. Detta måste åtgärdas skyndsamt.

Till dessa väldigt handfasta problem kommer frågan om hat och hot mot den som engagerar sig i politiska frågor. Särskilt svårt är det i dag för barn- och ungdomsorganisationernas företrädare, rasifierade personer och hbtqi-personer.

Herr talman! När det gäller folkbildningsområdet är det viktigt att den självförvaltningsmodell vi har i dag bevaras och att det även fortsatt råder armlängds avstånd mellan folkbildningen och politiken. Det har varit ett återkommande tema denna mandatperiod att företrädare för regeringspartierna har förlöjligat och ifrågasatt innehåll i och nytta med kurser inom såväl högskola som folkhögskola och studieförbund. Vi fick höra exempel härifrån talarstolen alldeles nyss. Alternativet till dagens fria folkbildning är kanske ministergodkända kurskataloger.

För oss i Vänsterpartiet är det centralt att det fortsatt är fritt och frivilligt som är ledorden och att politiker inte ska styra innehållet i kursutbudet inom folkbildningen.

Det finns också anledning att rikta stark kritik mot regeringens stora neddragningar på området. Folkhögskolorna borde ha fått behålla den förstärkning som tillkom under pandemin, för behovet av utbildningsplatser är alltjämt stort. Nu ser vi att väldigt många unga skulle behöva en plats när de inte klarat av gymnasiet och arbetslösheten är väldigt hög. Även om det inte primärt är folkhögskolorna som ska lösa dessa problem kan de spela en viktig roll med såväl allmän som särskild kurs och yrkesutbildningar.

Vi ser att det också behövs en rejäl höjning av ersättningen per deltagare, för den har släpat efter under väldigt många år. Detta kan till exempel försvåra rekryteringen av lärare, lyfter man från folkhögskolornas sida. Det ger också sämre möjligheter till extra hjälp för de många deltagare som har stora stödbehov.

Herr talman! Jag vill också beröra de nedskärningar som har skett inom studieförbundens verksamhet. Det är väldigt olyckligt. Det är många musikhus och replokaler som har tvingats stänga. Det är många studiecirklar som inte blir av och samarbeten med andra organisationer som ställs in. Detta drabbar människor runt om i hela landet som vill lära tillsammans med andra. Men effekterna är mest kännbara på mindre orter och i glesbygd, där mötesplatserna, kulturutbudet och hela föreningslivet är beroende av just studieförbunden.

I en debatt vi hade här för ungefär två veckor sedan fick vi från Moderaternas kulturpolitiska talesperson Kristina Axén Olin höra att hon var besviken på att deras neddragningar på studieförbunden hade fått dessa effekter. Kanske hade man i regeringspartierna fått en felaktig uppfattning om att det förekom en massa luft i systemet och att pengarna låg oanvända på hög. Jag vet inte vilka förväntningar man hade när man skar ned så mycket. Men min förhoppning är att man nu tänker om när man ser hur det drabbar verksamheter runt om i landet. Jag hoppas att man tänker om inför höstbudgeten och stärker studieförbunden igen.

Herr talman! Trossamfundens villkor ska jag också beröra. De förändrades ju helt nyligen i och med de nya demokrativillkoren. Vi stod bakom den förändringen, men vi är lite oroliga för att regelverket kommer att leda till att man försvårar till exempel religiös idédebatt och att enskilda personers agerande ska få stor påverkan på hela organisationer. Vi följer frågan väldigt noga och hoppas att oron är obefogad.

Jag vill också ta upp den flytt av Myndigheten för stöd till trossamfund som är planerad. Det är också en utmaning som vi hoppas inte ska ta för mycket kraft från det viktiga arbete som myndigheten bedriver i dag.

Jag har stor respekt för att religiös tro är viktigt för väldigt många människor i vårt land. Jag ser det viktiga jobb många trossamfund gör i vårt samhälle när det gäller att erbjuda stöd till människor i kris, människor som lever i ensamhet och människor som är nya i vårt land. Det är människor som behöver ett sammanhang, en mötesplats och vägledning i livet.

Många religiösa mötesplatser är också viktiga kulturella arenor där man får uttrycka sig och uppleva sång och musik. Som beslutsfattare måste vi därför hitta en balans mellan regelverk som stöttar detta viktiga arbete samtidigt som vi är uppmärksamma på att inte religiösa påbud eller odemokratiska värderingar och arbetssätt tillåts begränsa människors frihet och välmående.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis berätta för dem som lyssnar på debatten att vi är på väg i en farlig riktning när det gäller grundläggande demokratiska principer i vårt land. Det sker inte på samma sätt som vi ser i USA, och det blir inte lika stora rubriker. Det är kanske för att Trumps omvandling av USA kan liknas vid en actionfilm där allting går väldigt snabbt. Men förändringarna i vårt land är mera att likna vid slow-tv som älgvandringen.

Alltsedan den här regeringen tillträdde med hjälp av Sverigedemokraterna har lagförslag och ekonomiska förslag som försvagar rättssäkerheten och våra individuella fri- och rättigheter lagts fram. Det har skett med argument om att motverka fusk och extremism, att bekämpa kriminalitet, att stärka vår motståndskraft mot främmande makt och göra oss mer attraktiva för Natomedlemskap. Men det har också skett med rasistiska förtecken.

