Rättsväsendet

Fru talman! Sverige har en brottsparadox. Det senaste decenniet har mycket av brottsligheten i vårt land legat still eller till och med minskat, samtidigt som den maffialiknande brottsligheten vuxit till att bli ett av vår tids allvarligaste samhällshot.

Nu har också skjutningarna minskat – det är bra. Men samtidigt har sprängningarna nått nya, skrämmande nivåer. Förra mandatperioden ökade antalet barn under 15 år som var involverade i mordärenden med över 700 procent. Och bakom våldet finns en organiserad brottslighet som äter sig in i näringslivet, välfärden och våra samhällsinstitutioner.

Fru talman! Sverige har nu fått en ny politisk majoritet i riksdagen. Men oavsett hur kommande regering formas behöver en tuff kriminalpolitisk linje ligga fast, samtidigt som vi växlar upp arbetet mot den brottslighet som orsakar störst skada. Det är vad vi socialdemokrater menar med ökad repression med precision.

Brottsoffrens ställning måste också stärkas. Brottsoffrens rätt till skydd, stöd och upprättelse ska väga tyngre. Det är därför vi vill vi införa en brottsofferlag – ett löfte som Tidöregeringen dessvärre svek.

Fyra områden är särskilt prioriterade.

För det första: kampen mot den maffialiknande organiserade brottsligheten. Vi behöver en svensk maffialag som gör det möjligt att angripa kriminella organisationer som sådana och deras mönster av kriminella samarbeten – inte bara springpojkarna längst ned utan också gängtopparna, som organiserar, finansierar och tjänar pengar på brottsligheten. De utövar inte bara våld utan ägnar sig också åt grov ekonomisk brottslighet.

För det andra måste vi stoppa nyrekryteringen – Tidöregeringens stora blinda fläck och misslyckande. Man har ägnat enorm politisk kraft åt hur unga lagöverträdare ska straffas, och där var vi förvisso i stora stycken överens många gånger, men alldeles för lite kraft åt hur vi ska förhindra att barn rekryteras från första början. Det duger inte att bara skärpa straffen för dagens fjortonåringar om vi samtidigt låter gängen rekrytera morgondagens. Detta förutsätter tre p:n – pengar, punktmarkering och program för riskfamiljer.

För det tredje måste vi gå hårdare åt mäns våld mot kvinnor. Våld i hemmet får aldrig bli en privat angelägenhet. Detta är en grov form av brottslighet som kräver samma beslutsamhet som kampen mot gängen. Farliga män ska stoppas. Våldsutsatta kvinnor och barn ska skyddas. Det är därför vi vill skärpa straffen för grov kvinnofridskränkning, stoppa nedläggningen av skyddade boenden och införa områdesarrest för våldsamma män när hotbilden är stor även efter avtjänat fängelsestraff.

För det fjärde, fru talman, måste vi kraftsamla mot de sexuella övergreppen mot barn. Barns utsatthet måste väga tyngre än förövarnas intressen.

När Tidöregeringen skärpte 50 straff, vilket vi socialdemokrater röstade för, utelämnade de barnpornografi, och det vill vi ändra på. Vi vill även att sexuella övergrepp ska leda till förlorad vårdnad och att polisen ska larma när misstänkta förövare arbetar med barn.

Fru talman! Den grova brottsligheten har fått växa sig stark under lång tid, men utvecklingen är inte ödesbestämd. Sverige har haft svåra samhällsproblem förut och vänt dem, och det ska vi göra igen. Det måste vara uppgiften på detta område under den kommande mandatperioden: att steg för steg fortsätta återupprätta den trygghet som har gått förlorad i vårt land.

(Applåder)

Fru talman! År 2022, när ni fortfarande styrde, skedde 391 skottlossningar. I år har det skett 83 och i Stockholm den senaste månaden noll.

Fru talman! Teresa Carvalho tar upp sprängningar. Antalet detonationer i hela landet den senaste månaden var en. Det är en för mycket, men detta är en framgång som få ens trodde var möjlig för fyra år sedan. Den moderatledda regeringen har löst allvarliga problem med brottslighet som uppstod under Socialdemokraternas vakt.

Sedan pratar Teresa Carvalho om upprättelse, och då undrar jag en sak. Socialdemokraterna röstade ju nej till att avskaffa mängdrabatten. Har man omprövat sin uppfattning, eller vill man fortfarande bara avskaffa mängdrabatten för vissa brott?

Fru talman! Hade Tidöregeringen lagt ett skarpt förslag om att avskaffa mängdrabatten på riksdagens bord hade vi givetvis röstat ja till det. Men det var inte mängdrabatten vi röstade om, Fredrik Kärrholm. Vi röstade om regeringens lagförslag om ett helt nytt straffrättsligt påföljdssystem, där mängdrabatten bara var en del inbakad i en helhet som var så omfattande att det saknades tiotusentals fängelseplatser, som det enligt Kriminalvården skulle dröja till åtminstone 2040 att få på plats. Det vi röstade nej till var en låtsaslag som inte ens har trätt i kraft trots att riksdagen ställde sig bakom den och som inte har gett en enda serievåldtäktsman ett längre straff eller upprättelse åt ett enda brottsoffer.

Det vi vill göra är att avskaffa mängdrabatten för grova brott på riktigt, inte bara på papperet. När det kommer en regering på plats som lägger ett sådant förslag på riksdagens bord vill jag veta: Kommer Fredrik Kärrholm att rösta ja eller nej till det?

Fru talman! Det stämmer. Vi lade fram ett förslag om att avskaffa presumtionen mot fängelsestraff, att använda hela straffskalorna och att avskaffa mängdrabatten helt. Det stämmer att det kommer att krävas många fler anstalter. Vårt svar till väljarna är att vi kommer att lösa det. Socialdemokraternas svar till väljarna är: Nej, vi ger upp – vi kommer att göra som våra socialdemokratiska vänner i Storbritannien och släppa ut brottslingar i stället.

