Frågestund

Herr talman! Beskeden från finansministern om läget i den svenska ekonomin har under en lång tid varit tämligen spretiga. Å ena sidan talar Magdalena Andersson om tomma lador och behovet av en stram budget, och å andra sidan talas det om stora satsningar i budgeten. I Socialdemokraternas valmanifest talar man om reformer för 40 miljarder kronor.

Det är uppenbart att denna kluvna retorik inte hänger ihop. Resultatet ser vi nu tyvärr i att regeringen har övergivit överskottsmålet, vilket vi beklagar. Regeringen lägger också fram en budget som riskerar att bromsa den jobbtillväxt vi har kunnat se, bland annat genom skattehöjningar på arbete och utbyggda transfereringssystem till människor som inte arbetar.

Min fråga till finansminister Magdalena Andersson är: Anser finansministern att inriktningen på den ekonomiska politiken framöver bör vara att gasa eller bromsa?

Herr talman! Jag tackar för frågan. Sveriges ekonomi befinner sig i ett bekymmersamt läge eftersom vi har stora underskott i de offentliga finanserna trots att tillväxten är på väg att börja ta fart. Det gör att vi har ett strukturellt underskott på 0,9 procent av bnp. Även om konjunkturen förbättras kommer de offentliga finanserna alltså inte att nå balans eller överskott, utan även i en normalkonjunktur kommer de offentliga finanserna att ha ett underskott.

Bakgrunden till detta stora underskott är att den tidigare, borgerliga regeringen genomförde stora skattesänkningar utan att de var finansierade. Nu har vi en ny regering, och vi kommer att ta ansvar för läget. Därför har vi lagt fram en budget som enbart innehåller finansierade reformer. Eftersom vi genomför en ansvarsfull finansiering har vi också möjlighet att lägga fram viktiga reformer för att stärka sysselsättningen och tillväxten och modernisera Sverige - samtidigt som vi skapar ett Sverige som håller ihop.

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret, även om det kanske inte riktigt var svar på den fråga jag ställde. I vilket fall som helst är det så att den svenska ekonomin nu till stor del hålls i gång tack vare att vi har en inhemsk efterfrågan som fungerar när exporten ännu inte har tagit fart. Det här gäller inte minst tack vare det ekonomiska utrymme den tidigare alliansregeringen skapat för hushåll och företag genom skattelättnader.

Nu vill regeringen slå till med skattehöjningar som slår mot tillväxt och företagande. De är 40 gånger större än de satsningar regeringen vill göra på företagande. Det innebär, som jag tolkar det, att man både gasar och bromsar samtidigt - man bromsar genom att höja skatterna på jobb och gasar genom att bygga ut transfereringssystemen och lägga stora resurser på människor som inte arbetar.

När det gäller idén om att straffbeskatta arbete och i stället premiera att människor inte arbetar vill jag höra finansministerns bedömning av hur det påverkar jobbtillväxten framöver, och därmed möjligheten att finansiera den framtida välfärden.

Herr talman! Jag kan upprepa svaret på frågan om vi ska gasa eller bromsa. Om du inte hörde det, Jonas Jacobsson Gjörtler, är svaret att den bedömning regeringen gör i budgeten är att vi bara kan genomföra fullt finansierade reformer. Det är det som är inriktningen på den ekonomiska politiken - vilket för övrigt är inriktningen även i Alliansens budgetmotion, vad jag har förstått.

I finansplanen i budgetpropositionen står det tydligt om regeringens bedömning av de åtgärder man gör i budgeten. Det är helt korrekt att vi höjer skatten på en rad områden, men vi använder de pengarna för att finansiera verksamhet som möjliggör för fler människor att arbeta och delta i arbetslivet. Det gäller till exempel satsningar på äldreomsorg och barnomsorg samt utbildningsinsatser. Den samlade bedömning regeringen gör i budgetpropositionen är att tillväxten och sysselsättningen sammantaget ökar något, samtidigt som arbetslösheten sjunker något, till följd av de samlade insatserna i budgetpropositionen.

Herr talman! Regeringen skriver i sin budgetproposition, under utgångspunkter för kulturpolitiken, att kulturell bildning och kulturellt deltagande är centralt för att upprätthålla demokratin i landet. Man fortsätter: "Alla människor ska därför ha rätt och möjlighet att utöva kultur i alla delar av landet."

Samtidigt genomsyras regeringens kulturpolitik av ett alltför centrerat storstadsfokus. Det visar sig bland annat i satsningarna på fri-entré-reformen, som endast kommer 17 statliga museer i främst Stockholmsområdet till del. Min fråga till kulturministern blir således: På vilket sätt gynnar regeringens reformer tillgången till vårt kulturarv för dem utanför storstadsregionerna?

Herr talman! Jag tackar riksdagsledamot Aron Emilsson för frågan. I regeringens kulturbudget görs stora satsningar på kulturen. Vi har fokus på delaktighet och tillgänglighet, vilket syns bland annat i satsningar på kulturskolan. Vi ska arbeta fram en nationell strategi för kulturskolan, och vi stärker även olika kulturutövares möjligheter inom bland annat scenkonstallianserna. Jag är övertygad om att vi under de här fyra åren kommer att se rader av aktiviteter som just stärker kulturen och möjligheterna för människor - såväl barn och unga som äldre - att delta i kulturaktiviteter runt om i hela landet.

Vad gäller fri-entré-reformen är det så att många av de statliga myndigheter regeringen styr och rår över finns i storstäderna, och många finns i Stockholm. Det betyder inte att vi inte har en dialog med regionala museer, och vi hoppas att många - utöver dem som redan har fri entré - följer exemplet och öppnar våra samlingar för alla.

Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret. Jag noterar att ministern har flera goda ambitioner och förslag man lätt kan sympatisera med, men faktum kvarstår att följden av regeringens entréreform så som den är formulerad blir att Söderhamnsbon ska subventionera Södermalmsbons inträde till något av de statliga museerna i Stockholm.

