Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Anf. 1 Lotta Finstorp (M)

Herr talman! Vi behandlar i den här budgetdebatten utgiftsområde 10, ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning.

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 från Moderaterna. Naturligtvis står vi även bakom våra övriga reservationer. Vi redovisar vårt ställningstagande avseende anslaget i ett särskilt yttrande.

Sverige beskrivs ofta som ett av världens bästa länder att leva i. Men Sverige står inför många utmaningar, inte minst avseende de ökade kostnaderna för sjukfrånvaron. Hur kan ett av världens friskaste länder ha en av världens mest sjukfrånvarande befolkningar?

Det är en stor förlust för individen när sjukdom leder till utslagning från arbetsmarknaden, trots att man inget hellre vill än att arbeta. Att vara en del av arbetslivet förbättrar livsvillkor och delaktighet i samhället. Sjukförsäkringen måste därför ha fokus på återgång till arbete, så långt det är möjligt för den enskilde. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är de ökade sjukskrivningstalen en stor påfrestning på de offentliga finanserna, eftersom antalet arbetade timmar leder till minskade offentliga inkomster och ökade utgifter.

Herr talman! Tilliten till socialförsäkringen som skyddsnät undergrävs om allt fler medborgare lever på sociala ersättningar utan att bidra till välfärdens finansiering. På samma sätt kommer tilliten till systemet att ifrågasättas om den som har rätt till medel ur transfereringssystemet inte får det.

De sociala trygghetssystemen är till sin konstruktion gjorda främst för den som är anställd. Vi moderater anser därför att en översyn måste göras för att öka tryggheten för den som är företagare.

Ersättningsmodellen vid aktivitetsersättning som utgår vid förlängd skolgång bör reformeras så att unga människor inte per automatik får aktivitetsersättning enbart på den grunden att de går i särskola. Detta leder ofta till inlåsningseffekter.

Herr talman! Socialförsäkringsutredningen föreslår i sitt betänkande en rad förbättringar i sjukförsäkringen, inklusive stöd för återgång i arbete. Nu är det hög tid att ett antal av utredningens förslag föreslås av regeringen och förverkligas.

Den kraftiga ökningen av sjukpenningtalet är mycket oroande, och i ljuset av denna ökning ter sig regeringens budgetförslag att som enda land i Europa ta bort den bortre tidsgränsen som anmärkningsvärt. Därmed försvinner även möjligheten att delta i det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion - ALI som det förkortas.

Herr talman! Jag har respekt för att Socialdemokraterna måste genomföra något av sina vallöften med tanke på alla de hittills brutit. Men med tanke på hur sjuktalen ökar ter sig borttagandet av den bortre tidsgränsen snarare som en illa vald vallöftesleverans än en genomtänkt åtgärd.

Det är på sin plats att påminna Socialdemokraterna om hur dåvarande statsminister Göran Persson satte de då skenande sjukskrivningstalen i fokus genom att i budgetpropositionen 2003/04 fastslå en vision om halverade sjukskrivningstal till 2008. Det var en hisnande vision som krävde krafttag, för den ansågs av många som i det närmaste ouppnåelig.

Perssons tidigare socialförsäkringsminister Anna Hedborg uppdrogs att utreda frågan. I korthet levererade hon sitt svar i utredningen våren 2006 och föreslog att tidsgränser måste införas för att styra upp de alltför många passiva långtidssjukskrivningarna, som ofelbart ledde till förtidspensionering och ett liv med endast sjukersättning som inkomstkälla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Genom att inga tidsgränser fanns för avstämning om hur sjukdom och arbetsförmåga utvecklades blev alltför många sjukskrivna alltför länge. Detta medförde i sin tur att alltför många fall ledde till förtidspensionering utan att någon vinnlagt sig om att utreda arbetsförmågan eller om andra möjligheter stod till buds för att hjälpa. Detta drabbade även många unga människor, som passivt förvisades till utanförskap och bidragsförsörjning för resten av livet.

När utredningen sändes ut på remiss återkom bland annat LO med stöd för förslagen om tidsgränser och tyckte att den bortre tidsgränsen kunde sättas vid 15 månader. I dag, herr talman, är den bortre tidsgränsen satt till det dubbla, det vill säga 30 månader, genom att alliansregeringen i stort genomförde den reform som Anna Hedborgs utredning föreslog. Varför har nuvarande S-regering fullständigt ändrat uppfattning jämfört med 2006?

Till syvende och sist handlar de politiska skiljelinjerna om hur vi ser på sjukdomsbegreppet. Det finns dessvärre sjukdomar som kräver 100 procents sjukskrivning. Men det finns förstås också sjukdomstillstånd som med ny behandling möjliggör arbete på 100 procent av den egna förmågan.

Reformarbetet avseende sjukförsäkringen måste ha ett tydligt fokus på att stärka det friska. Låt inte människor glömmas bort i ohälsosam passivitet!

Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen för i sitt slutbetänkande resonemanget att det skulle gå att ta bort den bortre tidsgränsen på lång sikt om rehabiliteringsåtgärderna var säkerställda och effektiva för var och en som behöver dem. Men det som händer nu är att regeringen tar bort den bortre tidsgränsen utan att ha säkerställt att rehabiliteringsåtgärderna finns på plats.

Sjukpenningtalet för kvinnor är 13,5 dagar jämfört med männens, som är 7,2 dagar. Det betyder att i oktober 2015 är kvinnors sjukpenningtal 88 procent högre än männens.

Herr talman! Ökningen i sjukfrånvaro är störst bland kvinnor och tydligast i psykiatriska diagnoser. Det sistnämnda bidrar i sin tur till ökningen i sjukfallslängder eftersom sjukskrivningar med dessa diagnoser i genomsnitt blir betydligt längre. Ökningen sker i alla mått förutom i antalet nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar, som har ett oförändrat värde. För att kunna uppnå sjukpenningmålet måste primärt de berörda myndigheterna definieras och en gemensam handlingsplan tas fram. Försäkringskassans roll och uppdrag måste förstärkas.

Herr talman! Det ökade sjukpenningtalet är en stor utmaning för Sverige, och regeringen saknar svar och skarpa åtgärder för att hejda ökningen. Hälso- och sjukvårdens köer, avsaknaden av ett tydligt uppdrag för patientens återgång till arbete och regeringens otydlighet avseende vårdval och privata vårdgivare är ett stort problem för Sverige. Dessa faktorer bidrar självfallet inte till att människor får snabbare adekvat hjälp att komma tillbaka till arbete.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lars-Arne Staxäng (M).

Anf. 2 Phia Andersson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Anna Hedborgs utredning har sedan 2006 diskuterats som om vi skulle ha genomfört den precis som den är skriven. Moderaterna har inte en aning om vi hade gjort så. Troligtvis inte. Att ni har lutat er mot denna utredning får stå för er själva.

Menar Lotta Finstorp på allvar att ett visst datum när man inte längre får vara i sjukförsäkringen är det som är helt avgörande för om man blir frisk eller kommer i arbete? Är det inte de insatser som görs för återgång i arbete, anpassande av arbetsuppgifter eller ett nytt arbete som är avgörande? Varför ska man bli fattigare för att bli frisk?

Jag kommer aldrig att förstå det resonemanget, och jag är helt övertygad om att vi socialdemokrater aldrig hade genomfört det. Jag säger det i kammaren i dag, så är det för alltid sagt.

Anf. 3 Lotta Finstorp (M)

Herr talman! Jag är glad att Phia Andersson tar upp frågan.

När LO - socialdemokratiskt rött - lämnade sitt remissvar ville man ha ännu färre månader fram till den bortre tidsgränsen. Jag kan inte spekulera i om ni skulle ha infört det, därför att ni ju förlorade valet, men jag har suttit i Socialförsäkringsutredningen i fyra år och vet precis hur tongångarna har gått där. Vi hade en stor samsyn om att det viktiga för individen är att myndigheterna har nageln i ögat i fråga om tidsgränser för när åtgärder ska sättas in.

Jag förstår inte heller hur ni tänker i fråga om att den bortre tidsgränsen ska tas bort i februari. Hur har ni socialdemokrater säkerställt att rehabiliteringsåtgärderna finns på plats? Riksrevisionen har nyligen lagt fram en rapport där det framgår att de är kritiska till att den bortre tidsgränsen inte fungerar. Hur tänker ni göra framöver?

Det finns också ett förslag i Socialförsäkringsutredningen som handlar om att hälso- och sjukvården ska få ett tydligare uppdrag avseende återgång till arbete. Det hade redan kunnat vara på plats. Vad har hänt med det uppdraget? Hur tänker ni om den frågan?

Jag tänker på alla som har hört av sig till mig som är otroligt tacksamma för att de har fått hjälp att komma tillbaka till arbetslivet. Sedan har den bortre tidsgränsen inte fungerat bra för andra. Men nu lämnar ni dessa människor i passivitet, precis som det var före 2008.

Vilka åtgärder sätter ni in i februari?

Anf. 4 Phia Andersson (S)

Herr talman! Lotta Finstorp vet att det har lagts fram ett paket med många punkter för att förbättra möjligheten till rehabilitering och återgång till arbete. Men det är inte bara individens ansvar. Arbetsgivaren har också ett ansvar. Vi vet att ohälsan ökar på grund av stress i arbetsmiljön och så vidare. Det finns många olika delar. Men vi får den ena rapporten efter den andra som visar att de åtgärder som ni själva har vidtagit inte har varit verkningsfulla. Det är kanske därför resultatet är så skralt.

Ett resultat är att vid den bortre tidsgränsen och i övergången till arbetslivsprövning blir ersättningen sämre för många människor. En del får ingen ersättning alls utan är hänvisade till försörjningsstöd eller att bli försörjda av anhöriga.

Är det ett datum som gör att människor blir friska och återgår till arbete? Vi tar bort datumet, inte åtgärderna som kan hjälpa människor till arbete. Svara mig på frågan. Tror Lotta Finstorp att det är ett datum som gör människor friska?

Anf. 5 Lotta Finstorp (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Om datumet är något man ska fixera sig vid undrar jag hur det kommer sig att ni vill ha kvar de andra tidsgränserna. Det handlar om att den enskilde ska kunna sätta press på sina myndigheter. Det är Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsgivaren. Nu finns ingenting kvar. Efter det att ni har tagit bort den bortre tidsgränsen kommer det att se precis likadant ut som det gjorde 2006 när människor stoppades in i statistik i stället för att vara inkluderade i samhället.

Det vi ser är att de psykiska ohälsotalen ökar, framför allt i kontaktyrken inom offentlig sektor. Ni styr i nästan alla landets kommuner och landsting. Vad säger Phia Andersson till sina kommunalråd? Det är där de stora problemen finns.

Nu kommer kommunerna och landstingen också att glömma bort de anställda som är hemma, frånvarande och sjuka i utbrändhet på grund av att det finns för lite resurser i kommunerna. Det handlar mycket om ledarskap. Den offentliga sektorn har inte det ledarskap som den förtjänar.

Jag har många motfrågor till Phia Andersson, och jag ser fram emot att höra hennes anförande. Vad säger ni till de människor som inte kommer att kunna ställa de krav som individerna har kunnat göra när de har börjat närma sig gränsen? Varför tar ni inte bort de andra tidsgränserna när ett datum är tydligt eller definierbart? Varför är det bara det bortre datumet som är problemet?

Linus Bylund (SD)

Anf. 6 Linus Bylund (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att ställa mig bakom Sverigedemokraternas särskilda yttrande och yrka bifall till reservation 4.

Det är kanske en aning okonventionellt att ägna inledningen till en sådan här debatt åt att prata om arbete, även om föregående talare var inne på samma ämne fast med en annan infallsvinkel. Men jag tänkte göra det i alla fall.

Precis som flera talare var inne på då vi debatterade ett annat utgiftsområde häromdagen är arbete själva grunden till att det finns någon välfärd över huvud taget. Det känns nästan lite larvigt att behöva säga det, men det behövs tydligen. Villfarelsen att det finns en stor aldrig sinande kassa att ösa pengar ur tycks tyvärr spridas alltmer i vårt land bland såväl politiker som opinionsbildare. Men så är det alltså inte. Det finns ingen sådan kassa.

Därför behöver Sverige och alla andra nationer och statsbildningar som vill hålla sig med någon typ av välfärd medborgare som arbetar och betalar skatt. Ju högre ambitioner rörande välfärden, desto viktigare är arbetet.

Samtliga Sveriges politiska partier har, åtminstone i en internationell jämförelse, väldigt höga ambitioner för välfärden. Så är det faktiskt. Även om vi träter i den här kammaren, i våra utskott och på andra ställen har vi fortfarande allesammans relativt höga ambitioner för vårt lands välfärd.

Sverigedemokraterna håller välfärden högt. Jag läser en kort passus ur avsnittet om välfärd i vårt principprogram:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

"Att själv leva i överflöd utan att bistå grannar och landsmän som lider nöd är moraliskt förkastligt. Stora klassklyftor och sociala orättvisor hotar tryggheten och sammanhållningen, riskerar att slita isär nationen och måste därför motverkas. Samtidigt är det viktigt att poängtera att en alltför långtgående fördelningspolitik också kan få negativa konsekvenser. I ett företagarvänligt och tillväxtorienterat samhälle måste det löna sig att utbilda sig, arbeta och ta risker."

Det är bland annat denna utgångspunkt som ligger till grund för vår största satsning inom det utgiftsområde som vi debatterar i dag.

Klyschan är så sliten att den nästan riskerar att falla sönder när jag uttalar den; jag vet det. Men den är ganska talande, så jag säger den ändå: Dagens små företag blir morgondagens stora företag och arbetsgivare.

Att små företag i färd med att växa och nyanställa är extra känsliga för den ekonomiska risk det innebär att anställa någon med bräcklig hälsa eller någon med ett funktionshinder som kan innebära större sjukfrånvaro är ett faktum. Ju hårdare konkurrens och ju snävare marginaler, desto högre tröskel in för den som av olika skäl har varit eller är sjuk på något sätt.

Sverigedemokraterna vill ta bort den tröskeln. Vi vill se en reform av sjuklöneansvaret så att varje företag får dra av sjuklönekostnader för upp till nio genomsnittliga anställda. På så sätt tar staten över en mycket stor del av den ekonomiska risken med att anställa människor som har en sjukdomshistoria, människor som kanske mest av alla är i behov av att komma in på arbetsmarknaden.

Reformen skulle gälla alla företag men, som alla förstår, primärt gynna mindre företag som växer samt såklart gynna såväl samhället som alla de människor som med förslaget får en lägre tröskel in på arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag vill runda av med att tala mig varm för innebörden av reservation 4, vård av närstående. För lika mycket som jag tycker att samhället ska finnas där när till exempel en äldre människa behöver hjälp med ett läkarbesök eller liknande, lika mycket tycker jag att det är behjärtansvärt och välkommet att en närstående bistår med detta när förhållandena så tillåter. Jag ser fram emot den dag detta förslag vinner riksdagens gehör och vi kan få till ett sådant system.

Anf. 7 Solveig Zander (C)

Herr talman! Jag läser i det här betänkandet att det går bra för Sverige. Det är fler som arbetar, och företagen vill anställa. Den socialistiska vänsterregeringen slår sig för bröstet och säger att det är regeringen Löfvens förtjänst.

Helt plötsligt har man glömt att man har stått här och beklagat sig över att man under hela 2015 har varit tvungen att styra Sverige med Centerpartiets och alliansregeringens budget. Nu skulle man se fram emot att få styra med sin egen budget och vänsterkamraternas bifall.

Nu, herr talman, ska alla få höra skillnaden mellan alliansregeringens budget och Löfvenregeringens vision om framtiden i Sverige.

Regeringen skriver i sin egen budget att arbetslösheten kommer att öka med 24 000.

Centerns vision är en helt annan. Den är att Sverige ska bli ett av världens mest framgångsrika länder ekonomiskt och att det ska vara möjligt för alla att arbeta och utvecklas - något som S tydligen inte ställer upp på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Ett viktigt skäl till att jag säger att S-regeringen inte ställer upp på detta är att man föreslår borttagandet av den bortre tidsgränsen, som vi har hört tidigare här i dag. Människor ska återigen glömmas bort, och sjukskrivningarna får vara hur länge som helst utan att något händer.

