Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av EU-minister Jessica Rosencrantz, energi- och näringsminister Ebba Busch, äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje och bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. EU-minister Jessica Rosencrantz besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Jag har en fråga till äldreminister Anna Tenje.

Kostnadskrisen skonar ingen – inte barnfamiljerna, inte heller kommunerna och framför allt inte de äldre. Men ändå har regeringen gång på gång valt att prioritera skattesänkningar till de rikaste – detta samtidigt som statsbidragen till kommunerna har fått stå tillbaka i regeringens budgetar.

Inflationen har grävt hål i äldreomsorgen medan regeringen tittat på. Nu vill regeringen dessutom genomföra en ny lag som ska straffa de kommuner som vill ta ut en högre skatt för att klara av att erbjuda en bra äldreomsorg.

Min fråga till statsrådet är därför: Varför vill regeringen och äldreministern försvåra för de äldre och för en värdig omsorg?

Fru talman! Jag säger: Stort tack för frågan!

Det ligger ingen som helst sanning i att vi skulle vilja försvåra för kommunerna eller för den delen för äldre och äldreomsorgen. Vi gör nu precis tvärtom.

Steg för steg höjer vi kraven för att man över huvud taget ska få jobba inom svensk äldreomsorg, så att kvaliteten kan bli bättre. Vi förlänger och utökar Äldreomsorgslyftet – det är en naturlig förlängning av det. Det är en direkt satsning till Sveriges kommuner för att just höja kompetensen. Fler undersköterskor ska kunna bli specialistundersköterskor, och fler vårdbiträden ska kunna läsa till undersköterska. Detta är det enskilt viktigaste statsbidraget, som vi nu ser ger riktigt pang för pengarna. Det har dessutom en direkt effekt. Detta har vi förlängt och utökat.

Lägg därtill det viktiga språkkrav som vi nu inför i äldreomsorgen, så att äldre kan förstå och göra sig förstådda, så att arbetsmiljön medarbetare emellan kan bli bättre och så att vi dessutom kan säkra den medicinska säkerheten. Detta stärker både äldre och äldreomsorgen i Sverige.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Statsrådet verkar uppenbarligen nöjd, vilket faktiskt är svårt att förstå med tanke på hur det ser ut i Sverige i dag.

Med en socialdemokratisk politik hade vi haft mer pengar till svensk äldreomsorg. Vi hade haft fler äldre som hade kommit ut i friska luften. Vi hade haft fler som hade kunnat äta en söndagsmiddag med lite guldkant. Vi hade haft fler anhöriga som hade sluppit oroa sig för nära och kära.

Resurser spelar roll. Därför är min fråga: Är statsrådet verkligen nöjd med hur det ser ut för de äldre och hur de behandlas i dagens Sverige?

Fru talman! Under den här mandatperioden har vi tillfört 16 miljarder till kommunerna när det gäller de generella statsbidragen. Vi har dessutom förlängt och utvecklat Äldreomsorgslyftet, som ger direkt effekt och som höjer kvaliteten inom äldreomsorgen.

Jag lyssnade till SKR:s ekonomirapport i går. Det kanske ledamoten också borde ägna sig åt, givet att de visade på ljusnande tider när det gäller ekonomin i Sveriges kommuner. År 2025 gjorde man ett riktigt starkt resultat, och detta ser dessutom ut att hålla i sig.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska i dag göra ett lite mer känsloladdat inlägg här i kammaren. Jag pratar i dag för Ulla Håkansson i Bromölla.

Jag besökte förra veckan en socialdemokratiskt styrd kommun i Skåne – Bromölla. Jag fick där ett gripande ögonblick tillsammans med Ulla. Hon tog tag i min hand och sa: Snälla, snälla, hjälp mig med detta! Jag står inte ut, och jag vill inte vara delaktig i det här längre. Jag har fem olika utländska män som besöker mig per dag. De förstår inte vad jag säger, och jag förstår inte vad de försöker säga. Och jag vill inte ha deras händer på min kropp.

Fru talman! Jag vet att vi har gjort fantastiskt mycket för äldreomsorgen under den här mandatperioden, inte minst vad gäller hemtjänsten. Vi har stärkt väldigt mycket. Vi har Äldreomsorgslyftet, som Anna precis nämnde. Men det måste finnas någon form av vite för kommunerna när de inte säkerställer att de äldre som i dag vårdas i den svenska hemtjänsten får den respekt och den trygghet som man kan förvänta.

Fru talman! Tack så mycket, Linda Lindberg, för frågan!

Även jag är djupt berörd när jag möter många äldre på de många studiebesök som jag gör runt om i Sverige.

Elsa, 84 år, i Uppsala gick ut med att hon blivit våldtagen av en i den egna personalen – hon var en av de första kvinnorna som gick ut med det. Personalen ska alltså finnas där för en när man behöver det som allra mest. Det är den man litar på och den man släpper innanför tröskeln.

Detta är saker och ting som är fruktansvärda och som ingen kvinna – oavsett var man befinner sig – ska behöva utstå, allra minst när man är i beroendeställning. Just därför har det varit viktigt för oss att gå fram med inte minst möjligheten att begära utdrag ur belastningsregister och misstankeregister. Nu går vi vidare med detta och ska göra det obligatoriskt att begära utdrag ur belastningsregister både inför och under anställning. Dessutom föreslår vi, i alla fall från Moderaternas sida, att det ska vara möjligt att välja vilket kön det ska vara på den person som ska utföra den mest intima vården.

Fru talman! Någonstans handlar det om värdighet och respekt inom äldreomsorgen. Jag menar att man bör genomgå någon form av bedömning i fråga om man ens är lämplig att jobba inom omsorgen. Har man inte den naturliga begåvningen att bry sig om andra människor och vilja andra människor väl ska man inte arbeta inom den svenska omsorgen. Då kan man arbeta på verkstadsgolvet eller klyva ved eller göra någonting annat, men man ska inte arbeta nära våra äldre som är i beroendeställning.

För mig är detta helt fruktansvärt. Det här måste vi verkligen ta tag i.

Fru talman! Jag delar ledamotens åsikter. Det är alltså inte en mänsklig rättighet att få jobba inom svensk äldreomsorg, men det är den äldres rätt att kunna känna sig trygg och säker. Just därför har det varit viktigt för mig att gå fram med de tre kraven och att höja dem. Det handlar om kompetenskrav. Det handlar om språkkrav. Det handlar om att begära utdrag ur belastningsregister för att rensa ut dem som är direkt olämpliga att jobba inom äldreomsorgen.

(Applåder)

Fru talman! I en orolig omvärld är den regelbaserade världsordningen tillsammans med investeringar i långsiktiga, jämlika och pålitliga partnerskap viktigt för vår gemensamma välfärd och säkerhet.

Förebyggande arbete räddar liv och minskar lidande och är samtidigt betydligt mer kostnadseffektivt än att hantera kriser och konflikter när de redan inträffat.

Ändå minskades det globala biståndet drastiskt med 23 procent bara förra året. De minst utvecklade länderna får en begränsad och minskande andel av EU:s utvecklingsbistånd. Detsamma gäller EU:s stöd till insatser för mänsklig utveckling såsom hälsa och utbildning i Afrika, trots att investeringar i dessa områden är avgörande för att bygga motståndskraftiga samhällen och främja social utveckling och hållbar tillväxt.

Därför vill jag fråga biståndsministern om regeringen kommer att säkerställa en tillräcklig budget i Sverige och driva på för att EU ska avsätta tillräckligt för centrala utvecklingsområden och för humanitärt bistånd.

Fru talman! Tack, Ilona Szatmári Waldau, för en viktig fråga!

Inte minst neddragningarna av det amerikanska biståndet har fått stora effekter globalt sett och allra mest för de mest utsatta människorna på hela jordklotet. Just därför har det varit särskilt prioriterat för regeringen att värna det humanitära livräddande arbetet, alltså det som handlar om matpaket och rent vatten, liksom hälsobiståndet med viktiga och kostnadseffektiva vaccinsprutor. Särskilt prioriterat är också det som handlar om kvinnofrågor och kvinnors och flickors rättigheter, där vi har sett dramatiska effekter inte minst på UNFPA.

