Vissa näringspolitiska frågor

Anf. 27 Karin Falkmer (M)

Fru talman! Gävle, Katrineholm, Nynäshamn, Kista och Göteborg - Ericsson blöder! 10 000 an- ställda beräknas mista sina arbeten i år. Den varsel- våg som vällde fram över landets kommuner förra året med 70 000 varsel fortsätter nu med full kraft. Sveriges för företagarfrågor och näringsklimat an- svarige minister finns inte i kammaren vid mandatpe- riodens sista näringspolitiska debatt. Detta ointresse manifesterar avslutningen på två mandatperioders socialdemokratisk företagarfientlig politik. Sören Gyll har helt rätt i det han skriver i tisda- gens DN-artikel under rubriken "Rosengren bluffar om samförstånd". I verkligheten tycks näringsminis- tern också vilja slippa ta i frågorna om företagskli- matet, säger Gyll. Näringsministern vill slippa debatt- era företagarfrågorna också. Björn Rosengrens myck- na prat men uppenbara ointresse för att ta itu med verkligheten har skapat en förtroendeklyfta som kaf- ferep med mazariner inte biter på. "Företagspolitiken är en katastrof. Det är en ka- tastrof att regeringen inte gör något för företagen. I början av mandatperioden fattades en del viktiga beslut. Sedan har det inte hänt ett smack. Snarare har det blivit sämre. Vårpropositionen innehåller inte ett enda nytt förslag som underlättar för företagandet." Det betyget får Björn Rosengren och regeringen av den person som fram till i höstas var chef för när- ingslivenheten på Näringsdepartementet. Gunvor Engström, med unik insyn i hur företagsvillkoren hanteras i departementen, dömer ut regeringens före- tagspolitik som katastrofal. Underbetyg får regeringen också av dem som har daglig erfarenhet av och nära insyn i den verklighet som gäller för företagen. Företrädare för Företagarnas Riksorganisation i Örebro, Västmanlands och Söder- manlands län har skrivit ett öppet brev till Björn Ro- sengren och Mona Sahlin med anledning av deras många år som statsråd utan rimliga förbättringar av företagarklimatet. De konstaterar att det, trots mycket fagert tal, är krångligare än någonsin att vara företa- gare. De tre länens företagarorganisationer är bara någ- ra av alla dem som har tappat allt förtroende för re- geringens företagarpolitik. De upplever den som småföretagarfientlig, och därför kräver de tre företa- garorganisationerna i ett öppet brev näringsministrar- nas avgång. I näringsutskottet har vi haft en hearing om när- ingsklimatet. Företagspolitiken som medför att före- tag inte startas och inte växer var under denna hea- ring ett genomgående tema. En samstämmig uppfatt- ning bland de deltagande var att det som har särskilt hämmande inverkan på företagande är straffbeskatt- ningen genom 3:12-reglerna och de regelverk som skapats för de stora företagen men som bromsar start och tillväxt av nya företag. "Näringsklimatet kräver ett nytt skattesystem" sammanfattade Dagens Industri i sin ledare den hearingen. ISA, som lyder under Utrikesdepartementet och vars uppgift det är att locka utländska investeringar till Sverige, skriver i sin årsrapport att Sveriges till- växt hämmas. De enskilda åtgärder som främst kan förbättra det svenska investeringsklimatet är enligt ISA förenklade och mer flexibla arbetsrättsregler, lägre arbetskraftskostnader, lägre personbeskattning samt en långsiktig satsning på att behålla företagsam- het i Sverige. Industrifondens vd Lars Öljefors, som i sin dagli- ga gärning får erfarenheter av företagens verklighet, dömer ut affärsklimatet i Sverige som mycket nega- tivt. I en jämförande undersökning mellan tio länder hamnar Sverige på en praktfull jumboplats. Sverige är världsbäst när det gäller antalet patent, men vi förmår inte att utveckla dem till tillväxt. En- ligt Jan Edling från LO, som tog upp det problemet vid tisdagens hearing i näringsutskottet, har exempel- vis Finland en innovationspolitik som slår vår med hästlängder. Regeringen visar gång på gång sin väl kända ne- gativa inställning till företagande och entreprenörs- kap. Regeringens långvariga motstånd mot att öppna för entreprenörskap och konkurrens inom offentlig sektor är ett utslag av en företagarfientlig grundin- ställning. Regeringens hårt kritiserade näringsförbudslag mot entreprenörskap när det gäller driften av akut- sjukhus visar med övertydlighet regeringens negativa attityd till företagande. I dagens Sverige drabbas 3 av 10 företagare av osund kommunal konkurrens. Här som i så många andra frågor som är viktiga för företagen och jobben visar regeringen brist på förståelse, vilja och hand- lingskraft. När det gäller den för småföretagen så viktiga frå- gan om regelförenkling har regeringens ointresse löpt som en röd tråd genom åtta års regelförenklingsde- batt. Företagen upplever att regelbördan har vuxit, och många småföretag är djupt besvikna. De tycker att ministrarna bara pratar. Det finns outnyttjade möjligheter till framväxt av nya företag och jobb inom den arbetsintensiva privata tjänstesektorn, den sektor som har varit sysselsätt- ningsmotor i så många andra länder. Men Sveriges regering motarbetar och hindrar de möjligheter som finns. Det är sant som Gunvor Engström säger - reger- ingens företagarpolitik är en katastrof. I vårproposi- tionen finns inte ett enda förslag för att få fart på tillväxten. Fru talman! Ericsson kan vi inte göra mycket åt. Men vi kan göra mycket för att få fart på företagsam- heten i vårt land, och vi kan göra mycket för att ta bort hindren mot företagande och tillväxt. Näringsministern finns inte i kammaren. Jag får ställa frågan till Sylvia Lindgren i stället. När kom- mer Socialdemokraternas och Vänsterns gemensam- ma program för att göra företagsklimatet bättre? Moderaterna har tillsammans med Kristdemokra- terna, Centern och Folkpartiet lagt fram ett program med mer än 50 förslag för ökad tillväxt, fler företag och fler jobb. Efter en seger i valet kommer vi att genomföra ett konkret reformprogram som skapar ett företagarklimat som låter näringslivet växa. Reger- ingen har misslyckats. Efter valet ska en borgerlig regering se till att företagens förutsättningar att skapa välstånd tas till vara. Jag yrkar bifall till reservation nr 1 och står natur- ligtvis bakom samtliga reservationer med moderat underskrift.

