Författningsfrågor

Herr talman! Vi debatterar här och nu konstitutionsutskottets betänkande KU30 Författningsfrågor.

Betänkandet behandlar ett stort antal motionsyrkanden som rör allt från statsskicket och EU-samarbetet till partifinansiering, riksdagsarbete och olika frågor om grundlagsreglering. Det är alltså ett brett betänkande som berör själva fundamenten i vår konstitutionella ordning. Just därför är det viktigt att ha ett grundläggande perspektiv klart för sig: Grundlagar ska inte förändras lättvindigt. De ska vara stabila, förutsägbara och ha ett brett folkligt stöd.

När vi ändrar i statsskickets grundvalar ska det ske med stor eftertanke. Samtidigt innebär det inte att grundlagen är något statiskt. Samhället förändras, och ibland behöver även de konstitutionella reglerna ses över. Regeringens förslag om hur grundlagen ska kunna ändras riskerar därför att låsa fast vår demokrati i ett system där en minoritet kan stoppa viktiga åtgärder som en majoritet av svenska folket vill genomföra.

En tredjedel av riksdagens ledamöter ges vetorätt och i praktiken makt att stoppa förändringar som är bra för Sverige och Sveriges medborgare. Vi riskerar att inte kunna implementera viktiga grundlagsändringar trots att en majoritet av svenska folket just önskar att det ska ske. Det kommer att skapa ett stelbent system som inte ligger i fas med samhällets utveckling.

Herr talman! En del av de motioner som behandlas i betänkandet rör statsskickets grundläggande utformning, inte minst frågan om monarkin. Från flera partier återkommer förslag om att avskaffa monarkin och införa republik. Den diskussionen är inte ny. Den har förts i riksdagen under lång tid.

Sverigedemokraterna delar inte den uppfattningen. Vi ser det viktiga arbete som Hans Majestät Konungen gör för Sverige, där han bidrar till att skapa samarbete och handel länder emellan och ökad export för svenska företag, vilket i sin tur ger fler arbetstillfällen. Här gör Hans Majestät Konungen en stor insats som inte på något sätt ska förminskas.

Den svenska monarkin har under lång tid fungerat väl inom ramen för ett demokratiskt och parlamentariskt system. Sedan 1974 års regeringsform har statschefen i huvudsak ceremoniella och representativa uppgifter. Den politiska makten ligger hos riksdagen och regeringen. Statschefen står utanför partipolitiken och fungerar som en samlande symbol för vår kultur, vår historia och svenska folket i stort. Kungahuset är en del av den svenska folksjälen, och så ska det också förbli.

Herr talman! Betänkandet behandlar också flera frågor kopplade till EU-samarbetet. Här finns en viktig principiell diskussion om hur Sveriges relation till EU ska regleras konstitutionellt. Sverigedemokraterna har länge varit tydliga med att Sveriges medlemskap i EU ytterst måste vila på folkets stöd. Därför menar vi att medlemskapet inte bör låsas fast i grundlagen.

EU-samarbetet bygger i grunden på mellanstatliga överenskommelser mellan suveräna stater. Sverige ska kunna omförhandla villkoren eller – om det skulle bli aktuellt – lämna samarbetet utan att först behöva genomföra omfattande grundlagsändringar. Det handlar i grunden om demokratisk handlingsfrihet och om att säkerställa att makten ytterst ligger hos svenska folket.

Herr talman! En annan central fråga i betänkandet handlar om hur demokratin kan vitaliseras. Transparens och tydliga regler är viktigt. Samtidigt måste vi vara försiktiga med att skapa regelverk som i praktiken begränsar det demokratiska engagemanget eller gör det svårare för nya politiska rörelser att etablera sig.

Regelverken ska bidra till öppenhet och ansvarstagande, inte till att befästa etablerade strukturer eller försvåra för oppositionella krafter att verka inom det demokratiska systemet. Det kan handla om möjligheten till nationella folkomröstningar och olika former av medborgarinflytande. Det är frågor som berör relationen mellan representativ demokrati och direktdemokratiska inslag.

Sverigedemokraterna menar att folkomröstningar i vissa frågor kan vara ett viktigt komplement till den representativa demokratin. I angelägenheter av särskilt stor konstitutionell eller nationell betydelse är det rimligt att låta svenska folket säga sitt i en fråga av stor vikt för Sverige, till exempel den fråga jag tidigare tog upp, om på vilket sätt man ska kunna genomföra grundlagsändringar i Sverige. Det stärker legitimiteten i besluten och bidrar till att öka förtroendet för det politiska systemet i stort bland allmänheten.

En viktig slutsats av behandlingen i konstitutionsutskottet är att många av de frågor som väcks i motionerna redan har analyserats vid flera tillfällen tidigare. Utskottet har i många fall valt att hålla fast vid tidigare ställningstaganden. Det gäller exempelvis frågor om monarkin, statschefens immunitet och olika delar av successionsordningen. Det är i grunden rimligt. Konstitutionella förändringar bör inte göras utan bred samsyn och ett tydligt behov.

Samtidigt ska vi bejaka en debatt om hur våra institutioner fungerar och hur de kan utvecklas för att spegla den samtid vi lever i. Den diskussionen är viktig, och det är en diskussion som Sverigedemokraterna välkomnar.

Det svenska statsskicket bygger på några grundläggande principer: folkstyre, parlamentarism och rättsstat. Riksdagen är folkets främsta företrädare, och all offentlig makt utgår från folket. Det är en ordning som har tjänat Sverige väl. Men för att den ska fortsätta göra det måste vi också värna legitimiteten i våra institutioner, säkerställa transparens och vara öppna för reformer när de verkligen behövs.

Sverigedemokraterna kommer därför även fortsättningsvis att driva frågor som stärker demokratin, ger medborgarna mer makt över vilken väg Sverige ska ta i framtiden och värnar Sveriges självbestämmande i alla lägen.

