Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Debatt om förslag 20 juni 2023
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenEdward Riedl (M)
  2. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  3. Hoppa till i videospelarenEdward Riedl (M)
  4. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  5. Hoppa till i videospelarenEdward Riedl (M)
  6. Hoppa till i videospelarenMikael Damberg (S)
  7. Hoppa till i videospelarenEdward Riedl (M)
  8. Hoppa till i videospelarenMikael Damberg (S)
  9. Hoppa till i videospelarenEdward Riedl (M)
  10. Hoppa till i videospelarenMikael Damberg (S)
  11. Hoppa till i videospelarenOscar Sjöstedt (SD)
  12. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  13. Hoppa till i videospelarenOscar Sjöstedt (SD)
  14. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  15. Hoppa till i videospelarenOscar Sjöstedt (SD)
  16. Hoppa till i videospelarenMikael Damberg (S)
  17. Hoppa till i videospelarenOscar Sjöstedt (SD)
  18. Hoppa till i videospelarenMikael Damberg (S)
  19. Hoppa till i videospelarenOscar Sjöstedt (SD)
  20. Hoppa till i videospelarenJanine Alm Ericson (MP)
  21. Hoppa till i videospelarenOscar Sjöstedt (SD)
  22. Hoppa till i videospelarenJanine Alm Ericson (MP)
  23. Hoppa till i videospelarenOscar Sjöstedt (SD)
  24. Hoppa till i videospelarenMartin Ådahl (C)
  25. Hoppa till i videospelarenOscar Sjöstedt (SD)
  26. Hoppa till i videospelarenMartin Ådahl (C)
  27. Hoppa till i videospelarenOscar Sjöstedt (SD)
  28. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  29. Hoppa till i videospelarenHans Eklind (KD)
  30. Hoppa till i videospelarenMartin Ådahl (C)
  31. Hoppa till i videospelarenHans Eklind (KD)
  32. Hoppa till i videospelarenMartin Ådahl (C)
  33. Hoppa till i videospelarenHans Eklind (KD)
  34. Hoppa till i videospelarenJanine Alm Ericson (MP)
  35. Hoppa till i videospelarenHans Eklind (KD)
  36. Hoppa till i videospelarenJanine Alm Ericson (MP)
  37. Hoppa till i videospelarenHans Eklind (KD)
  38. Hoppa till i videospelarenMartin Ådahl (C)
  39. Hoppa till i videospelarenEdward Riedl (M)
  40. Hoppa till i videospelarenMartin Ådahl (C)
  41. Hoppa till i videospelarenEdward Riedl (M)
  42. Hoppa till i videospelarenMartin Ådahl (C)
  43. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (L)
  44. Hoppa till i videospelarenJanine Alm Ericson (MP)
  45. Hoppa till i videospelarenFinansminister Elisabeth Svantesson (M)
  46. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  47. Hoppa till i videospelarenFinansminister Elisabeth Svantesson (M)
  48. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  49. Hoppa till i videospelarenFinansminister Elisabeth Svantesson (M)
  50. Hoppa till i videospelarenMartin Ådahl (C)
  51. Hoppa till i videospelarenFinansminister Elisabeth Svantesson (M)
  52. Hoppa till i videospelarenMartin Ådahl (C)
  53. Hoppa till i videospelarenFinansminister Elisabeth Svantesson (M)
  54. Hoppa till i videospelarenMikael Damberg (S)
  55. Hoppa till i videospelarenFinansminister Elisabeth Svantesson (M)
  56. Hoppa till i videospelarenMikael Damberg (S)
  57. Hoppa till i videospelarenFinansminister Elisabeth Svantesson (M)
  58. Hoppa till i videospelarenJanine Alm Ericson (MP)
  59. Hoppa till i videospelarenFinansminister Elisabeth Svantesson (M)
  60. Hoppa till i videospelarenJanine Alm Ericson (MP)
  61. Hoppa till i videospelarenFinansminister Elisabeth Svantesson (M)
  62. Hoppa till i videospelarenBoriana Åberg (M)
  63. Hoppa till i videospelarenNiklas Karlsson (S)
  64. Hoppa till i videospelarenBoriana Åberg (M)
  65. Hoppa till i videospelarenNiklas Karlsson (S)
  66. Hoppa till i videospelarenBoriana Åberg (M)
  67. Hoppa till i videospelarenNiklas Karlsson (S)
  68. Hoppa till i videospelarenBoriana Åberg (M)
  69. Hoppa till i videospelarenNiklas Karlsson (S)
  70. Hoppa till i videospelarenBoriana Åberg (M)
  71. Hoppa till i videospelarenNiklas Karlsson (S)
  72. Hoppa till i videospelarenCecilia Rönn (L)
  73. Hoppa till i videospelarenNiklas Karlsson (S)
  74. Hoppa till i videospelarenCecilia Rönn (L)
  75. Hoppa till i videospelarenNiklas Karlsson (S)
  76. Hoppa till i videospelarenPer Söderlund (SD)
  77. Hoppa till i videospelarenIlona Szatmári Waldau (V)
  78. Hoppa till i videospelarenCecilia Engström (KD)
  79. Hoppa till i videospelarenHelena Lindahl (C)
  80. Hoppa till i videospelarenBoriana Åberg (M)
  81. Hoppa till i videospelarenHelena Lindahl (C)
  82. Hoppa till i videospelarenBoriana Åberg (M)
  83. Hoppa till i videospelarenHelena Lindahl (C)
  84. Hoppa till i videospelarenCecilia Rönn (L)
  85. Hoppa till i videospelarenMarielle Lahti (MP)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 85

Anf. 1 Edward Riedl (M)

Fru talman! Vi närmar oss sommaren. Jag säger "närmar oss" även om jag vet att man i södra Sverige har haft sommar något längre än vi som bor i norra Sverige.

Det är nog många av oss i denna kammare som ser fram emot morgondagens avslutning av riksdagsåret. Man ser kanske fram emot att få åka hem och ha några dagars midsommarfirande innan Almedalen och en del möten tar vid i väntan på att den riktiga sommarledigheten ska börja. Men här i kammaren kommer det i alla fall att bli sommar. Själv ska jag fira med min dotter hemma i Umeå, och att få åka hem till Norrland känns välkommet efter mycket arbete under våren.

Det man kan känna som både politiker och förälder är att det är tungt att se hur andra föräldrar inte har möjligheten att fira midsommar, sommar och sommarlov med sina barn. Vi har en situation där barn mördar andra barn i vårt land. För bara några dagar sedan sköts en 15-årig pojke till döds i ännu en i raden av dödsskjutningar i vårt land.

Detta handlar om barn som mördar andra barn i kriminella uppgörelser. Det är unga pojkar som borde längta efter skolavslutning - som borde få lära sig att knyta sin första slips men som i stället får vapen i hand och skickas att för att mörda andra barn.

Vi kan inte acceptera denna utveckling längre. Nu måste vi göra allt i vår makt för att faktiskt bryta detta på riktigt. Detta är inhemsk terrorism och måste behandlas därefter. Allt måste göras för att bryta utvecklingen. Den nya regeringen fortsätter att satsa mer pengar på både brottsbekämpning och förebyggande insatser samtidigt som den skärper straffen för de grova brotten.

En annan viktig del i budgeten, fru talman, handlar om att stärka det svenska försvaret. Vi tillför hundratals miljoner under innevarande år för att stärka försvaret och den svenska beredskapen. Det handlar om både Natoförberedelser och att stärka livsmedels- och dricksvattenberedskap - många saker som kanske inte är sådant man tänker på i första hand, men det är mycket som behöver göras för att höja den svenska försvarsförmågan.

Demokratin måste försvaras, vilket har tydliggjorts genom det som har hänt i vårt närområde. Vi gör det tillsammans med andra, och därför behöver vi rusta upp det svenska försvaret och anpassa det efter möjligheten att ansluta oss till Nato så fort som möjligt. Genom de tillskott vi gör nu i år kommer vi att kunna snabba på processen, och så fort samtliga Natoländer har ratificerat Sveriges anslutningsprotokoll har vi möjlighet att bli medlem.

Fru talman! Sverige har många problem. Det är gängen och den grova brottsligheten, liksom Rysslands vedervärdiga krig mot grannlandet Ukraina. Svenska hushåll plågas av högre räntor som gör att bolånen blir en allt tyngre börda, och vi ser höga matpriser och allt dyrare levnadsomkostnader. Den höga inflationen gör oss alla fattigare, fru talman, och den måste fortsätta bekämpas. El och bränsle har också blivit väldigt mycket dyrare, vilket samtidigt har varit med och drivit den svenska inflationen.

Allt är inte den förra regeringens fel, fru talman - låt mig vara tydlig med det. Men väldigt mycket är den förra regeringens fel. Mer borde ha gjorts för att knäcka gängen och den grova brottsligheten. Avvecklingen av kärnkraften har orsakat Sverige allvarlig skada och väldigt höga elpriser för både hushåll och företag. Den förra regeringens experiment med reduktionsplikten gav Sverige världens högsta dieselpris, till mycket tvivelaktig nytta. Flera av de problem som den förra regeringen orsakade har dessutom varit med och drivit på den svenska inflationen.

Nu är det den nya regeringens ansvar att lösa de problem Sverige har. Vi har påbörjat det arbetet och kommer att fortsätta det under de kommande åren. Vi kan redan nu se att många samlade insatser för att få ned inflationen börjar ge resultat även om mycket fortfarande kvarstår. Regeringen kommer att möta den svåra ekonomiska situationen med en plan som innehåller tre delar.

För det första ska vi bekämpa inflationen och stötta de utsatta hushållen.

För det andra ska vi återupprätta arbetslinjen. Det måste alltid löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag. Så bygger man sin egen välfärd, och så bygger vi välfärd i det här landet tillsammans med varandra.

För det tredje behöver vi genomföra strukturreformer för att öka den svenska tillväxten i den globala konkurrensen.

Givet den svåra ekonomiska situation som Sverige befinner sig i behöver inflationsbekämpning vara en central prioritering. Regeringen tar ansvar genom att bedriva en fortsatt återhållsam finanspolitik samtidigt som stöd ges till de utsatta hushållen.

Regleringar som driver på prisökningarna görs om; exempelvis sänks reduktionsplikten, som gett oss världens dyraste diesel. Vi sänker den från och med den 1 januari 2024. Vi gör mycket för att bygga tillbaka ny elproduktion. All elproduktion behövs - också ny kärnkraft.

Under innevarande år stöttas hushållen med 27 miljarder kronor i elstöd. En genomsnittlig villaägare får någonstans mellan 4 500 och 19 000 kronor i elstöd, och det gör stor skillnad i plånboken för väldigt många. Vi föreslår också en förlängning och höjning av bostadsbidraget för dem som har allra störst behov. En ensamstående förälder med två barn får igenomsnitt 1 100 kronor mer att leva på per månad. Det är viktigt för att skydda de mest utsatta hushållen från de prisökningar vi nu har sett.

Det är viktigt att komma ihåg att staten inte kan eller bör kompensera för allt. Vi kan dock stötta dem som har det allra tuffast, för så håller Sverige ihop under svåra tider. Men långsiktigt måste vi skapa möjligheten att vända utvecklingen, och det är bara när fler har ett jobb att gå till och kan bidra till det gemensamma som Sverige blir ett rikare och bättre land för oss alla.

Därför måste vi återupprätta arbetslinjen. Skatten på arbete måste sänkas när det ekonomiska läget ger möjlighet till det. Det är särskilt viktigt för människor med låga och medelhöga löner. Åtgärder som bryter passivitet ska sättas in, och vi ska stärka drivkraften att gå från bidrag till arbete. Nyligen har regeringen också presenterat planer på ett bidragstak, vilket ska säkerställa att det aldrig lönar sig mer att leva på bidrag jämfört med att ta ett arbete. Det är ett av flera steg på vägen. Alla som kan gå till jobbet ska också få möjlighet att göra det. Det är så vi bygger Sverige starkt.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag återkomma till att detta är en problemlösningsbudget, med betoning på "lösning". Det kan kännas mörkt just nu. Det är ständiga rubriker om dödsskjutningar, våld, skenande inflation och allmänt tuffa tider. Men det går att vända utvecklingen - Sverige kan bättre. Regeringen har redan inlett det arbetet, och denna budget är ytterligare ett steg på vägen mot att åstadkomma det.

Som studenterna nu sjunger runt om i vårt vackra, avlånga land när de går ut från skolorna omgivna av ljusgröna björkar och blågula ballonger: Den ljusnande framtid är vår. Det är hoppfullt, och vi kan tillsammans vända utvecklingen. Allt är inte dåligt, och det som är dåligt kan också bli bra.

Fru talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag till beslut. Jag vill också under en av de sista debatterna med finansutskottet inför sommaren passa på att önska finansutskottets ledamöter och kansli en riktigt fin sommarledighet när den väl infinner sig. Jag vet att vi har extramöten och en hel del annat kvar, men jag vill passa på att härifrån önska en fin sommarledighet.

Jag vet att jag talar för hela finansutskottet när jag säger att vi vill rikta ett särskilt stort tack till finansutskottets kansli för ett fantastiskt gott arbete både för regeringspartierna och för oppositionspartierna. Vi sätter mycket stort värde på det arbete ni i kansliet gör. Ni har haft det tufft under pandemin. Vi tänkte att det skulle bli lugnare därefter, men det har fortsatt varit mycket arbete för finansutskottets kansli. Ni har klarat det galant. Stort tack för det från oss alla!

(Applåder)


Anf. 2 Ali Esbati (V)

Fru talman! Edward Riedl är ju moderat. Det finns vissa saker som moderater brukar framhäva att de tycker mycket om, exempelvis kungen, skatteavdrag för höginkomsttagare och nedskärningar i välfärden. Även marknader och konkurrensen på dem är sådant som moderater gärna lyfter fram.

Om man undersöker detta lite närmare visar det sig dock att det finns starka indikationer på att Moderaterna framför allt är intresserade av detta som teori, eller som fantasi, och att de i många viktiga och verkliga sammanhang är mer kallsinniga eller direkt fientliga.

Nu när vi har en inflationskris ser vi hur den konkreta konkurrenssituationen på vissa marknader gör att inflationen blir högre där. Genom den marknadsmakt som vissa starka aktörer besitter övervältras hela inflationstrycket och mer därtill på konsumenterna. Detta gäller inom matvarubranschen, där vi har ett fåtal jättar som styr en stor del av kedjan. De klarar sig utmärkt, medan vanliga konsumenter klarar sig mindre bra. Vi ser det inte minst inom banksektorn, där bankerna har stora marginaler mellan inlåning och utlåning. Detta ger dem klirr i kassan men utgör ett enormt problem för miljoner hushåll i Sverige.

På dessa områden har det presenterats konkreta förslag, bland annat av Vänsterpartiet men också av andra, på hur de faktiska marknaderna - alltså inte idén om dem utan de faktiska marknaderna - skulle kunna omregleras och hur konkurrensen skulle kunna bli bättre. Moderaterna har dock med högt tonläge avvisat alla dessa förslag och i stället värnat vikten av att göra ingenting.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga Edward Riedl: Vore det inte bättre att vara mer ärlig med att det inte är konkurrensen som Moderaterna omhuldar utan möjligheten för de bättre bemedlade att alltid och i alla lägen berika sig mer?


Anf. 3 Edward Riedl (M)

Fru talman! Jag vill först ge Ali Esbati rätt i någonting som han sa. Han konstaterade att jag är moderat, och det stämmer alldeles utmärkt.

Den regering som nu har tillträtt gjorde till det här året en historisk satsning på att stärka välfärden under tuffa tider. Att det skulle handla om besparingar stämmer inte - tvärtom har denna regering faktiskt satsat på välfärden.

Under den förra mandatperioden gjorde Moderaterna och Vänsterpartiet flera gånger gemensam sak för att stärka äldreomsorgen och sjukvården. Är det något som Moderaterna och den nya regeringen värnar är det givetvis att välfärden fungerar och har tillräckliga resurser för sitt uppdrag.

Det som Ali Esbati är inne på, fru talman, handlar om det som han kallar konkreta förslag. Detta är ju sådant som inte går att genomföra. Jag är förvånad - och jag vet att det är fler som är det - att man har fått med sig Socialdemokraterna på flera av dessa konstiga förslag, som uppenbart skulle strida mot både EU-rätt och mycket annat. Det handlar om icke genomförbara förslag om att använda SBAB för att sänka räntor och annat. Detta är tyvärr inte görbart och inte heller önskvärt.

Däremot delar vi uppfattningen att konkurrensen behöver fungera bättre. Konkurrensen kommer att få ned matpriserna. Att man säkerställer konkurrensen kommer också att göra att bankerna håller rimliga räntemarginaler. Det är därför det är viktigt, fru talman, att denna regering nu satsar pengar på att stärka Konkurrensverket för att konkurrensen ska fungera.

I sammanhanget ska jag också säga att Vänsterpartiet vill låna upp hundratals miljarder de kommande åren. Då kan man förstås satsa på en massa saker. Detta är dock låtsaspengar, eller monopolpengar - det är pengar som inte finns. Det gör att det blir lite svårt att ha en debatt i kammaren om detta.


Anf. 4 Ali Esbati (V)

Fru talman! Ja, lite svårt är det nog att ha en debatt när Edward Riedl påstår saker som inte stämmer och som inte heller har något att göra med den fråga som jag ställde.

Jag vill ge Edward Riedl rätt i att Moderaterna var med och bidrog till att tillskjuta mer pengar till välfärden före valet. Däremot stämmer det inte att de saker som Edward Riedl kallar för satsningar är satsningar i verkligheten. Det fattas ungefär 12 miljarder för att man ens ska komma upp till den nivå som hade behövts för att behålla personaltätheten inom välfärden. Det vi nu ser i verkligheten är mycket betydande nedskärningar och mer därtill.

Det är intressant att höra vad Edward Riedl tror är görligt och inte. När det gäller matpriserna är det tydligen inte görligt att göra saker som redan görs i ett antal andra EU-länder. Det skulle enligt Edward Riedl inte vara görligt att exempelvis ge SBAB samma direktiv som SBAB hade före 2012. Mig veterligen fanns Sverige på riktigt då och var till och med medlem i EU, så det är lite udda att säga att detta inte är görligt med hänvisning till EU-rätten eller andra metafysiska idéer som Edward Riedl möjligen har.

Detta skulle stå i kontrast till att det skulle vara görligt att skaffa fram kärnkraft på några veckor; det låter på Edward Riedl som att han vill göra det. Jag kan tänka mig att det kanske inte är görligt i verkligheten, men vi har lite olika idéer om detta.

Jag kan hänvisa den intresserade till att ta del av Vänsterpartiets budget - den finns på internet.


Anf. 5 Edward Riedl (M)

Fru talman! Jag vill, precis som Ali Esbati, uppmana alla som lyssnar på denna debatt att läsa Vänsterpartiets budgetförslag. Om man lånar hundratals miljarder kan man helt ofinansierat satsa på en mängd olika saker, men detta skulle sätta Sverige i ett läge som det vore helt oansvarigt att sätta landet i. Därför är det glädjande att se att det också finns seriösa delar av oppositionen som inte jobbar på det sättet. Både Socialdemokraterna och Centerpartiet har ju ändå lagt rimliga budgetar där de har utgått från verkligheten. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har nu i opposition helt och hållet släppt verkligheten, och det tycker jag är beklagligt.

Jag talar om att låna oändligt mycket pengar, skuldsätta landet och trycka på inflationen. Om man tog de lån som Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ta skulle det påverka räntorna för vanliga hushåll med säkert flera procentenheter.

Med detta sagt: Före valet samarbetade Moderaterna och Vänsterpartiet för att satsa på äldreomsorg, sjukvård och mycket annat. Efter valet har Moderaterna tillsammans med regeringspartierna fortsatt att satsa på välfärden. Vi gör historiskt stora satsningar det här året på just välfärden, för det behövs mer resurser i skolan och i sjukvården. Man kan alltid hävda att det behövs ännu mer resurser, och det är säkert sant. Att hävda att det inte är på det sätt som jag har beskrivit är dock direkt felaktigt, fru talman.

Dessa satsningar görs just nu. Däremot har inte regeringspartierna - och inte heller hela oppositionen - gått med på alla Vänsterpartiets förslag om allt från prisregleringar till pristak. Detta är reformer som vi känner igen från andra typer av länder. Det är reformer som enligt ledande nationalekonomer aldrig har fungerat någonstans. Detta ska Sverige inte experimentera med.

Däremot ska vi se till att konkurrensen fungerar och säkerställa resurser till välfärden. Så tar vi oss igenom den här krisen, fru talman.


Anf. 6 Mikael Damberg (S)

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land, och denna debatt hålls när vårt land är som allra vackrast. Sommaren står för dörren, syrenerna blommar och livet har återvänt till gator och torg. Sommaren är vanligtvis något att längta till. Det finns mer tid för nära och kära och tid att se nya platser, komma ut i naturen eller bara koppla av.

Men denna sommar ser ut att bli den tuffaste på länge för många. Inflationen har plågat vårt land i mer än ett år. Vi har haft den snabbaste ökningen av matpriserna sedan 1950-talet. Boendekostnaderna har slagit i taket när elpriserna skenat och boräntorna flerdubblats på mycket kort tid. Svenska löntagare har förlorat tio års reallöneökningar. Andelen hushåll som lever i ekonomisk utsatthet och inte har råd med det mest basala har ökat för första gången på många år. Ensamstående mammor är särskilt utsatta.

Även om inflationen ser ut att ha toppat både i Sverige och internationellt ser utvecklingen i den reala ekonomin dyster ut. Sveriges bnp sjunker, och vi blir fattigare. Faktum är att Sverige också går mot en fullskalig vårdkris om inget görs då regionerna ska klara av att parera de största underskotten under hela 2000-talet. Meteorologerna varnar för extremväder i sommar med torka och skogsbränder.

Fru talman! Gängkriminaliteten med dess hänsynslösa våld plågar vårt land. Den senaste tiden har vi sett hur gängvåldet har eskalerat, hur skjutningarna blir alltmer hänsynslösa och hur gängen rekryterar allt yngre killar. Samtidigt står våra barn och unga inför ett sommarlov som kommer att präglas av kostnadskrisen, där kommunen kanske har tvingats skära ned på fritidsverksamheter och inte har råd att anställa tillräckligt många fältassistenter och trygga vuxna som finns på gator och torg. Sammantaget riskerar detta att bli en rekryteringsfest för gängen.

Kostnadskrisen slår med full kraft mot sjukvården. Av 21 sjukvårdsregioner budgeterade 17 för underskott i år, och flera till har sagt att det blir underskott i år. Inför 2024 väntas underskotten växa ytterligare, och vi ser redan hur sjukvårdsregioner vidtar åtgärder för att möta krisen. De gör allt de kan för att skydda sjukvården. De skär ned eller ökar taxorna i kollektivtrafiken. I första hand sägs administrativ personal upp, men vi vet vilka som står på tur. Det är undersköterskorna och sedan sjuksköterskor, för när regionerna ska hämta in miljarder i underskott kommer det att märkas i sjukvården. I slutändan blir det patienterna och de anställda som får betala priset genom längre vårdköer och tuffare arbetsmiljö.

Fru talman! Sammantaget befinner sig Sverige i ett historiskt svårt ekonomiskt läge. Vad gör då regeringen för att möta krisen? Nästan ingenting. I tuffa tider krävs ett ledarskap som orkar prioritera och ta tuffa beslut. I stället har vi en regering som har satt sig på läktaren. Vi har krävt att regeringen återkommer med besked innan midsommar om statsbidragen till välfärden för 2024. Nu är det tre dagar kvar, och jag vill ge finansministern en sista chans att ge ett tydligt besked. Hur mycket kommer regeringen att satsa på välfärden i höstens budget? Sverigedemokraterna och regeringen måste orka prioritera välfärdsfrågan. Annars riskerar vi att se hur elevassistenter, undersköterskor och sjuksköterskor sägs upp helt i onödan. Ansvaret för välfärdskrisen är hemkokt och faller tungt på regeringen.

Fru talman! I detta ekonomiska läge har vi socialdemokrater gjort vårt bästa för bidra med konstruktiva förslag som skulle göra verklig skillnad men också visa att det finns ett alternativ till Sverigedemokraternas och regeringens passiva politik. När regeringen i höstbudgeten, vid sidan av alla löftessvek, valde att inflationsskydda höginkomsttagarna och gå fram med en skattesänkning på 13 miljarder kronor visade vi hur vi kunde ha prioriterat i stället. Vi ville satsa dubbelt så mycket på att stötta välfärden, ge ett tillfälligt höjt barnbidrag och satsa på utbildning och arbetsmarknadspolitik.

I vårt förslag till vårändringsbudget gick vi fram med ytterligare stöd till barnfamiljer och ensamstående föräldrar samt en satsning på sommaraktiviteter med lunch för barn och ungdomar särskilt riktad till kommuner med socioekonomiska utmaningar. Vi visade också hur det skulle kunna finansieras.

Skillnaden i politiken handlar i grund och botten om hur vi tycker att samhället ska hantera kriser. I Socialdemokraternas Sverige möter vi svåra tider tillsammans, vi håller ihop och vi ser till att klyftorna inte ökar. Men regeringens politiska agenda och krishantering riskerar tvärtom att öka splittringen. I Sverigedemokraternas och Moderaternas Sverige får miljonärer elstöd samtidigt som ensamstående mammor har svårt att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn. I Sverigedemokraternas och Moderaternas Sverige lägger man dubbelt så mycket pengar på att inflationsskydda och sänka skatten för höginkomsttagare som man lägger på att stötta välfärden genom kostnadskrisen. Det duger inte.

Fru talman! Också utsikterna för svensk ekonomi är minst sagt dystra. Förra veckan presenterade OECD sin nya prognos, och återigen ligger Sverige i botten när det gäller tillväxtutsikt. Vi är ett av få länder där ekonomin krymper i år. I hela OECD ser bara Estland ut att få en sämre tillväxt än Sverige. Vi är också det land i Västeuropa som har sett de största tappen i reallöner, och inflationen är fortfarande betydligt högre än i våra nordiska grannländer.

Detta är något regeringen borde ta på största allvar, men i stället bedriver man en bakvänd krispolitik med nedskärningar på arbetsmarknadspolitik och utbildningsplatser. Regeringen valde att kapa kön till investeringsstödet för hyresbostäder samtidigt som vi står inför den värsta krisen i byggbranschen på länge. Faktum är att det nog inte har byggts så här få bostäder i Sverige sedan Ulf Kristersson senast satt i regeringen.

Fru talman! I dag debatterar vi riktlinjerna för den ekonomiska politiken, så jag tänker ta tillfället i akt att blicka framåt. Sveriges utvecklingspotential är egentligen enorm, men regeringen verkar sakna en riktning för Sverige. När det gäller tillväxtpolitiken sätter finansministern hela sin tilltro till en vällovlig produktivitetskommission som ska vara klar i oktober 2025 men tar inte ansvar för beslut som behöver fattas här och nu.

I Sverige pågår en grön industriell revolution med nyetablering av industrier i orter som i vissa fall präglats av utflyttning. Att ligga i framkant av den gröna omställningen är helt avgörande för Sveriges konkurrenskraft, men den nya högerregeringen har valt att slita av Sverige ledartröjan, sätta sig i baksätet och låta Sverigedemokraterna ratta klimatpolitiken. Regeringen konstaterar att näringslivet har blivit den nya miljörörelsen och verkar nöjd med det. Jag ser snarare hur näringslivet springer ifrån staten när det gäller både ansvar och ambition.

Regeringsunderlagets största parti vill gå så långt som till att riva vindkraftverk, och Sverige har för första gången på 20 år en regering som aktivt bidrar till att öka utsläppen.

Regeringens passivitet riskerar att få konsekvenser för lång tid framöver. Vi befinner oss just nu vid en avgörande tidpunkt för nyindustrialiseringen där företag står inför investeringsbeslut om etableringar och nya fabriker. Antingen hamnar investeringarna och jobben i Sverige - eller så hamnar de någon annanstans.

Fru talman! Sverige måste rustas för vår tids stora samhällsomvandlingar. Den gröna omställningen, AI och nya behandlingsmetoder och revolutionerande mediciner i vården innebär enorma möjligheter för välstånd i vårt land. Men det ställer också krav på samhällets förmåga att ställa om och se till att människor får möjlighet att vidareutbilda sig och ta jobb i en industri som utvecklas och behöver anställa.

Under förra året slöts ett helt historiskt omställningsavtal på svensk arbetsmarknad. Med det nya omställningsstudiestödet får Sverige kanske världens modernaste omställningsstöd. Fullt utbyggt kommer 40 000 människor om året att få möjlighet att med 80 procent av sin lön vidareutbilda sig mitt i arbetslivet. Men regeringen hedrar inte sin del av uppgörelsen. Man har valt att inte skjuta till de medel som krävs för att CSN ska klara sitt uppdrag, vilket innebär att de ansökningar som kommit in inte behandlas. På samma sätt riskeras parternas etableringsjobb, som skulle kunna bidra till att tusentals nyanlända och långtidsarbetslösa kommer i arbete.

Jag menar att det ytterst är finansministern som bär ansvaret för om avtalen inte fullföljs och för de konsekvenser detta får för kompetensförsörjning och produktivitet. Jag förväntar mig därför att finansministern och Moderaterna kliver fram och tar det fulla ansvaret för att trygga omställningsstudiestödet och etableringsjobben. De är viktiga pusselbitar för att bygga Sverige starkare.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1.

Jag vill också passa på att tacka kansliet och hela Riksdagsförvaltningen, som gör vårt arbete lättare, och givetvis alla ledamöter i finansutskottet för ett bra samarbete under året. Jag önskar er en fin sommar.

(Applåder)


Anf. 7 Edward Riedl (M)

Fru talman! Jag tänkte att det kanske var på sin plats att säga några saker efter Mikael Dambergs inledningsanförande. När man lyssnar till retoriken är den uppenbara frågan om det, förvisso mycket lägre, elstöd som den förra regeringen tog fram när Mikael Damberg var finansminister också gick till miljonärer. Eller var det bara riktat till dem som inte var miljonärer?