Anf. 28 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3. Jag står självfallet bakom alla kristde- mokratiska reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till endast en reservation. Det här betänkandet behandlar bl.a. näringspoliti- kens inriktning och kapitalförsörjning. När jag var liten pojke i början av 70-talet var Sverige det tredje rikaste landet i västvärlden. När mina pojkar nu är i samma ålder ligger vårt land på plats 17. Ett imponerande misslyckande. Vad betyder det? En jämförelse visar att svensken 1970 i dagens penningvärde var 50 000 kr rikare än dansken. I dag är varje svensk i genomsnitt 50 000 kr fattigare än dansken. Alla har vi genom den senaste tidens nyhetsrap- portering kunnat konstatera att varsel och företagsut- flyttningar ökar dramatiskt. Listan över drabbade orter kan göras mycket lång. En lista över alla de människor som drabbats är förstås oändligt mycket längre. Regeringsföreträdarnas självberöm när arbetstill- fällena ökade har övergått till ett ständigt pekande på den internationella konjunkturen. Utvecklingen, som tidigare sades vara resultatet av den egna förträfflig- heten, har när problemen hopar sig övergått till att vara någon annans fel. Fru talman! Hur klarar sig Sverige i jämförelse med andra länder? Har regeringen gjort ett bra eller dåligt jobb? Låt oss titta på sysselsättningsutvecklingen i jäm- förelse med de andra EU-länderna under åren 1995- 2000 när Socialdemokraterna har haft regeringsmak- ten. Av EU:s femton länder har elva haft en bättre sysselsättningsutveckling än Sverige. Endast tre län- der har alltså haft en sämre utveckling. Sverige är ett litet och extremt exportberoende land i en global ekonomi. En annan politik hade inte förhindrat varje utflyttning, nedläggning eller varsel, men jag är övertygad om att en annan politik hade skapat bättre förutsättningar för att bevara jobb och företag i vårt eget land. Kristdemokraterna har år efter år föreslagit en rad åtgärder för att göra Sverige bättre rustat att möta framtiden. De år av goda konjunkturer, som hade varit ut- märkta för att genomföra viktiga förändringar, har gått förbi under en enastående passivitet från reger- ingens sida. Det blev inte några sju feta år, som statsministern talade om. De få feta år som kom har inte använts för att fylla ladorna eller för att genomfö- ra de strukturförändringar som snart sagt alla ledande ekonomer efterlyser. Näringsdepartementets ministrar har varit tafatta brandmän i stället för trädgårdsmästa- re. För detta förtjänar regeringen stark kritik. Det är genom att Sverige blir en god miljö att starta och driva företag i som arbetslösheten hålls nere och välfärden tryggas. Utan tillväxt har vi bara nedskärningar att fördela. Fru talman! Det är inte fel att gamla företag för- ändras och överlever. Men något måste vara fel när de flesta av vårt lands stora företag har fyllt både 50 och 100 år och inget enda av de 50 största företagen har tillkommit under de senaste 30 åren. Sverige är, enligt NUTEK:s statistik, ett av de länder som har minst andel av befolkningen i nystar- tade företag. Att vi ligger hästlängder efter USA är ingen överraskning, men varför ska Sverige ligga efter Norge, Danmark och Finland? Antalet företaga- re i landet har minskat med ca 100 per vecka de gångna två åren. Fru talman! Många uppfinnare och innovatörer har det svårt med kapitalförsörjningen. Och inte blir det bättre när Stiftelsen Innovationscentrum, SIC, inom kort avvecklar sin verksamhet. Kan majoritets- företrädarna berätta hur såddfinansieringen ska gå till när SIC har lagt ned sin verksamhet? Vi talar ibland om näringsklimat. Kanske detta le- der tankarna fel. Det handlar inte bara om att göra det bättre för ett fåtal - för dem som startar och driver företag. Det handlar om att göra det bättre för hela befolkningen. Ett framgångsrikt näringsliv är grunden för den svenska välfärden - för en god vård, en väl fungerande skola och en äldreomsorg med hög kva- litet. Kristdemokraterna vill ge familjer och individer större makt över sin tillvaro. Att många heltidsarbe- tande i Sverige inte kan leva på sin lön är en skandal. Ingen som arbetar heltid ska vara beroende av bidrag. Ingen ska heller behöva betala mer än 50 % av en inkomstökning i skatt. För att göra Sverige till ett land med fler nya jobb och färre varsel och företagsutflyttningar krävs en mängd åtgärder. Jag vill ge några förslag: · Avskaffa dubbelbeskattningen och förmögenhets- beskattningen. · Sänk arbetsgivaravgifterna. · Ändra de s.k. 3:12-reglerna som både är orättvisa och gör livet onödigt komplicerat för många små- företagare. · Underlätta generationsskifte i familjeföretagen genom att slopa arvsskatten på det bundna kapi- talet. · Angrip byråkratin som omgärdar företagande, och genomför en klappjakt på onödiga regler och upp- giftslämnande. · Satsa på utbildning, utbildningskonton och lär- lingssystem. · Inför ett riskkapitalavdrag på 100 000 kr för pri- vatpersoner som satsar pengar i onoterade företag. · Öppna den privata tjänstesektorn. Kristdemokraterna vill tillsammans med de andra borgerliga partierna bryta den utveckling som i mer än 30 år har lett till att Sverige halkat efter jämförbara industriländer. Vi vill skapa så goda förutsättningar för arbete och företagande att tillväxten av nya jobb under den kommande mandatperioden ska kunna halvera den totala arbetslösheten, som i dag omfattar nära 700 000 personer i Sverige. Därför har vi i da- garna presenterat ett program med 53 konkreta för- slag för ett bättre Företagar-Sverige. Vår politik för ökad tillväxt, fler företag och fler jobb i hela Sverige handlar ytterst om en politik som låter det enskilda näringslivet växa. Näringslivet kan ses som det lok vilket drar välfärdsvagnarna efter sig. Det duger inte att som regeringen lasta mer och mer i vagnarna, utan att ägna någon möda alls åt att ge större dragkraft åt loket. För att det ska ske krävs en ny regering.

