Statsministerns frågestund

Herr talman! Jag utgår från att statsministern har tagit del av Ekots granskning av digitala vårdgivare och mer specifikt av Kry.

Granskningen visar hur Krys affärsmodell ser ut. Det är läkare som pressas och rangordnas efter snabbhet och patienter som hamnar i kläm. Dessutom är kostnaden för samhället enorm, och de enda som tjänar på detta är Kry.

Ännu en bransch med giriga aktörer som sätter vinstintresset främst – kosta vad det kosta vill – har därmed avslöjats. Under den här mandatperioden har miljardbelopp kunnat tas ut ur välfärden samtidigt som vårdens och skolans grundläggande uppdrag urholkats.

Herr talman! Det här är något som väcker starka reaktioner hos många människor – med all rätt, vill jag säga. Trots tydliga varningssignaler och flera tidigare granskningar har regeringen inte vidtagit några åtgärder alls för att stoppa oseriösa aktörer som Kry eller för att förbättra vårdcentralerna och bygga upp seriösa digitala alternativ.

Herr talman! I stället utsåg regeringen så sent som förra året Krys vd till ledamot i den så kallade effektivitetsdelegationen för hälso- och sjukvården. Där ska han vara med och fördela en kvarts miljard till omställnings- eller effektivitetsåtgärder. Det framstår, herr talman, som att det är just Krys metoder som regeringen vill premiera och att det är den här så kallade vården som regeringen anser är effektiv.

Mina frågor till statsministern är därför: Tycker han att det var ett bra utnämnande att sätta Krys vd i regeringens delegation? Kommer regeringen att skilja Krys vd från uppdraget med tanke på att det nu är glasklart vad bolaget ägnar sig åt?

Herr talman! Jag har några reflektioner.

Först och främst är det bra att Ekot gör en sådan här granskning. Alla seriösa verksamheter som använder skattebetalarnas pengar behöver granskas, och det är bra att det här görs.

Sedan tror jag att jag talar för en väldigt stor majoritet av svenska folket när jag säger att de digitala möjligheterna till vård har kommit för att stanna. De kortar kötider, och de ökar tillgängligheten. Väldigt många barnfamiljer tycker att det är otroligt bra att inte behöva ta sig fysiskt till en vårdcentral eller hälsocentral om det inte är absolut nödvändigt.

Jag tror att jag talar för lika många när jag säger att alla regler självklart ska följas. Detta ska självklart granskas, och om något går fel ska det påpekas. Då kan det få konsekvenser.

Till sist: Som alla vet är det självfallet regionerna som har ett ansvar för vilka avtal man över huvud taget sluter med olika privata aktörer, oavsett om de är fysiska eller digitala.

Jag är väldigt mycket för att använda teknologin så att patienter får kortare väntetid och tillgängligheten ökar. Den gamla tiden, då allting skulle ske helt fysiskt, kommer inte att komma tillbaka. Men det ska ske under mycket noggranna och ordnade former.

Herr talman! Statsministerns mandatperiod går mot sitt slut, och jag kan konstatera att det är fyra förlorade år på många sätt.

Vi har en ekonomi där arbetslösheten har bitit sig fast, en tillväxt som inte har tagit fart och ett kostnadsläge som har gjort att vardagen inte går ihop för hårt arbetande människor.

Det är också fyra år som har inneburit att miljarder har läckt ut ur välfärden till oseriösa bolag. I och med granskningen av Kry står regeringen i dag inför ett val: Antingen markerar man tydligt mot arbetssätt som urholkar välfärden, eller så låter regeringen uppdraget ligga kvar och signalerar då att det här är acceptabelt, och till och med önskvärt, och något som Krys vd kan fortsätta att skryta om i bolagets kanaler.

Min fråga handlade inte om huruvida det är bra med digital vård, utan min fråga var om statsministern anser att det är rimligt att utnämningen av Krys vd står fast trots den kritik som nu är känd.

Herr talman! Nu granskas det här noggrant. Det är bra att Ekot har gjort en granskning, och regeringen kommer självklart att följa upp detta.

Men vi är alltså inte emot digitala vårdkontakter. Ni har i grund och botten varit skeptiska hela tiden, för ni vill ju ha ett kösamhälle – det vet alla. I grund och botten är vi för de digitala kontakterna, och vi är för att förenkla för människor – men under väldigt ordnade former.

Det är bra att vi kan diskutera vad som har skett under mandatperioden. Sjukvårdsköerna i Sverige har minskat med 28 procent under mandatperioden i alla regioner utom – surprise! – Stockholmsregionen, som Socialdemokraterna styr. Sverige har gått från botten till toppen i tillväxtligan och från 10 procents till 2 procents inflation, och i morse fick vi höra att arbetslösheten sjunker för nionde månaden i rad.

Vi vill hålla kursen. Ni vill byta riktning. Man undrar vilka av de här sakerna ni vill reversera och gå i motsatt riktning med. Det kanske är dödsskjutningarna ni vill ha tillbaka eller invandringen som ska öka igen. Lycka till!

(Applåder)

Herr talman! Under denna mandatperiod har vi gjort mycket för att stärka hushållsekonomin för vanligt arbetande folk och familjer, eller hur?

Vi tror på människans förmåga och drivkraft att vilja vara självständig, och vi har uppmuntrat detta. Det ska löna sig att arbeta, och man ska kunna leva på sin lön. Vi pratar om tusentals kronor mer i månaden för en genomsnittlig familj. Det är bra för våra familjer, och det är bra för Sverige.

Genom att städa upp i bidragsträsket via bidragstak och kvalificering till välfärden samt genom att vi har ökat kontrollen för att stoppa de kriminella organisationernas dränering av välfärdssystemet ser vi till att skattemedel hamnar där de ska vara. På sikt kan vi då också stärka stöden.

Jag tänker inte minst på exempelvis sjukförsäkring, akassa, LSS och ledsagning, det vill säga försäkringar och stöd som gäller under en begränsad tid, då behoven finns på riktigt hos den enskilde. Syftet är inte, och har aldrig varit, att man ska kunna leva på bidrag år efter år, som det har fungerat i Sverige under lång tid. Det är inte heller rättvist.

Oppositionen, å sin sida, pratar givetvis om höjda bidrag. Nu ska det bli ett brett karensavdrag och så vidare för att i någon mening legitimera bidragsberoende och lågt ställda krav på individen. Det är dåligt för Sverige, och det är som vanligt alltid någon annan som ska betala. Det är tydligt att Socialdemokraterna inte längre är arbetarpartiet utan bidragspartiet.

Det är också tydligt att det finns stora skillnader. Vår linje bygger på ett starkt och robust samhälle genom kravställande och tron på individens förmåga till självständighet och därmed frihet, och Socialdemokraternas linje bygger på lågt ställda krav på individen genom att sörja för ett ökat bidragsberoende och på så vis knyta medborgarna till partiet självt och beroendet av staten.