Sverigedemokraterna har länge jobbat på att koppla ihop alla samhällsproblem med människor med utländsk bakgrund, och det har tyvärr slagit rot hos många politiker i den här kammaren. Det har gått så långt att man nu är beredd att kasta principer vi varit överens om i decennier överbord. Det är principer om alla människors lika värde och vad som bygger en stark demokrati.

Demokratin kan inte försvaras genom fler inskränkningar utan bara genom att stärka de rättigheter som generationer före oss har kämpat för. Demokratins hjärta slår i skyddet av individuella rättigheter i att vi tillåts uttrycka våra åsikter utan rädsla för repressalier.

Vi får inte låta oss luras av populistiska argument om säkerhet. Säkerhet utan frihet är inte säkerhet – det är förtryck.

Anne-Li Sjölund (C)
Anf. 163 Anne-Li Sjölund (C)

Herr talman! Det fria, oberoende civilsamhället – alltså våra föreningar, studiecirklar, trossamfund och frivilliga – är en grundsten i vår demokrati. För mig som har vuxit upp med byalag, idrottsföreningar och studiecirklar är det självklart vad civilsamhället betyder. Det är där vi lär oss att samarbeta, ta ansvar och lyssna på varandra. Det är där vi är människor tillsammans.

Jag har själv arbetat på ett studieförbund. Jag har sett vad som händer när människor möts. Jag har sett hur en studiecirkel blir mer än bara lärande. Det blir en plats där människor möts. De speglar sig i varandra, skrattar, lär och läker. Eller när någon går från att bara titta in till att bli cirkelledare, föreningsaktiv eller eldsjäl.

Det är det där det händer – inte i föreläsningssalar eller i förordningar utan i mötet, i samtalet, i den lilla cirkeln där en person får växa. Det är så tillit byggs, och tilliten är limmet i vår demokrati.

Men världen har förändrats. Vi pratar mer om beredskap, totalförsvar och hotbilder. Här kommer såklart civilsamhället in. Idrotten, folkbildningen, kulturen och alla ideella krafter är också beredskap. Det räcker inte bara med fler soldater eller bättre vägar: Vi måste också bygga samhällen som håller, där människor mår bra, där vi känner våra grannar och där vi ställer upp för varandra.

Idrotts- och friluftslivsrörelsen, föreningslivet och folkbildningen är vår mjuka beredskap. Det är där vi bygger styrka, sammanhållning och framtidstro. När föreningar försvinner, när studieförbunden drar ned och när bygdegårdarna tystnar förlorar vi mycket mer än vad vi anar. Vi måste stärka våra organisationer och inte låta dem utarmas.

Vi ser redan hur kultur, studieförbund, idrott och bygdegårdar drabbas av nedskärningar. Det var inte staten som löste mathjälpen under pandemin – det var föreningarna, kyrkorna och grannskapen. Detta oroar mig när jag ser hur villkoren nu förändras. Nedskärningar i stödet till studieförbunden är ett dråpslag mot tusentals verksamheter, från små orter i inlandet till förorter i storstäderna. Redan nu tvingas cirklar ställas in. Personal sägs upp, replokaler stängs och dörrar låses.

Man slår undan benen för dem som mest behöver civilsamhället i en tid då vi behöver mer gemenskap, inte mindre. Det är både kortsiktigt och sorgligt.

En tredjedel av alla replokaler i Sverige riskerar att försvinna. Det handlar om cirka 20 000 unga människor som kanske inte längre har någonstans att spela, öva eller hitta sin röst. Det är band som splittras och röster som tystnar. Som Per Gessle sa: I replokalen träffade jag Marie Fredriksson. Utan replokal hade det inte funnits något Gyllene tider och inget Roxette.

För Centerpartiet är det självklart att värna denna kraft. Vi vill se långsiktiga villkor för föreningslivet. Vi vill se stabila och transparenta stöd och ett regelverk som utgår från tillit, inte misstro.

Det är rätt att ställa krav. Självklart ska inga offentliga medel gå till organisationer som bryter mot grundläggande fri- och rättigheter. Men vi får inte skapa så mycket kontroll att vi hindrar det goda engagemanget.

Herr talman! Det är ofta i civilsamhället som människor hittar sin plats. Vi vet att över 600 000 personer engagerar sig ideellt varje vecka bara inom idrotten. Vi vet att barn som deltar i föreningslivet mår bättre, både fysiskt och psykiskt.

Vi vet också att föreningar, studieförbund och eldsjälar gör skillnad varje dag. Det är där man första gången vågar prata inför en grupp. Det är där en ung ledare växer i sin roll. Där får en nyanländ språkträning och ett nätverk. Äldre får gemenskap, och barn får framtidstro.

Centerpartiet vill återställa stödet till studieförbunden, skydda Folkbildningsrådets oberoende och göra det enklare att driva föreningar i hela landet.

Vi vill investera i samlingslokaler och kulturplatser, inte minst på landsbygden.

Ett starkt civilsamhälle är inte ett särintresse. Det är del av vårt demokratiska fundament. Det är ett samhällsnät och en beredskapsstruktur.

