Särskild debatt om situationen i Mellanöstern
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenAron Emilsson (SD)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lasses (C)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lasses (C)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lasses (C)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenAron Emilsson (SD)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenAron Emilsson (SD)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenAron Emilsson (SD)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenAron Emilsson (SD)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenAron Emilsson (SD)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lasses (C)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Berntsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 90
Anf. 1 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Det är krig i Mellanöstern. Det är ett krig som har dödat fler barn än någonsin, som har dödat fler hjälparbetare än i någon annan konflikt, där fler journalister än någonsin har dödats för att stoppa en oberoende rapportering.
Svältkatastrofen och förödelsen är ett faktum både i Gaza och i Libanon. Vi måste få ett slut på dödandet av alla civila. Israelisk gisslan och palestinska fångar måste bli fria. Högerextreme Netanyahus folkmord måste stoppas.
Det är krig, men vi står i ett läge där det kan bli fred om omvärlden agerar. Hamas och Hizbollahs ledare är döda. Vi kan inte låta vare sig Israel eller terrorgrupper fortsätta att kriga. Den svenska regeringens trötta talepunkter funkar inte. Sverige och omvärlden behöver ett budskap om fred. Sverige behöver sätta blytung press på Israels regering.
Anf. 2 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Den 7 oktober var årsdagen för det värsta massmordet som har begåtts mot judar sedan Förintelsen. 1 200 människor mördades brutalt och över 200 kidnappades. 101 personer hålls fortfarande som gisslan i Gaza, och det är osäkert hur många av dem som är vid liv.
Vi hade inte stått i kammaren och haft denna debatt i dag om det inte hade varit för terroristorganisationen Hamas vedervärdiga attacker. De kommer aldrig och får aldrig glömmas, och Sverige kräver att kvarvarande gisslan omedelbart och ovillkorligen släpps.
Samtidigt är krigets konsekvenser för civila i Gaza ofattbara. Det mänskliga lidandet är ofantligt, och de humanitära behoven är akuta, inte minst för många kvinnor och barn.
För att stödet ska nå fram till behövande krävs kraftiga och omedelbara förbättringar av det humanitära tillträdet. Regeringen har därför aktivt drivit frågan om humanitärt tillträde ända sedan kriget började. Vi gör det direkt i våra kontakter med Israel, och vi gör det tillsammans med andra EU-länder och likasinnade. Ibland sker det offentligt, och ibland på annat sätt. Den här veckan har vi till exempel tillsammans med våra nordiska grannländer publicerat ett gemensamt uttalande där vi uttrycker stor oro över den föreslagna lagstiftningen i det israeliska parlamentet, som i praktiken skulle omöjliggöra UNRWA:s livräddande arbete.
Utöver detta har Sverige sedan oktober 2023 ökat det humanitära stödet med över 540 miljoner kronor för att möta de växande behoven i Gaza. Sverige är en av de absolut största kärnstödgivarna till många av de humanitära aktörer som är på plats i Gaza och räddar liv och lindrar nöd.
Herr talman! Det behövs en omedelbar vapenvila i Gaza i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2735. Regeringen ger fullt stöd till USA:s färdplan, som kräver eldupphör, ökat humanitärt tillträde och omedelbar frigivning av alla som har tagits som gisslan. Detta verkar vi för inom EU, och det är något som jag har lyft i direkt samtal med min israeliska kollega. Men ytterst behövs en politisk lösning på konflikten. En förhandlad tvåstatslösning är den enda hållbara lösningen som innebär att både israeler och palestinier kan leva sida vid sida i fred, frihet och säkerhet.
Därför ser regeringen också med stor oro på det ökade bosättarvåldet på Västbanken och expansionen av de illegala bosättningarna. Såväl ett Hamasstyrt Gaza som den israeliska bosättarpolitiken undergräver möjligheten till en förhandlad tvåstatslösning. Därför var regeringen med och tog fram förslagen för EU-sanktioner mot extremistiska bosättare, och vi kommer att driva på för fler. Hinder för en framtida tvåstatslösning måste rivas.
Vi ser nu en regional upptrappning som är djupt oroande. Regeringen uppmanar därför till besinning. Eskaleringen har resulterat i ett stort antal civila dödade och skadade. Jag upprepade dessa budskap i möten vid öppnandet av FN:s generalförsamling i september och i bilaterala samtal med mina motparter från bland annat Israel och Iran.
Regeringen ser också mycket allvarligt på de snabbt ökande humanitära behoven i Libanon. FN bedömer att 1 miljon människor behöver akut humanitärt stöd och att uppskattningsvis lika många har tvingats på flykt. Därför har Sverige mer än fördubblat sitt humanitära stöd till Libanon.
Herr talman! Jag skulle vilja avsluta inledningsanförandet med att vända blicken från Mellanöstern till Sverige. Det är fullt förståeligt att konflikten i Mellanöstern väcker starka känslor även här. Det ska vara högt i tak också i den här kammaren, men vi kan aldrig tolerera intolerans, hot och hat. Vi kan aldrig acceptera antisemitism och terrorromantik. Vi kan aldrig finna oss i att judiska institutioner blir föremål för attacker och att Iran bedriver terroristverksamhet i Sverige via ombud. Där går gränsen! Den gränsen förväntar jag mig att alla partier i Sveriges riksdag också håller.
(Applåder)
Anf. 3 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Först ett tack till Vänsterpartiet för initiativet till denna mycket angelägna debatt.
Kriget och våldet i Gaza, på Västbanken och i Libanon är den värsta humanitära krisen i vår tid. Över 40 000 döda i Gaza, de allra flesta civila - tiotusentals kvinnor och barn. Hur många får vi kanske aldrig veta eftersom deras kroppar är sönderslitna och begravda i rasmassorna. 80 procent av husen i Gaza är i ruiner, och miljontals människor kommer att vara traumatiserade i decennier framåt. En hel generation barn har förlorat själva lusten att leva.
Frågan är om det som händer i Gaza just nu ens ska kallas ett krig, snarare ett blodbad där bara den ena parten, palestinierna, dör.
Hamas terrorattentat den 7 oktober förra året var en ohygglig handling, som med rätta fördöms av alla demokratiska krafter och av det internationella samfundet. Det ska fördömas oreserverat, och gisslan måste släppas. Men det terrordådet rättfärdigar inte det extrema övervåld som vi har sett från Israels sida under det här året, och det rättfärdigar sannerligen inte bosättarvåldet på Västbanken där militanta bosättare verkar ha fått fria händer att döda, trakassera och fördriva vanliga palestinier som inte har någonting med Hamas att göra. Man bekämpar inte terrorism genom att döda civila kvinnor och barn. Tvärtom! Man sår bara fröet till mer våld.
Nu riskerar detta dessutom att eskalera till ett storskaligt krig mellan Israel och Iran. Det måste förhindras till varje pris. Alla vet att Iran spelar en extremt destruktiv roll i konflikten genom sitt stöd till Hamas och Hizbollah. Det internationella samfundet måste öka trycket på båda parter för att tvinga fram en nedtrappning. Det räcker inte med ord, utan man måste gå från ord till handling.
Tyvärr har den svenska regeringen varit uppseendeväckande passiv och tyst. Det är dags att bryta den tystnaden och agera. Vi har från en enig oppositions sida krävt att Sverige dels driver frågan om att terrorstämpla Irans islamiska revolutionsgarde för att lägga press på Iran, dels driver frågan om att EU ska frysa handelsavtalet med Israel tills Israel lever upp till internationell rätt.
Herr talman! Är utrikesministern beredd att gå från ord till handling? Är hon beredd att driva på för de två konkreta åtgärderna för att få till stånd ökad press på båda parter och för att få till stånd en avtrappning och förhandlingar?
(Applåder)
Anf. 4 Aron Emilsson (SD)
Herr talman! Mellanöstern är en region som under århundraden, närmast sedan tidernas begynnelse, i många fall präglats av konflikt, instabilitet och humanitära kriser. Den komplexa väv av historia, kultur och politik som råder i regionen och inte minst antisemitismen gör att situationen i regionen inte stabiliseras på kort sikt.
Abrahamavtalen var en framgång för normaliserandet av en del relationer mellan flera arabstater och Israel. Men det sjuder och kokar åter under ytan, intensivt, mot bakgrund av det pågående kriget som sliter sönder regionen.
Iran är sedan maktövertagandet 1979 ett ondskans näste i Mellanöstern. Det ser vi gång på gång i hur landet ligger bakom terror, illdåd och anfallskrig inte bara i Mellanöstern utan också på svensk mark, där skjutningar, attentatsförsök och organiserad kriminalitet sker på uppdrag av Iran och dess lakejer.
Iran bistår också Ryssland i dess krig mot Ukraina och har exporterat omfattande mängder drönare. Iran är således inte bara ett säkerhetsproblem i Mellanöstern utan även för oss i Europa, liksom Ryssland omvänt är för Israel i Mellanöstern.
Herr talman! Det nu omfattande kriget som pågår i regionen drivs av Iran. Det är Iran som har understött Hamas och Hizbollah. Det är Iran som understöder huthirebellerna i Jemen, och det är Iran som har attackerat Israel med långdistansvapen på ett sätt som världen inte har sett i regionen på decennier.
Israel, Mellanösterns enda i grunden fungerande demokrati, är det land som tydligast tagit striden mot den islamistiska teokratin i Iran och dess proxykrigare. Israel har moralisk och juridisk rätt att som hem för det judiska folket efter Förintelsen och efter århundraden av förföljelse försvara sig såsom frontstat utsatt för världens värsta terrororganisationer, som dessutom är koncentrerade i dess omedelbara närhet.
Israel är för oss västländer en strategisk allierad som en bastion för demokrati men även underrättelseutbyte, handel och teknologisk utveckling.
Herr talman! Kriget som pågår i Mellanöstern efter Hamas attack mot civila den 7 oktober förra året är brutalt. Civila blir offer i stridigheterna. Det humanitära lidandet är enormt och förstörelsen omfattande, i synnerhet i ett krig som bedrivs i tätbefolkade områden där islamistiska terrorister använder civila som mänskliga sköldar och FN:s faciliteter i sin krigföring.
Även om Israel har vidtagit åtgärder för att minimera antalet civila offer är dödstalen stora och bristen på katastrofbistånd till nödlidande stor, varför ett omedelbart frisläppande av gisslan, tillfällig vapenvila och humanitärt tillträde är kritiskt för att lindra nöd och förhindra fortsatt död. Det vi nu ser utvecklas i Mellanöstern får inte utvecklas till en ny global konflikt där antisemitismen stärks när den visar sitt fula tryne.
(Applåder)
I detta anförande instämde Eric Westroth (SD).
Anf. 5 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! För ett år sedan kallade Vänsterpartiet till särskild debatt i riksdagen. Vi kallade utrikesminister Billström och alla partier för att försöka förmå Sveriges regering att agera för att det inte skulle bli en fullständig katastrof i Mellanöstern.
Ett år senare kan vi tyvärr konstatera att det blev katastrof. Israeliska ministrars uttalanden för ett år sedan om att de skulle stoppa all mat, allt vatten och alla mediciner till Gaza har blivit verklighet. Det lilla området Gaza har bombats mer än några andra platser på jorden, och förödelsen är total. Israels omänskliga svar på Hamas fruktansvärda terrorattack har triggat en våldsspiral i hela Mellanöstern som tagit kriget också till Libanon, Israel, Jemen, Syrien och Iran.
Israeliska apartheidlagar som gör skillnad på olika etniciteter råder i Israel och på den ockuperade Västbanken. Samtidigt har våldet och dödandet på den ockuperade Västbanken nått nya höjder. Det är civilbefolkningen som har drabbats när deras liv slagits i spillror av bomber, skjutvapen och bosättarvåld.
FN har skrikit sig hest för att få Sverige, USA, ja, hela omvärlden att agera. Svaret från Israels regering har blivit att stämpla och förbjuda FN:s generalsekreterare António Guterres samtidigt som FN-medarbetare och FN-soldater attackeras och dödas.
Nu förbereder det israeliska parlamentet en lag för att hindra FN från att ge humanitärt stöd till palestinier. Det är en oacceptabel och cynisk politik i syfte att svälta ett ockuperat folk.
Den svenska regeringen har tillsammans med en lång rad andra västliga regeringar, framför allt den amerikanska, begått en lång rad fel under det senaste året. Den svenska regeringen har fortfarande inte krävt permanent vapenvila. Det visar på den totala bristen på tro på ett fredligt Mellanöstern. Med en dåres envishet har frasen "Israels rätt att försvara sig" upprepats om och om igen samtidigt som civila dött i tusental och Israels regering nu är under utredning i domstolarna ICJ och ICC.
Ni fryste och skar i det svenska biståndet till de främsta biståndsorganisationerna för palestinier, på mycket lösa grunder, samtidigt som FN-organet UNRWA försökte fortsätta hjälpa när nöden är som störst.
Ni har misslyckats med att föra en solidarisk och rättvis utrikespolitik. Ni har sänkt Sveriges anseende i omvärlden, särskilt i muslimska länder. Ni har brutit med den svenska traditionen att stå upp för folkrätten och i stället infört dubbla måttstockar.
Herr talman! Vi hade inte stått i denna debatt i dag om Israels ockupation av Palestina hade avslutats för länge sedan. Sverige måste nu sluta upp bakom den enda fredliga parten i detta läge, staten Palestina. Sverige har erkänt Palestina som stat. Vi borde helhjärtat stödja Palestinas statsbygge så att vi får jämbördiga parter, en tvåstatslösning och i förlängningen ett slut på ockupationen för en hållbar fred för både Palestina och Israel.
