Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av landsbygdsminister Peter Kullgren, gymnasie, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm, försvarsminister Pål Jonson och minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier.

Landsbygdsminister Peter Kullgren besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Ulf Kristersson har granskats av Aftonbladet för att ha låtit personer jobba på hans familjs egendom mot belöning i form av tillgång till hans nätverk.

Carl-Oskar Bohlin valde att i anslutning till korruptionsgranskningen attackera journalisten i sociala medier genom att svartmåla henne för saker som inte har med granskningen att göra.

Är den fria journalistiken viktig att försvara för statsrådet Bohlin? Ser han den som en del av det civila försvaret av Sverige?

Fru talman! Det korta svaret på den frågan är: Ja, det är viktigt; precis som att det är viktigt att slå vakt om yttrandefriheten, som tillkommer alla medborgare i det här landet.

Fru talman! Jag uppfattade inte i svaret om statsrådet anser att det var bra att korruptionsgranskningen av statsministern gjordes.

Kanske var frågan för folkligt ställd. Låt mig få omformulera mig på mer högerkonservativt vis.

På vad sätt förhåller sig statsrådet till den fria och obundna publicistiska gärningens funktion så som bärare av det offentliga meningsutbytets integritet, dess granulära nyanser och rikets demokratiska resiliens?

(Applåder)

Fru talman! Frågan jag fick var huruvida fri journalistik är viktig för vårt demokratiska samhälle. Jag svarade ett otvetydigt ja på den frågan.

Jag valde att lägga till att precis som att fri journalistik är viktig är också yttrandefrihet viktig. Den tillkommer mig och den tillkommer Gustaf Lantz, och det är angeläget i ett demokratiskt samhälle.

Fru talman! I maj 2023 följde Sverigedemokraterna upp ärendet gällande den återkommande bristen på personlig utrustning i Försvarsmakten. Nu tre år senare löper diskussionerna fortfarande på. Det talas i princip om samma saker, nämligen underkläder till kvinnor, kängor, väskor, regnställ med mera.

Under 2023 meddelade Försvarsmaktens logistikchef att det var problem i systemet med omfördelning. Under hösten erkände myndigheten till slut de akuta bristerna.

I dag är läget någorlunda förbättrat, men det går fortfarande trögt. Allt kan inte skyllas på försvarsindustrin.

Kan ministern redogöra för hur regeringen har adresserat problemen och följt upp dem? En av de punkter som Sverigedemokraterna lyfte upp 2023 var ett uppdrag till Försvarsmakten att återkomma med en konkret åtgärdsplan. Hur har det gått?

Fru talman! Jag tackar Björn Söder för frågan.

Det är inte ett ekonomiskt problem. Vi har höjt försvarsanslagen från 75 miljarder till 175 miljarder. Problemet ligger inom myndigheten.

Situationen är väsentligt bättre nu än vad den var för två år sedan. Många kommer ihåg när det var inryckning och det inte fanns någon personlig utrustning alls.

Vi har gjort ett antal saker. Vi har bland annat tagit fasta på vad Sverigedemokraterna sa om att ge ett uppdrag till Försvarsmakten. Vi tvingade Försvarsmakten att göra en inventering. Det var den första man hade gjort på över tio år. Då hittade man persedlar man inte trodde att man hade och sådant som man trodde att man hade. Vidare har Försvarsmakten kvartalsvis på Försvarsdepartementet redovisat statusen på den personliga utrustningen. Jag har valt att delta på alla mötena, just för att få ordning på detta återkommande problem inom Försvarsmakten – inte minst när det gäller personlig utrustning till tjejer.

Fru talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret. Jag hoppas att vi slipper stå här om tre år och ha samma diskussion. Tack än en gång för svaret!

Fru talman! Det är naturligtvis viktigt att de värnpliktiga har personlig utrustning, och den ska vara bra när man gör sin grundutbildning. Men det är också en fråga om hur situationen ser ut i mobiliseringsorganisationen om vi inte kan försörja de värnpliktiga med personlig utrustning. Det här är en högt prioriterad fråga för regeringen som vi arbetar intensivt med.

Fru talman! Enligt en undersökning från Hundstallet har en av tre hundägare skjutit upp veterinärvård på grund av höga priser. Fyra av tio uppger att det har blivit dyrare att ha hund de senaste två åren. I ekonomiskt svåra tider blir konsekvenserna tydliga, det vill säga missade veterinärbesök, billigare foder, nedgraderade försäkringar och i värsta fall hundar som måste lämnas bort eller avlivas.

Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det ska vara en klassfråga om man ska ha råd med husdjur, men så ser det tyvärr ut för många i dag.

Vad är regeringens konkreta lösningar på de skyhöga veterinärkostnaderna?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det är otvetydigt så att under en lång rad år har kostnaderna för veterinärvård ökat. En del kan förklaras med att vi har en mycket mer omfattande hälso- och sjukvård för djur i dag. Vi har en teknikutveckling som går framåt, till gagn många gånger, men självklart har det också lett till ökade kostnader.

Vi har agerat under mandatperioden och gett uppdrag att utreda frågan. Konkurrensverket har fått i uppdrag att titta vidare på inte minst frågan om pristransparens. Vi har ju konstaterat att där finns ett problem.