Detta är för mig och Centerpartiet skrämmande. Det är en människosyn som jag inte ställer upp på. Vi måste väl med all vår makt göra allt vi kan för att hjälpa människor tillbaka till ett arbete, för att stödja och hjälpa varje enskild människa tillbaka till ett yrkesliv.

Socialdemokraterna säger helt enkelt: "Du är kass. Dig vill vi inte satsa på."

Till råga på allt bryter de en överenskommelse. Ni kommer väl ihåg, allihop, att regeringen Löfven har "sträckt ut händer" och velat samarbeta. Av det har det inte blivit någonting, kan jag säga - tvärtom.

Lyssna nu! I Socialförsäkringsutredningen, som Lotta Finstorp nämnde här tidigare, var vi väldigt måna om att komma överens om att ta bort den bortre tidsgränsen - om tidigare rehabilitering fungerade och de tidigare kontrollerna i rehabiliteringskedjan blev verklighet.

I betänkandet står det faktiskt så här: "Vidare ska den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ersättas av en regelbunden kontroll där Försäkringskassan med högst ett halvårs mellanrum utreder den sjukskrivnes arbetsförmåga, behov av arbetslivsinriktad rehabilitering eller om det är motiverat att bevilja en sjukersättning."

"Regeringens beredning av förslagen bör avvaktas", står det också.

Nu, precis just nu, tänker regeringen ta bort den bortre tidsgränsen utan att avvakta någon form av tidigare rehabilitering eller se att det blir ett resultat av detta.

Då säger Försäkringskassan, regeringens egen myndighet, att det blir längre sjukfall och dessutom kostar staten mer om man tar bort den bortre tidsgränsen.

Värst menar jag ändå att det är för den enskilda människan. Glöm inte bort att det handlar om människor - sjuka människor, kvinnor och män - som behöver hjälp och stöd för att komma tillbaka till ett yrkesliv! Är man sjukskriven får man sämre ekonomi än om man arbetar och sämre ekonomi också i framtiden.

I den nuvarande lagstiftningen står det att Försäkringskassan har ett samordnings- och tillsynsansvar för rehabilitering som bland annat innebär att se till att rehabiliteringsbehov upptäcks tidigt och att initiativ och insatser sätts in utan onödig fördröjning. Stödet ska ges för att underlätta för den försäkrade att få kontakt med andra rehabiliteringsorgan. Vidare ska arbetsgivarna fullfölja sitt rehabiliteringsansvar.

Vad får er i den vänsterstyrda socialistregeringen att tro att det skulle gå fortare att genomföra detta om man i dag bestämmer att den bortre tidsgränsen ska tas bort? Vad får er att tro att det ska hända över en natt?

Försäkringskassan har haft problem med att göra tidigare insatser och samverka med arbetsgivarna och Arbetsförmedlingen. Det har ISF konstaterat.

Varför gör man ingenting åt deras rekommendationer om att förbättra rehabiliteringskedjan och se till att det som är uppgiften genomförs? Jag och Centerpartiet anser att vi har myndigheter för att deras utvärderingar och förslag till förbättringar ska lyssnas på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Försäkringskassans egen analytiker, Anton Färnström, säger i dag att det inte är de korta sjukskrivningarna som gjort att sjuktalen har ökat. Då finns det väl anledning att ha en bortre gräns som medverkar till att man äntligen får möjlighet att avgöra om personen ska gå tillbaka till arbetslivet eller ha sjukersättning. Så, mina vänner, ta inte bort den bortre tidsgränsen. Någonting borde ni väl ha lärt er i Rosenbad under den tid ni suttit där.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 6, som handlar om sjukersättningen till företagare. Det viktigaste av allt är att möjliggöra för personer att arbeta, och då är det viktigt att stödja arbetsgivarna på alla sätt. I det sammanhanget är det viktigt att inse att vi inte ska gå tillbaka till ruta ett, som regeringen föreslår, det vill säga ge rehabiliteringspengarna från landstingen till Försäkringskassan för att de ska kunna köpa försäkringsmedicinska utredningar. Det är inte bra, för det är landstingen som ska medverka till att man får rehabilitering och insatser, inte Försäkringskassan.

Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till reservation 6.

(Applåder)

Anf. 8 Phia Andersson (S)

Herr talman! Jag tycker, Solveig Zander, att det är ganska förmätet att här ta upp Stefan Löfvens brutna löften om överenskommelser. Jag vill minnas att Centern på sin stämma ställde sig bakom decemberöverenskommelsen, och 14 dagar senare bröt man den. Man ska nog akta sig för att tala om brutna överenskommelser.

Tror Solveig Zander på det hon säger, att ytterligare 24 000 människor skulle bli arbetslösa om man tog bort den bortre parentesen? Om man tar bort ett datum som gör att människor får mindre i plånboken, om man tar bort ett datum när man mycket väl kan sätta in insatser långt före det datumet, varför då vänta så länge? Varför gör man inte insatser långt tidigare för dem som behöver dem? Det kan visa sig långt tidigare att en person inte har möjlighet att komma tillbaka på grund av det som han eller hon har drabbats av.

Det är mycket märkligt att sjuka människor ska vara mer motiverade att gå till arbetet om de får mindre i plånboken, medan de som har arbete är mer motiverade att gå dit varenda dag om man sänker skatten och ger dem mer pengar i plånboken. Jag förstår inte logiken.

Anf. 9 Solveig Zander (C)

Herr talman! Det är oerhört intressant att lyssna på Phia Andersson när hon säger att brutna löften inte är någonting att ta upp i det här sammanhanget.

Vi deltog i fyra år i en utredning. Syftet med utredningen var att vi skulle göra sjukförsäkringen bättre, att vi skulle hjälpa människor tillbaka till ett yrkesliv, att varje enskild människa skulle veta att vi från staten ställde upp för att hjälpa dem att komma tillbaka. Vi förhandlade, och vi gick med på att ta bort den bortre gränsen ifall den tidigare rehabiliteringskedjan fungerade.

Dagens lagstiftning säger att en första insats ska göras efter 91 dagar, sedan efter 181 dagar och slutligen efter ett år. Det fungerar inte. Det var därför vi kom överens om att det var viktigt att se till att de tidigare rehabiliteringsinsatserna fungerade innan man tog bort den bortre gränsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Nu tar ni bort den, men det kan väl inte få Phia Andersson att tro att situationen kommer att ändras över en natt. Nej, det behövs andra åtgärder för att det ska bli möjligt, men dem genomför ni inte.

Jag vill också säga att en sjukskrivning alltid leder till sämre ekonomi, medan ett arbete alltid leder till bättre ekonomi. Därför är det viktigt att hjälpa människor tillbaka till ett arbetsliv och inte förlänga sjukskrivningarna mer än nödvändigt.

Anf. 10 Phia Andersson (S)

Herr talman! Det är märkligt att Solveig Zander säger "över en natt". Ni tror, Solveig Zander, att över en natt ska förutsättningarna bli mycket bättre. Så är det med den bortre parentesen. Över en natt ska det hända.

Antalet sjukskrivningar hade börjat gå ned innan Alliansen kom till makten. Redan 2004-2005 kunde man se det. Däremot är det intressant att konstatera att sedan 2010, alltså under hela förra mandatperioden, ökade sjukskrivningarna, trots den bortre parentesen.

Remissvaret säger att det ökar kostnaden för staten, men då tar man inte med i beräkningen att det ökar kostnaderna för kommunerna om människor får gå över till försörjningsstöd. Vad är det som gör att det skulle vara bättre? Det kanske är bättre för staten, men det är inte bättre för samhället och för individen. Det är precis det vi har sett, och därför ser förslaget ut som det gör.

Den bortre parentesen har ingen effekt. Den skapar bara oro, ger ekonomisk otrygghet och gör människor illa.

Emma Carlsson Löfdahl (L)

Anf. 11 Solveig Zander (C)

Herr talman! Jag, Centerpartiet och Alliansen vill inte göra människor illa. Det var därför vi medverkade till att genomföra sjukförsäkringsreformen. Vi ville hjälpa människor tillbaka till ett yrkesliv så fort som möjligt. Därför kom rehabiliteringskedjan till.

Anna Hedborg, socialdemokrat, var så förståndig att hon insåg det. Hon förstod också att det är viktigt med en bortre tidsgräns, att det är viktigt att vara tydlig mot människor och säga att om de inte fått hjälp tidigare, om ingen sett dem tidigare, ska det ske då. Därmed hamnade, herr talman, flera personer i en ohållbar situation när de kom dit. Av det skälet ändrade vi lagstiftningen. Vi möjliggjorde för människor som hade behov av en längre sjukskrivning att få det efter de 914 dagarna.

Den möjligheten finns i dag, men det är de tidiga åtgärderna vi ska göra någonting åt. Vi ska stötta och hjälpa arbetsgivarna så att de kan ta tillbaka personer tidigare. Vi ska ge vården större möjligheter och ett tydligare uppdrag att hjälpa till med rehabilitering. Det är det viktiga. Den bortre tidsgränsen bara förlänger plågan för människorna, och jag som centerpartist vill inte förlänga plågan för någon.

Anf. 12 Emma Carlsson Löfdahl (L)

Herr talman! Alla kan vi någon gång drabbas av sjukdom eller skada. Då är det extra viktigt att det finns en trygghet så att den enskilde kan få ekonomisk ersättning ifall den har en sjukdom eller skada som gör att den inte kan utföra sitt arbete. Däremot innebär inte alla sjukdomar eller skador att man är borta från jobbet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Vi människor mår bra av att vara efterfrågade och behövda. Arbete innebär att individen har en inkomst men också att man har struktur i vardagen, att man befinner sig i ett sammanhang och att någon frågar efter en om man inte är där.

Vi har många som hamnar i utanförskap, och tidigare var det ännu fler. De gick år ut och år in i sjukskrivning och sjukersättning utan att något hände.

De som är så sjuka och skadade att de inte kan utföra ett arbete ska självfallet ha möjlighet till sjukskrivning, men vi har en skyldighet att hjälpa människor att komma tillbaka till arbete, om så är möjligt. Många kan och vill arbeta. Om det så bara är några timmar i veckan ska det vara möjligt. Som individ ska man få det stöd och den hjälp man behöver för att klara av att komma tillbaka till arbetslivet.

Alliansregeringen införde en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen. Vi gjorde det inte för att vi tror att alla blir friska när tidsgränsen inträder. Vi gjorde det för att vi vet att det behövs en ordentlig avstämning där individen får det stöd och den hjälp den behöver för att om möjligt komma tillbaka till arbetslivet.

Innan detta gjordes var det väldigt många människor som gick år ut och år in utan att få den hjälp och det stöd de behövde för att återgå i arbete. Dit vill vi inte igen. Det är slöseri med resurser, både med den enskildes välmående och med ekonomin.

Alla har rätt att få stöd och hjälp och att känna att de är behövda i samhället. Men om utredningen kommer fram till att man fortfarande saknar arbetsförmåga ska man självfallet ha möjlighet att omförsäkras.

Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen kom fram till att tidsgränserna inte ska tas bort förrän vi har andra fungerande uppföljningsverktyg på plats. Det var vi överens om. Drygt ett halvår senare verkar regeringen ha glömt bort överenskommelsen och vill ta bort tidsgränsen utan att ersätta den med någon annan form av uppföljning och utvärdering för att hjälpa den enskilde. Tyvärr kommer vi att få en återgång till tidigare system där den enskilde glöms bort och inte får det stöd och den hjälp som vi i Liberalerna anser att den har behov av och rätt till.

Hälso- och sjukvården behöver konkreta verktyg för att patienten ska kunna bibehålla och återfå sin arbetsförmåga. Därför tycker vi att det är bra att man arbetar mer med att utveckla Finsam och fortsätter att ge dem större engagemang och frihet. Därför välkomnar vi det som regeringen anslår.

Sjukförsäkringen ska vara en hjälp när individen på grund av sjukdom eller skada har arbetsoförmåga. Men vi i Liberalerna anser inte att den ska falla ut om någon väljer att göra en så kallad skönhetsoperation som inte är medicinskt betingad. Därför vill vi att regeringen utreder detta och återkommer med ett förslag där dessa sjukskrivningar inte belastar arbetsgivaren eller staten. Alla individer har självfallet rätt att välja att göra dessa ingrepp, men då ska de själva stå för kostnaden fullt ut.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 10. I övrigt hänvisar jag till Liberalernas särskilda yttrande.

(Applåder)

Emma Carlsson Löfdahl (L)

Anf. 13 Phia Andersson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Jag vill påminna Emma Carlsson Löfdahl om att sjukskrivningarna hade börjat gå ned. Man vidtog åtgärder när man såg vilken utveckling det var. Det var inte alls så att man startade vid något skräckscenario så som det har spelats upp om och om igen. Jag har hört det hela tiden.

Det var faktiskt så att man började få bukt med det, och nedgången fortsatte ända fram till 2010. Sedan hände något. Trots den bortre parentesen, trots alla tidsgränser och trots alla goda intentioner hos den förra regeringen hände något - det började gå upp. Sjukskrivningarna ökade igen och har ökat sedan dess.

I fyra års tid hade ni möjligheten att göra något, men jag såg inga åtgärder. Nu helt plötsligt ska allt hända bara för att man tar bort ett datum som man ser inte har någon effekt.

Varför ska man vänta så länge innan man gör alla de insatser som det pratas om? Varför ska man vänta? Varför kan man inte ta bort ett datum som gör människor fattigare och skapar mer oro? Om man är trygg under rehabiliteringen skapas bättre förutsättningar för rehabilitering och insatser.

Varför vänta?

Anf. 14 Emma Carlsson Löfdahl (L)

Herr talman! Jag är beredd att hålla med Phia Andersson om en hel del. Vi vet att sjukskrivningarna fluktuerar fram och tillbaka och går upp och ned. Tyvärr har vi inte alltid svaren. Vi vet också att vi hjälpte till att se till att man genom att sätta in stödinsatser och jobba med rehabiliteringen fick möjlighet att minska sjukskrivningarna.

Att minska sjukskrivningarna handlar inte om att rätta till siffror i statistiken, som vi har sett tidigare. Det handlar om att vi vill värna den enskilda människan, att den ska känna sig behövd och få den hjälp och det stöd den behöver för att komma tillbaka i arbete.

Jag tror inte att den bortre tidsgränsen löser allt. Jag tror inte att den är frälsningen. Men jag tror att den är en del i detta, och jag är inte beredd att hålla med om att den inte har gjort någon nytta.

Vem som har rätt får väl framtiden utvisa.

Emma Carlsson Löfdahl (L)

Anf. 15 Phia Andersson (S)

Herr talman! Jag är glad om vi är överens om att den kanske inte har den effekt man trodde. Nu har man prövat, och man har sett det.

Jag har i tio års tid arbetat med samordning mellan myndigheter och sett vilken effekt det har när man samlar resurser för den enskilde individen, ger stöd i rehabiliteringen, gör snabba insatser och ser till att människor får nya möjligheter.

Om Emma Carlsson Löfdahl visste till hur många jag har kunnat säga: Hej då, och grattis till det nya jobbet! Det är människor som har varit sjukskrivna länge. Jag vet vad som kan ha effekt - jag har sett det, och jag har glatt mig med dessa människor. Kom inte och säg att ett datum skulle ha det! Jag är beredd att strida för att det ska bort. Jag vet att det är fel, jag vet att det finns andra möjligheter och jag vill se människor gå ut i ett nytt yrkesliv om de inte kan gå tillbaka till det de hade.

Men kom ihåg en sak, som inte har nämnts av någon i denna debatt, nämligen arbetsgivarens ansvar för att personer kanske blir sjuka. Den delen är oerhört viktig att ha med sig i det fortsatta arbetet.

Anf. 16 Emma Carlsson Löfdahl (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Jag har en helt annan erfarenhet. Jag har en erfarenhet av att i elva år vara sjukskriven och ha sjukersättning. Jag vet hur det är att vara bortglömd. Jag vet hur det är att gå år ut och år in och inte få någon hjälp och inte få något stöd. När sjukskrivningen eller sjukersättningen gick ut vet jag hur man fick ett brev hem i brevlådan där man skulle fylla i sina uppgifter. Man kopierade det man hade sedan sist. Man bad om ett nytt läkarintyg. Sedan förlängdes sjukskrivningen.

Jag vet hur det känns att inte få den hjälp och det stöd som behövs för att komma tillbaka. Jag önskar ingen annan den erfarenheten. Jag vill att vi ska ha en fungerande rehabilitering med fasta tidsgränser, så att varje enskild individ får den hjälp som individen har rätt till.

