Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster

Anf. 1 Mats Green (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

På grund av den stora utökningen av väderberoende energislag som vind- och solkraft ökar energisystemets krav på flexibilitet. Väderberoende energikällor kan inte reglera sin produktion efter behovet, vilket gör att flexibla lösningar i stället krävs. Detta i sin tur betyder att konsumenter tvingas anpassa sin förbrukning efter produktionen.

Denna stora variation mellan utbud och efterfrågan driver även fram nya tekniska lösningar, vilka kommer att påverka elsystemet som helhet. För att säkerställa att balansen i systemet kan upprätthållas vid introduktionen av nya tekniker krävs förändringar i dagens regelverk. Och detta förslag är ett viktigt steg för att hantera de senaste årens utveckling av elsystemet och vem som är ansvarig för vad.

Det förslag som vi nu står i begrepp att fatta beslut om innebär att ett antal steg tas för att tydliggöra ansvaret mellan systemansvarig, balansansvarig, aggregator samt elleverantörer och elkonsumenter. Att Socialdemokraterna valde att förbise frågan om vem som är ansvarig tillika vem som betalar för vad visar hur lättsinnigt de har tagit på energifrågan. Förslaget innehåller även en positiv förstärkning av elkonsumenternas rättigheter och deras möjlighet att välja avtal med timpriser.

Fru talman! Att underlätta för en konsument att styra sin egen förbrukning och därigenom minska sina kostnader är positivt. Men i slutändan är det inte de svenska medborgarna eller de svenska företagen som ska bära bördan av ett illa fungerande elsystem. Att hela industrier tvingas stå still och sälja eller spara el är i det långa loppet inte positivt. Det kommer att skada Sverige som industrination, för att inte tala om vårt välstånd.

Fru talman! Med den nya regeringen ser vi en välkommen förändring i svensk energipolitik. Det är inte längre fina ord som prioriteras utan en stabil energiinfrastruktur. Detta förslag är ett steg för att hantera en nyligen uppkommen situation. Detta tillsammans med regeringsuppdrag om stärkt försörjningstrygghet i energisektorn och satsningen på stabil, pålitlig, planerbar och klimatsmart kärnkraft gör att vi åter rör oss mot det elsystem som krävs för en industrination och ett framtida välstånd för oss som bor, lever och verkar i Sverige.

Fru talman! Man kan dock undra varför detta beslut fattas först nu, tre år efter att direktivet infördes i EU och efter att EU inlett ett överträdelseärende mot Sverige. Svaret går att finna hos den tidigare regeringen.

Den socialdemokratiska regeringen monterade nämligen inte bara ned stora delar av svensk baskraft och ersatte den med väderberoende kraft, vilket skapade stora differenser mellan utbud och efterfrågan, utan den lyckades även negligera regelverket då nya tekniska lösningar uppstod på elmarknaden.

Fru talman! Till och med EU insåg att regelverket måste uppdateras för att hantera denna nya situation. Dessvärre gjorde inte den tidigare regeringen med Socialdemokraterna och deras stödpartier det, och man lät EU-direktivet ligga i skrivbordslådan.

På årsbasis är svensk elproduktion långt mer än tillräcklig. Men att producera el och skicka den utanför landets gränser ger lite då det oftast sammanfaller med elexport i andra länder samt att det ger ytterst lite värde till den svenska medborgaren.

Elektricitet är en dyrbar vara. Men den är än bättre ifall den används för att driva vår industri, förädla produkter och därigenom driva vårt välstånd. För detta krävs inte enbart årsproduktion av elektricitet utan främst att den tillgängliga effekten täcker behovet i varje given sekund.

Det var utifrån denna tanke som hela det svenska energisystemet byggdes för 60 år sedan. Stabil effekt skulle finnas nära industrin och medborgarna. Det var ingen slump att elsystemet fungerade. Det var en tydlig plan som innefattade var, när och hur det skulle se ut.

Socialdemokraterna levde länge på gamla, stabila energisystem som en gång byggts. Men via ignorans och genom att släppa lös Miljöpartiet i fråga om våra grundbultar i energiinfrastrukturen står vi nu i den mest utsatta situationen sedan 70-talets oljekris.

Fru talman! De som arbetat så intensivt med att försätta oss i denna situation visar ytterst lite intresse för att åtgärda problemen. De påstår att kärnkraft inte ska byggas "för att det tar för lång tid". Det tar lång tid att bygga ett sjukhus också. Men ingen sansad människa skulle påstå att det är en anledning till att inte göra det. Detsamma gäller kärnkraft. Vi gör det för att den behövs, för även om det tar tid att bygga den behövs el även i framtiden, och för att vi vet att den kommer att fungera.

Fru talman! Detta regeringssamarbete - Tidöpartierna - lägger nu om energipolitiken för att återuppbygga ett fungerande, stabilt och rent energisystem. Partierna i regeringssamarbetet är överens om energipolitiken i allmänhet och om vikten av ny kärnkraft i synnerhet, till skillnad från de två tidigare mandatperiodernas regeringsunderlag. Det ger beslutskraft, stabilitet och långsiktighet. Det behövs, och det är bra för Sverige. Det kommer att ta många år - det behöver man vara ärlig med - men om vi inte börjar i dag skjuter vi enbart problemen framåt en dag till.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Anf. 2 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Det är ett återkommande problem att den svenska regeringen vill överimplementera EU-direktiv, vilket ofta tenderar att leda till försämrad konkurrenskraft för svenska företag. Bland annat leder det ofta till en obefogad och ökande regelbörda och ytterligare onödig administration.

Om Sverige ständigt ska ställa högre och obefogade regelkrav på svenska företag än övriga EU-länder medför det att det svenska näringslivet successivt får sämre villkor än sina konkurrenter i Europa. Dessa ord är inte mina, även om jag kan skriva under på dem. Det var Moderaterna som skrev detta och levererade det här i riksdagen förra året. Ändå lägger regeringen nu fram ett lagförslag som överimplementerar ett EU-direktiv, till skada för svensk konkurrenskraft och till ökade kostnader - helt i onödan.

Min fråga till Mats Green och Moderaterna blir därför: Varför har ni valt att belasta aggregatorerna inte bara med de obalanser de skapar, vilket är fullt rimligt och det som står i EU-direktivet, utan med all påverkan som dessa kan få i hela systemet? Detta gör ni trots att det skulle omöjliggöra många av dessa funktioner och dessutom skapa extremt höga inträdesbarriärer - och trots att aggregatortjänsterna är samhällsekonomiskt mycket lönsamma och, skulle jag säga, helt avgörande för att vi ska klara framtiden samt bibehålla och stärka vår konkurrenskraft.

Varför har ni valt att överimplementera EU-direktivet, Moderaterna?

Anf. 3 Mats Green (M)

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.

Nej, vi har inte överimplementerat någonting. Vi är helt överens om att vi måste bli av med det ofog som i synnerhet finns i Sverige, nämligen att överimplementera - och dessutom ganska grovt feltolka - EU-direktiv. Vi skulle kunna ha en lång diskussion här om vattendirektivet och de utrivningar som nu pågår när det gäller småskalig vattenkraft i södra Sverige. Jag konstaterar att Centerpartiet lät detta ske under den tidigare regeringen, men jag hoppas att man nu gör bot och bättring.

När det handlar om den fråga om aggregatorer som Rickard Nordin ställer här i dag är det inte en överimplementering utifrån detta EU-direktiv. Det handlar i stället om att slå vakt om ett stabilt och säkert elsystem som också baseras på teknikneutralitet. Det har alltså ingenting med EU-direktivet att göra, utan det handlar om att vi behöver slå vakt om ett fungerande elsystem där vi givetvis gynnar den planerbara, stabila kraften. Det är nämligen den som hela kraftsystemet bygger på - och det är inte debattinlägg från min sida utan ett konstaterande av ett tekniskt faktum, fru talman.

Anf. 4 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Jag tror att Mats Green får läsa propositionen och EU-direktivet en gång till, för i EU-direktivet är det extremt tydligt: Man skriver ordagrant att aggregatortjänster ska stå för de obalanser de skapar. Men i regeringens proposition står det att de ska belastas med all påverkan de skapar. Det är två helt olika saker. Påståendet att man inte överimplementerar när det ordagrant är olika saker - när det ena begreppet vidgar det hela betydligt - är ju inte sant.

Mats Green vill prata om vattenkraft, vilket vi jättegärna kan prata om, eller planerbar kraft, kärnkraft och så vidare, men det är ju något helt annat. Där försöker man blanda bort korten. Min fråga är: Varför har regeringen valt att vidga begreppet när det kommer till aggregatortjänsterna, trots att man från Moderaternas sida så fint säger att vi inte ska överimplementera EU-direktiv - att det kostar extra för svenska företag?

Detta är ett typexempel på en överimplementering där man uppenbarligen inte vet vad man gör. Det kommer att orsaka stora samhällsekonomiska kostnader och öka inträdesbarriärerna för mindre företag när man gör det svårare att nyttja detta, som är samhällsekonomiskt lönsamt. I slutändan drabbar det konsumenterna. Det drabbar svenska hushåll, som kommer att få högre elpriser, och det drabbar svenska företag, som får sämre konkurrenskraft. Det är ett typexempel på det som Moderaterna för så sent som ett år sedan sa sig jobba emot. Ändå står man här och försvarar det.

Varför väljer Moderaterna att överimplementera så ordagrant och så tydligt?

Anf. 5 Mats Green (M)

Fru talman! Jag konstaterar att vi kanske är oense om huruvida detta är en överimplementering eller inte. Jag hävdar att det inte är det.

Återigen: Detta handlar om att slå vakt om det som är A och O rent tekniskt i ett väl fungerande kraftsystem, nämligen planerbar, stabil och väderoberoende kraft. Sedan är den väderberoende kraften naturligtvis avgörande för energisystemet, men rent tekniskt står och faller det ändå med att man har en stabil, planerbar kraft för att kunna slå vakt om frekvensstabiliteten.

Sedan kan vi säkert stå här och diskutera överimplementering, och jag kan konstatera att regeringen har tillsatt ett implementeringsråd för att råda bot på det ofog som - visst, jag erkänner - är väldigt utbrett i Sverige. Men där ska man nog ha större tilltro till den här regeringen och våra ambitioner, i synnerhet mot bakgrund av Centerpartiets brist på problematisering av detta under den tidigare regeringen och Centerpartiets medverkan i ett antal stora frågor där det definitivt har skett både en överimplementering och en feltolkning av EU-direktiv. Sverige ligger i ett eget extremt hörn när det gäller både tillämpning och implementering.

