med anledning av prop. 1989/90:132 Vissa ändringar i omsorgslagstiftningen m.m.

Motion 1989/90:So48 av Sten Svensson m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So48

av Sten Svensson m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:132 Vissa
ändringar i omsorgslagstiftningen m.m.

Propositionen

Propositionen föreslår att det skall vara möjligt för kommuner och landsting
att sinsemellan, och utan statlig inblandning, komma överens om vem som
skall vara huvudansvarig för verksamhet i enlighet med omsorgslagen. De
ekonomiska villkoren föreslås också kunna regleras individuellt mellan kommuner
och mellan kommuner och landsting. Landstingen får dock precis
som i dag det slutgiltiga ansvaret för att det finns särskilda omsorger inom
respektive landstingsområde.

Propositionen föreslår också att vårdhemmen för bl.a. psykiskt utvecklingsstörda
nu slutligen läggs ner.

Kostnadsutjämningen i omsorgslagen

Regeringens förslag att det skall vara möjligt för kommunerna att komma
överens med landstingskommuner vad gäller ansvaret för de särskilda omsorgerna
enligt omsorgslagens 4 § anser vi vara positivt. Samma gäller möjligheterna
för entreprenad samt finansieringsöverenskommelserna.

Det kommer att innebära att lösningarna kommer att skifta från landsting
till landsting, vilket kommer att vara till fördel för dem som omfattas av omsorgslagens
verksamhet.

Vi har sålunda inget att invända mot dessa delar av propositionen. Samma
gäller de föreslagna ändringarna av skollagen.

Vårdhemmens avveckling

Frågan om vårdhem för de psykiskt utvecklingsstörda inom ramen för omsorgslagen
diskuterades senast vid behandlingen av propositionen om ny
omsorgslag, även om vårdhemmen i sig inte regleras i omsorgslagen.

Då hävdades att de som bodde på vårdhem var isolerade från omvärlden
och samhället runt omkring dem. Därför skulle vårdhemmen läggas ner och
de som bodde på dem flytta ut i eget boende.

Det ligger mycket i det som diskuterades 1985 och i det som nu diskuteras
vad gäller vårdhemmens avveckling och skälen för detta. Det rör sig till exempel
om barns och ungdomars boende på vårdhem, där vi delar regeringens
bedömning.

För många psykiskt utvecklingsstörda har utflyttningen i eget boende in- Mot. 1989/90

neburit något mycket positivt och möjlighet till en enorm personlighetsut- So48

veckling.

Men för andra har det betytt en ytterligare markering av den isolering som
sägs vara skälet för att vårdhemmen skall läggas ner. I stället för att bo på ett
vårdhem, omgivna av andra patienter och personal, är många nu tvingade
att tillbringa sina dagar helt ensamma i en egen lägenhet. Tristessen och ensamheten
bryts bara av besöket av hemtjänsten och sparsamma besök på ett
dagcenter. Frågan är om detta är mer människovärdigt än boende på ett
vårdhem. Vi tror inte det.

Inte minst skulle en nedläggning av vårdhemmen drabba de människor
som tillbringat kanske 30 eller 40 år av sina liv på dessa särskilda hem. Dessa
människor kommer inte att klara den genomgripande omställning som ett
eget boende innebär. Det är också främst för denna grupp som vårdhemmen
måste få finnas kvar.

I motion 1984/85:3137 av Nils Carlshamre m.fl. (m) i anledning av proposition
1984/85:176 angående ny omsorgslag framfördes en rad skäl för varför
inte samtliga vårdhem skulle läggas ner. Låt oss i detta sammanhang upprepa
något av vad som där anfördes, eftersom det fortfarande äger giltighet.

Det kommer alltid att finnas behov av vårdhem. Avskaffas de helt kommer
de endast att "återuppstå” i form av gruppboende med utrustning och
bemanning för en så hög vårdnivå att de i praktiken blir vårdhem, men under
en annan och ny benämning.

Det skall också noteras att många som i dag bor på vårdhem och deras
anhöriga inte alls anser att vårdhemmen är en så dålig vårdform som propositionen
vill framställa den som. Detta är viktigt att komma ihåg och också ta
stor hänsyn till.

Det är heller aldrig speciellt bra att gå från ytterlighet till ytterlighet. Det
viktiga är att varje enskild individ garanteras den omsorg just han eller hon
behöver och önskar. Det är därför viktigt att även vårdhemmen finns kvar
som ett komplement till eget boende och gruppboende.

Vi vidhåller därför kravet att 5 § i lag om införande av lagen (1985:568)
om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall ändras i så måtto
att formuleringen "synnerliga skäl" för nyintagning av psykiskt utvecklingsstörda
skall ändras till det mindre restriktiva "särskilda skäl".

Som en konsekvens av detta avvisar vi också förslaget om ändring av ovan
nämnda lags 3 §, dvs. det föreslagna kravet på en avvecklingsplan för vårdhemmen.

Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vårdhem för vuxna psykiskt utvecklingsstörda,

2. att riksdagen beslutar avslå tillägget till 3 § i lagen (1985:569) om
införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl.,

3. att riksdagen beslutar ändra 5 § lag om införande av lagen Mot. 1989/90

(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda i en- So48

lighet med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 10 april 1990
Sten Svensson (m)

Gullan Lindblad (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Ingvar Eriksson (m)

Margit Gennser (m)

Ingrid Hemmingsson (m)
Bertil Persson (m)

Per Stenmarck (m)
Ingegerd Troedsson (m)

Görel Bohlin (m)

Hans Dau (m)

Karin Falkmer (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Ing-Britt Nygren (m)

Mona Saint Cyr (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Göran Astrand (m)

14

gotab 96529, Stockholm 1990