Av anförandet som Mikael Damberg håller när vi nu diskuterar vårbudgeten och vårpropositionen kan man nästan tro att Socialdemokraterna tillför en massa nya pengar nu under våren. Så är det ju inte. Det finns inte en enda krona mer till kommuner och regioner i den vårbudget som Socialdemokraterna lägger fram här. Det låter som att det skulle vara en massa nya pengar, men det är inte en enda krona mer till kommuner och regioner för att hantera detta.

När Socialdemokraterna i höstas faktiskt satsade något mer än vad regeringen gjorde - marginellt mer, men ändå - på kommuner och regioner ville de finansiera det genom att höja skatten för sjuksköterskor och barnmorskor och en miljon löntagare. Mikael Damberg glömde att berätta att de satsningar man ville göra skulle finansieras av bland annat dem som jobbar inom vården.

Sedan vill jag bara säga att de sämsta ekonomiska utsikterna för Sverige uppnåddes under Mikael Dambergs tid som finansminister. Förhoppningsvis kommer vi att kunna förändra det nu.


Anf. 8 Mikael Damberg (S)

Fru talman! När det gäller tillväxten kan man konstatera att Sverige hade en snabbare återtillväxt efter pandemin än många andra länder. Vi dippade också mindre än många andra länder. Därav kan man räkna ut att vi då något år efteråt inte har lika stor återhämtning som en del länder som hade en mycket sämre ekonomisk utveckling. Man måste alltså se det över tid.

Oavsett det är jag lite förvånad över att Edward Riedl tar replik om elstödet eftersom det väl är regeringens största löftessvek men också sjabbel i regeringsställning. Först lyckas man lura svenska folket att elstödet skulle komma på plats den 1 november; man stod och sa att man var helt överens om det. Man lovade ett väldigt frikostigt system i valrörelsen som man sedan inte genomförde i regeringsställning. Det blev väldigt försenat. Man satte inget tak på utbetalningarna till miljonärerna, vilket gjorde att det bland dem som fick mest utbetalningar fanns någon enskild person som fick 700 000 i elstöd, samtidigt som andra hade väldigt svårt att klara sin ekonomi. Det var först efter att vi och andra partier hade pressat regeringen att innefatta hela Sverige som också norra Sverige fick något elstöd över huvud taget. Kommunerna i norra Sverige har fortfarande inte fått något elstöd, medan södra Sverige har fått det.

Det finns så många misstag och så mycket sjabbel i hanteringen av elstödet som regeringen förtjänar kritik för. Min poäng är att det inte fanns några ambitioner från regeringen att sätta ett tak för elstödsutbetalningarna men att man inte har råd att förbättra för den ensamstående mamman, som vi vet har det absolut tuffast i samhället. Man har råd att avsätta 13 miljarder i skattesänkningar för dem som är riksdagsledamöter med 1 000 kronor i månaden, men man har inte råd att garantera välfärden tillräckliga resurser så att vi inte hade behövt ha den sjukvårdskris som vi har just nu eller besparingarna i skolan. Det är fel prioritering från Moderaterna.

(Applåder)


Anf. 9 Edward Riedl (M)

Fru talman! Låt mig börja i den totala avsaknaden av ödmjukhet inför de problem som Socialdemokraterna skapade under den förra mandatperioden. När man lyssnar på Mikael Damberg kan man tro att han inte hade någonting att göra med de problem vi har i dag. Faktum är att kärnkraften avvecklades av den förra regeringen, som Mikael Damberg satt i, och det skapade problemen och behovet av elstöd.

Den här regeringen har betalat ut elstöd som är flera gånger större än det elstöd som Socialdemokraterna tog fram förra mandatperioden. Det riktar sig också till företag.

I det här läget, när man har orsakat problemen genom att lägga ned kärnkraft och när man med de här höga elpriserna hade ett mindre elstöd som tog ännu längre tid att få på plats, står Mikael Damberg här med högt tonläge och pratar om att den här regeringen har sjabblat, när man själv har orsakat problemet som vi nu måste lösa. Det är en total avsaknad av självinsikt och ödmjukhet inför det man har gjort, fru talman. Det är provocerande.

Jag hoppas att ni som lyssnar på den här debatten faktiskt tar in vad Mikael Damberg säger här. Man har skapat problemen genom att lägga ned kärnkraften och betalade själv ut ett elstöd som var mycket lägre, och nu står man här och kritiserar den nya regeringen. Det är provocerande.

När det gäller den ekonomiska tillväxten var den lägst i hela Europeiska unionen under Mikael Dambergs tid som finansminister. Utsikterna ser fortsatt mörka ut, men det är ju på grund av de åtta år som den förra regeringen hade på sig. Vi kommer att vända detta.

När det gäller att säkerställa att de som har det allra mest tufft får stöd har den här regeringen gjort väldigt mycket vid årsskiftet och nu under våren. Jag får stanna där, för tiden tar slut.

(Applåder)


Anf. 10 Mikael Damberg (S)

Fru talman! Som av en händelse hann Moderaterna inte med att tala om dem som har det sämst ställt i Sverige. För man gör ju väldigt lite. Man förlänger ett stöd som vi införde under pandemin och justerar nivån. Man räknar upp garantipensionen som vi tog en strid med Moderaterna och Sverigedemokraterna om att höja före valet. Det var den sista politiska striden före valet, och den handlade om att vi kunde förbättra pensionerna för de pensionärer som har det sämst ställt med 1 000 kronor i månaden, framför allt många kvinnor som har jobbat ett helt yrkesliv till en väldigt låg lön. Tänk om de inte hade fått den garantipensionshöjningen, hur hade de klarat inflationen nu?

Jag svarade tidigare på diskussionen om tillväxt och pandemin. Sverige var ett av de länder som klarade pandemin bäst ekonomiskt. Det fanns problem med pandemihanteringen, men Sverige valde en balanserad linje där vi både tog ansvar för minskad smittspridning och såg till att inte minst välfärden hade de resurser som krävdes för att klara en pandemihantering. Det var otroligt viktigt när vi gick igenom pandemin. Det var också en av anledningarna till att Sverige hade en snabbare återhämtning efter pandemin och därmed sammantaget hade en bättre ekonomisk utveckling än de flesta andra länder, kopplat till just den ekonomiska krisen. Man kan ju lite grann jämföra krishanteringen under pandemin och den krishantering som regeringen försöker bedriva just nu.

Sedan var det som sades om kärnkraften fel, och jag behöver inte gå in på alla delar om detta. Men det är socialdemokratiska regeringar som har byggt svensk kärnkraft. Det är socialdemokratiska regeringar som alltid har tagit ansvar för energiförsörjningen i Sverige. Vi vet att det är grunden för den industri vi har i vårt land.

Förra året hade Sverige, trots de höga elpriserna, Europas lägsta elpriser. Vi hade den största exporten av el i hela EU. Det duger inte; vi måste göra mer. Därför föreslår vi ett nytt energipolitiskt mål om 60 nya terawatttimmar fossilfri el till 2030 - för att industrin ska kunna expandera och göra investeringarna i Sverige och inte någon annanstans. Men med Moderaternas samarbete med Sverigedemokraterna äventyras detta, för man driver inte på elektrifieringen och kommer inte att klara miljöomställningen.

(Applåder)


Anf. 11 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Att bekämpa inflationen är den enskilt viktigaste ekonomisk-politiska åtgärden i år, och troligen även under kommande år. Det är inflationen som gör att kommuner och regioner drabbas av kostnadsökningar, vilket påverkar välfärden, och det är inflationen som gör att den genomsnittliga löntagaren drabbas av reallöneminskningar för första gången på jag vet inte hur länge. Med hög inflation kommer även höga räntor. Då måste man hålla en åtminstone neutral inriktning på finanspolitiken.

En expansiv inriktning, det vill säga att man gasar på, öser på, ökar utgifterna och driver staten med stora underskott, hade i det här läget förvärrat och ökat inflationen och tvingat Sveriges riksbank till ännu större och fler räntehöjningar.

Vi i regeringsunderlaget menar att den ekonomiska politik som vi driver och de budgetpropositioner som vi lägger på riksdagens bord innebär just en neutral och inte en expansiv inriktning. Här ger såväl Riksbanken som Finanspolitiska rådet oss rätt.

Att det sedan är tråkigt är en helt annan sak. Jag vill väl också kompensera varenda individ, varenda kommun och vartenda företag som har drabbats av inflationen, krona för krona. Men det går inte, för då skapar vi ett större problem än det vi försöker lösa. Ibland måste man också göra saker som är tråkiga.

Det är faktiskt mer intressant än vad det låter, fru talman, därför att alla Tidöpartier står bakom detta grundläggande resonemang. Kan detsamma sägas om oppositionens fyra partier? Det var en retorisk fråga. Svaret är nej; det spretar något oerhört.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill driva staten med gigantiska budgetunderskott och skuldsätta oss med 200 eller nästan 300 miljarder kronor under denna budgetperiod. Vad skulle hända med inflationen och räntan då? Det är en giftig cocktail som de håller på och blandar ihop på den sidan av politiken.

Fru talman! Om man accepterar detta resonemang, hur tråkigt det än låter, förstår man att vi inte kan göra allt och definitivt inte göra allt samtidigt. Man förstår också att det verkligen förstärker behovet av att prioritera och helst prioritera rätt.

Det som vi i regeringsunderlaget prioriterar framgår tydligt av såväl den senaste budgetpropositionen som den ekonomiska vårpropositionen. Det handlar om att värna de ekonomiskt mest utsatta grupperna, som har drabbats allra hårdast av inflationen, och det handlar om inre och yttre säkerhet.

Tidöpartierna har drivit igenom ett flertal reformer och förslag för att stärka ekonomiskt utsatta grupper. Vi har stärkt arbetslöshetsförsäkringen. Vi har stärkt garantipensionen. Vi har stärkt bostadsbidraget, och vi har gjort det billigare att tanka bilen för en genomsnittlig barnfamilj.

Fru talman! Detta är konkreta exempel. Det finns givetvis fler, men det är konkreta exempel på hur Tidöpartierna har stärkt köpkraften för de hushåll som har drabbats allra mest av inflationen.

Vi sköt till 12 miljarder kronor till kommunsektorn i nuvarande års budget, men staten kan eller ska inte göra allt. Kommunerna behöver också prioritera. Det är alltså inte tid för några extravaganser eller lyxprojekt. Det är möjligt att man gör sig impopulär genom att säga detta, men ändå: Fokusera på kärnverksamheten! Hellre bra mat till skoleleverna än kommunala badhus. Hellre hög kvalitet på äldreboendena än kommunanställda kommunikatörer. Det handlar om förskola, skola och äldreomsorg. Fokusera på kärnuppgiften!

Det ska sägas att de flesta kommuner gör ett oerhört starkt och bra jobb, men det finns tyvärr exempel på motsatsen också.

Fru talman! I sammanhanget extravaganta projekt vill jag nämna Stålverk 80. Det var ett tag sedan. Jag var liten då, liten och söt kanske. När det gäller Stålverk 80 tryckte Socialdemokraterna in miljard efter miljard av skattepengar i vad som senare skulle visa sig vara ett dödfött projekt. Och nu är vi där igen, men nu heter det inte Stålverk 80 längre utan Hybrit.

Det är ett hallelujah moment som aldrig förr. Då blir jag orolig och backar ett par steg. Det är miljarder av skattebetalarnas pengar som går genom skattebetalarnas myndigheter, genom skattebetalarnas regering och även genom skattebetalarnas aktiebolag, det vill säga LKAB, SSAB och Vattenfall.

Det är inte en enda krona av privat riskvilligt kapital som vill närma sig projektet, utan det är bara skattepengar som investeras. Vi som är skattebetalare har inte ens tillfrågats. Jag befarar mycket starkt att alla de skattepengar som nu trycks in i projektet kommer att sluta på samma sätt som det en gång gjorde för Stålverk 80, det vill säga med en gigantisk förlust av skattebetalarnas pengar. Hybrit kommer inte att bli kommersiellt lönsamt. Och ni ska inte leka riskkapitalister för svenska folkets skattepengar.

Fru talman! Jag nämnde också inre och yttre säkerhet. Det handlar om hur staten ska kunna återupprätta våldsmonopolet inom rikets gränser och om hur staten ska kunna freda dessa gränser. Det är en lång resa som har börjat nu, och det finns enormt mycket som behöver göras: fler poliser, mer befogenheter för dessa poliser, fler åklagare och längre straff.

Det handlar om en enorm utveckling av kriminalvården: 16 stora och helt nya anstalter är det bedömda behovet som är ett resultat av Tidöpartiernas brottsbekämpande politik. Från den ekonomiska horisonten kommer vi att svara upp mot de behov av resursförstärkningar som har uppenbarat sig. Efter åtta år av socialdemokratiskt styre är dessa behov angränsande till det oändliga.

Fru talman! När jag gjorde lumpen, vilket börjar bli ett tag sedan nu, förstod vi givetvis vem som var den presumtiva fienden, även om det inte sades rätt ut, och vad det egentligen var som vi lärde oss och övade på. Men det skarpa utövandet efter all denna övning, det vill säga att med extremt höga våldsnivåer bringa andra människor om livet, kändes väldigt avlägset. Det var vi såklart glada för.

Då kändes det avlägset, men i dag känns det tyvärr mindre avlägset. Varje dag fortsätter vi med upprustningen av Försvarsmakten så att vi inte ska behöva hamna i det där skarpa läget, alltså när övningen övergår till en skarp insats.

Vi har sett hur rysk trupp har betett sig i den självständiga och suveräna staten Ukraina. Det är etnisk rensning, det är våldtäkt, det är plundring, det är krigsbrott, det är ren terrorism och det är tortyr.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Efter mina ganska sorgliga ord vill jag ändå, likt tidigare talare, passa på att önska finansutskottets utmärkta kansli, finansutskottets ledamöter och givetvis även talmannen och talmanspresidiet en trevlig sommar. Jag vill rikta ett särskilt tack till finansutskottets ordförande, som har hållit koll på oss så att sammanträdena inte har ballat ur fullständigt. Jag önskar dig och din dotter en trevlig sommar, Edward Riedl.

(Applåder)


Anf. 12 Ali Esbati (V)

Fru talman! Sverigedemokraterna har sedan i höstas uppvisat en rätt imponerande förmåga att systematiskt göra annat än det som de förespeglade väljarna i valet. Då gjorde de ett stort nummer av att de ville stärka pensionerna, men i de budgetar de har förhandlat fram finns ingenting av detta över huvud taget. För de pensionärer som har behov av äldreomsorg bjuder Sverigedemokraterna i stället på nedskärningar när sänkta skatter för inkomsttagare prioriteras framför att trygga kommunernas ekonomi.

Inför valet mellan bostadsägarens ekonomi och bankdirektörernas vinstmarginaler ställer Sverigedemokraterna sig på bankdirektörernas sida. Detta visade man i ställningstagandet gällande de direktiv för SBAB som togs upp häromveckan.

Ledande sverigedemokrater fantiserar om att tågpersonal ska göra honnör för dem som räddare av nationen, men Oscar Sjöstedt har inget problem med att svenska samhällsfastigheter tumlar runt hos spekulanter och kan hamna i kinesisk eller saudisk ägo. Att skolkoncerner kan röna samma öde är inte bara okej för Sverigedemokraterna utan ett viktigt skäl till att Oscar Sjöstedt är där han är.

Sverigedemokraterna har svikit sådant som de gett uttryck för gällande sjukförsäkringen, där man nu ska utreda försämringar för långtidssjuka i stället för förbättringar, och gällande tågunderhållet, där man nu vacklar bort från tidigare löften om starkare statlig samordning.

För oss som följt Sverigedemokraterna ett tag kommer detta egentligen inte som någon överraskning. Men jag tror att detta sätt att bete sig och tala med dubbla tungor kan vara en överraskning för många väljare.

Då vill jag hjälpa Oscar Sjöstedt lite grann att få berätta för fattigpensionärer, småhusägare och bekymrade föräldrar till skolbarn varför han och hans parti är mer intresserade av att stå på bankdirektörernas och skolbolagsprofitörernas sida när det kommer till kritan.


Anf. 13 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Det var mycket, och jag får se om jag snappade upp allting. Ali Esbati inledde med pensionerna. Jag tror att vi har haft ett replikskifte tidigare om det. Mitt svar är detsamma nu, och det är att Sverigedemokraterna inte sitter i Pensionsgruppen. Förhoppningsvis kommer det att kunna ändras, och förhoppningsvis kommer det att kunna ändras inom en ganska snar framtid. Ska vi driva igenom olika typer av reformer i pensionssystemet kommer de att behöva passera Pensionsgruppen på ett eller annat sätt.

Jag hoppas att vi får en inbjudan dit i närtid. Vi kommer i så fall att tacka ja till en sådan inbjudan, och vi kommer att komma med konstruktiva, realistiska och genomförbara förslag när vi väl är inne i Pensionsgruppen. Just nu sitter Sverigedemokraterna alltså inte i Pensionsgruppen.

Vi har inte skurit ned på äldreomsorgen. Tvärtom, som jag var inne på i mitt anförande. Vi sköt till 12 miljarder kronor i årets budget. Det är stora tillskott. Mycket av dessa pengar kommer att sippra ned exempelvis till äldreomsorgen, men såklart inte alla 12 miljarder kronor eftersom det finns behov även i förskolan, skolan och vården. Men en stor del av dessa pengar kommer att sippra ned till äldreomsorgen. Och det är alltså ett tillskott och inte någon nedskärning.

Ledamoten Esbati var inne på SBAB. Vänsterpartiet har lagt fram ett förslag som inte fick majoritet i utskottet. Anledningen till det var att det inte är ett genomförbart och realistiskt förslag. Sedan skulle vi kanske ha en diskussion om staten över huvud taget ska äga en bank. Det är jag inte helt övertygad om. Men det får bli en annan diskussion.

När det gäller samhällsfastigheter har Fortifikationsverket fått i uppgift att inventera vilka samhällsfastigheter som är säkerhetsklassade, just för att de inte ska hamna hos kineserna eller någon annanstans. Det finns också en proposition om detta som ligger på riksdagens bord och som hanteras av justitieutskottet.


Anf. 14 Ali Esbati (V)

Fru talman! Det stämmer att jag tog upp mycket. Det beror på att det är mycket som Sverigedemokraterna har varit med och gjort och som står i strid mot eller i kontrast mot det som de förespeglade väljarna i valet.

Jag ser ett mönster här som är väldigt tydligt. I valet gav Sverigedemokraterna sken av att stå på vanligt folks sida när det gäller hur vardagsekonomin ska gå ihop och när det gäller vad det är som är problemet i vanligt folks vardag.

När Sverigedemokraterna väl sitter och bestämmer över budgetarna är det helt andra saker som prioriteras, och det är att stå på de mäktigas och besuttnas sida rakt igenom på varenda punkt. I varje fråga som kommer upp där det finns prioriteringar och vägval att göra väljer Sverigedemokraterna otroligt tydligt sida, och det är inte vanligt folks sida.

Nu ska det sippra ned pengar till äldreomsorgen. Oscar Sjöstedt hävdar att det är satsningar som görs. Det är samma nominella summa som tidigare. Det innebär, som jag tror att Oscar Sjöstedt egentligen känner till, att det inte följer med utvecklingen, inte ens när det kommer till att hålla samma personaltäthet som tidigare, utan det är nedskärningar. Dessa nedskärningar är inte teoretiska, utan de pågår hela tiden i alla kommuner och regioner i Sverige. Ansvaret vältras över från staten, som sitter på pengarna, till kommunerna och regionerna som inte har någon möjlighet att lösa dessa problem, oavsett färg på styret. Kommunerna och regionerna kan göra olika prioriteringar, men det går inte att trolla.

Det som ändå blir Oscar Sjöstedts besked är att man ska vänta på att några pengar sipprar ned och i övrigt hitta på någonting annat. Men det finns pengar i Oscar Sjöstedts budget till att sänka skatterna för de rikaste och till att stå fast vid att Sverigedemokraterna står på de besuttnas sida. Det är detta som är poängen här, och jag hör att Oscar Sjöstedt inte vill kommentera den.


Anf. 15 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Man behöver inte vänta, för dessa pengar har redan gått in i det kommunalekonomiska utjämningssystemet.

Sippra ned var kanske fel uttryck. Men pengarna landar ute i landets olika kommuner och regioner. Sedan är det kommunerna själva som disponerar pengarna. Det är kanske någon kommun som hypotetiskt inte vill satsa en enda krona på äldreomsorgen, även om jag inte tror det, och någon annan kommun som känner att man behöver satsa väldigt mycket. Det är detta jag menar. Det är inte finansministern eller jag själv för den delen som sitter och bestämmer vad varje enskild kommun ska göra med dessa tillskott.

Men man kan rimligen inte kalla ett tillskott på 12 miljarder kronor för en nedskärning, fru talman. Någonstans får det ändå vara lite rim och reson och balans.

Vi har vidtagit ett flertal åtgärder. Varför driver vi på så hårt för ytterligare skattesänkningar på drivmedel och bränsle? Det är för att vanliga barnfamiljer ska ha råd att tanka bilen. Det har ingenting med några direktörer här eller där att göra. Det handlar om vanligt folk. Elstöd gick ut till vanligt folk. Vi såg till att det gick till vanligt folk även norr om Dalälven, till elprisområde 1 och elprisområde 2, vilket annars inte hade varit fallet.

Sedan är vi tillbaka på detta med 1 miljon löntagare som skulle ha fått höjd skatt med Vänsterpartiets budgetpolitik. Där hittar vi barnmorskor, poliser och andra ganska vanliga yrkesgrupper. Ali Esbati vill alltså gå fram med en ordentlig skattehöjning för helt vanliga löntagargrupper. 1 miljon individer hade berörts av det.


Anf. 16 Mikael Damberg (S)

Fru talman! Jag hade tänkt ställa min fråga om just välfärden. Jag tycker att Ali Esbatis replikskifte med Oscar Sjöstedt ändå var belysande. Det verkar som att Oscar Sjöstedt fortfarande tror att det är en massa extrapengar som sipprar ned till kommuner och regioner. Då skulle inte i princip varenda sjukvårdsregion gå med underskott. Då skulle vi inte tala om besparingar i äldreomsorgen och i fritidsverksamheten i skolan i kommun efter kommun, om det damp ned en massa resurser från staten som kommunerna kan sitta och fördela och göra satsningar med. Det är inte så verkligheten ser ut.

Det är väl ändå basalt att förstå att vi lever i en inflationsekonomi där kostnadsökningarna slår också mot kommunerna? Genom att göra andra prioriteringar prioriterar regeringen inte välfärden. Regeringen valde i stället en skattesänkning som Oscar Sjöstedt står här och försvarar. Då hamnar sjukvården och skolan i dessa bekymmer. Det är verkligheten.

Här verkar verkligheten inte ha spökat riktigt än för Oscar Sjöstedt. Men det är detta som är verkligheten i kommunerna som måste hantera den budget som Oscar Sjöstedt har varit med om att driva igenom. Det är ett politiskt val som han har gjort genom att på denna punkt svika de anställda i äldreomsorgen och i sjukvården. Ni talade i opposition så mycket om att ni skulle stå på samma sida som de. Arbetsvillkoren för kvinnorna i vården var jätteviktiga. Var är de nu? Nu möts de av besparingar för att regeringen inte klarar av att göra de satsningar som krävs för att upprätthålla välfärdskvaliteten i skolan och i sjukvården.

Min andra replik kommer att handla om ifall Oscar Sjöstedt förstår vilken osäkerhet han skapar i svenskt näringsliv. Han har talat om att montera ned vindkraftsparker i Sverige. Det är väl en sak. Nu står han och är emot det teknikskifte som svensk stålindustri står inför. Detta handlar om ifall stålet ska förädlas i Sverige eller om det ska göras i andra länder. Det är miljardinvesteringar som står på spel, och det är tusentals jobb i Sverige som står på spel. Förstår Oscar Sjöstedt vad han säger?

(Applåder)


Anf. 17 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Det handlar om 12 miljarder kronor i tillskott till landets kommuner och regioner. Hade vi satsat 20 miljarder kronor hade Mikael Damberg stått här och sagt att det inte räcker utan att vi måste satsa 21 miljarder kronor. Hade vi satsat 30 miljarder kronor hade Mikael Damberg sagt att det inte räcker utan att vi måste satsa ännu mer. Han hade aldrig varit nöjd. Och alla, inklusive kommuner och regioner, hushåll, företag och offentlig verksamhet, drabbas givetvis av inflationen. Alla tvingas till tuffare prioriteringar. Min poäng i talarstolen alldeles nyss var att även staten behöver prioritera tuffare, primärt då på utgiftssidan.

Innan vi sätter igång arbetet riktigt skarpt med höstbudgeten - budgetpropositionen - kommer det att komma fler prognoser. Och beroende på hur dessa prognoser ser ut kommer de att styra vilka ytterligare tillskott till just kommuner och regioner som vi behöver besluta om.

Om det visar sig att prognoserna är väldigt bra, att det ser väldigt optimistiskt och glädjande ut och att inflationen faller tillbaka till normala nivåer kommer i alla fall jag att bedöma att behovet av ytterligare tillskott är lägre. Om det visar sig att höginflationsekonomin ligger kvar och kanske till och med förvärras påverkar det givetvis behoven i den andra riktningen. Så är det såklart.

Det kommer som sagt att komma ytterligare prognoser innan vi fattar beslut om budgetpropositionen senare i höst.

Jag har inga synpunkter på hur man tillverkar stål. Det var inte poängen. Min synpunkt är att det inte är en enda krona av privat riskvilligt kapital. När man har en affärsverksamhet eller en affärsidé säger man normalt sett: "Titta! Jag har en affärsidé och vill sparka igång ett företag. Är det någon som vill komma och hjälpa mig att investera i företaget?" Därefter är man good to go.

Min poäng är att det i detta fall är skattepengar som vi riskutsätter. Jag har ingenting emot teknikutveckling, utan jag värnar skattebetalarnas pengar.


Anf. 18 Mikael Damberg (S)

Fru talman! SSAB är ett privat företag som jobbar i global konkurrens och som ser att kunderna kommer att vilja ha högkvalitativt stål. Man kommer inte att kunna konkurrera på världsmarknaden med gammal teknik.

Det är inte bara Hybrit som prövar att jobba med denna teknik för att göra ett teknikskifte. I H2 Green Steel är det bara privata aktörer som gör en investering. Varför gör de det? Jo, för att de ser att de inte kommer att kunna konkurrera på världsmarknaden med den gamla tekniken där man använder väldigt mycket kol i processen för att tillverka stål.

Näringslivet har därför gjort bedömningen att skiftet måste ske. Det avgörande nu är att vi gör rätt vägval i Sverige så att vi fortsätter ligga i framkant av den gröna omställningen. Det är det som driver investeringarna och de nya jobben i Sverige.

Nu kom dock beskedet att Sverigedemokraterna inte bara ska försöka bromsa utbyggnaden av vindkraft, som är hela förutsättningen för den gröna omställningen i Sverige, utan att de också ska stoppa teknikskiftet i stålindustrin. Det är ett jätteallvarligt uttalande från det största partiet i regeringskonstellationen.

Detta äventyrar jobb och investeringar i Sverige och skapar en enorm osäkerhet. Risken är stor att en del av de investeringar som har planerats i Sverige i stället hamnar i Finland, USA eller Tyskland, eftersom dessa länder är på tå för att driva den gröna omställningen och positionera sina länder i den.

Ska vi bara ta upp järnmalm ur gruvorna och exportera den till andra länder? Eller ska vi förädla produkterna i Sverige och bygga framtidens industri i vårt land? Det är vad frågan handlar om. Tyvärr har Sverigedemokraterna hamnat på fel sida i frågan, för att de vill göra klimatpolitik till ett nytt kulturkrig i svensk politik. Det har svensk industri inte råd med.

(Applåder)


Anf. 19 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Staten är väl ändå den största ägaren i SSAB? I LKAB äger man 100 procent av aktierna, och i Vattenfall äger man också 100 procent av aktierna. Det här är skattebetalarnas pengar, och det var min poäng. Det är skattebetalarnas aktiebolag.

Det är Mikael Damberg som måste förklara varifrån alla dessa terawattimmar ska komma för att projektet ska vara möjligt. Skjut inte budbäraren! Jag är bara budbärare här, fru talman. Jag konstaterade att de terawattimmar som hade fordrats för att projektet skulle möjliggöras inte finns. Det är inte mitt fel. Var ska vi hitta dem? Varifrån ska de komma? Vi måste få en förklaring till det först.

Sedan stämmer det inte när det gäller H2 Green Steel. Det har gång på gång anslagits pengar från regeringens myndigheter Vinnova, Tillväxtverket och Energimyndigheten. Jag hade trott på projektet om det skett på kommersiella grunder med privat riskvilligt kapital, men inte en enda privat investerare vill skjuta in pengar i det. Då borde man backa ett steg och säga: Ojdå, varför är det på det sättet? Varför vill ingen privat investerare satsa en enda krona här? Är det för att riskerna med projektet är så pass höga? Är det för att det är orealistiskt? Ja, troligen är det så.

Skjut inte budbäraren! Jag pekar bara på problemen. Terawattimmarna finns inte, oavsett om det är 70 eller 100. De hade behövt finnas för att detta skulle vara realistiskt och genomförbart, men det gör de inte.


Anf. 20 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Detta område har varit uppe förut, men Sverigedemokraterna säger ju sig vara ett parti som prioriterar välfärden. Det kunde man höra i Oscar Sjöstedts anförande. Nu sitter man för första gången och bestämmer tillsammans med regeringen. Då är det upp till bevis. Vad vi sett så här långt imponerar inte.

Man gick fram med en höstbudget som innehöll skattesänkningar för höginkomsttagare samtidigt som välfärden sattes på svältkur. Det är klassisk högerpolitik och alltså också Sverigedemokraternas.

Sveriges Kommuner och Regioner har inför kommande höstbudget bett om klara besked om nästa års statsbidrag, men det får de inte. Regeringen vill nämligen kunna sänka skatten nästa år, uppenbarligen med Sverigedemokraternas goda minne. Man har dessutom remitterat förslag om att specifikt sänka skatten för höginkomsttagare.