Åke Sandström (C)

Anf. 29 Åke Sandström (C)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re- servation nr 2. Detta betänkande om vissa näringspo- litiska frågor innehåller mycket värdefull information inom sakområdet. Jag vill säga detta för jag tror att om vi alla kunde hela detta innehåll skulle kunskaps- nivån höjas i positiv riktning. Företagsklimatet är den absoluta grunden för ar- bete och välfärd. Jag utgår från att alla är överens om detta. Men hur är resultatet? Där fattas det en hel del, minst sagt. Från institutet Nordregios rapport och SCB:s sta- tistik kan man för det första notera att Sverige är det enda nordiska land som inte kunnat omsätta de se- naste årens högkonjunktur i en sysselsättning som är högre än den som fanns 1991, då krisen kom. För att nå upp till rekordåret 1990 krävs ytterligare 265 000 jobb. För det andra har bara fem svenska regioner i dag en BNP per capita som är högre än EU-genomsnittet. Det är också mycket anmärkningsvärt. För det tredje är den inomregionala koncentratio- nen ännu värre. I hälften av alla kommuner, i 144 kommuner, har vi haft en sysselsättningsminskning de senaste sex åren. Jag är oroad över nästa år. Vi hade i vår parti- gruppp Ekonomistyrningsverket på besök för några veckor sedan. Det beräknar att underskottet i statens finanser nästa år blir 43 miljarder. Hur det då kommer att gå med sysselsättningen är något som vi i dag oroas över. Allt detta har hänt i en mycket kraftig högkonjunktur. Attityden till företag är en av de viktigaste grund- förutsättningarna. Jag tror att alla egentligen är över- ens om det. Det ska vara okej att driva företag. Det ska vara okej att tjäna pengar på företagande. Men det ska också vara okej att lägga ned och starta om igen. Fru talman! Ett antal krav på den näringspolitiska inriktningen finns i vår gemensamma reservation. Det gäller sänkning av socialavgifter, skatterna och den totala infrastrukturen. Den är omvittnat betydelsefull för alla i hela landet. Det gäller i första hand vägarna, övriga kommunikationer och IT-tekniken, som vi har debatterat i andra sammanhang. Men det gäller även konkurrensfrågor och regelförenklingar. Åtgärder för att underlätta och stärka kvinnors fö- retagande berörs i en särskild reservation liksom vikten av att förbättra riskkapitalförsörjning. I en reservation från Centerpartiet har vi utifrån två motioner i frågan berört den sociala ekonomin. Där behövs åtgärder för att underlätta just framväxten av verksamheter inom den sociala ekonomin. Det kan vara sådant som i dag bedrivs inom offentlig sektor. Det borde finnas en större öppenhet för de möj- ligheter som den sociala ekonomin medför när det gäller verksamheter som skolor, sjukhus och vårdin- rättningar. I stället för stopplagar bör åtgärder vidtas för att underlätta för den sociala ekonomins aktörer att verka för att främja en utveckling av mindre en- heter som annars riskerar att avvecklas. Fru talman! Man bör också beröra det som är glädjande och positivt. Jag är mycket glad över att vi har kunnat samsas i ett tillkännagivande och få enig- het i frågan om att driva på för ett nationellt träpro- gram och bildandet av ett träkluster för ökad träan- vändning och ökad marknadssamverkan. Det ska även ske en gemensam satsning på vidareförädling och framför allt forskning kring hela detta område där Sverige är så rikt. Det ser jag positivt på. Fru talman! För övrigt anser jag att den borgerliga fyrpartialliansen med ett femtiotal konkreta förslag till bättre villkor för företagande är en mycket god plattform för ökad tillväxt och sysselsättning med en ny regering i spetsen.

Anf. 30 Yvonne Ångström (Fp)

