Statsministerns frågestund

Herr talman! Vi befinner oss i en tid av fortsatt ekonomisk kris, nu dessutom med ett sannolikt tullkrig, som påverkar Sverige och hushållen. Många familjer har under lång tid kämpat med skenande matpriser och allt högre boendekostnader. I alla våra grannländer har staten gått in och stöttat barnfamiljer ekonomiskt i kostnadskrisen. Resultatet av att statsministern och regeringen i Sverige inte väljer att prioritera barnfamiljer är ökade klyftor, ett Sverige som glider isär och nu Nordens högsta barnfattigdom. Det är inget annat än en skandal.

I går, den 9 april, bjöd organisationen Makalösa Föräldrar därför på grötlunch här utanför riksdagen. De gjorde det för att protestera mot att Sverigedemokraterna och regeringen avvecklar det förstärkta bostadstillägget från den 1 juli. Jag vet inte om statsministern var där och förklarade varför avskaffandet av det förstärkta bostadstillägget är ett viktigt beslut; sannolikt finns det ingen annan som vet det bättre.

Jag var där. Jag träffade Caroline Öberg. Hon är en ensamstående mamma som bor i Flen med tre barn. Hon jobbar och försöker få allt att funka. Hon går redan back, men med regeringens budgetförslag kommer hon att förlora ytterligare 1 000 kronor i månaden. För henne, och för många andra, är det här en smärre katastrof.

Det förstärkta bostadstillägget betalas ut till ungefär 100 000 barnfamiljer. För många är det livlinan som gör att de kan sätta mat på bordet. Det är ett tillägg för den som har en låg inkomst som inte täcker boendekostnader eller övriga levnadsomkostnader. Att ta bort det förstärkta bostadstillägget är ett slag mot ensamstående mammor som Caroline.

Mina frågor till statsministern är: Vad är motiveringen till att avveckla det förstärkta bostadstillägget, och vad mer ska Caroline och andra ensamstående föräldrar spara in på? Redan i dag avstår var tredje ensamstående förälder måltider för att barnen ska få äta sig mätta.

Herr talman! Jag börjar med den komplicerade tullfrågan och med handelsfrågorna, som nu står på högkant. Det kommer nya besked om inte varje timme så i alla fall varje dag. Vi har just samlat den samlade svenska exportbranschen – alltså fackföreningar, branschorganisationer och enskilda företag, som i mycket hög grad är konkurrensutsatta i den internationella handeln – och diskuterat igenom vad Sverige och EU nu gör för att minimera risken för ett bredare handelskrig mellan Europa och USA. Det är ju redan ett faktum att USA och Kina befinner sig i den situationen. I går kom ett åtminstone tillfälligt glädjande besked om att det ser ut som att det finns möjligheter till förhandlingar mellan EU och USA.

Frihandel är ett svenskt kärnintresse. Vi tycker ju olika i många olika politiska frågor, men frihandelsfrågan förenar svenska partier, svensk arbetsmarknad och svenska branscher. Det är otroligt viktigt. Jag vill säga detta, för det påverkar svensk ekonomi väldigt mycket – 54 procent av bnp bygger på export.

Den stora uppgiften vi hade var att få ned inflationen. Det var inflationen som drev många svenska hushåll in i mycket små marginaler. Dessutom gör ju inflation att det är svårt att agera med finanspolitiken, så det var en viktig svensk uppgift att få ned inflationen. Den uppgiften har vi lyckats med. Det betyder dock inte att saker har blivit billiga, utan det betyder att saker slutar bli ännu dyrare efter hand. Det var hur som helst mycket viktigt.

Vi har goda statsfinanser i Sverige. Det gör att vi kan agera när det behövs. Det betyder inte att man kan ge allt till alla. Man kan inte ha höga bidrag som förblir sådana under mycket lång tid. Tillfälliga insatser måste vara tillfälliga. Vi har dock potential att agera om saker och ting skulle bli värre än de är just nu. För dagen är den allra viktigaste uppgiften att se till att inflationen bekämpas och att vi kan använda styrkan i svensk finanspolitik.

(Applåder)

Herr talman! Längre ifrån frågan kan man knappast komma. Jag frågar därför statsministern ännu en gång: Vad är motiveringen till att avveckla det förstärkta bostadstillägget, som just nu är en livlina för Caroline Öberg och 100 000 andra ensamstående mammor och barnfamiljer? Det är detta som får ekonomin att gå ihop. Många har redan ett underskott, och det här puttar dem över kanten. Jag vill gärna ha ett svar på den frågan, och jag vet att Caroline Öberg med flera är minst lika nyfikna.

Herr talman! Jag tog Lena Hallengren på orden. Frågan började med risken för handelskrig och tullar och den sortens frågor. Det påverkar svensk ekonomi väldigt mycket. Det riskerar att driva upp inflationen igen och att driva ned konjunkturen igen. Detta kräver att vi har beredskap för att handla om det händer någonting. Om vi i största allmänhet hade använt de goda svenska statsfinanserna till att säga ja till alla bidragsökningar hela tiden, som en del vill, hade vi inte haft goda statsfinanser.

Vi kommer att återkomma med den samlade vårpropositionen om bara några dagar. Då kommer helheten att framkomma. Det är viktigt så.

En väldigt viktig sak i årets budget var att vi sänkte inkomsterna av arbete för väldigt många människor. Det ökar marginalerna för de människor som har varit mest drabbade av hög inflation, nämligen de som inte har bidragsinkomster som följer med inflationen uppåt. Nu är det dags för löntagarna i Sverige att få det bättre än vad de haft det tidigare.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterade att statsministern sa att regeringen har sänkt arbetsinkomsterna. Jag vill förtydliga att han menade skatten på arbetsinkomster.