Jag skulle vilja fråga Oscar Sjöstedt hur ett parti som säger sig stå upp för välfärden kan gå med på att lägga fram skattesänkningar för rika i stället för att komma med besked om mer pengar till välfärden.


Anf. 21 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Det är jätteintressant att Janine Alm Ericson vet mer än vad jag vet om vad vi kommer att gå fram med i höstbudgeten. Den är vi ju inte klara med. I de budgetförhandlingar som vi ska ha fram mot slutet av sommaren kommer jag och Sverigedemokraterna att driva på för skattelättnader på primärt el och bränsle. Jag tror att det är en klok åtgärd som även får en dämpande effekt på inflationen. Det är vad jag och Sverigedemokraterna kommer att göra. Ingen vet än var vi landar, förutom Janine Alm Ericson som tydligen redan vet det. Det är helt fantastiskt. Hur har det gått till?

Förra hösten sköt vi till 12 miljarder kronor till kommuner och regioner för att stärka välfärden. Vilket behov av ytterligare tillskott som kommer att finnas i höst kommer att avgöras av de prognoser som vi först vill ta del av innan vi beslutar om höstbudgeten.

Om läget är ungefär som nu med fortsatt hög inflation och konjunkturen därefter finns det självklart större behov av ytterligare tillskott. I ett glädjescenario där inflationen faller tillbaka till mer normala nivåer, målnivåerna, minskar behovet av ytterligare tillskott till kommunerna.


Anf. 22 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Nej, jag vet naturligtvis inte hur debatten går. Det jag däremot vet är att ni har skrivit ett skatte-pm om sänkningar av skatten för rika, men ni har inte lämnat besked till kommuner och regioner om hur mycket pengar de kan planera för.

Det är det som är grejen. De bad för flera veckor sedan, inför vårbudgetpropositionen, att få besked. De behöver redan nu planera sin verksamhet. Om de inte får något tillskott måste de dra ned. Det kommer att gå ut över vanligt folk i hela Sverige.

Det kan inte vara roligt för dem som har röstat på Sverigedemokraterna i tron om att de skulle stå upp för välfärden att nu se hur Oscar Sjöstedt och Sverigedemokraterna agerar när de för första gången har reellt inflytande över den förda politiken.

Det hjälper inte att säga att kommunerna ska satsa på kärnverksamheten när man sedan inte skjuter till de resurser som behövs. Om det inte ens finns pengar till det som är kärnan - vården, omsorgen om våra äldre och en bra skolgång för våra barn - kan man inte satsa ur tomma intet. Regeringen hade behövt komma med besked, och det för länge sedan.

Jag märker att Oscar Sjöstedt inte svarar på frågan. Det var därför jag ställde den, trots att Ali Esbati och Mikael Damberg redan hade gjort det. Jag ska därför ställa den igen och vara lite tydligare: Vad är viktigast för er i kommande förhandlingar? Är det skattesänkningarna eller välfärden?


Anf. 23 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Det är lite märkligt ändå att det förs en debatt om att vi inte har kommit med besked. När brukar det komma besked? Brukar höstbudgeten vara klar i mitten av juni? Så är det ju inte.

Jag har full respekt för att de som sitter och planerar vill ha besked så tidigt som möjligt. Det gäller bland annat kommunerna, men hela samhället påverkas givetvis av budgetpropositionen. Men det hör väl inte till vanligheten att höstbudgeten är klar redan i mitten av juni? Det har väl aldrig hänt? Vi är inte färdiga med höstbudgeten, och därför har jag inget besked som är siffersatt. Men det är ingenting som är out of the ordinary eller konstigt på något sätt.

Behoven kommer att visa sig i de prognoser vi kommer att ta del av. Sedan får vi se hur mycket mer pengar vi behöver tillskjuta till kommuner och regioner. Men någon siffra kan jag inte nämna i nuläget. Det är som det brukar vara; vi är i mitten av juni.

När det gäller skattesänkningar är jag ganska kräsen. Jag tror att det läge som vi nu befinner oss i med den höga inflationen gör att vi behöver prioritera även inom skattesänkningar. Jag tror inte att det är läge för några stora inkomstskattesänkningar. Jag tror att det är läge för att sänka skatten på insatsvaror, typ el och bränsle. Det gynnas både hushållen och företagen av. Då får vi ned kostnaderna i producentledet, så att företagen kan sänka sina kostnader. Då får vi även ned kostnaderna i konsumentledet, och inflationen faller tillbaka. Jag tror att det är klok ekonomisk politik att sänka skatterna på insatsvaror, typ el och bränsle, och inte inkomstskatterna.


Anf. 24 Martin Ådahl (C)

Fru talman och Oscar Sjöstedt! Nu hoppas jag att alla de väljare som av misstag råkade rösta på Sverigedemokraterna i Norrbottens län och Västerbottens län - där det valdes in ledamöter som i vissa fall inte ens varit i Västerbotten - lyssnar på det här replikskiftet väldigt noga. Oscar Sjöstedt har i något slags allmän utläggning - populistisk som vanligt, vilket SD är experter på - angripit det största projekt som hela Norrland nu satsar på, säkert även SD:s representanter i kommunerna i norra Sverige. Titta på Edward Riedl från Västerbotten, som sitter här i kammaren och säkert skruvar på sig. Titta på finansministern, som står bakom Oscar Sjöstedt och säkert skruvar på sig. Hon har just varit på en stor klimatkonferens, där man har lovat industrin mer vindkraft och en stor satsning på det som hela världen nu riktar sina blickar mot: det fossilfria stålet i Norrland.

Jag har en liten upplysning till Oscar Sjöstedt, som har sitt lilla Stockholmsperspektiv. Det görs privata investeringar på tiotals miljarder i H2 Green Steel i Boden. Det är hela Sveriges stolthet. Åk gärna upp dit! Jag ska ge en referens, så att du förstår hur stort det är. Det område där man ska bygga är stort som Kungsholmen. Man ska ha 140 meter höga torn för att skapa det fossilfria stålet. Allt det är ni nu beredda att sänka.

Jag vill ställa en till fråga; det var egentligen den ursprungliga frågan. Vet Oscar Sjöstedt vad priset på mjölk är? Då menar jag inte butikspriset, utan det pris som Sveriges bönder får för mjölk just nu.


Anf. 25 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Nej, det vet jag faktiskt inte, vill jag vara ärlig och säga. Det skulle jag jättegärna vilja bli upplyst om.

Nu måste vi hålla vissa saker isär. Tekniken bakom fossilfritt stål är jättehäftig. Det är inte det vi pratar om. Men kanske borde även Centerpartiet rygga tillbaka när vi har tre aktiebolag involverade, varav två är helt statligt ägda och ett har staten som största ägare, och regeringens myndigheter skickar ut pengar i olika typer av bidrag till det här projektet. Det är våra skattepengar - mina, Martins och alla andras.

Det finns inte privata investerare i Hybrit. Och varför gör det inte det? Vi diskuterar alltså inte att det här på något sätt skulle vara en dålig teknik. Tekniken är ju superhäftig. Det är det faktum att det bara är skattebetalarnas pengar som ligger bakom detta som gör mig orolig. Om detta nu verkligen på riktigt är ett hallelujah moment, som kommer att förändra allting och vara så bra, borde inte i så fall i en fungerande marknadsekonomi privata investerare ösa pengar över projektet, så att vi inte behövde gå in med skattepengar?

Jag vill ställa samma fråga till Martin Ådahl som jag ställde till Mikael Damberg. Det var i min andra replik till honom, så han hade ingen möjlighet att svara på frågan. Det handlar om en "liten detalj": Varifrån ska alla dessa terawattimmar komma?


Anf. 26 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Jag hoppas att alla som satsar på det här, de samhällen och regioner som lägger all kraft för att bidra, hörde vad Oscar Sjöstedt sa. Nu snackar SD ned Norrland. Nu snackar SD ned svensk grön industrialisering. Det som SD upprepar i sin populistiska okunnighet är inte sant. Tiotals miljarder kronor satsas av internationella investerare på Sverige. Var stolt över Sverige, Oscar Sjöstedt! Var stolt över Norrland, Oscar Sjöstedt! Snacka inte ned det!

Bönderna har ni glömt. I butiken kostar mjölken 13-15 kronor. Det tror jag att även du vet, Oscar Sjöstedt. Men bönderna får i dag med de senaste avräkningspriserna 5,50-5,60. Det är en oerhörd kris just nu på grund av torkan. Sommaren ser ut att bli värre än 2018. Då behöver bönderna besked om vad vi gör för deras långsiktiga konkurrenskraft. Det räcker inte att bara säga att man förlänger den nedsättning för dieseln som vi i Centerpartiet drev igenom. Det gäller att ha ett långsiktigt jordbruksavdrag. Man behöver sätta igång i dag, så att garantierna finns där, så att svenska bönder inte går i konkurs i den här klimatkrisen, så att det finns ett gruppundantag och så att pengarna inte delas ut någon gång nästa år när allt är över.

Varför är SD så intresserade av att stoppa saker i Norrland och så ointresserade av bönderna? Jag hörde ingenting från Oscar Sjöstedt om svensk landsbygd och den djupa krisen för svenska bönder. Nu är tydligen valet helt glömt. Nu är alla löften och alla fina ord om Sveriges bönder borta.


Anf. 27 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Nu tar Martin Ådahl i så att han spricker. Min oro är genuin och befogad. Det jag sa i mitt huvudanförande och i tidigare replikskiften, fru talman, är att jag befarar att alla de skattepengar som går in i det här projektet kommer att gå förlorade, ungefär som skedde med Socialdemokraternas Stålverk 80. Det finns väldigt många likheter. Staten går in och är en aktör på marknaden när vi har marknadsekonomi. Man kan tycka att marknadsaktörerna skulle kunna lösa det här om det är så fint och bra. Jag hoppas det. Men jag har en legitim, genuin och befogad oro över att skattebetalarna kommer att förlora väldigt mycket pengar. Martin Ådahl behöver inte ta i från fotknölarna så att han spricker. Det är en legitim oro rörande skattebetalarnas pengar. Den oron har inte stillats av vare sig det här replikskiftet eller tidigare replikskiften.

Jag ställde också frågan: Varifrån ska alla de terawattimmar komma som behövs för att det här projektet över huvud taget ska vara möjligt? Det är fråga om enorma mängder energi. Det är en verksamhet som är extremt energiintensiv, otroligt energiintensiv. Varifrån ska alla terawattimmar komma? Kanske kan de komma från Finland, där man faktiskt har fått igång ett kärnkraftverk. Men det är inte säkert att finländarna vill sälja sin el till oss.

Bönderna var vi inne på. Skatten på jordbruksdieseln är sänkt till absolut miniminivå, i praktiken avskaffad. Det gäller under budgetperioden. Reduktionsplikten kommer att sänkas vid årsskiftet. Vi kommer att få ned dieselkostnaderna väldigt markant, vilket kommer att gynna lantbrukarna, och vi ska förhoppningsvis också kunna driva igenom ytterligare skattesänkningar på drivmedel.


Anf. 28 Ali Esbati (V)

Fru talman! Den 18 oktober förra året hade jag, i likhet med de flesta andra i kammaren i dag, det tvivelaktiga nöjet att sitta i denna sal och höra Ulf Kristerssons regeringsförklaring. Det sades mycket i den, somligt med den numera välbekanta anstrykningen av reaktionär elakhetssignalering, annat av mer platt och tom karaktär, också detta ett allt starkare signum för dagens regering.

En mening, tidigt i regeringsförklaringen, återvänder jag dock ibland till med viss motvillig beundran: "Samarbetet lägger grunden för en långsiktig politik, med målet att på allvar lösa Sveriges stora samhällsproblem." Sålunda talade statsministern och refererade alltså till borgerlighetens underkastelse under Sverigedemokraterna.

Jag tänker på det fina uttrycket "att äga fräckhetens nådegåva". För nog är det en gåva att utan rodnad eller synbara kval bygga ett helt regeringsprojekt på något som så fundamentalt, så demonstrativt, förhåller sig i rak motsättning till det man står och säger i riksdagens talarstol. Och sällan blir väl kontrasten mellan det sagda och det gjorda så uppenbar, så konkret, som i samband med de budgetförslag som regeringen, under överinseende av Sverigedemokraterna, presenterar och, kanske ännu viktigare, inte presenterar.

Är det någonting som verkligen präglar den ekonomiska vårproposition som vi nu debatterar är det att centrala ekonomisk-politiska problem i Sverige är utanför fokus och framför allt att lösningar på dem lyser med sin frånvaro.

Vi har under våren hört finansministern tala mantralikt om inflationen. Men det vi ser är en politisk passivitet som står svenska folket dyrt, nu och i framtiden. Den här vårbudgeten hade varit andefattig i ett läge som inte karakteriserades av flera pågående kriser. Nu är den snarare anmärkningsvärt apatisk.

Fru talman! Inflationskrisen är inte något som den här regeringen har skapat. Men den visar på och griper in i en del strukturella problem i svensk ekonomi. Den som intresserar sig för hur ekonomin faktiskt ser ut skulle till exempel ha sett och brytt sig om oligopolet för matvarujättarna - det som gett högre prisökningar i Sverige än i många andra länder. Det är prisökningar som dröjer sig kvar och som drabbar barnfamiljer och hushåll med små marginaler oproportionerligt hårt.

En ansvarsfull regering skulle ha kunnat samla de här aktörerna och agerat för prispress - som Vänsterpartiet tidigt lyfte och som allt fler i den internationella debatten pekar på för att just trycka tillbaka inflationen. I stället har vi först fått irriterad retorik om att inget får göras, sedan något förläget fototillfälle helt utan ambitioner.

Vi skulle ha kunnat ha en regering som analyserar och agerar när de dåliga konkurrensförhållandena på bolånemarknaden gör att svenska storbanker har glada dagar, samtidigt som många svenskar känner en växande oro varje månad när räntorna på bolånen ska betalas. Verktygen finns. Statens ägande i SBAB skulle enkelt kunna användas till att förbättra konkurrensförhållandena - dem som högerpartierna annars gärna talar sig varma för i teorin.

Vi vet att SBAB hade annorlunda formulerade direktiv och avkastningskrav för drygt tio år sedan, och vi ser i statistiken att det hade en nedhållande effekt på övriga affärsbankers räntemarginaler. Ett sådant förslag lyftes också av Vänsterpartiet med stöd av S och MP i finansutskottet, men Sverigedemokraterna och stödpartierna i regeringen valde att ställa sig på bankdirektörernas sida i stället för att hjälpa svenskar som är tyngda av bolån.

Fru talman! Inte minst ser vi nu som en direkt effekt av regeringens vägran att tillskjuta nödvändiga resurser en pågående och för varje dag fördjupad välfärdskris i Sverige. Ansvaret vältrar SD och regeringen över på kommuner och regioner där det inte finns någon reell möjlighet att kompensera för den långvariga statliga underfinansieringen, för de feta sugrör som slussat och slussar skolpeng och vårdersättningar till kapitalägare, inte sällan med partibakgrund hos eller delad sommarstuga med de styrande, och nu helt akut för tyngden från inflationen.

Det är alltså inte så att pengarna inte finns. Det är helt enkelt de val som SD-M-regeringen har gjort. De 13 miljarder som gick åt till att sänka skatterna för höginkomsttagare är händelsevis i samma storleksordning som det regeringen valde att inte ge till Sveriges kommuner och regioner i höstens budget så att de åtminstone skulle ha kunnat behålla personaltätheten på samma nivå, givet en åldrande befolkning.

Och hur ser det ut framåt? Ja, den dynamiska duo som styr statsbudgeten nu - Oscar Sjöstedt och Elisabeth Svantesson - har inga extra pengar i den här vårbudgeten. De har heller inget besked att komma med till kommuner och regioner som försöker planera. De ska förhandla lite sedan, och så får man se. Det är budskapet. Det enda som vi vet har remitterats, som potentiell storsatsning i nästa års budget, är skattesänkningar med en närmast parodiskt gammelmoderat fördelningsprofil, där miljonärer skulle få tusentals kronor varje månad.

Regeringens idé om hur man bekämpar inflationen är alltså att göra ingenting åt de områden där vi vet att inflationen är särskilt hög och att agera för att hålla direktörer och godsherrar skadeslösa med skattesänkningar och elstödets utformning, för att därefter komma fram till att patienter som får ligga i sjukhuskorridorer, elever som måste trängas i större klasser och äldre som får vänta tre dagar till på en dusch är bra inflationsbekämpning.

Jag önskar att detta var överdrifter och retoriskt vevande. Men det är dessvärre inte det. Det är regeringspolitik i vårt Sverige, och det är politik som vi som samhälle kommer att behöva betala ett högt pris för också långt senare. Det är nämligen inte bara att knäppa med fingrarna och ta tillbaka folk som lämnar skolan, sjukvården eller äldreomsorgen. Och vi ska inte tala om vad försämrad utbildning och slakten av socialtjänsten kostar. Det har, för att citera vice statsministerns ofrivilligt humoristiska valslogan, blivit "dyrt att vara svensk".

Fru talman! Regeringens uppenbara misslyckade med att föra "en långsiktig politik, med målet att på allvar lösa Sveriges stora samhällsproblem" går bortom det som handlar om inflationskrisen, hushållen och välfärden på kortare sikt.

Det handlar om att tågtrafiken ska fungera och om att våra skolor ska vara inriktade på kunskap. Det handlar om klimatförändringarna som varje dag förändrar förutsättningarna för välfärd och välstånd för människor på den här planeten - och även om en del här inte verkar ha fått med sig det pratar jag alltså om samma planet som även Sverige finns på.

Det här är exempel på problem och utmaningar som de flesta utanför den marknadsfundamentalistiska tankebubblan begriper kräver samhällelig handling. Det går inte att hoppas på att någon glad entreprenör får feeling och driven av konsumentmakt drar järnvägsräls för framtiden. Det är uppenbart så att idén om att leka basar med järnvägsunderhållet har fått ödesdigra systemeffekter. Men hos regeringen syns inget av detta - inga analyser, ingen handling.

Skolan är ett område där marknadiseringens problem är ännu mer uppenbara. Barns utbildning lämpar sig synnerligen dåligt att behandla som en skojig konsumtionsvara. Och skadorna är irreparabla. Det går ju inte att lämna in sin utbildning på lagning om man är missnöjd eller tro att det löser sig om man byter märke, som om det vore fråga om snabbmat och underkläder.

Gör regeringen något åt detta? Nej, tvärtom är ju hela denna regeringskoalition skapad för att slå vakt om dessa lukrativa vinstuttag. Utan dem hade det inte funnits samma ekonomiska incitament att bjuda sverigedemokrater på konjak, in i den näringslivsgenererade värmen.

Ovanpå detta, eller under, vid sidan om och runt detta, har vi klimatkrisen. Inga individuella konsumtionsval i världen kommer att ge oss industriell omställning, stora vindkraftsparker till sjöss och till lands, kraftfullt utbyggd överföringskapacitet för el eller en realistisk och systematisk omvandling av fordonsflottan.

Allt detta behövs. Inget av detta är prioriterat för regeringen. Det är skamligt och oansvarigt, och det gör Sverige till ett land som är sämre positionerat att konkurrera på världsmarknaden.

Lite tragikomiskt är det att det sitter folk på och runt Regeringskansliet och liksom fantiserar om hur man kan byta ut delar av befolkningen eller i alla fall kolorera om här och där, medan det närliggande och mödosamma lämnas därhän. Hur ska tågunderhållet börja fungera? Vi håller tummarna. Hur ska nyrekryteringen till den organiserade brottsligheten stoppas? Genom symbolisk repression och unket misstänkliggörande. Hur ska skolsystemet kunna förändras när systemet är riggat för att producera just ökad ojämlikhet och prioritera profit före kunskaper?

Det kommer några till intet förpliktigande förmaningar från skolministern samt ännu någon fräsig idé om tillsyn. Sådant tär på sömmarna i samhällsdebatten.

Vi har den senaste tiden hört en del företrädare för den blåbruna alliansen uttrycka oro för sagostunder med utklädda artister. Vi är rätt många som snarare har god grund att vara oroliga för de handfasta, skadliga effekterna av att basera regeringspolitik på sagor om perfekt fungerande marknader och om välstånd som ska sippra ned när de mest förmögna har fått krafsa ihop än mer av de gemensamt skapade värdena i ekonomin.

Fru talman! Den vårbudgetmotion som Vänsterpartiet har lagt på riksdagens bord - och som jag nu passar på att yrka bifall till, reservation 2 - skulle innebära flera viktiga akuta satsningar för trygghet och ansvar i krisen.

Det handlar om att införa ett krisbarnbidrag, finansierat med att pausa rutbidragen för hushållstjänster. Det handlar om skolfrukost i hela landet. Det är ett bra sätt att lätta på bördorna i ett läge när hushållen är mycket pressade. Det handlar om att ha samma regler för karensersättningen som vi hade under pandemin. Och det handlar inte minst om ett ordentligt räddningspaket till regionerna, och att ge kommunerna möjlighet att använda de riktade statsbidragen till att bärga kärnverksamheter. Det handlar också om att halvera biljettkostnaderna i kollektivtrafiken - viktigt både för hushållen på kort sikt och för klimatomställning på längre sikt. Det handlar om att uppmärksamma och göra någonting åt den märkliga situation som folk födda 1957 har hamnat i med den politik som regeringen har stått bakom när det gäller skatterna.

Men framför allt handlar detta om en annan inriktning på politiken - en politik som ser att det förtroende-, välfärds- och kunskapskapital som mödosamt och över flera decennier har byggts upp i vårt land nu försnillas i rask takt. Växande ojämlikhet, kronisk underfinansiering och vettlös marknadisering av välfärdstjänsterna, kraftig underinvestering i infrastruktur - det är sådant som gör vårt samhälle skörare, kallare och fattigare.

Men det måste inte vara så. Svenska folket förtjänar i stället en verklig politik med målet att på allvar lösa Sveriges stora samhällsproblem. Vi ska ha en politik som tar det här landets medborgare och möjligheter på allvar. Det är vänsterpolitik, om man ska uttrycka det mer kortfattat.

Jag vill också säga några saker om sommaren och tacka folk, men jag gör det i morgon i en debatt som jag också ska vara med i.

(Applåder)


Anf. 29 Hans Eklind (KD)

Fru talman! I Sverige söker sig nu studenter vidare för nya studier, och nybakade studenter söker arbeten. Flyttlassen går dit där studier och arbeten finns. Men det är sorgligt att konstatera att flyttlass även går för att man ska fly undan den otrygghet som man upplever i sitt område.

När nu Sverige har gått in i en lågkonjunktur med en fortsatt hög inflation, höga räntor och hög arbetslöshet ställs krav på politikens förmåga att genomföra en ansvarsfull ekonomisk politik och parallellt ta fram de reformer som krävs för att göra Sverige starkt och tryggt igen.

Efter de gångna åtta åren saknas det inte problem och utmaningar för vår regering att ta itu med. Men regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna rivstartat för att försöka få Sverige på rätt kurs igen. Kristdemokraterna har i regeringsställning tagit ställning för att energipolitiken läggs om och att hushållen med minst marginaler stöttas genom riktade åtgärder. Garantipensionen, föräldrapenningen och bostadstillägget - alla har de höjts. Elstöd till privatpersoner och företag på totalt lite drygt 55 miljarder kronor har betalats ut. Samtidigt har regeringen stärkt rättsväsendet, försvaret och välfärden.

Även om inflationssiffrorna både här hemma i Sverige och utomlands nu äntligen pekar åt rätt håll är det för tidigt att ropa faran över. Nuvarande prognoser pekar på att vi fortsatt kräver en återhållsamhet. Men redan här och nu kan vi naturligtvis från politikens sida fokusera på vilka åtgärder och reformer som krävs för att få fart på arbetsmarknaden men också på tillväxten.

Kristdemokraterna menar att en politik för företagande och tillväxt är nyckeln till fortsatt bra välfärd. Det är dags att lyfta blicken och inte bara prata krisbekämpning utan också se över hur vi kan få en företagarvänlig och tillväxtfrämjande politik. Det är dags för strukturreformer. Vi menar att det finns några särskilt viktiga fundament för att komma till rätta med detta.

Ett av de viktigaste är att incitamenten till egen försörjning måste öka. Det ska alltid löna sig att arbeta framför att gå på bidrag. När människor går från utanförskap till sysselsättning är det absolut en vinning i ekonomiska termer. Men det är en vinning också för den enskilde och inte bara för samhället i stort. Det ökar skatteintäkterna och minskar behoven av bidrag. Men det absolut viktigaste för mig är vinningen för den enskilde individen på ett moraliskt och socialt plan. Vetskapen om att man kan försörja sig själv och sin familj ger naturligtvis en inre styrka och trygghet som inga statliga och kommunala bidrag kan skänka på samma sätt

Regeringens arbete med att förstärka incitamenten till arbete inkluderar reformer som exempelvis bidragstak och kvalificering. Andra viktiga delar är att välfärdsförmånerna inte får tillåtas passivisera människor. Passivt mottagande av försörjningsstöd är förödande för den enskilde, och det kan leda till ett livslångt utanförskap. Det måste brytas genom aktivitetskrav för att uppbära försörjningsstöd. Den yrkesinriktade utbildningen, vuxenutbildningen och yrkeshögskolan stärks också.

En särskilt allvarlig konsekvens av den höga inflationen är att den urholkar incitamenten för arbete. Samtidigt som de flesta ersättningarna i socialförsäkringssystemen nu räknas upp har löntagarna fått se sin köpkraft kraftigt urgröpt av inflationen. Det blir därför viktigt för regeringen och riksdagen att se över hur man kan möjliggöra att arbete lönar sig på nytt.

En fungerande välfärd byggs inte med ord, retorik eller, för den delen, med symbolpolitik. Att prioritera välfärden är vår linje i regeringsställning från Kristdemokraternas sida, och vi tror att vi gör detta bäst genom att öka självförsörjningen i det här landet och låta enskildas flit och arbete löna sig.

Det bygger på ett enkelt och krasst konstaterande: att det är skatteintäkter, inte skattesatser, som finansierar välfärden. Skatteintäkter uppstår inte ur tomma intet, utan de uppstår när människor arbetar och betalar skatt. Mer skatteintäkter kommer när fler människor arbetar mer. Det underlättas om vi i Sverige har ett skatte- och bidragssystem som uppmuntrar just arbete. Det är så vi kan se till att klara av de välfärdsåtaganden som vi från olika partier gärna vill se och argumenterar för.

Här och nu är det dock viktigt att finanspolitiken krokar arm med penningpolitiken för att snabbast möjligt knäcka inflationen och få ned den till riktmärket. Det kommer att vara avgörande för både hushåll och företag. Det bygger på kunskapen om att en låg och stabil inflation är en förutsättning för att Sverige ska få en god ekonomisk utveckling.

Inflationen slår dessutom alltid hårdast mot de hushåll som redan före inflationen hade små marginaler. Osäkerhet påverkar sedan investeringsviljan och konsumtionen, vilket i sin tur påverkar tillväxten.

Alla har förstått att det är en prioriterad åtgärd för regeringen att bekämpa inflationen och likaså att stötta utsatta hushåll. Men det är också viktigt att se till att arbetslinjen nu rustas upp och att vi ser till att få fart på tillväxten i Sverige.

Politiker skapar som bekant inte arbete, men politiken och politikerna kan genom lagar, regler och skatter uppmuntra eller sätta käppar i hjulet för nya arbeten och för våra entreprenörer. Sverige har nu en regering som ser värdet av att vi inte bara får nya utan också växande företag så att fler arbetstillfällen kan skapas och fler kan få bli självförsörjande.

Vi menar att det ska vara lätt att driva företag. Det är i de små och medelstora företagen jobben skapas. Produktivitetskommissionen har redan varit uppe i debatten, och det är bra. Det är första gången på 30 år som vi har en sådan. Den analyserar vilka hinder som finns för produktivitetstillväxten och vilka möjligheter som finns att öka den. Därutöver ska regeringen jobba med att minska företagens regelbördor och administrativa kostnader.

Regeringen investerar även i forskning och utveckling och i ökad kunskap i skolan. Det är allt sådant som ger och främjar tillväxt.

Men, fru talman, allt handlar inte bara om att knäcka inflationen, att stötta hushåll, att återupprätta arbetslinjen och att se till att vi får en högre tillväxt. Vi har en regering som även prioriterar arbetet med att få bort de långa köerna till vården och som vill arbeta för att skapa en jämlik vård över hela landet så att kvaliteten på vården inte avgörs av var du bor.

Vi har en regering som förstår att bygga på samhällets absolut viktigaste byggsten: familjerna. Tidigare i våras beslutade regeringen att fördubbla antalet dubbeldagar, alltså de dagar där mamma och pappa kan vara hemma samtidigt. Alldeles nyligen fattade regeringen också beslut om att föräldradagar ska kunna överlåtas till närstående. Föräldrar ska kunna överlåta 45 dagar vardera, den som är ensamstående 90 dagar. Det är de första stegen mot en mer modern och flexibel föräldraförsäkring, något som skapar ökade möjligheter för både män och kvinnor att få familjeliv och arbetsliv att gå ihop.

Sverige har nu också en regering som prioriterar arbetet med att se till att tryggheten återkommer i Sverige och att vi knäcker de grovt kriminella gäng som kan plåga hela bostadsområden.

Regeringens arbete sedan den tillträtt och denna vårproposition och vårändringsbudget visar på en väg framåt som gör att det studenterna sjunger om att "den ljusnande framtid är vår" inte bara är en sång utan något som både de och alla vi kan se fram emot.

Avslutningsvis vill jag tacka för samarbetet i finansutskottet. Jag vill rikta ett varmt tack till vår ordförande Edward Riedl och vice ordförande Mikael Damberg. Det har varit ett gott och konstruktivt klimat i utskottet, tycker jag. Jag vill också rikta ett varmt tack till riksdagens talmän och kanslipersonal men naturligtvis också till vår fantastiska kanslipersonal i finansutskottet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mathias Bengtsson och Camilla Rinaldo Miller (båda KD).


Anf. 30 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Jag skulle faktiskt i många stycken kunna skriva under på det anförande som Hans just höll. Jag tycker att det var en bra beskrivning av vad Sverige behöver.