Vi kommer att gå vidare med utredningen, och vi kommer att följa upp frågan noggrant så att konkurrenssituationen inte ska driva upp priserna på ett orimligt sätt.

Fru talman! Det är bra att regeringen agerar, men det är tyvärr inte tillräckligt.

För oss i Vänsterpartiet är det uppenbart att staten behöver ta ett större ansvar för att reglera priserna inom djurvården, inte minst för att förebygga att djur far illa på grund av utebliven vård.

När kan vi förvänta oss lite mer konkreta förslag från regeringen?

Fru talman! De uppdrag vi har gett fokuserar på prisinformationen. Det är nyckeln för att komma fram till om det råder en osund prisökning på grund av bristande konkurrens.

Människor ska också kunna göra adekvata val i dessa situationer.

De högsta prisökningarna finns i den profylaktiska vården, det vill säga planerade saker. Det kan mycket väl bero på teknikutvecklingen.

I det akuta läget är det viktigt att enkelt få koll på vad en behandling kostar hos olika leverantörer.

Fru talman! Regeringen har tidigare öppnat för uranbrytning i Sverige, och nu vill man slopa allt lokalt inflytande i den här frågan. Samtidigt vet vi att många av de intressantaste områdena för uranbrytning finns i alunskiffrar, och alunskiffrar finns i Västergötland, Östergötland och Jämtland samt på Öland och många andra ställen. Det här är också de områden i Sverige som är mest bördiga ur jordbruksperspektiv.

Ett enda företag har mutat in 80 000 hektar i Jämtland. Det är en yta större än halva Öland. Sverige har begränsat med högkvalitativ och bördig jordbruksmark. I en tid av ökad geopolitisk osäkerhet måste vi värna våra jordbruksmarker. Vi behöver stärka vår livsmedelsförsörjning.

Uran kan faktiskt brytas på andra platser. I Kanada är koncentrationen 600 gånger högre än den är i Sverige. Ändå vill regeringen ta bort det lokala inflytandet över dessa frågor.

Min fråga till Peter Kullgren, som är landsbygdsminister, blir därför: Anser regeringen att uranbrytning väger tyngre än svensk livsmedelsproduktion?

Fru talman! Det är att göra det lite enkelt för sig att ställa dessa saker mot varandra, för båda är ju viktiga om man ser till hela digniteten och till alla de mineraler och metaller – eller för allt i världen uran – som vi skulle kunna behöva i vårt land för att öka vår säkerhet.

Jag tycker att det slarvas lite med formuleringen här. Regeringen har tillsatt … vill ju snabbutreda frågan om ett kommunalt veto specifikt mot brytning i alunskiffer, oavsett vilket ämne som ska utvinnas.

Fru talman! Det här stämmer ju inte. Regeringen har inte alls tillsatt någon utredning kring alunskiffer. Man har skickat ut ett pressmeddelande, men det finns inga utredningsdirektiv och ingen utredare tillsatt. Om man verkligen hade velat ha ett veto gällande alunskiffer skulle man ha kunnat ta fram ett sådant först, innan man upphävde beslut om lokalt inflytande för uranbrytningen.

Det är dessutom så att vi på måndag ska rösta i riksdagen om just ett förbud mot brytning i alunskiffer. Kristdemokraterna är välkomna att rösta på Centerpartiet och övriga oppositionspartier, som lägger fram det förslaget – om man nu menar allvar. Annars är det bara dimridåer och luft som Kullgren kommer med.

(Applåder)

Fru talman! Livsmedelsproduktionen är extremt viktig. Att vi ökar den är också viktigt för vår trygghet på samma sätt som andra typer av användande av våra naturresurser skulle kunna vara viktigt.

Det jag sa var: Därför vill regeringen snabbutreda frågan om ett kommunalt veto specifikt mot brytning i alunskiffer – inte minst utifrån att detta har upprört oerhört många och gjort människor väldigt oroliga. Därför är det centralt att man har denna möjlighet som kommun.

(Applåder)

Fru talman! Sverige anses vara ett skogsland, men samtidigt som vi har fler planterade träd än många andra länder har vi färre naturliga skogar, och det är när naturen ersätts av en industri som vi förlorar oersättliga värden.

Vi i Miljöpartiet har samlat in 27 000 namnunderskrifter för ett snabbt moratorium för avverkning av skyddsvärd skog där staten slutar att avverka det staten lovat att bevara och där staten ger rimlig ersättning så att privata markägare kan skydda skog i stället för att avverka den.

Min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren är: Kommer ni att vidta några som helst åtgärder för att skydda Sveriges sista naturskogar, eller kommer ni att fortsätta att skynda på omvandlingen av urskog till kartong och toalettpapper som skickas på export?

Fru talman! Det är en väldigt bra beskrivning av hur Miljöpartiet ser på svenskt skogsbruk, som bidrar till jobb och tillväxt i hela landet, som har byggt mycket av välståndet i det här landet och som är med och bidrar varje dag till klimatnyttan – inte minst genom den tillväxt vi har i skogen, som binder mer än vad Sveriges totala utsläpp är. Jag tycker att det är talande hur man beskriver det svenska skogsbruket.

Jag kan konstatera att en av fyra hektar skogsmark undantas från aktivt brukande. Sverige skyddar mycket skog, och det är bra. Vi är överens om en sak, och det är att det ska finnas rimliga ersättningar till skogsägare när staten gör intrång, men där tror jag att våra likheter slutar.