Fru talman! Det här är ju uppochnedvända världen. Fredrik Kärrholm har fått detta helt om bakfoten. Det var i den brittiska riktningen som Tidöregeringen styrde. Det är så det blir när reformerna och kapaciteten hos Kriminalvården inte hänger ihop. Det är därför britterna nu på löpande band släpper ut grova förbrytare. Det är precis detta vi vill undvika. Det är därför vi säger: Låt oss låsa in våldtäktsmännen och pedofilerna riktigt länge. Men vi kanske inte just nu kan göra detsamma med källarförrådsinbrottstjuvarna.

(Applåder)

Fru talman! Som jag precis nämnde i replikskiftet skedde 391 skottlossningar 2022. I år har det skett 83 och i Stockholm den senaste månaden noll. Det är en siffra som tål att upprepas: noll. Detta är alltså en framgång som få över huvud taget trodde var möjlig för fyra år sedan.

Betydelsen av detta är enorm. Låt oss minnas tolvåriga Adriana som sköts ihjäl i en gänguppgörelse, den nyblivna grundskolläraren Soha som sprängdes till döds i sitt eget hem och familjefadern Mikael som kallblodigt mördades inför sin tolvåriga son. Listan kan sorgligt nog göras mycket längre. Förutom de oskyldiga människor som har dött har människor skadats, blivit blinda av glassplitter och fått hörseln förstörd vid sprängdåd. Alldeles för många har utpressats, rånats och bedragits. Hela områden har levt i skräck för livsfarliga gängkriminella.

Att vi vänt utvecklingen räddar liv och ger människor tryggheten åter. Jämfört med 2022 sitter i dag 3 000 fler brottslingar i fängelse. Det gör skillnad. Skjutningarna har minskat med 80 procent, och nyrekryteringen till gängen minskar när förebilder blir till avskräckande exempel.

Men den organiserade brottsligheten är inte besegrad. Kapabla och farliga nätverk finns kvar: förortsgäng, kriminella klaner och internationella brottssyndikat. Polisens kartläggning visar att det handlar om tiotusentals individer. Den kriminella ekonomin omsätter hundratals miljarder.

På allt detta har vi en annan allvarlig brottslighet. 1 av 30 unga män blev förra året rånade. 1 av 20 unga kvinnor blev förra året utsatta för ett sexuellt övergrepp. Att intensiva gängkrig inte längre skapar dagliga rubriker betyder inte att staten fullgjort sin skyldighet att skydda medborgarna.

Vi kan och får inte nöja oss med att Sverige har blivit mindre farligt. Vi behöver göra mer för att bekämpa brottsligheten. Polisen behöver samma befogenheter för att förhindra våld mot kvinnor som för att stoppa gängen. Polisen behöver lagstöd för att sätta dit pedofiler online. Och vi behöver fler poliser som patrullerar på våra gator. Fängelsestraff ska utdömas oftare. Hela straffskalorna ska användas, och vi behöver avskaffa mängdrabatten.

Tyvärr är detta något som vänstersidan i denna kammare motsätter sig. Tyvärr innebär det att väldigt många brottsoffer lämnas utan upprättelse. Likaså saknar vänstersidan förståelse för nödvändigheten av att invandringen behöver förbli kraftigt begränsad. Föräldraansvar är också något som tycks vara helt frånvarande i socialdemokratins vokabulär. Och när det kommer till skolan pratas det sällan om att uppdraget behöver inbegripa att man förmedlar både kunskaper och värderingar.

Ett tryggt Sverige förutsätter att barn under sin uppväxt utvecklar en egen inneboende vilja att göra rätt. Det förutsätter i sin tur ett ordnat samhälle präglat av gemenskap. Ambitionen måste vara större än att människor ska avstå från brott. Ambitionen måste vara ett samhälle där människor tar ansvar, följer gemensamma regler och normer och uppträder med vänlighet – inte av rädsla för straff eller konsekvenser utan av respekt för sina medmänniskor. Målet måste vara ett Sverige som är både tryggt och civiliserat.

Fru talman! När Sverigedemokraterna och Tidöpartierna ärvde makten 2022 var läget mycket allvarligt för Sverige. Det året sköts det 391 gånger i vårt land, som min kollega Kärrholm precis sa. 62 personer miste livet i gängens skottlossningar.

Bakom varje skottlossning gömmer sig oerhörda sorger och oerhörda trauman. Otryggheten lägger sig som en våt filt över tillvaron för personer som bor i närområdet. För anhöriga till dem som drabbas innebär varje mord, mordförsök, rättsprocess, sjukhusvistelse och begravning en oerhörd sorg.

Varje gång någon har mördats i gängvåldet har den mördades mor, far, släkt och vänner behövt vakna till den hemska nyheten: Deras son, just deras bror, just deras kamrat ligger avliden i en källare på ett bårhus.

År 2022 var det alltså 124 föräldrar och oräkneligt många syskon, vänner och andra anhöriga som fick uppleva precis detta.

Fru talman! Jag och mitt parti har ägnat hela vår kraft under den senaste mandatperioden åt att åtgärda precis detta. Dödsskjutningarna är nere på rekordlåga nivåer jämfört med tiden då Morgan Johansson var justitieminister. Även sprängningarna är på tydlig reträtt – blott en den senaste månaden. För första gången på länge är utvecklingen på väg åt rätt håll.

Det har gått mer än ett år sedan vi hade en dödsskjutning i Göteborg. För första gången på ett år har alltså inte en enda mor eller far behövt vakna upp till nyheten att deras son har skjutits till döds i Göteborg.

Flera hela månader det här året har varit helt utan dödsskjutningar, och en hel månad har precis gått utan att det har skjutits eller sprängts en enda gång i Stockholm.