(Applåder)

Anf. 17 Aron Modig (KD)

Herr talman! I början av 2000-talet hade Sverige bland de högsta sjukskrivningstalen i världen. Trots att folkhälsan på det stora hela var god var fler än 700 000 personer antingen sjukskrivna eller förtidspensionerade. Gruppen förtidspensionerade utökades med 140 personer om dagen, av vilka en alltför stor andel var unga. Bara runt 1 procent av dem återvände till arbetslivet. Samtidigt visste bara hälften av de långtidssjukskrivna vem som var deras kontaktperson på Försäkringskassan. Nästan ingen rehabilitering erbjöds.

Det som inte gjorde saken bättre var att flera undersökningar visade att många långtidssjukskrivna själva kände att de kunde arbeta och bidra - om de bara fick stöd och hjälp.

En hög sjukfrånvaro innebär stora samhällskostnader. Men den får också allvarliga konsekvenser för de enskilda som drabbas. Bakom siffrorna, bakom statistiken - i början och mitten av 2000-talet såväl som i dag - döljer sig människor som alltför ofta har förlorat hoppet om en bättre framtid, med en känsla av att ha lämnats därhän, trötta på att inte vara en del av en arbetsgemenskap och inte kunna vara med och bidra på det sätt de ville - utöver att sjukskrivningen förstås innebär ett avbräck rent privatekonomiskt.

Herr talman! Konsekvensen av den situation som rådde 2006 blev att alliansregeringen genomförde flera viktiga reformer. En rehabiliteringskedja infördes i syfte att säkerställa att sjukskrivna skulle få en kontinuerlig kontakt och ett tidigt individuellt stöd. Regelbundna avstämningstidpunkter sattes in för att underlätta planeringen av rehabiliteringsåtgärder och för att man kontinuerligt skulle kunna bedöma arbetsförmågan.

Insatserna understöddes av en rehabiliteringsgaranti och en utvecklad företagshälsovård. Personer med sjuk- eller aktivitetsersättning fick ökade möjligheter att pröva på att arbeta eller studera. Dessutom fick landstingen en sjukskrivningsmiljard för att prioritera att sjukskrivna fick den vård de behövde. Stora satsningar gjordes även på psykiatrin och kömiljarden.

Målet med den samlade politiken var tydligt. Snabba insatser vid sjukskrivning, individuellt stöd och kontinuerlig uppföljning med fokus på rehabilitering skulle leda till att människor så fort som möjligt kunde lämna sjukskrivningen och återgå till arbetsplatsen och vardagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Tyvärr ser vi nu hur utvecklingen åter går åt fel håll. Samtliga ohälsomått pekar mot en ökad sjukfrånvaro, och inflödet av nya sjukfall fortsätter att öka. Häromveckan kom en rapport från Försäkringskassan som deklarerade att inget tyder på att ökningen av sjukfrånvaron är på väg att brytas. Enligt regeringens egen prognos kommer kostnaderna för sjukpenning och rehabilitering att öka med 12 miljarder kronor fram till 2018. Försäkringskassan säger nu att regeringens mål att minska sjukpenningtalet från 10,3 till 9 dagar inte ser ut att kunna nås. I stället pekar myndighetens prognos på att sjukpenningtalet år 2020 hamnar på 13 dagar.

Orsakerna till att sjukfrånvaron nu ökar är flera, och det är nog fel att kasta den bollen åt något politiskt håll. Ökningen av sjukfrånvaron finns inom samtliga diagnoser, men den är extra kraftig inom de psykiatriska. Dessutom fortsätter längden på sjukfallen att öka.

Kristdemokraterna känner en stark oro inför den här utvecklingen, inte minst då regeringen verkar ha fokus på att möta de utmaningar vi ser med helt fel åtgärder.

Herr talman! Vi motsätter oss regeringens förslag om att slopa den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, det arbetsmarknadspolitiska programmet och arbetsintroduktion, eftersom de har gett människor en ny möjlighet efter en lång tids sjukskrivning.

Nu ser vi en risk för att historien upprepar sig, att vi vrider tillbaka klockan till en tid då långtidssjukskrivna vändes ryggen och då långa, passiva sjukskrivningar inte kombinerades med vare sig några rehabiliteringsinsatser eller någon regelbunden kontakt med Försäkringskassan.

Herr talman! De beräkningar som regeringen själv redovisar i budgetpropositionen pekar på att slopandet av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen kommer att leda till ungefär 7 000 fler pågående sjukfall i slutet av 2016. Enligt Försäkringskassan, IFAU, Saco, Arbetsförmedlingen med flera remissinstanser kommer det även att leda till att de långa sjukfallen ökar ytterligare. Det är oroväckande, eftersom vi vet att ju längre en sjukskrivning pågår, desto sämre chans har den enskilde att komma tillbaka.

Dessutom riskerar förslaget - enligt till exempel Inspektionen för socialförsäkringen och IFAU - att minska de incitament som i dag finns för både myndigheter och enskilda att sätta in kraftfulla insatser för att möjliggöra återgång till arbete.

Regeringen har med andra ord bestämt sig för att driva en politik som de själva, tror jag, vet kommer att öka sjukskrivningarna, och de gör det vid en tidpunkt då kostnaderna redan beräknas öka kraftigt. Samtidigt presenteras stora skattehöjningar på jobb och tillväxt som ytterligare höjer trösklarna in till arbetsmarknaden. Det är helt enkelt fel väg att gå.

Herr talman! Låt mig även säga något om det förebyggande arbetet, som förstås är en annan av de stora utmaningarna på detta område. Kristdemokraterna vill betona att det förebyggande arbetet måste ses i ett långsiktigt och brett perspektiv. Det räcker helt enkelt inte att bara fokusera på arbetsplatsen och de problem som uppstår och kan uppstå där.

Vi behöver föra en politik som bidrar till att minska stressen men också till att skapa goda förutsättningar för en förbättrad folkhälsa. Möjligheterna för var och en att få ihop sitt eget livspussel påverkas förstås av den förda politiken inom flera olika områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

För majoriteten av den svenska befolkningen handlar det om att ha ett ökat ekonomiskt handlingsutrymme. För detta krävs sänkta skatter, inte minst för låg- och medelinkomsttagare. För exempelvis småbarnsföräldrar handlar det om valfrihet i barnomsorgen, så att dagens stressade föräldrar och barn kan få mer tid med varandra och kombinationen av föräldraskap och arbetsliv underlättas.

Tyvärr ser vi här att regeringen går åt motsatt håll och i stället genomför förslag som minskar enskildas och familjers handlingsutrymme.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag påpeka att vi i Kristdemokraternas budget avsätter en halv miljard kronor årligen till landstingen i syfte att uppnå kvalitativa resultat avseende förebyggande och rehabiliterande insatser. Skälet till det är dels att det behövs insatser för att minska den ökande sjukfrånvaron, dels att vi vill medverka till ett mer förebyggande och rehabiliterande synsätt inom hela hälso- och sjukvården, vilket vi tror på sikt leder till ett bättre resursutnyttjande.

Med det vill jag hänvisa till Kristdemokraternas särskilda yttrande och yrka bifall till vår reservation 3 i betänkandet. Vi står förstås även bakom våra övriga reservationer, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till dem här i kammaren.

(Applåder)

Anf. 18 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Jag tackar Aron Modig för detta inlägg. När jag har lyssnat på debatten så här långt tycker jag dock att det krävs en viss hyfs i denna debatt.

Det är slående att ni hela tiden återkommer till det som jag skulle beskriva som den absolut mest misslyckade åtgärd i den rehabiliteringskedja och den omlagda sjukförsäkringspolitik som Alliansen införde.

Faktum är att vi år efter år sedan den bortre tidsgränsen trädde i kraft år 2010 har sett hur sjuktalen har ökat utan att alliansregeringen vidtog några som helst åtgärder för att dämpa detta. Samtidigt som sjuktalen ökade med 50 procent mellan 2010 och 2014 lyckades den tidigare alliansregeringen utförsäkra över 100 000 individer ur sjukförsäkringen. Det hade varit gott och väl om de hade kommit tillbaka till arbetsmarknaden. Med både ni och jag vet att det inte är sanningen. 80 procent har återgått till försäkringen igen som nya sjukfall. Många har utförsäkrats två gånger, och en hel del har varit på väg att utförsäkras en tredje gång. Det är dessa kvinnor som ni talar så varmt om som nu snurrar runt i försäkringen - fattigare och fortfarande sjuka. Det är ett siffertrixande som har inneburit att ni har dolt långa sjukfall. Ni har utförsäkrat dessa personer och sedan plockat in dem i statistiken som nya sjukfall.

Självklart kommer därför de långa sjukfallen att öka när vi tar bort den bortre tidsgränsen. Det beror på att vi från den här regeringens sida inte tänker siffertrixa utan faktiskt göra skillnad på riktigt.

Anf. 19 Aron Modig (KD)

Herr talman! Jag tackar ministern för inlägget och frågan. Det stämmer att sjukskrivningstalen ökade under förra mandatperioden. Det är statistik så att säga, och det är svart på vitt.

Jag skulle ändå vilja säga att de insatser som alliansregeringen gjorde under sina mandatperioder hade effekt - rehabiliteringskedjan och de fasta avstämningarna gentemot arbetsmarknaden. Inte minst fick dessa människor en fast kontakt med Försäkringskassan. Den enskilda fick helt enkelt en känsla av att inte vara bortglömd. Det fanns en regelbunden uppföljning. Detta är viktigt, och jag menar att det har haft effekt på sjukskrivningarna. Men denna känsla är också viktig för den enskilda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Nu har vi en situation där sjukskrivningarna är på väg upp. Jag sa i mitt anförande att jag inte tycker att denna boll så att säga ska kastas i politiskt avseende från sida till sida. Men vi har de facto en situation där sjukskrivningarna ökar. Då tycker jag att vi ska fundera på hur vi kan göra någonting åt det.

Den huvudsakliga åtgärd som regeringen vidtar är att ta bort den bortre tidsgränsen. Då är frågan: Hur leder det till att sjukskrivningarna minskar? Regeringen säger själv att det leder till en viss ökning av antalet sjukskrivna. Flera remissinstanser är också kritiska.

Min fråga tillbaka till socialförsäkringsministern är: Hur leder detta till en bättre situation?

Anf. 20 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Jag tackar Aron Modig för detta. Nu känns det som om vi är på väg att kunna hyfsa denna debatt något.

Sanningen att säga, som sagt, tror jag inte att vi ska kasta dessa siffror på varandra i någon del. Sanningen är att när vi senast hade en uppgång vidtog regeringen Persson kraftfulla åtgärder 2003. Det var ett halveringsmål och ett elvapunktsprogram. Det var också medfinansiering. Det innebar att när alliansregeringen tog över hade sjuktalen sjunkit ganska radikalt. Detta accentuerades sedan delvis av de reformer som också alliansregeringen införde. Vi har nu valt att behålla en del av dem, nämligen de delar av rehabiliteringskedjan där det faktiskt görs en prövning. Det görs inte vid den bortre tidsgränsen, utan där åker man bara ut.

Jag måste verkligen påpeka att regeringen inte bara tar bort den bortre tidsgränsen. För två månader sedan presenterade regeringen ett brett åtgärdspaket inom sju olika områden - flera av dem har lyfts fram här i dag - med 25 olika åtgärdspunkter. De handlar om alltifrån det förebyggande, till arbetsgivarnas ansvar, till förstärkningar av hälso- och sjukvården och till förstärkningar på Försäkringskassan för att man ska kunna göra prövningar vid de tidiga tidsgränserna.

Jag förstår därför inte riktigt vad företrädarna för de borgerliga partierna talar om. Mycket av detta vilar dessutom på den parlamentariska socialförsäkringsutredningen som vi båda har varit delaktiga i.

Men vi som regering kommer inte att stå kvar vid den åtgärd från alliansregeringen som var den absolut mest misslyckade, där man försatte människor i fattigdom och inte bidrog till att göra människor friskare utan som snarare handlade om ett siffertrixande. Den här regeringen vill göra skillnad på riktigt för de människor som är sjuka.

Anf. 21 Aron Modig (KD)

Herr talman! Jag tackar återigen socialförsäkringsministern för inlägget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Det stämmer att regeringen vidtar en del åtgärder. Men jag vidhåller att mest fokus i debatten ligger på den förändring som görs med den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, och det är det som framhålls mest från regeringen.

Visst ser vi att detta kommer att leda till längre sjukskrivningar. Jag menar att det är fel väg att gå. Det är fel alternativ att välja i en tid när vi redan har en uppåtgående trend i fråga om sjukskrivningarna.

Jag vänder mig också mot det som ministern gör gällande om att införandet av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen skulle ha varit den mest misslyckade åtgärden. Jag håller inte med om det. Man blir inte frisk över en natt bara för att det sätts upp en tidsgräns. Naturligtvis är det så. Men det medför att det görs en fast avstämning som ger människor en chans. Även om det är en relativt liten andel som har gått tillbaka till arbete efter att ha passerat den bortre tidsgränsen är det ändå människor som har kommit i arbete vid denna tidpunkt och som med stor sannolikhet inte hade gjort det om den inte hade funnits där.

Därför tycker jag att detta är lite nonchalant mot de enskilda människor som faktiskt har gynnats av detta. Jag motsätter mig den bilden. Jag tycker att det är viktigt att denna fasta tidpunkt finns kvar. Det ska göras avstämningar i hela kedjan. Därför tycker jag att det är viktigt att den finns kvar, och jag tycker att det är olyckligt att regeringen nu väljer att gå en annan väg.

Anf. 22 Phia Andersson (S)

Herr talman! Marina, Gunvor, Lillemor, Eva, Ellinor, Berit, Anna-Carin, Bertil, Anna och så vidare är namnen på några av alla de människor som har utförsäkrats från sjukförsäkringen sedan detta började tillämpas den 1 januari 2010 - över 100 000 människor. Det är lika många som det finns invånare i Borås, Västra Götalands näst största stad. Det handlar om 1 100-1 300 per månad, varje månad året om utan hänsyn till sjukdom eller arbetsförmåga.

Efter utförsäkringen ska man erbjudas att delta i det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen i tre månader. Skulle man som utförsäkrad då inte få arbete på grund av sjukdom kan man få sjukpenning igen. Man har alltså konstaterat att man blev utförsäkrad men var för sjuk för att arbeta och blev sjukskriven igen, detta troligen för att ingen tog hänsyn till sjukdom och arbetsförmåga vid utförsäkringen.

En stor andel av dem som har blivit utförsäkrade har återkommit till sjukförsäkringen en, två och tre gånger och är på väg en fjärde gång. För många har övergången inneburit en betydligt lägre ersättning. Detta har lett till en betydligt försämrad ekonomisk situation för många försäkrade.

Dessutom har försörjningsstödet ökat i kommunerna. Vissa blir i dag försörjda av anhöriga. Och det finns rapporter, bland annat från Kommunal, som visar att kvinnor gjort förtida uttag av pensionen för att försörja sig, då de inte orkar med den oro och osäkerhet som sjukförsäkringen inneburit under sjukdomstiden - ett beslut som man får betala för resten av livet.

När beslut om reformen togs i riksdagen 2008 hade sjukskrivningarna börjat minska, och det hade de gjort redan sedan 2004-2005. Efter reformens tillämpning från den 1 januari 2010 kan vi konstatera, då det framgår av budgetpropositionen, att sedan dess har sjukfrånvaron stigit med 67 procent. Det kan därför antas att den bortre tidsgränsen inte haft någon betydande effekt på sjukfrånvaron.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Nu kan vi konstatera att den förra regeringen genomförde en reform som kostat människor ekonomisk trygghet och lett till personligt lidande och oro, utan att för den skull uppnå reformens syfte att sänka sjuktalen.

Den nuvarande rödgröna regeringen anser att ersättningen från sjukförsäkringen ska ge trygghet och lämnas under den tid det tar att återfå arbetsförmågan. Införandet av en tidsgräns för hur länge sjukpenning kan lämnas innebär en avvikelse från denna princip. Regeringen anser att den bortre tidsgränsen varken främjar rehabiliteringsprocessen eller garanterar att de försäkrade får rätt hjälp hos rätt myndighet eller annan aktör.