Herr talman! Grundlagar, spelregler och författningsfrågor ska hanteras tråkigt, det vill säga långsamt, noggrant och med eftertanke. Breda majoriteter bör sökas. Men det behöver också föras en intressant debatt om nödvändiga förändringar, där det långsamt växer fram tankar om vad som behöver förändras.

Motsatsen till långsamhet och tråkighet är faktiskt förödande. Om man hastigt springer i väg och ändrar spelregler kan andra också springa väldigt fort, och då skadas trovärdigheten och tilliten i ett samhälle.

I betänkandet som vi behandlar i dag behandlas några käcka förslag från olika partier. En del av de käcka förslagen kommer från mitt parti.

Vi lyfter bland annat upp frågan om förbud mot anonyma och utländska bidrag, som behandlades i 2023 års insynskommitté. Vi tror att trovärdigheten för demokratin bygger på att otillbörlig påverkan på partier undviks.

På samma sätt behövs en transparens i fråga om varifrån pengar kommer till politik och partier. Det gäller också formellt fristående lobbyister. Vi ser en ökad tendens till att politiska kampanjer inte bara körs via politiska partier. Vi har sådant som Timbro – formellt fristående byråer som kör direkt partipolitiska kampanjer, delvis finansierade av statliga och kommunala bolag.

Det måste naturligtvis ifrågasättas om det är rimligt att medborgarnas pengar stoppas in i partipolitisk propaganda. En sådan debatt bör föras.

Ett annat område som behöver transparens är hur statsråd och statssekreterare går vidare till nya befattningar.

Det är klart att man skaffar sig väldigt mycket värdefull information under sin tid som statsråd eller statssekreterare. Om man direkt går vidare och kapitaliserar på det genom stora inkomster från företag eller organisationer är det klart att legitimiteten för staten och för politiken undergrävs. Det är ett allvarligt problem, och det behövs skärpta regler inom det området. Det gäller också andra statliga tjänstemän.

Slutligen vill jag lyfta fram behovet av ett förbud för statsråd och statssekreterare att handla med enskilda aktier. Vi ser i årets behandling av granskningsärendena ett flertal sådana ärenden.

Det är klart att det undergräver medborgarnas förtroende för staten om enskilda statsråd sitter och får information och samtidigt, nästan under regeringssammanträden, handlar med aktier. Det är inte acceptabelt. Det bör förbjudas. Därför yrkar jag bifall till reservation 14.

Herr talman! Det här är egentligen omöjligt, för precis som tidigare talare har sagt kräver den typ av beslut som vi nu diskuterar ofta betydligt mer eftertanke än att fatta beslut baserat på ett av de 83 yrkanden som vi har från den allmänna motionstiden. Det här påverkar så mycket mer. Det är, som redan sagts, villkoren för hur vi kan styra Sverige och villkoren för hur vi kan agera för att hela tiden utveckla landet.

Det är enkelt att i någon sorts formalistisk mening yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag och därmed avslag på alla motioner. Men vi kanske inte ska stanna där, för debatten är minst lika viktig som beslutet i det här. Det finns viktiga principiella frågor, och vi kan var och en från vår sida lyfta fram våra hjärtefrågor – inte så mycket för att få beslutet som för att få debatten, just för att försöka vidga synen.

Herr talman! Låt mig lyfta fram tre av de punkter som finns här. Jag hade kunnat lyfta fram fler, men det finns tre ställen där jag känner att det finns anledning att göra en lite större markering.

Det första gäller statsskicket. Det har redan nämnts här. Man kan säkert säga att om vi skulle göra något i dag kanske det inte skulle se ut precis som det som kom att växa fram i Sverige från 1300-talet. Det kan säkert vara så, men samtidigt har det tjänat oss väl. Det har tjänat oss väl att ha en monarki som vi alla kan sluta upp kring. Det är en opolitisk organisation som har överlevt i många år och som bär väldigt mycket av vår historia. Är det då läge att byta ut den? Amerikanerna säger ibland: If it ain´t broken, don´t fix it. För mig gäller det i väldigt hög grad statsskicket. Det behöver vara något som står starkt och som är gemensamt.

Det andra gäller den svenska demokratin. Det är samma princip där. Vi kan uttala oro för förändringar. Vi kan se att det kan finnas hot. Men låt oss aldrig förtvivla inför hoten så långt att vi säger att vi inte kan agera och att det inte fungerar!

Det är vi som måste våga ta debatten om hoten. Vi ska inte tro att institutioner klarar det. Vi får framför allt inte slå oss till ro med att någon har byggt något försvar för demokratin, så vi kan strunta i att debattera demokratins värden. Om inte vi som är folkvalda står upp för demokratins värden, varför tror vi då att någon annan ska göra det?

Därför blir jag alltid lite tveksam varje gång jag hör förslag som handlar om att vi ska skapa den här institutionen eller den här strukturen för att politiker inte klarar av att hantera situationen. Vi borde klara av att bedöma om avsändaren av ett budskap är trovärdig eller ej. Vi borde klara av att väga för och emot, för i annat fall är frågan vad som är vår roll. Är det att transformera eller transportera ett budskap som någon annan har plockat fram? Nej, jag tror inte det.

Dessutom är det ju så att de ärliga möjligen kan vara väldigt transparenta, men jag väntar på den dag då Putins trollfabriker i transparens talar om finansieringen från ryska staten. Jag tror inte att vi kommer att få se det.

Herr talman! Det tredje jag vill lyfta upp är en fråga som väckts från lite olika håll, nämligen vad grundlagar har för funktion. Grundlagar är, precis som det är sagt, grundläggande spelregler. Därför ska inte åsikter man kan ha olika politisk uppfattning om grundlagsskyddas. Allting vi kan ha olika åsikter om ska vi kunna diskutera, och man ska också kunna få genomslag för åsikter. Sedan behöver man inte göra allting snabbt. Saker kan ta tid att genomföra. Men det är en feltanke att man ska kunna skydda sina åsikter genom att lägga dem under ett grundlagsskydd. Det är lika principiellt felaktigt om det är bra åsikter, alltså det jag tycker, som om det är dåliga åsikter, alltså det som någon annan tycker. Det är principiellt fel.