Min första enkla fråga är dock: Om man verkligen tror på arbetslinjen, att gå från bidrag till arbete, varför står man då inte upp för det i praktisk politik? Varför har man i stället höjt skatten på arbete, utan att sänka någon annan skatt på arbete för att kompensera det, väldigt kraftigt sedan man tillträdde och höjt a-kassan lika mycket? Det är ju motsatsen till arbetslinjen. Jag kan inte förstå det på annat sätt än att den här regeringen domineras av ett annat parti som driver en helt annan politik.

Min andra fråga gäller Sveriges bönder. KD har historiskt sett prioriterat dem och sa också inför valet att man skulle göra det. Varför kan man då inte i denna oerhört tuffa situation ge något tydligt besked så att de kan veta att de kommer att klara sig igenom den här krisen, som är den värsta sedan torkan 2018?

Sedan har jag en väldigt specifik fråga som också berör landsbygden, där ju ni har det ansvariga departementet: Varför har Gotland till denna dag inte kunnat få något besked om sin trafik, där kostnaderna har ökat med 50 procent? Hela ön är beroende av en enda livlina till fastlandet. Man har bett om 150 miljoner på grund av de rusande bränslepriserna för färjorna, vilka i sin tur leder till rusande biljettpriser. Man har bett regeringen och regionen om hjälp för att klara detta men fått noll och intet svar. Gotland är nu inne i en allvarlig kostnadskris.


Anf. 31 Hans Eklind (KD)

Fru talman! När det gäller arbetslinjen tror jag att Martin Ådahl var med och såg vårt initiativ om att införa något som vi kallade statlig dagpenning. Vi ser att det finns väldigt många som är arbetsföra men som är arbetslösa och hamnar i försörjningsstödet. Där ska inte en arbetsför men arbetslös person vara. De personerna ska naturligtvis utrustas så att de blir anställbara. Då hade vi en idé om att införa en statlig dagpenning som skulle göra att man fick inte bara utbildningsdelen utan också möjlighet att exempelvis ta ett jobb under några timmar och faktiskt få behålla en del av pengarna för den arbetsinsats man gör. Så är det inte med försörjningsstödet i dag, utan det räknas av helt och hållet.

Om man nu ska prata om incitament - och det ska man absolut göra; jag är vän av det - tror jag att det är oerhört viktigt för att få till en arbetslinje att de som i dag är arbetslösa men inte anställbara blir det. Jag tror att det finns väldigt många som gärna skulle vilja gå till ett jobb om det bara fanns någon som anställde dem. Då gäller det att se till att utrusta dem så att företagen kan göra detta.

Det är sant att arbetslöshetsersättningen ligger kvar på en högre nivå. Jag tror att det kan vara klokt att ha den på en högre nivå nu när vi går in i en lågkonjunktur. Jag är övertygad om att det är många som uppskattar det beskedet från regeringen. Men arbetslinjen kommer av en rad olika saker. Som jag nämnde i mitt anförande har vi nu en utredning som regeringen har tillsatt för att titta på och få fram ett bidragstak. Arbetslinjen är central, men då måste det också alltid löna sig mer att arbeta än att gå på bidrag.


Anf. 32 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Jag har förståelse för att Hans Eklind har mycket att svara på, så jag kommer att upprepa några frågor.

Jag fick verkligen inget svar på varför man lägger de stora pengarna på att höja a-kassan, det man tidigare kallade sossepolitik, medan man höjer skatten för att finansiera det. Sveriges företagare vet att vi på den tiden vi förhandlade med Socialdemokraterna såg till att få rejäla skattesänkningar på arbetsgivaravgifterna och annat så att det faktiskt blev leverans av vad man på den tiden skulle kalla borgerlig eller liberal politik. Men där förstod jag inte alls svaret, även om det är bra att ni har något helt annat.

Vi har dessutom lagt någonting som liknar detta konkret på riksdagens bord: När man går från bidrag och försörjningsstöd och in i arbete ska man få en 50-procentig stimulans så att man får behålla mycket mer av pengarna. Detta har ni sagt nej till. Det är jättebra att KD har ett eget förslag, men det är ju bra att börja med det som liknar detta och redan finns i riksdagen.

Sedan var det de två andra frågorna. Bönderna behöver mycket just nu för att vi ska kunna behålla en svensk livsmedelsförsörjning där vi inte importerar mer än hälften av allt vi äter och har en mycket bättre beredskap. De får inte slås ut igen. I den klimatkris som tyvärr pågår behöver de hjälp med bevattning och bättre konkurrensvillkor där vi omvandlar de avdrag som i dag finns på exempelvis diesel till ett permanent jordbruksavdrag.

Särskilt mjölkbönderna har det väldigt tufft just nu, som jag nämnde tidigare. De behöver nu besked om att det finns samma form av stöd som det fanns under den förra torkan - den här gången kanske den blir ännu värre - och att de dessutom kan få det här gruppundantaget i EU.

Slutligen gällde det Gotland, som är avskuret och har enorma problem just nu. Svara på den frågan!


Anf. 33 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Jag tror att Martin Ådahl och jag hade den här debatten i samband med budgetpropositionens lämnande. Martin Ådahl gav då sken av att regeringen inte ser jordbruket och landsbygden, men det är ju inte sant. Den här regeringen satsar verkligen på just landsbygden. Vi ser till jordbruket och har sagt väldigt tydligt att skatten på jord- och skogsbruksdiesel ska ligga på EU:s miniminivå. Det har den här regeringen gett besked om. Vi har också sett till att reseavdraget har förstärkts. Vi har sett till att även den diesel som används i vattenbruksverksamheten ska ligga på den nivån skattemässigt.

Vi satsar på utbyggnad och underhåll av samhällsviktig infrastruktur. Alla som har bott på landet - jag har gjort det; jag vet inte om Martin Ådahl någonsin har gjort det - vet hur viktigt det är att underhållet av vägar och så vidare fungerar i de delarna. Detta kombinerat med att reseavdraget är utformat på ett sådant sätt att man kan pendla till en sjyst kostnad till sitt jobb utvecklar naturligtvis landsbygden.

Återigen - det kanske enskilt viktigaste är att reduktionsplikten kommer att sänkas till EU:s miniminivå den 1 januari. Det kommer att innebära otroligt mycket för alla som vill bo på Sveriges vackra landsbygd. Centerpartiet behöver fortfarande leverera ett hållbart svar på varför man måste se till att reduktionsplikten inte reduceras. Man vill ju fortsätta på den anslagsbana som gör att diesel och bensin blir dyrare. Det kommer inte att gynna dem som vill bo på landet.


Anf. 34 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Med Hans Eklind vill jag ta upp den orimliga skattesituation som pensionärer födda 1957 har hamnat i sedan riktåldern för pension höjdes utan att övergångsreglerna hängde med. Det innebär att de som är födda 1957 betalar mer i skatt än andra.

Hans Eklind har sagt att han tycker att den orättvisan ska åtgärdas. Det välkomnar jag. Det är bra. Därför vill jag fråga när det kommer ett förslag som kompenserar dem som är födda 1957 för den skatteorättvisa de har råkat ut för.


Anf. 35 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Bakgrunden är att 57:orna får betala en helt annan skatt än exempelvis 58:orna kommer att få göra. 59:orna kan hamna i samma situation, om man inte ser till att parallellt justera riktåldern, övergångsreglerna och regelverket. De kan också drabbas av att få betala högre skatt under första året. Sedan kommer de som är födda 1960, 1961, 1962, 1963, 1964 och 1965 att få betala den skatt som man ska ha när man blir pensionär. Medan 66:orna, min generation, kommer att få betala högre skatt under första året, om det inte görs något åt detta.

Det finns en anledning till att jag har varit tydlig med att detta måste rättas till. I Pensionsgruppen, under tiden Annika Strandhäll var minister och ledde Pensionsgruppen, satte vi nämligen ned foten i fråga om det här med riktålder. Det var oerhört tydligt att allt som har med riktålder att göra, alltifrån LAS-regler och så vidare, skulle justeras parallellt.

Men förra året lade regeringen fram en proposition där man inte hade med ett förhöjt grundavdrag. Det gör att dessa pensionärer i arbetsrättslig mening är pensionärer, men i skatterättslig mening är de plötsligt yrkesarbetande. Det är inte rimligt. Därför menar jag att det är en prioriterad uppgift för alla politiska partier. Vi kan inte ha det så att en årskull på drygt 100 000 betalar mer i skatt än andra årskullar ska göra.

Jag hoppas att vi ska kunna ge besked om att en sådan åtgärd kommer att vidtas. Jag tror inte att det kommer att kunna göras under innevarande år. Däremot finns det, som jag uppfattar det, möjlighet att göra det retroaktivt. Jag driver på för detta, eftersom rätt är rätt och fel är fel.


Anf. 36 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Vi är helt överens om att det är en orättvisa som inte bör bestå.

Jag tackar Hans Eklind för den utvecklade förklaringen av varför den uppkommit. Men det jag frågade om var egentligen om det snart kommer något förslag eller om det är något som Hans Eklind och Kristdemokraterna ämnar driva i budgetförhandlingarna.


Anf. 37 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Jag har varit tydlig med att jag tänker driva det här ända in i kaklet. För mig är det först och främst en moralisk fråga. Det är moraliskt helt förkastligt att, som man gjorde förra året, lägga fram förslag som innebär att en årskull får betala mer i skatt än andra årskullar.

Alla partier i Pensionsgruppen var ändå rörande överens om att alla system skulle parallelljusteras, just för att detta inte skulle uppstå. Jag menar därför att det är rimligt att åtminstone alla de partier som ingår eller ingick i Pensionsgruppen - i och med att Miljöpartiet satt i regeringsställning satt även ni med i Pensionsgruppen på den tiden - krokar arm med varandra och säger: Det blev knas, och det ska åtgärdas.

Jag hoppas att vi ska kunna ge besked om det. Det kommer att göras så fort som möjligt. Men när kan jag inte svara på här och nu.


Anf. 38 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Jag börjar med att tacka för en fin riksdagsperiod. Nu när vi går mot avslutning och vad som ser ut att bli en mycket varm sommar vill jag tacka utskottet för goda samtal och ordföranden och talmannen för fina debatter.

Jag vill också passa på att yrka bifall till vår reservation. Eftersom Centerpartiet nu står som det sista liberala, gröna och bondförnuftiga alternativet till Tidöregeringen och Socialdemokraterna i svensk politik är det viktigt att stå upp för det här.

Det är en väldigt tuff ekonomisk situation. Man kan citera hur mycket data som helst om hur inflationen har gröpt ur hushållens köpkraft. Många är pressade när de ska handla. Jag noterar när jag pratar med vänner och bekanta hur pass dyrt folk känner att det är att handla bara inför midsommarmåltiden.

Räntekostnaderna har mångdubblats för många hushåll. Sveriges bnp ligger nu i botten, bland de sämsta länderna, av EU:s tillväxtliga. Och vår arbetslöshet ligger i toppen. Det är ett väldigt allvarligt läge.

Mest orolig tycker jag dock att man ska vara över att förtroendet har rasat så mycket. Det är inte bara att det inte finns något förtroende för regeringen, vilket vi läser om. Det handlar också om konsumentens förtroende. Att hushållen har trott på framtiden har varit en tillgång i vårt land. Det finns inte alls längre.

Vi vet att en stor del av det har att göra med det vedervärdiga skjutvåldet, som berör oss allihop. Vi står helt bakom satsningen på polisen. Det har vi gjort länge, och vi kommer att fortsätta göra det. Vi vill dessutom satsa på att fånga upp de ungdomar i klasserna som är rekryteringsbasen. Vi gör i vårt alternativ en stor satsning på socionomer - det låter tråkigt, men det är viktigt - som kan möta alla de ungdomarna. Polisen säger att nio av tio ungdomar som gängen vill rekrytera missas i dag på grund av att den typen av insatser inte finns.

Självklart beror pessimismen också på kriget i Ukraina. Det pågår nu med full kraft. Ukrainas folk kämpar för hela Europas frihet. De offrar oerhört mycket. Naturligtvis ligger det tungt i allas tankar just nu.

Men det är mer än så. Det handlar också om att vi inte kan få något besked av den nya regeringen. De lovade fruktansvärt mycket: guld och gröna skogar, billig bensin och allt på en gång. Det skulle bli ordning på Sverige. Men vi får ju inga besked. Vi får inga besked om hur landets kommuner ska klara att driva skolorna. Vi får inga besked om hur landsbygden ska klara krisen med såväl nedlagda skolor som högre priser och ett jordbruk som drabbas hårt. Vi får inga besked om klimatet, där Sverige sackar efter i EU.

Det finns ingen förmåga i den här regeringen att prioritera efter alla populistiska löften. Som Reinfeldt sa: Antingen är man förberedd, eller så är man det inte. Och då märks det.

Här behövs ett alternativ. Alla tycker att vi ska bekämpa inflationen. Det är självklart. Vi i Centerpartiet är kända för att vara hökar när det gäller att föra strikt politik. Men måttfullhet är en dygd; handlingsförlamning är det inte. Svaret på vad som ska ge ekonomisk ökning är inte att stoppa ned huvudet i sanden och låtsas som att det ska gå över.

Jag må ha tyckt annorlunda än Anders Borg när han var finansminister, trots att våra partier satt i samma regering. Men snälla, kära nån - allt är förlåtet, Anders Borg. Kom tillbaka till Finansdepartementet!

Då gjorde man ju någonting! Det var kris, och man gjorde jobbskatteavdrag och stärkte arbetslinjen. Och ja, man vågade sätta stopp för bidrag. Nu gör man ingenting - eller snarare några saker: Man höjer skatten på arbete, och man höjer a-kassan. Med all respekt, Mikael Damberg - på den tiden ni gjorde det funkade det inte. Det funkade bättre när ni jobbade med oss. Sossepolitik fast i ny form kommer inte att funka nu heller.

Varför tar ni inte chansen att göra som experterna säger och sänka kostnaderna för att anställa? Ska det vara så svårt? Måste ni höja skatten i stället? Dämpa kostnaderna!

Varför kan ni inte, som nämndes tidigare i debatten, nu när det är ett sådant enormt behov av kompetens som i sin tur kan ge fler jobb och mer tillväxt, satsa på yrkeshögskola, vidareutbildning och det fantastiska omställningsstudiestöd som fack och arbetsgivare enades om när LAS gjordes mer flexibelt samtidigt som människor fick världens chans att utbilda sig mitt i livet?

Den gröna industrin och digitaliseringen gör att kommunerna har enormt stora kompetensbehov. Varför gör ni inte detta? Varför denna totala handlingsförlamning? Varför inte bara vanlig, borgerlig politik - liberal politik? Varför är det alltid SD med plastpåseskatten eller a-kassan och så vidare som ska gå före?

Flera har varit inne på läget i kommunerna. Det är på väg att gå från en ekonomisk kris till en välfärdskris. Kommunernas situation är sådan att det är som om deras resultat - minus 28 miljarder - störtar ned i något slags Grand Canyon. De har jättehöga inflationskostnader medan skatteintäkterna minskar, och dessutom höjer ni skatten på att anställa unga med 2 miljarder, så de pengarna blir de också av med.

Vi ser redan nu att antalet behöriga lärare som sägs upp i kommunerna räknas i tusental. Det är alltså lärare på hundratals små skolor på den svenska landsbygden som riskerar att sägas upp. Detta får långvariga effekter - och varför? Det är inte för att man vill vara måttfull i inflationen, som sägs här, utan för att man inte kan ge besked till kommunerna som man brukar göra på våren! De har ingenting att gå på. De tvingas vidta panikåtgärder bara för att SD ska bestämma över regeringen och ni inte kan komma överens.

Man måste ge besked. Vi har sagt det. Ge dem åtminstone de miljarder de behöver för att kunna behålla behöriga lärare och de hundratals miljoner som krävs för att behålla de små skolorna! Se till att de får generella medel. Ta utspelspengarna till riktade medel som ni har haft och klumpa ihop dem så att de kan användas i den här krisen och möta behoven på tiotals miljarder. Det handlar om verkliga behov i vardagen i många små kommuner.

Slutligen måste jag också säga någonting om hur regeringens politik för klimatkrisen närmast börjar likna en kris för klimatpolitiken. Det man hör från talarstolen är helt otroligt. Inte nog med att vindkraften ska stoppas - nu handlar det dessutom om den gröna industrialiseringen. Allt det ni pratade om på den där konferensen ska tydligen SD i praktiken stoppa nu.

Vi ser för första gången att i och med att man har lagt ned så många viktiga klimatinsatser på kort tid säger alla bedömare att utsläppen kommer att öka. Lyssna på det! Hela världen ska snabbt dra ned på grund av klimatkrisen som pågår. Det är underbart när barnen kan bada i 30 grader och det är 21 grader i Siljan, men det är ju ett symtom på någonting som vi alla oroar oss för. Och vad gör man då? Jo, Sverige ska öka utsläppen, trots att vi har alla chanser tack vare den fantastiska industrialiseringen i norr. Det är fantastiska möjligheter.

Om elbilarna, som skulle rädda situationen, kom det i dag besked att andelen som säljs faller för att ni tog bort det enda instrumentet som påverkade det. Det är 16 000 färre elbilar i den nya prognosen från Mobility Sweden.

Allting bara rasar ihop i klimatpolitiken! Centerpartiet säger: Ge folk en chans nu, innan nästa vinter då de nya elräkningarna kommer, att spara el. Jag har träffat många människor som har stora hus på landsbygden, och de har inte haft råd att göra energibesparingar. De får nu de högsta elräkningarna någonsin på grund av den stora energikrisen. Sträck ut en hand till dem! Vi har föreslagit ett grönt avdrag så att de kan köpa värmepump eller till och med bergvärme. Ge dem också en grön kredit som kan användas av den som inte kan gå till banken så att de kan göra dessa lönsamma besparingar för Sverige, klimatet och den egna ekonomin och sedan betala tillbaka under en längre tid.

Vad gäller reduktionsplikten kommer sänkningen att innebära att Sverige i det här läget blir helt beroende - vänner i Sverigedemokraterna - av saudisk och faktiskt, indirekt, rysk olja. Man ökar den andelen och det beroendet. Centerpartiet säger bara: Tanka svenskt! Det vi ville med reduktionsplikten var att satsa fullt ut på svensk produktion av svenska drivmedel.

Okej - vi får göra om det här. Vi kan inte bara skrota det, utan vi måste göra om det så att vi har så låg skatt som möjligt på det svenska biobränslet och att vi upphandlar det så billigt som möjligt och inte så dyrt som vi gör i dag. Det ska finnas krav på att det renaste bränslet ska vara det billigaste. Tanka svenskt!

Energimyndigheten säger att vi kan få svenskt biobränsle av resterna av svensk skog för 15 kronor litern. Våga göra det som är bra för Sverige! Våga fylla tanken med svenskt bränsle som stärker svensk landsbygd och som stärker vårt oberoende!

Jag ska stanna där, för tiden är ute, men det finns så mycket att säga om det gröna, liberala, bondförnuftiga alternativ som vi har ställt upp. Jag kommer eventuellt att komma tillbaka till böndernas kris framöver om det ges tillfälle, men det har jag redan gjort i många replikskiften. Jag vill bara säga till alla dem som har gett upp hoppet lite grann, alla de som förtroendeindikatorerna visar har gett upp hoppet: Ge inte upp hoppet! Sverige kommer att leda den gröna nyindustrialiseringen.

Vi kommer att vända den här krisen. Regeringen gör kanske ingenting, men till slut blir det bättre om vi vågar ta debatten och ställa upp alternativ.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag ber ledamöterna byta talarstol med varandra.)


Anf. 39 Edward Riedl (M)

Fru talman! Det är inte lätt att veta vilken sida man ska stå på i svensk politik, men Centerpartiet hamnar gång på gång fel - så även här.

Låt mig ta upp några saker först. Beträffande att Centerpartiet skulle vara hökar när det gäller den ekonomiska politiken har Centerpartiet gång på gång föreslagit stora, ofinansierade reformer rakt in i finansutskottet, och de skulle spä på inflationen. Den som har lyssnat på Martin Ådahl i talarstolen har hört honom rada upp förslag efter förslag som skulle driva på kostnadsutvecklingen.

Fru talman! Det är intressant att höra en företrädare för Centerpartiet, som jag faktiskt tror var det enda partiet i Sveriges riksdag i höstas som ville spara på välfärden, dra ned på pengarna till kommuner och regioner och genomföra sparkrav på kommuner och regioner. Det skulle då bli mindre pengar till det som Martin Ådahl nu pratar om. Det finns en liten satsning i vårbudgeten som jag tror är omkring en tredjedel av det som man ville spara in i höstas. Man vill alltså ta bort mer än man vill lägga till. Det är symtomatiskt för mycket av det Martin Ådahl pratar om i talarstolen.

När bönderna inte får några besked, som Martin Ådahl säger, kan han läsa i tidningen hur finansministern, som också sitter här i kammaren, ändå säger att man inte kommer att lämna kommuner och regioner i sticket, att man inte utesluter stöd ifall torkan slår till och så vidare - givetvis med hänsyn till den höga inflationen.

Låt oss vara tydliga när det gäller reduktionsplikten: Snart är det bara Martin Ådahl och Centerpartiet som står för den helt orimliga politiken. Jag tror att till och med Socialdemokraterna kommer att försöka smyga ur de gamla positionerna. I dag dömde även Riksrevisionen ut reduktionsplikten. Ändå står Martin Ådahl kvar och försvarar att Sverige borde ha världens högsta bränslepriser. Hur skulle det hjälpa landsbygden, Martin Ådahl?

(Applåder)


Anf. 40 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Jag får verkligen tacka Edward Riedl för att han gav mig tillfälle att prata om saker som ligger oss varmt om hjärtat, men tyvärr var det inte många rätta svar på de tre frågorna.

Först och främst gör vi i vår budget många saker för skolan. Framför allt riktar vi en vädjan till regeringen att rädda de behöriga lärarna och lägger pengar på det. Vi prioriterar det framför a-kassan. Vi prioriterar det framför att fylla stadspendlarnas suvar med ännu billigare bensin och diesel, som ni gör. Det är de på landsbygden som är beroende av bilen som ska ha pengarna. Vi prioriterar det, och det står vi för.

Ni har dessutom höjt skatterna på kommunerna och regionerna med 2 miljarder genom er höjning av avgifterna för de unga som de anställer. Det ska de få tillbaka. Dessutom lägger vi 5 miljarder rakt av, det vill säga 7 miljarder jämfört med er. Det är bara att läsa vår budget. Jag kan återkomma till kalkylen för höstbudgeten, men den verkar inte heller gå ihop när ni läser oppositionsbudgeten. Jag hoppas att det är ordning och reda på Finansdepartementet.

Sedan är det bönderna. Jaha! Det är väl bra att det görs allmänna uttalanden, men alla som var med om torkan förra gången vet - och det vet Edward Riedl också - att de behöver besked nu. Vi måste få igång grupperna nu, annars kommer pengarna för sent. Det här har varit ett stående problem, och man behöver mycket bredare insatser än nu.

Sedan var det frågan om reduktionsplikten. Det är nog bra att inte skriva frågorna innan jag har hållit mitt anförande eller läsa på vår hemsida om vad vi föreslår om man inte har koll på det.

Vi säger inte att reduktionsplikten ska fortsätta som i dag. Vi säger att vi ska ställa om till det som alla egentligen vill ha, det vill säga det billigaste som är möjligt av svenskt biobränsle av svenska restråvaror från skogen, där det finns stor potential, in i tanken för att ersätta oljan från Saudiarabien. Skatten ska sänkas så mycket som möjligt så att bränslet blir billigt. Tanka svenskt är vår politik nu. Det är dags att uppdatera sig.


Anf. 41 Edward Riedl (M)

Fru talman! Jag vill för den som lyssnar på debatten påminna om att Centerpartiet sparar mer på kommuner och regioner i höstbudgeten än vad man vill lägga till i vårbudgeten. Det går helt enkelt inte ihop.

När det gäller bönderna har den här regeringen gett besked om dieselnedsättningen för hela året. Det som Martin Ådahl efterfrågat i andra delar när Centerpartiet har varit med har bönderna fått besked om för länge sedan. De vet att de får nedsättningen. Om torkan slår till kommer regeringen att få skäl att återkomma.

Det har varit tidiga besked. Dieselnedsättningen kom tidigt. Och det är viktigt eftersom man kan planera utifrån de förutsättningarna.

När det gäller reduktionsplikten kan jag återigen konstatera att verkligheten inte riktigt går ihop med retoriken. Såvitt jag förstår har snart sagt alla utom Centerpartiet lämnat den orimliga positionen att Sverige ska ha världens dyraste bränslepriser. Det är en direkt följd av det som Centerpartiet har varit med och drivit igenom och som Centerpartiet står kvar vid, det vill säga fylla tanken med mycket biodrivmedel, trots att även miljörörelsen dömer ut detta - man får helt enkelt inte ihop klimatkalkylerna.

I det läget säger man att det ska vara billig svensk produktion i tanken, men faktum är att den politik Centerpartiet hade vad gäller bränsle ledde till att vi fick dammsuga en stor del av Sydostasien på slakteriavfall till mycket höga kostnader, vilket i sin tur ledde till världens dyraste dieselpriser i Sverige - innan kriget i Ukraina.

Martin Ådahl får gärna utveckla hur det här ska gå till. Det som Martin Ådahl pratar om finns inte i verkligheten, utan verkligheten blev världens dyraste bränslen. Det är dåligt för landsbygden. Det kan vi som kommer därifrån tala om, till skillnad från Martin Ådahl.


Anf. 42 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Det är slående hur många gånger som det refereras till vem som kommer från landsbygden. Allvarligt talat; prata med folk på landsbygden över hur oroliga de är för att servicen läggs ned, äldreomsorgen skärs ned och de små skolorna läggs ned. Prata med dina vänner i de små kommunerna runt om i landet, så får du lite reality check på det.

(EDWARD RIEDL (M): Vi bor ju där!)

Precis! Men då ska du kanske bry dig lite mer om dem. Sedan kan vi också hålla på talarordningen, fru talman.

Jag hade egentligen velat ställa frågor till Edward Riedl. Nu har du privilegierad tillgång i talarstolen till vad Centerpartiet faktiskt tycker. Det står också på vår hemsida, och det är det vi driver i hela landet. Det kommer snart små kepsar där det står: Tanka svenskt!

Vi måste bli mer oberoende av olja från diktaturstater. Vi måste använda vår svenska skog. Ta i stället som intäkt nu att vi hoppades att reduktionsplikten skulle ge produktion i Sverige. Vi var alla bakom det. Sedan blev det inte tillräckligt bra, och framför allt blev det en osäkerhet eftersom ni inte gjorde de stora investeringarna.

Nu går vi rakt på sak: Sänk skatten på det goda bränslet, det svenska bränslet, upphandla det inte så dyrt som möjligt utan så billigt som möjligt. Kräv sedan att höginblandat från den typen av råvaror går in i tanken. Gå rakt på sak. Det är vad vi alla vill. Vad är det som är så dåligt med att tanka svenskt, inte saudiskt eller ryskt? Låt oss bygga upp en billig svensk produktionsbas. Det är inte jag som säger så, utan det finns investerare redan i dag. Men de väntar på grund av er klimatfientliga politik. Ge dem chansen. Investera i storproduktion av svenskt bränsle i stället för hur det är nu. Då klarar vi våra klimatmål, och vi slipper den typen av klimatkris. Sverige kan leda i stället för att ligga efter.


Anf. 43 Carl B Hamilton (L)

Fru talman! Den osäkerhet som har funnits om den ekonomiska utvecklingen minskar nu. Den tidigare prognosen som framgår i materialet om att det ska vara lågkonjunktur långt in på 2025 framstår som överdrivet dyster. Låt oss glädja oss åt det.

Det här är viktigt eftersom alla kräver mer pengar till någonting eller allting. Det ska ju betalas, och det kan bara betalas med tillväxt i bruttonationalprodukten antingen i dag eller i morgon. I morgon är det många som tycker att det ska betalas; vi kan ju alltid använda Riksgäldskontoret för att låna pengarna. Det är alldeles uppenbart. Här utlovas miljarder efter miljarder, och de kommer inte att finnas i den svenska budgeten om inte de lånas.

Låt mig gå över till min huvudfråga. Den gäller Sverige och det europeiska valutasamarbetet euron. När frågan diskuteras handlar det nästan alltid om växelkurser. Varför är kronan så svag och så instabil?

Men låt oss inte fastna på frågan om Sveriges framtida valutapolitik på denna enkla och extremt kortsiktiga fråga. Den är ju naturligtvis populär i näringslivet men är inte särskilt användbar när man sysslar med ekonomisk politik, även om frågan om växelkursen blir viktig för företag och konsumenter i vissa situationer.

Vad vi måste tänka på är i stället den politiska och ekonomiska situationen i Europa. Varför går inte Sverige utan vidare spisning med i eurosamarbetet? Ju förr, desto säkrare; och bättre förutsättningar för en stabil svensk politik för ekonomi och ekonomisk tillväxt.

Först och främst går det inte därför att det måste ske ändringar i lagar, kanske till och med grundlagsändringar. Men Liberalerna menar att Sverige bör bli en fullvärdig och mer deltagande lagspelare i EU:s makro- och finanspolitik, som så ofta under årens lopp bara har haft det enkla målet att minimera Sveriges bidrag till gemensamma uppgifter i den ekonomiska politiken.

Tack och lov har den hållningen som en bieffekt av kriget i Ukraina fått ge vika för en ökad politisk vidsyn och realism. Snålhetshetsandet beträffande EU:s budget har dämpats.

Vi ska vara tydliga med att Sverige bör tillhöra och vinner på att tillhöra Europas kärna och att Sverige med sin politik och sina analyser och ställningstaganden vill bidra till hela Europas stabilitet och ekonomiska tillväxt. Den kommer inte gratis. Det är i kärnan av det politiska och ekonomiska Europasamarbetet som Sverige ska finnas, vinner på att finnas, och där Sverige ska bidra till kunskap, analyser och engagemang.