I går debatterade jag med Magdalena Andersson i SVT:s Aktuellt. Där påstod hon att regeringens politik har lett till att tusentals färre arbetar i den svenska sjukvården. Jag ifrågasatte det påståendet. Min bild är att det är ett falskt påstående. När jag bad Magdalena Andersson att uppge varifrån hon fått dessa siffror hänvisade hon bland annat till Region Skåne. Där, visar det sig, har man i stället under de senaste 26 månaderna haft en nettoökning av vårdpersonal – 656 fler sjuksköterskor, 156 fler läkare med specialistkompetens, 263 fler undersköterskor och 58 fler psykologer. Detta får alltså anses vara ett minst sagt dåligt exempel för att underbygga påståendet att tusentals färre arbetar i den svenska sjukvården.

Herr talman! Likväl var det detta Magdalena Andersson påstod: att regeringens politik har lett till att tusentals färre arbetar i den svenska sjukvården.

Min raka fråga till statsministern är: Stämmer detta påstående?

Herr talman! Jag uppskattar korrigeringen. Ibland kan ett försvunnet ord ha viss betydelse. Vi sänkte alltså skatten på arbetsinkomster, inte arbetsinkomsterna. Jag uppskattar att man lyssnar bättre än jag lyckades formulera mig.

Jag såg inte denna berömda debatt i går. Men jag har hört talas om den, och det jag har hört väcker både viss förvåning och en del frågor. Att man tycker olika i politiken är en sak. Men att man uppger helt olika siffror på hur verkligheten ser ut är något annat, och det försämrar möjligheten att ha en vettig debatt om vad man vill åstadkomma.

Det fanns starka skäl när vi för ett år sedan enades om att ge stora tillskott till landets regioner för att undvika att de skulle hamna i ett läge där de skulle behöva säga upp personal inom sjukvården på grund av temporära utgiftsökningar som berodde på hög inflation. Detta gjorde vi då, och min bild så här efteråt är att det har fungerat väl. Pengarna kom väl till pass, användes på rätt sätt och begränsade absolut dessa risker.

Jag såg som sagt inte debatten i går och har inga exakta siffror på detta. Men att det skulle vara tusentals som har sagts upp är helt enkelt felaktigt. Jag tycker att någon ska ta fram de exakta siffrorna, och jag förstod att det även i tv i går fanns ett intresse av att få fram dessa. På det sättet kan vi ha en seriös diskussion om exakt vad som hände, vad pengarna gjorde för nytta och vilka behov det fortsatt kan finnas framöver.

Herr talman! Detta var en detalj, men det är ganska allvarligt när ledande politiker vilseleder med tveksamma eller kanske till och med direkt felaktiga påståenden i debatten.

Nästa år är det val, och jag undrar om statsministern har lust att resonera lite om vad vi behöver göra och kan göra för att garantera en valrörelse där väljarna inte utsätts för vilseledande eller direkt falsk information.

Herr talman! Detta är en stor fråga och en diskussion som pågår i ganska många länder just nu. I Europeiska rådet har vi flera gånger diskuterat hur vi ser till att demokratier har demokratiska val och varken utsätts för internationell påtryckning eller på ett onödigt sätt själva medverkar till ett slags förflackning av samtalsklimatet.

Min bild är att två saker krävs. För det första krävs en väldigt noggrann kontroll av risken för utländskt inflytande in i europeiska demokratiers valrörelser. Det är många som är på denna fråga, och det handlar om både avsiktlig desinformation och snabbt spridande av felaktig information via sociala medier. Detta är allvarligt.

För det andra måste vi själva se till att ha en anständig ton i debatten så långt det är möjligt, försöka diskutera riktiga fakta och inte sprida felaktigheter. Denna uppgift kan man inte delegera till någon annan, utan här måste man hela tiden se sig själv i spegeln.

Jag tycker att gårdagens diskussion var ett bra exempel på att man ska granska fakta ordentligt.

(Applåder)

Herr talman! Världsläget är oroande. USA har en president vars oberäknelighet skapar stor osäkerhet i hela världen. Folk ser sina besparingar gå upp i rök när börsen åker jojo, vilket väcker oro.

Även i Sverige hopas problemen, och det är inte bara beroende på utomstående faktorer. Matpriserna är otroligt höga, och många människor går hungriga. Var tredje ensamstående mamma går hungrig för att barnen ska få äta sig mätta. Jag har själv fått detta berättat för mig av mammor.

De skattesänkningar regeringen har genomfört gynnar främst de allra mest välavlönade, däribland statsministern själv. En brevbärare eller undersköterska får kanske råd med ett eller två paket kaffe till i månaden med den skattesänkning de har fått.

För någon vecka sedan bjöd regeringen in matjättarna för samtal, och enligt Icas vd, som var med, ställde regeringen inga som helst krav på dem. När jag frågade landsbygdsministern sa han också att regeringen inte ställde några som helst krav.

Vänsterpartiet har lagt fram en rad olika förslag för att stärka konkurrensen på livsmedelsmarknaden. Nu frågar jag statsministern: Vad tänker statsministern göra? Vad är regeringens plan?

Herr talman! Låt mig först vidimera att det är enormt stökiga tider i världen. Vi har Rysslands krig mot Ukraina, och jag brukar säga att hur detta krig slutar kommer att påverka säkerheten i vår världsdel för en generation framåt. Till detta kommer alla oklarheter inom handelspolitiken och risken för handelskrig på fler ställen.

I Sverige finns ett genuint Team Sweden. Vi står gemensamt upp för Ukraina, och de allra flesta av oss står upp för frihandel. Detta är otroligt värdefullt.

Om andra saker tycker vi olika, till exempel skattesänkningar. Några vill helst höja skatten, medan regeringen är noga med att sänka skatten för dem som arbetar så att de får mer pengar i plånboken. Detta har vi gjort ett par gånger, och det har kompenserat för en del av den höga inflationen. Löntagarna får ingen automatisk kompensation vid hög inflation medan bidragssystemen ofta är kopplade till inflationen. Det var löntagarnas tid nu, vilket var otroligt viktigt.

Sverige har ett antal branscher där konkurrensen är svagare än i andra branscher. Livsmedelsbranschen är en sådan. Matpriskollen gör mycket stora insatser, och deras budskap till konsumenterna är: Var mer otrogna! Gå och handla där det är billigt! Pressa butikerna till lägre priser!

