Frågestund

Fru talman! Jag vänder mig till minister Hultqvist.

I dag meddelades att Försvarsmakten återupptar kontakterna med Ryssland på försvarsattachénivå i Moskva och Stockholm och att detta sker på svenskt initiativ. Nyheten kom onekligen lägligt, i samband med att utrikesministern ska träffa sin ryska motpart i närtid och att det kommer signaler från regeringen om att man vill ha ökade kontakter med Ryssland. Beslutet om återupptagna relationer sker trots att Ryssland inte visat några tecken på minskad aggression, snarast tvärtom.

Det är fel om regeringen skulle normalisera relationen med Ryssland i ett läge där Sverige tydligt måste ställa krav på Ryssland. Inte minst gäller det inför mötet i Moskva i nästa vecka med Lavrov. Ryska militären är intimt förknippad med Krim, med Syrien, med östra Ukraina och med Georgien.

Min fråga är: Är beslutet om återupptagna kontakter en del i regeringens anpassning gentemot Ryssland, och innebär beslutet i så fall någon form av motprestation från rysk sida? Kan försvarsministern svara på detta?

Fru talman! Ja, försvarsministern kan svara på detta. Regeringens ståndpunkt när det gäller det oacceptabla i annekteringen av Krim kvarstår. Regeringens ståndpunkt när det gäller aggressionen mot Ukraina kvarstår. Regeringens analys av läget i vårt närområde kvarstår. Ingenting har, när det gäller regeringens politiska linje, förändrats.

Allt detta kommer att framföras också av Margot Wallström i samband med det besök som görs i Moskva.

När det gäller attachéverksamheten har vi hela tiden haft attachéer i Moskva. De har haft attachéer i Sverige. Det som nu sker är alltså att man deltar i det attachéprogram som de andra länderna också deltar i. Det är egentligen det som sker. Det här är militärdiplomatiska kontakter. Det innebär ingen normalisering av vår syn på Ryssland, den ryska politiken och det de har gjort i olika internationella sammanhang. Vår linje kvarstår.

Fru talman! Programmet upphörde 2014 i samband med den illegala annekteringen av Krim. Därefter har vi sett aktiviteten i östra Ukraina. Vi ser detta också i Syrien.

Min fråga till försvarsministern är vad som har skett mellan 2014 och i dag som motiverar att man återupptar programmet. Vilken normalisering är det som motiverar detta, och kommer det från rysk sida att genomföras någon form av motprestation?

Fru talman! Det som sker är alltså att attachéerna bedriver den verksamhet de i så fall normalt sett bedriver. Man deltar i varandras attachéprogram. Det är väl i princip det som sker. Detta innebär ingen politisk acceptans över huvud taget av något av det som Ryssland har ägnat sig åt.

Jag kan bara konstatera att i stort sett alla andra länder har det här utbytet utifrån de attachéprogram som gäller. Någon förändring när det gäller synen på Ryssland har icke skett.

Fru talman! Min fråga går till Mikael Damberg.

Under 2015 tog Sverige emot omkring 160 000 asylsökande, varav hälften beräknas få stanna i Sverige legalt. Redan sedan tidigare befinner sig flera av dem som har fått avslag på sin ansökan i Sverige illegalt. Man har gjort en beräkning som visar att uppemot 49 000 asylsökande inom kort kan komma att gå under jorden. Detta kommer som bekant att påverka samhällsekonomin, bland annat då de behöver någon form av försörjning. Det kan handla om svartarbete, vilket dumpar lönerna för de enklaste jobben, eller kriminalitet. De kan även komma att använda sig av vår välfärd och av de förmåner som illegala migranter erbjuds i Sverige.

Min fråga är vad regeringen avser att göra för att säkerställa att de som har fått avslag på sin asylansökan också lämnar landet.

Fru talman! Vi vet att antalet asylsökande som sökte sig till Sverige under 2015 var rekordhögt. Därför vidtog regeringen åtgärder för att se till att det blev en hanterbar nivå men också för att se till att fler länder i Europa skulle ta ett mer solidariskt ansvar för flyktingmottagandet.

Vi har en lagstiftning i Sverige som innebär att varje enskilt fall prövas. Det betyder att det sker en individuell prövning. Om man har rätt att stanna i Sverige får man göra det. Då är det viktigt att man så snabbt som möjligt får möjlighet att etablera sig, validera sina kunskaper och jobba med tidig språkutbildning för att komma i jobb och komma in i det svenska samhället.

Får man ett nej på sin ansökan innebär det att man ska återvända. Vi ser nu en ökning av antalet återvändande. Men mer måste göras så att de människor som får ett nej lämnar Sverige och återvänder till sina länder.

Fru talman! Vad kommer då regeringen specifikt att göra för att de ska återvända? Det undrar jag med tanke på att man vet att väldigt många kommer att stanna.

Många av dessa kommer, som sagt, att använda sig av vår välfärd och av de förmåner de har. Vi kan exempelvis nämna det läkar- och tandvårdsbidrag som erbjuds tillståndslösa. En tandbro eller rotfyllning kostar svenska medborgare mellan några tusenlappar och 50 000 kronor, men en illegal invandrare i Sverige betalar bara 50 kronor. Är det verkligen rimligt?

Fru talman! Det första är att vi ser en ökning av antalet människor som återvänder frivilligt. Men gör de inte det finns det en möjlighet att verkställa återvändandet med tvång med hjälp av Polismyndigheten. Det är ett arbete som måste ske.

Sedan är inte jag den som du bör ha den här debatten med i detalj. Jag tycker att det är bättre att du har den debatten med Morgan Johansson. Jag tycker att dina uppgifter verkar väl slängiga. Vi har tuffa regler i Sverige – vi ska ha det för alla. Men det är också så att människor ska behandlas med respekt så länge de är i Sverige och har rätt att vara här.

Fru talman! Det riktades bombhot mot stationer i Göteborg och Södertälje på torsdagen i förra veckan. Många resenärer upplevde då att de inte fick någon information om vad som skedde.

Det är ett återkommande problem vid störningar att tågoperatörerna inte samverkar och har någon samordnad informationsstrategi. Detta orsakar stora problem för resenärer. Funktionshindrade och äldre har drabbats särskilt mycket av det kaos som har uppstått flera gånger vid stationerna i Stockholm och Göteborg och så vidare.

Tyvärr är det ofta störningar i tågnätet, och det är många aktörer. När vi har en avreglerad tågmarknad är det ännu viktigare med samordning mellan aktörerna, eftersom tågnätet är en enhet som egentligen behöver en väldigt tät samordning. Även lokförare vittnar om att detta med informationen mellan tågbolagen orsakar förseningar i tågtrafiken.

Jag vill därför fråga infrastrukturministern om det finns en ambition från ministerns sida att se till att samordningen av informationen mellan tågbolagen fungerar.

Fru talman! Tack, Emma Wallrup, för frågan! Detta är ett område som är jätteviktigt. Vi ska naturligtvis göra allt vi kan – vi gör också väldigt mycket – för att säkerställa att vi får mindre störningar genom att tillföra mer medel till järnvägsunderhåll och organisera det arbetet på ett bättre och mer ändamålsenligt sätt. Där gör vi redan väldigt mycket.

Men när det uppstår störningar är det också av väldigt stor vikt för resenärerna att de får korrekt information som gör att de kan anpassa sig efter den rådande situationen och vet vad som händer härnäst.

Detta är ett område där tågoperatörerna i samverkan med Trafikverket och andra aktörer har arbetat väldigt intensivt med att säkerställa att information kommer fram snabbt och att den är korrekt. Det är Trafikverket som har samordningsansvaret när det gäller att leverera information om eventuella störningar. Respektive operatör har sedan ansvar för att direkt informera sina resenärer.

Det har skett många positiva förändringar på det här området, men det finns förstås ytterligare saker att göra.

Fru talman! Jag ser ett behov av att se över detta ytterligare och försöka att hitta en bättre samordningsform.

Jag vill fråga ministern om hon har en kontinuerlig dialog och följer upp den här frågan. Jag har själv varit med om tågstopp där det inte har kommit ersättningsbussar och där informationen mellan tågoperatören och dem som ska handha ersättningsbussarna har varit väldigt dålig.

Det verkar finnas ett stort arbete som behöver göras på det här området. Ministern säger att det har skett förbättringar, men jag undrar om hon följer upp detta kontinuerligt.