(Applåder)
I detta anförande instämde Lorena Delgado Varas (V).
Anf. 6 Anna Lasses (C)
Herr talman! Vi får aldrig glömma människorna - de som dödats, oavsett sida, den gisslan som hålls fången av Hamas och gisslans familjer, de 2 miljoner som är instängda i Gaza under vidriga förhållanden och barnen som inte fått gå i skolan på över ett år. Det är dem det här handlar om, och det är på deras sida vi ska stå.
För Centerpartiet är det glasklart: Folkrätten och den internationella rätten ska följas. Det innebär att Israel har rätt att försvara sig inom folkrättens gränser. Det innebär att hjälpen till nödställda ska släppas fram, att gisslan ska släppas och att hjälppersonal och FN:s fredsbevarande styrkor under inga omständigheter får beskjutas.
Att nå en långsiktig fred kräver en tvåstatslösning där Israel och Palestina måste lära sig att leva med varandra. Debatten fokuseras ofta på vems felet är, vem som är den värsta boven. Titta i stället på vars och ens ansvar! Här är ett axplock.
Det är Hamas ansvar att omedelbart släppa gisslan, att sluta använda civila som mänskliga sköldar och att stå till svars.
Det är Israels regerings ansvar att släppa in hjälp i Gaza, att avsluta bosättarpolitiken på Västbanken och att absolut inte under några som helst omständigheter döda personal i hjälporganisationer eller fredsbevarande FN-trupper.
Det är Israels ansvar att acceptera att organisationen UNRWA krävs för att bygga upp Palestina till en självständig stat.
Det är Palestinas ansvar att börja bygga upp en hållbar struktur för att kunna styra ett land, självklart med stöd från omvärlden.
Det är Israels och Palestinas gemensamma ansvar att acceptera varandra som grannar och med detta respektera varandras gränser.
Det är omvärldens ansvar att inte välja mellan Israel och Palestina utan gemensamt agera för att folkrätten ska följas, stödja arbetet med en tvåstatslösning och se till att det stöd som behövs för att bygga upp Palestina till en demokratisk stat finns.
Och det är Sveriges ansvar att ta på sig ledartröjan, stå upp för folkrätten och agera utifrån detta.
Då krävs det till exempel att vi tar ställning när FN röstar. Det krävs att vi gör allt för att ena EU så att EU kan agera och gå från ord till handling. Det krävs att regeringen tydligt vågar säga ifrån, oavsett vem det är som gör fel.
Hamas gärning den 7 oktober är så nära ren och beräknad ondska mänskligheten kan komma. Man visste vad Israels svar skulle bli. Man visste att man offrade Gazas befolkning. Hamas mål är inte fred utan endast förintelse av staten Israel.
Sverige och resten av världen måste ta ett betydligt större ansvar och agera betydligt starkare än man hittills har gjort.
(Applåder)
Anf. 7 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! I slutet av oktober för nästan exakt ett år sedan besökte jag kibbutzen Kfar Aza nära gränsen till Gaza. Där såg jag förödelsen efter Hamas terrorangrepp den 7 oktober. Inne i ett skyddsrum som brutits upp av terroristerna hade alla familjemedlemmar mördats. Kvar fanns skotthål och blodfläckar. Lukten av ruttnande blod kommer jag aldrig att glömma. Jag glömmer heller aldrig den unge man som hade skadats i striden och vars fru och tre barn kidnappats. Han sa: Jag är inte ens arg. Jag kanske blir arg igen, men jag vill bara få hem dem.
Detta var början på det krig som nu pågår i Gaza och som även har spridit sig till Libanon samtidigt som hotet om ett regionalt storkrig kvarstår. Israel befinner sig i en svår situation, under attack från tre fronter: Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon och Iran, som även finansierar de förstnämnda och många fler terrorgrupper. Samma iranska drönare som används för att döda ukrainare i Ukraina används för att döda israeler i Israel. Samma iranska revolutionsgarde som förra året försökte mörda svenska judar fortsätter sitt mönster att sprida död och terror för att exportera sin revolution.
Som svar på Hizbollahs raketattacker har Israel inlett en motoffensiv i Libanon. Alla som värnar om frihet och demokrati bör stödja Israels rätt till självförsvar, och det är hög tid att terrorlista både revolutionsgardet i Iran och hela Hizbollahrörelsen.
Samtidigt ska det understrykas att Israels självförsvar alltid måste ske i enlighet med folkrätten och internationell humanitär rätt. Processen för en förhandlad tvåstatslösning måste snarast återupptas. Det är den enda realistiska vägen till en hållbar fred.
(Applåder)
Anf. 8 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Det är tyvärr inte första gången jag står i talarstolen och pratar om den humanitära situationen i Gaza, som är en katastrof. Svälten ökar. Israel låter nästan ingen mat komma in i norra Gaza trots att lastbilar står redo bara några kilometer bort.
Detta lämnar 400 000 palestinier med det omöjliga valet att stanna där det råder matbrist eller försöka fly söderut. Men det finns inga säkra platser att fly till. Varje dag förlorar tio barn i Gaza ett eller två ben på grund av bomberna - varje dag. Mer än 17 000 barn har förlorat en eller båda sina föräldrar. Minst 13 000 barn har dödats i Gaza av den israeliska militären - det verkliga antalet är förmodligen betydligt högre.
Herr talman! I skuggan av kriget i Gaza har våldet på Västbanken från både bosättare och militär ökat markant. Palestinska jordbrukares olivlundar sätts i brand, olivfält förstörs av fyrhjulingar, bostadshus demoleras, vägar rivs upp och bilar bränns. Det är ett våld som inte sällan resulterar i dödsfall och skadade. Bosättarnas våld mot palestinier är inte enskilda incidenter av kaos eller spontan aggression. Det rör sig om en medveten, organiserad strategi för att skapa fruktan och fördriva palestinier från deras hem och mark. Ockupationen omöjliggör en rättvis tvåstatslösning och är olaglig.
Herr talman! Trots att vi dagligen får rapporter om katastrofen i Palestina och gång på gång har lyft frågan i denna talarstol fortsätter regeringen att stå passiv inför den fruktansvärda verkligheten i Gaza och utvecklingen på Västbanken. När EU vill införa sanktioner håller man emot. När FN röstar om att avsluta ockupationen lägger man ned sin röst. När FN röstar om eldupphör och om att tillåta humanitär hjälp i Gaza lägger man också ned rösten.
Under det senaste året har fler kvinnor och barn dödats i Gaza än under ett år av någon annan konflikt de senaste 20 åren. Det är inte värdigt en svensk regering att stå så handlingsförlamad i denna situation. Var är Sveriges fördömande av Israels oproportionerliga våld mot den palestinska befolkningen? Hur kommer regeringen att verka för att Israels illegala ockupation, den humanitära katastrofen och de dödliga attackerna mot det palestinska folket, såväl i Gaza som på Västbanken, upphör? Tio barn i Gaza mister ett eller två ben varje dag.
(Applåder)
I detta anförande instämde Lorena Delgado Varas (V).
Anf. 9 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Vi minns alla, hoppas jag, vad som hände den 7 oktober. Beväpnade Hamaskrigare, stenade på dödskult, gick in på Novafestivalen och mejade ned 364 ungdomar som hade technofest. Man tog 251 personer som gisslan, tog dem till Gazaremsan och tryckte ned dem i tunnlarna där. Man dödade sammanlagt 1 200 personer och sårade 5 000. Det var detta som startade det här kriget.
Detta visar vad Hamas är för sorts organisation, vilka mål de har och deras obefintliga respekt för civila liv. Det enda Hamas erbjuder är elände, blod och en perverterad dödskult.
Men i och med 7 oktober har Hamas också utsatt den palestinska befolkningen för enorma umbäranden, vilket vi också ser, som en följd av Israels mycket kraftfulla beskjutning. De civila dödstalen stiger, och stora grupper palestinier befinner sig nu på en mycket liten yta på Gazaremsan. Det är hjärtskärande att se vilka konsekvenser detta krig har fått. Israel har självklart rätt att försvara sig, men det måste ske i enlighet med internationella lagar och regler och med humanitärt tillträde och annat.
Avslutningsvis, herr talman, måste vi också se att alla de grupper som nu attackerar Israel - Hamas, Hizbollah, Islamiska jihad, huthimilisen, Hashd al-Shaabi och så vidare - kontrolleras av Iran. Utan en demokratisering och förändring i Iran så att den iranska befolkningen får leva i frihet och demokrati kommer det aldrig att gå att lösa de andra konflikterna och tragedierna i Mellanöstern.
(Applåder)
Anf. 10 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Regeringen har en mycket tydlig linje när det gäller konflikten i Mellanöstern. Den går att sammanfatta i fyra punkter.
För det första: Israel har rätt att försvara sig, men det måste ske i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten. Här är det tydligt att Israel måste göra mer för att skydda civilbefolkningen och för att öka såväl inflödet av som tillgången till humanitärt stöd.
För det andra: Vi måste mildra det humanitära lidandet i Gaza.
För det tredje: Bosättarvåldet måste få ett slut och vägen mot en tvåstatslösning ta sin början.
För det fjärde: Mellanösterns konflikter ska inte bli Sveriges konflikter. Vi måste minska polariseringen som motsättningarna i Mellanöstern för med sig, inte underblåsa och spä på den.
Mitt inledningsanförande ägnade jag till stor del åt att tala om Israels ansvar för att öka det humanitära tillträdet, möjliggöra UNRWA:s fortsatta viktiga arbete för att få ett slut på bosättarvåldet och ta tydliga steg mot en tvåstatslösning. På dessa punkter är regeringen tydlig. Detta omsätter vi i både ord och handling, till exempel genom sanktioner mot extremistiska bosättare. Sverige agerar också lokalt för att palestinierna på Västbanken ska få genomföra den ekonomiskt viktiga olivskörden.
Herr talman! Det räcker dock inte att ställa krav på Israel. För att deeskalera konflikten i Mellanöstern och på sikt uppnå en tvåstatslösning måste fler ta sitt ansvar. Iran har ett stort ansvar för den negativa utvecklingen i regionen och därmed också för att förhindra en ytterligare upptrappning.
EU har agerat för att hålla Iran ansvarigt för det destabiliserande agerandet, både i Mellanöstern och bortom regionen. I förra veckan skärpte EU än en gång sina sanktioner, denna gång under den sanktionsregim som riktar in sig på Irans drönar- och missilprogram, inklusive Irans militära stöd till Ryssland och till väpnade grupper i Mellanöstern och Rödahavsregionen.
Regeringen verkar också för EU-enighet för terroristlistning av det islamiska revolutionsgardet, något som statsministern gjorde senast vid Europeiska rådet i förra veckan.
Terrororganisationerna Hamas och Hizbollah bär också ett stort ansvar för 7 oktober-attackerna och den eskalering som följde. Hamas bör inte ha en plats i ett framtida styre av Gaza. Fortsatt israelisk ockupation är inte heller ett alternativ. Vi vill i stället se ett enat Gaza och Västbanken under ett legitimt demokratiskt styre av en reformerad palestinsk myndighet. Att stärka den palestinska myndigheten är också det bästa sättet att politiskt försvaga Hamas.
Samtidigt har EU fattat flera beslut om sanktioner mot ledande företrädare för Hamas. Sverige stödde inrättandet av en särskild sanktionsregim för att på ett mer effektivt sätt kunna kringskära Hamas' finansiering, även detta för att försvaga organisationen.
I förra veckan dödades Hamasledaren Yahya Sinwar. Som statsministern sa är det inte en person som kommer att vara saknad. Men framför allt kan det, som Tysklands ambassadör i Tel Aviv noterade, kanske öppna dörren för något hoppfullt: den oskyldiga gisslans återvändande och ett slut på kriget. Låt oss hoppas att han har rätt.
(Applåder)
Anf. 11 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Ja, låt oss hoppas att han har rätt. Men vi är i ett läge där det inte räcker med förhoppningar och ord, utan det måste till handling från det internationella samfundet för att lägga press på alla parter för att försöka deeskalera situationen. Vår huvudkritik mot regeringen är att den handlingen saknas. Orden finns där, men handlingen saknas.
Jag ska ta ytterligare ett exempel på något som utrikesministern skulle kunna göra. Utrikesministern tog upp bosättarvåldet och sanktioner mot bosättarna. Det är bra. Det är rätt. Det måste vi göra.
De illegala bosättningarna har byggts ut kraftigt de senaste 20-25 åren. Vi talar om 600 000-700 000 illegala bosättare. Internationella domstolen slog i somras fast att detta är kriminellt: Detta är brottsligt. Ändå fortsätter EU nu att handla med bosättarnas varor. De har ju tillträde till EU:s marknad och understöder därmed bosättarna.
När utrikesministern nu pratar om sanktioner mot bosättarna är min fråga: Är hon beredd att ta initiativ i EU för att stoppa bosättarnas varor från att komma in på EU:s inre marknad? Det skulle nämligen vara ytterligare ett exempel på hur man kan sätta press på just Israel i den här situationen.
Anf. 12 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Regeringen har flera gånger gått från ord till handling mot alla destruktiva parter i den här konflikten - mot extremistiska bosättare på Västbanken, mot terroristorganisationen Hamas och inte minst mot regimen i Iran - med just sanktioner. Men möjligheterna till dialog finns ändå.
Vill Morgan Johansson verkligen sätta stopp för ett av de viktigaste forumen, som han var inne på i sitt förra inlägg, när det gäller dialog mellan EU och Israel, där vi också har en möjlighet att förmedla skarpa budskap, nämligen det associeringsavtal som finns med Israel? Vi menar att det behövs mer dialog och mer möjligheter att utöva påtryckningar också när det gäller skarpa budskap mot bosättarvåldet.