Utskottet anser att syftet med sjukförsäkringen är att ge ekonomisk kompensation för inkomstförlust vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Arbetsmarknadspolitiska insatser genom Arbetsförmedlingen ska komma i fråga, men då endast för den som kan tillgodogöra sig sådana insatser.

Att förebygga ohälsa är ett ansvar som vilar både på individen och på arbetsgivaren. Vid sjukdom ska tidiga insatta insatser och behandling skapa förutsättningar för återgång i arbete. Det lärde oss den tid då ingen hörde av sig. Vi hade åtgärder för detta.

Mot denna bakgrund ställer sig nu utskottet bakom regeringens förslag att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ska avskaffas.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr talman! När beslutet om införandet av den bortre tidsgränsen togs här i kammaren applåderade de borgerliga partierna. Den applåden har varit ett hån mot alla de människor som farit illa av dessa utförsäkringar. Jag är så glad att kunna ge dessa människor någon form av upprättelse genom borttagandet av den bortre tidsgränsen.

(Applåder)

Anf. 23 Solveig Zander (C)

Herr talman! Phia Andersson talar sig varm för borttagandet av den bortre tidsgränsen. Hon säger också att sjuktalen gick ned före 2006, då vi fick överta makten. Vad berodde det på? Jo, det berodde på att man förtidspensionerade eller gav personer sjukersättning för resten av livet. Därför gick sjuktalen ned då. Tycker Phia Andersson att de har fått det bättre när de fått leva med den brist på pengar som det innebär att ha sjukersättning?

Man säger att det är viktigt att arbetsgivarna ska ha ansvar - något som för övrigt också jag sa i talarstolen men som Phia Andersson tydligen inte hörde - och det är angeläget. I det förslag till åtgärder som vi hörde ministern presentera för några månader sedan sa hon också att det var viktigt att människor inte skulle bli sjuka på sitt arbete och att det var viktigt att arbetsgivarna tog sitt ansvar. Med nuvarande lagstiftning ska man ta kontakt med arbetsgivaren efter tre månader. Med det nya förslaget, som ni nu tänker driva igenom, ska man vänta i 18 månader.

Menar Phia Andersson att det är bättre att snurra runt i en förlängning, som ni ju säger att man ska få, än att få ett avgörande någon gång i rehabiliteringskedjan?

Anf. 24 Phia Andersson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! När det gäller förtidspensioner var det faktiskt inte de som ändrade sjuktalen, utan det var de insatser som gjordes i form av samverkan mellan myndigheter för att stödja individens återgång till arbete. Helt plötsligt såg vi effekter av samverkansgrupperna ute i kommunerna, som också var tanken när möjligheten till samverkan genomfördes. Det gav goda effekter, för helt plötsligt arbetade alla för samma individ med de resurser man hade. Det var det som sänkte sjuktalen. Det var också det som sedan fortsatte att sänka sjuktalen.

Det var alltså inte förtidspensionerna som sänkte sjuktalen, utan det var de åtgärder man vidtog för att stoppa inflödet av sjuka och för att de som hade blivit sjuka skulle få möjlighet att återgå till arbete. Väldigt många av dessa åtgärder vilade också på arbetsgivarna, till exempel att göra rehabiliteringsplaner tillsammans med den anställde.

Solveig Zander säger att den enskilde individen skulle höra av sig. Jag tycker att det hör till god ton att även arbetsgivaren gör det.

Anf. 25 Solveig Zander (C)

Herr talman! Phia Andersson svarade inte riktigt på min fråga. Och jag måste säga: Förlåt mig, men Försäkringskassan själv säger ju att man fick ökat ansvar för att titta på möjligheten att bevilja sjukpension eller sjukersättning före 2006 för att bli av med de personer som hade varit sjukskrivna länge. Det är ingenting som jag hittar på.

Det är säkert så att samverkansorganen gjorde nytta, men ingen kan ju säga att de minskade sjuktalen inte berodde på att man förtidspensionerade väldigt många. Det är de som i dag ber om att få komma tillbaka till arbetslivet och pröva igen efter de här åren, och i många fall har de blivit bättre. Visst var det väl förtidspensioneringarna som gjorde att man kortade sjuktalen?

Om ni nu ska ta bort den bortre gränsen, som Phia Andersson säger, vad är det då som säger att sjuktalen minskar? Blir det inte igen så att man får vara sjukskriven hur länge som helst? Blir man rikare av att vara sjukskriven en längre tid än om man får hjälp att komma tillbaka till ett arbetsliv och få möjlighet att tjäna pengar på hel- eller deltidsarbete? Är inte det bra mycket bättre?

Och varför gör ni ingenting för att förbättra samarbetet med Arbetsförmedlingen eller för att få bättre läkarintyg, som Försäkringskassan har haft i uppgift under lång tid nu? Varför medverkar ni inte till att det blir bättre i stället?

Anf. 26 Phia Andersson (S)

Herr talman! Sjuktalen för långtidssjukskrivna ökar tyvärr, och det beror på den psykiska ohälsan. Människor stressas på sina arbeten och har oerhört mycket ansvar men väldigt lite att säga till om. En vacker dag brister tråden, och då är vägen tillbaka lång.

Det har gjorts alldeles för lite för dessa människor. Det har inte gjorts tillräckligt för att förhindra att de blir sjuka, och de har inte heller varit prioriterade i sjukvård och annat när de väl är sjuka. Om det beror på att de sjuka i högre utsträckning är kvinnor än män funderar jag på hemma på kammaren ibland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Det finns så mycket att göra. Vi måste pröva nya vägar och göra bättre än vad vi har gjort. Vi måste lära oss av det vi ser. När de beslut vi fattar inte fungerar måste vi våga släppa på prestigen och pröva nya vägar. Det är individerna värda. Det har de rätt till.

Arbetsgivarna har ett stort ansvar för att se till att inflödena inte ökar. Vi behöver använda sjukvården, de stödfunktioner som finns i samhället och givetvis Arbetsförmedlingen för att ge individen det stöd som behövs för att han eller hon ska komma ut på arbetsmarknaden igen. Det är alltid målet.

Anf. 27 Lotta Finstorp (M)

Herr talman! Det är uppenbart att Socialdemokraterna och Alliansen har olika syn på vikten av delaktighet i samhälle och arbetsgemenskap - även om det kanske bara handlar om några timmar i veckan som man har möjlighet att komma i arbete. Alla de människor som är glada över att ha kunnat komma tillbaka i arbete till 100 procent av sin förmåga räknas inte, utan det är fokus på andra i denna debatt.

Den bild av svunna tiders paradis som Phia Andersson målar upp är väldigt enögd.

Blir de sjukskrivningarna kortare för att den bortre tidsgränsen tas bort? Det skulle jag vilja att Phia Andersson lät mig veta. Blir det mindre psykisk ohälsa om vi tar bort den bortre tidsgränsen?

Det är i offentlig sektor som de flesta kontaktytor finns. Socialdemokraterna äger ofta denna fråga eftersom ni sitter i ansvarig ställning i de flesta kommuner och landsting. Jag skulle vilja ha svar på hur ni säkerställer detta i era kommuner och landsting där ute i verkligheten.

Regeringen egna expertmyndigheter avfärdar bestämt borttagandet av den bortre tidsgränsen eftersom de långa sjukskrivningarna kommer att öka. Vilken är er analys? Vilka expertråd stöder ni er på eftersom ni tar bort den bortre tidsgränsen?

Om den var så förskräcklig, varför vill ni inte tillsammans i en bred majoritet försöka hitta lösningar där vi skruvar lite på det som inte har varit riktigt bra?

Anf. 28 Phia Andersson (S)

Herr talman! Jag vet att människor är glada över att komma tillbaka i arbete. Det finns inget som hindrar dem att göra det i fortsättningen också. Jag vill bara att de ska vara många fler.

Men jag vill inte att man under tiden gör dem fattigare, som om det skulle vara en motivation. Det skapar oro och förhindrar många gånger rehabiliteringen. All energi går åt till att få ekonomin att gå ihop i stället för att man lägger den på sin rehabilitering. Oron tar alldeles för mycket energi.

Erfarenheten visar att den bortre tidsgränsen bidrar till denna oro, så vi tar bort den för att skapa bättre förutsättningar för människors rehabilitering. Vi vill att det görs tidigare insatser tillsammans med arbetsgivarna. Vi vill att fler människor ska komma tillbaka och inte snurra runt i systemet och åka in i sjukskrivning två, tre och fyra gånger för att det inte togs hänsyn till arbetsförmåga och sjukdom utan bara till ett visst datum.

Vi tar bort datumet. Vi vill att man tar hänsyn till individens förutsättningar och arbetsförmåga och ser vilka möjligheter som finns. Låt våra myndigheter, sjukvården och Arbetsförmedlingen arbeta tillsammans för att stödja individen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Jag vill se fler människor i arbete än vad ni åstadkom under de år då ni lät 100 000 människor snurra runt i systemet.

Anf. 29 Lotta Finstorp (M)

Herr talman! Phia Andersson vill se människor i arbete. Nu flyttar ni pengar från rehabiliteringsgarantin till handläggningen på Försäkringskassan. Men det är få människor som kommer tillbaka i arbete, ens några timmar, om de inte får en effektiv rehabilitering, så det är en konstig prioritering.

Phia Andersson trycker på den enskildes ekonomi och att det har blivit tufft för dem som är utförsäkrade. Varför väljer ni då inte att se över de ekonomiska incitamenten för den enskilde i stället för att ta bort den bortre tidsgränsen? Det hade vi förmodligen kunnat göra tillsammans på ett bra sätt - om det är just den buggen i systemet som är den viktiga.

Ni väljer att ta bort ALI från den 1 februari 2016. Det finns dessutom en stor oro hos dem som ingår i sysselsättningsfasen, inte minst hos de sociala företag som är anordnare. Ingen vet vad som ska hända.

Det är inte bara inom detta område som regeringen är otydlig utan inom alla politikområden.

De personer som finns i dessa åtgärder står ofta långt från den reguljära arbetsmarknaden och har varit långtidssjukskrivna.

Vad säger ni regeringsföreträdare till dem?

Anf. 30 Phia Andersson (S)

Herr talman! Jag vet inte om vi får samma rapporter, Lotta Finstorp. Men rapporten om rehabiliteringsgarantin visade att den inte har haft särskilt god effekt. Ska vi inte lämna något som inte ger god effekt utan fortsätta att pumpa in pengar i ett dåligt system? Det är inte att ta ansvar.

Om ett ekonomiskt incitament behövs är det allra bästa att ta bort den bortre tidsgränsen, för den gör precis tvärtom. Den överför bara kostnader på annat. Antingen gör människor förtida uttag, blir försörjda av anhöriga eller överförs till försörjningsstöd i kommunerna. Så bra, då syns det inte i statens pengar längre. Men på vilket sätt hjälper det individen?

Det finns absolut inget som hindrar att Arbetsförmedlingen går in och stöder en process när man ser att det finns arbetsförmåga.

Om er arbetslivsinsats var så verkningsfull, hur kommer det sig att människor om och om igen kommer tillbaka till sjukförsäkringen?

Jag vill att de också ska få plats. Låt oss därför inse att de beslut vi tog inte fick den effekt vi trodde. Låt oss tillsammans göra något bra av detta och sluta krama dåliga förslag.

Anf. 31 Rickard Persson (MP)

Herr talman! Sedan 2010 har sjukfrånvaron stigit kontinuerligt. Även relativt små ökningar av sjukfrånvaron ger kraftiga kostnadsökningar för staten. Även om ökningen sker från en låg nivå är varje ökning av sjukfrånvaron och ohälsan något dåligt för den enskilde individen. Blir sjukskrivningen långvarig riskerar det att ge påtagliga effekter på den enskildes ekonomi och kanske på pensionen. Indirekt kan det också leda till barnfattigdom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Dessutom pekar prognosen på en fortsatt ökning av sjukskrivningarna. Denna utveckling måste stoppas med ett brett spektrum av åtgärder. Den rödgröna regeringen har därför presenterat ett åtgärdsprogram med många förslag för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro.

Vi har också satt upp ett politiskt mål för sjukfrånvaron som överensstämmer med det den parlamentariska socialförsäkringsutredningen ansåg vara ett rimligt mål. Ett sådant mål är viktigt inte bara för att uttrycka en politisk vilja utan också för att alla aktörer i samhället - till exempel kommunerna, vården och arbetsgivarna - ska ha något att förhålla sig till och arbeta mot.

Detta är bara en början. Fler förslag kommer att komma under mandatperioden. Till exempel återstår att överväga förslag som den parlamentariska socialförsäkringsutredningen lämnar i sitt slutbetänkande Mer trygghet och bättre försäkring.

Vidare har regeringen i budgetpropositionen för 2016 presenterat en satsning på ökad bemanning i den sociala barn- och ungdomsvården och vidtar också åtgärder för ökad bemanning inom äldreomsorgen. Dessutom gör regeringen stora satsningar inom skolan. Dessa åtgärder bedöms leda till en bättre arbetsmiljö samt minskad belastning för personalen inom dessa områden, vilket torde minska ohälsan och sjukskrivningarna.

Det är den psykiska ohälsan som ökar mest, inte minst bland kvinnor och i kvinnodominerade yrken. Detta är i högsta grad en jämställdhetsfråga. Därför tycker jag att det är bra att regeringens åtgärdsprogram för ökad hälsa har fokus på just detta.

Herr talman! När det gäller den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen tycks det vara så att de borgerliga partierna tror på mirakel. Det kan man ju få göra. Men när miraklet består i att en långtidssjuk person från den ena dagen till en annan ska bli frisk bara för att ett visst datum inträffar finns det anledning att vara skeptisk. Jag tror inte på sådana mirakel. Men jag är övertygad om att de flesta människor som kan också vill arbeta och göra samhällsnytta när de väl är friska helt oberoende av ett fixerat datum. Vi vet också att den bortre tidsgränsen har lett till en försämrad ekonomisk situation för många människor.

Den bortre tidsgränsen leder till att människor som fortfarande är sjuka flyttas runt i myndighetssystemet. Handläggarna på kanske främst Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får ägna tid och kraft åt inte att rehabilitera människor utan att administrera dem i systemet, i stället för att lägga fokus på de som verkligen har en rehabiliteringsförmåga som kan leda till antingen återgång i arbete eller ett steg in i arbete. Försäkringskassan kan koncentrera sig på de andra tidsgränserna i rehabiliteringskedjan som kvarstår, och där det konstaterats finns vissa brister, när den bortre tidsgränsen tas bort.

En ökad arbetsbelastning för främst Försäkringskassans handläggare men även Arbetsförmedlingens har gjort att dessa inte hunnit med alla de uppgifter som återfinns i samordningsuppdraget och rehabiliteringskedjan, till exempel uppföljning vid nyss nämnda övriga tidsgränser som kvarstår. För att stärka handläggningen inom sjukförsäkringen och detta område ökar regeringen Försäkringskassans medel inom området med 250 miljoner årligen från 2016. Därför är jag glad att vi nu tar bort denna konstruerade tidsgräns som vare sig främjar rehabiliteringsprocessen eller garanterar att människor får rätt hjälp hos rätt myndighet eller annan aktör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Allt fler unga får aktivitetsersättning, som är ett slags tidsbegränsad förtidspension. Det är ingen bra utveckling. Samtidigt har Riksrevisionen kommit med en rapport som visar att Försäkringskassan inte gör tillräckligt för att sätta in insatser och följa upp dem.

Syftet med aktivitetsersättningen uppnås inte, och ersättningen lever inte upp till riksdagens och regeringens mål om ett aktivt förhållningssätt till unga med nedsatt arbetsförmåga. Riksrevisionen bedömer att regeringen har varit alltför passiv i sin styrning, trots uppenbara och sedan länge påtalade problem i nuvarande system med aktivitetsersättningen. En sådan utveckling faller ju främst på den tidigare regeringen. Därför har denna regering tagit tag i frågan och gör nu en översyn av aktivitetsersättningen i sin helhet.

I detta sammanhang är det också viktigt att nämna Finsam, de finansiella samordningsförbunden. Regeringen ökar finansieringen av dessa och lägger fortsatt ett uppdrag på förbunden att prioritera unga med aktivitetsersättning. I övrigt vill jag framhålla den parlamentariska socialförsäkringsutredningens rapport och dess förslag till åtgärder inom sjukförsäkringen som jag vet att departementet nu studerar och analyserar.