Regeringen kommer alltid att värna det som är biståndets kärna, alltså mänsklig värdighet, att alla barn och alla människor på hela jordklotet har rätt till de mest basala och grundläggande behoven. Samtidigt har vi stora behov även på hemmaplan.

Vi drar ned med 5 procent, vilket är betydligt mindre än vad britterna har gjort och vad tyskarna och fransmännen gör. Vi ska vara stolta över det svenska biståndet.

Fru talman! På grund av det minskade biståndet har till exempel hälsocentraler stängts i Kongo-Kinshasa, vilket har påskyndat spridningen av ebola. Med bistånd hade spridningen kanske kunnat upptäckas tidigare och i bästa fall stoppats.

Samtidigt som biståndet för hälsofrågor och skydd av kvinnors och barns rättigheter har sänkts går svenskt bistånd till organisationer som arbetar mot abort. Anser biståndsministern att det är rätt prioriteringar i en orolig omvärld?

Jag upprepar också min fråga: Kommer Sverige att arbeta för en kraftfull EU-budget när det gäller bistånd?

Fru talman! Nu blandar ledamoten lite olika ämnen här, och det är svårt att besvara exakt alla på de 24 sekunder som jag har på mig nu.

Vi har skärpt styrningen av Sida. Inte en enda svensk skattekrona ska gå till extremism, terrorism eller organisationer som underminerar kvinnors och flickors rättigheter. Ett av de största prioriteringsområdena för den här regeringen är just grundläggande förlossningsvård och säkra aborter. Som vi vet är osäkra aborter en av de vanligaste dödsorsakerna söder om Sahara i Afrika.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga riktar sig till energi- och näringsminister Ebba Busch.

Sverige är inne på en riktigt farlig bana när det gäller tillväxt och produktivitet. Vi är bra på att forska, innovera och skapa nya företag, så kallade startups, men betydligt sämre på att behålla huvudkontor, ägande och värdeskapande när bolagen blir stora. Särskilt oroande är det eftersom det främst rör de allra hetaste framtidsområdena, som deep tech, AI, life science och gröna industriföretag.

Det är rimligt att fråga sig om Sverige är på väg att bli en företagens talangfabrik åt starkare ekonomier, där vi tar riskerna och utbildar talangerna men där de långsiktiga värdena hamnar någon annanstans.

Vad tänker regeringen och näringsministern göra för att svenska tillväxtbolag ska stanna, skala och ha sina huvudkontor kvar i Sverige i stället för att säljas ut tidigt?

Fru talman! Det stavas förenklingar. Om Sverige ska skilja ut sig inom Europeiska unionen i det globala industrikrig som Europa riskerar att klämmas i mellan våra vänner i USA och Kina med deras metoder, där man använder handel och näringsliv som en form av maktutövning snarare än handel för handelns skull, behöver vi visa att vi är ett land som fortsätter att vara ledande när det kommer till innovation – vi är tvåa i världen nu – och som fortsätter att vara bäst på unicorns.

Trots att vi utgör 1 procent av EU:s befolkning står vi alltså för 12 procent av alla så kallade enhörningar, unicorns. Möjligheten för dem att ta del av den goda kapitalmarknad som vi har här i Sverige, som börjar med satsningar på ISK som nästan har blivit en folksport, stavas massiva förenklingar i Sverige. Det är det vi har som ledarskap i EU, och det är det vi har här i Sverige också.

Fru talman! Om man vidgar frågeställningen en aning och lyssnar på Produktivitetskommissionens huvudslutsatser från i höstas blir bilden ännu mer oroande.

Sverige har fortfarande starka grundförutsättningar, men tillväxten bromsas av låg reformtakt, svag offentlig effektivitet, kompetensbrist och för långsamma investeringar i energi, infrastruktur och digitalisering.

Det är ganska skarpa ord från kommissionen: låg reformtakt. Vilken reform anser regeringen är viktigast att prioritera nu för att få upp produktiviteten?

Fru talman! Det var mycket som behövde städas upp efter den rödgröna politiken, en politik som också hade gått stick i stäv med sig själv på flera områden.

Nu har vi tagit beslut om den största infrastrukturpropositionen någonsin – det vet vi är avgörande – och även den största forsknings- och innovationspropositionen någonsin för det här landet. Detta kombinerat med regelförenklingar, att vi ser över möjligheten till personaloptioner och att vi sänker regelbördan för företagen genom hela fältet och därtill ökar tillgången till kapital, inte minst till kvinnors ägande, kommer att ge resultat. Det har det redan gjort.

(Applåder)

Fru talman! Jag har en fråga till biståndsminister Benjamin Dousa.

Vi ser nu hur en ny ebolaepidemi sprider sig i Kongo-Kinshasa med grannländer. I början av 2025, när Trumpadministrationen tog makten och snabbt lade ner det mesta av USAID och drog sig ur WHO var det många forskare och smittskyddsexperter som varnade för att global smittspårning, laboratoriekapacitet och tidig upptäckt av utbrott skulle försvagas.

Sveriges neddragningar i biståndet har inte varit riktigt lika drastiska, och vi är tack och lov också kvar i WHO. I maj 2025 bidrog Sverige också med extra 130 miljoner till WHO:s arbete. Men en mycket neddragen biståndsram riskerar att ha försämrat finansieringen av de gemensamma systemen. Dessutom valde regeringen i slutet av förra året att inte ge något utökat stöd till Gavi.

Jag skulle därför vilja veta om regeringen har gjort någon översyn av ifall svenska insatser som skulle ha bidragit till smittspårning och prevention av det här ebolautbrottet har tagits bort.

Fru talman! Tack, Janine Alm Ericson, för en mycket viktig fråga!

Jag tror att vi är många partier i denna kammare som delar ett stort engagemang i just hälsofrågorna.

Vi vet att vaccin inte bara räddar människoliv utan att det också är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att rädda människoliv. Just nu ser vi attacker inte bara sett till finansieringen från många länder utan också lite mer politiska attacker – man tror knappt på vaccin över huvud taget.

Den här regeringen tror på vetenskap och står bakom vaccin och för den delen även Gavi, som bedriver ett mycket viktigt arbete. Jag har själv besökt en viktig klinik mot ebola i Uganda som har fått stöd av Sverige.

Hälsobiståndet är oerhört viktigt, och det finns med i många av de bilaterala och tematiska strategierna. Vi är också stora kärnstödsgivare till många olika vaccinallianser och FN-organisationer som jobbar med precis de här frågorna.

Fru talman! Vi har i mycket samma prioriteringar i de här frågorna. Jag upplever dock att ministern inte svarade på min fråga om man har tittat på ifall den egna omprioriteringen av biståndet har bidragit till att den här situationen nu har uppkommit. Den är ju väldigt allvarlig.

Vi kanske inte ska kasta skuld, men om man nu har dragit bort saker är det ju väldigt bra att veta vad man i så fall skulle behöva ändra på. Därför skulle jag vilja fråga regeringen hur man ämnar medverka till stöd för att behandla och motverka spridningen.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Låt mig vara helt transparent. Vi har minskat biståndsbudgeten med 5 procent. Det är inte särskilt mycket om man jämför med många andra europeiska länder. Det stora som har hänt är att vi nästan har dubblerat Ukrainastödet de senaste 1,5 åren. Vi har såklart inget hemligt pengaträd, utan ska Ukraina få mer pengar måste andra – ibland viktiga – projekt få minskat stöd.

Hälsa är fortfarande prioriterat, men det är klart att finansieringsläget just nu har påverkat stödet till inte minst många afrikanska länder.

Fru talman! Regeringen genomför den största reformeringen av svenskt bistånd på decennier. Samtidigt lever vi med krig i vår nära omvärld, och vi har ett stort bistånd till Ukraina.