Fru talman! Börsen faller med 4 % på en dag, kronan försvagas och 17 000 jobb försvinner. Vad händer i den svenska ekonomin? Jo, Ericsson har, som tidigare nämnts, presenterat sin senaste kvartals- rapport. Det var scenariot som inträffade den 22 april. Låt mig först börja med att konstatera att Ericsson naturligtvis agerar helt rätt. Man måste rationalisera för att överleva på en vikande marknad. Det är en grundbult för hela marknadsekonomin. Men hela den svenska ekonomins reaktion på Ericssons rapport sätter fingret på det faktum att vi, som tidigare talare nämnt, har alldeles för få små och medelstora företag i Sverige. Tänk om 17 000 svenska småföretag skulle varsla en av sina anställda om uppsägning. Jag tror inte att det är möjligt. Småföretag är, som jag bedömer det, betydligt mindre benägna att säga upp folk vid ned- gångar än vad de stora företagen är. Vem vill göra sin kompis arbetslös? Då drar man hellre ned på annat för att företaget ska kunna överleva. Det är detta beteende som gör småföretagaren till den hjälte som Mona Sahlin så länge förgäves har letat efter. Folkpartiet satsar liksom övriga borgerliga partier offensivt på företagspolitiken. Det är en politik som syftar till att stärka de välståndsbildande krafterna. Vi menar att utan ett tillräckligt bra företagsklimat som gör det möjligt för företag att starta och växa kan vi aldrig säkra välfärden. Krånglet måste minska. Före- tagarna ska vara just företagare och inte byråkrater. Det gäller inte minst reglerna för fåmansbolag. De är i dag så krångliga att inte ens myndigheterna i flera fall kan tolka dem. Vi har en mängd andra förslag. Som nämnts här har de borgerliga partiledarna för ett par veckor sedan lagt fram ett femtiotrepunktsprogram. Vi har där alla våra förslag som vi är väldigt överens om. Jag tänker därför inte gå in på detaljerna. För att marknadsekonomi och fri konkurrens ska kunna hävdas måste konkurrensen bli bättre. Det har också nämnts. Inte minst gäller det frågan om att bryta upp de offentliga monopolen. Det skulle betyda mycket för att bredda kvinnors arbetsmarknad och höja lönerna inom t.ex. vårdyrkena. Konkurrensverket måste ges ökade resurser för att kunna bekämpa bristande konkurrens och kartellbild- ningar. Det offentligas syn på företagande och företa- gare måste förändras. Framför allt gäller det skattemyndigheterna. De måste gå från en fogdementalitet, där det viktigaste verkar vara att driva in pengar till varje pris, till ett servicetänkande, där myndigheter i stället är en lots som upplyser företagare om hur regelverket fungerar. Jag kan erkänna att Riksskatteverkets hemsida inne- bär vissa förbättringar. Det är lite enklare nu än det har varit. Det sagda ger en bild i mycket stora drag av vad vi vill. I de flesta fall delar vi, som sagt, uppfattningar med de tre övriga borgerliga partierna. De små och medelstora företagen är, som jag tidigare nämnt, livsviktiga för Sverige. Den som läste Dagens Nyheters ledarsida härom- dagen kunde konstatera att vi har medhåll. Ledarsidan i Dagens Nyheter utnämnde politiken på detta område till valets absolut viktigaste fråga. Jag håller med. Utan ett ökat företagande och därmed tillväxt får vi inga pengar för att betala vår välfärd. I detta betänkande är vi borgerliga partier överens om sju olika reservationer. Jag ska inte gå in på alla utan bara beröra ett par. Kvinnors företagande måste - som jag tidigare be- rört, och som också Åke Sandström var inne på - stöttas och uppmuntras. Där är start av nya företag inom det som i dag till största delen är offentlig sek- tor, dvs. vård, omsorg och hemtjänster, en viktig del. Också en rätt till avdrag för s.k. hushållsnära tjänster skulle bidra till att öka antalet kvinnor som startar företag. I en notis i tidningen Metro i dag kunde jag se att av de företag som startats är de flesta som läggs ned sådana som startats av kvinnor. Alltså behövs det insatser på detta område. Reservation 3 tar upp frågan om riskkapital. Det finns problem i många sammanhang. Men de allra största finns i glesbygden, där jag bor. Jag hade hoppats att tillväxtpropositionens skriv- ningar om ytterligare utredning av riskkapitaltill- gången skulle ge resultat. Men ingenting har hänt hittills, såvitt jag har kunnat se. Över huvud taget behöver vi mer riskkapital i företagens tidigaste ut- vecklingsskeden. Vi anser att hithörande frågor måste prioriteras. I reservation 6 behandlas en annan viktig fråga, nämligen villkoren för träskiveindustrin. En stor grupp riksdagsledamöter, ca 35 stycken, var härom- kvällen på Ikea. Där fick vi en mycket grundlig före- dragning av bl.a. villkoren för träskiveindustrin i vårt land. Jag ska göra en mycket kort sammanfattning: Vi borde använda sågverkens biprodukter till träskive- produktion, dvs. ett grundmaterial för en stor del av vår möbelindustri, i stället för att elda upp dem. Da- gens snedvridande skatteregler för användning av sågverkens biprodukter som bränsle måste förändras, enligt oss borgerliga partier. I reservation 7 tar vi upp turistnäringen. Den har mycket stor betydelse för vårt land, inte minst för norra Sverige och mitt hemlän Västerbotten. Med dagens relativt svaga krona har vi under den gångna säsongen, som i och för sig ännu inte riktigt är slut, fått en ganska god beläggning. Men det krävs ännu mer. Det krävs generellt bättre företagsvillkor, bättre infrastruktur och annat som vi har varit inne på här. Vi klargör i reservationen vad vi önskar, och jag ska inte ta upp kammarens tid med att läsa upp alltihop. Men jag vill understryka att turismen i världen är en av de allra snabbast växande näringarna. Det bör vi i Sverige ta del av. Jag yrkar bifall till reservation 7. En sista punkt som jag vill framhålla mycket kort är betydelsen av god design, som också tas upp i en reservation. Exempelvis vid Designhögskolan i Umeå och på många andra ställen når man mycket goda resultat, och eleverna får fram fina produkter som med en bättre och ännu mer kraftfull marknadsföring och med en bättre marknadsföring också av vårt land som designland skulle kunna skapa en god inkomst för Sverige.