Fru talman! Det är, som sagt, ganska stort fokus på denna fråga. Det finns någonting som heter exekutiva järnvägsgruppen, som består av olika aktörer på järnvägsmarknaden och i järnvägsbranschen, som träffas med jämna mellanrum. Jag är självklart med i denna grupp, och frågan om information är stående på dagordningen.

Jag skulle, som sagt, vilja säga att det har skett stora förbättringar. Man har bättre system för hur information ska överföras. Det finns dock fortfarande arbete kvar att göra, och det tror jag att alla aktörer är väl medvetna om.

Fru talman! Min fråga går till näringsministern.

Jag vill lyfta fram frågan om Postnords aktuella situation. Nyligen presenterade ju företaget sin bokslutskommuniké inför årsbokslutet för 2016. Den visar på ett negativt resultat för framför allt den danska verksamheten på omkring 1 910 miljoner kronor.

Som vi vet slogs bolagen i Sverige och Danmark samman 2009. Vad som framgår i redovisningen är att den danska utvecklingen drabbar Postnord som helhet, trots att den svenska verksamheten går betydligt starkare.

Även om jag gärna ser gränsöverskridande samarbete i många sammanhang är jag nog inte ensam om att ifrågasätta om samgåendet mellan svenska Posten och Post Danmark var en bra idé för Sverige. Kanske underskattades också den digitala utvecklingen och de särliga villkoren.

Jag vill fråga varför avtalet ser ut som det gör. Vilka prognoser gjorde man när avtalet ingicks?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Resultatet för den danska verksamheten i Postnord är allvarligt. Det är ett rejält underskott, både vad gäller den löpande verksamheten och nedskrivningar av värden i Danmark, på grund av denna negativa utveckling.

Det är egentligen ingen nyhet att brevvolymerna har fallit i Danmark. Man har haft problem med negativa resultat sedan 2011 – om än inte i denna omfattning – och Postnord står inför stora utmaningar.

Jag tycker att detta är en relevant fråga. Jag har begärt att få akten för att kunna gå igenom den och se vad som låg bakom sammanslagningen och på vilka premisser sammanslagningen gjordes. Jag hoppas att kunna redovisa detta när jag kommer till näringsutskottet den 21 februari.

Än så länge verkar det som att man visste om att det fanns särliga villkor för de postanställda i Danmark, i stor omfattning. Man verkar inte ha gjort några särskilda krisscenarier eller långtgående prognoser. Detta sätter den svenska postverksamheten i ett lite tuffare läge än vad som annars hade varit fallet.

Fru talman! Detta rör sig om ett av Sveriges äldsta företag och sammanhängande statlig verksamhet, men nu handlar det kanske inte om historia utan om att blicka framåt.

Omsättningen är väl 40 miljarder. Det är 35 000 anställda i fyra nordiska länder som berörs. Ett starkt förtroende är basen, som jag ser det.

Näringsministerns konstruktiva fokus är välkommet. Jag ser fram emot fortsatt uppföljning av frågan om beredskap för ytterligare åtgärder, vilket jag hoppas att näringsministern har.

Fru talman! Postnords styrelse har valt att göra en omställning av den danska verksamheten, vilket kommer att innebära att 1 000 människor per år får gå under fyra års tid. Det är en kraftig omställning av den danska verksamheten.

Problemet med denna omställning är att den är väldigt kostsam och kommer att ta lång tid. Därför har jag begärt in både finansiella och legala rådgivare för att titta på den här affären och det här upplägget och se vilka handlingsalternativ vi har. Min prioritet är att försvara den svenska postverksamheten inför framtiden.

Fru talman! Min fråga går till konsumentminister Per Bolund.

96 procent av svenskarna vill inte bli uppringda av telefonförsäljare från företag som man inte redan är kund hos. Siffran är visserligen från 2014, men jag känner jag att jag också ingår i denna grupp.

En annan siffra från denna undersökning är att var sjätte anmälan hos Konsumentombudsmannen rör telefonförsäljning. Jag tycker att detta är anmärkningsvärt. Det har också framkommit att väldigt många äldre känner sig lurade av telefonförsäljare.

Jag skulle vilja fråga ministern om han har uppmärksammats på den oro som finns hos den äldre delen av befolkningen. Jag skulle också vilja fråga vad ministern anser att vi behöver göra. 96 procent av Sveriges befolkning vill alltså inte bli uppringda av telefonförsäljare från företag som man inte redan är kund hos.

Fru talman! Från regeringens sida tycker vi att det är helt oacceptabelt att så många människor utsätts för telefonförsäljning som de sedan inte är nöjda med. Man upplever att det är en aggressiv situation och att man inte får information om vilken produkt eller tjänst man egentligen köper.

Ett exempel är det som står i tidningen som jag nu visar upp. Ulla-Britt fick en räkning på 10 000 kronor efter att ha blivit uppringd av en aggressiv telefonförsäljare. Jag tycker att det är helt oacceptabelt att det går till på det här sättet inom telefonförsäljning i Sverige. Här behöver regeringen göra insatser för att se till att denna marknad fungerar.

Vi behöver större trygghet som konsumenter, och vi behöver tid för eftertanke. Därför vill jag se ett skriftlighetskrav på telefonförsäljning, vilket skulle ge möjlighet att tänka över erbjudandet. Det skulle också ge oss större trygghet som konsumenter.

Denna fråga bereds just nu på Regeringskansliet, och jag hoppas att snart kunna lägga ett sådant förslag på riksdagens bord.

Fru talman! Det är glädjande att höra att jag och ministern ser samma problem. Jag har också lyft fram tidigare, både medialt och i debatten, att vi bör införa ett skriftlighetskrav.

Ministern talar om att göra detta skyndsamt, och jag hoppas att det sker så snart som möjligt. Betänkandet landade på regeringens bord för en utredning redan sommaren 2015. Jag undrar därför: Hur snabbt är snabbt? Det är många där ute som väntar på att kunna få möjlighet att läsa igenom det avtal som man ska ingå innan man ingår det över telefon.

Fru talman! Det här är ett angeläget område. Det är klart att en marknad där en så stor andel av kunderna är missnöjda inte heller är någon stabil marknad för dem som säljer dessa tjänster.

Vi har en stor samsyn i regeringen om att vi måste gå fram med ett förslag. Dock finns det, som så ofta, stora frågor som behöver redas ut. Nu har vi kommit långt med denna beredning, och därför tror jag att vi inom kort kommer att kunna lägga fram ett förslag för riksdagen.

Fru talman! Jag vill vända mig till finansmarknadsminister Per Bolund.

Vi behöver en fungerande, effektiv och säker kontanthanteringskejda som inkluderar hela landet. Alla måste ha möjlighet att använda betalningsmedlen sedlar och mynt. Tyvärr har vi i dag en negativ utveckling.

Jag vill fråga när regeringen räknar med att det finns ett konkret förslag som tillgodoser behovet att kunna transportera, sätta in och ta ut pengar i hela landet.

Riksbanken byter sedlar och mynt och har gjort det under en tid. Sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel, och vi riskerar nu att få se en utveckling där landet klyvs på grund av att alla människor inte har tillgång till sedlar och mynt.

Fru talman! Jag tackar Per Åsling för en väldigt viktig fråga.

Detta är en utmaning för samhället. Digitaliseringen av vår ekonomi medför många möjligheter. Vi är många som kan sköta våra bankärenden när som helst på dygnet och därmed slipper att åka långa sträckor för att gå till banken.

Men det är också uppenbart att det finns människor som hamnar i svårigheter. Regeringens syn är tydlig: Alla ska kunna sköta sin ekonomi med de metoder som man själv väljer och vill ha.

Därför är vi också aktiva när det gäller att se till att vi har en fungerande kontantförsörjning i hela landet. Vi har ett system där länsstyrelserna sammanställer hur utvecklingen ser ut inom deras områden, och detta hamnar som en rapport på regeringens bord.

Det finns pengar avsatt till Post- och telestyrelsen för att komplettera de privata marknadsaktörerna och se till att det finns betaltjänstombud runt om i landet.

Vi har också en stadigt pågående dialog med bankerna, där vi kräver av bankerna att de ska vara mer lyhörda för kundernas behov och komma med förslag på åtgärder.

Det finns nu också en utredning som kommer att titta på Riksbankens ansvar för kontantförsörjningen. Regeringen agerar kraftfullt i denna fråga.