Jag välkomnar dock Centerpartiets stöd och de ingångar som Centerpartiet har när vi ska ha diskussioner om överimplementering inom i stort sett samtliga samhällsområden i Sverige.

Anf. 6 Monica Haider (S)

Fru talman! När jag lyssnade på Mats Greens inlägg tänkte jag att man kan fundera på historieförfalskning, men det var inte därför jag begärde replik.

Mats Green och hans parti gillar inte överimplementering av regler och villkor, vilket vi hörde i det tidigare replikskiftet. Vi har också hört det hur många gånger som helst från talarstolarna här i riksdagen. Men i just detta betänkande föreslår regeringen en överimplementering. Det gäller definitionen av obalans, som är alldeles för bred så som den ser ut i lagförslaget - speciellt för den som tillhandahåller aggregatortjänsten.

Med denna breda tolkning blir det ekonomiska ansvar som nämns i EU-förordningen alltför långtgående och ett hinder för marknadstillträdet för aggregerad efterfrågeflexibilitet. Det kommer inte att främja nya aktörer utan bara gynna den befintliga elproduktionen. Det leder i förlängningen till försämrad konkurrens och kan leda till dyrare el för konsumenterna.

Ni brukar ju tycka att konkurrens är bra, Mats Green - men inte här. Varför?

Anf. 7 Mats Green (M)

Fru talman! Vi applåderar konkurrens i alla delar fullt ut, och jag välkomnar även Socialdemokraterna till den inställningen. Sedan får jag dock säga att vi kanske inte är riktigt överens om huruvida detta innebär en överimplementering eller inte. Jag hävdar att det inte gör det.

En del av det som implementeras här - eller allting - ligger väldigt väl i linje med den nya energipolitik som regeringsunderlaget nu har sjösatt. Man förbättrar förutsättningarna för alla fossilfria kraftslag, från kärnkraften till övrigt. Men, återigen: Fokus ligger naturligtvis på att få en planerbarhet och ett säkert energisystem. Att man skulle missgynna nya aktörer som inte finns på marknaden och andra energislag är direkt felaktigt. Vi slår vakt om att förutsättningarna ska förbättras för alla fossilfria krafter, från kärnkraft till vindkraft och solkraft, och det arbetet har bara börjat, fru talman.

Sedan är det ju skillnad - bara för att man säger att något är en överimplementering är det inte det, fru talman. Jag känner att det är lite i den diskussionen vi hamnar här, både med Centerpartiet och med Socialdemokraterna.

Anf. 8 Monica Haider (S)

Fru talman! Det är skillnad när man sitter i regering; då får man ta ansvar för de förslag som läggs fram, Mats Green. Det är viktigt.

Du säger att ni gynnar alla fossilfria kraftslag. Detta handlar inte ett dugg om kraftslag, utan det handlar om att handla med flexibilitet. Detta har inte ett dugg med kraftslagen att göra, utan det är en överimplementering när det gäller orden "obalans" och "balans". Vad kommer detta att innebära för aggregatorerna? Det kommer att innebära att det blir dyrare el för dig och mig, eftersom man inte gör detta på rätt sätt.

Jag fortsätter därför att ställa frågan: Varför vill ni överimplementera detta förslag, Mats Green? Jag förstår inte det, med tanke på den diskussion om att inte överimplementera som vi har haft i talarstolarna här i riksdagen hur många gånger som helst. Det råd ni har tillsatt har uppenbarligen inte börjat arbeta, för då hade förslaget inte sett ut som det gör. Varför vill ni överimplementera just detta lagförslag?

Anf. 9 Mats Green (M)

Fru talman! Monica Haider säger att det är skillnad när man sitter i regeringen, och det är det absolut. Det är skillnad mellan att sitta i opposition och att sitta i regering. Det är också skillnad på olika regeringar. Den här regeringen vill göra saker - bra saker - framför allt när det gäller energisystemet och inte bara prata eller ge sig på de mest fundamentala delarna av ett tidigare välfungerande svenskt energisystem. Det arbetet har som sagt bara börjat.

Man kan kalla detta en överimplementering av EU-direktivet, men jag köper inte riktigt den bilden. Detta är i stället en del av reformeringen av den gemensamma europeiska energimarknaden.

Detta presenterades ju 2019. Sedan dröjde den tidigare regeringen med att göra någonting; man lät det ligga i skrivbordslådan.

Om man nu är så kritisk mot att detta kommer fram just nu, varför implementerade man det då inte själv på det sätt som man påstår att det skulle implementeras på? Man sa ingenting och gjorde ingenting. Det skulle vara intressant att få detta besvarat. Man hade ju minst tre år på sig. Varför gjorde man ingenting då?

Vi har tagit tag i detta. Vi tar också tag i alla andra delar av det numera ganska dysfunktionella svenska energisystemet.

Vi behöver återigen diskutera hur vi får mer kraft in i systemen och om det råder bred enighet om regeringens nya energipolitiska mål för Sverige, nämligen att Sverige ska sträva efter ett fossilfritt energisystem i stället för ett förnybart.

Det ska bli intressant att se om det kommer ett svar från Monica Haider på hur Socialdemokraterna ställer sig till detta. Är de beredda att rösta för regeringens förslag om ett nytt energipolitiskt mål om ett fossilfritt energisystem, eller kommer de - tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet - att hålla fast vid det gamla målet? Det blir en senare fråga i debatten.

Anf. 10 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! I dag pratar vi om aggregering. Det är ett av mina favoritämnen, och jag är jätteglad att vi får chansen att prata om det. Detta är någonting som gör det möjligt för hushåll, villakunder, bostadsrättsföreningar och så vidare att spara pengar och dessutom tjäna pengar genom att lägga ihop små laster och sälja dem, genom en aggregator, på marknader som redan finns. Det är supersmart.

Systemtjänster som denna är någonting som är helt nödvändigt i alla energisystem som finns i dag och som utvecklas kontinuerligt - tack och lov - så att vi får balans och trygghet i vårt system.

Jag instämmer med tidigare replikörer - det är faktiskt så att regeringen väljer att genomföra detta direktiv på ett sätt som lägger en blöt filt över de nya innovativa tjänster som till viss del - lite grann - redan finns men som behövs i mycket större utsträckning för att komplettera produktion och energieffektivisering både lokalt och regionalt.

Jag hörde ledamoten säga att vi ska slå vakt om systemet. "Slå vakt" sägs ofta. Dessutom hörde jag om aktörer som inte ens finns. Det ger ännu större anledning att möjliggöra och att inte överimplementera denna lagstiftning; jag håller med de tidigare replikörerna. Varför är det så att Moderaterna inte vill öka systemstabiliteten genom att möjliggöra för fler att erbjuda systemtjänster, till exempel genom aggregering?

Anf. 11 Mats Green (M)

Fru talman! Jag kände att det där lite grann var min replik. Det är ju vi som vill öka systemtjänsterna och se till att man får betalt för dem. Det är också därför vi har sparkat igång en omfattande reformering av hela energimarknaden. Det var min replik.

Jag måste naturligtvis fråga Marielle Lahti: Varför implementerade inte Miljöpartiet detta på ett annorlunda sätt? Man påstår ju - felaktigt - att detta är en överimplementering. Varför gjorde man inte detta under sin tid i regeringsställning? Varför tog man inte tag i det? Varför underlättade man inte för de nya tekniker som vi nu ser på energimarknaden och som vi alla applåderar i alla delar och fullt ut?

Vi har en alltför trögrörlig marknad som naturligtvis måste anpassas efter nya tekniker. Varför gjorde Miljöpartiet inte det under sin tid i regeringsställning? Det är en fråga som man förr eller senare behöver besvara.

Man kan diskutera om detta är en överimplementering eller inte. Jag vill påstå att det inte är det.

Låt oss framför allt se på den omfattande reformering av energimarknaden över hela linjen, i synnerhet när det gäller möjligheten att få betalt för systemtjänster, som regeringen nu har sparkat igång. Sedan behöver vi naturligtvis också diskutera kärnfrågan, eller kärnproblemet, det vill säga att Sverige behöver mer stabil, ren och planerbar elproduktion.

Kärnkraften är en förutsättning för att bygga ut vindkraften väldigt kraftigt, som Miljöpartiet vill. Problemet är att Miljöpartiet aldrig vill diskutera grundproblemet, det vill säga att vi behöver mer elproduktion i Sverige. Man gör snarare allt för att komma bort från den diskussionen. Det är hela tiden detta som diskussionen måste återföras till. Jag noterade att detta inte heller nämndes i Socialdemokraternas inlägg här.

Anf. 12 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! Det stämmer såklart att vi vill ha massor av mer förnybar energi. Vindkraftsproducenter står på kö för att bistå när det gäller de energibehov som finns i Sverige. Vi vill energieffektivisera, och vi vill ha flex.

Just nu pratar vi om flexfrågan och om de smarta lösningarna. Jag noterade att ledamoten undvek att svara på frågan, även om retoriken förändrades något. Ledamoten sa att det går att diskutera om detta är en överimplementering; tidigare sa han att detta inte är en överimplementering. Det är intressant.

Man sitter i regeringsställning och lägger fram det lagförslag som vi diskuterar i dag. Varför väljer man då att göra det svårare för de innovativa aktörerna att erbjuda sina tjänster? Dessa aktörer säger ju själva att man genom att välja denna typ av definition, med koppling till obalans och påverkan, gör det svårare för dem. Varför väljer Moderaterna och regeringen att implementera regelverket på det sättet?

Anf. 13 Mats Green (M)

Fru talman! Det är, som sagt, en sak att säga att det är överimplementering och en helt annan sak huruvida det verkligen är det. Där går våra åsikter isär.

Miljöpartiet ägnar sig mycket åt diskussioner om flexibilitet och energieffektivisering, och detta är absolut två viktiga delar i framtidens energisystem. I Miljöpartiets värld innebär prat om flexibilitet och energieffektivisering dock alltid att man egentligen utgår från - och till viss del tycker - att det ska produceras mindre el i Sverige. Företagen ska anpassa sig och vissa gånger stänga ned eller förändra skift. Detta är inte en hållbar väg framåt för Sverige som energination.

Vad gäller beredskapen och anpassningen till nya tekniker i energisystemet är detta direktiv bara ett litet steg på vägen. EU kommer heller inte att göra detta arbete åt oss, utan det får vi göra själva. Det var, återigen, därför som denna regering i november kickade igång en omfattande reformering av hela energimarknaden. Jag vill vara tydlig med att denna reformering kunde, borde och skulle ha påbörjats av den tidigare regeringen.