Jag har en snabb fråga till statsministern. Vi är överens om att arbete ska löna sig. Moderaterna brukar kalla det arbetslinjen. Parallellt med detta behöver vi också se till att det finns ett starkt skyddsnät. Delar vi även den bilden?

Herr talman! Vi brukar ju säga – alla har väl varianter på detta – att ansträngning ska löna sig och brott straffa sig. Det säger ganska mycket om en grundläggande etik. Ansträngning, vare sig det är på jobbet, i familjen, i föreningslivet eller när man hjälper en granne, ska uppmuntras och belönas. Brott, missbruk och fusk ska däremot alltid straffa sig. Det tycker jag är en bra grund för ett gott samhälle.

Linda Lindberg tog upp en viktig sak, nämligen kopplingen mellan legitima bidragssystem och välfärden. Det är ju precis så. Det är bara när människor jobbar vitt och hederligt och betalar skatt som går till det gemensamma som vi har råd med olika välfärdsinsatser för dem som – permanent eller bara tillfälligt – inte kan arbeta. Den här logiken är otroligt viktig.

Jag vill värna legitimiteten i välfärdssamhället. De som får bidrag ska också vara de som behöver bidrag. Det finns alltid människor som behöver bidrag under lång tid därför att de av olika skäl inte kan arbeta. Det finns en stark enighet i Sverige om att vi ska hjälpa dem. Det finns också en mycket stark legitimitet i att den som kan jobba möjligen kan få bidrag en kort tid mellan två jobb eller om man hamnar i svårigheter, men sedan ska man tillbaka till arbete igen.

Det är också detta som har byggt jämlikhet i Sverige. Det är lönearbete och egna inkomster som har skapat jämlikhet – inte bidragsinkomster. Tvärtom är det så att de barn som nu växer upp i värst fattigdom är de barn vars föräldrar inte går till jobbet över huvud taget. Några kommer alltid att tycka att man ska höja bidragen så att de får det lite bättre just nu, men vi vet att det är en garanti för långvarig fattigdom och så småningom dåliga pensioner.

Arbetslinjen och välfärdslinjen är egentligen två sidor av samma mynt. Jag vill slå vakt om båda.

Herr talman! Tack, statsministern, för tydliggörandet! Ibland hörs narrativet att vi bara värnar det ena systemet, vilket såklart är helt felaktigt.

Under nästa mandatperiod kommer vi att fortsätta göra det lite enklare och lite bättre att leva och bo i Sverige för den som sköter sig och gör rätt för sig eller som tillfälligt behöver samhällets stöd via någon form av välfärdssystem. Jag brukar kalla det rättvisa och sunt förnuft, helt enkelt.

Vi har kommit en bit på vägen, men vi är inte i mål. Detta arbete behöver fortgå. Jag vet att vi även här är eniga. Vi är garanten för att detta arbete ska fortgå.

Jag har också en lite övergripande fråga: Hur tänker sig statsministern att vi framöver ska fortsätta arbeta för att göra det lite bättre att bo och lite lättare att leva tryggt här i Sverige?

Herr talman! En del handlar om det arbete som vi håller på med för att få ned den grova brottsligheten. Vi har lite mer än halverat det dödliga gängvåldet. Det är ju en fantastisk framgång, men det är också som Gunnar Strömmer säger: Då återstår hälften.

Januari var den första månaden helt utan dödligt gängvåld; alla andra månader har det varit någonting. Det är alltså en massa jobb kvar, men ju mer kontroll vi får över den grova organiserade kriminaliteten, desto mer tid får polisen till vardagsbrottsligheten. Jag tänker på alla källarinbrott och allt antastande – saker som inte är dödliga men som är förfärliga i ett rättssamhälle.

Jag sa ju att det finns två sidor av samma mynt. Vi sa alldeles nyss i en annan diskussion att företag som fuskar och missbrukar ska möta mycket hårda nypor. Människor som fuskar och missbrukar ska också möta hårda nypor. Det finns väldigt mycket fusk i det svenska välfärdssystemet. Det måste vi komma åt så att pengarna kan gå till dem som behöver dem.

(Applåder)

Herr talman! Statsministern sa den 22 mars att vi inte kan ha elpriser som är beroende av Ryssland och Mellanöstern. Det statsministern pratade om är att gaspriserna blir oerhört höga. De skenade när Ryssland gick in i Ukraina, och vi har sett samma sak nu när Mellanöstern attackerats. Tyvärr påverkar gaspriserna de svenska elpriserna oerhört mycket. De styr elpriserna i Europa, och vi smittas av det via den elexport som vi har.

Det vi skulle behöva göra för att sänka elpriserna är att frikoppla gaspriserna från de svenska elpriserna. Det var precis detta som EU-kommissionen var inne på – von der Leyen var ute och sa att de mycket höga gaspriserna måste frikopplas från elpriserna, bland annat de svenska.

Men hör och häpna – statsministern och energiministern vill stoppa detta. De skickade brev och pressade EU-kommissionen att inte frikoppla de höga gaspriserna från de svenska elpriserna, vilket också var en lobbyverksamhet som fungerade. EU-kommissionen fick backa och förhindrades att frikoppla gaspriserna från de svenska elpriserna. Det är mycket tveksamt om detta var i linje med det som Ulf Kristersson sa den 22 mars. Det har inneburit att vi fått oerhört höga elpriser i Sverige de senaste månaderna.

Förstår statsministern att det framstår som hyckleri att först säga att man vill ha låga elpriser men sedan göra allt i mötesrummen för att gaspriserna inte ska frikopplas från de svenska elpriserna?

Herr talman! Man måste ju se vad som har hänt på riktigt. Förra gången vi hade riktigt allvarliga oljeprisstörningar och energistörningar var på 70-talet. Då drog Sverige slutsatsen att orimligt höga oljepriser är skadliga för svensk industri. Alltså kompletterade vi vår bastanta vattenkraft med en massiv satsning på svensk kärnkraft. Då handlade det i första hand om pris; därefter har klimatargument och säkerhetspolitiska argument tillkommit.

Är det inte en ödets ironi att vi rätt många decennier senare har lagt ned så mycket svensk kärnkraft att vi än en gång är beroende av oljepriserna i Mellanöstern, som i sin tur påverkar gaspriserna, som i sin tur påverkar elpriserna i Europa? Detta är en ödets ironi. Vi kunde ha fortsatt att vara helt oberoende av den prissättningen för vår el. Vi hade världens bästa elsystem tack vare vattenkraft, kärnkraft och förnybart.