Jag tror att man när man om fem eller femtio år ser tillbaka på Ukrainakriget kommer att notera att det kriget i praktiken omöjliggjorde svensk tvehågsenhet och försök till, på lite haltande tyska, alleingang i europeisk politik och ekonomi.

Jag tycker att vi ska suga på insikten att vi är i en helt ny situation när det gäller ekonomisk politik i ett europeiskt sammanhang. Sverige har också på bara drygt ett år tack vare Ukrainakriget - inget ont som inte har något gott med sig - blivit mycket mer av en lagspelare. I dag väger vi i högre grad in hela Europas öde i det vi gör, och det vi har gjort på 50-talet och senare ligger verkligen långt bort och är främmande i dag.

Alternativet är att vi trasslar till det för oss, och om svenskt tilltrasslande skulle gynna någon är det väl Vladimir Putin. Ju starkare och mer enat EU står, desto svårare blir det för Putin och Ryssland att så split och starta krig och konflikter med sina grannar.

Om vi i stället vill medverka till ett starkare och mer demokratiskt EU, vilket man naturligtvis kan ha som ett mycket genuint politiskt mål, är den naturliga rollen för ett rikt, välskött och stabilt land som Sverige att vi efter måttet av vår förmåga tar del av ansvaret för demokrati, välstånd och ekonomisk politik i Europa och inte fortsätter att bita oss fast utanför till exempel euron, utanför ECB och utanför en bankunion som skulle stärka hela Nordens stabilitet.

Vi bör därför nu följa Finland i eurofrågan på ungefär samma sätt som vi försöker följa Finland i Natofrågan. Vi bör följa Finland in i eurosamarbetet.

Finland valde 1999, alltså för 24 år sedan, att gå med i euron av i huvudsak politiska skäl. Finlands motiv för 24 år sedan var inte minst att säkra stöd och uppbackning från sin europeiska omvärld mot den eviga ryska faran i öster. Men i den debatten var det konstigt nog de ekonomiska frågorna - lönebildning, buffertfonder och likartade spörsmål - som stod i fokus för diskussionen för 24 år sedan i Finland. Men man hade förutsett och förberett ett bredare perspektiv på beslutet än bara växelkursen och budgeten, som var det som diskuterades, och man fattade beslutet att Finland utan vidare spisning skulle gå med i euron. Medan vi i Sverige - även jag själv - vid den tiden fokuserade på ränteskillnader och växelkursprognoser som i dag alla är helt överspelade och bortglömda höll Finland tankarna på huvudfrågan, nämligen relationen till Ryssland.

Vi bör i Europafrågan styra i enlighet med det större och bredare perspektivet och då följa och göra som Finland. Vi ska som land ta till oss att vi vinner på att ett fördragsmässigt fullvärdigt eurosamarbete ingås. Det sker då med länder som i stor utsträckning är lika oss: Tyskland, Frankrike, Beneluxländerna, Finland, Baltikum och likasinnade euromedlemmar. På det sättet tar vi ansvar, inte minst för hela Östersjöområdet.

Därför blir det för hela EU väldigt viktigt vilken politisk riktning som Sverige väljer. Att bekräfta att man ser sig själv som en fullvärdig och ansvarstagande aktör i Europasamarbetet är vad vi hoppas att Sverige ska göra. Sverige ska inte vara något knepigt styvbarn i Europafamiljen. Vi ska både dra nytta av samarbetet och själva bidra med full kraft så att samarbetet fördjupas och säkerställs långt in i framtiden. Vi ska inte uppträda som tillfälliga EU-besökare utan som fullvärdiga, inlemmade lagspelare i de europeiska demokratiernas samarbete.

Jag vill också ansluta mig till dem som tackar kansliets och utskottets kompetenta medarbetare för ett utomordentligt samarbete. Tack!

(Applåder)


Anf. 44 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Nu står sommaren för dörren. Medan många familjer längtar efter långa lediga dagar med sol och bad finns det andra som fasar för veckorna som ligger framför oss. För vad händer med barnen utan fast punkt i tillvaron när skolverksamheten lägger ned och de kanske tappar kontakten med de vuxna förebilder som ser till att de håller sig på banan? Jo, de lämnas ensamma, ofta helt utan förutsättningar att få det sommarlov vi önskar att varje barn skulle få.

Det öppna våldet har eskalerat under mycket lång tid, och efter förra helgens vedervärdiga skjutningar är det än mer uppenbart att vi från samhällets sida måste ta krafttag för att vända utvecklingen. Då måste vi arbeta med både polisiära metoder och förebyggande åtgärder.

Nu ligger tyvärr allt fokus och hela debatten på det polisiära och det dömande. Men det är det förebyggande som kommer åt problemet på längre sikt, och det arbetet ligger i väldigt stor utsträckning på kommunerna. Då är det anmärkningsvärt att det är just där regeringen skär ned, för det är precis det som händer när kommuner och regioner larmar om att det behövs mer pengar men regeringen slår dövörat till. Det är inte bara upprörande utan också väldigt sorgligt. Kommunerna måste i det här läget ges förutsättningar att satsa på socialtjänsten och skolorna i de utsatta områdena.

Jag är extremt orolig över vilken effekt nedskärningarna i vår gemensamma välfärd kommer att ha på nyrekryteringen till gängen. Jag hoppas verkligen att regeringen inom en mycket snar framtid ger kommuner och regioner besked om ökade ekonomiska resurser inför nästa år. Annars finns risken att man redan nu börjar skära ned i kommunala verksamheter som är helt avgörande för att samhället ska hålla ihop och unga pojkar hållas ifrån gängens klor.

Höjda straff och hårdare tag kommer aldrig att väga upp för en havererad välfärd. Det är en insikt som vid det här laget borde ha nått även regeringen.

Men det är inte bara skolan och socialtjänsten som kommer att drabbas av regeringens oförmåga att prioritera det som är vårt gemensamma. Den vård och omsorg som alla i den här kammaren säger sig värna står också inför stora nedskärningar om vi inte agerar. Det slår mot alla dem som tar hand om oss när vi behöver det som mest och mot var och en av dem som är i behov av vård och stöd.

Så behöver det inte vara. Redan för i år lade vi i Miljöpartiet förslag på att utöver regeringens budget skjuta till 14 miljarder till Sveriges kommuner och regioner. Det är pengar som hade behövts här och nu. Men regeringen valde att göra det högerpolitiker alltid gör - att ge mer till dem som redan har.

Vi vet att en annan väg är möjlig. Genom att ge Sveriges kommuner och regioner de pengar som krävs för att kunna upprätthålla och utveckla välfärden i hela landet bygger vi ett bättre Sverige - ett land där vårdpersonalen har fler kollegor och högre löner, där extra stöd till varje barn i behov av det finns i skolan från dag ett och där socialtjänsten har tid, pengar och möjligheter att sätta in rätt insatser, inte bara till barnen utan till hela familjen.

Fru talman! Medan vissa familjer packar resväskorna för familjens årliga resa till Medelhavet fasar andra föräldrar för att inte ha tillräckligt med pengar för att kunna packa ihop mat till en picknickkorg. Höga matpriser och skenande kostnader har gjort familjer som sedan tidigare levt i ekonomisk utsatthet ännu fattigare. Under vårterminen har det inkommit rapporter om att det går åt alltmer mat i skolorna. Nu under sommaren kommer skollunchen inte längre att vara ett alternativ för många barn runt om i Sverige. Det sommarlov som ska vara en tid för avkoppling och roliga aktiviteter ihop kommer för många familjer i stället att handla om att hålla nere kostnaderna.

Men den här kostnadskrisen borde inte behöva betalas av barnfamiljerna. När allt blir dyrare måste också samhällets ersättningar följa med. Vi har förslag som att inflationssäkra barnbidraget så att det inte urholkas när det behövs som mest. Och när matpriserna har skjutit i höjden har vi föreslagit att helt slopa momsen på viktiga basvaror som mjölk, bröd och smör under de kommande sommarmånaderna. Detta skulle göra stor skillnad för dem som har det allra tuffast nu under sommarlovet, när mer mat måste lagas hemma.

Men högern säger nej. Och det är lika lite förvånande som det är otroligt allvarligt för de barn som får ta konsekvenserna här och nu. Det är tyvärr samma barn som alltid får betala priset när samhället inte räcker till och abdikerar.

Fru talman! Värmerekorden och larmrapporterna om olika sorters extremväder har de senaste veckorna duggat tätt. Och så kommer det tyvärr att fortsätta. I Sverige befinner vi oss nu bara i början av sommaren, men när vi ser oss omkring i naturen ser det ut som det brukar göra efter många, långa sommarmånader. Många säger att situationen redan nu är värre än den var under den mycket torra sommaren 2018. Flera experter varnade redan i våras för att det kunde bli en mycket torr och varm sommar.

Vi i Miljöpartiet föreslog därför att man skulle öka stödet för jordbrukets klimatanpassning, med särskilt fokus på åtgärder för att förebygga just torka. Regeringen agerade inte då, och vi ser nu hur skördar riskerar att torka bort och hur köerna till slakterierna växer. Det betyder dåliga tider för Sveriges bönder, men det betyder också dåliga tider för vår självförsörjning - som vi i den här kammaren brukar säga att vi är överens om behöver öka.

Men det är inte bara jordbruket som drabbas av extremväder. Den extremt varma sommaren 2018 ledde också till ungefär 700 fler dödsfall, helt i onödan. Vi ser att vi också måste stärka arbetet med klimatanpassningen, för det är bokstavligt talat en fråga om liv och död. I dag gör vi alldeles för lite.

Miljöpartiet vill se satsningar på värmevård, information om var man kan svalka sig och åtgärder för att minska risken för värmeöar och ytor som kan översvämmas när kraftiga regn kommer. Jag hoppas verkligen att fler partier i den här kammaren kan inse att det nu börjar bli riktigt bråttom att stärka arbetet med klimatanpassning i Sverige när värmerekorden slås på löpande band.

Men vi ska förstås inte bara hantera klimatkrisens effekter. Utsläppen måste minska, och de måste minska snabbt. Alla varningslampor lyser rött. Klimatforskarna har uttömt sitt ordförråd i sina försök att inskärpa situationens allvar. Vi hör att 2023 är på väg att bli det varmaste år som någonsin uppmätts.

Det borde vara helt uppenbart att vi måste öka takten i klimatarbetet - men nej, inte för Tidöpartierna. De väljer i stället att föra en politik som ökar utsläppen. Den här regeringens klimatpolitik är inget annat än ett haveri. Man gör det billigare att släppa ut och går fram med en politik som gör att vi missar klimatmålen för 2030 - som vi var på väg att nå. Man vill öka andelen fossilt i bensin och diesel. När man då frågar hur vi ska minska klimatutsläppen svarar regeringen att vi ska elektrifiera fordonsflottan. Och ja, det låter som en bra plan; det behöver göras. Men med en dags varsel slopar regeringen i stället elbilsbonusen och kraschar elbilsförsäljningen till privatpersoner. Det är raka motsatsen till det man säger sig vilja göra och därför helt absurt. Med Sverigedemokraterna i förarsätet kör den här regeringen oss i full fart mot klimatkatastrofen.

Detta är ovärdigt för det Sverige som faktiskt kan gå längst fram i omställningen, om vi vill. Men den här regeringen har gång på gång och med all önskvärd tydlighet visat att man faktiskt inte vill. Det är pinsamt, och det är farligt.

Vi i Miljöpartiet har en politik för att accelerera omställningen. Vi vill att vi investerar 100 miljarder om året i den gröna omställningen. Vi ser att USA och EU gör det. De ökar takten i klimatinvesteringarna, och Sverige riskerar att falla efter.

Vi har inte råd att ha en eftersatt järnväg som hotar den svenska konkurrenskraften. Vi har inte råd med att vindkraften byggs ut alldeles för långsamt. Och vi har inte heller råd att förlora stora gröna industrisatsningar till andra länder.

Men vi har faktiskt råd att satsa på klimatet. Miljöpartiet har länge lyft att det finanspolitiska ramverket bör klimatsäkras. Nu hör vi också hur alla från LO till Svenskt Näringsliv och Agenda 2030-samordnaren lyfter behovet av att ändra reglerna för finanspolitiken. Sverige kan bättre. Vi har alla förutsättningar att vara ett land där nya gröna tekniker utvecklas och skalas upp. Vi borde vara ett föregångsland för det gröna samhällsbygget, inte ett land som sätter hälarna i marken och stretar emot.

Fru talman! Efter varje sommar kommer en höst. Trots att det nu känns långt till dess är det med avstamp i det som vi behandlat här i dag som vi går in i den. För oss i Miljöpartiet är det självklart: Det är bara med satsningar på klimatet, hushållen och välfärden som vi kan möta hösten med tillförsikt. Jag hoppas att regeringen under sommaren kommer fram till samma sak.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation nummer 4. Även jag vill tacka utskottet och dess ordförande och vice ordförande för mycket gott samarbete under året. Men framför allt vill jag rikta ett väldigt stort tack till kansliet, som alltid står ut, är mycket kunniga och med mycket tålamod hjälper oss rätt i förvaltningens vindlingar.


Anf. 45 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Vi hör om elvaåringar som lockas av narkotikaförsäljare att utföra jobb åt kriminella, fjortonåringar som utför sprängdåd åt samma kriminella nätverk, femtonåringar som plockas upp efter fotbollsträningen för att sedan åka och skjuta någon och barn med automatkarbiner som de knappt ens kan bära.

Fru talman! Det var 21 skott med automatvapen som för inte alls länge sedan släckte livet på en man och en pojke, mitt i Farsta centrum. Detta har lämnat många väldigt berörda, med rätta. Det är inte så här Sverige ska vara, eller behöver vara. Att vända denna brutala utveckling hänger ihop med politiska prioriteringar. Det handlar om politisk vilja och handlingskraft.

Att bryta våldsutvecklingen och den våg av otrygghet som sveper över hela vårt land, att bygga upp och bygga ut ett energisystem som har blivit rejält sargat och inte alls gynnar klimatomställningen och att ta oss igenom ett sällsynt svårt ekonomiskt läge är några av de stora och svåra uppgifter som vi fyra samarbetspartier bestämt oss för att ta oss an. Vi vet att det inte kommer att bli lätt, men det går. Vi har nu ansvaret, och vi tar ansvar.

Fru talman! Många hårt arbetande människor är nu på väg mot semester. Några har redan tagit semester och kanske gläder sig åt det varma väder som har varit de senaste veckorna. Det är glädjande med värme och sol, men vi vet också att det är väldigt bekymmersamt för många av Sveriges bönder. De är oroliga för sin skörd, med rätta, och dessutom är många skogsägare nu också oroliga för skogsbränder. Regeringen följer den här utvecklingen noga och har löpande kontakt med både branschen och med myndigheterna. Men vi står också beredda att hantera en svår situation den här sommaren. Det kan komma att behöva göras mycket för att hjälpa både skogsägare och lantbrukare.

Fru talman! Det har varit högsommarvärme här utanför Sveriges riksdag, men så ser det inte ut i den svenska ekonomin. Där är det fortfarande ekonomisk vinter. Vi har en inflation som är uppe på rekordnivåer, och att kärninflationen inte går ned är mycket bekymmersamt. Samtidigt väntas vi nu vara på väg in i en lågkonjunktur. Allt detta gör att vi befinner oss i en sällan skådad prövning.

Dessutom är osäkerhetsfaktorerna större än på mycket länge med bland annat kriget, Rysslands brutala krig i Ukraina, där vi inte vet hur utvecklingen kommer att fortsätta.

Fru talman! Regeringen och samarbetspartierna har en plan för att ta oss igenom detta ekonomiska läge. Jag har berättat om den tidigare, men jag vill upprepa den här i Sveriges riksdags kammare. Det är en plan i tre delar.

Det första och viktigaste just nu är att bekämpa inflationen. Det kanske låter självklart för någon, men uppenbart inte för alla. Inflationen måste bekämpas för att det är en förutsättning för att vi ska kunna ha en god ekonomisk utveckling, och det är en förutsättning för framtida reallöneökningar för vanliga löntagare. Inflationen måste helt enkelt tillbaka till en låg och stabil nivå. Det är också en förutsättning för att hushåll ska kunna klara den ekonomiska vardagen. För dem som är allra mest utsatta just nu är bekämpningen av inflation helt centralt.

Det är också en förutsättning för att Sveriges alla kommuner och regioner ska kunna pressa tillbaka sina kostnader och att kostnaderna inte ska fortsätta att öka. Om de ska kunna upprätthålla en god välfärd är inflationsbekämpning självklart en viktig del.

Men med detta sagt, fru talman, vill jag säga att samarbetspartierna för det här året lade 12 miljarder i olika typer av stöd till både kommuner och regioner. Jag vet att många av kommunerna vill ha mer. Jag pratar med dem väldigt ofta. Men jag vet också att det gör skillnad. Och bara så att vi har det sagt: Inflationsbekämpningen är också något av det viktigaste vi gör för Sveriges kommuner och regioner. Annars kommer kostnaderna i äldreomsorgen, i skolan och i sjukvården att fortsätta att öka.

Fru talman! Det finns inga genvägar. Det krävs återhållsamhet. Efter att ha läst oppositionens fyra olika vårmotioner kan jag konstatera att den uppfattningen kanske inte delas av alla. Några partier här i riksdagen tycker att det är helt i sin ordning att gå fram med kraftigt expansiv politik i det här läget. Det skulle alltså vara som att kasta pengar på inflationsbrasan. Det skulle brinna ännu mer. Brasan blir större, inflationen ökar, räntorna ökar, priser på varor och tjänster ökar och hushållen blir allt fattigare.

Mitt besked är att våra fyra samarbetspartier inte kommer att lyfta på filten förrän inflationsbrasan mer eller mindre är släckt. Därför var budgeten för i år återhållsam, och även den vårbudget som ni ska fatta beslut om i dag är återhållsam.

Men detta betyder inte att det är en passiv budget, tvärtom. 2023 års budget och den här vårbudgeten gör stor nytta. De gör stor nytta i försvaret och i rättsväsendet. De gör stor nytta med de 12 miljarderna till kommuner och regioner. Det var en tredjedel av det reformutrymme vi hade.

Vi har också varit aktiva för att stötta hushåll och företag. Enormt stora elstöd har gått ut de senaste månaderna och gör stor skillnad för både individer och företag. Listan kan göras väldigt lång, och jag ska inte använda all min tid till det. Men vi har gjort allt detta genom att prioritera. Vi har gjort det genom att ta ansvar. Sammantaget är vår politik återhållsam och ansvarstagande, och den spär inte på inflationen.

Fru talman! Låt mig säga något kort om vårändringsbudgeten. Här gör vi en riktad insats till dem som har det allra tuffast. Det är flera som har nämnt det innan, men jag vill ändå ta upp det. Det handlar om bostadsbidraget för barnfamiljer, som höjs med 40 procent och också förlängs. Det är otroligt viktigt och träffsäkert för att just de som har allra minst marginaler också ska få en förstärkning.

Dessutom ger vi tillskott till civilsamhället, som också stöttar personer i särskilt utsatta situationer. Alla vill ju inte vända sig till kommunen eller till myndigheter.

Fru talman! Jag vill bara nämna en sak till. Det har talats om priser här i talarstolen i dag. Jag håller med om att man ibland kan undra över hur vissa priser har ökat. Vi tycker som regering att det är enormt viktigt att också se till att det finns god konkurrens på olika marknader. Därför får också Konkurrensverket i den här budgeten extra resurser för att följa den här utvecklingen och framför allt också komma tillbaka och se om det krävs lagstiftningsändringar, till exempel när det gäller konsumentlagen och annat. Det ska inte finnas ett enda företag som passar på att höja priserna bara för att det är, som det heter, möjligt.

Fru talman! Även om inflationen är det allra viktigaste att bekämpa här och nu vet vi också att Sverige är i behov av stora strukturella reformer. En sådan är att stärka arbetslinjen. Låt mig säga någonting kort om detta. Jag tog emot OECD:s rapport över den svenska ekonomin förra veckan. En av de viktiga slutsatserna där var att vi måste öka drivkrafterna att arbeta. Det är för liten skillnad mellan att jobba och att inte jobba. Därför arbetar vi just nu med bidragsreformer i olika steg. Det handlar om 100 procent aktivitet och om att se till att man inte kan stapla bidrag. Vi kommer också att återkomma om det som vi kallar att kvalificera sig in i välfärden.

Samtidigt kommer våra partier under den här mandatperioden - i år eller nästa år, jag återkommer - att sänka skatten på inkomster. Det handlar om det som jag har sagt många gånger: Inflationen är löntagarnas värsta fiende.

Den tredje delen i vår plan handlar om att varaktigt stärka tillväxten och produktiviteten. Man kan absolut kan ha många åsikter om en produktivitetskommission. Annars är det ju väldigt populärt att kräva en kommission här i riksdagen, men jag är glad över att vi har fått den på plats. Äntligen ska flera experter fördjupa sig i svensk ekonomi - den privata sektorn och den offentliga - för att se hur vi kan bli mer produktiva, så att tillväxten kan öka om fem, tio eller femton år.

Men det betyder ju inte att regeringen inte gör saker här och nu. Regelförenklingsarbetet har tagit ny fart. 3:12-reglerna ska förbättras. Och till exempel har vi nu också sett till att Migrationsverket ska få ha max 30 dagar på sig att ge besked om ett företag kan anställa personer från andra länder. Arbetskraftsinvandringen är en viktig del för väldigt många företag.

En annan del, fru talman, som gäller tillväxten är energin. Det är många som har pratat om den här i dag. I dag är ju en historisk dag för framtida ökad tillväxt och förbättrad omställning, och det handlar om det energipolitiska målet, som riksdagens ledamöter om bara några timmar ska rösta om. Här har varje parti en möjlighet att ta ställning till om det ska vara ett 100 procent fossilfritt mål eller ett förnybart.

Detta gör skillnad på riktigt - att vi får en bredd av energislag, så att vi klarar all den tillväxt, produktion och omställning som det här landet så väl behöver. Det är en stor dag, och jag är glad för att det nu finns en majoritet i riksdagen för detta.

Slutligen, fru talman - tiden går fort! - vill jag säga något kort om höstens budget. Det är ju många som vill ha besked, och det kan jag förstå.

Vi kommer att återkomma i budgeten i höst. Men som jag understrukit tidigare befinner vi oss fortfarande i ett väldigt svårt läge. Inflationen behöver komma ned. Samtidigt ska våra fyra partier självklart fokusera på viktiga reformer som Sverige, svenska hushåll och svenska företag behöver. Men vi återkommer när det gäller detta.

Det kommer också att bli ett tillfälle då vi alla här i riksdagen måste ha förmågan att prioritera. Ett läge som det vi befinner oss i nu, med en begynnande lågkonjunktur, en konjunkturnedgång och en hög inflation har de flesta av oss här i rummet inte varit i tidigare. Det kräver någonting av oss. Det kräver prioriteringar, det kräver fokusering och det kräver att vi förmår att ta ansvar.

(Applåder)


Anf. 46 Ali Esbati (V)

Fru talman! Det har varit intressant, kanske mest i betydelsen lite märkligt, att höra finansministern tala om inflationen och vikten av att bekämpa den också i dag. För det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta något som finansministern gör för att bekämpa inflationen.

Jag kan inte se att finansministern tagit något intryck av diskussioner som förs internationellt om hur man bäst kan förstå just den här inflationsepisodens karaktär och vad det kan betyda för finanspolitikens utformning. Att inflationen inte är lönedriven utan snarare vinstdriven är uppenbart, men det är inget som verkar spela någon roll för finansministern. Likaså har konkurrenssituationen på olika marknader ingen framträdande plats i det regeringen säger och ingen plats alls i det regeringen gör. Finansministern tar inget intryck av de regleringar som rönt viss framgång i exempelvis Schweiz och Spanien för att just bekämpa inflationen, inte heller av de investeringsplaner som rullas ut i USA med hänvisning till inflationsbekämpning framöver.

Men även om man landat i den snäva idén om att inflationen ska bekämpas endast genom att hålla tillbaka efterfrågan blir det oerhört märkligt att se vad som fredas och hur det presenteras för svenska folket. Det är alltså bra inflationsbekämpning om sjuksköterskor måste sägas upp och om patienter får ligga i korridorerna på akuten. Men det är inte tänkbart att dämpa skattesänkningar för riksdagsledamöter och statsråd. Det hjälper tydligen mot inflationen att pressa in fler elever i ett klassrum. Men man kan inte begränsa bidragen till dem som köper städning eller silverputsning till paradvåningen. Elstödet är toppen, men när det gäller att det är panik i äldreomsorgen menar man: Ja, tyvärr, vi måste bekämpa inflationen.

Vill finansministern kanske förklara lite närmare varför just förlängda operationsköer, uppsagda lärare och förtvivlad personal inom äldreomsorgen är de metoder som regeringen föredrar och har valt att experimentera med som inflationsdämpare?


Anf. 47 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Tack, Ali Esbati, för frågan! För mig är det både enkelt och svårt. Det är enkelt såtillvida att vi nu behöver prioritera det som är allra viktigast. I den budget som vi lade fram för detta år var det en stor satsning på försvar och rättsväsen. Men det enskilt egentligen största handlar just om välfärden. Vi såg till att en tredjedel av hela vårt reformutrymme gick just till detta. Kommer det att räcka? Nej, många kommuner och regioner har det tufft. Framför allt har mycket av personalen det tufft. Men det ser olika ut på olika ställen. Jag pratar, som sagt var, med många kollegor runt om i landet.

Vad handlar inflation om här? Jag tror att Ali Esbati har hört mig säga detta, men jag säger det gärna också nu ifall det är någon tv-tittare som ser på detta. Vad skulle det leda till om man gör som Ali Esbati? Bara här i vårbudgeten lägger Ali Esbati 20 miljarder i ofinansierade satsningar. Vad skulle det leda till? Det skulle leda till högre inflation.

Sedan kan man alltid ha en diskussion om exakt vilken typ av satsningar som leder till mer inflation eller inte. Det handlar om pengar som kommer ut i systemet, men det är också viktigt att finanspolitiken i sin helhet är ansvarstagande och att man inte blåser på inflationen.

Det har kommit frågor till mig - eller det har inte kommit frågor, utan det har kommit påståenden i kammaren i debatten - om välfärden. För mig är det självklart att samarbetspartierna kommer att fortsätta stötta välfärden. Jag har fått igenom tre budgetar här i riksdagen. I alla dem har välfärd - både regioner och kommuner - fått pengar. Sedan kommer det nog alltid att vara så att Vänsterpartiet och samarbetspartierna inte alltid kommer att dela synen på hur mycket det ska vara. Men det ska vara tydligt och självklart och underlätta för dem som har det allra, allra tuffast. Det gäller både kommuner och regioner, men det handlar också såklart om hushåll.


Anf. 48 Ali Esbati (V)

Fru talman! Det handlar om att göra det som är allra viktigast och att prioritera det som är allra viktigast, sa finansministern. Det är det jag pekar på. Det som uppenbarligen har varit allra viktigast för denna regering har varit att freda dem som tjänar väldigt gott, så att de får sina skattesänkningar, och att freda dem som bor i gods och herrgård, så att de får extra mycket elstöd. Det är den prioritering som man faktiskt har gjort från regeringens sida.

Det som Elisabeth Svantesson nämner om försvaret, till exempel, är vi eniga om. Vi pratar om det som man gör utöver detta och i övrigt. Det blev tydligt. Det är bra.

När det gäller finanspolitiken i allmänhet kan vi väl konstatera att Vänsterpartiet i höstas lade fram en budget som var neutral, som alltså inte gick med något underskott under innevarande år. När det gäller ofinansierade satsningar handlar det inte om det, utan det handlar om att vi vet att det statsfinansiellt gick bra för svensk ekonomi förra året men att det inte gick så bra för alla som finns i den svenska ekonomin. Därför vore det rimligt att vidta åtgärder som i flera fall löser akuta problem och i andra fall bidrar till att pressa tillbaka inflationen. Sänkta taxor inom kollektivtrafiken, till exempel, är något som kan bidra till att pressa tillbaka inflationen här och nu.

Jag har både i mitt anförande och nu varit inne på flera andra saker som man diskuterar mycket mer utanför Sveriges gränser. Det handlar om sätt att pressa tillbaka den inflation som vi har just nu och om att göra något åt den dåliga konkurrenssituationen inom vissa marknader. Det har finansministern och hennes kamrater tvärt avvisat. Det handlar också om att på andra sätt se till att det staten gör trycker tillbaka inflationen snarare än bidrar till den.

Jag har fortfarande inte fått något svar på frågan: Varför skulle inte mer pengar i höginkomsttagarnas fickor leda till inflation? Man ska däremot pressa inflationen genom förlängda operationsköer. Det är intressant.


Anf. 49 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Ali Esbati vet mycket väl att regeringen inte aktivt sänkt en skatt för dem som har de högsta inkomsterna. Tvärtom är det så att Ali Esbati, Mikael Damberg och andra här i kammaren gärna vill att denna skatt ska vara högre för barnmorskor, poliser och andra som har statlig skatt. Om er budget eller Socialdemokraternas budget skulle gälla skulle väldigt många betala högre skatt i år. Det är alltså inte bara riksdagsledamöter och statsråd. Det är väldigt många hårt arbetande människor. Det är människor som tar ett extrapass i sjukvården eller ett extrapass som polis. Jag vill bara ha det sagt. Det är väldigt tydligt. Dessa människor drabbas av er politik. Ni höjer faktiskt skatten för helt vanligt folk med någonstans mellan 20 och 30 miljarder. Det påverkar människor i detta läge.

Vad som är viktigt för mig och för regeringen är att vi nu bekämpar inflationen samtidigt som vi stöttar dem som har det tuffast och samtidigt som vi ser till att välfärdssektorerna också har resurser. Men jag har sagt det förr, och jag säger det nu: Det kommer att vara tufft ett tag till, så länge inte inflationen dämpas ordentligt.

Slutligen: Det bästa som vi kan göra just nu är att också ha strukturellt riktiga reformer för dem som inte jobbar. Det handlar om dem som lämnats åt sitt öde, som under de senaste åtta åren knappt har haft kontakt med Arbetsförmedlingen utan fastnat i långtidsarbetslöshet. Det handlar också om de familjer där vi vet att det inte alls lönar sig att en av föräldrarna går och jobbar. Det är alltså ingen skröna, Ali Esbati, utan det är riktigt. Det är verkligt.