Fru ålderspresident! Jag vet hur mycket som krävs och hur mycket som bärs av ideella krafter, av människor som inte kräver rampljus utan som bara gör. Låt oss inte möta det engagemanget med byråkrati, neddragningar och misstro. Låt oss möta det med förtroende, stöd och samverkan.

Vi måste slå vakt om den fria akademin, om folkbildningen och om kulturens möjligheter att gestalta det som händer i vår tid. Utan detta står vi nämligen svagare, både som individer och som samhälle. Det är där – i det ideella, i föreningslivet och i folkbildningen – som samhället formas, och det är där som framtidens styrka byggs.

Med det vill jag yrka bifall till reservation nummer 2.

Malin Danielsson (L)
Anf. 164 Malin Danielsson (L)

Fru ålderspresident! I kväll skulle jag egentligen ha varit på ett seminarium och diskuterat framtidens folkbildning. Men jag har turen att få stå här och prata folkbildning i stället. De tidigare debatterna var lite mer engagerande än vad jag hade räknat med.

Låt oss prata lite folkbildning. Folkbildningens rötter sträcker sig hela vägen tillbaka till 1800-talets slut, en tid då demokratin ännu var i sin linda och då stora delar av befolkningen inte hade tillgång till bildning. Studieförbund och folkhögskolor blev då portar till kunskap men också till självförtroende, reflektion och samhällsengagemang. Det handlade inte bara om att lära sig läsa, lära sig skriva eller förstå sin samtid. Det handlade också om att förstå sig själv och sin plats i världen och om att få egenmakt.

Det är det här som gör folkbildningen så unik. Den fångar upp det bildningsbehov som människor har. Och det kombineras med den särskilda pedagogik som vuxit fram inom studieförbund och folkhögskolor, som bygger på människans egen vilja att lära. Det är en fri bildning där lärandet sker i dialog, i gemenskap och i ömsesidig respekt. Det är en bildning som stärker både individen och demokratin. Folkbildningen är inte toppstyrd. Den är inte vinstdriven. Den är människodriven. Det är just därför den är så kraftfull.

Fru ålderspresident! Även i dag fyller folkbildningen samma funktion, trots att vi sedan länge har en väl utbyggd skola. Det behövs fler vägar när den traditionella skolan av olika anledningar inte fungerar för en individ. Här finns folkhögskolorna, som fångar upp och ger en andra chans. Vi har en fantastisk tillgång till högre utbildning, men vår lust att lära slutar inte när examen är klar. Den fortsätter för de allra flesta av oss resten av livet, oavsett om det handlar om att lära sig att hantera ny teknik eller om det handlar om att tillsammans utveckla beredskapen i tider av oro.

En av folkbildningens och civilsamhällets största krafter är förmågan att snabbt ställa om och möta behov som uppstår vid förändringar. Det har vi sett genom åren.

När industrier har lagts ned och större varsel har skett har folkhögskolor snabbt erbjudit omställningskurser.

Sverige har i flera omgångar tagit emot nyanlända – nu senast flyktingar från Ukraina. Då har studieförbunden startat språkkaféer och undervisning i samhällsorientering och svenska långt innan man har haft tillgång till kommunala verksamheter som sfi.

När man lokalt har svårt att rekrytera personal till vård och omsorg börjar folkhögskolor utbilda för att möta det akuta behovet av personal.

När man inte längre kan parkera bilen eller betala en räkning utan en app i telefonen är det folkbildningen som är där med cirklar, där man tillsammans kan lära sig att hantera den nya tekniken.

Nu, när vi är i orostider, kan man genom studieförbundens försorg förbereda sig för kriser och bygga nätverk med andra för att öka beredskapen både på individnivå och på samhällsnivå.

Fru ålderspresident! En kraft är att vara snabbfotad när det gäller att möta nya behov. En annan kraft inom folkbildningen handlar om att ge dem vars röst i samhället inte är så stark en starkare röst.

Inom studieförbunden arrangeras studiecirklar som riktar sig till personer med intellektuella funktionsnedsättningar och som syftar till att ge lättförståelig information om valet för att stärka fler personer att nyttja sin rösträtt. Det funkar. Över 80 procent av dem som deltog i den här typen av studiecirklar inför valet 2018 gick och röstade. Det är en stor framgång, för det här är en grupp som normalt sett har det lägsta valdeltagandet i Sverige.

Inom studieförbunden finns också exempelvis teatergrupper för personer med intellektuell funktionsnedsättning. När jag besökte en sådan för ett tag sedan berättade en av deltagarna att detta verkligen var veckans höjdpunkt och vilken tragedi det hade varit under pandemin när man inte fick ses en gång i veckan och spela teater ihop. Hon berättade också att hon genom teatergruppen faktiskt hade fått vänner. Det var väldigt viktigt för henne eftersom hon tidigare hade levt väldigt isolerat.

Nästan var fjärde person i Sverige i dag besväras just av ofrivillig ensamhet. Det måste finnas många vägar för att bryta sin isolering, hitta vänner och skapa nya nätverk. Folkbildningen är en sådan viktig väg. I folkhögskolan berättar många elever berörande historier om hur livsfarlig – bokstavligen – avsaknad av livslust vänts till framtidstro och sammanhang. Och studieförbunden skapar mötesplatser för människor genom hundratusentals studiecirklar, kulturprogram och andra arrangemang – varje dag, överallt i vårt avlånga land.