Jag kan inte begripa det, Nooshi Dadgostar – ni är mer än några andra ansvariga för den politik som har misslyckats. Elektrifiering är vägen framåt. Då måste vi ha förmåga att producera fossilfri el i vårt eget land så att södra Sverige, där kärnkraften är nedlagd, inte blir beroende av tysk energiförsörjning. Tyskland har lagt ned sin kärnkraft, satsar allt på vindkraft och får höga priser. Man måste inte vara fysiker för att förstå att detta är ett problem. Det här problemet tycker jag att ni har skapat.

Sedan är det en total missuppfattning. Det vi sa till EU-kommissionen var något helt annat: Lägg inte rabarber på svenska flaskhalsintäkter! De pengarna har svenska elkonsumenter betalat – ta inte dem ifrån oss! Ge oss tvärtom ökad frihet när det gäller hur vi vill använda dem! Satsa inte allt på att koppla ihop länder, utan skapa också produktionskapacitet – annars blir det ingen el!

(Applåder)

Herr talman! Med all respekt: Det är obegripligt vad Ulf Kristersson pratar om. Vi pratar alltså om gaspriserna, som skulle frikopplas från de svenska elpriserna, och att Ulf Kristersson i egen hög person har närmat sig EU-kommissionen för att pressa kommissionen att inte frikoppla gaspriserna från de svenska elpriserna. Om vi hade gjort den frikopplingen hade de svenska elpriserna varit betydligt lägre.

Det handlar inte om kärnkraft eller om ny elproduktion – bort med det nu! Svara på frågan! Varför har den svenska regeringen med all kraft motarbetat det som EU-kommissionen och von der Leyen var inne på, nämligen att ta bort det höga gaspriset som det som definierar de svenska elpriserna och övriga elpriser? Det är detta som kallas marginalprissättning.

Varför kämpade den svenska regeringen för detta? Det har ju svenska konsumenter fått betala för. Svara nu på den frågan!

Herr talman! Först vill jag säga att det visst handlar om elproduktion. Har man ingen elproduktion kan man inte heller fördela el – svårare än så är det inte.

Vi har lagt ned halva förmågan till fossilfri baskraft i södra Sverige på grund av er energipolitik, Nooshi Dadgostar. När Tyskland har samma dåliga energipolitik blir konsekvenserna förödande för vår del av världen.

Herr talman! Det andra är ett totalt missförstånd. Det vi sa till EU-kommissionen var: Låt inte Europa ta hand om svenska flaskhalsintäkter! Vi sa till dem att om man vill subventionera gasen i olika länder, så feel free. Det var också precis det beslut som fattades. I Italien, som till 90 procent är beroende av gaspriserna, är det efter EU-beslutet helt lagligt att subventionera gaspriserna så att de inte slår igenom på elpriserna i den mån de annars skulle göra. Detta har Sverige inte varit emot på något sätt, men vi vill inte vara beroende av gaspriserna. Inga svenska konsumenter, förutom ett antal på västkusten, är beroende av gasen, och Sverige ska inte heller vara beroende av gasen.

(Applåder)

Herr talman! Vi lever i en mycket orolig tid. Säkerhetsläget är spänt i Mellanöstern, kriget i Ukraina fortsätter och USA:s president agerar oförutsägbart med sina uttalanden och åtgärder. Detta får konsekvenser för vår försörjningstrygghet. Priserna på viktiga insatsvaror till jordbruket, bland annat diesel och gödningsmedel, har den senaste tiden ökat kraftigt. Det blir också alltmer osäkert hur man ska få tag på dessa insatsvaror framöver och till vilket pris. Detta påverkar nästa odlingssäsong men också den säsong vi nu går in i.

Att Sverige lever med ett stort importberoende för att klara livsmedelsförsörjningen är i sig också en stor sårbarhet och påverkar vårt säkerhetsläge och tryggheten för vår befolkning. Samtidigt brottas svenska livsmedelsproducenter med tilltagande byråkrati, höga kostnader och pressad lönsamhet. Det behövs därför stora satsningar som stärker förutsättningarna att både producera mer livsmedel och få till produktion på hemmaplan av dessa insatsvaror, till exempel gödning och drivmedel, dels för att stärka tryggheten, dels för att tillförsäkra att detta finns i dessa orostider.

Då behövs det konkreta, siffersatta och mätbara mål i regeringens livsmedelsstrategi. I höstas återkom Jordbruksverket med förslag på nya målsättningar, men regeringen har ännu inte gått vidare i frågan. Tiden är knapp, och det är viktigt att agera.

Min fråga till statsministern är: Hur kommer regeringen att gå vidare med Jordbruksverkets förslag på mål för svensk livsmedelsproduktion så att svensk livsmedelsförsörjning kan stärkas i en orolig tid?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill först instämma i att omvärldsläget är allvarligt och svårbedömt på så många olika sätt. Vi har kriget i Ukraina sedan mer än fyra år tillbaka i tiden, USA:s nya, oförutsägbara agerande i inte minst handelsfrågor och ekonomiska frågor och nu också alla konsekvenser av kriget i Mellanöstern. För att säga det uppenbara: Det är rätt lite Sverige kan göra åt frågan om krig eller fred i Mellanöstern, men detta får stora konsekvenser här hemma.

Jag brukar dra slutsatsen att i ett sådant här läge är den första läxan för regeringen att göra allt rätt här hemma. Chansa inte, hoppas inte bara på det bästa och slarva inte, utan värna svenska intressen säkerhetsmässigt och ekonomiskt! Det är vår absolut viktigaste uppgift. Detta gör vi nu på så många olika sätt när det gäller de ekonomiska konsekvenserna för hushåll och företag.

En viktig signal när det gäller livsmedelsproduktionen, som frågeställningen handlade om, är att få ned dieselpriset. I första hand sänker vi skatten till EU:s miniminivå, och vi har ansökt hos EU om att vi vill kunna gå under den med motsvarande 3 kronor per liter om det behövs. Det är ingen liten sak vare sig för hårt pressade hushåll eller hårt pressade livsmedelsproducenter. Det är precis denna sorts insatser vi gör i detta krisläge.

Regeringen jobbar just nu med livsmedelsstrategin, och jag tänker inte föregripa det arbetet. Men vi tittar på ett stort antal förslag och återkommer.

Det går dock inte att komma ifrån en viktig sak: Jag har respekt för Centerpartiets uppfattning i dessa frågor, men med vilka partier på vänsterkanten skulle ni kunna få igenom en prissänkning på diesel? Jag ser inte någon sådan möjlighet.

Herr talman! Precis som när det handlar om totalförsvaret i sin helhet behöver vi breda överenskommelser och en samlad, långsiktig politik som stärker Sveriges livsmedelsproduktion. Men just nu är många av regeringens presenterade förslag kortsiktiga och åtgärderna tillfälliga. Ett exempel är den tillfälligt sänkta matmomsen. En jordbrukare får ut 10 öre på varje matkrona medan staten plockar ut lite mer. Det visar på obalansen och på att systemet är felkonstruerat.