Samtidigt som det dödliga gängvåldet minskar kraftigt beskriver gängtopparna själva hur de är trötta och att det inte längre är värt att bedriva affärer i Sverige. Gängen har blivit trötta just därför att polisen har fått de verktyg de behöver och just därför att gängtopparna och de gängkriminella får sitta inlåsta under längre tider. Priset för att begå gängrelaterad brottslighet är alltså mycket, mycket högre. Sedan augusti i år får alla gängkriminella som begår brott kopplade till sin gängkriminalitet automatiskt dubbla straff.

Det här, fru talman, är en utveckling som måste hållas i. Därför oroar det mig att det ser ut som att Sverige nu kan få tillbaka den gamla kriminalpolitiken, den som 2022 ledde till just att 124 föräldrar det året fick vakna till nyheten att deras son blivit mördad.

Utvecklingen mot en mer rättvis kriminalpolitik måste fortsätta. Straffskärpningarna och de nya verktyg som polisen har fått måste ligga fast. Men vi måste också blicka framåt. Mängdrabatten måste avskaffas under den här mandatperioden. Andra straffrabatter måste tas bort. De värsta brotten ska som regel leda till det högsta straffet, till skillnad från i dag då man landar någonstans i mitten eller strax däröver.

Fru talman! Jag är orolig för att nästa regering ska leverera en kriminalpolitik som innebär lösare tag mot gängen och fortsatta straffrabatter för äldrebedragare och att Sverige ska hamna tillbaka i den kris som vi var i för bara några år sedan. Men jag håller tummarna för att det inte blir så. Jag håller tummarna för alla Sveriges brottsoffers skull.

I detta anförande instämde Mattias Karlsson Bergman och Kevin Sahlin (båda SD).

Fru talman! I Sverige har kriminalpolitiken under de senaste fyra åren haft ett alldeles för ensidigt fokus på åtgärder som har marginell, ingen eller rent av en destruktiv betydelse när det gäller samhällets möjligheter att upptäcka, förebygga och bekämpa brottslighet. Jag tänker på Tidöregeringens närmast besatta intresse av att sätta fler barn i fängelse, i allt lägre åldrar och under allt längre tid – trots att vi vet att det inte är en politik som fungerar och trots att forskning, ett otal remissinstanser och beprövad erfarenhet från andra delar av världen visar att det inte är effektivt att sätta fler barn i fängelse, i lägre åldrar och under längre tid.

Vi måste ändra riktning för kriminalpolitiken i Sverige. Vi behöver en politik som faktiskt fungerar. Grunden i den politiken måste vara det brottsförebyggande arbetet. Där vet vi i samhället vad som behöver göras. Vi måste satsa på skolan. Varenda elev, vartenda barn och varenda ungdom ska klara av sin skolgång så att de når målet om egen försörjning eller vidare studier. Vi måste bekämpa arbetslösheten. Vi måste ha en politik för full sysselsättning.

Tidöregeringens största misslyckande är den arbetslöshet som har bitit sig fast. Barn och unga måste få växa upp i hem där föräldrar har ett jobb att gå till, så att de klarar egen försörjning och så att de inte av fattigdomsskäl drivs in i de gängkriminellas käftar. Vi behöver en brottspolitik som faktiskt fungerar.

Vi måste också skydda vår välfärd. Den organiserade brottsligheten och gängen attackerar vår välfärd och använder de intäkter som skulle ha gått till välfärd till att i stället finansiera annan kriminell verksamhet. Tidöregeringen har sett mellan fingrarna på det faktum att vi lever i ett land där gängkriminella tillåtits driva HVB-hem och vårdcentraler.

Vi måste byta riktning. Vi måste också ha en politik som står på brottsoffrens sida. Jag blev kontaktad av en kvinna som berättade om sin dotter. Hon hade levt i en oerhört destruktiv relation, som hon lyckats lämna. Hon hade utsatts för fruktansvärda brott i den relationen. Hon klarar inte av att gå ut på arbetsmarknaden på grund av det hon blivit utsatt för utan tvingas leva på ekonomiskt försörjningsstöd. Förövaren, hennes exman, dömdes, och hon fick rätt till skadeståndsersättning. Det var äntligen någon form av upprättelse från samhället.

Vad händer då? Jo, då säger kommunen: Din skadeståndsersättning räknar vi som en inkomst. Därför skär vi ned på ditt ekonomiska försörjningsstöd i motsvarande takt som du får tillgång till skadeståndsersättningen.

Det här är skamligt. Brottsoffret utsätts alltså två gånger – först för gärningsmannens fruktansvärda agerande och därefter för samhällets svek. Man attackerar människor i fattigdom och säger: Du ska inte ha tillgång till den skadeståndsersättning som alla andra skulle få tillgång till om de var i samma situation som du.

Fru talman! Under den här mandatperioden vill jag att den här församlingen ska fatta beslut om att kommuner inte ska tillåtas att dra ned på det ekonomiska försörjningsstödet när människor som befinner sig i samhällets mest utsatta situationer och lever i fattigdom äntligen får rätt till skadeståndsersättning.

Vi behöver en politik som fungerar. Då måste vi satsa på det brottsförebyggande arbetet. Det handlar om skolan, full sysselsättning och bostadsområden som är trygga att växa upp i. Vi ska ha bostäder som familjer har råd att bo i och bostadsområden där 13-åringar kan växa upp i trygghet i stället för att de ska behöva växa upp i de fängelser som Tidöregeringen ville bygga.

Vi ska punktmarkera den gängkriminella miljön, vi ska skydda vår välfärd, och vi ska ha en politik som står på brottsoffrens sida.

Fru talman! Från talarstolen hör vi Tobias Smedberg från Vänsterpartiet säga att vi behöver ändra riktning.

År 2022 skedde 391 skottlossningar och i år 83. I Stockholm har det den senaste månaden varit noll. I vilken riktning vill ledamoten?

Fru talman! Tack, Fredrik Kärrholm, för en bra fråga!

Jag vill byta riktning från en politik som syftar till att skapa effektiva rubriker i tidningar till en politik som skapar en effektiv brottsbekämpning. Jag må vara ny som ledamot i den här församlingen, men jag är tillräckligt erfaren för att se att det är skillnad på detta.