Därför är det viktigt att man håller grundlagarna till de principer som måste vara vägledande och att de även håller över tid. Därför är det också en bra ordning vi nu inför med ett andra beslut med kvalificerad majoritet. Det säkerställer att vi har ett långsiktigt stöd för grundlagarna.

Herr talman! Jag har nu pratat i en minut och tio sekunder, ser jag på klockan. Jag tror inte riktigt på det, men jag tänker gå in för landning och säga att jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets förslag till beslut i betänkande KU30.

Herr talman! På talmannens uppmaning har jag begärt replik – men inte på dig, Ulrik, utan egentligen på mig själv. Jag ska rätta mitt reservationsyrkande från nummer 14 till nummer 13. De har ändrat nummer från KU:s egna handlingar till riksdagens tryck inför kammarens behandling, så jag angav fel nummer.

Herr talman! Jag kan bara notera att Hans Ekström väljer ett otursnummer för sin reservation.

(Applåder)

Herr talman! Jag lyssnade intresserat på föregående talare om detta med desinformation, vad man ska tro på och sådant. Jag blev också lite fundersam: Hade Ulrik bara pratat i en minut? Det kändes som en evighet, och kanske var det så. Om det sedan var rysk påverkan eller bara något annat får vi väl se.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 21. Orsaken till att en tidigare talare yrkade bifall till fel reservation kan vara att mitt parti och Socialdemokraterna har skrivit ihop sig om några reservationer.

I detta betänkande om författningsfrågor har vi i Vänsterpartiet många olika reservationer om vitt skilda förslag – käcka förslag, som någon tidigare talare sa. Jag kommer att gå igenom i alla fall några av dessa översiktligt. Jag kommer inte att hinna med alla.

Tidigare talare pratade om att man inte ska försöka fixa någonting som inte är trasigt. Men, herr talman, då vill jag säga att merparten av de förslag som Vänsterpartiet lägger fram beror på att vi anser att detta delvis är ett trasigt system som behöver lagas.

Under det senaste året har det i flera artiklar framkommit uppgifter om att olika statsråd men även statssekreterare inom Regeringskansliet haft privata aktieinnehav i bolag eller verksamhetsområden som samtidigt varit föremål för regeringsbeslut eller annan beredning. I vissa fall har man haft sådan otur att man råkat köpa aktier samma dag, under en paus, eller en kort tid innan ett regeringsbeslut fattats.

Många av de beslut som regeringen fattar har direkt eller indirekt påverkan på marknader och företag. Därför lyder regeringen, statsråd samt statssekreterare under en rad regler som ska förhindra att jäv och insideraffärer uppstår, bland annat krav på att redovisa ekonomiska intressen och att avstå från att delta i beslut där personliga aktieinnehav kan skapa intressekonflikter, just för att säkerställa att regeringen agerar utifrån allmänhetens bästa och inte utifrån att gynna andra syften, till exempel sina egna.

När det på kort tid sker flera avslöjanden som rör ledande personer, exempelvis statsråd och statssekreterare, vars agerande kan väcka misstankar om jäv och bristande omdöme är det oroväckande. Då riskerar det att framstå som att det inte bara är enstaka misstag utan ett systematiskt åsidosättande av det ansvar som följer med uppdraget i Regeringskansliet. När ministrar deltar i beslut som kan gynna dem själva eller inte anmäler sitt aktieinnehav riskerar förtroendet för hela regeringen och staten att skadas.

För mig och Vänsterpartiet står det klart att vi behöver en ny lagstiftning på detta område – eftersom systemet är trasigt – som förbjuder statsråd och statssekreterare att handla med aktier.

Herr talman! För oss står det även klart att dagens reglering av övergångsrestriktioner för statsråd och statssekreterare behöver ses över. Det finns anledning att se över om fler borde omfattas av karensbestämmelser.

När inflytelserika personer snabbt går från offentliga uppdrag till privata verksamheter kan misstankar om intressekonflikter väckas. Det kan handla om löften om framtida anställning under pågående uppdrag eller om att tidigare information som man haft i sin politiska roll kan utnyttjas till fördel för den nya arbetsgivaren.

Frågan om behovet av en reglering om övergångar har uppmärksammats av bland annat Europarådets organ för korruptionsbevakning, Greco. Vi behöver helt enkelt begränsa de svängdörrar som i dag finns mellan näringslivet och politiken. Det handlar om att upprätthålla och värna förtroendet för det offentliga. Även här anser vi i Vänsterpartiet att det behöver lagas.

Herr talman! Vi anser även att ett starkare grundlagsskydd för de nationella minoriteterna och urfolket samer samt minoritetsspråken bör utredas. Ett förslag om detta behandlas i betänkandet. Nästa debatt handlar särskilt om nationella minoriteter, så jag säger inte så mycket mer om detta nu utan kommer i stället att hålla ett annat anförande om just den frågan.

Herr talman! Vänsterpartiet har två ytterligare förslag som jag hade tänkt nämna i detta ärende. De rör behovet av grundlagsskydd för den offentliga äganderätten och för public service.

I dag skyddas den privata äganderätten i grundlagen, men det saknas ett skydd för det som vi äger tillsammans. Vår gemensamma äganderätt behöver förstärkas, och det bör införas ett grundlagsskydd för gemensam egendom.

De senaste åren har politiker sålt ut stora delar av vårt gemensamma. Det rör sig om skolor, vårdcentraler, apotek, lägenheter och mycket mer. I flera av dessa fall har utförsäljningarna gjorts till klara underpriser. Man har helt enkelt reat ut det som tidigare var vårt och som vi gemensamt ägde.