Under tidigare rödgröna regeringar har enprocentsmålet varit allenarådande, som om det skulle vara ett mått på kvalitet, hållbarhet och ett målstyrt bistånd. Därför, fru talman, är min fråga till statsrådet Dousa vad det skulle innebära om de rödgröna åter fick bestämma över svenskt bistånd och Sverige skulle återgå till ett enprocentsmål.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga!

Vi håller på med en storstädning och mycket omfattande reformering av svenskt bistånd av moraliska skäl och för att svenska folket ska veta var deras pengar hamnar någonstans.

Som svar på frågan om vi ska tillbaka till enprocentsmålet, som alla partier i oppositionen vill, innebär det 25 miljarder svenska kronor 2028. Jag har varit i många, kanske hundratals, debatter med oppositionen om biståndet. Alla vill lägga mer pengar, men innehållet har egentligen aldrig debatterats. Det tycks vara viktigare att höja biståndet än vart pengarna faktiskt ska gå någonstans.

Jag tycker också att det hade varit hederligt av de fyra oppositionspartierna att svara på följande frågor: Vilka sjukhus och skolor ska läggas ned för att mer ska gå till bistånd? Vilka ska få högre skatter? Vilka hårt arbetande familjer ska som ett resultat av den politiken bestraffas för att de anstränger sig? Ska vi belåna framtida generationer för att komma tillbaka till enprocentsmålet? Det handlar alltså i så fall om 25 miljarder kronor 2028.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag har en följdfråga. Vi hade i dag på utrikesutskottet en redovisning från Sida med en utvärdering av det humanitära biståndet. Sverige har till och med ökat det biståndet i vissa områden. Skulle statsrådet kunna nämna någonting när det gäller just det humanitära biståndet?

Fru talman! Tack, ledamoten, för den uppföljande frågan!

Det humanitära biståndet är det stöd, som sagts tidigare här, som handlar om mänsklig värdighet – alltså att få ett tält, en tältsäng, mat och rent vatten. Vi vet att rekordmånga konflikter pågår. Jag tycker att det är mycket av kärnan i biståndet. Det var därför vi gick fram med flera extrapaket under förra året.

Vi värnar också om stöd till exempelvis Unicef och World Food Programme i den budgetprocess som vi har tagit oss igenom. Det är viktigt för Sverige. Det är viktigt för världen.

(Applåder)

Fru talman! Under den senaste tiden har mycket allvarliga fall av sexuella övergrepp inom hemtjänsten och äldreomsorgen uppmärksammats. Det handlar om misstänkta sexualbrott – våldtäkter mot äldre människor – i mycket utsatta situationer. Det är fullständigt oacceptabelt. För oss kristdemokrater handlar det om värdighet, trygghet och respekt för våra äldre.

Vi kristdemokrater har lyft den här frågan under förra året och därefter drivit på för att äldre ska få välja kön på den personal som utför intim omvårdnad och att vården så långt som möjligt ska utföras av personal av samma kön som omsorgstagaren.

I januari ställde jag frågan till ministern om detta, och veckan efter meddelade regeringen att det nu ingår i deras politik, vilket är mycket välkommet. Frågan nu till äldreminister Anna Tenje är när det kan bli verklighet att äldre i Sverige får rätt att välja kön på personal för intimvård.

Fru talman! Stort tack, Dan Hovskär, för en väldigt angelägen fråga! Den handlar i grunden om valfrihet och om äldres rätt att bestämma själva.

Som det ser ut i dag är det många utförare, både kommunala och fristående sådana, som så långt det bara är möjligt försöker tillmötesgå de krav och önskemål som finns. À la bonne heure för de insatserna! Men det är ändå så att det handlar om äldres trygghet och säkerhet. Min bestämda uppfattning är att rätten att välja och kunna påverka innehållet i den vård och omsorg man har behov av och rätt till är viktig. Det gäller även rätten att välja vilket kön den personal har som utför de mest intima hygienrutinerna.

Den här frågan går alltså inte i pension, utan jag är fast besluten att rätten till valfrihet ska genomföras. Vi kommer som sagt att tillsätta en utredning som ska titta på detta.

Fru talman! Tack så mycket, ministern, för svaret!

Ministern var själv inne på att många – särskilt kvinnor – som har varit utsatta för övergrepp lever i stor otrygghet och kan uppleva stark rädsla i samband med intim omvårdnad. Därför handlar detta inte bara om organisation och bemanning utan också om människovärde, som statsrådet själv lyfte fram.

Min följdfråga är om ministern ser behov av ytterligare nationella riktlinjer i den här frågan. Hur ska vi kunna rulla den vidare?

Fru talman! Precis som jag var inne på tidigare kommer vi att tillsätta en utredning som tittar på just den här frågan och hur förslaget kan komma att se ut. Det är lite för tidigt att säga exakt vilka riktlinjer som kommer att upprättas. Det är också svårt att säga. Men det viktiga är ju att ta sikte på att bevara, värna, vårda och utveckla valfriheten för äldre.

Man ska ha rätt att välja kön på den personal som utför de mest intima vårdhygienrutinerna men givetvis också att få större inflytande över den vård och omsorg man har behov av och rätt till. Det handlar om äldres trygghet och säkerhet, och det här är viktigt.

Fru talman! Jag har en fråga till äldreminister Anna Tenje.

I Sverige erbjuds alla kvinnor mellan 40 och 74 år regelbundet avgiftsfri screening för bröstcancer genom mammografi. Syftet är att upptäcka tumörer i ett tidigt skede innan tumören hunnit ge några symtom. Redan Barbro Westerholm drev frågan om att kvinnor även över 74 år skulle erbjudas screening. Hon såg det som en form av åldersdiskriminering. Det finns flera anledningar till detta.

Bröstcancerrapporten 2025 visar att mer än hälften av alla dödsfall inträffar hos kvinnor över 74 år och att dödligheten har minskat kraftigt för kvinnor under 74 år, men knappt alls hos äldre kvinnor. Min fråga är därför om statsrådet är beredd att verka för att åldersgränsen för mammografiscreening avskaffas nationellt.

Fru talman! Stort tack för en mycket angelägen fråga, Anders Ekegren!

Ja, jag är definitivt villig att verka för att åldersgränsen för mammografi och bröstcancerscreening förändras eller avvecklas. För precis som Barbro Westerholm så klokt anförde mycket tidigt är detta inget annat än ren och skär ålderism. Bröstcancern känner inga åldersgränser, och därför borde vi inte heller ha åldersgränser när det gäller just screening och mammografi.

Vi har gjort många olika förändringar när det gäller cancervården och stärkt den på många olika sätt. Vi har också gett i uppdrag till Socialstyrelsen att se över åldersgränserna i modellen för screening. Jag hoppas verkligen att man landar i att flytta upp den här gränsen ordentligt alternativt ta bort den helt och hållet.

Fru talman! Tack, statsrådet, för ett bra svar!

Är statsrådet beredd att ge regionerna möjlighet att införa ett opt-in-system från 75 års ålder, där kvinnan väljer om hon vill fortsätta att kallas?

Fru talman! Jag tror mig veta att den möjligheten redan finns för regionerna. Jag tror mig också veta att flera regioner redan har börjat använda sig av den. Den möjligheten står alltså regionerna fritt att ta till sig och använda sig av. Jag måste säga att jag tycker att det är bra när regionerna går före och tar sådana initiativ när statens kvarnar ibland mal något långsamt.

Fru talman! På många håll runt om i Sverige ser vi stora brister inom äldreomsorgen. Det är intressant att det inte bara är vi i oppositionen som i dag lyfter fram brister, utan det gör även Tidöpartier.

Enligt en ny rapport från Kommunal upplever 43 procent av personalen att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Det är tveksamt om ministern vill kännas vid den verkligheten.

Det här ser vi på många olika håll i landet. I min hemkommun, moderatstyrda Kungsbacka, känner personalen tidspress. De hinner inte ge det stöd och den hjälp som de vill ge sina vårdtagare.