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Jag är medveten om att frågan utreds och har utretts. Det har varit ett antal utredningar sedan 2012, då det blev akut med transporterna på grund av en konkurs i ett bolag. Men problemet är att frågan utreds av den ena utredningen efter den andra och att problemet ändå kvarstår att det är en negativ utveckling när det gäller människors och företags tillgång till kontanter.

Fru talman! Vi är medvetna om att det är många bankkontor som slutar att använda kontanter och ge möjlighet för kunder att använda kontanter. Det är också många bankkontor som läggs ned i Sverige i dag.

Vi behöver helt enkelt se till att bankerna tar ett större ansvar. Som regeringen ser det är det de privata aktörerna som har ett ansvar för att tillgodose att de här funktionerna fungerar. De måste vara lyhörda för sina kunders behov.

Vi har ställt krav på att bankerna ska komma med åtgärder, och de har sagt att de ska återkomma till regeringen med förslag på hur man kan samverka för en god kontantförsörjning.

Fru talman! Jag har en fråga till infrastrukturminister Anna Johansson.

I dag fattade regeringen beslut om att möjliggöra för tyngre lastbilar på våra vägar. Samtidigt kan vi konstatera att av en viktig reform blev det inte mycket kvar.

Finland införde 76 ton på sina vägar redan 2013. Sverige har släpat efter. Det har vi varit överens om på båda sidor av mittgränsen i politiken. Ändå ser vi nu att regeringens förslag i praktiken innebär att det bara är på några få procent av det statliga vägnätet som man kommer att kunna använda de tunga lastbilarna – lastbilar som är extremt viktiga för att den svenska skogsnäringen och flera andra viktiga näringar ska kunna transportera sitt gods effektivt.

Därför frågar jag infrastrukturministern: Är detta bara en eftergift till Miljöpartiet? Varför vill ni inte ge industrin de villkor som man så länge har påpekat att man behöver?

Fru talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för frågan!

Det är en angelägen reform som regeringen har fattat beslut om i dag. Den möjliggör effektivare transporter med lastbil och därmed både miljövinster och en förbättrad konkurrenskraft för svenska åkerier och svensk exportindustri, så jag känner mig oerhört nöjd med att vi nu har fattat detta beslut.

Det vägnät som pekas ut kommer inte att vara färdigt förrän inom ett år, säger Trafikverket. Det har funnits ett förslag på tänkbara vägsträckor som Trafikverket har tittat på. Premisserna är för det första att vägarna ska ha den bärighet som krävs för att klara de tunga lastbilarna och för det andra att det ska vara vägsträckor som inte riskerar att det blir en överflyttning av gods från järnväg och sjöfart till lastbil.

Trafikverket kommer som sagt att inom ett år från dagens datum presentera ett slutligt beslut om vilka vägar som ska omfattas.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Direktivet som gavs till Trafikverket var ganska styrande, så att säga, med de begränsningar som ministern nu redogjorde för. Men det är intressant att höra att man möjligen ser en öppning där, för förslaget som kom från Trafikverket, baserat på regeringens direktiv, var att det skulle bli möjligt på bara några få vägar i Sverige, i strid med vad skogsindustrin och andra har uttryckt behov av och önskemål om. Vad jag har sett föreslår regeringen inte heller några pengar för att förstärka vägnätet, vilket Moderaterna gör.

Hur ser ministern på detta?

Fru talman! Som sagt är det en efterlängtad och viktig reform. Utgångspunkten är att vi behöver använda alla transportslag i Sverige på ett så effektivt sätt som möjligt. Det innebär bland annat att vi står fast vid att vi vill se en större mängd gods som transporteras så klimatsmart och miljövänligt som möjligt. Där är både järnväg och sjöfart att föredra, men det finns också stora behov av välfungerande, effektiva lastbilstransporter i Sverige. Där landar förslaget väldigt väl.

Trafikverket kommer att återkomma med ett väl avvägt beslut så småningom.

Fru talman! Min fråga går till Per Bolund.

Jag ser en oro för att många människor i vårt land har låga pensioner, inte minst ensamstående kvinnor som i slutet av månaden känner att pengarna inte räcker till. Från Liberalernas sida har vi därför föreslagit att bostadstillägget för pensionärer ska höjas, I det budgetförslag som regeringen röstar nej till lägger vi 1,3 miljarder på att höja levnadsstandarden för de pensionärer som har lägst ekonomisk standard i dag.

Vi ska ha ett pensionssystem som genererar trygghet och som man kan lita på. Vi har under hösten kunnat se hur en rad olika företag i PPM-systemet inte agerar seriöst och ansvarsfullt. Det senaste som har uppmärksammats är att en ledamot i en AP-fond också är ordförande i ett bolag som inte tycks agera korrekt.

Är det rimligt att man ska kunna sitta i en statlig AP-fond samtidigt som man sitter i ett privat bolag i PPM-systemet?

Fru talman! Tack, Mats Persson, för ytterligare en viktig fråga!

Det är enormt angeläget för regeringen, men också för hela pensionsgruppen, att det finns ett stort förtroende för pensionssystemet. Då måste vi kunna känna oss trygga med att alla representanter som sitter i styrelser agerar för pensionssystemets och AP-fondernas bästa.

Vi rekryterar för att det ska finnas den kompetens som behövs. Man ska kunna fatta välgrundade beslut och se till att avkastningen blir optimal för alla oss som har pensionspengar i AP-fonderna. Men man måste som styrelseledamot agera på ett sådant sätt att förtroendet ökar. Där kan det finnas bekymmer. Nu pågår en granskning av företaget i fråga, och vad granskningen kommer att landa i vet vi inte. Men jag kan konstatera att ledamoten har lämnat styrelsen för Allra. Vi kommer att ha en dialog med ledamoten för att höra hennes sida av saken. Det görs dessutom en utvärdering av alla ledamöter varje år.

Fru talman! Tack för svaret! Jag är dock inte nöjd med innehållet i svaret. Jag hade önskat att ministern här i dag tydligt hade sagt till svenska folket att man inte ska kunna sitta i en AP-fond samtidigt som man sitter i en styrelse för ett privat bolag inom ramen för PPM-systemet. Det är klart att om man agerar oansvarigt i det privata PPM-systemet får det också påverkan på förtroendet för det statliga systemet.

Min förhoppning är att regeringen tänker om och tydliggör att regelverket ska innebära att man inte kan sitta på dubbla stolar.

Fru talman! Det här är en angelägen fråga, och regeringen är beredd att agera resolut. Samtidigt är pensionssystemet en fråga som vi styr över i bred gemenskap i Sveriges riksdag. Sex partier står bakom pensionsöverenskommelsen, och vi utformar tillsammans reglerna för pensionssystemet och även för AP-fonderna.

En princip i svenskt rättsväsen är att man inte döms i förväg. Det är först när granskningen är genomförd som vi kan veta hur detta bolag har agerat. Jag kan ändå konstatera att ledamoten har avgått från styrelsen för bolaget. Vi kommer nu att gå vidare med att utvärdera hennes verksamhet.

Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern. Den gäller det beslut som fattades nyligen av Karlshamns kommun om att låna ut delar av hamnen till Nord Stream-projektet. Vid presskonferensen betonade utrikesministern den stora ryska betydelsen för Karlshamns hamn. Det sas att av de 1 100 fartygen som kommer in till Karlshamns hamn är 700 ryska. Har försvarsministern och regeringen någon aning om hur många det är i själva verket?

Jag har en annan fråga. Den gäller avtalet som var på väg att slutas på Gotland. Om någon skulle ställa frågor om projektet skulle Region Gotland förbinda sig tala om för Nord Stream vem det var. Är det förenligt med offentlighetsprincipen, och har möjligtvis samma typ av avtal slutits med Karlshamn?

Fru talman! Frågor om vilka avtal som enskilda kommuner och bolag sluter får nog riktas till dem. Det är ingenting som regeringen eller staten reglerar, så ledamoten får väl ta upp det i ett annat sammanhang.

Sedan har sifferunderlag och annat redovisats i den offentliga debatten. Dessa siffror har inte varit avgörande för de beslut som gäller Karlshamn, utan den analys som har gjorts utifrån aktuella diskussioner är att vi kan få insyn i projektet och på olika sätt hantera situationen genom att tullen, Kustbevakningen, Försvarsmakten, polisen och Säkerhetspolisen bedriver ett arbete i området under den tid som detta pågår.

Fru talman! På presskonferensen i december var försvarsministern tydlig med att tala om att detta var något dåligt för svensk säkerhet både på kort och lång sikt. Vad jag vet har bedömningen inte ändrats.