Vi ser att lönsamheten påverkar framtiden. Om lönsamheten uteblir försvinner fler gårdar, vilket påverkar förutsättningarna framåt. Vi behöver därför vidta åtgärder som stärker produktionen.

Min fråga till statsministern är: Kommer man att vidta andra konkreta åtgärder för att på kort sikt stärka livsmedelsproduktionen i Sverige?

Herr talman! Att göra saker på kort sikt är den viktigaste uppgiften. Först gällde det att bekämpa inflationen, och det har vi lyckats med. Nu handlar det om att se till att konsekvenserna av ekonomisk oreda på andra ställen inte fortplantar sig in i svensk ekonomi. Det handlar också om att återställa väldigt många familjers realinkomster, där tio år gick förlorade under höginflationsåren. Alla dessa saker är helt avgörande för att få igång hjulen i svensk ekonomi igen.

Jag är väldigt mycket för breda överenskommelser om man är överens om riktningen på överenskommelserna. Men det är svårt att göra breda överenskommelser med partier som tycker precis tvärtom i centrala frågor. Hur skulle en bred överenskommelse om säkerhetspolitiken se ut med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som är emot det avgörande steget? I dag lade vi fram skogspropositionen. Hur skulle en bred överenskommelse med Miljöpartiet och Vänsterpartiet se ut när de vill gå i precis motsatt riktning mot den vi har stakat ut?

Men ni är välkomna i vår riktning i ett stort antal frågor.

(Applåder)

Herr talman! Inför valet lovade statsministern att man skulle få ordning på Sverige, men det har regeringen misslyckats med. Klyftorna ökar, och vårdköerna är långa. Dessutom ökar klimatutsläppen, och Sverige är på väg att missa samtliga klimatmål.

På EU-nivå är utvecklingen också extremt oroväckande, för samtidigt som företag skriker sig hesa efter långsiktighet i politiken för att våga göra investeringar i ny teknik och omställning är Moderaternas partigrupp med och river upp just detta.

Även här i Sverige är regeringens klimatmisslyckande tydligt. Klimatpolitiska rådet slår i sin senaste rapport fast att regeringens politik har varit otillräcklig för att få ned utsläppen och för att göra den klimatomställning som Sverige så väl behöver och också har allt att vinna på. Stora utsläppare pausar nu sina planerade klimatinvesteringar, och detta har mycket att göra med extremt otydliga politiska besked.

I lördags svajade statsministern betänkligt om det så viktiga 2030-målet för transporter, ett mål som alla partier i Sveriges riksdag så sent som i höstas var överens om skulle ligga fast.

Mina frågor till statsministern är: Nu när statsministern kan sammanfatta mandatperioden, är statsministern nöjd med hur regeringens politik har bromsat upp industrins möjligheter och förutsättningar för omställning? Vad händer med 2030-målet? Kommer regeringen att hålla fast vid klimatmålen? Nu vill vi ha ett besked.

Herr talman! Det där är en rätt besynnerlig verklighetsbeskrivning. Vi har fått ned inflationen från 10 till 2 procent, Sverige har gått från botten till toppen i tillväxtligan, vi har halverat det dödliga gängvåldet och vi har fått ned invandringen till 1985 års nivåer så att Sverige får en chans att klara integrationen. Efter att vi har gjort allt detta som tar Sverige i rätt riktning står ni och hittar på att Sverige går i fel riktning. Jag skulle ha respekt för detta om ni med en ny kurs menar att ni vill gå tillbaka till det andra och att ni verkligen tycker så. Men det tror jag inte att ni tycker.

Låt oss i stället vara ärliga. Vi tycker radikalt olika på minst två områden. Det ena är energipolitiken. Ni är emot kärnkraften, medan jag är för kärnkraften.

Det andra är reduktionsplikten. När det gäller att ha en reduktionsplikt i Sverige som driver upp dieselpriserna till de i särklass högsta i Europa, för att klara av ett eget påhittat mål enbart i Sverige, till priset av att familjer inte har råd att använda sin bil, tycker vi rejält olika.

I en intervju häromdagen instämde därför jag i det som Romina Pourmokhtari sagt om det målet, att det i grund och botten borde handla om ett elektrifieringsmål i stället. Det handlar om att elektrifiera fordonsflottan, både privatbilismen och de tunga transporterna, parallellt med industrierna. Man kan titta på den stora investering som nu görs i till exempel Stegra och stålindustrin. Det är den sortens investeringar vi vill se. Då krävs det massiva mängder fossilfri el, men där har ni i oppositionen inga svar.

Beskrivningen är helt felaktig. På EU-nivå var vi rädda för att ETS, alltså utsläppshandelssystemet, var hotat, men vi räddade det nyligen på ett EU-toppmöte. Det finns länder som är oroliga för att det prisar ut deras industri, men vi sa tvärtom att industrin nu har gjort stora investeringar i den gröna omställningen och att vi måste stå upp för det. Det gjorde vi, och systemet finns kvar.

Vi tycker olika om kärnkraft, och vi tycker olika om reduktionsplikt. Låt oss nöja oss så.

Herr talman! Klyftorna har ökat under Ulf Kristerssons regering, vårdköerna är fortsatt långa och utsläppen ökar. Vi är på väg att missa samtliga klimatmål, och vi ligger sämre till i dag än i början av mandatperioden. Det här kommer Ulf Kristersson inte ifrån.

Klimatpolitiska rådet är tydligt: Mandatperiodens politik har varit otillräcklig. Man skriver att utrymmet att skjuta beslut på framtiden är uttömt. Regeringens strategi att skjuta viktiga politiska beslut på framtiden döms alltså ut av experterna.

Vårändringsbudgeten var regeringens absolut sista chans att leverera något på klimatområdet, men inte heller där ser vi att regeringen gör det som industrin har skrikit efter i flera år, nämligen levererar den tydlighet som krävs.

Kan man nu få ett rakt besked från statsministern: Kommer regeringen att hålla fast vid klimatmålen, även transportmålet till 2030, som vi var överens om i höstas?

Herr talman! Man blir frestad att ställa frågan tillbaka: Kommer Miljöpartiet att hålla fast vid att Sverige ska leva upp till det så kallade LULUCF-målet och lägga ned en stor del av svensk skogsindustri och låta andra länder dra nytta av svensk skog för att klara sina mål? Det finns inga partier som har politik som ens är i närheten av att nå upp till det målet. Jag hör er väldigt sällan prata om just detta. Stå upp för konsekvenserna av den politik som ni säger er föreslå! Det där håller inte.