Jag tycker att ministern utstrålar en viss nöjdhet över den situation som råder i dag och vill därför fråga: Är ministern verkligen nöjd med hur situationen ser ut i dag? Hur försvarar hon att kvaliteten för vårdtagare och personal försämras?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Magdalena Sundqvist, för frågan!

Om jag utstrålar nöjdhet över hur situationen ser ut i dag misstar sig ledamoten gravt. Om jag utstrålar nöjdhet över att vi nu har tagit tag i de många frågor och brister som Socialdemokraterna under åtta års tid vid regeringsmakten hade möjlighet att ta tag i men aldrig gjorde det uppfattar hon saken rätt.

Nu höjer vi kraven steg för steg för att man över huvud taget ska få jobba inom svensk äldreomsorg. Vi ser till att det finns ett kompetenskrav och ett språkkrav. Vi ser också till att det finns möjlighet att göra utdrag ur belastningsregistret och misstankeregistret så att vi på riktigt kan rensa ut dem som definitivt inte är lämpliga att jobba inom svensk äldreomsorg.

Allt detta gör vi för att stärka arbetsmiljön och för att åtgärda det stora misslyckande inom offentlig sektor som har föranlett höga sjukskrivningstal, att man inte orkar gå från deltid till heltid och att ledarskapet på många ställen brister.

(Applåder)

Fru talman! Jag är förvånad över den nöjdhet som utstrålas. Det måste ändå jag säga.

Jag kommer precis från Kungsbacka kommun, där Moderaterna har styrt i evinnerliga tider, och jag känner inte alls igen att det tas sådana krafttag som ministern nu påstår. Jag känner inte igen att vi får det stöd och den hjälp som behövs längst ut bland personalen. Frågan kvarstår. Hur märks det att någonting verkligen görs?

(Applåder)

Fru talman! Återigen: kommunikation sker utifrån mottagarens förmåga.

Vi höjer nu kompetenskravet för att man ska få jobba inom svensk äldreomsorg. Vi inför från och med den 1 juli ett språkkrav som gör att äldre ska kunna förstå och göra sig förstådda. Man ska kunna garantera den medicinska säkerheten så att överlämning, läkemedelsanvändning och dokumentation blir rätt och riktig. Dessutom ska medarbetare kunna prata med varandra, sitta ned vid fikarasten och lära känna varandra och på så vis kunna trivas på jobbet. Men de ska också kunna lita på varandra så att inte språket blir en källa till misstanke och frustration.

Fru talman! Sida har fått ett explicit uppdrag i regleringsbrev om att bistånd ska skapa synergier mellan handel, export, migration, återvändande och nationella intressen. Omställningen går dock ganska långsamt, och det tycks finnas ett motstånd mot detta inom myndigheten.

Min fråga till biståndsministern gäller vilka åtgärder han avser att vidta när Sida motarbetar Tidöregeringens fokus på migration, handel och nationella intressen.

Fru talman! Jag tackar för en viktig fråga.

Svenska myndigheter, inklusive Sida, ska vara opartiska och leverera utifrån regeringens politik. Det är regeringen som styr riket. Sida har alltså inget mandat att bedriva en egen utrikespolitik, biståndspolitik eller någon politik över huvud taget.

På flera av dessa områden har vi kommit en bra bit på vägen, till exempel på migrationsområdet. Det kan såklart alltid kännas frustrerande att det statliga systemet går lite långsamt, men i ärlighetens namn hade Sida inte den här kompetensen tidigare. De har ju aldrig någonsin tidigare jobbat med migration på det sätt som vi nu säkerställer att de ska göra.

Det här ger resultat. Vi kan ta Somalia som exempel. De senaste två åren har vi utvisat personer som har begått mycket grova brott här hemma i Sverige, till exempel medhjälp till mord, grov misshandel och våldtäkt mot barn. Det är personer som nu inte finns i Sverige utan är tillbaka i Somalia, där de också är medborgare.

Fru talman! I över 60 år nu har Sida byggt upp en byråkrati med tung administration, ideologisk prägling och svagt resultatfokus. Bland annat har Riksrevisionen återkommande pekat på ett antal brister.

Vilka åtgärder avser biståndsministern att vidta för att öka effektiviteten, spara kostnader, öka transparensen på Sida och säkerställa att regeringens intressen också fullföljs?

Fru talman! Det här är frågor som jag brinner passionerat för – tyvärr lite för passionerat för de 30 sekunders talartid jag har på mig.

Det handlar om allt från att Openaid nu uppdateras oftare till att vi har gett flera evidensuppdrag så att vi vattnar där det växer. Vi ska använda oss av de insatser och projekt som får bäst utfall. Vi har också skärpt styrningen av Sida så att inga pengar ska gå till extremister, till exempel islamister.

Vi har gått fram med väldigt många åtgärder för att det just är skattebetalarnas pengar det handlar om och för att de faktiskt ska göra skillnad.

Fru talman! I dag fattade talibanregimen beslutet att nioåriga flickor får gifta sig. Vi kan tycka olika om det är okej eller inte att förhandla med representanter för talibanstyret. Vi kan också anklaga eller konstatera att även tidigare regeringar i Sverige har träffat tveksamma avtal för att kunna utvisa människor. Vi kan också vara överens om att det är rimligt att utvisa den som saknar svenskt medborgarskap och som har begått mord eller våldtagit.

När nu så kallade tekniska förhandlingar ska ske mellan EU-kommissionen och Afghanistan undrar jag om det då kommer att finnas biståndspengar i botten.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag hoppas att alla partier i kammaren delar den syn som regeringen har på den väldigt brutala talibanregimen i Afghanistan, som förtrycker kvinnor och flickor, ja människor i största allmänhet.

Samtidigt är det viktigt att kunna upprätthålla diplomatiska förbindelser och kunna prata om frågor som är viktiga för Sverige, till exempel att få ett fungerande återvändande på plats. Det som är särskilt prioriterat för regeringen är såklart att kunna verkställa utvisningar av människor som har begått mycket grova brott i Sverige.

Vad gäller Afghanistan har vi fasat ut den bilaterala strategi som gällde för Afghanistan. Vi gör fortfarande viktiga humanitära insatser. Det är ett land där civilbefolkningen är i behov av i princip allting: mat, rent vatten, tält, tältsängar och annat. Sådana insatser kommer vi att fortsätta göra, men det finns inga planer för att återuppväcka den bilaterala strategi som vi tidigare hade med Afghanistan.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

I dag röstade EU-parlamentet nej till sådana förhandlingar. Man tycker att detta är fel. Jag fick dock inte svar på frågan. Hur det än är kan vi anta att när man sitter i den där tekniska förhandlingen kommer Afghanistan att vilja ha någonting för att ta emot de återvändande personerna. Då är frågan: Kommer bistånd – EU-bistånd eller svenskt bistånd – att finnas i förhandlingspotten?

Fru talman! Jag tackar för följdfrågan!

Regeringen har som sagt inga planer på att återuppväcka den bilaterala strategin gentemot Afghanistan. Tidigare har vi genomfört viktiga insatser som skolor för flickor, men det har på många sätt tyvärr motverkats av talibanregimen, som förtrycker sin egen befolkning på ett alldeles fruktansvärt sätt.

Man måste dock kunna prata med många för att kunna nå framsteg i frågor som är viktiga för Sverige.

Fru talman! Ukrainas sak är vår, vilket är ganska uppenbart i en svensk kontext. Runt om i världen är det inte riktigt lika självklart. Men ett viktigt framsteg för Ukraina vore ett EU-medlemskap.

Så sent som i dag signalerar den tyske förbundskanslern Friedrich Merz en ambition att titta på hur vi kan knyta Ukraina närmare EU redan innan den formella processen för ett EU-medlemskap har kunnat fullföljas. Han tittar på olika lösningar, som att tillåta representation för Ukraina på EU-toppmöten och annat, i syfte att kunna skapa ett politiskt stöd för Ukraina i den mycket svåra situation man befinner sig i.