Fru talman! Jag noterar att statsrådet inte svarade på frågan. Jag vill dock uppmärksamma Kullgren på att det nu kommer krav från Greenpeace, Skydda skogen och Naturskyddsföreningen på att omedelbart stoppa avverkningen av skyddsvärd skog. Forskningen är tydlig med att det här finns en stor potential för staten att gå före.

Hur ställer sig statsrådet till att låta statligt ägd mark skyddas?

Fru talman! Jag tycker att den skog som är lämplig att bruka också ska brukas. En skogsutredning har presenterats, och vi har gått vidare med en proposition utifrån den. Jag tycker att detta balanserar skogspolitiken på ett betydligt bättre sätt än vad som tidigare har varit gällande i Sverige: att markägare inte vet vad de får göra och känner stor osäkerhet i sitt markägande.

Vi måste bruka skogen om vi ska klara klimatomställningen, men skogen är också extremt viktig för jobb och tillväxt i hela landet.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson.

Nyligen, den 29 maj, var det veterandagen. Den hyllades fint här i Stockholm och på många andra ställen runt om i Sverige, och det är viktigt att vi hyllar våra veteraner. Vi har gjort många insatser för att det ska bli bättre både innan, under och efter genomförd insats. Detta är bra, men det finns mer att göra.

Regeringen har fått ta del av en utredning som Allan Widman gjort angående ett veterancentrum för anhöriga och veteraner, och jag undrar hur det går i den frågan. Blir det något veterancentrum för rekreation för veteraner och anhöriga?

Fru talman! Tack, Alexandra Anstrell, för en angelägen fråga! Det här är ju individer som har tagit de största personliga risker man kan ta i statens tjänst, för att representera Sverige. Det är rimligt att vi, precis som de andra nordiska länderna, utvecklar ett veterancentrum – eller, som Allan Widman föreslår, en veterangård – så att de som har varit ute i statens tjänst och deras anhöriga ska ha möjlighet till rekreation och återhämtning.

Forskning visar att det är väldigt viktigt med just de här goda förutsättningarna för återhämtning för att till exempel undvika posttraumatisk stress.

Vi går nu tillsammans med fyra veteranorganisationer vidare för att etablera en veterangård. Detta handlar också om att bygga upp en starkare motståndskraft i hela vårt samhälle, för om vi skulle bli utsatta för ett väpnat angrepp kommer vi att behöva den här typen av veterancentrum eller veterangård.

Detta är högt prioriterat, och vi fortsätter att arbeta i Allan Widmans utrednings anda.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Hur mycket kan vi lära om just veteranfrågor av det som sker nere i Ukraina?

Fru talman! Tyvärr kan vi lära oss enormt mycket i och med att Ukraina har stora skadeutfall och stora förluster. Det finns väldigt mycket att göra.

En del arbete är vi redan djupt engagerade i. Framför allt finansierar vi olika typer av veterancentrum i Ukraina. Jag utesluter inte att det finns möjlighet att också ha utökad behandling av skadade veteraner i Sverige. Vi har till del haft det på sjukvårdssidan, men det kan också finnas möjlighet att vidga det arbetet ur ett bredare veteranperspektiv.

(Applåder)

Fru talman! Äntligen har vi efter årtionden brutit trenden med ett minskat antal kor i Sverige! Förra året ökade antalet kor med 5 000.

Med tanke på att livsmedelsberedskapen måste öka är det viktigt att regeringen och landsbygdsministern har agerat för att öka svensk livsmedelsproduktion.

Det är också en viktig signal att vi nu inte längre betraktar våra bönder som miljöbovar utan som miljöhjältar. När andra länder i vår närhet talar om att de vill minska antalet kor och ha färre bönder säger vi i Sverige precis tvärtom. Det är riktigt bra.

Men med kriser i vår omvärld är läget mycket bekymmersamt, med höga kostnader för diesel, konstgödsel och andra insatsvaror. Därför är det positivt att regeringen skjuter till 1,6 miljarder kronor i krisstöd till svenska bönder. Min fråga är: Vad mer, utöver krisstödet, arbetar regeringen med för att öka lönsamheten för svenska jordbrukare?

Fru talman! Vi arbetar kontinuerligt med en lång rad delar. Jag brukar prata om tre saker.

Det handlar om att öka lönsamheten, vilket är det absolut viktigaste för en ökad livsmedelsproduktion.

Det handlar om de ekonomiska incitamenten, det vill säga stöden till jordbruket. När så har varit möjligt har vi gett krisstöd. Volymen för detta regleras av de ramar som kommissionen ger, men vi har försökt att maximera det vid varje tillfälle vi har haft.

När vi har gjort en valutaförändring har vi också sett till att de pengar som kommer tillbaka till Sverige genom CAP går till bönderna. När detta skedde under tidigare regeringar stoppade man de pengarna i andra hål – vi prioriterar bönderna.

Vidare har vi hållit nere kostnaden för diesel generellt sett under hela mandatperioden. Bara detta motsvarar drygt 2 miljarder kronor.

Men det kanske viktigaste, som vi måste göra mycket mer kring, är regelverket, så att det blir enklare att vara jordbrukare i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Krisstödet är mycket välkommet – det vet jag. Många spannmålsodlare har gett uttryck för stor oro under en längre tid, med fortsatt höga produktionskostnader och samtidigt låga världsmarknadspriser. Den ekonomiska kalkylen har varit väldigt svår att få ihop.