Man pratar om att det inte underlättas tillräckligt för nya tekniker, men varför gjorde man inte detta under åtta år i regeringsställning? Varför implementerade man inte detta på det sätt som man nu påstår att det ska implementeras på? Varför gjorde man inte det? Varför fick man inte tummen ur?

Här gjorde man ingenting, men man var tyvärr överaktiv när det handlade om att montera ned de stabilaste, pålitligaste och viktigaste delarna av Sveriges energisystem. Det är därför vi nu behöver hantera det dysfunktionella energisystem som Sverige har.

Anf. 14 Birger Lahti (V)

Fru talman! Det här kanske inte är en så bra dag för Moderaterna att prata om stabil och planerbar elproduktion. Har Mats Green koll på hur mycket kärnkraften producerar i dag? Man kan ha otur ibland; så kan det också vara.

Moderaterna brukar ju ha industrins - och framför allt företagens - väl och ve i främsta rummet. Tunga aktörer i Sverige som vill göra en grön omställning säger att de behöver billig elproduktion som de kan förvandla till vätgas. Deras reduktion bygger på vätgasgrejen. Det som de inte anammar, fastän Svenskt Näringsliv försöker få det att låta så, är att kärnkraft skulle vara lösningen.

Hur ser Moderaterna på den konflikt som jag tycker märks i pratet om industrins omställning? Det finns till och med företrädare i riksdagen som skriver att elproduktionen för den gröna omställningen i norra Sverige inte får komma på plats förrän man sett till att södra Sverige har en stabil elproduktion. Är Moderaterna för denna industriomställning som kan leda till mycket stora utsläppsminskningar i Sverige och visa vägen för en helt ny bransch i världen? Hur ser Moderaterna på detta?

Anf. 15 Mats Green (M)

Fru talman! Alla som hört mig på moderata årsmöten med mera vet att jag är ett stort fan av Birger Lahti eftersom han, enligt mitt sätt att se det, är en resonabel vänsterpartist. Ibland blir det dock lite ironiskt när Vänsterpartiet ska berätta för oss vad industrin och näringslivet tycker, och detta skulle vi kunna orda mycket om.

Industrins och transportsektorns omställning är själva anledningen till att regeringen har sagt att Sverige behöver mer än fördubbla sin elproduktion fram till 2045, och det är också därför Sverige måste gå från förnybart till fossilfritt. Därför har vi satt igång den största och snabbaste utbyggnaden av elproduktion i Sveriges historia.

Tyvärr säger Vänsterpartiet nej till en stor del av detta, det vill säga kärnkraften. Vänsterpartiet lämnar också mycket i övrigt att önska vad gäller att slå vakt om Sveriges befintliga vattenkraft och möjligheten att bygga ut mer vattenkraft. Jag pratar inte om att bygga ut nationalälvarna, utan om att installera modernare och effektivare turbiner i befintliga kraftverk. Vänsterpartiet har också varit med på att riva ut den befintliga vattenkraften i södra Sverige.

Vi är absolut för industrins omställning och vill också se till att det finns energi till den. Det gäller givetvis norra Sverige, där många av projekten finns, men också södra Sverige.

Jag känner att det även här är lite min replik. Det är vi som står för utbyggnaden av elsystemet medan Vänsterpartiet bara säger nej och åter nej.

Anf. 16 Birger Lahti (V)

Fru talman! Jag tackar Mats Green för ett försök till svar.

Alla vet att med ny kärnkraft kommer elproduktionen att kosta någonstans i häradet 120 öre kilowattimmen medan vindkraften kommer att kosta 30-50 öre beroende på om den är landbaserad eller havsbaserad. Industrin vill ha billig el för att göra vätgas, inte en kostnad på drygt 1 krona per kilowattimme.

I regeringsställning har Moderaterna tillsammans med Sverigedemokraterna gjort allt för att bromsa, inte underlätta och snabba på, vindkraftsutbyggnaden i Sverige. Jag är rädd att Finland hinner före med det fossilfria stålet på grund av den svenska regeringens passivitet och att man bromsat utbyggnaden av förnybar el, som är billig och kan komma snabbt på plats.

Jag hoppas att detta datum etsar sig fast i Mats Greens minne, dagen då jag sa att Finland kanske hinner före Sverige. Jag är rädd att det kan bli så på grund av hur regeringen agerar.

Jag har tid att ställa ytterligare en fråga. Det råder delade meningar om vilken modell svenska konsumenter och företag skulle gynnas av. Hur ser Moderaterna på Bekenmodellen för att svenska konsumenter ska få stabil och billig el? Vi snackar om produktionen i Sverige. Från sitt köksfönster kan konsumenter se hur elen produceras och ändå får de betala tiodubbelt mot vad det kostar? Hur ser Moderaterna på denna modell för Sverigepriser?

Anf. 17 Mats Green (M)

Fru talman! Bekenmodellen och Vänsterpartiets förslag om Sverigepriser är helt olika saker. Jag har haft förmånen att träffa Bengt Ekenstierna för att diskutera bland annat detta.

Det finns en anledning till att Vänsterpartiet är det enda parti i Sveriges riksdag som förespråkar sitt förslag.

Vad tycker Moderaterna och jag om Bekenmodellen? Det finns intressanta saker där. Bland annat är transparens på energimarknaden något man definitivt kan diskutera.

Men återigen: Det är helt olika saker, och jag är inte säker på att Vänsterpartiet verkligen skulle införa Bekenmodellen.

Birger Lahti påstår att det är kärnkraften som medför dyr el och att det är de väderberoende kraftslagen som står för billig el. Han lever nog i ett parallellt universum, för i takt med att kärnkraften avvecklats har elen blivit dyrare och dyrare. Hur skulle det då kunna stämma?

Låt oss komma ihåg att innan Ringhals 1 och 2 stängdes hade man samma elpris i hela Sverige. Det var först vid den förtida avvecklingen av dem som priserna började sticka iväg. Jag vet inte vilken verklighet Vänsterpartiet lever i, men den är helt fel. Oavsett vilken siffra eller graf man än tittar på ser man att när Sverige började avveckla kärnkraften fick vi dessa elpriser. Det är dessutom just därför vi har de elpriser vi har i dag.

Anf. 18 Monica Haider (S)

Fru talman! Nu debatterar vi NU9 Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster. Betänkandet innehåller också ett antal motioner från allmänna motionstiden.

Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 1, 5 och 25.

Fru talman! Förslaget innebär ändringar i ellagen när det gäller leverans av el och balansansvar. Ändringarna är en konsekvens av det så kallade elmarknadsdirektivet. Det handlar bland annat om regler för aggregeringstjänster för att möjliggöra för elanvändare att anpassa sin elförbrukning utifrån olika marknadssignaler. Det kan handla om att minska elförbrukningen när nätet är hårt belastat och att öka förbrukningen när elpriset är lågt.

Vad är då en aggregator? Jo, det är någon som köper flexibilitet av oss kunder och sedan säljer den vidare. Aggregatorn samlar ihop flexibilitet från många små elkonsumenter för att kunna sälja det som ett stort bud på marknaden, och detta får elkonsumenterna betalt för.

Vi har synpunkter på lagförslagets definition av obalans, ekonomiskt ansvar och kompensationsmodellen för obalansen. Förslaget som det nu ser ut innebär en alldeles för bred definition av obalans för dem som vill tillhandahålla aggregeringstjänster. I förslaget omfattas hela den aktiverade flexibiliteten, inte bara den obalans man orsakar. Detta borde vara tydligare och i linje med den terminologi som används i EU-rätten. Det här riskerar att hindra marknadstillträde för aggregerad efterfrågeflexibilitet.

Regeringen föreslår att aggregatorn ska betala för hela den aktiverade flexibiliteten, inte bara för den obalans man orsakar, vilket hade varit naturligt.

Förslaget innebär också att aggregatorn måste knyta till sig en balansansvarig om bolaget inte självt är det. Det innebär att det kommer att kräva betydande ekonomiska säkerheter. Här föreslår regeringen att aggregatorn ska betala kompensationen, i stället för det som föreslås i direktivet, det vill säga att det ska betalas gemensamt av dem som har nytta av aggregeringen.

Fru talman! Sverige har en stark industri som bidrar till lösningar för en grön omställning, vilket skapar jobb i hela landet och stärker förutsättningarna för det svenska näringslivet att lyckas på globala marknader. En avgörande faktor för den gröna omställningen är den pågående elektrifieringen. Det gäller inte minst framväxten av industrier som det fossilfria stålet, batteritillverkning och elektrifiering av transporter med mera. Elektrifieringen är avgörande för att nå nettonollutsläpp 2045 och kan även minska utsläppen i andra länder genom export av klimatsmarta produkter.

För att inte tappa fokus på elektrifieringens betydelse vill vi framhålla att den är viktig för industrins gröna omställning. Därför är det viktigt att regeringen fortsätter att arbeta med den elektrifieringsstrategi som den socialdemokratiska regeringen tog fram förra mandatperioden med 67 konkreta förslag. Den innefattade också en handlingsplan som vi anser att regeringen bör fortsätta att arbeta med.

Jag kan konstatera att elektrifieringsstrategin inte längre finns på regeringens hemsida. På en skriftlig fråga svarade dock statsrådet Ebba Busch att strategin innefattar flera relevanta delar och att ett antal åtgärder i den har genomförts i form av myndighetsuppdrag vars redovisningar regeringen har tagit emot eller kommer att ta emot och att analys pågår inom Regeringskansliet om vilka åtgärder i strategin som kan vara relevanta att ta vidare. Det är ju väldigt bra att den inte hamnade i papperskorgen, vilket jag trodde när den inte fanns på regeringens hemsida. Men man kan ju inte låta bli att ställa sig frågan: Varför gör inte regeringen något?

Fru talman! För att vi ska klara elektrifieringen behöver det byggas ny infrastruktur. Investeringar i elnäts- och elproduktionsutbyggnad måste till för att klara detta. Där är tillståndsprocesserna av avgörande betydelse. Vi behöver korta tillståndsprocesserna och göra dem mer förutsägbara. Vi behöver reformera lagstiftning och regelverk. Det ligger nu två utredningar på bordet och väntar på att bli verkstad: miljöprövningsutredningen och klimaträttsutredningen. Båda är färdigremitterade och klara. Det regeringen behöver göra är att bestämma sig: Vad vill regeringen med de två utredningarna?

