med anledning av prop. 1989/90:28 om vård i vissa fall av barn och ungdomar

Motion 1989/90:So1 av Sten Svensson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Sten Svensson m. fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:28 om vård
i vissa fall av barn och ungdomar

Mot.
1989/90
Sol-4

Allmänt

Manga barn far illa i vart land. Vald och försummelse förekommer alltför
ofta. När det sker inom familjen blir det sällan känt utanför denna krets. Det
gör att åtgärder sätts in alldeles för sent.

Det allvarliga är att barn inte har möjlighet att föra sin egen talan. Den
eller de som oftast står för övergreppen är också barnets vårdnadshavare och
skall föra barnets talan och ge det skydd. Det är just detta som gör det nödvändigt
med en klar lagstiftning till skydd för det enskilda barnet.

De som misstänker att ett barn far illa ställs inför ett svårt dilemma. Förs
tanken vidare ifrågasätter han föräldrarnas lämplighet. Tiger han riskerar
barnet att fortsätta att fara illa. Det finns i dag stora risker för att barnet
skadats eller fått allvarliga men innan någon åtgärd sätts in. och då är det i
många fall. tragiskt nog, alldeles för sent. Den föreslagna lagen måste, mer
än vad sorn är föreslaget, användas innan barnet kommit till skada. Möjligheter
till detta borde därför uttryckas tydligt i lagtexten.

För att lagstiftningen skall fungera väl i praktiken behövs förbättrade förebyggande
åtgärder som grundar sig på ökade kunskaper om barn och ungdomar
som far illa. I andra sammanhang har vi länge krävt att forskningsresurser
avdelas för att kartlägga till exempel barns situation i missbrukarhem.
Aven i det här sammanhanget finns det ett behov av ökade kunskaper om
barns situation, inte minst vad gäller barn som utsätts för våld och sexuella
övergrepp inom familjen. De uppgifter och den information som finns måste
sammanställas och värderas.

De senaste åren har vi kunnat läsa och konstatera att våldet på gator och
torg bara blir grövre och grövre. Dessutom har våldstendenserna gått ner i
åldrarna.

Ett av manga medel i kampen för att förhindra och bekämpa våld och destruktivitet
har varit den år 1980 införda lagen med särskilda bestämmelser
om värd av unga. LVU. Syftet med lagen har varit att sociala myndigheter
pä ett så tidigt stadium som möjligt skall kunna gripa in om barn eller ungdom
riskerar att hamna i en situation som leder till kriminalitet eller drogmissbruk.
eller om hemförhållandena för den unge anses vara till men för
den unges uppväxt.

1 praktiken har det dock visat sig att LVU inte har lyckats i sina i och för

1 Riksdagen l9S9i9l). .? sunil. Nr Sol—4

sig goda föresatser. Ett av de största problemen har varit att åtgärder ofta Mot. 1989/90

satts in alldeles för sent, samt att det har varit lätt att "straffa sig ur" de så Sol

kallade paragraf 12-hemmen.

Sedan propositionen om ändringar i nuvarande LVU lagts har regeringen
i ett förslag till tilläggsbudget insett att en väl fungerande vård också kräver
tillräckliga resurser. Det är något vi moderater krävt länge.

Propositionen

Regeringen föreslår nu att den gamla LVU ersätts med en ny lag. Även om
mycket i den gamla lagen upprepas i den nya kan vi konstatera att regeringen
är på rätt väg. Men vi anser att den skulle ha kunnat gå betydligt längre.

Beredande av vård

Det föreslagna lagförslaget ger socialnämnderna en något ökad möjlighet att
på ett tidigare stadium komma in för att i samförstånd med hemmet, försöka
rätta till förhållanden som kan riskera den unge uppväxt.

Vad vi däremot saknar är den stegvisa åtgärdslista som fanns i den gamla
barnavårdslagen. Vi ser ett omhändertagande som en sista utväg. I den
gamla barnavårdslagen uppmanades barnavårdsnämnderna till fyra olika åtgärder
innan ett omhändertagande blev aktuellt. Det första var hjälpåtgärder,
följt av förmaningar och varningar, föreskrifter om den unges levnadsförhållanden
och slutligen övervakning.

Detta gav barnavårdsnämnderna en reell möjlighet att agera. Både föräldrar
och den unge var medvetna om att åtgärderna skulle trappas upp om inga
förändringar till det bättre ägde rum.

I dag kommer ofta socialnämndernas agerande överraskande. Det dröjer
ofta alltför länge innan nämnden griper in.

Vården

Den som begått brottslig gärning eller som på annat vis levt på ett sätt som
anges i den nya lagen om viss vård av barn och ungdomar och är under 21 år
skall hänvisas till socialnämnderna. Fängelsestraff utdöms endast i undantagsfall
för ungdomar mellan 18 och 20 år och ytterst sällan för dem mellan

15 och 18 år.

För ovan nämnda åldersgrupper finns det enligt förslaget till ny lag likväl
som i den gamla LVU. möjlighet för socialnämnderna att tvinga den unge in
på ett sä kallat paragraf 12-hem förvård och behandling. Detta måste, som vi
redan tidigare nämnt, vara den sista åtgärden från socialnämnden, och vara
slutpunkten på ett försök med de åtgärder som vi skisserat ovan i enlighet
med den gamla barnavårdslagens 26 §.