Enligt prognosen kommer utsläppen att vara lägre 2026 än de var 2022. Vi har hanterat en riktigt allvarlig kris internationellt. Vi har räddat svenska hushåll undan en enögd klimatpolitik som lade alla ägg i samma korg och kallade det reduktionsplikt.

Vi står för elektrifiering. Detta kräver fossilfri energi, och det kräver kärnkraft. Det är också precis vad industrin efterfrågar och nu är med och investerar i.

(Applåder)

Herr talman! Ett av sex svenska par drabbas av ofrivillig barnlöshet. För många innebär det en fruktansvärd sorg och saknad – att aldrig få uppleva de första sparkarna i magen, att aldrig få följa det lilla livet genom alla stora förändringar och att aldrig få skapa den helhet som familjen innebär. Att dessutom kämpa sig igenom de få möjligheter som erbjuds i Sverige och få höra att ens chanser är över – jag tror att det är svårt att beskriva vad det gör med en kvinna, med ett par, både känslomässigt och psykiskt.

Nu dubblar regeringen antalet IVF-försök. Jag undrar om statsministern kan beskriva vilka effekter detta förväntas få.

Herr talman! Först ska det sägas att ofrivillig barnlöshet är den privata dimensionen av ett brett samhällsproblem, nämligen låga födelsetal. Vi har nu de lägsta födelsetalen sedan mätningarna påbörjades någon gång på 1700-talet. För den som är lite nördigt intresserad kan jag berätta att talet är 1,42. Vi hade 1,9 så sent som 2010. Det innebär att den svenska befolkningen skulle halveras på ungefär hundra år. Alla förstår att det är ett samhällsproblem, men det är också ett stort individuellt problem.

Jag är den första att säga att politiken – regering och riksdag – inte ska ha några åsikter om hur många barn varje familj ska ha; det är en privat fråga. Men jag skulle vilja se ett samhälle där man kan få en ärlig chans att få de barn man skulle vilja ha, och där är IVF en liten men viktig del.

Vi tycker att det har varit för snålt med enbart tre försök. Nu dubblar vi det till sex försök så att fler får en chans att få ett barn i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Regeringen har tagit beslut om att bygga ut den havsbaserade vattenkraften. Regeringen har tagit beslut om ny kärnkraft, och regeringen arbetar för att underlätta för den småskaliga vattenkraften. Denna vattenkraft motsvarar ungefär en reaktor, och om den skulle få utvecklas fritt skulle den på kort tid motsvara ungefär två reaktorer.

Regeringen införde tidigt ett moratorium för omprövning av vattenkraft därför att vi såg vilka oerhörda konsekvenser de tidigare reglerna fick för den småskaliga vattenkraften. Det finns dock en oro hos vattenkraftsägare för att regeringens förändringar inte kommer att vara tillräckligt tydliga gentemot myndigheter och domstolar.

Hur ser regeringen till att de nya direktiven följs så att den småskaliga vattenkraften kan fortsätta att producera fossilfri energi, framför allt i södra Sverige?

Herr talman! Det här är en viktig fråga. Som vi och inte minst Ebba Busch ofta framhåller är vi för all fossilfri energi. Vi behöver mer av all fossilfri energi, inte mindre, och vi behöver en kombination av stabil baskraft, såsom vattenkraft och kärnkraft, och väderberoende kraft. Det är märkligt att vi har käbblat om detta i svensk politik i 45 års tid. Nu får vi saker gjorda.

Den småskaliga vattenkraften har varit hotad av ett antal miljöregler som inte har varit väl anpassade, men nu har vi ändrat på dem. Vi ökar chansen att behålla den småskaliga vattenkraften, och vi pausar omprövningen av den.

Vi har också givit Svenska kraftnät i uppdrag att ta fram en vägledning som ska tydliggöra exakt hur man ska se på avvägningen mellan miljöhänsyn och elproduktion. Alla förstår att det finns avvägningar att göra, och det måste ske på ett sätt som gör att man behåller viktig småskalig vattenkraft.

Herr talman! Statsministern! Jämfört med förr uppger fler unga i dag turligt nog att de mår väldigt bra, men fler uppger också att de mår dåligt.

Enligt forskningen är risken betydligt större för unga som rör sig mindre. De fastnar vid skärmar som håller dem vakna på nätterna, de sover för lite och de klarar inte skolan. När de ligger vakna med sina skärmar möter de dessutom otäcka kroppsideal och människor som inte vill dem väl och som i värsta fall drar in dem i riktigt eländiga situationer.

Jag vet att regeringen tar detta på stort allvar. Kan statsministern beskriva vad som görs i praktiken för att vända denna utveckling?

Herr talman! Det här är en av våra riktigt stora folkhälsorisker. Många familjer ser det redan, och många befarar vad som kan komma. Det finns inte en familj som inte pratar mycket om detta. Jag är väldigt engagerad i den här frågan. I värsta fall är det livsfarliga risker. Vi pratar om allt från psykisk ohälsa, som man i bästa fall kan lösa själv eller med hjälp, till sådant som bokstavligt talat är livsfarligt.

Det handlar om några saker. Lina Nordquist nämnde rörelse. Vi vet att det är bra att röra på sig, och därför gör vi mycket för att aktivera just rörelse, gentemot föreningslivet, med fritidskort och sådana saker.

Sedan finns naturligtvis riskerna med skärmarna. Det handlar om att skolan är alldeles för skärmfixerad. Från skärm till pärm i skolan, brukar vi säga, och det är ett bra sätt att uttrycka det. Men det handlar också om att lägga restriktioner på sociala medier. Vi utreder nu åldersgränsfrågan, till exempel, som jag tror är en central del i att hjälpa föräldrar att göra det som många föräldrar egentligen själva skulle vilja göra.

Herr talman! Regeringen ska i sin maktutövning hålla sig till saklighet och opartiskhet och inte ge en missvisande bild av verkligheten. Enklare uttryckt: Man ska inte ljuga.

Trots detta har statsministern och regeringen i flera debatter här i kammaren hävdat att Region Stockholm av ideologiska skäl har stängt ned ett privat vårdbolag i ätstörningsvården.

Det här har prövats rättsligt, och tingsrätten ger Region Stockholm rätt på samtliga punkter i målet om vårdbolagets systematiska felfaktureringar och bristande vårdkvalitet.

Samtidigt har tillgängligheten i ätstörningsvården och uppfyllandet av vårdgarantin i Stockholm ökat kraftigt. Vi närmar oss 100 procent.

För 27 minuter sedan sa statsministern själv här i kammaren att företag som fuskar ska möta väldigt hårda nypor. Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsministern: Ångrar statsministern i dag att han och hans regering försvarade det nu dömda vårdbolaget?