Sverigedemokraterna föreslår en matchande reform som kommer hela landet till del, och jag hoppas att ministern kan närma sig den linjen framöver. Ska hela Sverige leva behöver tillgängligheten till vårt samlade kulturarv stärkas även utanför Stockholms tullar.

Herr talman! Regeringen har som ambition - det ska man absolut lita på och även kunna se under de här fyra åren - att kulturen ska vara tillgänglig för alla människor över hela vårt land. Fri-entré-reformen har ett stort värde därför att det är samlingar som tillhör oss alla. Det är också många människor från Söderhamn och andra delar av landet som kommer till Stockholm och kan ta del av samlingarna.

Det finns även ett signalvärde i att genomföra just den här reformen, nämligen att visa upp att detta är viktigt för Sverige. Så ser det också ut i många andra länder i Europa och världen. I studier av fri-entré-reformer, bland annat i Storbritannien, har detta dessutom visat sig ha positiva effekter över hela landet. Vi hoppas på det också i Sverige.

Herr talman! Min fråga går till finansminister Magdalena Andersson.

Under hela förra mandatperioden kunde vi återkommande höra om bristerna i förlossningsvården i Stockholms läns landsting. De var som allra tydligast där, men problemen fanns även i andra delar av landet. Alla minns larmrapporterna och inte minst det stora barnmorskeupproret, där barnmorskorna helt enkelt förtvivlat förklarade att de inte längre klarade situationen.

Vid flera tillfällen under förra mandatperioden frågade jag ansvarigt statsråd vad man var beredd att göra för att hjälpa till att lösa situationen för oroliga föräldrar, en stor personalgrupp och många andra personalgrupper inom vården som våndades över den besvärliga situationen. Jag fick egentligen aldrig något konkret svar på frågan.

Därför skulle jag vilja fråga den nya regeringen, här företrädd av Magdalena Andersson: Vad vill den nya regeringen konkret göra för att förbättra situationen i förlossningsvården?

Herr talman! Tack för frågan! Det är en oerhört viktig fråga. Om det är någon gång i livet som människor behöver känna trygghet, både blivande mammor och blivande pappor, är det när ett barn ska födas. Det är ett fantastiskt ögonblick i livet, och då har man rätt att känna trygghet. Därför är det så oerhört viktigt att det finns en väl fungerande förlossningsvård i Sverige.

Nu har den svenska förlossningsvården hög kvalitet. Men samtidigt kommer det en del larmrapporter från bland annat personalen, och vi vet att det finns många förlossningsskador, inte minst i Stockholmsregionen där andelen förlossningsskador är alltför hög. Därför vill regeringen satsa mer på förlossningsvården och på kvinnors hälsa. Vi avsätter 400 miljoner i budgetpropositionen för att födandet i Sverige ska bli tryggare för blivande mammor, blivande pappor och barn.

Herr talman! Det är glädjande och väldigt välkommet att höra finansministern berätta om det här. Precis som finansministern säger är det just i Stockholmsregionen, där de här problemen har varit så uppenbara under de gångna åren, som kvinnor har drabbats mest av förlossningsskador jämfört med övriga landet.

Jag vill ställa en följdfråga. Med de satsningar som regeringen nu gör blir det naturligtvis en del ledtider när det handlar om att rekrytera personal, utbilda barnmorskor och så vidare. När tror finansministern att vi så småningom ska kunna börja se resultat av regeringens budgetsatsning?

Herr talman! Till att börja med handlar det naturligtvis också om att budgeten blir verklighet, och det är regeringens utgångspunkt att budgeten kommer att passera.

Det här är en av de viktiga satsningar som regeringen föreslår i budgeten, och det vore till gagn för Sverige och för alla unga föräldrar i Sverige om den också blev verklighet. Vi har avsatt pengar redan från den 1 januari som sedan kan distribueras ut till landstingen för att de ska kunna anställa mer personal i den här verksamheten. Det handlar också om att det ska kunna finnas personal att anställa, och det råder brist på barnmorskor. Men regeringen har också avsatt resurser för att ytterligare barnmorskor ska kunna utbildas. Vi angriper både problemet med brist på barnmorskor och problemet med för lite resurser i förlossningsvården för att fler ska kunna anställas, så att alla ska kunna få en tryggare förlossning.

Herr talman! Jag skulle vilja rikta min fråga till infrastrukturministern.

Regeringen har aktivt och tydligt bestämt att Förbifart Stockholm ska frysas. En av anledningarna som har nämnts är att göra det möjligt för Stockholms stad och Stockholms läns landsting att, om de så vill, begära en förhandlingsperson, för att se om man ska fördela om pengarna från trängselskatterna.

Det har nu gått ganska lång tid, och uppenbarligen har ingen sådan hemställan kommit från vare sig Stockholms stad eller Stockholms läns landsting. Men statsrådet har varit väldigt påpassande och har i dag skickat en inbjudan till ett möte den 15 december. I dag har Stockholms läns landsting svarat på inbjudan, och de vidhåller samma svar som de gav statsrådet för 20 dagar sedan, att det inte finns något intresse att omförhandla ett redan fast avtal. Därmed faller egentligen den grund på vilken regeringen bestämde sig för att frysa objektet.

Min fråga till statsrådet blir: Nu när det är så tydligt och klart att en av förutsättningarna har fallit, kommer regeringen att öppna upp för att bygget av Förbifarten påbörjas nu och inte får vänta till maj nästa år?

Herr talman! Vi kommer att prata mer om Förbifarten lite senare här i eftermiddag, eftersom jag har några interpellationer på samma tema.

Skälet till att vi har bjudit in till ett möte med både Stockholms läns landsting och Stockholms stad är att vi vill resonera kring hur man ser på Förbifarten men också om andra viktiga frågor som rör den här regionen. Eftersom det är en storstadsregion, en växande region, är det av stort intresse för hela landet. Jag vill träffa både staden och landstinget och förhöra mig om hur man ser på behovet av ny kollektivtrafik och behovet av ny infrastruktur men också andra angelägna frågor.

