Allmänpolitisk debatt

Fru talman! Låt oss tänka oss en person som har arbetat på samma industri i 20 år. Personen kan sitt jobb, känner sina arbetskamrater och vet vad som krävs för att få produktionen att fungera. Så kommer beskedet att industrin ska ställa om. Ny teknik ska införas, och personen kanske behöver utbilda sig på nytt.

Då kommer frågorna. Vad händer med mitt jobb? Hur ska jag klara ekonomin under den tid då jag utbildar mig? Detta är frågor som politiken måste kunna svara på.

Jag kommer från fackföreningsrörelsen. För mig är det självklart att klimatomställningen ska vara rättvis och att löntagarna ska vara en del av den. Vi behöver investera i svensk industri, bygga ut den förnybara energin och se till att det finns tillräckligt med el och fungerande transporter. Med långsiktiga förutsättningar kan vi skapa nya jobb, stärka vår konkurrenskraft och minska utsläppen.

Men klimatomställningen måste också fördelas rättvist. Människor med små ekonomiska marginaler ska inte behöva bära en orimligt stor del av kostnaden. Omställningen handlar nämligen inte bara om att minska utsläppen. Den handlar också om människors trygghet, om framtidens jobb och om vilket samhälle vi vill bygga. Den som behöver utbilda sig mitt i arbetslivet måste kunna betala hyran under tiden. Därför behöver vi stärka möjligheterna till omställningsutbildning och se till att människor hela tiden har ekonomisk trygghet.

Trygghet handlar också om mer än ekonomi. Det handlar även om att känna tillit till att man får stöd när arbetslivet förändras och att man inte lämnas ensam att bära ansvaret för sin omställning. Det ansvaret måste vi ta tillsammans. Politiken måste skapa förutsättningar för en trygg och rättvis omställning. Arbetsgivarna måste ta ansvar för kompetensutvecklingen samtidigt som de anställda ska ha inflytande när arbetsplatserna förändras.

Fru talman! Vi har ett ansvar för den värld vi lämnar efter oss, för våra barn och barnbarn och för alla generationer som kommer efter oss. Men vi har också ett ansvar för att se till att de som lever mitt i omställningen kan göra det i trygg förvissning om att vi bär den tillsammans, att man inte blir lämnad ensam. Det är vi som måste fatta besluten och göra investeringarna i dag.

Jag tror på framtiden, på människors förmåga att ställa om och på svensk industris möjligheter. Vi kan minska utsläppen, skapa trygga jobb och bygga ett samhälle där människor känner framtidstro. Klimatomställningen är en möjlighet att bygga ett samhälle. Den möjligheten ska vi ta vara på, för oss som lever i dag och för generationerna som kommer efter oss.

(Applåder)

Fru talman! Miljöåtgärder ska stå i proportion till de problem de är avsedda att utgöra lösningen på, och man ska vara vaksam vad gäller konsekvenserna.

Under den förrförra mandatperioden ledde den rödgröna politiken till att vi hade dieselpriser i Europas absoluta toppskikt. Periodvis lär vi ha haft Europas allra högsta dieselpriser. I tunnelbaneland kan man inbilla sig att det inte spelar någon roll. Men utanför storstäderna får detta konsekvenser.

Höga dieselpriser är ett problem för dem som inte bor i stadskärnorna. Pendlare och många företag, exempelvis jordbrukare, får direkta kostnadshöjningar. Det får alltså betydelse för vår konkurrenskraft. I stort sett hela handeln, inklusive livsmedelsbutiker, drabbas också av högre kostnader, vilket indirekt läggs på konsumenterna.

Fru talman! Dessbättre fick vi för ganska exakt fyra år sedan en Tidöregering på plats, och vi fick en bränslepolitik som tog hänsyn till vanliga familjer som inte kan åka kollektivt i sin vardag och som av olika skäl inte kan köpa en elbil. Det var en politik som dessutom tog hänsyn till näringslivet, som behöver tunga transporter på riktigt.

Skatten spelar viss roll här. I stället för att höja och höja skatten på bensin och diesel, vilket var de rödgrönas politik, fick vi en regering som höll nere skatterna.

Reduktionsplikten på diesel, alltså kravet på inblandning av biokomponenter, spelade dock en stor roll här. Vid nyårsnatten 2023/24 sjönk priset på diesel med 4,60. Om man isolerar effekten av den då sänkta reduktionsplikten lär det ha blivit uppemot 5 kronor per liter.