Att sätta fler barn i fängelse ger effektiva rubriker. Men det är inte ett effektivt sätt att bekämpa brottslighet. Då måste man punktmarkera grova brott och de gängkriminella som skor sig på till exempel samhällets bekostnad genom att attackera vår välfärd.

Jag har sett hur polisen och Åklagarmyndigheten under Tidöregeringens styre har saknat resurser för att bekämpa välfärdsbrottsligheten som finansierar gängens kriminella aktiviteter.

Det är bra att mycket går åt rätt håll. Men det finns väldigt mycket mer som behöver gå åt rätt håll.

Fru talman! Jag tror inte att någon som lyssnar på debatten på något sätt blir klokare över huvud taget.

Ledamoten säger att vi inte ska ha en politik som bara syftar till att skapa rubriker. Men bakom rubrikerna finns en verklighet där vi inte bara minskar antalet skjutningar och trycker tillbaka den organiserade brottsligheten, utan annan brottslighet minskar också. Antalet stölder och inbrott minskar.

Det är en enorm framgång. Jag kan konstatera att Vänsterpartiet har röstat emot alla förslag som vi har lagt fram som har lett till den utvecklingen.

Fru talman! Fredrik Kärrholm har visat ett närmast besatt intresse av att sätta 13-åringar i fängelse trots att vi vet att det inte fungerar. Kärrholm hade kunnat visa här i församlingen vilka remissinstanser som anser, och vilken forskning och vilken beprövad erfarenhet som visar, att det är effektiv brottsbekämpning.

Det gjorde han inte, för det finns ingen sådan beprövad erfarenhet. Det finns ingen sådan forskning, och det finns nästan inga remissinstanser som stöder den politiken.

Fru talman! Vi ska ha ett tryggt Sverige – ett Sverige med frihet, ansvar och medmänsklighet. Jag vill bo i ett Sverige där människor känner sig trygga i sin vardag. Det är ett Sverige där du kan gå hem på kvällen utan att vara rädd, där företagarna kan driva sina företag utan hot och där människor vet att samhället finns där när de behöver hjälp.

Det ska inte spela någon roll om du bor mitt i Helsingborg, i Höör eller i en liten by uppe i Tornedalen. För mig är en av de finaste sakerna med Sverige det engagemang som finns både i våra städer och på vår landsbygd.

Det är känslan när man kommer till en plats där människor hälsar på varandra, där idrottsföreningen samlar barn och ungdomar och där lokala företagare kämpar för att bygden ska utvecklas. Det är gemenskap. Det är sammanhållning. Det är när Sverige är som bäst.

Men den gemenskapen måste få förutsättningar att leva vidare. En av de viktigaste förutsättningarna är just trygghet. För frihet utan trygghet är ingen verklig frihet. Du ska inte behöva fundera på om polisen kan komma när du behöver hjälp. Du ska inte behöva känna att din bostadsort avgör hur mycket skydd du får av samhället.

Ändå går utvecklingen åt fel håll på just den punkten. Sedan 2022 har antalet platser där allmänheten kan besöka polisen minskat kraftigt. Sedan 2021 har 58 kommuner förlorat sitt sista besökskontor. I dag saknar 110 kommuner poliskontor. Det är en utveckling som vi måste vända.

Jag och Centerpartiet vill att polisen ska finnas nära människor i alla Sveriges 290 kommuner. Vi vill återöppna poliskontor, stärka den lokala polisnärvaron och bygga ut mobila polisenheter och lokala polisnav. Vi vill sätta en tydlig nationell ambitionsnivå för polisens tillgänglighet, så att ingen kommun lämnas efter.

Vi vill prova nya lösningar, som drönare vid akuta larm, för att korta responstiderna där avstånden är långa. Vi vill också att polisen prioriterar de brott som påverkar människors vardag: inbrott, stölder och skadegörelse.

Även om ett inbrott kanske bara blir en rad i statistiken kan det för den som drabbas innebära en förlorad känsla av trygghet i sitt hem. Trygghet handlar inte bara om att bekämpa brott. Det handlar också om att människor ska kunna leva sina liv utan rädsla.

Men trygghet kräver också något mer. Den kräver en stark rättsstat. Vi ska bekämpa kriminaliteten med kraft. Den som begår grova brott ska möta samhällets fulla styrka. Men samtidigt ska staten följa lagen och respektera människors rättigheter. Det är vad som skiljer ett rättssamhälle från ett samhälle där makten går före rätten.

Jag tror på ett Sverige där vi inte ställer människor mot varandra utan där vi bygger ett samhälle där fler får möjlighet att lyckas. Det är ett Sverige där polisen finns nära, där rättsstaten står stark och där människor känner att de har både ansvar och rättigheter. Det är ett Sverige där du kan välja att bo i en storstad eller på landsbygden utan att välja bort tryggheten.

För mig är det politikens uppgift att skapa förutsättningar för människor att leva fria, trygga och meningsfulla liv oavsett var i landet de bor. Det är det Sverige jag vill vara med och bygga. Det är därför jag säger: Poliser ska finnas i hela Sverige. Tryggheten ska gälla alla. Framtidstron ska finnas i varenda kommun från Kärrbäck till Svalöv och från norr till söder. Sverige kan bättre, och tillsammans kan vi göra det bättre.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Brihall (C).

Fru talman! Magnus Haara talar sig varm för tryggheten på landsbygden och vad som behövs för att uppnå det. Ett ganska uppenbart faktum är att med det nuvarande straffsystemet läggs på tok för många anmälningar ned.

Min familj är från landet i Sörmland och har drabbats av inbrottsvågor gång på annan. När man polisanmäler de inbrotten ligger ofta tio andra inbrottsanmälningar på hög. Konsekvensen av det när mängdrabatten finns blir att det inte blir något straff för de senare inbrotten som har begåtts. En grundläggande förutsättning för att komma åt det problemet är att man avskaffar mängdrabatten. Centerpartiet röstade som bekant nej till detta i augusti i år.