Min fråga till EU-minister Jessica Rosencrantz är: Hur ser den svenska regeringen på detta? Är det något som vi är villiga att stötta? Tror vi att detta kan vara en väg framåt för Ukraina och för att kunna ge bättre stöd från EU?

Fru talman! Stort tack, Erik Ottoson, för frågan!

Det har sagts många gånger i den här kammaren: Stödet till Ukraina är den här regeringens viktigaste utrikespolitiska uppgift och prioritering. Europa måste kliva fram, och det har vi också gjort, militärt och finansiellt. Sverige och de nordisk-baltiska länderna har varit pådrivande och tar ett ledarskap i detta, och det gör mig mycket stolt. Ytterst handlar detta nämligen om allas vår gemensamma säkerhet.

I detta ingår också frågan om ett EU-medlemskap. Här är regeringens position glasklar: Ukraina hör hemma i den europeiska familjen. Vi välkomnar alla förslag som driver på den processen. Men det kan aldrig ersätta ett riktigt medlemskap.

Vi hoppas att vi nu, med en ny regering på plats i Ungern, äntligen kan inleda de formella förhandlingarna och ta riktiga kliv framåt. Men parallellt med detta är det bra med initiativ som det tyska för att pusha den här förhandlingen framåt och i rätt riktning.

Fru talman! Tack, EU-ministern, för svaret!

Allas vårt favorithatobjekt Viktor Orbán har nu förlorat makten i Ungern, och det öppnar onekligen för möjligheter. Men det öppnar också för att saker som har dolt sig bakom Viktor Orbáns tvärsäkra nej till Ukraina i EU-medlemskapsfrågan kan börja komma upp till ytan.

Därför är frågan till EU-ministern: Ser vi nu att det börjar röra sig i den riktningen? Vad ser vi för ytterligare orosmoln? Hur kan vi hjälpa Ukraina bättre?

Fru talman! Erik Ottoson har helt rätt: Det är kanske ibland lite enkelt att gömma sig bakom andra. Ungern har ju stått för det absolut starkaste motståndet mot ett ukrainskt medlemskap. Men jag hoppas och tror att det nu framåt finns en bred enighet bland övriga länder, men förhoppningsvis också Ungern, om att faktiskt ta ett kliv framåt. Det förtjänar Ukraina.

Det finns mycket kvar att göra i Ukraina vad gäller reformarbete, men de har gjort imponerande reformframsteg trots brinnande krig. Det minsta vi kan göra är att inleda dessa förhandlingar och se till att vi i EU gör vår del för att Ukraina ska kunna påbörja en bana mot ett fullvärdigt medlemskap.

Fru talman! Sverige är i dag världens näst mest innovativa land, och vi har en lång tradition av världsledande företag och forskning inom life science. Life science är en av våra verkliga framtidsnäringar, faktiskt vår tredje starkaste exportsektor. Det är ett område som inte bara bidrar till bättre behandlingar, räddar liv och förbättrar människors hälsa, utan det bidrar också till jobb, investeringar och stärkt svensk konkurrenskraft.

Nu pågår också ett arbete med läkemedelsutredningen, som kan bli en viktig pusselbit för att stärka Sveriges konkurrenskraft som ledande life science-nation genom att skapa bättre förutsättningar för att nya och effektiva behandlingar snabbt ska komma patienter till del. Min fråga till energi- och näringsminister Ebba Busch är därför: Vad ser ministern som viktigast att göra för att Sverige ska bli ännu starkare som ledande life science-nation och ta nästa steg, från att vara världens näst mest innovativa land till att bli nummer ett?

Fru talman! Jag tror att vi måste börja med att konstatera att konkurrensen hårdnar. Den topposition vi har i dag kan vi verkligen inte ta för given. Life science-sektorn har länge varit en maktfaktor men börjar nu bli en del av det industrikrig som jag pekade på.

Vi arbetar på fyra fronter. Först: mer forskning och utveckling här i Sverige. Det nya FoU-skatteincitamentet, som det nu arbetas med, kan göra att Sverige blir det land i OECD som har högst subventionsgrad för just forskning.

Det andra handlar om fler kliniska prövningar, snabbare och med fler patienter, och om att sätta upp hela den struktur som behövs för det, som inte har existerat i Sverige.

Det tredje är tid och tempo i tillståndsprocesserna. Vi får ett förslag nu i mitten av juni, och målet är tydligt: kortare ledtider från ansökan till start.

Det fjärde är just läkemedelsutredningen, som gör att vi kan få upp tempot i EU-sammanhanget och jobba på bred front för att stå starkare som life science-nation.

Fru talman! Jag tackar minister Busch för svaret.

Life science bygger ju inte bara på forskning och företag, utan vi har haft en vårdvalskommitté som har sett över vårdens styrning. Kristdemokraterna har länge drivit frågan om ett starkare nationellt ansvar för sjukvården, där just läkemedel blev ett prioriterat vårdområde. Min följdfråga till ministern är därför: Ser ministern att ett ökat statligt ansvar för sjukvården är en viktig del för att kunna bli ännu starkare inom life science?

Fru talman! Jag står här som representant för hela regeringen och våra fyra samarbetspartier. Vi har tagit emot de här slutsatserna, där det konstateras att det på några områden behövs ökad statlig styrning, vilket också har brett stöd i den här kammaren. Det här är ett av de områden där det har pekats mot just detta.

Sverige är i dag i EU-kretsen ganska sent med att introducera flera läkemedel. Den differentierade och väldigt decentraliserade styrningen gör att patienterna hamnar i kläm. Så ja, vår samlade åsikt är att det behövs.

Fru talman! Äldreministern har under den här frågestunden fått flera frågor från mina kollegor om äldreomsorgen i Sverige och tycks vara påtagligt nöjd med äldreomsorgen, trots att vi kan ta del av rapporter och vittnesmål om att det faktiskt inte fungerar i många delar av svensk äldreomsorg.

Ministern lyfter också fram satsningar på kvalitet och utveckling av utbildning för personal. Det är bra och i grunden vällovligt. Men faktum kvarstår: Oavsett hur mycket man utbildar personal eller stärker kvaliteten är det antalet människor som jobbar i vården som kommer att avgöra hur bra vården blir. När då kommuner och regioner har satts på svältkur av den här regeringen har man inte råd att anställa den där personalen.

Min fråga till äldreministern är därför helt enkelt: Varför tillskjuter inte den här regeringen de resurser som faktiskt behövs i svensk äldreomsorg?

(Applåder)

Fru talman! Socialdemokraterna där borta i hörnet av kammaren verkar vara väldigt nöjda med de frågor de ställer. Jag önskar att de hade kunnat vara lika nöjda när de blickar tillbaka på sina åtta år vid makten – att de hade vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att stärka kompetenskraven inom svensk äldreomsorg och att de hade lanserat språkkravet och redan haft det på plats så att äldre kunde förstå och göra sig förstådda och medarbetare sinsemellan kunde ha en bättre arbetsmiljö, men framför allt att de hade säkerställt den medicinska säkerheten.

När det gäller utdrag ur belastnings- och misstankeregister, så att man på riktigt kan se till att öka tryggheten och säkerheten för äldre, önskar jag verkligen, fru talman, att Socialdemokraterna hade kunnat säga att de var nöjda över att de redan hade infört detta. Nu är så inte fallet, utan det har vi fått på plats under den här mandatperioden.

Vi har också fler reformer på gång när det gäller att stärka inte minst arbetsmiljön inom äldreomsorgen. Den måste bli betydligt bättre så att vi kan få ned sjukskrivningstalen och fler kan gå från deltid till heltid men framför allt för att yrkenas attraktivitet och status ska öka.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till EU-minister Rosencrantz. I förslaget till ny långtidsbudget för EU föreslås den svenska EU-avgiften chockhöjas. EU-kommissionen vill höja den årliga avgiften för Sverige med hisnande 11 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär en extra tusenlapp varje år för varje invånare i Sverige.