Min fråga är därför: Vad tänker regeringen göra om läget försämras ytterligare?

Fru talman! För det första måste vi följa den här utvecklingen. Sedan är vi ju en del av Europeiska unionen. Vi styrs av den gemensamma jordbrukspolitiken. Men självklart håller också EU-kommissionen bra koll på läget.

Nu ligger vi på den nivå vi kan ligga på vad gäller det här stödet. Jag är glad att Sverige har så goda statsfinanser att vi faktiskt kan ge det här stödet. Många andra europeiska länder är inte i närheten av att kunna göra det.

Vi kommer alltså att fortsätta bevaka frågan.

Fru talman! Även jag har en fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Vildsvinen skapar stora problem där de härjar. Golfbanor, handelsträdgårdar, lantbruk och privata trädgårdar åsamkas stora skador som leder till betydande kostnader. Senast stoppade de trafiken på gamla E6:an norr om Ljungskile i Bohuslän. De är ena riktiga svin!

Även om regeringen har vidtagit åtgärder som skyddsjakt och ersättning för vildsvinsanalyser för att minska vildsvinens skadeverkningar ställer de fortfarande till med stora skador.

Till skillnad från annat vilt är vildsvinskött inte så attraktivt för konsumenter. Avsättningsmöjligheterna för vildsvinskött är begränsade. Vilka åtgärder vill regeringen vidta för att göra vildsvinskött attraktivt för restauranger, storhushåll och konsumenter?

Fru talman! Det absolut största problemet med vildsvinen är att de påverkar livsmedelsförsörjningen. De orsakar extremt stora skador, framför allt på grödor. Även om man kan få viss ersättning för detta är det få bönder som jag pratar med som bara vill så men aldrig skörda.

Den växande vildsvinsstammen behöver alltså helt klart kraftigt skjutas ned och begränsas. Det absolut mest effektiva är aktiva markägare som har god dialog med sina jägare. Vi måste ha ett regelverk som är adaptivt så att vi kan fortsätta att göra det enklare att jaga och fälla vildsvin. Vi har tagit ganska många steg.

En viktig del, som ledamoten är inne på, är att ha avsättning för köttet. Jag välkomnar och uppmuntrar de initiativ som har tagits av kommuner runt om i landet, där man köper in och serverar det här viltköttet i skolbespisningar och annat.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Vildsvinen är ett jättestort bekymmer. En hel del jägare har faktiskt transporterat vildsvin flera mil för att jaga dem för att sedan inse att de är smarta. Det är inte kul att vara uppe klockan två eller tre på natten och skjuta vildsvin.

Man har också märkt att detta inte är en så bra affär; det är inte så attraktivt. Staten har i samverkan med olika organisationer haft olika kampanjer för att uppmuntra oss att äta fisk eller något annat. Jag tror att något liknande behöver göras när det gäller vildsvin.

Fru talman! Jag tror att det är få proteinslag som vi har promotat så mycket och så aktivt gått in och subventionerat avsättningen för som just vildsvin – genom gratis trikintester och generösa regler. Nu är det också många kommuner som på sitt sätt marknadsför det här köttet och tar in det i skolbespisningar. Vi har dessutom sett till att jägare kan få sälja en begränsad mängd vildsvinskött direkt till konsument.

Fru talman! Sveriges totalförsvar förutsätter att både militära och civila myndigheter växer med rätt kompetens. Samtidigt uttrycker Kustbevakningen och Tullverket oro för att de i praktiken konkurrerar med Försvarsmakten om samma kritiska massa av kompetenta medarbetare. Nu larmar Officersförbundet, Tull-Kust och Polisförbundet gemensamt om att myndigheterna riskerar att inte bygga ny förmåga utan i stället mest flytta personal mellan sig – eller tappa personal helt och hållet.

Min fråga till statsrådet Bohlin är därför: Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att personalförsörjningen inom totalförsvaret faktiskt leder till fler anställda, så att den samlade kompetensen växer, i stället för att myndigheter konkurrerar om samma medarbetare?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Hanna Westerén, för en bra och angelägen fråga!

Ja, detta är en utmaning vi står inför – det vore dumt att förneka det. Totalförsvaret växer, och det kommer att ta fler människor som arbetar i anspråk.

Vad gäller Kustbevakningen, som nämndes som exempel, har man under vissa perioder jobbat med dubbla intag, till exempel. Där ser vi fortfarande ett högt söktryck; det är en attraktiv myndighet att gå till.

Ytterst handlar det om att de myndigheter inom totalförsvaret som nu växer måste vara attraktiva arbetsgivare. Hittills har detta varit en möjlig utveckling. Regeringen fortsätter naturligtvis att arbeta för att fler människor ska vilja söka sig till och göra en karriär inom totalförsvaret i ett svårt omvärldsläge.

Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen har under den här mandatperioden genomfört den största upprustningen i modern tid, som varit såväl finansierad som konkret – detta som kontrast till den tidigare socialdemokratiska regeringens insatser 2015–2022, som måste benämnas som bortslösade år, vilket också belysts av bland annat Riksrevisionen.