Jag ställer därför frågan till Magnus Haara: Hur kommer det sig att ni röstade nej till mängdrabatten? Kommer Centerpartiet att avskaffa mängdrabatten? Kommer Centerpartiet att verka för att avskaffa den under den här mandatperioden för till exempel inbrottsstölder?

Fru talman! Jag tror att vi är överens om ganska mycket, Emil. Det gläder mig också att du värnar om landsbygden.

Vi måste få fler poliser. När människor på landsbygden ringer till polisen måste polisen komma dit. Så är det inte riktigt i dag. Det gäller likaså en närvarande polis. I dag saknar 110 kommuner en närvarande polis. Det måste vi ändra, och det hoppas jag att vi är överens om.

Vi ska vi avskaffa mängdrabatten. Det som lades till var mer utifrån ett politiskt spel från Tidösidan. Man måste vara seriös när det gäller lagstiftning, och det är Centerpartiet. Mängdrabatten ska avskaffas, men det ska göras ordentligt och med riktig lagstiftning.

Fru talman! Jag skulle säga att det är väldigt seriöst att när man presenterar en stor reform ger regeringen och rättsvårdande myndigheter möjlighet att planera och lägga grunden för att reformen ska kunna träda i kraft, vilket uppenbarligen är en bit in i framtiden.

Fru talman! Om vi inte avskaffar mängdrabatten, vilket Centerpartiet röstade för att vi inte skulle göra, kommer de här brotten att läggas på hög. Vi har gett beskedet att det ska ske under den här mandatperioden. Jag saknar ett besked från Centerpartiet.

Fru talman! Centerpartiet kommer att verka för att vi ska avskaffa mängdrabatten, och vi kommer att verka för vi driver en seriös lagstiftning.

Det du glömde bort att säga när det gäller experter och Lagrådet är att otroligt mycket av den lagstiftning som har lagts fram under den gångna mandatperioden har de varnat för och sagt att det har gått för fort och inte är tillräckligt genomarbetat.

Mängdrabatten ska avskaffas, men den måste avskaffas på rätt sätt och genom rätt lagstiftning.

Jag får påminna om att inte rikta sina anföranden direkt till meddebattören utan tala genom talmannen.

Fru talman! Under den gångna mandatperioden har vi socialdemokrater röstat ja till de flesta av regeringens förslag på det rättspolitiska området, dels för att många av förslagen påbörjades redan av den socialdemokratiska regeringen, dels för att även Tidöregeringen har lagt fram bra förslag.

Det finns dock områden där regeringen inte har gjort tillräckligt, och ett sådant är den ekonomiska brottsligheten.

Vi har länge talat om gängens skjutningar, sprängningar och narkotikahandel. Den brottsligheten ska självklart bekämpas med full kraft. Men vi måste också gå ännu hårdare efter pengarna. Bakom våldet finns nämligen en ekonomi. Bakom narkotikahandeln finns företag, penningtvätt och avancerade ekonomiska upplägg. Bakom de unga killarna som utför våldsdåden finns äldre och betydligt rikare personer. Det är de som tjänar de stora pengarna, och det är dem vi måste komma åt.

Fru talman! Det räcker inte att jaga dem som utför brotten. Vi måste också slå hårt mot dem som organiserar och finansierar brottsligheten. Därför vill vi socialdemokrater bland annat införa ett strängare straff för synnerligen grov ekonomisk brottslighet, återinföra revisionsplikten för fler aktiebolag och höja aktiekapitalet, stärka och utveckla Ekobrottsmyndigheten till en myndighet mot organiserad brottslighet och införa en svensk maffialag för att komma åt dem som styr de kriminella nätverken. Den organiserade brottsligheten äter sig in i samhällskroppen, i våra företag, i välfärden, i den offentliga ekonomin och tyvärr även i vår idrott.

Fru talman! Under det senaste året har jag träffat många fotbollsklubbar, supportrar, förbund och polisen. En sak har blivit väldigt tydlig: Vi måste rikta mer kraft mot den ekonomiska brottsligheten inom fotbollen – mot oseriösa agenter, mot matchfixning, mot penningtvätt och mot kriminella som försöker skaffa sig makt över våra föreningar. Vi socialdemokrater har därför föreslagit reglering av agentverksamheten och hårdare tag mot matchfixning.

Här måste jag avslutningsvis faktiskt berömma regeringen, fru talman. Ett av de sista besluten under mandatperioden var nämligen att tillsätta en nationell samordnare mot brottslighet kopplad till idrotten, ett förslag som vi socialdemokrater har drivit på för. Det var ett bra beslut, och det var prestigelöst av regeringen.

Fotbollssäsongen 2026 ser ut att fortsätta den positiva trenden med stor publiktillströmning och minskade ordningsstörningar. I stället för att ständigt låta diskussionen handla om läktarna och pyroteknik hoppas jag nu att vi kan flytta debatten och resurserna mot det som verkligen hotar svensk fotboll – mot de kriminella pengarna, mot matchfixningen och mot dem som försöker ta makten över våra föreningar.

(Applåder)

Fru talman! Det finns många viktiga frågor som den här kammaren har att behandla. Men få frågor är så grundläggande som vårt ansvar att skydda barn.

Barn är de mest utsatta i vårt samhälle. De är beroende av att vuxenvärlden ser dem, hör dem, skyddar dem och agerar när de själva inte kan. Därför måste kampen mot sexualbrott mot barn vara en av rättsstatens allra högsta prioriteringar.

Brottsligheten förändras. Pedofilerna anpassar sig snabbt till nya miljöer och nya tekniska möjligheter. I dag sker en stor del av sexuella övergrepp mot barn bakom skärmar. Vuxna män söker kontakt med barn på sociala medier, på spelplattformar och i slutna chattforum. Där gromas barn. Där utpressas barn, och där sprids övergreppsmaterial. Förövarna gömmer sig bakom anonyma profiler, krypterade tjänster och slutna nätverk.