En trend de senaste åren har varit att kommuner använt sig av ett upplägg som bygger på att de säljer ut fastigheter eller delar av dem till privata aktörer för en klumpsumma samtidigt som de förbinder sig att hyra in sig i just de lokaler som de precis sålt, till höga priser och med långa kontrakt.

Ett av de mest uppmärksammade exemplen är kulturhuset i Skellefteå, som kommunen sålde för drygt 1 miljard. Varje år betalar Skellefteå kommun nästan 45 miljoner i hyra till företaget som man sålde till för att få tillgång till sitt eget kulturhus. När hyreskontraktet löper ut om 50 år har Skellefteå kommun betalat omkring 2,2 miljarder i hyra, vilket är mer än dubbelt så mycket som kommunen sålde kulturhuset för. Om inte detta är en riktigt dålig affär vet jag inte vad, herr talman.

Avslutningsvis: Våra fria, självständiga och oberoende medier utgör en viktig grundsten i bygget av en stabil demokrati. I Sverige finns en mycket lång tradition av tryck- och yttrandefrihet. Och dagens medielandskap innehåller en stor mångfald av privata och gemensamt ägda tv- och radiokanaler och tidningar.

Det är via de gemensamt finansierade företagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion – det vi kallar public service – och deras breda uppdrag som befolkningen tillförsäkras bland annat opartisk samhällsinformation, nyheter, underhållning och kulturupplevelser. Public service har också en viktig roll i bevarandet och vitaliserandet av de svenska minoritetsspråken.

Att såväl journalistiken som hela public service står oberoende i förhållande till politiken är helt grundläggande. Vi vill se ett grundlagsskydd för public service, för att bolagen ska kunna ha en långsiktig trygghet och fatta självständiga beslut om sina publiceringar utan att oroa sig för politisk klåfingrighet.

Ett starkt grundlagsskydd är dock inte allt, precis som tidigare talare sagt. De ekonomiska resurserna behöver också tryggas. Den här veckan har vi tyvärr nåtts av besked om stora neddragningar inom public service. Bakgrunden är både för låg budget för de kommande åtta åren och ökade kostnader för bland annat teknikutveckling och digitalisering samtidigt som man har ett krav på sig att ligga kvar i marknätet. 355 miljoner behöver sparas. Efter att TV4 slutat använda marknätet måste SVT bära hela kostnaden för en infrastruktur som är nödvändig i händelse av större kris eller krig.

Den här regeringen sviker tittarna, herr talman, när man inte skjuter till de pengar som behövs för att klara det uppdrag som vi politiskt gett SVT. De här stora nedskärningarna kan inte komma som en överraskning för regeringen utan måste ses som ett medvetet vägval, som jag verkligen beklagar.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Detta är ett omfattande betänkande med mängder av motioner, vilket en del tidigare talare också har varit inne på. Även jag kommer att fokusera på just de delar som känns särskilt viktiga och angelägna för mig och Kristdemokraterna.

Det finns få institutioner kring vilka den folkliga uppslutningen är så stor som den är för monarkin och det svenska kungahuset. Alla är kanske inte uppvuxna med en lika rojalistisk mamma som jag är, men även många av dem som officiellt skulle vilja se Sverige som en republik har svårt att förneka att kungahuset betyder mycket för svensk sammanhållning och för spridandet av goodwill för Sverige internationellt. Ett av de större partierna i riksdagen har till och med inskrivet i sitt program att man vill avskaffa monarkin, men jag har aldrig hört dem prata om det offentligt.

Bland motionerna i detta betänkande kan man se både de som de facto vill införa republik och de som vill öka statschefens makt, exempelvis genom att statschefen återigen ska bli den som föreslår statsminister för riksdagen. Jag vet inte vad talmannen säger om det.

Kristdemokraterna menar att det rådande statsskicket har stor legitimitet och att kungahuset har stor betydelse för att både skapa nationell samling, inte minst i kristider, och bidra till att förgylla den mest alldagliga verksamhet som föräras ett studiebesök eller kunglig närvaro vid en invigning. Självklart ska Sverige hålla fast vid monarkin!

I detta betänkande behandlas även frågor om medlemskapet i EU. Kristdemokraterna är varma anhängare av EU. Det bör noteras att de så kallade EU-fäderna – fransmannen Robert Schuman, italienaren Alcide De Gasperi och tysken Konrad Adenauer – alla var kristdemokrater. I ljuset av de totalitära regimer som hade förött Europa under andra världskriget såg de behovet av att bygga fred genom frihandel.

Med tullfri handel och fri rörlighet för arbetskraft och varor skulle fred och välstånd växa och motivera till att lösa konflikter med hjälp av fredliga förhandlingar i stället för med krig, som hade varit Europas förbannelse i århundraden. Så här långt har EU-fädernas vision faktiskt uppfyllts. EU-länder har inte inlett krig mellan varandra utan har löst konflikter med fredliga medel.

Det som binder samman Europeiska unionen är inte bara strävan efter fred och frihandel utan framför allt den gemensamma värdegrunden: respekten för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatens principer och respekten för de mänskliga rättigheterna. Samhällen ska kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män. EU:s rättighetsstadga beskriver de fri- och rättigheter som EU erkänner att varje människa har: tankefrihet, religionsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet, rätt till skyddat privatliv och barns rätt till skydd och omvårdnad.

De årliga uppföljningar som görs är viktiga för att sätta fokus på hur medlemsländerna lever upp till det man har undertecknat. Som en följd av dessa granskningar har Sverige inrättat Institutet för mänskliga rättigheter, som fristående granskar hur staten och dess institutioner lever upp till mänskliga rättigheter.

Vi har också här i kammaren beslutat om en vilande grundlagsändring för att stärka domstolars oberoende och för att höja tröskeln och minska risken för att tillfälliga majoriteter ändrar våra svenska grundlagar och därmed underminerar demokratin. Med tanke på vad vi sett i vår omvärld och hur snabbt demokratin och rättsstaten kan monteras ned är detta mycket angelägna reformer för att skydda Sverige från liknande utveckling.