Hur diskussionerna om just Förbifarten går och vad man kommer att landa i efter ett sådant samtal vill jag inte föregripa i kammaren.

Herr talman! Jag tycker att det är lovvärt att diskussionerna fortsätter med Stockholmsregionen, som egentligen behöver mer av allt. Det var också därför som den förra regeringen fick till stånd tunnelbaneavtalet men också ett färdigt och klart avtal om Förbifarten.

Nu vill ingen från vare sig Stockholms stad eller Stockholms läns landsting använda möjligheten att hemställa hos regeringen om en förhandlingsperson som ska titta på fördelningen, vilket var en av anledningarna till att objektet frystes.

Efter det svar som gavs för 20 dagar sedan, eller för 80 miljoner kronor sedan, kvarstår frågan: Om det kommer så tydliga signaler från de parter som man har skickat ut förfrågan till om att de inte vill, kommer regeringen då att ändra sig och sätta fart på Förbifartsbygget nu och inte vänta bara för att man ska vänta?

Herr talman! Nu är det inte så att regeringen väntar bara för att regeringen ska vänta, utan det vi gör är att vi håller dörren öppen för fortsatta diskussioner mellan de tre parter som har ingått ett avtal om Förbifarten, nämligen Stockholms stad, Stockholms läns landsting och staten. Om det finns möjligheter att påbörja förhandlingar efter det samtal som ska äga rum den 15 december vill jag inte stänga dörren för det här, utan då vill jag gärna ge möjligheten till parterna att eventuellt fortsätta att föra samtal och förhandla.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Magdalena Andersson.

Magdalena Andersson talade - och det var noga många fler än jag som hörde det - om de tomma ladorna. Nu verkar de fyllas av kostnader för att inget händer.

Trafikverket har redovisat att väntetaxan för regeringens rådrum för Förbifart Stockholm är minst 1 miljard kronor. Det motsvarar 6 miljoner per dag, sammantaget lika mycket som för länsplan för elva år för Dalarna, till exempel.

Mina frågor är: Anser finansministern att 1 miljard är försumbart i det ekonomiska läge vi har? Och avser regeringen att tillskjuta mer statliga pengar till Förbifart Stockholm? Ligger de i ladan?

(Applåder)

Herr talman! Jag är glad att mitt uttryck och min omskrivning av statsfinanserna, tomma lador, har gett avtryck. Det är problematiskt att den borgerliga tidigare regeringen lämnade efter sig stora underskott i de offentliga finanserna och att vi nu lånar 10 miljoner i timmen för att finansiera den tidigare regeringens skattesänkningar.

Förbifart Stockholm är ett mycket stort projekt som kommer att pågå under en längre tid. De uppgifter som jag har fått om den beräknade kostnaden för att frysa projektet ligger på upp till 250 miljoner kronor. Det är alltså en lägre siffra än den som Kerstin Lundgren hänvisar till. Självklart är det en kostnad. Den kommer att belasta Förbifartens samlade kostnader men är i det sammanhanget en mindre del av vad hela projektet kommer att kosta.

Herr talman! Jag hörde finansministern tala om 250 miljoner som en mindre kostnad. Trafikverket uppger 1 miljard. Frågan är: Har regeringen för avsikt att tillskjuta mer pengar? Har regeringen hittat mer pengar i ladan för att tillskjuta mer pengar till Förbifarten?

Herr talman! Jag har en annan fråga: Är den 1 maj ett heligt datum? Det finns olika bilder av det. Vi hörde senast i Agenda i söndags att rådrummet fram till den 1 maj var en förutsättning för regeringen. Är det heligt för regeringen?

Herr talman! Jag brukar använda "heligt" i religiösa sammanhang och inte när det handlar om vägar. Regeringens beslut är dock utformat så att man avser att ha ett rådrum fram till den 1 maj.

Självklart är 250 miljoner en kostnad - det ska vi inte blunda för. Men i relation till den samlade kostanden för Förbifart Stockholm är det ingen större summa. Förbifarten kommer i huvudsak att finansieras via trängselskatter, och det handlar i så fall om att trängselskatterna ytterligare någon tid kommer att gå till att finansiera projektet.

Det ska också sägas att det är ett stort projekt och att den samlade kostnaden för projektet är osäker.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till infrastrukturministern angående utredningen från Statens Haverikommission vad gäller säkerhetsbristerna på järnvägen. Det gäller säkerhetsbrister för banarbetare, och vi har också hört i medierna om sju allvarliga incidenter bara detta år då personer befunnit sig på spåret och man har lovat att stoppa tågen men ändå släppt på tågen. Detta visar på bristande rutiner.

Under hela förra mandatperioden påtalades problem med styrningen av Trafikverket. Har infrastrukturministern fortsatt förtroende för Trafikverkets ledning efter det som har hänt?

Herr talman! Förtroendet för en verksledning är naturligtvis beroende av vad verksledningen presterar. När ett sådant här allvarligt problem uppdagas är det rimligt att verkets ledning får möjlighet att rätta till det som inte har fungerat och se till att de rutiner som finns är tillräckliga och efterlevs. Om det saknas rutiner eller om efterlevnaden inte är tillräcklig ska det åtgärdas. Visar verket och verkets ledning att man vidtar rätt åtgärder kommer regeringen självklart att ha fortsatt förtroende för ledningen.

Herr talman! Det är positivt att infrastrukturministern ämnar följa upp detta, för det är viktigt att åtgärda ett sådant här stort säkerhetsproblem både för personer som råkar befinna sig på spåret och för banarbetare. Haverikommissionen pekar här på ett stort säkerhetsproblem.

Jag har en fråga till. Trafikverket håller på att omorganisera samordningscentralerna, som har ansvar för bland annat detta. Man ska centralisera, vilket kan leda till att lokalkännedom försvinner för att man inte har personal som känner till trakten där man ska trafiksamordna verksamheten.