Fru ålderspresident! Jag inledde med att prata om folkbildningens rötter. Låt mig avsluta med några ord om folkbildningens framtid. Jag ser med stor tillförsikt på den utveckling som har skett inom Folkbildningsrådet, där man nu lägger fokus på att gå från kvantitet till kvalitet när man fördelar pengar till folkbildningen. Jag tror att det är mycket klokt, precis som det fokus man har på transparens och på att säkerställa att medlen går till verksamheter som upprätthåller demokrativillkoren. Jag tror att det lägger en bra grund för utvecklingen av framtidens folkbildning.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jacob Risberg (MP)
Anf. 165 Jacob Risberg (MP)

Fru ålderspresident! Det är sent i debatten. Vi har hört om det civila samhället, föreningslivet, de ideella och idéburna organisationerna, idrottsklubbarna och folkrörelserna men också om trossamfunden – vilken kraft i samhället de erbjuder och åstadkommer. Att samlas, göra saker tillsammans, mötas och organisera sig är en grundsten i det svenska, fria samhället. Det får människor att växa och ta ansvar. Det utvecklar både demokratin och våra lokalsamhällen.

Människor från olika samhällsskikt och med olika bakgrunder, förutsättningar, intressen och kulturer får genom organisationer och föreningar möjlighet att mötas och interagera. Det främjar social sammanhållning och mångfald. Det är en kraft att räkna med i bekämpandet av de avarter och kanske misslyckanden i samhället som vi ser i form av rasism, kriminalitet, diskriminering, utanförskap och ensamhet. Genom civilsamhällets organisationer kan vi säkerställa ett långsiktigt arbete för inkludering och för att upprätthålla kultur och språk inom olika etniska grupper.

Det är ett kitt som håller ihop samhället, som skapar mening och tillit och som inte minst främjar folkhälsan.

Över 6 miljoner människor, spridda över hela landet, engagerar sig på ett eller annat sätt. För Miljöpartiet är det naturligtvis prioriterat att stötta den här kraften. I vår budgetreservation har vi anslagit mer än 1 miljard till ett civilsamhälleslyft. Det är breda, permanenta, satsningar för att ge föreningslivet bättre förutsättningar att bedriva långsiktig verksamhet.

Projektstöd behöver ersättas med fleråriga verksamhetsbidrag. Med satsningen stöttar vi infrastrukturen med lokaler och möjligheten att anställa ledare, administratörer och annan personal. Byråkratin behöver förenklas och regelkrånglet minskas. Det ska inte vara helt omöjligt att skaffa ett bankkonto, till exempel.

Fru ålderspresident! Den här debatten har också handlat om hur civilsamhället inte bara bygger upp utan också bryter ned samhället, hur föreningar, organisationer och studieförbund används för att fuska till sig bidrag, odla antidemokratiska värderingar och sprida extrema åsikter.

Det är för Miljöpartiet helt fundamentalt att motverka fusk, fel, brottslighet och alla former av antidemokratiska tendenser. Inte en krona ska gå till den som vill undergräva det som vi har byggt tillsammans.

I regering var vi med och initierade de nya demokratireglerna som infördes vid årsskiftet. Den processen behöver fortsätta så att de kan omfatta all statlig stödgivning, inklusive till folkbildningen. Vi behöver ordentlig uppföljning och tydlighet i regelverken men också en utvärdering av de nya demokrativillkoren så att vi ser att implementeringen faller ut på det sätt vi vill.

Debatten om civilsamhället, folkbildningen och föreningslivet har dock, inte minst i den här kammaren, haft en tendens att kantra och tippa över till att nästan uteslutande handla om brottslighet, illvillighet, misstänkliggörande och ökad kontroll snarare än om allt det positiva som följer av att vi organiserar oss tillsammans.

Den debatten tycks dessvärre ha spillt över på Tidöregeringens budgetar. Vi ser ett kulturliv som går på knäna med sänkta stöd och urholkade anslag till föreningar, friluftslivet och bidragsgivande organisationer. En tredjedel av stödet till studieförbunden ska också bort under mandatperioden. Så här långt har 350 miljoner dragits undan, och nästa år förväntas ytterligare 150 miljoner försvinna.

Fru ålderspresident! De här nedskärningarna har fått konsekvenser. Kulturlivet har bromsat in, och arbetslösheten bland kulturarbetare stiger. Läget är på vissa håll lika akut som under pandemins inledning, före pandemistöden.

För studieförbunden är situationen naturligtvis ännu värre. Vi kan följa utvecklingen på Nedskärningskartan, där rapporter, ofta från lokala medier, om verksamheter, lokaler och kurser som läggs ned i spåren av regeringens politik har plottats ut på en Sverigekarta.

Allra värst är det på små orter och i glesbygd, där studieförbunden många gånger är den enda tillgängliga lokalen för samlingar och möten. Både Studieförbunden i samverkan och Folkbildningsrådet bekräftar den bilden i sina rapporter. Miljöpartiet menar att regeringen också måste utvärdera konsekvenserna och effekterna av de minskade stöden.