Ministern har redan tidigare meddelat att regeringen ser negativt på detta. Jag vill egentligen fråga hur förhandlingarna går och vad man tror om möjligheterna att komma ifrån den här stora ökningen. Det är ju ganska provocerande att kräva mer pengar av Sverige med tanke på att vi redan i dag är en stor nettogivare. Vi har år efter år betalat in mer än dubbelt så mycket pengar som vi faktiskt får tillbaka.

Fru talman! Tack, Erik Hellsborn, för frågan!

Låt mig vara extremt tydlig: Europa behöver en bättre budget, inte en större budget.

Den här förhandlingen sker i ett extremt utmanande omvärldsläge. Vi är från regeringens sida tydliga med att vi behöver ha ett större fokus på säkerhet, på stöd till Ukraina och på Europas konkurrenskraft. Vi har ett förslag på bordet nu som ganska väl återspeglar de prioriteringarna, men volymen är fortsatt alldeles för stor. Där har regeringen varit glasklar med att volymen måste ned. Det måste vara en rättvis fördelning mellan de olika medlemsstaterna när det gäller hur mycket vi ska betala och naturligtvis också när det gäller vad svenska skattebetalare ska behöva stå för.

Vi kommer att driva på i den riktningen. Vi har många länder med oss. Många länder har tuffa ekonomiska situationer och delar Sveriges bedömning. Men det kommer att bli en tuff förhandling, för många länder har olika ingångsvärden i detta. Men vi är glasklara: EU behöver en bättre budget men inte en större budget.

Fru talman! Regeringen har nu sagt att man ska hitta lösningar för de tonårsutvisade ungdomarna – för dem som inte har fått lagakraftvunna beslut och nu också kanske för dem som har fått det. Jag hoppas att detta är sant och att det blir så.

På grund av långa handläggningstider för den här gruppen har en del av dem nu hunnit bli 21, 22 eller 23 år gamla. Det betyder att många inte täcks av det förslag som läggs fram i utredningen. Min första fråga är därför om den grupp som är över 21 kommer att inkluderas i regeringens lösning.

Många av dem som redan har utvisats vill ju gärna komma tillbaka. Jag har hört både statsministern och migrationsministern säga att det bara är för dem att söka om att få komma tillbaka. Men de som har utvisats har alla ansökt på andra skäl tidigare, och det gör att de har svårare att få komma tillbaka för exempelvis utbildning. Om de har anknytning till Sverige räknas det också negativt om de söker. De får alltså nej.

Jag frågar inte om ni kommer att lösa detta, men jag vill fråga ministern: Lovar du att ta med till regeringens arbete att man ska kolla på dessa två lösningar, så att dessa ungdomar får en chans att komma tillbaka och inte utvisas?

Fru talman! Tack, Niels Paarup-Petersen, för en viktig fråga! Det har varit extremt viktigt för den här regeringen att städa upp i en stökig migrationspolitik som har lett till att man inte har klarat av integrationen i det här landet. Samtidigt har vi upptäckt en del saker längs vägen som följer av beslut från 2016 som tidigare regeringar inte har tagit tag i.

En sådan fråga har varit den om de så kallade tonårsutvisningarna. Där har ju regeringen varit tydlig: Vi vill försöka hitta en lösning, en ventil, för de ungdomar som har gjort rätt för sig – som jobbar, studerar och som sagt har skött sig.

Också migrationsministern själv har varit mycket tydlig med att vi vill försöka hitta en lösning även för dem som det redan har fattats ett beslut för medan de befunnit sig i landet. Vi kommer att behöva återkomma i detalj och i närtid om hur lösningen exakt ska se ut. Men nu städar vi som sagt upp efter någonting som tidigare regering har infört men inte gjort någonting åt.

Fru talman! Sverige står inför ett historiskt skifte gällande infrastruktur i och med den nya infrastrukturpropositionen, med omfattande satsningar på både järnväg och väg. För oss i Skåne, som ju är Sveriges tillväxtmotor och porten ut mot Europa, är välfungerande transporter helt avgörande, både gällande pendling och också godstransporter.

Samtidigt genererar Öresundsbron betydande intäkter, men många skåningar upplever att dessa medel inte återinvesteras i Skåne i tillräcklig utsträckning.

Därför går min fråga till statsrådet Jessica Rosencrantz: Vad gör regeringen för att konkret stärka infrastruktursatsningarna i Skåne och för att säkerställa att intäkterna från Öresundsbron kommer skåningarna till del?

Fru talman! Tack, Ulrika Heindorff, för en viktig fråga!

Regeringen gör en historiskt stor satsning på infrastrukturen runt om i vårt land. Vi går också från den politik som fördes av tidigare regeringar, då det var mer intressant att klippa band och mindre intressant att underhålla och vårda det system vi har.

Vi gör omfattande investeringar på underhåll av våra vägar och järnvägar, men också många nya investeringar, också i Skåne. Det handlar inte minst om att öka kapaciteten på Södra stambanan, som vi ser som särskilt viktig just i Skåne. Exempelvis handlar det om att bygga ut till fyra spår genom Lunds kommun.

Vi har också varit tydliga med att vad gäller

intäkterna från Öresundsbron bör vi kunna se till att ett framtida överskott hamnar i regionen. Detta tittar vi på nu. Vi kommer att tillsätta en förhandlingsperson med uppdrag att analysera vilka åtgärder som bäst gynnar Öresundsregionen.

Kort sagt: Vi går från en tidigare politik där man bara klippte band till att nu underhålla och vårda, bygga nytt och se till att intäkterna kommer regionen till del.

Fru talman! Jag märker att äldreministern visar stort engagemang när det gäller vad Socialdemokraterna har gjort eller inte. Tänk om äldreministern också hade visat lika mycket engagemang för att förbättra äldreomsorgen på riktigt!

Det vi nu ser, bortom siffrorna, är att statsbidragen i reala termer inte har ökat. I verkligheten finns det stora brister i äldreomsorgen på många håll i Sverige. Vad Sverige behöver är satsningar på äldreomsorgen, med resurser för arbetsvillkor, så att människor orkar och vill jobba kvar.

Regeringen var väldigt stolt över att man tillsatte en äldreminister, men den posten har inte fyllts med politik för att förbättra äldreomsorgen. Vad säger äldreministern om det?

(Applåder)

Fru talman! Man kan konstatera att Socialdemokraterna tycks vakna nu, när det börjar närma sig val, när det gäller engagemanget i äldreomsorgen.

Om man hade följt detta under hela mandatperioden och också tittat på Coronakommissionens rapport hade man kunnat se att vi under den här mandatperioden har verkställt tio av de elva reformer under mitt ansvarsområde som föreslogs i rapporten. Dessutom är kommunala läkare och den förstärkta medicinska garantin på väg. Vi har infört fast omsorgskontakt, inte bara inom hemtjänst utan också inom särskilt boende, så att ingen äldre ska falla mellan stolarna.

Vi kommer nu att se till att det finns tillgång till sjuksköterskor eller läkare 24:7 – en brist som var ganska uppenbar tidigare som vi nu täpper till. Därutöver ser vi nu till att språkkravet kommer på plats. Man får göra utdrag ur belastningsregister, och vi kommer också att se till att det kan ske under pågående anställning så småningom – allt för att öka tryggheten och säkerheten för äldre, för att stärka kvaliteten och inte minst göra dessa viktiga yrken mer attraktiva.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Sverigedemokraterna och regeringen har under den här mandatperioden gett myndigheterna flera verktyg för att stävja bidragsbrott. Bland annat har sekretesshinder rivits för ett effektivare informationsutbyte mellan myndigheterna. Vi har underlättat för inhämtning av uppgifter från flera aktörer. Nästa vecka ska vi besluta om att införa sanktionsavgifter och en bidragsspärr.