Tänker infrastrukturministern ha samtal med Trafikverket och följa upp detta så att vi inte får fler försämringar och större säkerhetsrisker i och med denna omorganisering?

Herr talman! Säkerheten är något av det viktigaste att upprätthålla vad gäller alla trafikslag. Det gäller självklart också järnvägen. De brister som har uppdagats den senaste tiden är givetvis helt oacceptabla. Det gäller för personer som befinner sig på spåren av fel anledning, så att säga, och för dem som ska ut på spåren och utföra sitt arbete.

När det gäller omorganisationen av trafikledningen finns nog de risker som Emma Wallrup påpekar. Men det finns också fördelar såsom bättre samordning och styrning av verksamheten totalt sett, vilket kan leda till att vi får en bättre säkerhet när vi får en bättre samordning mellan olika landsdelar med mera.

Jag vill inte föregripa detta, men självklart för vi samtal med Trafikverket om konsekvensanalyser av de organisationsförändringar man står i begrepp att göra.

Herr talman! Jag riktar min fråga till äldreminister Åsa Regnér. Har den privata äldreomsorgen och de privata äldreboendena någon framtid, ja eller nej?

Bakgrunden till frågan är det ifrågasättande som har kommit under senare år från vänsterhåll av de privata vård- och omsorgsverksamheternas existens. I Stockholm ser vi hur två privata välfungerande äldreboenden inte får förnyat uppdrag.

Samtidigt visar Socialstyrelsen att det är högre kvalitet på den privata äldreomsorgen. Det är en rikstäckande undersökning som man måste ta på stort allvar.

Herr talman och ledamoten! Både privata och andra alternativ är välkomna. Man ska dock inte tvinga kommuner att använda något av dem. Det ska finnas valfrihet.

Det viktiga för oss är kvaliteten i vård, omsorg och äldreomsorg. Det är den viktiga principen för oss. I budgeten anslår vi 2 miljarder till äldreomsorgen. Det är nästan dubbelt så mycket som oppositionen gör.

Vår satsning handlar om bemanning i äldreomsorgen. Det ska finnas kompetenta personer som arbetar nära de äldre med kvalitet och de äldres behov i fokus.

Detta följs av en utredning som ska säkra just fokus på kvalitet, och det ska vara en bred kommission.

Herr talman! Inte tvinga kommunerna, säger ministern. Men då tvingas ju årsrika boende, personal och anhöriga att finna sig i detta när de hellre skulle välja det privata alternativet. I Stockholm får nu vårdföretag inte förnyat uppdrag i boenden där alla trivs och som har hög kvalitet och låg sjukskrivningsgrad hos personalen jämfört med kommunala boenden.

Jag skulle önska att regeringen såg det utifrån vårdtagarnas, de anhörigas och personalens perspektiv och inte uppifrån kommunens.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan försäkra Barbro Westerholm att det är precis detta vi gör. Det är därför vi anslår 2 miljarder till äldreomsorgen, vilket är nästan dubbelt så mycket som oppositionen föreslår.

Utgångspunkten för detta är just de äldres behov. Pengarna som ska gå till bemanning kastas inte ut hur som helst utan följs av ett genomtänkt och välanalyserat arbete med brett deltagande vad gäller äldreomsorgen för att säkerställa kvalitet och att de äldres behov står i centrum. Det är vår ambition.

Herr talman! Många lokala och regionala nyhetsredaktioner har en svår ekonomisk situation. Vi har sett stora nedskärningar, och vi kommer att se fler nedskärningar framöver om ingenting görs. Detta får i slutändan konsekvenser för demokratins förutsättningar.

Många av oss som följer dessa frågor var därför förhoppningsfulla inför de slutsatser som den presstödskommitté som arbetade förra mandatperioden kom fram till. Många intressanta förslag kom fram i stor politisk enighet - större politisk enighet än vad som någonsin tidigare förekommit vad gäller presstödsfrågor.

Lika besvikna blev vi sedan när alliansregeringen inte valde att gå vidare med förslagen och inte presenterade någon proposition.

Jag riktar min fråga till kulturministern. Arbetar den nya rödgröna regeringen vidare med dessa förslag, och kommer vi att få se en proposition om presstödet framöver?

Herr talman! Jag tackar Niclas Malmberg. Det svenska presstödssystemet utvecklades på 1970-talet. Sedan dess har det hänt mycket med medielandskapet men inte med presstödet. Det nuvarande presstödet har vi tillstånd för fram till den 31 januari 2016.

Under de snart åtta veckor som jag har varit statsråd har jag arbetat intensivt med presstödsfrågan, och jag har kommunicerat. Jag vill gå vidare med de förslag som den parlamentariska presstödskommittén var ense om och presentera dem för riksdagen inom kort.

Jag vill dock betona att de justeringar vi kan göra utifrån den breda överenskommelse som finns i Presstödskommitténs förslag och som jag kommer att lägga fram för riksdagen är justeringar. Jag vill ha en fortsatt diskussion om en progressiv mediepolitik som tar de stora famntagen om mediepolitiken.

Herr talman! Jag har ingen följdfråga, men jag vill däremot tacka kulturministern för svaret. Jag ser fram emot propositionen.

Jag vill understryka att detta är en akut fråga och att vi behöver se reformer snart. Men viktigare än att göra något snabbt är att göra det rätt så att vi får bra reformer, så jag tackar för svaret.

Herr talman! Precis - tack!

Herr talman! Jag vill ställa en fråga som rör Förbifarten ur ett mer principiellt perspektiv.

Stefan Löfven säger att Förbifarten ska byggas, men trafikutskottets ordförande Karin Svensson Smith har sagt till Dagens Industri att hon inte tror att Förbifarten kommer att byggas och att inte vare sig Stefan Löfven eller hon själv kan veta säkert.

Bygget står stilla, och många är naturligtvis upprörda över det. En majoritet i trafikutskottet har därför tagit ett initiativ för att riksdagen ska tillkännage att bygget ska återstarta den 1 januari, med omröstning den 16 december. Men enligt Svensson Smith spelar riksdagsbeslutet ingen roll. Det drar inte igång tidigare, säger hon, oavsett vad riksdagen beslutar.