Anf. 31 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till när- ingsutskottets betänkande nr 12 och avslag på samtli- ga reservationer. Jag tror, fru talman, att vi alla kan ställa oss upp och säga att för att skapa bättre förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning behövs fler och väx- ande företag - och de behövs i hela Sverige. Jag tror också att vi alla är överens om att ett bra företagsklimat är viktigt för att Sverige även i fort- sättningen ska vara ett välfärdssamhälle. Frågan är hur vi med politiken som medel kan medverka till att det finns en bra grogrund för svenska och utländska företag att vilja etablera sig och våga växa. För oss socialdemokrater är det vägledande för näringspolitiken att den ska bidra till att skapa förut- sättningar för tillväxt och att den är ekonomisk, ekologiskt och socialt hållbar. Det går inte att blunda för faktorer som låga rän- tor, bra kommunikationer, välutbildad arbetskraft, tillgång till arbetskraft och stabila spelregler etc. Ska näringslivet ha en förutsättning att växa så krävs också en väl fungerande offentlig sektor. Med detta vill jag ha sagt att definitionen av när- ingsklimatet är ganska vid. Den innefattar inte enbart frågan om företagens välbefinnande, företagsklimatet, utan den innefattar hela den uppsättning faktorer i det makroekonomiska och näringspolitiska systemet som leder till en ökad ekonomisk tillväxt. Här ryms förhållandet mellan arbetsmarknadens parter och behandlingen av de anställda. Här ryms samarbetet mellan näringslivet och samhället liksom mellan företag i industriella system, s.k. kluster. Här ryms hela det innovationspolitiska system som leder till att forskning och utveckling kan omsättas i pro- dukter, varor och tjänster. Här ryms arbetskraftens kunskaper och kompetens samt näringslivets och den offentliga sektorns förmåga att tillgodogöra sig de resurserna. Det är faktorer som också påverkar före- tagslokaliseringen. Fru talman! I den borgerliga reservationen nr 1 beskrivs en mycket negativ bild. Reservationen är helt i avsaknad av någon som helst positivitet, vilket också Karin Falkmer i sitt inledningsanförande för- tydligade ytterligare. Men detta stämmer illa med vad t.ex. Småföretagarbarometern visar för 2002. Där spår man en snabb återhämtning i slutet av året. Vi ska inte sticka under stol med att konjunkturen däm- pades under hösten 2001, men det finns många tecken som talar för att konjunkturen också kommer att stär- kas den närmaste tolvmånadersperioden. Det säger man bl.a. från Föreningssparbanken och Företagarnas Riksorganisation utifrån den bedömning som företa- gare med 1-45 anställda har gjort i en undersökning som nyligen har presenterats. Fru talman! Jag vill ändå i detta sammanhang be- tona att de farhågor, brister och problem som kan oroa utvecklingen i förhållande till internationella konjunkturer också kan medföra en svagare och en mer utdragen process än vad småföretagarna har redovisat. Men jag tycker också att det är viktigt att påpeka att man inte får vara nonchalant i de här frå- gorna. Det gäller för oss politiker att försöka vara förut- seende och vidta åtgärder för att slå vakt om tillväx- ten och därmed också den generella välfärden. Vi är beroende av att också den internationella konjunktu- ren fungerar och att rätt åtgärder sätts in vid rätt till- fälle. Fru talman! Det finns en borgerlig reservation, nr 6, där förhållandet för träskiveindustrin tas upp. Yvonne Ångström tog också upp detta. Man vill att riksdagen ska göra ett uttalande med innebörden att regeringen tillser att frågan om den svenska träski- veindustrins situation närmare blir klargjord i lämp- ligt sammanhang. Från majoritetens sida har vi hänvisat till uttalan- den och pågående arbete inom Regeringskansliet om bl.a. energiskatternas framtida utformning. Låt mig här från talarstolen ändå göra ytterligare ett förtyd- ligande i frågan. Enligt uppgift från Näringsdeparte- mentet avser regeringen att ånyo analysera träskive- industrins situation. Detta arbete inkluderar bl.a. aspekter såsom struktur, konkurrenskraft, sysselsätt- ning och råvaruförsörjning m.m. I analysen ingår dessutom att klarlägga spånråvarans betydelse för både leverantörer och olika köpare. Vidare har re- geringen enligt regeringsbeslut överlämnat ett ärende om trävaruförsörjningen till svensk skivindustri till Skattenedsättningskommittén. Detta innebär, fru talman, att kommittén kommer att behandla frågan. Därmed är reservationen mer än väl tillgodosedd, och ett tillkännagivande mer eller mindre att betrakta som att slå in öppna dörrar. Fru talman! Sverige behöver fler entreprenörer. Därför har, utöver mer generella åtgärder, en rad satsningar för ett breddat entreprenörskap genom- förts. Bl.a. har det gjorts en särskild satsning på ett nationellt program för entreprenörskap och på s.k. entreprenörskaps- och teknikskolor för att stimulera ungdomars intresse för entreprenörskap och teknik. Det gäller att skapa nyfikenhet hos ungdomar på att våga pröva kanske mer otraditionella områden, vilket är en oerhört viktig uppgift. Det har fattats beslut om ytterligare satsningar som har gjorts för att främja kvinnors och invandrares företagande och kooperativt företagande. Mer om detta står att läsa i betänkandet. Regelförenklingsarbetet fortsätter. Småföretagar- delegationen lämnade 81 förslag till åtgärder för att förbättra villkoren för småföretagare. Drygt 73 % av dessa har genomförts eller är under genomförande eller beredning. I de fall utredning pågår kan man emellertid också betona att målen är desamma men åtgärderna kan avvika lite från vad Småföretagarde- legationen föreslagit. Fru talman! Att säga att ingenting görs är ett handskas grovt med sanningen, eller det är kanske snarare så att man inte vill se sanningen. Vi social- demokrater har också avlämnat en rapport om detta arbete och hur regelförenklingsarbetet går till. Där står det också om olika andra småföretagssatsningar. Information och service till småföretagen har för- bättrats genom att Företagarguiden nu har kommit i gång. När det gäller kompetensutvecklingen har nöd- vändiga initiativ och insatser utvecklats i samarbete med bl.a. NUTEK och Företagarnas Riksorganisa- tion. Fru talman! Jag vill påstå att vi är på rätt väg, men ett sådant här arbete blir aldrig slutfört. Det måste ständigt pågå och vidareutvecklas. Låt mig ta några exempel som jag tycker är viktiga i det långsiktiga perspektivet. Vi behöver fler med teknisk och naturvetenskap- lig högskoleutbildning. Vi behöver öka kommersialiseringen av den kun- skap som tas fram i forskning och utveckling. Det finns brister i kontakterna mellan den akademiska världen och de små och medelstora företagen. Det saknas riskkapital i tidiga skeden, och då inte minst i glesbygden. Det är en fråga som har diskuterats mycket i näringsutskottet. Vi behöver också på ett bättre sätt ta till vara den kunskap som svenska arbetstagare besitter. Att möta företagens behov av och krav på perso- nal kräver utbildningsinsatser, kompetensutveckling och kunskapsöverföring. Arbetstillgången kommer att få en alltmer framträdande roll för tillväxten i vårt land såväl lokalt som regionalt och centralt. Om man vill påverka utvecklingen och flytta fram positionerna är det tämligen meningslöst att enbart beskriva allt som negativt och med sorgkant. Den som vill bygga för framtiden måste ta fasta på det positiva och det framgångsrika. Därmed inte sagt att man ska bortse från det som är dåligt, men om man enbart lyfter fram detta kommer bördan till slut att bli så tung att ingen vill starta något nytt. Pessimister ser bara hinder. Den som har tilltro ser också möjligheter. Vi socialdemokrater tror på företagandet i Sveri- ge. Vi har förtroende för företagarna i vårt land. Vi vill förbättra, utveckla och ta fram nya idéer. Vi har en stark tilltro till samråd och samverkan. Det är tillsammans med näringslivet, arbetsmarknadens parter, forskning och utveckling i högskolor och på universitet som vi kan skapa en bra grogrund för en fortsatt positiv utveckling.