Politiken lägger sig inte i enskilda butikers prissättning, och det ska den inte heller göra i ett land som vårt. I de länder som har prövat detta har resultatet blivit dåligt. Men konsumenterna är viktiga, och livsmedelsstrategin är viktig. Det är också viktigt att öka konkurrensen i Sverige. Därför markerar regeringen att vi tycker att det här är viktiga frågor, men vi går inte in och sätter priset på enskilda produkter. Ytterst är det konsumenterna som har och ska ha makten, men vi kan öka incitamenten för konkurrens i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror inte att statsministern hörde min fråga. Jag sa att Vänsterpartiet har lagt fram en rad olika förslag för att stärka konkurrensen inom livsmedelsbranschen, och statsministern svarar att det är konsumenterna själva som ska lösa detta genom att gå och handla någon annanstans. Var ska man gå och handla när nästan alla affärer ägs av tre bolag? De har oligopol, vilket är nästan samma sak som monopol.

Jag frågar igen eftersom jag inte fick något svar. Statsministern sa att regeringen vill stärka konkurrensen, men vilka konkreta förslag för detta lägger man fram? Jag hörde inget om det, så kan jag få ett svar av statsministern på min fråga?

Herr talman! Ytterst handlar det om vilka företag som sätter upp och säljer livsmedel. Det räcker att se på min egen hemstad Strängnäs. Där finns flera alternativ till de stora matjättarna. Det går alldeles utmärkt att gå och handla på billigare ställen. Matpriskollen tycker jag har en viktig poäng. Vi tenderar att vara väl konservativa i våra val av matbutiker. Det skulle öka konkurrensen om man oftare gick och köpte där det var billigast. Det är ett sätt.

Lokalpolitiker kan vara generösa genom att skapa förutsättningar för att starta nya butiker. Bara genom att använda sitt planmonopol kan de öka möjligheterna till konkurrens. Det är ytterligare ett sätt. Att se till att den svenska livsmedelsproduktionen är allmänt konkurrenskraftig är också ett sätt att öka konkurrensen i hela branschen. Det finns många sätt att göra det på.

Vad ni alltid antyder, Samuel Gonzalez Westling, är att någon ska gå in och göra prisregleringar. Det är alltid det som kommer tillbaka, men det fungerar inte. Det har gång på gång kommit tillbaka samma sak.

(Applåder)

Herr talman! Sverige jobbar när Sverige är som bäst, skrålar statsministerns ungdomsförbund. Centerpartiet håller med. Men tyvärr har en halv miljon svenskar inte något jobb att gå till, och de arbetslösa har blivit 105 000 fler sedan Tidöregeringen tillträdde. Detta sker samtidigt som den ekonomiska och politiska utvecklingen i världen skiftar från dag till dag.

I det här läget är det därför viktigt att regeringen agerar kraftfullt för att på andra sätt ta bort hinder som gör att svenska företag inte kan växa och anställa och fokuserar på en politik som sänker kostnaderna för små och växande företag.

Tyvärr gör regeringen tvärtom. Sedan regeringen tillträdde har arbetsgivaravgifterna ökat med över 10 miljarder kronor. Det betyder att ett kafé med tre unga anställda betalar 100 000 kronor mer i skatt i dag än vad de gjorde innan Tidöregeringen tillträdde.

Jag undrar om statsministern är beredd att lyssna in ungdomsförbundets låt Sverige jobbar och sänka kostnaderna för företag som vill anställa för att fler företag ska vilja växa så att fler har ett jobb att gå till. Sverige är ju som bäst när Sverige jobbar.

Herr talman! Att den här regeringen gillar att Sverige jobbar och gärna ser att ännu fler jobbar tror jag är ganska väl känt. Det är därför vi bland annat för en skattepolitik som systematiskt uppmuntrar människor att ta ett extra arbetspass när det behövs och få behålla lite mer pengar i plånboken.

Den svenska arbetslösheten är ganska tudelad. Det ena handlar om det vi kallar för strukturell arbetslöshet, som är långvarig och bygger på skäl som inte har med konjunkturen att göra. Det handlar i mycket hög grad om invandring, dålig integration, dåliga språkkunskaper och dåliga andra kunskaper. Arbetslösheten är tre gånger så hög bland utrikes födda i Sverige som bland inrikes födda, och den är fyra gånger så hög i utanförskapsområden. Det här är ett långvarigt integrations- och invandringsmisslyckande som framför allt måste lösas genom att inte ytterligare bygga på det utan lära människor svenska.

Det andra handlar om konjunktur, och där kommer regeringen tillbaka i vårpropositionen med konjunkturstimulanser för att motverka arbetslösheten.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår att det finns mycket konjunktursatsningar som ska göras, och det pratas mycket om mer svenska. Men jag vill gå tillbaka till frågan: Hur kommer det sig att en regering som vill att folk ska komma i jobb och som tror att det är företagen som skapar jobb väljer att göra det dyrare för företagen att anställa?

Herr talman! Med all respekt: Centerpartiet återkommer alltid just till arbetsgivaravgifterna för unga människor. Ärligt talat handlar det om mycket bredare saker när det gäller vilka som anställer i Sverige.

Även om jag skulle acceptera detta har jag en motfråga, för i grund och botten är jag för att sänka alla skatter som kan sänkas utan att det får allvarliga andra konsekvenser: Med vilka på den vänstra sidan skulle ni i Centerpartiet ha någon som helst chans att sänka kostnaderna för svenska småföretag?

(Applåder)

Herr talman! I går träffade jag organisationen Makalösa Föräldrar, som bjöd på grötlunch här utanför Riksdagshuset. En av föräldrarna, en ensamstående mamma med en tillsvidareanställning, berättade att hon hade slutat att äta frukost och enbart äter ägg till middag för att kunna se till att hennes son får ordentlig mat. Trots detta går hon back varje månad med 4 000 kronor. En genomsnittlig medlem i Makalösa Föräldrar har två barn, tjänar 25 000 kronor i månaden och går back drygt 3 000 kronor varje månad.