Det var inte 700 ryskregistrerade fartyg, utan det var 42. Det visar lite på de överdrifter som har varit, och visst är det märkligt att man ska lämna ut dem som ställer frågor om projektet.

Fru talman! Jag har aldrig använt den typen av siffror i något offentligt sammanhang. Jag känner därför inte att jag bär ett ansvar för det.

Nord Stream 2 är inget projekt som regeringen tycker är bra. Därför har vi i förhållande till EU aktualiserat frågan hur man på olika sätt kan hindra det hela. Vi har också gjort olika typer av insatser för att man inte ska använda svensk infrastruktur alternativt använda den kontrollerat.

Fru talman! Min fråga går till näringsminister Mikael Damberg. I och för sig hade jag kunnat vänta till i morgon när ministern besöker min fina hemkommun. Välkommen till Vingåker!

Men jag vill redan nu flagga för vad jag tror att ministern kommer att få höra när han träffar företagen. De hittar inte rätt kompetens, och det är tillväxthämmande. Det gäller undersköterskor, kockar och industriarbetare. Utan rätt kompetens kommer Vingåker och många liknande kommuner att tappa tillväxttakt och attraktivitet.

Hur vill regeringen agera för att se till att dessa viktiga bristyrken ses som attraktiva och för att yrkesutbildningarna kommer igång ordentligt på gymnasiet och i vuxenutbildningen?

Fru talman! Det är inte bara i Vingåker jag möter företagare som tar upp denna fråga. På i princip varenda resa jag gör hör jag att man oavsett bransch – industri, besöksnäring eller vård- och omsorgssektor – har problem att hitta rätt kompetens.

Detta är anledningen till att regeringen har genomfört ett stort kunskapslyft där vi successivt bygger upp med 70 000 nya utbildningsplatser på egentligen alla nivåer i utbildningssystemet.

Gymnasieskolan har stora utmaningar. Vi ser att det har varit ett vikande intresse för de yrkesprogram som finns på gymnasieskolan. Allt färre ungdomar har valt dem. Särskilt blev tappet stort när den borgerliga regeringen tog bort högskolebehörigheten och beskrev att dessa utbildningar var till för dem som var studietrötta och inte trodde sig klara gymnasieskolan.

Det var ett felgrepp, men nu gör vi stora satsningar. Förra året hade vi ett gemensamt arbete mellan LO, Svenskt Näringsliv och regeringen för att tala väl om yrkesprogrammen – inte minst teknikcollege och vård- och omsorgscollege, som lockar många unga människor tillbaka.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Just nu är det gymnasievalstider, och 15-åringarna sitter med katalogerna och funderar. Jag kollade vårt närmaste gymnasium, och fem ungdomar har valt det industritekniska programmet.

Jag vet att regeringen gör mycket, men jag tror att vi måste göra mer. Hur vill regeringen agera så att elever tidigt får koll på arbetsmarknaden och hur det faktiska yrkeslivet ser ut?

Fru talman! Det är en viktig fråga. Vi måste ha mer samarbete mellan näringsliv och det offentliga när det gäller utbildningar. När industri och näringsliv är involverade, öppnar sina verksamheter och jobbar nära studie- och yrkesvägledare ser vi resultat. Marknadsföringen av till exempel teknikcollege måste också vara långsiktig.

I förrgår var jag i Lindesberg i Örebro län, och där hade man samma dag beslutat att åter starta ett teknikcollege med industrin för att locka fler unga människor till industrin.

Det går alltså, men då vi måste jobba mer ihop.

Fru talman! Jag har en fråga till näringsminister Mikael Damberg.

För tre dagar publicerades en debattartikel där LO:s ordförande och socialdemokraten Mikael Damberg redogjorde för att de vill förändra regelverket för arbetskraftsinvandring. Samma utspel gjorde Socialdemokraterna i valrörelsen 2014, men det drogs snabbt tillbaka när Miljöpartiet protesterade. Även denna gång har Miljöpartiet varit minst sagt skeptiska.

Mina frågor till näringsminister Mikael Damberg är: Vad är regeringens inställning till reglerna för arbetskraftsinvandring? Behöver de förändras och i så fall hur?

Fru talman! Regeringen har inte ändrat uppfattning. Regeringen utgår från den överenskommelse som de borgerliga partierna slöt med Miljöpartiet, och den ligger som grund för arbetet.

Som vi vet har partier ibland kongresser, stämmor och liknande, och inför vår har vi lanserat ett förslag som går ut på att vi vill förändra denna lagstiftning. Socialdemokraterna tycker att det är fel att behandla alla som söker jobb i Sverige och vill komma som arbetskraftsinvandrare på exakt samma sätt oavsett om de är städare eller ingenjörer. Vi tycker inte att det fungerar i dag.

Regeringen har gjort flera insatser för att underlätta arbetskraftsinvandring för högspecialiserad arbetskraft. Vi har till exempel tittat över de olyckliga reglerna som gör det omöjligt att rätta felaktigheter. Det har kommit ett sådant förslag. Regeringen tittar också på ytterligare insatser för att göra det lättare.

Vi har också gjort stora insatser för att motverka fusk och skapa ordning och reda i de sektorer där man har haft stora problem, inte minst med väldigt låga löner.

Fru talman! Ska jag tolka näringsministerns svar som att debattartikeln mer ska ses som ett inlägg i kommande valrörelse och att detta inte är något som näringsministern har för avsikt att genomföra?

Redan i dag finns det ju en majoritet i kammaren för att få igenom, med väl avvägda förslag, en förändring av regelverket för arbetskraftsinvandring.

Menar näringsministern allvar, eller är det bara tom retorik inför valrörelsen?

Förutsättningarna för Socialdemokraterna att genomföra detta efter ett val och utan den konstellation som i dag skulle bilda en majoritet finns ju inte.

Fru talman! Hur mandatfördelningen ser ut efter nästa val vet vi först då.

I artikeln står det klart och tydligt att det är ett förslag till den socialdemokratiska kongressen. Jag tänker inte föregå vår kongress beslut i frågan; någon ordning får det vara. Men det är ett förslag från Socialdemokraterna som vi driver.

Regeringens politik är tydlig. Vi utgår från den överenskommelse som föreligger.

Vårt parti utvecklar dock sin politik inför valet och kommer att fortsätta att göra det.

Fru talman! Min fråga går till försvarsminister Peter Hultqvist.

Regeringen är och har varit tydlig med att man ser ett Natomedlemskap som problematiskt eftersom Sverige då gör sig mer beroende av andra länder och beroendet till USA ökar.

Nu förhandlar Sverige i stället ensamt med USA om vissa överenskommelser.

Anser försvarsministern att enskilda avtal på försvarsområdet mellan USA och Sverige gör oss mindre beroende av USA än ett Natomedlemskap?

Fru talman! Frågeställaren har fel i analysen av varför vi är emot ett Natomedlemskap. Låt mig därför börja med att korrigera henne.

Det handlar om ett ställningstagande utifrån vår geopolitiska realitet där två militärt alliansfria länder ligger bredvid varandra och Finland har en lång gräns mot Ryssland, vad som kan hända vi denna gräns och en bedömning av ett framtida spänningsläge om vi förändrar vår säkerhetspolitiska doktrin.

Vi är dock mycket positiva till samarbete med andra länder och ingår därför bilaterala och multilaterala avtal och är aktiva inom Natos partnerskap. I den strategin ingår också ett samarbete med USA, vilket är gammalt för svensk del, framför allt på materielområdet. Det är alltså ingen nyhet.

Fru talman! När man går till en förhandling är det alltid lättare om styrkeförhållandet är något så när lika eller om man i alla fall inte är i underläge.

Jag undrar om försvarsministern kan se det som en risk. Vi är ett relativt litet land som kommer att förhandla ensamt med ett rätt så stort land, även om det finns andra länder inblandade. Vi har dessutom påtagit oss ett ökat ansvar för Finland.

Fru talman! Jag ser inte det problem som frågeställaren pekar på.

Vi har gjort upp om samverkan eller interoperabilitet, övningsverksamhet, materiel, forskning och internationella operationer. Det man gör konkret är att man gör upp projekt för projekt. Jag ser inte det behov som redovisas här.

Jag tycker att vi har valt en bra strategi, som jag har uppfattat hade förankring hos både Försvarsberedningen och den 70-procentiga majoritet som fanns i riksdagen vid inriktningsbeslutet.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Bolund.