(Applåder)
Anf. 13 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Problemet är att det inte förs någon sådan dialog. Den här diskussionen tas upp av EU, men sedan svarar inte Israel. För att kunna bemöta detta måste man också vara beredd att gå från ord till handling.
Det är inte bara jag som säger att vi ska pausa handelsavtalet, utan det säger en enig opposition. Handelsavtalet tillkom en gång just för att befrämja en fredsprocess och stimulera Osloprocessen. Det var ju grunden för Israels handelsprivilegier i förhållande till EU. Men nu finns inte den grunden längre. Nu har Israel dessutom sagt att man inte är intresserad av en palestinsk stat. Därmed är hela den processen borta.
Därför är det helt naturligt att lyfta frågan om handelsavtalet. Fram till dess att Israel lever upp till internationell rätt får handelsavtalet pausas.
Men min fråga var: Är utrikesministern beredd att också driva frågan om att hindra bosättarnas varor från att komma in på EU:s inre marknad? Det är ju en följd av den internationella domstolens beslut att inte underlätta den brottsliga verksamhet som det faktiskt handlar om när man koloniserar ett ockuperat land på det här sättet. Är hon beredd att ta det initiativet?
(Applåder)
Anf. 14 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Bosättarvåldet måste få ett stopp. Där är vi helt överens. Regeringen har därför varit en drivande kraft för införandet av sanktioner mot extremistiska bosättare. Som Morgan Johansson är väl medveten om finns det också påtryckningar i form av olika märkning av varor. Regeringen har också tydligt framfört sin syn till Israel. Detta är något som görs kontinuerligt och är helt nödvändigt.
Vi menar att det finns större möjligheter för regeringen att påverka om vi har en dialog och en relation med Israel, viket handeln också innebär. Parallellt med detta inför vi sanktioner mot extremistiska bosättare.
Regeringen välkomnar att EU, precis som USA och Storbritannien, har infört sanktioner mot 14 individer och entiteter. Vi verkar för fortsatta diskussioner på EU-nivå om ytterligare restriktiva åtgärder mot våldsamma bosättare.
(Applåder)
Anf. 15 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! I somras kom den internationella domstolen med sitt andra beslut när det gäller Sydafrikas stämning av Israel rörande folkmord. Israels ockupation måste upphöra, meddelade domstolen klart och tydligt. Domstolens ställningstagande ledde bland annat fram till en resolution i FN:s generalförsamling som bland annat krävde att ockupationen skulle avslutas inom ett år. Det var en omröstning där Sverige avstod från att delta.
Domstolen var tydlig i sitt ställningstagande om internationell rätt och vad den innebär för ett tredjeland som Sverige. Sverige och alla andra länder får inte på något sätt underlätta Israels ockupation av Palestina. Ett konkret svenskt exempel som sannolikt bryter mot internationella domstolens ställningstagande är regeringens planer på att köpa israeliska militära drönare, som nu provas ut av det svenska försvaret.
Jag undrar om utrikesministern har vidtagit några åtgärder med anledning av den internationella domstolens ställningstagande om att inte bidra till Israels fortsatta ockupation av Palestina.
Anf. 16 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Tack, Håkan Svenneling, för frågan! Precis som jag har redogjort för tidigare agerar regeringen ständigt, framför allt genom EU, för att på olika sätt utöva påtryckningar. Som jag nämnde tidigare handlar det om sanktioner. Det handlar också om olika märkning av varor. Det finns också differenser i tullförmåner i de här fallen. Vi gör detta i alla möjliga forum.
För oss är den internationella rätten som den uttolkas av den internationella domstolen helt avgörande. Den ska följas, och vi står till 100 procent bakom de uttalanden som domstolen har gjort. Vi försöker också i alla möjliga sammanhang att utöva påtryckningar. Där är EU som sagt den starkaste röst som Sverige har att jobba genom.
Anf. 17 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Jag hör tyvärr inget konkret exempel på att utrikesministern har gjort något utifrån den internationella domstolens ställningstagande.
Den norska regeringen har varit tydlig, först i rekommendationer och sedan i skärpta rekommendationer till norska företag: Man ska undvika handel som bidrar till att upprätthålla Israels ockupation av Palestina utifrån domstolens ställningstagande. Något liknande tror jag inte att vi kommer att få höra från den svenska regeringen. Jag kanske kan få svar på tal om det?
Samtidigt pågår en intensiv debatt i Europa och EU om att man borde suspendera det väldigt förmånliga associeringsavtalet, som ger Israel lägre tullar och förmåner i förhållande till EU. Israel har förhalat uppföljningsmötena, som utrikesminister tycker är skarpa forum, där man vill diskutera kapitlen om mänskliga rättigheter. Vi har sett en del EU-tjänstemän som har skrivit partsinlagor mot domstolen som de har kallat för juridiska omdömen.
Nu går en del EU-länder före, men den svenska regeringen har än så länge stått handfallen i fråga om att agera och gjort allt för att inte kritisera detta agerande.
Jag undrar vad regeringen kommer att göra för att öka pressen på Israel. Kommer man att driva på för att suspendera associeringsavtalet och ge några råd till svenska företag om att inte handla med en ockupationsmakt?
(Applåder)
Anf. 18 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Nej, jag kan vara ganska tydlig i mitt svar där. Regeringen är övertygad om att handel och relationer med Israel underlättar våra möjligheter att faktiskt utöva påtryckningar mot dem. Det är en möjlighet som vi också utnyttjar.
Jag är medveten om att jag och Håkan Svenneling har helt olika syn på handelns möjligheter och förutsättningar. Men vi är av den bestämda uppfattningen att det skapar helt andra möjligheter för oss att ha diskussionsytor där vi också kan utöva alla möjligheter till påtryckningar mot Israel, och det kommer vi att göra.
Precis som jag sa i tidigare inlägg är det egentligen viktigare än någonsin att stå upp för den internationella rätten. Därför står vi också upp för den internationella domstolens avgöranden, bland annat om de provisoriska åtgärder som man har pekat på måste genomföras.
Jag kan försäkra Håkan Svenneling om att regeringen gör allt som den kan.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).
Anf. 19 Anna Lasses (C)
Herr talman! Jag har två frågor. Jag börjar med den längsta. Den handlar om de rådsslutsatser som EU presenterade i förra veckan. Där fördömdes attackerna mot FN:s interimsstyrka i Libanon, men det nämns ingenstans att det är Israel som är ansvarigt för dessa attacker. Jag antar att det beror på att det är tillräckligt svårt ändå att enas kring dessa formuleringar.
Jag undrar därför om ministern här och nu tydligt kan stå upp för att Sverige fördömer Israels agerande i samband med de attacker som Israel utförde mot FN:s interimsstyrka i Libanon.
Min andra fråga handlar om att vi från FN har fått frågan om att ta emot palestinier från Gaza som är i behov av akut vård. Det skulle för Sveriges del handla om ungefär 200 personer. Senast jag frågade skulle man titta på möjligheten. Nu undrar jag: Hur går det?
Anf. 20 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Då börjar jag med att svara på den kortare frågan. Detta är något som regeringen hela tiden följer. Regeringen har också bidragit med ganska stora resurser till egyptisk sjukvård för att kunna hjälpa på plats. Vi bedömer egentligen att det är så vi kan hjälpa flest och att det är så vi bäst använder våra medel för att kunna hjälpa i så stor utsträckning som möjligt.
Vi följer som sagt denna fråga. Den är dock inte helt juridiskt enkel. Jag återkommer gärna till det.
När det gäller rådsslutsaten om Unifil står det klart och tydligt, i alla fall i HRVP-uttalandet, att det är Israel som ligger bakom attackerna. Därför delar jag inte riktigt frågeställarens uppfattning. Och vi har, tillsammans med ett enat EU, vilket jag tycker är en styrka, varit med och fördömt attackerna på Unifil.
(Applåder)
Anf. 21 Anna Lasses (C)
Herr talman! Då tackar jag för svaret. Jag hinner faktiskt med en tredje fråga, och den är ännu kortare.
Jag har frågat utrikesministern tidigare om detta med associeringsrådet och undrat om det kommer något datum om det. Sedan har jag ställt frågan till statsministern, och statsministern svarade: Jo, det finns nog ett datum. Nu undrar jag: Finns det ett datum för det här associeringsrådet, och är det i så fall öppet när det skulle vara?
(Applåder)
Anf. 22 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Nej, jag vågar inte på rak arm säga att det finns ett datum. Men vi kommer naturligtvis att fortsätta att arbeta för att få till ett sådant möte, och vi har förhoppningar om att vi kommer att få det.
Anf. 23 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Apropå utrikesministerns svar på Centerpartiets fråga noterar jag att det då inte heller finns något datum för någon dialog, som tydligen är det starkaste vapen som Sveriges regering har gentemot Israel, att förhålla sig till.
Men jag vill uppehålla mig vid en annan fråga. Den 10 oktober kom en FN-kommission med en rapport om vad som har skett i Gaza, framför allt under det senaste året. Där slår man fast att Israel har begått krigsbrott och brott mot mänskligheten, framför allt i sina attacker mot olika sjukvårdsinrättningar och i hanteringen av palestinier som man utomrättsligt har arresterat.
Det finns en princip om responsibility to protect, alltså skyldighet att skydda. När ett land självt inte klarar av att skydda sin civilbefolkning i händelse av krigsbrott krävs det att omvärlden går in och skyddar civilbefolkningen. Jag undrar: Hur tänker Sveriges regering nu agera när det är fastslaget att Israel begår krigsbrott - utifrån principen om responsibility to protect?
Anf. 24 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Rapporten från FN:s undersökningskommission innehåller allvarliga uppgifter. Regeringen kommer att studera de uppgifterna mycket noga. Låt mig dock ta tillfället i akt att understryka regeringens principiella ståndpunkt om vikten och nödvändigheten av att folkrätten, inklusive den humanitära rätten, respekteras och att eventuella överträdelser utreds och att ansvar utkrävs.
Mer - det har domstolen också konstaterat - måste göras för att följa den internationella humanitära rättens regler om att skydda den civila befolkningen. Det är något som vi framför i alla sammanhang som vi kan. Det står också tydligt när det gäller de provisoriska åtgärder som domstolen har pekat på att Israel bland annat måste tillåta humanitärt tillträde. Detta är en av anledningarna till att vi tillsammans med de andra nordiska länderna i ett uttalande i veckan uttryckte mycket stor oro över det lagförslag som finns i Knesset om att UNRWA ska förbjudas.
(Applåder)
Anf. 25 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Svaret gör mig lite orolig. Jag är orolig över att vi kommer att få en ny situation där vi i backspegeln ser att vi borde ha agerat tidigare, som i fallet med till exempel Srebrenica och Rwanda, som ju ledde fram till framtagandet av principen om responsibility to protect. Man måste våga gå in och skydda medan brotten begås.
Men jag vill bolla över till en helt annan fråga. Utrikesministern var själv inne på problemen med bosättarvåldet och de sanktioner som har införts mot en hel del bosättare.
Det finns nu ett förslag från Josep Borrell om att EU bör införa sanktioner mot ministrarna Ben-Gvir och Smotrich, som både två kommer från bosättarrörelsen. Jag behöver knappast påminna om att Ben-Gvir dessutom är en minister som tidigare har dömts för stöd till terrorism.
Jag undrar: Hur ställer sig utrikesministern och den svenska regeringen till det förslaget? Kommer man själv att driva på för att införa dessa sanktioner mot Ben-Gvir och Smotrich? Man säger att vi måste få stopp på bosättningarna. De är ett hinder för en varaktig fred.
(Applåder)
Anf. 26 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Som jag sa i tidigare svar här verkar vi för fortsatta diskussioner på EU-nivå om ytterligare restriktiva åtgärder mot våldsamma bosättare. Vi konstaterar att enskilda listningar hanteras i EU på expertnivå. Vi vidhåller vikten av dialog med Israel, som jag ständigt återkommer till. Men vi ser också att vissa av ministrarnas uttalanden och ageranden spär på spänningarna. Vi kommer att följa detta mycket nära.
(Applåder)
Anf. 27 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag tycker att denna debatt utvecklas ungefär som jag hade trott, det vill säga vi får en hel del ord från utrikesministern, men vi får inga förslag på konkreta handlingar från den svenska regeringen.
Vi har föreslagit att man ska lägga press på båda parter. Islamiska revolutionsgardet ska terrorlistas. Det har den svenska riksdagen sagt i ett och ett halvt år. Häromdagen fick vi veta att regeringen nu tänker driva det. Det är i och för sig bra, men frågan kvarstår: På vilket sätt driver man det, och hur skapar man en majoritet, en enighet, i EU kring det? Det har vi inte fått något svar på.
En enig opposition har krävt en paus av handelsavtalet tills Israel lever upp till internationell rätt. Här säger utrikesministern att det vill man inte ha, för det är bättre att ha en dialog med Israel. Nu har vi dock precis fått veta att det inte förs någon sådan dialog. Man har inte ens lyckats hitta något datum när man kan träffas. Då framstår det här bara som en förhalning av alltihop, vilket återigen förstärker vårt argument att här behöver man faktiskt vara beredda att gå från ord till handling.
Vi har i dag krävt att bosättarnas varor ska stoppas från EU-marknaden. Det gör vi bland annat mot bakgrund av att Internationella domstolen säger att bosättningarna är illegala och att man inte ska underlätta för ökad bosättning. Ändå fortsätter alltså EU att handla med bosättningarna och därmed finansiera deras verksamhet.