Herr talman! Tyvärr ser vi att det finns länder inom den europeiska gemenskapen som avlägsnar sig från dessa gemensamma värderingar. Det är därför viktigt att det genom EU-fördragets artikel 7.2 finns möjlighet att slå fast att överträdelser gjorts och att det finns olika former av sanktioner mot länder som inte rättar sig efter de gemensamt uppställda reglerna. Inte minst de verktyg som finns för att skydda rättsstatens principer är värdefulla för att upprätthålla en gemensam standard.

Detta är oerhört viktigt. Ett land som inte vill leva upp till de gemensamma värderingarna i den europeiska gemenskapen ska inte heller vara där. Det är bättre att genom sanktioner och böter förmå ett sådant land att antingen anpassa sig eller frivilligt lämna unionen än att det ska blockera arbetet för de andra medlemsländerna och för kandidatländerna, som inget hellre vill än att komma in i gemenskapen.

EU behöver samtidigt vara mer lagom och ska inte lägga sig i sådant som medlemsländerna själva hanterar bättre på egen hand. Ett sådant exempel är det svenska jord- och skogsbruket. På våra breddgrader verkar jord- och skogsbruket under helt andra förutsättningar än i medlemsländerna på kontinenten. Därmed behöver det också ha anpassade regelverk.

Herr talman! Med dessa reflektioner tackar jag för ordet.

Herr talman! Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer i betänkandet – vi har ganska många – men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 9 under punkt 18.

För fjärde våren i följd står jag i den här talarstolen och ska hålla ett anförande om betänkandet Författningsfrågor. Inför mitt eget författande av årets anförande på detta tema blickade jag tillbaka på åren som gått och funderade över vilka teman jag hade valt. Genomgående i dem alla har varit omvärldsläget.

De motioner, de förslag, som hamnar i just betänkandet Författningsfrågor handlar nämligen ytterst om den liberala demokratin och hur vi upprätthåller den. Det har nog inte undgått någon i det här utskottet, förhoppningsvis inte heller utanför det, att den liberala demokratin under senare år har hamnat under attack på många håll i världen.

Det är en minst sagt oroväckande utveckling att vi varje år fått svart på vitt att vi som lever i en fullvärdig demokrati blir allt färre. I en globaliserad värld, där Sverige sedan länge är en självklar del av den europeiska gemenskapen som medlem i EU, är det som händer i omvärlden i högsta grad relevant för det som händer hos oss i det här landet och i den här församlingen.

Hösten 2021, vid Centerpartiets stämma här i Stockholmstrakten, var jag med när partiet klubbade ett stämmoprogram med titeln En starkare liberal demokrati. Det var min företrädare i konstitutionsutskottet, Linda Modig, som under förra mandatperioden var uppmärksam på utvecklingen i vår omvärld.

Hon valde då att driva ett internt politiskt arbete i vårt parti, som resulterade i ett antal förslag på hur vi på hemmaplan kan stärka vårt försvar mot de krafter som vill underminera vår demokrati. För de finns – det vet vi – inte minst från illasinnade stater i vår omvärld.

Resultatet av hennes arbete märks fortfarande, eftersom flera av de förslag som lades fram då fortfarande är Centerpartiets politik. Det har ännu inte gjorts något åt dessa, och det är därför det är så många reservationer från oss i det här betänkandet.

Herr talman! Nej, vi är inte Ungern. Vi är inte heller USA, som ju i senaste rapporten från institutet V-Dems liberala demokratiindex sjönk som en sten i rankningen. Oavsett detta vore det naivt att tro att Sverige är immunt mot den våg som sveper över världen, där auktoritära krafter i flera fall samverkar med starka ekonomiska dito.

Vi har trätt in i en ny era där den världsordning som rått sedan andra världskriget, och som vi länge tog för given, inte längre gäller. Vi behöver därför stärka vårt arbete på det här området för att värja oss mot de hot som finns såväl på nära håll som på längre håll.

Det gäller såväl i den fysiska verkligheten som i den alternativa verklighet där allt fler tillbringar sin tid, nämligen den digitala. Det faktum att många av oss under så stor del av vår vakna tid tillbringar vår tid framför en skärm och inte här försvårar sannerligen för ömsesidiga samtal och för att nå ömsesidiga överenskommelser med givande och tagande.

Vi människor är biologiska varelser, inte digitala, och mycket av det vi grundar våra beslut på handlar om våra intryck. Därför behöver vi faktiskt se varandra i ögonen och behöver ta varandra i hand för att skapa äkta mellanmänsklig tillit.

För att vi ska kunna komma överens måste vi börja med att faktiskt titta upp, reflektera över vad vi ser omkring oss här, och gärna också utanför det här huset, föra en dialog om det, identifiera samhällsproblem och därefter söka lösningar. Tyvärr ser jag att förutsättningarna för sådana samtal i en digitaliserad, medialiserad era, blir allt sämre.

Herr talman! I helgen publicerades en läsvärd brevväxling i Dagens Nyheter. Det var ett utbyte av tankar mellan tidigare företrädare för det som tidigare var Sveriges två största partier, Socialdemokraterna och Moderaterna. För er som inte läst den vill jag råda er att göra det. Den texten visar hur människor, och ytterst politiker, kan mötas och finna oväntad vänskap om det finns en ömsesidig öppenhet för det. Det är Anna Kinberg Batra och Håkan Juholt som möts genom de skrivna orden.

Så här skriver Anna i ett brev: ”Samtidigt tror jag att politiken, demokratin ytterst, skulle behöva fler människor av kött och blod. Som vågar ta ansvar men även känner efter, tvekar och gör fel ibland. I en tid när världskartan ritas om varje dag behöver vi ledare som vågar tänka själva och pröva nya vägar. Men tillåter vi det?”

Och Håkan svarar: ”Jag är övertygad om att avskalade politiker och otydliga partier, leder till ointresse för politik och svagare demokrati.”

I ett annat brev skriver Anna: ”Vi är redan en minoritet i världen, vi som lever i fungerande demokratier, och den möjligheten får vi inte gratis. Den måste försvaras. De krafter som vill ifrågasätta den är nämligen starka.”

Håkan, som just sett konsertfilmen Epic med Elvis Presley – mitt råd till er som inte sett den är förresten: Gör det – berättar att Elvis version av Suspicious Minds i filmen är som ett slag i solarplexus.

Håkan kommenterar denna misstänksamhet som Elvis ger uttryck för i låten, misstänksamheten mot vår granne, med: ”Jag menar att vi krymps från att vara medmänniskor till att bli motmänniskor. I oförsonliga läger försvinner förmågan att kompromissa, och förståelsen om att kompromissen är demokratins mest underskattade byggsten.”

Herr talman! Den reservation jag har lyft fram i det här betänkandet handlar om oppositionens roll, som vi menar behöver formaliseras. Skälet till det är att ett politiskt beslutsfattande som inte är reglerat utan vars former har lagts fast i praxis kan utnyttjas av en majoritet som på så sätt kan köra över oppositionen.

Jag vet inte om Linda Modig, som var ledamot i KU, hade en spåkula. Men under den här mandatperioden har jag tyvärr sett att Tidöpartierna i vissa fall har kastat praxis överbord i flera viktiga sammanhang.

Jag satt själv i den grundlagsutredning som tillsattes i början av denna mandatperiod, 2023 års fri- och rättighetskommitté. På ett område, medborgarskapet och hur man ska kunna återkalla det, fanns det redan fastslaget i Tidöavtalet vad regeringen skulle lägga fram för förslag.

När vi efter stor brådska i kommittén lade fram betänkandet hade vi en bred majoritet om en viss förändring av just att återkalla medborgarskap. Men det var inte det förslaget som justitieminister Gunnar Strömmer berättade om på efterföljande presskonferens. Den hölls precis innan partiledarna skulle ha en debatt här i kammaren i början av januari förra året.

Det var samma innehåll som slogs fast redan på Tidö slott i september 2022. Det som Gunnar Strömmer lyfte fram var det särskilda yttrandet som Tidöpartierna hade skrivit och som det inte fanns en bred majoritet för. Det är också det särskilda yttrandet som sedan har blivit en proposition som har lagts fram i riksdagen. Vi kommer att debattera den här i maj.

Genom att göra det bröt man mot den fasta praxis som gällt att bara lägga fram förslag till grundlagsändringar som har fått bred majoritet i en parlamentarisk kommitté. Det beklagar jag verkligen

Herr talman! Jag vänder mig nu särskilt till talmannen och beklagar ytterligare en sak, som jag tror ligger talmannen varmt om hjärtat. Det handlar om det arbete som talmannen gjort i sin tidigare roll i konstitutionsutskottet, där presidiet bestod av talmannen och socialdemokraten Björn von Sydow.

Det gick ut på att göra konstitutionsutskottet till ett utskott där vi skulle ta av oss våra partipolitiska glasögon och titta på den konstitutionella praxisen. Det var för att vi skulle kunna visa upp ett enigt KU, vilket är en styrka för demokratin med tanke på att det är riksdagens kontrollmakt i förhållande till regeringen.

Vi i konstitutionsutskottet har genom åren varit generösa mot varandra när det gäller sådant som vilka ministrar som ska kallas till utfrågningar. Om det finns ledamöter som har gjort en anmälan och har sakliga skäl för det har det varit en generositet. Den generositeten ligger framför allt på den majoritet som tillhör samma partier som de som KU granskar, i det här fallet Tidöpartierna.

Jag kan bara beklaga det som nu har hänt. I det här fallet, i den här granskningen, valde majoriteten i konstitutionsutskottet att köra över oppositionen, trots den diskussion vi hade. Vi var alltså inte eniga när vi sedan kom till utfrågningarna. Det är historiskt, och det är någonting jag verkligen beklagar.

(Applåder)

Herr talman! Jag kommer att ägna mitt inlägg åt att kommentera en av de motioner som behandlas i det betänkande som vi debatterar i dag.

Det gäller min partikollega Malin Danielssons motion (2025/26:3143) om inrättandet av dels ett oberoende domstolsråd, som slutligen frigör domstolsväsendet från regeringsmakten, dels en författningsdomstol, som stärker grundlagarnas ställning och därmed våra konstitutionellt fastlagda fri- och rättigheter.

Herr talman! Som bekant har Socialdemokraterna varit den främsta bromsklossen mot denna typ av frihetliga reformer. Historiskt har partiet försvarat en form av parlamentarism som bygger på en långtgående maktkoncentration, där det närmast har varit ett anatema över såväl maktdelningsprincipen som lagprövningsinstitutet.

Partiet har förfäktat ett demokratiideal där folksuveränitetsprincipen, såsom den kommer till uttryck i det senaste valresultatet, ska råda oinskränkt, gärna med enkel majoritet i riksdagen. Inga spärrar ska resas mot folkviljan, och de stiftade lagarnas förenlighet med grundlagen ska inte prövas av någon oberoende instans.

På detta sätt skilde sig Sverige länge från de flesta andra demokratier, som i Montesquieus anda vilade på olika maktdelningsstrukturer och införde spärrar mot lagstiftarnas möjlighet att genom vanlig lag, antagen med enkel majoritet, kringgå eller förändra grundlagen.

Herr talman! Det socialdemokratiska motståndet mot en liberaldemokratisk konstitutionell ordning hade givetvis att göra med partiets långvariga politiska dominans.

Handlingskraft och effektivitet var ledorden. Olof Palme var den politiker som tydligast och mest retoriskt slagkraftigt gav uttryck för denna hållning. Statsvetaren Tommy Möller skriver i boken En författning i tiden: regeringsformen under 50 år: För Olof Palme innebar konstitutionella begränsningar i syfte att tygla majoritetens möjligheter att fatta beslut en inskränkning av demokratin, närmast en styggelse.

