Infrastrukturfrågor

Fru talman! Vi debatterar nu trafikutskottets betänkande TU5 Infrastrukturfrågor, som sannolikt är det mest omfattande betänkande som trafikutskottet hanterar under detta riksdagsår.

I betänkandet behandlas över 300 motioner. Det finns fler än 500 yrkanden från den allmänna motionstiden samt ett stort antal motioner om de skrivelser som har kommit från regeringen. Två av skrivelserna rör granskningar från Riksrevisionen. Den ena skrivelsen handlar om Trafikverkets stöd till forskning och innovation, och den andra rör det nya signalsystemet för järnvägen. Därutöver kom regeringen i juni i fjol in med en skrivelse om den nationella infrastrukturplanen, alltså de framtida planerade infrastruktursatsningarna under perioden 2018-2019.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna nr 10 och 28.

Infrastrukturfrågor

För att börja med den nationella infrastrukturplanen görs det en nationell planering, som vanligtvis sträcker sig under en tid av tolv år. Planen omfattar investeringar på totalt ungefär 700 miljarder kronor. Det är 100 miljarder mer än under den tidigare planperioden. Vi i Vänsterpartiet har varit med och förhandlat med regeringen om planen, och vi är glada över att järnvägen får större satsningar än någonsin och att vi också har lyckats få mer pengar till underhåll av järnvägen.

Trots detta lider infrastrukturplanen av att det är för lite och för sent. Dessutom är planen inte i linje med de klimatmål som vi har antagit i denna riksdag. Därför vill vi i Vänsterpartiet att den nationella investeringsplanen ska rivas upp och göras om. Vi vill att regeringen och Trafikverket ska presentera en plan som är helt och hållet förenlig med riksdagens klimatmål, i synnerhet målet att minska utsläppen från transportsektorn med minst 70 procent till 2030.

Att vi har fullt stöd för detta resonemang hör man ifall man lyssnar på miljörörelsen, vår expertmyndighet Naturvårdsverket och, nu senast, Klimatpolitiska rådet. Klimatpolitiska rådet har informerat oss i trafikutskottet om hur väl regeringen ligger i fas med arbetet med att uppnå de fastslagna klimatmålen. Klimatpolitiska rådet konstaterar att med de fattade beslut och de åtgärder som nu finns kommer regeringen inte att uppnå målet att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent och heller inte det långsiktiga klimatmålet med nettonollutsläpp till 2045.

Fru talman! Det jag tyckte var särskilt intressant i Klimatpolitiska rådets dragning för oss i trafikutskottet var att de lyfte upp de nationella infrastrukturinvesteringarna. De konstaterade att investeringsplanerna förhåller sig till framtida prognoser om ökad trafik och att planerna inte håller sig inom de målsättningar vi har på både miljöområdet och klimatområdet.

Jag läste Naturvårdsverkets underlag till regeringen om den framtida handlingsplanen för att möta våra utmaningar på klimatområdet. De säger samma sak: Vi måste ha en infrastrukturpolitik som håller sig inom klimatmålen.

Låt mig ta ett konkret exempel på hur den nationella infrastrukturplanen inte håller utifrån ett klimatperspektiv. Det gäller det stora motorvägsbygge som går under namnet Tvärförbindelse Södertörn. Det är en stor motorväg ett par mil härifrån, i södra Stockholmsområdet. Den ska bli 20 kilometer lång och kommer att kosta totalt ungefär 10 miljarder kronor. Tvärförbindelse Södertörn blir lönsamt som investeringsprojekt endast ifall trafiken ökar. Det är precis de prognoserna som infrastrukturprojektet bygger på. Vi vet alla att vi inte kan lägga ned investeringspengar som leder till ökad vägtrafik i en tid då vi drastiskt måste minska utsläppen från vägsektorn.

Jag noterar att de anslag och namngivna cykelobjekt som finns i den nationella infrastrukturplanen inte alls svarar mot det ökade intresse för cykling som finns runt om i landet. Det finns jättestora behov av att bygga ihop nationella cykelstråk som sträcker sig över kommun- och länsgränser. De 1,5 miljarder kronor som jag hittar i planen på cykelområdet räcker helt enkelt inte till.

Fru talman! Det finns många viktiga och behjärtansvärda infrastrukturprojekt på järnvägsområdet i den nationella infrastrukturplanen som jag verkligen välkomnar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Det gäller till exempel den så kallade Nya Ostkustbanan, där det föreslås bli dubbelspår från Gävle upp till Sundsvall och sedan vidare till Härnösand. Mycket bra! Men varför ligger dessa satsningar så sent i planeringen när vi vet att vi behöver bygga dubbelspår längs ostkusten nu?

Det gäller också det förselagna fyrspåret mellan Stockholm och Uppsala, som är en extremt hårt trafikerad sträcka där vi behöver fyrspår. Även detta ligger i slutdelen av infrastrukturplanen.

Det handlar om det godsstråk i Bergslagen som behöver byggas upp och där kapaciteten måste höjas. Det ligger också sist i infrastrukturplanen.

Det gäller Borås-Göteborg.

Det gäller färdigställandet av Norrbotniabanan hela vägen till Piteå och vidare upp till Luleå. Även där är det för lite och för sent.

Och varför negligerar man Inlandsbanan, alltså den järnväg som vi har inne i landet från Mora upp till Gällivare? Inlandsbanan får visserligen driftsbidrag från staten, men i infrastrukturplanen föreslås inga nya investeringspengar för att rusta upp banan och höja kapaciteten. Det skulle vara till enormt stor nytta både för de framtida godstransporterna och för den snabbt växande turismen. Det finns stora önskemål om att kunna ta tåget upp till fjällen.

Fru talman! I den nationella infrastrukturplanen nämns också de föreslagna höghastighetsbanorna. Vi i Vänsterpartiet står fullt ut bakom planerna på att bygga ett nät av höghastighetsbanor från Stockholm till Göteborg och till Malmö och vidare till Köpenhamn. Vi vill att banorna ska byggas fort och att det ska vara banor för höga hastigheter, det vill säga 320 kilometer i timmen.

Om det här ska göras på ett bra sätt behöver vi låna för att göra de här investeringarna. Och det går att bygga ny järnväg fort om man bara vill och om man bara lånar upp för investeringarna. Jag tänker till exempel på när man byggde höghastighetsbanan mellan Madrid och Sevilla i södra Spanien. Det gjorde man på fem sex års tid efter att man hade klubbat det i det spanska parlamentet. Sex år - otroligt snabbt! Höghastighetsbanan mellan Berlin och München har också varit ett stort framsteg.

Vi ser att det går, men det som många av oss väntar på är helt enkelt att infrastrukturministern ska sträcka ut handen och bjuda in oss till överläggningar om hur vi ska kunna färdigställa höghastighetsbanorna. Infrastrukturministern får gärna svara på det.

Fru talman! En viktig del i betänkandet är också förslaget om ett nytt signalsystem för järnvägen. Det går under bokstavsförkortningen ERTMS, European Rail Traffic Management System.

Riksrevisionen har granskat regeringens och Trafikverkets arbete med införandet av det nya signalsystemet, och det är en ganska förskräckande läsning, måste jag säga.

Det är ett projekt som kommer att kosta totalt 30 miljarder kronor. I planen har man budgeterat för ungefär 12 miljarder kronor. Riksrevisionen konstaterar att projektet kommer att bli avsevärt dyrare än vad man tidigare har förespeglat. Det kommer inte att få de kapacitetshöjande effekter som Trafikverket tidigare har påstått, alltså att vi ska kunna resa mer med tåg med det nya signalsystemet. Samhällsnyttan, som Trafikverket tidigare har talat om och beräknat upp till 26 miljarder kronor, har sjunkit som en sten i de senaste beräkningarna. Det finns i princip ingen samhällsnytta inom överskådlig tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Riksrevisionen konstaterar också att hela kostnaden för ombordutrustning, till exempel att bygga om lok, rullas över på tågoperatörerna, alltså de som trafikerar våra järnvägar. Och de måste göra investeringarna innan det nya signalsystemet ens finns på plats och fungerar.

Det finns ett antal erfarenheter från Tyskland, Spanien och Danmark som vi kan lära av vad gäller det nya signalsystemet. Gemensamt för alla dessa erfarenheter är att de förskräcker. I alla fallen har det blivit långt mycket dyrare och mer komplicerat, och man har fått mindre kapacitet på järnvägen, till exempel i Spanien, på de delar där man har infört det nya signalsystemet.

Vi i Vänsterpartiet vill inte ha lägre kapacitet på våra järnvägar. Vi vill inte ha de höga kostnaderna. Vi vill inte ha en försämrad konkurrenskraft för järnvägen. Vi vill inte heller att de stora kostnaderna ska rullas över på dem som reser på järnvägen och på tågoperatörerna som trafikerar våra järnvägar.

I ljuset av detta anser vi att vi bör avvakta med en fortsatt utrullning av det nya signalsystemet ERTMS. Jag noterar att vi är många partier i den här församlingen som tycker precis så.

Jag vill yrka bifall till reservation nr 28, som handlar om precis detta. I betänkandet finns det en motion från Centerpartiet och Liberalerna som också kritiserar det här systemet. Jag tycker att man borde rösta för reservation nr 28. Jag noterar också att kritiken från Moderaterna mot signalsystemet är benhård. Av det skälet borde även Moderaterna rösta för reservation 28. Då kan vi göra någonting bättre för 30 miljarder kronor, och vi slipper se Sverige bli en försökskanin för det gigantiska riskprojektet ERTMS.

Låt oss avvakta, se till att det fungerar först och lägga pengarna på något bättre. Sedan kan vi investera i ett nytt signalsystem.

(Applåder)

(forts. § 15)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med den fantastiska nyhet vi precis fick från Bryssel. Det ser ut som att det har röstats igenom ett mobilitetspaket för ordning och reda i åkeribranschen. Jag kan inte redogöra för hur andra partier har röstat, men jag kan meddela att Socialdemokraterna har röstat ja till alla förslag.

Fru talman! I dag debatterar vi alltså trafikutskottets betänkande 5, Infrastrukturfrågor. Det behandlar regeringens skrivelse om nationell planering för transportinfrastrukturen och Riksrevisionens rapporter om Trafikverkets stöd till forskning och innovation samt om ett nytt signalsystem för järnvägen. Vi behandlar även 529 yrkanden från den allmänna motionstiden.

Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 42. I övrigt yrkar jag bifall till trafikutskottets förslag. Jag anser för övrigt att trafikutskottets tillkännagivande är att slå in redan vidöppna dörrar.

Fru talman! Riksrevisionens rapporter måste följas upp noga. Den satsning som Trafikverket gör med resurser på forskning och innovation inom transportområdet måste ske med god hushållning, och handläggningen måste följas upp.

När det gäller det nya signalsystemet ERTMS, som är ett långt, kostsamt och tekniskt komplicerat projekt, bör Trafikverket ta fram en strategi för reinvesteringsåtgärder utanför den nuvarande planen samt samhällsekonomiska analyser av reinvesteringsprojekt. Det är glädjande att det har visat sig att de kostnadsuppskattningar som har gjorts till planen 2018 är av god kvalitet.

Fru talman! Infrastruktur och fungerande hållbara kommunikationer engagerar. Det är något som vi alla känner av i vår vardag, vare sig det är fråga om potthål, ett försenat tåg, oplogade vägar, flyg som inte kan landa på Arlanda, rulltrappor som står stilla eller annat. Därför är infrastrukturfrågorna så viktiga för medborgarna. Den dag som vi inte märker av något är den dag då alla transportslag och all infrastruktur fungerar samtidigt i hela Sverige.

Infrastrukturfrågor

Fru talman! Det är en historiskt stor summa som vi nu satsar på infrastruktur planeringsperioden 2018-2029, men det ska också bygga Sverige starkt och hållbart för oss här och nu och även för kommande generationer.

Vi ska ligga i framkant när det gäller innovativa och effektiva lösningar. Vi ska ställa om så att vi blir världens första fossilfria välfärdsland. Sverige ska, som infrastrukturminister Tomas Eneroth brukar säga, vara en permanent världsutställning.

Vi ska ha väl fungerande transporter i hela landet för gods, för besöksnäring och för kvinnors och mäns möjligheter att tryggt ta sig till jobbet och för våra barns möjligheter att ta sig till skolan och fritidsaktiviteter.

Infrastrukturplanen ska också samverka, så att fler bostäder byggs, sysselsättningen ökar och näringslivets förutsättningar förbättras. Infrastrukturen är blodomloppet där alla transportslag är viktiga när hela Sveriges förutsättningar för utveckling ska tas till vara.

Jag tror att vi i trafikutskottet är helt eniga i att järnvägsunderhållet behöver öka. Och det, mina vänner, gör det rejält - med hela 47 procent från förra infrastrukturplanen. Likaså ökar vägunderhållet, bland annat för bärighet och tjälsäkring och för att öka bärighetsklassen till en fyra och med bidrag till enskilda vägar. Allt detta är av största vikt där jag bor i Jämtlands län.

I infrastrukturplanen finns även över 333 miljarder kronor till utveckling av transportsystemet från norr till söder, med trimnings- och miljöåtgärder för befintlig transportinfrastruktur, med en pott för åtgärder som stärker näringslivets konkurrenskraft, med åtgärder för att öka tillgängligheten och öka möjligheterna att nå målen för trafiksäkerhet.

Fru talman! För att nämna några större infrastrukturinvesteringar som namnges vill jag börja med delar av Norrbotniabanan, med Sydostlänken mellan Älmhult och Blekinge, fyrspår till Uppsala och dubbelspår på Ostkustbanan mellan Gävle och Kringlan.

Den innehåller också ökade satsningar på sjöfarten, som farleder i Göteborg och i Luleå samt mellan Landsort och Södertälje, och på slussar som i Trollhättan.

Nya stambanor för höghastighetståg påbörjas, och stadsmiljöavtalen får sina resurser.

Vikten av mer forskning och innovation vet vi, och därför är det glädjande att resurserna ökar och att sjöfartsområdet pekas ut.

Fru talman! Vi behöver fungerande, säker och hållbar infrastruktur i hela landet. Med 100 miljarder kronor mer till infrastruktur än i föregående plan kommer det att göra stor skillnad - 700 miljarder kronor totalt. Dessutom har vi det 73-punktsprogram som Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommit överens om tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna. Där slås det bland annat fast att vägunderhållet, med särskilt fokus på bärighet och tjälsäkring, ska förstärkas ytterligare, att en fortsatt utbyggnad av järnväg i norra Sverige ska ske, att bygget av Norrbotniabanan i sin helhet ska intensifieras, att nya stambanor för höghastighetståg, så att Malmö, Göteborg och Stockholm och städer och regioner i anslutning till banans sträckning knyts samman med hållbara transporter, ska ske och att punktligheten för svensk järnväg ska öka. Det slås också fast att det ska göras investeringar i infrastruktur för fossilfri laddning och tankning och i produktion och distribution av biogas och att man med reduktionsplikten som redskap ska nå målet om att minska transporternas utsläpp med 70 procent till 2030.

Detta ska ske med den godsstrategi som regeringen tillsammans med transportnäringen har tagit fram, med det pilotprojekt som vi nu ser med elvägar där Sverige ligger i framkant, med den infrastruktur i laddstolpar som klimatinvesteringsprogrammen möjliggjort, med digitaliseringens och automatiseringens möjligheter, med cykelstrategin, med industrins omställning och mycket annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! Vi behöver alla trafikslag för att frakta gods, för att kunna arbeta och gå i skola samt för att besöka nya och spännande resmål i hela Sverige. Men transporterna behöver bli smartare, effektivare och hållbara.

Jag brukar fråga om alla blommor ska fortsätta att blomma, eller om det är dags att börja rensa rabatten. Svaret som jag alltid får är att man ska fortsätta låta blommorna blomma.

När vi ska klara denna klimatomställning ska vi göra det gemensamt - av folket, för folket och med folket - i hela Sveriges avlånga land, från Abisko till Österlen.

Fru talman! Den 4 oktober 2017 var jag med om något fantastiskt. Vi har haft järnvägsräls med varierande grad av tågtrafik på Mittbanan i Jämtland sedan senare delen av 1800-talet. Och jag vill rikta ett stort tack till regeringen för att nattågen kom tillbaka.

Detta var nog inte ett lätt järnvägsbygge när man kom upp till fjällen, förbi Åre, Duved och Storlien och över gränsen till Norge med bergsskärning och höga järnvägsbankar. En järnvägsbank var 24 meter. Efter 140 år orkade den inte längre, och det var risk för ras.

Det var där jag var en sen kväll 2017 för att tillsammans med Seko träffa dem som i skift jobbade dygnet runt för att lägga räls. Det var så himla spännande. Att lägga ny räls i Jämtland är ingen vanlig företeelse. Jag var också där för att se bygget av en ny bro över Stora Helvetet, mellan Sverige och Norge, mellan Jämtland och Tröndelag, i stället för den järnvägsbank som nu efter 140 år hade tjänat ut sitt syfte.

I går fick jag vara tillsammans med infrastrukturminister Tomas Eneroth på invigningen av denna bro. Den är viktig för godset, viktig för besöksnäringen, viktig för persontransporter och en viktig förbindelse mellan Sverige och Norge. Det är något speciellt att inte bara fatta beslut utan att få se något byggas och inte minst att få se det bli färdigt.

Fru talman! Det blir mina slutord. Tänk när vi får se allt som blir klart när denna infrastrukturplan med 700 miljarder kronor har fått verka. Då, fru talman, är det nog alldeles säkert att väldigt många redan har längtat och har förhoppningar på den kommande infrastrukturplanen.

(Applåder)

Fru talman! När vi lyssnade på SJ:s vd Crister Fritzson i trafikutskottet häromveckan fick han frågan: Vad kommer SJ att ha för nytta av det nya signalsystemet ERTMS? Svaret var kort: Ingen nytta alls.

I dag fick vi en skrivelse från Tågoperatörerna, Svensk Kollektivtrafik, Hector Rail, Transportindustriförbundet och en del andra. Jag tror att alla i trafikutskottet har fått den. Där uppmanar de oss att avvakta med införandet av det nya och, precis som Anna-Caren Sätherberg sa, mycket komplicerade och omfattande signalsystemet ERTMS. Det kommer att belasta statsbudgeten med minst 30 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

ERTMS har från början sålts in som ett sätt att höja kapaciteten på svensk järnväg, alltså att vi ska kunna transportera mer gods och att fler personer ska kunna transporteras.

Men när Riksrevisionen nu har gått igenom Trafikverkets arbete med ERTMS ser man att dessa kapacitetslöften har fallit som en sten. Det som Trafikverket har förespeglat stämmer inte alls. Det har Trafikverket sedan också tillstått.

Min första fråga till Anna-Caren Sätherberg är: Hur mycket kommer kapaciteten att höjas på svensk järnväg med ERTMS enligt Socialdemokraternas bedömning? Kommer vi att få en höjd kapacitet över huvud taget?

Min andra fråga är: Nu när vi ser erfarenheterna från andra länder - Tyskland, Spanien och Danmark - där man får göra omtag efter omtag med det nya signalsystemet, och nu när branschen vädjar till oss att avvakta med detta därför att det är för krångligt och kostar för mycket pengar, vore det inte klokt att skjuta på implementeringen av det nya signalsystemet?

Fru talman! Tack för viktiga frågor, Jens!

Som du själv säger behandlar vi även skrivelsen från Riksrevisionen här i dag. Där står det att man ändå gör bedömningen att ERTMS är mycket driftssäkrare än vad ATC har varit.

Jag kan väl säga så här: Vi vet att 4 procent av ställverken är slut nu, och vi vet att 25 procent av ställverken kommer att vara slut 2025. Med det sagt måste vi ju investera i något. Att med 30 miljarder bara släppa allting och inte genomföra detta, vilket är Vänsterpartiets önskan, skulle naturligtvis komma med stora kostnader. Då måste du reinvestera i någonting annat, och Trafikverket har pekat på vad det skulle kosta.

Svaret på din första fråga är alltså: Det är klart att vi tror på en högre kapacitet. Svaret på din andra fråga är: Vi måste investera här och nu för att få till detta.

Fru talman! Då måste jag få fråga om Anna-Caren och jag har läst samma granskning från Riksrevisionen. Där konstateras att Trafikverket tidigare har räknat de samhällsekonomiska vinsterna av den så kallade kapacitetshöjningen ungefär 17 miljarder för högt. Nu har Riksrevisionen svårt att i närtid peka på några samhällsekonomiska vinster över huvud taget.

Vi får också fortlöpande information från leverantören, det vill säga det bolag som ska bygga detta extremt komplicerade system, om att de ligger efter och inte klarar av att leverera det de skulle. Vi ser att man i Tyskland väljer att ta ett omtag och får skjuta på fortsatt implementering. I Danmark har det kostat flera miljarder kronor mer än vad man tidigare trodde, precis som här i Sverige. I Spanien har delar av järnvägsnätet i princip blivit paralyserat därför att det nya signalsystemet inte fungerar.

Anna-Caren Sätherberg har rätt i en sak - jag tror inte heller att man kan ta 30 miljarder och bara lägga det i ett fantastiskt järnvägsunderhåll, utan självklart måste vi förhålla oss till det eftersatta underhållet när det gäller en del ställverk redan i dag. Med vissa mindre investeringar går det dock att förlänga driftstiden på dem och få det att fungera. Då kan vi avvakta och se hur det här nya signalsystemet fungerar i andra länder, och sedan kan vi möjligen rulla ut det i större skala. Men vi kan inte göra det nu, för det finns för många osäkerheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Varför lyssnar inte Socialdemokraterna på dem som ska köra tågen på järnvägen? Operatörerna - SJ och andra - säger att detta inte är till någon nytta för dem. Varför inte då avvakta och investera pengarna i något annat?