Prislappen för denna underlåtenhet ser vi också i dag. Omvärldsläget ställer krav på fortsatt hög växel samtidigt som det finns uppenbara målkonflikter mellan de olika departementen – det gäller exempelvis klimat, välfärd och försvar.

Därför, fru talman, skulle jag vilja fråga statsrådet Bohlin om han kan redogöra för vilka åtgärder som vidtagits för att begränsa målkonflikterna och vilka farhågor statsrådet har om upprustningstakten skulle avta efter valet i höst.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en angelägen fråga! Ja, de här målkonflikterna har ju på allvar kunnat börja adresseras i och med att vi nu äntligen har en sammanhängande planering för det civila försvaret och för totalförsvaret. En av de första åtgärder som statsrådet Jonson och jag vidtog när vi klev in på Försvarsdepartementet var att omorganisera departementet så att det blir mer utåtriktat mot de andra departement som har tunga portföljer inom det civila försvaret. Det handlar om att se till att alla arbetar i samma riktning, att säkerställa att vi får framdrift och att också allokera medel till de sektorer inom det civila försvaret som har haft det största återtagandet av förmåga.

Detta kvitteras nu av att vi i förmågebedömningen från Myndigheten för civilt försvar ser att förmågan i det civila försvaret växer på bredden, till skillnad från hur det såg ut när vi tog över för fyra år sedan.

Fru talman! Jag vill också ställa frågor om uranbrytning. För skaraborgarna var uranbrytning i Ranstad under 60-talet en synnerligen påtaglig och miljöförstörande verksamhet som skapade väldigt mycket oro. Innan förbudet mot uranbrytning kom fanns det också många undersökningstillstånd runt om i området, till exempel på berget Billingen.

Nu vill regeringen öppna upp för uranbrytning igen, och man slopar det lokala inflytandet. I dag har det kommit ett pressmeddelande från de tre regeringspartierna där man säger att man ska tillsätta en utredning, men det finns inga direktiv.

Jag skulle gärna vilja att minister Kullgren redogjorde närmare för detta. Vilket är tidsperspektivet? Man säger att man ska göra detta skyndsamt, och man kan ju faktiskt göra det redan på måndag genom att rösta för det förslag som då ligger.

När kommer utredningen? Vilka kommer direktiven att vara? Detta undrar ju människor runt om i våra bygder, inte minst i Skaraborg.

Fru talman! Den här utredningen hör inte till mitt ansvarsområde. Jag kan inte gå in i alla detaljer, för jag kan dem helt enkelt inte. Men tydligt är ju vad vi har kommunicerat, alltså att hela regeringen vill tillsätta en utredning om detta. Det kommer att vara en bokstavsutredning. Var man exakt ligger i processen kan jag inte svara på i detalj här och nu.

Däremot är det viktigt att komma ihåg att gruvorna genom den lagstiftning som den förra regeringen drev igenom har tvingats behandla exempelvis uran som avfall. Det är ett enormt resursslöseri. Förbudet innebar stora konsekvenser också för möjligheten att bryta andra nödvändiga metaller som bland annat behövs för vår klimatomställning.

Fru talman! Nu är mandatperioden snart slut. För ett antal år sedan var Pål Jonson en av dem som kritiserade den tidigare regeringens senfärdiga agerande när det gällde att evakuera tolkar och andra lokalanställda som hade hjälpt svenska styrkor i Afghanistan. De hade riskerat sina liv sida vid sida under den svenska flaggan på uppdrag av oss i Sveriges riksdag, och 50 personer är fortfarande kvar där.

Sverigedemokraterna har sagt att de blockerar regeringen från att agera. Min uppfattning är att Pål Jonson borde släppa Sverigedemokraterna och göra det som är moraliskt rätt och riktigt.

En av sönerna till de tolkar som hjälpte Sverige skrev till mig i förtvivlan efter att ha blivit torterad och fängslad av talibanerna. Dessa människor vädjar nu om Sveriges hjälp. Kommer Pål Jonson att agera?

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan! Det stämmer att vi var kritiska mot den förra regeringen för att man var långsam med evakueringen av både ambassadpersonal och sådana som tidigare hade arbetat inom Försvarsmakten.

Något som har förändrats och tyvärr också försvårat för oss är att vi inte längre har någon närvaro på marken sedan talibanerna tog över. Med detta sagt har vi dock inte varit helt passiva i frågan. Tvärtom har vi följt upp detta med andra länder, som fortsätter att evakuera personer från Afghanistan.

Jag tycker också att det är rimligt att alla människor som har haft en koppling till Försvarsmakten i Afghanistan åtminstone ska kunna få sina skyddsskäl prövade. Vi har också naturligtvis engagerat och ställt frågor till berörda myndigheter, som Migrationsverket, Försvarsmakten och Säkerhetspolisen. Men jag har inga nya besked att ge Annika Hirvonen här i talarstolen i dag.

Fru talman! Det kustnära fisket i Blekinge minskar tyvärr på grund av hårt pressade fiskbestånd och mer regelkrångel. Det finns många frågor som vi kan jobba med för en mer levande skärgård och för att öka det småskaliga fisket till just humankonsumtion.

Skarvbestånden ställer till det enormt i skärgårdsmiljöerna. Min fråga går därför till landsbygdsminister Peter Kullgren: Vad gör regeringen för att minska skarvbestånden i Östersjön?