Herr talman! På det sättet var det så länge det socialdemokratiska partiet hade ett betryggande väljarstöd. Så är det som bekant inte längre. Denna förändring har tvingat socialdemokratin att tänka om och närma sig de ståndpunkter som Liberalerna och andra borgerliga partier har förfäktat under lång tid. Det luktar opportunism, men vi välkomnar ändå denna liberala tillnyktring.

I dag är det, som vi vet, ett annat parti som talar sig varmt för den oinskränkta folkviljans förträfflighet och rätten att härska så obehindrat som möjligt.

Den socialdemokratiska omsvängningen i konstitutionella frågor öppnar nu realistiska möjligheter att inom en inte alltför avlägsen framtid genomföra de viktiga reformer som föreslås i Malin Danielssons motion.

Herr talman! I 2020 års grundlagskommitté lämnade Liberalernas representant, tillsammans med företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet, ett särskilt yttrande om behovet av att stärka domstolarnas oberoende genom att inrätta ett självständigt domstolsråd med ansvar för den centrala domstolsadministrationen. På detta sätt skulle domstolsväsendet helt frigöras från sitt traditionella beroende av regeringen.

Ett sådant domstolsråd skulle innebära ett genombrott för maktdelningsprincipen och en välkommen brytning mot en historisk tradition där domstolarna först varit beroende av kungamakten och därefter av den demokratiska regeringen.

Sveriges advokatsamfund argumenterar väl i sitt remissvar till grundlagskommitténs slutbetänkande för inrättandet av en sådan instans och skriver: ”Utvecklingen i Polen och Ungern visar tydligt att domstolar som i organisatorisk mening inte är oberoende från den verkställande makten genom exempelvis administrativa åtgärder kan förlora sitt oberoende och sin oavhängighet. Eftersom domstolarna är den yttersta garantin för att principen om rule of law (lagstyre) upprätthålls, är domstolarnas oberoende centralt i en demokrati och rättsstat (…) Enligt Advokatsamfundets uppfattning är det därför mycket angeläget att ett oberoende domstolsråd instiftas.” Denna syn delar vi i Liberalerna fullt ut.

Herr talman! Tillsammans med ett oberoende domstolsråd skulle inrättandet av en stark författningsdomstol fullborda Sveriges utveckling till en fullgången liberal demokrati. Här finns flera europeiska förebilder, varav den högt ansedda tyska författningsdomstolen utgör det mest relevanta exemplet. Den tillkom som en reaktion på landets tragiska historia, där man såg hur ett parlamentariskt system på parlamentarisk väg kunde omvandlas till en regelrätt diktatur. Detta får vi inte glömma. Det finns också en demokratisk väg till diktaturen, och den vägen har tyvärr blivit allt vanligare i vår tid.

Professorerna vid Harvarduniversitetet Steven Levitsky and Daniel Ziblatt skriver i How Democracies Die: Sedan kalla krigets slut har de flesta demokratiska sammanbrott inte drivits fram av militärkupper, utan av folkvalda regeringar. Demokratisk tillbakagång i dag tar sin början vid valurnorna.

Herr talman! Sedan den trädde i funktion 1951 har den tyska författningsdomstolen underkänt hundratals lagar, både federala och delstatliga, som har stridit mot grundlagen. I Sverige har något liknande aldrig skett. Det beror inte på att våra lagar alltid skulle vara konstitutionellt oantastliga, utan på att vår rättsordning saknar möjlighet till så kallad abstrakt lagprövning.

Här kan lagar fortsätta att gälla även om de står i strid med grundlagen. Det enda som finns i vårt land är konkret lagprövning, det vill säga att en lag i ett enskilt fall inte tillämpas. Men lagen består. Det är inte en tillfredsställande ordning.

Herr talman! Till och med denna begränsade lagprövning har historiskt motarbetats av socialdemokratin. Här bör vi minnas Gustaf Petrén och hans kamp mot den socialdemokratiska utrikesministern Östen Undén. Senare var han också i konflikt med Olof Palme i frågan om Europakonventionens genomslag. Petrén gick upprepade gånger till Europadomstolen – och vann. Det bidrog till att europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna blev svensk lag 1995 och till att det hindrande uppenbarhetsrekvisitet avskaffades 2011.

Herr talman! Nu är det dags att ta nästa steg. Vi behöver en författningsdomstol med både abstrakt och konkret lagprövning och en möjlighet för enskilda medborgare att klaga när deras konstitutionella rättigheter kränks.

I Tyskland utgör just sådana klagomål den överväldigande majoriteten av de 250 000 mål som domstolen har behandlat. Det är en rätt som svenska medborgare också borde ha.

Därtill borde vi överväga att stärka Lagrådets roll. Regeringen borde vara skyldig att höra Lagrådet i alla lagstiftningsärenden, och Lagrådet borde ges starkare möjligheter att stoppa grundlagsstridig lagstiftning. Som det står i en kommittémotion från Centerpartiet från 1980-talet: ”Ett sätt att minska risken för riksdagsbeslut som kan ifrågasättas ur grundlagssynpunkt skulle vara att ge lagrådet ett veto i frågor av det här slaget … så att ett lagförslag som underkänts av ett enhälligt lagråd inte får antas av riksdagen.”

Denna konstitutionella kontroll ex ante, det vill säga innan en lag träder i kraft, finns i många länder. Den franska författningsdomstolen, inrättad 1958, är ett utmärkt exempel på det. Detsamma gäller den finska riksdagens grundlagsutskott som vi hade tillfälle att besöka i november förra året, vilket de facto har liknande befogenheter. I detta avseende, som i så många avseenden, är Finland unikt eftersom det handlar om ett politiskt tillsatt men ändå högt respekterat riksdagsorgan, vars ståndpunkter, trots att de formellt saknar bindande verkan, i praktiken avgör vad som anses vara grundlagsenligt.