Anf. 32 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! I vissa stycken var det ett brandtal för företagande och behovet av fler och växande företag som Sylvia Lindgren höll här. Det är bra. Det är nå- gonting som vi alla vill se. Men frågan är vilka kon- kreta åtgärder Sylvia Lindgren kan tänka sig. För ungefär fyra månader sedan gick NUTEK, re- geringens eget ämbetsverk, ut med en rad förslag på skattesänkningar för att rädda företagen och för att stimulera företagsamheten. Man sade att det fanns behov av att slopa förmögenhetsskatten, att slopa 3:12-reglerna för fåmansbolag och att det behövdes en sänkning av arvs- och gåvoskatten för att förenkla generationsskiften i familjeföretagen. Hur ser Sylvia Lindgren på de här förslagen? Det skulle vara intres- sant att höra.

Anf. 33 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! När det gäller 3:12-reglerna för få- mansbolagsbeskattningen vet säkert Mikael Oscars- son att en utredning ska lämna sitt slutbetänkande den 31 maj i år. Det är inte särskilt långt till dess. Björn Rosengren har också i ett interpellationssvar i riksda- gen den 2 april i år sagt att det är utomordentligt angeläget att reglerna är tillväxtfrämjande och att åtgärderna innebär regelförenklingar. Han sade vidare att han kommer att verka för att utredningens betän- kande bereds inom Regeringskansliet som en priorite- rad fråga. Jag har inte sett utredningen. Jag vet att de här frågorna har diskuterats mycket. Jag vet också att det är krångligt i många olika sammanhang. Men ett slutbetänkande ska som sagt komma den 31 maj i år. Skattefrågor och arbetsmarknadsfrågor brukar vara de frågor som borgerliga ledamöter tar upp när det gäller krångel och elände. Man säger att ingenting har gjorts. Men det har gjorts en hel del. Schablonin- täkterna för investmentbolag har sänkts från 2 % till 1 ½ %. Reavinstskatten på aktier i dotterbolag har förändrats. Fordonsskatten på jordbrukstraktorer slopas. Jordbrukarna är också i hög grad företagare. Bok- och tidskriftsmomsen har sänkts. Det berör också en stor bransch i det sammanhanget. En hel del görs, och mycket är på gång. Men skatter är många borgares huvudämne.

Anf. 34 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Sylvia Lindgren tar upp skatten på jordbrukstraktorer och böcker. Men det var inte de frågorna jag ställde. Jag undrade om NUTEK:s för- slag var riktiga. Tycker Sylvia Lindgren att NUTEK vet vad de gör? Är inte t.ex. förmögenhetsbeskatt- ningen väldigt konstig? På många ställen i Europa finns den inte alls, och finns den så ligger vi i Sverige fyra fem gånger högre. Detta är ju som bekant nå- gonting som driver kapitalet ut ur landet. Är det inte också lite konstigt att 17 av landets 18 rikaste miljar- därer helt slipper den här skatten? Sylvia Lindgren säger att 3:12-reglerna utreds. Men håller hon med om att 3:12-reglerna är ett stort problem? Vad säger hon om förmögenhetsbeskatt- ningen och om arvsskatten vid generationsskiften? I dag har många döttrar och söner till familjeföretagare inte råd att ta över med mindre än att de får ta lån för att betala arvsskatten. Är detta rimligt? Har inte NU- TEK, som är regeringens eget ämbetsverk, en poäng när de tar upp de här frågorna? Vad ska regeringen göra åt detta?

Anf. 35 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! Som jag sade tidigare om 3:12- reglerna, räknar man med att det kommer fram ett slutbetänkande den 31 maj. Det har utretts länge, men det finns många krångligheter här. Det finns nog många som tycker att deras skatter är orättvisa. Jag tror också att det finns en del hinder i de sammanhangen. Men om Mikael Oscarsson tror att jag för Socialdemokraternas räkning kommer att säga att vi ska göra kraftiga sänkningar av förmögenhets- skatten, tror han fel. Jag tror att det finns många olika områden där vi måste driva fördelningspolitik. Då måste man hitta bra åtgärder för att komma fram till detta. I sitt inledningsanförande skällde också Mikael Oscarsson på att vi i Sverige har tappat så mycket när det gäller välståndsligan. Jag är av den ideologin att jag tycker att alla länder och alla människor ska ha möjlighet till samma välstånd. Jag tycker inte att det är fel om några kommer i kapp. Det finns också väldigt mycket olika statistik inom de här områdena. Av de 30 länder som mäts är det faktiskt bara Mexiko som har en lägre andel invå- nare i arbetsför ålder än vad vi har. Detta missgynnar oss rent statistiskt med cirka tre fyra platser i väl- ståndsligan, eftersom den tillväxt som produceras av en arbetsför befolkning ska delas med hela befolk- ningen. Med det här vill jag säga som replik på Mikael Oscarssons tidigare inlägg, nu när jag fått möjlighet att svara på det, att statistik går att mäta på många olika håll. Det gäller att försöka få fram en rättvisa i det. Det kommer att återkomma också när era olika 53 förslag kommer fram, för jag är övertygad om att de kommer fram, i den fortsatta debatten.