Slutligen vill jag beröra den motion om gränshinderproblematik inom socialförsäkringarna gällande gränspendlarna som jag och min kollega lagt fram. Den ligger under detta utgiftsområde och behandlas där. Den besvaras bland annat med att de nordiska statsministrarna 2013 undertecknade en gemensam deklaration om att bekämpa gränshinder i Norden samt att Gränshinderrådet, med en ny strategi- och handlingsplan, startade den 1 januari 2014.

Så långt är allt gott och väl. Men fortfarande kvarstår alltför många gränshinder som drabbar den enskilde i vardagen. Jag förutsätter att regeringen framöver, och på den nivå som krävs, lägger på ett kol för lösa dessa frågor. Jag får säkert anledning att återkomma i denna fråga.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 32 Lotta Finstorp (M)

Herr talman! Eftersom jag inte fick så många svar av Socialdemokraternas Phia Andersson - Rickard Persson, Miljöpartiet - tror jag att jag kommer att upprepa en del även till dig.

Rickard Persson hyllar den parlamentariska socialförsäkringsutredningen och dess förslag. Därför undrar jag: Varför inväntar inte regeringen beredning av de förslagen innan man tar bort den bortre tidsgränsen helt utan att säkerställa att rehabiliteringsåtgärderna finns på plats?

Det var exakt det som framkom i utredningen och som vi hade en bred samsyn om. Det hade varit väldigt bra om ni hade gjort så. Nu i februari kommer den bortre tidsgränsen att falla. Vad säger ni till de människor som kommer att lämnas och glömmas bort?

Det finns ingenting som säger att det inte kommer att bli som det var före 2008. Hur ser Rickard Persson på det? Vad är skillnaden nu? Ni tar bort den bortre tidsgränsen och pengar från rehabiliteringsgarantin. Det lät i anförandet som att det är en förstärkning. Det har det gjort även från Socialdemokraternas håll. Men det är pengar ni flyttar från rehabiliteringsgarantin till handläggning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Jag har en fråga till Rickard Persson: Tror Rickard Persson att en persons sjukdom kan förbättras efter två och ett halvt år, eller är en diagnos alltid permanent?

Anf. 33 Rickard Persson (MP)

Herr talman! Lotta Finstorp frågar varför vi tar bort den bortre tidsgränsen och menar på att andra rehabiliteringsinsatser inte är på plats såsom det angavs i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Jag vill påstå att det redan har genomförts åtgärder och att det genomförs åtgärder som kommer att ge en ganska snabb effekt, vill jag hävda.

En åtgärd är att vi tillför resurser till Försäkringskassan så att handläggarna har tid att göra det de ska, nämligen att syssla med rehabiliteringskedjan som delvis kvarstår. Vi tar inte bort kontrollpunkterna med 90-dagarsuppföljningen och 180-dagarsuppföljningen. De kvarstår.

Ska handläggarna ha tid att göra detta och sköta samordningsuppdraget måste det till mer resurser. Handläggarna har alldeles för många ärenden för att de ska hinna med detta. Det är det första steget vi redan har gjort. Jag vet att Försäkringskassan inte håller sig till dessa kontrollpunkter. De kan sätta igång med en samordning för en person långt innan 90 dagar. Det förekommer i högsta grad.

Lotta Finstorp frågar varför vi tar bort pengar från rehabiliteringsgarantin. Det är inte så mycket lönt att lägga pengar på något som inte fungerar. Vi har konstaterat att rehabiliteringsgarantin inte fungerar.

Vi lägger pengarna på någonting som ska fungera, nämligen rehabiliteringskedjan. Det är två olika saker.

Du frågade också om någonting som jag inte hinner svara på nu - om folk blir friska vid ett visst datum. Jag får återkomma till det.

Anf. 34 Lotta Finstorp (M)

Herr talman! Då ser vi fram mot det svaret i Rickard Perssons nästa replik.

Resurserna till Försäkringskassan kommer, som Rickard Persson säger, att öka. Men det minskar inte inflödet till sjukförsäkringen. Frågeställningen gäller hur ni kan se till att inflödet minskar. Pengarna till Försäkringskassan gör förhoppningsvis att handläggningen blir effektivare, precis som Rickard Persson säger. Men hur kan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen bli effektivare när de inte har en tidsgräns att arbeta mot?

Jag skulle vilja ställa ännu en fråga eftersom Miljöpartiet är ett regeringsparti och på tal om det ministern sa tidigare i en replik om siffertrixande. Regeringens mål att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 väcker onekligen frågor. Under Göran Perssons tid som statsminister var målet 4 procent. Det infriades aldrig, trots högkonjunktur och trots att förtidspensionerade, långtidssjukskrivna och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder togs bort ur statistiken. Jag hoppas verkligen att det inte finns någon koppling mellan regeringens arbetslöshetsmål och förslaget om att ta bort den bortre tidsgränsen. Jag vill gärna ha en kommentar till det, tack.

Anf. 35 Rickard Persson (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Lotta Finstorp frågade om jag inte tror att folk blir friska efter det att den bortre tidsgränsen infaller. Nja, det kanske de blir, eller så blir de det inte. Många kvarstår i sin sjukdom och tvingas att gå till arbetslivsintroduktionen för att få någon privat ekonomi. I vissa fall blir de sjukare efter åtgärderna där; man har konstaterat att det sker ett försämringstillstånd.

Det jag egentligen ville fråga Lotta Finstorp om är om hon tror på de mirakel som jag nämnde tidigare. Ni tycks tro på att folk blir friska över en natt, men så är inte fallet. Varför gör ni det ni gör? Det skulle jag vilja fråga Lotta. Varför tycker ni att de människor som är sjuka ska straffas ekonomiskt? Varför ska ni ta bort deras ersättning när den bortre tidsgränsen infaller och då det fortfarande finns medicinska underlag från behandlande läkare och andra som säger att denna människa har aktivitetsbegränsningar och inte kan arbeta? Tror ni inte på läkarnas medicinska underlag, och varför vill ni straffa de här människorna ekonomiskt?

Minskar inflödet? Nej, det kanske det inte gör. Men vi har, som Lotta Finstorp har hört i debatten tidigare, ett brett åtgärdsprogram för att just minska inflödet i sjukförsäkringen. Jag tror starkt på detta åtgärdsprogram, och vi kommer att komma med ännu fler förslag så småningom.

När det gäller arbetslösheten kommer jag nu inte ihåg vad du frågade. Den kommer naturligtvis att öka. Vi har en migration, och på kort sikt ökar arbetslösheten, men på längre sikt tror vi inte att det blir så.

Svara gärna på de frågor som jag ställde, Lotta!

Anf. 36 Solveig Zander (C)

Herr talman! Det är intressant att lyssna till Rickard Persson.

Jag måste ställa några frågor. Det som presenterades från regeringen var att man skulle ta fram en ny arbetsmiljöstrategi. Rickard nämnde också hur oerhört viktigt det är att arbetsgivaren har ett ansvar i sammanhanget. Vad är det för arbetsmiljöstrategi man ska ta fram? Det undrar jag.

Rickard hänvisade också till att det finns fler åtgärder i Socialförsäkringsutredningen som man skulle återkomma med och som skulle förbättra i sammanhanget. Jag undrar: Vilka förslag är det?

Vi vet att ett av de stora problemen i de långa sjukskrivningarna är att man inte får tillräckligt snabb vård och behandling och åtgärder från landstingens sida. Där har rehabmiljarder och kömiljarder varit till nytta. Nu ska ni ta bort en del av det. Då vet vi att köerna för behandling och så vidare ökar i flera landsting, bland annat i dem som är styrda av socialdemokrater. Vad tänker ni göra åt det?

Sist men inte minst: Rickard Persson känner till Försäkringskassan oerhört väl, för han har arbetat där som tjänsteman i många, många år. Han vet hur tydlig och hur angelägen Försäkringskassan är om att göra ett bra jobb. Nu sa Försäkringskassan själv häromdagen att det inte är möjligt att genomföra reformen, för den kommer inte att leda till det som regeringen eftersträvar. Har Rickard Persson som tidigare tjänsteman några synpunkter på det?

Anf. 37 Rickard Persson (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Det kan jag mycket väl ha. Jag börjar med den sista frågan. Nu har jag ju inte jobbat på Försäkringskassan i många, många år - så gammal är jag inte. De andra tidsgränserna kvarstår, och det är dessutom inte alltid man delar de synpunkter som den arbetsgivare man själv har arbetat hos har.

I det här fallet menar jag att om bara handläggarna får lugn och ro och förstärkning, som vi nu ger Försäkringskassan, med att arbeta med de tidiga kontrollpunkterna - 90-dagars- och 180-dagarstidsgränserna - är det oerhört mycket viktigare än att komma långt senare och ha en utförsäkring av människor. Då kan Försäkringskassan lägga tyngdpunkten i arbetet med samordningsuppdraget på de här tidiga sakerna i stället. Det kommer att ge mycket större effekt, anser jag.

Jag ställde några frågor till Lotta Finstorp som Solveig Zander nu kan svara på: Varför tycker ni att man ska straffa sjuka människor ekonomiskt? Varför minskar ni i ert budgetförslag ersättningarna till dem som har sjuk- och aktivitetsersättning? Varför gör ni det? Det är väl inte bra. Vill ni helt ta bort sjukersättningen och sjukpenningen för dem som blir utförsäkrade så att de får mycket sämre ekonomi och går och oroar sig för det? Därmed kanske det tar längre tid med en rehabiliteringsprocess. Det skulle jag vilja veta, och jag frågar Solveig Zander vad hon svarar på det.

Socialförsäkringsutredningens olika förslag analyseras nu på departementet. Det var inte så länge sedan utredningens släpptes, och det är ett digert material. Det vet Solveig, eftersom hon själv satt i utredningen. Det tar tid att analysera och komma fram med åtgärder utifrån den, så det är inte så konstigt att det inte har landat än.

Anf. 38 Solveig Zander (C)

Herr talman! Ja, jag satt i Socialförsäkringsutredningen länge. Jag vet också vilka åtgärder man föreslog som kunde göra att sjukskrivningarna skulle gå ned mycket snabbare, men dem har man inte tagit upp i sammanhanget.

Nu hör jag igen att Rickard Persson säger att om man bara får möjligheter på Försäkringskassan att jobba med de tidigare fallen och se till att göra insatser tidigare i sjukskrivningsprocessen kommer allting att bli bättre. Det är det man nu ska rikta in sig på.

Slutsatsen av det, Rickard Persson, blir att de som når den bortre tidsgränsen ska fortsätta att vara där. De får fortsätta att vara sjukskrivna i all oändlighet, och de får glömmas bort igen. Det är det som den bortre tidsgränsen är till för - att man inte ska glömmas bort. Men nu säger Rickard Persson själv att man ska rikta in sig på de tidigare fallen. Underförstått kommer de långa att få vara långa och längre.

Det står i regeringsförklaringen, och ministern sa, att sjukförsäkringen ska leda människor tillbaka till arbete, inte till fattigdom.

Varför satsar man då inte på att medverka till att samverkan mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsgivarna fungerar bättre? Varför ger man inte landstinget ett direkt ansvar, som Socialförsäkringsutredningen föreslog, att ta kontakt med arbetsgivarna i ett mycket tidigare stadium i stället för att som nu ta bort den bortre tidsgränsen till ingen nytta?

Anf. 39 Rickard Persson (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Jag ska börja med den sista frågan, som handlade om fördjupad och förstärkt samverkan. Jag kan delvis hålla med dig om detta. Vi lägger ned ganska mycket pengar på samverkansprojekten mellan AF och Försäkringskassan, och det ger rätt dålig utdelning. Det har det gjort under lång tid, även under så gott som alla år som ni satt vid makten, och ni vidtog inga åtgärder för att förbättra det eller gav några nya uppdrag till Försäkringskassan därvidlag.

Jag får fortfarande inget svar från Solveig Zander när det gäller varför ni vill straffa dem som är sjuka när den bortre tidsgränsen inträffar och varför ni vill ta bort deras ersättning så att de tvingas oroa sig för sin ekonomi och tillfrisknandet riskerar att bli sämre.

Du ställde många frågor, Solveig Zander, och jag kommer inte ihåg alla. Du var inne på rehabiliteringsgarantin igen och åtgärder inom vården. Rehabiliteringsgarantin har ju inte fungerat, och därför får vi se över hur den ska fungera bättre. Nu lägger vi pengar på det vi tror fungerar bättre, och det är tidiga insatser.

En del av dem som nu blir utförsäkrade borde faktiskt få fortsätta att vara sjukskrivna därför att de är sjuka, kanske också under lång tid. Då hjälper inte den bortre tidsgränsen, för det sker inte något mirakel från den ena dagen till den andra som ni tycks tro.

Maj Karlsson (V)

Anf. 40 Maj Karlsson (V)

Herr talman! I dag har vi samlats här i kammaren för att debattera ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Jag måste säga att det nästan känns lite högtidligt att få stå här och prata om utskottets och vårt förslag att ta bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Det var 2008 som den förra regeringen införde den reformen. Den innebar att efter att man hade varit sjukskriven i 914 dagar fick man inte längre någon ersättning från Försäkringskassan. I stället skulle man bli inskriven i en arbetsmarknadsåtgärd kallad ALI. Efter 87 dagar med ALI kunde man eventuellt bli beviljad en ny sjukskrivningsperiod om max 915 dagar. Den som fick avslag blev lämnad åt sitt öde.

För många människor innebar det här total katastrof. I värsta fall blev den enda utvägen att söka försörjningsstöd från socialtjänsten. På bara några år sattes själva grunden för vår välfärd i gungning.

Anledningen till att man införde dessa regler var att den dåvarande regeringen ville minska sjukskrivningstalen. Men i grunden måste det ha funnits en idé om att om man piskar människor tillräckligt hårt kommer de snart att bli friska. Det måste funnits föreställningar om att när en människa blir tillräckligt fattig kommer den att bli frisk. Med facit i hand kan vi nog konstatera att receptet som den förra högerregeringen skrev ut inte botade några sjuka, och inte heller sänkte det några sjuktal.

Nej, i stället bidrog den bortre tidsgränsen till att tusentals människor blev utförsäkrade. I stället bidrog reformen till att människor fick betala priset för sin sjukdom genom att hamna i ekonomisk utsatthet. I själva verket var det här ett politiskt beslut som förstärkte ojämlikheten i samhället.

Herr talman! Kvinnor är sjukskrivna i högre grad än vad män är. Kvinnor arbetar oftare inom yrken som är mer människonära och där risken för sjukdom är större än inom andra yrkesgrupper. Kvinnor utför oftast större delen av det obetalda hemarbetet, och kvinnor lever i större utsträckning än män med sämre ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Allt detta är faktorer som bidrar till att människor blir sjuka. Därför är också en majoritet av dem som blivit utförsäkrade både en och två gånger kvinnor. För varje gång de blivit utförsäkrade har de som drabbats fått sin ekonomi kraftigt försämrad. Den reform som den förra regeringen införde har alltså bidragit till att fattigdomen i vårt land allt tydligare har fått ett kvinnligt ansikte. Just därför känns det extra fint att vi nu föreslår att ta bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Herr talman! I grund och botten handlar det här om vilken syn vi har på vår välfärd. Frågan vi måste ställa oss är om vi vill att vår välfärd ska vara trygg och solidarisk och hjälpa oss alla rättvist genom livets bergochdalbana eller om vi vill ha en väldigt begränsad välfärd vars fundament bygger på att var och en ska vara sin egen lyckas smed oavsett vilka öden livet bjudit på. Jag tror att vi alla vet vad som gjort vårt land till ett av världens rikaste och mest jämlika länder.

Att ta bort den bortre tidsgränsen är inte ett förslag som kommer att minska sjukskrivningstalen, utan det är ett ideologiskt och mycket viktigt ställningstagande. Men vi vill mer än så. Vi står inför stora utmaningar vad gäller sjuktalen i Sverige. Det här är ett växande problem som vi alla måste ta på allvar.

Vi har prövat den borgerliga straffpolitiken, och vi såg hur det gick. Nu är det dags att gå vidare och prova något nytt. Vi i Vänsterpartiet har en rad förslag för hur vi kan se till att färre blir sjuka och hur vi kan hjälpa dem som ändå blir det. Vi menar att den som är sjukskriven ska ha rätt till rehabilitering för att underlätta återgången till arbete. Efter sex veckor ska man få en individuell bedömning av arbetsförmågan. Inom tre månader ska det upprättas en individuell rehabiliteringsplan. Efter sex månader ska det göras en fördjupad bedömning av möjligheterna att komma tillbaka till arbetet.