Fru talman! Jag har personligen skjutit ett gäng skarvar. Det är det sättet vi behöver jobba på, men också med andra metoder som oljering av ägg och så vidare.

Framför allt behöver vi få till en förändring i fågeldirektivet, så att skarven blir jaktbar på ett helt annat sätt än i dag. Ingen kan tuta i mig att det är en hotad art på något sätt. Den som har varit ute i skärgården i Blekinge eller på andra ställen vet hur det ser ut där skarven har dragit fram.

Dessutom äter varje skarv ett halvt kilo fisk varje dag. Det finns ungefär 75 000 häckande par i vårt land. För en snäll uppskattning kan man multiplicera den siffran med fem för att få det totala antalet. Skarvarna äter mer fisk än det totala fisketrycket från våra yrkesfiskare.

Vi har vidtagit en lång rad åtgärder. Det finns en bra lista som jag inte hinner läsa upp nu på regeringens hemsida.

Fru talman! Livsmedelsverkets delrapport Robusthöjande åtgärder inom dagligvaruhandeln visar att strikta tolkningar av EU:s statsstödsregler riskerar att försvaga vår krisberedskap.

Svensk matförsörjning bygger på många olika bolagsformer. Om statens stöd till reservkraft och beredskapslager blir för fyrkantiga snedvrids marknaden. Det hotar i förlängningen hela landets motståndskraft vid en allvarlig matbrist.

Vårt grannland Finland har löst detta. Genom sin modell för försörjningsberedskap samverkar finska staten och näringslivet över bolagsgränser helt i linje med EU-rätten. Trygg beredskap kräver att alla aktörer behandlas lika.

Min fråga till minister Carl-Oskar Bohlin blir därför: Avser regeringen att ge utredningen mandat att titta på den finska modellen, så att framtida stöd stärker hela Sveriges matförsörjning på lika villkor?

Fru talman! Tack, ledamoten, för en angelägen fråga!

Detta är ett arbete som framför allt drivs av landsbygdsminister Peter Kullgren, men vi har naturligtvis nära dialog. Det är mycket glädjande att Jordbruksverket så sent som i dag har meddelat att de första beredskapslagren för spannmål har kommit på plats i norra Sverige och att man avser att gå vidare med arbetet att bygga upp spannmålslager i södra Sverige.

Svaret på frågan är alltså: Ja, vi är redan igång. Jordbruksverket upphandlar och ser till att aktörer i den privata näringen kan bidra till lagerhållning som är större än vad som hade varit motiverat på rent kommersiell grund.

Fru talman! Svenskt civilt försvar behöver byggas upp. Men det kan inte endast byggas upp med myndighetsbeslut, beredskapslager eller uppmaningar till enskilda hushåll. Ett starkt civilt försvar behöver bygga på tillit mellan människor, demokratisk motståndskraft, lokal organisering och förmåga att snabbt nå ut med kunskap i hela landet.

Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att regeringen har valt att nedmontera en sektor som faktiskt möter alla dessa krav den här mandatperioden. Man har valt att skära ned var tredje krona till folkbildningen runt om i vårt land, vilket riskerar att försvaga den lokala förankringen och den snabba mobilisering som behövs vid kris, krig och andra samhällsstörningar.

Nu finns olika förslag på hur man skulle kunna stärka folkbildningens roll i det civila försvaret, vilket görs i många andra länder. Därför går min fråga till ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin: Varför slår regeringen undan benen för en unik resurs som vårt folkbildningssystem som skulle kunna stärka det civila försvaret?

Fru talman! Jag tackar för en väldigt viktig fråga.

Självklart är folkbildningen också en del av det civila försvaret, precis som många andra delar av samhället.

Det som vi nu ser är till exempel nedläggning av lokaler. Det ser jag som ett stort problem.

Staten satsar ungefär 4 miljarder kronor varje år på folkbildningen. Det stora problemet är att vi har sett stora nedskärningar som gjorts av kommuner och regioner på det här området samtidigt som staten har behållit sin ganska stora finansiering. Sanningen är att Sveriges kommuner och regioner har skurit ned sin finansiering med 62 procent de senaste åren.

Jag har nu tagit initiativ till samtal med SKR, och jag bedömer att det verkligen finns en vilja bland Sveriges kommuner och regioner att ta ett större ansvar för den här viktiga frågan.

Fru talman! Min fråga går till civilförsvarsminister Bohlin.

Anslutningen till Nato ställer krav på svensk infrastruktur. Detta gäller inte minst hamnarna i min hemregion Halland, vilka har en viktig funktion att fylla genom att ta emot militär personal och materiel vid en konflikt kring Östersjön.

Hamnarna i Halland är ett riksintresse, och det måste återspeglas i finansieringen. Det kan inte vara rimligt att Halland eller de halländska kommunerna ensamma ska bära hela kostnaden för uppbyggnad och anpassning till Natostandard.

Det var väldigt olyckligt när Halmstads kommun 2025 meddelade att man pausade sin utbyggnad av hamnen med hänvisning till att man inte hade fått något klart besked från staten om medfinansiering. Jag vill därför fråga ministern: Hur går diskussionerna mellan staten och Hallands hamnar, och kan Halmstad och Varberg förvänta sig någon medfinansiering när det gäller hamnarna?

Fru talman! Jag tackar för en viktig fråga!