Åke Sandström (C)

Anf. 36 Åke Sandström (C)

Fru talman! Denna fredagsdebatt ska jag inte för- länga alltför länge. Jag vill börja med att säga, Sylvia Lindgren, att så många kan inte ha så fel. Jag hänvi- sade till Nordregios rapport, och jag är oroad över den nedgång i sysselsättningen som vi har haft under tiden från 1994 till 1999. Konkret är vi, som jag sade, det enda nordiska land som inte har kunnat utnyttja högkonjunkturen. Det är det ena. Det andra, jag tar bara ett enda exempel, är att värna om uppfinnare och innovatörer. I dag har vi ett system där du, om du är forskare och anställd vid ett universitet, kan få hjälp att förverkliga dina idéer. För den lilla, vanliga enskilda människan saknas i stor utsträckning denna möjlighet. Hur ser Sylvia Lind- gren på möjligheterna att förbättra just för innovatö- rer och vanliga små uppfinnare? Såddkapitalet kommer det kanske att hänvisas till, men det tar en väldig tid. Det utreds för närvarande i ännu en omgång. Medan såddkapitalet utreds tror jag att såningsmannen dör, så att säga. Det tar väldigt lång tid. Just detta med tilltro till samverkan är ju en sak, alltså att ha tilltro. Det andra är att genomföra. Vi har ju i de här inledningarna fått en mängd exempel på att många inte tycker att det är riktigt bra. Men min konkreta fråga är: Hur ser Sylvia Lind- gren på förutsättningarna att få i gång innovations- verksamheten bättre än i dag?

Anf. 37 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! Jag tror att vi är väldigt överens, Åke Sandström och flera andra av oss, om att vi måste ta till vara idéerna som kommer från innovatörerna på ett mycket tydligare sätt. Därför behövs det också några som är mottagare av idéerna, och det är entre- prenörerna. Det är därför vi också tycker att det är så oerhört viktigt att satsa på entreprenörskapet - att skapa mötesplatser, skapa plattformer - för att man på ett mycket tydligare sätt också ska kunna gå från en idé till en produkt som också kan utformas och göras.

Åke Sandström (C)

Anf. 38 Åke Sandström (C)

Fru talman! Låt mig bara kort säga att just detta med att beskriva är ju så enkelt. Vi är så bra på det i Sverige. Jag kan vara överens med den beskrivning som Sylvia Lindgren gör, men det konkreta återstår, nämligen att den ekonomiska substansen saknas för den lille innovatören fram till dess att han eller hon har kunnat kommersialisera sin produkt. Där fattas det någonting. Kan Sylvia Lindgren vara beredd att ta med sig tanken på något som finns i andra länder, nämligen någon form av uppfinnarstipendium eller uppfinnar- lön? De här små uppfinnarna hamnar vid sidan av när det gäller att förverkliga produkterna. Det är ett glapp där.

Anf. 39 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! Det är viktigt att täppa till alla glapp, Åke Sandström, även inom den här delen. Vi har ju nyligen haft en genomgång också när det gäller det här med innovatörer och stöd i näringsutskottet, där de här problemen också har lagts fram. Det är väl också så att stödet måste till i ett så tidigt skede som möjligt. Då kanske det i många fall handlar om den lokala och regionala nivån. Det vet Åke Sandström också väldigt väl, att man nu tittar på de här möjlig- heter. Utredningar har det gjorts väldigt många, men nu gäller det också att komma fram med lite skarpa för- slag. Det är Ulf Lönnqvist som håller på med det här arbetet och ser hur det ska ske på det lokala och regi- onala planet. Jag tror att det är oerhört viktigt. Jag tror att det är så nära produkten som möjligt, så nära idén som möjligt, som man har störst möjligheter att vär- dera hur en sak kommer att kunna utvecklas.

Anf. 40 Yvonne Ångström (Fp)

Fru talman! Jag ska också fatta mig kort. Sylvia Lindgren talar om en rad områden som behöver vara tillgodosedda i ett samhälle för att företagen ska fun- gera. Det handlar bl.a. om en väl fungerande offentlig sektor. Vi föreslår att en del av det som i dag utförs inom den offentliga sektorn ska kunna konkurrensut- sättas för att det ska skapas fler företag - inte minst för kvinnor. Då vill jag fråga: Är Sylvia Lindgren beredd att försöka påverka sina partikamrater, t.ex. socialministern, för att tillåta det? Sedan till fråga nummer två. Det gäller riskkapital för glesbygd. Sylvia Lindgren säger att frågan har diskuterats i näringsutskottet, där jag dessvärre inte kunnat vara närvarande särskilt mycket eftersom jag arbetat i ett annat utskott. Men jag vill fråga: Har något utredningsarbete de facto kommit i gång? Jag får dagligen påringningar från företagare i t.ex. Norrlands inland som vill bygga ut och utveckla. Men de får inte låna pengar i bankerna - trots att de har väl fungerande företag.

Anf. 41 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! Den första fråga som Yvonne Ång- ström tar upp gäller hur det ser ut inom den offentliga sektorn och med konkurrensutsättning osv. Om det är en fördel eller nackdel vet jag inte, men jag bor i den här staden. Jag älskar Stockholm och tycker att det är en jättefin stad att bo och leva i. Men jag ser ju också skillnader. Jag ser klara klyftor och en stor oro för framtiden. På den södra sidan av staden, där jag bor, finns det i dag inte någon möjlighet att gå till en lands- tingsägd vårdcentral. Alla vårdcentraler där ligger under annan regim. Att påstå att det inte finns möjlig- heter att slå sig in inom den offentliga sektorn tycker jag därför också är att slå in öppna dörrar. Tittar vi på akutsjukvården är det klart att vi har ett sjukhus i den här staden som är privat. Vi har flera stycken om man även tittar på Ersta och Sophiahem- met. De har andra driftsformer, men mycket av deras verksamhet drivs ändå av pengar från landstinget. Den demokratiska delen, med inflytandefrågor, är en oerhört viktig del i det sammanhanget. Det får inte glömmas bort. Jag tycker att i den utveckling som jag kan vara med om att se i den här staden blir det sämre och sämre med inflytandefrågorna när man också har en annan verksamhet. Det vill nog till att man är försiktig i de frågorna.