Enligt min uppfattning är det rimligt att vi går mot ett alltmer kontantlöst samhälle, men med den accelererande hastighet med vilken detta sker i dag är det många människor som inte kan hantera sin situation. Äldre känner otrygghet inför att hantera ett kort, och man murar igen bankomater och stänger servicen i bankkontor. Som Per Åsling påpekade tidigare är detta en allvarlig fråga för många i vårt land.

Jag vill fråga: Tycker du att den hastighet med vilken detta sker är rimlig? Tycker du att det är riktigt att vi måste betala för att växla in pengar i banken?

Fru talman! Tack, Peter Persson, för en viktig fråga! Vi har redan debatterat den här i dag, men jag debatterar gärna vidare, då den är angelägen för många människor.

Jag kan börja med att säga att ryktet om kontanternas död är rejält överdrivet i debatten. Riksbanken håller just nu på att ge ut en ny serie sedlar och mynt, och detta visar med önskvärd tydlighet att kontanter kommer att finnas i våra samhällen under lång tid framöver.

Regeringen gör dessutom insatser för att det ska finnas möjlighet att själv välja hur man sköter sin ekonomi. Det gör vi genom dialog med bankerna, där vi sätter press på dem, genom Riksbanksutredningen, där vi nu tittar på ett lagförslag om dessa frågor, och genom betaltjänstombud.

Vi vill göra det möjligt för människor att själva välja hur de sköter sin ekonomi, men i slutändan är detta en fråga för finansmarknadernas aktörer. Det är bankerna som har i uppdrag att se till att betalningssystemet fungerar i relation till kunderna, och det är de som sätter villkoren för användningen av kontanter. Detta är inte ett område där regeringen går in och reglerar. Vi brukar inte ha en sådan tendens att reglera marknader. Det vi tittar på nu är till exempel Riksbankens roll.

Fru talman! Jag tror att det finns en djup upprördhet över att de fyra storbankerna, som tillsammans tjänar 100 miljarder, nu slår sönder spargrisarna. En gång gick man stolt med spargrisen till banken, och man noterade antal kronor. Nu när elvaåringen kommer dit säger en av bankerna: Du får lämna 7 procent till mig. En annan bank säger: Du får lämna 100 kronor till mig.

Är detta rimligt, Bolund?

Fru talman! Vår syn är att det är bankerna som har huvudansvaret för att se till att kontantförsörjningen fungerar. Det är de som har i uppdrag att se till att kunderna är nöjda, så som det ser ut på många marknader.

Vi håller nu, genom Riksbanksutredningen, på att se hur fördelningen av ansvar ska se ut i framtiden och hur vi kan reglera denna fråga. Det är lätt att konstatera problemen, men däremot är det svårare att komma med förslag på åtgärder.

Man har till exempel förslagit lagstiftning. Vi ser att Norge har en liknande lagstiftning, men det verkar inte ge särskilt stora effekter där. Även där läggs bankkontor ned, och kontantlösa kontor ökar.

Vi behöver utreda denna fråga vidare.

Fru talman! Jag har en fråga till närings- och innovationsminister Mikael Damberg.

I dagarna föll en dom i Patent- och marknadsöverdomstolen som kortfattat betyder att internetleverantörer, trots att de bara tillhandahåller en datatransporttjänst, kan drabbas av sanktioner om de inte blockerar kundernas möjlighet att besöka vissa webbsidor. I den aktuella domen gäller det sidorna The Pirate Bay och Swefilmer.

Man behöver inte ifrågasätta upphovsrätten som sådan för att problematisera denna dom – det är i alla fall min uppfattning.

Min fråga lyder: Ligger denna dom i linje med regeringens politik, eller är man rent av beredd att se över lagstiftningen i denna principiellt mycket viktiga fråga?

Fru talman! Tack för frågan!

Som vi vet är det vi som stiftar lagar, och vi ska inte ha uppfattningar om exakt hur lagar tolkas utan snarare diskutera ny lagstiftning.

Jag kan konstatera att detta har varit en fråga under en längre tid, och det har varit en osäkerhet kring hur domstolsväsendet kommer att tolka frågan, eftersom det har funnits förbud och även polisiära åtgärder mot denna typ av verksamhet. Verksamheten har bedömts som olaglig, men man har inte kommit åt den.

Nu kom ett domslut som säger att också leverantörerna, i det här fallet, har ett ansvar att agera för att bekämpa den här typen av piracy.

Det är viktigt att se att denna fråga är större. Den har ett näringspolitiskt perspektiv som handlar om att konstutövare, ip-rättighetsägare och många inom den digitala ekonomin har rätt att få betalt för det jobb de utför.

Jag uppfattar att domstolarna har tagit ställning för att det är en viktig princip att man ska kunna upprätthålla lagstiftningen också i den digitala världen.

Fru talman! Förutom att domen, i alla fall enligt min bedömning, sannolikt kommer att bli helt verkningslös när det gäller illegal fildelning kan man skjuta in sig på principen här. Det är den jag är ute efter.

Jag är lite orolig för att vi öppnar Pandoras ask om vi inte förhåller oss principiellt till censur av internet. Vad kommer nästa gång? Är det en sida som sprider fake news eller något annat som den sittande makten anser misshagligt som kommer att hamna i skottgluggen?

Fru talman! I den digitala tiden är det viktigt att se att vi har stora ekonomiska intressen inom svenskt näringsliv, där många av våra bolag i dag utvecklar digitala verktyg – musik, kultur, dataspel eller andra tjänster på nätet. Det är rimligt att dessa företag får betalt och att deras rättigheter försvaras också i den digitala världen.

Vi ser att det finns inte bara illegala utan också legala fildelningsmöjligheter. Förhoppningsvis kan de få ytterligare uppsving efter denna dom.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till infrastrukturminister Anna Johansson.

För ett par veckor sedan presenterade regeringen en svensk flygstrategi – en väldigt välkommen strategi, som bland annat denna kammare har efterlyst ett tag. Som jag har förstått det är det den första svenska samlade flygstrategin.

Flera punkter i strategin är oerhört viktiga när man tittar på flygets utmaningar. Det handlar om sociala villkor, flygets miljöpåverkan med mera. Där finns också en punkt som handlar om hur hela vårt land ska kunna leva och om tillgängligheten. Det gäller de regionala flygplatserna.

Runt om i vårt land är de regionala flygplatserna hårt pressade av underskott i verksamheten och av ett EU-regelverk som säger att man inte ska stödja dem med offentliga medel.

Min fråga blir därför: Hur tänker regeringen arbeta med de regionala flygplatserna utifrån den antagna flygstrategin?

Fru talman! Tack för frågan, Rikard Larsson!

Det är en viktig milstolpe att vi har tagit fram denna flygstrategi, som försöker fånga både flygets fördelar och dess lite mer problematiska sidor i en samlad produkt, där vi skapar en plattform att arbeta vidare från tillsammans med branscher, regionala företrädare och många andra.

När det gäller de regionala flygplatserna utgör dessa ett oerhört viktigt basutbud för tillgängligheten i hela vårt land, samtidigt som det är problematiskt hur man ska förhålla sig till de lagstiftningar och regelverk som finns, inte minst på EU-nivå.

Regeringen har för avsikt att se över både hur vi ger statliga och andra offentliga stöd till flygplatserna och hur vi ska förhålla oss till nätverket som sådant. Har vi rätt antal? Är det på rätt premisser, så att vi kan säkerställa en långsiktig och stabil stödform för de regionala flygplatserna? Dessa utgör en viktig ryggrad.

Fru talman! Jag tackar för det svaret. De flygplan som lyfter från de regionala flygplatserna ska ju flyga någonstans. Ofta flyger de till Arlanda. Arlanda tas också upp i strategin, och det resoneras om ett Arlandaråd. Därför skulle jag vilja be statsrådet att utveckla hur tankarna går kring utvecklingen av Arlanda och den kopplingen till de regionala flygplatserna.

Fru talman! Tanken med att vi lyfter fram just Arlanda är att Arlanda har en särskild nationell betydelse som huvudstadsflygplats och som nav för mycket av den övriga flygtrafiken i Sverige. Arlanda är också en transferflygplats som vi tror kan utvecklas och skapa större möjligheter både för Stockholm som huvudstad och för övriga regioner i Sverige. Vi tror att fler aktörer behöver finnas med för att utveckla Arlanda till en hubb i Skandinavien och stärka svensk konkurrenskraft.