Justitieombudsmannen Tor Sverne gjorde under första hälften av 1987 en
undersökning av de så kallade paragraf 12-hemmen ("Hem för särskild tillsyn
— en undersökning rörande vården och behandlingen på hemmen"). I
undersökningen konstateras att de ungdomar som är placerade på hemmen
kommer fran ytterst svåra hemförhållanden. De har en relativt lång historia
av missbruk och kriminalitet bakom sig. Därför krävs att den vård som erbjuds
pä hemmen också är anpassad efter detta.

Sverne är ytterst kritisk mot hur hemmen fungerar. Vi menar att de brister Mot. 1989/90

som Tor Sverne pekar på i sin rapport snarast måste åtgärdas. Sol

Behovet av paragraf 12-hem har ökat, samtidigt som antalet platser kontinuerligt
har minskat. Detta är ytterst allvarligt. Ett annat problem är att det
inte finns en helhetsbild över de hem som finns i dag och att resurserna är
snedfördelade. Den främsta orsaken till detta är att ansvaret för hemmen
ligger på lokal och regional nivå. Vi menar att det är viktigt att ansvaret för
hemmen återgår till staten. Detta skulle bland annat innebära att man erhöll
den helhetssyn som i dag saknas, och åtgärder mot de missförhållanden som
Tor Sverne redogör för i sin rapport skulle gå att genomföra på ett betydligt
mer effektivt sätt.

Om en ungdom intagen på ett paragraf 12-hem uppträder på ett sådant
sätt att hemmet anser att han eller hon omöjliggör vård kan den intagne få
lämna hemmet. Det är detta som kallas för att den unge "straffar ur sig". Vi
anser att detta inte skall vara möjligt. Vården skall fullföljas. Dessa synpunkter
framförs också i Tor Svernes rapport.

För att göra detta möjligt anser vi också att den bestämmelse som hindrar
hemmen att låsa in en intagen mer än två månader bör förändras. Vi menar
att det skall vara möjligt att placera en intagen på en låsbar enhet i princip
sä länge det anses nödvändigt. Detta kräver att socialtjänstförordningens
21 § och 26 5 ändras i syfte att möjliggöra ovan nämnda förändringar. Det är
dock viktigt att rättssäkerheten inte sätts ur spel med ovan nämnda förändring.
Dessutom är det viktigt att socialstyrelsen får en tydlig och klar tillsynsskyldighet.

I propositionen nämns att frågan om paragraf 12-hemmen skall utredas i
särskild ordning. De förändringar som vi föreslår behöver dock inte utredas,
utan regeringen bör skyndsamt ändra socialtjänstförordningen i syfte att
uppnå de förändringar vi föreslagit.

Övrigt

Vi anser att den föreslagna ändringen av socialtjänstlagens 71 § är positiv,
men anser att den bör göras tydligare. Det borde uttryckas klart att det är
viktigt med ett samarbete mellan socialtjänsten i kommunerna och barnhälsovården.
Barnhälsovården kommer tidigt i kontakt med familjen, och den
följer även familjen under en längre tid och har därför unika kunskaper om
barnen. 1 mindre kommuner kan det vara lämpligt att en person på socialbyrån
utses att handha barnärenden för att på så sätt samla kunskaperna. Detta
bland annat mot bakgrund av att manga socialsekreterare anser att dessa
ärenden är mycket svåra att handlägga. Detta innebär att de preventiva åtgärder
som föreslagits ovan förstärks ytterligare. Vi menar också att socialtjänsten
bör fä möjlighet till utökat samarbete med polisen.

Goda kunskaper om barn. och ett bra samarbete mellan dem som kommer
i kontakt med familjer och barn är nödvändigt för att den nya lagen om vård
i vissa fall av barn och ungdomar skall bli det stöd för barn och föräldrar som
är avsett och för att undvika situationer där omhändertagande är den enda
lösningen.

Det bör ankomma pa utskottet att utforma erforderlig lagtext.

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Sol-4

Mot. 1989/90
Sol

Stockholm den 10 november 1989
Sten Svensson (m)

Gullan Lindblad (m)

Charlotte Cederschiöld (m)
Ingvar Eriksson (m)

Margit Gennser (m)

Ingrid Hemmingsson (m)
Bertil Persson (m)

Per Stenmarck (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Görel Bohlin (m)

Hans Dau (m)

Karin Falkmer (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Ing-Britt Nygren (m)

Mona Saint Cyr (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Göran Astrand (m)

Hemställan

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en sammanställning och värdering av uppgifter kring
barn utsatta för våld och sexuella övergrepp,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en preciserad lagstiftning
om socialnämndernas skyldighet till preventiva åtgärder på
sådant sätt som anges i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av socialtjänstförordningens 21 § och
26 §,

4. att riksdagen beslutar ändra socialtjänstlagens 71 § vad gäller
barnhälsovårdens centrala position i det preventiva arbetet på sådant
sätt som anges i motionen.

4