Jag kan av naturliga skäl inte kommentera enskilda infrastrukturobjekt här. Men det jag kan konstatera är att vi arbetar, bland annat inom ramen för den åttapartiöverenskommelse som slöts för ungefär ett år sedan, med att förstärka infrastruktur som är viktig för totalförsvarets behov. Man kom överens om totalt 50 miljarder i en särskild satsning för det civila försvaret. En betydande andel av detta kommer att gå till just infrastruktursatsningar. Här sker en fortlöpande dialog också med Försvarsberedningen. Inriktningen är att det är de objekt som Försvarsmakten prioriterar som får särskilt avsatta medel för upprustning och renovering. Exakt hur den medelsfördelningen kommer att falla ut är en fråga vi får återkomma till.

Fru talman! Vi är många som om drygt en vecka kommer att bege oss till Gotland. Just nu är det bevattningsförbud på hela Gotland, och det finns en uppmaning om att spara på vattnet. Man kommer dessutom att genomföra en trycksänkning för att spara ytterligare.

Förra året var det nära att det blev helt torrt i kranarna, och situationen riskerar att bli likadan i år. Grundvattnet är extremt lågt på grund av att det knappt har regnat under två månader. Företag hotar med att lämna Gotland, och livsmedelsproduktionen hotas.

Vattenbrist finns även på andra ställen. Extra allvarligt och dyrt blir det i kommuner med gles bebyggelse. Ett sätt att lösa det här vore att överväga investeringsstöd för kommuner som ligger i frontlinjen när det gäller att drabbas av klimatförändringar – klimatförändringar är ju en anledning till detta.

Vad gör regeringen åt den här smått akuta situationen?

Fru talman! Jag hörde ingen riktning på frågan. Därför såg jag lite frågande ut. Jag undrade om det var jag eller Carl-Oskar Bohlin som skulle svara.

Dricksvatten är oerhört viktigt, likaså bevattningsstrukturen. Detta sammanfaller inte sällan med de områden där vi har problem med grundvattennivåer och så vidare. Då tänker jag primärt på jordbruket i delar av södra och östra Sverige, där man länge har haft de här problemen.

Vi följer naturligtvis utvecklingen noga. Vissa år är kritiska. I år såg det ut att vara ett sådant kritiskt år. Situationen har planat ut något. Det är skönt, men självklart måste man hela tiden vara beredd att fundera på nya åtgärder.

Vad gäller lantbrukets behov av vatten för att odla grödor och så vidare har vi förstärkt investeringsstödet ganska rejält – detta för att man ska kunna anlägga bevattningsdammar så att man kan ta tillvara vattnet när det väl kommer och sedan sprida ut det på sina grödor.

Fru talman! Vi har sett att när staten drar ned följer kommunerna efter. Bokslutet efter mandatperioden för folkbildningen blir en mindre verksamhet som når färre människor. Framför allt är det de små orterna och glesbygden som är förlorarna.

Rapporterna från Studieförbunden visar att det handlar om 8 000 färre spelningar, att 300 replokaler har fått stänga och att två av de tio studieförbunden helt har försvunnit. När kanske den enda lokalen på orten stängs drabbas hela föreningslivet.

Nio av tio folkhögskolor har tvingats skära ned när det gäller personal, antal deltagare eller kursutbud. Många anrika folkhögskolor står nu i begrepp att stänga, gå i konkurs. Det kommer att ta lång tid att bygga upp den här fantastiska och faktiskt unika infrastrukturen igen.

Min fråga till Lotta Edholm är: Hur förklarar ministern att resultatet av regeringens politik har blivit så här illa?

Fru talman! Jag tackar så mycket för en väldigt viktig fråga.

Jag delar frågeställarens ambitioner på det här området. Vi har sett stora nedskärningar. Men jag skulle vilja hävda, inte minst efter att ha läst rapporten Vid vägs ände? från bland annat Folkbildningsrådet, att det stora problemet inte är finansieringen från staten utan finansieringen från kommuner och regioner i Sverige.

För 30 år sedan finansierade staten och kommuner och regioner ungefär i samma omfattning, men sedan dess har den finansiering som kommer från kommuner och regioner minskat med 62 procent medan statens finansiering har legat ganska stilla. Jag tror att vi måste ta ett gemensamt grepp, för annars kommer vi att hamna just vid vägs ände.

Fru talman! Förra veckan debatterade vi svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland, det som kallas FLF Finland. Sverige kommer att ha en ledande roll när det gäller FLF Finland, för Sverige är den så kallade ramverksnationen.

Fru talman! Det är bra att Sverige intar en väldigt aktiv roll inom Nato och inte minst att vi fördjupar samarbetet med våra allierade i norra Europa. Men FLF Finland kommer att fungera på ett lite annat sätt än Natos andra FLF. Till exempel kommer den svenska stridsgruppen att vara utgångsgrupperad i Boden och inte i Rovaniemi. Därför undrar jag, fru talman, om försvarsministern kan beskriva resonemanget bakom att FLF Finland är tänkt att fungera på ett annat sätt än övriga FLF.

Fru talman! Tack, Helena Bouveng, för frågan!

I grunden är detta ett stort och viktigt ansvar för Sverige. Det finns alltså bara sex andra allierade som har velat och kunnat axla ansvaret som ramverksnation. Detta bygger till stora delar på de erfarenheter som vi har från det svenskfinska försvarssamarbetet, FISE-samarbetet. Men nu är det inte längre ett fredstida samarbete, utan det här sker inom ramen för Nato.