Utrikesministern har en chans till i sitt avslutande anförande, och jag skulle vilja få klarhet i den frågan: Tänker den svenska regeringen driva frågan om att stoppa varorna från bosättarna eller inte?
Slutligen vill jag bara säga att man inte kommer att komma någonstans om man inte från regeringens och det internationella samfundets sida verkligen är beredd att sätta kraft bakom orden. Än så länge under det senaste året har det bara handlat om ord, ord, ord och ingen handling. Det börjar bli dags att bryta den trenden och gå från ord till handling. Det är tillräckligt många som har lidit och dött i Gaza, i Libanon och på Västbanken.
(Applåder)
Anf. 28 Aron Emilsson (SD)
Herr talman! I den svenska säkerhetspolitiken talar vi mer och mer om att Ryssland, Kina och Iran samlat utgör det största säkerhetshotet även mot svensk säkerhet. Morgan Johansson brukar i de här debatterna om Mellanöstern återkomma till att man gör stor skillnad mellan Hamas och Fatah i Palestina.
Eftersom Fatah nu mer och mer oförblommerat uttrycker sin stolta relation till Putin och Ryssland och vi vet mer och mer om hur Ryssland göder Irans krigskassa och därmed också proxykrigares krigskassa i kriget i Mellanöstern inställer sig trots allt frågan: Hur ser Morgan Johansson och Socialdemokraterna på sin långvariga politiska och ideologiska samhörighet med Fatah när Fatah i den här konflikten inte klarar av att ta avstånd från terrorattacken eller bryta med andra krigsförbrytare som med terror också göder konflikten i Mellanöstern?
Jag tycker att det vore intressant att höra Morgan Johanssons svar på detta och hur man resonerar mot bakgrund av sitt långvariga bistånd till just Fatah.
Anf. 29 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag tror att det är helt uppenbart att det inte tjänar palestiniernas sak att söka sig till Ryssland eller ryska kontakter över huvud taget. Där kan jag vara tydlig.
Samtidigt ska man komma ihåg att det egentligen bara finns en aktör här som fortfarande står för en tvåstatslösning. Israel står inte längre för en tvåstatslösning. Hamas står naturligtvis inte för en tvåstatslösning - tvärtom. Båda dessa aktörer vill ju utplåna varandra. Det finns bara en aktör som står för en tvåstatslösning, och det är den palestinska staten på Västbanken.
Min motfråga är därför: Om det nu är så att Aron Emilsson står för en tvåstatslösning, vilket han ändå ibland säger, på vilket sätt tänker Aron Emilsson agera för att stötta den enda parten som står för en tvåstatslösning, det vill säga den palestinska staten? Har Aron Emilsson ens varit intresserad av att lyssna på de argument som finns för detta från till exempel den palestinska representationen i Sverige?
Om man vill vara konstruktiv i den här konflikten måste man bygga på de goda krafter som finns i regionen i stället för att bara försöka skylla på varandra. Då är det stöd till den palestinska staten som behövs.
Anf. 30 Aron Emilsson (SD)
Herr talman! Det grundläggande problemet som jag tycker att oppositionen sammantaget missar, oavsett vilket parti det är som talar om den här konflikten, är att om terrorn som genom Iran är orkestrerad och utbredd i Palestina lyckas fortsätta att kuva Israel, ja, då finns det inte längre ett judiskt folk. Om Israel drar sig tillbaka och terrorn vinna skulle Israel inte vinna som stat.
När det gäller att vara konstruktiv i konflikten har Socialdemokraterna sina kontakter med Fatah som man har haft i mer än 50 år. Tycker man att detta har bidragit till demokratisk utveckling? Har man genom sitt bistånd under åratal märkt av en förbättring? I dag ser vi snarare allt fler tecken på att det inte finns en fungerande palestinsk stat, oavsett om vi talar om Västbanken eller Gaza, oavsett om vi talar om PLO/Fatah eller teknokratregeringen som i och för sig gör ett ansträngt försök.
Det här är det grundläggande problemet. Vem ska vi jobba med?
Anf. 31 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Problemet är ju att den palestinska staten inte tillåts fungera som en stat av flera olika skäl, dels att Israel håller inne de skattepengar som de egentligen är skyldiga att betala ut, så de får ingen finansiering, dels att man splittrar upp hela Västbanken genom de israeliska bosättningarna som, återigen, är illegala. Det är klart att det är svårt att ha en palestinsk stat när man samtidigt är utsatt för en sådan kraftig kolonisering som detta innebär.
Aron Emilsson har helt fel i sina påståenden om att de kontakter och de diskussioner som vi har haft med palestinska företrädare inte har haft effekt. Det var ju det som en gång ledde fram till Osloavtalet och till fredsprocessen och som var det viktigaste genombrottet. Därefter har det saboterats av extrema krafter både på den islamistiska och på den israeliska sidan.
Vi måste tillbaka till mitten, det vill säga jobba med de krafter som är beredda att göra kompromisser så att man kan skapa en varaktig fred. För det, herr talman, måste man bygga på den enda part som faktiskt fortfarande står upp för en tvåstatslösning, och det är den palestinska staten.
Anf. 32 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Jag tänkte använda den lite okonventionella metoden att ta replik på min kollega i oppositionen Morgan Johansson, men jag tycker att det finns viktiga frågor att diskutera och resonera kring.
Utrikesministern började med att säga att hon vill se besinning i Mellanöstern, och i sitt andra anförande landade hon i att hon ändå hoppades på fred. Jag tycker att det känns som relativt låga ambitioner sett till var vi befinner oss. Vi måste våga blicka framåt och tro på att vi kan ha en långvarig fred genom att vi kräver permanent vapenvila.
Utrikesministern har också uttryckt väldigt många ord i den här debatten, men som Morgan Johansson själv konstaterade i sitt anförande är det ganska lite konkret handling. Om vi därför vänder på hela scenariot och tänker oss att det var Morgan Johansson som var utrikesminister i Sverige i detta läge, vilka andra beslut hade Morgan Johansson, med sin erfarenhet från tidigare regeringar och samarbetet med och erkännandet av den palestinska staten, sett att man behövt fatta? Vad behöver Sverige göra för att stödja en fred i Mellanöstern?
Anf. 33 Morgan Johansson (S)
Herr talman! För det första är förhoppningarnas tid förbi. Nu handlar det, som sagt, om att gå från ord och förhoppningar till handling.
Vi har föreslagit flera saker. Vi måste öka pressen på de parter som det handlar om. Vi måste öka pressen på Iran, som spelar en extremt destruktiv roll i regionen. Det är de flesta överens om. Där har vi föreslagit att man mycket aktivt ska driva frågan om terrorlistning av Islamiska revolutionsgardet.
Vi måste också öka pressen på Israel, och det gör man genom att kräva en paus, en frysning, av handelsavtalet tills Israel lever upp till internationell rätt.
Vi måste sätta stopp för bosättarvarorna. EU kan inte fortsätta att handla med bosättarna, som trots allt är där illegalt och fortsätter att utnyttja mark som de inte har rätt till. Den frågan skulle också ha drivits mycket aktivt.
Sedan tror jag sammantaget att Sverige måste ta ställning i de stora internationella frågorna. Vi kan inte gång på gång vara passiva, dra oss undan och lägga ned vår röst. Vi borde höras i stället.
Anf. 34 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Den kommande månaden är det tio år sedan Sverige erkände Palestina som stat. Vi var det första EU-land som erkände Palestina. Sedan har vi under de senaste åren sett en rad EU-länder och länder globalt erkänna Palestina. Det är uppenbart att det finns ett mycket större stöd för en palestinsk statsbildning nu än vad det har funnits historiskt.
Jag tycker att det är väldigt intressant att utrikesministern pratar om möten som inte finns och om brev som skickas till israeliska ministrar som uppenbarligen inte lyssnar. I en tid när Morgan Johansson här i stället visar på exempel på konkret handling blir det tydligt att det finns en väldigt tydlig skiljelinje i svensk politik mellan de rödgröna partierna och de högerpartier som styr Sverige i dag.
Det finns en tydlig enighet i att man vill gå framåt och att vi ska vara en global röst för fred mellan Israel och Palestina. Jag tycker att Aron Emilsson ger sig in i ett konstigt resonemang kring att vi inte skulle vilja se judiskt liv och en judisk stat i Mellanöstern. Man måste helt enkelt jobba för att stärka det palestinska statsbygget.
Anf. 35 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Det finns en lång rad andra länder som har visat en helt annan aktivitet än vad den svenska regeringen har gjort. Senaste gången FN röstade om en resolution i denna fråga handlade det som sagt om att backa upp Internationella domstolens beslut från i somras. Då lade Sverige ned sin röst, men 124 länder röstade för, inklusive vårt grannland Finland.
Det argument man hade då var att Finland är ett land som självt har utsatts för ockupation och aggression och att det därför var särskilt viktigt för dem att i alla lägen markera stöd för folkrätten. En sådan sak hade naturligtvis också Sverige kunnat göra och därmed bli en del av den grupp länder som nu blir alltmer aktiva, till exempel Spanien, Irland och Norge.
I stället för att dra sig undan och lägga ned sin röst borde Sverige vara aktivt och komma med nya förslag för att i alla fall försöka spela en så konstruktiv roll i konflikten som möjligt. Detta har vi gjort förr, och det tror jag att vi kan göra igen.
Anf. 36 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! I förra veckan deltog ledamoten Johansson och jag själv i en interpellationsdebatt här i kammaren, där Ola Möller från Socialdemokraterna likställde närvaron av Israels och Rysslands ambassadörer här i riksdagen. Den israeliske ambassadören hade varit på plats för att delta i en minnesstund för offren för terrorattacken den 7 oktober, och detta beskrevs av Möller som att ambassadören struttade runt i riksdagen.
I sin interpellation om situationen i Libanon nämnde Möller anmärkningsvärt nog vare sig Hizbollah eller Iran, trots att krigföringen där är en följd av Hizbollahs tusentals raketer, som tvingar tiotusentals israeler på flykt.
Rysslands invasion av Ukraina är däremot oprovocerad och ett svar på Ukrainas västorientering. Att jämställa dessa två är enligt min mening både felaktigt och osmakligt. Min fråga till Morgan Johansson är därför enkel: Tycker Socialdemokraterna verkligen att Israels försvarskrig är jämförbart med Rysslands illegala anfallskrig mot Ukraina?
Anf. 37 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Bakgrunden är helt annorlunda, men båda parter är bundna på samma sätt av folkrätten. Likaväl som Ryssland ska dra sig tillbaka från Ukraina ska alltså Israel dra sig tillbaka från de ockuperade områdena. Detta har inte minst Internationella domstolen sagt. Bakgrunden till konflikten är dock annorlunda.
Sedan vet också Magnus Berntsson att Ola Möller tog tillbaka uttalandet efteråt och sa att han hade gått för långt. Det tyckte jag var bra att han sa.
Jag kan passa på att ställa en fråga till Magnus Berntsson när han ändå är här. Jag vet att Kristdemokraterna har långvariga kontakter med bosättarrörelsen i Israel, och Magnus Berntsson har själv varit på besök där. Min fråga är: Har Kristdemokraterna brutit dessa förbindelser nu, eller fortsätter kontakterna? Hur ställer sig Magnus Berntsson till kraven på sanktioner mot bosättarna och att vi inte ska importera bosättarvaror till EU? Och hur ställer sig egentligen Kristdemokraterna till bosättarrörelsen som rörelse? Detta skulle jag gärna vilja veta.
Anf. 38 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! Bosättningarna är ett hinder för freden.
Jag vill ändå komma tillbaka till debatten i fredags. Ledamoten Möller fick möjlighet att förtydliga sig under debatten, men han sa att han inte såg någon folkrättslig skillnad mellan Israel och Ryssland och att sanktionerna mot Israel bör vara minst lika strikta som sanktionerna mot Ryssland.
Jag vet att Möller sedan dess har tagit tillbaka delar av sina uttalanden och erkänt att han gick för långt, men detta gjordes först efter ganska starka reaktioner. Det finns därför skäl att fråga vad Socialdemokraternas faktiska uppfattning är i det här fallet. Min följdfråga är därför: Om Socialdemokraterna inte anser att jämförelsen är riktig, varför uttrycker då partiets ledamot sådana åsikter i Sveriges riksdag?
Anf. 39 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag kan inte svara på något annat sätt än vad jag precis gjorde, det vill säga att Ola Möller har tagit tillbaka sitt uttalande och sagt att han gick för långt. Med detta tycker jag att han har klargjort sakfrågan.
Återigen: Folkrätten gäller båda. Den gäller både det ryska kriget mot Ukraina och kriget i Gaza och på Västbanken. Detta innebär att både Israel och Ryssland är bundna av samma internationella regler och därmed ska följa samma internationella regler. Som jag sa tidigare: Likaväl som Ryssland ska dra sig tillbaka från Ukraina måste Israel dra sig tillbaka från Västbanken och de ockuperade områdena.
Jag noterar återigen att Magnus Berntsson inte kommenterade sin relation till bosättarrörelsen, utan han sa bara att bosättningarna är ett hinder för freden. Han svarade inte på frågan vad han egentligen tycker om bosättningarna och sanktionerna och om vi ska stoppa bosättarnas varor från att komma in på den europeiska marknaden. Detta tycker jag är ett intressant besked som vi inte fick i replikskiftet.
Anf. 40 Fredrik Malm (L)
Herr talman! För tio år sedan erkände regeringen Löfven Palestina som självständig stat. Området uppfyllde inte då några av de grundläggande kriterier som ställs upp för att man ska kunna konstituera en stat, men Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjorde detta erkännande i Sveriges namn, också med helt öppna ögon inför Hamas styre på Gazaremsan.