Jag vill därför fråga Magdalena Andersson, som är övergripande ansvarig här i dag, om det är en rimlig ordning att före riksdagsbeslut deklarera att regeringen kommer att strunta i det som en eventuell riksdagsmajoritet anser ska gälla.

Herr talman! Jakob Forssmed! Det är inte regeringen som har uttalat sig i frågan utan en riksdagsledamot. Regeringen kommer att behandla alla tillkännagivanden på motsvarande sätt som tidigare regeringar har behandlat tillkännagivanden, och det gäller naturligtvis även detta tillkännagivande.

Man tar till sig tillkännagivanden, bereder frågan i Regeringskansliet och återkommer sedan till riksdagen. Det kommer att gälla i detta ärende liksom vid andra tillkännagivanden som regeringen har fått och som tidigare regeringar har fått.

Herr talman! Det var inte vem som helst som sa det, utan det var ordföranden i riksdagens trafikutskott. Hon är en central företrädare för Miljöpartiet, som är en del av regeringens underlag i riksdagen.

Finansministern sa klokt att det inte finns något heligt utanför den religiösa sfären eller att man i varje fall inte bör använda den typen av begrepp där. Det tolkar nog många som att det inte finns en helighet kring datumet.

Samtidigt säger Karin Svensson Smith att varken Miljöpartiet eller Socialdemokraterna kan sitta i en regering som påbörjar bygget före den 1 maj. Bara fördröjningen av bygget kan kosta upp till 1 miljard kronor. Är det verkligen en klok ordning?

Herr talman! Regeringens besked i frågan är tydligt. Vi kommer att behandla alla tillkännagivanden på samma sätt, nämligen: Vi tar till oss dem, bereder dem i Regeringskansliet och återkommer sedan till riksdagen. Det är samma sätt som tidigare regeringar har behandlat tidigare tillkännagivanden. Det hörde jag för övrigt vice statsminister Åsa Romson stå och säga i tv häromdagen, så det beskedet från regeringen var tydligt även innan du ställde frågan till mig, Jakob Forssmed.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Anders Ygeman.

Brott mot barn ska utredas skyndsamt. Det första barnförhöret bör hållas inom två veckor. Åtal ska väckas senast tre månader efter det att skälig misstanke om brott finns.

Den lagstadgade tiden hålls endast i 64 procent av alla utredningar och hålls alltså inte i nästan 40 procent. Det är dåligt för polisutredningarna och gör att de många gånger läggs ned. Det innebär att barnet får åka hem. Hemmet är den vanligaste brottsplatsen när det gäller barn. Detta är alltså väldigt dåligt för barnen, då övergreppen kan fortsätta.

Tycker statsrådet att det är rimligt att så få håller tiden? Om inte, vad kommer statsrådet att göra?

Herr talman! Ellen Juntti beskriver utvecklingen under de senaste åren med alliansregeringen i Sverige då polisen alltför få gånger klarat av att leva upp till de lagstadgade kraven.

Jag tror att anledningen till det är det hål i polisens ekonomi som alliansregeringen lämnade efter sig. Man klarade inte av att finansiera de poliser som man satt upp mål för. Man satte upp målet 20 000 poliser men lämnade miljardunderskott efter sig. Om den tillkommande regeringen inte hade gjort något hade vi sett uppsägningar på polisområdet. Vi tillförde därför ytterligare 200 miljoner i budgeten, för att kunna rädda polisen från uppsägningar.

Med den stora omorganisation som alla partier i riksdagen är överens om hoppas jag att vi kommer att kunna leva upp till de rättmätigt höga krav på polisen som medborgarna har.

Herr talman! Jag tackar för svaret, som var ganska förväntat.

Jag vill hellre veta vad den nuvarande regeringen kommer att göra mer. Barn som utsätts för brott drabbas betydligt oftare av svårigheter i vuxenlivet. Det kan vara psykisk ohälsa, kriminalitet eller missbruk av olika saker.

En utvärdering har visat att endast 9 procent av polisutredningarna gällande våld mot barn resulterar i att en gärningsman binds till brottet. Det är en hög arbetsbelastning bland barnutredarna. Många gånger innan polisen hinner börja utreda hinner gärningsmannen påverka vittnen och undanröja bevismaterial.

Som jag sa tidigare är detta väldigt dåligt för det utsatta barnet, och jag förmodar att statsrådet inte tycker att det är okej. Vad kommer statsrådet att göra för att se till att polisen kommer att prioritera brott mot barn och se till att det finns tillräckligt med barnutredare?

Herr talman! Låt mig inledningsvis säga att jag och frågeställaren Ellen Juntti är helt överens, både om vikten av att utreda brott mot barn och om oron över den låga uppklaringsprocent som är följden av åtta år med alliansregeringen.

Vi har den lägsta uppklaringsprocenten på tio år, och det är helt riktigt att vi måste vidta krafttag för att bryta den utveckling som alliansregeringen medförde. Två saker som vi har pekat speciellt på för att klara det gäller att tillföra resurser.

Över 200 miljoner tillfördes i samarbetsregeringens budget för att klara polisen från de uppsägningar som hade varit fallet om Alliansens politik med underfinansiering av polisen hade fått fortsätta.

Det andra är att ha en ändamålsenlig organisation så att vi kan tillföra resurser till de verksamhetsslag inom polisen som verkligen behövs. Det är ett faktum att i och med att vi slår ihop 21 myndigheter till en myndighet och 7 regioner kommer vi att kunna lägga betydligt mer resurser på utredande verksamhet och därmed klara upp fler brott mot barn.

Herr talman! Regeringen har problem. Eftersom man inte förankrat sin budgetproposition i riksdagen och dessutom framhärdar i att helt isolera Sveriges tredje största parti har vi i dag en situation där regeringen riskerar att inte få igenom sin budget här i kammaren nästa vecka.