Nyligen samlades delar av Sveriges artistelit och unga, ännu oetablerade, musiker i ett filmat upprop med anledning av den replokalskris som Tidöregeringen har ställt till med. 60 000 svenskar spelar i band och använder studieförbundens replokaler. Nu räknar studieförbunden själva med att en tredjedel av dessa – 20 000 personer, mestadels unga – kommer att bli av med sina replokaler.

Parallellt med det här görs neddragningar på det statliga stödet till kulturskolan. Stöden till folkhögskolorna urholkas genom uteblivna uppräkningar. Det är inte bara själva fundamentet till det svenska musikundret som hotas. Med regeringens samlade politik håller hela det kitt som håller ihop samhället på att rämna.

Fru ålderspresident! För Miljöpartiet är folkbildningen med sina 8 studieförbund och 155 folkhögskolor enormt viktiga komponenter i det kulturella ekosystemet men också för utbildningskedjan. Det handlar inte minst om kulturens kompetensförsörjning men även om bildningen, demokratin och det starka samhället.

Miljöpartiet vill därför, tvärtemot vad regeringen gör, stärka folkbildningen. I vår budgetmotion avsätter vi 650 miljoner kronor mer än regeringen till folkhögskolor och studieförbunden.

Vi vill även genomföra förslagen i Folkbildningsutredningen. Folkbildningen ska vara fri och frivillig, och därför behöver självförvaltningsmodellen bestå. Folkbildningsrådet behöver vara kvar. Det behövs också en balans mellan tillit och kontroll, och vi tycker att utredaren har landat bra när det gäller detta. Utredningen har varit på remiss, och det är dags att genomföra förslagen.

Fru ålderspresident! Miljöpartiet har två reservationer i betänkandet. Jag står såklart bakom båda men yrkar bifall endast till reservation 12 om att genomföra förslagen i Folkbildningsutredningen.

Magnus Manhammar (S)
Anf. 166 Magnus Manhammar (S)

Fru ålderspresident! Ärade ledamöter! Det finns en karta över Sverige. Den är inte ritad med fjällens konturer, älvarnas vackra sträckningar genom landskapet eller längs kustens linjer. Den är i stället ritad med rödpenna och visar föreningslokaler, musikhus, bygdegårdar, fritidsgårdar, klassrum och bibliotek. Den är ritad över studiecirklar som inte längre hålls, över språkkaféer och replokaler som tystnat, över folkbildning som monteras ned.

Det är en karta över ett Sverige som håller på att försvinna, ett Sverige där kunskap och gemenskap en gång växte fram, kväll efter kväll, i studiecirklar och föreningslokaler. Detta Sverige håller nu på att raderas ut på så många platser, budgetpost för budgetpost, nedläggning för nedläggning.

Vi pratar om folkbildning. Men vi pratar egentligen om något mycket större.

Vad är då folkbildning? Folkbildning är inte bara studietimmar och statistik. Det är inte bara ABF, NBV, Sensus, Medborgarskolan, Bilda, Studiefrämjandet, Vuxenskolan och andra namn i en Excelfil. Folkbildning är en människa som vågar ställa sin första fråga. Det är en ung person som hittar sin röst i en skrivarcirkel. Det är en pensionär som lär sig svenska för att kunna säga ”Jag älskar dig” till sitt barnbarn.

Det är demokratins vardagsrum, där samtal får ta tid och det finns plats för alla.

Och vet ni? Det fungerar. Folkbildningen fungerar. Därför är det så farligt att den nu monteras ned, för när folkbildningen rivs ned breder tystnaden ut sig. Polariseringen växer, utanförskapet tar ny mark. Samtalen tystnar, människors möjligheter krymper och framtidstron försvagas.

De här neddragningarna är inte bara siffror. De är berättelser. Jag har sett kartan över nedläggningar och nedskärningar. Den är framtagen av studieförbunden själva. Den visar inte bara tomma lokaler; den visar tomrum i människors liv.

Regeringens massiva nedskärningspolitik får konsekvenser. En hel cirkelverksamhet i Ronneby är nedlagd. En förening i Överkalix kan inte längre kan hålla sina möten. En musikstudio i Malmö har inte längre råd att hålla öppet. Det är konkreta konsekvenser som slår mot små orter, mot förorter, mot civilsamhällets infrastruktur.

Jag säger det tydligt: När regeringen drar undan mattan för folkbildningen drar man undan grunden för demokrati, kultur, språk och delaktighet.

Fru ålderspresident! Det här är inte en fråga om vänster eller höger. Det är en fråga om vilka vi är som samhälle. Vill vi bygga ett Sverige där människor får växa oavsett ålder, bakgrund eller utbildning? Vill vi ha ett land där nyfikenheten lever, där samtalet lever, där demokratin lever?

Då måste vi säga något nu. Vi måste säga att det är nog med nedskärningar och nog med nedmontering. Folkbildning är inte ett särintresse. Det är ett samhällsintresse som kräver långsiktighet, tillit och finansiering.