Försäkringskassan ska också granska samtliga bidragsbeslut som rör nätverkskriminella personer och deras familjer, vilket tillsammans är närmare 23 000 individer. Detta är bra viktiga insatser för att motverka välfärdsbrottsligheten. Men hur ser ministern på att berörda myndigheter, som exempelvis Försäkringskassan, får ytterligare mandat att arbeta direkt brottsbekämpande?

Fru talman! Stort tack, Daniel Persson, för en mycket viktig och relevant fråga! Den berör hur vi ska beivra bidragsbrottsligheten och se till att våra gemensamma skattepengar kommer dem till del som verkligen behöver det. Denna fråga har definitivt inte legat högt på dagordningen under Socialdemokraternas åtta år vid makten, men vi såg tidigt att det är en otroligt viktig fråga.

Detta är den viktigaste inkomstkällan just nu för den organiserade brottsligheten, så om vi på riktigt ska knäcka gängen måste vi strypa den kriminella ekonomin. Det har vi nu gjort, steg för steg och reform för reform. Mitt tydliga budskap till de kriminella är: Vi vet vilka ni är, och vi kommer efter er, för nu dras snaran åt.

Precis som ledamoten nämnde har jag tagit emot en utredning som ger förslag inom två områden för att Försäkringskassan ska få mer muskler än de har i dag. Det handlar om att de ska ha en brottsutredande del, och det handlar om underrättelseverksamhet. Vi bereder frågan just nu, så jag får återkomma.

Fru talman! Även om många AI-bolag kan kännas överhajpade här och nu tyder vår ökade användning av stora språkmodeller på att det kommer att behövas mer beräkningskraft i framtiden. Jag vill därför fråga näringsministern: Vad kan Sverige göra för att fler investeringar i datacenter ska hamna här i Sverige?

Jag vill också fråga energiministern om regeringen kan göra mer för att datacenter också ska integreras i energisystemet. Jag tänker till exempel på att ta tillvara den restvärme som skapas.

Fru talman! Jag hoppas att Jesper Skalberg Karlsson vet att jag bara har 60 sekunder på mig att svara!

För det första är vi smarta, snygga och starka i det här landet. Det är därför många nu väljer att investera i Sverige. Det hänger bland annat också ihop med kompetensen hos folket och med energisidan. Nu har vi som del av vår AI-strategi sagt väldigt tydligt att investeringar också ska stärka energisystemet – inte belasta det. Det är också en jätteomläggning från de rödgrönas tid, som Anna Tenje flera gånger pekat på.

Nu tittar vi bland annat på hur man om man är storförbrukare av el ska kunna vara med och medfinansiera ny produktion. Det är en viktig del. Vi tittar också på hur spillvärme ska kunna tillvaratas i fjärrvärmenätet. Det är minst lika viktigt som kärnkraft, och 99 procent av all energi går ut som värme i dag.

Vi har också sett över anslutningskön så att det ska bli mer tydligt var i landet man kan investera och att det ska leda till tillväxt och jobb i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Vi socialdemokrater vill att det ska vara tryggt att åldras i Sverige, och vi vill att äldreomsorgen ska präglas av respekt och värdighet och dessutom ha guldkant.

I dag ser vi en äldreomsorg som är underfinansierad, och vi vill inflationssäkra den. Vi ser en äldreomsorg där företag dränerar verksamheten på pengar för att få egna vinster.

Äldreomsorgsministern verkar vara väldigt lugn och nöjd, och om hon blir irriterad är det på oss socialdemokrater. Tänk om den ilskan kunde vändas till att i stället handla om att vilja göra någonting åt den situation som äldre drabbas av i det här landet! Jag tänker på moderatstyrda Täby, där vittnesmål berättar om Alice, som bodde hos omsorgsbolaget Vardaga. Hon fick bensår med larver i.

Jag tänker: Irriterar inte detta äldreomsorgsministern? Känns det inte i magen? Eller är det bara ilska mot oss socialdemokrater som äldreomsorgsministern känner? Det vill jag fråga.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag förstår att ledamoten Jytte Guteland precis har gett sig in i matchen när det gäller äldreomsorgen och därmed inte har följt mig som minister i mitt arbete, men jag kan understryka att jag blir djupt provocerad och djupt förbannad och att det berör mig mycket djupt varenda gång jag läser om äldre personer som far illa i äldreomsorgen i Sverige.

Detta gäller alldeles oavsett om det är kommunal hemsjukvård, ett kommunalt boende eller en kommunal hemtjänst eller om äldreomsorgen drivs av en idéburen verksamhet eller för den delen av ett privat alternativ. För mig är nämligen inte driftsformen det intressanta.

Jag förstår att ledamoten har ideologiska skygglappar, för jag har nolltolerans mot dålig äldreomsorg alldeles oavsett vem som står bakom den. Det är just den delen jag vill bekämpa – inte om den drivs privat eller kommunalt.

(Applåder)

Fru talman! Sverige befinner sig i en pågående konflikt med EU-kommissionen om hur de så kallade flaskhalsintäkterna ska användas. EU har inom ramen för sitt nätpaket lagt fram ett förslag som syftar till att i högre grad styra eller omfördela dessa intäkter till gemensamma europeiska energiinvesteringar.

Energi- och näringsminister Ebba Busch har varit tydlig i sin kritik och beskrivit delar av förslagen som oacceptabla med hänvisning till att svenska elkunders pengar i första hand ska komma dem till gagn och återinvesteras i Sverige.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga energi- och näringsminister Ebba Busch: Avser regeringen att skärpa sina motåtgärder mot EU om förslaget kvarstår, och i så fall på vilket sätt?

Fru talman! Det här har varit ett grannlaga arbete där statsministern, jag och bland annat min kollega Jessica Rosencrantz på EU-sidan har samarbetat hårt för att säkerställa att vi ska hitta en väg framåt som gör att svenskarnas elpengar stannar i Sverige och där vi dessutom visar att det är till gagn för hela Norden om vi bygger ett robustare energisystem i Sverige. Om vi bygger ett robustare energisystem i Sverige är det till gagn för hela EU.

Vi har vunnit enorma framgångar. Jag är väldigt glad över att ha en statsminister som själv har varit inne och grottat i energinörderiet för att få den här framgången. Det har gjort att vi räddat kvar 85 miljarder av svenskarnas pengar där de hör hemma: i Sverige. Det har också gjort att vi får behålla alla intäkter som uppstår inom landet, och de som uppstår mellan länder kommer att vara till gagn för Sverige.

Nu är dialogen konstruktiv. Jag har goda skäl att tro att vi vinner detta, annars blir det fler åtgärder.

(Applåder)

Fru talman! Aktivitetskrav i försörjningsstödet är viktigt. Vi moderater vet att tydliga förväntningar, krav på aktivitet och stöd till egen försörjning kan göra stor skillnad för att fler människor ska komma närmare egen försörjning och egenmakt. Det handlar ytterst om att bryta ett långvarigt bidragsberoende och stärka drivkraften till arbete. Samtidigt verkar oppositionen i form av Centern, Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna samlas kring att motsätta sig ett införande av sanktionsmöjligheter kopplade till aktivitetskravet.

Utan någon form av uppföljning eller ansvarstagande riskerar aktivitetskravet att bli olika beroende på var i landet man bor, och man riskerar också reformens effekter.

Min fråga till Anna Tenje är därför: Hur ser statsrådet på behovet av sanktionsmöjligheter för att säkerställa att aktivitetskravet genomförs och får avsedd effekt i hela landet?

Fru talman! Stort tack, Caroline Högström, för en mycket angelägen och viktig fråga – en väldigt aktuell sådan.

Det är ju rätt uppenbart inför valet att bidragslinjen kommer att stå mot arbetslinjen och att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna tydligt vill att fler ska gå från bidrag till arbete och egen försörjning, att fler ska stå på egna ben och att fler barn måste få se sina föräldrar gå till jobbet. Då är aktivitetskravet synnerligen viktigt.