Fru talman! Jag riktar min fråga till statsrådet Mikael Damberg.

Att skattetrycket kan jaga företag ur landet vet vi. Trots detta fortsätter den rödgröna regeringen att försämra genom att avisera flygskatt, kilometerskatt, entreprenörskatt och bankskatt. Detta får självklart negativa konsekvenser för företagens vilja att stanna kvar i landet, något som i förlängningen urholkar vår ekonomi och tillväxt och skadar välfärden.

I början av februari kom beskedet att SAS, som svenska staten är delägare i, flyttar delar av sin verksamhet utomlands. Motivet är bland annat det skadliga skattetrycket.

Min fråga till näringsminister Mikael Damberg blir då: Hur ser Mikael Damberg, som representant för SAS ägare, på att det egna bolaget med tydliga signaler om att skattetrycket i Sverige är för högt väljer att flytta delar av sin verksamhet utomlands?

Fru talman! Jag ska först säga någonting om verkligheten. Vi har en mycket stark tillväxt i Sverige – starkare än den är i nästan något annat europeiskt land. Det har skapat 150 000 nya jobb i ekonomin, så att det är fler människor som går till jobbet, och arbetslösheten sjunker. Vi ser att tillväxten i dag drivs inte bara av ekonomisk konsumtion här hemma och bostadsbyggande utan också av näringslivets investeringar som ökar. Det om någonting brukar vara ett tecken på att det finns både framtidstro och att man vill göra investeringar i Sverige för att skapa fler jobb.

När det gäller frågan om SAS och flygbranschen togs flygbranschen upp här tidigare. Det är lite förvånande om vi på fullt allvar i denna kammare säger att det inte finns problem med social dumpning i flygindustrin i dag. Personal kan drabbas av det, men vissa länder jobbar också med mycket aggressiva skatteupplägg för att snedvrida konkurrensen. Det är någonting som vi tar upp i den flygstrategi som diskuterades här förut.

Återigen verkar Moderaterna inte vara så angelägna om att försvara vare sig skattebaser eller sociala villkor.

(Applåder)

Fru talman! Just med den verklighetsbeskrivning som ministern just gav oss undrar jag hur han ser på att SAS, delägt av svenska staten, faktiskt väljer att flytta delar av sin verksamhet utomlands med skattetrycket som motiv.

World Economic Forum har rankat Sverige högt, men med ett undantag – det höga skattetrycket måste åtgärdas.

Därför undrar jag fortfarande: Hur ser Mikael Damberg, som representant för ägarna, på att SAS väljer att flytta delar av sin verksamhet utomlands?

Fru talman! Vi ser att de investeringar som krävs för att hålla uppe tillväxten kommer att kräva även offentliga investeringar i utbildningssystem, i matchning, som vi talade om tidigare, och i fortsatta investeringar i bostadsbyggande. Det är sådant som kostar pengar. Då krävs det skatteintäkter om man ska ha råd att göra dessa investeringar, annars bromsar tillväxten i ekonomin.

När det gäller SAS kan vi inte, med ett ägande på 17,2 procent, eller ska avgöra hur SAS organiserar sin verksamhet. Jag kan bara konstatera att SAS i dag i 40 procent av flygningarna flyger vinge mot vinge med Norwegian, som inte har några sjysta avtal.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till näringsministern.

Just nu pågår en nedmontering av telefonnätet som vi aldrig sett maken till i vårt land. Kopparledningar som används i bredband klipps bort. Kvar står människor i vissa fall utan vare sig telefonkontakt eller bredbandskontakt som fungerar. Många företag hör av sig och är jätteoroliga. Hur ska det funka framöver? Människor känner sig mycket maktlösa.

Signalen blir mycket tydlig från Stockholm: Nedmonteringen av landsbygden är i full gång.

Min fråga till näringsministern blir: Hur tänker ministern i fråga om detta?

Fru talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för frågan, som vi har debatterat ett par tre gånger tidigare. Jag debatterar den gärna igen, eftersom den är viktig.

Jag kan konstatera att denna nedmontering av kopparnätet påbörjades för många år sedan. Processen startade under den borgerliga regeringstiden. Ni var mycket tydliga med att detta skulle fullföljas.

Nu har vi en diskussion där vi måste titta på två saker. Regeringen gör flera saker. Det första är att vi bygger ut fiber i en mycket hög takt. Vi dubblar egentligen anslaget till fiberutbyggnaden i hela Sverige. Det är en enormt viktig infrastruktur för framtiden. Vi ser också en teknisk utveckling, som vi också har diskuterat förut, där de mobila lösningarna blir allt bättre. I många fall kan det vara så att de mobila lösningarna är bättre än de gamla lösningarna. Men på alla ställen är det inte så, och då är det mycket viktigt att inte minst Post- och telestyrelsen kan agera och agerar för att skydda konsumenter med den lagstiftning som vi har.

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Från norr till söder drabbas människor på ett otroligt sätt. Jag har läst att det i till exempel Luleå är 30 byar som drabbas och i övre Kalix 14 byar. Det sker även i Västervik och över hela Sverige.

Varför kan ministern inte tillkalla Telia och tala med dem och säga: Vänta med klippningen av kopparnätet tills det finns goda alternativ.

Det är detta som människor på landsbygden säger när jag möter dem.

Fru talman! Den stora frågan är väl varför den borgerliga regeringen inte gjorde det under åtta år när denna klippning av koppartråden började. Det är den enkla frågan.

Jag är mycket tydlig mot Telia med att de måste ha en tydlig information, de måste ha alternativ och det måste finnas mobila lösningar. Ytterst är det Post- och telestyrelsen som har ett ansvar för att alla medborgare i detta land har en digital uppkoppling. I fråga om detta har regeringen lämnat besked om att vi kommer att titta på om vi inte ska garantera mer kontakt och överföring till människor som en minsta gemensam nämnare. Denna utredning kommer snart.

Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern som gäller att Europaparlamentet har antagit texter om genomförande av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik och om en europeisk försvarsunion.

Av dessa texter framgår det att man bland annat kraftfullt vill införa en gemensam försvarsindustri och gemensamma upphandlingar av försvarsmateriel. Detta väcker en oro hos mig om vart detta är på väg.

Jag skulle därför uppskatta om försvarsministern kan kommentera dessa antagna texter. Vilken tyngd ska man lägga i fråga om dessa?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Detta är naturligtvis mycket intressanta frågor. Det som försvarsministrarna i EU är överens om är att vi på EU-nivå ska förbättra vårt stöd till de missioner som vi har i Afrika och att vi ska ha en bättre ledning för denna verksamhet. Vi är överens om att samarbeta med Nato när det gäller cyber och hybrid. Vi är överens om att Nato och EU inte ska överlappa varandras funktioner. Vi är också överens om att samarbetet självklart är mellanstatligt. Det är alltså upp till varje stat att bidra utifrån vad man anser är rimligt i olika sammanhang.

Det försvarsindustrisamarbete som finns bygger också på mellanstatlighet. Från svensk sida har vi varit mycket tydliga med att vi, utifrån den militära alliansfrihet som vi har, anser att det är oerhört viktigt att det är mellanstatligt.

Fru talman! Jag skjuter in en snabb fråga till.

Värnpliktens återinförande ger enligt en utredning kanske 4 000 inkallade eller krigsplacerade. Man kallar in fler, men man kommer att använda kanske 4 000 – med en stegring. Det är en siffra som enligt min uppfattning skulle vara ett första steg, och det kommer inte heller att räcka till – som man sa förr – avkastning till hemvärnsförband och andra civila funktioner för krigsplaceringar. Jag skulle gärna vilja att försvarsministern gav en kommentar till detta.

Fru talman! Jag tackar även för denna fråga.

Genom att föra in ett värnpliktsmoment i personalförsörjningen skapar man ju ett bredare underlag för rekrytering till bland annat frivilligorganisationer. Jag tror att hemvärnets nationella skyddsstyrkor kommer att ha stor nytta av ett värnpliktssystem i Sverige, i kombination med det professionella försvaret.

Fru talman! Det går bra för svensk turism. Det märks inte minst nu i sportlovstider i Åre, där jag bor. Jag skulle gärna vilja nämna något som näringsministern sa i förra veckan när han tillsammans med statsministern besökte oss i Jämtlandsfjällen, nämligen att han hade sin bästa dag på jobbet.