För att klara betinget framåt behöver vi mer elproduktion på både kort och lång sikt. Det snabbaste sättet att göra det på kort sikt är att bygga mer vindkraft, både på land och till havs. En viktig del här är incitamentsutredningen, som jag tror faktiskt ska presenteras imorgon. Just nu sitter kommunerna och väntar på den, och det händer väldigt lite. Så den är väldigt viktig.

Fru talman! Alla kraftslag behövs för att vi ska fortsätta vara i framkant i klimatomställningen. Vi behöver bygga ut elnätet och överföringskapaciteten och bygga mer elproduktion i hela landet, och då behövs alla kraftslag. Det är en förutsättning för att vi ska behålla jobben, stärka vår konkurrenskraft och ha en fungerande välfärd när den behövs som mest.

Anf. 19 Mats Green (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Monica Haider för anförandet. Ledamoten sa att alla kraftslag behövs, och så räknade hon upp vindkraften. Gott så! Men det finns ju en fråga - eller rättare sagt ett stort antal frågor - som socialdemokratin gör allt för att slippa svara på och där man leker tysta leken med svenska folket, och det är kärnkraften. Magdalena Andersson lovade 2013 att avveckla den svenska kärnkraften. Det är ett av få löften som hon sedan höll. Under hennes åtta år i regeringen avvecklade man fyra reaktorer, så det löftet höll man.

Jag noterade att det inte nämndes något om kärnkraften här över huvud taget, och därför skulle jag tycka att det var intressant att få svar på följande frågor: Kommer Socialdemokraterna att ställa sig bakom den här regeringens nya energipolitiska mål om att det ska vara 100 procent fossilfritt? Ställer sig Socialdemokraterna bakom vår ambition att behålla den befintliga svenska kärnkraften? Ställer man sig bakom vår ambition att även bygga ut den stabila, planerbara och rena svenska kärnkraften? Dessa tre frågor - om energipolitiskt mål, om att behålla befintlig kärnkraft och om att bygga ny kärnkraft - skulle jag vilja ha svar på, eftersom kärnkraften inte nämndes med ett enda ord i anförandet som hölls här innan.

Anf. 20 Monica Haider (S)

Fru talman! Jag tycker att ledamoten Mats Green ska vara försiktig med att prata om att hålla vallöften, eller löften, med tanke på det vi har sett sedan regeringen tillträdde. Det tycker jag alltså att man ska vara försiktig med.

Jag var väldigt tydlig i mitt anförande: Alla kraftslag behövs. Det jag pratade om när det gäller vindkraften var att det är det snabbaste att bygga ut, och det går att göra på kort sikt. Men alla kraftslag behövs, och i det ingår också kärnkraft. Det vet ju Mats Green, så egentligen behöver han inte ställa frågan - eller hur? Det är ju ingen nyhet.

Tysta leken - jag vet inte om Mats Green bara lyssnar när han vill lyssna. Vi har väl varit ganska tydliga med att vi inte vill avveckla kärnkraften nu utan att vi till och med kan ställa upp på att bygga ny kärnkraft. Vi behöver all kraft. Vi behöver solenergi och vind - havsvind och landvind. Vi behöver kanske bygga ut vattenkraften också, för den delen - allt för att vi ska få till bra, ren och billig el så att vi kan utvecklas och klara klimatomställningen i Sverige. Det är urviktigt. Det är ingen nyhet, och det vet Mats Green. Så nu har ledamoten fått svar på sina tre frågor.

Anf. 21 Mats Green (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Det är ett välkommet besked, i synnerhet när man spenderade åtta år i regeringsställning med att lägga ned en reaktor vartannat år. Skadeverkningarna av det hanterar vi just nu.

Apropå löften: Den här regeringen kommer att hålla alla sina löften; vi har bara börjat. Ett av de viktigaste löftena är att återställa det stabila, planerbara och rena energisystem som har varit Sveriges stora konkurrensfördel, i synnerhet när det handlar om klimatutmaningen.

Nu säger Monica Haider att de visst kan tänka sig att behålla svensk kärnkraft och dessutom bygga nytt. Min fråga handlade om att det står i tvär kontrast till vad man verkligen gjorde i regeringsställning, nämligen att avveckla en reaktor vartannat år. Men vi välkomnar det; det är bra!

Jag fick inte svar på frågan om hur man tänker ställa sig till det nya energipolitiska målet från den här regeringen, nämligen att det ska vara 100 procent fossilfritt i stället för 100 procent förnybart. Förnybart är bara kod för att aldrig någonsin vilja ha kärnkraft någonstans över huvud taget. Kommer Socialdemokraterna att stötta det nya energipolitiska målet om att det ska vara 100 procent fossilfritt som gäller i Sverige?

Anf. 22 Monica Haider (S)

Fru talman! Även Moderaterna var med på den energiöverenskommelse som slöts 2016. I den överenskommelsen var det inget stopp för kärnkraft, och det vet Mats Green. Vad gäller att ställa sig bakom ett mål eller inte har ert mål precis presenterats, så jag tänker inte svara på det här i talarstolen i dag.

Men det är intressant att Mats Green säger att man ska uppfylla alla sina löften. Då har ni lite att leva upp till, för det är ett antal löften som ni redan har brutit efter bara några månader.

Anf. 23 Birger Lahti (V)

Fru talman! Tack, Monica Haider, för anförandet!

Ledamoten nämnde incitamentsutredningen när det gäller vindkraft och hur man får bättre acceptans i orter där man tar natur och miljö i anspråk. Jag skulle vilja höra hur Socialdemokraterna ställer sig till ersättningen.

Det handlar även om vattenkraft, och där kan man jämföra med Norge. Jokkmokks kommun har elva vattenkraftverk i sin kommun; det exemplet har vi pekat på förr. Umeå har ett. Men Umeå får mer ersättning för sin enda vattenkraftsstation än Jokkmokk som har elva. Detta påpekades många gånger när Monica Haiders parti var i regeringsställning: Är det rimligt att en kommun som Jokkmokk som bidrar med någonstans kring 9-10 procent av Sveriges energiförsörjning är bland de fattigaste kommunerna i landet?

Hur ser Socialdemokraterna på en ersättningsmodell som går ut på att mer av de värden som produceras ute i landet på något sätt måste stanna kvar på orten? Annars får vi konflikter och stridigheter om var man ska bygga.

Samma sak gäller mineral, eftersom vi pratar om en omställning. Mineralavgiften kan diskuteras mycket, men den är låg jämfört med i många andra länder. Hur ser Socialdemokraterna på ersättning till lokalbefolkning, orter och kommuner där detta produceras?

Anf. 24 Monica Haider (S)

Fru talman! Tack, Birger Lahti, för frågorna!

Att vi har tillsatt den här utredningen om just incitament är väl egentligen ett svar på frågan om hur vi ser på det. Det är klart att på något sätt behöver det komma bygden till del.

Exakt hur tycker jag är en svår fråga. Vi har ju i Sverige ett utjämningssystem som ska utjämna skillnader mellan kommunerna, men vi vet också att det inte gör det fullt ut. Det behöver göras mer, och man behöver också på något vis bli kompenserad för de störningar man får i sin omgivning. Just nu har vi vindkraften som behöver byggas ut, och där är det tvärstopp just nu. Då behöver vi göra någonting.

Men att svara på frågan exakt hur, Birger Lahti, det vill jag inte göra i dag. Utredningen presenterar väl sitt förslag i morgon. Jag tycker också att det var synd att den sittande regeringen begränsade det till att det är verksamhetsutövarna som ska betala. Jag tycker att det skulle ha varit öppet i utredningen.

Jag är inte beredd att säga exakt hur det ska se ut, men på något sätt behöver vi kompensera de kommuner och de invånare som störs av detta.

Anf. 25 Birger Lahti (V)

Fru talman! Tack för svaret, Monica Haider!

Jag nämnde även vattenkraften, som egentligen inte finns med i utredningen, samma sak vad gäller mineral och andra utvinningar som sker i kommunerna.

Jag vill ändå ställa en sista fråga: Hur ser Socialdemokraterna på den här tvisten? Man pratar ju om marknadsdesignen, och det kommer säkert snart en ny förordning från Bryssel kring det som man i Sverige kallar för Bekenmodellen. Hur ser Socialdemokraterna på den? Ni har själva tagit upp en folkhemsel, som ni kallar det för. Vad var det som gjorde att ni inte tittade på den så kallade Bekenmodellen?

Anf. 26 Monica Haider (S)

Fru talman! Nej, Socialdemokraterna tror inte på Bekenmodellen. Vi tror inte att det går att begränsa på det sättet, och vi tror inte att det är möjligt att ens genomföra. Det är därför som vi har presenterat ett förslag med folkhemsel, där vi menar att staten skulle kunna upphandla och sedan sälja vidare. Den modellen är fullt möjlig enligt de direktiv som finns. Men Bekenmodellen tror vi inte på.

Louise Eklund (L)

Anf. 27 Louise Eklund (L)

Fru talman! Jag tackar för anförandet.

Ledamoten konstaterade ju att det behövs mer energiproduktion. Ledamoten var också tydlig med vad som behöver göras på kort sikt. Då behövs det vindkraft. Men vad som behövs på lång sikt återkom ledamoten aldrig till, och jag blev faktiskt inte klokare på det efter det tidigare replikskiftet heller.

Min fråga är därför vad Socialdemokraterna tycker behövs på lång sikt, vilka investeringar man är villig att göra i det längre perspektivet och om kärnkraft ingår i detta.

Anf. 28 Monica Haider (S)

Fru talman! Jag vet inte hur tydligt eller otydligt det kan uppfattas när jag säger att alla kraftslag behövs. Att alla kraftslag behövs betyder även kärnkraft, solkraft, energieffektivisering och så vidare, eller om det skulle komma någonting nytt, vad det nu skulle kunna vara.

Alla kraftslag behövs. Det är svaret på Louise Eklunds fråga.

Louise Eklund (L)

Anf. 29 Louise Eklund (L)

Fru talman! Då undrar jag om jag har uppfattat ledamoten rätt att Socialdemokraterna är villiga att investera i ny kärnkraft.

Anf. 30 Monica Haider (S)

Fru talman! Jag vet inte om vi socialdemokrater är villiga att investera i ny kärnkraft. Det får väl marknadens aktörer göra, tänker jag. De får klara sig på sina villkor.