Vi vill se ett mänskligare arbetsliv med bättre arbetsmiljö och starka fackföreningar, vilket är nödvändigt för att minimera risken för skador och sjukdom. Vi menar att Arbetsmiljöverket behöver mer resurser. Vi vill se en företagshälsovård som känner till förhållandena på arbetsplatsen och gör det möjligt att sätta in vård innan den anställde blir för sjuk för att kunna arbeta. Slutligen anser vi att det är helt avgörande att vi stärker jämställhetsarbetet i Sverige om vi på allvar ska sänka sjuktalen.

Anf. 41 Solveig Zander (C)

Herr talman! Jag måste börja med att säga att Maj Karlsson och jag delar uppfattningen att man ska förstärka företagshälsovården eller liknande insatser för arbetsgivarna. Det är otroligt viktigt, så att de får stöd och hjälp att minska sjukskrivningarna som beror på arbetsmiljön. Det är verkligen viktigt.

Jag tror dock inte riktigt att Maj Karlsson känner till hur rehabkedjan fungerar och varför den infördes. Den tidigare socialdemokratiska socialförsäkringsministern Anna Hedborg tog i en utredning fram förslagen och grunderna till det som i dag är rehabiliteringskedjan. Hon poängterade tydligt att det var viktigt med en bortre gräns. Våra nordiska grannländer har också en gräns som går betydligt mycket tidigare än den vi har. När det gäller att det skulle ha varit vår elakhet som gjorde att vi kom på detta kan jag garantera att det inte var Centerpartiet och alliansregeringen som gjorde grundstommen till det som vi har i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Vi vill satsa på arbete. Det är det som skiljer oss åt, och det är ideologiskt. Det är helt rätt, Maj Karlsson. Bidrag gillar vi inte lika mycket som att möjliggöra att arbeta.

Vi införde möjligheten för landstingen att medverka till behandling med KBT, eftersom det som man sjukskrevs mest för och det som gäller kvinnor mest var sådant som kunde behandlas med just KBT. Vad skulle ni vilja se i stället som minskade de diagnoserna, som ju faktiskt drabbar kvinnor mer?

Är det inte rätt att sätta in individuella åtgärder även i dagens försäkring?

Maj Karlsson (V)

Anf. 42 Maj Karlsson (V)

Herr talman! Jag ska inte ge mig in på att svara på vem som låg bakom vad. Den kunskapen har inte jag.

Det finns, om vi ska vara lite ärliga, tre skäl till att vi ska ta bort den bortre tidsgränsen. Den är inhuman. Den speglar en människosyn som innebär att de sjuka ska straffas i stället för att hjälpas. Det spelar ingen roll att bakgrundstanken var att andra länder hade infört den. Ni fortsätter ju att ta ställning för att behålla tidsgränsen, Solveig Zander. Jag vidhåller ändå att om man inte arbetar beror det på att man är sjuk, inte på att man inte har arbete. Det är inte det som är grunden.

Vi vill att människor ska bli friska. Vi vill inte att arbetsplatserna ska göra människor sjuka. Det är det som är grunden. Jag förstår verkligen inte varför ni vidhåller tidsgränsen så hårt.

Det finns som sagt tre saker som gör att vi vill ta bort den. Den är inhuman, den speglar en människosyn som innebär att sjuka ska straffas och den är ineffektiv. Tycker ni inte själva att vi ska ta bort den, just eftersom den är ineffektiv?

Anf. 43 Solveig Zander (C)

Herr talman! Finns inte individuella, tidigare prövningar i sjukförsäkringen nu, Maj Karlsson? Är det inte möjligt att göra det i dag? Väntar man 914 dagar innan man gör någonting?

Nu ska Försäkringskassan rikta in sig mer på de tidiga sjukfallen, vilket vi också hörde från bland annat Miljöpartiet och Rickard Persson. Det är bra. Då kan man fokusera på det och behöver inte göra särskilt mycket när någon har varit sjukskriven i 914 dagar.

Är det inte möjligt med dagens system att vara sjukskriven längre än till den bortre tidsgränsen, när man har nått den punkten? Ja eller nej?

Jag vill ha ett förslag på vilka andra åtgärder i rehabiliteringen ni menar att man ska vidta för att påskynda, för att det inte ska vara så långa köer i åtgärdspaketet från landstingen. Köerna bidrar till de långa sjukskrivningarna. Vilka åtgärder vill ni vidta för att landstingen ska skynda på och korta köerna?

Maj Karlsson (V)

Anf. 44 Maj Karlsson (V)

Herr talman! Ja, man kan bli sjukskriven längre tid än de 915 dagarna, eller vad vi nu har att förhålla oss till. Man har först de 915 dagarna, sedan ska man in i arbetsmarknadsåtgärder och sedan kan man eventuellt bli sjukskriven en gång till. Men för varje steg, som ni har inrättat, Solveig Zander, blir de sjuka människorna - det är sjuka människor vi talar om - lite fattigare. Till sist kommer punkten då man blir utförsäkrad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Vi har sett tusentals människor bli utförsäkrade. Och de har ramlat rakt i backen på grund av att de har varit sjuka. För mig är det helt obegripligt att någon försvarar en sådan reform. Då har man kommit dit att man inte bara ska kämpa med sin sjukdom utan ska dessutom kämpa med fattigdom.

Allvarligt talat, en reform som har lett till att människor har fått söka försörjningsstöd under tiden de är sjuka är inhuman.

Jag är jätteglad över att vi ska ta bort den reformen nu.

(Applåder)

Anf. 45 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Vi har en stor utmaning framför oss. Det tror jag att vi alla har förstått, med utgångspunkt i den debatt som vi har lyssnat till här i dag. Det är en stor utmaning som i grund och botten tarvar politisk samling.

Vi kan konstatera, vilket flera har gjort, att sedan 2010 har sjukskrivningarna ökat med närmare 70 procent, så här långt. Av erfarenheter från tidigare decennier vet vi att en sådan utveckling har en tendens att fortsätta öka - oavsett vilken regering som sitter.

Enligt de prognoser som Försäkringskassan har lagt fram nu skulle det innebära 80 000 fler sjukskrivna 2019, om vi inte lyckas vända utvecklingen - 80 000 fler sjukskrivna. Vi vet att två av tre av de sjukskrivna är kvinnor i dag. Många befinner sig i kontaktyrken. De är lärare, undersköterskor, sjuksköterskor och socialsekreterare. De är människor som vi alla vet att vi behöver i vår välfärd, oavsett om den är privat eller offentlig. Det gäller inte minst på grund av situationen i vår omvärld i dag och den utmaning som vi ställs inför som land.

Det innebär naturligtvis också en kostnadsökning på 12 miljarder. Satsningar som landet behöver göra på jobb, skola och klimat får kanske stå tillbaka.

När vi tog över hösten 2014 hade sjuktalen redan då ökat med över 50 procent sedan 2010. Och riktningen var tydlig. Det här tarvar ett allvar.

Aron Modig ställde en fråga till mig i sitt avslutande replikskifte. Han undrade varför vi hela tiden talar om den bortre tidsgränsen och inte de andra åtgärderna. Ja, den frågan har jag ställt mig gång efter annan under det här året. Jag kan väl säga att vi är definitivt inte ensamt skyldiga till att vi hela tiden talar om den bortre tidsgränsen, som faktiskt är en ganska misslyckad åtgärd. Vi borde gemensamt lägga mycket mer fokus, tid och kraft på att tala om de åtgärder som vi nu håller på att vidta för att dämpa inflödet i försäkringen. Och vi borde se till att människor inte fastnar i långa sjukskrivningar.

Regeringen tar nu krafttag för att vända utvecklingen. Vi vet att det är det som krävs. Det har erfarenheten lärt oss. Vi har tagit fram ett tydligt mål, ett siffermål, för med hur mycket vi tror att vi behöver få ned sjuktalen till 2019-2020. Vi behöver inte bara få ned sjuktalen dit, utan i Sverige bör sjukskrivningstalen i normala lägen kunna ligga där över tid, på nio. Det är ambitiöst. Vi vet det.

Att få ned sjuktalen handlar också om att ta vara på arbetsförmågan hos de alla människorna som jag precis nämnde: lärarna, undersköterskorna, sjuksköterskorna och socialsekreterarna. Vi behöver dem i de branscherna och inte i sjukskrivning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Det här är en utveckling som är dålig för alla, oavsett vilken regering som sitter. Det är dåligt för individen som drabbas av sjukdom. Det är dåligt för företag. Det är dåligt för offentliga verksamheter. Och det är jättedåligt för vår samhällsekonomi.

Jag hoppas och önskar därför att vi efter dagens beslut kan gå vidare, att vi kan sluta att ensidigt tala om den bortre tidsgränsen, som faktiskt inträder två och ett halvt år in i ett sjukfall. Alla vi här i kammaren, som kan någonting om de här frågorna, vet att det är ytterligt svårt att åstadkomma resultat två och ett halvt år in i ett sjukfall. Sannolikheten minskar med 70 procent redan under de första månaderna om man inte lyckas med återgång i arbete.

Vi vet också att den bortre tidsgränsen inte innebär någon prövning av arbetsförmågan. I budgeten ligger nu viktiga delar av vårt åtgärdsprogram. Vi ökar medlen till Försäkringskassan för att förstärka deras handläggning. Vi ökar medlen till samordningsförbunden för att de ytterligare ska kunna jobba med just de långtidssjukskrivna. Vi har sett över alla statens insatser rörande sjukskrivningsprocessen och rehabilitering. Vi väljer att stöpa om den hårt kritiserade rehabiliteringsgarantin för att få ut mer av dessa medel.

Detta är viktiga delar av den större bilden och av det åtgärdsprogram som regeringen har lagt fram som omfattar sju områden - som jag sa - och 25 olika åtgärdspunkter för det förebyggande arbetet. Det handlar om arbetet vid sjukskrivning och det som måste göras för att få människor tillbaka i jobb. Det kommer inte att bli lätt, men med den här starten, budgeten och åtgärdsprogrammet kan vi uppnå det som länge har varit målet i Sverige, men som aldrig har uppnåtts, nämligen en låg och stabil sjukfrånvaro. Gör vi det så är väldigt mycket vunnet.

(Applåder)

Anf. 46 Lotta Finstorp (M)

Herr talman! Ministern och jag brukar stå i kammaren och diskutera dessa viktiga frågor och den oro som vi båda känner för att sjukskrivningarna ökar samt hur man ska kunna åtgärda dem. Målet är nog gemensamt för oss alla här, att försöka minska inflödet, att det förebyggande arbetet måste bli ännu mer effektivt och att rehabiliteringsåtgärderna måste stärkas och bli effektivare för att de ska bli individanpassade så att fler kommer tillbaka i arbete.

Jag tillsammans med flera här satt med i Socialförsäkringsutredningen. Utredningen arbetade i fyra och ett halvt år. Jag hade förmånen att vara med i fyra år. Det hade lagts ned väldigt mycket möda och experthjälp på att få fram den produkt och det betänkande som vi presenterade. Det var en kompromiss, ett givande och tagande på alla dessa 1 500 sidor. Vi lade fram en mängd olika förslag. Jag känner mig väldigt besviken på att vi i dag inte i stället debatterar, föreslår och beslutar om dessa åtgärder.

Just borttagandet av den bortre tidsgränsen var vi ju alla väldigt tydliga med, att detta bara går att genomföra när rehabiliteringsåtgärderna har blivit effektivare och finns på plats för den enskilde. Nu kommer den bortre tidsgränsen att försvinna utan att detta är säkerställt.

Då är min fråga till ministern: Hur säkerställer ministern att människor från februari 2016 kommer att få tydligare och bättre rehabiliteringsåtgärder för att komma tillbaka i arbete? Det måste ändå vara det som är målsättningen.

Anf. 47 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Självfallet har jag som minister och den här regeringen en väldigt stor respekt för det arbete som utfördes i den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen. Lotta Finstorp vet också att den nu har varit ute på remiss. Vi arbetar i Regeringskansliet med analys av de remissvar som har kommit in, och vi kommer att återkomma i flera delar.

Men faktum är, Lotta Finstorp, att vi tog över en situation där sjuktalen hade ökat med över 50 procent. Att som regering i det läget sitta still i båten och inte vidta några åtgärder vore direkt tjänstefel av regeringen.

Många av de åtgärder som vi nu föreslår i det väldigt breda åtgärdspaket som vi lägger fram baseras på mycket av den kunskap som ni och vi gemensamt har tagit fram i den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen.

När det gäller den bortre tidsgränsen, Lotta Finstorp, är det ingen som helst hemlighet var socialdemokratin står och hela tiden har stått i den frågan. Det är de facto - och det visar alla utvärderingar - en misslyckad åtgärd som har försatt människor i stor osäkerhet och i djupare fattigdom. Det är 2 procent som har kommit i arbete efter utförsäkring. Jag vet vilka målsättningar som den borgerliga regeringen hade när man införde den här åtgärden. Ur alla perspektiv är detta en misslyckad åtgärd. Därför vill vi så snart det går ta bort den och satsa resurser, tid, kraft och myndighetsresurser där de bäst behövs.

Anf. 48 Lotta Finstorp (M)

Herr talman! Regeringen har ju haft alla möjligheter att titta på utredningen och på kompromissförslagen, framför allt utifrån den bortre tidsgränsen, och satt sig ned med oss andra för att se om man kan skruva på den för att inte ta bort den helt därför att rehabiliteringsåtgärderna inte är på plats. Det är en fråga som jag har, varför det inte har gjorts.

Regeringens egna expertmyndigheter avfärdar ju bestämt att ta bort den bortre tidsgränsen eftersom de långa sjukskrivningarna kommer att öka, skriver de. Vilken analys och vilket expertråd stöder regeringen sitt förslag att ta bort den bortre tidsgränsen på?

Sedan vill jag också ta upp samma fråga till ministern som jag gjorde till Miljöpartiets Rickard Persson. Regeringens mål om att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 väcker onekligen frågor och oro. Göran Persson hade ju också ett mål på sin tid, och det var en arbetslöshet på 4 procent. Det infriades inte, trots högkonjunktur och trots att förtidspensionerade, långtidssjukskrivna och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder togs bort ur statistiken. Jag hoppas verkligen att det inte finns en koppling mellan regeringens arbetslöshetsmål och förslaget om att ta bort den bortre tidsgränsen.

Hur kommer enskilda att, nu när bortre tidsgränsen och dessutom ALI tas bort, kunna ställa krav på stöd och effektiv rehabilitering, till exempel arbetsmarknadspolitiska åtgärder? Vad som händer med sysselsättningsfasen förorsakar också en stor oro bland de människor som står långt ifrån den reguljära arbetsmarknaden.

Anf. 49 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Jag är lite förvånad över att Lotta Finstorp lyfter regeringens arbetslöshetsmål här. Jag tänker börja i den änden.

Här talar vi om en ambitiös regering med en ambitiös målsättning. Dessutom pekar såväl sysselsättnings- som arbetslöshetssiffror just nu i helt rätt riktning. Det går bra för Sverige.

Den borgerliga regeringen lämnade efter sig en arbetslöshet på 8 procent, en ungdomsarbetslöshet på 25 procent, ett underskott i statens finanser på över 70 miljarder och en ökning av sjuktalen med 50 procent. Jag vet inte vad det är som Lotta Finstorp far efter.

När det gäller övriga delar - som jag påpekade i mitt förra inlägg - lägger regeringen nu fram ett brett åtgärdsprogram som i mångt och mycket baserar sig på det som man har arbetat med i den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen. Det är 25 olika åtgärder inom sju olika områden där tonvikten ligger på att dämpa inflödet i försäkringen.

När ni pratar om den bortre tidsgränsen, Lotta Finstorp, hör jag att ni över huvud taget inte närmar er det misslyckande som den här reformen handlar om. Ni talar om att det kommer att ske en ökning av de långa sjukfallen vid ett borttagande av den bortre tidsgränsen. Det handlar ju om ert siffertrixande. Ni har utförsäkrat människor som sedan har kommit tillbaka i försäkringen som korta sjukfall. Det är ju den ökningen som vi kommer att se nu, nämligen att människor som är sjuka stannar i den försäkring som är avsedd för att hantera sjukskrivningar i stället för försörjningsstöd eller att trilla mellan stolarna i samhället i övrigt.