Med bidragssystem och incitament men också stöd och hjälp i fråga om yrkesutbildning och annan typ av utbildning - svenska är till exempel otroligt viktig - vill vi se till att människor är heltidsaktiva. Det handlar om att inte få bidrag utan en motprestation. Så kommer människor in på den svenska arbetsmarknaden. Så kan man bygga Sverige starkt, och så hjälper man dem som har minst marginaler just nu.

(Applåder)


Anf. 50 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Jag har ett par frågor till finansministern, men först kommer jag att ställa en fråga som har att göra med det som har försiggått här i kammaren när finansministern varit på plats.

Det handlar om att Sverigedemokraterna, det största partiet i Tidökoalitionen eller bland Tidöpartierna, har meddelat att man är emot det stora gröna fossilfritt stål-projektet i norra Sverige, Hybrit. Man kastar en skugga över detta och vill egentligen stoppa stödet, i den mån det finns, även till övriga gröna industriprojekt, till skillnad från alla andra länder i världen, trots att vi är världsledande.

Jag vill bara ha ett klart och tydligt besked. Är det som SD säger det som gäller, eller är det som regeringen säger det som gäller? Är det som SD säger dumheter som vi ska bortse ifrån, eller är det de som i praktiken kommer att bestämma framöver? Det är jätteviktigt för Norrland, jätteviktigt för det svenska näringslivet och jätteviktigt för industrisatsningarna.

För det andra undrar jag om följande. Det handlar om alla de kommunalråd som tycker att skolan ska prioriteras, att det ska finnas behöriga lärare och att eleverna ska få en chans i livet. De är jätteoroliga för att ni nu inte kan ge besked. De står redo att lägga ned skolor för att ni inte har gett ett besked. Har de fel? Är det på något sätt så att de bara snällt ska vänta? De behöriga lärarna ska försvinna, och sedan kan de återanställas igen när ni har kommit överens om det. Det är min andra fråga.

Det tredje är att det har talats mycket om att man ska hålla nere inflationen. Men varför sänker ni inte kostnaderna för att anställa så att fler som är utsatta och unga kan få jobb? Företagen ber om det, näringslivet ber om det, och de som söker jobb ber om det. Experterna säger att det också sänker inflationen. Jag förstår inte detta från en så kallad borgerlig, liberal regering.


Anf. 51 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Jag lyssnade förut i elva minuter på Martin Ådahls inlägg. Då slog det mig att Martin Ådahl borde starta en ny riksdagskör med honom själv, Mikael Damberg, Ali Esbati och Janine Alm Ericson. Det var nämligen väldigt gott om klagosånger.

Det är helt frivilligt. Man kan ägna elva minuter åt att visa sin frustration. Men jag är något förvånad över tonläget. Jag tror att det vore bättre att man också använde sin tid till att berätta om vad man själv vill göra. Det har jag använt min tid till. Det tänker jag fortsätta med att göra.

Nummer ett handlar om arbetsgivaravgiften för unga. Jag vet inte hur många gånger jag har diskuterat just den frågan med Martin Ådahl. Det var en tillfällig nedsättning. Det kan mycket väl bli så längre fram att den kommer att sättas ned igen. Men om jag här och nu fick välja skulle jag se till att löntagarna som drabbats väldigt hårt av inflationen skulle få en skattesänkning.

Vi kommer också att göra det under mandatperioden. Jag tror att det är väldigt viktigt och centralt. Jag tror också att Martin Ådahl vet att det inte är de unga som är allra dyrast att anställa. Med det sagt kan det absolut behöva göras igen. Men just nu är det inte en prioritet.

Sedan har jag förstått att Martin Ådahl helt plötsligt har blivit väldigt Norrlandsälskande. Det gläder mig mycket. Jag har bott både i Lycksele och i Östersund.

Jag kan bara minnas tillbaka till den tiden när Centerpartiet och Socialdemokraterna samverkade om olika saker, det så kallade januariavtalet. Många av oss har försökt att förtränga det, men det var ändå där.

Det var inte så att ni alltid var överens om alla saker. Låt mig säga en sak som jag verkligen är överens med Oscar Sjöstedt om i den här frågan. Det gäller elefanten i rummet.

Vi måste få mer el. Mer elproduktion behövs. Därför borde Centerpartiet i dag rösta ja till ett 100 procent fossilfritt mål så att vi på allvar kan komma igång ännu mer med elproduktionen i hela Sverige.

Det gäller särskilt i Norrbotten. Om fem, åtta eller tio år finns det risk för att det är brist på el för Hybrit och för andra.

(Applåder)


Anf. 52 Martin Ådahl (C)

Herr talman! Det är lite vågat att säga att man ska tala om sina egna förslag och sedan inte ge något svar alls om vad man själv vill göra.

Om finansministern lyssnade nogsamt till mitt anförande kunde hon höra att det verkligen handlade om visionerna för vad vi vill göra. Vi kan ta frågorna lite snabbt igen.

Är det SD, som säger att Hybrit och de stora gröna satsningarna i Norrland - som vi, tro mig, engagerat oss i länge - är dumheter, som är de som bestämmer, eller är det ni i regeringen? Vad är det som gäller egentligen? Nu är det verkligen stor osäkerhet här under debatten.

Det andra är återigen: Experterna säger att om man sänker kostnaderna för företagen så att de kan anställa så sänker det också inflationen. Varför detta enorma motstånd mot det?

Om man inte gillar sänkningen för unga utan vill ha det mer för de utsatta, som Centerpartiet framöver vill ha, varför gör man inte det i stället?

Det är jättebra om man sänker skatterna på inkomster. Men nu har ni hittills höjt dem. Varför höja dem för att sedan sänka dem?

Sedan återigen: Jag hörde över huvud taget ingenting för oss som värnar skolan om vad som kan hända under året. Har de kommunalråd och skolchefer fel som säger: Vi tvingas nu säga upp våra behöriga lärare till långvarig skada för våra elever därför att regeringen inte kan ge något ordentligt besked?


Anf. 53 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Jag har hela vägen varit tydlig med att regeringen följer utvecklingen väldigt noga när det gäller välfärden. Jag tror nog att Martin Ådahl ska börja tänka tillbaka till åren som varit innan.

Det var inte så att den förra regeringen gav besked i juni om hur statsbidragen skulle se ut året efter. Det gör man oftast inte. Det gäller särskilt nu i en svår ekonomisk tid när vi inte vet. Vi vet inte hur ekonomin utvecklas. Vi vet inte hur budgetutrymmet kommer att se ut.

Då vill inte jag gå ut och säga exakt hur det kommer att bli. Vi har heller inte budgetförhandlat. Är det någon som vet detta är det Martin Ådahl.

Man kan vara säker på att samarbetspartierna inte kommer att lämna kommuner och regioner i sticket. Men de har också ett arbete att göra själva. Det ser olika ut i olika kommuner och i olika regioner. Många är pressade. Vi lämnar dem inte i sticket. Men det kommer också att bli tufft.

Herr talman! Med det sagt tycker jag att jag har svarat på Martin Ådahls frågor. Jag tänker inte gå in än en gång i en diskussion om sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Den har Martin Ådahl och jag haft här så många gånger tillsammans. Jag delar delvis bilden men inte helt och fullt.

För oss och för regeringen är det viktigt att fortsätta att bekämpa inflationen. Vi kommer att använda pengarna i reformutrymmet på det allra bästa sättet. Vi har fått ett mandat av väljarna att vända en utveckling som har gått åt fel håll. Vi är övertygade om att den går att vända.

Med det sagt vill jag önska alla en glad sommar. Jag säger det nu, herr talman, så att jag inte missar det. Jag riktar ett tack till talmanskansliet och hela finansutskottet för ett gott samarbete under det här året.


Anf. 54 Mikael Damberg (S)

Herr talman! Jag börjar med att konstatera att finansministern inte orkade eller ville ta avstånd från Sverigedemokraternas angrepp på den gröna omställningen av svensk stålindustri.

Jag tror att det ändå förtjänar någon form av kommentar från regeringen när det största partiet i regeringskonstellationssamarbetet gör ett så pass stort angrepp på Sveriges tillväxtförutsättningar framöver.

Det är inte bara så att det har hotat utbyggnaden av energisystemet i olika debatter tidigare. Nu går man till frontalangrepp mot det flaggskeppsprojekt som också regeringen har talat om i Europasammanhang och internationellt som någonting som kan minska utsläppen och också bidra till svensk konkurrenskraft efter tid.

Annars har jag lyssnat väldigt noga på finansministern. Hon brukar upprepa att vi lever i ett väldigt svårt ekonomiskt läge och att man måste föra en ansvarsfull finanspolitik. Det instämmer jag i, även om det inte ska bli en ursäkt.

Det vi socialdemokrater kritiserat regeringen och SD för är att de gör fel prioriteringar inom ramen för det budgetutrymme som finns. Man gjorde fel som prioriterade en skattesänkning på 13 miljarder kronor för de högavlönade i stället för att säkra finansieringen av välfärden och även kunna göra insatser för de barnfamiljer som drabbas väldigt hårt av den ekonomiska krisen.

Nu är vi inte ensamma om kritiken. Jag har sett att SKR driver på för det, och det är väl en sak. Men så här skriver Lars Calmfors: "Jag är dock kritisk mot balansen i regeringens samlade finanspolitik. Stöden till hushåll borde inte varit så breda utan riktats mer till låginkomstgrupper. Skattesänkningarna till höginkomsttagare genom indexuppräkningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt kunde ha pausats. Det hade skapat utrymme för högre statsbidrag till kommuner och regioner i syfte att minska risken för nedskärningar i skola, omsorg och vård." Detta skrev alltså Lars Calmfors den 15 maj i år.

Mot bakgrund av verkligheten med skolneddragningar och sjukvårdskris, är finansministern beredd att erkänna att man gjorde en felaktig prioritering i höstens budget som nu skapar stora problem i välfärden?


Anf. 55 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Även den här diskussionen har jag och Mikael Damberg haft några gånger nu. Den budget som vi lade på riksdagens bord i november var väl avvägd. Den var svagt åtstramande och tillsammans med elstödet neutral. Det var helt rätt och riktigt.

Många har också hållit med om det. Det gäller Riksbanken och Finanspolitiska rådet. Vi gjorde inte bedömningen att vi ska gå in och ändra i skattesatser i specifika skiktgränser, precis som vi inte gjorde i någonting annat som räknas upp på grund av inflation. Den här diskussionen har vi haft flera gånger.

Jag talar också med väldigt många runt om i kommuner och regioner. Som jag sagt ser det väldigt olika ut. Många jobbar nu på att använda den här tuffa tiden för att försöka att göra saker på bättre sätt. Självklart vill inga partier härinne att vi ska se stora nedskärningar i välfärden. Det är därför som vi har sagt att vi återkommer i budgeten med nya besked för nästa år.

Herr talman! Jag tycker inte att en tredjedel av reformutrymmet var lite. 12 miljarder kronor var 12 miljarder kronor till de sektorer som nu så väl behöver dem.

Jag kan bara konstatera att Mikael Damberg nog delvis vill prata om detta därför att de pengar som han skulle använda skulle här och nu ha inneburit en skillnad i skatt på ganska mycket pengar för 1 miljon löntagare. Och det handlar inte bara om direktörer - Ali Esbati brukar prata om bankdirektörer. Det finns något fler bankdirektörer nu eftersom vi har bättre konkurrens. Men det är inte så mycket mer än 150 pers. Men det är alltså många, många hårt arbetande människor som skulle ha haft en högre skatt med Mikael Damberg än med denna regering, vilket jag tycker är värt att påpeka - även de som jobbar i välfärden.


Anf. 56 Mikael Damberg (S)

Herr talman! Nu var min poäng inte att Socialdemokraterna kritiserade regeringen utan att Lars Calmfors kritiserade regeringen för att den valde en skattesänkning för höginkomsttagare i stället för att säkra finansieringen av skolan, sjukvården och äldreomsorgen i ett läge då de kan drabbas av besparingar.

Finansministern får inte ihop logiken. Hon säger att vi är i ett exceptionellt läge och att det är en väldigt svår situation. Och nu säger Sveriges kommuner och regioner att de behöver besked nu för att inte göra till och med onödiga besparingar i sjukvården och i kommunerna.

Om man i ett exceptionellt läge och i en annorlunda situation inte kan agera från regeringens sida och ge besked, när ska man då ge besked? Det är ju nu krisen är. Det är nu som det exceptionella läget är.

Jag kan inte tolka finansministern på något annat sätt under denna debatt än att det inte blir några besked till kommuner och regioner före sommaren om hur det blir med ekonomin. Då måste finansministern förstå att hon också bär ansvar för de besparingar som kanske genomförs i onödan i sjukvården och i skolan.

Jag ska fortsätta att citera Lars Calmfors: "Regeringen borde åtminstone ge en utfästelse om hur stora reala statsbidrag - bidrag i fast penningvärde - som kommunsektorn ska få 2024 för att ge bättre planeringsförutsättningar." Allt detta i syfte att undvika besparingar.

Det är så verkligheten ser ut. Man kan inte fly verkligheten när man är finansminister. Man har ett ansvar att ta in verkligheten, agera, regera och prioritera. Och än så länge har denna regering valt att prioritera fel i detta krisläge.

(Applåder)


Anf. 57 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Detta är väldigt intressant. Huvudansvaret för regionernas och kommunernas ekonomi har de självklart själva. Det är de som naturligtvis tar in skatt.

Men jag har under många år sagt att staten också har ett viktigt ansvar. Det var därför som jag till exempel gjorde upp med Ulla Andersson, som inte är här nu, i finansutskottet under förra mandatperioden och stoppade friåret och såg till att pengarna gick till välfärden. Något år senare gjorde Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Moderaterna upp och såg till att stärka äldreomsorgen. Det röstade även Sverigedemokraterna för. Det var två tre år sedan. Detta har jag gjort flera gånger, och jag kommer att stötta välfärden igen.

Men nu i juni när vi inte vet exakt hur det kommer att se ut de närmaste månaderna och hur stort reformutrymmet är, då vore det rent ansvarslöst att göra det därför att försvaret behöver stora pengar och polis och rättsväsen kommer att behöva stora pengar. Hushåll kan fortsättningsvis behöva stöttas. Det finns en mängd behov. Kommuner och regioner är en av alla delar som vi kommer att behöva stötta på något sätt. Men de får vänta till hösten. Och det har jag sagt. Det får även hushållen och företagen göra. Men det beror på att ekonomin är osäker, att utvecklingen är osäker och att prognoserna är osäkra. Jag tar ansvar i ett svårt läge och gör en sak i taget och ser till att prioritera på det sätt som vi anser är det bästa sättet.

Sedan har jag stor respekt för att Mikael Damberg tycker att det är ett dåligt sätt att prioritera. Men jag känner mig lugn och trygg med att vi har gjort rätt.

(Applåder)


Anf. 58 Janine Alm Ericson (MP)

Herr talman! Klimatkrisen är här och nu. Torka, översvämningar och extremväder omkullkastar människors vardag och livsförutsättningar såväl i Sverige som i världen. Arter dör ut, ekosystem rubbas och såväl hav som skogar står under en enorm påfrestning.

I grund och botten finns det bara en enskild åtgärd som är överlägsen alla andra, och det är att minska utsläppen. Men det är tyvärr en åtgärd som regeringen verkar vara ointresserad av.

Miljöpartiet har i flera år lyft fram behovet av att klimatsäkra det finanspolitiska ramverket. Detta har nu också lyfts fram av både Klimatpolitiska rådet och Finanspolitiska rådet. Nu senast var det aktörer från Naturskyddsföreningen, Volvo Cars och Swedbank som tillsammans med Agenda 2030-samordnaren lyfte fram behovet av att inleda en översyn av ramverket för att se till att det bättre bidrar till just en hållbar utveckling. Till och med Svenskt Näringsliv har föreslagit att överskottsmålet slopas.

Finanspolitiska rådet pekade i sin rapport på behovet av investeringar i den gröna omställningen och att det var ett viktigt skäl att se över reglerna och skapa utrymme just för sådana investeringar.

Det är tydligt att det finns en bred uppslutning kring att man borde sätta igång en översyn skyndsamt.

Jag skulle vilja fråga finansministern om hon är beredd att göra det.


Anf. 59 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Svaret på Janine Alm Ericsons fråga är ja.


Anf. 60 Janine Alm Ericson (MP)

Herr talman! Det var ett väldigt glädjande besked, och vi ser fram emot det eftersom det inte finns någon tid att tappa i fråga om detta.

Jag skulle också vilja passa på att ta upp ett tema som jag har tagit upp med andra, och det är den tuffa situationen för kommuner och regioner. Det är flera talare som har frågat finansministern om detta tidigare. Men jag skulle ändå bara vilja fråga en gång till: Kan finansministern ge besked om hur det blir med pengar till kommuner och regioner nästa år? Eller när får vi annars veta det? De behöver besked nu för att kunna planera och inte dra ned.


Anf. 61 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Jag tackar för frågan. Jag har svarat på den vid några tillfällen, och jag har inget annat svar att ge. Det är otroligt viktigt att välfärdens sektorer, välfärdens verksamheter - skolan, äldreomsorgen, sjukvården och psykiatrin - fungerar. Det är alla vi fyra samarbetspartier väldigt överens om.

Jag ska ändå koppla ihop det lite grann till ramverket. Det ska ses över. Det är alla åtta partier här i riksdagen överens om. Detta arbete pågår nu, och vi kommer att återkomma. För att ramverket ska kunna sjösättas som det är tänkt den 1 januari 2027 måste vi dra igång detta arbete nu.

Det är viktigt att vi har ordning och reda i ekonomin. Vi har under våren drivit på hårt i EU-arbetet för ett nytt ramverk och samlat 27 länder för att få just en inriktning där vi alla har ordning och reda i våra finanser. Det är viktigt i EU, och det är viktigt här. Det är absolut dags att se över ramverket för att se om vi behöver göra justeringar. Exakt hur det kommer att bli kommer ni - eftersom jag tänker att det blir en parlamentarisk kommitté - att få diskutera. Så får vi återkomma senare till dessa frågor.

Men jag delar bilden av att man måste prioritera rätt och göra rätt investeringar, ställa om och såklart se till att utsläppen minskar.

Än en gång är jag väldigt glad över att ni som sitter här inne och några fler ska rösta om ett nytt energipolitiskt mål. Jag tror nämligen att det är en väldigt viktig pusselbit för att det ska kunna bli ett grönare, säkrare och friare Sverige.

(Applåder)


Anf. 62 Boriana Åberg (M)

Herr talman! I partiledardebatten i onsdags sa statsministern: Ingenting är viktigare än att stödja Ukraina.

Rysslands brutala krig har kostat många liv och skapat en enorm katastrof - humanitär, miljömässig och ekonomisk. Priset betalas ytterst av det ukrainska folket, som med sitt blod betalar för sin och för vår frihet. När vi återkommande talar om hur kriget påverkar oss i Sverige får vi aldrig glömma vem det är som gör de verkliga uppoffringarna.

Herr talman! Sverige befinner sig onekligen i en ansträngd situation med ett pågående krig i närområdet, en synnerligen besvärlig situation på energimarknaderna i Europa och den högsta inflationen på 30 år. Dessutom har vi inflation samtidigt som vi har lågkonjunktur.

Sedan den moderatledda regeringen tillträdde i höstas har den främsta prioriteringen varit att hindra inflationen att bita sig fast på en hög nivå genom att bedriva en fortsatt återhållsam finanspolitik. Till skillnad från Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar regeringen denna uppgift på största allvar. Samtidigt ges stöd till framför allt utsatta hushåll genom riktade satsningar i budgeten och genom att de uppräkningar som sker med fastlagd automatik fortgår.

I ett tidigare replikskifte insinuerade Mikael Damberg att Moderaterna inte vill berätta vad regeringen gör för att stötta dem som har det svårast - detta efter att Edward Riedls talartid tog slut innan han hunnit gå in på frågan. Därför gör jag det i stället.

Ett exempel på en åtgärd för att stödja dem som har det svårt är en förlängning och höjning av det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag. Detta görs för att ge dessa familjer bättre förutsättningar att klara sina boendekostnader i dessa tider då levnadsomkostnaderna ökar.

Denna insats är betydligt mer träffsäker än en generell höjning av barnbidraget, vilket föreslås i motioner av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - var för sig, vill jag tillägga. Bostadsbidraget är nämligen inkomstprövat och tillfaller i större utsträckning barnfamiljer som är beroende av socialförsäkringar och andra transfereringar från välfärdssystemen.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet anser att det förlängda och höjda tilläggsbidraget inte ska avräknas från försörjningsstödet, vilket enligt min mening är helt fel. Låt mig förklara varför. För grupper med svag förankring på arbetsmarknaden minskar höjda bidrag drivkrafterna till egen försörjning. Det måste alltid vara skillnad mellan att ha ett arbete och försörja sig själv och att leva på bidrag.

För att stödja de mest utsatta har regeringen ökat anslagen med 50 miljoner kronor under 2023 till de civilsamhällesorganisationer som arbetar med humanitära insatser för människor som har det svårt.

En annan åtgärd för att bekämpa inflationen är skattenedsättningen på jordbruksdiesel till EU:s miniminivå till slutet av året. Regeringen avser att vidhålla denna skattenedsättning under 2024 och 2025 för att stötta den svenska matproduktionen. Regeringen prioriterar också genomförandet av strukturreformer för ökad tillväxt.

Detta är minst sagt välbehövligt. Under de åtta åren efter 2014, under regeringarna Löfven och Andersson, var Sverige det land i hela Europeiska unionen där arbetslösheten ökade mest. Sverige är också ett av de länder i Europeiska unionen som har haft den lägsta ekonomiska tillväxten under de två föregående S- och MP- respektive S-regeringarna.

Lite ödmjukhet vore därför på sin plats i stället för att, som Socialdemokraterna, skriva i sin motion om segregation och fattigdom utan att över huvud taget nämna sin egen skuld. Att Sveriges problem inte har uppstått under de månader som gått sedan regeringen Kristersson tillträdde kan vem som helst räkna ut. Att som oppositionen ideligen påstå detta är inte seriöst.

Den förödande och systemhotande brottsligheten med kriminella klaner har inte uppstått under regeringen Kristerssons nio månader vid makten. De parallella samhällena med människor som saknar rätt att vistas i Sverige har inte heller uppstått under de senaste nio månaderna. Det har inte heller energikrisen, väntetiderna för att få vård eller de undermåliga skolresultaten.

Vad vi nu har är dock en regering som har vinnlagt sig om att åtgärda dessa systemhotande problem av olika karaktär. När vi för ett år sedan debatterade skattepolitiken tyckte vi moderater att skattepolitiken borde användas för att möta de problem som Sverige har. Sedan dess har Sverige fått en ny regering - en regering som gör just detta.

Skattepolitiken används nu för att pressa ned arbetslösheten, för att ge ökade möjligheter till ekonomisk tillväxt och för att klämma åt dem som fuskar och begår brott och därmed förstör vår trygghet och vardag. Fuskare och kriminella stjäl årligen flera miljarder från välfärden. Vad den grova kriminaliteten kostar samhället går inte ens att överblicka.

Herr talman! Jag är den första att beklaga att det för närvarande inte finns ekonomiska förutsättningar att genomföra några betydande skattesänkningar. Inflationsbekämpningen har som jag redan nämnt allra högsta prioritet. Men förutom inflationsbekämpning prioriterar regeringen ett återupprättande av arbetslinjen. Så fort situationen tillåter det kommer därför ett förstärkt jobbskatteavdrag med fokus på låga och medelhöga inkomster att införas. Det är en viktig åtgärd för att stimulera jobbskapande och tillväxt.

Regeringen arbetar också med att reformera bidragssystemet med bidragstak, successiv kvalificering in i välfärden och krav på heltidsinsats för dem som ändå behöver bidrag. Det måste alltid löna sig att arbeta för att människor som befinner sig i utanförskap ska kunna gå över till att försörja sig själva och dessutom bidra till vår gemensamma välfärd. Det är vägen till en positiv samhällsförändring: arbetande, mer självständiga och friare medborgare.

Slutligen vill jag tacka utskottskansliet, Riksdagsförvaltningen och inte minst alla ledamöter i skatteutskottet, inklusive ordföranden Niklas Karlsson och vice ordföranden Per Söderlund, och önska en fin sommar.

(Applåder)


Anf. 63 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Vi har sedan tidigare upplevt hur de omfattande och vidlyftiga vallöften som de borgerliga partierna, inte minst Moderaterna, utställde i valrörelsen inte har lyckats möta verkligheten. Detta framfördes tidigare i debatten när Martin Ådahl från Centerpartiet uttryckte det som att man lovade guld, gröna skogar och sänkt bensinpris. Någonting ditåt var det. Men vad ser vi av detta? Ingenting. Det blev 14 öre vid pump. Vad som händer med resten återstår att se.

Trots detta kan vi skönja det borgerliga samhällsbygget. Ambitionen framgår ju i regeringens förslag, även om den inte har lyckats lägga fram några skarpa förslag än.

Herr talman! Boriana Åberg sa i sitt anförande att skattepolitiken ska användas för att möta problemen. Vi har många problem. Kommunsektorn och regionerna skriker efter stöd från staten för att klara av sina åtaganden, för att inte behöva skära ned i välfärden och för att klara av skola, vård och omsorg. Från regeringen föreslår man skattesänkningar på 24 miljarder, men några stöd till kommunsektorn kan man inte lova. Man kan bara säga i riksdagens debatt att man inte kommer att lämna verksamheterna i sticket. Men det behövs ju besked nu.

Herr talman! Vad är beskedet från de borgerliga partierna? Vad är beskedet från Boriana Åberg? Hur löser man problemen i välfärden genom att sänka skatten med en fördelningspolitisk profil som gör att de som redan har får mest?


Anf. 64 Boriana Åberg (M)

Herr talman! Jag får börja med att berätta hur vi stöder kommuner och regioner. Redan i höst tilldelas kommuner och regioner 12 miljarder i olika stöd. Kommuner och regioner får också ta del av elstödet på ungefär 5 miljarder. Sedan finns det andra sätt att få lite mer pengar - det extra tilläggsbidraget till bostadsbidraget gör till exempel att kostnaderna för socialbidrag sjunker. Sammanlagt blir det ungefär 20 miljarder till kommunerna.

Om Niklas Karlsson hade lyssnat tidigare under debatten kunde han ha hört att finansministern sa att hon inte utesluter hjälp om sådan behövs. Det är dock inte klart att alla kommuner eller alla regioner har dessa behov. Till exempel klarar sig moderatledda kommuner som Kävlinge och Staffanstorp riktigt bra, eftersom de för en ansvarsfull politik. Dessutom brukar de hamna i topp när det handlar om olika klassificeringar som SKR brukar göra gällande till exempel äldreomsorg. Även i olika rankningar av trygghet hamnar moderatledda kommuner i topp. Detta är någonting för Niklas Karlsson att fundera på.

(Applåder)


Anf. 65 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Jag lyssnade på Boriana Åberg, och jag lyssnade på finansministern. Jag försöker ärligt att förstå hur de tänker och vilka konsekvenserna blir av den politik som de lägger på riksdagens bord och som de vill genomföra.

Jag hörde precis det som Boriana Åberg sa nu. Finansministern sa ordagrant att man inte tänker lämna kommuner och regioner i sticket. Problemet är bara att de behöver beskedet nu. De 20 miljarder i underskott som kommuner och regioner har flaggat för är nämligen inte längre 20 miljarder. För bara en stund sedan kom veckomejlet från SKR, där de sa att det nu fattas ytterligare 12 miljarder jämfört med den budget som har lagts.

Krisen är allvarlig, och den är här nu. Då måste man ge besked. Då räcker det inte att i juni säga att man inte tänker lämna kommuner och regioner i sticket, utan man måste också tala om på vilket sätt man kommer att stödja dem. Annars kommer ju arbetet med att skära i välfärden i kommunerna och regionerna att påbörjas redan nu. Om man inte vill det måste man vara ärlig, komma med förslag och tala om vad det är man vill.

Vad jag också noterar i dagens debatt är att samarbetspartiet - alltså Sverigedemokraterna, det parti som egentligen styr regeringen - i debatten genom Oscar Sjöstedt säger att det nu är viktigt för våra kommunalråd och regionråd och för kommuner och regioner att fokusera på kärnverksamheten. De behöver prioritera tuffare. Det är klart: När finansministern lite luddigt säger att man inte tänker lämna verksamheterna i sticket och Sverigedemokraterna säger att det handlar om prioritering är det lätt att dra slutsatsen att det inte kommer några pengar och att skattesänkningar för dem som redan har går före vård, skola och omsorg.

(Applåder)


Anf. 66 Boriana Åberg (M)

Herr talman! Jag kan inte göra något annat än upprepa det som finansministern sa: Vi kommer inte att lämna dem som behöver hjälp i sticket.

Det är inte kutym att i juni göra utfästelser om vad man kommer att göra i höst i budgeten. Vi vet inte hur ekonomin förändras. Vi vet inte heller hur omvärldsläget förändras. Jag har nämnt att det finns ett krig som pågår i närområdet. Vi hoppas alla att detta krig tar slut. Det finns många variabler som vi inte bestämmer över, och vi måste ha respekt för detta.

När det gäller nedskärningar i kärnverksamheten undrar jag: Vilka kommuner började att skära ned på lärare och socialsekreterare? Vilka kommuner gjorde detta?

Niklas Karlsson apostroferade Sverigedemokraternas Oscar Sjöstedt. Han frågade vilka som har börjat att skära ned på till exempel kommunikatörer. Det finns många uppgifter i en kommun som inte är kärnverksamhet och som förvisso kan vara välbehövliga i goda tider. I dåliga tider måste man dock ha modet att prioritera.

(Applåder)


Anf. 67 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! I Åldrandets poesi av Anki Sehlstedt får vi möta Elin, som tittar på skidtävlingar i dagrummet och minns sin Folke. Vi får möta demenssjuke Markus, som knappt kan formulera ord men ändå får fram en vacker kärleksförklaring. Vi får även möta Josefina, som hela sitt liv längtat efter en kvinna i sin famn, och många fler.