Fru talman! Detta är anmärkningsvärt. Här fördes under flera år en politik som drev upp priserna på diesel med flera kronor per liter. Vad fick vi för pengarna? Parallellt pågick nämligen en process i EU som begränsade användningen av jordbruksprodukter för bränsleändamål. Resultatet blev en ganska omfattande import av animaliska fetter. Och den fortgår, men i mindre skala.

Här blir det lite konstigt. Vi stimulerar då storskalig djurhållning över hela världen. Det leder till indirekta utsläpp av växthusgaser och andra miljöeffekter. Det borde vara en konsumentupplysning för veganer att bussen eller bilen går på animalisk energi. Om man inte vill ha skor från djurkomponenter vill man kanske inte heller åka buss som drivs med uppeldade djur.

Fru talman! Jag har vridit och vänt på detta under många år. Miljöeffekterna av att gå över från fossila bränslen till biobränslen brukar hamna någonstans mitt emellan marginellt positiva och direkt negativa på skalan. I förekommande fall har så kallade miljöåtgärder lett till väldigt negativa konsekvenser, såsom avverkning av regnskog och ökade utsläpp av växthusgaser.

Det blir intressant att se vilken politik en tillträdande regering kommer att föra här. Miljöpartiet har utlovat högre bränslepriser. Övriga rödgröna partier har hållit lite låg profil under de senaste åren.

Jag förstår att det blir en förhandling, oavsett hur nästa regering är sammansatt, men vi har kanske ledamöter ibland oss som vill förklara hur de och deras partier ser på denna fråga.

(Applåder)

Fru talman! Naturvårdsverket publicerade häromveckan den fördjupade utvärdering av de svenska miljömålen som genomförs vart fjärde år. Det är dyster läsning.

Utvärderingen visar att bara 1 av de 16 målen kommer att nås till 2030. De största problemen gäller klimat, biologisk mångfald och föroreningar. Inget av de tre målen Begränsad klimatpåverkan, Ett rikt växt- och djurliv och Giftfri miljö kommer att kunna nås, och för klimatet och den biologiska mångfalden är trenden dessutom negativ. Samma tre områden lyfts också fram på global nivå av FN, som pekar på att vi befinner oss i en planetär trippelkris: klimatkris, naturkris och föroreningskris.

Det här är den verklighet som pågår omkring oss, men den verkligheten gjorde inget avtryck i Tidöregeringens arbete. Under deras tid vid makten drev de en politik som drastiskt ökade Sveriges utsläpp. De gjorde också brutala nedskärningar i naturvården. Resurser till skydd och skötsel av värdefull natur kapades, och pengar till miljöövervakning drogs in.

Fru talman! Nu står det klart att världens mål att begränsa den globala upphettningen till 1,5 grader inte kommer att nås. Det är ett stort misslyckande som kommer att innebära mer extremt väder och allvarliga skador på människors hälsa, livsmedelsförsörjning och tillgång till vatten. Nu krävs att utsläppen minskar drastiskt de närmaste åren samtidigt som naturens förmåga att fånga upp och lagra kol stärks.

Klimatkrisen är en av de frågor som oroar svenska folket mest. När politiker abdikerar från ledarskap lägger de samtidigt hela tyngden av klimatkrisen på enskilda medborgares axlar. Människor vill kunna leva utan klimatpåverkan, men för att det ska bli verklighet behöver vi en regering som klarar av att styra oss dit och som vågar göra de investeringar och införa de regleringar som krävs.

Fru talman! Forskare har konstaterat att förlusten av arter och ekosystem är ett lika stort hot som klimatkrisen. Av jordens cirka åtta miljoner växt- och djurarter riskerar nästan en miljon att utrotas. Vi är nu inne i det sjätte massutdöendet.

Att inget av de nationella miljömålen med direkt koppling till den biologiska mångfalden nås är ett underbetyg för ett rikt välfärdsland som Sverige. Det är tyvärr också ett kvitto på att miljöhänsyn fortsatt underställs kortsiktiga vinstintressen. För att bryta trenden krävs nya styrmedel och ett förbättrat regelverk så att jord- och skogsbruk, fiske och andra verksamheter kan bedrivas hållbart inom naturens gränser. Det krävs också att vi skyddar områden med höga naturvärden.

Att skydda och återställa natur handlar inte bara om att rädda gulliga djur och storslagna vildmarkslandskap. Det handlar i allra högsta grad om att skydda människors liv och hälsa. Den brittiska underrättelsetjänsten har slagit larm om att flera viktiga ekosystem riskerar att kollapsa redan under 2030-talet, alltså om bara några få år. Eftersom vi är beroende av dessa ekosystem för vår tillgång till mat och vatten är det ett akut säkerhetshot.