Låt mig fortsätta med en bild. På en liten ort i ett litet rum, kanske i en gammal skola eller ett bibliotek, sitter just nu en kvinna och lär sig läsa. Hon har inte haft den möjligheten tidigare. Det är hennes första bok, hennes första steg. Ingen kamera är där. Inga applåder hörs. Men det är där det börjar. Demokratin börjar där. Människans upprättelse börjar där.

Låt oss inte släcka det ljuset. Låt oss stå upp för folkbildningen.

Fru ålderspresident! Nu har jag använt halva min tid, och det finns mycket mer att säga. Men jag har inte skrivit någonting mer, så jag ska fortsätta utan manus. Jag skrev ett tal om det jag ville ha sagt. Detta är någonting som berör mig och oss alla i det här landet, i själen. Det är inte bara någonting vi debatterar här i talarstolen i dag utan någonting vi ser i verkligheten. Jag har själv varit ute och träffat studieförbund och folkhögskolor och sett hur verkligheten blivit helt annorlunda för dem jämfört med för bara några år sedan.

Jag skrev på sociala medier om det som har hänt med replokaler runt om i Sverige. Många läggs ned på grund av nedskärningar inom studieförbunden. Man räknar med att ungefär en tredjedel av replokalerna håller på att försvinna på grund av nedskärningarna. Många människor har kontaktat mig sedan i tisdags när vi debatterade detta.

En lärare berättade att man i en kommun i Skåne blivit så inspirerad av regeringens nedskärningar att man valde att skära ned sin egen folkbildningsbudget också. Tidigare hade man haft sammanlagt 500 timmar ungdomsverksamhet i veckan. Massor med ungdomar hade haft fritidsgårdar, aktiviteter, replokaler och annat som de kunnat gå till. Allt sopades undan i ett svep. De fick inget statligt stöd och inget kommunalt stöd. De studieförbund som fanns kvar hade helt enkelt inte möjlighet att ha verksamhet. Poliser, trygghetsvärdar och vaktbolag i den kommunen säger att de har märkt jättestor skillnad före och efter det här. Det är bara ett exempel.

De senaste dagarna har många som hållit i fritidsgårdar, replokaler och liknande verksamheter hört av sig till mig. De vittnar om att många ungdomar brukade vara på de fritidsgårdar som nu har försvunnit på grund av nedskärningarna. Det blev inte så mycket bus på kvällarna. Det blev inte lika mycket droger. I många fall blev det inte alls några droger.

Många unga beskriver att de var på rätt sida tack vare verksamheterna i områdena där de bor. En av dem skrev till mig med väldigt mycket känslor att två ungdomar som brukade vara i en replokal som lagts ned på grund av nedskärningarna har blivit skjutna. Han trodde aldrig att de skulle hamna i klistret eller ha något som helst problem. Han trodde att de hade en helt annan framtid. Men konsekvensen av nedskärningarna kan till och med vara förlusten av människors liv. Jag hade inte tagit upp det annars, för jag kände inte till det. Men en fritidsledare ute i en kommun hörde alltså av sig för att han ville att vi skulle vittna om just detta.

Jag tycker att det kan låta poetiskt när man pratar om studieförbund och folkbildning och hur mycket det betyder för oss människor att kunna lära genom hela livet. Men det är också ren verklighet, det som händer. Det här är allvarligt.

Att man skär ned en tredjedel av folkbildningsbidragen till studieförbunden får såklart konsekvenser. Det får konsekvenser för studieförbunden, men framför allt för människor runt om i landet. Jag läste ett inlägg från Synskadades Riksförbund som beskrev hur deras verksamhet var en av dem som först slogs ut på grund av nedskärningarna på folkbildningen. Den verksamheten kostar nämligen mer pengar än ordinarie verksamhet. Det krävs mer resurser att ha studieförbundsverksamhet för dem som har ett handikapp eller någon funktionsvariation.

Nedskärningarna har slagit stenhårt mot människor som bor på landsbygden och människor som redan hade svårt att få tillgång till bildning och möjligheter. Det gör ont i hjärtat att se. Jag får dagligen mejl och samtal från människor runt om i landet som är oroliga.

Jag skulle verkligen vilja vädja till de borgerliga partierna KD, L, SD och M att stoppa det här. Stoppa nedskärningarna! Ni ser konsekvenserna. Ni kan också gå in på Nedskärningskartan. Ni kan googla konsekvenserna av nedskärningarna och se vad som händer. Se vad ni gör med Sverige, och ta det på allvar. Tänk på våra barn. Tänk på våra barnbarn och den framtid vi står inför.

Det pratas mycket om ordning och reda i samhället, men då ska man också satsa på ordning och reda. Man ska satsa, och man ska tro på människor. Med de orden vill jag uppmana till fortsatt diskussion och till förändring från regeringens sida.

(Applåder)

Jonas Andersson (SD)
Anf. 167 Jonas Andersson (SD)

Fru ålderspresident! Tack, Magnus Manhammar, för anförandet!

Jag har en fråga till Socialdemokraterna om de eventuella bakomliggande skäl som kan finnas med i bilden. När man har det här extremt höga tonläget om folkbildningen och pratar om att hela demokratin är i gungning är det en typ av retorik som skadar debatten mer än vad det hjälper. Man gör studieförbunden en björntjänst, enligt min uppfattning, när man överdriver.