I sommar tar regeringen bort det tillfälliga bostadsbidraget, och då försvinner ytterligare mellan ett par hundra kronor och över 1 000 kronor varje månad för Sveriges mest utsatta barnfamiljer.

Min fråga till statsministern är: Vilka konkreta åtgärder kommer regeringen att genomföra för att hjälpa de barnfamiljer i Sverige som har låga inkomster?

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Herr talman! Som jag sa återkommer regeringen i vårpropositionen med den samlade politiken på detta område, men det är väl känt att vi tar med oss några grundläggande fakta in. Det första är att vi ärvde en 10procentig inflation av den förra regeringen – 10 procent! Att få stopp på den utvecklingen var det absolut viktigaste vi kunde göra också för landets alla barnfamiljer. Annars skulle allt fortsätta att bli dyrare hela tiden.

Vi hade svårt att använda styrkan i de svenska statsfinanserna på grund av risken för att elda på inflationen. Nu har vi vunnit den kampen, i alla fall just nu. Men nu finns det nya risker internationellt som kan spä på inflationen igen. Att bekämpa inflationen är det allra viktigaste vi kan göra.

Vi sänker skatten för dem som jobbar så att de som tidigare inte har fått kompensation för inflationen nu får en chans att öka sin köpkraft. Det är vad regeringen gör.

(Applåder)

Herr talman! Jobbskatteavdraget ger ungefär en hundralapp mer i månaden för en barnmorska medan det tillfälliga bostadsbidraget, som nu försvinner, kunde ge mer än en tusenlapp i månaden till samma förälder. Den diskrepansen är avgörande för väldigt många föräldrar.

Jag undrar: Hur ska regeringen kompensera de barnfamiljer som förlorar en avgörande inkomst i form av tilläggsbidraget?

(Applåder)

Herr talman! Som jag sa kommer vi tillbaka till den samlade bilden av den ekonomiska politiken i vårpropositionen. Det är så det fungerar i Sverige. Då kommer man att se helheten.

Däremot är det alldeles uppenbart att det ibland införs tillfälliga förstärkningar av olika orsaker. Då ska man också våga stå för att det var en tillfällig förstärkning under en begränsad tid och att den kommer att upphöra. Man går tillbaka till ordinarie politik – arbete, lagom beskattning, utbildning och alla de saker som gör att folk kan stå på egna ben. Det är den viktigaste insatsen.

(Applåder)

Herr talman! Statsministern har tidigare beskrivit Stockholm som Socialdemokraternas skyltfönster. Vårt Stockholm kan bättre, hette det i deras valprogram för 2022. Kanske var det vad många hoppades på när Socialdemokraterna tog över makten både i Stadshuset och i regionen efter förra valet. Men det som händer nu är att man slår undan benen för kvinnovården, skär ned på kollektivtrafiken och minskar antalet ordningsvakter.

Framför allt ser vi hur Socialdemokraterna, i ekonomiskt tuffa tider, efter en lång tids inflation och nu stor osäkerhet på de globala marknaderna, slår hårt mot hushållens plånböcker med höjd skatt. Jag undrar därför: Hur ser statsministern och regeringen på den ekonomiska politik som bedrivs i Stockholm just nu?

Herr talman! Först vill jag bara, för att undvika missförstånd, säga att jag verkligen gillar Stockholm. Jag bor visserligen i Strängnäs, men jag har bott länge i Stockholm och kommer kanske att bo här igen.

Jag har jobbat intensivt med politik i Stockholm med de allra svåraste sociala problem som en storstad har. Jag gillar Stockholm, men jag är bekymrad över den politik som förs just nu därför att den motverkar den politik som vi försöker föra nationellt. Det gäller ekonomin, utan tvekan. När vi sänkte skatten för dem som jobbar för att kompensera för den höga inflationen höjde Stockholm skatten och motverkar detta, i den stad som kanske är dyrast i Sverige att leva i. Det är inte bra politik.

När vi anställer fler poliser minskar Stockholm antalet ordningsvakter, vilket motverkar den politiken.

När vi vill korta köerna tar Stockholm bort olika vårdcentraler och olika vårdval. Det är också dålig politik.

Stockholm har rätt att fatta beslut själv, men det hade varit bättre om Stockholm medverkade till den politik som vi för nationellt.

(Applåder)

Herr talman! Behovet av ett starkt totalförsvar har blivit alltmer brådskande.

Vi kristdemokrater menar att försvarsförmågan inte enbart handlar om militära resurser utan om att bygga en stark samhällsgemenskap där våra medborgare, oavsett bakgrund, känner sig delaktiga i att försvara vårt land, våra värderingar och vårt sätt att leva.

Vi kristdemokrater har nu föreslagit reformer för att stärka känslan av samhörighet genom utökad civilplikt, införandet av ett civilt hemvärn och återkommande allmänna övningar i varje civilförsvarsavdelning – en kombination av åtgärder som vi menar kan återuppbygga det svenska folkets känsla av gemensamt ansvarstagande i samhällskritiska funktioner i tider av krig och kris.

Hur ser statsministern på sambandet mellan samhällsgemenskap och försvarsvilja? Vilken roll spelar det civila samhället i att bygga upp en bredare nationell motståndskraft?

Herr talman! Det var kanske en så kallad ledande fråga.

Jag är positiv till detta. Jag tror att det är viktigt. Inte minst Ukraina lär oss ju att stark sammanhållning, en demokrati värd att slåss för och ett land värt att slåss för – även om allt inte är perfekt; det är det inte i något land – är fundamentalt för befolkningens vilja att göra uppoffringar.

Värnplikten är viktig för att unga killar och tjejer ska tycka att det är värt att göra den personliga uppoffringen att göra saker med vapen i hand.

Civilplikten är viktig. Det finns ju skäl till att vi har en minister för civilt försvar för första gången sedan i princip andra världskrigets dagar. Han tar civilförsvarsfrågorna på mycket stort allvar.

Vi återaktiverar civilplikten. Vi gör det steg för steg med räddningstjänst, elförsörjning och den sortens saker.