Skälet till att man kommer att utgå från Boden är att förutsättningarna att verka på den finska sidan norr om polcirkeln är underutvecklade. Det finns väldigt mycket skog, och det är väldigt kallt. Därför är det lättare och bättre att man tränar och övar i Sverige. Sedan kommer man att snabbt kunna deplojeras i Finland för att tillsammans med länder som Italien, Frankrike och Storbritannien och de andra nordiska länderna bedriva avskräckning, försvara Finland och stärka säkerheten på hela den norra flanken.

Fru talman! Min fråga går till minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin.

En journalist kunde ta sig in i statsministerns bostad med en påhittad identitet. Journalisten lämnades sedan kvar ensam och kunde se sig omkring. Detta kunde ske på grund av att en stiftelse sökte volontärer för att öka värdet på en fastighet som statsministerns familj äger.

Finns det anledning för regeringen att som en del av det civila försvaret vidta åtgärder för att förbättra säkerhetstänkandet hos de civilsamhällesorganisationer som verkar nära den yttersta statsledningen?

(Applåder)

Fru talman! Jag uppfattar inte att det här är en fråga som rör mitt ansvarsområde. Man försöker med skohorn att få allting att handla om civilt försvar.

Civilt försvar handlar om att förbereda Sverige så att landet kan hantera konsekvenserna av krig; det är den dimensionerande uppgiften för det civila försvaret i Sverige. En av anledningarna till att vi tog över ett civilt försvar som var på noll var att Socialdemokraterna inte hade ägnat den här uppgiften en tanke under åtta år i regeringsställning. Anslagen för det civila försvaret var i botten – de hade under de föregående åtta åren varit noll.

Nu går anslagen från 2,7 miljarder till nästan 20 miljarder per år för att förbereda Sverige för den dimensionerande uppgiften: att klara av ett väpnat angrepp.

(Applåder)

Fru talman! Jag ser att civilminister Carl-Oskar Bohlin försöker att ducka för Socialdemokraternas frågor, men här kommer en till.

Det finns mycket att säga om Sveriges krisberedskap och om krisberedskapen för alla grupper i samhället. Socialstyrelsens senaste lägesrapport om insatser och stöd för personer med funktionsnedsättning visar att utvecklingen till och med går åt fel håll.

Andelen kommuner som har aktuella evakueringsplaner för särskilt sårbara grupper minskar. År 2021 hade ungefär hälften av kommunerna planer för sina boenden för personer med olika funktionsnedsättningar. Andelen var liten då, och den har nu minskat ytterligare till mellan 30 och 40 procent. Andelen kommuner som har kontinuitetsplaner för sina boenden för personer med funktionsnedsättning är enligt Socialstyrelsen anmärkningsvärt liten – bara omkring 20 procent.

Vad tänker regeringen göra för att se till att alla kommuner har krisplaner för sina boenden för personer med funktionsnedsättning?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Låt mig börja med att konstatera att förmågan i det civila försvaret har ökat varje år under de senaste fyra åren. När vi tog över Sverige var förmågan på en mycket låg nivå.

Det vi nu gör för att öka kravställningen på kommunerna är att gå fram med en helt ny lagstiftning som ställer högre krav på ansvarstagande för den egna verksamheten i hela hotskalan. Denna lagstiftning hade behövt vara på plats för flera år sedan, men Socialdemokraterna gjorde ingenting i den här frågan.

Vi ökar också finansieringen. De kommande tre åren får Sveriges kommuner 4,6 miljarder kronor för att ägna sig åt just kontinuitetsplanering av den verksamhet de själva är ansvariga för. Det är synd att detta behöver ske i grevens tid; det skulle ha varit bättre om tidigare regeringar också hade prioriterat dessa frågor.

(Applåder)

Fru talman! Det framgår att det råder fullständig oreda i Regeringskansliet. Man är väldigt stressad. På morgonen i dag kom det ett pressmeddelande och hölls en presskonferens om att regeringen drar tillbaka propositionen om att sätta 13-åringar i fängelse, vilket är bra.

Samtidigt skickade man ut ett pressmeddelande där det stod att man ska tillsätta en utredning om att återinföra kommunernas veto mot bland annat uranbrytning i alunskiffer. Detta hade regeringen kunnat hantera på samma sätt. Man hade med lätthet kunnat dra tillbaka den proposition vi debatterar här i dag och ska besluta om på måndag, där man lägger fram förslag om att ta bort det kommunala inflytandet och vetot.

Det Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna gör i den här frågan är att slå blå dunster i ögonen på alla de kommuner som nu känner stark oro för vad som ska hända med deras dricksvatten.

Fru talman! Det märks att samarbetet mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna börjar ta form. Nu hakar de i varandras taktik och ställer samma fråga om och om igen.

Svaret är detsamma. Vi har aviserat att vi kommer att tillsätta en utredning om brytning i alunskiffer för att säkerställa att kommuner har inflytande. Det är inte samma sak som uranbrytningsförbudet, som har fått väldigt negativa konsekvenser för andra typer av mineraler som vi behöver.

Det har ställts tre eller fyra liknande frågor. Svaret är detsamma, även om frågan den här gången ställdes av en socialdemokrat.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.