Socialdemokraternas mycket nära band till ABF är en illa dold hemlighet. ABF är det av studieförbunden som tar emot överlägset mest statsbidrag av alla studieförbund i Sverige. Det handlar om hundratals miljoner kronor årligen. Företrädare för Socialdemokraterna går från politiken, härifrån riksdagen, rakt in på fina toppjobb på olika nivåer i delar av Folkbildningssverige. Så sent som för någon månad sedan blev det känt att den mångåriga tidigare riksdagsledamoten och tidigare statsrådet Tomas Eneroth tar över som ordförande för ABF.

Det nära band som finns mellan Socialdemokraterna och ABF blev också tydligt när det gäller vad som hände med ABF i Botkyrka. Medlemmar med kopplingar till ABF och de gängkriminella fritidsgårdarna deltog i att kuppa bort den dåvarande kommunstyrelseordföranden Ebba Östlin på ett partimöte. Även det tidigare statsrådet socialdemokraten Anna Ekström gick rakt in rollen som ordförande för Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation.

Jag tycker ändå att man måste ställa sig frågan om Socialdemokraternas extremt höga tonläge i dessa frågor har någonting att göra med att deras partivänner gynnas så mycket av det här. Man gynnar ju en del av sin egen rörelse.

Magnus Manhammar (S)
Anf. 168 Magnus Manhammar (S)

Fru ålderspresident! Tack till ledamoten för debatten och för frågan! Den ger mig en chans att beskriva vad folkbildning är och varför jag är för den.

Jag kan börja med att säga att varken jag eller någon annan socialdemokrat i den här kammaren är i politiken av egenintresse. Vi är här för att vi känner solidaritet med våra medmänniskor och framtida generationer. Inte minst är mina barn en anledning till att jag över huvud taget är här. Jag tror på deras framtid och kämpar allt jag kan för den.

Faktum är att utan den folkbildning som kom till i Sverige i slutet av 1800-talet – studieförbunden var bara lokala på den tiden – hade den svenska demokratin inte funnits. Folkbildningen var helt avgörande för att få igång det civilsamhälle och det föreningsliv som i dag är hela grunden till vår demokrati.

Enligt demokratiforskningen runt om i världen utgör fria val egentligen bara en liten del av demokratin i ett land. När man mäter demokratin ser man att civilsamhället är avgörande. Civilsamhällets livsluft, alltså själva energin som gör att man kan utbilda sig och ha verksamhet, är folkbildning. Folkbildning gör att man kan utveckla och lära sig den demokratiska traditionen.

Jag har haft förmånen att jobba ganska mycket med bland annat Sidaprojekt för demokratibistånd runt om i världen. I arbetet för demokrati har jag varit i Ryssland, Ukraina, Palestina, Sydafrika, Filippinerna och väldigt många andra länder. Det är just civilsamhället och folkbildningen som bygger demokrati.

I diktaturer engagerar sig människor med risk för sina egna liv för att bygga föreningsliv, civilsamhälle och folkbildning eftersom det bygger demokrati. Därför är jag besjälad av demokratitanken. Därför är jag stolt över att vara socialdemokrat och över att vara riksdagsledamot och stå upp för folkbildning. Det handlar om demokrati.

Jonas Andersson (SD)
Anf. 169 Jonas Andersson (SD)

Fru ålderspresident! Jag tackar Magnus Manhammar för svaret. Jag tycker dock inte att jag fick så mycket till svar på frågan om ABF. Jag förstår att jag kan ha trampat på en öm tå, men de täta band som finns mellan ABF och Socialdemokraterna ser onekligen konstiga ut. Era politiker går rakt från kammaren in i toppjobb på ABF. Sedan står ni här och talar i ordalag som enligt min uppfattning är väldigt överdrivna.

Jag förstår att det kan vara tuffa tider för folkbildningen. Man måste ställa om och prioritera på olika sätt. Det är mycket riktigt betydande neddragningar, men det finns möjlighet att prioritera det man tycker är allra viktigast. I mitt anförande från talarstolen tidigare tog jag upp att man i stället för trumkurser för icke-binära, kurser i hundparkour, lunchdiscon i utsatta områden och liknande kan man prioritera replokalerna och annan verksamhet som är mer uppbygglig. Man har möjlighet att göra det. Man får fortfarande mycket stora belopp, och det går att göra prioriteringar.

Magnus Manhammars engagemang kanske bottnar i någonting annat än egen vinning. Jag säger ingenting emot det. Däremot vidhåller jag att det är uppenbart att Socialdemokraterna har väldigt täta, ja intima band till en del av de saker som de har genomdrivit i kammaren, till exempel regelverket för de partipolitiska lotterierna och hundratals miljoner kronor till ett visst studieförbund. Att det inte skulle finnas form av egen vinning i detta över huvud taget finner jag mycket osannolikt, fru ålderspresident.

Magnus Manhammar (S)
Anf. 170 Magnus Manhammar (S)

Fru ålderspresident! Jag tackar för den här debatten.