Anf. 50 Solveig Zander (C)

Herr talman! Jag vill först tacka ministern för att hon är här och deltar i debatten. Det uppskattas verkligen.

Det är intressant att höra ministern berätta om de olika åtgärder som ska vidtas, om orsakerna till att fler blir sjukskrivna i dag och om det här med kontaktyrken, lärare och de som jobbar inom vård och omsorg på olika sätt. Jag undrar naturligtvis: Vad är det för fel på rehabiliteringskedjan när personer i kontaktyrken blir sjukskrivna? Skulle man inte ha kunnat börja och göra något redan där?

Vi började inte prata om den bortre tidsgränsen från Centerpartiets eller Alliansens sida. Det var ministern själv som tog upp den på ett tidigt stadium och sa att man skulle ta bort den. Vi hade precis avslutat Socialförsäkringsutredningen, och vi väntade. I alla debatter sa vi att vi skulle utvärdera dess förslag. Vi skulle komma med ett bättre förslag jämfört med det som rådde.

Då kommer ministern och säger att man ska ta bort den bortre tidsgränsen. Varför gör ni fort och fel igen? Varför gör ni inte en riktig utredning och tar allt i ett paket? Ni duttar hela tiden med småsaker som skapar oro. Ni kommer med en mängd olika förslag som sedan inte hänger ihop.

Jag har en sista fråga. Vad gör ni för att korta köerna inom landstingen, så att man får vård och behandling tidigare än i dag? Här finns en av orsakerna till att det blir längre sjukskrivningar.

Anf. 51 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Jag tackar Solveig Zander för inlägget.

I och med att man hela tiden i dagens debatt återkommer till vad regeringen gör och inte gör, mest vad regeringen inte gör, vill jag ägna just det här inlägget åt att berätta om regeringens åtgärdspaket.

Vi satsar nu 250 miljoner kronor årligen på att förstärka handläggningen vid de tidiga tidsgränserna. Prövningarna sjönk med 50 procent under den borgerliga regeringens sista mandatperiod, vilket gjorde att många människor föll igenom och blev utförsäkrade utan någon prövning.

Vi kommer att se till att de försäkringsmedicinska utredningarna används mer. Vi utvecklar stödet från Försäkringskassan till arbetsgivarna. Det är ett uppdrag man får. Vi utvärderar just nu det arbetsplatsnära stödet. Vi kommer att utbilda fler företagshälsovårdsläkare.

Vi ger ett uppdrag till Försäkringskassan att identifiera arbetsgivare som inte sköter sin rehabilitering och signalera till Arbetsmiljöverket. Vi ger Arbetsmiljöverket ett uppdrag att vid sin tillsyn titta särskilt på rehabiliteringsarbetet hos arbetsgivarna.

Vi för dialog med arbetsmarknadens parter om ekonomiska drivkrafter för arbetsgivarna att också jobba med de långa sjukfallen. Vi förstärker resurserna till samordningsförbunden. Vi förstärker resurserna till primärvården när det gäller psykisk ohälsa, både bland unga och särskilt bland kvinnor, med närmare 400 miljoner årligen.

Vi gör en översyn av statens insatser totalt sett vid psykisk ohälsa. Vi utökar kunskapsstödet till primärvården för återgång i arbete. Det kommer att vara en viktig del. Vi kommer att göra studier och öppna jämförelser kring sjukskrivningspraxis. Det försäkringsmedicinska beslutsstödet ska utvecklas. Indikatorer ska utvecklas för att följa hur olika behandlingar får effekt på återgång i arbete. Vi inleder en reform av aktivitetsersättningen, något ni borde ha gjort med tanke på den kritik den har fått. Vi ser över sjukskrivningsmiljarderna och rehabiliteringsgarantin.

Anf. 52 Solveig Zander (C)

Herr talman! Det var en lång lista. Varför väntade ni inte tills den listan fick genomslag innan ni tog bort den bortre tidsgränsen? Det var ju det vi kom överens om i Socialförsäkringstutredningen.

De försäkringsmedicinska åtgärderna ska förstärkas. Är det bättre att man lägger dem på Försäkringskassan än att man låter landstingen ta det ansvaret?

Ni vill straffa arbetsgivare i olika branscher för att de har långa sjukskrivningar. Men är det inte så att det vore bättre för personer som jobbar inom kontaktyrken om de fick fler arbetsgivare att välja på, så att de kunde byta arbetsgivare? Nej, det tycker ni inte är bra. Lagen om valfrihet och möjligheterna att ha olika företag som driver vård och omsorg är ingenting som ni från regeringen tycker är speciellt bra. Men det skulle underlätta för personer inom vårdyrken om de fick fler arbetsgivare att välja på. Då kunde arbetsgivarna själva utmana varandra, vilket inte alls skulle vara dåligt. I stället väljer ni att straffa arbetsgivare. Finns det arbetsgivare som medvetet vill göra sin personal sjuk? I så fall skulle jag vilja att ministern räknade upp vilka det är.

Anf. 53 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Jag tackar Solveig Zander, men jag vet inte riktigt hur hon lyssnade på det som jag precis sa. Det finns ingenting i det här som över huvud taget handlar om att straffa några arbetsgivare. Tvärtom har den här regeringen från dag ett förra hösten haft en mycket god dialog med arbetsmarknadens parter, både arbetsgivare och fackliga organisationer. Så sent som för någon månad sedan fick såväl fackliga organisationer som arbetsgivarorganisationer inkomma med sina förslag om vad som skulle kunna innebära positiv ekonomisk stimulans för dem till att kunna arbeta bättre med de långa sjukfallen. Vi håller nu på att arbeta igenom svaren från arbetsgivarna på den svenska arbetsmarknaden. Vi har en mycket god dialog. Det handlar inte om att straffa någon, utan det handlar om att arbeta tillsammans för att mota sjukskrivningarna, som är dåliga för såväl företagen som de offentliga arbetsgivarna.

Jag tror att Solveig Zander hörde att vi nu stärker hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera de sjukfall som söker sig dit. I dag vet vi att många rör sig mot primärvården i de fallen. Vi behöver öka kunskapen hos inte minst primärvården när det gäller de diagnoser som är mest frekventa.

Jag tror att det här är en utmaning som vi behöver lösa i god dialog mellan de politiska partierna och arbetsmarknadens parter på olika sätt för att kunna mota den utveckling som vi nu ser.

Anf. 54 Aron Modig (KD)

Herr talman! Även jag vill uttrycka att det är positivt att socialförsäkringsministern deltar i debatten. Jag vill också instämma i det som socialförsäkringsministern inledde med i sitt anförande, att de ökade sjukskrivningarna är en väldigt stor utmaning för Sverige framöver. Det är en av de största utmaningarna, skulle jag säga, vid sidan om migrationen, den demografiska utmaningen och säkert någon eller några ytterligare.

När jag höll mitt huvudanförande tog socialförsäkringsministern möjligheten att ta replik på det för att hyfsa debatten, som det uttrycktes. Jag tänkte anknyta till samma tema.

I den här debatten har det under flera år hållits en ganska tråkig och låg ton. Man har slängt sig med begrepp som "utförsäkringar", "stupstocken" och "hetsjakten på sjuka". I dag såg jag att Vänsterpartiets sjukförsäkringspolitiska talesperson skrivit på debattplats i Expressen: "Snart kommer det inte längre att stå en rad sjuka kvinnor på torget med halsen instucken i en stupstock."

Nu vet jag att socialförsäkringsministern inte använder sig av de här uttrycken. Jag vill betona det. Men hon är ansvarig för de här frågorna och representerar en regering som stöder sig på partier som uppenbarligen uttrycker sig på det här sättet. Hur ser socialförsäkringsministern på att den bilden sprids?

Anf. 55 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Jag tackar Aron Modig för inlägget. Jag har under de år då jag följt debatten utanför den här kammaren i en annan roll mött många av de människor som har blivit sjuka och även utförsäkrade. Det här är naturligtvis en fråga som har väckt väldigt mycket känslor. Det går inte att sticka under stol med att detta faktiskt också för en del enskilda personer har inneburit ett stort lidande och en mycket stor oro. Detta bekräftas till exempel av Arbetsförmedlingens utvärdering av ALI:n; många av dem som kommer till dem och ska delta i arbetslivsintroduktionen är för oroade för sin ekonomi eller sitt sjukdomstillstånd, eller helt enkelt för sjuka, för att kunna ta till sig några insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Det här är en fråga som har väckt mycket känslor. Jag är glad över att vi i dag kommer att fatta ett beslut om att ta bort den bortre tidsgränsen. Den har inte haft aviserad effekt.

Däremot väljer jag inte själv att använda den sortens begrepp i den här debatten. Jag gör inte det. Sedan får andra stå för de begrepp som de eventuellt använder.

Anf. 56 Aron Modig (KD)

Herr talman! Jag välkomnar förstås att socialförsäkringsministern inte använder den här typen av uttryck och begrepp i debatten. Men jag vill upprepa det som står på debattplats i Expressen i dag, skrivet av en ledande företrädare för regeringens stödparti, som regeringen alltså tar stöd av för att rösta igenom den här förändringen: "Snart kommer det inte längre att stå en rad sjuka kvinnor på torget med halsen instucken i en stupstock."

Jag hade verkligen hoppats på ett tydligare avståndstagande från den här typen av språkbruk från socialförsäkringsministerns sida.

Man kan ha olika uppfattningar om den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Men vad är det som har varit syftet egentligen? Syftet har varit att åstadkomma mer av stöd, uppföljning och kontinuerlig prövning mot arbetsmarknaden för den som är sjukskriven. Kort sagt har det handlat om att åstadkomma en bättre möjlighet för sjukskrivna att komma tillbaka till arbete, tillbaka till arbetsmarknaden.

Regeringen tar nu bort den bortre tidsgränsen. Vi ser att det kommer att leda till att fler kommer att bli sjukskrivna. Det säger regeringen själv. Flera tunga remissinstanser säger att det kommer att leda till längre sjukskrivningar. Det kommer inte att leda till att det blir färre sjukskrivna i Sverige.

Jag tycker att debatten under flera år har varit smutsig. Jag ställer inte upp på den bilden. Jag tycker att det är synd att socialförsäkringsministern inte tydligare tar avstånd från det. I själva sakfrågan vidhåller jag att det är helt fel att man nu gör den här förändringen.

Anf. 57 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Tack, Aron Modig, för inlägget! Jag tycker att jag var väldigt tydlig.

Vi kan stå här och tala om olika meningar och om vad man ska använda eller inte. Men om man ser till de personer som har blivit utförsäkrade - i många fall är det kvinnor - kan man se att en del har inte längre orkat vara med i cirkusen av utförsäkringar och nyförsäkring i sjukförsäkringen utan i stället valt att göra ett förtida pensionsuttag, vilket innebär att de livsvarigt får en svagare situation och helt enkelt blir fattigare. När det gäller kvinnor som har fallit ur systemet och landat på försörjningsstöd eller försörjs av sin partner tycker jag att situationen är ännu allvarligare. Jag är glad över att vi sätter stopp för detta med det beslut vi fattar här i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Det som regeringens remissinstanser eventuellt har sagt om borttagandet av den bortre tidsgränsen handlade om sådant som fanns innan regeringen presenterat sitt åtgärdspaket. Om vi inte vidtog några åtgärder såg remissinstanserna en viss bild framför sig.

I debatten här i dag har jag tydligt redogjort för de åtgärder som regeringen har vidtagit och håller på att implementera. Det är också en sanning.

Den här regeringen vill inte hålla på med siffertrixande. Jag vill inte att vi låter människor snurra runt i sjukförsäkringen för att på det sättet hålla nere statistiken, lika lite som ni vill att man ska gömma människor i förtidspension, vilket jag inte heller vill. Ska vi lösa sjukförsäkringen på riktigt får vi sluta med trixande, med utförsäkringar och med att gömma människor i förtidspensionering. Vi måste se till att människor inte behöver bli sjuka av sitt jobb.

Kerstin Nilsson (S)

Anf. 58 Kerstin Nilsson (S)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.

Mycket har sagts av mina partikamrater och av ministern här i dag, men jag tror ändå att det finns något kvar för mig att säga.

Att bli sjuk är något som drabbar oss alla. Det kan vara den korta influensan, sjukdomar som tar längre tid att återhämta sig från eller kroniska sjukdomar, som kommer att följa en genom livet. I värsta fall är det en sjukdom som kommer att ända ens liv i förtid. En sak är säker: Vi är alla olika när det gäller att påverkas av och att kunna handskas med våra sjukdomar.

Att ha en medfödd funktionsnedsättning eller att få en nedsättning på grund av sjukdom är tufft. Att få sin arbetsförmåga nedsatt under lång tid på grund av sjukdom kan ställa ens hela liv på ända. Inte bara ska man handskas med de besvär och den oro som sjukdomen vållar, utan man har dessutom en stor ekonomisk börda att axla.

Historiskt var det skråna eller arbetskamrater på bruket som gick med bössan för att stötta varandra. Sedermera bildades sjuk- och begravningskassor, där alla var med och betalade för att kunna få en ersättning. Detta har sedan utvecklats till Försäkringskassan och sjukförsäkringen sådan den är i dag. Syftet då, liksom nu, var att säkra den enskildes försörjning genom att kompensera för frånvaron av arbete.

Vi socialdemokrater anser att samhället ska vara starkt och stöttande när den enskilda individen är svag och behöver stöd. Vår sjukförsäkring bygger på ett solidariskt samhälle, inte på att överge de sjuka.

Här skulle jag kunna utveckla min syn på utförsäkringen, men det har sagts så mycket här. Jag ska bara säga att utförsäkringar på grund av tidsgränser inte är vare sig solidariskt eller värdigt ett välfärdssamhälle.

Herr talman! Den bästa rehabiliteringen är den som aldrig behövs. Här tänker jag på de skador och sjukdomar som kan uppstå i arbetslivet. Bra och säker arbetsmiljö är avgörande faktorer för människor hälsa och arbetsförmåga. När den borgerliga regeringen nedprioriterade alla satsningar på arbetsmiljö och ändrade förutsättningarna för företagshälsovården framhöll vi socialdemokrater att detta var fel. Det är glädjande att vi i vårbudgeten 2015 åter kunde göra satsningar och återställa satsningar på arbetsmiljön, Arbetsmiljöverket, skyddsutbildning och arbetslivsforskning. Det är sådant som kommer att göra skillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Vi har också satsat mer pengar på företagshälsovården, den företagshälsovård som en gång var ett viktigt stöd både i det förebyggande arbetsmiljöarbetet och under den aktiva rehabiliteringsprocessen. De behövs verkligen nu, när vi möter en ökande sjukskrivning och nya orsaker till ökad ohälsa. Detta ser vi i form av psykisk ohälsa, utbrändhet och utmattningsdepression, bland annat hos kvinnor som själva arbetar med utsatta människor i sina yrken.

Regeringspartierna - Socialdemokraterna och Miljöpartiet - återställer och satsar på nytt på förebyggande arbetsmiljöarbete och på företagshälsovård. Jag har inte hört särskilt många ord från Alliansen om detta med arbetsmiljö och företagshälsovård i dag.

Herr talman! Om sjukpenning och sjukförsäkring kan vi tala länge. Jag tänkte dock tala lite om samverkan som ett rehabiliteringsinstrument.

Finsam - finansiell samverkan mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, landsting och kommuner - har sedan bildandet för tio år sedan utvecklats mycket och tydligt visat att förenade satsningar och resurser kan göra stora förändringar. Det handlar om myndigheternas, aktörernas, arbete, samarbete och synsätt men framför allt om de individer som deltagit i åtgärder. När jag träffar deltagare i Finsam hör jag: Det här är första gången någon sett hela mig. Äntligen är jag inte bara en diagnos - jag är en hel människa.

Glädjande nog är vi eniga över partigränserna om att det behövs satsningar.

Slutligen får vi inte glömma: För att personer med funktionsnedsättning eller sjukdom ska komma ut på arbetsmarknaden måste det finnas en arbetsmarknad som tar emot dem. Därför är det glädjande att vår arbetsmarknadsminister nu tar upp den gamla Funkautredningen, som under den förra regeringen hamnade i en byrålåda.