Därför är regeringens lagrådsremiss om särskilda provokativa åtgärder ett viktigt steg framåt. Den innebär att polisen ska kunna utge sig för att vara barn på nätet för att avslöja personer som söker kontakt med barn för att begå övergrepp. Förslaget innebär också att polisen får möjlighet att ta sig in i slutna chattforum där sexuella övergrepp mot barn planeras och övergreppsmaterial sprids.

Fru talman! För mig är det här i grunden en enkel fråga. Om en vuxen person söker upp barn för att begå övergrepp är det inte den vuxne som ska försvaras. Då är det barnet som ska skyddas från att bli utsatt. När förövarna gömmer sig bakom skärmarna måste rättsstatens verktyg fungera. Vi kan inte bekämpa morgondagens brottslighet med gårdagens metoder.

Nu infriar Moderaterna sitt vallöfte och stärker skyddet för barn. Nu ger vi polisen bättre verktyg mot pedofiler. Många svenskar har genom åren tagit del av berättelser som offentliggjorts av exempelvis Dumpen. Oavsett vad man tycker om deras metoder har de bidragit till att synliggöra en verklighet som många helst inte vill se. Bakom varje avslöjad konversation finns ju också en vuxen person som haft kontakt med ett barn med ett enda syfte: att begå ett sexuellt övergrepp på barnet.

Det här borde få oss alla att stanna upp. För varje person som avslöjas finns ett barn som faktiskt utsätts. Samtidigt vet vi att mörkertalet är stort. Många barn vågar aldrig berätta. Barn manipuleras, barn hotas. Barn bär med sig trauman långt upp i vuxen ålder. Det är de barnen vi måste tänka på när vi diskuterar de här frågorna.

Fru talman! Vi får aldrig acceptera att internet blir en fristad för pedofiler och våldtäktsmän. Samhället har ett ansvar, och det är att stå på barnens sida. När vi skyddar barnen skyddar vi också deras framtid, deras tillit och det samhälle som vi vill lämna vidare till nästa generation. Barnens trygghet måste alltid komma först.

Fru talman! Jag vill i detta anförande diskutera svensk sexualbrottslagstiftning, samtyckeslagen och vad jag och många med mig menar är brister i rättspraxis.

För att undvika eventuella missförstånd vill jag säga att sexualbrott är vedervärdigt och att våldtäktsmän ska dömas hårt. Här råder inga tveksamheter. Problemet i dag är dock att inte minst unga pojkar, ofta med liten eller obefintlig sexuell erfarenhet, döms till långa fängelsestraff och stora skadestånd för våldtäkt på mycket svag bevisning eller, för den delen, för incidenter som i det allmänna rättsmedvetandet – är åtminstone jag övertygad om – över huvud taget inte hör hemma i en rättssal.

Våldtäktsbegreppet har genom åren breddats i omgångar, och i och med den så kallade samtyckeslagen som infördes 2018 har våldtäktsbegreppet breddats ytterligare till att inom juridiken omfatta allt fler gärningar. Antalet våldtäktsdomar, förutom grov våldtäkt som ligger stabilt, har i och med detta fördubblats. Till detta har även tillkommit domar i den nya brottskategorin, så kallad oaktsam våldtäkt.

Jag är fullt medveten om svårigheterna att döma i sexualbrott, särskilt som det sällan finns vittnen eller för den delen teknisk bevisning. Men på grund av det goda att vilja freda kvinnor från sexualbrott har beviskraven sänkts till nivåer som inte tillämpas i några andra typer av rättsfall. Principen om oskyldighetspresumtion, som ibland uttrycks som att det är bättre att tio skyldiga går fria än att en oskyldig lider, har i praktiken lyfts bort från våldtäktsmål.

Detta har lett till att vi otvetydigt dömer inte minst unga oskyldiga pojkar till minst tre års fängelse, hundratusentals kronor i skadestånd och ett livslångt stigma. I det enskilda fallet är det naturligtvis svårt att uttala sig säkert om skuld, men på det stora hela är det uppenbart att oskyldiga döms. De är inte få.

Det finns bland annat ett fall där en dömd kille lyckades bevisa sin oskuld efter att en expert lyckats få ut data ur en trasig telefon. Journalisten Jenny Strindlöv har skrivit om bland annat detta fall.

Jag har engagerat mig i frågan genom att anordna ett seminarium i riksdagen. Jag har också läst en stor mängd domar och förundersökningsprotokoll. Jag har intervjuat såväl advokater och journalister som dömda och deras anhöriga. Sammantaget är jag övertygad om att svensk lagstiftning såväl som rättspraxis behöver reformeras. Det här är en tryckkokare som tids nog kommer att brisera.

Jag menar att vi behöver en översyn av huruvida det allmänna rättsmedvetandet och juridikens omfattning av begreppet våldtäkt verkligen ligger i fas. Kanske behövs fler brottskategorier vad gäller sexualbrott, så att det finns rimliga påföljder för mindre allvarliga händelser som inte uppfattas som våldtäkt i det allmänna rättsmedvetandet.

Det här är en svår och komplex fråga, och jag hoppas att vi tar tag i den.

Fru talman! Det var ett anmärkningsvärt anförande av Sverigedemokraterna.

Du svingar dig med begrepp som att oskyldiga sitter i fängelse, att beviskraven ska sänkas eller höjas. Du ska ha läst en mängd förundersökningar och domar. Därmed ska rätt efter rätt överprövas, och i kammaren kan man i instans efter instans kväsa dom. Det är mycket anmärkningsvärt.

Sanningen är att det i dag finns helt andra förutsättningar att få fram bra bevis för vad som har hänt vid ett sexualbrott, bland annat med hjälp av dessa kit som vi i samtyckesutredningen pekade på. På lasaretten finns färdiga kit där det går att dokumentera dna, hår och annat direkt på plats. Målsägandebiträde finns för de drabbade. Där finns orsaken till att många döms.