Jag tar chansen än en gång att försöka ge en historielektion. Låt mig direkt svara på frågan, fru ålderspresident, varför socialdemokrater finns inom ABF och sedan kommer in i riksdagen eller tvärtom går från riksdagen eller kommuner till ABF. Det är inte så konstigt.

Det handlar om fackföreningsrörelsen. Även det brukar vara ett frågetecken för Sverigedemokraterna, vilket jag hört i många debatter. De tycker att det är konstigt att fackföreningsrörelsen har band till Socialdemokraterna. Det var fackföreningsrörelsen som grundade Socialdemokraterna. Det är bara att googla det eller gå in på Wikipedia. Det här är ingen hemlighet. Att ABF var en del av arbetarrörelsen och alltid har varit en del av arbetarrörelsen är också en självklarhet. Det är inga nyheter eller konstigheter, utan det är naturligt.

De andra partierna i kammaren, förutom Sverigedemokraterna, har också band till studieförbund. Också de har bedrivit folkbildning och är besjälade av demokrati. Det är inget konstigt utan något att vara stolt över.

Jag önskar att Sverigedemokraterna själva bildade ett studieförbund där de kunde jobba med demokrati, mänskliga rättigheter och allt det de brinner för. Det hade varit fantastiskt. Det kanske till och med hade förändrat Sverigedemokraterna som parti.

Det är alltså inte konstigt att socialdemokrater finns inom ABF och att ABF:are finns hos Socialdemokraterna. Det är ungefär lika konstigt som när Sverigedemokraterna grundades. Jag har ganska bra koll på det, eftersom jag jobbat på Stiftelsen Expo. Det var många från den väldigt extrema högerrörelsen, gamla nazister och fascister som grundade Sverigedemokraterna och som var en del av den första partiledningen. Det är inte konstigt att sverigedemokrater som hoppar av riksdagen går till Alternativ för Sverige och andra extrema partier, eftersom det är samma rörelse, den högerextrema rörelsen. Det är alltså inte konstigt. Det är också bara att kolla på Wikipedia eller googla för att förstå Sverigedemokraternas rörelse. Man kan göra samma sak när det gäller Socialdemokraterna.

Det här är inga hemligheter utan bara verkligheten.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 april.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-04-29
Förslagspunkter: 12, Acklamationer: 9, Voteringar: 3
Stillbild från Beslut 2024/25:KrU8, Beslut: Civila samhället, trossamfund och folkbildning

Beslut 2024/25:KrU8

Webb-tv: Beslut: Civila samhället, trossamfund och folkbildning

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Stöd till civilsamhället

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:207 av Josef Fransson (SD) yrkande 2,

    2024/25:377 av Roland Utbult och Torsten Elofsson (båda KD),

    2024/25:421 av Markus Wiechel (SD) yrkande 6,

    2024/25:962 av Nima Gholam Ali Pour (SD),

    2024/25:1415 av Jonas Andersson m.fl. (SD) yrkande 9,

    2024/25:1946 av Margareta Cederfelt (M),

    2024/25:2643 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) yrkande 32 och

    2024/25:3164 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 48.
    • Reservation 1 (SD)
    • Reservation 2 (C)
    • Reservation 3 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S870019
    SD006210
    M550013
    C02004
    V18006
    KD15004
    MP00153
    L11005
    -1010
    Totalt187207864
    Ledamöternas röster
  2. Utvärdering av demokrativillkoren

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1415 av Jonas Andersson m.fl. (SD) yrkande 1 och

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkande 53.
    • Reservation 4 (S)
    • Reservation 5 (SD)
  3. Motverka fusk och felaktigt utnyttjande av bidrag samt en central databas

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1415 av Jonas Andersson m.fl. (SD) yrkande 11 och

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkande 64.
    • Reservation 6 (S)
    • Reservation 7 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S087019
    SD006210
    M550013
    C20004
    V18006
    KD15004
    MP15003
    L11005
    -0110
    Totalt134886364
    Ledamöternas röster
  4. Ett nationellt företrädarregister

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1415 av Jonas Andersson m.fl. (SD) yrkandena 12 och 13,

    2024/25:2213 av Fredrik Lundh Sammeli (S) och

    2024/25:3174 av Bo Broman (SD).
    • Reservation 8 (SD)
  5. Sammanslagning av myndigheter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkande 51.
    • Reservation 9 (S)
  6. Statligt stöd till trossamfund

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1430 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 26.
    • Reservation 10 (SD)
  7. Folkbildningsrådets roll att fördela medel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1709 av Johanna Haraldsson m.fl. (S) yrkande 3.
  8. Statligt stöd till folkhögskolor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1343 av Jonas Andersson m.fl. (SD) yrkande 3.
    • Reservation 11 (SD)
  9. Särskilt utbildningsstöd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkande 76.
  10. Folkbildningsutredningen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1774 av Mats Berglund m.fl. (MP) yrkande 49.
    • Reservation 12 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S870019
    SD620010
    M550013
    C20004
    V18006
    KD15004
    MP01503
    L11005
    -2000
    Totalt27015064
    Ledamöternas röster
  11. Stärka folkbildningen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:127 av Tomas Eneroth (S) och

    2024/25:1901 av Anders Ådahl (C).
  12. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.