(Applåder)

Annika Lillemets (MP)

Anf. 59 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! Allt fler faller mer eller mindre utanför bärande delar av socialförsäkringssystemen trots att de gjort vad samhället begärt av dem, skaffat sig långa utbildningar och ställt sig till arbetsmarknadens förfogande. Allt färre kan producera allt mer. Den snabba teknikutvecklingen befriar människor från slitsamma och monotona jobb. Det blir färre jobb, och ribban för att accepteras på en allt hårdare arbetsmarknad ligger allt högre, medan pressen på enskilda blir allt hårdare. Allt fler lever under osäkra arbetsförhållanden som tillfälligt anställda eller rena daglönare, vilket ger en osäker försörjning och ett osäkert liv.

Vi riskerar alla att bli sjuka eller arbetslösa. Samhällen där förakt för svaghet normaliseras och institutionaliseras är illa ute. En arbetslinje utan arbeten i tillräcklig mängd hotar att urarta till disciplineringsinstrument. Ingen blir friskare eller får jobb av att leva med en frätande oro för sin försörjning. Därför är det regeringen nu vill göra, till exempel ta bort den bortre parentesen i sjukförsäkringen, väldigt bra. Ingen blir ju friskare av att utförsäkras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Därutöver är det viktigare än någonsin att se världen som den nu är och hur den förändras och att tänka ännu längre. Därför vill jag passa på att ta upp frågan om basinkomst - några av oss har motionerat om att utreda det. Grundidén är, enkelt uttryckt, att alla människor utan villkor regelbundet ska få en summa pengar som det går att leva på. Idén började ta form redan under de franska och amerikanska revolutionernas epok, då tankar om oförytterliga mänskliga rättigheter väcktes.

Basinkomst är mer än en vision. Olika varianter har prövats tillfälligt eller införts permanent i länder som USA, Indien och Brasilien, med goda resultat. Människor som fått förtroendet har fått ökad frihet, trygghet, handlingskraft och värdighet, och de har förvaltat pengarna väl. Försöken har visat att människor inte frivilligt drar sig tillbaka från arbetsmarknaden med basinkomst. Men de får mer tid att hitta något som passar deras kompetens bättre, vilket är bra för både människor och ekonomi. När de slipper oroa sig för sin försörjning, slipper gå hungriga och får råd med medicin och sjukvård får de kraft att starta företag, organisera sig demokratiskt och lära sig mer i skolan.

Jag vill i detta sammanhang nämna positiva erfarenheter från försök i Kanada. Där visade det sig att folkhälsan förbättrades. Det är något som kan ha bidragit till att det kanadensiska läkarförbundet hör till dem som gått ut och förespråkat någon form av basinkomst.

Vårt grannland Finland är i full färd med att utforma försök med basinkomst, på koalitionsregeringens initiativ - där ingår många partier av olika färger. Syftet är bland annat att man ska förenkla socialförsäkringssystemet genom att basinkomsten är tänkt att ersätta andra ersättningar. I Nederländerna drar flera städer igång försök med ett villkorslöst försörjningsstöd, som ska följas upp av forskare.

Men har vi råd? Ja, det menar allt fler, bland andra åtta ekonomipristagare till Nobels minne. En villkorslös basinkomst skulle till exempel kunna ersätta delar av socialförsäkringssystemen och eliminera kostsamma kontrollapparater.

Jag vill i det sammanhanget nämna ett svenskt försök. Personer som blivit fattiga för att de inte kunnat jobba på grund av långvarig psykisk sjukdom fick varje månad under en tid 500 kronor i handen utan villkor och med en uttrycklig order: Använd det här för dig själv! Det visade sig att många besvär kanske helt enkelt var symtom på fattigdom och inte på sjukdom. Människor som isolerade sig från andra fick nu råd att bjuda vänner på kaffe. Det visade sig också att de som fick femhundringen behövde betydligt mindre slutenvård. Jag vill minnas att det var i storleksordningen 30 procent mindre. Det var alltså också ekonomiskt gynnsamt för samhället.

Tänk om personer på försäkringskassa och arbetsförmedling slapp kontrollera och på heltid fick ägna sig åt att hjälpa människor med rehabilitering och att söka arbete och koppla samman arbetssökande med arbetsgivare som behöver personal! Och vilka effekter skulle det inte kunna få för hälsan om fler fick reell möjlighet att tacka nej till underbetalda, meningslösa eller hälso- och miljöskadliga jobb? En sådan maktförskjutning till enskilda människor skulle ge en välbehövlig press uppåt på arbetsmarknaden och högst troligt en bättre hälsa.

Människorättskämpen och fredspristagaren Martin Luther King skrev i sin sista bok, 1967, att det är mer effektivt att avskaffa fattigdomen än att försöka åtgärda dess följdproblem. Han föreslog därför en garanterad inkomst som det går att leva på. För att undvika en fattigdomsfälla föreslog han att den skulle kopplas till medianinkomsten och räknas upp i takt med att denna stiger. Jag tror att det ligger mycket i hans analys. Ryck upp roten till det onda! Då löser sig kanske inte allt men mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Det finns mycket mer att säga om olika effekter och finansieringsmöjligheter. Det handlar om koldioxidskatt och naturresursskatt som delas ut till invånarna i ett land - det sistnämnda systemet har funnits i Alaska sedan 80-talet. Det kan också vara omprioriteringar från diverse avdrag för redan välbeställda till en satsning på grundtrygghet för alla. Men tiden medger inte att jag talar om alla dessa möjligheter.

Det här är komplexa frågor som kräver en noggrann analys, och det är viktigt att vara ödmjuk. Vi i Miljöpartiet är inte rädda för att ställa viktiga men svåra frågor. Därför beslutade vårt högsta beslutande organ, kongressen, i somras att vi skulle verka för en statlig offentlig utredning som på djupet undersöker vilka konsekvenser ett system med basinkomst skulle få i Sverige. Några av oss har också väckt en motion om detta, som behandlas i dag.

Vi står inför ett avgörande vägval: Ska vi tänka nytt och bygga trygghet och frihet för alla eller fortsätta laga och lappa på ett alltmer uttjänt system?

Trots detta avfärdar utskottet vår motion om en förutsättningslös statlig utredning utan motivering. Vi föreslår inte att något ska införas, utan vi föreslår en utredning. Oavsett grundhållning i sakfrågan borde vi alla kunna enas om att vi med öppna sinnen ska undersöka nya vägar framåt, när verkligheten ändras. De som reflexmässigt avfärdar basinkomst utan vidare utredning är svaret skyldiga i fråga om hur vår tids stora utmaningar kan mötas.

Anna Vikström (S)

Anf. 60 Anna Vikström (S)

Herr talman! Antalet nya sjukfall ökar. Ökningen började, som har sagts här, redan 2010. År 2015 har det blivit ännu fler. En del hävdar utanför den här debatten att denna ökning inte är så allvarlig, eftersom den sker från en låg nivå. Men det går inte att passivt vänta och se vad som händer och att handla alltför sent. Det är viktigt att agera tidigt. Det har vi lärt oss när sjukfallen har ökat historiskt. Därför har regeringen snabbt tagit fram ett åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro, där bland annat jämställhet och arbetsmiljö är viktiga områden.

Herr talman! Sjukfrånvaron har en mycket skev könsfördelning. Det jämställdhetspolitiska målet om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är enligt regeringens bedömning därför svårt att nå. Antalet kvinnor som startar nya sjukfall är nästan dubbelt så stort som antalet män som gör det. Och sjukpenningtalet är dubbelt så högt för kvinnor. Det är den psykiska ohälsan som ökar och dominerar hos kvinnor.

I en nyligen publicerad svensk forskningsstudie undersöktes hälsan hos en större grupp utförsäkrade kvinnor, där diagnoserna var psykisk ohälsa och smärta.

De hade i genomsnitt två diagnoser var som rörde psykisk ohälsa. De hade dålig eller mycket dålig hälsa, sov dåligt eller mycket dåligt, hade ofta flera olika förskrivna läkemedel och låg dessutom högt när det gäller risk för självmord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Detta är allvarligt. Om någon tvivlar på att denna grupp utförsäkrade har dålig hälsa rekommenderar jag läsning av denna studie.

Dessutom har långtidssjukskrivna kvinnor en lägre ekonomisk standard än långtidssjukskrivna män. Andelen personer som mottagit långvarigt ekonomiskt bistånd, som försörjningsstöd, är särskilt hög bland dem som uppnått maximal tid med tidsbegränsad sjukersättning och inte återvänt till sjukförsäkringen.

Vi vet också att problem med ekonomin leder till att personer avstår från vård och behandling som de så väl behöver. Att inte ha råd att söka vård eller tandvård eller hämta ut läkemedel gör dem inte friskare.

Herr talman! Således ser vi ett mönster där kvinnor har fler sjukfall, fler sjukdagar och sämre ekonomi. Vi behöver därför veta mer om varför kvinnors arbetsmiljö gör dem sjukare. I regeringens budget ligger ett uppdrag att sammanställa kunskap om arbetsmiljöns betydelse för uppkomsten av sjukdomar med särskilt beaktande av kvinnors arbetsmiljöer.

Detta och regeringens åtgärdsprogram är viktiga åtgärder för att minska kvinnors ohälsa och sjukskrivning.

(Applåder)

Johan Forssell (M)

Anf. 61 Johan Forssell (M)

Herr talman! Jag ska erkänna att jag egentligen inte hade tänkt gå upp i den här debatten i dag. Många talare har sagt många kloka saker. Jag vill i allt väsentligt instämma i vad mina alliansvänner har sagt här i dag.

Jag kände ändå att jag var tvungen att säga någonting, för efter att ha lyssnat till diskussionen har jag en känsla som jag inte slipper ifrån. Det är att vi har en regering med regeringspartier och stödpartier som i allt väsentligt förefaller vara på väg att tappa kontrollen över sjukfrånvaron. Detta är djupt problematiskt.

Vi är ense om en sak, och det är att vi nu ser en stark ökning av sjukfrånvaron. Den sker i princip i alla grupper och i nästan hela landet. Detta är allvarligt för den enskilde som hamnar i sjukskrivning, i utanförskap, som har känslan av att inte komma till sin rätt. Den arbetsförmåga som många ändå har kvar tillvaratas inte.

Herr talman! Det är också problematiskt för Sverige. Häromdagen kom Försäkringskassan med en ny prognos. Man varnar där för kostnadsökningar på 4,5 miljarder kronor fram till nästa år, något som ska läggas ovanpå vad man tidigare har varnat för - från 27,5 miljarder till nästan 40 miljarder 2018.

Den här talarstolen används flitigt för att presentera olika satsningar. Det handlar om någon miljard hit eller dit, kanske någon miljard till skolan och några hundra miljoner till försvaret. Men nästan allt annat bleknar i jämförelse med kostnaderna för den skenande sjukfrånvaron som vi just nu ser utspela sig.

Ett så stort samhällsproblem som vi nu ser kräver noggrannhet och kunskap. Det kräver mod och förmåga att göra det som är riktigt snarare än det som är enkelt.

Jag vill framhålla, och det har jag gjort flera gånger, att regeringen gör en hel del saker som är bra. Ta till exempel målet för sjukfrånvaron - det är vi överens om. Vi har också pekat på det. Det är bra politik. Men ett mål i sig löser inga utmaningar, utan man behöver rätt politik för att nå målet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Redan när det här genomfördes varnade vi för att utan rätt åtgärder kommer detta mål att bli lika verkningslöst som det som gäller för arbetslösheten fram till 2020. Det finns ju inte någon bedömare i dag, förutom regeringen möjligtvis, som tror på detta.

Jag får väl erkänna, herr talman, att jag då talade om att det skulle dröja något år innan det blev verkningslöst. Jag fick fel. Nu säger Försäkringskassan efter två och en halv månad att man inte kommer att nå målet. Försäkringskassan säger till och med att man inte ens tror att sjukfrånvaron kommer att minska framöver utan att den tvärtom kommer att fortsätta stiga till 13 sjukpenningdagar. Man säger till och med att det kan gå så illa att den stiger ännu mer än så.

I den här debatten har det inte varit någon hejd på förstärkningsorden och utropstecknen om hur misslyckad den bortre tidsgränsen har varit. Vi har olika uppfattningar om det. Min bild är att den som har fakta på sin sida inte behöver använda sig av ett högt tonläge.

Jag vill hävda att vi har synnerligen gott på fötterna för att säga att den bortre tidsgränsen behövs. Det är inte mina ord, utan det är regeringens egna myndigheter som säger detta. Det är Försäkringskassan, det är Arbetsförmedlingen och det är Inspektionen för socialförsäkringen som alla varnar för detta och säger: Gör det inte! Det kommer att öka sjukfrånvaron, och det kommer att öka kostnaderna.

Min fråga till Annika Strandhäll är därför: Lyssnar regeringen på remissinstanserna? Är ni intresserade av att ta intryck av vad andra tycker och tänker? Eller har ni bara bestämt er från början?

(Applåder)

Anf. 62 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Tack, Johan Forssell, för inlägget! I och med att Johan Forssell sa att han verkligen hade lyssnat på debatten här i dag hade jag ju hoppats att det var så. Då hade han nämligen också hört uppräkningen av de åtgärder som regeringen nu vidtar för att vända utvecklingen när det gäller sjukfrånvaron.

Jag har också noterat att Johan Forssell vid flera tillfällen har citerat debattartikeln från Försäkringskassan på DN Debatt. Det är slående för mig att Johan Forssell tar detta till intäkt för att Försäkringskassan säger att det här målet är omöjligt att uppnå. Det är ju inte det Försäkringskassan säger i debattartikeln.

Det Försäkringskassan säger är att man nu kommer att förstärka handläggningen, och det bidrar regeringen till. Försäkringskassan kommer att göra allt på sin kant för att vända utvecklingen. Men visa av erfarenheten, precis som jag har sagt här i dag, vet också Försäkringskassan, precis som alla vi som sitter i den här salen i dag vet, att det kommer att tarva det som jag också talar om, det vill säga en samling av olika aktörer som måste kliva fram: arbetsgivare, hälso- och sjukvård, politiker med flera.

Det är också en del i det åtgärdspaket som regeringen nu har lagt fram och i de samtal som regeringen för med arbetsmarknadens parter kring detta. Det här känner Johan Forssell mycket väl till, och jag tycker att det är olyckligt att Johan Forssell i stället väljer att ytterligare spä på oron genom att medvetet förvrida det regeringen säger.

Johan Forssell (M)

Anf. 63 Johan Forssell (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Vi ska vara lite noggranna med orden. Jag säger inte att det är omöjligt att nå målen. Jag tror inte att det finns ett öde som faller över oss oavsett vad vi gör. Men med regeringens politik kommer det att bli väldigt svårt att nå målet.

Det här är inte mina ord. Det här är ganska återkommande. Vi tycker olika. Men just därför bör vi ju lyssna till kunskap så att det inte bara blir tyckande. Politik är nämligen på riktigt, och det här kommer att få konsekvenser för människor.

Försäkringskassan säger följande: Försäkringskassans sammantagna bedömning är att tidsgränser i sjukförsäkringen, inklusive en bortre tidsgräns, är väsentliga komponenter i en väl fungerande sjukförsäkring och därmed i ambitionen att sjukfrånvaron ska ligga på en stabil och låg nivå.

Arbetsförmedlingen säger följande: Om tidsgränsen i sjukförsäkringen avskaffas finns risk för att dessa individer stannar kvar i sjukförsäkringen i stället för att få insatser hos Arbetsförmedlingen och därmed stöd att komma ut i arbete eller utbildning.

Inspektionen för socialförsäkringen säger följande: Med borttagandet försvinner en viktig drivkraft för alla aktörer i sjukskrivningsprocessen att få tillbaka personen i arbete innan tidsgränsen nås. Sjukskrivningstiderna överlag kan alltså förväntas bli längre och sjukfrånvaron öka.

Jag uppfattar inte att jag fick något svar på frågan. Jag vet vad ni vill göra. Jag vet vad ni vill. Men är ni beredda att lyssna? Jag kräver inte att statsrådet ska lyssna på mig, men det vore klädsamt nu när sjukfrånvaron ökar om regeringen kunde börja lyssna på sina egna myndigheter och experter. Har ni redan bestämt er från början och vaccinerat er mot att lyssna på kritiken?