Tunnelsystemet var känt redan då. Det totalitära styret var känt. Terrorn som arbetsmetod var mycket väl känd efter de fyra åren av intifada strax innan. Målet att utplåna Israel var vida känt sedan årtionden tillbaka. Erkännandet innebar att Sverige gav stor legitimitet åt Hamas styre på Gazaremsan.
När vi nu har sett det senaste året efter den 7 oktober och hur Hamas har agerat, hur ser Socialdemokraterna på detta erkännande nu?
Anf. 41 Morgan Johansson (S)
Herr talman! För det första innebar det inte att vi gav legitimitet till Hamas styre på Gazaremsan, utan vi gav legitimitet till den palestinska myndigheten, som styr över Västbanken. Syftet var att göra parterna något mer jämställda än vad de tidigare har varit.
När Fredrik Malm beskriver den här saken låter det som att det inte är några andra länder som har erkänt Palestina, men så är det inte. Jag tror att det nu är uppe i över 100 länder som har erkänt Palestina, och alldeles nyligen tog Palestina också plats i FN:s generalförsamling som egen medlem. Och vi fick alldeles nyligen nya stater som erkänner Palestina. Spanien gjorde det, Norge gjorde det och Irland gjorde det. Det är alltså fler som har förstått att det måste till ytterligare saker som nu förstärker de goda krafterna i regionen.
Återigen: Det finns bara en stor aktör som håller fast vid tanken om en tvåstatslösning, och det är den palestinska staten. Det vore bra om Fredrik Malm och Liberalerna också då och då kunde ge uttryck för sitt stöd till den palestinska staten. Annars måste man dra slutsatsen att Liberalerna egentligen inte står för en tvåstatslösning.
Anf. 42 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Den palestinska stat som Morgan Johansson talar om är väl den enda tvåstatslösning som finns i området. Det är i praktiken två stater: en på Västbanken och en på Gazaremsan.
Jag förfäktar den uppenbart gammaldags och lite mer udda hållningen att man konstituerar stater utifrån vissa folkrättsliga principer och annat, såsom att man har en regering och institutioner som har kontroll över sitt territorium. Socialdemokraterna tycks ha en annan doktrin i den delen.
Herr talman! Då blir ju frågan om syftet var som Morgan Johansson säger att ge legitimitet åt den palestinska myndigheten. När erkännandet kom var deras president Mahmud Abbas inne på det 9:e året av en 4årig mandatperiod. Han är i dag inne på det 19:e året av en 4årig mandatperiod. Frågan blir då: I dag, eller om 10 år när han är inne på det 29:e året av en 4årig mandatperiod, anser Morgan Johansson då att Abbas styre är goda krafter man ska ge ökad legitimitet till?
Anf. 43 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag tror inte att debatten tjänar på att man försöker raljera på det sätt som Fredrik Malm gör. Han vet mycket väl vad bakgrunden är till att det inte har funnits några val i den palestinska staten på mycket länge. Det är för att Israel inte tillåter val.
Det är naturligtvis så att om man ska ha val i det här området måste också palestinierna i östra Jerusalem få rösta. Jag skulle vilja säga att jag när som helst är beredd att verka för val i den palestinska staten, om alla palestinier i de ockuperade områdena ges möjlighet att rösta. Är Fredrik Malm beredd att göra det? Är han beredd att verka för att också palestinier i östra Jerusalem ska få lov att rösta? I så fall kanske vi kan få ett bra besked - men det får bli i nästa inlägg och inte i denna replikrunda. Men min fråga till Fredrik Malm är om han verkligen menar allvar med det här. Är han beredd att verka för att palestinierna i östra Jerusalem också ska kunna vara med och rösta?
Anf. 44 Aron Emilsson (SD)
Herr talman! Det är ingen tvekan om att det i Sverige råder en extremt polariserad åsiktskorridor och debatt som omgärdar synen på konflikten i Mellanöstern. Jag deklarerade från Sverigedemokraternas sida tidigare ett väldigt tydligt stöd för Israel i grunden. Det är vi väldigt noga med att göra eftersom vi vet vad konflikten handlar om i grunden och vad som kan stå på spel. Jag förnekar inte heller att även Israel har begått allvarliga övertramp och misstag under kriget, och av allierade ska man också tåla att höra ärlig kritik.
Däremot är jag bekymrad över dem som lite svepande påstår att Israel begår folkmord liksom att vi har ledamöter för riksdagens största parti som jämför Israel med Ryssland och relativiserar deras diplomatiska närvaro i landet. Det är skamligt.
Israel utkämpar ett försvarskrig för sin existens. Iran och dess lakejer gör det för att förinta det judiska folket och livet. Det är samma andas barn som verkade tillsammans med nazismen under 30-talet och under andra världskriget, i förbund och samarbeten. Låt oss inte glömma detta - det är samma andas barn.
Jag konstaterar att utrikesutskottet ställt sig positivt till att långsiktigt stärka handel, utbyte, forskning och utvecklingssamarbete med Israel. Men vi har gjort det samtidigt som vi har visat tydlig och konstruktiv kritik mot Israel. Det finns en enighet i utrikesutskottet i riksdagen bakom ett stärkt humanitärt tillträde till Gaza och nödlidande civila, och det finns en enighet bakom omedelbar vapenvila för att förbättra livsvillkoren för civila. Men det kräver också - vilket någonstans är det viktigaste villkoret - frisläppandet av den gisslan som fortfarande sitter i tunnlar och inte når sin familj.
Vi behöver se långsiktiga förbättringar i levnadsvillkoren för civila, men det gör vi inte utan att förstå grunden bakom konflikten.
(Applåder)
Anf. 45 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Det är tyvärr väldigt tydligt i den här debatten att den svenska högern saknar hopp om fred. I stället är man helt upptagen med att försvara sitt älskade Israel om och om igen.
Vi rör oss mellan en historiebeskrivning som antingen börjar i mänsklighetens begynnelse eller den 7 oktober förra året. Det är tragiskt att se att man brister i sin förståelse för att ockupationen är grunden för den situation vi har i dag. Det är en ockupation av Palestina som har pågått i decennier från Israels sida.
Herr talman! Vänsterpartiet begärde denna debatt för att regeringen måste ändra sin politik. Vi krävde redan för ett år sedan att regeringen skulle vara mycket tydligare än de varit senaste året. Men utifrån denna debatt förstår jag att jag kommer att behöva fortsätta kräva en annan svensk politik för fred i Mellanöstern.
För er som lyssnar på denna debatt på läktaren och hemma i tv-sofforna: Det är väldigt tydligt att det finns skillnader i debatten om vad som behöver göras. Det är tydligt att Sverige behöver en rödgrön regering som i FN:s generalförsamling skulle rösta för eldupphör, för att internationell rätt ska gälla, för att Internationella domstolens beslut ska följas och för staten Palestinas rätt att göra sin röst hörd.
En rödgrön regering skulle öka och stärka biståndet till Palestina och Libanon och samtidigt ge politiskt stöd till FN i stort och till FN-organet UNRWA specifikt. Det har högern i Sverige annars ägnat sig åt att smutskasta om och om igen.
En rödgrön regering skulle öka pressen på staten Israel och utkräva ansvar genom suspendering av associeringsavtalet mellan Israel och EU. Det skulle vara en regering som tillsammans med andra länder formar en plan för att få fred i Mellanöstern och slut på Israels ockupation av Palestina.
(Applåder)
Anf. 46 Aron Emilsson (SD)
Herr talman! Det råder inget tvivel i dag om att det finns enorma interna splittringar i Vänsterpartiet landet runt. Den propalestinska och vänsterextrema svansen verkar splittra partiet i många avseenden. Det är fortfarande svårt att få en helhetsbild. Jag förstod av tidningarna i dag att det kallas till krismöten för distriktstoppar etcetera.
I det här sammanhanget blir det intressant att höra Håkan Svennelings syn på grunden till konflikten och hur den ska kunna lösas. Håkan Svenneling nämnde i sitt första anförande att Palestina är den enda fredliga parten i konflikten och att det blir fred om man lutar sig mot Palestina.
Problemet är just det jag pekade på: att den ena parten i Palestina har nära band till krigsförbrytaren Putin som göder Irans krig i Mellanöstern och att den andra parten är en deklarerad, erkänd terrororganisation. Vem är det Vänsterpartiet tycker att vi ska arbeta med för att säkra freden som man talar sig så varm för?
Anf. 47 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Jag menar med emfas att grunden till de utmaningar vi ser är Israels ockupation av Palestina som pågår år ut och år in och har förvärrat det humanitära lidandet och stoppat människors frihet i det ockuperade Palestina. Det gör att jag menar på att vi måste samarbeta med den palestinska staten.
Vad den palestinska staten är, är ganska tydligt. Det är den regering och politiska ledning som sitter i Ramallah i dag, men som borde sitta i Jerusalem. Den valdes 2006.
Ockupationen har stoppat demokratiska försök till utveckling i Palestina på olika sätt. Det är därför erkännandefrågan är så viktig, alltså att man från Sveriges sida upprättade en relation till den palestinska staten. Vi ser nu andra länder göra det, globalt och i Europa. Det tar oss mycket närmare ett läge där man faktiskt kan bygga en tvåstatslösning och förhandla fram fred mellan Israel och Palestina - men först måste ockupationen upphöra, för annars kommer vi aldrig att få ett fritt palestinskt folk och fritt israeliskt liv.
Anf. 48 Aron Emilsson (SD)
Herr talman! Håkan Svenneling nämnde också tidigare under debatten Norge som ett föredöme och sa att de agerar på ett sätt som är att föredra. Saken är bara den att följden av Norges agerande har varit att den diplomatiska relationen mellan Israel och Norge bröts fullständigt och att Israel kallade hem sin ambassadör. Norges möjlighet att påverka israelisk politisk utveckling inrikes och utrikes minimerades drastiskt, vilket man också har nämnt i olika sammanhang. Det har alltså inte underlättat den diplomatiska relationen, och därför undrar jag hur Håkan Svenneling ser på att det faktiskt försvårar en del möjligheter att påverka politiska makthavare i Israel.
Är det så att Håkan Svenneling kan erkänna det som helt uppenbart är problemet i konflikten - det krig som nu rasar - mellan terrorn och Israel, nämligen att terrorn mot civila israeler kommer att fortsätta om Israel drar sig tillbaka men att freden kommer att vinnas om terrorn förlorar? Instämmer Håkan Svenneling i den verklighetsbeskrivningen?
Anf. 49 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att börja i det sista som Aron Emilsson sa, för det är en av de absoluta tankevurpor som den svenska högern gör om och om igen. Jag är helt övertygad om att terrorn bäst bekämpas med välfärd, skolor, utbildning, sjukvård och mänsklig frihet - inte genom att bomba sönder människors hus och hem, skolor och sjukhus. Det är det som föder terror.
Nu är ju terrorledarna döda. Sinwar är död, Haniyeh är död och Nasrallah är död. Vi står i ett nytt läge där vi kan tvinga Israel till förhandlingsbordet och till fred. Men ni är inte beredda att göra det, Aron Emilsson, för ni är oroliga att Israels ambassadör åker hem till Tel Aviv om ni säger någonting. Det kan vi inte ha som måttstock i svensk politik.
Vi måste i stället förstå att det är genom att öka pressen på ambassadören och på den regering han företräder, som är en högerextrem regering som består av bosättarrörelsens ledare och som har varit väldigt tydlig med att den vill utplåna palestinskt liv. Det är därför vi måste våga prata om att det pågår ett folkmord. Det är därför vi måste sätta det på agendan och förstå att den svenska regeringen i stället måste agera mer kraftfullt.
(Applåder)
Anf. 50 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Det var nästan rörande att se det så kallade replikskiftet mellan V och S, där man hyllade den fina samhörigheten mellan dessa båda partier. De ska tydligen ingå i en rödgrön regering tillsammans, men i så fall blir ju Vänsterpartiets agerande än mer problematiskt.
Den som vill att Israel som stat ska utplånas kan inte vara medlem i Vänsterpartiet. Så sa Nooshi Dadgostar i Agendas partiledardebatt. I veckan uteslöts också Kristofer Lundberg, som varit ordförande i lokalföreningen i Angered. Men det är ändå en hel del som skaver, eftersom Vänsterpartiet så uppenbart har haft antisemitiska tendenser i sitt parti länge. I våras lämnade Vänsterpartiet i Malmö och Järfälla in en motion till partiets kongress med rubriken "From the river to the sea - Palestine will be free". Där föreslår man just att öppna för andra lösningar än den tvåstatslösning som Nooshi Dadgostar säger att V står för.
Vad blir konsekvensen med anledning av detta? Kommer man att utesluta både Malmöföreningen och Järfällaföreningen?
(Applåder)
Anf. 51 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Om två veckor är det dags igen för minnesdagen för novemberpogromerna. Vänsterpartiet kommer, precis som vi har gjort ända sedan 90-talet, att uppmärksamma denna dag runt om i landet. Vi började uppmärksamma den i samband med nynazisternas ökade framfart i Sverige, och samtidigt vill vi minnas det fruktansvärda folkmord som nazisterna genomförde mot judar och andra minoriteter.
För mig och alla andra vänsterpartister ligger det i vårt dna att arbeta med antirasism, mot antisemitism och för att minnas novemberpogromerna. År efter år uppmärksammar vi den 9 november över hela landet - ofta som enda parti. Det är därför jag inte känner igen mig i den svepande beskrivning av oss som medierna har gjort den senaste tiden.