Fru talman! Tack igen, Jens! Vi lyssnar naturligtvis på alla. Men vi var ju på samma möte, och där frågade vi i utskottet vad som behöver göras. Jag tror faktiskt att det var Moderaterna som ställde den frågan. Trafikverkets svar var att vi kanske borde öka takten i stället för att ta det i den takt vi nu gör, och att det skulle vara en del av lösningen.

Sedan ska man ju också veta att syftet med ERTMS inte bara är att vi ska kunna resa inom Sverige, utan det ska hålla ihop Europa. Svaret på din fråga, Jens, är alltså fortfarande: Jag tror inte att man bara kan stoppa detta och på något sätt tro att man i och med det har fått 30 miljarder till andra investeringar. I så fall kanske man i stället måste öka takten - eller i alla fall se till att det här blir gjort. Att stoppa någonting som vi redan har påbörjat tror jag nämligen inte är vägen framåt.

(Applåder)

Fru talman! Detta betänkande heter alltså Infrastrukturfrågor, och precis som Jens Holm sa i sitt anförande är det ett väldigt stort betänkande. Det innehåller över 500 yrkanden, och det är tre skrivelser som ska behandlas. Därför finns det självklart många saker man skulle vilja ta upp och lyfta fram i en sådan här debatt.

Den här veckan har jag åkt bil. Jag har åkt buss, och jag har åkt tåg. Jag har varit på Arlanda; jag flög förvisso inte, men det gjorde många andra. Jag har inte åkt båt, men det har säkert någon av de saker jag har köpt gjort. Jag har inte cyklat, men det beror på att min cykel fortfarande står i garaget eftersom de inte har sopat hemma hos mig än. Vad vill jag säga med detta? Jo, att Sverige är ett väldigt stort land. Vi har långa avstånd och mycket glesbygd över hela landet. Samtidigt är vi, precis som stora delar av världen, alltmer urbaniserade.

För att få landet att fungera krävs det en fungerande infrastruktur som ger alla människor möjlighet och förutsättningar att leva här i landet. Det handlar om att enkelt kunna ta sig till arbetet för att få ihop livspusslet. Det krävs också god infrastruktur för att svenska företag ska kunna leverera sitt gods snabbt och punktligt över hela landet, så att de kan stå sig i en global konkurrens. Då behöver vi vägar, bilar och cyklar, liksom järnväg som kan transportera människor och gods. Vi behöver flyg, och vi behöver sjöfart för att binda ihop Sverige. Detta tänkte jag försöka säga något om.

Fru talman! Vi har de senaste åren sett att utsläppen i Sverige har ökat. Regeringen har då fokuserat på åtgärder som av de egna experterna har kritiserats för att vara ineffektiva. Transportsektorn står för en tredjedel av de totala svenska utsläppen av växthusgaser, och den största delen kommer från vägtrafiken. Det måste vi förändra. Vi måste se till att vägtrafiken ställer om och blir mer hållbar, men det är inte mobiliteten som ska minskas utan utsläppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

När jag var ung trodde jag att vi i framtiden - och den tiden är ungefär nu, för så gammal är jag - skulle sväva omkring i stora farkoster. Så har det kanske inte riktigt blivit. Man ska såklart inte tala om vad som händer i framtiden, eftersom vi inte vet det. Men under min tid i trafikutskottet har jag läst en hel del artiklar om infrastruktur. Jag känner mig ändå väldigt hoppfull inför framtiden. Vi kanske faktiskt redan delvis är i framtiden; det sker mycket teknikutveckling, och vissa saker är redan här. Vi har smarta bilar som bromsar av sig själva, och de ser om vi är trötta. Det finns självkörande bilar, och vi har tittat på elektrifiering av vägar. Det finns laddbara bilar, smartare fossilfria bränslen och mycket, mycket annat.

Detta är bra, men vi måste också se till att våra vägar fungerar här och nu. Det svenska vägnätet består av ca 44 000 mil, och 75 procent av dem är enskilda vägar. Det pratade vi bland annat om i trafikutskottet i dag. De enskilda vägarna har en enorm betydelse för att landsbygden ska kunna leva, och de är också en viktig förutsättning för våra råvarutransporter. Det har kommit oroväckande rapporter om tillståndet i vårt vägnät i stort, och vi behöver en plan för de enskilda vägarna. Vi behöver också ökade satsningar på vägunderhåll. Vi behöver laddstolpar till alla laddbara bilar som nu rullar ut på den svenska marknaden, och då behöver vi bygga ut laddinfrastrukturen.

I valet 2014 lovade Socialdemokraterna att tågen skulle gå i tid. Vi är många som pendlar antingen regionalt eller på längre avstånd, och vi frågar oss vad som har skett med dessa vallöften. I somras var det kaos på tågen - 40 procent av långdistanstågen var försenade. Ja, jag vet att det var bränder runt om i Sverige, men kaoset började tidigare under försommaren. Vi läste om passagerare som satt fast på Arlanda Express i timmar, och vid något tillfälle tog det tio timmar mellan Uppsala och Stockholm. Nu i vintras, alltså ganska nyligen, var det kaos igen; det minns vi säkert allihop.

Trafikverkets egen statistik är tydlig: Totalt blev tågen 62 000 timmar försenade förra året. Det är en skrämmande hög siffra. Så stora förseningar har det bara varit en gång under 2000-talet, och det är en oacceptabel utveckling.

Det är bra att det numera finns en bred politisk enighet om att vi inte får tumma på järnvägsunderhållet framöver, samtidigt som vi behöver investeringar i nya spår. Det krävs även en regering som tar tag i järnvägens organisatoriska problem så att tågen kan gå i tid. Det handlar om en tydligare styrning av Trafikverket och en bättre långsiktig planering av underhållsinsatser.

Operatörer som använder sig av gamla tåg som sliter på anläggningen eller ger upphov till förseningar måste i större utsträckning bära denna kostnad. Vi resenärer måste också kunna lita på den information vi får vid stopp och förseningar på ett mycket bättre än vi kan göra i dag.

I valrörelsen 2014 lovade Socialdemokraterna som sagt att tågen skulle gå i tid. Socialdemokraterna har nu ansvarat för järnvägen i snart fem års tid, och resultatet är ökade förseningar och en sämre punktlighet. Detta är helt enkelt oacceptabelt och ett rejält misslyckande från Socialdemokraternas sida. Sverige behöver en regering som inte skyller ifrån sig utan tar ansvar och agerar för att tågen ska gå i tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! Det kan konstateras att om vi får ordning på järnvägsnätet och vägnätet runt om i landet kan vi också få igång mer sjöfart, vilket totalt sett skulle leda till ökad kapacitet och till att vi bättre kan optimera de olika transportsätten. Men då krävs det, som jag sa, ett bättre och tillgängligare vägnät och järnvägsnät för våra hamnar. Framför allt gäller det tillgängligheten till och från våra hamnar. För ett litet, exportberoende land som Sverige är sjöfarten direkt avgörande för att vi ska kunna importera och exportera råvaror och gods på världsmarknaden.

Moderaterna är positiva till att öka klimatstyrningen kopplat till farledsavgifterna för att öka omställningstakten i sjöfartsbranschen och vill göra en översyn av detta. Det skulle dessutom vara ett sätt att premiera dem som väljer att investera i miljövänligare fartyg.

Jag vill också säga någonting om flyget. Jag vet att både flyget och sjöfarten har egna betänkanden, men som både jag själv och andra redan har sagt här i dag tycker jag inte att man kan ställa transportslagen mot varandra.

Sveriges stora avstånd gör att vi är helt beroende av ett fungerande flyg. Flyget binder samman Sverige, skapar arbetstillfällen och ökar möjligheterna att leva och bo i hela landet. Samtidigt behöver vi göra mer för att minska flygets klimatpåverkan. Moderaterna har länge drivit på i frågan om krav på inblandning av biodrivmedel i flygbränslet för att göra flyget grönare.

Fru talman! Jag skulle också behöva säga någonting i detta anförande om att jag beklagar att vi först detta riksdagsår får behandla den nationella planen. Detta är ett ärende som vi vet var planerat att komma före propositionsstoppet förra året. Det kom dock först därefter, vilket fick konsekvensen att den förra riksdagen inte hann behandla ärendet. Det finns många anledningar till att detta inte är bra. Bland annat handlar det om demokratiskäl, vilket är extra tråkigt att kunna konstatera så här under ett jubileumsår.

Jag har lyft fram några utmaningar inom hela transportsektorn. Det här är ingen budgetdebatt, men vi är nog överens om att detta rör stora pengar. Då är det avgörande att pengarna används effektivt, men tyvärr har vi i olika rapporter de senaste åren sett att så inte alltid är fallet.

Moderaterna har länge krävt - och tycker alltjämt att det behövs - bättre processer för dessa investeringar. Vårt förslag är att tillsätta ett transportpolitiskt råd som ska granska och utvärdera infrastrukturpolitiken. Detta är inget nytt förslag, utan vi har drivit det i många år.

Vägledande måste vara att i högre grad prioritera de projekt som är mest samhällsekonomiskt lönsamma; i vart fall måste vi kunna veta att de är det. I dag råder det dålig kontroll och dålig transparens, och då skulle ett oberoende råd kunna bidra till en mer effektiv användning av våra skattemedel.

Fru talman! Vi moderater står såklart bakom samtliga våra reservationer och vårt särskilda yttrande, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Avslutningsvis vill jag säga att det är allvar nu. Vi måste öka kapaciteten. Vi måste göra mer för att ställa om till hållbarare transporter. Vi måste öka framkomligheten och förbättra punktligheten. Vi måste göra oss av med flaskhalsarna och minska sårbarheten inom alla transportslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

I detta anförande instämde Åsa Coenraads (M).

Fru talman! Tack till Jessika Roswall för hennes anförande! Jag håller med om väldigt mycket av det hon sa om de möjligheter och utmaningar vi har.

Om det är någonting vi vet att vi har är det en enorm underhållsskuld till järnvägen. Den har funnits länge, och den har varit svår. Jag tänker på det du, Jessika Roswall, sa i ditt anförande om att punktlighet och annat till viss del kan ha att göra med att vi inte har satsat tillräckligt på järnvägen.

Det gör vi ju verkligen nu. I denna plan ökar vi resurserna med 47 procent från den förra infrastrukturplanen. Efter att ha läst lite om hur Moderaterna har uttryckt sig om planen blir min fråga till Jessika Roswall: Delar Jessika Roswall vår åsikt att dessa satsningar på underhåll av järnväg behövs efter år av att järnvägen fått stå tillbaka?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag hör en underton i frågan från Anna-Caren Sätherberg. Efter decennier av underinvesteringar i järnvägsunderhållet tog alliansregeringen över 2006 - det stämmer. Under alliansregeringens åtta år fördubblade man anslagen till järnvägsunderhåll. Detta har sagts ett antal gånger i kammaren i dessa debatter.

Det är ju lika mycket pengar i våra två budgetar - eller våra två anslag - för detta, så egentligen behöver vi inte ha denna diskussion om och om igen.

Frågan går snarare tillbaka. Ni har styrt i snart fem år och haft ansvaret för järnvägen. Ni måste faktiskt ta ansvar för er politik.

Jag hörde många fina ord från Anna-Caren Sätherberg i talarstolen, men som jag sa i mitt anförande har järnvägen blivit sämre - punktligheten är sämre.

När det gäller flyget har ni infört en flygskatt, men ni har inte sett till att utsläppen minskar. Allianspartierna har drivit på för att få igenom ökad användning av biobränsle vad gäller flyget.

Häromdagen kom det också rapporter om brister i underhållet.

Min fråga tillbaka är: När ska Socialdemokraterna börja ta ansvar för infrastrukturpolitiken?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Ansvarstagande tycker jag att vi visar varje dag i godsstrategi och cykelstrategi och när det gäller järnvägsunderhållet. Vi har ju också under tiden före den förra planens avslut satsat mer pengar på vägar och järnvägar varje år, eftersom planen inte räckte till.

Om jag kommer ihåg det rätt lovade Moderaterna inför valet en satsning på, tror jag, 20 miljarder på Östlig förbindelse, och ni har hela tiden varit väldigt tydliga med detta. Jag har aldrig förstått vad det då är vi inte ska göra i denna plan om 700 miljarder. Vad är det vi ska ta bort?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Min oro var hela tiden att Moderaterna i detta återigen ville prioritera ned järnvägen till förmån för väg. Var dessa 20 miljarder ovanpå allting? Eller ingick de i den plan som ni lovade inför valet till Stockholms stad, tror jag, som gemensamt sa nej till det?

Fru talman! Jag måste erkänna att jag inte kan detaljerna när det gäller olika miljarder.

Det handlar om jättemycket pengar och ett långt perspektiv; det rör sig om 2018-2029. Vi har lika många miljarder. Jag hör att ni säger 700 miljarder. Jag har läst om 622 respektive 628 miljarder, men totalt sett är det lika mycket pengar. Vi matchar varenda krona.

Jag kan tyvärr inte svara på alla detaljer. Men som jag sa i mitt anförande - även om jag talade om flera transportslag där - måste vi självklart se till att komma till rätta med bristerna i järnvägen. Det håller jag helt med om.

Fru talman! Jessika Roswall får korrigera mig om jag hörde fel, men jag tyckte att jag hörde Roswall säga att klimatmålen måste få större betydelse i infrastrukturplaneringen. Det var ljuv musik i mina öron, för om vi ska nå våra klimatmål är det väldigt viktigt att dessa 700 miljarder går åt rätt håll.

När Klimatpolitiska rådet, som man kan säga övervakar klimatpolitiken i Sverige, hade sin dragning för oss i trafikutskottet förra veckan pekade de på att en väldigt viktig åtgärd som vi borde vidta är att utgå från våra klimatmål när vi har infrastrukturplanering och planera därefter. Vi kan inte ha en infrastrukturplanering som bygger på prognoser som handlar om ökad vägtrafik. Det är precis samma sak som Naturvårdsverket sa i det underlag till regeringen om en framtida klimatplan som kom nyligen.

Min fråga till Roswall blir därför om Moderaterna är beredda att verka för att vi ska ha en infrastrukturplanering som helt och hållet utgår från våra klimatmål. I det sammanhanget skulle jag också vilja fråga om Moderaterna tycker att det är en bra idé att lägga ungefär 10 miljarder kronor på att bygga en helt ny motorväg här i Stockholmsområdet - Tvärförbindelse Södertörn - som kommer att leda till ökad trafik och ökade utsläpp. Samtidigt vet vi ju att behoven är stora, till exempel ute i glesbygden, med underhåll av små vägar, underhåll av järnvägen och så vidare.

Avslutningsvis, fru talman: Varför vill inte Moderaterna pausa det stora, osäkra signalsystemet ERTMS? Ni kan ju rösta på reservation 28 så gör vi det.

Fru talman! Tack för bra frågor, Jens Holm! Det var helt korrekt uppfattat: Vi måste ställa om alla transportslagen så att de blir mer hållbara. Vi var ju på samma utskottsmöte, och jag ställde då en fråga om bilar i framtiden. Jag tycker att man hade en lite ensidig syn på detta; jag tycker nog att man måste kunna se en framtid med bilar som är fossilfria.

Jag skulle vilja ställa en fråga tillbaka apropå detta: Är Jens Holm nöjd med att ha en regering som vidtar miljöåtgärder som dess egna expertmyndigheter inte anser ger någon effekt? Sju av åtta åtgärder anses inte ge någon effekt. Vi måste ha åtgärder här och nu som faktiskt ger effekt. Vi har inte råd med symbolpolitik. Det skulle jag vilja fråga tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Men Jens Holm hade fler frågor till mig. Det gällde ERTMS. Moderaterna har också läst Riksrevisionens rapport, och det finns en hel del kritik att framföra, precis som Jens Holm sa i sitt anförande. Vi var också på samma utskottsmöte och hörde Trafikverkets experter berätta om nyttan med och nödvändigheten av att pausa det - men också riskerna.

Vi är väldigt kritiska, återigen, till att vi har projekt som vi inte kan se är samhällsnyttiga. Å andra sidan känner jag i det här läget - här instämmer jag med vad Anna-Caren Sätherberg sa - att vi inte heller kan stoppa detta utan att veta resultatet av det.

Jag som oppositionspolitiker tänker dock inte ta hela det ansvaret. Jag antar att Jens Holm kommer att ställa frågan också till statsrådet Eneroth.

Fru talman! På frågan om vi i Vänsterpartiet är nöjda med regeringens klimatpolitik är svaret nej. Det är därför vi driver på. Vi är i opposition och kommer att agera blåslampa för att alla våra miljö- och klimatmål ska uppnås.

Det är synd att Moderaterna inte klarar av att rösta för reservation 28, som skulle innebära att vi pausar ERTMS och inväntar erfarenheterna från andra länder.

Jag tyckte inte att svaret från Roswall på min fråga om klimatmålen ska vara styrande för infrastrukturplaneringen var glasklart, men här får hon en chans till. Det handlar om att till exempel utgå från att vi måste minska våra utsläpp från vägsektorn med 70 procent till 2030 och att inte bygga framtida infrastruktursatsningar på prognoser om ökad vägtrafik. Målet, minskade utsläpp, är alltså det man utgår från. Är det någonting som också Moderaterna kommer att verka för?

Fru talman! Jag tyckte att jag var tydlig i mitt anförande. Vi behöver ha transporter här i landet. Vi är ett avlångt land och behöver se till att alla transportslagen fungerar. Men vi måste också se till att utsläppen minskar, särskilt inom transportsektorn eftersom den står för en väldigt stor del av utsläppen. Det är egentligen självklart; sedan har våra två partier förmodligen lite olika sätt att komma till rätta med det.

Jag menar framför allt att regeringens politik inte ger de effekter som är avsedda utan ger fel effekter. Det är symbolpolitik som vi inte har tid och råd med.

Fru talman! I detta betänkande har vi inte mindre än 13 reservationer. Vi står bakom samtliga dessa, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 16 och 23.

De senaste decennierna har vi sett en utveckling där jobben koncentreras till storstadsregionerna och där fler tvingas pendla långa sträckor till sitt arbete eller studier. Vi ser också hur tågresandet ökat kraftigt och mer än fördubblats på 25 år. Reser man i pendlingstid finns det risk att man får ståplats, trots att det går fler tåg än någonsin. Att tågen går och att de håller tiden är för oss sverigedemokrater en central fråga, och det är också en tungt vägande faktor när vi valt att ställa oss negativa till en utbyggnad av höghastighetsjärnväg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Vi delar till fullo uppfattningen att det behövs fyra spår Stockholm-Malmö och Stockholm-Göteborg, och det är givetvis inte så att vi är negativa i sig till tåg som färdas i 320 kilometer i timmen. Den springande punkten är i stället den merkostnad som följer med höghastighetsjärnvägar.

Det finns olika beräkningar på vilken merkostnad en höghastighetsjärnväg utgör jämfört med en järnväg som byggs med konventionell teknik, med ballasterade spår, men någonstans mellan 60 och 90 miljarder beräknas kostnaden minska om vi bygger nya spår för snabbtåg i 250 kilometer i timmen jämfört med höghastighetsjärnväg i 320 kilometer i timmen.

Tidsvinsten med 320 kilometer i timmen blir inte särskilt stor. Med alternativet 320 kilometer i timmen kommer man att kunna åka sträckan Stockholm-Göteborg på ungefär två timmar, en sträcka som i dag tar cirka tre timmar. Skulle höghastighetståget i stället gå i 250 kilometer i timmen blir tiden ungefär två timmar och 16 minuter. Man vinner alltså en dryg kvart. Det är ganska dyra minuter.

Sträckan Stockholm-Malmö tar i dag fyra timmar och 29 minuter. Med alternativet 320 är du framme på två timmar och 28 minuter, med det andra alternativet på två timmar och 47 minuter, en skillnad på 19 minuter. Då ska vi komma ihåg att Trafikverket redan har bestämt att stora delar av sträckan ska byggas för 250 kilometer i timmen i stället för 320 kilometer i timmen. Detta är det absolut sämsta förslaget, då ingen operatör kommer att anse det lönsamt att köpa in tåg avsedda för 320 kilometer i timmen eftersom de är avsevärt mycket dyrare i inköp.

Men, fru talman, det största feltänket menar jag ändå är att man missar hur många fler sträckor man kan bygga om och förbättra för de 60-90 miljarder man får över om man satsar på järnväg för 250 kilometer i timmen. Vi har många enkelspårssträckor i dag där kapaciteten är låg och störningskänsligheten hög. Bara i Skåne behövs det en utbyggnad till dubbelspår på 20-25 mil av järnvägsnätet.

Ostkustbanan längs den befolkningstäta Norrlandskusten är en katastrof och behöver en nybyggnation med dubbelspår på hela sträckningen Gävle-Härnösand. Detta projekt beräknas kosta mellan 23 och 41 miljarder, men det skulle minska restiden mellan Stockholm och Umeå från ungefär sex och en halv timme till tre och en halv. Mellan Stockholm och Sundsvall skulle restiden förkortas till cirka två timmar mot dagens fyra. Här, gott folk, kan vi prata om väl använda pengar!

Dessutom är det mycket tung industri längs Norrlandskusten, och möjligheten att få över trafik från lastbil till tåg skulle stärkas väsentligt, vilket då skulle avlasta E4:an.

Det finns många sträckor att lyfta fram, men det skulle ta väldigt mycket tid i anspråk att gå igenom hela Sveriges behov av en utbyggd järnväg. Vi kan dock konstatera, fru talman, att det är uppenbart att en höghastighetsjärnväg riskerar att bli en gökunge som puttar andra viktiga investeringar ur boet.

Men järnvägen är inte bara i behov av investeringar, den är också i skriande behov av upprustning och förstärkt underhåll. I spåret av en kostsam invandringspolitik har järnvägens underhåll fått stå tillbaka. En tredjedel av ställverken är uttjänta, stora delar av kontaktledningsnätet är slitna och skulle varit bytta för 15-20 år sedan. Åldrade sliprar, slitna växlar, slitet spår och dåligt spårläge är några fel som genererar hastighetsnedsättningar och störningar. Listan kan göras lång - väldigt lång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Därför står vi Sverigedemokrater bakom den kraftigt ökade budget som nu avsätts för att rusta upp den befintliga järnvägen och öka dess tillförlitlighet. Men vem ska byta ut kontaktledningen? Vem ska köra spårriktaren? Vem ska byta ut den trasiga tungkontrollkontakten?

Samtidigt som vi kan se kraftigt ökad administration på Trafikverket ser vi att allt färre jobbar ute i spåren, vilket också stärks av Trafikanalys siffror. Och många pensionsavgångar väntar. Enligt fackförbundet Seko kommer var tredje järnvägsarbetare att gå i pension inom en tioårsperiod. Man beräknar att det kommer att saknas 700-1 800 järnvägstekniker den närmaste femårsperioden. Samtidigt står utbildningsplatser tomma.

Vi måste göra det mer attraktivt att jobba i järnvägsbranschen. Jag hoppas att vi i trafikutskottet kan anordna ett seminarium snarast möjligt för att sätta fokus på problemet.

En stor del av underhållet sker på obekväma tider. Det är vanligt att man stänger av spår på helger eller på nätter. Det är inte konstigt; trafiken är lägre, och den totala störningen blir såklart betydligt mindre. Men dessa arbetstider lockar oftast inte dagens ungdomar.

Nu har man ofta jour och beredskap var fjärde vecka. Det var betydligt mer sällan förr. När jag jobbade brukade det vara beredskap var sjätte vecka. Längre tillbaka var det var åttonde. Det är inte alltid roligt att bli inringd mitt i natten för att en växel har blivit uppkörd eller för att det är storm och träd har fallit över kontaktledningen. Men dessa vardagshjältar behövs för att hålla funktionen uppe på vår järnväg.

Möjligen kan ett bättre löneläge locka fler till branschen. Vi måste vända på alla stenar för att locka mer personal till järnvägssektorn.

Det talas också mycket om att föra över mer trafik från lastbil till järnväg. Järnvägen har svårt att konkurrera med lastbilen av flera skäl. Tilliten till järnvägstrafiken är inte den bästa. Uppåt 80 procent av transporterna i Sverige är på korta sträckor, upp till tio mil. Då är järnvägen inte optimal.

För ett företag som tillämpar just-in-time håller det inte med ständiga förseningar för ett gods som utlovats till en kund en viss tid. Och om en fabrik står stilla leder det till höga kostnader och produktionsbortfall. För att vi ska öka järnvägens konkurrenskraft är det A och O att man kan vara säker på att få sitt gods i tid. Här spelar inte bara underhållet en viktig roll. Även kapaciteten spelar in. Med fler dubbelspår ökar såväl punktligheten som kapaciteten, och störningskänsligheten minskar.

Kostnaden för ERTMS spelar också in. De små operatörerna har inte råd att utrusta sina lok. Här vill Sverigedemokraterna att staten ska gå in och ta kostnaderna för tågoperatörerna. Slås de små operatörerna ut minskar också konkurrensen. För de operatörer som blir kvar kommer slutnotan för ERTMS att hamna hos kunden, som får en ännu högre kostnad för sin järnvägstransport. Järnvägstransporterna har redan i dag svårt att stå sig i konkurrensen från lastbilsgodset. Som utskottets ordförande tidigare tog upp har vi också så sent som i dag fått en skrivelse från flera tågoperatörer.

Vi behöver också skynda på arbetet med att möjliggöra för längre och snabbare godståg. Med längre tåg kan man få ned kostnaderna. Och med snabbare godståg kan man minska skillnaderna i hastighet. Det frigör kapacitet, men man får också en effektivare transport. Detta lämpar sig inte för allt gods. Men en del av godset hade vunnit på ökad hastighet. Även här har Sverigedemokraterna motionerat för att påskynda processen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Vad beträffar ERTMS vill jag också framföra våra farhågor om riskerna för att systemet inte är tillräckligt utvecklat och testat för fortsatt implementering enligt plan. Dessutom finns risken för att tågoperatörerna inte hinner installera omborddatan. Därför vill vi pausa införandet i ett till två år, för att minimera riskerna i projektet.

Med tanke på att ungefär en tredjedel av ställverken kan anses mer eller mindre uttjänta menar vi, med stöd av Riksrevisionens rapport, att införandet i sin helhet är nödvändigt. Att inget göra kommer att öka andelen signal- och ställverksfel. Att byta till ATC är inte heller ekonomiskt lönsamt, sett ur ett längre perspektiv.

Fru talman! Vi ger järnvägssektorn mer pengar än någonsin för att stärka upp underhållet och öka investeringarna. Samtidigt har behovet av insatser sannolikt inte varit större i modern tid. Det är därför viktigt att avsatta medel används på det mest effektiva sättet. Vi uppmanar därför de partier som är positiva till en höghastighetsjärnväg att tänka om.

De flesta resor som sker med spårbunden transport är av regional eller lokal karaktär. Ska vi bygga en höghastighetsjärnväg för de få procenten som kommer att använda denna, eller ska vi ta krafttag för att få ett väl fungerande och utbyggt järnvägsnät för alla järnvägsresenärer?

Vi sverigedemokrater ser till helheten och att pengarna till järnvägen ska komma det stora flertalet vardagspendlare till del. De ska inte gå till storvulna höghastighetssatsningar som kommer betydligt färre till del i en avlägsen framtid.

Fru talman! Patrik Jönsson får gärna korrigera mig om jag hörde fel. Men jag hörde tydligt att Patrik Jönsson sa att det är Sveriges invandringspolitik som har lett till att vi har fått sämre järnvägsunderhåll.

Då vill jag fråga Patrik Jönsson: På vilket sätt har invandrarna gjort så att vi har fått sämre järnvägsunderhåll? Kan du ge några konkreta exempel?

Vi kan ta infrastrukturplanen som vi diskuterar som exempel. För 2018-2029 handlar det om totalt ungefär 700 miljarder kronor i framtida investeringar. Menar Sverigedemokraterna att det är invandrarnas fel att den inte är tillräckligt hög? Skulle det ha blivit mer pengar utan invandring?

Fru talman! Tack för frågan, Jens Holm! Den var extremt oseriöst ställd. Du hörde mycket väl vad jag sa. Jag talade om kostnaden för invandringspolitik. Du vet att vi lägger långt över 100 miljarder årligen på att finansiera den här migrationspolitiken. Det är pengar som såklart skulle kunna läggas på annat.

Man kan välja att säga att vi ska vara humana och ta emot väldigt mycket folk från andra länder. Man kan säga att vi ska vara humana och hjälpa folk där. Men hur som helst kostar det pengar. Man kan såklart välja att säga: Låt det kosta pengar! Men man ska också vara ärlig mot sina väljare och säga att vi då får mindre välfärd och mindre pengar till järnvägssektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Här ser vi ett exempel. Ni, som har styrt med vänsterblocket och stöttat dem de senaste decennierna, har varit med i nedmonteringen av järnvägen. Ni har varit med och orsakat att vi har förseningar. Ni har varit med och orsakat att vi har en sliten järnvägsinfrastruktur.

Fru talman! Jag konstaterar att Patrik Jönsson inte kan ge ett enda konkret exempel på hur ökad invandring har lett till sämre järnvägsunderhåll. Jag frågade till exempel på vilket sätt invandringen har påverkat infrastrukturplanen.

Det är Sverigedemokraterna som, tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna, har röstat för en budget som leder till att klyftorna i Sverige blir större, de rika får mer, de som redan har det knapert får det ännu sämre och klyftan mellan stad och land ökar. Sverigedemokraterna vill inte att våra banker ska betala skatt, trots att de gör vinster på över 100 miljarder kronor. Ni vill inte att de absolut rikaste ska betala förmögenhetsskatt. Ni vill inte ha en flygskatt. Ni vill inte att det som smutsar ned ska bidra till att vi får in pengar till just miljöarbete och kanske också lite bättre järnvägsunderhåll.

Är det inte Sverigedemokraterna som inte är trovärdiga här? Ni skickar hela tiden notan till invandrarna och påstår att det är deras fel när ni själva har en politik som ökar klyftorna och bara gör att de rika får det bättre. Med Sverigedemokraternas politik är det vanligt folk som får betala den stora notan.

Fru talman! Det är Jens Holm och Vänsterpartiet som har skickat notan till svenska skattebetalare. Personer som sliter för att tjäna pengar får betala hög skatt och förväntar sig att få en värdig välfärd. De förväntar sig tåg som går i tid. De förväntar sig vägar som fungerar utan att det bildas köer. Och de förväntar sig trygghet i samhället.

Vad har vi fått tack vare Vänsterpartiet? Vi har fått kraftigt ökad brottslighet och tåg som ständigt är sena. Vi har fått extremt dålig tillgänglighet till vården. Vi har fått problem med att komma in på äldreboende, eftersom det finns för få platser.

Det är vad väljarna som har röstat på Vänsterpartiet har fått. Om de är nöjda med det får det stå för dem. Men jag kan konstatera att det Jens Holm säger är ingenting annat än floskler.

Fru talman! Som företrädare för Centerpartiet i denna debatt vill jag lyfta fram en grundhållning. Det är att utan en väl fungerande transportinfrastruktur i hela landet, oavsett transportslag, finns inte förutsättningarna att skapa arbeten så att människor kan bosätta sig var de vill, för att de enkelt ska kunna resa mellan bostad och arbete eller för den delen för att människor ska kunna ta del av kultur eller att finnas i sociala sammanhang. Transportslagen är för övrigt fem stycken, vill jag passa på att säga, nämligen de traditionella såsom sjöfarten, flyget, vägen och järnvägen men också it-infrastrukturen. Utan fungerande it eller datakommunikation fungerar inte de traditionella på ett optimalt och effektivt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Jag brukar på skoj säga att en väg, bro eller järnväg inte på något vis är ett självändamål. Den gör ingen nytta där den ligger. Men den är en förutsättning, själva blodomloppet, för ett fungerande samhälle. Detta synsätt tycker jag att man måste ha med sig.

Av denna orsak måste Sverige genom bättre fungerande vägar, järnvägar, flyg, sjöfart och it byggas samman så att fler starka arbetsmarknadsregioner uppstår. En arbetsmarknadsregion är den geografi genom vilken människor har en räckvidd för att dagligdags kunna åka till och från ett arbete och en bostad. Det är där människor i städer, samhällen och byar knyts samman. Det gör man genom ökad rörlighet.

Som företrädare för Centerpartiet tror jag absolut, fru talman, att vi går en framtid till mötes där vi än mer kommer att röra oss och där vi än mer kommer att flytta gods och transportera saker. Men vi måste göra det på ett smartare och mer effektivt sätt av såväl klimatskäl som sociala och ekonomiska skäl.

Låt oss ta industrin och handeln som exempel. Det är de som är grunden för vårt välstånd i ett litet och glest befolkat land i Europas utkant. För industrin är själva transportinfrastrukturen helt avgörande. Utan den stannar industrin, handeln, jobben och basen för vårt välstånd.

Fru talman! Centerpartiet och Liberalerna har tillsammans med regeringen slutit en sakpolitisk överenskommelse i 73 punkter. Några av dessa handlar om att bygga bättre än hittills. Det handlar om att bättre än hittills bygga ut underhåll av transportinfrastrukturen i Sverige. Genom januariavtalet har Centerpartiet nått en uppgörelse som innebär att mycket, dock inte allt, av den politik vi driver för klimatsmarta och effektiva transporter av både människor och gods i hela landet nu har förutsättningar att omsättas i handling. Det är bra. Denna hållning kommer jag att stå för och hävda här i kammaren.

Det här innebär att Centerpartiet i just detta betänkande, som är både omfattande och tjockt, reserverar sig till förmån för sådant i vår politik som vi inte har gjort upp om i januariavtalet. På punkter där vi dock ser förutsättningar att få ett bra genomslag för Centerpartiets politik, till exempel synen på transportpolitiken, nöjer vi oss med att i betänkandet framföra samma ståndpunkter i form av ett särskilt yttrande.

Vi gör så, fru talman, därför att den klassiska centerpartistiska uppfattningen är att även de glesa statliga enskilda vägnäten ska rustas upp. Vi gör det också för att fibern, som är en absolut förutsättning för att människor ska kunna bo och leva i hela landet, ska byggas ut och täcka i stort sett alla hushåll och alla platser där människor vistas här i landet. Dessa och andra ståndpunkter omsätts nu i konkret politik inom ramen för januariavtalet.

Fru talman! Klimatets förändring till följd av ökade utsläpp av koldioxid och andra klimatpåverkande gaser är nog den utmaning som är överskuggande allt annat när vi pratar transportpolitik, och för övrigt även andra politiska områden. Denna utmaning fordrar, vill jag hävda, att det är vi som här och nu sitter i riksdagen och är invalda för perioden 2018-2022 - inte våra barn eller barnbarn - som måste agera, även på området transportpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Vi har satt upp ett mål, som fastställts av kammaren, om att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030. De ska inte minska med 70 procent från i dag utan jämfört med vad vi släppte ut 2010.

För att minska klimatpåverkan men samtidigt behålla mobiliteten, blodomloppet, för att hela landet ska kunna bebos och nyttjas måste transporterna bli effektivare. Det handlar om biodrivmedel och elektrifiering som energislag men också väldigt mycket om transporteffektivitet i form av längre och tyngre fordon, oavsett vilket underlag de går på, och mer smartness i logistiken.

För mig som centerpartist är de mål för minskade utsläpp i transportsektorn som vi genom lagstiftning har satt upp ambitiösa men också rimliga. De innebär dessutom en möjlighet. Jag ser dem som en möjlighet för oss som nation att ta ledning i den globala omställning som pågår. Svensk miljöteknik, oavsett om det handlar om fordonstillverkning, energiframställning eller transporteffektivitet, är och kan vara en exportframgång som bereder väg för export av varor och tjänster och också ger förutsättningar för produktion här i vårt land, som en export till andra delar av landet.

Centerpartiet välkomnar att frågan om fossilfria transporter är en tung del i januariavtalet. Där slås fast att Sverige ska gå före på klimat- och miljöområdet och bli en fossilfri välfärdsnation. Fossilfri laddning och tankning ska möjliggöras genom att bland annat infrastrukturen för det byggs ut.

Fru talman! Ett tema och perspektiv som ännu så länge inte har varit uppe i diskussionen är jämställdheten mellan kvinnor och män. I många sammanhang talar vi om betydelsen av att den politik vi lagstiftar om ska vara jämställd. Hur fungerar det med jämställdheten inom transportpolitiken?

Som centerpartist anser jag egentligen att det är en självklarhet att det system som vi bygger ska vara likvärdigt gentemot både kvinnors och mäns olika behov. Väl fungerande transporter är en grundläggande del av människors vardag. Jämställda transporter handlar om att ge kvinnor och män lika förutsättningar vid exempelvis arbets- och utbildningspendling och att de har samma förutsättningar att få livet att gå ihop runt arbete, utbildning och familj.

Vi vet dock att kvinnor och män reser och resonerar på olika sätt. Män använder i större utsträckning bil, medan kvinnor gör en större andel av sina resor till fots, med cykel eller med kollektivtrafik. Därför är en pålitlig, trygg och attraktiv kollektivtrafik och trygga miljöer kring gång- och cykelvägar och bytesplatser inte bara en trafikfråga utan också en jämställdhetsfråga.

Man kan även se detta ur ett effektivitetsperspektiv. Om vi ska nyttja den fulla potentialen av att vi är drygt 10 miljoner människor i det här landet måste alla människor, såväl kvinnor som män, ges förutsättningar, det vill säga räckvidd, att delta. Ökar den regionala kollektivtrafiken, såsom bussar, tåg och taxi, och har vi vettiga cykel- och gångstråk och bra och trygga bytesplatser gynnar vi en hållbar regionförstoring och därmed tillgången till fler och attraktivare arbetsplatser. Detta kommer att vara något som mest gynnar kvinnor. De har i dag mindre arbetsmarknadsregion än män har.

Man kanske inte kan påstå att transportpolitik är jämställdhetspolitik. Men fel utförd kommer den att förhindra ett jämställt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! Vi har ofta haft underhåll av järnväg uppe till debatt här. Vi har som land ett av Europas största järnvägsnät. Det är ett väldigt stort system i förhållande till vår befolkning. Det innebär att bara för att vidmakthålla systemet fordras jättemycket arbete och resurser.

Efter rätt många år i riksdagens trafikutskott känner jag en oro. Det kanske inte alltid räcker att skjuta till mer pengar för underhåll. Frågan är på vilket sätt vi använder de pengar som vi satsar för att underhålla systemet. Jag har, fru talman, hört en gd från Trafikverket själv säga att den största risken är att pengarna brinner upp i en inflationsbrasa. Det saknas nämligen människor av kött och blod att utföra arbetet. Och om det saknas människor fungerar en marknad, oavsett om den är ett monopol eller en fri marknad, på så sätt att priset stiger.

Vi kan konstatera att det runt om i landet är alltför vanligt att människor står och fryser eller väntar på ett försenat tåg. Här drabbas givetvis näringslivet av precis samma problematik, men godset väsnas inte lika mycket som frusna människor i Mälardalen som väntar på ett SL-tåg. Men det blir precis samma konsekvens av det. Det är kostnadsökningar, och det försvagar vår konkurrenskraft.

Ett konkurrenskraftigt Sverige behöver en järnväg man kan lita på. För Centerpartiet är det högt prioriterat att underhålla järnvägsinfrastrukturen. De brister som finns i det svenska järnvägsnätet måste åtgärdas. Tågen ska fungera och gå i tid. Det är en förtroendefråga.

Något annat som vi inte har lyft fram så mycket här ännu är behovet av nya stambanor att över huvud taget köra tåg på. En väl utbyggd infrastruktur knyter ihop Sverige och skapar förutsättningar för fler jobb och fler företag i hela landet.

Centerpartiet är av den orsaken positivt till en förstärkning av det svenska järnvägssystemet i form av nya stambanor. En satsning på nya stambanor måste inkludera att de nya banorna och deras stationer länkas ihop med och förstärker kapaciteten i det befintliga järnvägssystemet. Tillgängligheten i form av ny kapacitet och nya stambanor måste komma hela det svenska järnvägssystemet till del.

Jag har sagt det förut, och jag upprepar det: En fungerande infrastruktur för transporter är den grundläggande förutsättningen för ett levande land och en levande landsbygd. För Centerpartiet är de enskilda vägarna, som ofta upprätthålls av människor i frivilliga sammanslutningar, en väldigt viktig del i detta. De enskilda vägarna med statsbidrag möjliggör att över 1 miljon människor varje dag åker till och från arbetet och utför sina plikter.

Knappt 8 000 mil av det svenska vägnätet består av enskilt hållna vägar som med ett statsbidrag hålls i skick och är öppna för oss andra. Det är lika stort som det statliga vägnätet och nästan dubbelt så stort som det kommunala.

De enskilda vägarna är också mycket betydelsefulla ur ett godstransportperspektiv. På väldigt många av de enskilda vägarna startar eller avslutar gods, råvaror och annat sin transport. Det har nämnts tidigare hur stor den andelen är.

Centerpartiet är och kommer fortsatt att vara mycket pådrivande för att staten även fortsättningsvis ska vara med och ta ett mycket stort ekonomiskt ansvar för att upprätthålla en god standard på det enskilda vägnätet. Det handlar om bärighet, tillgänglighet och underhåll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Avslutningsvis, fru talman, hanteras i detta betänkande också ett mycket stort antal enskilda motioner med jättebra förslag till ett ökat statligt engagemang i olika vägprojekt runt om i hela landet. Minst en av alla dessa motioner handlar om att vi borde förse Öland med en ny fast förbindelse med resten av världen i form av en bro.

Alla dessa motioner avslås i dag, trots att de är både välformulerade och angelägna. De avslås eftersom vi tillämpar en beslutsordning där det är regeringen, inte riksdagen, som fattar beslut i enskilda projekt - till och med om så viktiga saker som hur man skulle få en effektivare, mer redundant och säker förbindelse mellan Öland och fastlandet. Men det är ordningen i svensk politik att det är regeringen och inte riksdagen som fattar det beslutet.

Centerpartiet står givetvis bakom de reservationer och särskilda yttranden som vi har i detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservationerna 3 och 7.

Fru talman! Jag vill tacka Anders Åkesson för ett fint anförande, och jag tycker att det var särskilt bra att han lyfte upp det jämställdhetspolitiska målet i transportpolitiken.

I min hand har jag en motion från Anders Åkesson, Centerpartiet, tillsammans med Liberalerna. Den handlar om det nya signalsystemet ERTMS, och jag kan konstatera att jag, Åkesson och Liberalerna gör ungefär samma kritiska analys av det nya signalsystemet.

I motionen skriver Åkesson till exempel så här: "Det är häpnadsväckande att läsa Riksrevisionens rapport avseende hur dålig kostnadskontroll Trafikverket haft och har avseende utrullningen av ERTMS." Sedan talar man om att löftena om ökad kapacitet har kommit om intet, man tittar på andra länder, till exempel Tyskland, och inte minst att kostnaderna är nästan tio gånger så höga som den samhällsekonomiska vinsten.

Hela motionen mynnar ut i att Centerpartiet "föreslår att investeringarna i järnvägssignalsystemet ERTMS pausas" och att "genom det frigörs i storleksordningen 15-19 miljarder kronor" som Centerpartiet i stället vill satsa på andra ändamål.

Det är en jättebra motion, och min enda fråga till Anders Åkesson är: Varför röstar ni inte på er egen motion eller möjligtvis på reservation 28, som faktiskt skulle innebära att vi sänder en tydlig signal till regeringen att pausa det här Titanicprojektet och i stället lägga pengarna på något vettigare?

Fru talman! Först vill jag tacka Jens Holm för omdömet om mitt anförande och att jag särskilt lyfte upp jämställdheten. Det tycker jag är viktigt att vi som brukar kalla oss feminister gör även när det handlar om transportpolitik, för det är faktiskt det som det handlar om.

Avseende signalsystemet ERTMS är det helt korrekt uppfattat att Centerpartiet och Liberalerna uttryckte sig i en gemensam motion, som är utomordentligt kritisk mot bakgrund av de fakta vi har fått fram genom Riksrevisionens rapport.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Jag minns, fru talman, att det förrförra trafikutskottet i samlad tropp besökte en av leverantörerna av signalsystemet, nästan i förhistorisk tid, och hur denne leverantör utlovade enorma kapacitetsvinster bara vi bytte signalsystem. Vi frågade om och fick bekräftat att här fanns enorma kapacitetsvinster till en förhållandevis låg summa.

Jag vill nog tro, fru talman och Jens Holm, att det är på den ambitionen man har startat det här projektet. Men Riksrevisionens nästan häpnadsväckande kritiska rapport ger vid handen att det här inte levererar kapacitet och dessutom är dyrare än vad vi har trott, vilket känns vanskligt. Av det skälet skrev vi motionen.

Under tiden som vi skrev motionen och under tiden som vi hanterade detta i riksdagens trafikutskott slöt Centerpartiet tillsammans med Liberalerna ett januariavtal med regeringen. Inom ramen för detta avtal känner jag full förvissning om att vi kommer att reda ut även den här frågan. Det är anledningen, fru talman och Jens Holm, till att Centerpartiet har valt att lägga sin motion i ett särskilt yttrande.

Fru talman! Jag tackar för svaret, och jag har full respekt för att man kan driva politik på lite olika sätt och att förutsättningarna förändras efter ett val och en regeringsbildning.

Jag tog mig tid att återigen läsa det så kallade januariavtalet, även kallat 73-punktsprogrammet, och jag sökte just efter något om att pausa ERTMS, signalsystem, åtgärder, lägga pengarna på järnvägsunderhåll, 15 miljarder kronor till bättre ändamål etcetera. Jag hittade dock ingenting av det i 73punktsöverenskommelsen.

Då måste jag fråga Anders Åkesson: Hur kommer det sig att ni har slutit en så pass detaljerad överenskommelse med regeringen men att det inte står någonting där om det nya signalsystemet? Ändå kan Anders Åkesson stå här i Sveriges riksdag och säga att detta kommer ni att lösa tillsammans med regeringen. Berätta gärna hur!

Fru talman! Både jag och Jens Holm, som företräder Vänsterpartiet, har över tid haft samarbete med regeringen. Jag skaffar mig just nu den erfarenheten, fru talman.

Det är helt riktigt att 73-punktsprogrammet, eller januariavtalet, är omfattande. På några punkter berörs också funktionalitet, ordning och reda och förmåga till leverans och tilltro i det svenska järnvägssystemet och att det ska bli utomordentligt mycket bättre.

Jag känner inom ramen för de orden, utan att i detalj ange ERTMS som en av väldigt många delar, full förvissning om att vi kommer att nå överenskommelse i hur vi ska hantera denna utmaning - för det är en utmaning, fru talman.

När det gäller hanteringen av ERTMS har vi ett gemensamt politiskt ansvar. Vi var på den tiden ett unisont utskott som sjöng systemets väl, eftersom vi hörde hur förhållandevis billigt det var och vilken kapacitet vi skulle vinna. Alla gick på denna bokstavskombination. Alla har en del av ansvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Under tiden har Trafikverket och vi försuttit massor av tid när det gäller att sköta det ATC-system vi har i dag. Man hävdar att det inte går att köpa reservdelar och så vidare. Det har försatt oss i en rätt knepig situation. Vi har underlåtit att underhålla det vi har, därför att vi ska ersätta det med något som vi trodde väldigt mycket på men som visar sig inte leverera. Det är den situationen, fru talman, som vi nu har att hantera.

Men ja, jag känner full förvissning om att vi kommer att hantera även ERTMS-problematiken.

Centerpartiets och Liberalernas ingångsvärden i den diskussionen, vilket jag utgår från att Liberalernas företrädare själv kommer att redogöra för, är just den motion vi skrev med anledning av Riksrevisionens rapport och regeringens svar på densamma i riksdagens trafikutskott runt årsskiftet.

Fru talman! I dag kommer vi att tala om ett av mina favoritämnen, infrastruktur. Infrastruktur är ett system där vägar, järnvägar, sjöfart och flyg förstärker varandra. Samverkan mellan de olika trafikslagen i form av omlastningsplatser för väg, sjöfart och järnväg ska uppmuntras då det gör att vi hela tiden kan använda den bästa tekniken för den enskilda transporten. På samma sätt ska vi alltid eftersträva att vägar, järnvägar och flyg kan kombineras så att vi bygger hållbara transportsystem där det bäst lämpade trafikslaget kan användas vid den enskilda persontransporten.

Förutom att vi måste samverka mellan trafikslagen inom landet är det viktigt att vi hela tiden förbättrar våra kommunikationer mellan oss och våra grannländer. Internationellt sker stora förändringar. Kina har tagit initiativ till en ny sidenväg. Det gör att de investerar i nya järnvägar och vägar som sträcker sig över hela den euroasiatiska kontinenten. Dessa investeringar kommer att förändra handelsmönster och på sikt göra Kina till världens största ekonomi.

I Europa arbetar man aktivt med att bygga upp nya transportleder för både person- och godstrafik. I exempelvis Estland planerar man just nu för en tunnel som ska binda samman Tallinn och Helsingfors. I Danmark är alla överklaganden avseende förbindelsen över Fehmarn Bält färdiga, och den kommer att binda samman Köpenhamnsregionen med Hamburg och norra Tyskland.

Fru talman! Om inte vi i Sverige förändrar vårt sätt att arbeta med infrastruktur kommer vi att halka efter övriga Europa. Vill vi värna framtida ekonomi måste vi förbättra infrastrukturen inom hela den nordiska triangeln: Stockholm-Oslo-Köpenhamn. Nya vägar och spår som klarar av både gods- och persontrafik kommer att vara nödvändiga för att vi på den skandinaviska halvön ska få bättre tillgång till de nya marknader som just nu håller på att öppnas via modern och bättre infrastruktur i Europa och Asien.

När våra förfäder planerade järnvägarna i Sverige och Norge bodde det ca 4,8 miljoner människor i Sverige och ca 2 miljoner i Norge. Det är 1890 års siffror, om någon vill granska det. Vi etablerade en järnväg som utgick från ett befolkningsbehov på knappt 7 miljoner människor. I dag bor det ca 15,5 miljoner människor i Sverige och Norge. Men vi har inte byggt ut järnvägen i motsvarande grad, utan fortfarande i dag åker vi på samma gamla stambanor som våra förfäder tog beslut om. För oss i Kristdemokraterna är det självklart att detta inte håller i längden. Vi behöver rusta upp järnvägen samtidigt som vi utökar spårkapaciteten så att vi kan öka person- och godstrafiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! I detta sammanhang är det intressant att notera att vårt systerparti i Norge, KRF, har fått med följande tre ståndpunkter i den nya norska regeringens regeringsförklaring:

Ta initiativ till en skandinavisk järnvägsstudie i samarbete med Sverige och Danmark.

Halvera utsläppen från transporter innan 2030.

Sätt igång en höghastighetsutredning för att studera vilka sträckor som kan vara lämpliga för detta. De menar då inom den nordiska triangeln.

Vi bör givetvis ställa oss positiva till ett gemensamt arbete för att förbättra infrastrukturen i Norden. Kan vi arbeta tillsammans för att förbättra våra kommunikationer samtidigt som vi minskar vår miljöpåverkan är det en bra utveckling som kommer att gynna oss alla.

Fru talman! Vid sidan av de stora och mer övergripande satsningarna måste vi arbeta för att hela landet ska leva. Det är bra att en del lyfter fram cyklarnas betydelse för ett bättre fungerande trafiksystem inom våra storstäder och större tätorter. Men även om cykeln är ett fullgott trafikslag för många av våra storstadsbor kommer inte cykeln att lösa våra transportproblem på landsbygden.

Dagens trafikpolitik innehåller tydliga paradoxer där de som bor landet och är beroende av bil är de som tvingas att betala för dem som bor i städerna och kan välja mellan bil, cykel och kollektivtrafik. Denna typ av obalans kan inte fortgå över tid då samhället måste behandla alla medborgare på ett likvärdigt sätt.

Vi måste förbättra vägarna i hela landet. Även om det innebär att vi på en del sträckor måste arbeta med bompeng för att få råd med nödvändiga förbättringar är det en finansiering som vi i KD har accepterat vid bygget av exempelvis Öresundsbron. Dagens situation där enskilda vägar får ett alltför dåligt stöd från både kommun och stat är inte okej.

Det är inte heller okej att bra projekt som har stor samhällsnytta, såsom exempelvis Östra länken i Stockholm, blockeras därför att man inte kan få till ett beslut om medfinansiering. Denna typ av problem kan hanteras via bompeng som lyfter av kostnad för större projekt. Det möjliggör för Trafikverket att öka stödet till enskilda vägar eller andra strategiskt viktiga infrastrukturåtgärder.

Fru talman! Trafiken står tyvärr för en stor del av Sveriges CO2-utsläpp. De största problemen har vi inom vägtrafiken. Utöver själva utsläppen av koldioxid har vi även problem med partiklar och ljudnivåer, framför allt inom den tätortsnära trafiken. Det gör att vi måste arbeta aktivt för att minska trafikens belastning på miljön.

I våra större städer kan man hantera en del av detta genom förbättrad kollektivtrafik, genom att underlätta för cykling och samåkning och genom olika former av bilpooler. Men i stora delar av landet kommer vi även framgent att vara beroende av bil för att kunna leva på ett bra sätt. Omställning av bränslemix, elektrifiering av vägar och fordon samt ny trafikbeskattning är metoder som måste till om vi ska förändra trafikens påverkan på miljön samtidigt som vi skapar en större rättvisa mellan stad och land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! Trafikverket är en myndighet som behöver tydligare styrning. Vår upplevelse är att den emellanåt fattar beslut som hämmar utvecklingen i stället för att bidra till att underlätta den. I min hemstad Uddevalla har kommunen tillsammans med regionen och Trafikverket genomfört investeringar på väg 44. Men nu när kommunen vill etablera nya bostadsområden för att hantera den extrema bostadsbrist som finns i kommunen är det Trafikverket som i sina remissyttranden argumenterar för att neka bostadsbebyggelse då denna bebyggelse kommer att leda till att man kommer att använda de vägar som vi precis har rustat upp.

Jag trodde min enfald att vi faktiskt byggde vägar och järnvägar för att de ska användas. Jag trodde också att Trafikverkets uppgift var att bidra till samhällsutveckling och inte att hämma den. Här måste regeringen se över regleringsbrev och tydliggöra att Trafikverket har ett samhällsutvecklande uppdrag.

Fru talman! I detta sammanhang vill jag även ta upp frågan om ERTMS. Trafikverket hävdar att digitaliseringen av järnvägens signalsystem är nödvändig. Men tågoperatörerna och Riksrevisionen riktar svidande kritik mot hur detta genomförs. Kritiken är så hård att bland annat Riksrevisionen ifrågasätter hela nyttan med investeringen.

För oss i KD har det tyvärr blivit alltmer uppenbart att detta projekt inte riktigt fungerar som det ska. Kostnaderna för framtagande av den svenska modellen av ERTMS har blivit dyrare än beräknat. Projektet innehåller i dag både ett nytt trafikledningssystem och en infrastrukturinvestering i form av upprustning växlar.

Vi i KD har egentligen inget problem med att man byter ut växlar som måste bytas ut. Men införandet av själva trafikledningssystemet bör skjutas på framtiden. Om projektet genomförs enligt nuvarande plan finns det extremt stor risk att det kommer att allvarligt försvåra möjligheterna för enskilda tågoperatörer att trafikera våra banor samtidigt som Riksrevisionen konstaterar att det är dyrt och att man inte kan se någon förbättrad samhällsnytta.

Kristdemokraterna, Vänstern och SD har därför enats om att projektet bör skjutas på framtiden. Centern och Liberalerna har presenterat ett särskilt yttrande där man i praktiken säger samma sak som Kristdemokraterna, Vänstern och Sverigedemokraterna. Men man ämnar inte rösta för sin egen politik i detta ärende då man är bunden till uppgörelsen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet verkar stå fast vid den nuvarande linjen trots att alltmer talar för att projektet är på väg att bli ett misslyckande. Som gammal kommunpolitiker måste jag erkänna att jag inte riktigt känner mig bekväm med hur vi i riksdagen hanterar den här typen av ärenden.

Nästan alla är överens om att ERTMS inte fungerar som det är tänkt. Ändå kommer vi i dag att släppa igenom detta projekt bara för att partierna inte kan ena sig om en gemensam hållning. Jag är inte säker på att de som eventuellt läser detta betänkande verkligen förstår vad som händer när alla riktar kritik mot projektet men att det ändå får fortsätta som om ingenting har hänt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! Jag vill inleda min avslutning av anförandet med att ställa några konkreta frågor till Miljöpartiet vars representant kommer upp i debatten senare.

Ni brukar argumentera för att mer gods ska föras över till järnväg. Samtidigt står ni bakom utbyggnation av ERTMS, vilket enligt tågoperatörerna riskerar att resultera i att flera av de företag som kör gods på våra järnvägar kommer att tvingas att lägga ned sin verksamhet. Hur ser ni på detta problem?

Ni argumenterar också för att det fossila bränslet ska bli dyrare. Samtidigt säger ni nej till ytterligare kärnkraft, som är den enda storskaliga energikälla vi har som ska möta det framtida behovet av både el och effekt. Hur får ni det att gå ihop?

Fru talman! Jag vill lyfta in ett block som jag från början inte hade tänkt ta upp. Men jag reagerade lite grann - och inte så lite heller - när Sverigedemokraterna ville skuldbelägga invandrare när det handlar om de svenska investeringarna.

Jag är själv farfar till barn som är invandrare, jag har barn som är invandrare och jag är gift med en invandrare. Till detta kommer att jag är historiker, och jag kan konstatera att under hela den svenska historien, med undantag av den sista freden 1814, har Sverige varit ett multikulturellt land. Det finns egentligen ingen utveckling som har skett i Sverige utan att den har varit starkt kopplad till invandring.

Själv är jag av vallonsläkt en bit bak i historien. Vi har haft finnar och valloner, vi har haft den judiska befolkningen och vi har haft tyskar i Sverige. Under modern tid har vi haft människor från Balkan, chilenare, människor från Afrika och människor från Mellanöstern här. Kort och gott: Sverige är ett land som alltid har haft någon form av relation med andra.

Om man ser till när den stora förändringen av satsning på infrastruktur skedde märker man att det snarast var under 70-talet. Då gick man från en budget som var delad i drift och investering och fick i stället en samlad budget. Det som skedde då, enligt de siffror jag har kunnat se, är att vi gick från att investera ungefär 2 procent per år i infrastruktur till att i dag investera 1 procent. Och på 70-talet, mina vänner, var det i alla fall ingen större invandrardebatt i Sverige, om jag uttrycker mig på det sättet.

Ett annat litet dilemma är att man slänger sig med siffror. Som jag sa är jag gift med en invandrare. Jag har alltså en dotter som är halvsvensk eller helsvensk - vad man nu ska kalla det - och jag har barnbarn som är invandrare.

Jag har letat i statistiken. Min hustru har ett företag, och många av mina invandrarvänner har företag som har svenskar anställda. Var någonstans ser jag statistik över hur mycket min hustru bidrar med? Vad Migrationsverket kostar ser vi, men kan någon visa mig siffrorna på alla de invandrare som jobbar och sliter i det svenska samhället och vad just deras skatt bidrar med? Kostnaderna kan vi se, men ingen har över huvud taget visat mig intäkterna.

Jag ber om ursäkt för att jag har dragit över talartiden lite grann, men jag blev lite upprörd.

Fru talman! Vi står bakom alla våra yrkanden och alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 28.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson! Jag delar din syn i mycket av det du sa.

Jag är också glad att Norge har bestämt sig för att de vill ha en bättre samordning av den nordiska infrastrukturen. Det finns ett beslut som fattades för länge sedan, nämligen att man skulle elektrifiera järnvägen fram till det stora helvete som vi invigde i går. Men Norge har backat ur igen, så ta gärna upp det med din partikollega!

Infrastrukturplanen ska samverka med alla andra politikområden för att bostäder ska byggas, för att sysselsättningen ska öka och för att samhället ska bli mer robust och mer hållbart för oss nu och för framtida generationer. Jag ser i Kristdemokraternas förslag ett tillkännagivande att man vill möjliggöra fossilfri laddning och tankning i hela landet genom att bygga ut infrastrukturen med exempelvis laddstationer för elbilar. Man vill också stimulera till mer gång- och cykeltrafik. Det är precis det som regeringen också vill göra; det fanns till och med i den budget som övergångsregeringen lade fram.

Men min förvåning blir stor när jag samtidigt vet att Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna drog ned budgeten med 2,1 miljarder på klimat och miljö. Dessa anslag, till exempel när det gäller sådant som Naturvårdsverket ansvarar för, är neddragna med 40 procent. Det handlar om investeringar i biogasanläggningar, satsningar på cykel- och kollektivtrafik, satsningar på laddstationer och mycket mer. Dessa satsningar skulle inte ha skett utan statligt stöd.

Hur ser Magnus Jacobsson på retoriken kontra praktiken vad gäller hur vi ska nå klimatmålen och trafikutskottets del i detta?

Fru talman! För egen del är jag glad för att Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans skrev ihop sig i en reservation som de facto blev den budget vi nu har. Om vi inte hade gjort det är det en stor summa pengar - jag inte ihåg den exakta siffran, men det handlar om miljarder - som inte hade gått till exempelvis Trafikverket. Detta var ingen ovilja från socialdemokratin, utan det hängde ihop med att vi hade en övergångsregering och reglementet för en sådan.

I och med att vi lade fram en annan budgetmotion tappade man inte den tid som behövs för bland annat de investeringar du själv, Anna-Caren Sätherberg, talade om i ditt anförande. Jag är väldigt nöjd med den budget som vi har lagt fram, för den har gjort att vi kan jobba vidare på infrastrukturområdet.

När det gäller klimatpengarna och det miljöområde de ligger i har vi haft andra uppfattningar än regeringen. Jag känner mig nöjd även med de prioriteringar vi har gjort där. Jag är till exempel väldigt tveksam till att man tidigare hade planer på att köpa in privat skog på ett, enligt min och mitt partis mening, olämpligt sätt. De privata ägarna tar hand om sin skog och får upp ett miljövärde, och så kommer helt plötsligt staten och ska köpa den på ett otillbörligt sätt.

Jag är väldigt nöjd med budgeten i sin helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! Det är ju bra om man skriver en budget att man är nöjd med den i sin helhet. Det tycker jag att man ska vara.

Jag har ändå en fråga. Det är många fina ord i förslaget till tillkännagivande om hur vi ska ställa om, om hur viktigt det är och om vad vi måste satsa på för detta. Det står om cykel, och det står om allt möjligt annat. Som jag sa står det om laddstolpar, om cykel- och kollektivtrafik och om biogasanläggningar.

Men om man tar bort pengarna - hur ska man då lösa omställningen? Vad säger du, Magnus Jacobsson? Vad är ert förslag till att lösa detta om man inte vill satsa pengarna i miljö och klimat?

Fru talman! Jag tror att omställningen ändå kommer, av det enkla skälet att det inte är de statliga pengarna som avgör om näringslivet börjar ställa om. Statliga pengar kan vara med som ett smörjmedel eller fungera på andra sätt.

Jag har själv suttit med i den regionala utvecklingsnämnden i Västsverige, där vi har delat ut rätt mycket pengar till olika projekt som bland annat har haft en miljöprofil. Men det är ändå inte riktigt där man ser att den stora förändringen kommer. Den stora förändringen kommer när en teknik är mogen och man går in och gör större satsningar.

Det jag exempelvis skulle vilja se är att regeringen, gärna tillsammans med oss, tar fram en utredning om hur vi kan elektrifiera större delen av Sverige när det gäller de stora vägarna. Det skulle antagligen kunna gå att göra utan statliga pengar, för man kommer att kunna sälja den el som används.

Många av de omställningar vi behöver tror jag alltså är fullt möjliga att göra utan den typ av subventioner som ni har för vana att införa.

Fru talman! Jag begärde replik i syfte att egentligen upprepa, men möjligen förtydliga, orsaken till att Centerpartiet har ett särskilt yttrande i stället för att reservera sig till förmån för den utomordentligt kritiska motion som Centerpartiet tillsammans med Liberalerna har väckt i riksdagens trafikutskott gentemot den skrivelse som Riksrevisionen och regeringen lämnade. Den handlar om ett nytt signalsystem.

Vi gör det, fru talman och Magnus Jacobsson, för att inom ramen för ett januariavtal med 73 punkter, som på några punkter också handlar om transportinfrastruktur, lyfta upp att det svenska järnvägssystemet måste fungera bättre och leverera bättre än det gör i dag. Det handlar om hur det ska underhållas och vad det ska satsas på. Jag gör det givetvis utifrån att jag bedömer förutsättningarna att nå framgång avseende ERTMS-frågan och andra frågor som större genom att fullfölja januariavtalet än att reservera mig i kammaren.

Jag tror, fru talman, att tågoperatörer och järnvägsfolk hellre vill se action än ett tillkännagivande. Misslyckas jag och Centerpartiet med detta får vi ta det sedan. Men min absoluta ambition är att fullfölja exakt den linje som Centerpartiet och Liberalerna ger uttryck för i sin motion inom ramen för januariavtalet.

För övrigt var det en väldigt bra avslutning på Jacobssons anförande om betydelsen av att vi blir fler i det här landet, för det är faktiskt bristen på människor som gör att vi inte klarar att leverera det vi ska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! Jag har den största respekt för Anders Åkesson. Det är till och med så att hans argumentation vid de gruppmöten vi hade när vi fortfarande samverkade lite mer nära inom Alliansen har gjort att Kristdemokraterna gjort en positionsförändring. Om man tittar på vad vi har sagt tidigare om ERTMS har vi stått betydligt närmare Moderaterna. Vi har fört fram kritik men ändå inte satt ned foten. Givetvis upplevde jag kanske ett mått av förvåning när vi i KD då närmar oss C och L, till och med så mycket att Vänstern och SD ställer upp på samma linje, och vi ändå kommer att rösta olika.

Rent tekniskt har vi ju möjligheten att skriva särskilda yttranden där man gör sin värdeuppfattning klar. Jag har respekt för att Centern och Liberalerna ämnar göra allt man kan i den förhandlingsgrupp man ingår i. Jag lyfter på hatten för att ni strävar efter att göra det. Men det hindrar inte att jag i dag ändå ger uttryck för en förvåning över att i princip alla utom två partier säger att det här är synnerligen tveksamt men ändå inte kommer att säga nej i dag.

Fru talman! Tack, Jacobsson! Jag är glad över att jag som centerpartist har lyckats med den positionsförändring som Kristdemokraterna uppenbart har gjort avseende ERTMS. Då har jag alltid gjort något avtryck, och det är jag glad för.

Det var bra att Jacobsson gav uttryck för sin förvåning över vårt särskilda yttrande, för det gav mig tillfälle att ännu en gång förklara hur vi inom ramen för januariavtalets 73 punkter avser att driva exakt samma hållning avseende ERTMS och väldigt mycket annat som jag tror är bra för tilltron till och funktionen i det svenska järnvägssystemet.

Det finns också punkter, fru talman, där Centerpartiet inte gjort upp med regeringen inom ramen för januariavtalet. Där kommer Centerpartiet att fortsätta reservera sig, driva på och vara oppositionella. Den möjligheten har vi att göra tillsammans, Jacobsson, om jag på någon ytterligare punkt lyckas övertyga Kristdemokraterna om Centerpartiets förträfflighet. Men vem vet?

Fru talman! Nu har vi vid två tillfällen hört hur Anders Åkesson, Centerpartiet, med viss emfas och gott självförtroende på ett hövligt sätt har tydliggjort att Centern och Liberalerna - jag uppfattar att du talar för båda partierna - ämnar göra allt man kan för att få en bättre ordning i detta. Jag har dock inte hört någon tid, och det vore ofint av mig att fråga efter en tidsfaktor eftersom repliktiden är över.

Jag konstaterar att det verkar finnas en vilja, men jag noterar ingen tidsfaktor, så det ska bli spännande att följa denna vilja över tid.

Fru talman! Magnus Jacobsson, Sverige är ett märkligt land, för man kan tydligen inte få konstatera att någonting kostar pengar om det rör invandring. Andra saker kan man tala väldigt fritt om. Din partiledare är dock lite bättre på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Jag måste säga att jag är lite förvånad över att jag inte skulle kunna konstatera att om man lägger pengar på en kostsam invandringspolitik blir det mindre pengar över till annat. Det är ju ganska givet.

SVT skriver att 2016 hade vi 50 miljarder som en direkt kostnad för migration för staten. Året innan belyser SVT en kostnad för bara ensamkommande på 26 miljarder. Det är inte lite pengar.

Vi har haft en invandring som verkligen har gjort väldigt mycket för Sverige. Vi har behövt arbetskraft under 60- och 70-talen. Man kom hit och kom i arbete. Jag har ett exempel på det. Jag jobbade på Rockwool och gjorde isolering. Det var folk som kom till Sverige på fredagen och på måndagen började de jobba direkt. Det är klart att då genererar det ju pengar. Men om vi inte får arbetstillfällen blir det ju en direkt kostnad.

Det finns andra utgifter. Vi har kostnader för etableringsersättning och kostnader för andra delar av samhället. Kommuner har stora kostnader för försörjningsstöd, vi behöver mer resurser till polis, det blir bostadsbrist och så vidare.

Miljarderna rullar, Magnus Jacobsson, och jag har en direkt fråga till dig: Ser du inga utgifter över huvud taget för invandringspolitiken?

Fru talman! Det är uppenbart att vi verkar tala förbi varandra. Jag ifrågasatte inte att det finns kostnader. Jag ifrågasätter inte heller att du säger att det finns kostnader. Jag ifrågasätter när man gör en nettokostnad till en verklighet och ställer den i relation till ett bestämt utgiftsområde. Nu tenderar ni egentligen att göra det på alla utgiftsområden.

Haken är den att jag efterfrågade den faktiska bruttokostnaden. Vad är kostnaden när man räknar med vad invandringen också ger för resurser? Du nämner exempelvis bostadsmarknaden. Ja, det är korrekt att vi har en kostnad därför att det behöver byggas bostäder. Men vad händer när man bygger bostäder? Jo, det ger arbetstillfällen, och det leder till ekonomisk utveckling. Till exempel har min hembygd, Västsverige, den starkaste byggkonjunkturen. Medan Stockholm och Malmö halkar efter fortsätter vi i Västsverige att bygga. Det här är sådant som vi är stolta över.

Det är klart att en del är att man bygger vackra villor hemma i Ljungskile, vilket jag själv har gjort, och en annan del är att man bygger hyresrätter därför att vi har människor som behöver bostäder.

Problemet med ditt resonemang är inte att du nämner kostnaden. Problemet är att du ställer kostnad mot kostnad men aldrig redovisar intäkten. Det är min kritik.

Fru talman! Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, har räknat på detta och tittat på sysselsättningsnivån hos flyktingar mellan 1983 och 2015. Studien visar att integrationen av flyktingar gradvis försämrats under perioden och att en genomsnittlig flykting utgör en kostnad på 74 000 kronor per år för de offentliga finanserna.

Vi har efterlyst en statlig rapport som verkligen går igenom alla kostnader och intäkter, men det har vi inte fått. Det är klart att det hade varit önskvärt. Men vi kan i alla fall konstatera att nettokostnaderna är höga och att de går ut över andra poster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Vi tycker att det är relevant att svenska folket får bra valuta för den skatt de betalar in, för vi är nog båda överens om att man ska få valuta för skattepengar. Och valuta för skattepengar är såklart att vi har väl underhållna vägar och ett väl underhållet järnvägsnät, men det har vi inte i dag. Underhållet har varit eftersatt under lång tid.

Det är klart att om man lägger pengarna på en annan post blir det mindre till denna post. Det är väl ganska uppenbart, och det tror jag att vi är ganska överens om, om du kan tala fritt från hjärtat.

Fru talman! Det finns nog till och med de som ibland tycker jag att jag talar för mycket fritt ur hjärtat, och det är precis det jag gör.

Jag lever mitt i det här. Om jag ordnar barnkalas hemma är det med barn där från hur många kulturer som helst. Och vad jag ser är att de flesta av dem som jag umgås med och som är invandrare jobbar, sliter och betalar skatt.

Även om jag i många stycken tycker att regeringen inte sköter sig är det de facto så att tiden det tar att komma in på arbetsmarknaden har minskat. Jag tycker att det är bra, men jag tycker inte att det är tillräckligt bra. Vi skulle behöva göra mer, men då ska jag kanske stå i en skattedebatt eller arbetsmarknadsdebatt.

Jag har inga problem med att man redovisar nettokostnader, men jag förutsätter att vi också lyfter fram de vinster som finns när människor sliter i sitt anletes svett och betalar skatt för att jag ska få god sjukvård, bra vägar och god hälsa. Jag är stolt över dem som sliter i sitt anletes svett för att göra Sverige bättre, och jag är mycket glad över mina invandrarkompisar som gör just detta.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna ledamöterna om att ämnet för debatten är infrastruktur och inget annat.)

Fru talman! Vi talar mycket om stora investeringar, men det är också viktigt att investera i basinfrastrukturen så att vi har jämna vägar och jämna trottoarer. Som ni såg linkade jag fram. Jag snavade till, och det blev röntgenkostnader och sådant. Det är alltså viktigt att titta på de stora kostnaderna men också att se till att basinfrastrukturen fungerar.

Fru talman! Sverige är EU:s till ytan tredje största land, och vi tänker ofta inte på det. Det är också det land som har längst avstånd mellan landsändarna. Att hålla ihop detta land kräver stora investeringar, och därför är det viktigt att våra infrastruktursatsningar sker med ett långsiktigt helhetsperspektiv.

Besluten på transportområdet har stor påverkan på alla invånare, på våra samhällen och inte minst på våra företag. Infrastrukturen ska fylla många behov: arbetspendling, godstransporter och att människor ska kunna träffas. De ökande behoven kräver att vi prioriterar och att satsningarna villkoras av de miljömål vi har.

Liberalernas ståndpunkt är att vi inte ska begränsa möjligheten att resa. Det är jätteviktigt att människor träffas och att gods kommer fram. Det är en grundförutsättning för samhällsutveckling. Vi vill i stället fokusera på att få tillförlitliga transporter - samtidigt som vi givetvis vill ha en fossilfri transportsektor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Liberalerna vill inte heller ställa olika transportslag mot varandra. Det är viktigt att flyg, båt, tåg, bil och cykel får fylla de olika transportbehov som de svarar upp mot.

Jag ska tala om tre olika områden: järnväg, vägtransporter och framtidens teknik.

Investerings- och underhållsbehoven i järnvägen är stora. Vi behöver ett robust och punktligt järnvägssystem. Det är en förutsättning för att folk ska välja järnvägen. Annars väljer man flyg, bil eller lastbil. Det viktiga är att man kommer fram, och gör man inte det med järnvägen väljer man ett annat transportmedel, vilket inte är bra för miljön.

Vi måste öka kapaciteten på järnvägen. Vi måste satsa på nya stambanor och samtidigt göra uppgraderingar i befintliga järnvägsnät. Fortfarande har många av våra viktiga järnvägsnät till viss del enkelspår, och det är givetvis inte okej. Det sänker kapaciteten i dessa järnvägsnät när dubbelspår blir enkelspår, som blir tidssättande för hela systemet.

Det är också viktigt att vi satsar på de investeringar som är mest samhällsekonomiskt lönsamma. Det är därför viktigt att de samhällsekonomiska kalkylerna ger oss politiker rätt förutsättningar att fatta rätt beslut. Liberalerna vill se en översyn av grunderna för dessa samhällsekonomiska kalkyler och att godstransporterna vägs in på ett tydligare sätt. Nu är det väldigt fokuserat på persontransporter.

En stor investering som ligger i Sveriges nationella plan är återinvesteringen i järnvägens signalsystem. I den nationella planen ligger det över 30 miljarder för ERTMS.

I Riksrevisionens rapport konstateras att de argument som ledde till att vi tog beslut om ERTMS inte längre håller. ERTMS ger inte den utlovade kapacitetsökningen och inga vinster för de gränsöverskridande resorna under överskådlig tid. Dessutom har utvecklingskostnaden för själva tekniken i ERTMS tredubblats från ungefär 1 miljard till 3 miljarder, och vi är fortfarande inte framme.

Liberalerna vill diskutera ett tillfälligt stopp för att kvalitetssäkra införandet av ERTMS. I potten ligger nämligen att om signalsystemet inte fungerar riskerar vi att tågen stannar, och det är definitivt inte bra för miljön. Vi måste därför kvalitetssäkra ERTMS. Vi säger inte nej till ERTMS, men det måste kvalitetssäkras innan det rullar vidare.

Bilar och lastbilar är hörnstenen i vårt transportsystem. Tyvärr står de fortfarande för en väldigt stor del av utsläppen från transportsystemet. Fordonstransporterna stod i fokus i den rapport som Klimatrådet presenterade om hur vi ska nå målen till 2030. Omställningen går inte tillräckligt snabbt, och transportsektorn måste ställa om till en fossilfri fordonsflotta.

Därför vill Liberalerna fokusera på de infrastruktursatsningar som snabbt ger effekt på klimatutsläppen om vi tittar på 2030. Vi vill satsa mer pengar på laddinfrastruktur, i första hand längs våra huvudvägar, för att möjliggöra en snabbare övergång till eldrivna transporter och därigenom minska utsläppen.

Vi behöver också satsa på fossilfria bränslen. De dieselbilar som säljs i dag måste kunna drivas fossilfritt. Alla dieselbilar som säljs fram till säljstoppet kommer att finnas 20 år framåt. Därför är det viktigt att det finns fossilfria bränslen så att vi kan fortsätta sänka koldioxidutsläppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Slutligen ska jag tala lite om framtidens teknik. Självkörande fordon, eldrift, nya bränslen, vätgas, delningsteknik - allt detta kommer att vara jätteviktigt för att vi ska kunna nå våra miljömål och klara alla transporter.

I går talade jag på EU:s konferens om uppkopplade och självkörande bilar och tog då upp frågan om hur vi kan skapa en gemensam, realistisk bild av hur vi kan införa ny teknik och hur den kan införas över tid. Jag tog Sverige som exempel, och intresset var jättestort eftersom många vet att vi i Sverige är duktiga på att samverka och att få alla aktörer att jobba åt samma håll. De var mycket intresserade av att höra hur politiker kan hjälpa till att stötta detta införande.

Det blev tydligt för mig att Sverige ligger väldigt långt fram i teknikutvecklingen. För att säkerställa att Sverige ligger i framkant också framöver och för att främja en bra samhällsutveckling anser Liberalerna att det bör tas fram en nationell strategi för hur autonoma fordon och transporter ska kunna utvecklas. Det är viktigt att den beaktar den påverkan som de nya teknikerna har på de allra flesta samhällsfunktioner. Allt detta måste ligga med.

Det handlar inte bara om vårt utskott, transport och kommunikation. När jag gjorde min presentation i Bryssel såg jag att minst tio andra utskott är berörda av den nya tekniken, och detta måste vi börja diskutera här i kammaren.

För att titta framåt: Liberalerna vill se hur möjligheterna till elflyg och även allmänflyget kan påverka vår flygplatsstrategi. I den strategi som antogs 2017 stod det att elflyg kan vara intressant för framtiden, men vi har under hösten hört hur elflygen kommer i närtid. Därför är det viktigt, om en flygplatsöversyn ska göras, att ta hänsyn till vad det är för flygplatser som ska bevaras. Om man tar in den nya tekniken kanske man får andra prioriteringar.

Slutligen vill jag säga att vi i Liberalerna naturligtvis står bakom alla våra reservationer och särskilda yttranden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 14 om forskning och innovation för att säkra Sveriges fortsatta konkurrenskraft.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 42 under punkt 21, och i övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! I dag behandlar vi trafikutskottets betänkande nr 5 om infrastruktur. I betänkandet behandlas också regeringens skrivelse Nationell planering för transportinfrastrukturen 2018-2029. Dessutom behandlas två skrivelser från Riksrevisionen och regeringens svar på dessa samt ett stort antal motionsyrkanden. I mitt anförande tänker jag dock fokusera på den nationella planen, om så går för sig.

Planen omfattar sammantaget åtgärder för 700 miljarder. Regeringen lyfter fram att Sverige ska ha en robust, miljöanpassad och pålitlig transportinfrastruktur som ligger i framkant när det gäller innovativa och effektiva lösningar. Sverige ska bli den första fossilfria välfärdsnationen, vilket kräver en omställning av transportsektorn.

Inrikes transporter står i dag för ca en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, och vägtrafiken står i sin tur för mer än 90 procent av transportsektorns utsläpp. Klimatpolitiska rådet pekar ut transportsektorn som oerhört viktig för att nå de övergripande klimatmålen. Därför valde rådet att fokusera på transportsektorn i sin första rapport, som släpptes för ett par veckor sedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Trots att utsläppen från transportsektorn skulle behöva minska med 8 procent per år fram till 2030 för att målen om att minska utsläppen av växthusgaser med 70 procent till 2030 ska nås ser vi att de tidigare årens minskning har mattats av. Utsläppen har till och med ökat något. Det behövs alltså ytterligare åtgärder för att minska utsläppen från transportsektorn.

Fru talman! Då är det viktigt att vi bygger ett transportsystem för framtiden som främjar fossilfria och hållbara transporter. Miljöpartiet har under sin tid i regeringen arbetat för att den nationella planen ska stödja en utveckling mot ett mer hållbart transportsystem. Ett mer hållbart transportsystem innebär ett transportsystem där vi kan transportera både människor och gods utan att belasta miljön och utan att vara beroende av fossila bränslen. Då behöver våra transporter bli mer energieffektiva, det vill säga att vi ska kunna transportera oss med mindre energi. Här är frågan om hur vi planerar och bygger vårt transportsystem avgörande.

Då kanske någon tänker: Räcker det inte att bara byta till ett fossilfritt bränsle eller el? Nej, redan den så kallade FFF-utredningen, Utredningen om fossilfri fordonstrafik, från 2013, som tillsattes under alliansregeringen, konstaterade att transporterna måste effektiviseras med minskat transportbehov och ökad transporteffektivitet samt ökad användning av kollektivtrafik om vi ska få en fossilfri transportsektor där elen och biobränslet räcker till omställningen av både transportsektorn och andra sektorer.

"För att uppnå en fossilfri fordonstrafik krävs en kombination av: Samhällsåtgärder som minskar behovet av transporter och premierar användning av energieffektiva trafikslag. Effektivare fordon och användning av dessa som innebär att mindre energi behövs för att uträtta samma transportarbete. Tillförsel av fossilfri energi till fordonen - i huvudsak elektrifiering och användning av biodrivmedel." Så står det i rapporten.

Av denna anledning arbetar vi från Miljöpartiet särskilt för att öka möjligheten för människor och gods att transportera sig på järnvägen, vilket är det mest energieffektiva transportsättet sett till energi per personkilometer. Dessutom drivs tågen i Sverige i de flesta fall med fossilfri el. Miljöpartiet vill binda ihop Sverige med tåg som går i tid, bygga banor för höghastighetståg och bygga ut järnvägen i hela landet. Det var punkt nr 1 i vårt valmanifest.

Jag är därför glad att planen innebär en historiskt stor satsning på järnvägen, där ramen för drift, underhåll och trafikledning på järnvägen ökas med 47 procent, eller med 40 miljarder, jämfört med föregående planperiod. Ramen uppgår till totalt 125 miljarder under planperioden, varav 1,2 miljarder kronor ska användas till forskning och innovation. Utöver detta finansieras punkten om vidmakthållande av järnväg även med intäkter från banavgifter. Dessa beräknas under planperioden uppgå till 27,4 miljarder.

Detta är viktiga satsningar för att komma till rätta med de problem på järnvägen som varje år drabbar både resenärer och godstransportörer. Järnvägen har under många år och flera regeringar inte prioriterats, men med Miljöpartiet i regeringen görs nu en historisk förstärkning av järnvägsunderhållet. Dessvärre är detta inte någon quickfix. Dessa satsningar kommer inte att ge effekt direkt på stunden i form av punktligare tåg, utan först kommer viktigt banarbete att ske. Det kommer att ta lite tid att åtgärda åratal av försummelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Även inom ramen för utveckling av transportsystemet, där anslaget uppgår till 333,5 miljarder, görs viktiga satsningar på järnvägstrafiken. Exempelvis pekas de första viktiga etapperna i byggandet av nya stambanor för höghastighetståg ut.

Fru talman! Vi från Miljöpartiet vet dock att de åtgärder som pekas ut i den nationella planen inte är tillräckliga. I kommande nationell plan behöver det bli ett än större fokus på omställning, och därför är jag glad att januariavtalet gör det tydligt att vi ska bygga ut infrastrukturen och binda ihop Sverige med tåg som går i tid. Kanske har en viss likhet mellan skrivningarna i januariavtalet och skrivningarna i Miljöpartiets valmanifest noterats.

Nya stambanor för höghastighetståg ska byggas mellan Stockholm, Göteborg och Malmö och ge attraktiva restider både för de städer som kommer att ha stationer längs med banan och för omkringliggande orter och landsbygd. För Miljöpartiet är det viktigt att dessa banor och tåg kommer i tid, det vill säga att det sker en snabb utbyggnad så att vi kan uppnå de positiva effekterna för både klimat och näringsliv inom rimlig tid. Det är också viktigt att de byggs för riktigt höga hastigheter, 320 kilometer i timmen, eftersom det är vad som krävs för att vi ska få den nödvändiga överflyttningen från flygtrafik till järnväg.

Vi vill också se att finansieringen av utbyggnaden av stambanor för höghastighetståg genomförs som ett separat projekt med en separat finansiering så att inte andra viktiga objekt trängs ut ur den nationella planen.

Miljöpartiet har varit drivande för att vi ska få ett slut på de infrastrukturrelaterade problem som järnvägen lider av. Vi har arbetat för en nollvision för tågstrul, och med januariavtalet ska nu en långsiktig underhållsplan och ett åtgärdsprogram för att säkra ökad punktlighet tas fram i samverkan med tågoperatörerna. Även investeringar i ökat underhåll och nya spår kommer att vara viktiga delar för att nå en ökad punktlighet.

Fru talman! En annan viktig sak med den nationella planen är att stadsmiljöavtalen nu blir permanenta, med 1 miljard per år under planperioden. Denna möjlighet till statlig medfinansiering vid utbyggnad av infrastruktur för hållbara transporter, såsom spårväg, bussfiler och cykelbanor, i våra städer är oerhört viktig. Det är i städerna som vi har bäst möjlighet att effektivisera resandet och ersätta resandet med bil med mer energi- och framför allt yteffektivt resande.

Tro det eller ej, men även jag som miljöpartist har full förståelse för att bilen kommer att behövas på väldigt många platser i vårt avlånga land under överskådlig tid. Därför är det såklart också viktigt med alla satsningar på att få en fossilfri fordonsflotta med såväl bonus-malus, för att göra det enklare att köpa in en ny fossilfri bil, som inblandning av förnybart bränsle genom reduktionsplikten som kommer att underlätta en omställning för alla som redan har en bil.

Men faktum kvarstår: I städerna behöver bilresandet minska, både för klimatet och för att vi ska få mer levande och attraktiva städer. Kollektivtrafiken och cykeltrafiken är därför stommen i klimatsmarta och hållbara städer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Nu anser säkert någon att man inte ska ställa trafikslag mot varandra. Det är dock tyvärr viktigt att ha prioriteringarna klara för oss om vi vill nå ett hållbart transportsystem. Varken budget eller fysiskt utrymme är obegränsat.

I kommande nationell plan önskar jag och Miljöpartiet därför ett ännu större fokus på hållbara transporter - att underhåll och utbyggnad av järnväg för såväl persontransporter som gods blir tyngdpunkten och att även cykeltrafiken får en tydligare plats.

Här tänker jag att vi inför ett sådant arbete behöver ha ett tydligt mål om ökad cykeltrafik. Jag tänker att vi behöver ha mer resurser till cykeltrafiken. Jag tänker också att vi behöver avsätta mer resurser i länsplanerna för utbyggnad av cykeltrafikens infrastruktur.

Min förhoppning är att viktiga satsningar på järnvägsinfrastruktur kan tidigareläggas, så att de inte dröjer och i värsta fall knuffas ut ur planen. Det behövs också ytterligare åtgärder för att överföra mer gods från lastbil till sjöfart, även om det kanske inte är satsningarna i just den nationella planen som är mest avgörande här utan olika ekonomiska styrmedel.

Avslutningsvis: Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Hur och om vi löser frågan om en hållbar transportsektor är avgörande för om vi klarar av att ta vårt ansvar i Sverige och minska våra utsläpp av växthusgaser. Därför prioriterar jag och Miljöpartiet infrastruktur som gör det lättare att nå klimatmålen. Därför vill vi att vi styr mot våra klimatmål och inte bara baserat på prognoser.

Fru talman! Det var mycket i Emma Bergingers anförande som jag kunde hålla med om. Men det som ytterst fäller avgörandet är ändå vad vi som partier driver och vad vi får igenom.

När den nationella infrastrukturplanen började skrivas hade vi inte något klimatpolitiskt ramverk, och vi hade ingen klimatlag. Men nu har vi det. När man lyssnar på till exempel Klimatpolitiska rådet säger de att det finns ett grundläggande fel i vår infrastrukturplanering, nämligen att vi inte förhåller oss till klimatmålet. Det är inte styrande för infrastrukturplaneringen. Samma sak har Naturvårdsverket sagt flera gånger.

Ett konkret exempel på detta som jag tog upp i mitt anförande är bygget av Tvärförbindelse Södertörn - en jättestor motorväg ett par mil söderut här i Stockholmsområdet. Hela detta projekt bygger på ökad vägtrafik, annars går det inte ihop samhällsekonomiskt. Av detta skäl har till exempel Naturvårdsverket avfärdat detta bygge och säger att det står helt i strid med våra klimatmål.

I detta betänkande behandlas en motion från oss i Vänsterpartiet, där vi föreslår att denna nationella plan måste göras om så att den utgår från våra klimatmål. Vi föreslår också att ett bygge som Tvärförbindelse Södertörn av detta skäl får utebli, och man får lägga pengarna på någonting annat.

Jag vill fråga om Miljöpartiet driver att infrastrukturplaneringen ska ta sin utgångspunkt i våra klimatmål och att det är de som ska vara styrande och inte prognoser om ökad vägtrafik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! Jag tackar Jens Holm för frågan.

Klimatmålen är mycket viktiga, och Miljöpartiet anser att de ska vara styrande. Det är just därför som vi är mycket glada över att det i januariavtalet pekas ut att all relevant lagstiftning ska gås igenom med utgångspunkt i det klimatpolitiska ramverket. Precis som Jens Holm nämnde fanns det inte på plats när man började planera den nationella plan som vi ser här i dag.

Vi vet också att vi inte vänder hela skutan på en dag. Det har gjorts stora förflyttningar under den gångna mandatperioden, och jag ser framför mig att vi kan göra ytterligare förflyttningar under den kommande mandatperioden.

Jag kan peka ut ett antal olika objekt i denna plan som inte stod högst upp på Miljöpartiets önskelista. Men vår regering vilar på ett samarbete. Just därför finns det olika intressen att ta hänsyn till. Men för Miljöpartiet är det självklart att det är klimatmålen som ska vara styrande.

Fru talman! Om klimatmålen ska vara styrande är det lite olyckligt att vi nu har en plan som löper för de närmaste tio åren. Och det är de största infrastrukturinvesteringarna på väldigt länge. Vi har en plan som faktiskt inte har klimatmålen som utgångspunkt, utan många objekt bygger på ökad vägtrafik.

Jag tänker att alla planer måste kunna justeras lite grann, eftersom det händer saker. Nu har vi till exempel en klimatlag. Tycker inte Miljöpartiet att det vore en bra idé att revidera denna plan utifrån vårt klimatmål, annars bygger vi fast oss i infrastrukturinvesteringarna för de kommande tio åren som inte förhåller sig till vår klimatlag? Och det är faktiskt tio år som vi nu har på oss att rädda klimatet. Är inte Miljöpartiet berett att driva denna fråga blir jag faktiskt lite orolig.

Fru talman! När det gäller dessa infrastrukturplaner som verkar under väldigt lång tid ska man veta att de också revideras en gång per mandatperiod. Att då kasta hela detta arbete i papperskorgen och säga att vi ska göra om det när vi nu precis ska ta fram en ny känns inte relevant för mig.

Men var säker på att Miljöpartiet prioriterar klimatfrågan och kommer att driva denna fråga även i förhandlingarna om en kommande nationell plan.

Fru talman! Det var spännande att lyssna på det tidigare replikskiftet. Jag är ungefär lika orolig som Jens Holm, men på grund av att jag har rakt motsatt uppfattning. Det kan ibland vara spännande.

När jag lyssnar på Emma Bergingers anförande blir jag mer bekymrad över att det målas upp en bild av var vi borde vara men att verkligheten inte ser sådan ut. Den obehagliga, jobbiga och svettiga verkligheten är att befolkningen ökar och att vi har en ökad handel. Således kommer vi att få fler transporter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Det är klart att vi kristdemokrater då går in i diskussionen, men inte med funderingar på att vi måste minska transporterna. Det kan vi givetvis försöka göra genom styrmedel och så vidare i tätorter. Men det är inte realistiskt att tro att det kommer att ske över hela riket. Det är snarare så att vi behöver ha en mix av åtgärder.

Fru talman! En del av de tankar som lyfts fram håller inte riktigt matematiskt. Om järnvägens godsflöden ökas med 100 procent motsvarar det 8 procents lastbilsflöde med 2017 års siffror. Om vi tittar på hur mycket man körde på lastbil och hur mycket man körde på järnväg skulle det alltså minska lastbilstrafiken med 8 procent. Det löser inte miljöproblemet. Då är det snarare en elektrifiering av de stora vägarna, så att lastbilar kör miljövänligare, som skulle lösa problemet. Det är troligtvis också billigare än att göra insatser så att man klarar en 100-procentig ökning på järnväg.

Fru talman! Den obehagliga sanningen är enligt mig inte en ökad mängd medborgare eller en ökad mängd transporter, utan den obehagliga sanningen är klimatförändringarna och vilka utmaningar de kommer att ställa oss inför.

Just därför är klimatfrågan väldigt prioriterad, och jag håller med ledamoten Magnus Jacobsson om att det är en mix av åtgärder som behöver komma till för att vi ska kunna lösa frågan om en hållbar transportsektor. Men då måste vi även våga titta på vad som är mest effektivt, och mest effektivt per personkilometer är järnvägen. Det har både fysikaliska förklaringar och andra förklaringar.

När jag ändå har detta replikskifte tänkte jag passa på att de upp de angrepp som ledamoten Magnus Jacobsson kom med under sitt anförande, fru talman. Jag kunde ju inte begära replik på hans anförande eftersom jag då inte hade talat än.

Det handlade om ERTMS, som EU ju kräver att vi ska införa fram till 2030 - samtidigt som vi vet att vi har stora behov av att investera i nya ställverk redan nu. Skulle vi först investera i nya ställverk för ATC för att sedan konvertera dem till ERTMS skulle vi få en merkostnad om 40 procent jämfört med hela investeringskostnaden.

Det var också en fråga om fossila bränslen och kärnkraft. Jag vill bara säga att kärnkraften är dyr och olönsam och att den står i vägen för satsningar på mer lönsamma investeringar i förnybar energi.

Fru talman! Jag tror att vi är helt överens om att el är bland det absolut effektivaste som finns när det gäller att flytta energi. Har du en elmotor har du den absolut bästa förmågan till energi. På samma sätt är el på spår bättre än el på asfalt, och hela den biten. Många andra tekniker, vad vi än använder, har större energiförluster.

Problemet är att det också är väldigt dyrt att exempelvis bygga ut spår i den förmåga som skulle kunna möta det som i dag rullar på väg. Återigen: Om vi ökar godsflödena med 100 procent på järnväg, vilket ingen plan innehåller lösningar för att klara av - vare sig den plan vi har eller den plan ni har, Emma Berginger - skulle det minska flödet med 8 procent. Det är bara att inse att vi har lastbilar och att de kommer att vara här. Det vi behöver jobba med är snarare att de blir mer miljövänliga. Då är elektrifiering en lösning, och vätgas kan vara en annan lösning. Vi måste dock se verkligheten som verkligheten är, och det är egentligen det som var min huvudkritik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Ska vi sedan elektrifiera även persontransporter - bilar - och kanske till och med se hur det fungerar på fartyg och så vidare behöver vi mer kapacitet. Då är kolkraft avsevärt mycket sämre än exempelvis kärnkraft. Man måste också ha en regleringsenergi som gör att vi kan använda energierna, alltså effekten, när flest människor är i rörelse. Det är ren, krass matematik, och ska vi kunna göra de här omställningarna till det goda transportsystemet måste man se hela kedjan.

Jag är alltså järnvägskramare - jag älskar järnväg, och jag åker järnväg så ofta jag kan - men det kommer inte att vara den som löser våra miljöproblem. Vi måste vidta fler åtgärder, och det var där jag blev lite orolig när jag lyssnade på inlägget.

Fru talman! Vi kan konstatera att det behövs en mängd olika lösningar för att lösa frågan om ett hållbart och fossilfritt transportsystem. Vi behöver både en elektrifiering och en övergång till biodrivmedel men med hänsyn till att vi ska ha levande skogar och en biologisk mångfald. Vi behöver också effektivisera våra transporter, och det gäller både godstransporter och persontransporter.

Vi kommer att behöva arbeta med att öka kapaciteten inom järnvägssystemet, både för transport och för gods. Det är därför Miljöpartiet driver frågan om att bygga nya stambanor för höghastighetståg, för att vi då också avlastar de befintliga stambanorna och skapar mer utrymme för till exempel godstransporter.

Vi kommer också att behöva arbeta med lastbilstrafiken. Jag tror inte att det finns någon miljöpartist som påstår att vi inte kommer att ha några lastbilar i Sverige, och därför måste vi såklart titta på vad vi har för olika möjligheter både vad gäller elektrifiering och vad gäller olika biodrivmedel - till exempel biogas, som är ytterst intressant för lastbilstrafiken.

Fru talman! Jag måste säga att det är härligt att vara tillbaka i riksdagen. Det är också väldigt kul att höra en rolig debatt!

Det är speciellt nu, för i början av månaden invigdes Infrastrukturdepartementet - någonting som jag hoppas gläder alla ledamöter i trafikutskottet. Det är 20 år sedan vi hade ett kommunikationsdepartement. Nu kraftsamlar den här regeringen kring ett samlat departement där vi för samman infrastrukturfrågor och transportpolitiken med energipolitiken.

Laddinfrastruktur eller kraftförsörjning är inte minst viktigt när vi elektrifierar fordonsflottan. Vi lägger dessutom till digitalisering, 5G och uppkoppling. Alla här som har talat om transportpolitik och infrastruktur vet nämligen vilken fantastisk möjlighet det innebär när vi kraftsamlar kring den modernisering och uppgradering som Sverige behöver göra. Vi är redan världsledande, men vi kan göra så mycket mer för att se till att modernisera vårt transportsystem och inte minst elektrifiera det.

Vi gör detta av dubbla skäl. Det ena är att stärka vår konkurrenskraft - se till att vi blir lite bättre än omgivningen på att ha smarta transporter. Vi behöver det; vi är ett litet, exportberoende industriland som måste kunna hävda oss på världens marknader. Vi måste också kunna kompensera för att vi är ett stort land med långa avstånd. Därför måste vi ha smarta transporter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Vi gör det naturligtvis också för att vi ska bli världens första fossilfria välfärdsnation. Vi ska bli det land som klarar det där 70-procentsmålet vi talar om - som visar att man faktiskt kan ställa om transportsektorn till fossilfritt med elektrifiering eller för den delen biogas eller andra biodrivmedel. Att visa att det går att klara omställningen kommer att vara helt vägledande för regeringens politik under den här mandatperioden. Det handlar om jobben, sysselsättningen, konkurrenskraften och om att vässa vår förmåga att ha ett bättre transportsystem - och samtidigt se till att vi gör det genom att vi klarar klimatinvesteringarna och klimatmålen.

Detta görs i ett läge där vi nu fattade beslut om en nationell plan. Det är 100 miljarder mer än i den förra planen och 700 miljarder totalt om vi räknar in banavgifter. Det är en historisk satsning på infrastruktur, efter år av underinvesteringar och år då man har underlåtit att satsa på och investera i det svenska järnvägssystemet. Trots att svenska folket vill åka mer tåg och trots att företag vill skicka mer gods på tågen lät man bli att investera i järnvägssystemet, och effekterna ser vi i dag: signalfel och växelfel. Det håller inte. Vi måste göra en rejäl satsning på järnvägssystemet. Det görs i den nationella planen, och jag var stolt när vi kunde presentera den största järnvägssatsningen i modern tid.

Jag noterar också att den nationella planen fick en väldigt bred uppslutning när vi presenterade den. Trots att alla här vet att önskemålen när det gäller infrastruktur är otroligt stora - det är klart att man i varenda region och i varenda del av landet, hos varenda bransch och hos vartenda parti, har önskningar om mer saker när det gäller infrastruktur - vet vi att den ram på 700 miljarder vi lyckades få fram ändå är ganska ambitiös. Det är 100 miljarder mer än i den förra ramen, och det innebär att vi inom detta kunde rymma otroligt många projekt som gör att vi lyfter Sverige framöver när det gäller vårt transportsystem.

Här finns Norrbotniabanan, där vi tog spadtaget så sent som i augusti, och i det människors drömmar om att vi med Botniabanan och Norrbotniabanan kan ha fantastiska järnvägstransporter längs Norrlandskusten - med de behov som finns vad gäller att både förstora arbetsmarknadsregionen och klara godstrafiken i större utsträckning.

Här finns Malmbanan, som är helt nödvändig för svensk basindustri. Det är tunga investeringar för att inte minst klara ännu tyngre transporter.

Här finns fyrspår mellan Uppsala och Stockholm och möjlighet till 50 000 bostäder bara på den sträckan. Framför allt är detta en transportintensiv del av Sverige, inte bara för Stockholms- och Uppsalaområdet utan även för hela norra Sverige.

Här finns Sydostlänken, som jag som smålänning väl får säga är mitt hjärtebarn: Älmhult, Olofström och ned till Karlshamn. Det handlar om att hitta smarta godstransporter, avlasta Södra stambanan och se till att vi med dessa 1,6 miljarder gör den största järnvägssatsningen i sydöstra Sveriges historia - och på det sättet stärker förutsättningen för mer gods ut på sjöfart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Här finns Ostkustbanan, och här finns Göteborg-Borås. Vad sägs om det? Äntligen påbörjar vi den viktiga delen av det nya stambanenätet, precis som Lund-Hässleholm eller för den delen Ostlänken.

Här finns också Mittbanan - det säger jag särskilt för att glädja Socialdemokraternas gruppledare i trafikutskottet.

Här finns väldigt många satsningar. Detta görs tillsammans med en satsning på en 47-procentig ökning av järnvägsunderhållet. Det är inte bara långsiktiga planer på utvidgning, utan det är här och nu. Det handlar om att förbättra järnvägsunderhållet, om att förbättra funktionaliteten och om att göra reinvesteringar.

Alla kunde märka när getingmidjan var avstängd i somras. Man fick stanna en bit utanför och fick i god tid reda på att ens transport skulle bli lite annorlunda denna gång eftersom getingmidjan stängts av. För första gången på jag vet inte hur länge fanns förutsättningar att renovera den. Där går ett tåg varannan minut. Den kommer att vara avstängd två somrar till, men det är nu vi skaffat oss resurser, tid och utrymme att göra en nödvändig renovering av en av de viktigaste delarna i det svenska järnvägssystemet.

På detta sätt kommer den 47-procentiga ökningen av järnvägsunderhållet att gå igenom hela det svenska järnvägssystemet, och det är nödvändigt.

Detta är också en viktig del i 73-punktsöverenskommelsen, som jag ska passa på att nämna. Här ligger den nationella planen fast, men här ligger också en satsning på underhåll - en långsiktig planering för järnvägsunderhållet och en tydlig åtgärdsplan - så att vi skapar förutsägbarhet för aktörerna inom underhållssektorn. På detta sätt skapar vi också förutsägbarhet såväl för de företag som vill skicka gods som för de personer som vill åka tåg.

Det är nu uppgraderingen sker, och detta är bara på järnvägssidan. Den är naturligtvis en mycket stor del av den nationella planen, eftersom vi ska klara klimatmålen.

Till detta kommer sjöfarten, där vi flerdubblar insatserna med slussar i Trollhättan, med farledsfördjupningen i Göteborg, med farledsfördjupningen i Luleå och med Södertäljesatsningen. Detta görs i ett läge när inflaggningen ökar för svensk sjöfart - nyligen nådde man det hundrade fartyget.

Det finns en optimism inom svensk sjöfart, och den finns därför att vi ger tydliga signaler i den nationella planen och i transportpolitiken för att bättre kunna lägga över mer gods på järnväg och på sjöfart. Det är helt nödvändigt.

Det är naturligtvis också så att det finns satsningar på vägar - 164 miljarder i vägunderhåll är inte lite pengar. Det gäller framför allt en väldigt stor satsning på trafiksäkerhet. Här finns dock också BK4, så att 74 ton tunga lastbilar, som vi nu öppnar upp för, kan färdas på våra vägar och ta bättre transporter ut i världen.

Jag tror att det är så vi ska se den nationella planen. Det är en tydlig ambitionsökning när det gäller vår kapacitet, och det är en tydlig signal om att klimatmålen kommer att vara styrande för den omställning vi ska göra. Men det är också en tydlig signal om att det handlar om satsningar i hela Sverige, från landsvägar till stora satsningar i storstäderna, inte minst genom storstadsavtalen. I stadsmiljöavtalen ligger 12 miljarder kronor, som både kan bli tunnelbana och väldigt omfattande cykelåtgärder. Utöver detta finns det i den nationella planen 1,5 miljarder till ytterligare cykelåtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

När man summerar den nationella planen kan man säga att den har skapat en ny arena för debatten om infrastruktur i Sverige.

Jag är glad över att fler nu vill se nästa steg och att man hoppas på en ytterligare revidering eller tillkommande projekt, men jag vill också vara tydlig med att detta är en tuff utmaning. Ska Sverige klara detta krävs en ordentlig koncentration på att genomföra projekten. Det krävs kompetensförsörjning så att vi har personella resurser. Det krävs också tydlig styrning och ledning samt regional uppslutning. Det har varit viktigt.

Jag vill särskilt säga till trafikutskottets ledamöter att planen föregicks av ett arbete där vi åkte runt i hela landet och där man i varje region har prioriterat. I varje region har kommunpolitiker och regionpolitiker sagt vad som är viktigast för dem. Detta var vägledande för de ställningstaganden vi gjorde från regeringens sida.

Jag vill inte alltid döma. När en hel region säger att man är helt enig om att ett objekt är det allra viktigaste objektet för regionen ska regeringen också lyssna. Detta har varit vägledande i satsningen, och det har haft en stor betydelse för den uppslutning som finns kring de infrastruktursatsningar vi nu gör i hela landet.

Det är naturligtvis också så att väldigt mycket handlar om hur vi framöver ska hantera detta. Det här är en förutsättning för att regeringen ska kunna genomföra godsstrategin, där vi samordnar godstransporter mellan alla olika transportslag i en utsträckning vi inte gjort tidigare.

Men detta är också en förutsättning för att vi ska kunna bli den permanenta världsutställning som ni hört mig tala om flera gånger. I den nationella planen ligger förutsättningarna för elvägar, elektrifieringen av vägar och möjlighet till tunga fossilfria transporter. Här ligger geofencingen. Här ligger i förlängningen uppkopplade, självkörande bilar. Här ligger STM, Sea Traffic Management. Här ligger den digitalisering och elektrifiering vi ser av fordonsflottan. Jag uppskattar att Helena Gellerman nämnde detta, för det är en viktig del för Sverige att ligga i teknisk framkant.

Jag tror att en utmaning vi har framöver är att inse att den nationella planen som sådan skapar den grundläggande arenan för detta. Sedan vill vi mer. Jag vill ha nya stambanor för höghastighetståg. Alla inser att vi måste se till att bygga utökad kapacitet. Därför är detta också en viktig del i 73-punktsprogrammet, och därför kommer jag att bjuda in till fortsatta samtal om finansiering och genomförande av nya stambanor för höghastighetståg.

Detta är viktigt både för att vi ska kunna nå klimatmålen och för att avlasta järnvägssystemen. Framför allt tror jag att vi ska komma ihåg att det faktiskt krävs utökad kapacitet om pendeltåg och godståg ska komma fram. Vi kan aldrig ställa dessa mot varandra. Tvärtom - det ena blir en förutsättning för det andra.

Jag tror och hoppas på en bred uppslutning bakom detta. En del vill populistiskt hävda att det här är en konflikt mellan stad och land, men det är tvärtom. Den nationella planen ligger orörd. Höghastighetståg och nya stambanor är någonting som ligger därutöver. Vi får inte i Sverige hamna i det läge som många europeiska länder har hamnat i och sätta stad mot land. Vi ska tvärtom se nödvändigheten av att bygga en infrastruktur som stärker hela landets förutsättningar. Därför finns landsbygdsvägar med. Därför finns sjöfarten med. Därför finns också utökad kapacitet när det gäller nya stambanor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Jag ska säga någonting om kompetensförsörjningen. Jag uppskattar att Anders Åkesson tog upp jämställdhetsaspekten när det gäller hela transportsystemet. Detta kräver en egen, särskild debatt, för vi har en del hemläxor att göra för att säkerställa att vi har ett jämställdhetsperspektiv i utformningen av vår transportpolitik. Det är någonting jag tänker ta tag i.

När det gäller kompetensförsörjningen för de 235 000 jobb som den nationella planen kräver för att kunna genomföras är det ingen tvekan. Om vi ska klara detta - och det är inga enkla jobb det handlar om, utan det är avancerade jobb: logistiker, ingenjörer, planerare och chaufförer - måste branscherna och vi se till att detta blir en attraktiv bransch att söka sig till och att den drar till sig intresse från hela den svenska befolkningen.

Här finns en jämställdhetsutmaning. Vi måste se till att det blir attraktivt för både kvinnor och män att arbeta inom infrastruktursektorn och att både kvinnor och män drömmer om att vara med och förverkliga klimatmålen och att se till att Sverige blir lite vassare och lite spetsigare när det gäller att få ett bra och effektivt transportsystem.

Därför tror jag att det är viktigt att vi alla, oavsett partitillhörighet, för en ordentlig diskussion om det som nu händer inom Transportsverige och om hur viktigt det är att fler söker sig till denna bransch för att vi ska kunna klara de klimatutmaningar som vi står inför, kunna göra rätt investeringar och ha personella resurser för detta.

Jag tänker avsluta med att säga någonting om den reaktion jag fick när vi levererade den nationella planen.

När jag var i Olofström och hade presskonferens om Sydostlänken var det folk som grät av glädje över att vi där kunde presentera en stor satsning i en region som kände att man inte tidigare uppmärksammats.

I Skellefteå och i Dåva var man väldigt glad över satsningen på Norrbotniabanan. I Göteborgs hamn jublade man av glädje.

På många olika ställen i Sverige väcker infrastrukturinvesteringar hopp och framtidstro - detta vet ni allihop. De väcker hopp om att vi faktiskt kan bygga Sverige starkare, men de väcker också hopp om att det är möjligt att klara klimatutmaningen med smarta investeringar.

Jag tror att den nationella planen, med dessa 700 miljarder, och våra ambitioner att därutöver göra viktiga satsningar är helt avgörande i det samhällsklimat som Sverige i dag befinner sig i. Vi ska naturligtvis göra saker bättre, och vi ska naturligtvis se till att resurserna används på bästa och mest effektiva sätt. Men vi ska aldrig tveka i fråga om att de investeringar vi nu gör görs för att vi ska klara klimatmålen och för att vi tror att detta är möjligt. De görs för att hela landet ska leva och kunna växa, och vi gör detta för att vi tror att det är möjligt.

Politik handlar om att agera - inte bara snacka. Vi agerar. Vi har satt besluten på plats. Vi levererar en nationell plan som är den största någonsin. Jag är väldigt glad över det, och jag är också glad över uppslutningen.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! I mitt anförande tog jag upp två frågor som jag väldigt gärna vill ställa till Tomas Eneroth.

Den ena är, utifrån den debatt som har förts om signalsystemet, hur regeringen ser på denna fråga. Det är ju svidande kritik som förts fram från Riksrevisionen, och det är också svidande kritik som förts fram från dem som ska använda systemet. Det vore bra att få någon form av klargörande om hur regeringen uppfattar läget, särskilt som vi nu har hört att C och L kommer att driva frågan att detta på något sätt ska hanteras.

Den andra frågan rör det jag själv tog upp i mitt anförande och är väldigt glad för. Jag vet att alla länder med jämna mellanrum brukar säga att vi ska hålla varandra i handen så mycket vi bara kan och så vidare, och sedan kanske det inte händer så mycket. Men nu har ändå den norska regeringen gett tydliga signaler om att man vill samverka med Sverige och Danmark. Då är jag givetvis nyfiken på hur vi i Sverige kommer att hantera detta.

Det vore oerhört bra att få till någon form av övergripande samverkan. Jag personligen skulle till och med tycka att det vore spännande att ha en parlamentarisk utredning bestående av parlamentariker från alla tre länderna och verkligen ta ett helhetsgrepp. Det handlar om våra transporter i norr, det handlar om transporter i Mellansverige och det handlar om den nordiska triangeln. Vi har oerhört många skäl att hitta en gemensam positiv samverkan mellan våra tre länder, särskilt med tanke på de stora godsflöden och den nya handel som kommer att ske.

Jag tror att vi alla underskattar vad som händer när Kina nu bygger den nya sidenvägen. Det finns en spännande siffra: På 1800-talet var Europa 25 procent av jordens befolkning. Vi är nu på väg att bli 5-10 procent av jordens befolkning. Det innebär att vi blir mer och mer beroende av handel med andra. Från att ha varit dominanten kommer vi att bli en av förhandlingsparterna. Då blir det viktigt att även vi i Norden har väl fungerande infrastruktur.

De två frågorna vill jag ställa.

Fru talman! När det först gäller ERTMS välkomnar jag Riksrevisionens rapport. Jag tycker att det är bra att man gör granskningar. Jag noterar också att de rekommendationer som Magnus Jacobsson kallar totalt svidande kritik säger "Riksrevisionen rekommenderar i rapporten att Trafikverket tar fram en strategi för i vilken utsträckning och hur reinvesteringsåtgärder utanför den nuvarande ERTMS-planen ska genomföras". Det är ett antal rekommendationer som jag tycker är ganska väl avvägda. Jag tycker att Riksrevisionen agerar ganska klokt i detta, och vi kommer naturligtvis att hantera det inom Regeringskansliet.

När det gäller ERTMS bör man ändå komma ihåg, eftersom jag har lyssnat på debatten, att det är fem gånger fler förseningsminuter och fel per bankilometer på ställen som inte har ERTMS. Alla ni som talar er varma för punktlighet och ökad punktlighet bör fundera på hur det skulle påverkas om ATC-systemet blev kvar - för att inte tala om de 40 procent i uppgraderingskostnader som det annars skulle kosta för ATC. Vi bör alltså vara varsamma med orden när vi diskuterar ERTMS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Det är viktigt att vi har ett väl fungerande signalsystem. Jag tycker att det är bra att Riksrevisionen gör en ordentlig granskning. Jag tänker se till att vi arbetar för att kunna uppgradera både vårt ERTMS-system och vårt järnvägssystem på ett bra sätt. Men jag tror också att det är viktigt att inse detta: Att säga nej och stopp nu kommer i sin tur att kunna leda till ganska allvarliga följder för punktlighet och tillförlitlighet i det svenska järnvägssystemet.

När det gäller Norge är kanske min prioritering i det korta perspektivet att se till att vi får en elektrifiering av Meråkerbanan ända fram till Trondheim. Den är viktig för Sverige, för att kunna komma kust till kust mellan Sundsvall och Trondheim. Men naturligtvis har vi ett bra fungerande samarbete med norrmännen. Jag ska återkomma i min andra replik och förklara lite mer om hur jag tänker i strategin när det gäller både Norge och Finland.

Fru talman! Läser man hela texten om ERTMS ser man att det förs fram hård kritik. Framför allt godsoperatörerna uttrycker i sina inlägg en stor oro. Nu har inte vi som parti lyft frågan, men det är andra som har gjort det, hur regeringen ser på huruvida man ska vara med och bidra till att de kan vara med och köra, med andra ord stödja dem ekonomiskt, eller inte.

Det är lite viktigt att regeringen svarar på vad som händer om man nu fortsätter med detta system när det förs fram så hård kritik. Det saknar jag lite i debatten.

Sedan väntar jag med stort intresse på att få höra hur vi ska fortsätta jobba med våra nordiska grannar. Det är ju ingen hemlighet att jag kommer från den bygd jag kommer från, och vad vi ser är att E6:an i längden inte kommer att kunna hantera allt godsflöde. Svinesundsbron, som alltså är nybyggd, är just nu mig veterligen Nordens tyngst trafikerade godsplats med 2 500 lastbilar per dygn. Vi behöver lyfta över till järnväg, och det kan vi inte göra om vi inte gör investeringar även i södra delen. Göteborgs hamn är Norges största hamn. Det finns alltså saker vi behöver göra även i den nordiska triangeln. Därför är jag glad att just den norska regeringen öppnar dörren för ett samarbete och är givetvis nyfiken på hur den svenska regeringen ämnar svara på det öppnandet.

Fru talman! Jag är precis som norrmännen väldigt glad åt de satsningar vi gör i Göteborgs hamn. Det är vi som gör dem. Vi ökar kapaciteten. Sjöfarten är kanske en av de viktigaste vägarna för att kunna öka godskapaciteten mellan Sverige och Norge, vid sidan av förbättrade järnvägsförbindelser.

Vi valde från svensk sida att under förra mandatperioden lyfta fram ökade möjligheter för CEF-finansiering inte bara fram till Stockholm utan till Oslo, upp till Haparanda och vidare till Finland. Det var mitt sätt att tydliggöra att medfinansiering för infrastruktur från EU inte ska vara förbehållen bara verksamhet i södra Sverige. Det måste vara hela landets angelägenhet. Där kommer cross-border-projekt att vara prioriterade. Där har vi goda möjligheter att prata om samfinansieringsmodeller, inte minst med våra norska vänner.

Den här arbetsmarknadsregionen kommer att öka. Våra relationer och kommunikationer mellan Sverige, Norge och Finland kommer att öka. Men varje nation äger också sina beslut, vilket vi har märkt i diskussionen om Meråkerbanan. Sedan jag och Anna-Caren invigde bron vid Stora Helvetet går elektrifieringen hela vägen fram till den norska gränsen. Sedan har vi en regering i Norge som har valt att inte gå vidare med fortsättningen. Jag har varit tydlig med att vi från svensk sida vill ha en elektrifiering. Det vore bra för Norge, det vore bra för Sverige och det vore bra för hela regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fortsatt gott samarbete, som vi har när det gäller Narvik och när det gäller andra delar av transportsystemet, kommer jag alltså definitivt att verka för.

Fru talman! Tack för anförandet, infrastrukturministern! Det var väldigt positivt. Möjligtvis skulle jag kunna be om en viss ödmjukhet i beskrivningen av hur fint allting blir nu när man satsar 700 miljarder. Jag har inte varit så länge i det här utskottet, men jag har vid ett antal tillfällen lyssnat på och läst dessa debatter och har hört infrastrukturministern säga ungefär samma sak tidigare. Jag har också hört företrädare från allianspartierna påminna om hur historien har varit. Man skulle kunna säga tvärtom: Efter år av underinvesteringar i järnvägsunderhåll tillträdde alliansregeringen och satsade 100 miljarder mer. Sanningen är - och det vet jag att även Tomas Eneroth vet - att alliansregeringen fördubblade anslagen till järnvägsunderhållet under sin tid.

Men det var faktiskt inte det jag skulle ta upp. Jag skulle ta upp det som jag lyfte i mitt anförande om järnvägens punktlighet. Som många andra har tagit upp här i dag är det fortfarande så att väldigt många inte kommer i tid. Tågen är försenade. Jag och många med mig har en sådan här app där det ofta kommer en flash när man har bokat biljett som säger att tåget är inställt. Man står och trängs på tåget. Det är fortfarande kaos, helt enkelt.

Då är min enkla fråga - ja, den är kanske inte så enkel, men jag hörde Emma Berginger från Miljöpartiet säga att också hon tycker att detta är viktigt och det är ju er samarbetspartner i regeringen: Vad säger infrastrukturministern? Kommer punktligheten att bli bättre?

Fru talman! Om vi börjar med järnvägsunderhållssatsningarna under alliansregeringen är det sant att det gjordes en ökning. Men samtidigt fanns det en finansminister på den tiden som sa att det var olönsamt att göra investeringar i järnväg och tydligt markerade sitt ointresse. Det var alltså inga stora nyinvesteringar, men jag kan gratulera er till att ni gjorde en viss ökning av järnvägsunderhållet. Den har vi tagit vid och ökar kraftigt. Och det är väl bra, för funktionaliteten i järnvägen behöver vara bra.

När det gäller punktligheten ska man komma ihåg att den nu ökar. Det kan vara bra att veta. De senaste siffrorna vi fått visar att punktligheten ökar. Det har inte varit några stora bränder eller katastrofer, och vi har haft lite bättre väder. Då ökar punktligheten.

Skulle man vilja ha väldigt bra punktlighet skulle man bara reducera trafiken. Det tror jag att alla här i kammaren också inser. Men det tänker vi inte göra. Intresset för att åka tåg ökar nämligen. Godstransporterna måste också öka. Därför har vi den svåra utmaningen i att se till att ha hög trafiktäthet och samtidigt försöka upprätthålla målen som branscherna har satt upp när det gäller punktligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Jag tror att en viktig del som vi alla måste komma ihåg är att de stora volymer av underhållsinsatser vi kommer att göra framöver kommer att vara en utmaning för punktligheten. Därför ställer vi krav på planering av järnvägsunderhållet, på en åtgärdsplan och på förutsägbarhet. Det kommer att vara helt avgörande för att operatörerna ska klara de mål de själva har satt upp för punktligheten.

Samma sak är det med ERTMS, som jag nämnde. Om Jens Holm skulle få sin vilja igenom - ursäkta att jag adresserar dig här, Jens - så att vi omedelbart drar i bromsen för ERTMS skulle det kanske få negativa effekter för punktligheten framöver. Vi måste vara medvetna om det, med tanke på det stora glapp vad gäller punktlighet som finns mellan sträckor med ERTMS och de som är utan ERTMS.

Jag kommer att jobba för att punktligheten ska bli bättre. Men vi måste också se till att det svenska järnvägssystemets tillförlitlighet och legitimitet ökar. Punktligheten är en viktig del. Det andra är vilken kapacitet vi faktiskt har i järnvägssystemet.

Fru talman! Jag vill tacka för den klädsamma ödmjukheten. Det tycker jag var bra. Väljarna vill ju inte att vi står här och skäller på varandra om vem som kastar flest miljarder. Det är viktigt att vi signalerar att det faktiskt finns en bred politisk enighet om att satsa på järnvägsunderhåll. Det gör det nämligen.

Åter till punktligheten. Jag och många med mig som pendlar och reser med tåg känner inte riktigt igen oss i den beskrivning som infrastrukturministern ger. Jag lyfte i mitt anförande fram att förseningarna förra året nådde all-time-low, med 62 000 försenade timmar. Lägg till det att Trafikverket menar att bristerna i järnvägsanläggningarna, som vi har varit inne på flera gånger, kommer att leda till att punktligheten kommer att försämras under en tid framöver.

Det blir därför viktigt att skicka information till människor. Kommer punktligheten att bli bättre de närmaste åren eller inte? Jag vet att många vill det. Men kan infrastrukturministern lova något om det?

Fru talman! Jag tror att alla inser att det med de underinvesteringar som har varit under lång tid finns betydande utmaningar i järnvägssystemet. Det kommer såklart att innebära att när vi har gjort järnvägsunderhållsinvesteringar på vissa sträckor, när vi har gjort reinvesteringar, kommer punktligheten att öka ordentligt, precis som det har gjort på de sträckor där man kanske har investerat i ERTMS. På andra ställen kvarstår reinvesteringsåtgärder.

Utgångspunkten måste vara att vi skapar en förutsägbarhet. Men ja, utgångspunkten måste vara att punktligheten ökar. Det handlar om att bygga legitimitet och tilltro till järnvägssystemet.

Sedan mäts punktligheten också i hur pendeltågstrafiken fungerar. Där finns det flera operatörer som har ett gemensamt ansvar. Vi såg inte minst hur skip-stop i Stockholm försämrade punktligheten, när man hittade på ett eget sätt att hantera transporten inom Stockholmsregionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Vår utgångspunkt måste vara att säkerställa att man känner ökad tilltro till både punktligheten och kapaciteten i det svenska järnvägssystemet. Underhållsinsatserna som nu planeras är den viktigaste insatsen i detta.

Det andra är samordningen mellan tågoperatörerna, därav punkten i 73-punktsprogrammet där vi säger att Trafikverket tillsammans med tågoperatörerna ska ta fram en gemensam underhållsplan med åtgärdslista, så att vi skapar förutsägbarhet. Jag tror att det kommer att vara helt avgörande, inte minst för underhållsföretagen, för att få mer tid i spåren och mer utrymme för att kunna göra rätt investeringar.

Det är min utgångspunkt. Det är nu vi agerar för att öka punktligheten.

Fru talman! Jag tycker om infrastrukturministerns inramning av den här debatten. Infrastrukturinvesteringar är någonting som väcker stort intresse och kan väcka hopp i många områden. Jag tror att vi behöver mer storslagna projekt, så att människor känner lite hopp om framtiden.

Det var också bra att infrastrukturministern tydligt tog fasta på klimatmålet om att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent och att det ska vara vägledande för all regeringens politik. Med anledning av klimatmålet undrar jag, i min första fråga, ifall infrastrukturministern är beredd att göra några justeringar i infrastrukturplanen så att den tydligare styr utifrån klimatmålet. Det är precis vad Naturvårdsverket och Klimatpolitiska rådet råder regeringen att göra.

Det är härligt att höra om de stora satsningar som ska göras: dubbelspår mellan Gävle och Härnösand, fyrspår mellan Stockholm och Uppsala, Norrbotniabanan - Liberalerna kan äntligen få ta tåget till Piteå. Vi andra kan få åka vidare till Luleå, Göteborg, Borås, Sydostlänken och så vidare. Men, infrastrukturministern, alla de har gemensamt att de ligger sist i infrastrukturplaneringen. De påbörjas tidigast 2024. Är ministern beredd att tidigarelägga någon eller några av dessa otroligt viktiga tågsatsningar?

Avslutningsvis vill jag att ministern kommenterar det som sas tidigare av Centerpartiet om signalsystemet ERTMS. Kommer det signalsystemet att bli föremål för förhandlingar mellan regeringen och dess samarbetspartier, så att regeringen kanske kan skjuta på implementeringen tills vi vet att det verkligen levererar vad det ska?

Fru talman! Tack, Jens Holm! När det gäller det sistnämnda måste vi definitivt prata om ERTMS, om underhållsinsatser och mycket annat. Det är saker som påverkar tillförlitligheten och funktionaliteten i det svenska järnvägssystemet.

Jag tror i och för sig att med det engagemang som finns i trafikutskottet kommer många att vara engagerade i hur ERTMS utvecklas framöver. Jag försökte bara beskriva den målkonflikt vi står inför och var lite förvånad över att trafikutskottets ordförande så enkelt ville säga stopp, omedelbart, utan att riktigt redovisa vilka konsekvenser det skulle få för det svenska järnvägssystemet, ekonomiskt och när det gäller funktionaliteten och punktligheten. Man måste ändå veta konsekvenserna av det.

På samma sätt bör man ha konsekvenserna klara för sig av att tidigarelägga alla investeringar i en nationell plan. Ingen är mer ivrig än jag när det gäller att komma igång med många av de, inte minst, järnvägssatsningar som finns. Men alla här i kammaren vet att det kräver långsiktiga planeringsförutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

En tidigareläggning innebär också att vi måste allokera resurser tidigare. Det är inte alldeles enkelt. Vänsterpartiet var med i framtagandet av den nationella planen. I det sammanhanget såg jag inte några krav på tidigareläggande.

Jag är väldigt nöjd med de satsningar vi har med i den nationella planen. Det är den största järnvägssatsningen i modern tid. Det kommer att krävas ganska noggranna förberedelser för att planeringen ska kunna genomföras.

Jag träffade så sent som i dag ett antal landshövdingar för län längs hela vägen för nya stambanor. De uppvaktade mig just för att prata om att de behöver bättre förutsättningar för att kunna genomföra planeringsarbetet snabbare. Det är där den stora utmaningen ligger, med hela den komplexa lagstiftning vi har för att kunna genomföra bra infrastrukturobjekt.

Fru talman! Jag satt visserligen inte med vid förhandlingsbordet då Vänsterpartiet var med och förhandlade om infrastrukturplanen, men jag följde förhandlingarna ganska noggrant. Och nog vet jag med bestämdhet att vi lyfte upp exempelvis tidigareläggning av Norrbotniabanan. Vi lyfte även upp att det behövdes investeringar för att öka kapaciteten på Inlandsbanan. Det är saker som vi också tar upp i vår motion.

Vi lyfter också upp det inte alls särskilt lyckade i att lägga närmare 10 miljarder kronor på ännu ett motorvägsprojekt i Stockholmsregionen, när man vet att behoven av att rusta upp både mindre vägar och järnväg i glesbygd är enormt stora. Allt det lyfte vi upp. Det är också det vi tar upp i vår motion i det här betänkandet.

Alla sådana här planer revideras, eller kan i alla fall revideras, fortlöpande. Saker och ting förändras.

Fru talman! Det var en sak som jag inte riktigt fick svar på: faktumet att vi har en klimatlag och ett klimatpolitiskt ramverk. Nu säger våra expertmyndigheter att den här planen inte är i linje med klimatlagen. Jag vill återigen fråga ministern ifall ministern är beredd att revidera infrastrukturplanen utifrån faktumet att vi har en klimatlag och ett visst ramverk att hålla oss inom.

Att pausa signalsystemet ERTMS för att avvakta och se hur det fungerar i andra länder tycker jag är en självklar sak att göra. Jag har sett att man har tagit flera omtag i Tyskland, Danmark och även Spanien när man har märkt att systemet inte levererat det man hade hoppats på. För mig är detta ett naturligt förhållningssätt. Det är bra att det hela ska diskuteras med Centerpartiet och Liberalerna. Frågan är dock om diskussionen kommer att handla om huruvida man ska pausa och göra något klokt eller om man bara ska köra på.

Fru talman! För mig är ett naturligt förhållningssätt att ta reda på vad konsekvenserna blir innan man pausar. Det bör vara utgångspunkten. Man måste ta reda på vad konsekvenserna blir. Låt oss diskutera detta vid andra tillfällen framöver. Jag tror dock att detta måste vara utgångspunkten och inte att utan förbehåll fatta ett riksdagsbeslut som man inte riktigt ser konsekvenserna av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

När det gäller Tvärförbindelse Södertörn bör man komma ihåg att den var Stockholmsregionens starkaste önskemål. Ett av skälen till att nästan alla partier i Stockholmregionen hade detta som sitt starkaste önskemål var att det innebar bättre förbindelser för den investering som görs i Norviks hamn. Det innebär en möjlighet att kraftigt öka transporterna på sjöfart. Den kapacitet som byggs i Norviks hamn kommer att innebära en ordentlig ökning av transportmöjligheterna via sjövägen. Då måste vi också ha bra förbindelser dit.

Vad gäller revidering tror jag att Jens Holm slår in öppna dörrar. Alla nationella planer revideras. Planen har visserligen en tolvårscykel, men vi har en modell där sådana planer återkommande revideras. Naturligtvis kommer även denna plan att så småningom revideras.

Fru talman! God afton, infrastrukturminister Eneroth! Först vill jag säga att det är glädjande att vi äntligen har ett infrastrukturdepartement. Det uppskattas säkert även av ministern.

Jag vill ställa tre frågor till herr ministern. Den första gäller ERTMS. Ledamoten Jacobsson tog tidigare upp att operatörerna i dag har skrivit till oss om problemet med ERTMS. SJ har tidigare berättat i utskottet att man inte ser någon nytta med detta.

Jag håller inte riktigt med operatörerna utan delar faktiskt ministerns uppfattning. Vi behöver det här för att minska antalet signalfel och ställverksfel. Däremot har Sverigedemokraterna en oro över att Sverige inte är riktigt moget att implementera detta. Vi vill därför pausa det hela.

En fråga som jag vill ställa till ministern är: Tycker ministern att vi är redo att implementera ERTMS nu eller ser han en risk med att det blir samma historia som för Botniabanan med förseningar och strul?

Min andra fråga till ministern handlar om personalbristen. Som ministern hörde tog jag i mitt anförande upp de många pensionsavgångarna. Redan nu är platserna på utbildningarna tomma. Folk söker sig inte till branschen i tillräcklig utsträckning. Har ministern någon plan för att säkerställa personalförsörjningen eller har han någon tanke om att ta fram en plan?

Fru talman! Tack, Patrik Jönsson!

Låt mig först svara på den första frågan. Jag tycker att det är viktigt att man har en omsorg om hur implementeringen ska ske. Det råder ingen tvekan om det. Jag tycker att Riksrevisionen pekar på vilka brister som har funnits. Jag har också noterat att Trafikverket i närtid har korrigerat en del av dessa brister. Detta tycker jag är viktigt.

Även jag uppvaktas naturligtvis av operatörerna. Låt oss i regeringen fortsätta föra en dialog med dem för att se hur implementeringen ska ske så smärtfritt som möjligt. Det är inte minst viktigt för godsoperatörerna.

Vad gäller personalförsörjningen tog jag själv i mitt anförande upp vikten av att klara kompetensförsörjningen. En aspekt som är viktig för mig handlar om jämställdhet. Vi måste rikta oss till hela Sveriges befolkning för att tillvarata dess kraft och kapacitet för att vi ska kunna klara alla de investeringar vi står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

En annan aspekt är given. Väldigt många har under senare år kommit till Sverige. Här finns människor med erfarenhet av infrastrukturbyggen från andra delar av världen. Det är en fantastisk kapacitet. En viktig strategi är såklart att se till att många som kommit till Sverige nu också får möjlighet att bygga Sverige. Där finns ett starkt engagemang och intresse, tror jag. Med de satsningar vi gör på kunskapslyft, yrkeshögskola och högskoleutbildningar tror jag att vi kan förmå att locka fler till inte minst infrastrukturbranschen.

Då gäller det att arbetsvillkoren är bra och att man har god arbetsmiljö. Man måste locka med bra karriärvägar. Man behöver också fundera över vilka arbetsvillkor man erbjuder medarbetarna.

Jag noterade nyligen att Trafikverket vid ett stort projekt valde att avbryta det med anledning av att arbetsmiljöaspekterna inte beaktades på ett tillräckligt bra sätt. Jag tror att det är klokt att göra så. Vi måste nog vara tydliga med att man har ett ansvar för vilket rykte och vilken status man har om man jobbar inom infrastruktur- och transportbranschen. Där har vi alla ett gemensamt jobb att göra.

Fru talman! Tack, ministern! När det gäller ERTMS tror jag att företagen i mångt och mycket är väldigt kritiska för att de får betala otroligt mycket för att utrusta sina lok med systemet. Det finns många klagomål mot ERTMS, men jag är inte säker på att man ser alla fördelar med det. Precis som ministern var inne på kan vi konstatera att om man jämför helt nybyggda ATC-system med ERTMS finns det en väsentlig skillnad till ERTMS fördel. Vi ser att förseningarna minskar, men jag är inte helt övertygad om att tågoperatörerna ser det på samma sätt. Jag tror faktiskt att en stor hake är kostnaden.

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson var tidigare inne på att det utgör ett problem för transportföretagen att utrusta sina lok. Jag tänkte ställa samma fråga till ministern, för det är ju lätt att glömma att svara. Menar ministern att vi inte ska ge några pengar alls till transportföretagen? Vi i Sverigedemokraterna vill att operatörerna ska få fullt betalt för sina omborddata för ERTMS. Jag tror att operatörerna hade haft en helt annan inställning om vi på denna punkt hade gått dem till mötes.

En av anledningarna till att vi vill pausa är att det finns en risk att vi står utan fordon om vi bygger Scanmed Öst-korridoren med ERTMS. På Malmbanan tror jag nog att man hinner lyckas fixa detta, eftersom LKAB är väldigt kapitalstarkt. Jag ser dock en risk med Scanmed Öst eftersom så många operatörer står utan omborddata.

Min fråga till ministern är: Är du villig att gå företagen till mötes och ge dem ett stöd för att utrusta lok med ERTMS?

Fru talman! Jag får återkommande väldigt många önskemål från operatörer som vill ha ombordutrustning betald, från kommunalråd som vill ha nya infrastrukturinvesteringar och från många andra som tycker att regeringen ska skjuta till resurser. Allt detta prövar jag, regeringen och de vi förhandlar med samlat när vi tar ställning i budgetpropositioner eller vårbudget. Jag tänker därför inte ge svar på frågan nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Jag vet vilka önskemål som finns och har en bra dialog med operatörerna. Jag ser utmaningen med ERTMS, men jag ser också utmaningen med att kunna göra väldigt många andra satsningar. Jag noterar att Sverigedemokraterna sällan har den utmaningen, eftersom en sådan budgetdisciplin inte alltid finns eller så antar de att kostnaden kan minskas på andra områden.

Jag kom på att Patrik Jönsson inte har någon ytterligare replik, så jag ska därför undvika att vara alltför polemisk i frågan.

För mig är det dock viktigt att vi har koll på vad vi lovar. Det är viktigt att vi är tydliga med hur vi använder statens resurser. Det är också viktigt att sätta målet främst. Det handlar återigen om funktionaliteten i järnvägssystemet. Vi måste öka godskapaciteten. Det kommer att behövas, eftersom godsmängden ökar. Vi måste se till att förmå att så snabbt som möjligt implementera ny teknik men också säkerställa att den kan upprätthålla rätt kvalitet.

I detta är Riksrevisionens granskningsrapport ett viktigt underlag. Vi kommer fortsätta att diskutera implementeringen av ERTMS.

Inget av detta hade varit möjligt om det inte vore så att vi kan lägga 100 miljarder mer på den nationella planen för infrastruktur och därmed göra den största järnvägssatsningen i modern tid. Det känns tryggt att veta.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast på reservationerna 16 och 23.

Fru talman! Det har skett en stor ökning av resande på järnväg under senare tid. Det pratas även mycket om tågresande och hur man kan resa ut i Europa eller världen med till exempel nattåg. Ser man till klimatet är det positivt att resa med järnväg, och många gånger är det också väldigt smidigt att resa med tåg.

Tyvärr har det på senare tid varit mycket fokus på de problem som finns runt järnvägen: förseningar, inställda tåg, signalfel, spårfel med mera. I måndags kunde vi läsa om Pågatågen och irritationen hos passagerare som reser i Skåne. Med tanke på hur bra upplägg Skånetrafiken har är det förvånande att det går så många fordon på motorvägen ned till Malmö. Man väljer hellre att sitta i bilköer än att riskera försenade eller till och med inställda tåg. Detta måste vi göra något åt.

Viljan finns alltså att resa med tåg, men det går inte att lita på att tågen kommer i tid. Detta ställer till det väldigt mycket för bland annat arbetspendlare. Skånetrafiken härleder själva problemen till infrastrukturen som är undermålig samt att andelen obehöriga på spåren har ökat kraftigt.

Vi vet i dag att fler vill åka tåg, men fortsätter problemen finns det en risk att tågtrafiken i stället tappar resenärer eftersom man inte kan lita på att man kommer fram i tid. Jag försöker själv alltid att resa i mycket god tid för att klara av förseningar. Att komma för sent till ett möte är för mig helt oacceptabelt. Problemet för mig handlar om ifall jag ska åka tåget som går en timme tidigare eller till och med en dag tidigare för att hinna i tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

När jag åkte med Öresundståget mot Göteborg fick vi fem minuter innan tåget var i Halmstad besked om att det skulle bli vår slutstation på grund av spårfel mellan Falkenberg och Varberg. Öresundståg hade bokat ersättningsbussar men tyvärr inte fått dessa bekräftade. Det var en stor osäkerhet.

Tiden gick, och nästa tåg hann komma. Det var lika mycket folk på stationen som i en OS-by. Gissa om det blev kamp om bussarna när de dök upp en och en halv timme senare för att föra oss vidare till Göteborg!

Fru talman! Järnvägen har ett stort behov av upprustning, och det satsas mycket på att förbättra järnvägen. Men det behöver göras smart och snabbt för att behålla andelen resenärer. Att bygga höghastighetsjärnväg som står klar 2070 är inte vad som behövs. Det vi behöver är att optimera och bygga ut dagens järnväg. Bygg ut till dubbelspår och fyrspår där det behövs. Genom att bygga smart kan man på vissa sträckor dubbla eller fyrdubbla kapaciteten med ganska små medel.

Det behövs nya spår där man kan köra persontrafik och godstrafik. Vi har inte råd att bygga nya spår enbart för persontrafik när vi vet att godset vill öka sin andel med tågtrafik.

Fru talman! Jag tänkte även passa på att prata lite om gränsöverskridande trafik. Fokus kommer jag lägga på Europa även om järnväg till Norge och Finland också är viktigt.

Det har inte undgått någon att Region Skåne vill ha en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. Jag säger inte nej till den önskan. Däremot vill jag att regeringen ser över möjligheten att skapa en fast tågförbindelse mellan Landskrona och Köpenhamn. Landskrona stad har ett bra material för ett så kallat Europaspår. Det är dock tänkt som en förlängning på Sverigeförhandlingens höghastighetssatsning.

När vi tittar närmare på Europaspåret ser vi enorma fördelar med en sänktunnel mellan Landskrona och Köpenhamn. Nu när Fehmarn Bält-tunneln är beslutad beräknas godstrafiken öka med 80 procent. Vi får inte glömma att pendlingen väntas öka med ungefär 50 procent bara på Öresundsbron fram till 2030, något som Öresundsbron inte klarar av kapacitetsmässigt.

Om man tar detta i beaktande och bygger spår med en standard på 250 kilometer i timmen klarar vi av ökade volymer av persontrafik och godstrafik. Vi är inte heller lika sårbara som i dag när vi förlitar oss på Öresundsbron som den mer eller mindre enda fasta förbindelsen till Danmark och till kontinenten.

Att köra godståg mellan Helsingborg och Helsingör tror jag blir svårt på grund av geografin, och jag har svårt att tro att danskarna ser det som en bra lösning. Däremot tror jag att man kan bygga en överfart för biltrafik mellan Helsingborg och Helsingör. Det vore en bättre lösning.

Jag vill bara säga det en gång till nu när vi har infrastrukturministern i rummet: Vi talar om en beräknad ökning av järnvägstrafiken med 80 procent när Fehmarn Bält-tunneln öppnar. Det är mycket gods och nattåg som kan passera Danmark och Tyskland vidare ut i Europa. Vad vi kan läsa oss till kommer maxhastigheten att vara ungefär 200 kilometer i timmen i Fehmarn Bält-tunneln, och det klarar vi galant med 250-kilometerståg.

För godset är Europaspåret den bästa sträckningen, men även den sista lilla delen av Västra stambanan behöver byggas ut till dubbelspår för att tågen ska kunna åka smidigt från Norge, Mälardalen och Göteborg ned till Landskrona och ut i Europa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Jämfört med Helsingborg-Helsingör-förbindelsen är den stora fördelen med en tågtunnel mellan Landskrona och Köpenhamn att den även kan användas för godstrafik. En sådan tunnel skulle kunna fungera för såväl gods- som pendeltrafik. Det skulle avlasta Södra stambanan och minska lastbilstrafiken på E6:an genom Skåne samt fungera som redundans om något inträffar på Öresundsbron.

Fru talman! Behovet av resande kommer bara att öka hela tiden, och om vi kan göra det med tåg på ett smidigt och miljövänligt sätt är det ett plus. Vi vet att internethandeln ökar och att godsvolymerna väntas öka. Personligen hade jag gärna sett att dessa volymer tillföll fartygsfrakter, men när Fehmarn Bält-tunneln öppnar kommer en hel del volymer att åka med tåg.

Jag har med mig en usb-sticka med information om Europaspåret. Nu försvann ministern, men jag får söka upp honom efteråt så att han får djupare kunskap om Europaspåret, som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag hoppas att vi får en mycket bättre infrastruktur framöver nu när Infrastrukturdepartementet har invigts. Jag hoppas också på en djupare syn och kunskap.

(Applåder)

Fru talman! Jag säger som Jimmy Ståhl: Det var synd att ministern hann gå. Jag hade också någonting viktigt att säga till honom.

Vi debatterar trafikutskottets betänkande TU5, Infrastrukturfrågor. Jag måste börja med att verkligen få er kollegor att lyssna nu. Jag förstår att det inte är den bästa tiden så här sent på kvällen, men jag ska göra mitt bästa.

Jag har fyra minuter på mig att lyfta den absolut viktigaste infrastruktursatsningen som berör inte bara östra Norrbotten utan även knyter ihop ett EES-land med två EU-länder och Nordasien.

Jag talar givetvis om motion 2018/19:1280 som ni måste läsa och som jag har skrivit tillsammans med Linda Ylivainio från Centerpartiet. Den tar upp vikten av ett sammanlänkat Europa, och vi anför att regeringen bör verka för att EU-kommissionens förslag till CEF-förordning för ett sammanlänkat Europa för 2021-2027 även ska möjliggöra en ytterligare järnvägsutbyggnad i Norrbotten i syfte att stärka hållbara godstransporter i regionen.

Det fanns ett gruvbolag som hette Northland Resources som gick i konkurs. Det var den största industrikonkursen i Sverige. 12 miljarder har man satsat. Gruvan är igång. Det är jättebra. Nackdelen i dag är att man kör med lastbil - 2 miljoner ton malmslig körs 15 mil från gruvan till Svappavaara. En sådan här järnvägssatsning skulle knyta ihop Kolari i Finland med Malmbanan i Svappavaara. Ni fattar inte hur viktigt det skulle vara för regionen men även för Europa, Norge, Finland och Ryssland.

Framtiden för Kaunis Iron är att de avser att öka sin produktion till 4 miljoner ton från dagens 2 miljoner när de öppnar ytterligare en linje på anrikningsverket och brytning på sidan om. Det innebär att efter den ökningen kommer det var sjunde minut, dygnet runt, alla dagar om året att gå en lastbil med 90 ton. Det är inte rimligt i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Den här järnvägssatsningen skulle kanske kosta dryga två års avkastning från Telia till oss, om jag tar ett exempel. Det finns fyndigheter i regionen. Det är fyndigheter på över 1 miljard ton varav 950 miljoner ton råmalm som är kända. Sedan finns det säkert ytterligare okända. Den här satsningen skulle göra ytterligare fyndigheter brytningsvärda. Det är jätteviktigt.

Bältet sträcker sig även på den finska sidan. Det finns fyndigheter där. Finnarna och norrmännen är för detta. Det ger vinster. Norrmännen säger att om den blir verklighet kan de frakta lax på tre dygn till Nordasien. I dag tar det sex veckor med båt, eller så kör man med lastbil.

De som stöder satsningen är givetvis länsstyrelserna i Norrbotten, kommunerna och handelskamrarna i Norrbotten och Västerbotten. De stora bolagen är givetvis viktiga i framtiden. LKAB, Boliden och skogsbolagen säger det. Narviks hamn och finska kommuner säger samma sak. Alla dessa skulle kunna ha nytta av den, och givetvis skogsbolagen.

Jag ber er: Läs motionen. Det enda jag kan göra är att försöka få er att förstå hur viktig den satsningen är. Låt oss inte missa chansen att minska utsläppen radikalt. Det är vad det handlar om. Samtidigt ger vi en hel region en hållbar framtid. Man får tycka vad man vill. Men basindustrin skulle bli motor, fyndigheterna skulle bli mycket brytvärda mellan dessa orter och man skulle knyta ihop dessa länder med Nordasien.

Jag får tacka för att jag i varje fall fick talartiden på fyra minuter. Något annat kan jag inte göra.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 april)