Det Anki Sehlstedt lyckas illustrera i sin debutroman är bland annat den erfarenhet som mina år som förtroendevald har gett mig om hur välfärden konkret och direkt påverkar människors vardag - hur den skapar trygghet i ålderdomen, ger livschanser i ungdomen samt ökar människors frihet och förbättrar deras förutsättningar för ett gott och meningsfullt liv.

Som socialdemokrat tror jag nämligen på en mycket enkel och allmännyttig princip: Gemensamma angelägenheter ska vi finansiera gemensamt och ta ansvar för tillsammans. Så ser samhällskontraktet för den svenska och skandinaviska välfärdsmodellen ut. Den ger nämligen människor verktyg för att frigöra sig från den ekonomiska underordningens bojor. Den frigör människor, och den innebär att vi inte blir beroende av egna ekonomiska tillgångar för att ta del av skola, vård och omsorg. Vi slipper dessutom ge upp stora delar av vårt liv för att ta hand om närstående som behöver sådana tjänster och inte kan köpa dem på en marknad. På så sätt har vi genom den skandinaviska och svenska välfärdsmodellen skapat världens kanske mest jämlika, frihetliga och generösa samhälle.

Herr talman! Hur välfärden ska gestalta sig och vilka de gemensamma angelägenheterna är tar sig också uttryck i skattepolitiken. Vårt sätt att definiera det gemensamma och hur vi väljer att finansiera välfärden avgör hur vi ska betala skatt, vem som ska göra det och hur mycket man ska betala i skatt. Med detta följer också det omvända förhållandet: Varje föreslagen skattesänkning ska betalas med minskade utgifter och mindre alternativt sämre välfärd.

Herr talman! Om vi ska klara av välfärdsåtagandet kommer vi att behöva en stabil och långsiktig finansiering av välfärden. Vi behöver därför öka legitimiteten i skattesystemet, bland annat genom att säkerställa att välfärden och tryggheten finansieras efter bärkraft samtidigt som vi försvårar för skattefusk, skatteflykt och skatteundandragande. Behovet av en politisk skattereform finns, och reformen måste bygga på principerna om enhetlighet, neutralitet och likformighet, med få undantag och särregler. Men en sådan måste också bygga på principen att bördorna bärs efter förmåga där vi beaktar hur de med de högsta inkomsterna och förmögenheterna kan bidra mer till den generella välfärden.

Herr talman! Mot denna svenska välfärdsmodell står ett annat sätt att se på världen - en borgerlig, konservativ samhällssyn där marknadslogiken styr hur välfärdsresurserna fördelas och där det gemensamma projektet och de gemensamma angelägenheterna är betydligt färre och där den som har mest också får mest. Det visar sig också i den praktiska politiken, för även med regeringens handhavandefel i handlaget och trots att de omfattande och vidlyftiga vallöftena inte har klarat av att möta verkligheten kan vi ändå skönja konturerna av det borgerliga systemskiftet. Högern är nämligen sig lik. Man vill inflationsskydda höginkomsttagares inkomster framför att höja barnbidraget. Skattesänkningar långt över 20 miljarder prioriteras framför att skjuta till resurser till vård, skola och omsorg. Till råga på allt är det med en mycket tydlig fördelningspolitisk slagsida där den som redan har ska ha ännu mer.

Av alla regeringens skatteremisser tar kanske förslaget om sänkt marginalskatt priset. Bakom själva rubriken döljer sig nämligen ett förslag om att man ska ta bort avtrappningen för jobbskatteavdraget och det förhöjda grundavdraget. Det innebär en skattesänkning för dem som har inkomster på 780 000 kronor om året, motsvarande en månadslön på 65 000 kronor, på drygt 9 000 kronor. Har man riktigt stora inkomster på 2 miljoner kronor kan man se fram emot en skattesänkning på drygt 36 000 kronor.

Herr talman! Regeringens ambition är tydlig även om verkligheten för närvarande kanske är dess största motståndare. Skattesänkningar för höginkomsttagare går före barnfamiljer, och principen om att den som redan har mest också ska få mest gäller. Man för en politik som splittrar och backar in i framtiden.

Herr talman! Så här skriver Anki Sehlstedt i sin bok Åldrandets poesi: Hon stod kvar i dörröppningen till avdelningen med en vilsen, ledsen min och såg ut att vilja vända, gå hem igen och tillbaka till den tid då hennes pappa var frisk, stark och munter. Då hade hennes lilla hand fått trygghet och tröst i hans stora, grova arbetarnäve. Nu var rollerna omvända. Nu var det han som krampaktigt höll i en hand som han förnam var bekant men bara vagt. Dock alstrade deras fasta handtag värme, och det gav honom ro för stunden. För honom spelade det inte någon roll var hans fysiska kropp uppehöll sig. Han hade för länge sedan glömt var hemma var. Sjukdomen hade berövat honom allt som tidigare var bekant och tryggt.

I ett nytt Sverige med ett annat system där välfärden inte är generell och där var och en är sin egen lyckas smed är det inte dessa historier vi kommer att höra berättas. De ser annorlunda ut och är inte lika varma och lyckliga.

(Applåder)


Anf. 68 Boriana Åberg (M)

Herr talman! Jag tackar Niklas Karlsson för ett belevat anförande. Även om jag inte instämmer i slutsatserna var det riktigt njutningsbart att lyssna på det.

Någon som inte uttryckte sig lika belevat var Magdalena Andersson i onsdagens partiledardebatt. Hon sa då att sänkt skatt för höginkomsttagare inte kommer att hindra en enda ung kille från att plocka upp ett vapen.

Sverige utmärker sig inte med exceptionellt låga skatter, snarare tvärtom. Däremot utmärker sig Sverige när det gäller antal skjutningar med dödlig utgång. Vi har faktiskt det högsta antalet i hela Europa.

Sambandet som Magdalena Andersson försökte påvisa blev inte riktigt klart för mig. Kan Niklas Karlsson svara på om höjd skatt kommer att hindra en ung kille från att plocka upp ett vapen? Vad är det som kommer att hindra denna unga kille från att plocka upp ett vapen?


Anf. 69 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Det finns givetvis ett samband mellan vad vi är beredda att avstå till gemensamma angelägenheter och vilken kvalitet vi har på den välfärd vi definierar som gemensam. Om nu ledamotens barn också är mina barn och mina barn också ledamotens barn och varenda tjatting våra gemensamma barn är de vårt ansvar, och då måste vi vara beredda att sätta till resurser.

Det vi nu ser hända i vårt samhälle med ungdomar som tar till vapen och säger att de inte kommer att sluta förrän alla dör måste vi ta på allvar. Då kan vi inte säga att skatten inte betyder något och att de resurser vi avsätter till välfärden är betydelselösa, för det är de inte. Vi kommer att behöva göra satsningar för att fånga upp dessa ungdomar, få dem att sluta skjuta och ge dem en framtid att se fram emot med lyckad skolgång och ett arbete så att de kan sysselsätta sig och försörja sig själva.

Detta kommer att kräva resurser, och svaret är definitivt inte att gå fram med skattesänkningar och säga de som har inkomster på 780 000 kronor eller mer ska få skattesänkningar. Det är inte att säga att vi ska ha låga skatter på tillgångar och kapital. Är det i något avseende Sverige utmärker sig är det här. Det är ju de förmögna i vårt land som betalar lite skatt, inte det arbetande folket. Så nog finns det utrymme att höja skatten i Sverige, att fördela bördorna mer rättvist och att bidra efter förmåga. Låt oss se till att ha de resurser som krävs för att fånga upp varenda tjatting så att de inte ska behöva se fram emot ett liv i våld, kriminalitet eller utanförskap.

(Applåder)


Anf. 70 Boriana Åberg (M)

Herr talman! Nu senast hade Socialdemokraterna makten i åtta år - och i många år dessförinnan. De tog ut höga skatter på allas löner, men ändå utvecklades kriminaliteten katastrofalt. Niklas Karlsson försöker trots det göra det till en fråga om pengar. De ska beskatta människor som jobbar hårt och har långa utbildningar bakom sig då de inte har haft några inkomster.

Men är det verkligen uteblivna skattehöjningar för människor som betalar statlig skatt som har gett kriminella fritt spelrum i landet och gjort att barn och ungdomar använder vapen och skjuter varandra? Finns det inget Socialdemokraterna kan medge är deras fel och som de inte hanterade under sin tid vid regeringsmakten, till exempel en okontrollerad invandring, bristande integration och allmän kravlöshet?

(Applåder)


Anf. 71 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Jag ska vara ärlig och säga att jag tycker att debatten om våldet och skjutningarna och vad som händer bland många ungdomar i dag inte förtjänar att trivialiseras och spetsas till i en debatt i riksdagen. Om vi menar allvar med att komma till rätta med detta är det en gemensam angelägenhet. Det är en uppgift vi måste ta på allvar - alla partier i Sveriges riksdag. Det handlar inte om oppositionen mot regeringen eller tvärtom.

Jag kan naturligtvis säga att det finns fel och brister också i det som har hänt under de åtta åren med S-ledd regering, och det är vi beredda att ansvar för. Men det är ju inte hela sanningen. Och om vi ska vara ödmjuka måste man också från regeringens sida visa detta och säga precis som jag säger, att om vi ska lyckas med detta behöver vi också er hjälp.

Detta är en fråga som är så viktig att vi ska lösa den tillsammans. För att lösa den handlar det inte bara om att peka finger mot vad som har skett eller borde ske utan också att ärligt våga erkänna att om vi ska komma till rätta med detta kommer det att krävas satsningar och resurser. Och ska man finansiera det ska man antingen ta det från något annat eller vara beredd att betala för det. Då går det inte att komma till Sveriges riksdag och sänka skatter i miljardklassen för dem som tjänar allra mest. Det håller inte.

(Applåder)


Anf. 72 Cecilia Rönn (L)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Niklas Karlsson för anförandet.

Jag har en fråga om skattesystemet och vad man tror att det kan leda till. Som ett litet land i utkanten av Europa måste Sverige slå vakt om konkurrenskraften. Skattesystemet får inte hämma ansträngning och ekonomisk tillväxt samtidigt som det ska finansiera vår gemensamma välfärd, som ledamoten har pratat om.

För någon vecka sedan hade vi forskningsdag i skatteutskottet, och vi hade bjudit in Åsa Hansson till ett mycket intressant anförande. Jag antar att ledamoten Niklas Karlsson var inblandad i den inbjudan. Åsa Hansson menar att om skattesystemet gjordes om utifrån dagens förutsättningar skulle Sverige kunna få en högre tillväxt och sysselsättning - alltså mer skattepengar in till välfärden. Förslagen var definitivt inte skattehöjningar på inkomst, utan snarare tvärtom.

Jag undrar hur Niklas Karlsson tänker kring detta och om han kan se att lägre skatt på inkomst faktiskt kan leda till högre sysselsättning, alltså mer skattepengar in till välfärden.


Anf. 73 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Detta är en i grunden väldigt intellektuell fråga, och jag tackar för det. Politiken förtjänar också att vara intellektuell lite oftare än vad den kanske är.

Det finns anledning att fundera över det skattesystem vi har i Sverige, och jag tror att det är få i dag som skulle säga att det är perfekt. Jag framförde i mitt anförande att vi behöver en rejäl skattereform, vilket jag tror att också Liberalerna föreslår med tanke på att vi i januariavtalet hade en punkt där vi skrev att detta behöver göras. Vi kommer dock med olika ingångsvärden, och vi kommer förmodligen att ha långa och svåra diskussioner, men utgångspunkten är att vi ska se över skattesystemet.

För mig är en princip att vi både ska skapa tillväxt och ha resurser att fördela. De ska gå hand i hand; man kan inte bara göra det ena. Man kan inte ha ett skattesystem som bara skapar tillväxt när man är ointresserad av fördelningspolitik, och man kan inte bara säga att vi ska fördela resurser men samtidigt ha ett system som inte skapar tillväxt.

Den balansen, eller den ingången, ska vi gemensamt försöka hitta. Lyckas vi med det och kan få en bred uppgörelse tror jag att det är till nytta för hela Sverige, både när det gäller att skapa välstånd och att fördela välstånd. Den diskussionen ser jag fram emot att föra, bland annat med Liberalerna och de andra partierna i riksdagens skatteutskott.


Anf. 74 Cecilia Rönn (L)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Niklas Karlsson för svaret.

Jag är helt enig med ledamoten om att vi behöver en skattereform och se över skattesystemet. Förra gången vi gjorde det gjorde vi det faktiskt tillsammans. Då var det två principer som vi var överens om: att man skulle ha hälften kvar i plånboken och att 10 procent ska betala statlig skatt. Det är inte alls så det ser ut nu, och Socialdemokraterna var väldigt snabba med att överge dessa principer. Jag vill också tillägga att vi dessutom i nästan ett helt år hade enhetlig moms, vilket var en ganska trevlig sak, tror jag, för många av landets företagare.

Under de senaste 90 åren har Socialdemokraterna styrt i 63 år, och de protesterar varje första maj mot de hemska orättvisorna som finns i Sverige. Jag vill verkligen hålla med ledamoten Niklas Karlsson om att vi har saker som behöver rättas till och att systemet inte är perfekt. Men det är ju precis det som jag tror är den stora skillnaden här: Att ha ett skattesystem som skapar tillväxt är grunden i det hela, tänker jag. Det ger mer pengar till vår gemensamma välfärd.

Jag håller alltså inte med Niklas Karlsson när han säger att skattesystemet inte bara får vara till för att skapa tillväxt - det är ju precis det som det ska vara till för. Om vi skapar tillväxt har vi pengar till vår gemensamma välfärd så att vi kan ha en stark skola och sjukvård och ett starkt skyddsnät som finns där om man faller. Om vi har en stark skola och ett skattesystem som gynnar utbildning, flit och ansträngning har vi möjlighet att få in ytterligare pengar till vår välfärd. Därför hade jag hoppats att Socialdemokraterna kunde gå ifrån principen att högre skatt alltid är bättre. Hur tänker Niklas Karlsson kring det?


Anf. 75 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Mitt svar till ledamoten är: Inte alls, för det som ledamoten säger är naturligtvis inte sant. Det är ett sätt att fabulera.

Om det första inlägget var intellektuellt så var det andra bara ett tjuvnyp. Visst gjorde vi avsteg från överenskommelsen när vi gjorde ett skattesystem i början av 90-talet. Det har ju faktiskt Folkpartiet - Liberalerna - också gjort, så där är vi nog ansvariga båda två. Detta får vi nog lägga åt sidan om vi ska bli överens och hitta en överenskommelse som håller över tid och som skapar en stabil majoritet i Sveriges riksdag.

Vad jag särskilt vill understryka är att vi skiljer oss åt här i ett avseende. För mig handlar det inte bara om ett skattesystem som ska skapa tillväxt. För mig är fördelningspolitiken viktig. Jag tycker att det är orimligt att vi har ett skattesystem i dag där de med de riktigt stora tillgångarna betalar betydligt mindre i skatt än den som är en vanlig löntagare som får slita ihop till sin inkomst och betala 30 till 32 kronor för varje intjänad hundralapp. För mig är det fördelningspolitik. Och skulle det visa sig att detta system är bra för att skapa tillväxt, då är jag beredd att ompröva det systemet, för fördelningen är också viktig.

Principen att bidra efter förmåga och att alla ska delta är för mig som socialdemokrat oerhört viktig. Jag hör att detta inte är lika viktigt för Liberalerna. Vi får väl se när vi kommer till förhandlingsbordet vad som kommer ut av det till slut.

(Applåder)


Anf. 76 Per Söderlund (SD)

Herr talman! Vårt land befinner sig i en väldigt svår ekonomisk situation, och prognosen för framtiden är fortfarande bekymmersam. Många hushåll har känt effekterna av inflationen när priset för livsmedel, resor och boende har ökat i väldigt snabb takt. Regeringspartierna och Sverigedemokraterna avser att reformera flera av de skatter och regleringar som har drivit upp kostnadsnivåerna i vårt land, inte minst vad gäller transportkostnader.

Herr talman! Försäljningen av el- och hybridbilar har ökat, och i dag har många just en sådan bil, av naturliga skäl främst i större städer. Elbilar är inte helt billiga att köpa, och för att de ska löna sig i längden behöver man kunna räkna hem inköpskostnaden mot minskade driftskostnader. Då kan det vara förmånligt att ladda sin elbil på arbetet när man ändå har kört den dit. Från den 1 juli i år införs det därför ett tillfälligt undantag från beskattning av förmån av laddel på arbetsplatsen. Ett sådant undantag förväntas också minska den administrativa bördan för både arbetsgivare och anställda vid redovisning av denna sortens förmån.

Herr talman! Rysslands invasion av Ukraina har, i kombination med den svaga svenska kronan, fått stora effekter på drivmedelspriserna. Nu ska inte hela prisökningen skyllas på Rysslands folkrättsvidriga angrepp på Ukraina, även om det är en starkt bidragande orsak. Ökningen började redan våren 2021, då både bensin- och dieselpriset var under 16 kronor per liter. Före årsskiftet 2021/22 hade priset för bensin gått upp med ungefär 2 kronor per liter och diesel med runt 4 kronor per liter.

För att mildra kostnaderna för nödvändiga resor till och från arbetet höjdes milersättningen kraftigt från 1,85 kronor per kilometer till 2,50 kronor per kilometer den 1 januari i år. Någon sådan höjning har inte gjorts sedan 2008, då bränslepriserna låg på mellan 10 och 14 kronor.

Fru talman! Det är inte bara de som är beroende av bilen som transportmedel som drabbas av de höga drivmedelspriserna. Tvärtom slår dessa brett mot hela vårt samhälle. Varje led i produktionskedjorna, från producent till slutkund, drabbas av de ökade priserna på drivmedel. Det kan vara kostnader för drivmedel för våra lantbrukare när de producerar den mat vi äter. Det kan också vara kostnader för transporter av diverse varor som gör att priserna i handeln ökar.

Nästa steg för oss är en minskning av reduktionsplikten från den 1 januari 2024. Det kommer att ge effekt och ge ytterligare sänkningar av drivmedelspriserna.

Fru talman! Just nu pågår förhandlingar och utredningar på flera områden mellan Tidöpartierna. Ett sådant är ett avskaffande av skatten på plastpåsar. Målet med skatten är att minska användandet av plastpåsar, något som EU kräver att vi ska göra. Dessvärre är skatten utformad på ett sätt som gör att den även träffar nedbrytbara, plastliknande påsar.

Det har varit ett hårt slag mot många av de tillverkare som utvecklat miljövänliga alternativ till plast för att kunna tillverka påsar som har samma egenskaper som plastpåsar men som är bättre för miljön. Dessa företag tappade hela sin marknad när skatten infördes. I dag tillverkas inte de miljövänliga påsarna, och utvecklingen har avstannat. Detta är inget annat än ett praktexempel på hur fel skatter kan slå om de genomförs på fel sätt.

Fru talman! Flygskatten har också kritiserats hårt för att inte nå den avsedda effekten: att minska utsläppen genom att minska resandet. Skatten har tre nivåer och baseras på resmålet, inte flygsträckan. Då blir det lite knepigt.

Att flyga till Spanien innebär en flygskatt på 69 kronor, men att flyga till Marocko, alltså en liten bit till, innebär en skatt på 288 kronor. Om man i stället för att åka till Marocko flyger direkt till Kanarieöarna, som är ändå lite längre, blir skatten 69 kronor eftersom Kanarieöarna tillhör Spanien. Samma skatt som för en flygresa till Marocko drabbas man också av om man flyger till New York, vilket är betydligt längre.

I stället för att beskatta de skadliga utsläppen är det alltså själva resandet som beskattas. På sikt bör därför denna skatt avskaffas.

Fru talman! Det kanske mest oroande på skatteområdet just nu är att EU ser över möjligheten att ändra beslutsförfarandet för skatter. I dag krävs enhällighet för att EU ska kunna besluta om skatter i medlemsländerna. Kommissionen har dock presenterat ett meddelande med en färdplan för övergång till beslut med kvalificerad majoritet enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet på skatteområdet.

Övergången ska ske i fyra steg, och i det fjärde steget införs beslutsfattande med kvalificerad majoritet för initiativ på skatteområdet, vilka är nödvändiga för den inre marknaden och för en rättvis och konkurrenskraftig beskattning i Europa, enligt kommissionen. Detta är en mycket oroande utveckling som vi behöver motverka gemensamt.

Fru talman! Låt även mig avsluta med att tacka utskottet för ett gott arbete under det gångna året. Jag vill rikta ett särskilt tack till Niklas Karlsson för ett gott samarbete i presidiet. Bitvis har det varit glada skatt, och bitvis har vi gnuggat våra geniknölar för att försöka lösa situationer som har uppstått i utskottet.

Jag vill passa på att önska alla en trevlig sommar. Jag vill även tacka vårt mycket kunniga utskottskansli för det arbete de gör och det stöd de utgör för oss. De har hjälpt oss igenom en del kniviga situationer under det gångna året. Jag vill också tacka Riksdagsförvaltningen och dem som arbetar här för det stöd som de utgör för oss ledamöter. Såklart vill jag även tacka talmanspresidiet för ett mycket gott arbete under det gångna året. Trevlig sommar!

(ANDRE VICE TALMANNEN: Tack så mycket, jag önskar detsamma!)

(Applåder)


Anf. 77 Ilona Szatmári Waldau (V)

Fru talman! I budgeten för 2023 valde regeringen att höja gränsen för när man ska betala statlig skatt. Personer med månadsinkomster på 70 000 kronor eller mer får omkring 17 000 kronor lägre skatt i år tack vare det beslutet. Vi i Vänsterpartiet menar att det är en orimlig prioritering att lägga 13 miljarder kronor på skattesänkningar för höginkomsttagare i ett läge där välfärden saknar resurser.

Partierna i den högerkonservativa regeringen och dess samarbetspartner Sverigedemokraterna brukar säga att de inte gjorde något val eller fattade något beslut. Det var ju inte bara skattegränsen som ändrades utan även pensioner och andra försäkringssystem som räknades upp, hävdar de.

Detta är inget annat än bortförklaringar. Att inte göra något är också ett beslut. Majoriteten hade kunnat välja att pausa skiktgränsen och därmed inte sänka skatten och samtidigt behålla uppräkningarna i trygghetssystemen. Detta har tidigare regeringar klarat av att göra.

Ett annat sådant icke-beslut är att inte införa övergångsregler för pensionärer födda 1957. Vi har inte gjort något - det var den förra regeringen, förklarade regeringspartierna och valde att inte lägga in övergångsregler i budgeten för 2023, trots att både PRO och SPF uppvaktade regeringen inför budgetarbetet.

Vi har inte gjort något - det var den förra regeringen, upprepade partierna i inkomstskattedebatten med mig tidigare i år. När regeringspartierna och Sverigedemokraterna väljer att inte införa övergångsregler eller ge kompensation är det ett beslut - ett beslut att inte göra något.

När skatteutskottet för någon vecka sedan beslutade att inte gå vidare med mitt initiativ att riksdagen skulle besluta om övergångsregler och kompensation hänvisade regeringspartierna och Sverigedemokraterna till förhandlingar om höstbudgeten. Man låter alltså pensionärer födda 1957 leva i samma ovisshet som kommuner och regioner.

Regioner och kommuner sparar och skär ned, inte bara för att klara 2023 utan också för att förbereda sig för 2024. Pensionärer födda 1957 sparar och skär ned för att klara sig tills de fyller 67, och för den som nu måste byta till en billigare bostad, säga upp tidningsabonnemanget, avstå från resorna till barnbarnen eller sälja sommarstugan vore ett besked välkommet.

Hur ska man kunna planera när regeringspartierna och Sverigedemokraterna hänvisar till förhandlingar? Detta är förhandlingar som de kunde ha haft inför det som vi debatterar i dag, nämligen vårändringsbudgeten och riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Men de väljer som vanligt att inte göra någonting och låter kommuner och privatpersoner leva i ovisshet om den kommande ekonomin.

Fru talman! Jag har haft flera debatter om övergångsregler för 57:orna, och jag har dragit alla argument om och om igen och tänker inte upprepa dem. Glädjande är att flera av de partier som tidigare bara skyllde på varandra numera ändå ser problemet, även om det än så länge inte har lett till något besked eller handling.

Vänsterpartiet skulle helst se att pensionsåldern för alla är 65 år. Inga åldersgrupper skulle då drabbas av övergångsproblem. Men nu är den högre pensionsåldern klubbad, och då krävs det övergångsregler.

Pensionärer födda 1957 betalar upp till 2 995 kronor mer i skatt per månad än en pensionär född 1956. För dem som har de lägsta pensionerna handlar det om över 1 000 kronor mer i skatt varje månad. De som har de lägsta pensionerna tillhör dessutom dem som ofta inte själva kunnat välja när de ska gå i pension. Där har regeringen tidigare hänvisat till att 57:orna borde jobba och få del av jobbskatteavdraget.

De som har a-kassa, sjukersättning eller liknande från våra trygghetssystem kan dock inte välja när de ska gå i pension. Ersättningen upphör. De kan eller får inte jobba, för då skulle de ju inte ha sjukersättning eller a-kassa. Här ska vi för övrigt inte glömma att de 57:or som jobbar också betalar högre skatt än äldre pensionärer eftersom grundavdraget slår igenom även för den som arbetar.

Beräkningar visar att det skulle behövas uppemot 3 miljarder för att rätta till skatteorättvisan för 57:orna. Skattesänkningarna för oss med högre inkomster drar undan 13 miljarder från statens inkomster. Jag avstår gärna från min skattesänkning med 1 400 i månaden för att alla pensionärer ska kunna få del av det förhöjda grundavdraget. Resten kan vi lägga på kommuner och regioner som blöder i dag.

Fru talman! I Vänsterpartiets budgetmotion för 2023 presenterade vi en politik som skulle leda till en mer jämlik fördelning av de ekonomiska bördorna. Denna politik bygger på en mer omfördelande skattepolitik och omfattande satsningar på de sämst ställda hushållen genom stärkta trygghetssystem samt sänkta avgifter och taxor på nödvändiga utgifter för hushållen. Vänsterpartiets politik hade inneburit att hushållen varit betydligt bättre rustade för att möta den kris som vi ser i dag.

I vår vårbudgetmotion har vi lagt flera förslag som gynnar hushållen och de familjer som har det tuffast. Det mest påtagliga i regeringens ekonomiska vårproposition är frånvaron av en verklig krispolitik. Sedan regeringen tillträdde med stöd av Sverigedemokraterna har man konsekvent duckat för ansvaret att möta den kris Sverige befinner sig i.

Med hänvisningar till den höga inflationen och det begränsade reformutrymmet har man valt att föra en passiv politik. Regeringen kommer med undanflykter samtidigt som man slår undan benen för kommunernas och regionernas möjligheter att bedriva en fungerande verksamhet. Man prioriterar enorma skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för något till de hushåll som har det tuffast.

Så har det inte alltid varit. Förr fanns det en stark tilltro till skattesystemet och möjligheten att göra skillnad tillsammans. Det var en självklarhet att samhällsinvesteringar skulle finansieras gemensamt.

Diskussionen om skatter var då hur de skulle tas ut rättvist, samhällsekonomiskt effektivt och med en bibehållen legitimitet för skattesystemet. I dag för diskussionen om legitima skatter en tynande tillvaro. Snarare är utgångspunkten för debatten att skatter är skadliga och behöver slopas eller minimeras. Skattekvoten, det vill säga skatternas andel av ekonomin, har sänkts och motsvarar cirka 440 miljarder kronor lägre skatteinkomster varje år.

Motiven till skattesänkningarna har skiftat men övervägande karakteriserats av att sänkningarna ska lösa det ena eller andra samhällsproblemet. Det finns dock inget stöd för att skatter gör mer skada än nytta. En stark tes är att skatt på arbete hämmar viljan att arbeta. Ändå kan vi se att Sverige har förhållandevis höga marginal- och deltagandeskatter på arbete samtidigt som vi har EU:s näst högsta sysselsättningsgrad.

Det enda som är helt säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter och att de tydligt har bidragit till kraftigt ökade inkomstskillnader.

Skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd ges efter behov. Det är omfördelningens kärna och borde vara utgångspunkten för skatteuttaget. Det kan inte vara så som regeringen ser framför sig, det vill säga stora skattesänkningar. Sverige behöver en ny skattepolitik som sätter omfördelning, miljö och välfärd främst.


Anf. 78 Cecilia Engström (KD)

Fru talman! Skatteintäkter är helt grundläggande för vår välfärd. De är en förutsättning för att klara av att möta problemen i sjukvården, den ökande otryggheten och många andra samhällsproblem. Det är våra myndigheter Skatteverket, Tullverket och Kronofogden som ser till att skatten kommer in.

Skatteintäkter uppstår inte ur tomma intet. De uppstår när människor arbetar. För att öka skatteintäkterna är det absolut viktigaste att fler människor arbetar. Det krävs ett skattesystem som uppmuntrar till arbete, och det ska alltid löna sig att gå från bidrag till jobb. Genom att ta sig till jobbet tar man sig också in i samhället och blir en del av samhällsgemenskapen. Det bidrar till integrationen.

Fru talman! Den ekonomiska politiken behöver i dagens situation inriktas på att bekämpa inflationen och stötta utsatta hushåll. Lågkonjunkturen ska mötas av strukturella reformer. Arbetslinjen ska återupprättas så att det alltid ska löna sig att arbeta, och en bidragsreform ska öka incitamenten att komma i arbete. Strukturreformer ska genomföras för att få ett konkurrenskraftigt och innovativt näringsliv.

Med den nya regeringen prioriterar politiken välfärden med reformer för att bekämpa den organiserade brottsligheten, få bättre kompetens inom äldreomsorgen, öka antalet behöriga lärare och få en krisberedskap som förbättrar energiförsörjningen och minskar utsläppen.

Fru talman! Det bästa sättet att få fler i arbete och öka tillväxten är att göra breda skattesänkningar som kommer alla som arbetar till del. Men det finns också grupper som politiken behöver göra särskilda satsningar på. Särskilt oroande just nu är den stora gruppen långtidsarbetslösa. Den förra socialdemokratiska regeringen lyckades inte komma åt den.