Allt det här syftar till att visa att man på olika sätt kan göra stor nytta för sitt land, men det bygger på att man är beredd att uppoffra en smula av sin egen personliga bekvämlighet för landets bästa.

(Applåder)

Herr talman! Hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt jämställdhetsproblem och också ett av vår tids svartaste brott. Det involverar ofta flera gärningsmän. Både män och kvinnor stöder de här isolerande, kontrollerande och hotfulla situationerna och många gånger våldet, och det pågår år efter år mot samma människor.

Kampen för de här personerna måste föras uthålligt och envist. Den egna familjen är i det här fallet inget skydd och inget stöd bort från våldet. De är ju själva förövare – föräldrar, syskon och stora delar av släkten begår dessa brott om och om igen i stället för att hjälpa. Det är en systematisk kollektiv uselhet, rent ut sagt.

Min fråga till statsministern är: Hur arbetar regeringen för att bekämpa och förebygga hedersrelaterat våld och förtryck?

Herr talman! Svaret är att vi gör det på många sätt.

De som tittade eller lyssnade på Fadimedagarna för bara några månader sedan fick en ganska bra beskrivning av allt det vi gör, inklusive att betrakta det som en egen del i jämställdhetspolitiken.

Allt det som nämns här är det som gör just hedersbrott så speciella. Det finns en bredare kontext. Andra hjälper till i brottsligheten. Man normaliserar brotten mot brottsoffret.

Vi nämnde Stockholm alldeles nyss. Jag jobbade i början av 2000-talet med de svåra sociala problemen i Stockholm som socialborgarråd. På den tiden var det kontroversiellt att ens prata om hedersbrott. De finns inte, sa en del. Det var bara en del av mäns våld mot kvinnor, inget annat.

I dag har vi en mycket nyktrare syn på hedersbrott. De finns på riktigt och ska bekämpas på ett särskilt sätt som kräver särskild kompetens. Jag uppfattar att uppslutningen kring att bekämpa hedersbrott är mycket större i dag, och det är många olika samhällsområden där vi har gjort ganska stora reformer för att bekämpa hedersbrotten.

(Applåder)

Herr talman! Matpriser och hyror stiger. Samtidigt påverkar börsfallen svenskarnas sparande. Barnfamiljer, särskilt ensamstående, drabbas hårdast. En rapport från Majblomman och Röda Korset visar hur allvarlig situationen är för många barn.

Trots detta har regeringen inte höjt barnbidraget, något vi socialdemokrater länge föreslagit.

Nu rapporterar medierna att Sverigedemokraterna stoppade en höjning i budgetförhandlingarna, tydligen av rasistiska anledningar.

Jag förstår att statsministern inte kan kommentera förhandlingar. Men kan statsministern svara på om barnbidraget kommer att höjas? Om inte, varför? Förstår statsministern inte hur svårt barnfamiljerna har det?

Herr talman! Det hade varit passande om en del av dem som nu är så otroligt bekymrade över det här läget hade varit lika bekymrade när den andra sidan hade makten och det var mer än 10 procents inflation. Då hörde jag ingenting om detta.

Nu har vi bekämpat inflationen, barnfamiljernas och löntagarnas värsta fiende. Vi har fått ned inflationen, i vart fall nu. Nu ser vi nya risker på den internationella himlen. Då är vi beredda att agera igen.

Att få ned inflationen så att vi kan använda styrkan i de svenska statsfinanserna var den absolut bästa och viktigaste ekonomisk-politiska insats vi kunde göra. Jag har inte riktigt hört det tack som den politiken har förtjänat.

Nu kan vi sänka skatten för dem som jobbar. Vi står beredda att agera kraftfullt om konjunkturen försämras ytterligare och inflationen sticker iväg ytterligare. Men just nu är att få ned inflationen och lägre skatt på arbete det bästa vi kan göra för hårt arbetande barnfamiljer.

(Applåder)

Herr talman! I år firar vi 250-årsjubileet av judiskt liv i Sverige. Detta märkesår har dock fått en sorgkant genom att vi har tvingats bevittna en kraftig ökning av antisemitism i landet på senare tid.

Det finns en mängd olika belägg för att en stor del av den ökande antisemitismen springer ur vissa grupper av relativt nyanlända migranter och att den ofta har islamistiska förtecken.

Sverigedemokraterna tycker naturligtvis att det är helt oacceptabelt att utlänningar missbrukar vår gästfrihet genom att sprida hat och hot mot svenska medborgare av judisk börd. Det är uppenbart att vi behöver fler verktyg för att bekämpa detta.

Nyligen presenterades den så kallade vandelsutredningen. I den finns det förslag som till exempel skulle kunna göra det lättare att avvisa och utvisa utlänningar som visar offentligt stöd för till exempel antisemitiska terrorgrupper.

Delar statsministern vår uppfattning att vandelsutredningen innehåller förslag som skulle kunna vara effektiva verktyg för att bekämpa antisemitismen, och kommer statsministern i så fall att bejaka och lagfästa dessa förslag?

Herr talman! Vi får vara lite noga och dela upp det i två.

Att vi nu firar 250 år av judiskt liv är ett sätt att säga att vi firar livet. Vi uppmärksammar inte bara alla hot som funnits mot judar. Judiskt liv är viktigt i sig och bidrar till Sverige på många olika sätt. Det vill vi uppmärksamma, alldeles oavsett de hot som har funnits och fortsatt finns mot judar. Jag tycker att det är viktigt att säga.

Det andra är att det är väl känt att vi har ständiga problem med antisemitism. De klassiska brukar vara nynazism, vänsterextremism och islamism. Numera är det också människor som är uppfödda och uppvuxna med ett hat mot staten Israel och därför uttrycker sig och agerar antisemitiskt på detta.

Vi har sett slarv eller förfärligheter också i svensk politik alldeles nyligen som är helt oacceptabelt.

Jag tänker inte gå in på hur man ska tolka ny lagstiftning. Men det är klart att om man bryter mot svensk lag och uttrycker sig hatfullt och hotfullt vill man inte leva i ett land med svensk tolerans, och då ska man inte vara här över huvud taget.