För att besöksnäringen ska fungera behövs det olika typer av åtgärder i både stort och smått. En del av det ansvaret har staten, och då tänker jag kanske speciellt på de statliga leder som finns över hela fjällvärlden. Vi ser just nu en fantastisk ökning av besökare som vill vandra, gå på tur och köra skoter på dessa leder – och samtidigt ser vi att lederna har stora behov av åtgärder. När vi ändå talar om hållbarhet kan jag ta upp att SJ i går kom med det glädjande beskedet att man tänker satsa och rusta upp nattågen.

Min fråga till närings- och innovationsminister Mikael Damberg är på vilket sätt regeringen arbetar för att skapa hållbara förutsättningar för turist- och besöksnäringen att växa och skapa fler arbetstillfällen.

Fru talman! Jag tackar för besöket, Anna-Caren Sätherberg; det var jätteroligt. Det var sol och enormt vackert, och jag och statsministern fick åka skoter. Det var väldigt roligt!

När man är i fjällen kan man förstå hur attraktivt det är både för turister i Sverige och för allt fler internationella turister som vill uppleva den unika naturmiljön. Regeringen har sagt att den vill jobba med lederna, både vandringslederna och skoterlederna, för att se om vi inte kan rusta upp dem. Kan vi få dem att fungera, både för att skydda naturmiljön och för att göra dem bättre för turisterna? Jag tror att det finns en enorm potential för den gröna turismen att växa – inte minst kopplat till våra nationalparker, som är en unik tillgång i vårt land.

Det vi gör i övrigt är att jobba mycket med marknadsföring av Sverige. Vi har gett Visit Sweden 110 miljoner kronor extra för att marknadsföra Sverige, framför allt på marknader långt bort. Vi jobbar med destinationsutveckling, och vi jobbar med dialogforum där jag samlar hela besöksnäringen. Vi har också tillsatt en utredning för att ta ett helhetsgrepp om besöksnäringens utveckling.

Fru talman! Tack för svaret, näringsministern! Det är skönt att höra från en regering som verkligen vill jobba med att främja turism.

En annan fråga jag har handlar om att det i besöksnäringen finns otroligt många små företag. När man träffar dem tar de oftast upp frågan om regelförenkling. Jag skulle vilja att näringsministern kanske nämnde något om regelförenkling just kopplat till företag i besöksnäringen.

Fru talman! På 30 sekunder hinner jag säga följande: En av de största näringarna som har stora problem med regler och många tillstånd är restaurangbranschen, och den är en viktig del av besöksnäringen. Där har regeringen gått in i ett samarbetsprojekt med SKL med målet att minst hälften av restaurangföretagarna i Sverige redan 2017 ska kunna både starta och driva sin verksamhet digitalt, med egentligen en enda ingång till regeringen och det nationella. Vi hoppas också kunna rensa upp lite i både lokala och regionala regelverk så att detta kan vara ett sätt att genom digitalisering förenkla för företagen.

Fru talman! För två veckor sedan ställde jag en skriftlig fråga till näringsministern med anledning av att det delvis statliga bolaget SAS flyttar delar av sin flygplansflotta utomlands. I dag fick vi också reda på att Spotify förlägger 1 000 jobb till USA.

Näringsministerns svar på min skriftliga fråga visar tyvärr att regeringen inte verkar ta utflyttningen på särskilt stort ansvar. Att säga att man anser att ett gott företagsklimat är avgörande är verkligen inte detsamma som att agera för det – tvärtom. De insatser regeringen har genomfört hjälper uppenbarligen inte; jobben flyttar bevisligen ut. De kommande höjda skatterna på arbete och transporter samt hot om vinsttak bidrar inte heller direkt konstruktivt när det gäller att ta företagen på allvar och bevara jobben i Sverige.

Jag undrar varför regeringen inte tar signalerna från näringslivet på allvar.

Fru talman! Jag tackar för frågan eftersom jag nu får möjlighet att debattera detta ytterligare.

Vi kan se på verkligheten, som ju är Moderaternas största fiende i den här diskussionen. Man försöker hävda att Sverige har ett väldigt dåligt företagsklimat, att inga företag vill göra investeringar och att det finns en stor osäkerhet inför framtiden – i ett läge där Sverige egentligen toppar nästan alla internationella rankningar av både företagsklimat och innovationskraft.

Vi ser det på tillväxtligan i Europa, där vi i dag leder och driver tillväxten i Europa på ett sätt som få andra rika europeiska länder gör. Dessutom ser vi att företag har framtidstro och gör stora investeringar. Vi ser också allt fler företag som flyttar hem verksamhet till Sverige. Det är företag som tidigare flyttade ut till Kina, Indien eller andra länder och nu flyttar hem produktion till Sverige.

Det svåra problemet med att ta SAS som exempel är att Moderaterna på något sätt urskuldar social dumpning eller detta att jobba aggressivt med skatteupplägg för att locka företag mellan europeiska länder. Är det Moderaternas besked att det är ett bra upplägg för framtiden i Europa?

Fru talman! Tack för svaret, näringsministern! Det går bra för Sverige nu, ja. Det är tack vare alliansreformer.

Vad gäller framtiden kommer det dock varningar från olika håll. Vi har ökande inkomstklyftor och en allt större tudelning av arbetsmarknaden. Vi tappar också fart inom digitaliseringen jämfört med andra länder. Att inte ta signalerna från näringslivet på allvar kan innebära att regeringen inte har en korrekt verklighetsuppfattning och därför inte lägger fram åtgärdsförslag som löser de faktiska problemen. Är inte jobben i Sverige viktiga?

Fru talman! Det finns ingenting som är viktigare än jobben i Sverige. Det är därför arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar.

Vi fick statistik i dag på att bostadsbyggandet har ökat med 36 procent jämfört med förra året. Det är exakt den typen av investeringar vi behöver om företagen ska våga satsa här. Vi behöver fortsätta satsa på underhåll, göra investeringar i infrastruktur och satsa på bostadsbyggande. Vi behöver också göra en stor satsning på forsknings- och utbildningssystem. Det är nämligen detta som hindrar företag att göra ytterligare investeringar i Sverige. Dessa investeringar går före stora skattesänkningar. Det är det skifte i politiken som vi har genomfört, och det verkar gå väldigt bra.

Fru talman! Min fråga går till infrastrukturminister Anna Johansson.

Jag tror att det i dag finns många företag runt om i Sverige, framför allt åkeriföretag, som har anledning att fira. De har anledning att köpa tårta att bjuda sina anställda på, för i dag har regeringen fattat beslut om att lägga fram en godsproposition där frågan om 74-tonslastbilar ingår. Det är naturligtvis välkommet, inte minst från de industrier som finns där uppe där jag kommer ifrån, det vill säga skogsindustrin. Det är också välkommet från andra håll.

Jag vill fråga infrastrukturministern hur hon ser på regeringens politik för att främja svensk åkerinäring och hur 74-tonslastbilarna ingår i det arbetet.

Fru talman! Jag tackar Leif Pettersson för frågan.

Detta är en del av en helhetspolitik. Jag kan börja med att säga att vi har för avsikt att under året ta fram en godsstrategi där vi tar ett större helhetsgrepp om hur godsflöden ser ut, hur behov i olika delar av näringslivet ser ut och hur vi ska säkerställa att inte bara vår oerhört viktiga exportindustri utan även distributionen av matvaror och annat i våra städer fungerar på ett bra sätt samt hur vi kan understödja en sådan utveckling.

Samtidigt ser vi att vi har stora problem med sociala villkor i transportnäringen. Vi tror att vi genom att ställa rätt krav och underlätta för seriösa aktörer att hävda sig och få bättre konkurrensvillkor minimerar risken att oseriösa aktörer tar en allt större del av marknaden. Jag tycker också att det är rimligt att se den reform vi i dag presenterar som ett sätt – förutom alla andra positiva aspekter av frågan – att stärka den seriösa delen av åkerinäringen.

Fru talman! Vi hörde tidigare under frågestunden en del invändningar mot reformen, kan man väl säga. Nu tror jag att det är viktigt att konstatera att vi måste ha vägar som håller för trafik med tyngre lastbilar, och därför är det kanske bra att man skyndade lagom fort med just den biten.

Hur tänker regeringen, i ett längre perspektiv, att det här kommer att utvecklas i framtiden?

