Naturvård och biologisk mångfald

Anf. 112 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Förra året avslutades decenniet för biologisk mångfald. Det var utlyst av FN, och när decenniet summerades visade det sig dessvärre att inget av de 20 delmålen i Aichikonventionen uppnåddes. Lika illa är det för de svenska miljökvalitetsmålen. De har funnits i 20 år, men inte heller de har uppnåtts utan har till och med en negativ utveckling. Detta är illavarslande, framför allt med tanke på framtida generationer men också för den stora betydelse som biologisk mångfald har för naturens möjlighet att motstå påfrestningar och återhämta sig.

Mål i all ära, men de får sällan effekt om de inte är tydliga, om man inte samarbetar om dem och om man inte systematiskt utvärderar dem.

Nu behövs nya metoder. Nya arbetssätt måste till. Ett sådant skulle enligt Moderaterna kunna vara användandet av samhällsekonomiska analyser. Uppenbart är ju att många av de förslag som presenteras ibland inte genomförs därför att kostnaderna på kort sikt bedöms bli för höga. Så kan vara fallet, men däremot kan helhetssyn och lång sikt visa att åtgärderna skulle vara väl befogade. Med hjälp av samhällsekonomiska analyser kan alltså en mer korrekt bild framträda.

Ett exempel är när Jordbruksverket tittade på pollinerande tambins insatser i kommersiell odling. De kunde bedöma värdet av dessa till en halv miljard kronor per år, just för att de bidrog så positivt till fruktsättning i äppelträd, till oljeväxtproduktion och annat.

Den här typen av samhällsekonomiska analyser eller andra styrmedel och incitament kan göra att vi får upp ögonen för en verklighet som vi också måste förhålla oss till. Säga vad man vill, men Jordbruksverkets rapport fick i alla fall oss moderater att satsa extra på biodling i vår budget.

En annan metod som vi tror är viktig att lyfta handlar om att regeringen måste driva på EU i mycket högre grad. Här har vi en möjlighet att få en utvärderingsmetod som gör att man kan ha en mer anpassad skyddsstatus för arter i de regioner där gynnsam bevarandestatus uppnås. Dock händer det inte så mycket. Här tycker vi som sagt att regeringen borde ligga på kommissionen för att få till de här åtgärderna.

Det är ju ändå så att det går att få åtgärder vidtagna. Jag tänker på den finske EU-parlamentarikern som ställde en fråga till kommissionären om att få skjuta skarv, eftersom skarven - oavsett artskydds- och fågeldirektiv - är ett sådant problem, och svaret blev ja. Det går att desarmera den populationen med tanke på att den innebär så stora problem.

Här ser vi att Naturvårdsverket nu också har börjat ge möjligheter till och till och med rekommenderat länen att ta fram regionala förvaltningsplaner. Det är intressant, och det är viktigt. Många tror nämligen att loppet är kört.

En tredje metod kan handla om att intensifiera arbetet när det gäller invasiva arter. För två och ett halvt år sedan fick Sverige - och jag vill då säga regeringen - kritik för att man inte hade rapporterat eller börjat bekämpa flera av de invasiva arter som finns hos oss. Det funkar ju inte. En sådan passivitet försätter både miljö och ekosystem i obalans.

Nu har man i alla fall kommit dithän att man kommer att sätta upp en del främmande arter på en nationell lista. Men det kommer att krävas många år för att på något vis kunna rå på blomsterlupin, parkslide och den nya arten stenmård som har kommit in till Sverige.

Herr talman! För en vecka sedan debatterade vi kemikaliefrågor här. Jag lyfte då vikten av helhetssyn och att vi inte ensidigt kan avhända oss användandet av kemiska växtskyddsmedel. Då exemplifierade jag med odling av lök, som ju höll på att försvinna från Sverige. Ett annat exempel handlar om bekämpningen av den invasiva arten som jag nyss nämnde, alltså parkslide. Jag vet inte om ni kanske har sett filmer på hur den här växten växer genom husgrunder och cementgolv och tar sig i princip vart den vill. Man brukar se bekämpningsstyrkor som är utrustade för att kraftigt desarmera den här växten.

Till och med Naturvårdsverket säger nu att parkslide har en sådan enorm växtkraft att även om man toppar och tar bort alla ovanjordiska delar måste man sedan också behandla med glyfosat, för det här är ett sådant stort problem. Samtidigt säger regeringen att man inte får använda sig av glyfosat i villaträdgårdar. Det riskerar att spridningen kan bli än större. Kanske får vi se parkslideskogar växa fram.

Nu några ord om förvaltning av rovdjur. Det är många frågor i det här betänkandet!

Under förra året beslutade en majoritet i riksdagen att ge regeringen ett uppdrag att se över om licensjakten på varg skulle kunna utökas i vissa områden där behov finns och att ta fram nya rekommendationer för skyddsjakt. Det har inte hänt någonting, och vi väntar otåligt på att få en återkoppling från regeringen på det här området. Vi vill också tillägga att vi tror att det är viktigt att man har en gemensam förvaltning när det gäller den skandinaviska vargstammen, och att vi verkligen trycker på det och inte håller de här frågorna separata.

I betänkandet tar man också upp strandskyddets utformning. Det är en fråga som engagerar både privatpersoner och politiker i hög grad. Det är inte så konstigt, för det finns en hel del negativa effekter. Det handlar om privata markägare som inte får rätt att bygga på sin mark. Det handlar om kommuner som vill exploatera fina områden - kanske framför allt landsbygdskommuner som har behov av att locka nya invånare men som får mothugg när det gäller detta. Det handlar också om lantbrukare som vill kunna anlägga våtmarker och branddammar för sin verksamhet.

Vi väntar nu framför allt på en proposition om strandskyddet som det är sagt ska komma till hösten. Det ska bli intressant att ta del av den.

Herr talman! Jag vill slutligen säga att Moderaterna välkomnar det uppdrag som regeringen har gett till Naturvårdsverket om att se över klassningen av skyddade marker så att vi gör på samma sätt som i övriga länder. Det här var det en ganska omfattade diskussion om även i den förra debatten, så jag behöver inte gå in på det i någon högre grad. Det väl tämligen självklart att detta behöver ses över. Det är inte bara vi moderater eller vi här i kammaren som har uppmärksammat detta, utan även SCB bedömer att den svenska modellen avviker.

Det är också bråttom. Förra året fick regeringen kritik från kommissionen som sa att vi i Sverige avsätter alldeles för få Agenda 2030-områden. Kvittensen på det från regeringens håll var att man i december på ett bräde föreslog 13 nya Agenda 2030-områden och utökade skyddet i 21 befintliga områden. Det är viktigt hur vi värnar och att vi värderar våra avsättningar på samma sätt som i andra länder.

Moderaterna är lite bekymrade över att vi nu avsätter mer mark men kanske inte har tillräckligt med resurser för att sköta densamma. Naturvårdsverket har uppmärksammat att vi får problem med detta. Följer vi inte detta och ser att de höga naturvärdena faktiskt finns och att de sköts och förvaltas på rätt sätt har vi gjort våra framtida generationer en björntjänst.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation l.

Anf. 113 Mats Nordberg (SD)

Herr talman! Vi står bakom alla våra yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till vår reservation nummer l9.

Sverige är ett befolkat land. Det är ett glest befolkat, javisst, men det är ingen vildmark. Om vi får för oss att försöka göra om Sverige till en vildmark kommer mycket stora värden att gå förlorade, sådana som är förknippade med tillhörighet, kultur, sammanhang och samhörighet.

Snorre Sturlasson beskriver i sin bok Heimskringla från tidigt 1200-tal hur det ligger brukade bygder i såväl Jämtland som Härjedalen, bebodda av nordisktalande inbyggare. I hela Norrland levde även samer och i norr kväner som talade finska dialekter. Att balansera de här gruppernas intressen med kronans kom att bli viktigt för regeringarna ända från medeltiden. Det må vara att Gustav Vasas syn på att balansera knappast skulle kallas demokratiskt, men icke desto mindre erkände han alla de här gruppernas rätt att bo och verka uppe vid fjällen. Vi uppmanar regeringen att göra detsamma.

Skogutredningen fastslår nu att ett stort sammanhängande skyddat område ska inrättas som kommer att drabba jordbruket och därmed de öppna bygderna i det fjällnära området. Utredningen, som i andra delar framhåller vikten av samråd med markägare, motsäger här sig själv och sitt syfte. Att det skyddade området ska vara sammanhängande innebär ju att man redan från början har ambitionen att inte ta hänsyn till markägarnas avvikande behov och åsikter om sådana finns.

Tyvärr ser vi liknande tendenser i Norrlands inland från flera länsstyrelsers sida. Inte bara skogsbruk utan också turistverksamhet i form av rastkojor på fjället motarbetas. Detta verkar inte minst gälla Jämtlands läns länsstyrelse. Sveriges politik måste fungera i samklang med lokalbefolkningens behov, och det är regeringens och myndigheternas ansvar att rättvist jämka olika lokala gruppers intressen - renskötares, ja, absolut, men också ortsbefolkningens och besökarnas.

Det syns allt tydligare, som jag sa även i det förra anförandet, att det finns två väsensskilda perspektiv på naturvård och i synnerhet på skydd av skog. Det ena perspektivet bygger på att skogen är hotad och måste räddas från sina ägare. Det andra perspektivet bygger på äganderätt och på insikten att skogsägarna, ett lönsamt skogsbruk och en lönsam skogsindustri är grundförutsättningar för ett gott skogstillstånd och därmed också för bra naturvårdsåtgärder.

Herr talman! Vi förespråkar naturvård i första hand genom skonsam skötsel, väldigt gärna med avtal mellan staten och ägaren. Jag har redan påpekat att det kombinerade jord- och skogsbruket i delar av det fjällnära området har mycket gamla anor. Ju längre norrut och västerut man kommer i Sverige, desto viktigare är dessutom skogsbruket i jordbrukarens ekonomi.

Jordbruket i Norrlands inland har också stor betydelse för biologisk mångfald. Om åkrar och ängar försvinner så försvinner också de arter som har funnits där under mycket lång tid. Landskapets utarmas, och det blir mer ensartat.

Den som besöker Sverige med bil får i ärlighetens namn se tillräckligt med skog. Det känns som en oas varje gång man kommer in i odlad bygd. Det tycker till och med jag fast jag är uppvuxen i ett skogslandskap - samma som Malin Larsson, förresten.

Jag har svårt att tro att turismen till de fjällnära områdena inte skulle bli lidande av ytterligare begränsningar av skogs- och. jordbruk. Tillgänglig natur kräver faktiskt också skogsbilvägar, och det är skogsbruket som håller igång dem.

Vår politik för naturvård och biologisk mångfald måste ha olika grupper av lokalbefolkningen och deras markanvändning för ögonen. Hållbarhet handlar inte bara om ekologi utan som bekant också om ekonomi och sociala möjligheter att använda skogen.

Herr talman! De få skogslevande arter som dött ut i Sverige levde främst i miljöer beroende av äldre former av mänskligt brukande av mark, inte minst i södra Sverige och där det fanns ädellövskog. Skötsel av sådana levnadsmiljöer är viktig och kan åstadkommas genom skötselavtal med ägarna som kan vara med och rädda betydligt fler arter än vad de till ytan enorma skyddade områden som föreslås kan göra.

Det finns i dag ett skadat förtroende gentemot länsstyrelser, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen som behöver återuppbyggas. Det beror på att så många exempel på överkörda markägare har kommit ut i facktidningar. Därför behöver vi formulera en bättre landsbygdspolitik här i riksdagen med människan i centrum och inte bara naturen - men naturligtvis även den.

Fler insatser behövs för att rädda den biologiska mångfalden i Östersjön. I de frågorna är miljö- och jordbruksutskottet vanligen enigt, inklusive Sverigedemokraterna. På sikt hoppas vi att EU-regelverken ska medge mer hänsyn till lokalt och nationellt kustfiske med målet att skapa bättre förutsättningar för lokala fiskarsamhällen, med den turism och andra inkomster som detta kan medföra.

EU-kommissionen har föreslagit att 10 procent av EU:s territorium ska vara strikt formellt skyddat. Inte ens jakt eller fiske skulle få utföras inom berörda områden. Det finns mycket att säga om det. Jag sammanfattar det med: Nej! Jakt och fiske är i vårt glesbefolkade land viktiga aktiviteter för lokalbefolkningen, men de utgör också underlag för turismen. De är viktiga delar av det som kallas social hållbarhet. Vi är förvånade över att kommissionen ens har lagt fram detta förslag.

Slutsatsen av det här är, som jag inledningsvis sa, att Sveriges politik för naturvård och biologisk mångfald i högre grad än i dag måste utgå från befolkningen och i första hand från dem som använder marken. Det säger sig självt att EU:s subsidiaritetsprincip måste följas om vi vill utveckla naturvården med lokalbefolkningens väl och ve för ögonen. Schablonbeslut i Bryssel om till exempel fiskeförbud eller alltför stela artskydds- och fågeldirektiv är helt enkelt inte acceptabla, och de motverkar syftet. Vi måste agera tillsammans med andra länder, inte minst skogsrika sådana, för att påverka EU i dessa frågor.

Anf. 114 Peter Helander (C)

Herr talman! Jag och Centerpartiet står förstås bakom samtliga våra yrkanden i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation 17.

Betänkandet Naturvård och biologisk mångfald innehåller många olika delar. Några saker hanterar vi inom januariavtalet, till exempel artskyddsförordningen, strandskydd och en del andra saker. Därför kommer jag inte att beröra dem särskilt mycket. Men betänkandet innehåller också en del om rovdjur och viltförvaltning och förvaltning av andra djur, till exempel skarv och säl. Jag kommer att tala en del om viltförvaltning. Vi har nämligen 16 yrkanden i betänkandet, och många av dem handlar om viltförvaltning.

Med en hållbar jakt- och viltvårdspolitik i grunden finns det stora möjligheter att utveckla verksamheter kring jakten. Det handlar dels om upplevelser i olika former, dels om att utveckla viltkött som produkt. En trovärdig rovdjurspolitik kräver en aktiv förvaltning med starkt regionalt inflytande som stärker förtroendet för rovdjurspolitiken och tar hänsyn till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden.

Centerpartiet anser att grunden för en väl fungerande viltförvaltning är en välorganiserad och aktiv jägarkår. Svenska jägare och deras organisationer har ett stort engagemang och en central roll i en långsiktigt hållbar förvaltning av såväl viltstammar och rovdjursstammar som skogsbruk.

Politikens roll är att se till att det finns goda förutsättningar för jägarkåren att verka och bidra till en hållbar förvaltning med mindre regelkrångel och effektiva beslutsprocesser. Därför anser jag och Centerpartiet att det är djupt olyckligt att det jakt- och viltvårdsuppdrag som Svenska Jägareförbundet har haft sedan 1938 nu är ett minne blott. Pengarna för jakt- och viltvårdsuppdraget kommer från jägarna själva genom det statliga jaktkortet som framöver kommer att kosta 400 kronor per år.

I det uppdrag som Jägareförbundet har haft har det ingått övergripande information, information om praktisk jakt och förvaltning av vilt, viltövervakning, älgförvaltning, vilt och trafik och yrkesmässig jägarutbildning. Jag och flera med mig menar att regeringen hade kunnat göra en annan tolkning av uppdraget än de gjort. Man hade kunnat göra ett ställningstagande om att det är ett bidrag som inte behöver upphandlas, och sedan hade EU fått pröva detta. Jag tycker att man har gett upp alldeles för lätt.

Om man hade gjort ett ställningstagande om att det är ett bidrag som inte behöver upphandlas hade vi kunnat vara i en annan situation. Nu har vi hamnat i en situation där jägarnas egna pengar som går till Viltvårdsfonden kan hamna hos organisationer som motarbetar jakt. Alla förstår förstås hur upprörande detta är för alla jägare.

Herr talman! I detta sammanhang vill jag lyfta fram att Centerpartiet under många år har drivit att vi vill se en viltmyndighet som ansvarar för viltfrågor. Syftet är att myndigheten effektivt ska hantera de brister i viltförvaltningen som vi ser i dag. Den myndighet som ansvarar för jaktfrågorna måste fungera, vara kompetent och ha jägarkårens förtroende. I dag uppfattas ofta Naturvårdsverket som en motpart och inte som någon som står på jägarnas, jaktens eller landsbygdens sida. Att Naturvårdsverket har fått i uppgift att upphandla delar av jakt- och viltvårdsuppdraget är ur den synvinkeln inte bra.

Under Centerpartiets tid i regeringsställning infördes tre olika modeller för ökad samförvaltning på regional nivå. Det var älgförvaltningsgrupper, viltförvaltningsdelegationer och det nationella klövviltsrådet. Grundtanken med dessa modeller var att öka dialogen mellan berörda aktörer i viltförvaltningen, för att på så sätt öka det regionala samarbetet och inflytandet. S-MP-regeringen ändrade 2017 sammansättningen i delegationerna och tillsatte fler ledamöter från naturvårdsorganisationerna samt natur- och ekoturismföretag, utan att ha gjort en utvärdering av detta. Den manövern är Centerpartiet kritisk till.

Som situationen ser ut i dag fattas inte de skarpa besluten i viltförvaltningsdelegationerna, utan de fattas ofta på central nivå. Ledamöterna som ingår i delegationerna upplever maktlöshet och att de saknar reellt inflytande i beslutsprocesserna. Det strider mot intentionerna i riksdagsbeslutet från 2013, där den regionala förankringen ansågs vara avgörande för att stärka förtroendet bland allmänheten för rovdjursförvaltningen. Viltförvaltningsdelegationernas uppdrag behöver därför ses över så att det lokala och regionala inflytandet stärks.

Herr talman! Ett brett förtroende för jakt- och viltpolitiken är en viktig förutsättning för att politiken ska ge effekt i praktiken. Det förutsätter att de som lever och verkar i områden med mycket vilt och stora rovdjur har inflytande över förvaltningen. Ett sätt att upprätta ett sådant förtroende är att kontinuerligt utvärdera nuvarande rovdjursförvaltning utifrån ett helhetsperspektiv där socioekonomiska och regionala konsekvenser analyseras och dokumenteras.

När det gäller den svenska vargförvaltningen måste vi politiker ta hänsyn till såväl vargstammens bevarande i Sverige som vad det samlade rovdjurstrycket innebär för människors möjligheter att bo och bedriva verksamheter i rovdjurstäta områden.

Vargen rör sig över stora områden, inte sällan över landsgränserna. Därför vill Centerpartiet att vargen ska kunna samförvaltas med Norge. Det totala antalet vargar i Sverige och Norge uppgår till sammanlagt långt över 450 individer. Centerpartiet tror inte att vargförvaltningen kan förbättras genom att enbart fokusera på antalet vargar, utan det handlar också om att minska koncentrationen i de områden där den är som störst. Majoriteten av Sveriges vargar finns i dag i det mellansvenska förvaltningsområdet. Antalet inom detta område bör inte vara mer än 170 individer för att minska konfliktnivån.

Centerpartiet anser också att det krävs utökad licensjakt för att uppnå en hållbar vargförvaltning. En riksdagsmajoritet har även röstat för ett tillkännagivande till regeringen när det gäller det.

När angrepp från varg sker, trots förebyggande åtgärder, ska skyddsjakt kunna genomföras. Centerpartiet lade för ett år sedan fram ett initiativ i utskottet med ett antal förslag om effektivare och förenklad skyddsjakt. Det fick stöd av en majoritet i riksdagen, och ett tillkännagivande ligger nu på regeringens bord.

Herr talman! I januari 2020 meddelade Högsta domstolen sin dom i det så kallade Girjasmålet mellan Girjas sameby och staten. Tvisten hade då pågått i domstol sedan maj 2009. Högsta domstolen biföll samebyns talan och slog fast att Girjas sameby har ensamrätt på småviltsjakt och fiske med ensam förfoganderätt inom samebyns område.

Domen gäller såvitt avser jakt- och fiskerättigheter emellertid inte alla samebyar utan endast Girjas sameby. Men de principiella slutsatserna är generella och kan tillämpas på andra samebyar. För att andra samebyar ska kunna tillerkännas samma rättigheter måste dock frågan prövas enskilt i domstol. Fler utdragna rättsprocesser är inte önskvärda. Frågan borde därför avgöras på politisk nivå och inte i domstol.

Anf. 115 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! De flesta av våra motioner i detta betänkande hanteras genom förenklad beredning, och därför jag kommer i första hand att ta upp dem som nu ligger på bordet för avgörande.

Sedan 2007 gäller artskyddsförordningen. De senaste åren har myndigheterna tolkat denna förordning alltmer extremt. Enligt artskyddsförordningen är det bland annat förbjudet att avsiktligt störa vilda fåglar och andra djur som listas i förordningen och att skada eller förstöra dessa djurs fortplantningsområden eller viloplatser. Problemet är att häckningslokaler för fåglar finns i princip överallt i skogen. Fåglar och andra djur störs på något sätt när man bedriver skogsbruk. Utifrån artskyddsförordningen, så som den är skriven, är det därför möjligt för en myndighet att stoppa i princip alla skogsbruksåtgärder.

Regeringen tillsatte i maj 2020 en särskild utredare som ska se över artskyddsförordningen. Kristdemokraterna välkomnar utredningen som ska presenteras den 10 juni, om inget annat inträffar. Vi välkomnar den eftersom vi vid flera tillfällen har efterlyst åtgärder. Direktiven kunde ha varit tydligare vad gäller att justera artskyddsförordningen så att den utan guldplätering motsvarar de krav som faktiskt ställs i ursprungligt EU-direktiv.

Skyddet av fåglar bör i förordningen förändras från ett individperspektiv till ett artperspektiv. Markägarens rätt till skälig ersättning måste också säkras. Staten bör se de privata skogsägarna som medspelare snarare än som motspelare. Ofta är det just genom de enskilda skogsägarnas långsiktiga förvaltarskap som höga naturvärden har skapats och bibehållits.

I nuläget straffas den som har skog med höga naturvärden. Många markägare ser sig tvingade att röja eller avverka för att förebygga uppkomster av skyddsvärda miljöer, tvärtemot det som borde vara regeringens avsikt.

Herr talman! För att uppfylla FN-konventionen om biologisk mångfald i Nagoyaöverenskommelsen ska Sverige skydda 17 procent av den totala land- och sötvattensarealen. Naturvårdsverket är den myndighet som definierar Sveriges måluppfyllnad. I dess bedömning inkluderas endast det så kallade formella skyddet, vilket innebär Natura 2000-områden, naturreservat, nationalparker och biotopskyddsområden. Det innebär att sammanlagt 14,5 procent av landets areal anses skyddad utifrån denna definitionen, och det i sin tur innebär att Naturvårdsverket utifrån sin tolkning ser behov av att skydda ytterligare skog i Sverige med formellt skydd.

Regering och riksdag har dock beslutat att utöver formellt skydd ska även frivilliga avsättningar, avtalat skydd, lågproduktiv skog och skogsbrukets generella hänsyn inkluderas. Med detta medtaget uppgår den skyddade arealen till över 22 procent. För att uppnå FN-konventionens Nagoyamål finns därutöver ytterligare instrument som kan tillgodoräknas, bland annat strandskydd och riksintressen för naturvård och friluftsliv. När dessa läggs samman och tar hänsyn till eventuella överlappningar uppgår andelen skyddad areal av Sveriges totala land- och sötvattensareal till 58 procent.

Naturvårdsverket bör baserat på detta revidera den strikta tolkningen. Regeringen bör säkerställa att så sker. Vi har nu fått höra att ett nytt uppdrag på området har presenterats. Vi hoppas verkligen på det.

Enligt Kristdemokraterna är det här ett exempel på guldplätering. Guldplätering inträffar när nationella myndigheter övertolkar internationella krav och målsättningar på ett sätt som leder till ökade kostnader, onödigt regelkrångel och konkurrensnackdelar. För det svenska skogsbrukets del innebär guldpläteringen av skyddad mark att ytterligare produktiv skogsmark kommer att behöva tas i anspråk för skydd.

I ljuset av faktiska förhållanden om hur mycket mark som är skyddad från avverkning finns det absolut anledning att göra en översyn av beräkningsgrunderna för skog som är skyddad och låta Nagoyaöverenskommelsens utrymme för definitioner av skyddad mark vara vägledande.

Låt mig gå över från skogen till dem som lever där. När en berörd myndighet beviljar skyddsjakt oavsett art är det angeläget, ur flera synvinklar, att de djur som ligger bakom skadorna snarast kan avlivas. Då handlar det inte om jakt i egentlig mening utan skademinimering genom att avliva det eller de djur som utför skadorna.

För att kunna genomföra detta och få till stånd ett snabbt avslut bör fler hjälpmedel kunna tillåtas. Tyvärr finns det i dag både begränsningar och otydligheter i lagstiftningen när det gäller flera tekniska hjälpmedel som bör kunna användas vid skyddsjakt på rovdjur. Regelverket för viltkameror har lättats upp, men vid beslutad skyddsjakt bör de kunna lättas upp ännu mer för att både minska bördan för den eller de som drabbats och underlätta för de jägare som har fått uppdraget. Man kan i dag med hjälp av bilder från en viltkamera konstatera att djuren finns i bevakat område, men man får inte agera på den information som kamerorna ger.

Riksdagen bör därför snarast besluta om att förtydliga lagstiftningen så att man tillåts agera direkt på bilder från en viltkamera. Detta bör även innefatta tillåtelse att använda motorfordon för att man snabbt ska kunna ta sig ut till området där djuren finns.

Herr talman! Som tidigare nämnts finns skyddsjakt till för att förhindra pågående eller nära förestående skada. Därför borde det inte vara av vikt vilken genetik eller flocktillhörighet ett djur har, detta särskilt då vi i dag uppfyller de krav till migration som Naturvårdsverket har ställt. Med anledning av detta vill jag yrka bifall till Kristdemokraternas reservation 18.

I delar av Norrland har man i dag bekymmer med för stora björnstammar. Därför bör licensjakten utökas. Många av de björnar som skjuts blir skjutna under skyddsjakt i renbeteslandet. Det innebär att man anser att det inte finns utrymme för licensjakt i övriga delar. Sverige har exempelvis har ett riktmärke för gynnsam bevarandestatus för björn på 1 400 individer. I dag har vi uppemot 3 000 björnar.

I många områden ställer björnen till stora skador. Trots det hålls jakten på en så låg nivå att björnstammen alltså i dag uppgår till den dubbla mängden för gynnsam bevarandestatus, och samtidigt är skyddsjakten på våren omfattande. Björnstammen borde därför minska ytterligare genom licensjakt.

I fjol röstade riksdagen igenom en kristdemokratisk motion om att utöka jakten på varg i områden med höga koncentrationer. Som vid många andra tillkännagivanden levererar regeringen inte det som riksdagen faktiskt har fattat beslut om. Mitt eget hemlän Värmland, som har nästan en fjärdedel av den skandinaviska vargstammen, gavs i vinter tillåtelse om en licensjakt på sex individer i ett revir.

Enligt den senaste inventeringen, som nu är klar, har vargstammen ökat än mer. Vi är nu uppe i 395 individer. Det är 30 fler än vid föregående inventering. Om vi ska få någon sorts acceptans för både vargen och rovdjursförvaltningen måste stammen minska, och det måste ske genom licensjakt över större områden.

Stora delar av Sveriges landsbygd väntar på leverans. Men med tanke på det senaste haveriet kring det så kallade allmänna uppdraget, Viltvårdsfonden och att man än en gång går emot riksdagens beslut om inrättandet av en viltmyndighet är hoppet när det gäller jaktliga frågor inte särskilt stort. Frågan om det allmänna uppdraget och Viltvårdsfonden kommer jag att återkomma om i en interpellationsdebatt med statsrådet Nilsson, och jag tar inte upp mer om det nu.

Slutligen, herr talman, vill jag säga något om en annan fråga där Sveriges landsbygd väntar på leverans, nämligen strandskyddet. Utredningen, som presenterades i december i fjol, föreslog ett mer differentierat och lokalt anpassat strandskydd. Det är bra, men inte tillräckligt. Det behövs en lagstiftning med utgångspunkten i att människor och företag bidrar till att göra stränderna tillgängliga. Friluftsliv är inte mycket värt i en död bygd. Med en död landsbygd kommer inte heller staden leva, för då är det ingen som levererar de varor som staden behöver.

Anf. 116 Nina Lundström (L)

Herr talman! Jag yrkar bifall endast till Liberalernas reservation nummer 3. Men självfallet står vi bakom alla våra förslag.

Jag kommer att tala mycket om naturvård, vattendrag och våtmarker. Men betänkandet är väldigt brett och innehåller även frågor som rör säl, skarv, rovdjurspolitik och mycket annat. Det är också debatter som vi för i andra sammanhang och gällande andra betänkanden.

Fru talman! Våtmarkerna är viktiga inom klimatpolitiken, men även inom naturvård. Att återställa tidigare utdikade och igenväxta våtmarker ger stora positiva effekter för både klimat och miljö. Våtmarkerna gynnar många fågelarter och groddjur och motverkar övergödning genom att fånga näringsläckage av kväve och fosfor.

Insatser i vattendrag är viktiga för att värna det marina livet och för att skapa goda habitat för fisk. Många vattendrag har förlorat sin naturliga omändring när de har rätats ut exempelvis i jordbrukslandskapet. Det ger dåliga miljöer för fisk, då de inte erbjuder vare sig skydd eller ståndplatser. Genom att återplantera växtlighet i strandzonen kan man ge vattendrag skugga som påverkar vattentemperaturen, ger skydd och bidrar till insekter.

Vattendrag kan utgöra hem och föda för många organismer som fisken äter genom att dessa har lämpligt växtmaterial. Död ved, grenar och löv hamnar vanligtvis helt naturligt i vattendrag, men vid avverkningar eller rensningar av vattendrag kan tillförseln försvinna och den biologiska mångfalden minska.

Det är angeläget att inte reservatsföreskrifter hämmar möjligheten till åtgärder i vattenmiljöer i ett reservat. Att återskapa tillträde till våtmarker och upprätta vattenvägar vore positivt för många fiskarter, inte minst för att våtmarkerna ger en jämnare tillgång på vatten nedströms.

Vikar växer igen på grund av övergödning, vilket påverkar marint liv negativt genom sämre vattenflöden och syresättning. Att återskapa våtmarker, skapa tillträde till våtmarker och upprätta vattenvägar till dessa kan bidra till en ökad biologisk mångfald.

Fru talman! Ålgräsängar är också något väldigt viktigt. Det är en viktig livsmiljö för många arter. Ålgräsängar dämpar vågor och strömmar, binder bottensediment och skyddar stränderna mot erosion. Vattenkvaliteten påverkas, och vattnet kan bli klarare genom att ålgräs tar upp näringsämnen ur vattnet, vilket minskar effekterna av övergödning. Stora mängder kol tas också upp och lagras i ålgräsängar, vilket bidrar till att minska klimatförändringarna.

Huvudorsaken till förlusten av ålgräsängar anses vara övergödning i kombination med andra faktorer. Ålgräs behöver mycket ljus, och vid övergödning blir vattnet grumligare och ljuset begränsat. Exploatering genom marinor, småbåtshamnar och muddrade bryggor påverkar också ålgräset negativt.

Den viktigaste åtgärden för att skydda fiskbestånd är att skydda kvarvarande ålgräsängar. För att motverka fortsatt minskning krävs flera åtgärder för att förbättra miljöförhållandena för just ålgräs. Övergödningen i havet måste minska, och bestånden av stora rovfiskar i ekosystemen behöver öka. Det krävs åtgärder för att skydda, bevara och restaurera våra ålgräsängar.

Fru talman! En annan fråga i betänkandet handlar om möjligheten till naturreservat. Jag noterar specifikt en reservation som väcker en rad frågeställningar hos mig och som är skriven av Moderaterna. Det handlar om kritik mot de naturreservat som instiftas. Det anses att kommuner missbrukar denna möjlighet i syfte att inte behöva bygga bostäder. Det är för mig ett mycket märkligt påstående eller antagande.

Låt mig ge ett exempel som visar på motsatsen. Exemplet är Sveriges mest tätbebyggda kommun, med 6 032 invånare per kvadratkilometer. Om Sverige hade lika många invånare per kvadratkilometer som kommunen Sundbyberg skulle vi ha ett invånarantal långt över 2 ½ miljard. I Sverige är genomsnittet 25 invånare per kvadratkilometer. Den glesast bebyggda kommunen i Sverige har 0,2 invånare per kvadratkilometer.

Hur har det varit möjligt att bygga så tätt i Sveriges till ytan minsta kommun och dessutom fortsätta att bygga så mycket bostäder? Jo, det beror på att man också har värnat och instiftat naturreservat. Acceptansen för att bygga tätt och mycket har också grundats på att man har skyddat områden som exempelvis den tätortsnära skogen och områden kring sjöar.

Det här skapar en livsmiljö för människor i väldigt tätbebyggda städer. Men det skapar också ett motstånd mot klimatförändringar, för med värmen, dammet och bruset hjälper naturen till att förbättra livsmiljön. Jag menar på att det inte finns något motsatsförhållande mellan att bygga mycket och tätt och att samtidigt vårda naturen. Tvärtom är det delar av en viktig samhällsutveckling där man också av klimatskäl kan se det som viktigt att bygga ganska tätt. Därför blir jag väldigt förvånad över just den reservationen.

Det finns hinder, men de är av en helt annan karaktär. Det handlar exempelvis om lagstiftning och brister i infrastrukturen. Där har vi verkligen frågor att jobba med för att kunna fortsätta bygga.

Fru talman! Natur och miljö har många dimensioner som är viktiga ur ett medborgarperspektiv. Naturen ger möjlighet till naturupplevelser och rekreation, och naturens biologiska mångfald fyller en viktig funktion. Allemansrätten, strandskyddet, skyddet för biologisk mångfald, skyddet för hotade arter och skyddet för skog och mark är alla viktiga för att förvaltarskapstanken ska fungera i praktiken. Förvaltarskapstanken handlar om att dagens generation förvaltar för kommande generationer och för framtiden. Det innebär att det arv vi lämnar efter oss ska ha bättre status än det vi ärvde.

Anf. 117 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Den biologiska mångfalden minskar globalt, och 1 miljon arter riskerar att utrotas från jordens yta. I Sverige har antalet arter som riskerar att försvinna ökat med 11 procent de senaste fem åren.

Biologisk mångfald är någonting komplext, och det kan vara många olika typer av mångfald eller variation. Att bevara biologisk mångfald kan handla lika mycket om att rädda gamla lantraser av husdjur som att rädda sällsynta skalbaggar och marina ekosystem. De största hoten mot den biologiska mångfalden i dag är att arternas livsmiljöer förstörs och annan påverkan från oss människor.

Välmående och livskraftiga ekosystem är också viktiga för människans livsmiljö. Därför föreslår vi satsningar på totalt 2,2 miljarder på den svenska naturen. Satsningen ska bland annat bidra till att hejda artutrotningen och omfattar åtgärder för att skydda och sköta värdefull natur samt stärka arbetet för rent hav och vatten med mera.

Fru talman! Det här är ett betänkande med många olika delar. Det är många viktiga utredningar på gång som berör båda de områden vi debatterar här i dag.

Artskyddsutredningen är en av dem som tillsatts för att säkerställa ett regelverk som effektivt och rättssäkert kan skydda hotade arter. Det ska också bli tydligt gentemot markägare om och när de har rätt till ersättning. Nuvarande artskydd har kritiserats för att inte i tillräcklig grad vara tillämpbart, effektivt och rättssäkert, och rättsfall om artskydd i skogsbruket har skapat osäkerhet.

Fru talman! Det är friluftslivets år i år, och det kan bidra till att öka medvetenheten om friluftslivets värden och den värdefulla allemansrätten som vi så många gånger tar som självklar. Nationalparkerna och Sveriges många naturreservat är viktiga både som ett verktyg för att skydda värdefulla naturområden och för friluftsliv och turism.

Det är glädjande att fler nu hittar ut till våra vackra nationalparker och naturreservat och upptäcker nya besökspärlor i vårt vackra land. Men när fler människor vistas ute i naturen slits våra vandringsleder och vår natur. Regeringen har tidigare gjort en satsning på naturnära jobb som pågår, och nu föreslås satsningar på nya naturnära jobb för unga. Vi kan möjliggöra för unga att få jobb genom att viktiga åtgärder inom naturvård, friluftsliv och biologisk mångfald skapar sysselsättning över hela landet genom till exempel skötsel av naturreservat, upprustning av vandringsleder och bekämpning av invasiva främmande arter.

Fru talman! Den härliga våren är här, och vårtecknen dyker upp lite varstans. Tyvärr kan vi också se nedskräpningen som ett tråkigt vårtecken när skräpet tinat fram under snön. Det är ett stort samhällsproblem, och det har ökat under pandemin när fler människor vistas ute i naturen. Här behövs både förebyggande insatser som ökar medvetenheten kring nedskräpningen och dess effekter och även ökade städningsinsatser. Plastavfall och annat skräp skadar djur och natur, förstör haven och bidrar till att skapa en känsla av otrygghet i våra städer. Därför satsar regeringen satsar nu totalt 20 miljoner kronor för att minska nedskräpningen under pandemin.

Fru talman! Snart övergår vår till sommar och dikeskanterna fylls av färgsprakande lupiner. Det är vackert kan man tycka, men det är förrädiskt. Ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden är de invasiva främmande arterna, till exempel lupiner men också mårdhund, jätteloka eller den kända mördarsnigeln som många bedriver en kamp mot i sina trädgårdar. De kan ställa till med stor skada på människors och djurs hälsa, skördar, fiskbestånd, infrastruktur och ge skador på skyddade arter.

Redan 2018 presenterade regeringen flera nya lagförslag om invasiva arter. Nu arbetar Naturvårdsverket aktivt med frågan. Sverige har en skyldighet enligt EU:s lagstiftning att vidta åtgärder mot vissa utpekade invasiva främmande arter. Flera av dessa är under spridning men fortfarande möjliga att bekämpa. Därför föreslås också en satsning här med 50 miljoner kronor för att stärka arbetet med bekämpningen.

Fru talman! Avslutningsvis skulle jag vilja säga några ord om något som ofta väcker många känslor, nämligen rovdjur, skarv och säl.

Det övergripande och långsiktiga målet för Sveriges rovdjurspolitik är att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt naturvårdsdirektivet samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Regeringen tittar nu också på att möjliggöra större lokala insatser för att minska antalet vargrevir i vissa delar av landet. Samtidigt måste vi se till att vi lever upp till våra internationella åtaganden.

Skarvens och sälens tillväxt på senare år har medfört att fiskbeståndet minskar, och de förorsakar stor materiell och ekonomisk skada. Det gäller det kustnära yrkesfisket såväl som fritidsfisket. Skarven lämnar efter sig spökliknande miljöer och har därmed också en negativ påverkan för både boende och turister.

I förslaget till ändrade jakttider som Naturvårdsverket överlämnat till regeringen finns det bland annat nu med skyddsjakt på storskarv på enskilds initiativ som ett av förslagen. Vid flera av våra länsstyrelser fattas det också nu regelbundet beslut om skyddsjakt på skarv.

Förra året beslutades det också om licensjakt på gråsäl. Men tyvärr var det endast ungefär hälften av de tilldelade gråsälarna som fälldes under licensjakten. Just nu pågår en vetenskaplig utvärdering av licensjakten på gråsäl, och den ska redovisas senast den 1 juni i år.

Naturvårdsverket har nyligen beslutat om att tillåta skyddsjakt på knubbsäl och vikarsäl under detta år och början på nästa år. Regeringen är medveten om att säljakt är tidskrävande och förenat med kostnader för den enskilde jägaren. Därför har regeringen i Havs- och vattenmyndighetens regleringsbrev beslutat att 3 miljoner kronor får fördelas till länsstyrelserna för att användas till ersättning för hanteringskostnader av gråsälar som skjutits.

Det görs mycket, och det är mycket på gång som vi kommer att få fortsätta att debattera framöver. Det finns fortfarande behov av att skydda marker, skogar och marina områden för att säkerställa biologisk mångfald, stoppa invasiva arter, säkerställa viktiga ekosystemtjänster och möjliggöra ett levande friluftsliv.

Vi ska göra vad som krävs för att nå våra gemensamt uppsatta mål för att värna och förvalta vår natur, våra djur och växter och våra hav som ska överlämnas till nästkommande generationer. Det är bara tillsammans som vi kan nå dessa mål.

Anf. 118 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Tack, Malin Larsson, för anförandet! Jag håller absolut med om det mesta som Malin Larsson tog upp i sitt anförande. Dock kan det ifrågasättas att vi är på väg mot sommar när vi ser ut just nu här i Stockholm. Men det är en annan femma. Jag ska inte lägga ned mer tid på vädret.

I mitt anförande tog jag upp ett tillkännagivande som vi antog här i riksdagen i fjol. Det har även en del av de andra kollegorna tagit upp. Det gäller att licensjakten på varg ska utökas i de områden där koncentrationen är hög.

I slutet på sitt anförande nämnde Malin Larsson nästan lite i förbigående att det görs saker på området. Jag efterlyste ju leverans i den frågan. Jag skulle helt enkelt vilja fråga Malin Larsson: Vad är det mer som är på gång? Kan Malin Larsson mer konkret berätta detta?

Anf. 119 Malin Larsson (S)

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för frågan!

Frågan om vargen, vargstammens storlek och allting annat som rör vargen, debatteras ofta här i kammaren. Det finns ett art- och habitatdirektiv som vi såklart har att förhålla oss till. Det är på EU-nivå. Varje medlemsland har att förhålla sig till det och att leva upp till det.

Regeringen har jobbat aktivt med att försöka göra det bättre. Det handlar om att vi ska kunna leva upp till art- och habitatdirektivet samtidigt som vi ändå har varg i Sverige.

Vi har exempelvis tidigare infört ett skyndsamhetskrav vid skyddsjakt så att man ska kunna få beslut fort. När skadan uppstår gäller det att man får skyddsjaktsbeslutet väldigt snabbt så att man kan avliva de djur som ställer till med skada.

Vi har också sett till att göra processerna rättssäkra genom att inrätta en förvaltningsdomstol. Tidigare låg det utspritt på flera, men nu är det en i Luleå som har detta.

Som jag nämnde tidigare håller regeringen just nu på att titta på miniminivåerna och att ta bort dem från länsnivå och i stället lägga dem på rovdjursförvaltningsområdet.

Normalt sett brukar man vilja att beslut fattas så nära som möjligt inom små områden. Men många av vargreviren ligger på länsgränser och så vidare. Det ställer till problem. Därför tittar man på det för att försöka kunna lösa det på bästa vis och på ett seriöst sätt försöka jobba med att glesa ut vargreviren som ligger väldigt tätt på vissa ställen. Jag hoppas verkligen att vi kan komma framåt i det arbetet och hitta bra lösningar.

Anf. 120 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Den förhoppningen delar jag absolut med Malin Larsson - det är ingen tvekan om det.

Nu finns det HD-domar i Norge, Sverige och Finland på att vargjakten är hållbar, så vi får lov att fortsätta med den. Det har vi faktiskt rättsfall på nu.

När det gäller skyddsjakt nämnde Malin Larsson att vi behöver gå skyndsamt fram, och jag tog i mitt anförande upp flera förslag som jag tycker att ni socialdemokrater ska ta med er när ni jobbar med utformandet av denna.

Malin Larsson tog även upp geografin. Där ser vi en stor utmaning, inte minst i mitt hemlän Värmland. Vi delar många vargrevir med Norge. Det gör att vi får ett stort bekymmer när vi ska få till någon form av jakt.

Jag har haft debatter med tidigare miljö- och klimatminister Isabella Lövin i frågan om detta med gränsrevir. Men det var tyvärr inte så mycket spännande att hämta där. Det var väl ingen stor vilja till förståelse.

Jag vill verkligen uppmana Malin Larsson och regeringen att tänka över hur vi ska få en förvaltning i Skandinavien, för om vi ska följa Bernkonventionen ska våra rovdjursstammar förvaltas över riksgränser, om de lever så, och det gör de här. Vi har en skandinavisk vargstam, och det är även våra forskare helt eniga om.

Jag vill därför uppmana regeringen att återigen ta kontakt med den norska regeringen för att vi ska få till en skandinavisk förvaltning av vargstammen. Det är ett måste för att vi ska få en förvaltning värd namnet och inte minst för att vi ska få lätta på trycket, till exempel i Värmland där trycket har varit väldigt högt väldigt länge. Nästan en fjärdedel av Skandinaviens samtliga vargrevir berör på något sätt Värmland, så trycket är stort.

Jag vill tacka Malin för det som görs, men det kan självfallet alltid göras mer.

Anf. 121 Malin Larsson (S)

Fru talman! Återigen tack, Kjell-Arne Ottosson, för frågorna!

Vi har diskuterat vargfrågorna ofta och kommer nog att fortsätta diskutera dem framöver. Också andra rovdjur nämndes här i dag, annars är det oftast vargen som nämns.

Det pågår ett arbete med rovdjursförvaltningsområdena härhemma i Sverige. Jag nämnde länsgränserna, men det är klart att vargreviren ibland också ligger väldigt nära landsgränserna.

Jag hör vad ledamoten Ottosson säger och tar med mig det. Jag vet också att den här diskussionen har förts här i kammaren.

Jag vill passa på att nämna att regeringen också gör annat, till exempel när det gäller de socioekonomiska delarna. Att leva nära vargar kan ju ställa till det. Därför har regeringen höjt taket för ersättningen vid skador från 80 till 100 procent. Det är himla bra att man hela tiden har örat mot marken, lyssnar och försöker komma med beslut som gynnar dem som lever därute.

Anf. 122 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Tack, Malin Larsson, för ett intressant anförande!

Det finns många frågor inom särskilt miljö- och jordbruksutskottets ansvarsområde där vi är tämligen överens. Jag tänkte ändå bara understryka något av det som Malin Larsson sa och skulle gärna vilja ha lite mer konkreta svar. Eftersom det här är svåra frågor att konkretisera blir det ofta ganska svepande formuleringar.

Malin Larsson sa bland annat: Vi ska göra vad vi kan för att nå målen för biologisk mångfald. I mitt anförande nämnde jag att FN-målet, Aichikonventionen, inte nåddes trots att den löpte över tio år. I Sverige har vi haft nationella miljökvalitetsmål i 20 år och ser en negativ utveckling. Det här är mål som ingår i princip i alla de 16 miljökvalitetsmålen. Därför måste man nu se på andra metoder för att komma till rätta med det här. Då måste man tänka nytt, utanför boxen på något vis.

Jag framförde våra förslag från Moderaterna om att gå med på samhällsekonomiska analyser för att öka värdet och att satsa på de invasiva arterna, där regeringen fick kritik från EU för två och ett halvt år sedan, och även att man alltså måste jobba mer mot EU när det handlar om de nya utvärderingsmetoderna.

Malin Larsson, kan vi få höra något mer konkret om vad vi ska göra för att faktiskt kunna nå de biologiska mångfaldsmålen?

Anf. 123 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag tackar Betty Malmberg för frågorna.

Det här är stora frågor och som rör sig över landsgränser, även den här. Den biologiska mångfalden är ett komplext ämne, som jag också nämnde i mitt anförande, och just att det kan vara så många olika typer. Framför allt handlar ekosystemen om att vi måste värna och vara rädda om arternas livsmiljöer. Där är en samverkan på EU-nivå otroligt viktig.

Betty Malmberg nämnde de invasiva arterna. Här gör regeringen verkligen mycket och har gjort det ända sedan 2018, som jag nämnde. Ledamoten Betty Malmberg tog i sitt anförande också upp några exempel på arter. Jag satt då och googlade, för det var lite nytt för mig, så man lär sig alltid någonting i de här debatterna. Det är så himla intressant att vi hela tiden kan lära oss nytt att ta med oss, och det tror jag är det viktigaste. Vi har också forskningen som ett otroligt viktigt verktyg för att vi ska kunna fatta rätt beslut i framtiden.

Anf. 124 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Tack, Malin Larsson, för svaret! Jag är ledsen om jag pressar Malin Larsson lite för att få fram något mer konkret. Men det är för att jag känner en frustration över att vi inte når längre. Och den tror jag att vi delar, för det är många som menar att näst efter klimatfrågan är den biologiska mångfalden en ödesfråga för planeten. Därför är det viktigt att vi ser att faktiskt går framåt när det kommer till de här frågorna.

I den förra debatten, fru talman, debatterade man skogen. Man raljerade lite över ett tillkännagivande som finns angående alm- och askskottsjukan.

Staffan Eklöf, Sverigedemokraterna, gjorde ju en lysande exposé över vad detta faktiskt handlar om. Regeringen och regeringsförespråkarna i MJU säger att det här är onödigt. Men vi måste ta detta problem på allvar, för det finns 250 arter i en alm och hälften av dem finns på rödlistan. Här handlar det ju inte om elefanter eller någon typ av säl, utan det är mossor, svampar och insekter. Och när det gäller asken och askskottsjukan har vi samma problematik. Därför går det inte att bara att avfärda och säga att vi inte bryr oss. Om det är över 125 arter måste man väl ändå reagera någonstans och tycka att det är bra att vi gör något för att komma till rätta med alm- och askskottsjukan.

Anf. 125 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag tackar Betty Malmberg för frågan.

Jag skulle vilja säga att det är tvärtom. Det är inte så att vi inte bryr oss. Som jag sa tycker jag att ni slår in öppna dörrar, för det är ju precis det här som regeringen redan har tillsatt resurser till. Arbetet är redan uppstartat och pågår. Det är inte bara alm- och askskottsjukan utan även en bredd av annat som man måste bekämpa, och jag nämnde granbarkborrar. Vad vi kommer att ha för arter i framtiden vet vi inte än.

Det här arbetet är uppstartat, och pengar har tillsatts. Vi tycker också att man ska arbeta med detta, men att peka ut exakt vad överlåter vi till experterna. För det här arbetet har man tagit fram långsiktiga planer och inrättat ett center. Detta arbete är alltså redan uppstartat, och därför lyfter jag upp det i debatten.

Jag hoppas att vi har en samsyn om detta och att vi måste arbeta med fler arter. Det måste också byggas på med ny kunskap, för vi vet inte vad som väntar i framtiden. Det är därför otroligt viktigt att jobba långsiktigt med dessa frågor.

Anf. 126 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Av debatten kan man få intrycket att detta är ett politikområde där vi är väldigt överens. Men jag skulle vilja säga att just när det gäller biologisk mångfald har vi de största konflikterna i svensk miljöpolitik.

När Moderaterna är upprörda över att vi inte når längre är mitt besked till dem att vi absolut måste göra fler samhällsekonomiska analyser och se värdet av naturen. Det välkomnar jag att Moderaterna gör. Men framför allt måste vi välkomna den EU-politik som finns när det gäller biologisk mångfald, en politik som Moderaterna så konsekvent säger nej till.

Regeringen har nyss aviserat att man vill satsa på naturnära jobb för unga, och det behövs jobb i dessa coronatider när de unga har en svår situation på arbetsmarknaden.

Åtgärder inom naturvård, friluftsliv och biologisk mångfald skapar väldigt många jobb i framför allt landsbygderna. Varje beslut om skötsel av natur ger meningsfulla jobb. Varje företagare som satsar på klimat och biologisk mångfald bidrar också till fler jobb.

Genom satsningar på naturskydd skyddar vi inte bara naturen och den biologiska mångfalden. Resurserna kan också användas för att skapa bättre förutsättningar för skogsägare och markägare att investera i landsbygdsutveckling.

Coronapandemin har gjort att många fler har hittat ut i naturen. Ekoturismen har stora förutsättningar att växa i Sverige när fler svenskar inte bara måste utan också vill fortsätta att semestra i Sverige.

Det är helt klart att vi politiker måste lyssna mer på forskarna. Mistra har nyligen kommit med nyheten att de nu utlyser forskningsmedel för att analysera en viktig samhällsutmaning: biologisk mångfald kopplat till det ekonomiska systemet. Tidigare studier har visat att det saknas kunskap om hur bevarandeåtgärder kan implementeras med brett socialt och politiskt stöd. En internationell expertgrupp nu tillsatts, och man beskriver att det finns en begynnande insikt om biologisk mångfald hos kapitalägare och kapitalförvaltare, och det finns en stor efterfrågan på verktyg och kunskap som kan användas i affärsutveckling. Därför behövs det kunskaper.

Den omtalade Ipbesrapporten visar att vi inte bara har en klimatkris utan också en natur- och artkris.

Mänskligheten är helt beroende av naturen för sin överlevnad. Forskningen visar att vi har misslyckats fundamentalt med att förstå det. Ny forskning kommer att få stor betydelse i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden framöver.

Jag tror att det handlar mycket om att modernisera naturvården och att jobba lika brett med biologisk mångfald som vi jobbar med klimatfrågorna.

För inte så många år sedan fanns det politiker i Sveriges riksdag som ifrågasatte klimatförändringarna. I dag är de ganska sällsynta. Men vi har fortfarande politiker i Sveriges riksdag som ifrågasätter miljömålen och skyddet av den biologiska mångfalden. Det kommer att förändras, och Miljöpartiet är stigfinnaren.

Arbetet med ekologisk kompensation kan skalas upp. Att modernisera naturvården handlar också om att utveckla metoder för policyarbete, skötsel, restaurering och inventering. Naturinventeringar kommer att kunna göras med en större insats av modern metodik, AI, förstärkt fjärranalys och databearbetning. Tillsammans med biologer i fält, deltagande forskning och traditionell inventering kommer underlagen till både offentliga aktörer och företag bli mycket bättre.

Det behövs en rättvis omställning även när det gäller biologisk mångfald, och olika miljöutmaningar måste kunna hanteras parallellt. Det är ständiga målkonflikter där det kan handla om att ta naturen i anspråk för att klara försörjningen för dagen och samtidigt bevara miljön på lång sikt.

Här behövs forskning och att vi lyfter blicken och inte säger att klimatet står mot den biologiska mångfalden, för vi ska klara både klimatet och den biologiska mångfalden.

Fru talman! Havet är också en del av vår värdefulla natur. Skyddet för känsliga grunda vikar måste förstärkas genom att man styr mänsklig verksamhet till speciella platser och endast tillåter vissa former av aktiviteter eller inga aktiviteter alls i känsliga områden.

Det behövs också en restaureringsplan för våra kuster.

Vi behöver också påminna oss om att strandskyddet syftar till att ge ett långsiktigt skydd för våra stränder och att det är en central del av vår världsunika allemansrätt. Vi svenskar älskar våra stränder.

Trots strandskyddsreglerna kan vi se en snabb exploateringstakt i områden som redan är hårt exploaterade. I Stockholms skärgård är drygt 50 procent av strandlinjen exploaterad, och längs Västerbottenskusten är det 40 procent. Under 2018 exploaterades ytterligare 25 mil av den svenska kusten, trots strandskyddet. Havs- och vattenmyndigheten pekade på att 60 procent av lekområdena för fisk är förstörda på grund av exploateringen och alla bryggor och pirar längs den svenska kusten. Det här är allvarligt.

Strandskyddsreglerna diskuteras, men vi måste komma ihåg att strandskyddet är ett viktigt sätt att spara den värdefulla naturen längs kust och hav.

Fru talman! Vi måste särskilt värna strandskyddet i våra skärgårdar, längs våra kuster, i tätbebyggda områden och runt våra stora sjöar. Vi måste med gemensamma krafter se till att skyddet stärks.

Små vattendrag kan ha minst lika stor betydelse för växter och djur som större vattendrag. Forskningen om biologisk mångfald pekar tydligt på behovet av mer skyddad natur för att bevara växters och djurs livsmiljöer, inte mindre. I detta allvarliga läge för den biologiska mångfalden behöver vi ett robust strandskydd.

Klimatanpassning är inte ett av strandskyddets syften men väl en viktig effekt av att det finns. Klimatförändringarna kommer att innebära mer regn, kraftigare skyfall och havsnivåhöjningar. Genom strandskyddet får vi en liten extra livförsäkring. Det är bra att komma ihåg.

Fru talman! Det är tio år sedan vi fick friluftsmål i Sverige. När målen nyligen utvärderades visade det sig att vi saknar en politik för att få en bra friluftspolitik. Det handlar mycket om området skydd och skötsel av natur, om restaurering av värdefull natur och om att vi får en närnatur där människor bor.

Det behövs mer statistik och fakta om tätortsnära natur, och vi behöver ha en god hushållning med mark och vatten. Samhällsplaneringen behöver ta in detta område på ett bättre sätt.

Vi måste stärka kännedomen om allemansrätten, och vi måste se till att skolans roll i friluftsarbetet blir bättre.

Fru talman! I år, 2021, är det friluftslivets år. Luften är fri. Även om våren har mötts av ett litet bakslag i dag hoppas jag att många vill njuta av naturen i vår. Friluftsliv ger liv till bygderna, Kjell-Arne Ottosson. Det är inte så att friluftslivet gör att bygderna dödas.

Anf. 127 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Alla partier här vill ha en god miljö där de arter som finns i dag kan leva vidare. Där finns ingen politisk konflikt mellan våra partier. Skillnaderna ligger i hur mycket man vill satsa på miljön i kronor räknat, vilka metoder man väljer och särskilt hur mycket man väger in av andra värden i sina beslut.

De tre konservativa partierna är särskilt noga med att väga in andra värden inför beslut. Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna eftersträvar en helhetssyn där effekter av miljöbeslut på ekonomi, välfärd, landsbygd, kultur och andra värden är viktiga att beakta. Det binder oss tre partier samman på ett naturligt sätt.

Resultatet av detta är att de konservativa partiernas beslut ofta inte går lika långt i satsningar på kostsamma miljöprojekt men också att dessa partier är resultatorienterade och intresserar sig för effektivitet och behovsanpassning av miljöåtgärder. Vi vet nämligen att annars drabbas något annat eller någon annan i den andra änden. Denna insikt gör också att vi söker åtgärder med synergieffekter, åtgärder som gynnar till exempel miljö, ekonomi och landsbygd samtidigt.

Det handlar givetvis om gradskillnader, inte om en binär ett-eller-noll-effekt. Jag menar att detta bottnar i filosofiska skillnader mellan partierna och att man kan inordna riksdagens partier på en skala från pliktetik i den ena änden till konsekvensetik i den andra änden. De konservativa partierna ligger nära den konsekvensetiska, realistiska änden. Jag måste säga att vi förstår varandra väl och har lätt för att samarbeta. Den som vill veta mer om detta kan läsa min artikel i nättidningen Samtiden.

Biologisk mångfald är sammanflätad med alla de areella näringarna, och därför ligger många åtgärder för biologisk mångfald och naturvård i andra betänkanden.

I skogsdebatten för en stund sedan fanns ett gott exempel på en miljöåtgärd som är effektiv. Att rädda alm och ask från utrotning med ett växtförädlingsprojekt resulterar i en kostnad på 1-2 miljoner per art som räddas från utrotning, genom att träden är förutsättningen för ett hundratal andra arter.

Andra exempel på effektiva åtgärder är:

att agera för biologiskt fungerande skogsbrynsmiljöer, som har en viktig biologisk funktion och som dessutom har en utbredning i landskapet som gör dem intressanta som spridningskorridorer

att fokusera på att möjliggöra bevarande av ovanliga, särpräglade naturtyper

att ta tag i invasiva främmande arter i tid, innan de har spridit sig alltför mycket och blir svårare att bekämpa, genom att bland annat engagera byalag och andra lokala föreningar

att vidta åtgärder för att inte få in nya sjukdomar

målstyrning i del av miljöstödet i jordbruket

att möjliggöra frivilliga miljövårdsinsatser i skogen

effektivisering av skyddade områden genom precision och fokus på konstaterad förekomst av de mest sällsynta arterna

stimulerande av byggandet av dammar och våtmarker i jordbrukslandskapet

återhållsamhet i att bygga vindkraftverk på biologiskt rika grund och utsjöbankar.

Exempel på åtgärder som tar hänsyn till andra värden, såsom ekonomi, välfärd, landsbygd och kultur, finns överallt i våra yrkanden, så jag lyfter inte fram något särskilt.

Alla de yrkanden vi har om jaktpolitiken bör dock nämnas i sammanhanget. De andas alltihop realism och omsorg om landsbygdens intressen. Rovdjur, skarv och säl får aldrig gå före goda möjligheter att leva och verka på landsbygden.

Anf. 128 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Som sagt är det jordens dag i dag. Vi diskuterar just nu naturvård och biologisk mångfald. Då kan vi fundera på inte vad jorden kan göra för oss utan på vad vi kan göra för jorden. Jag tror att vi som beslutsfattare i Sveriges riksdag har mycket att tillföra och fundera på kring detta.

I debatten har jag hört bland andra Kristdemokraterna. Det låter som att det handlar mer om hur vi kan snabba på artutrotningen. Ja, vi utrotar ju i genomsnitt bara en art per år, så visst kan vi utrota fler. Det kan vi kanske, men frågan är om det är vad vi faktiskt vill. Jag tycker inte det.

Vi har också hört att vi faktiskt kan fortsätta att utarma naturen och exploatera den samtidigt som vi når målen. Hur lyckas vi med detta? Jo, genom att räkna in 52 procent av Sveriges yta som skyddad. Då kan vi checka av att vi har klarat våra internationella åtaganden. Det är ju perfekt - suveränt - men på riktigt då, i verkligheten?

Det har också kommit förslag om hur vi kan fortsätta att skjuta och underlätta skjutandet av rödlistade och hotade arter i Sverige. Men jag har också hört frustration över att det görs för lite. Jag är en av dem som verkligen delar den frustrationen. Det är nu 22 år sedan vi beslutade om våra 16 miljömål. Vi har nått ett eller kanske ett och ett halvt av dem, främst målet om ozonlagret. Det har vi faktiskt nått.

Vad behöver vi då göra? Det efterlyses nya sätt att tänka och nya metoder att arbeta. Jag har skrivit en motion tillsammans med mina partikollegor om just detta. Jag menar där att vi behöver juridiskt skydd - på riktigt - för hotade arter. Många tror i dag att rödlistan och rödlistekategorier ger ett skydd per automatik, men så är det inte.

Vi behöver också accelerera skyddet. Det gäller alla naturtyper som behöver ett skydd, både på land och i vatten.

Men vi kan inte nöja oss med det, utan vi behöver nu aktivt restaurera naturen eftersom vi har övertrasserat naturens konton och naturens förmåga, med råge dessutom.

Vi behöver hitta hållbara sätt att bruka vår natur, både vad gäller fiske, jordbruk och skogsbruk. Det är väldigt skadligt att det finns många i denna kammare som är övertygade om att så redan är fallet och att vi inte behöver göra detta. Då kanske det är mycket lättare att titta specifikt på alm och ask, för där finns det inga målkonflikter med ekonomin på samma sätt som det finns när det gäller att ställa om till exempel hela jord- och skogsbruket. Men vi måste våga ta den debatten på riktigt. Vi behöver också ekonomiska incitament som gynnar och accelererar detta och gör det lönsamt för den enskilda brukaren att göra dessa omställningar.

Globalt sett har vi också mycket att göra, till exempel arbeta emot troféjakt. Vi har sett reportage om hur svenska kändisar importerar utrotningshotade arter till Sverige. Detta kan vi faktiskt ändra på.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 129 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Det kändes viktigt att gå upp i talarstolen efter att min kollega från miljö- och jordbruksutskottet buntade ihop vårt parti, mitt Moderaterna, i ett block. Jag vill poängtera att Moderaterna är ett liberalt och konservativt parti, och jag betackar mig för att Sverigedemokraterna gör sig till tolk för vad vi tycker. Jag har hållit ett eget anförande tidigare här i dag. Och det känns angeläget att faktiskt poängtera detta. Vi kan visst ha samsyn i vissa frågor; det förnekar jag inte. Men frågan om till exempel samhällsekonomiska analyser var något som Miljöpartiets talesperson här, Maria Gardfjell, tyckte var ett bra förslag. Hon välkomnade också att Moderaterna tycker det.

Så ser verkligheten ut. Vi kan ha olika uppfattningar i olika frågor, och den sakpolitiken lägger vi oss vinn om att fortsätta föra på egen hand.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 april.)