Vi har varit tydliga gentemot alla judiska organisationer med att vi gärna söker dialog. Vi har varit tydliga med att vi inte behöver tycka lika om Israels ockupation av Palestina men att man i arbetet mot antisemitism kan lita på Vänsterpartiet, oavsett var antisemitism uppstår. Vi vill värna judiskt liv i Sverige och har i flera år lagt fram ett flertal förslag för att öka resurserna till, och stärka, arbetet för judiskt liv i Sverige.
(Applåder)
Anf. 52 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Det låter ju mycket lovande, men det där dna:t syns inte alltid så tydligt.
Vänsterpartiet i Angered har haft en representant från den terrorklassade organisationen PFLP närvarande vid sitt årsmöte. Representanten i fråga framförde dessutom en hälsning med ett särskilt tack till Vänsterpartiet. Det är svårt att ta in att det här har hänt på riktigt. Det är just den typen av händelser som har fått Judiska centralrådet att besluta att man inte längre kommer att bjuda in Vänsterpartiet till minneshögtider, och det är just den typen av händelser som gör att Judiska centralrådets ordförande Aron Verständig menar att förtroendet för Vänsterpartiet är väldigt lågt i judiska kretsar. Jag förstår det.
Vänsterpartiets tonläge i de här frågorna är därför anmärkningsvärt. Om man inte kan rensa upp i de egna leden och hålla rågången mot de egna avarterna har Vänsterpartiet och det tilltänkta rödgröna regeringsunderlag som man pratar om ingen trovärdighet i de här frågorna.
Anf. 53 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Vi i Vänsterpartiet har varit väldigt tydliga, och jag har varit väldigt tydlig i den här debatten: Vi ser framför oss en tvåstatslösning där det finns både en stat som heter Palestina och en stat som heter Israel och där människor kan leva i fred och frihet. Det är också därför vi kräver den här debatten, det vill säga för att vi inte tycker att utrikesministern gör tillräckligt mycket för att komma dit. Samtidigt är vi extremt tydliga med att vi inte tolererar antisemitism, och vi har också uteslutit människor som en konsekvens av deras uttalanden.
Vi kommer dock aldrig att göra som den här regeringen gör, där statsministern graderar olika uttryck för rasism. All rasism ska bekämpas, oavsett hur rasismen uttrycks. Regeringen har en utrikesminister som uttrycker att vissa människor är lite mer lika oss här i Sverige och därför har rätt att komma hit. För mig är det rasism. Vi skulle heller aldrig uttrycka oss som Sverigedemokraternas partiledare, det vill säga att vissa svenskar inte är riktiga svenskar och därför inte borde få konsulärt stöd när de befinner sig i krig och konflikter.
För mig är det tre exempel på rasistisk politik förd av denna högerregering, och det är därför jag kämpar för att regeringen ska bytas ut.
(Applåder)
Anf. 54 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! En rad avslöjanden har nyligen visat en flagrant antisemitism inom Vänsterpartiet, ofta kopplad till konflikten i Mellanöstern.
En lokal topp i min hemstad Göteborg har ifrågasatt terrorklassificeringen av PFLP, och en medlem från samma terrororganisation deltog på ett möte med Vänsterpartiet Angered. Samtidigt har Vänsterpartiet Orust spridit en konspirationsteori på sociala medier där det hävdas att den israeliska staten medvetet lät massakern den 7 oktober ske för att legitimera kriget mot Gaza.
Dessa och andra incidenter har lett till att Judiska centralrådet nu har portat Vänsterpartiet och motiverat detta med partiets strukturella problem med antisemitism. Min fråga till ledamoten Svenneling är om han delar Judiska centralrådets bedömning att det finns strukturella problem med antisemitism inom Vänsterpartiet.
(Applåder)
Anf. 55 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Nu har ju vi och Judiska centralrådet sökt dialog med varandra. Man kommer att träffas i närtid och då diskutera hur antisemitismen ser ut här i Sverige.
Det är inte så att antisemitismen är en del av vårt ansvar i utrikesutskottet; det ligger i stället i konstitutionsutskottet. Jag kan konstatera att Vänsterpartiet i sin budget har ett större anslag till arbetet för att stärka möjligheterna till judiskt liv i Sverige än vad regeringen har. Det är ett exempel på hur vi jobbar för att stärka arbetet mot antisemitism och stärka möjligheterna att vara jude i Sverige.
För mig finns det en väldigt tydlig skillnad i hur man ser på PFLP efter den 7 oktober jämfört med före den 7 oktober. Vi ser ett antal grupper som vid sidan om Hamas deltog i den fruktansvärda attacken på civila judar i Israel. Det är en attack som upprörde och som jag många gånger har känt mig berörd av, inte minst utifrån det som Magnus Berntsson har återberättat från sina resor där. Det gör dock inte att vi inte kan hoppas på en fredlig lösning, och det gör att jag står för den politik som jag har företrätt i den här kammaren.
(Applåder)
Anf. 56 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! Det är ju faktiskt inte mer än ett år sedan som det framkom att Vänsterpartiets egen biståndsorganisation under flera år har finansierat ett projekt med koppling till DFLP, som också har bekräftats som delaktiga i Hamas blodiga attack i Israel.
Projektet syftade till att stärka unga kvinnor och mänskliga rättigheter, hette det, men deltagare i projektet har sedan i stället medverkat i terrorangrepp där våldtäkter, förnedring, kidnappning och mord utförts - bland annat mot unga kvinnor. Som jag sa då: Faktum är att jag aldrig har hört talas om ett projekt med sämre måluppfyllelse.
Med tanke på detta vill jag ändå ställa följdfrågan: Kan inte ledamoten Håkan Svenneling ändå hålla med om att det finns grund för Judiska centralrådets bedömning att det finns strukturella problem?
(Applåder)
Anf. 57 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Som vi tidigare i denna kammare har konstaterat när det gäller diskussionen om hur det ser ut på marken ser vi att Västbanken har ett styre och att Gaza har haft ett annat. DFLP som Vänsterpartiet hade ett projekt med när det ingick i en organisation med flera organisationer i var då organiserade som DFLP på Västbanken och DFLP i Gaza. Vi samarbetade med DFLP på Västbanken, och det var DFLP i Gaza som stödde Hamas attack den 7 oktober. I dag hade vi givetvis inte inlett denna typ av samarbete. Det granskades dock, och allt visade sig vara i god ordning från Vänsterns Internationella Forum.
Jag tror precis som Judiska centralrådet på dialog, och det är därför jag ofta söker och för dialog med judiska föreningar. Vi ser nu hur fler judiska organisationer etableras i Sverige, och under det senaste året har det växt fram en judisk vänsterrörelse som är tydlig i sitt stöd till det palestinska folkets rätt till fred och frihet. Det är denna jag kommer att fortsätta att föra dialog och samarbeta med framåt.
(Applåder)
Anf. 58 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Vänsterpartiet har varit förhållandevis tydligt, i alla fall i ord, med att man står bakom Israels rätt att existera, att man vill se en tvåstatslösning och annat. Samtidigt har Vänsterpartiet varit väldigt aktivt på gator och torg som medarrangör till mängder av demonstrationer och med flaggor och talare. Den kanske allra vanligaste sloganen som skanderas är "From the river to the sea, Palestine will be free". Då syftar man inte på Klarälven och Östersjön utan Jordanfloden och Medelhavet.
Om man å ena sidan säger att Israel ska få existera men å andra sidan skanderar "From the river to the sea, Palestine will be free", var ligger Israel då? Var finns Israel i den ekvationen?
(Applåder)
Anf. 59 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Jag har än så länge inte upprättat några separatistiska planer för ett fritt Värmland från Sverige med mina kollegor på Värmlandsbänken, men det är kanske något vi får åka hem och fundera på under den plenifria veckan.
För mig är det tydligt att det handlar om vad man har för avsikt med det man säger. Avser man att det ska finnas rätt till ett judiskt liv och rätt till en judisk statsbildning är man inte antisemitisk. Om man däremot vill utplåna staten Israel och det judiska folket är man tydligt antisemitisk. Det är därför Vänsterpartiet har varit tydligt i både ord och handling. Vi har uteslutit två medlemmar under det senaste året och agerat kraftfullt mot dem som inte följt partiets politik.
Låt mig också påminna både alla som lyssnar på debatten och Vänsterpartiets medlemmar om att Vänsterpartiets utrikespolitik utgår från Sveriges riksdag. Det är jag som är utrikespolitisk talesperson och Nooshi Dadgostar partiledare, och det är våra uttalanden som är partiets politik. Man kan inte föra en egen utrikespolitik på Orust, i Vellinge eller på Tjörn, utan det är som sagt jag som företräder partiets politik.
Anf. 60 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Jag berörde inte uteslutningarna i mitt första anförande. Men första gången jag kritiserade Vänsterpartiet för samröre med PFLP var 2002 då jag var med i Liberala ungdomsförbundet, alltså för 22 år sedan. Då uppmanade Ung Vänster människor att donera pengar till PFLP. År 2006 undertecknade bland andra er nuvarande partisekreterare, alltså han som nu har uteslutit medlemmar, Demokratiuppropet, som bland annat uppmanade människor att stödja PFLP och även Farcgerillan. Reaktionsförmågan i Vänsterpartiet är alltså inte blixtsnabb eftersom det har gått 20 år innan man har reagerat.
Åter till min första fråga eftersom den är väsentlig. Det blir märkligt att å ena sidan argumentera för en tvåstatslösning, å andra sidan anordna mängder av möten där man skriker saker som implicerar det exakt motsatta. Hur ser Vänsterpartiet på detta? Det blir lite snurrigt här, tycker jag.
(Applåder)
Anf. 61 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Vi är i grunden tydliga med att vi vill se en tvåstatslösning genom att stärka den palestinska staten så att parterna kan komma till förhandlingsbordet och inleda riktiga fredsförhandlingar. Jag tror att det är den bästa vägen till fred. På vår kongress var den motion som tidigare nämndes uppe. Men den fick inte stöd av kongressombuden, utan linjen om en tvåstatslösning ligger fast.
Det är allvarligt att de extrema aktörerna på både palestinsk och israelisk sida får starkare vind under vingarna i dessa tider. Netanyahu har ju på tv visat upp en karta där Västbanken inte fanns med eftersom han ser hela det ockuperade Västbanken som en del av Israel, och den bosättarrörelse han stöder sin politik på pratar nu om att återetablera bosättningar i Gaza. Denna politik stöder varken jag eller Fredrik Malm, och därför har vi denna debatt. Vi vill ju att den svenska regeringen ska agera ännu mer kraftfullt mot den israeliska regeringen, som nu är på väg att införa en lag mot exempelvis UNRWA.
(Applåder)
Anf. 62 Anna Lasses (C)
Herr talman! Omvärldens oförmåga att agera gemensamt har lett dit vi många har fruktat. Konflikten har spridit sig från Gaza och Israel och omfattar nu även Västbanken, Libanon, Jemen och Iran. Låt oss inte heller glömma vattnen runt omkring eller Rysslands agerande i bakgrunden.
Det går inte att bomba bort en tanke, men det går att förändra den genom välstånd och genom att bygga ett samhälle där människor strävar efter att leva i trygghet i stället för att dö som terrorister. Därför är det avgörande att få Israel och Palestina att åter sätta sig vid förhandlingsbordet, för tvåstatslösningen är en av nycklarna för deeskalering i hela regionen.
I går var UNDP, en av FN-organisationerna, här och rapporterade om situationen i de palestinska områdena. UNDP betonade att trots den fruktansvärda situationen i Gaza är det avgörande att göra allt för att hålla igång samhällets strukturer. Därför krävs långsiktigt utvecklingsbistånd till Gaza. I dagsläget prioriteras det akuta humanitära biståndet, och det är bra och nödvändigt. Men bägge sorter behövs för att stötta civilsamhället och se till att det finns några som kan arbeta inom sjukvård, med sophämtning, på skolor och inom alla andra basverksamheter.
Jag vill därför här och nu skicka med till regeringen att Sverige som stor biståndsgivare borde ta lead och vara en av dem som prioriterar det långsiktiga biståndet till Gaza även i detta kaotiska läge.
Anf. 63 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! Flera hinder står mellan ett fortsatt krig i Mellanöstern och en region som kan blomstra i fred och stabilitet. Det råder inga tvivel om att de Iranstödda terrororganisationerna Hamas och Hizbollah och därmed Iran självt spelar en avgörande roll. Det är omöjligt att förhandla om fred med en aktör som inte erkänner den andres rätt att existera. Denna fanatism tillåter inga kompromisser och måste mötas med beslutsamt motstånd på alla plan.
I ljuset av detta kan förra veckans nyheter ses som steg i rätt riktning. Israels eliminering av Hamasledaren och hjärnan bakom den 7 oktober, Yahya Sinwar, är en tydlig handling av ansvarsutkrävande och en form av rättvisa för både israeliska och palestinska offer för Hamas terror. Det ger hopp om ett snart slut på kriget i Gaza och minskat humanitärt lidande för den palestinska civilbefolkningen. På samma sätt erbjuder en eliminering av Hizbollahledaren Hassan Nasrallah en möjlighet att befria Libanon från Irans grepp och bana väg för demokrati, stabilitet och välstånd i landet.
Sedan den 8 oktober förra året, alltså den första dagen efter Hamas terrorattack, har Hizbollah avfyrat mer än 12 000 raketer mot Israel. Hizbollahs försvagning skapar nu en möjlighet att slutligen kunna genomföra FN:s resolution 1701. Det skulle innebära att Hizbollah avväpnas och tvingas bort från området söder om Litanifloden, och det skulle leda till ett israeliskt tillbakadragande och ett återupprättande av Libanons fulla suveränitet. Hizbollahs decimering ger även över 60 000 internflyktingar i norra Israel en chans att få återvända till sina hem.