Fru talman! Vi ska säkerställa att vi inte får en överflyttning av gods från järnväg och sjöfart till lastbil på väg av utrymmesskäl men framför allt av klimatskäl. Samtidigt ska vi se till att varje del av transportsystemet är så effektiv och klimatsmart som möjligt och därför effektivisera till exempel lastbilstrafiken, vilket vi gör med den här reformen.

När det gäller hur framtiden ser ut bör man rimligen utgå från hur det här fungerar. Trafikverket kommer fortsätta att arbeta med den här frågan, och jag är säker på att det kommer att bli jättebra.

Fru talman! Otryggheten breder ut sig i Sverige. Vi vet att var tredje kvinna känner sig otrygg i sitt eget bostadsområde, och det finns områden där kriminella gäng regerar och människor är oroliga över att anmäla brott eller att vittna. Samtidigt har vi en polis som går på knäna och lider under ett svagt ledarskap. Moderaterna vill möta detta med 2 000 fler poliser, med att ge poliserna bättre betalt och med att skärpa straffen. I vår budget lägger vi tio gånger så mycket nya pengar som regeringen på polisen.

Polisen kan i dag avvisa personer från en plats men inte förbjuda dem från att vara på just den platsen. Vi tycker att polisen ska ha tillgång till det verktyg som kallas för zonförbud. Det är ett förslag som har mottagits väl av poliser och polischefer i städer som Göteborg och Malmö.

Mina frågor till statsrådet Damberg är: Varför lovar inte regeringen några nya poliser? Varför säger man nej till att polisen ska kunna få använda verktyget zonförbud?

Fru talman! Det är otroligt viktigt att ta den här oron och osäkerheten på allvar. Det är därför regeringen också gör kraftiga satsningar på polisen – bygger ut polisutbildningen och ser till att fler poliser kommer till de mest brottsutsatta områdena. Vi har ett helt paket med skärpningar av straff för att komma åt framför allt den organiserade brottsligheten som driver mycket av den här grova kriminella verksamheten och skapar mycket problem. Vi har också nya påföljder för unga förbrytare för att komma åt det här.

Vi gör alltså stora insatser, men det krävs också sociala insatser i de här bostadsområdena och på de här platserna. Därför gör vi stora investeringar i skolan och jobbpolitiken och allt som skapar både hopp och framtidstro.

Jag läste om det här förslaget, och det är kanske Anders Ygeman som helst bör kommentera det, men man kan säga att det är brottsligt att vara brottsling i Sverige. Säljer man knark ska man in i fängelse; man ska inte avvisas från platsen. Men det är klart att om polisen kommer med förslag är vi beredda att titta på dem.

Fru talman! I min egen hemstad Göteborg har vi stora problem med utbredd otrygghet och brottslighet i Nordstan. Vi vill möta detta med fler poliser som har bättre betalt och ge dem möjligheten med hårdare straff och också detta med zonförbud. Jag konstaterar att Socialdemokraterna lovar noll nya poliser och lokalt har föreslagit kulturprojekt.

Då vill jag fråga: Tror statsrådet Damberg att ett kulturprojekt råder bot på knarkhandel och gängkriminalitet i Nordstan och på andra ställen?

Fru talman! Nej, det tror jag absolut inte. Men det vore kul om Moderaterna någon gång kunde prioritera ett kulturprojekt i Nordstan eller något av de utsatta bostadsområdena runt om i Sverige. Jag tror att det är viktigt att också jobba med utveckling av verksamhet som ger hopp och framtidstro och som visar att vi menar allvar med att vända en negativ utveckling. Men det kommer aldrig att gå att kompromissa om att poliserna måste finnas där när de behövs.

Vi bygger ut polisen och gör kraftiga satsningar. Bara häromdagen kom ny statistik som visar att polisen faktiskt levererar något mer, 9 procent, till åklagare.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill rikta min fråga till försvarsminister Peter Hultqvist.

Gasledningsprojektet Nord Stream 2 har aktualiserat frågan om svenska försvars- och säkerhetsintressen i relation till lokalt och regionalt beslutsfattande. Jag tror att alla kan känna och se det orimliga i att kommunpolitiker runt om i landet på egen hand ska behöva fatta beslut som kan påverka vårt lands säkerhet. Ett kommunfullmäktige saknar de nödvändiga verktyg som krävs för att göra komplexa säkerhetspolitiska bedömningar.

Hur avser regeringen agera för att förstärka möjligheten att värna svenska försvars- och säkerhetsintressen?

Fru talman! Tack för frågan, Kalle Olsson! Det är klart att den svenska lagstiftningen i dag är för dålig och för svag. Det har jag sagt i många sammanhang. Det här måste naturligtvis åtgärdas. Just nu håller regeringen på att förbereda internt ett kommittédirektiv till en utredning som ska se över den här typen av problematik. Det syftar till att komma med förslag till regelförändringar och förändringar i lagstiftningen så småningom genom den här utredningen. Det är det som det hela går ut på.

Vi försöker göra det här på ett så seriöst och grundligt sätt som möjligt så att kommittédirektiven också ska ha rätt effekt och rätt ingångsvärden. Så fort som det här är klart ska vi återkomma, och sedan ska utredningen genomföras. När den är genomförd har vi ett underlag att ta ställning till.

Fru talman! Tack för svaret, försvarsministern! Innebär den här översynen som nu aviseras att man kommer att titta på skyddsvärd infrastruktur i vid mening? Vi vet inte om det i framtiden är en hamn, en fastighet eller någonting annat som kan komma i konflikt med nationella säkerhetsintressen.

Fru talman! Jag har svårt att redogöra för direktiven innan de är klara. Generellt kan man säga att sådant som hamnar, flygplatser, vägar, mark och förfogande och köp av den här typen av verksamhet är sådant som man bör se över. Sedan måste man titta på när privata intressen kolliderar med samhällsintressen.

När det gäller de grundläggande säkerhetsintressena kan det inte vara en lokal och regional fråga. Det måste vara en övergripande statlig fråga att ta ställning till, och det är det som den här utredningen syftar till.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till infrastrukturministern angående Ostlänken.

Många sörmlänningar och östgötar är undrande inför byggstarten av den så hett efterlängtade Ostlänken. Arbetspendlingen ökar och trycket på den befintliga järnvägen är hård. Det är synnerligen trångt på spåren. Byggstarten har flyttats fram gång på gång genom åren, och när det nu ska ske tycks vara höljt i dunkel.

Kardonbanan, industrispåret i Norrköping, skulle ha påbörjats nu i vår, men i en SVT-intervju nyligen sa Trafikverkets nuvarande projektledare att det nog blir byggstart i höst. Men klartecken från regeringen saknas, och därför har ingen upphandling av bygget skett ännu.

Därför är min fråga till ministern: När kommer byggstarten av Ostlänken att ske, och för vilken tåghastighet ska banan byggas?

Fru talman! Tack, Lotta Finstorp, för frågan! Det här är en oerhört viktig del av järnvägsnätet i Sverige. Den ligger med som en del av den gällande nationella planen som ju den tidigare regeringen fattade beslut om. Där finns beslut om att den här sträckan ska klara höghastighetstrafik. Det är också det som vi planerar för.

Jag skulle kunna skicka tillbaka frågan när det gäller Moderaternas syn på utbyggnaden av höghastighetståg i Sverige och Ostlänken. Jag har snarast hört signaler om att man gärna vill skjuta upp byggstarten för att i stället planera om för annan hastighet. Men det kan ni kanske ta internt.

Regeringens ambition är att byggstarten ligger fast. Vi ska naturligtvis göra allt vi kan för att se till att alla nödvändiga tillstånd och beslut är på plats så att det här viktiga bygget kan komma igång så fort som det bara går.

Fru talman! Det byggs många mil ny järnväg i Europa, och konkurrensen om byggarbetare, betongarbetare, maskinförare etcetera är enorm i hela Europa. Det krävs alltså framförhållning och framför allt stor kompetens hos Trafikverket vid upphandling.

Hur säkerställs upphandlingskompetensen till så omfattande objekt?

Fru talman! Det är en grundkompetens i Trafikverket som ju är en av Sveriges största upphandlande myndigheter i termer av hur stora belopp man upphandlar för. Trafikverket har under flera år har arbetat med att förbättra sin upphandlingskompetens och bli en verkligt professionell och duktig upphandlare. Det arbetet pågår inom myndigheten. Sedan är det klart att det alltid finns saker att förbättra, till exempel vilka sociala krav man ställer. Den här regeringen ställer betydligt högre krav på våra myndigheter när det gäller det än vad den tidigare gjorde.