Anf. 42 Yvonne Ångström (Fp)

Fru talman! Jag fick inget svar på frågan om risk- kapital, men det kanske kommer sedan. När det gäller offentligt eller privat driven vård, om vi nu ska gå in just på det, har vi definitivt olika erfarenheter. Jag bor i Västerbottens inland. Där är det socialdemokratisk majoritet i landstinget, och i princip är det inte möj- ligt att starta privat verksamhet. Det finns en vårdgi- vare, och just den fungerar bättre och tar fler patienter än de andra. Jag tycker att man ske se det här lite mer allmänt. Det handlar inte bara om vården. Det finns också hemtjänst och en mängd andra områden. Jag tror alltså inte att det är bra med enbart privat, men det ska inte heller vara enbart offentligt. En blandning lite överallt vore väldigt bra. Sedan är jag tacksam om jag kan få veta just om det har satts i gång en utred- ning om riskkapital i de mer glesbefolkade bygderna.

Anf. 43 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! En del av det som gäller riskkapitalet finns med i den regionalpolitiska propositionen, men jag vill också hänvisa till det arbete som Ulf Lönn- qvist gör, som innebär att man tittar på hur det ser ut, hur fördelningen ska ske osv. på det lokala och regio- nala planet. Det är riktigt som Yvonne Ångström säger, att det ofta är på det lokala och regionala planet som man också måste kunna komma till rätta det här. Här har vi olika förutsättningar på olika ställen där vi bor. Jag håller också med om att det självklart är bra att både ha privat och offentlig sektor. Men det får heller inte bli något monopolförfarande från den privata sidan. Om Yvonne Ångström tyckte att det var en propp att man hade ett socialdemokratiskt styrt landsting där Yvonne Ångström bor kan jag säga att där jag bor är det inte Socialdemokraterna som styr. Men vi har ett budgetunderskott som jag inte tror att någon annan i landet är avundsjuk på. Det är ett jätte- bekymmer, och man får väl som sagt dra sina slutsat- ser om hur verksamheten har bedrivits. Jag nämnde ju alla verksamheter där vi i dag inte har någon offent- lig, landstingsägd första linjens sjukvård i våra föror- ter. Vad det kan ha bidragit till kan väl var och en dra sina egna slutsatser om, och det gör vi säkert också.

Anf. 44 Karin Falkmer (M)

Fru talman! Företagsklimat är ingen definitions- fråga eller konjunkturfråga, Sylvia Lindgren. Det är en fråga om vad företagarna upplever är goda villkor. Regeringen har förtroende för företagen, säger Sylvia Lindgren. Men problemet är att företagen och när- ingslivet har tappat allt förtroende för regeringen. Det är det jag har beskrivit med de citat jag hade i mitt anförande. Sylvia Lindgren säger att det är en negativ bild och visar på en socialdemokratisk rapport. Gunvor Engström, den person som har unik insyn i hur regeringen har hanterat näringspolitiken, skriver att man måste ha utgångsläget klart för sig: 40 % av de 500 största företagen har sin hemvist utomlands. Vi har mycket få företag som växer, och vi har en av de lägsta entreprenörsgraderna i OECD. I detta läge nöjer sig regeringen med att räkna upp sådant som gjordes för flera år sedan. Exemplet att avgifterna för försenad deklaration har sänkts med 500 kr är när- mast pinsamt! En sådan recension skulle jag inte vara särskilt stolt över om jag var i Sylvia Lindgrens klä- der. År 2002 ökar nyföretagandet, sade Sylvia Lind- gren. Antalet företag sjönk till rekordnivåer under förra året. Det är sant som Sylvia Lindgren säger att de ökar något nu, i lågkonjunktur. Men som jag ser det är det ett jättebekymmer att folk i Sverige kan tänka sig att bli företagare bara som en sista lösning. Det borde vara i en högkonjunktur som människor vill bli företagare och ser detta som viktigt.

Anf. 45 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! Karin Falkmer tycker att vissa saker är små, så dem ska man närmast skämmas för att man lägger fram. Jag delar inte den uppfattningen. Jag är övertygad om att många små insatser som går åt rätt håll kan få stora effekter. Jag har större tilltro till vad jag får höra från företagen om vad som är bekymmer än till vad Karin Falkmer framför på detta sätt. Det har gjorts svenska och internationella studier som tyder på att näringsklimatet är relativt bra i Sve- rige. Svenska företagsledare har de senaste åren fått en mer positiv syn på Sverige. I augusti 2001 presenterades en makroekonomisk studie av näringsklimatet i 60 länder, utförd av ett institut i Storbritannien. Sverige hamnade på plats nr 9 i undersökningen. Holland var etta. Sverige får även höga placeringar på de årliga ranglistorna från World Economic Forum. I en jämförelse mellan 75 länder rankas Sverige som nr 6 i aktuell konkurrens- kraft och som nr 9 i långsiktig tillväxtkraft. Finland placeras främst i båda dessa avseenden. Sverige har förbättrat sin position i förhållande till förra året. Några av de förslag som kommer att läggas fram för att förbättra företagsklimatet handlar om t.ex. expansionfondsskatten, lagen självdeklaration och kontrolluppgifter, minskande av uppgiftslämnande från RSV, och fr.o.m. 2003 kommer förseningsav- giften för försent avlämnad deklaration att differentie- ras. Det innebär en sänkning från 1 000 kr till 500 kr. Det tycker Karin Falkmer är peanuts. Man måste se helhetsperspektivet, Karin Falkmer!

Anf. 46 Karin Falkmer (M)

Fru talman! Då kan man fråga sig: Är det för att Socialdemokraterna har läst alla dessa rapporter och all statistik som de fullständigt har struntat i att göra någonting för företagen? Av en TEMO-undersökning om företagsklimatet i Sverige som presenterades för en månad sedan fram- går att tilltron till företagarklimatet blir sämre både bland svenskar i allmänhet och bland egenföretagare. Bara 27 % av medborgarna tycker att företagsklima- tet är bra. Det är den lägsta siffran sedan mätningarna startade för tre år sedan. Även bland egenföretagarna sjunker andelen som tycker att företagsklimatet är bra. Jag vill att Sylvia Lindgren besvarar den fråga jag ställde i mitt anförande. