Närings- och regionalpolitik

Fru talman! I dag debatterar vi närings- och regionalpolitik, och som vi kommer att se här finns det ett stort antal moderater som är intresserade av att vara med i den debatten. Moderaterna är ett parti för hela Sverige som ser hela Sverige och bryr sig om hela Sverige, och det var naturligtvis därför Moderaterna gick framåt väldigt kraftigt i valet. Det är vi tacksamma för, kära väljare – ni som ser den här debatten.

Fru talman! I går var Thomas Bodström, tidigare socialdemokratiskt statsråd, med i Aktuellt, och han var brutalt ärlig. Han talade om att om Socialdemokraterna hade gått till val med en gemensam politik med Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade man skrämt bort väljarna.

Tänk att vara ett politiskt parti som inte kan gå till val med ärlighet. Tänk att vara ett politiskt parti som går till val på att försöka gömma sin politik. Det var det Thomas Bodström sa i Aktuellt i går, och nu står vi här i ett rödgrönt kaos med fyra partier som uppenbarligen inte kan bilda regering tillsammans.

Men nu tror jag, till skillnad från tidigare statsrådet Bodström, att väljarna hade upptäckt Socialdemokraternas politik: chockhöjda bränslepriser, sämre vägar, flygskatt och borttagen valfrihet i välfärden. Det kunde vi se här i förra veckan, när en nyutnämnd vänsterpartistisk ledamot sa att vi inte ska kunna välja skola längre. Bor man i Gävle, Ljusdal, Bollnäs eller Hudiksvall ska man inte ha rätt att välja vare sig äldreomsorg eller skola. Det vore väldigt dåligt för dem som bor i Sverige.

Fru talman! Det finns ett Sverige bortom huvudstadens tunnelbana. Vi moderater ser detta Sverige, och det kommer vi att höra från många av mina moderata kollegor i den här debatten.

Vi moderater tycker att man ska kunna köra på väg i hela Sverige. Oavsett var man bor ska man kunna köra på vägarna. Det finns andra partier som inte vill ha vägunderhåll. Miljöpartiet vill skära ned kraftigt på vägunderhållet.

Vi moderater tycker att det ska vara rimliga drivmedelspriser. Är man en ensamstående tvåbarnsmamma i Ljusdal ska man faktiskt ha råd att både skjutsa barnen till träningarna och köra till jobbet. Vi kunde se senast i går, fru talman, hur man i finansutskottet stoppade Moderaternas försök att se till att vi inte chockhöjer priset på diesel. Vi kan snart ha ett dieselpris på 30 kronor per liter, på grund av Socialdemokraterna och det rödgröna kaoset.

Fru talman! Under valrörelsen var det en stor skogsmässa i Ljusdal. Då var det en stor skogsägare som kom fram och sa: Må ni moderater vinna valet, för om det andra gänget i politiken vinner kan jag lika gärna skänka bort min skog till Miljöpartiet!

Fru talman! Skogsindustrin är viktig för Sverige. Den skapar jobb, och den skapar tillväxt. Och vi ska värna basindustrin i hela Sverige.

Vi moderater ser hela Sverige. Vi bryr oss om hela Sverige, och vi ska driva en politik här i riksdagen för hela Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Grattis till återvalet, Lars Beckman! Det är trevligt att se dig här igen.

Samtidigt kan vi se att Lars Beckman, precis som tidigare, är ganska oförsiktig med sanningen. Han beskriver något som Socialdemokraterna absolut inte står bakom.

Det som är sant är att under Tidöåren ökade varslen i basindustrin. Den skogsindustri som Lars Beckman säger sig stå bakom varslade över 1 500 personer i hela landet. Den fordonsindustri som är en av basnäringarna för Sverige tvingades se att de klimatambitioner som den tidigare Sledda regeringen hade försvann och att de produkter som företagen tog fram inte gick att sälja i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill också passa på att gratulera till återvalet, Isak From.

Det är ju rätt många andra Sledamöter, fru talman, som inte har blivit återvalda. Inte minst i norra Sverige har Socialdemokraterna gjort närmast ett katastrofval. Ledamoten From kanske inte tittar på Aktuellt, men det finns en serie på SVT Play nu som handlar om Socialdemokraternas kris.

Det blir naturligtvis så, fru talman, om man går till val tillsammans med Miljöpartiet, ett utpräglat urbant storstadsparti som har mer att säga till om vad gäller Stockholms tunnelbana än vad gäller att bry sig om vägarna i Västerbotten, dieselpriset för den som bor i Lycksele, jägaren som vill jaga och inte minst skogsindustrin.

Jag påminner om vad man sa på skogsmässan i Ljusdal: Må inte Miljöpartiet få något inflytande, för då kan jag lika gärna skänka bort min skog till Miljöpartiet! Det hoppas jag att Socialdemokraterna inte tillåter.

(Applåder)

Fru talman! Vi kan ju se tillbaka på en mandatperiod där Tidöpartierna i slutet lånade till stora skattesänkningar – skattesänkningar som gick helt och hållet till de mest välbeställda och som inte kom gles- och landsbygd till del, som inte kom vägarna till del, som inte kom skogsägarna till del, som inte kom jägarna till del.

På område efter område har Tidöpartierna svikit, särskilt Moderaterna. Det är ett faktum att på område efter område har staten dragit sig tillbaka från gles- och landsbygd.

(Applåder)

Fru talman! Tänk att tillhöra ett parti där man har en kollega eller partivän som står i Aktuellt och säger: Om vi socialdemokrater hade gått till val på ärlighet, om vi hade berättat tydligt för väljarna att vi går till val med Vänstern och Miljöpartiet, då hade vi gjort ett katastrofval. Tänk att tillhöra ett sådant parti, ledamoten From. Berätta nu för västerbottningarna varför det är bra med ett dieselpris på 40 kronor per liter!

(Applåder)

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Den sista frågan får ses som retorisk eftersom det inte finns några fler repliker i den här debatten.)

Fru talman! Jag kommer från Norrtälje kommun. Det är en kommun med både stad, tätorter, landsbygd och skärgård som faktiskt utgör en tredjedel av hela Stockholms läns landyta, med långa avstånd inom kommunen. Det säger en del om hur olika förutsättningar människor kan leva under även inom en och samma kommun.

Efter många år i kommunpolitiken har jag på nära håll sett hur beslut kan få enorma konsekvenser för den enskilde. Ett tydligt exempel på detta är frågan om vatten och avlopp.

Runt om i Sverige finns människor som har investerat i egna brunnar och enskilda avloppsanläggningar, lösningar som de själva ansvarar för och som i många fall fungerar alldeles utmärkt eller kan åtgärdas för att uppfylla nyare krav. Ändå kan fastighetsägare ställas inför krav på anslutning till kommunalt va med kostnader på hundratusentals kronor, ibland en halv miljon kronor. För en barnfamilj eller en pensionär, för vem som helst för den delen, är ju det en oerhörd ekonomisk belastning. Men vi ska komma ihåg att det inte bara handlar om ekonomi. Det handlar om hus där barn har växt upp och familjer har skapat minnen och om fastigheter som i många fall har gått i arv i generationer. Att då riskera att behöva lämna sitt hem för att man inte har råd med en va-anslutning är ett oerhört hårt slag.

Fru talman! Måste då lösningen alltid vara kommunal? Mitt svar på den frågan är nej, inte om det finns andra lösningar som fungerar och uppfyller miljökraven.

I dag finns bra teknik för enskilda avlopp och möjligheter till gemensamma anläggningar. Givetvis ska vi ha tillsyn, och anläggningar som inte uppfyller kraven ska åtgärdas. I vissa fall, där framför allt vattenfrågan inte kan åtgärdas, kan det givetvis ibland betyda att kommunen faktiskt behöver bygga ut. Ett dåligt avlopp betyder dock inte automatiskt att kommunalt va är den enda lösningen.

År 2023 ändrades lagen om allmänna vattentjänster så att särskild hänsyn ska tas till möjligheten till enskilda lösningar. Det var för oss på landsbygden ett mycket välkommet steg från riksdagens sida, men jag anser att vi behöver gå längre. Jag vill se en skärpning av 6 § lagen om allmänna vattentjänster.

Innan det beslutas om kommunalt va ska det tydligt kunna visas varför godtagbara enskilda eller gemensamma lösningar inte räcker. Alternativen ska utredas ordentligt, slutsatserna ska motiveras och kostnaderna för fastighetsägarna ska vägas in. Det ska inte vara självklart att gräva ned kommunala ledningar för hundratals miljoner kronor när det kan finnas andra fungerande lösningar.

Fru talman! Som sverigedemokrat vill jag också se ett tydligare landsbygdsperspektiv i svensk lagstiftning och myndighetsutövning. Vi kan inte alltid utgå från storstädernas förutsättningar när vi fattar beslut som påverkar människor på just landsbygden. Det handlar om vatten och avlopp samt om vägar, samhällsservice och möjligheten att bo och verka utanför våra större städer.

Vi ska självklart värna miljön och människors hälsa, men vi ska också värna tryggheten i det egna hemmet och människors möjligheter att påverka sina egna liv.

Efter mina år i kommunpolitiken vet jag hur mycket de här frågorna betyder för människors ekonomi och framtidstro, och det perspektivet tar jag nu med mig in i Sveriges riksdag. Landsbygden är nämligen inte bara en plats att besöka utan en plats att leva på, och politiken måste göra det möjligt att leva där.

(Applåder)

Fru talman! Mängden åkermark minskar i Sverige. Det vanligaste skälet till att åkermark försvinner är att den slutar brukas och växer igen. Detta pågår samtidigt som vi ska kunna ha en rimlig och hållbar livsmedelsberedskap. Vi behöver ha en ökning av vår livsmedelsproduktion, inte en minskning av tillgänglig åkermark.

Forskare på SLU menar att ett alltför ensidigt fokus på ökad produktion gör att vi kan riskera att missa en massa andra sårbarheter i livsmedelssystemet. Det handlar om sådant som infrastruktur och om energi- och bränsleförsörjning, tillgång till olika sorters insatsvaror, lagerhållning och logistik. Dessa saker spelar avgörande roller i en krissituation.

För att bredda diskussionen lyfts begreppet robusta system fram. Det är system som i större utsträckning innehåller närproducerad, ekologisk och på sikt fossilfri produktion. Behovet av robusta och hållbara livsmedels- och jordbrukssystem krockar samtidigt med en utveckling som går mot en alltmer intensiv stordriftsproduktion.

För att nå ett långsiktigt hållbart jordbruk krävs att förmågan att leverera livsmedel kombineras med värden som djurvälfärd, innovation, biologisk mångfald, kolinlagring, levande landsbygd och öppna landskap. För att uppnå denna balans behövs både små och stora lantbruksföretag som har olika inriktning på produktionen och olika metoder.

Den ekologiska produktionen har stor betydelse för en sådan inriktning. Den har i Sverige framgångsrikt kombinerat matproduktion med minskad negativ miljöpåverkan. Användningen av bekämpningsmedel är väldigt begränsad, och ingen konstgödsel nyttjas i ekologisk produktion. Detta gynnar biologisk mångfald och minskar utsläpp av växthusgaser och kväve.

Att det ekologiska lantbruket är mindre beroende av importerade insatsmedel och i högre grad består av cirkulär produktion gör produktionen mer robust och mindre sårbar, vilket bidrar till ökad självförsörjningsförmåga i hela livsmedelskedjan.

Sverige har goda förutsättningar att utveckla ett hållbart jordbruk som kan både bidra till den globala livsmedelsförsörjningen och stärka vår nationella självförsörjning av livsmedel.

För att uppnå ett ekologiskt och hållbart fossilfritt jordbruk måste stöd och styrmedel utformas så att de bidrar till att vi når våra miljö- och klimatmål och de globala hållbarhetsmålen. Därtill behöver det finnas goda möjligheter för generationsskifte och en levande landsbygd med fungerande service och infrastruktur. Det inbegriper även skola, vård och omsorg samt sådant som bostäder och kollektivtrafik.

Det måste gå att leva ett fungerande liv om vi ska ha en fungerande livsmedelsproduktion. Utan det kommer mängden åkermark att fortsätta minska i Sverige, och vi kommer att komma allt längre ifrån en robust och hållbar livsmedelsberedskap såväl som en levande landsbygd.

(Applåder)

I detta anförande instämde Andrea Andersson Tay, Daniel Bernmar och Birger Lahti (alla V).

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Hultén för att hon tar upp ett väldigt viktigt ämne, nämligen hur vi ska öka den svenska livsmedelsproduktionen. Det är ju en fråga som den tidigare regeringen arbetade hårt med under förra mandatperioden.

Jag tror att vi är överens om problembilden: Vi måste öka den svenska livsmedelsproduktionen. Jag tror att det finns en stor skillnad mellan den moderata och den vänsterpartistiska synen på hur det ska gå till.

Jag tänkte ställa några frågor. När jag möter bönder säger de: Reglerna är för många, reglerna är för krångliga och staten och myndigheter vill bestämma för mycket över oss. Vi vet bäst själva hur man sköter jordbruket.

Det är en ganska elementär sak. En annan sak som väldigt många är oroliga för är ett avskaffat karensavdrag. Det skulle kosta det svenska näringslivet 40 miljarder. Det skulle öka kostnaderna dramatiskt för dem som producerar mjölk, till exempel.

Jag skulle därför gärna vilja veta en sak. De förslag ni har kommer att minska livsmedelsproduktionen i Sverige, men ledamoten sa att hon ville öka den. Hur får ni politiken att gå ihop?

Fru talman! Tack, ledamoten Lars Beckman, för frågan! När jag möter bönder pratar de om att de behöver få ta del av en större del av pengen som livsmedelsproduktionen skapar. De pratar om att de tillsammans med konsumenten får en väldigt liten del av varje krona som livsmedlet producerar.

De pratar också om skyddssystem – inte så mycket om karensdagen som om förmågan att ta del av socialförsäkringssystemet och kunna vara sjukskriven och tryggt föräldraledig samt om att ha ett samhälle som kan ta hand om ens barn och gamla.

Jag tror att vi nog har mer gemensamt än ledamoten tror, och karensdagen är inte något som jag hört bönder klaga på.

Fru talman! Ledamoten och jag har förmodligen träffat olika mjölkproducenter. Jag har aldrig hört en enda bonde säga till mig att de kommer att producera mer mjölk om det blir lättare att vara sjukskriven. Det är dock möjligt! Jag ska inte utesluta att ledamoten har träffat en sådan bonde, men jag har väldigt svårt att tänka mig det.

Jag skulle vilja repetera min fråga: Vad vill Vänsterpartiet göra för att konkret underlätta för bonden att producera mer livsmedel? Att höja dieselpriset till 40 kronor per liter vore ju till exempel dumt.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag säger det igen: Det vi vill göra är bland annat att se till att bönderna får en större del av det värde som livsmedelsproduktionen frambringar.

Fru talman! Under den förutvarande mandatperioden lades 35 statliga servicekontor ned. Det är förödande för den statliga närvaron på den lokala nivån. Ett uttalat mål i många regioners utvecklingsstrategier är att man ska kunna bo och verka i hela Sverige. Statens närvaro kan inte endast bestå av Systembolagets försäljning av alkoholhaltiga dryckesvaror. Vi måste kunna mycket mer.

Fyra av fem jobb skapas i små företag, som inte sällan finns på landsbygden. Att företagare kan göra rätt – snabbt och enkelt – är viktigt för att de ska vilja och våga anställa ytterligare en person. Vi kan inte försvåra för företagarna att skapa jobb. Den lokala myndighetsservicen kan inte vara beroende av hur digitala människor är eller var man bor i Sverige.

Närheten till rådgivning, stöd och service bidrar till ett levande näringsliv och är en trygghet för enskilda individer. I ett samhälle där allt mer centraliseras till de större städerna blir avstånden större, både fysiskt och mentalt. Det blir ”vi och dom”, och det blir ett utanförskap där man skiljer på dem som har nära till service och dem som bor utanför.

Ett tråkigt och för mig närliggande exempel är Simrishamn, där service- och skattekontoret lades ned så sent som i april i år trots väldigt goda leveranser och goda resultat. Det fanns till och med specialkompetens på det kontoret. Det var 40 anställda som förlorade sina arbeten. Det slår hårt mot en mindre ort. Som jämförelse kan man säga att om det vore Malmö skulle 900 statliga arbeten försvinna där.

Fru talman! Centerpartiet vet att den lokala servicen måste finnas nära invånarna för att företagen, jobben och den enskilda individen ska ha möjlighet att få god service.

(Applåder)

Fru talman! Vad är det egentligen som bygger ett samhälle starkt? Är det politiska beslut i Stockholm? Är det bra regler? Är det nya statliga utredningar? Nej, jag menar att ett starkt samhälle byggs underifrån, av människor som tar ansvar för sin familj, för föreningar och för lokalsamhället men även av företagare som varje morgon går upp och gör sitt yttersta för sitt företag. Ett starkt samhälle byggs av hantverkaren som vågar anställa en person till och av familjeföretagaren som vågar lämna vidare från en generation till nästa. Det är människor som inte bara skapar egen försörjning utan också möjligheter för andra att försörja sig.

För oss kristdemokrater handlar företagande om mycket mer än ekonomi. Det handlar om frihet, ansvar, gemenskap och människors möjlighet att förverkliga sina idéer. Politikens uppgift är, menar jag, inte att styra varje steg en människa tar. Politikens uppgift är att skapa förutsättningar för människor att växa.

Att starta och driva företag är att som person våga ta ansvar. Ansvarstagande är att satsa sin tid och sina pengar – ibland hela sin trygghet – på en idé man tror på. Men i Sverige möter alltför många företagare kostnader och krav som inte alltid står i rimlig proportion till företagets storlek. Ett tydligt exempel är regelkrånglet.

Det är något märkligt med svensk företagarpolitik. Vi säger oss alla vilja ha företagare. Vi säger att vi alla vill att små företag ska växa. Samtidigt lägger vi på dem nya regler, nya krav och nya administrativa bördor. Det görs givetvis i all välmening, men det blir ett ok för den enskilde företagaren. Tid som borde användas till kunder, medarbetare och utveckling går i stället till blanketter och byråkrati. Det är inte rimligt.

Kristdemokraterna har föreslagit en princip: En regel in och två regler ut. När nya regler införs ska två gamla tas bort. Det handlar om att minska regelbördan och ge företagarna mer tid till det som faktiskt skapar värde. Vi vill ha ett samhälle som bygger på tillit och inte på misstro. För varje onödigt regelverk som försvinner ökar utrymmet för företagare att ägna sig åt sin kärnverksamhet.

Vi vill ge alla unga människor möjlighet att bli företagare. Företagaren börjar inte med ett organisationsnummer. Företagaren börjar med att våga tro på sin idé. Här möter vi en annan central kristdemokratisk tanke, nämligen den om förvaltarskapet. Vi måste se till att kunna förvalta unga människors idéer och ta dem vidare på ett eller annat sätt.

Vi människor har fått olika typer av gåvor, förmågor och möjligheter. Detta ser vi redan i skolan, som också borde inriktas på att utveckla unga entreprenörer. Ett gott samhälle hjälper människor att utveckla dessa förmågor och använda dem till nytta för både sig själva och andra. Det är så vi bygger ansvarstagande människor. Det är så vi bygger framtidstro. Och det är så vi lägger grunden för nästa generations svenska företagare, som vår välfärdsstat behöver.

Fru talman! Skåne är ett yndigt landskap. För ett tag sedan, i somras, besökte jag en av norra Skånes vingårdar. Vinrankorna sträcker sig dramatiskt över landskapet, och vinodlaren pratade engagerat om det arbete som ligger bakom varje flaska. Jag fick smaka på vinet. Det var gott. Jag hade också möjlighet att köpa med mig ett par flaskor hem, tack vare reformen om gårdsförsäljning.

Gårdsförsäljningen är en efterlängtad frihetsreform, särskilt för Skåne. Skåne har nämligen blivit Sveriges vinlandskap. Här produceras merparten av det svenska vinet. Bakom varje vingård finns människor som har haft en dröm, som har trott på den och vågat investera pengar, själ och hjärta i sin produktion och i någonting som kanske inte alla trodde var möjligt. Det är sådana människor som bygger vårt välstånd. De skapar arbetstillfällen, de lockar turister och de ger liv åt landsbygden.

När en vingård får besökare gynnas också restaurangen som ligger intill. Det lokala hotellet får fler gäster, och den lilla gårdsbutiken får fler besökare. Men jag vill ställa frågan varför vi politiker med ena handen uppmuntrar företagande och med den andra skapar begränsningar. Även om gårdsförsäljning nu är tillåten omgärdas den ju av en rad regler.

Om du vill köpa med dig en flaska vin måste du först delta i ett betalt besöksarrangemang på minst 30 minuter. Det är begränsat hur mycket du kan handla med dig, och det är också begränsat hur mycket vingården får lov att producera.

Det börjar komma erfarenheter av denna reform, och här är vinodlarna tydliga. De vill ha enklare besöksarrangemang. De vill ha mindre administration. De vill ha smidigare tillståndsprocesser. Och de vill ha produktionsgränser som inte bromsar tillväxt. Jag tycker att vi ska lyssna, för vad är rimligheten i att den vingård som lyckas, som får fler kunder och som kan anställa fler, ska riskera att förlora möjligheten till gårdsförsäljning för att produktionen blir för stor?

Fru talman! Jag vill skicka med några liberala uppmaningar till en framtida regering.

För det första: Lita mer på företagarna. Vi behöver begripliga och proportionerliga regler som underlättar företagande.

För det andra: Straffa inte tillväxt. Se över produktionsgränserna. Ett företag som lyckas ska kunna fortsätta att utvecklas.

För det tredje: Se hela värdet av gårdsförsäljning. Det handlar inte bara om vin eller öl, utan det handlar om jobb, besöksnäring och framtidstro på landsbygden.

Fru talman! Skåne är stolt över sina vinodlare. De har visat att det går att odla vin av hög kvalitet i ett nordiskt klimat. Skåne har länge varit Sveriges kornbod, men nu är Skåne på väg att bli Sveriges vingård.

Låt oss ge Sverige och skånska vinodlare något som varje företagare förtjänar, nämligen friheten att lyckas och friheten att växa.

Fru talman, grattis till omvalet! Mitt anförande bygger på devisen att det som är bra för industriarbetarna är bra för Sverige. Svenska industriarbetare har byggt det här landet och möjliggjort välfärdsinvesteringar. När industrins konkurrenskraft förbättras tjänar industriarbetarna mer. Då tjänar också Sverige på det. När investeringsviljan i industrin går ned förlorar alla.

Fru talman! Den gångna mandatperioden, den gångna Tidöperioden, har varit talande. Det har varit konkurser, varsel, uppsägningar, neddragningar, borttagna beviljade stöd, avslagna ansökningar, ökande markkonflikter och skyhöga elpriser, särskilt i elprisområde 4 men nu också i hela landet. Det här lockar inga investerare. Det möjliggör inte vår och EU:s självförsörjning eller att vi skulle öka konkurrenskraften.

Fru talman! Det är fortfarande krig i vår närhet. Kina tar över på område efter område. Vår beredskap och vår självförsörjning måste öka. Den gångna mandatperioden har inte varit bra för Sverige, för industrin eller för industriarbetarna.

Detta gäller också inom tidigare starka områden, till exempel fordons- och skogsindustrin. Tidigare starka svenska varumärken utmanas nu på ett sätt som vi inte har sett tidigare – i huvudsak från Kina. Det hade varit möjligt att öka efterfrågan på inhemskt sågade trädprodukter genom att öka bostadsbyggandet och bygga mer i trä. Då kunde vi ha fått byggarbetare i jobb. Vi hade kunnat öka utvinningen av biobränslen och kemikalier ur skogen. I stället stoppades eller pausades investeringar, eller så lades de i malpåse.

Fru talman! Scania och Volvos investeringar i fossilfria tunga lastbilar får inte gå förlorade. Just nu springer andra länder före. Andra länder springer om oss. Var det den tidigare regeringens mening att vi skulle ha kinesiska lastbilar på svenska vägar? Jag tror inte det, men effekterna av den politik som fördes av Tidöregeringen är talande.

Låt oss titta på gruv- och mineralindustrin. Vi behöver bryta mer strategiska metaller, och vi behöver öka återvinningen. Det sistnämnda är förenat med stora kostnader. Så fort ett företag satsar och vill utvinna en av de strategiska mineralerna dumpar Kina priset. Därför har vi socialdemokrater föreslagit att EU ska garantera prisgolv. Vi menar att utvinning av strategiska mineral är helt centralt för en fungerande konkurrenskraftig industri. Vi har också drivit att mineralkontoret borde förläggas i Sverige tillsammans med SGU i Luleå eller vid SGU:s Malåkontor.

Med detta sagt vill jag göra tydligt att alla de investeringarna hade varit bra för Sverige, de hade gett industriarbetarna jobb och de hade gett välfärdsintäkter.

(Applåder)

Fru talman! I ett tidigare replikskifte ställde jag en fråga till ledamoten From. Jag undrade hur ett dieselpris på 40 kronor per liter – eller mer, vi vet inte vad Miljöpartiets gräns är – kan vara bra för oss som bor norr om Dalälven? Hur kan det vara bra för skogsbonden, och hur kan det vara bra för småföretagaren i Lycksele eller i Ljusdal eller för elektrikern som tankar sin bil?

Varför är chockhöjda drivmedelspriser bra för oss som bor i Norrland?

Jag har ännu en fråga. Vi delar helt ambitionen om att Sverige ska vara en gruvnation. Men Socialdemokraterna har gått till val med Miljöpartiet, som inte vill lyfta på en enda sten. Jag är lite nyfiken på hur ni ska få Miljöpartiet att gå med på att Sverige ska vara en viktig gruvnation.

Fru talman! Jag tackar Lars Beckman för att jag kan få svara.

Under den socialdemokratiskt ledda regeringen före 2020 hade vi bensin- och dieselpriser på 14–15 kronor. Vi hade också krav på inblandning av biodrivmedel. Vi gjorde investeringar i ny biodrivmedelsproduktion, till exempel e-metanol eller HVO100, som vi skulle kunna utvinna från vår skogsindustri.

Hela Sverige och hela världen, förutom Lars Beckman, vet att de som har drivit upp dieselpriset är Putin, Trump och mullorna i Iran. Allt annat är ren lögn och trams från Lars Beckman.

Fru talman! Jag förstår att Isak From inte har tid att sätta sig in i allt riksdagsarbete. I går i finansutskottet försökte de blågula partierna se till att dieseln inte ska chockhöjas om ett par veckor, men det röstade ni tillsammans med andra partier nej till. Det innebär alltså att från den 1 november och framåt kan dieseln kosta 28–29 kronor per liter på grund av politiska beslut fattade här i kammaren. Varför är det bra för Norrland?

Fru talman! Krig i vår närhet, Trump och Putin samt mullorna i Iran är inte bra för norra Sverige, Sverige i sin helhet eller för den delen hela världen.

Att vi skulle få igång industriproduktionen och öka investeringarna i fler alternativ är bra för Sverige. Vi behöver en långsiktig politik på flera områden. En socialdemokratiskt ledd regering kommer att säkerställa en politik för transporter, för industrin och för vanliga människor i hela landet. Man ska självklart kunna ta sig till jobbet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten From för anförandet. Vi är helt eniga i en del, nämligen att det som är bra för svensk industri är bra för Sverige och svenskt välstånd. Den svenska industrin och den svenska företagsamheten behöver de bästa förutsättningarna.

Vilka är dessa? Vi har ett antal förslag och idéer, men vi noterar också de förslag och idéer från Socialdemokraterna som kanske var det som väckte enskilt störst oro under valrörelsen. Det gällde det socialdemokratiska förslaget om slopat karensavdrag och om lagstiftad arbetstidsförkortning.

Kommer Socialdemokraterna att göra verklighet av de två hoten om man lyckas bilda regering?

Fru talman! Tack för att åtminstone någon moderat tror på industrin, Anna af Sillén! Vi ser det som väldigt betydelsefullt. Våra partier har gjort stora överenskommelser som har varit bra för Sverige, och jag tror att vi kan göra det också framgent.

Mitt anförande byggde på devisen ”det som är bra för industriarbetarna är bra för Sverige”, och det är inte bra för Sverige att industriarbetarna inte orkar jobba hela vägen till pensionen.

Anna af Sillén glömde ett förslag: Vi vill införa knegarpension, det vill säga att man ska kunna trappa ned så att man orkar hela vägen, kan jobba lite längre och vara med och bidra med sina kunskaper.

Vi socialdemokrater tycker att det är dåligt att det är arbetstagarna som betalar för sin sjukdom. Vi tycker att detta måste ske på ett annat, mer rättvist, sätt.

Fru talman! Vi har dock inget förslag om lagstiftad arbetstidsförkortning, för det tycker vi ska ligga på parterna.

Fru talman! Jag tackar ledamoten From för svaret.

Att slopa karensavdraget skulle rycka undan mattan fullständigt för svensk industri och framför allt svenska småföretag, som inte sällan är underleverantörer till storbolagen. Här gör Socialdemokraterna en allvarlig felräkning av en kostnad som kommer att landa massivt och tungt, också på de arbetare som behöver de jobb industrin skapar.

Fru talman! Vi tycker att det är orimligt att de som behöver göra jobbet på jobbet ska straffas och själva ta kostnaden. Det gäller oavsett om man är industriarbetare, jobbar i vården eller kör buss.

Vi tycker också att det är lite konstigt att våra nordiska grannländer har mycket generösare villkor vid sjukdom. Så skulle det vara även om Sverige tog bort första karensdagen, för vi skulle fortfarande ha två karenser kvar.

Fru talman! Vi tror på Sverige och Sveriges arbetare.

(Applåder)

Fru talman! Jag kommer från Dalarna, vilket hörs på min dialekt. Vi i Dalarna har Sveriges fjärde största turistnäring, med bland annat Sälenområdet, som är norra Europas största skidsportort. Vår arbetslöshet ligger klart under rikssnittet, vi har en stark kulturhistoria och vi är ett stort exportlän, bland annat vad gäller trävaror.

Är allt frid och fröjd, då? Nej, fru talman, det är det tyvärr inte. Apropå trävaror läser jag i Mora Tidning hur Naturskyddsföreningen och Älvdalens Besparingsskog än en gång är i konflikt med varandra när det gäller bevarandet av arter och avverkning av skog. Skogsägarna upplever att Naturskyddsföreningen systematiskt inriktar sig på att hindra deras verksamhet och menar att om detta får fortsätta kommer det att leda till färre arbetstillfällen i såväl besparingsskogarna som i företag som levererar varor och tjänster till besparingsskogarna.

Älvdalens Besparingsskog och Särna-Idre Besparingsskog ger bidrag på 40–50 miljoner kronor årligen till delägare och samhälle. Bidragen går bland annat till delägarnas skogsvård, till små och stora jordbruk, till bystugor och föreningar och till väghållning och landskapsvård. Dessa bidrag kommer att minska kraftigt om besparingsskogarna fortsatt hindras i sin verksamhet. Detta är tyvärr inget sällan förekommande ärende utan en konflikt som finns på många fler ställen än i Älvdalen.

Naturskyddsföreningen menar att allt som krävs är att följa gällande lagstiftning, och det ska man givetvis göra. Men vi borde kanske ha en lagstiftning som tar hänsyn till både biologisk mångfald och skogsägarnas intressen. Jag menar att skogsägarna är de som skapar en god skogsskötsel, för de vill ju lämna över en skog i gott skick till nästa generation. Och den biologiska mångfalden har ju skogsägarna själva skapat genom en god skogsförvaltning.

Det är märkligt att det kan räcka att en tretåig hackspett har landat i skogen, hackat på sitt karaktäristiska sätt och sedan flugit all världens väg för att det ska bli ett avverkningsstopp. Kan vi ha det så? Nej, det vill jag påstå att vi inte kan.

Något som berör inte bara mitt län utan alla län är de förestående dammutrivningarna. Miljöåtgärder är viktiga, och miljövillkoren för vattenkraftverk och regleringsdammar omprövas nu i hela Sverige. Det kan leda till stora förändringar där dammar kan behöva rivas ut. De EU-direktiv som finns angående fiskars vandring och dammutrivningar som konsekvens gör många som bor och verkar runt de omkring 9 000 dammarna i Sverige verkligt bekymrade. Med dessa direktiv riskerar också ett stort antal 200–300 år gamla dammar rivas ut.

Konsekvenserna av detta skulle vara förödande för kulturvärden, enskilda fastighetsägare, näringsidkare och ekosystem. Inte minst producerar många av dessa dammar stabil el, och med tanke på omvärldsläget är robust elproduktion viktig. Dammarna är också till hjälp vid stora vattenflöden, och de hindrar översvämningar. Dessutom kan räddningstjänsten hämta vatten i dem vid stora skogsbränder.

Här behöver vi alltså också tänka om.

Fru talman! Jag delar det mesta av det Crister Carlsson sa i talarstolen och hade nog kunnat säga det själv.

Före Tidöperioden tog Moderaterna och flera av Tidöpartierna upp just de frågor Crister Carlsson tar upp, som rätten att bruka och avverka sin skog och att kulturarvet ska råda när det gäller vattenkraftsdammar och småskalig vattenkraft. Men nu har vi faktiskt ännu starkare lagstiftning när det gäller artskydd och genom fågeldirektivet, och vad gäller vattendirektivet har det gått åt helt fel håll.

Frågan blir därför: Varför gjorde Moderaterna inget åt detta i regeringsställning?

Fru talman! Vi väntar på en regering där de så kallade rödgröna partierna ska komma överens. De utropade sig till segrare och åt till och med tårta tillsammans innan regeringsförhandlingarna påbörjats. Men sedan kom verkligheten i kapp.

Isak From verkar värna både miljöaspekterna av skogsvård och artskyddet, men hur ska Socialdemokraterna få ihop detta med Miljöpartiet utifrån den teori Isak From har?

Fru talman! Något av det första Tidöpartierna gjorde var att ta bort ersättningen till markägare. På vissa områden finns det skyddsvärda skogar med arter som behöver skydd, men vi har också skogsägare som har sparat långa stubbar och äldre träd där tretåig hackspett tycker att det är fantastiskt fint att vara.

Jag menar att vi måste stifta en lag som möjliggör flyttstöd för hackspettarna. Är Crister Carlsson och Moderaterna villiga att vara behjälpliga med att stifta en sådan lag?

Fru talman! Äganderätten måste ju vara det som går först. Vi kan inte ha det så att vissa arter gör att det helt och hållet blir avverkningsstopp i skogen. Jag tog upp exemplet med Älvdalens Besparingsskog, som mister en hel del av sina intäkter. Man kan ge bidrag till landskapet i Älvdalen. Det här måste vi naturligtvis se över framöver.

(Applåder)

Fru talman! Jag är uppvuxen i Onslunda, en liten by i centrala Skåne. När laga skifte genomfördes 1832 var Onslunda en av Skånes största byar med 53 gårdar. Genom tiderna har där funnits kyrka, järnvägsstation, medborgarhus och lanthandel. När jag var liten var lanthandeln fortfarande igång. I dag är den borta, liksom sedan länge järnvägsstationen. Posten kommer alltmer sällan till Onslunda. Kollektivtrafiken är begränsad, speciellt under kvällar och helger. Det här är alltså inte en liten by i Norrlands inland utan en by i Skåne. Bilen är för de flesta en förutsättning för att vardagen ska gå ihop.

Detta kan verka som en liten historia, men det som har hänt i Onslunda har hänt på hundratals platser runt om i landet. Det är just därför den är så värd att berätta. Människor vill bo på landsbygden. De vill uppfostra sina barn där. De vill driva företag där. De vill också bli gamla där. Frågan är inte om det finns en framtid för landsbygden. Frågan är om politiken vill att den ska ha en.

Landsbygden har inte hamnat i skymundan av en slump. Under decennier har beslut fattats långt ifrån de platser som de gäller. Polisstationer, vårdcentraler, bankkontor och postkontor har försvunnit. Dessa inrättningar har lagts ned en i taget, så att ingen enskild nedläggning känts som en politisk inriktning. Men alla de här nedläggningarna har bidragit till en politik som innebär att det som är avlägset är dyrt och att det som är dyrt ska få vänta.

Under åtta år, mellan 2014 och 2022, styrdes Sverige av socialdemokratiskt ledda regeringar som lät den här utvecklingen fortsätta. Drivmedel blev dyrare. Rovdjurspolitiken styrdes av dem som sällan mötte rovdjuren. Företagare mötte ständigt motstånd om de ville bygga, odla och investera. Många som bor på landsbygden minns hur det kändes att bli lyssnad på men inte hörd.

Men för fyra år sedan vände det. Jag ska inte säga att allting har blivit bra, för det har det inte. Men inriktningen från politiken har förändrats. Vi har sänkt drivmedelsskatterna och reduktionsplikten. Vi har förändrat jakt- och rovdjurspolitiken. Vi har förbättrat villkoren för jordbruket. Men det återstår väldigt mycket att göra. Det vore oärligt av mig att säga något annat. Vi har precis börjat, och arbetet är långtifrån klart.

Fru talman! Det är därför jag ser med viss oro på vad som komma skall. Jag vet inte hur regeringsfrågan kommer att spela ut sig, men om det presumtiva är att Centerpartiet ska hålla ihop ett samarbete med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tror jag att det finns många på landsbygden som ställer sig frågande.

Centerpartiet är för att minska regelbördan för företagare och värna äganderätten. Hur ska det gå ihop med tre partier som vill begränsa markägarnas rätt att bruka sin egen mark och vill ha fler regleringar? Centerpartiet säger att hela Sverige ska leva. Hur ska det gå ihop med Miljöpartiets vilja att skärpa reduktionsplikten och göra det dyrare att köra bil? Mitt parti kommer inte överens med Centerpartiet om allt. Men för att vara helt uppriktig tror jag inte att de rödgröna är den naturliga samarbetspartnern för den som vill värna om landsbygdens villkor.

För Sverigedemokraterna är landsbygden inte en särfråga. Den är vår utgångspunkt. När besluten krockar – vad är bekvämt i centrum och vad behövs i Onslunda – behöver ingen gissa var vi står.

Fru talman! Jag och ledamoten delar verklighetsbeskrivningen – det finns stora utmaningar, inte minst för våra landsbygds- och glesbygdskommuner runt om i landet. Men under Tidöregeringen har stödet till kommuner med landsbygd och glesbygd minskat. Det finns mindre pengar att lägga på skolor för landsbygds- och glesbygdskommuner. Man har dragit bort servicekontoren, som är viktiga för att ge kommuner, regioner och medborgare runt om i landet den statliga service de förtjänar.

Tidöpartierna har sänkt statsbidragen till landsbygds- och glesbygdskommunerna. Varför slår man då sig för bröstet för att man vill värna landsbygds- och glesbygdskommunerna?

Fru talman! Tack så mycket för din replik, Samuel Pettersson! Det är trevligt att träffas. Jag har aldrig sett dig tidigare.

Jag har ställt en öppen fråga till Centerpartiet. Framför mig har jag nu en ledamot från Socialdemokraterna. Jag vet att det kan komma många frågor. Jag tror inte att ledamoten vill gå händelserna i förväg i regeringsfrågan när det handlar om vad man kan lova och inte lova. Men om ledamoten skulle vilja göra det och säga att man absolut kommer att lägga mer pengar än vad som gjorts tidigare skulle jag välkomna det, eftersom detta är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Sanningen är ju dock att ni förhandlar med partier som ni inte kommer överens med i landsbygdsfrågorna. Jag kommer med stort intresse att följa hur detta spelar ut sig.

På vår sida har vi i alla fall kommit överens. Vi har gjort väldigt mycket gott arbete som jag hoppas att ni inte kommer att förstöra.

Fru talman! Stödet till kommuner och regioner har inte höjts under Tidöregeringen, och därmed har samhällsservicen för landsbygds- och glesbygdskommuner försämrats. Varför har inte Tidöregeringen, när den haft chansen, ökat bidragen och sett till att värna den lokala servicen för medborgarna runtom i våra landsbygds- och glesbygdskommuner?

Fru talman! Jag tror att vi om några åtnjuter förtroende när det gäller att driva landsbygdspolitik i det här landet. Vi har sett till att sänka drivmedelspriserna och har med nya initiativ satt fart vad gäller självförsörjningsgraden.

Ska vi se det här som ett löfte från ledamoten inför den kommande regeringsförhandlingen med Miljöpartiet, eller kommer vi att se en svängning? Jag tror inte att ledamoten kommer att svara på det i dag. Vi får väl se hur händelserna utvecklas, men det vore väldigt klädsamt om man kunde fortsätta att satsa på det här området.

Detta får ses som en retorisk fråga, eftersom det inte finns rätt till fler repliker.

Jag påminner i all vänlighet om att vi använder tilltalet via talmannen och därmed inte ”dig” och ”du” i exempelvis replikskiften. Jag vet att det är många nya ledamöter i riksdagen nu. Vi kommer att vara ganska repetitiva från talmanssidan för att säkra att vi framöver klarar tilltalsfrågan.

Fru talman! Bara 48 kilometer fågelvägen härifrån Riksdagshuset ligger ön Möja i Stockholms skärgård. Möja är en av fem kärnöar i min hemkommun Värmdö. Fem mil är ingen lång distans, men det är i mångt och mycket en helt annan värld. Det är säkert många som har tagit en båt ut i skärgården en vacker sommardag. Men för permanent bosatta i skärgården ska livet fungera varje dag, även i höststormar och när isen ligger tjock.

Vi socialdemokrater ser livet i skärgården som en kedja där alla länkar – bostäder, skola, kommunikationer, omsorg och service – måste fungera för att skärgården ska vara livskraftig. Man ska kunna bo och leva i skärgården året om.

För det första behövs fler bostäder och hyresrätter för permanentboende som inte kan köpas och göras om till dyra sommarnöjen. Det behövs bostäder för vanligt folk med vanliga löner även i skärgården. Här kan investeringsstöd för glesbygd vara en idé.

För det andra handlar det om skola och förskola, som är avgörande områden för livet på skärgårdsöarna. Utan fungerande öskolor och bra skolskjuts riskerar hela samhällen att försvagas.

För det tredje är båttrafiken för den som bor på en ö lika självklar som vägar är på fastlandet. Långa restider är en utmaning, och då är samordning mellan buss och båt samt bättre turtäthet året runt viktiga aspekter för att få vardagen att gå ihop.

Fru talman! Jag vill nämna ytterligare en utmaning, och det är hemtjänsten. Enligt Socialstyrelsen är Värmdö den kommun i Sverige som tar emot allra flest sommargäster med hemtjänstbehov. Jag är glad att många vill tillbringa sina somrar hos oss, men ersättningssystemet för hemtjänsten är felkonstruerat. Andra skärgårdskommuner runt om i landet, till exempel på västkusten, har samma problem.

Låt mig exemplifiera: Vistelsekommunen – i det här fallet Värmdö – får bara betalt för vad hemtjänsten kostar i bosättningskommunen, säg Danderyd. Men det är stor skillnad mellan dessa två kommuner när det gäller att bedriva hemtjänst.

Avstånden i skärgården är mycket längre, och oftast finns inte ens broförbindelse. Även boendeformer kan skilja sig åt så pass mycket att det kanske inte ens finns dusch eller inomhustoalett i sommarhuset. Det går helt enkelt inte att jämföra, och därför behöver detta förändras.

Slutligen vill jag nämna civil beredskap i skärgården. I maj i år invigdes Sveriges första service- och beredskapspunkt på just Möja. Det är en unik lösning som säkrar el, mat och drivmedel även vid långvariga strömavbrott genom att kombinera en kommersiell livsmedelsbutik med krisstöd. Det är en helt ny modell inom svensk krisberedskap.

Det behövs helt enkelt en politik som tar livet i skärgården på allvar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Åsa Andersson och Samuel Pettersson (båda S).

Fru talman! Tack, ledamoten Winther, för ett engagerat anförande om Stockholms skärgård! Man hade kunnat tro att det var min tidigare riksdagskollega Kjell Jansson som stod i talarstolen. Han har ju alltid lyft fram Stockholms skärgård och talat om hur viktig den är.

Jag har två korta frågor till ledamoten Andrine Winther. Den ena handlar om att Socialdemokraternas partiledare har gått till val på att kraftigt bygga ut vindkraften i Sverige. Jag skulle vilja veta hur ledamoten ser på det. Väldigt många människor runt om i Sverige har fått sin livsmiljö förstörd av buller och ljus från vindkraft. Det blåser väldigt mycket i Stockholms skärgård. Vill ledamoten Andrine Winther liksom Socialdemokraternas partiledare kraftigt bygga ut vindkraften i Stockholms skärgård? Det skulle jag gärna vilja veta.

Den andra frågan gäller det vi hörde här om att skärgården är en annan miljö, fem mil från det här huset. Hur gynnar ett dieselpris på 40 kronor per liter dem som bor utanför tätorten i Stockholm?

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för frågorna!

Jag blir glad för att det finns fler som vill värna skärgården och att man ska kunna bo, leva och verka i skärgården. Alla energislag behövs, så också havsbaserad vindkraft.

När det gäller förutsättningarna för att bo i skärgården kan jag bara konstatera att Tidöregeringen under den mandatperiod som den har styrt har lånat till skattesänkningar för dem som redan har mest. Men det har inte blivit några pengar till välfärden i skärgården. Vi har inte fått fler skolor eller fler lärare. Vi har inte fått en bättre hemtjänst. Detta kommer inte att gynna vår skärgård.

Fru talman! Som alla hörde ställde jag två enkla frågor och fick inte svar på någon.

Vi hörde Socialdemokraternas talepunkter. Det verkar som att alla ledamöter från S har fått samma talepunkter: ”Ni lånade till …” och så vidare. Men vad ingen socialdemokrat säger är att man lånade dubbelt så mycket under den regering som styrde före Tidöregeringen, eller den blågula regeringen.

Är det bra med vindkraft i Stockholms skärgård? På vilket sätt gynnar ett dieselpris på 40 kronor per liter Stockholms skärgård?

Fru talman! Jag svarade på frågan: Alla energislag behövs, så också havsbaserad vindkraft.

Dieselpriset spelar inte så stor roll ute i skärgården eftersom där finns andra typer av verksamheter som är mycket viktigare, bland annat att man får en välfärd som fungerar. Det handlar om lärare i skolan så att skolan kan hålla öppet. Det handlar om att ha en livskraftig skärgård i stället för att låna till skattesänkningar.

Fru talman! Jag kommer från Sörmland – Sveriges allra vackraste län, där människor arbetar hårt för att bidra till Sveriges välstånd och den bästa möjliga framtiden. Det är ett företagsamt län.

Sörmlänningarna är också ett tålmodigt folk. Många har väntat i 30 år på en järnväg och vissa i över 10 år på en elledning. Ett flertal vårdar skog och producerar livsmedel på mark de äger men inte har full rådighet över. Flera driver viktig teknikutveckling inom områden som staten under decennier motarbetade. Alltför många lägger alltför mycket tid och pengar på onödig administration – detta samtidigt som hotet från kriminella under en period ökade kraftigt.

Precis som människor i övriga landet har sörmlänningarna över tid mött alldeles för mycket krångel. Men under den förra mandatperioden, fru talman, hände något som var hoppfullt. Vi fick en regering som, så att säga, bytte riktning.

Under statsminister Ulf Kristersson ledning kom strukturella grepp på plats för att rensa i den svenska regeldjungeln och stoppa den gold-plating av EU-direktiv som vi har sett. Svenska myndigheter fick skarpa uppdrag att banta byråkrati och stärka service. Man tvingade upp konkurrenskraftsfrågan på EU:s agenda och såg till att också småföretagen fick plats i den svenska export- och investeringsstrategin.

Såväl företagare som privatpersoner kunde se hotet från kriminella gradvis minska i takt med att straffen skärptes och polisen fick skarpare verktyg – detta samtidigt som landets gränser fick ett betydligt starkare försvar.

Under dessa fyra år gjordes också en historiskt stor satsning på att stärka infrastrukturen, och arbetet med att återskapa ett stabilt energisystem tog fart. Samtidigt genomfördes ett antal frihetsreformer som både skapar jobb och befriar oss svenskar från ett ovärdigt statligt förmynderi. Numera kan vi besöka en av Sörmlands växande vingårdar och köpa med oss en flaska vin hem, precis som vilken vuxen europé som helst.

Fru talman! Jag gick till val på löftet att fortsätta det här arbetet: att göra Sörmland och Sverige rimligare, rättvisare och roligare. Moderaterna fortsätter framåt med en tydlig förenklingsagenda: Vi ska minska regelbördan med en tredjedel, införa principen ”en regel in, två regler ut”, effektivisera tillståndsprocesserna och reformera den miljöbalk som har blivit en stopplag också för miljöinsatser.

Rimliga förutsättningar handlar också om rättvisa. Ansträngning ska löna sig. Rättvisa är även att inte vältra över orimliga kostnader på dem som skapar våra jobb. Just nu hänger ett sådant hot tungt över landets företag och skattebetalare. S-förslagen om slopat karensavdrag och idén om lagstadgad arbetstidsförkortning riskerar att lägga massiva kostnader på hela samhället. Detta är två orimliga förslag som Moderaterna säger nej till.

Fru talman! Efter fyra år med en moderatledd regering är Sverige på rätt väg, och det vore klokt att hålla kursen. Sverige blir inte starkare av högre skatter eller mer politisk klåfingrighet. Sverige blir starkare när människor får frihet att förverkliga sina idéer, när företag får växa och när det lönar sig att arbeta, investera och ta ansvar. Det är så vi bygger välstånd och framtidstro. Det är den riktning jag vill se för Sörmland och för hela landet: ett Sverige som blir rimligare, rättvisare och faktiskt också roligare!

(Applåder)

Fru talman! Sverige är ett litet land men har en stor och respekterad exportindustri. Vårt välstånd har byggts av människor som utvecklar, tillverkar och säljer avancerade produkter till hela världen. Industrin har skapat jobb, ekonomisk tillväxt och resurser till vår gemensamma välfärd. Industrin skapar inte bara jobb i fabrikerna. Beräkningar visar att ett nytt jobb inom industrin kan ge ytterligare arbetstillfällen i andra delar av den svenska ekonomin.

Om vi på allvar vill bekämpa arbetslösheten måste vi också våga satsa på svensk exportindustri. Men konkurrensen om framtidens investeringar är stenhård, och den avgående Tidöregeringen har inte tagit uppgiften på allvar. Teknikföretagen har varnat för att politisk kortsiktighet bromsar investeringar. Klimatpolitiska rådet har kritiserat den förra mandatperiodens klimatpolitik och efterlyst långsiktiga förutsättningar för industrins omställning.

Fru talman! Vi behöver en offensiv politik som inte bara stimulerar investeringar utan också skapar efterfrågan på svenska produkter och tjänster. Socialdemokraterna gick därför till val på en tillväxtpakt mellan staten, näringslivet och facken. Det handlar om att stärka Industriklivet, återinföra gröna kreditgarantier, bygga ut den fossilfria elen och laddinfrastrukturen och använda offentlig upphandling för att skapa efterfrågan på nya produkter.

Exportindustrin behöver en stark hemmamarknad, både i Sverige och inom EU. När USA:s tullpolitik och kinesiska statssubventioner utmanar den europeiska industrin måste Sverige driva på för rättvisa konkurrensvillkor och en europeisk marknad för klimatsmart teknik.

Fru talman! Framtidens industri behöver också framtidens kompetens. Låt mig ta min hemkommun, Södertälje, som exempel. I Södertälje finns Scania och Astra Zeneca, två världsledande exportföretag som gör miljardinvesteringar i Sverige. Samtidigt har KTH beslutat att avveckla sitt campus och flytta ingenjörsutbildningarna från staden. Det är en beklaglig utveckling. Svensk exportindustri behöver en stark akademisk miljö med utbildning och forskning på plats nära industrin.

Frågan man bör ställa sig är: Hur kan en av Sveriges viktigaste exportstäder sakna akademisk närvaro? Jag vill att staten, lärosätena och industrin tillsammans tar ansvar för att stärka den högre utbildningen och forskningen på plats i Södertälje och andra exportstäder.

Fru talman! Sverige ska aldrig konkurrera med världens lägsta löner. Vi ska konkurrera med världens bästa teknik, kompetens och den starkaste innovationskraften. Vi ska investera i exportindustrin för att skapa fler jobb, minska arbetslösheten och stärka vår gemensamma välfärd. Sverige ska gå framåt och sitta i förarsätet, inte bli omkört.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten pratade om en offensiv, och jag måste hålla med. Jag har inte sett en sådan offensiv från det svenska näringslivet i en valrörelse sedan löntagarfondsstriden. Varför mobiliserade näringslivet så mycket – tyvärr lite för sent, tycker jag – de sista veckorna före valet?

Det var fullkomligt unikt, fru talman, att så många företrädare för det svenska näringslivet gick ut och talade om riskerna med en rödgrön regering. Orsaken är sannolikt att Socialdemokraterna med sina samarbetspartier vill höja kostnaderna för det svenska näringslivet med över 100 miljarder. Precis som en kollega talade om vill man i vissa partier både ha en arbetstidsförkortning och ett borttaget karensavdrag.

Frågan måste ställas: Hur blir jobben fler i Sverige, och hur stärker vi konkurrenskraften för det svenska näringslivet, om man höjer kostnaderna för svenska företag med över 100 miljarder?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Ledamoten väljer ut saker och ting i sina repliker. De industriföretag som jag har pratat med är väldigt bekymrade över de nedskärningar i exempelvis Industriklivet som Tidöregeringen har ägnat sig åt och det kulturkrig som man för mot svenska exportföretag och svensk industri, som har satsat så otroligt många miljarder kronor på att skapa jobb och tillväxt i Sverige. Åt dessa företag väljer Tidöregeringen att vända ryggen.

Min fråga tillbaka till ledamoten är: Varför vill Tidöregeringen sätta käppar i hjulet för den gröna omställningen och de svenska industriföretagens möjligheter att ha arbetstillfällen i vårt land?

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten har rätt. Jag valde bara två frågor som kostade över 100 miljarder. Jag hade kunnat stå och rabbla hur många som helst, men tiden räcker tyvärr inte till.

Jag lägger dock till elförsörjningen. Hur ska vi kunna ha en industri i Sverige om vi inte har en planerbar fossilfri energiproduktion? Socialdemokraterna vill ge makten över energipolitiken till Miljöpartiet. Drivmedel kommer att kosta 40 kronor per liter. Hur gynnar det svenskt näringsliv att göra transporterna dyrare?

Fru talman! En lögn blir inte sanning bara för att man upprepar den flera gånger. Vem pratar om 40 kronor per liter för diesel?

Ledamoten tog upp att vi röstade nej till ett förslag i finansutskottet. Det var ett förslag som inte ens gick att genomföra. Det var orealistiskt, datumet var fel och man behövde fråga EU. Det är magstarkt att stå här och prata om dieselpris när man själv lägger fram ett förslag som inte ens går att genomföra i praktiken.

(Applåder)

Fru talman! Varför serverar vi i skolor, på sjukhus och på äldreboenden mat som har producerats med metoder som svenska bönder är förbjudna att använda? Det är helt orimligt. Att leva som man lär är en av de första saker som vi försöker lära våra barn. Det är väl rimligt att vi också försöker göra det själva, som politiker och som samhälle?

Det här är mitt första anförande i Sveriges riksdag, och jag kommer nästan direkt från åkern hemma i Östergötland. Där går vi och funderar – och inte bara vi på vår gård; väldigt många lantbrukare gör detsamma: Hur har det blivit så här?

Eller många förresten – de som fortfarande är kvar. Bönderna blir nämligen bara färre och färre.

Vi har höga krav på djurskydd, växtskydd och arbetsvillkor. Många av dessa krav är riktigt bra. Men Sverige är ofta, och vill visa vägen genom att vara det, bäst i klassen.

För mig börjar det skava där. Vi lever nämligen inte som vi lär. Det hjälper inte att vara bäst i klassen om de med lägre krav tar hem alla affärer. Redan då har vi gjort både Sverige och miljön en riktig otjänst.

Ta kycklingnuggets i skolmatsalen, till exempel. Kycklingen kan vara importerad från länder som Thailand eller Polen, med andra regler för antibiotika och djurvälfärd. Eller ta kåldolmarna som serveras på min mammas äldreboende. Hur mår de grisarna? Har de fått behålla sin knorr? Troligen inte.

Det här är mat vi köper för gemensamma skattepengar.

Missförstå mig inte. Jag tror på frihandel. Men det är stor skillnad på vad vi människor väljer i matbutiken och vad vi väljer att köpa för skattebetalarnas pengar.

Vi är alla överens om att vi ska producera mer mat i Sverige, inte mindre. Men om vi ska kunna göra det måste kraven vara rimliga. Det är alldeles tydligt. Titta bara på hur det ser ut! 50 procent av maten kommer från import, och det har ökat stadigt de senaste decennierna.

Vi ska skydda den biologiska mångfalden, men en enskild fågelart får inte sätta käppar i hjulet för en hel näring.

Vi ska minska utsläppen och elektrifiera jordbruket. Men innan vi lägger nya kostnader på bonden måste vi fråga: Finns maskinerna? Finns tekniken? Finns elen? Och framför allt: Har bonden råd? Vi kan inte beskatta fram en teknik som ännu ingen har råd med. Då fortsätter vi att flytta produktionen utomlands, tillsammans med jobben och kontrollen över miljön.

Fru talman! Nu måste vi gå från strategi till handling, men inte med fler regler, bidrag och entusiastiska projekt. Det är inte så företag växer. Företag växer när vi ger entreprenörskapet möjligheter och skapar konkurrenskraft.

Mitt budskap är enkelt: För att miljön i världen och i Sverige ska bli bättre via matproduktion behöver reglerna lättas upp här i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! När människor tänker på Sverige ser många framför sig en röd stuga, en dalahäst eller en midsommarstång. Det är ingen tillfällighet att mycket av det som blivit symboler för vårt land har sina rötter i Dalarna.

För mig är Dalarna inte bara en bild av Sverige. Det är mitt hem och den valkrets jag har förmånen att representera här i Sveriges riksdag.

Dalarna har en historia som sträcker sig långt bortom länets gränser. Det var bland dalkarlarna som Gustav Vasa vann stöd för sin befrielsekamp. Det var i Falu gruva den koppar bröts som under århundraden bidrog till att lägga grunden för Sveriges välstånd. Än i dag skapar Dalarnas företag, bruk och industrier arbetstillfällen och exportinkomster.

Men vi bär också på en annan rikedom: vårt kulturarv. Det lever i spelmansmusiken, folkdräkterna, hantverket och midsommarfirandet. Det förs vidare av människor som engagerar sig i hembygdsföreningar och i lokala traditioner, ofta helt ideellt. Det är ett kulturarv som inte bara berättar om vår historia utan som än i dag är en levande del av vår identitet och som vi har ett ansvar att föra vidare till kommande generationer.

Fru talman! Att värna Dalarnas historia och traditioner är viktigt. Men minst lika viktigt är att skapa förutsättningar för att människor ska kunna fortsätta leva och verka i vårt län. Det ska vara möjligt att bo, arbeta och driva företag i Dalarna också i framtiden. Då måste vardagen fungera.

Ta Dalabanan. Den förbinder Dalarna med Mälardalen och är en viktig del för både resenärer och företag. Under 2025 gav Tidöregeringen klartecken till nya åtgärder för ökad turtäthet och kortare restider. Trafikverket planerar nu investeringar på närmare 2 miljarder kronor fram till 2030. Det är ett positivt besked. Det avgörande är dock vad människor faktiskt märker i sin vardag: kortare restider, bättre punktlighet och en järnväg som går att lita på.

Eller ta riksväg 70, som fungerar som en livsnerv genom Dalarna. Det är positivt att den fortsatta utbyggnaden mellan Borlänge och Djurås finns med i regeringens nationella infrastrukturplan och att arbetet med den tredje etappen nu går vidare. Samtidigt återstår dock frågan om den andra etappen, som har pausats på grund av kostnadsökningar. En väg fungerar som en helhet, och därför behövs också en hållbar lösning för hela sträckan, inte bara delar av den.

Vi får inte heller glömma det mindre vägnätet. I stora delar av Dalarna är bilen ingen lyx utan en nödvändighet för att ta sig till jobbet, hämta barnen och få vardagen att gå ihop.

Fru talman! Det finns ingen motsättning mellan att värna det som gjort Dalarna till Dalarna och att utveckla det som behövs för morgondagen. Tvärtom: Vi kan inte bevara levande bygder om människor inte kan leva och verka i dem.

Vi brukar kalla Dalarna för Sveriges hjärta. Då måste vi också se till att det hjärtat får fortsätta att slå. Dalarna är nämligen inte bara en del av Sveriges historia. Dalarna är en del av Sveriges framtid.

Fru talman! Sverigedemokraterna pratar ofta om den svenska kulturen och det svenska kulturarvet. Vad kan bli mer svenskt än svensk exportindustri, som bidrar till arbetstillfällen, ger jobb åt folk och dessutom ser till att vi kan minska utsläppen på vår planet?

Jag har två frågor till Sverigedemokraterna. Varför bedriver Sverigedemokraterna kulturkrig mot svensk exportindustri? Och vad vill Sverigedemokraterna göra för att förbättra förutsättningarna för den svenska exportindustri som satsat miljardbelopp på grön omställning?

Fru talman! Det hade varit glädjande om ledamotens kollegor från Dalarna hade varit här och deltagit i debatten när nu mitt anförande handlade om Dalarna, men jag tackar ändå för frågorna.

Socialdemokraterna är ju ett av de partier som under decennier har förringat och förlöjligat svensk kultur, så det är glädjande att Sverigedemokraterna nu under den gångna mandatperioden tillsammans med regeringen har återupprättat, bland annat med en kulturkanon, mycket av det som finns att vara stolt över när det gäller svensk kultur.

Det ledamoten tar upp i sin replik om att vi skulle ha bedrivit kulturkrig mot exportindustrin stämmer över huvud taget inte. Jag vet inte var ledamoten får det ifrån.

Fru talman! Det jag menar är att när svenska exportföretag går i konkurs firar Sverigedemokraterna. När Northvolt behöver stänga ned och svensk exportindustri inte kan exportera sina nya gröna tjänster och produkter eftersom Sverigedemokraterna har drivit på för att vi ska vara kvar i någon form av fossilberoende hurrar Sverigedemokraterna. Varför sätter ni käppar i hjulet för svensk exportindustri?

Fru talman! Det gröna luftslottet Northvolt, som den tidigare socialdemokratiska regeringen pumpade in miljarder och åter miljarder i, var över huvud taget ingenting som Sverigedemokraterna firade. Där är tvärtom Socialdemokraterna svaret skyldiga. Varför fortsatte man att pumpa in pensionsspararnas pengar i det gröna luftslott som Northvolt de facto visade sig vara?

Fru talman! Runt om i landet känner många människor att samhället har svikit dem. De ser hur värden skapas på deras hemorter, hur industrier producerar och exporterar för miljardbelopp och hur deras arbete bidrar till hela Sveriges välstånd. De betalar skatt och bidrar till vår gemensamma välfärd.

Trots detta upplever många människor att samhället runt omkring dem successivt dragit sig tillbaka när skolor lagts ned, butiker slagit igen och fotbollslag fått det allt svårare att få verksamheten att gå runt. För den som vill utbilda sig, hitta ett jobb och bygga sin framtid i sin hemort är möjligheterna alldeles för få.

Det här är en skillnad som blivit tydlig runt om i hela Sverige, inte minst i stora delar av norra Sverige. Det skapas en känsla hos många av att man är viktig när välståndet ska produceras men bortglömd när investeringarna ska komma människor till del.

I norra Sverige finns en stor del av våra naturresurser och energin som produceras. Det är i norra Sverige som mycket av framtidens jobb, exportintäkter och ekonomiska värden skapas. Det är värden som hela Sverige är beroende av.

Om man bor i norra Sverige upplever man också vad som händer när samhället får växtvärk, när kommunerna inte har råd att bygga nya bostäder, när infrastrukturen inte räcker till för både gods- och persontrafik, när det saknas utbildningsplatser lokalt och när kompetensförsörjningen inte håller jämna steg med industrins och välfärdens behov.

Det är då unga tvingas tävla mot industrin för att få tag på sin första bostad. Människor riskerar att behöva flytta för att kunna studera och vidareutbilda sig. Det blir svårare för familjer att etablera sig, och kommunerna förväntas lösa uppgifter som är långt mycket större än deras ekonomiska förutsättningar är.

Samtidigt ger den gröna industriomställningen oss möjligheten att vända utvecklingen. Vi ser redan nu hur nya jobb har skapats och att arbetslösheten är rekordlåg i de delar av landet där det sker stora etableringar. Vi har möjlighet att skapa nya värden, stärka välfärden och bygga samhällen där människor vill bo, inte bara för att arbeta utan också för att leva, bilda familj och ha närhet till storslagen natur som fjäll, skogar och älvar innebär. Samtidigt bidrar vi till att fasa ut fossila produktionsmetoder med fossilfria.

Det här är dock ingenting som kommer att ske av sig självt. I dag förväntas många av kommunerna med stora industrietableringar ta ett enormt ansvar. Kommunerna ska planera för nya bostäder, bygga ut samhällsservicen, möta behovet av nya förskolor och skolor och hantera trycket på infrastrukturen. Och allt detta krävs för att industrin ska kunna växa, men investeringar måste göras innan alla nya jobb och skatteintäkter finns på plats.

Kommunerna tvingas därför ta stora ekonomiska risker – ofta stora lån – för att kunna möjliggöra att etableringarna går i lås. I förlängningen får kommuninvånarna leva med konsekvenserna om kalkylerna inte håller. Staten behöver kliva fram och ta ett större ansvar för att möjliggöra omställningen, som ju kommer hela Sverige till del.

Fru talman! Det behövs en aktiv industripolitik som inte bara handlar om att få fabrikerna på plats utan som också är med och stöttar byggandet av det hållbara samhälle som ska bära etableringarna. Det handlar om att bygga fler bostäder, om statsbidrag som gör kommunerna bättre rustade, om att kunna bygga ut skolan och omsorgen i den takt som befolkningsökningen kräver och om fler utbildningsplatser som gör att människor kan utbilda sig lokalt till de jobb som växer fram lokalt.

Om omställningen ska lyckas räcker det inte med att bara bygga fabriker. Vi måste också bygga samhällen där människor vill stanna och leva i och där framtidstro kan växa. Först när människor ges möjlighet att kunna leva, bo och verka i attraktiva samhällen kan omställningen bli verkligt hållbar.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Pettersson, för inlägget!

Jag är född och uppvuxen i Norrbotten. Jag har mycket släkt i Boden, Luleå, Överkalix och Kalix. Jag har stor förkärlek för mitt gamla hemlän. Men den rödgröna politik som ni har gått till val på är ett dråpslag mot Norrbotten. Chockhöjda drivmedelspriser är direkt skadligt för hushållens köpkraft och näringslivets konkurrenskraft.

Fru talman! En annan viktig fråga när man bor i Norrbotten är flyget. När jag bodde i Boden hade jag årskort på SAS. Vart jag än skulle i Sverige kunde jag flyga iväg på morgonen och komma hem samma dag och umgås med mina underbara barn, trots att jag bodde i Boden.

Nu har vi sett hur ett samarbetsparti till Socialdemokraterna gått till val på att återinföra flygskatt och förstöra möjligheterna för det svenska inrikesflyget. Jag skulle därför vilja veta hur ledamoten Pettersson ser på flygets möjligheter att utvecklas.

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för en viktig fråga!

Lars Beckman har låtit som en väldigt bra auktionsutropare under den här debatten. Vi har hört både 30 och 40 kronor och sedan ”Sålt!” om drivmedelspriserna.

När det handlar om frågor som är viktiga för Norrbotten måste jag också fråga var Tidöregeringen var i fråga om elpriserna och de elstöd som Tidöregeringen delade ut i två omgångar. Vid den första omgången var Norrbotten och norrbottningarna inte ens med i kalkylen. Vid den andra omgången, när norrbottningarna mötte ungefär samma elpriser som man gjorde i södra Sverige, fick de hälften av det elstöd som gick till övriga landet.

När det handlar om att visa sin förkärlek för Norrbotten och att sätta norrbottningarnas intressen främst här i Sveriges riksdag är jag inte säker på att det är något som Tidöpartierna alltid gör.

Fru talman! Vi hörde i Aktuellt i går Thomas Bodström säga: ”Om vi socialdemokrater är ärliga så förlorar vi väljare.” Det här var ett lysande exempel.

Jag förstår att en riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Norrbotten skäms över ett dieselpris som kan bli mellan 30 och 40 kronor per liter. Det är direkt skadligt.

Men vi noterade också att det inte kom en bokstav om flyget. Det beror på att ledamoten sannolikt vet vilken förskräcklig politik för inrikesflyget som en kommande rödgrön regering kommer att föra, om olyckan är framme.

Fru talman! Lars Beckman har under debatten surrat väldigt mycket om framför allt bränslepriserna. Jag måste därför få ställa en retorisk fråga: Om det nu var så viktigt för Moderaterna och Tidöpartierna, varför var sänkningen av drivmedelspriserna temporär fram till efter valet? Om ni hade menat allvar och varit oroliga för svenskarnas drivmedelskostnader hade ni inte gjort bara en temporär sänkning utan kanske till och med en permanent sänkning.

Det är väldigt viktigt att Lars Beckman och Moderaterna kan svara på den här frågan.

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten Pettersson! Jag tyckte att det var intressant.

En annan sak som jag tyckte var intressant gällde något som kom från talarstolen tidigare under debatten. Statsbidragen påstods ha minskat. Det är en sanning med modifikation. Riktade statsbidrag har minskat till viss del, men generella statsbidrag har ökat med en ramförstärkning på 10 miljarder 2024. Som nyss kommen från kommunpolitiken tycker jag att det är bra. Det stärker det kommunala självstyret när statsbidrag är generella i stället för riktade.

Samtidigt belyser dessa statsbidrag ett problem. Det är en symtombehandling som görs för att för många kommuner inte bär sig själva och står på egna ben. Det tror jag vi skulle behöva få bukt med. Jag tror att det bland annat beror på byråkrati, regler och en storstadsanpassad lagstiftning.

Vad tänker ledamoten om detta, fru talman?

Fru talman! Tack, ledamoten, för den viktiga frågan när det gäller att finansiera kommunerna. Det är extra viktigt när en kommun står inför exempelvis stora industrietableringar, något som vi i Norrbotten möter väldigt mycket.

När det gäller statsbidragen kan man inte bara räkna dem i rena pengar, utan man måste också ta med de kostnader som kommuner och regioner har mött under de fyra åren med Tidöregeringen. Om man räknar med inflationen har de reella bidragen till kommuner och regioner faktiskt minskat under den gångna mandatperioden.

Bara för Norrbottens del rör det sig, om vi slår ihop kommunerna och regionen, om 1,6 miljarder kronor mindre att lägga på sjukvården, skolan och äldreomsorgen. Det märks av i norrbottningarnas vardag att det är färre i äldreomsorgen som kan sköta om de äldre och att det är färre lärare i skolan. Man märker av att sjukvården, omsorgen och skolan inte hänger med i den takt man förväntar sig.

När det gäller att satsa på kommunerna vill vi socialdemokrater höja och indexera de generella statsbidragen för att säkra välfärdens kvalitet under överskådlig tid.

Fru ordförande! Jag anar den lilla tendensen till en skillnad i synen på problemen och hur man ska lösa dem. Är det en bidragslinje, eller är det en tillväxtlinje? Man brukar prata om bidrags- eller arbetslinje, men i detta fall pratade jag och ställde frågor om hur vi ska stärka möjligheterna till tillväxt, som gör att kommuner blir mindre beroende av statsbidragen, oavsett om de är riktade eller generella. Där tror jag att vi behöver ha regelförenklingar och en lagstiftning som är anpassad för mindre kommuner.

Fru talman! Om vi vill stärka kommunerna och inte minst se till så att människor kommer i arbete tror jag att det viktigaste är att vi kommer åt den stora arbetslösheten, som har ökat med 100 000 under Tidöregeringens styre. Än mer märks den av i vissa kommuner i Skåne, där man har en arbetslöshet på uppemot 12–13 procent, medan den i stora delar av Norrbotten är nere på 2–3 procent. Här bör staten kliva in och se till att människor som är arbetslösa har möjlighet att flytta dit där jobben faktiskt finns. Det är på det sättet vi motverkar arbetslösheten och ser till att människor kommer i arbete på de platser där arbetena växer fram.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill, eftersom detta är den första riktiga debatten, påminna om att vi i riksdagen inte har en ordförande utan en talman. Jag vet att det är lätt att ta fel när man är van vid kommunpolitiken, och jag brukar inte påtala detta. Men det är bra att minnas.

En skillnad är också att samtliga här talar via talmannen och inte direkt till varandra, vilket vi också är vana att göra i kommunpolitiken. Detta är riksdagens praxis. Om detta har ni säkert fått en massa information, så det här var kanske en onödig påminnelse.)

Fru talman! Naturresurserna är grunden för allt välstånd, och i Norrland har vi stora tillgångar i form av malm, skogsråvara, vindkraft och vattenkraft, som bygger Sverige starkare. Samtidigt ses Norrland som någon sorts råvarukoloni, där den lokala nyttan av de värden som skapas är väldigt liten. Vi som bor i dessa trakter vill självklart dela med oss och bidra till Sverige AB. Men vi måste också få samma förutsättningar som övriga Sverige att leva, arbeta och utvecklas.

Därför behöver elprisområdena vara kvar. Det är vår enda konkurrensfördel i ett kallt klimat med långa avstånd och väldigt gles befolkning.

Jag vill också lyfta effektproblematiken. Norra Sverige har också effektbrist. Nya företag och ny industri har svårt att få nya anslutningar. Nu byggs nya transmissionsledningar för att leda överskottsenergin till övriga landet, men dessa ledningar kommer att fungera som stora motorvägar utan möjlighet till vare sig avfart eller påfart. Det är ledningar som bland annat kommer att påverka rennäringen och närmiljön för de boende och ta stora markområden i anspråk. Men den lokala nyttan uteblir.

Jag ska ge ett exempel. I Härjedalen finns en by som heter Åsan. Genom Åsan går en 400-kilovoltsledning, men de som bor där har inte möjlighet att nyttja den el som passerar. Invånare och företag använder dieselverk i dag. Nu byggs ytterligare en 400-kilovoltsledning rakt genom byn, men invånarna har fortfarande ingen möjlighet att ansluta. Detta säger en hel del om vår energipolitik. Ledningarna behöver byggas, men på vägen glöms människorna bort.

En annan fråga som är viktig och där en förändring behövs är fördelningen av infrastrukturmedel. I Jämtland Härjedalen har vi ungefär 600 mil statlig väg. Dagens fördelning innebär att vi har ungefär 60 miljoner att fördela varje år. Det räcker till två kilometer gång- och cykelväg i hela länet. Vi behöver alltså ha en fördelningsmodell som inte bara tar hänsyn till antalet invånare utan också till besöksnäring, skogsnäring och tunga transporter – men framför allt antalet mil väg.

Det går inte att prata om regional utveckling utan att nämna EU:s sammanhållningspolitik. Den särskilda gleshetsallokeringen, som har funnits ända sedan Sveriges och Finlands inträde i EU, har genererat cirka 200 miljarder kronor under innevarande programperiod. Den var också ett villkor i anslutningsfördraget. Detta är medel som ska kompensera de mest glesbefolkade regionerna för de permanenta utmaningar som följer av långa avstånd, gles befolkning och små lokala marknader. Det är alltså av högsta vikt att gleshetsmedlen finns med i långtidsbudgeten.

Jämtland Härjedalen begär inte några särlösningar eller några förmåner, utan vi begär rimlig ersättning för det intrång som sker.

Och vad händer om vi skulle hamna i en kris eller ett krig, om halva Sverige är avfolkat? Vi behöver ha samhällen där det finns verksamma människor så att vi kan stå rustade i det fall vi hamnar i en kris.

Hela Sverige ska inte bara bidra. Hela Sverige måste få växa, och då behövs Sveriges landsbygd.

(Applåder)

Fru talman! Jag bor på en ö, och här i Sveriges riksdag representerar jag 61 000 gotlänningar som gör detsamma.

Att bo på en ö är i många avseenden speciellt. Vår landsväg är öppen två gånger om dagen. Visby lasarett ska klara att erbjuda fullskalig akutsjukvård och förlossning trots det begränsade befolkningsunderlaget. Infrastruktur och vägar ska inte bara klara den bofasta befolkningen utan 1 miljon besökare, företrädesvis under sommarmånaderna. Gotlands va-nät skulle, om man rätade ut det, sträcka sig hela vägen till Aten. Gotland har inga grannkommuner eller regioner att på allvar samverka med. Vi måste vara beredda på att bli avskurna från omvärlden på grund av väder, kris eller, i värsta fall, krig.

Gotland har i ljuset av det kraftfullt försämrade omvärldsläget fått en central plats i debatten, inte minst när det gäller den säkerhetspolitiska diskussionen. Förutom att det är en rättvisefråga att invånare varhelst de bor i landet ska ha någorlunda likvärdiga förutsättningar krävs också att Gotland fungerar i fredstid då det i dagens läge är en förutsättning för att Sverige ska fungera också i kris eller krig.

Därför, fru talman, borde det också vara dags att Gotland får rättvisa förutsättningar och en utjämnad spelplan. Ingen annanstans i landet betalar företag lika höga transaktionskostnader för att kunna sälja sina varor och tjänster. Ingen annanstans betalar privatpersoner lika mycket för att transportera sig över kommungränsen; var tionde gotlänning har inte råd att göra det alls. Ingen annanstans i landet tvingas barnen i skolan och de äldre i behov av omsorg att betala merkostnaderna för en strukturellt underfinansierad sjukvård, som en följd av att Region Gotland bär både det primärkommunala och det regionala ansvaret i samma organisation.

Detta riskerar, fru talman, att få till följd att Gotlands attraktivitet som plats att bo på, flytta till och driva företag på minskar när riktningen borde vara den motsatta, i synnerhet som behovet av ett starkt totalförsvar ökar.

Gotland är inte ensamt om att som ö möta dessa utmaningar. Faktum är att Sverige har flest öar av alla nationer i hela världen. EU har förutom skrivningen i funktionsfördragets artikel 174 också nyligen antagit en särskild strategi för att motverka de strukturella utmaningar som kommer av att vara en ö.

OECD har studerat öfrågor. Också där ser man genomgående teman och utmaningar som just öar möter. Många länder i EU har gått före och på olika sätt försökt överbrygga dessa. Grekland och Skottland framstår som kanske de främsta exemplen. Men också Danmark med sin vägprisprincip för exempelvis Bornholmstrafiken visar vägen för hur öar kan ges likvärdiga förutsättningar och villkor.

Gotlandsutredningen firar 70 år i år. År 1956 presenterades den i riksdagen. När jag för några år sedan läste den kunde jag ganska snabbt konstatera att det inte är mycket som har förändrats och att utmaningarna kvarstår. Därför behöver öars förutsättningar tas om hand och adresseras genom en ändamålsenlig öpolitik som sammanhållet tar sig an öars särskilda villkor i syfte att överbrygga dessa. Det är ett viktigt steg för att ge skärgårdar och öar och alla som bor, lever och driver företag där rättvisa förutsättningar och en känsla av att de inte driver längre bort från fastlandet.

(Applåder)

Fru talman! Skånes möjligheter är Sveriges styrka. Skåne är början på Sverige. Skåne är Sveriges port till Europa, och Skåne är avgörande för livsmedelsförsörjningen i hela Sverige.

I Helsingborg gör företag miljardsatsningar på livsmedelslogistik för hela landet. Den statliga infrastrukturen hänger inte riktigt med. Den fungerar lite sisådär emellanåt. Det räcker inte att man kan producera och lagra maten. Den måste också kunna komma fram till bordet.

Fru talman! När Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar förändras transporterna mellan Sverige och kontinenten. Danmark förbereder sig med ny infrastruktur.

Vi behöver bygga bort svenska flaskhalsar när Europa bygger nya transportvägar till vår gräns. Redan 1992 beslutade den visa riksdagen att Västkustbanan skulle byggas ut till dubbelspår. Fortfarande återstår 4 500 meter från centrala Helsingborg och norrut. Det begränsar hela Västkustbanan, hela effekten av den. Det påverkar också sträckan Oslo–Hamburg negativt. Den flaskhalsen måste vi få bort.

Den överbelastade E6:an, mellan Helsingborg och Malmö, behöver byggas ut till tre körfält i vardera riktningen. Köerna orsakar kostnader i Skåne men drabbar hela landet.

Flygplatsen i Ängelholm knyter samman Stockholms näringsliv med nordvästra Skånes näringsliv. Den måste säkras.

Fru talman! Öresundsbron är en framgång för både Sverige och Danmark. Men den är vår enda fasta förbindelse över Öresund, och det gör oss sårbara. Det handlar om Sveriges beredskap och våra förbindelser med Europa. Vi behöver arbeta för en andra fast förbindelse.

Men det räcker inte med broar och tunnlar om gränshinder finns kvar. Skatter, socialförsäkringar och administration försvårar för människor som bor på ena sidan av Öresund och jobbar på den andra. Tempot för att undanröja gränshindren måste öka.

Fru talman! Skånes möjligheter att bidra ännu mer till Sveriges utveckling är stora, men de tas inte fullt ut tillvara. Satsningar i Skåne är inte bara till för Skåne och skåningarna. Satsningarna i Skåne gör hela Sverige starkare.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att Sverige kan bli världens bästa land att leva i. Vi är inte där riktigt än, men vi kan aspirera på en sådan pallplats. Men då måste vi först inse att Sverige på många vis är ett delat land. Många av de svenska framgångarna är i dag koncentrerade till ett fåtal delar av landet. Stockholm, som exempel, står ensamt för 30 procent av Sveriges bnp.

Jag har en RUT-utredning på gång om detta. Men eftersom jag är lite hialös, det vill säga otålig, tänker jag föregripa den något.

Tillväxten i Sverige är i huvudsak koncentrerad till fem områden. Det är Mälardalen, med Stockholm i täten. Det är Göteborg och Borås. Det är den skånska västkusten. Det är ett par gruvkommuner i norr. Det är kommuner längs med E4:an i Småland.

Utanför dessa områden ligger en stor majoritet av kommunerna under rikssnittet i fråga om bruttoregionprodukt. Tittar man på en karta över detta blir det väldigt tydligt att Sverige är ett delat tillväxtland – i huvudsak mellan stad och land.

Fru talman! Det finns alltså en kraftigt outnyttjad tillväxtpotential i Landsbygdssverige. Om vi kan frigöra den potentialen blir hela Sverige rikare. Annars kommer vår uppgift här i denna kammare i allt högre grad att snarare handla om att omfördela resurser mellan grupper än att kunna investera och satsa.

Vi har en lagstiftning som på många vis är stiftad här i Stockholm för Stockholm. Det behöver vi ändra på. Strandskyddet är ett exempel. Här i denna stad kan jag gå ut och se höghus efter höghus intill vattnet. Men i min hemkommun Östra Göinge får några lokala eldsjälar i en av byarna inte bygga ett par marklägenheter 90 meter från en bäck. Strandskyddet är ju 100 meter.

Jag tror att vi gemensamt, över partigränser, behöver ta fram en nationell landsbygdsstrategi. Med landsbygd menar jag inte betesmark, röda stugor och vita knutar. Jag menar hela områden, inklusive mindre städer. Jag tänker på Kristianstad, Tingsryd, Arvika och många andra orter utanför de traditionella tillväxtområdena. I en sådan strategi bör man identifiera problemområden för landsbygden och föreslå reformer och förändrad lagstiftning. Det kan handla om en förändrad plan- och bygglagstiftning där kommuner ges större möjlighet att hantera skamfläckar, nedgångna fastigheter och oseriösa fastighetsägare. Det handlar alltså om att låta kommunerna kunna bygga attraktiva samhällen där människor vill bo och investera.

En av de allra viktigaste åtgärderna för landsbygden handlar om skolan. Mindre kommuner och mindre städer underpresterar vad gäller skolresultat jämfört med större städer. Det skapar kompetensbrist, arbetslöshet och minskad attraktivitet. Men även skoldebatten har ett storstadsfokus. Vi diskuterar friskolornas vara eller icke vara men betydligt mindre varför landsbygdens barn, oavsett skolhuvudman, ges sämre förutsättningar än storstadens barn.

Strandskydd, plan- och bygglagstiftning och skola är bara några exempel på problemområden som man med en sådan här strategi borde gå på djupet med. Det handlar om tillväxt. Tillväxt ger jobb, skatteintäkter, skolor, service, handel och levande samhällen. Detta tror jag, fru talman, blir ännu viktigare när befolkningen minskar på många orter på grund av utflyttning och lågt barnafödande. Jag tror att det här på sikt är en överlevnadsfråga för hundratals svenska kommuner.

Jag tror att Sverige kan bli världens bästa land att leva i. För att vi ska nå dit måste vi säkerställa att det går att leva och leva väl i hela Sverige.

(Applåder)