(Applåder)

Herr talman! I dag har det gått 14 dagar – alltså två veckor – sedan den svenska journalisten Joakim Medin frihetsberövades i Turkiet. Detta har fått väldigt mycket uppmärksamhet och vållat oro. Jag är övertygad om att vi i denna kammare delar denna oro. Många är djupt oroade och tänker på honom och hans familj i detta känsliga läge.

Jag vet att regeringen prioriterar att få hem Joakim Medin, men hur lång tid tror statsministern att det kommer att ta tills Joakim får komma hem? Hur har Turkiet svarat på de krav man ställt från svensk sida?

I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling (V).

Herr talman! Jag vill först säga något jag tror att alla i grund och botten förstår: I sådana här lägen kan man inte berätta allt som görs. Det är viktigt att säga det.

Vi tar det här på väldigt stort allvar och har gjort det från den allra första dagen. Vi gör stora insatser hela tiden och håller tät dialog med dem som är närmast drabbade av detta. Det går dock inte att resonera om alla de här sakerna offentligt.

Utrikesministern Maria Malmer Stenergard sa häromdagen att det var ett viktigt steg att vi fick konsulärt tillträde, som det heter. Den svenska generalkonsuln i Istanbul fick tillträde. Joakim Medin träffar också sin advokat. Den sortens fundamentala saker är på plats.

Maria Malmer Stenergard har också berättat att hon har kontakt på mycket hög politisk nivå om detta. Det här är dock mycket svårt. Det råder ingen tvekan om det. Han är anklagad för brott som i turkisk lagstiftning är allvarliga – även om vi inte alls delar den synen.

Dessutom sker detta i en tid då det finns allvarliga frågetecken om hur Turkiet agerar gällande rättsstaten. Det är ett svårt läge, men vi gör allt som står i vår makt.

Herr talman! Läget på svensk arbetsmarknad är synnerligen allvarligt. Arbetslösheten går åt fel håll. Samtidigt hittar företag inte den kompetens man söker. Det finns ett enormt kompetensglapp på svensk arbetsmarknad.

Samtidigt finns företagens behov här och nu. Företagen kommer under lång tid att behöva arbetskraft utanför Europa. Företagens oro för det lönegolv som regeringen har aviserat på 35 600 kronor är påtaglig. Detta skulle vara ett hårt slag mot landets jobbskapare och landets företagare.

Min fråga till statsministern är om regeringen är villig att lyssna på Svenskt Näringsliv, landets jobbskapare och landets företagare och dra tillbaka förslaget om ett lönegolv på 100 procent av medianlönen.

Herr talman! Det är lite svårt att fullt ut ta Centerns oro på allvar när de själva har medverkat till så stor invandring till Sverige av människor som inte har de kunskaper som behövs. Arbetslösheten i Sverige är i mycket hög grad ett resultat av en invandringspolitik där människor som saknar rätt kunskaper, utbildning och språkkunskaper inte får jobb på den svenska arbetsmarknaden.

Hade ni varit lite självkritiska hade det ökat er trovärdighet när ni nu är så bekymrade över den svenska arbetslösheten. Det här är i hög grad en strukturell arbetslöshet som handlar om alldeles för hög invandring och alldeles för dålig integration.

Den här regeringen är för högspecialiserad arbetskraftsinvandring som kan förse svensk industri med den kompetens som behövs. Vi är emot att vi ska fortsätta att ta människor utan utbildning och språkkunskaper till Sverige för den sortens jobb där det redan finns många människor i Sverige som skulle kunna ta de jobben.

Om ni ställer upp på den politiken ökar chansen att lösa de här problemen.

(Applåder)

Herr talman! Jag har haft förmånen att få träffa den ukrainske konstnären Gamlet Zinkivskyi här i riksdagen. Han har fått i uppdrag av sina militära befäl att fortsätta sitt konstnärliga arbete i stället för att bidra med vapen i den ukrainska armén och det ukrainska försvaret.

Mina många andra kontakter med Ukraina bekräftar bilden av hur oerhört viktigt det levande kulturlivet är för Ukraina just nu – för totalförsvaret och för det ukrainska folket. Föreställningar är utsålda, och fienden vet om det. De riktar sina vapen mot kulturlivets infrastruktur.

I Sverige växer det väpnade försvaret i snabb takt. Totalförsvaret hänger i viss mån med, men kulturlivet backar kraftigt i Tidöregeringens budgetar.

En del resurser läggs på bevarandet av kulturarvet, och det är jättebra. Min fråga till statsministern är: Har regeringen verkligen ännu inte har förstått hur betydelsefullt det levande kulturlivet är i totalförsvaret?

(Applåder)

Herr talman! Jag uppskattar detta perspektiv. Jag tror att både det levande kulturlivet och att skydda kulturarvet är väldigt viktiga delar i ett lands samhörighet. Vi lär oss ju tyvärr väldigt mycket av Ukraina nu inom alla möjliga olika områden.

Om vi ska vara allvarliga kretsar nästan alla samhällsfrågor på något sätt kring vårt försvar. Det gäller viljan och förmågan att försvara landet, och för att ta det uppenbara gäller det att barn är på säkra skolor när det händer allvarliga saker i omvärlden. Allt detta hänger ihop.

Jag tycker däremot inte att vi har någonting att skämmas för i detta. Varje enskild budget är naturligtvis en prioritering mellan olika saker, men Sverige har ett fantastiskt kulturliv på så många sätt. Att försvara och värna det kulturlivet är absolut en viktig del av den samlade totalförsvarsuppgiften.

Herr talman! Statsministern och jag är årsbarn och tillhör ibland den generation som kallas seniorer – trots att vi både vill och kan fortsätta bidra, eller hur?

När seniorer diskuteras handlar det ofta om vård, omsorg och kostnader. Chansen att bli kallad till jobbintervju efter 50 minskar, trots att företag och organisationer ropar efter den kompetens vi faktiskt besitter.

När boenden och aktiviteter riktas till 60plus, och ibland till 55-plus, förstärks bilden av att ålder hör ihop med passivitet.

Herr talman! Jag undrar hur statsministern ser på seniorers roll i arbetslivet, i civilsamhället och som en fortsatt kraft i Sverige för att ta vara på erfarenheter och engagemang.

Herr talman! Detta är både en politisk fråga och en mer allmänmänsklig fråga om hur vi behandlar varandra. Jag noterar att begreppet senior numera kan betyda att man är riktigt gammal, att man är äldre än andra eller att man har en speciellt värdefull erfarenhet som värdesätts extra mycket – seniora rådgivare, seniora konsulter och alla möjliga saker. Det finns alltså en bredd i tolkningarna av detta.

Jag delar absolut bilden av att det här är ett problem som kanske är extra vanligt i länder som är väldigt modernt lagda, så att säga, och alltid letar efter det senaste. Man tycker alltid att yngre är bättre än äldre.

Detta skapar ibland förutsättningar för yngre att pröva sina vingar, men det kan också sortera bort äldre med erfarenheter. Jag tycker att det just nu är ett ganska väl uppmärksammat problem som både företag, fackföreningar, familjer och civilsamhället har skäl att fundera mycket på.

Politiken skjuter nu sakta men säkert fram pensionsåldern i takt med att vi lever allt längre. Det är en kristallklar signal om att man kan göra nytta mycket längre i svenskt arbetsliv.

(Applåder)

Herr talman! Ny forskning om Raoul Wallenberg visar, i strid med tidigare utredningar, att Sveriges brist på agerande efter hans försvinnande 1945 berodde på att han medvetet övergavs. Redan 1946 prioriterade den svenska regeringen en miljardkredit till Sovjet och bad samtidigt formellt om att Wallenberg skulle dödförklaras. Detta gjordes trots att det fanns tydliga indikationer på att han fanns vid liv i sovjetiskt fängelse.

Dessutom har avgörande uppgifter i ärendet undanhållits i decennier. Chifferfax har hemligstämplats och så vidare. De frågor som Raoul Wallenbergs anhöriga har ställt har ignorerats.

Sveriges kändaste diplomat, som räddade tiotusentals ungerska judar från Förintelsen, förtjänar naturligtvis att detta får klarhet.

Wallenbergs anhöriga kräver nu att alla arkiv öppnas och att en oberoende utredning tillsätts. Det handlar om tusentals sidor som bland annat finns på UD. Är statsministern beredd att agera, ge ett jakande svar och öppna alla svenska arkiv om Raoul Wallenberg som finns?

Herr talman! Jag tänker inte vara domare i dessa mycket svåra frågor. Det är dock väldigt bra att det skrivs, forskas och avslöjas. Sverige som land har starka skäl att idka självkritik för hur vi agerade på den tiden. Utan att vara historiker själv tycker jag att det är helt uppenbart.

Sedan var det frågan om sekretessbelagda sidor. Jag föreslår en mer detaljerad diskussion med utrikesministern och UD om detta. Den bild jag själv har fått är att 170 000 sidor har offentliggjorts. Sekretessprövningen omfattar 65 pärmar. Bara detta säger någonting.

Det finns nu 230 sidor som innehåller uppgifter om enskilda personer som ännu inte har offentliggjorts. Alla de uppgifter som har relevans för själva arbetet om vad som hände med Raoul Wallenberg ska ha offentliggjorts. Det är den bästa kunskap jag har just nu. Men jag föreslår att man diskuterar saken vidare med Utrikesdepartementet.

(Applåder)

Herr talman! När oskyldiga barn mördas i Gaza dör samtidigt vår gemensamma mänsklighet. Varje förlorat liv i denna tragedi är inte bara en förlust för de drabbade utan för oss alla. Världen vi en gång kände har förlorat sin oskuld. Vi står inför en framtid där vårt kollektiva samvete skakar i grunden. Vi kan inte längre blunda för det som sker, utan vi måste stå upp för rättvisa och medmänsklighet.

Vi bevittnar den mest brutala etniska rensningen och folkmordet i modern tid medan regeringen skickar sin utrikesminister till Israel, vilket uppfattas som ett legitimt stöd och diplomatiskt godkännande. Var det verkligen lämpligt eller ens nödvändigt, statsministern, att sända Sveriges utrikesminister till Israel under ett pågående folkmord?

Herr talman! Man kan vilseleda på olika sätt. Man kan säga saker som inte är sanna, eller så undanhåller man viktiga delar av sanningen så att de inte framstår som sanna längre.

Utrikesministern åkte alltså till Israel och till Palestina för att diskutera med båda sidor om vi på något sätt kan bidra ytterligare till att åstadkomma fred, tvåstatslösning, frisläppande av gisslan och återupptagande av humanitärt tillträde. Allt detta diskuterade Maria Malmer Stenergard med sina motparter. Det här är precis vad vi säger inom EU-systemet.

Varför säger man att hon åkte till Israel om man vet att hon åkte till både Israel och Palestina?

(Applåder)

Herr talman! Donald Trumps handelspolitik och tullpolitik påverkar Sverige. Det tror jag att de allra flesta i kammaren är överens om. Och detta sker i en tid med hög arbetslöshet i Sverige. I mitt hemlän Skåne råder massarbetslöshet.

Den amerikanska tullpolitiken riskerar svenska jobb. Företag som Volvo annonserar redan nu att de tänker flytta sin produktion från Sverige. Många andra företag annonserar att de kommer att få betydande svårigheter med de amerikanska tullarna, och finansministern har sagt att det här kommer att påverka den svenska tillväxten negativt.

Statsministern har själv sagt att tullarna är dåliga. Det är de onekligen. Men det krävs mer än ord; det krävs också handling, med tanke på läget.

Vad gör regeringen för att säkra svenska jobb och förhindra att en hög arbetslöshet i Sverige blir ännu högre?

Herr talman! Jag kommer precis från ett möte som regeringen har haft med arbetsmarknadens parter, branschorganisationer och företag som är speciellt kunniga och inriktade på svensk exportindustri. De vet allt om varför tullar är dåliga.