Herr talman! Detta är Liberalernas konstitutionella vägval, och vi är övertygade om att fler partier förr eller senare kommer att landa i samma slutsatser, inte minst i en tid när hoten mot rättsstaten och våra grundläggande fri- och rättigheter är större än på länge.

Herr talman! Tack till tidigare talare! Man förleds att tänka på John Cleese, som ibland inledde med ”Och nu någonting helt annat!”

Detta betänkande omfattar, som flera har påpekat, en ganska lång rad olika viktiga frågor, från statsskick till maktutredningar, public service och författningsdomstolar. Det har också utskottets andra ledamöter förmedlat. Därför tänkte jag hålla mig till två ärenden av vitt skilda slag, nämligen public service och transpersoners behov av förtydliganden i diskriminerings- och grundlagstexter. Jag börjar med public service.

Att säkerställa och upprätthålla befolkningens försvarsvilja är kärnan i det psykologiska försvaret, och en viktig del av detta är att värna och upprätthålla åsiktsfriheten och fria medier.

Försvarsberedningen publicerade 2023 skriften Kraftsamling, där man pekar på att public service har en särställning genom sitt breda uppdrag, sin stabila finansiering, sina höga krav på tillgänglighet och det höga förtroende som allmänheten hyser för företagens verksamhet. En viktig del av det psykologiska försvaret är således att värna public services finansiering och långsiktiga styrning samt företagens möjlighet att finnas där människor är.

Men vårt höga förtroende för public service – åtminstone hos många av oss – är ingenting som kan tas för givet, särskilt när finansieringen inte är tillräcklig. Miljöpartiet hade velat se att större hänsyn tagits till public services särställning inom beredskapen när de föreslagna ramarna för finansieringen för den kommande tillståndsperioden sattes av Public service-kommittén.

Vi i Miljöpartiet menar också att public service behöver riktade medel för beredskap och en stärkt digital infrastruktur i enlighet med den anmodan som Försvarsberedningen har lämnat.

I tider av kris är public service centralt för att snabbt nå ut med information och nyheter till hela befolkningen. Samtidigt vet vi att det finns grupper som inte nås av public service. Ambitionen att nå dessa grupper för att stärka beredskapen borde synliggöras ännu tydligare i public services uppdrag.

Miljöpartiet vill därför också stärka public service oberoende ytterligare genom ett grundlagsskydd. Även om dagens public service-företag ges ett starkt oberoende i nuvarande lagstiftning kan lagar ändras med ett klubbslag i riksdagen. Det bör därför i grundlag införas ett skydd för public services oberoende så att dess oberoende kräver två tredjedels majoritet för att kunna ändras.

Herr talman! För drygt ett år sedan presenterades utredningen Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter. Utredningen skulle enligt direktivet utreda några frågor om det skydd för grundläggande fri- och rättigheter som gäller enligt regeringsformen. Kommittén skulle överväga om detta skydd i vissa delar borde ändras och om helt nya grundläggande fri- och rättigheter borde införas. Ledamoten Malin Björk har talat en del om resultatet av det här.

I en motion som Miljöpartiet lämnade in förra året föreslog vi att den då arbetande utredningen skulle kunna få ett tilläggsdirektiv gällande frågan om att inkludera könsidentitet och könsuttryck i regeringsformen. Vi föreslog också att om ett sådant tilläggsdirektiv inte kunde ges borde en ny utredning övervägas. Detta finns alltså i den motion där utskottet föreslår avslag. Här förordar vi att en ny utredning tillsätts men med ett något breddat uppdrag jämfört med tidigare förslag.

Diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet och uttryck är den senast tillkomna diskrimineringsgrunden, och det är också den enda som explicit kan sägas saknas i den uppräkning av diskrimineringsgrunder som görs i 1 kap. 2 § regeringsformen, där det står att ”det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person”.

Även om uppräkningen inte är exakt överensstämmande med de andra diskrimineringsgrunderna kan samtliga sägas täckas in av regeringsformens skrivning medan den sist tillkomna diskrimineringsgrunden som avser att skydda transpersoner inte täcks in. Denna skevhet i lagstiftningen tycker vi borde rättas till genom ett tillägg i regeringsformen.

I 2 kap. 12 § finns en inte lika omfattande uppräkning, men även här anser vi att ett tillägg borde göras för att tydliggöra att lagar och föreskrifter inte får missgynna transpersoner.

Dessa tillägg är angelägna, inte minst eftersom just transpersoners rättigheter allt oftare ifrågasätts i den offentliga debatten. Kampen för rättigheter är inte över för att en strid är vunnen och en lag är klubbad. Utvecklingen i Sverige och exemplen från Europa visar att vi inte bara kan blicka framåt och arbeta för nästa reform utan att rättigheter som redan finns behöver skyddas.

Att stärka skyddet för en utsatt minoritet i Sverige är en angelägen uppgift för politiken. Sedan vi lämnade in motionen förra året har den offentliga debatten tyvärr hårdnat ytterligare, och inom hbtqi-gruppen är det särskilt transpersoners rättigheter och existens som attackeras.

Miljöpartiet menar att ändringar i grundlagen ska göras med återhållsamhet. Alla rättigheter ska inte skyddas just där. Förra året förordade vi därför endast ovanstående tillägg så att redan existerande diskrimineringsgrunder också inkluderas i regeringsformen. I årets motion, efter ytterligare ett år av en debatt där särskilt transpersoners rättigheter attackeras, förordar vi nu att den utredning som tillsätts gällande ändringar får ett något bredare uppdrag.

Vi vill att utredningen får i uppdrag att, på ett liknande sätt som rätten att avsluta sin graviditet nu föreslås inkluderas, också inkludera rätten att ändra juridiskt kön, en möjlighet som faktiskt har funnits i Sverige sedan 1972 men som aldrig varit så ifrågasatt som i dag, samt rätten att ingå äktenskap och rätten att vara vårdnadshavare tillsammans oavsett juridiskt kön.

Herr talman! Jag står självklart bakom våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 18 under punkt 30.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)