Det är klart att jag vill att alla kommuner ska genomföra detta, och göra det på ett så bra sätt som bara är möjligt, men det spelar roll vem det är som styr.

Jag vet att detta ger effekt, och jag vet att Socialdemokraterna säger att man är för aktivitetskravet, men när man styr – som i Socialdemokraternas Växjö – monterar man ned aktivitetsstödet bakifrån. Man vågar inte ta den politiska debatten, och man fattar inte politiska beslut, men det aktivitetskrav som jag införde i Växjö gäller inte längre. Därför blir det viktigt med sanktionsavgifter för slöa, slappa socialdemokratiska kommuner som inte genomför lagförslaget.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till EU-minister Jessica Rosencrantz.

Hela 40 procent av det vi producerar i Sverige är beroende av immaterialrätt. Det handlar om exempelvis musik, dataspel, automation, forskning och läkemedel. Dessa rättigheter lever ofta väldigt farligt och oskyddat jämfört med fysiska rättigheter, och detta trots att de representerar så stora värden.

Skyddet av det immateriella är beroende av att det finns lagstiftning som helst är världsomspännande men åtminstone gäller EU och USA. Vad händer just nu från EU:s sida för att i en AI-tid skydda immaterialrätten för svenska företag och uppfinningar, både inom unionen och i förhållande till Kina och USA?

Fru talman! Tack för frågan, Peter Ollén!

Ja, Sverige är verkligen en ledande kunskaps- och innovationsnation. Vi är nummer ett i EU och nummer två i världen vad gäller innovation. Det är klart att immaterialrätten är oerhört viktig i detta, inte minst för flera av de branscher som Peter Ollén nämner och där Sverige är ledande.

Från svensk och nordisk sida är vi mycket aktiva för att dels säkerställa att regelverken hänger med i den snabba utvecklingen, dels se till att hantera de här frågorna på ett internationellt plan och säkerställa att vi har rättvisa villkor. Det är viktigt inte minst i relation till bland annat USA, som ledamoten också nämner.

Just nu pågår en konsultation som kommissionen har initierat för att just se över hur regelverken ska kunna anpassas så att våra branscher blir mer motståndskraftiga i den digitala tid som vi lever i. Det här kommer vi att bevaka mycket noga. Att öka svensk och europeisk konkurrenskraft, inklusive en robust immaterialrätt, är viktigt för regeringen.

Fru talman! Min fråga går till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Inom både förskola och skola finns i dag ett tydligt ledarskap för personalen och för verksamhetens utveckling. Den som arbetar som rektor måste genomgå en statlig rektorsutbildning för att ha rätt kompetens att leda verksamheten, utveckla kvaliteten och skapa goda arbetsmiljöer.

Äldreomsorgen är en av våra viktigaste välfärdsverksamheter och står inför stora utmaningar när det gäller kompetensförsörjning, arbetsmiljö och kvalitet i omsorgen. Första linjens chefer har ett mycket stort ansvar för både personal och äldre, men förutsättningarna för – och möjligheterna att vara – ledare varierar väldigt stort mellan kommunerna.

Min fråga till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje är därför: Skulle det vara möjligt att införa en nationell ledarskapsutbildning för första linjens chefer inom äldreomsorgen, liknande den rektorsutbildning som finns inom förskola och skola?

Fru talman! Stort tack för en mycket bra fråga, Malin Höglund!

Svaret på frågan är – förhoppningsvis – givetvis ja. Det är inte länge sedan jag tillsatte den utredning som nu leds av Acko Ankarberg Johansson och som ska titta på just den här frågan, det vill säga på att plocka fram en nationell ledarskapsutbildning för enhetschefer inom äldreomsorgen. Vi skulle ju aldrig drömma om att plocka bort den viktiga rektorsutbildningen inom förskola och skola, så varför finns inte ett liknande stöd för våra duktiga medarbetare inom äldreomsorgen?

Vi har flera gånger varit inne på arbetsmiljön inom äldreomsorgen, och vart man än åker bottnar det hela ofta i ledarskapet inom äldreomsorgen. Det bara är så. Där man har ett bra ledarskap är sjukskrivningarna lägre. Där har man lättare att rekrytera. Där jobbar fler heltid, och där har man inga problem med minutstyrning eftersom man lyssnar på, ser och bekräftar sina medarbetare. Där är anhöriga nöjda, och dessutom är de äldre trygga och säkra. Det är det vi vill uppnå.

Fru talman! Min fråga går till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Under den senaste tiden har jag varit på besök hos ett stort antal omsorgsboenden i Stockholms stad. Det som är slående är att väntetiden är lång i Stockholms stad, som styrs av Socialdemokraterna. Det jag har uppfattat är också att väntetiden har ökat under de senaste två tre åren, det vill säga lika länge som Socialdemokraterna har styrt.

Jag undrar vad äldre- och socialförsäkringsministern vill göra för att alla äldre ska ha bättre möjlighet att flytta till ett omsorgsboende när de behöver göra det i stället för att behöva vänta tills de inte längre är fysiskt benägna att flytta.

Fru talman! Stort tack, Margareta Cederfelt, för en viktig fråga!

Behovet av fler platser på äldreboenden är onekligen mycket, mycket stort i Stockholms stad. Det har byggts alldeles för lite platser på äldreboenden de senaste decennierna, och andelen äldre ökar konstant. Just därför är det verkligen oroväckande att man från Socialdemokraternas håll nu går till val på att avskaffa LOV. LOV handlar inte bara om valfrihet för äldre, det vill säga äldres rätt att välja både hemtjänstutförare och boende, utan det är dessutom en möjlighet att kroka arm med fler fristående alternativ och bygga i kapp det glapp som finns inte minst i Stockholm.

Jag ser med stor oro på det underskott av platser man har i Stockholm, och jag hoppas verkligen att det blir ett skifte så att vi kan kroka arm med fristående alternativ och få till fler platser på kortast möjliga tid. Fler äldre ska få vård och omsorg i tid.

Fru talman! Ett av regeringens viktigaste förändringsarbeten under den här mandatperioden är den stora bidragsreform som har sin grund i Moderaternas vallöfte om en återupprättad arbetslinje. Det här handlar om rättvisa och om att anställning ska löna sig, och enligt mig är det väldigt rimliga utgångspunkter. Tyvärr möter det alldeles för ofta motstånd från vänsterpartierna i den här kammaren.

I går röstade dock riksdagen igenom en del av den stora bidragsreformen, nämligen nya regler för kvalificering till socialförsäkringar. Det handlar om att man som ny i Sverige måste kvalificera sig till välfärden i stället för att, som tidigare, få full tillgång till den med en gång när man kommer hit. Nu kommer man att behöva ha bott i Sverige i fem år för att få full tillgång till välfärden, men den som arbetar och lever på sin egen lön ska kunna få tillgång snabbare. Det är en morot för den som anstränger sig.

Jag skulle vilja ställa frågan till socialförsäkringsminister Anna Tenje vilka effekter hon ser att detta kommer att få.

Fru talman! Stort tack för frågan, Magnus Resare!

Det som hände i går var onekligen historiskt. Den första delen i bidragsreformen röstades då igenom i riksdagen, och vi kan nu ta det första steget för att se till att fler rör sig från bidrag till arbete. Vi påbörjar nu resan för att bryta det stora utanförskapet i Sverige. Det är otroligt viktigt, inte minst för att fler barn måste se sina föräldrar gå till jobbet. De måste kunna göra den där klassresan som vi alla drömmer om ska vara möjlig för alla barn som växer upp i Sverige.

Detta är ett resultat av åtta år med Socialdemokraterna vid styret, då man tog emot 320 000 asylsökande utan någon som helst plan för hur de skulle kunna bli en del av vårt samhälle. Nu sänder vi en tydlig signal: Kommer du till Sverige för att arbeta och göra rätt för dig, lära dig svenska och bli en del av vårt samhälle – ja, då är du varmt välkommen! Men kommer du hit för att bli försörjd kommer det att bli betydligt svårare.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.