Det talas mycket om ansvar just nu. Jag vill därför passa på att påminna finansministern om vad hon sa förra hösten när Socialdemokraterna tillsammans med oss sverigedemokrater stoppade den höjda brytpunkten för statlig skatt.

Jag citerar vad Andersson sa till Aftonbladet den 8 december: "När vi har haft socialdemokratiska minoritetsregeringar så har vi sett till att vi har majoritet för våra förslag i riksdagen." Hon sa också att alliansregeringen brutit den praxisen och att det tyvärr inte är oppositionens uppgift att lotsa igenom budgetar. Det sa Magdalena Andersson för ett år sedan.

Har finansministern ändrat åsikt? Är det numera oppositionens ansvar att lotsa igenom regeringens budgetar?

Herr talman! Efter valet blev det en krånglig parlamentarisk situation i Sveriges riksdag. Då tog Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet ansvaret och bildade en regering.

Sverigedemokraterna är ett parti som vi socialdemokrater inte kommer att samverka med under några som helst omständigheter. De borgerliga partierna var väldigt tydliga med att deklarera att de avsåg att lägga fram sitt valmanifest och inte hade något intresse av att samverka med regeringen.

Det parti som då återstod att samverka med var Vänsterpartiet, och det partiet sökte regeringen också stöd hos. Jag tycker att Vänsterpartiet ska ha en eloge för att de klev fram och tog ansvar för Sverige i ett bekymmersamt läge.

Den här regeringen har sökt samarbete och också samarbetat med det parti som var villigt till det. Jag hoppas naturligtvis att det under de kommande fyra åren finns öppningar för att samverka med andra partier, för det är bra för Sverige om vi kan ha breda överenskommelser i viktiga frågor och skapa stabilitet.

Herr talman! Tack, finansministern, även om jag inte riktigt fick svar på frågan! Jag upprepar den: Har finansministern ändrat åsikt? Är det numera oppositionens ansvar att lotsa igenom regeringens budgetar?

Regeringen vill samarbeta, men uppenbarligen har man misslyckats fullständigt. Vi har den situation som vi har.

Utöver min fråga, om finansministern har ändrat åsikt, skulle jag också vilja veta vad regeringen avser att göra om budgeten faller nästa vecka. Tänker man då fortsätta regera vidare, eller funderar man på att avgå?

Herr talman! Det handlar ytterst om bilden av Sverige och om möjligheterna att styra landet. Det handlar om vilken väg Sverige ska gå framåt. Det är det som står på spel när det handlar om budgeten. Ska vi göra våra pensionärers och våra äldres situation bättre än den är i dag? Ska vi sänka pensionärsskatten och höja bostadstillägget för pensionärer? Ska vi satsa mer på äldreomsorgen så att vi kan skapa en trygg tillvaro för våra äldre? Ska vi höja taket i a-kassan eller inte? Ska vi avskaffa den bortre parentesen, så att långtidssjukskrivna inte utförsäkras, eller ska den vara kvar? Ska vi satsa mer på att ungdomar ska jobba i stället för att vara långtidsarbetslösa?

Det är vad det handlar om.

Vår utgångspunkt när vi bildade regeringen var att partierna i riksdagen håller sig till den praxis som man hållit sig till tidigare och fortsätter med den. Utifrån det har vi bedömt att det finns goda chanser att regeringens budget passerar genom riksdagen.

Herr talman! Jag har en fråga till jämställdhetsministern, även om det också är en demokratifråga.

Tyskland inför nu kvotering i börsnoterade företag. Var tredje plats ska innehas av en kvinna. Lagförslag kommer i december.

Tyskland är inte precis känt för jämställdhet, men Sverige är känt för jämställdhet. Vi har inte alls något förslag på gång, vad jag vet, och vi har inte heller särskilt många kvinnor i börsstyrelserna.

Vad tänker jämställdhetsministern göra?

Herr talman och ledamoten! Detta är visst en fråga som regeringen har på sitt bord och kommer att driva. Det står redan i regeringsförklaringen att om inte andelen kvinnor i bolagsstyrelser i börsnoterade företag stiger till åtminstone 40 procent kommer regeringen att lagstifta år 2016. Det är också intentionen.

För övrigt är det glädjande att fler länder jobbar med jämställdhetspolitik också när det gäller ekonomiska frågor.

Herr talman! Den här frågan har vi jobbat med under hela min tid i riksdagen, som numera är mer än 20 år. Nu får de som vill förhindra att kvinnor finns i börsnoterade företags styrelser ytterligare en tidsfrist.

Är verkligen 2016 det tidigaste? I december kommer det tyska lagförslaget. Kan ni inte tänka er att tumma lite på tidpunkten?

Herr talman! Det är inte så långt kvar till 2016. Det är sant att frågan har diskuterats under många år. Under alliansregeringen gjorde man ingenting åt frågan.

Det finns dock förslag som lades fram under den förra socialdemokratiska regeringen. Därför tror vi att det finns gott underlag att bygga på. Planen är att lägga fram en lagstiftning 2016, om det inte redan har skett en ändring, vilket vore det bästa. Hittills har jämställdhet när det gäller representation uppnåtts genom andra åtgärder. Det här är om det inte sker.

Herr talman! Den 1 januari 2015 står 5 700 scenkonstarbetare utan pensionsavtal - om inget händer. Det berör ett sextiotal institutioner av hög klass. Det är en mycket viktig fråga som just nu håller på att beredas.

Den tidigare alliansregeringen skapade efter 20 år av tröstlöst ingenting-arbete en möjlighet att nu få ett nytt scenkonstpensionssystem på plats.

Min fråga till kulturministern är: Hur tänker man förvalta den här frågan vidare?

Herr talman! Tack för frågan, Cecilia Magnusson!

Det är ett faktum att ett nytt pensionssystem för scenkonstområdet behövs. Det är alla överens om. Det har dragits i långbänk under lång tid. Det har skapat svårigheter för både arbetsgivare och arbetstagare.