(Applåder)

Herr talman! För det första försvarar jag aldrig några enskilda bolag, utan jag diskuterar i dessa termer: Vill vi ha fristående aktörer i svensk vård, eller vill vi inte ha det? Det är en ganska välkänd konflikt sedan lång tid tillbaka. Ni socialdemokrater är nästan alltid negativa, och vi på den borgerliga kanten är väldigt positiva. Låt oss stå för det!

Därför kanske det inte var alldeles chockerande att det började läggas ned en del privata fristående kliniker i Stockholm. Jag vet naturligtvis inte den enskilda grunden för enskilda beslut, och det lägger jag mig heller inte i. Det får Region Stockholm sköta själv. Men det var inte så förvånande, tror jag, att just Stockholm visade sig vara skeptiskt till privata aktörer.

För det andra är köerna en viktig del. Alla vet att svensk sjukvård är riktigt bra när det händer allvarliga saker. Det vet alla, och det är vi otroligt tacksamma för. Alla vet också att det på många håll i landet är långa köer.

Nu har köerna kapats med 28 procent i Sverige – men inte i socialdemokratiskt styrda Region Stockholm.

Herr talman! Statsministern! Sverige är en stark demokrati, och i flera mätningar ökar vi i index. Vi blir allt starkare som demokrati.

Trots detta väljer Sveriges största parti, Socialdemokraterna, att måla ut oss och den här regeringen som en brun och fascistisk och nazistisk regering, vilket är obehagligt. Det är ett lögnaktigt och svekfullt sätt att argumentera på.

Forskaren Johan Wennström på Försvarsdepartementet skrev nyligen en text i 100% där han menade på att man nu kan se att Kreml och Putin använder sig av Socialdemokraternas berättelse om Sverige för att sprida propaganda och desinformation för att undergräva vår demokrati när vi stöder det de kallar ett nazistiskt Ukraina.

Det här är allvarligt och något som måste tas på allvar. Vi kan inte sprida desinformation på det sätt som Socialdemokraterna gör. Hur ser statsministern på detta? Och vad vill regeringen göra för att bekämpa den här formen av säkerhetshotande beteende i det här landet?

Herr talman! För det första tycker jag att vi inte minst i den här kammaren har ett gemensamt ansvar att stå upp för och vårda vår demokrati, inte minst i en värld där demokrati verkligen inte är en självklarhet. Vi har en väl fungerande demokrati i Sverige, men det är inte givet att det ska vara på det sättet. Hur vi agerar i den här kammaren påverkar människors förtroende för den svenska demokratin.

Därför är jag lite orolig över den här tendensen att när man tycker olika i sakfrågor ska det beskrivas som ett hot mot demokratin. Det är nonsens, med all respekt. Socialdemokraterna skrev artiklar efter maktskiftet för tre och ett halvt år sedan som var snubblande nära den sortens retorik.

Jag samlade alla partiledarna för bara några veckor sedan, tillsammans med våra säkerhetsmyndigheter, för att gå igenom risken för utländsk desinformation och otillbörlig valpåverkan i Sverige. Jag uppfattade då att vi alla var rörande överens om att den sortens saker inte hör hemma i den svenska valrörelsen.

(Applåder)

Herr talman! Jag uppskattar att statsministern har skapat ett råd för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. I det begreppet ingår prostitution. Kvinnor som är involverade i prostitution är brottsoffer.

Det är också så att statsministern leder en regering som vill driva igenom ett paradigmskifte för att stärka stödet till brottsoffer.

Nu upprörs jag med flera över att kvinnor i prostitution krävs på skatt för detta. Jag har en begränsad men symboliskt mycket viktig fråga: Kan vi utgå från att statsministern i sin iver att sänka skatter för vissa vill inkludera och avfärda också sådan skatt?

Herr talman! Tack, Gudrun Nordborg, jag uppskattar det! Jag tror att Rådet för kvinnofrid som vi har tillsatt, med alla de statsråd som har olika delansvar, tillsammans med en tydlig nollvision när det gäller dödligt våld mot kvinnor är otroligt viktigt. Det går att med samma kraft göra det vi nu gör mot den grova organiserade gängbrottsligheten när det gäller våld mot kvinnor, och det är precis det vi avser att göra.

Det första mötet handlade om vansinnesdåden. Det andra handlade om våld i nära relationer. Det tredje kommer att handla om sexualiserat våld, sexuellt våld och sexualiserat våld. Där finns också en nära koppling till prostitutionsfrågor. Det fjärde kommer att handla om hedersvåld. Jag tar verkligen med detta.

I det konkreta fallet tror jag att Skatteverket har gjort några bedömningar som ligger bortom regeringens kontroll men som jag förstår väcker en del frågor om beskattning. Jag ber att få ta med den frågan. Det är Skatteverket självt som har gjort den sortens bedömningar och fattat sådana beslut, inte regeringen, men jag förstår att det väcker några frågor.

Herr talman! Jag tror att statsministern minns att han i förra valrörelsen figurerade på en affisch där han sa: ”Europas fjärde högsta arbetslöshet borde göra regeringen arbetslös.”

Nu har Sverige Europas tredje högsta arbetslöshet och 100 000 fler arbetslösa. Samtidigt är det få prognosmakare i dag som tror på regeringens prognos att tillväxten blir 2,8 procent i år. IMF kom nyligen med 2 procents tillväxt som prognos.

Givet att Sverige har Europas tredje högsta arbetslöshet, är det inte läge för regeringen att satsa mer än de 65 kronor per arbetslös som man lade fram i vårändringsbudgeten i måndags? Inte minst är det läge att sänka kostnaderna för små företag som vill växa och anställa och att satsa på utbildning i bristyrken.

Vad är det man väntar på? Är inte situationen tillräckligt allvarlig? Man kanske väntar på att bli arbetslös?

Herr talman! Bevisligen får vi resultat av det vi gör. För nionde månaden i rad minskar arbetslösheten – nu även den strukturella, detta politikerbegrepp för arbetslöshet som inte handlar om hur konjunkturen utvecklas utan om människor som långvarigt står utanför. Det är i mycket högre grad invandrare som inte talar svenska eller har någon utbildning. Även den arbetslösheten minskar just nu. Den politik för arbetslinjen som vi systematiskt för – att minska bidragsberoende, rusta människor med svenska och ställa krav för svenskt medborgarskap, bidragsreformer, allt detta – får alldeles uppenbart effekt.

I grund och botten har vi två arbetslöshetsproblem i Sverige.

Det ena är den strukturella arbetslösheten, människor som långvarigt inte arbetar i Sverige. De måste in på arbetsmarknaden. Där har vi reformerna. Det har inte vänstersidan.