Vi hade hög arbetslöshet redan före pandemin, men i det ekonomiska läge som följde av pandemin ökade arbetslösheten ytterligare. Därför krävs det särskilda åtgärder för att motverka just långtidsarbetslöshet. Det kommer förstås att krävas många olika typer av åtgärder, men en av dessa måste vara att utforma skattesystemet så att det bidrar till att motverka långtidsarbetslösheten.

Vi kristdemokrater menar att skattesystemet behöver utformas så att incitamenten att förlänga arbetslivet stärks. Därför har vi drivit på för att personer över 65 år ska få ytterligare skattesänkningar när de fortsätter arbeta.

Fru talman! Som vi nog alla har lärt oss under den förra mandatperioden är det oerhört svårt att förutse vilka problem som finns runt hörnet. Det enda vi kan vara säkra på är att det med tiden kommer att uppstå nya utmaningar som behöver hanteras. Men vi har nu en regering som bedriver en politik som gör att fler människor kommer i arbete, och därmed har vi ett starkt utgångsläge när nya problem ska hanteras. Kristdemokraterna har därför arbetat och kommer också fortsättningsvis att arbeta för en skattepolitik som leder till att fler människor arbetar mer.

Sverige har nu en regering som prioriterar att få bort de långa köerna till vården och som arbetar för att skapa en jämlik vård över hela landet så att kvaliteten på vården inte avgörs av var du bor.

Sverige har en regering som prioriterar arbetet med att öka tryggheten och att en gång för alla knäcka den grova kriminalitet som plågar hela bostadsområden.

Sverige har redan ett högt skattetryck, och för att behålla tilliten till skattesystemet måste skattenivåerna vara rimliga och försvarbara och stimulera till arbete och entreprenörskap.

Fru talman! Under Socialdemokraternas åtta år vid makten har otryggheten brett ut sig i hela samhället med grov kriminalitet som tagit kontrollen över många av de socialt utsatta områdena.

I dag kan mer än 1 miljon människor inte försörja sig själva samtidigt som arbetsgivarna desperat skriker efter arbetskraft. Den svenska arbetsmarknaden är inte anpassad efter dagens behov. Det finns de som har ett krävande jobb att gå till varje dag och de som inte har ett jobb och som går på bidrag år efter år.

Det är ett totalt misslyckande. Efter åtta år med Socialdemokraterna har de inte lyckats vända utvecklingen utan har däremot låtit långtidsarbetslösheten bita sig fast. Fler och fler har hamnat längre bort från arbetsmarknaden. I stället för att möjliggöra för fler att komma i jobb och egen försörjning har man låtit utanförskapet växa. Avståndet för alla som står långt ifrån arbete har bara blivit större. Kristdemokraterna vill att det ska vara lönsamt att ta ett jobb.

Fru talman! Sverige har 1,1 miljoner företag. Av dessa är 99 procent småföretag. Där skapas fyra av fem jobb. Småföretagarna är viktiga för att fler jobb ska komma till. De är ryggraden för vår gemensamma välfärd.

Vi vill se fler förverkliga sin dröm om att starta företag, särskilt bland kvinnor. Därför har vår näringsminister Ebba Busch särskilt lyft deras behov. Med starkt entreprenörskap och bra företagsklimat minskar vi byråkratin och stoppar höjda kapitalskatter. Då blir vi attraktiva för företagsetableringar och investeringar i Sverige.

Politiken ska fortsätta att inriktas på reformer för att bekämpa den organiserade brottsligheten, öka antalet behöriga lärare, korta vårdköerna, öka antalet vårdplatser, rusta upp försvaret och krisberedskapen samt förbättra energiförsörjningen och minska utsläppen. För det behöver vi en ansvarsfull finanspolitik, och det får vi med denna regering.

Fru talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag. Eftersom detta är min sista debatt detta riksdagsår vill jag uttrycka mitt tack till kanslipersonalen, som alltid är professionell och vägleder oss väl. Tack också till ledamöterna i skatteutskottet för gott samarbete! Jag önskar alla en trevlig sommar.

(Applåder)


Anf. 79 Helena Lindahl (C)

Fru talman och övriga som tittar och lyssnar! Jag tyckte att det var väldigt synd att finansministern var tvungen att gå, men jag förstår att hon har annat på agendan. Jag skulle vilja kommentera något som hon sa, även om hon inte är på plats. Finansministern sa någonting om att Konkurrensverket fått i uppgift att se till att livsmedelspriserna inte sticker iväg för att handlare tar ut oskäligt höga priser.

Fru talman! Jag tror faktiskt att de flesta handlare är hårt arbetande. De flesta handlare är inte stora entreprenörer som kör med de nyaste Mercedesbilarna, vilket vissa tyvärr gärna målar upp i medier och debatter. Den generella vinsten är ungefär 4-6 procent för en handlare. Då ska ni också betänka väl att staten drar in 12 procent i moms på mat. Staten får alltså generellt sett in en större del av varje hundralapp än handlaren.

Då har vi inte gått igenom hela livsmedelskedjan från jord till bord. Det finns väldigt många skatter, avgifter och regler som man skulle kunna förenkla för primärproducenten, det vill säga bonden, för den som transporterar maten, för korvfabrikanten och för butiken. Men det är klart att det är mer komplicerat att diskutera den frågan än att peka på handlarna som de stora bovarna.

Jag kommer personligen tillsammans med Centerpartiet att återkomma till den här diskussionen i höst i skatteutskottet, för jag tror att det är dags att göra en översyn om man på allvar vill att vi ska ha fler bönder som producerar mat i det här landet. Eventuellt skulle man också kunna sänka kostnaderna för vanligt folk.

Fru talman! För några dagar sedan skrev 32 lantbrukare ett öppet brev i Aftonbladet. Jag vet inte om mina kollegor har läst den debattartikeln. Man gjorde ett upprop gällande biogasen, som vi har diskuterat ganska mycket i skatteutskottet. En EU-dom ledde till att skattebefrielsen försvann över en natt. Lantbrukarna pekade på att det är väldigt illa ställt just nu och att man lever i ovisshet. Man vet inte om det här kommer att komma tillbaka eller inte, och man ber regeringen att försöka jobba med frågan så snabbt som möjligt.

Som jag sagt här i talarstolen tidigare har jag personligen besökt jordbrukarna Mattias och Thomas Nilsson, ett brödrapar som bor i Kulbäcksliden utanför Vindeln i mitt eget hemlän. Både de och de 32 lantbrukare som skrev under Aftonbladetartikeln har investerat stora pengar i biogasanläggningar på sina gårdar. Man har nu fått en väldigt stor skattesmäll. Man trodde, eftersom det från EU-håll utlovades skattebefrielse mellan 2020 och 2030, att man skulle våga investera, vilket många också gjorde. Det är under de två tre senaste åren som man har vågat ta steget och göra de här stora investeringarna. Bröderna från Västerbotten som jag pratade om investerade i sin anläggning för ganska många år sedan, men då tror jag att det gick på 10 miljoner. Det är ju inte direkt något man snyter fram som liten företagare.

Och inte nog med det. Den här domen innebär också att Skatteverket har möjlighet att kräva tillbaka skatt som man har fått tillbaka för 2021 och 2022. Brödraparet skulle riskera att betala 2 miljoner, många andra lantbrukare lika mycket om inte mycket mer - för att inte tala om större producenter.

Det är klart att det här är problematiskt på många sätt, fru talman, inte minst eftersom gasen redan är såld till priser som byggde på föreställningen att skatt inte skulle komma. Men det blir värre än så. Eftersom skattefriheten inte längre gäller blir biogasen radikalt dyrare, och förutsättningarna för att sälja varan och tjäna in pengarna är väldigt dåliga.

Fru talman! Det stannar tyvärr inte där. Konsekvenserna blir än mer omfattande och påverkar i fler led. Det är katastrof för producenterna, och det är riktigt illa för åkerierna, som har gjort stora investeringar för att kunna köra fossilfritt och samtidigt göra en hyfsad affär. Nu sitter man inlåst med dyra fordon och dyrare bränslen som det gissningsvis finns ett snabbt dalande intresse för att producera. I nästa led påverkar det också jordbrukare som har skaffat maskiner och fordon när de kalkylerat med skattefritt biodrivmedel. I slutet är det alla vi som får ta kostnaden, antingen vid kassan i matvarubutiken eller genom alla följdverkningar som uppstår när det blir för dyrt att producera.

Fru talman! Ambitionen att skattebefria biogas har varit väldigt bra och skulle i den bästa av världar ha kunnat skapa fler intäktsben för exempelvis svenska jordbrukare. Men ska privata företag, små och något större, investera miljonbelopp i anläggningar måste de kunna lita på att politiken håller det den lovat. Nu har det uppenbarligen blivit fel, och då måste problemet hanteras snabbt och tydligt. Jag tror att alla här inne håller med om att det är helt orimligt att i efterhand kräva företagen på pengar till följd av misstag som de själva inte råder över. Producenterna har följt reglerna. Att man från EU-kommissionen och statligt håll har misslyckats med att hålla vad man lovat ska inte den som har investerat lastas för.

Fru talman! För att komma framåt i frågan lade Centerpartiet fram ett förslag till utskottsinitiativ i riksdagens skatteutskott. Vi krävde att regeringen skulle säkerställa att det inte blev några återkrav för svenska biogasproducenter gällande skattebefrielse för biogas som redan beviljats av Skatteverket och att regeringen omgående skulle återställa full skattebefrielse med stöd av EU:s gruppundantagsförordning, även kallad GBER, vilket enligt branschen är en betydligt snabbare väg till möjlig lösning än ett nytt statsstödsgodkännande.

Tyvärr, måste jag säga från hjärtat - men det finns ännu möjlighet att ändra sig; nu tittar jag på mina kollegor här i kammaren - ville inte regeringspartierna och SD gå vidare med det här initiativet. Man hänvisade till att arbetet redan görs av regeringen. Det betyder i praktiken att biogasproducenter, åkerier, jordbrukare med flera kommer att få vänta 15-18 månader på ett ja eller ett nej från EU-kommissionen. Det skulle jag nog säga är en katastrof i sig, och det riskerar dessvärre att döda biogasmarknaden i Sverige om det vill sig riktigt illa.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om vindkraft. Åtta av tio kommuner säger i dag nej till vindkraft. Det beror inte på att kommunerna är illvilliga eller ovilliga att bidra till fossilfri elproduktion, utan de gör så för att det är fullständigt rationellt. Ja, ni hörde rätt. Det är faktiskt den nationella politiken som har skapat det här problemet. Därför var det tråkigt att man inte fick leverera några tydliga svar om kommunernas väg framåt i den nyligen presenterade utredningen om incitament till kommunerna för byggnation av vindkraft.

För det finns svar. I praktiken existerar i dag två mycket uppenbara åtgärder som väsentligt skulle förbättra situationen för kommunerna och för närboende som oroar sig för etableringar. Jag har full förståelse för att allmänheten kanske inte alltid uppskattar en nyetablering om den hamnar inpå knuten, oavsett om det handlar om en industri eller vindkraft, eftersom det exempelvis påverkar bostadspriserna. Det är självklart att de närboende måste få en del av den ekonomiska kakan. När den lokala miljön påverkas måste mer av de lokala värdena stanna just lokalt.

Därför var det så synd att utredningens tilläggsdirektiv, som kom i grevens tid i våras, sa att man inte skulle få påverka den statliga skatten. Det är synd, för fastighetsskatten skulle ha kunnat gå tillbaka till kommunerna - som den gör i Finland. Jag kan säga att många små finska kommuner på landsbygden slåss om vindkraftsetableringar eftersom de samtidigt får någonting tillbaka. Varför ska man tillåta vindkraftsexploatering om det inte finns några morötter över huvud taget? Det kan regeringen och SD få fundera på över sommaren. Det är en liten passning från min sida.

När det gäller etablering av vindkraft har samma sak skett tidigare med vattenkraften, inte minst i Norrland. Vi - jag säger "vi" - skickar in hundratals miljoner i fastighets- och energiskatter varje år, och när staten sedan ska dela ut pengarna baseras det på befolkningsstorlek. I praktisk mening har Ragunda, Jokkmokk och andra kommuner blivit produktionskolonier som inte ges några som helst förutsättningar att utvecklas, trots de enorma värden som de bidrar med.

Med det här som bakgrund är det också logiskt, fru talman, att man lokalt inte har för avsikt att låta historien upprepa sig. Staten måste återbörda den fastighetsskatt som i dag går raka vägen till Rosenbad till kommunerna där den hör hemma. Det kan bidra till näringslivsutveckling och livskraft, samtidigt som det skapar en kompensation för de naturresurser som tas i anspråk.


Anf. 80 Boriana Åberg (M)

Fru talman! Jag hade inte för avsikt att begära replik på Helena Lindahl. Däremot vill jag förtydliga påståendet om biogasen, eftersom jag tror att folk som lyssnar på debatten riskerar att missuppfatta vad som har hänt.

Först vill jag säga att biogasen är väldigt viktig för Sveriges gröna omställning, och skattebefrielsen har varit ett viktigt verktyg. Vi alla partier står bakom det. Sedan var det väldigt olyckligt att ett tyskt företag överklagade den svenska skattebefrielsen. Det ledde till att EU stoppade den.

Jag vill förtydliga att det utskottsinitiativ som Centerpartiet föreslog i skatteutskottet inte gick att genomföra. Om man gör en ny anmälan enligt den allmänna gruppundantagsförordningen, GBER, i EU behöver Sverige nämligen helt utan förhandsbesked från kommissionen säkerställa att det inte utgör någon överkompensation. Detta är inte enkelt, eftersom varje företag måste prövas ett och ett. Dessutom garanterar en anmälan enligt GBER inte att skattebefrielse inte kommer att underkännas av EU-domstolen.


Anf. 81 Helena Lindahl (C)

Fru talman! Tack, Boriana Åberg!

Jag tror också att det är viktigt att säga att det inte är regeringen som har bestämt att det ska vara så här, utan det här är en EU-dom.

Däremot har jag sagt tidigare, och jag säger det igen, att jag tror att det är viktigt att regeringen kommunicerar förutsättningarna och det arbete som man gör externt. Just nu är det väldigt många som lever i limbo och är väldigt oroliga, till exempel biogasproducenter och lantbrukare, för man vet inget mer än det man kanske läser i tidningen.

Ska man då vänta på en genomlysning av statsstödsreglerna, vilket tar 15 till 18 månader, eller prova att söka via GBER, gruppundantagsförordningen? För mig personligen spelar det ingen roll så länge det går så fort som möjligt. Branschen har önskat GBER, och de har också läst igenom alla förutsättningar och räknat på det. Man säger att man hellre får ett ja eller nej tidigare i processen än väntar upp till ett och ett halvt år och eventuellt då får ett nej, för i så fall är ju biogasmarknaden död.

Under tiden lever man alltså i limbo. Det är väldigt dyrt för till exempel alla åkerier som har investerat i nya biogasfordon. För några månader sedan betalade man nästan 5 kronor mer för gas vid pump än för diesel. Det är klart att det blir väldigt mycket dyrare plus att det inte ger några incitament för andra att ställa om sina lastbilsflottor.

När jag har pratat med branschen har man sagt att man har en väldigt tät kontakt med regeringen och att man fortfarande tycker, genom de uträkningar som man själv har gjort, att GBER är det bästa. Jag utgår bara från detta.


Anf. 82 Boriana Åberg (M)

Fru talman! Tyvärr finns inte alternativet att få ett snabbt ja eller nej. Det krävs en lagändring för att skattebefrielsen ska kunna uppfylla villkoren från EU-nivån, så förslaget är på inget sätt någonting som kan förverkligas över en natt.

Ännu mer komplicerande är dock att en anmälan om skattebefrielse, som Centerpartiet har föreslagit, inte ändrar frågan om skattebefrielsen utgör en överkompensation av EU:s statsstödsregler. Det enda alternativet som finns är att hoppas att maskineriet maler fortare än de 15 till 18 månaderna.


Anf. 83 Helena Lindahl (C)

Fru talman! Jag hör vad Boriana Åberg säger, och jag vet också att statssekreterare Carolina Lindholm på Finansdepartementet var här och berättade för oss. Jag har dock pratat med branschen, och där säger man att man ser endast en liten risk för överkompensation och att Energimyndigheten hade gjort en felräkning. Risken är därför inte så stor som departementet trodde.

Vi kan å andra sidan stå här och dividera hur mycket som helst om vem som har rätt och fel. Jag utgår bara från att branschen också vet vad de gör, och jag har förståelse för att man önskar att det ska gå så snabbt som det bara kan. Det är ändå skillnad mellan 18 och 9 månader, även om det i båda fallen handlar om lång tid när man är orolig och inte vet vad som ska hända med ens satsning. Producenterna är trots allt säkert skyldiga bankerna ganska mycket pengar, och man har lagt ned mycket tid och möda på investeringarna. Även lastbilsbranschen är jätteoroad.

Jag tror att Boriana Åberg och regeringen är väldigt medvetna om detta. Min roll är mer att vara en blåslampa, och det kommer jag att fortsätta med efter sommaren. Till dess önskar jag Boriana Åberg en riktigt trevlig sommar! Vi kommer som sagt att fortsätta att diskutera frågan längre fram.


Anf. 84 Cecilia Rönn (L)

Fru talman! Liberalernas ingång är att skattesystemet ska vara utformat så att det gynnar flit, ambition och utbildning. När det är mer attraktivt att arbeta, investera och starta företag får vi en större kaka att dela på till den så viktiga gemensamma välfärden.

För att kunna bygga en stark gemensam välfärd behöver vi goda skattemässiga villkor för individer och företagande. Det är så vi kan se till att det finns fler lärare i klassrummen, läkare och sjuksköterskor på vårdcentralerna och poliser på torgen. Ju fler som arbetar och startar företag, desto större blir kakan till vår gemensamma välfärd.

Det är alltså inte som många av de vänsterorienterade partierna påstår: att mer skatt kommer in i systemet om skatterna är så höga som möjligt. Att sänka skatten kan leda till mer tillväxt och på det sättet till högre skatteintäkter. Det är en bra fördelningspolitik som leder till mer resurser till den välfärd som vi alla vill ha. Liberalerna vill bekämpa fattigdom. Socialisterna vill bekämpa rikedom.

Fru talman! Sverige lämnar en historisk tid bakom sig. Räntorna har varit mycket låga, och skuldsättning har premierats. Detta har lett till en hög skuldsättning hos hushåll och företag som har växt i hög hastighet i takt med ränteökningarna. Nu väntar en mer normaliserad tid, men många hushåll och företag kommer in i den med stora privata skulder när Riksbanken höjer räntorna.

I dessa tider är det därför rimligt att lägga en stram budget och en vårändringsbudget som riktar sig till de allra mest utsatta. Det är precis det som denna regering gjorde i sin budget och det vi nu gör i vårändringsbudgeten, och det är denna syn vi har i riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Det allra viktigaste nu är att bekämpa inflationen. En hög inflation gör oss alla fattigare och drabbar de allra mest utsatta hushållen och våra kommuner och regioner. Att då ha en expansiv budget är som att hälla bensin på brasan.

Jag vill också tillägga att Sverige är mycket motståndskraftigt. Vi är nu i ett läge med mer normala räntenivåer, och vi kan se att arbetslösheten inte har stigit. Men notera att läget är mycket allvarligt och att det behöver hanteras klokt för att inte förvärra situationen med den höga inflationen! Om man ska tro de ekonomiska experterna kan vi vänta oss ytterligare räntehöjningar från Riksbanken.

Dessutom har vi en historiskt lågt värderad valuta som gör att vi importerar inflation till Sverige. Det är dags att en gång för alla göra slut med kronan och gå med i eurosamarbetet för att få en mer stabil och förutsägbar ekonomisk utveckling i Sverige. När vi vaknade i morse kunde vi notera att kronan i natt nästan hade slagit bottenrekord. Kronan är på historiskt låga nivåer. Därför vill jag upprepa min partiledare Johan Pehrsons krav: Nu är det dags att utreda ett inträde i eurosamarbetet.

Fru talman! Det måste bli lättare att driva företag, och den som arbetar ska kunna leva på sin lön. Arbetslinjen är mer avgörande än på länge. Ingen tjänar på en politik som driver ut människor i arbetslöshet.

Därför är jag mycket glad över att höstens budget gick igenom och att även detta och nästa betänkande om vårändringsbudgeten ser ut att få en majoritet i kammaren. Oppositionens spretiga budgetförslag med inflationsdrivande och destruktiva förslag är inget som Sverige behöver i tuffa tider som dessa.

Det regeringen gjort och gör är viktiga åtgärder för att underlätta för de allra mest utsatta hushållen genom ett förlängt och höjt bostadsbidrag till barnfamiljer. Vi ger ett inflationsskyddat bidrag till de allra mest utsatta och satsar på utbildningsplatser som näringslivet efterfrågar för att ge dem utan arbete en möjlighet att komma in i arbetslivet och för att ge företagen möjlighet att få den kompetens de behöver för att bland annat klara klimatomställningen.

Att ha ett arbete att gå till är det allra viktigaste i dessa tuffa tider. Tillsammans med en stark skola som fokuserar på kunskapsresultaten och ser varje elevs potential är detta det allra bästa receptet för att motverka utanförskap, kriminalitet och psykisk ohälsa och för att skapa mening för varje individ. Utöver allt detta ger det mer pengar in till vår gemensamma välfärd.

Därför är det så otroligt viktigt och rätt med Liberalernas och regeringens satsningar på och prioriteringar av skolan och det förebyggande arbetet. Vi visade i den budget som lades för 2023 att detta är vårt fokus, och vi kommer att fortsätta att prioritera satsningar på skolan från Liberalernas sida för att varje elev ska få förutsättningar att klara skolan var i landet de än bor.

Fru talman! Det är också viktigt att säga att vi skulle behöva se över flera delar i det svenska skattesystemet för att förbättra det i riktning mot enkelhet och tydlighet och se till att det möjliggör företagande och ökad konkurrenskraft. Som ett litet land i norra Europa behöver vi hela tiden säkra att vi är attraktiva för att man ska vilja starta och driva företag i Sverige som leder till jobb och utveckling.

Sverige har flera fördelar här. Det finns ett stort förtroende för forskning och utveckling som har tagit svenska innovationer ut i världen både för ökad tillväxt, för klimatomställning och för att minska våra utsläpp. Därför är det så välkommet och bra att vi nu kommer att förbättra förutsättningarna för företagande och innovation ännu mer med ett stärkt FoU-avdrag.

Ytterligare en liberal seger jag ser fram emot och som ska bli verklighet denna mandatperiod är att vi ska skattebefria de första 300 000 kronorna i ISK - svenskarnas populäraste sparform. I tider som dessa ser vi att det är otroligt viktigt att ha en buffert. Jag är fullt medveten om att alla inte har den möjligheten i sin vardag. Men nu gör vi skillnad så att varje hundralapp man kan spara undan blir värd mer på ISK-kontot den dag man behöver pengarna för att till exempel kunna köpa sitt boende eller göra en annan viktig investering för framtiden.

Fru talman! Jag anser att detta är det allra viktigaste: Vi ska ha en stark tilltro och höga krav på alla som kan jobba när det gäller att de ska göra just det och bidra till välfärden. Jag är också övertygad om att den stora majoriteten vill detta.

Staten ska i så stor utsträckning som möjligt låta bli att lägga sig i individers val och liv. Vi ska låta individerna ha så mycket pengar kvar som möjligt i plånboken för att de ska kunna göra sina egna livsval, som passar just dem bäst.

Samtidigt har jag som socialliberal själv upplevt och ser hela tiden vikten av att ha en stark välfärd. Välfärden ska vara ett starkt skyddsnät som finns där om man faller. Det ska vara utan hål så att alla individer ska kunna ta del av välfärden, och ingen ska riskera att falla igenom. Skyddsnätet ska bidra till en skola som gör att du kan klara den oberoende av bostadsort eller dina föräldrars bakgrund.

Det ska finnas ett starkt samhälle som bland annat ser barnen som far illa och som agerar. Samhället ska se den förtryckta eller utsatta kvinnan och hjälpa henne, se den sjuka och ge rätt vård och stöd och se till att man får det stöd man behöver när man blir äldre.

Det fina är att dessa två visioner går att kombinera. Det är jag helt övertygad om, och det är det jag kommer att jobba för varje dag så länge jag har denna roll som ledamot av Sveriges riksdag.

Fru talman! Med det vill jag avsluta med att säga att det har varit ett spännande och intressant första år. Jag vill också tacka kansli och riksdagskollegor och önska en glad sommar.

(Applåder)


Anf. 85 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! Skattepolitiken kan vara ett kraftfullt verktyg för att styra samhället i en mer hållbar riktning. Det visade vi prov på under vår tid i regeringen när vi bland annat sänkte skatten på reparationer och införde ett bonus malus-system som fick elbilsförsäljningen att skjuta i höjden. Vi såg även till att flyget skulle vara med och betala för sin klimatpåverkan. Skatten sänktes för boende i glesbygd som en del av den gröna skatteväxlingen. Vi beslutade om ett nytt, mer klimatsmart reseavdrag som skulle omfatta fler kollektivtrafikresenärer.

Tyvärr verkar den här regeringen ha en annan syn på läget; den verkar faktiskt ha helt motsatt syn. Man höjer skatten på reparationer. Sedan sänker man skatten på utsläpp. Det är uppochnedvända världen.

Jag tror att de allra flesta håller med mig om att det är rimligt att gynna det som är hållbart. Det var det som var tanken när vi sänkte skatten på reparationer. Vi vill bort från slit-och-släng-samhället och i stället uppmuntra att man reparerar och återanvänder det man redan har. Det bidrar till arbetstillfällen, företagande och hantverkskunnande.

Regeringen valde helt enkelt i stället att dubblera momsen för bland annat skräddare och skomakare från den 1 april i år. Det är tyvärr helt i linje med hur regeringen agerar i hållbarhetsfrågor generellt.

Klimat och reparationer hänger ihop på ett väldigt viktigt sätt. Det kanske låter som en liten sak, men textilavfall har faktiskt den fjärde största miljö- och klimatpåverkan ur ett globalt perspektiv. I medierna har vi kunnat ta del av vad som i några fall tyvärr hänt med klädåtervinning. Kunder som vill göra rätt tar med sig kläder till butiker för återvinning - tror de. I stället har vi sett att kläderna skickas till fattiga länder där de dumpas eller bränns. Snittet för slängda textilier i världen är 9 kilo per person och år. I Sverige är den siffran 14 kilo - väldigt mycket mer. Det här är inte en hållbar livsstil. Vi måste tänka om och använda planetens ändliga resurser på ett klokare sätt.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker att skattepolitiken ska bidra till omställningen mot en mer cirkulär ekonomi där saker och ting används mer effektivt. Utöver att sänka skatten på reparationer, förstås, tycker vi att skattesystemet ska ställas om för att gynna cirkulära affärsmodeller där man räknar priset på produkter från ax till limpa, så att säga.

Skattepolitiken spelar också en viktig roll när det gäller fördelningspolitiken. Vi i Miljöpartiet står bakom ett progressivt skattesystem. Om skatten ska sänkas ska det främst vara för låg- och medelinkomsttagare.

Den synen verkar regeringen tyvärr inte dela med oss. I år sänktes skatten kraftigt för höginkomsttagare, och baserat på vad finansministern sagt tidigare finns det tyvärr kanske förutsättningar att göra det även framöver.

Utöver att man verkar stå fast vid att höja brytpunkten för statlig inkomstskatt har regeringen också remitterat ett förslag om att särskilt sänka skatten för höginkomsttagare. Det är helt fel prioritering i ett läge där kommuner och regioner har en mycket tuff ekonomisk situation. Tyvärr är detta kanske vad man borde vänta sig av Tidögänget. Det är klassisk högerpolitik: Välfärden sätts på svältkur, medan skatterna sänks för höginkomsttagare.

Fru talman! När vi står här i kammaren och debatterar skatter vill jag också ta upp situationen för dem som är födda 1957. Den 1 januari 2023 höjdes åldersgränsen i flera delar av vårt pensionssystem. När pensionsåldern höjs inför man normalt sett övergångsregler för att det inte ska uppstå orimliga konsekvenser. Så har skett även denna gång - men med ett undantag, nämligen när det gäller det förhöjda grundavdraget för personer födda 1957. Konsekvenserna av detta är att personer födda 1957 får betala mer i skatt än andra personer som uppnått pensionsåldern. Det är inte okej. Situationen för de drabbade förvärrades dessutom av att det väldigt länge inte fanns korrekt information om vad som gällde för 57:orna.

Att de nu drabbas av en högre skatt är väldigt orättvist. Vi i Miljöpartiet vill åtgärda denna orättvisa och retroaktivt ersätta 57:orna för den högre skatt de tvingas betala till följd av att man missat att införa övergångsregler.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 4. Jag vill också tacka presidiet, ledamöterna i skatteutskottet och kansliet samt önska trevlig sommar.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Beslut

Ja till riktlinjerna för den ekonomiska politiken (FiU20)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken i vårpropositionen.

Konjunkturnedgången och den minskade aktiviteten i ekonomin förväntas försvaga den offentliga sektorns finanser under 2024, men med en gradvis förstärkning under 2025 och 2026. Utskottet välkomnar att regeringen tar sikte på det så kallade överskottsmålet, som är ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande, vid utformningen av inriktningen på finanspolitiken. En neutral finanspolitik i linje med överskottsmålet gör det möjligt för penningpolitiken att verka så att inflationen sjunker på sikt.

Riksdagen håller med regeringen om att den ekonomiska politiken ska inriktas på att bekämpa inflationen och stötta utsatta hushåll. Lågkonjunkturen ska mötas av strukturella reformer för bland annat ett konkurrenskraftigt och innovativt näringsliv. Den så kallade arbetslinjen ska återinföras och en bidragsreform ska öka incitamentet att komma i arbete.

Andra reformer innefattar bekämpning av den organiserade brottsligheten, öka antalet behöriga lärare, korta vårdköerna och öka vårdplatserna, rusta upp försvaret och krisberedskapen samt förbättra energiförsörjningen och minska utsläppen.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.