Därför har regeringen tagit beslut om att den nuvarande statliga regleringen av tjänstepensionerna avvecklas från och med den 1 januari 2015 och ersätts med en kollektivavtalsreglerad pensionsordning i likhet med arbetsmarknaden i stort. Det kommer att frigöras 60 miljoner kronor, som parterna i dialog ska komma överens om hur de ska investeras för kompetensutveckling och karriärväxling.

Herr talman! Tack, statsrådet!

Det är oerhört viktigt att det blir ett slut på den här långbänken. Det är alliansregeringen som har lagt upp detta så att det kan genomföras. Jag vill försäkra mig om att kulturministern och hela regeringen ser till att de pengar som blir överskott, sedan man har löst ut det nya pensionsavtalet, får vara kvar i sektorn, så som alliansregeringen tog särskilt beslut om.

Jag vill gärna ha ytterligare besked från kulturministern om hur regeringen tänker ta hand om den förhandlingslösning som nu pågår, så att parterna till den 1 januari 2015 kan ha ett gemensamt avtal i den här viktiga sista pensionsfrågan som återstår.

Herr talman! Tack, Cecilia Magnusson!

Det finns bra saker som alliansregeringen gjorde. Jag har tagit del av de underlag som har arbetats fram under lång tid. Jag är också glad för att vi som samarbetsregering kan vara ense i olika frågor. Jag hoppas på mycket sådant framöver.

Vi har just nu intensiva samtal om de 60 miljonerna. Om jag inte missminner mig sitter min statssekreterare just nu och talar om detta. Pengarna kommer att finnas kvar inom sektorn - det är det övergripande syftet. Man behöver alltså inte oroa sig för det.

Herr talman! Jag har en fråga till Anders Ygeman, som är inrikesminister.

När nu mörkret och vintern börjar komma visar statistiken att antalet brott och stölder ökar. Det sker framför allt på landsbygden. Undersökningar har visat att ungefär var tredje lantbrukare har varit utsatt för brott under de senaste två åren, till ett uppskattat värde av drygt 200 miljoner. Hälften av dessa har dessutom haft två eller flera brott under den här perioden.

Främst gäller det dieselstölder eller maskinstölder, men även stölder och inbrott mot andra företag och privatpersoner på landsbygden är vanligt förekommande. Det är också så att de drabbade drar sig för att anmäla brotten över huvud taget. I en undersökning svarar 25 procent att de inte har polisanmält eftersom det är en krånglig och tidskrävande process och att det inte heller gör någon nytta.

Detta skapar en otrygghet för många boende på landsbygden. Min fråga till inrikesministern är: Hur tänker inrikesministern agera för att stoppa de omfattande stölderna på landsbygden?

Herr talman! Frågeställaren Kristina Yngwe tar upp en viktig fråga om tryggheten på landsbygden. Även om polisens uppklarandesiffror är bekymmersamma finns det betydande svårigheter med det måttet. Därför är det glädjande att det finns andra siffor som pekar på en annan utveckling: Människors trygghet ökar, och förtroendet för polisen ökar.

Ska vi behålla den positiva utvecklingen och samtidigt få en positiv utveckling på landsbygden är det viktigt med den omorganisation som polisen gör vid årsskiftet, när 21 polisdistrikt blir en myndighet med sju regioner, när vi klarar att trycka ut poliser i den utredande verksamheten och i den yttre verksamheten, så att människors trygghet kan stärkas.

Mitt svar på Kristina Yngwes fråga är: en bättre organisation och att vi tillför mer medel till polisen - i den senaste budgeten över 200 miljoner kronor.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är positivt att inrikesministern nämner omorganisationen och att detta är viktigt. Det är många som uttrycker en oro över att det kommer att ske en centralisering i och med omorganisationen. Men vi måste få ut fler poliser på landsbygden.

Jag måste poängtera hur alarmerande denna situation är. Den 10 november samlades ungefär 500 personer på en bygdegård i Södra Ljunga för ett möte om trygghet på landsbygden. Detta hade initierats till följd av en incident då det startades ett medborgargarde. Desperata bybor följde efter, misshandlade och förde bort en misstänkt tjuv.

Så här kan vi inte ha det. Vi kan inte acceptera att människor på landsbygden känner sig övergivna och i desperation tar saken i egna händer.

Läget är, som du förstår, akut. Jag vill bara höra hur du skyndsamt kan se till att människor faktiskt inte tar saken i egna händer och att vi inte behöver se att fler medborgargarden bildas på det här sättet.

Herr talman! Jag vill återigen poängtera att jag delar Kristina Yngwes oro. Den ska vi ta på allvar. Jag delar faktiskt också den oro som människorna på landsbygden har. Jag är den förste att säga att vi inte ska ha medborgargarden. Det är polisen som ska sköta brottsundersökningar, och det är polisen som ska beivra brottslighet. Brottslingar ska lagföras i domstol.

När jag har sagt detta vill jag säga att den kraft som ändå finns hos medborgarna i Södra Ljunga, där 500 personer träffas i bygdegården för att diskutera hur man ska öka tryggheten på landsbygden, tycker jag att vi ska välkomna. Det är en positiv kraft. Ska vi skapa trygghet tillsammans ska alla goda initiativ välkomnas.

Jag tror att en stor del av polisens verksamhet också är det som vi kan kalla för brottsförebyggande åtgärder. Det bästa brottet är nämligen det som aldrig begås och därmed aldrig behöver bli föremål för polisingripande eller domstolsverksamhet.

Herr talman! Jag har en fråga till kulturminister Alice Bah Kuhnke.

Kungliga biblioteket har i dag ett mycket viktigt regeringsuppdrag. De ska ha en nationell överblick samtidigt som de främjar samverkan mellan och utveckling av biblioteken i Sverige.

Sedan en tid tillbaka anser vi socialdemokrater att detta uppdrag inte räcker därför att biblioteken har så många utmaningar i dag. Tillgången till biblioteken minskar, läsförståelsen bland unga minskar och klyftan i fråga om kunskap och utbildning ökar. Detta är utmaningar som kräver politiskt ansvar.