Det andra är konjunkturarbetslöshet. Lågkonjunktur ökar arbetslösheten. Det har det alltid gjort. Nu får vi igång hjulen igen – inte utan problem, givet det som händer i Mellanöstern, men den arbetslösheten minskar också. Vi drar igång tillväxten i Sverige och har gått från botten till toppen av tillväxtligan. Vi är på rätt väg, men mycket återstår.

(Applåder)

Herr talman! Sedan statsministern på en pressträff sa att han nu stoppar tonårsutvisningarna har flera ungdomar tvingats lämna Sverige. De som redan har fått sina avslagsbeslut påverkades inte av det stopp hos Migrationsverket som beslutades efter den pressträffen.

Ungdomarna Darya och Donya, som hann utvisas till Iran innan Sverige slutade skicka människor dit, har fått avslag på att komma hem, överklagat och fått avslag igen.

Det har blivit tydligt att ungdomar som har många skäl att vilja komma hem till Sverige har svårare att få ja när de söker uppehållstillstånd för arbete eller studier, för då kan man misstänka att det inte bara är därför de vill komma hit.

Är statsministern beredd att ändra reglerna så att ungdomarna kan komma hem igen och att stoppa alla utvisningar?

Herr talman! Låt oss vara ärliga även i den här frågan. Jag vet att vi tycker helt olika i invandringspolitiken. Ni är emot en stram migrationspolitik, ni vill ha amnestier och ni vill i princip inte att ja eller nej ska ha någon betydelse, utan ni vill att man ska få stanna i Sverige oavsett beslut. Vi tycker olika på den punkten, och då får väljarna avgöra vem som har rätt och vem som har fel.

När det gäller de specifika fallen har vi aviserat en proposition som rättar till ett antal problem med unga vuxna som inte har egna asylskäl men som fortfarande är beroende av sina föräldrar, och Migrationsverket har aviserat att de inte kommer att fatta några nya beslut förrän propositionen kan beslutas i denna kammare denna sommar – om nu riksdagen orkar samlas under sommaren och fatta dessa beslut.

Självklart gäller gammal lag tills ny lag gäller, men i avvaktan på den nya propositionen fattas inte några nya beslut av Migrationsverket. Det är mycket bra, och därmed kan vi lösa ett problem.

Vår åsiktsskillnad är att ni inte vill ha en stram invandringspolitik, medan vi vill ha en fortsatt stram invandringspolitik.

Herr talman och statsministern! Det har hänt väldigt mycket positivt inom utbildningsområdet under den här mandatperioden, och det är bra. Men det behöver göras ännu mer.

Den här veckan har jag med mig en praoelev, Leia Skarin, som sitter på läktaren här ovanför. Hon tycker mycket om skolpolitik och tycker att politik är väldigt intressant, men hon är lite orolig när det gäller skolfrånvaron – alltså den problematiska skolfrånvaron med hemmasittare. När hon och jag gjorde en sökning tillsammans såg vi att det ibland står att upp till 19 000 har problematisk skolfrånvaro.

Vår gemensamma fråga till statsministern är: Vad gör den moderatledda regeringen, och vad kan vi göra mer? Dessa elever far ju väldigt illa.

Herr talman! Jag vill först säga att jag delar engagemanget för det här, och jag har stött på detta själv genom åren med tre egna barn i skolan. Det här är ett stort problem för skolor men framför allt för familjer som har detta problem. Många måste göra rätt samtidigt för att det ska fungera.

Det kan vara problem som handlar väldigt mycket om skolan – som mobbning, för att nämna det självklara – men ofta finns det en bredare social problematik, där fler kompetenser måste vara inblandade. Jag tror väldigt mycket på de skolsociala teamen, där skola och socialtjänst jobbar tillsammans. Det kan också behövas sjukvård och psykiatri i detta också – det tror jag är utmärkt bra.

Jag tror att det är bra att vi nu häver mycket sekretess, alltså att sekretessproblem mellan skola, socialtjänst och ibland också polis tas bort. Det kan finnas många andra okända skäl för hemmasittare också.

Vi gör verkligen saker för att man ska få rätt stödinsats i rätt tid och för att därmed minska risken för fler hemmasittare.

Herr talman och statsministern! Svensk sjukvård är en av våra viktigaste välfärdsinstitutioner. Under den här mandatperioden har regeringen gjort mycket för svensk sjukvård, men det är fortsatt alltför ojämlikt. Skillnaderna mellan regionerna är stora vad gäller väntetider, tillgång till vård och kvalitet.

Den nuvarande regionstrukturen utgör ett ineffektivt resursutnyttjande med dubbelarbete, administration och bristande helhetsansvar. Skattebetalarnas pengar används därmed inte så effektivt som Sveriges hälso- och sjukvård behöver för ökad likvärdighet, bättre styrning och mer effektiv användning av resurser.

Vi kristdemokrater menar därför att tiden är mogen för att ta nästa steg mot en mer sammanhållen samt statligt styrd sjukvård där patientens behov sätts i centrum och resurserna används bättre.

Min fråga till statsministern är: Ser statsministern ett behov av att ta nästa steg mot ökad statlig styrning av hälso- och sjukvården?

Herr talman! Vi är ju mitt inne i en sådan process, där vi har enats om den ganska exakta formuleringen ökad statlig styrning – ökat statligt ansvarstagande – gällande ett antal saker.

Jag tycker att Lili André pekar väldigt väl på ett antal saker, som köproblematiken. Patienten måste kunna välja andra regioner om den inte kommer fram hemmavid. Det är orimliga kvalitetsskillnader mellan olika regioner och olika sjukvård som inte kan förklaras av någonting annat än att man saknar styrning och kompetens. Det handlar om kvalitetsuppföljning och journalsystem, till exempel.

Här görs det otroligt mycket för att öka den statliga styrningen för att det ska bli en mer rättvis vård av jämn och hög kvalitet.

Herr talman! Statsministern säger här att regeringen inte kan styra över krig och fred men att han kan göra allt rätt här hemma, så låt oss prata om hur det är här hemma.

Här har regeringen lagt fram en budget som slår hårt mot dem som bor i hyresrätt och åker kollektivt. Inte sällan är det hårt arbetande kvinnor i äldreomsorgen, i vården eller i förskolan. De blir nu utan elstöd, de får dyrare bussbiljett och de får slita hårdare för att få pengarna att räcka.

Arbetarkvinnorna är förlorare i Kristerssons och Åkessons budget. Är det att göra allt rätt här hemma? Är det inte så att just dessa kvinnor, som arbetar som hårdast, förtjänar mer och att det faktiskt är de som skulle behöva de här stöden som mest?

Herr talman! Först vill jag säga att elstödet, det retroaktiva elstödet för de här kalla och dyra vintrarna, alltså går till alla som har en egen elräkning – av rätt uppenbara skäl – så det träffar rättvist.