Jag får påminna om tilltalet i kammaren. Vi talar inte direkt till varandra utan genom talmannen.

Fru talman! Jag skulle vilja uppmana Petter Löberg att ta del av rapporteringen, bland annat en lång reportageserie i Expressen av Jenny Strindlöv. Det finns också en bra text av Louise Lennartsson i en tidskrift, som jag just nu inte kommer på namnet på. De visar på ett tydligt sätt problemen.

Jag vet inte vad ett sådant kit som Petter Löberg refererar till skulle ha för betydelse för huruvida bevisning om samtycke fanns eller inte. Saker kan gå fel på olika sätt i en interaktion. Folk kan ångra sig efteråt. Det kanske inte blev så bra, och så vidare. Men det behöver inte betyda att ett brott har begåtts.

Det finns, som sagt, en otrolig mängd fall att ta del av där dömda gärningsmän i efterhand har blivit friade på teknisk bevisning som inte kunde användas i första fallet. Att oskyldiga döms är tveklöst.

Fru talman! Det vore oerhört anmärkningsvärt om det sitter människor som är oskyldigt dömda i svenska fängelser. Det finns system för det, nämligen resning i Högsta domstolen. Det är då man ska få återupprättelse om man är oskyldigt dömd. Punkt slut!

Det finns ett antal sådana fall i svensk rättstillämpning. Men i det här fallet pratar vi om något annat. Du vill helt enkelt att gärningspersoner och våldtäktsmän ska gå fria.

Jag hann inte i min tidigare uppräkning komma till det faktum som gör att många döms, nämligen sociala medier och dokumentation från mobiler. Där har du nyckeln.

Fru talman! Jag tänker att det borde vara otvetydigt att det är svårt att döma, och ibland blir det fel. Ibland döms oskyldiga.

Bevisbördan för domstolen är så pass låg i dessa fall att jag menar att fler oskyldiga döms. Resning i Högsta domstolen får man i princip aldrig. Högsta domstolen tar upp ett, två eller tre fall per år. Det kan man glömma.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag får be ledamöterna att respektera talartiden. Jag förstår att den är kort i jämförelse med vad den brukar vara, men man måste ändå anpassa sig till den givna talartiden.)

Fru talman! Den farligaste platsen för en kvinna är hemmet. Där kontrolleras, plågas, våldtas och mördas kvinnor och barn året om.

Ofta är mannen som farligast just när kvinnan har samlat kraft och stöd för att lämna relationen. Att stoppa mäns våld mot kvinnor och barn, eftervåldet inkluderat, är en fråga om trygghet, frihet, respekt och rättvisa.

Under de senaste tre mandatperioderna har viktiga steg tagits. Barnfridsbrott har införts, och hedersbrott har fått en egen brottsrubricering. Samtyckeslagen har införts. Straff har skärpts, och psykiskt våld har kriminaliserats. Men arbetet måste fortsätta. Ingen kvinna är fri förrän alla är fria.

Ett av samhällets allra viktigaste uppgifter är också att skydda barn från våld. Att utsättas för eller bevittna våld i hemmet är djupt skadligt och ger livslånga konsekvenser. Arbetet måste fortsätta.

Fru talman! Hedersrelaterat våld och förtryck har ingen plats i vårt samhälle. Ändå begränsas, kontrolleras, misshandlas och bortförs främst kvinnor och flickor i hederns namn.

Till dig som tittar på debatten, som själv är utsatt eller som känner oro för någon annan vill jag säga följande.

Din kropp är bara din. Din sexualitet är bara din. Beslutet om du vill gifta dig eller inte vill gifta dig är bara ditt. Du har rätt att leva ditt liv i trygghet och i frihet och att följa dina drömmar. Den som försöker kontrollera dig till något annat begår ett brott.

Fru talman! Socialstyrelsens utredningar visar gång på gång att flera mord och grova våldsbrott hade kunnat undvikas. Oftast har våldet varit känt innan de grövsta brotten har begåtts. Jag vill särskilt i den här debatten lyfta fram kvinnojourerna. De har över 50 års erfarenhet av att erbjuda stöd, skydd och hopp till våldsutsatta kvinnor och barn. De bedriver också ett helt ovärderligt folkbildningsarbete och opinionsarbete. Kvinnojourernas verksamhet ska värnas, ges långsiktiga och trygga förutsättningar och inte motarbetas.

I mitt hemlän Gävleborg har nu alla kvinnojoursdrivna skyddade boenden lagts ned eller lagts vilande. Det är på grund av regeringens misslyckande med implementeringen av den nya tillståndsplikten, och det är allvarligt.

Fru talman! Jag vill ändå avsluta med två positiva exempel hemifrån Gävleborg, exempel på att det går att jobba annorlunda. I Trygghetens hus i Bollnäs samlas polis, socialtjänst och kvinnojour under samma tak för att tillsammans med skolor, hälso- och sjukvård och föreningsliv arbeta för att förebygga, upptäcka, stoppa och lagföra våldet och ge utsatta rätt stöd och skydd. Det är samverkan när den är som bäst.

Jag vill också lyfta Shanazi Hjältar och Hjältinnor i Gävle. Genom utbildning, folkbildningsarbete och samtal med unga människor i kontexter där heder är framträdande utmanar verksamheten hedersnormer och patriarkala strukturer.

Forskningen visar att det går att förändra attityder och stärka jämställdheten.

Fru talman! Kampen mot mäns våld mot kvinnor, våld mot barn och hedersrelaterat våld och förtryck måste inte bara fortsätta. Den måste växlas upp – förebyggande, normförändrande, samverkande och repressivt.

(Applåder)

Fru talman! Vad fint att få vara med och stänga kammaren för i kväll.