Ju mer mångfalden i naturen minskar, desto mer ökar sårbarheten inom jordbruk och skogsbruk för torka, översvämningar och stormar. Ju fler arter som dör ut, desto mer minskar möjligheten att i naturen hitta botemedel mot sjukdomar och tekniska lösningar på framtidens utmaningar.

De länder som kommer att klara sig bäst är, enligt den brittiska larmrapporten, de som investerar i skydd och restaurering av ekosystem. Allting talar alltså för att göra kraftfulla insatser här och nu för att undvika katastrofala konsekvenser.

Artutrotningen tillsammans med den globala upphettningen och de föroreningar mänskligheten släpper ut samverkar i en planetär trippelkris. Ingen kommer att lämnas oberörd av dess konsekvenser. För att ta oss ur den här situationen krävs politiskt ledarskap. Vi ska fortsätta att bruka jord, skog och hav, men vi måste göra det på ett hållbart sätt. Ytterst är det naturens bärkraft som måste sätta gränserna för vad vi kan göra.

(Applåder)

Fru talman! Sverige har omkring 300 000 jägare. De bidrar till viltförvaltningen, trafiksäkerheten, naturvården och livsmedelsförsörjningen. De tar ansvar för våra viltstammar och för landsbygden. Men alltför många upplever i dag att politiken och myndigheterna försvårar deras arbete i stället för att underlätta det. Därför behövs en ny modern, rättssäker och kunskapsbaserad jaktpolitik.

Fru talman! Jag vill lyfta fram sex områden.

För det första måste vi få en fungerande rovdjursförvaltning. Riksdagens beslut om rovdjurspolitiken måste få genomslag i praktiken. Beslut om licensjakt ska kunna överklagas, men processerna måste vara skyndsamma så att lagliga beslut också kan verkställas. Dessutom behöver 28 § tydliggöras. Den som behöver skydda sin jakthund eller sina tamdjur vid ett rovdjursangrepp ska veta vilka regler som gäller.

För det andra måste älgförvaltningen göras om. På många håll minskar älgstammen samtidigt som skogsskador, fodertillgång och rovdjurstryck påverkar utvecklingen. Förvaltningen måste bygga på lokala förutsättningar och lokalt ansvar. Markägare och jägare ska tillsammans ha ett starkt inflytande över besluten, och staten ska ta ansvar för finansieringen. Jägarnas fällavgifter ska inte gå till myndighetsadministration utan till viltvård och skjutbanor.

För det tredje måste vi låta biologin styra jakttiderna. Jakttider ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. När en art har en stark och livskraftig stam ska utgångspunkten vara att jakten kan bedrivas under generösa och ändamålsenliga tider. Fakta ska väga tyngre än ideologi och känslor.

För det fjärde ska tillgången till jakt på statens mark säkras. Statens mark är hela folkets mark. Jakten på statlig mark, inte minst fjälljakten, ska vara tillgänglig på rättvisa och långsiktigt hållbara villkor. Givetvis ska hänsyn till rennäringen tas, men allmänhetens tillgång till jakt får inte successivt begränsas.

För det femte ser fiskare runt våra kuster och sjöar varje dag konsekvenserna av växande bestånd av säl och skarv, så skyddsjakten måste bli enklare. Detta är nödvändigt för både yrkesfisket och fritidsfisket. Förvaltningen måste bli mer effektiv, och vi måste kunna avyttra sälprodukter.

För det sjätte ska lagarna träffa brottslingarna. Laglydiga jägare och sportskyttar ska mötas av tydliga regler och rättssäkra beslut. Polisens resurser ska riktas mot kriminella och mot illegal vapenhantering, inte mot människor som följer lagen och använder sina vapen på ett ansvarsfullt sätt.

Fru talman! Sveriges jägare är en tillgång för vårt land. De förvaltar viltet, bidrar till naturvården och stärker landsbygden. De förtjänar en politik som bygger på kunskap, förtroende och respekt.

Vi vill se en fungerande rovdjursförvaltning, en lokalt förankrad älgförvaltning, biologiskt motiverade jakttider, rättvis tillgång till jakt på statens mark, en effektiv förvaltning av säl och skarv samt lagstiftning som riktas mot brottslingar i stället för laglydiga medborgare.

Det är dags för en ny svensk jaktpolitik.

(Applåder)