(Applåder)
Anf. 64 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag har två frågor till Magnus Berntsson.
Den ena handlar om bosättarrörelsen. Jag har inte fått något svar men skulle vilja ha det: Har Kristdemokraterna nu brutit med den militanta bosättarrörelsen på Västbanken, den bosättarrörelse som nu dessutom blivit beväpnad med automatvapen av Israels regering och i det närmaste fått fria händer att fördriva, trakassera och döda palestinier? Har Kristdemokraterna nu brutit med den? Det skulle jag vilja veta.
Den andra handlar om antisemitismen. Det var bra att den frågan kom upp i ett tidigare replikskifte. Den är ett gift i historien och ett gift som finns i olika kretsar - i islamistiska kretsar, i högerextrema kretsar och i vänsterkretsar. Kommer det upp antisemitism i socialdemokratiska kretsar rensar vi ut den omedelbart, och det ska vi också göra.
Jag är stolt medlem i Svenska kommittén mot antisemitism sedan över tio år. Jag kan konstatera att ett av regeringsunderlagets partier, Sverigedemokraterna, nu kräver att anslagen till Svenska kommittén mot antisemitism ska dras in eftersom SKMA har kritiserat Sverigedemokraterna.
Då är min fråga: Vad tycker Magnus Berntsson om det?
Anf. 65 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! Bosättarvåldet måste upphöra, och steg måste tas mot en tvåstatslösning. Regeringen ser med stor oro på det ökade bosättarvåldet på Västbanken och på expansionen av de illegala bosättningarna. Det finns ingenting som rättfärdigar den israeliska bosättarpolitiken. Tvärtom undergräver den aktivt möjligheterna till en framförhandlad tvåstatslösning.
Vi som parti står bakom sanktionerna mot extrema bosättare och tycker att man behöver gå vidare med dem. Vi har som parti inga som helst kopplingar till bosättarrörelsen.
Stödet till SKMA, inte minst vad gäller hågkomstresorna, tycker vi kristdemokrater är väldigt viktigt. Vi kommer definitivt att se till att det fortsätter.
Anf. 66 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag tackar för bra besked i den första frågan. Berntsson sa att det inte finns något som rättfärdigar bosättarrörelsen, och det tror jag är viktigt. Jag hoppas att vi då också får stöd för vårt förslag om att bosättarvaror inte ska komma in på den europeiska marknaden.
När Sverigedemokraterna fick kritik av Svenska kommittén mot antisemitism dömde de ut kommittén. Dem ska vi inte ta på allvar, sa de. De är en part som bedriver opposition just mot oss. Sedan var det ett par enskilda sverigedemokrater som krävde att stödet till Svenska kommittén mot antisemitism skulle dras in.
Därför vore det bra om Magnus Berntsson kanske kunde vara ännu tydligare i sitt stöd till Svenska kommittén mot antisemitism så att inte detta händer. Organisationer har ju faktiskt fått sina pengar indragna om de kritiserat regeringen. Det är inget som vi tar ur luften, utan detta är faktiskt ett reellt hot. Om Magnus Berntsson kan garantera att det inte kommer att hända i det här fallet vore det väldigt bra.
Anf. 67 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! Jag såg precis innan vi gick in i kammaren en artikel där företrädare för SKMA ställde frågor kring detta. Jag såg också att statsministern har varit väldigt tydlig i sina svar i dessa frågor. Här är regeringen definitivt enig.
SKMA har gjort ett väldigt viktigt arbete genom åren. Det är viktigt att varje form av antisemitism som tar sig in i vårt samhälle uppmärksammas och hanteras.
Kanske kan jag tycka att det är lite udda att frågan ställs till undertecknad när ledamoten Johansson hade möjlighet att ställa den direkt till Sverigedemokraternas företrädare.
(Applåder)
Anf. 68 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! I veckan deklarerade den israeliska bosättarrörelsen att man avser att i strid med internationell rätt bygga nya bosättningar i Gaza - man har ju funnits där tidigare innan man drog sig tillbaka. Bosättarna är kärnan i den israeliska bosättarpolitiken. Bosättarrörelsen står för ett dagligt våld i många palestiniers vardag, ett våld som vi tydligt såg eskalera redan före den 7 oktober 2023 - året 2023 var det våldsammaste på 20 år redan innan dess. Därefter har vi också sett en klar ökning.
Som Morgan Johansson var inne på har Kristdemokraterna varit det parti som lagt sig närmast i att umgås med bosättarrörelsen, detta trots att bosättarorganisation efter bosättarorganisation nu sätts upp på EU:s, Storbritanniens och USA:s sanktionslistor. Utifrån de besked vi hör från Magnus Berntsson här undrar jag vilka bosättare Magnus Berntsson nu vill sätta upp på sanktionslistorna.
Anf. 69 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! Detta är en process som pågår just nu i både EU och Amerika. Vi ser en utveckling där fler och fler sätts upp på listan, något som vi både uppskattar och tycker är viktigt. Det är viktigt att från EU:s och västvärldens sida skicka signalen att bosättningarna är ett hinder för freden.
Jag kommer inte att stå här i kammaren och säga några exakta organisationer eller namn. Jag tycker dock att det är otroligt viktigt att man går vidare med frågan.
Anf. 70 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Tack så mycket för svaret, Magnus Berntsson!
En fråga som nu är uppe till diskussion och som Josep Borrell, EU:s höga representant, har uttryckt en önskan om är att bosättarnas ledare, så att säga, Itamar Ben-Gvir och Bezalel Smotrich, som är ministrar och de absolut mest högerextrema elementen i Israels regering, skulle sanktioneras utifrån de uttalanden de gjort och det stöd de gett till bosättarrörelsen, bland annat i form av att beväpna bosättarrörelsen i större utsträckning.
Vad tänker Magnus Berntsson om förslaget att sanktionslista dessa ministrar och på så sätt tydligt sätta press från EU:s sida på toppen av bosättarrörelsens politiska företrädare och därmed tydligt markera att det inte är den typen av krafter som EU och Sverige ska umgås eller samarbeta med för att nå fred i Mellanöstern?
Anf. 71 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! Jag utgår från att detta är en diskussion som kommer att fortgå. Nu kommer Josep Borrell antagligen ganska snart att bytas ut mot en ny kommissionär och hög representant, Kaja Kallas från Estland. Diskussionen lär fortsätta, och det är viktigt att föra den. Jag kan inte i dag säga om EU kommer att landa i detta eller inte. Det är klart att det får ganska stora konsekvenser för förhållandet och möjligheten till dialog mellan EU och den israeliska regeringen.
Varken ledamoten Svenneling eller undertecknad utser regering i Israel. Det gör det israeliska folket. Att det också kommer att bli fler val framöver vet vi med säkerhet. I Israel är det många val. Det har varit tio val, tror jag, sedan den palestinske presidenten blev vald.
Anf. 72 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Det finns ett visst tema i frågorna till Magnus Berntsson, och det kanske finns en viss anledning till det.
Nu under olivskördesäsongen i de ockuperade områdena har våldet mot palestinier ökat. Internationella domstolen konstaterade i somras att ockupationen och bosättningarna är olagliga och att alla stater är skyldiga att inte erkänna ockupationen som laglig samt att inte ge stöd som kan innebära att den fortsätter. Ministern Ben-Gvir, som vi nämnt flera gånger här, har till och med personligen stått och delat ut vapen till dessa bosättare.
Det är väldigt glädjande att höra att Kristdemokraterna säger att bosättningarna är ett hinder för fred. Jag undrar därför vad Magnus Berntsson vill göra för att få stopp på de olagliga bosättningarna och attackerna mot palestinier.
Anf. 73 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! Jag tackar för frågan. Vi har redan resonerat här i kammaren om en fortsättning med fler sanktioner gentemot fler personer och grupper. Det tror jag vore en väg framåt. Men den stora vägen framåt vore givetvis att få igång fredsprocessen och börja tala om en tvåstatslösning.
Jag tror att vägen till en tvåstatslösning ligger ganska nära det som diskuterades under Clintons tid då det fanns ett förslag på bordet som innebar att 97 procent av Västbanken skulle lämnas tillbaka till den nya palestinska staten. En fredslösning ligger väldigt nära vad Two State Coalition föreslår.
Anf. 74 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Jag blev inte riktigt klok på detta. Det låter nästan som att Kristdemokraterna inte vill se att bosättningarna nedmonteras eller försvinner innan det finns ett fredsavtal på plats. Det är väldigt oroväckande i så fall.
I februari stod vi i talarstolen och debatterade under den utrikespolitiska debatten. Vi talade bland annat om en resa som ledamoten hade gjort till Israel tillsammans med KKL. Ledamoten verkade då mest naivt oförstående inför vilket slags organisation han reste med. Han fick ganska mycket kritik för det hela.
I mars åkte ledamoten på ytterligare en resa till Israel och de ockuperade områdena och besökte bland annat Binyamin Regional Council, som organiserar en rad av bosättningarna i mellersta Västbanken och norr om Jerusalem. De har dessutom skänkt en massa pengar till Amana, som är en av de mest kontroversiella bosättarrörelserna och vars ledare dessutom har dömts för terrorism.
När ledamoten säger att han har klippt banden till bosättarrörelserna undrar jag om det verkligen stämmer.
Anf. 75 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! Jag har träffat ledamöter i knesset av så gott som alla politiska färger, inklusive oppositionen till vänster. Jag har träffat medlemmar från Israels regering, men jag har också träffat personer som aktivt protesterar på gatorna mot den israeliska regeringen. Jag har träffat anhöriga till gisslan. Jag har träffat arabiska israeler, såväl muslimska som kristna. Jag har verkligen försökt att förstå israelisk inrikespolitik, vilket inte alltid är det enklaste.
Jag var under en resa i Israel med på en rundtur som tog mig tillbaka till först Kfar Aza. Som jag nämnde i mitt inledningsanförande var jag väldigt intresserad av att höra hur det hade gått för den där familjen. Därefter gick resan vidare till en bosättning. Jag blev där ombedd att skriva under ett uttalande som presenterades för oss, men jag var då extremt tydlig med att jag inte ville göra det och sa ifrån, eftersom detta enligt min mening var något som tog ställning för bosättningar, vilket jag inte gör.
Anf. 76 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Kriget har nu utvecklats till ett flerfrontskrig. I Libanon har 1 800 personer dödats de senaste fem veckorna, och över 1 miljon människor är på flykt inom landet. Attackerna sträcker sig långt från gränsområdet, och centrala Beirut och bostadsområden har bombats. Sex sjukhus har slagits ut i Libanon.
Personsökarattacken chockerade världen och utgjorde ett tydligt folkrättsbrott. Attacken, som var riktad mot Hizbollah, slog hårt mot civila, däribland oskyldiga barn, och en mängd sjukvårdsarbetare som använde personsökare i sitt arbete. Tusentals människor fick skador på ögon och händer och fick stora sår i magen.
Att använda helt vanliga föremål som kan bäras av vem som helst som vapen är tydligt urskillningslöst. Det är dessutom förbjudet att orsaka onödig eller excessiv skada. Attacken har dessutom satt den libanesiska befolkningen i skräck. Ingen vet längre om deras elektroniska utrustning är säker eller om den kan explodera när som helst.
Även om detta uppenbara folkrättsbrott är regeringen tyst. Om den svenska regeringen menar allvar med det som sades i utrikesdeklarationen om att det är avgörande att den regelbaserade världsordningen, folkrätten och respekten för FN-stadgan upprätthålls måste regeringen också kraftigt agera mot och fördöma överträdelser av dessa oavsett var i världen de sker eller vilken stat som begår dem. Då måste också utrikesministern markera mot Israels krigsbrott i Gaza och Libanon med samma styrka som man fördömer andra överträdelser av den humanitära rätten.
Herr talman! Det världen och Mellanöstern behöver är ett upprätthållande av den humanitära rätten och mänskliga rättigheter och ett tydligt ställningstagande för den internationella ordning vi byggt upp.
Anf. 77 Fredrik Malm (L)
Herr talman! För 80 år sedan satt Magen David, davidsstjärnan, på shtetljuden i gettot i Warszawa. I dag sitter davidsstjärnan på Israels flagga. Israel blev och är tillflyktsort för världens judar. Men det vi nu ser runt om i världen, även i vårt land, visar hur oerhört viktigt detta är. Historiskt har stora grupper judar som levt under förföljelser och förtryck, precis som alla andra invånare gjorde i Sovjetunionen, lämnat sitt land för att bygga ett nytt liv i Israel. Likaså emigrerade ungefär 700 000 människor i Mellanösternregionen till Israel för att bygga ett nytt liv där.
Den våg av antisemitism vi nu ser skapar mycket stor rädsla för judars långsiktiga säkerhet. Det finns iranska mordplaner mot svenska judar. Iran har uppenbart kontroll över ledare i svenska kriminella gäng som kan skicka ut unga killar för att attackera till exempel Israels ambassad i Sverige eller något annat. Det förekommer hot mot judar generellt sett och mot judiska intressen. Vi ser en kraftigt höjd hotbild mot Sverige generellt och judiska intressen specifikt, så att man måste ha tungt beväpnad polis och snart kanske till och med militär som skyddar dessa institutioner. Vi ser antisemitism i skolor, på universitet och i en fullständig svallvåg på internet.
Herr talman! Det är viktigt att vi i den här debatten också ser att vi inte kan lösa alla världens problem, men vi - den här församlingen - har ansvar för att upprätthålla säkerhet och trygghet i vårt land. Vi måste göra allt för att göra det, och oavsett om det gäller hat mot judar, muslimer eller någon annan utpekad grupp kan det aldrig accepteras i Sverige.