Fru talman! Vi pratar ofta om hur många fler poliser Sverige behöver, och det är förstås viktigt. Socialdemokraterna har själva varit med och genomfört en historisk utbyggnad av Polismyndigheten. Men det räcker inte att räkna hur många poliser vi har. Var finns de, och vad jobbar de med? Riksrevisionens granskning av polisreformen ger oss anledning att ställa just de frågorna.

När den stora polisreformen genomfördes 2015 var en av intentionerna att polisen skulle komma närmare lokalsamhället. Men drygt tio år senare konstaterar Riksrevisionen att denna intention fortfarande inte har uppnåtts. Polismyndigheten har vuxit kraftigt, men en alltför liten del av tillväxten har kommit lokalsamhället till del. Samtidigt har erfaren personal lämnat lokalområdena för andra uppgifter inom organisationen.

Fru talman! Den polis som känner ungdomarna i sitt område och har kontakt med skolorna, socialtjänsten, föreningslivet och företagarna har helt andra möjligheter att upptäcka problem innan de växer sig stora, inte minst när det gäller att förhindra att barn och unga dras in i kriminalitet. Då behöver vi poliser som känner sina lokalsamhällen, som finns där och bygger förtroende och relationer över tid.

Det handlar också om tillgänglighet för den kvinna som ska anmäla en våldtäkt eller våld i hemmet, för den äldre person som ska anmäla ett bedrägeri och för de företagare som upprepade gånger drabbats av stölder och skadegörelse. Här behövs öppna polisstationer och närvarande poliser i lokalsamhället.

Fru talman! Vi socialdemokrater har därför lagt fram tre konkreta förslag för att stärka den lokala polisnärvaron. För det första vill vi se fler lokalt närvarande poliser i yttre tjänst. När Polismyndigheten växer kraftigt måste detta också märkas lokalt. För det andra vill vi ha ett akutstopp för ytterligare nedläggningar av polisstationer. För det tredje vill vi utreda reglerade inställelsetider för polisen liknande dem som finns för räddningstjänsten.

Behöver man hjälp av polisen ska man kunna känna sig trygg med att hjälpen kommer inom rimlig tid oavsett var i landet man bor, alltså oavsett om man bor i Stockholm, Sölvesborg, Leksand eller Vetlanda.

Fru talman! Jag har i denna kammare flera gånger tagit upp nedläggningar av polisstationer och hur det påverkar våra samhällen och samhällskontraktet med medborgarna. Något händer nämligen i oss när skylten på polisstationen skruvas ned. Hemma i Blekinge har två av fem kommuner, Sölvesborg och Olofström, blivit av med sina polisstationer. Dessa två kommuner fick alltså se ännu mer statlig närvaro försvinna under förra mandatperioden.

Fru talman! Vi vill ha en stark och närvarande polis i hela Sverige, en polis som kan bekämpa den grova organiserade brottsligheten, utreda brott och komma snabbt när det händer något allvarligt. Men vi vill också ha en polis som är närvarande mellan utryckningarna och som känner människorna, bygger relationer och kan förebygga brott innan de begås. Då behöver vi också fler öppna polisstationer.

(Applåder)

Fru talman! Jag delar givetvis visionen om fler poliser. Sverigedemokraterna och Tidöpartierna gjorde under förra mandatperioden rekordstora satsningar för att öka antalet poliser och utöka rättsväsendet. Över 100 miljarder per år budgeterades för detta.

Men för de personer Heléne Björklund nämnde spelar det mindre roll om det finns tillgängliga poliser för att ta hand om inbrottet om inbrottet bara läggs på hög och ger en mängdrabatt så att straffet blir i princip noll. Lika lite spelar det roll för den gamla dam som blivit utsatt för ett äldrebedrägeri när bedragaren har begått 15 bedrägerier innan och ärendet därför läggs på hög och sedan läggs ned.

Socialdemokraterna röstade som bekant nej till att avskaffa mängdrabatten för denna typ av brott, och jag har inte hört att de vill något annat. Hur tänker ledamoten här?

Fru talman! Jag tackar ledamoten som ger mig möjlighet att svara på detta, men jag är helt säker på att ledamoten visst har hört hur Socialdemokraterna ställer sig till detta. Men i det fall det inte är så ska jag ge ett mycket tydligt besked: Socialdemokraterna vill absolut avskaffa mängdrabatten. Det har vi sagt hela tiden, även i debatten här i riksdagen.

Vi vill dock se ett ikraftträdandedatum. Ledamoten känner ju till hur propositionen togs fram, så låt mig ställa en fråga tillbaka: Vilket datum stod nu igen i propositionen? När skulle detta börja gälla?

Vårt besked var att vi kommer att prioritera detta i den nya regeringen. Vi kommer att prioritera de grova brotten och sexualbrotten när vi tar bort straffrabatten.

Fru talman! Sverigedemokraternas besked var att det skulle ske under denna mandatperiod medan Moderaternas besked var den 1 januari 2029 – och de har tillgång till bättre siffror än vad vi har i och med att de äger flera departement.

Fru talman! Socialdemokraterna har under valrörelsen, i följdmotioner och i andra sammanhang varit tydliga med att de vill avskaffa mängdrabatten för sexualbrott och våldsbrott – trots att man inte har något eget förslag.

Detta innebär följaktligen att äldrebedrägerier och inbrott ska fortsätta omfattas av mängdrabatten. Hur ställer sig ledamoten till det?

Fru talman! Ledamoten svarade inte på min fråga om vilket datum som står i propositionen utan tog upp vad som har sagts muntligt av Sverigedemokraterna och Moderaterna. Men det kammaren debatterar är de propositioner som behandlas, och vi efterfrågade ett ikraftträdandedatum och sa att det inte var seriöst att stifta lag utan ett ikraftträdandedatum. Det sa vi i debatten och har också sagt under hela valrörelsen.

Vi är väldigt förvånade över att ni vill fortsätta diskutera detta, men i kväll har ledamoten fått tydliga svar.

(Applåder)

(forts. prot. 8)