Jag tycker att man måste bredda frågan. Att göra allt rätt här hemma i otroligt oroliga och ovissa tider internationellt handlar om att värna den svenska ekonomin och om att få ned inflationen så att inte allting blir 10 procent dyrare varje år.

Vi sänker matmomsen och återställer en del av köpkraften. Vi sänker arbetsgivaravgifter så att fler kan anställa yngre personer. En vanlig tvåbarnsfamilj har fått 5 000 kronor mer i plånboken varje månad under den här regeringen. Vi ökar rörelsefriheten för helt vanliga hårt arbetande svenskar.

Jag ser att frågeställaren skakar på huvudet, men jag vet att det är på det här sättet, och ni hade inte ens kunnat lägga de här propositionerna på riksdagens bord, för ni hade inte varit eniga på er sida.

(Applåder)

Herr talman! Trots att vi fortfarande befinner oss i en lågkonjunktur och det är en väldigt orolig omvärld kan vi i den senaste rapporten från Arbetsförmedlingen se att arbetslösheten sjunker och är den lägsta på två år. Det är ett tydligt tecken på att regeringens och Sverigedemokraternas arbetslinje ger resultat, till skillnad mot Socialdemokraternas tidigare, dysfunktionella, bidragslinje.

Det var en linje som man drev i åtta år och som lämnade efter sig en av Europas högsta arbetslöshetssiffror och placerade tusentals människor i ofrivillig långtidsarbetslöshet. Det ska tilläggas att en stor del av detta skedde under en högkonjunktur.

Herr talman! Det är för tidigt att ropa hej, och mycket kan fortfarande hända även om vi ser att det går åt rätt håll. Min fråga till statsministern är: Vilka åtgärder blir viktigast framöver för att fortsätta bekämpa arbetslösheten och få folk i jobb och sysselsättning?

Herr talman! Vi är på vår sida överens om att vi behöver en robust akassa som hjälper människor när de förlorar ett jobb på väg till nästa jobb. Akassan är otroligt viktig, för utan den kommer människor inte att våga ta chanser och ta risker och ta ett nytt jobb och flytta. Det är dock lika viktigt att akassa inte blir en långvarig försörjning, utan man ska tillbaka till arbete. Därvidlag har den gamla bidragspolitiken varit helt förödande.

Så länge det finns jobb att söka i landet – och det finns många landsändar som dagligen vittnar om behovet av att få arbetskraft till sina orter – kan man inte sitta långvarigt arbetslös i en annan del av Sverige. Det är en del av den strukturella arbetslöshet som inte minst gäller många som har kommit till Sverige och inte talar bra svenska eller har högre utbildning. Det är ett sådant slöseri med skattebetalarnas pengar och med deras förmågor.

De stora framtidsfrågorna är bidragsreformer som omöjliggör detta och en ekonomisk politik som får igång hjulen och tillväxten i Sverige på en permanent högre nivå.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte bara statsminister Ulf Kristersson som ska kunna ta en promenad i skogen, laga en hemlagad måltid, åka på semester med sin familj, ta en lite för lång dusch ibland eller något annat så självklart som att ha en inkomst att leva på och ett meningsfullt arbete att gå till eller att få bra vård.

Även personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva i denna frihet och självständighet, men det gör de inte i dag. Färre får personlig assistans och ledsagning, och de får avslag gällande färdtjänst. Döva kan vakna från en operation och inte ha en tolk bredvid sig, och elever med NPF-diagnoser som autism och adhd får inte stöd i tid.

Många lever i fattigdom och är långtidsarbetslösa, och assistansersättningen är för låg, så personliga assistenter är bland de fattigaste arbetarna i Sverige.

Min fråga är: Tycker statsministern att han har gjort allt i sin makt för att förbättra livsvillkoren för dessa människor så att de också kan leva ett liv i frihet och självständighet?

Herr talman! Först vill jag reservationslöst instämma i att det är lika viktigt för alla människor att få leva sitt liv fullt ut, så långt det bara är möjligt. Har man funktionsnedsättningar har vi ett extra stort ansvar för detta. Låt mig kvittera den uppfattningen.

Många saker måste göras, till exempel att få en diagnos i tid och att få sjukvårdsinsatser i tid. Ett exempel är att vi har satsat mycket kraft på barn- och ungdomspsykiatrin.

Det handlar också om att ha robusta och respekterade system, det vill säga att det ska finnas assistans för den som verkligen behöver det. Det betyder också att vi måste vara noggranna med att det inte missbrukas och fuskas. Även här har vi sett betydande fusk och betydande missbruk av ersättningar som är livsviktiga för andra människor. Därför har vi varit tuffa mot dem som missbrukar systemen.

Allt detta är kärnan i det svenska välfärdssamhället: varför vi måste arbeta och få skatteinkomster. Därför är arbetslinjen så viktig.

(Applåder)

Herr talman! Regeringen såg tillsammans med Socialdemokraterna till att många tonåringar utvisades. Det var tonåringar som hade haft sin uppväxt och bakgrund här i Sverige.

Nu får de inte komma tillbaka. Regeringen säger att det bara är att söka, men de får inte komma tillbaka. De får inte lov att studera här om de har för stark anknytning till Sverige. Anknytning är ett hinder för att komma tillbaka. Den här frågan vill jag ha ett svar på.

Frågan handlar inte om den påstådda pausen, utan frågan handlar om en nödvändig lagändring. Är statsministern redo att ändra migrationslagstiftningen så att tonåringar inte längre ska straffas när de söker sig tillbaka till Sverige för att de har anknytning och familj här i Sverige?

Det här är en ja-eller-nej-fråga. Det är inte fråga om den gamla lagstiftningen eller den påstådda pausen, utan det är fråga om huruvida ni är redo att ändra lagstiftningen så att tonåringarna inte längre straffas för sin anknytning när de ansöker om att få komma tillbaka till Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Den här frågan påminner om en tidigare fråga.

Vi är i grund och botten oeniga om själva invandringspolitiken. Ni förefaller, precis som Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vilja gå tillbaka till en gammal och ohållbar invandringspolitik. Det vill inte vi.

Med detta sagt har vi aviserat att vi ska lägga fram en proposition, som ska behandlas i denna kammare denna sommar – om riksdagen vill komma tillbaka tidigare från sitt sommarlov. Så kan beslut fattas om en bättre ordning som gör att ett antal unga vuxna inte kommer att drabbas på det sätt de gör i dag. I väntan på detta har Migrationsverket bestämt att inte fatta några nya utvisningsbeslut.

Vill man sedan komma som arbetskraftsinvandrare till Sverige, vilket är möjligt och lagligt, ska man leva upp till ett antal krav för att få göra det. Där ska vi i första hand satsa på människor som tillför kompetens som vi annars inte har i Sverige.

(Applåder)

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.