Vi enades om ett stort antal saker. Det kanske viktigaste är att Sverige som land står upp för frihandel. Frihandel är ett svenskt kärnintresse. Vi kan tycka olika om många andra saker på arbetsmarknaden och i politiken, men för frihandel är det Team Sweden som gäller.

Vi var också helt eniga om att göra allt vi kan för att komma tillbaka till förhandlingsbordet med USA, att svara tydligt från EU:s sida men inte eskalera konflikten till ett handelskrig. Vi vill inte att Europa och USA ska hamna där USA och Kina befinner sig just nu.

Nu har ett fönster öppnats. I bästa fall leder det till förhandlingar mellan EU och USA om lägre tullar. Vi intecknar ingen framgång, men det är vad regeringen sysslar med just nu.

(Applåder)

Herr talman! Enligt drivkraftsutredningens schablonberäkning får en familj med fyra barn där ingen i hushållet arbetar ut ungefär 40 000 kronor netto i bidrag varje månad. Familjer med fler barn får ut betydligt mer än så.

Det faktum att bidragstagare lyfter pengasummor som överskrider lönen för en ST-läkare tar bort alla incitament för att skaffa sig en egen inkomst. Under mandatperioden har jag umgåtts tillräckligt mycket med moderater för att förstå att det här kanske även strider mot något som kallas arbetslinjen. Det här vet nog statsministern mer om än jag.

Jag undrar därför om statsministern är villig att gå fram med utredningens förslag om ett tydligt tak för bidrag utan att på förhand sätta nivån på själva taket.

Herr talman! Jag har ägnat många år av mitt politiska liv åt svensk välfärdspolitik, och jag är förtjust i grunderna i svensk välfärdspolitik: en generell politik.

Vi använder skattemedel för att ge sådant till alla som alla ska få tillgång till, det vill säga sjukvård, skola och omsorg. Bidragen är till för att komma tillbaka i arbete. Alla kan hamna i en situation där de inte kan jobba, och då ska de inte stå på bar backe. Bidraget är till för att hjälpa dig tillbaka in till självförsörjning.

Det finns några fundamentala problem just nu. Det samlade bidragssystemet är inte gjort för att man ska leva på bidrag under mycket lång tid. Det är inte gjort så att man ska kunna stapla olika bidrag på varandra och nå inkomstnivåer som inget vanligt jobb kan konkurrera med. Det var orsaken till att vi tillsatte en utredning om bidragstak, om att successivt komma in i de svenska välfärdsförmånerna så att man inte får allt från dag ett i Sverige.

Nu ska vi ta emot utredningarna och se vad vi ska göra med dem. Ambitionen att lösa problemen ligger absolut fast.

Herr talman! Enligt uppgifter i medierna kommer tjänsten som ny nationell säkerhetsrådgivare inte att utlysas. Personen kommer att handplockas till denna tjänst, som också är opolitisk. Troligtvis har ingen i Sverige missat skandalerna som den förra nationella säkerhetsrådgivaren Landerholm har vållat oss. Nu pågår en förundersökning, och åtal har väckts.

Statsministern har tidigare meddelat riksdagen att han räknar med en snabb rekryteringsprocess av den nya nationella säkerhetsrådgivaren.

Det är viktigt att regeringen och statsministern har lärt sig något av det som har skett. Vi har också sett hur Regeringskansliet inte har förmått utlysa tjänster på ett transparent sätt, bland annat har det förekommit uppgifter om att tjänster har utlysts på en Ipad i Regeringskansliet. Det är knappast att betrakta som transparent.

Stämmer uppgiften om att tjänsten som ny nationell säkerhetsrådgivare inte kommer att utlysas?

I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling och Jessica Wetterling (båda V).

Herr talman! Som jag sa häromdagen är det här inte något nytt över huvud taget. Det har sedan en lång tid tillbaka under många olika regeringar funnits ett antal befattningar, ofta kopplade just till säkerhetsfrågor, som är kallelsejobb, inte jobb man söker.

Jag har inte hört något ifrågasättande av utnämning av ny överbefälhavare, utnämning av Mustchef, utnämning av chef för FRA eller utnämning av personer för andra säkerhetskopplade arbeten. Det är normalt i Sverige, och vi kommer att fortsätta att behandla frågan på det sätt som brukar vara normalt i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror inte att vi har fått svar från statsministern på frågan om när Sverige ska agera på tullkrisen. Hemma vid köksborden oroar sig folk för sina besparingar, pensioner och jobb. Jag har träffat många företagare som är oroliga för att osäkerheten kommer att drabba deras investeringar och anställda.

När kommer statsministern och regeringen att släppa vänta-och-se-politiken? Hittills har vi haft hög arbetslöshet – stigande under er tid vid makten. Det har varit svag tillväxt, ett ökat antal konkurser och fallande företagsamhet. När ska ni se till att sänka kostnaderna här, nu och kraftfullt så att svenska företag kan värna svenska jobb och svensk tillväxt under den allvarliga krisen?

Ni har höjt kostnaderna med 15 miljarder. När ska ni sänka dem?

Herr talman! Jag känner mig inte helt övertygad om att ett upphetsat och halsstarrigt beteende är den bästa metoden för Sverige när det gäller att värna våra intressen om världen går mot ett handelskrig.

Jag säger det igen, och jag har sagt det flera gånger: Dra inte förhastade slutsatser! Räkna inte bort den transatlantiska länken i vare sig säkerhetsfrågor eller handelsfrågor, men ta inte heller USA för givet!

Att USA i 80 år har stått för en stor del av Europas säkerhet betyder inte att man gör det i 80 år till. Att USA har varit frihandelsvän i flera decennier betyder inte att USA inte kan återgå till protektionism.

Statsministerns frågestund

Man ska ha ett iskallt huvud i detta och förhandla tillsammans med EU, världens största handelsblock. Man ska vara tuff men också vara beredd att gå till förhandlingsbordet.

Kom tillbaka till frihandelsavtal med USA! Vi ska göra allt vi kan för att värna frihandel som ett svenskt kärnintresse.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.