(Applåder)
Anf. 78 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag har samma fråga till Fredrik Malm som jag hade till Magnus Berntsson, och den gäller just antisemitismen. Som jag sa tidigare är det bra att detta kommer upp i debatten.
Antisemitismen är ett gift som går genom hela historien och som finns i olika kretsar. Den finns i islamistiska kretsar, högerextrema kretsar, vänsterkretsar och så vidare. Att den finns i alla kretsar är kanske just det som gör att det här är så avskyvärt på en alldeles särskild nivå. Och, som jag sa, om den dyker upp i socialdemokratiska kretsar rensar vi ut den omedelbart.
Min fråga inställer sig därför att regeringsunderlagets största parti, Sverigedemokraterna, går till attack mot Svenska kommittén mot antisemitism. Man lyfter frågan om att dra in stödet till bland annat hågkomstresor gällande Förintelsen. Jag ställer frågan till Fredrik Malm och Magnus Berntsson därför att de företräder två partier som sitter i regeringen och har makt över pengarna. Min fråga är helt enkelt: Tänker Fredrik Malm och Liberalerna slå vakt om stödet till Svenska kommittén mot antisemitism och sätta stopp för den attack som Sverigedemokraterna riktar mot kommittén?
Anf. 79 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Det är alldeles självklart. Svenska kommittén mot antisemitism gör ett jätteviktigt arbete. Jag var själv ledamot i kommittén i sju år. Jag var dock ute och kritiserade dem för en sak; det riktades kritik mot mig, men det var ju inte från kommittén utan från en enskild vänsteraktivist som skrev en artikel. Det var något helt annat, men jag tyckte att det var olyckligt att den publicerades där.
Deras hågkomstresor är centrala, men till det ska man lägga all den fortbildning av lärare som genomförs. Det är till Svenska kommittén mot antisemitism som lärare kan komma och ta upp specifika situationer i undervisningen, exempelvis: Hur löser vi den här klassrumssituationen där vi ska tala om Förintelsen och det kommer fram olika röster?
Jag såg också att någon var ute och yrade om det där. Det är trams. Självklart ska Sverige fortsätta att stödja Svenska kommittén mot antisemitism, och det kommer den här regeringen att göra.
Anf. 80 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag tackar för tydligheten i Fredrik Malms svar. Skälet till att jag tar upp detta är inte bara att jag tycker att det är extremt uppseendeväckande att ett parti angriper en organisation på det här sättet. Det är i och för sig inte första gången. Man har angripit andra organisationer som man inte heller tycker om, till exempel Civil Rights Defenders. Men den här regeringen har tyvärr också dragit in pengar till organisationer som man inte sympatiserar med. De fredsmiljoner som gick till fredsrörelsen från Folke Bernadotteakademin ströks omedelbart så fort den här regeringen tillträdde, bara för att ge ett exempel.
Det är alltså inget tomt hot när Sverigedemokraterna angriper Svenska kommittén mot antisemitism och sverigedemokrater lyfter frågan huruvida man ska fortsätta att stödja den. Då gäller det att Liberalerna, Kristdemokraterna och naturligtvis Moderaterna är väldigt tydliga med att man sätter stopp för detta och inte låter sig toppridas av Sverigedemokraterna i den här frågan, vilket tyvärr är fallet i många andra frågor. Men jag tackar Fredrik Malm och Liberalerna för tydligheten i den här frågan.
Anf. 81 Fredrik Malm (L)
Fru talman! Jag kan försäkra Morgan Johansson om att det inte kommer att minskas något stöd som går dit.
Fru talman! Att man minskar en budgetpost är dock inte riktigt samma sak som att man specifikt är emot någon viss organisation som har fått del av medlen inom denna budgetpost, tycker jag ändå ska noteras. Det här är inte riktigt hederligt argumenterat.
Men när vi ändå är på det här spåret med partier: Om man går in på kommitténs blogg eller läser dess nyhetsbrev kan man se att den vid säkerligen tio tillfällen det senaste halvåret har kritiserat ett parti som Morgan Johansson vill ha med i ett framtida socialdemokratiskt regeringsunderlag, nämligen Vänsterpartiet. Vi har på Morgan Johanssons sida ett parti som han ska sätta ihop en budget med och som nu på löpande band måste utesluta människor på grund av att de stöder terrorism. Då blir andra halvan av partiet jättesura för att ledningen utesluter de här personerna. Jag skulle vilja ha ett svar från Socialdemokraterna på hur man ser på detta, men jag tror tyvärr inte att Morgan Johansson får någon mer replik.
(Applåder)
Anf. 82 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! I det sista anförande Fredrik Malm höll uppe i talarstolen sa han mycket som jag kan hålla med om. I det sista han sa i replikskiftet med Morgan Johansson sa han ganska mycket som jag inte kan hålla om.
Jag tänkte lyfta något som ledamoten Malm sa för ungefär en och en halv timme sedan. Han resonerade kring Israels rätt att försvara sig. Han sa att Israel har rätt att försvara sig men att det såklart ska ske inom ramen för den internationella folkrätten. Min enkla fråga är: Tycker Fredrik Malm att Israel försvarar sig inom ramen för den internationella folkrätten?
Vad ser vi när vi tittar runt nu i Mellanöstern? Gaza är i fullständig förödelse och total hungersnöd. I Libanon närmar vi oss 1 miljon på flykt. På Västbanken ökar våldet mer än någonsin. Är det så att Israels rätt att försvara sig utövas inom ramen för den internationella folkrätten, eller har Israel enligt Fredrik Malm överträtt den folkrätten?
Anf. 83 Fredrik Malm (L)
Fru talman! Generellt är svaret ja, men självklart har Israel också begått överträdelser i kriget. Det har skett från alla sidor. Jag är den förste att skriva under på det. Det är självklart helt oacceptabelt varje gång något sådant sker.
Sedan blir det i sådana här situationer alltid bedömningar i enskilda fall vad gäller proportionalitet; civila risker ställs mot militära målsättningar och överväganden. Krig innebär brutalisering. Det här är ett krig på ett litet område med en stor befolkning. Dessutom finns en djupt destruktiv, totalitär och terroristisk fiende som inte visar någon som helst respekt för civila liv. Krigföring i ett sådant område leder till massivt lidande för civilbefolkningen, och det är djupt tragiskt. Det är därför vi måste få fred, så att människor kan återvända och bygga upp en framtid igen.
Anf. 84 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Det är välkommet att Liberalerna nu har kommit till en punkt där man framför viss kritik mot Israels krigföring. För ett år sedan stod Fredrik Malms kollega Joar Forssell i talarstolen och pratade om att Israel skulle försvara sig mer, alltså i praktiken bomba mer. Vi var då många som chockerades av det uttalandet.
Nu pågår det rättsprocesser mot Israel och dess regering, dels i Internationella brottmålsdomstolen, där man åtalar personer och det pågår en utredning mot bland annat Netanyahu, dels i ICJ, Internationella domstolen, där man utreder om stater har begått brott mot mänskligheten och folkmord. Jag undrar hur Fredrik Malm ser på de här rättsprocesserna, där man utreder om Israel har brutit mot internationell rätt. Har vi stött de rättsprocesserna tillräckligt? Kan Sverige göra mer för att granska Israel, så att man följer den internationella rätten på ett bättre sätt än vad man gör i dag?
Anf. 85 Fredrik Malm (L)
Fru talman! Håkan Svenneling citerar vad en kollega till mig sa för ett år sedan. Jag minns inte vad han sa eller ens om jag var närvarande. Men försvara sig mer tycker jag exempelvis att Ukraina ska göra. Det behöver inte innebära att man ska begå övergrepp. Det kan ju innebära att man exempelvis bygger upp ett starkt missilförsvar, så att man kan skydda sin civilbefolkning. Men jag har inte sett uttalandet i dess kontext och kan inte uttala mig mer om det än så.
Det finns ett antal internationella institutioner, och en del är mer handlingskraftiga än andra. Det finns också en rad processer som drivs. En del drivs mer på objektiva grunder, andra mer av politiska skäl och annat. De här processerna är väl inte konstigare än att det vid varje krig och konflikt bör göras utredningar om det sker övergrepp, oavsett vilken sida som begår övergreppen. Jag har inga synpunkter på att vi har internationella rättsprocesser kring Israel eller för den delen något annat land.
Anf. 86 Jacob Risberg (MP)
Fru talman! Det var glädjande att tidigare under debatten höra ledamoten Malm säga att Israel gjort fel i krigföringen, liksom att i det senaste replikskiftet höra honom säga att Israel även begått "överträdelser" - det var det ord ledamoten använde.
Den 10 oktober kom en rapport från en FN-kommitté som granskat framför allt attackerna mot sjukvårdsinrättningar och tagandet av olika typer av civila i fängsligt förvar. I rapporten slås det fast att Israel begått både brott mot mänskligheten och krigsbrott. Min enkla fråga till ledamoten Malm är: Håller ledamoten med om vad som står i kommitténs rapport om att Israel i sin krigföring begått brott mot mänskligheten och krigsbrott?
Anf. 87 Fredrik Malm (L)
Fru talman! Jag får inledningsvis säga att jag har lyssnat på hela debatten. Det finns en sak som skiljer Jacob Risberg från samtliga andra talare.
Samtliga andra talare här har på olika sätt uttryckt kritik mot båda sidor. Inte med en stavelse har jag hört Jacob Risberg uttrycka någon kritik alls mot till exempel Hamas eller Hizbollah. Jag bara noterar det. Det är en intressant iakttagelse om Miljöpartiets hållning i detta.
Sedan till sakfrågan. Jag har inte läst rapporten och kan inte uttala mig specifikt om den. Men generellt är det sätt på vilket Hamas väljer att föra sitt krig, och det sätt på vilket man har byggt upp Gazaremsan i en krigsekonomi med hjälp av Qatar, Iran och biståndsmedel under årtionden med hela tunnelsystemet och allting, någonting som leder till enorma umbäranden för civilbefolkningen när kriget blir storskaligt på Gazaremsan. Det är därför vi behöver en fred.
Anf. 88 Jacob Risberg (MP)
Fru talman! Jag har i talarstolen flera gånger fördömt Hamas attacker och sagt att de omedelbart bör släppa gisslan. Vi har även varit kritiska till och också fördömt Hizbollahs raketattacker. Men nu gäller frågan ett ställningstagande till hur Israel för sin krigföring.
Jag ska växla över till ett annat spår. Även Liberalerna säger sig stå bakom en tvåstatslösning. Internationella domstolen sa i somras att ockupationen är olaglig och att man ska göra allt vad man kan för att inte på något vis stödja bosättningarna.
Det har framkommit tidigare här i debatten att vi har märkning vad gäller vissa bosättarvaror. Det gäller inte alla bosättarvaror. Det finns vissa partier inklusive vårt parti som vill stoppa all handel för tillfället med Israel med tanke på de brott som begås framför allt på ockuperat område.
Det jag undrar är: Kommer Liberalerna att ställa sig bakom ett förbud mot handel med varor från bosättningar?
Anf. 89 Fredrik Malm (L)
Fru talman! Till att börja med har jag ingen aning om hur mycket sådana varor som eventuellt skulle finnas i till exempel svensk dagligvaruhandel, om vi till exempel tar frukt som produceras.
Jag såg siffror för ett tiotal år sedan. Då var det en, två procent eller så av det som producerades av till exempel citrus, som är en vanlig produkt därifrån, som kommer från bosättningar på ockuperat territorium. Det mesta konsumeras inhemskt. Jag har ingen aning om hur utbrett det är.
Generellt är min uppfattning att det finns sådana processer på EU-nivå. Generellt är jag inte främmande för att lyfta upp en sådan diskussion. Men då bör det inte bara handla om att singla ut specifikt den här ockupationen.
Vi har en rad andra problematiska konflikter. Då får vi en diskussion som rör Marocko, Kina och också en rad andra länder. Det måste sättas in i den kontexten.
(Applåder)
Anf. 90 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Regeringen ser inte alls bara på som vissa vill ge sken av. Sverige är en av de största givarna av humanitärt stöd till Gaza. Vi har tagit initiativ till sanktioner mot extremistiska bosättare. Jag talar regelbundet med företrädare i regionen från Israel, Iran, Jordanien och Egypten.
Morgan Johansson och Håkan Svenneling ger sken av att oppositionen är enig i de här frågorna. Med tanke på att Centerpartiet stänger dörren för samarbete med Vänsterpartiet på grund av de antisemitiska åsikter som vädrats av flera företrädare för Vänsterpartiet klingar detta falskt.
Låt mig vara mycket tydlig. Regeringen ger sitt fulla stöd till de initiativ till vapenvila som har lagts fram. Israel måste göra mer för att säkerställa humanitärt tillträde. Vi gör allt vi kan för att också säkerställa det och för att lindra den akuta nöden.
Oavsett om vi står på olika sidor hoppas jag att vi kan enas om tre saker. För det första måste målet vara en tvåstatslösning. För det andra ska vi inte göra Mellanösterns konflikter till våra konflikter.
Sist men inte minst måste vi klart och tydligt ta avstånd från alla former av antisemitism. På den punkten accepterar regeringen inga ursäkter och inga undantag.
Med det vill jag tacka för en anständig debatt och önska en trevlig helg så småningom.
(Applåder)
Den särskilda debatten var härmed avslutad.
Dokument
Fredagen den 25 oktober klockan 9 håller riksdagen en särskild debatt om situationen i Mellanöstern.
Debatten hålls med anledning av ett initiativ från Vänsterpartiet. Från regeringen deltar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M).
Den särskilda debatten går att se direkt och i efterhand via webb-tv.