Anf. 31 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

När jag stod i den här talarstolen för ett år sedan sa jag att jag uppfattade att vi behöver ett planeringsmål om minst 300 terawattimmar 2040 och att vi ska ha ett elsystem som är så kostnadseffektivt som möjligt, där vi ser en tredjedel kärnkraft, en tredjedel förnybart och en tredjedel vatten- och biokraft för att kunna uppnå stabilitet och robusthet i elsystemet som sådant. Det står jag fortfarande fast vid.

Det är inte heller någon hemlighet att vi kristdemokrater tillsammans med kollegorna i Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna gick till val på att vi vill se en helt ny energipolitik med ett nytt energipolitiskt mål som säger 100 procent fossilfritt, vilket vi nu har fört in i vårpropositionen.

Då, för ett år sedan, sa jag även att jag anser att regeringen ska betala tillbaka elskulden till hushållen, och det gör regeringen nu. Det elstöd som har betalats ut och kommer att betalas ut är som bekant redan inbetalda medel, så kallade flaskhalsintäkter, vilket också är ett bättre stöd än det vi kunde se förra vintern. Sorgligt nog behövs ett stöd, men det är inte på det sättet vi löser energikrisen.

Fru talman! I en tid när många människor bär tungt gör vi vad vi kan för att lindra och stötta. Det efterlängtade elstödet till hushåll i elområde 3 och 4 har betalats ut. Många har behövt dra ned värmen i sina bostäder och har frusit i vinter. Barnfamiljer och äldre drabbas av både dyrare mat, högre räntor på sina lån och höga elräkningar.

För att lindra i den pågående energikrisen har regeringen gjort en rad åtgärder, på både kort och lång sikt. Det har handlat om att kraftsamla och få loss varje tillgänglig kilowattimme. Det har handlat om att spara och tillsammans minska risken för bortkoppling. Det handlar om att stötta hushåll och företag genom flera olika elstöd.

Detta gör vi för att barnfamiljer ska klara sin försörjning bättre, för pensionärer och ensamstående, för svensk ekonomi och för jobben.

Den här regeringen tar över ett elsystem som har monterats ned under åtta år av socialdemokratiskt styre. I södra Sverige har situationen varit särskilt besvärlig. Elområde 4 är den region i Europa som enligt rapporter har haft minst installerad elproduktion jämfört med de behov som finns. Detta bidrar till en hård belastning av elsystemet i hela landet sett till både utbud och prisläge.

När Stefan Löfven tillträdde som statsminister hade Sverige tio fungerande kärnkraftsreaktorer. Fyra av dessa har avvecklats, och planeringen av två nya reaktorer har stannat av. För detta har svenska folket betalat ett högt pris, framför allt ett högt pris för den nedmonterade elproduktionen i södra Sverige. Därför tog jag i ett utskottsinitiativ under förra mandatperioden upp att vi borde behålla Ringhals 1 och 2 medan chansen fanns och när de ändå var vid liv, i alla fram till dess att det finns något annat på plats.

Jag har givetvis full respekt för att det finns partier som inte anser att kärnkraften ska finnas i det svenska energisystemet, och olika åsikter får man ha i ett demokratiskt samhälle. Men detta till trots vill man inte ens överväga att ha kvar reaktorerna fram till dess att det finns något annat på plats.

Fru talman! Den 11 september 2022 fick Sverige en nystart. Den nuvarande regeringen har inlett återuppbyggandet av ett robust energisystem. Arbetet är krävande. Det kommer att ta tid, men det måste göras. Vi kristdemokrater ser nu till att arbetet blir gjort.

Vi måste säkra tillgången på el nu och inför kommande vintrar. Alla goda krafter kommer att behövas - sol, vind, vatten, kärnkraft och även ny kärnkraft - precis som jag sa för ett år sedan. Arbetet bedrivs på bred front genom kortare tillståndsprocesser för olika kraftslag. Förbudet mot att anlägga kärnkraftverk på nya platser slopas.

Nio dagar efter att regeringen tillträdde presenterades ett elstöd. Första elstödet har betalats ut, och det andra som går till hela Sverige ska betalas ut och vara hushållen till del i juni.

Tvivla inte på att vi har agerat från dag ett för att stödet ska nå fram så snabbt som det bara är möjligt. Detta stöd är betydligt större och mer omfattande än den tidigare regeringens stöd under förra vintern. Exempelvis uppgick stödet för en vanlig villa med en förbrukning på ungefär 20 000 kilowattimmar per år till cirka 10 000 kronor, och det var nödvändigt. Men mer hjälp är på väg. Vi har visat att vi kan kraftsamla, spara och stötta. Tillsammans kommer vi att klara detta. Elstödet med denna regering är större, snabbare och säkrare.

Anf. 32 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Vi vill ha färre regler och minskade administrativa kostnader för små och medelstora företag. Dessutom vill vi verka för en god myndighetsutövning där företagare finns med från början i processen för införande av EU-lagstiftning i svensk lagstiftning. I dag överimplementeras EU-lagstiftning och ger inte företag förutsättningar för en god konkurrenskraft.

Det här är inte min egna ord, även om jag skriver under på dem. Det är Camilla Brodins egna ord.

Då blir frågan: På vilket sätt har småföretagare varit med från början, så som Camilla Brodin vill se, i den lagstiftning som vi nu diskuterar när det kommer till aggregatortjänster? Hur försvarar Camilla Brodin och Kristdemokraterna att detta direktiv så tydligt överimplementeras? Annars hade man bara kunnat införa EU-direktivets skrivningar rakt av, men det har man valt att inte göra.

Hur förklarar man att man överimplementerar till en kostnad för just de små och medelstora företagen och för hushållen också för den delen? Hur, Camilla Brodin, har småföretagen varit med från början och diskuterat det här?

Anf. 33 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.

Jag kan verkligen understryka att det var mina ord, för det är så jag har låtit och det är så jag också kommer att låta framöver.

Jag är glad över att vi har en regering just nu som faktiskt ser till att vi kommer att införa ett implementeringsråd där just dessa frågor kommer att bevakas än hårdare än vad vi har sett tidigare regeringar göra.

Jag håller med om att det är olyckligt när det överimplementeras. Men jag tror att ledamoten Rickard Nordin och jag har lite olika syn på vad som är överimplementering i det här läget. Jag håller med min tidigare kollega som varit uppe här i talarstolen, moderaten Mats Green, om att vi nog har lite olika syn på det hela. Men det är absolut viktigt att vi håller frågan under lupp, så att vi inte håller tillbaka nya innovationer utan företag kan blomstra.

Vi kommer att behöva hjälpas åt för att kunna ta oss ur energikrisen på riktigt.

Anf. 34 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Jag noterar att Camilla Brodin och Kristdemokraterna inte kan svara på hur de små företagen har varit med i den här processen. Sanningen är, om man tittar på remissvaren, vilket jag har gjort, att de som har representerat små företag, till exempel oberoende elhandlare eller Power Circle som tittar på ny teknik, är de som är kritiska till regeringens implementering av direktivet.

Regeringen lyssnar för mycket på stora företag som har lätt att ta sig in på marknader. Och man har överimplementerat, för om man nu inte tycker att man har överimplementerat varför har man då inte använt EU-direktivets ordalydelse? Det är ju det enklaste sättet att faktiskt få det precis så som EU har tänkt sig och inte hitta på en massa andra saker.

Remissvaren är tydliga med att det är en överimplementering, speciellt från de remissinstanser som Camilla Brodin säger sig värna: små och medelstora företag.

Varför har man då valt att göra så här? Varför har man valt en annan ordalydelse? Varför har man valt att gå emot de små och medelstora företagen, trots att Camilla Brodin själv säger att det är dem man ska lyssna på för att inte överimplementera?

Anf. 35 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! Jag tackar för frågan igen. Jag hoppas att ledamoten lyssnade på vad jag sa om kommande implementeringsråd, något som det har varit en stor avsaknad av i svensk politik under väldigt lång tid. Man har inte haft ordnade former för att kunna ta till vara all den kompetens som jag vet att alla våra små och medelstora företag har en betydande roll i när det gäller överimplementering.

Jag hoppas och tror att vi samtliga partier ändå ser ett värde av ett kommande implementeringsråd som ska slå vakt om dessa frågor. Med denna proposition och detta betänkande ser vi ändå möjligheten med det som ligger i förslaget. Man kommer själv som kund att kunna styra i mycket större omfattning med elbilsladdningar på rätt tider. Vi kommer tillsammans att kunna skapa flexibilitet i denna så svåra tid där vi måste samsas om elen vid rätt tidpunkter i olika delar av vårt geografiskt avlånga land.

Den här regeringen tar ansvar för att hela elsystemet ska fungera, så vi kan sluta tala om olika kraftslag, för alla goda kraftslag kommer att behövas. Vi kommer att behöva tala mer om hela elsystemet, såväl om näten som tillståndsprocesserna och elproduktionen, om vi ska klara utmaningen. Så tack för frågan, Rickard Nordin!

Anf. 36 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! Jag vill fastna lite grann vid frågan om möjligheten för de nya aktörerna och för hushåll och företag att tjäna och spara pengar, helt enkelt prata aggregering. Det som är så fantastiskt bra med aggregeringslösningen är att den ger möjlighet för både hushåll och företag att sänka sina elkostnader. Aktörer kan komma in som mellanhänder och hjälpa kunder att aggregera laster, som det kallas, och sälja på marknader så att kunder kan tjäna pengar. Och genom automatiserade lösningar kan man helt enkelt bibehålla komforten, så det är en win-win.

Det känns oerhört angeläget i de tider som vi lever i med höga elpriser och stora ökande elbehov framöver att verkligen använda sig av de smarta lösningarna. Då undrar jag varför regeringen och ledamoten väljer att försvara det förslag till implementering som faktiskt utvidgar definitionen från obalans till påverkan, vilket aktörerna själva menar kan lägga en blöt filt över den här marknaden. I förlängningen innebär det att regeringen inte vill hjälpa hushållen och företagen att spara pengar och tjäna pengar genom aggregering.

Jag undrar: Varför väljer ni den utvidgade definitionen, som ju aktörerna själva säger påverkar möjligheterna till framgång med aggregering?

Anf. 37 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! Jag tackar Marielle Lahti för frågan.

Förslagen i propositionen handlar om aggregeringstjänster som kommer att skapa nya förutsättningar för elanvändare att genom så kallade aggregatorer kunna öka förbrukningsflexibiliteten. Därigenom kan man styra, minska och flytta sin förbrukning när det är som dyrast att förbruka el. Gott så. Äntligen har vi detta på plats!

Jag välkomnar absolut propositionen. Om jag tolkar ledamoten rätt talar hon om samma sak som Rickard Nordin tidigare gjorde, det vill säga om överimplementering som skulle putta bort de mindre företagen. Jag är därför jätteglad över att regeringen nu också kommer att införa ett implementeringsråd, vilket den förra regeringen inte gjorde. Det gör man utifrån synen på att vi måste ta vara på alla goda krafter och föra en dialog, inte bara en monolog, inför framtiden.

Vi ska inte stoppa nya innovationer, utan vi ska möjliggöra dem. Vi ser dock att vi i detta läge har kommit en god bit på väg, och jag ser fram emot det implementeringsråd som ska inrättas framöver.

Anf. 38 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! Jag tycker mig ändå höra en oro hos ledamoten för att det här kanske innebär en överimplementering. Vi kan absolut ha ett implementeringsråd. Det är jätteviktigt att inte överimplementera. Visst är det så. Men finns det inte anledning att backa om man redan nu har kunskap om att aktörer menar att detta innebär en överimplementering på ett sätt som riskerar att skada utvecklingen av marknaden? Även ledamoten pekar ju på att den är så viktig. Kanske borde vi tänka efter och göra en justering så att vi inte riskerar att omintetgöra den nya marknaden? Senare i dag ska vi faktiskt votera om detta.

Anf. 39 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan om huruvida vi kommer att ändra oss till voteringen i eftermiddag. Svaret är nej. Politiker brukar inte alltid vara tydliga, men jag är väldigt tydlig i denna fråga.

Det här är ett första steg, och vi ser att det är nödvändigt. Frågan låg på den förra regeringens bord, men man gjorde ingenting åt den. Nu tar vi hand om den så att det också blir möjligt att vara med genom aggregatorer. Man kommer att kunna styra sin last så att man hjälper till i hela det energisystem som är så viktigt.

I Sverige har vi länge kunnat ta vår el helt för given. Den har funnits när man har behövt den och till konkurrenskraftiga priser, men så ser det inte ut längre. Därför är det jätteviktigt att regeringen nu har vänt hela energipolitiken för att bygga upp ett robust och stabilt elsystem för framtiden. Där är dessa frågor en del i det hela.

Det är dock inte en lösning på allt. Vi kommer att behöva jobba mycket mer. Hela energifrågan har dessutom också blivit en säkerhetspolitisk fråga. Det finns alltså mycket att göra i frågan. Vi har tagit ett steg på vägen. Vi kommer att bevaka situationen för de små och medelstora företagen i framtiden. Jag är dock glad över att vi har kommit fram till denna punkt och att vi kan se hur framtiden ter sig.

Jessica Stegrud (SD)

Anf. 40 Jessica Stegrud (SD)

Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande 2022/23:NU9 Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster. Jag vill inledningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 6 under punkt 7 avseende motion 2022/23:998 av Martin Kinnunen med flera.

Det finns många detaljer i direktivet som man skulle kunna dyka ned i, men jag tänkte börja med en liten överblick och ta ett steg tillbaka.

Fru talman! Förra veckan klubbades delar av EU:s klimatpaket Fit for 55 igenom i EU-parlamentet. Målet är att EU:s länder på knappt sju år ska åstadkomma lika mycket vad gäller utsläppsminskningar som man åstadkommit de senaste 30 åren. För den globala medeltemperaturens skull är ambitionen att sänka koldioxidutsläppen med 55 procent fram till år 2030 med 1990 års värden som utgångspunkt.

Fit for 55 är ett paket späckat med åtgärder som inte bara kommer att påverka människors liv och vardag utan framför allt göra det mycket dyrare att leva. Tanken är att tusentals skattemiljarder ska investeras och massiva regleringar införas för att i bästa fall påverka den globala medeltemperaturen marginellt.

Här återgav jag faktiskt vad EU-kommissionen sagt. Det är nämligen det svar jag fått på en fråga jag ställt om hur stor effekt dessa satsningar av skattebetalarnas miljarder skulle få på den globala medeltemperaturen. "Marginellt" blev alltså svaret. Dessutom gäller det under förutsättning att Kina och resten av världen inte ökar sina utsläpp, vilket de gör.

Fru talman! Europa står i dag för ungefär 7 procent av de globala koldioxidutsläppen, och i takt med nya innovationer, uppfinningar, moderniserade industrier och tillväxt i övriga delar av världen minskar andelen stadigt. Och medan befolkningsökningen exploderar i delar av Afrika och Kina bygger nya kolkraftverk på löpande band ska alltså EU med sin sjunkande andel fortsätta genomföra massivt med åtgärder, varav många i ärlighetens namn knappast bidrar till minskade utsläpp i slutändan.

Vad händer när priserna på el, transporter, flyg, produktion och byggande ökar i Europa? Jo, företag och produktion och därmed jobb flyttar till andra delar av världen. Det är delar där man ännu inte haft råd att fasa ut sitt fossilberoende eller modernisera sin industri. Våra stadigt minskande utsläpp blir till större utsläpp någon annanstans.

Fru talman! Nu undrar kammaren säkert vad en utläggning om EU:s klimatpaket Fit for 55 har med dagens debatt om införandet av delar av det nya elmarknadsdirektivet att göra. Jag vill påstå att direktivet i sig i mångt och mycket utgör ett exempel på något vi kommer att få se mer av framöver, nämligen olika försök till lappande, lagande och kompenserande för en i grunden felaktig energipolitik.

EU:s ambitioner om att bli koldioxidneutralt fokuserar av förklarliga skäl bland annat på elproduktionen, och som generallösning vill man nu tvinga fram så kallade förnybara, väderberoende energislag, framför allt storskalig vindkraft. Det ökar inte bara utsläppen, jämfört med satsningar på planerbar kärnkraft, utan det ställer också mycket högre krav på näten, överföringskapaciteten samt effekt, balans- och reservkraften.

Direktivet är till stora delar således ett resultat av en enligt mig felaktig satsning inom energipolitiken. Med hjälp av aggregeringstjänster, som vi hört om här i dag, större flexibilitet på nätområdet och balansansvar delegerat till nätägare utgör det ett försök att dämpa effekterna av det alltmer instabila och väderberoende energisystemet. Med lagändringar vill man helt enkelt komma åt den kapacitets- och effektbrist som beslut i klimatets namn har medfört.

Det talas i dag om att vi ska skapa ett robust och fossilfritt energisystem, inte minst i Sverige. Jag som nu har varit med i åtskilliga årtionden kan dock konstatera att det var precis vad vi hade i Sverige en gång. Vi hade ett robust och i det närmaste fossilfritt energisystem. Det var planerbart och konkurrenskraftigt och har tjänat oss väl. Sverige hade nämligen redan gjort en fantastisk resa mot fossilfrihet, från ett nästan 80-procentigt fossilberoende i början av 70-talet till en knapp femtedel, tack vare utbyggnad av kärnkraft och vår naturtillgång vattenkraft samt ett ändamålsenligt transmissionsnät.

Så såg det alltså ut ända tills den så kallade klimatpolitiken hamnade i fokus. Plötsligt betraktades inte längre den effektiva och koldioxidsnåla kärnkraften som rumsren, utan den skulle fasas ut till förmån för den väderberoende och i praktiken mer koldioxidintensiva vindkraften. Energipolitiken hamnade i centrum som navet i en grön omställning. När det gäller vår elförsörjning och vårt kraftsystem är det uppenbart att ideologisk övertygelse och naivitet har fått styra.

Fru talman! Stora politiska visioner tycks i dag innehålla inte bara fina ord om en bättre framtid utan även stora finansiella satsningar eller spenderande av skattebetalarnas pengar. I den senaste politiska visionen om ett koldioxidneutralt Europa tycks ingen satsning vara för liten så länge den klassas som grön, förnybar eller klimatsmart. Om den i realiteten gör någon nytta för klimatet, ger någon effekt på den globala medeltemperaturen eller ger medborgarna någon avkastning på investeringarna tycks dock underordnat. Nej, det är ambitionen som belönas. Den med högst satta mål, orealistiska eller ej, belönas.

Som sverigedemokrat tror jag på uppfinningar, innovation, utveckling och människors egen drivkraft. Jag tror genuint på strävan efter en alltmer effektiv och miljövänlig användning av våra gemensamma tillgångar men inte på att vi politiker på förhand ska plocka vinnande tekniker eller styra marknader med massiva subventioner och skattemedel. Med höga mål, stora politiska ambitioner och mycket pengar - skattebetalarnas förstås - följer nämligen felsatsningar som ett brev på posten. Då menar jag inte Postnord; ni förstår nog vad jag menar.

Man blir vis av erfarenhet, sägs det. Men då kan man ju undra varför vi inte lärt något av tidigare politiska regleringar och felsatsningar. Det var satsningar som föregicks av stora visioner och valvinnande sloganer men desto färre konsekvensanalyser. Det gäller projekt som Stålverk 80, Gobigas, diverse metanolsatsningar etcetera. Framöver skulle jag inte bli förvånad om miljardsatsningarna i norr på stål utan kol eller övergången till storskalig och industriell men väderberoende vindkraft kommer att kunna läggas till listan - eller kanske rent av förbudet mot förbränningsmotorn.

Frågan som borde kunna besvaras är hur grönt och klimatsmart det egentligen är att förstöra en konkurrenskraftig, effektiv och fossilsnål elproduktion mitt i en omställning som kommer att kräva en dubblering av eltillgången. Och hur många kompensatoriska åtgärder i form av nya EU-direktiv kommer att behöva implementeras för att dämpa effekterna av alla ogenomtänkta beslut?

Fru talman! Om klimatpolitiken skulle illustreras med en saga hade den kunnat personifieras med hjälp av en kejsare. Brysseltjänstemännen hade porträtterats som ett jublande folk. Jag hade nog utmålats som narren, eller kanske snarare barnet, som påpekar att kejsaren i verkligheten är om inte naken så i alla fall väldigt tunt klädd.

För att knyta ihop säcken i mitt anförande vill jag avsluta med att citera ur vår reservation i betänkandet: "Vi anser att det är av största vikt att konkurrenskraften för såväl den svenska som den europeiska industrin inte försämras i sådan utsträckning att koldioxidgenererande produktion flyttas till länder med en mindre ambitiös klimatpolitik. Elprisernas negativa påverkan på klimatpolitiken bör därför ges större uppmärksamhet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen."

Anf. 41 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! Jag har en fråga med anledning av ledamotens anförande. Den rör användningen av skattemedel. Kan Sverigedemokraterna tänka sig att använda skattemedel för att finansiera befintlig eller ny kärnkraft?

Jessica Stegrud (SD)

Anf. 42 Jessica Stegrud (SD)

Fru talman! Det är en komplex fråga. Vad vi försöker göra är att skapa den teknikneutralitet som tidigare saknats under ganska många år, då man snedvridit marknaden och subventionerat framför allt vind- och solkraft på olika sätt. Det är själva utgångsläget.

Det pratas mycket om att det är marknaden som styr investeringar och så vidare. Vi hörde här innan Socialdemokraterna säga att de inte tänker bygga ny kärnkraft utan att marknaden får göra det. Men det är ju vi politiker som skapar själva villkoren. Där har det varit en total snedvridning. Det är också därför vi sitter i den situation som vi gör i dag. Vi växlar mellan stort elöverskott och effektbrist, företag kan inte etablera sig i södra Sverige, vi behöver ännu mer el i norra Sverige framöver och så vidare. Detta behöver korrigeras.

Anf. 43 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! Det var ett svar men ändå inte ett svar på frågan. Då hör jag att Sverigedemokraterna kanske kan tänka sig att lägga skattepengar på kärnkraft med den motivering jag tidigare hörde. Men är detta verkligen rimligt, när vi har konkurrensutsatta aktörer som är villiga att lägga egna pengar på att bygga till exempel havsbaserad vindkraft eller landbaserad vindkraft och man gott och väl täcker de behov som finns utan att en enda skattekrona används? Är det rimligt att använda skattemedel för att finansiera kärnkraft?

Jessica Stegrud (SD)

Anf. 44 Jessica Stegrud (SD)

Fru talman! Nu är det inte så att detta byggs med totalt egna pengar, utan det är faktiskt skattebetalarna och elkonsumenterna som får stå för infrastrukturen, det vill säga transmissionsnäten. Det går inte att säga att man bygger det på helt eget kapital.

Det är också ett faktum att vi behöver kompensera med någonting annat när det inte blåser. Den reserv, effekt- och balanskraft som behövs finansieras av elkonsumenterna och av skattebetalarna. Hela grundtesen är ju felaktig.

Vad vi försöker se till är att elproducenten står för mer och mer av kostnaderna för det energislag som man förser marknaden med. Man måste stå för kostnaderna hela vägen. Vi försöker balansera detta och jämna ut villkoren mellan de olika kraftslagen.

De villkor som har funnits har uppenbarligen egentligen inte gällt, för då hade vi inte suttit i den sits som vi har. Som jag nämnde har vi ibland stor effektbrist. Det finns risk för bortkoppling. Det är företag som inte kan etablera sig. Det här varvas med perioder av extrem överproduktion av el och därmed dumpade priser. Det blir en situation som inte gynnar någon.

När det gäller vindkraftsbolagen blir det alltmer tydligt att man inte längre går med vinst. Man har betydligt kortare livslängder än vad man beräknat i grundkalkylerna. Trots förmånliga skatteavdrag ser vi att man håller på att bygga bort sig själv. När det blåser är det i stora områden. Då ska man konkurrera med alla andra som är i produktion. Vi har en kraftig obalans här, och den måste rättas till.

Louise Eklund (L)

Anf. 45 Louise Eklund (L)

Fru talman! Att elens betydelse ökar är otvivelaktigt. För några veckor sedan presenterade Energimyndigheten sin senaste prognos. Där framgår bland annat att el fortsätter att ersätta andra energibärare i energisystemet. Myndighetens bedömning är att Sveriges elanvändning kommer att öka inom flera sektorer fram till 2025. Till exempel ser vi hur transportsektorn kommer att använda betydligt mer el i takt med den snabba elektrifieringen av fordonsflottan. Inom industrin ser vi också att el delvis ersätter fossila energislag. Det är naturligtvis mycket glädjande.

Mot den bakgrunden är det också tydligt att vi behöver ett kraftsystem som levererar el när vi behöver den och där vi behöver den. Vi ska naturligtvis kunna lita på att det finns el i uttaget som vi har råd att använda och som inte heller är helt beroende av väderleken.

Fru talman! I nära ett halvt sekel har Sverige haft en elförsörjning som har varit baserad på vattenkraft och kärnkraft. Vi har sett tillskott från kraftvärme och på senare tid även från sol och vind. Denna el har förts över Sverige genom ett väldigt stabilt elnät med hög kapacitet och med tillförlitlighet.

Sammantaget har detta gjort att vi har haft ett av världens bäst rustade elsystem med nästan all produktion planerbar och med en väldigt hög tillförlitlighet. Detta har varit helt avgörande för Sveriges utveckling som industriland.

Sedan 2014 har Sverige fört en delvis annorlunda politik med den tydliga ambitionen att minska kärnkraftens betydelse. Det gör att vi har styrt över till att ha ett elsystem som i huvudsak har förnybar energiproduktion. Som ett resultat har elsystemet fungerat sämre än vad det har gjort tidigare.

Vi har sett det mycket tydligt i mitt hemlän Skåne. Där har vi under den senaste vintern haft en reell risk för bortkoppling på grund av effektbrist. Vi har haft kraftigt stigande elpriser när vi har varit utlämnade till kontinentens elpriser och energiproduktion.

Vi har inte haft tillräckligt med överföringskapacitet från norr till söder. Vi har tyvärr också sett hur vi har börjat använda alltmer av fossila källor när den förnybara produktionen inte räckt till.

Det duger inte. Vi kan inte vara ett högteknologiskt samhälle, en industrination, och ett land som kan och bör vara drivande i den gröna omställningen och inte ha ett energisystem som inte räcker till. Det är därför regeringen har satt som ett av sina viktigaste mål att bryta den utveckling vi har sett i Sverige sedan 2014 och att börja bygga tillbaka och upprätta ett fungerande elsystem.

Ett sådant system kan lite slarvigt sägas ha tre delar. Det är produktionen, överföringen och användningen. Varje del måste i varje ögonblick vara i balans, annars har vi problem. Det innebär att vi nu måste jobba brett över samtliga dessa tre områden.

Vi behöver föra tillbaka den fossilfria energiproduktionen i energimixen. Vi behöver bygga bort flaskhalsar så att överföringen fungerar bättre. Vi behöver börja betala för systemtjänster. Vi behöver fortsätta att arbeta med energieffektivisering och hur vi kan använda elen smartare.

Fru talman! Regeringens energipolitiska mål är nu att Sverige ska gå från ett hotande elunderskott till ett elöverskott av fossilfri energi. Det är min förhoppning att fler partier vill ansluta sig till den linjen för att svenska hushåll och svenska företag ska kunna få den breda uppslutning kring energipolitiken som de med rätta länge efterfrågat.

Anf. 46 Birger Lahti (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggreger-ingstjänster

Fru talman! Denna debatt handlar om elmarknadsdirektiv och aggregeringstjänster, plus givetvis ytterligare 25 beslutspunkter utöver förslagen till lagändringar.

Under mina snart nio år i riksdagen tror jag inte att jag har fått så många reaktioner från medborgare i något annat ämne än vad jag har fått nu när det gäller elpriser. Deras fråga är: Hur hamnade vi här?

Anledningen kan säkert tillskrivas ryssarnas invasion av Ukraina, eller olyckan i Fukushima, eller närmare sagt spåren av den olyckan. Några skulle säga att det beror på tilliten till rysk gas eller avregleringen av elmarknaden.

Hur som helst blir det svårt för en villaägare att ta till sig att elpriset har ökat från 32 öre kilowattimmen till 132 öre eller 232 öre kilowattimmen, plus mervärdeskatten som staten kammar hem. Detta sker då kostnaden för att producera den el som denne konsumerar inte har ökat nämnvärt.

Dessa exempel kommer givetvis från norra Sverige, där jag har de mesta kontakterna med väljare. Lägg då till konsumenter i södra Sverige som har drabbats av ännu högre priser.

Jag var på seminariet i måndags och lyssnade på hur parlamentariker från några EU-länder ser på framtiden när det gäller energiförsörjningen. Det jag kan konstatera är att de är lika oense som vi i Sverige om man lyssnar på vad regeringsunderlaget kommer med från en dag till en annan.

Men ingen vid detta seminarie berömde Sveriges produktion som räddat deras misslyckanden vad gäller energiförsörjningen. Inte heller tackade de Sveriges konsumenter för att de betalat miljarder till elproducenter, Svenska kraftnät eller svenska staten i kölvattnet av den osunda energimarknad som råder.

Oaktat regering har jag nu förstått att det är överordnat allt annat att försvara EU:s intressen och en marknadsmodell som gynnar kapitalägare. Vi överlåter mer och mer makt till kommissionen, rådet och parlamentet i Bryssel.

Här kommer det på näthinnan i varje fall för mig hur Ronny Eriksson deklarerade i en humorsketch hur dumt det är att installera en termostat till Bryssel som ska reglera värmen i Piteå.

Det finns såklart också fördelar med gemensamma marknader och sammankopplingar i nät vad gäller elförsörjningen. Men att låta en samhällsviktig funktion som elförsörjningen styras enkom av marknadskrafter kommer inte bara att göra många hushåll mycket fattigare. Det kommer även att äventyra våra industriers framtid och deras planer på en grön omställning.

När vi tittar på alla de steg som tagits i EU:s gemensamma integrerade energimarknad tyder samtliga på att man vill göra priset lika för alla EUländer. Vilka länder är det som har haft de billigaste elpriserna utan att staten har behövt gå in med subventioner? Ja, det är bland annat Sverige.

Vilket land kommer att få dyrare el och igen bli det som får mest negativa konsekvenser av dessa förordningar som kör över vårt nationella bestämmande över vår egen produktion och prissättningen av densamma? Ja, inte är det i varje fall Tyskland och Polen, som några exempel, fru talman.

När debatten nu framskrider blir det klart hur vi ska spara el, eller gärna göra av med mer el då när produktionen är hög och konsumtionen låg, allt för att systemet som helhet ska fungera och gynnas. Mycket är givetvis ganska enkelt, som i schamporeklamen med Henke Lundqvist.

Men det som inte kommer fram är givetvis hur vi som land plötsligt tar ett mycket stort ansvar för övriga EU-länders energibehov. Vi har byggt ut produktionen. Det har resulterat i att vi i dag är det av EU-länderna som exporterade mest el första halvåret 2022, till exempel.

Det som hänt är att Sverige har blivit ett batteri till några av kontinentens länder, och priset för det betalas av våra hushåll och företag. Här konstaterar jag även misslyckandet från regeringen att stötta alla dem som drabbats av dessa priser.

Det är givetvis bra att vi bidrar med förnybar el till länder som inte förmår att producera tillräckligt för den egna förbrukningen. Men är det bra att våra medborgare betalar ockerpriser för el som de ser från sitt köksfönster när den produceras för kanske 10 öre eller upp till 30 öre kilowattimmen? Nej, det tycker i varje fall inte vi i Vänsterpartiet.

Det som förvånar mig oerhört är hur alla andra partier i denna riksdag har anammat att en samhällsviktig funktion som elförsörjningen till den egna befolkningen ska prissättas av en misslyckad energimarknad som har bäring på beslut som vi aldrig har kunnat påverka. Inte heller har någon frågat oss om hur vi ser på konsekvenserna av att vara deras batteri och samvete.

Fru talman! Vänsterpartiet har ställt sig bakom ändringen av ellagen och lagen om effektreserv samt kompletteringen av däckmärkningsförordningen, som hanteras i betänkandet.

Vad gäller aggregeringstjänster är det väl bra att ha tillgång till det när priserna över dygnet kan variera mellan 5 öre och flera kronor per kilowattimme, men är det ett sådant energisystem vi ska sträva efter? Sedan måste det vara tydligt vem det är som har balansansvaret lokalt ute i elnätet och på vilket sätt en sådan ansvarig kan och får agera. Och vem ska prissätta aggregeringstjänsten?

Jag är inte så övertygad om våra marknadsinspektioners framgång när det gäller att försöka återspegla någon form av marknadsdesign. Med all den oreda som elmarknaden försatt många hushåll och företag i vore det givetvis på plats med en elkriskommission, men även denna fråga är vi tydligen ensamma om att driva.

Fru talman! Det finns hur många exempel som helst som jag skulle kunna läsa upp på hur människor, föreningar, företag och samhällen drabbas av dessa hutlösa elpriser som vi har fått uppleva i närtid.

Det kommer att bli kallställda byagårdar och föreningar som driver kaféer som lägger ned. Civilsamhällets engagemang tryter nu, ska ni veta. Vi har småföretag som konkursar och kommuner som drabbas hårt och som måste välja bort utevistelse för gamla eller säga upp personal för att klara elkostnaderna.

Allt detta skulle denna riksdag kunna motverka om man hade modet att utmana marknaden och se till att Sveriges konsumenter skulle få köpa vår egenproducerade el till normala priser och samtidigt ge modesta vinster till producenterna. Men tydligen är gemenskapen i Strasbourg och Bryssel viktigare än att få till en nykter och sund prissättning på vår egenproducerade el.

Fru talman! Vänsterpartiet står givetvis bakom alla våra reservationer. Men jag yrkar bifall bara till reservation 7, som innebär att vi inför en prissättningsmodell som vi döpt till Sverigepriser. Den är en utveckling från Bekenmodellen som skulle lösa prissättningen för svenska hushåll och företag, samtidigt som vi exporterar el och är solidariska med våra grannländer, precis som i dag.

Anf. 47 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Sverige har unika förutsättningar för omställning. För det krävs en rejält utbyggd energiproduktion. Vilken det blir kommer inte att styras av politiken utan av marknaden. Det är faktiskt inte ett ärende för denna debatt, även om det har låtit så på tidigare talare.

I går deltog jag på branschmässan Fastighetsenergi. En sak som gick som en röd tråd genom alla seminarier var effektiviseringar och flexibilitet. Det är helt avgörande för att sänka elkostnaderna och skapa spelrum samtidigt som vi köper oss tid i den övriga utbyggnaden.

Då kan det tyckas klokt att regeringen lägger fram lagstiftning kring aggregatortjänster som ska hjälpa många små konsumenter att samla ihop just flexibilitet. Problemet är att regeringens förslag präglas av okunskap, oförståelse och tondövhet mot dem som faktiskt kommer att utföra dessa tjänster. Den flexibilitet som i stort sett alla experter, alltifrån Svenska kraftnät och Energimyndigheten till fastighetsägare och industribolag, säger är helt avgörande och viktig för vår konkurrenskraft - den har moderater kallat elransonering. Det här präglar regeringens förslag.

Förslaget går betydligt längre än vad direktivet gör; det är bara att läsa direktivet och jämföra ord för ord med lagförslaget. Det här var en lagstiftning som skulle underlätta och tydliggöra de roller som aggregatorn har, men den blir nu i stället en hämsko och ett hinder för dessa tjänster.

Med tanke på att detta riskerar att omintetgöra hela affärsmodellen yrkar jag bifall till reservation 2 i betänkandet, för att säkerställa att de ekonomiska förutsättningarna fortsatt är rimliga och samhällsnyttan kan realiseras.

Oavsett vad som sägs i den gamla trötta kraftslagsdebatten och även om vi effektiviserar och använder flexibilitet maximalt behövs också överföringskapacitet. I dag är flaskhalsarna enormt många, och att bygga bort dem tar tid - alldeles för lång tid.

Trots att det talas om tio till tolv år för en stamnätsledning lägger regeringen inte fram något förslag till riksdagen för att korta tillståndsprocesserna. Det finns två färdiga utredningar på regeringens bord. De är remitterade och klara. Trots det händer ingenting. Trots alla ord vi hör i alla debatter om kortare tillståndstider sker ingenting. Regeringen sitter på händerna. Regeringens passivitet hotar svensk konkurrenskraft och driver upp kostnader, och inte minst inflationen.

För omställningen behövs överföringskapacitet från norr till söder men också från söder till norr, där industriutvecklingen nu tar fart. Rapporterna duggar tätt om att man riskerar att slå i taket. Svenska kraftnäts planer är otillräckliga. Bara i Göteborg behövs en fördubblat effekt till 2030.

Om inte takten ökar från regeringens sida när det kommer till tillståndsprocesserna kommer det att bli svårt med batterifabriker i städer som Göteborg, Mariestad och Svenljunga. När de faller kommer jag att hålla regeringen personligt ansvarig för haveriet i och med att man inte har lagt fram de förslag som har efterfrågats och som är färdigberedda.

I norr ser vi hur stora förbrukare inte får kapacitet i tid för att genomföra sina investeringar. Många företag är besvikna, och Svenska kraftnät levererar inte tillräckligt. Det behövs en tydligare prioritering bland de ansökningar som finns för att maximera samhälls- och miljönyttan i investeringarna.

Var är ledarskapet från regeringen? Tydligare direktiv behövs till Energimarknadsinspektionen och till Svenska kraftnät att delta i denna samhällsutveckling. Vi behöver regler som gör att man kan bygga elnätsledningar med marginal. Vi behöver se till att mikronät kan byggas ut och att man kan nyttja de mikronät som finns och inte bli straffbeskattad, som Skatteverket nu har kommit fram till. Vi behöver se till att de nät som redan är miljöprövade, exempelvis inom en vindkraftspark, inte behöver söka koncession i onödan.

Vi behöver helt enkelt reformera elnätsregleringen. Det finns en mängd olika saker som skulle kunna göra stor skillnad. Skapa lönsamhet i flexibiliteten! Lägg till forskning och utveckling! Kräv effektiviseringar så att man inte bygger ut nät i onödan!

Vi behöver mycket mer forskning på nätreglering och nätmodeller. Det skulle kunna skapa stor nytta. Vi ser hur en mängd olika bolag har en mängd olika regler, exempelvis när det kommer till effekttariffer. För att kunna bygga ut behövs också acceptans lokalt. Nu kommer en incitamentsutredning för vindkraft, som jag gärna hade sett var betydligt bredare. Men det behövs såklart också acceptans när det kommer till elnätsregleringen.

Det behövs bättre ersättningar, och vi behöver bygga mer marksnålt. Vi behöver också skapa en grund för jobb och företagande. För den som inte får ett elnät spelar det ju ingen roll vilken produktion vi har.

Ellagen behöver ses över. Det är tydligt att den är skriven för en helt annan tid, med några storskaliga anläggningar snarare än många små och med kunder som agerar passivt. Det är detta elnätslagen utgår ifrån, och så här är det inte längre. I dag ser vi aktiva konsumenter som producerar själva i sina många decentraliserade anläggningar. Detta är bra ur totalförsvarssynpunkt och skapar minskad sårbarhet. Det har vi inte minst sett i dag, när vi har haft två stora anläggningar som har fallit ifrån på grund av ett strömavbrott.

Vi behöver slutligen också se över marknadsmodellen. Svenska kraftnät behöver få det långsiktiga ansvaret för energiförsörjningen. En brist på stödtjänster måste självklart åtgärdas. Här måste man upphandla, men det måste ske långsiktigt och teknikneutralt.

Kostnaden ska såklart belasta dem som inte levererar till systemet. Vi ska inte betala i blindo för alla som inte ens kan välja. Att göra det, precis som man pratar om från vissa partier och som det nästan står i Tidöavtalet, skulle bli dyrt. Att betala mångmiljardbelopp för något som man redan i dag får gratis kommer att göra det dyrare för hushållen och företagen och försämra vår konkurrenskraft. Dessutom driver också detta upp inflationen. Att bolagen lobbar för det här är inte så konstigt; det skulle ju betyda mångmiljardbelopp till dem för någonting de redan gör utan att behöva göra någonting extra. För mig låter det vansinnigt.

Tyvärr har frågorna om ellag, elnätsreglering och marknadsmodeller mötts av ett tämligen stort ointresse och svalt engagemang från många andra partier, så länge det inte handlat om att kasta ytterligare bränsle på någon typ av kraftslagsdebatt mellan vindkraft och kärnkraft.

Om det är någonting jag hade önskat mig av en energiminister och en regering efter valet är det att de hade börjat leverera konkreta besked. Detta är möjligtvis också den första proposition som kommer som går i helt fel riktning med överimplementering, försvårande för företag och uppdrivna kostnader.

Jag vill inte ha fler förslag i den andan. Jag vill sänka kostnaderna. Jag vill inte ha fler förslag, strategier och översikter. Vi behöver sätta spaden i backen, och det händer inte just nu. De här frågorna är alldeles för viktiga för att reduceras till valaffischer, snabba talepunkter och kraftslagsdebatter. De här frågorna är avgörande för svensk konkurrenskraft. De är avgörande för omställningen. De är också avgörande för landsbygden, för hälsan och för säkerheten.

Den här utmaningen är gigantisk. Vi i Centerpartiet är beslutsamma, och vi har viljan. Vi är beredda att komma till förhandlingsbordet, för vi behöver enighet i detta. Frågan är om övriga partier är beredda att sätta spaden i backen för klimatets bästa och för Sveriges bästa.