Därför är det glädjande att den nya samarbetsregeringen har föreslagit att en ny biblioteksstrategi ska tas fram. Mot bakgrund av detta har jag följande fråga:

Regeringen har avsatt 10 miljoner kronor årligen till en nationell biblioteksstrategi. Men hur avser ministern att se till att den här reformen får avsedd effekt?

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Vi har en ny bibliotekslag som är fantastisk och har väldigt goda intentioner. Biblioteken ska bli forum för demokratisk åsiktsbildning. Det är många vackra ord.

Sedan lagen tillkom har den diskuterats mycket, inte minst bland intresseorganisationer. Det är vackra ord, och den behöver kraft. Därför satsar vi i budgeten på denna nationella biblioteksstrategi. Det är 10 miljoner totalt per år under mandatperioden - 6 miljoner till Kungliga biblioteket, som ska arbeta fram själva strategin och främja e-Libris, och 4 miljoner till Statens kulturråd, som ska arbeta fram en strategi för läsfrämjandet tillsammans med biblioteken. Detta kommer att bli en nationell strategi som blir verktyg till de offentliga biblioteken som de behöver för att kunna leva upp till bibliotekslagens fina intentioner.

Herr talman! Jag är tacksam för svaret, och jag ser mycket positivt på det.

Jag vet att det finns en stor önskan om att denna strategi och denna förändring ska genomföras. Vi finner det i Unescos folkbiblioteksmanifest, och det är också en önskan från Svensk biblioteksförening, SKL och så vidare.

Det är glädjande att få höra att kulturministern och regeringen ser vikten av dessa bibliotek, eftersom det är något som når hela vårt land.

Biblioteken behöver utvecklas, som du sa. Det behövs nya forum, e-böcker och så vidare. Detta behövs för att garantera allas fria tillgång till kunskap och information.

Jag har ingen följdfråga men ett medskick om hur viktigt detta är.

Herr talman! Även om jag inte fick någon fråga vill jag ändå säga att detta är otroligt viktigt. Vi lever i ett samhälle som blir alltmer polariserat, inte minst bland våra ungdomar. Vi behöver forum och arenor för diskussion och läsande. Vi behöver också, vilket vi får återkomma till under mandatperioden, utbildad personal som kan vägleda alla som kommer till våra bibliotek.

Herr talman! Jag ställer min fråga till statsrådet Anna Johansson.

Regeringen uttrycker sig vällovligt i budgetpropositionen: "Regeringen kommer att intensifiera arbetet för ökad säkerhet och trygghet på vägarna."

Min fråga gäller västkusten, som vi båda älskar, och de tvärförbindelser som knyter samman kust och inland. Jag skulle vilja ta väg 153 som exempel, vägen mellan Varberg och Värnamo, som knyter samman E6 och E4 i ett huvudstråk för ett av Skandinaviens största besöksmål, nämligen Gekås varuhus i Ullared med ungefär fem miljoner besökare varje år. Sedan tillkommer personal, transporter med mera. Vägen är hårt belastad, som många av tvärlederna, med timmerbilar, godstransporter och tung trafik. Det är en försörjningsled för mycket företagstäta delar av landet.

Min fråga till infrastrukturministern är utifrån budgetpropositionens text: Kommer infrastrukturministern och regeringen att lyfta fram och prioritera den här typen av tvärförbindelser, och i synnerhet väg 153?

Herr talman! Den nationella plan som det fattades beslut om under föregående mandatperiod ligger fast med den nuvarande regeringen. Vi har inte för avsikt att göra några förändringar i den. Däremot kommer vi naturligtvis att påbörja ett arbete med att ta fram nästa nationella plan och de prioriterade objekt som kommer att finnas framåt i tiden.

Parallellt med detta pågår ett arbete med säkerhetsåtgärder på många olika vägar. I det arbetet vågar jag inte på rak arm svara på om just väg 153 ligger långt fram i Trafikverkets planering. Men åtgärder som syftar till att öka trafiksäkerheten och uppnå nollvisionen ska naturligtvis prioriteras i de projekt som man väljer att ta fram.

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret och känner mig något lugnad med regeringens inriktning.

I vägprojekt är det mycket långa ledtider, och det behövs mycket planering innan man väl kommer till start. Därför är det viktigt att man kommer igång. Skjuter man på planeringen skjuter man också på starttiden.

Jag vill koppla samman detta med vad tidigare frågeställare har sagt. I media talas det om mindre fördyringar och tomgångspengar i andra stora vägprojekt. Det skulle vara ganska klädsamt om de 4 miljoner, 6 miljoner eller hur många miljoner det är per dag som finns i tomgångspengar i ett annat stort vägprojekt kunde användas till att få igång andra viktiga projekt i landet, åtminstone på prioriteringsstadiet.

Jag återkommer till frågan: Är det andra delar av landet som kommer att prioriteras?

Herr talman! Jag tror att en och annan stockholmare hade blivit lite upprörd om vi hade tagit pengar från de trängselskatteintäkter som tas ut i Stockholmsregionen och använt dem till vägsatsningar i helt andra delar av landet.

Vi har en nationell plan där man anslagsfinansierar satsningar på både väg och järnväg och andra åtgärder. Den nationella planen ligger fast. De eventuella fördyringar som uppkommer i det projekt som Bengt Eliasson hänvisar till, nämligen Förbifart Stockholm, kommer att belasta det projektet och inga andra projekt. Det innebär att de pengar som avsätts i anslag via statsbudgeten till andra projekt inte kommer att påverkas av den fördyringen.

Frågestund

Svar på interpellationer

När det gäller vägar är önskemål om förbättringar, säkerhetsåtgärder och nya vägar en aldrig sinande källa.

Det är ett svårt arbete att prioritera mellan olika önskvärda satsningar, men svaret på frågan är: Nej, det kommer inte att påverkas.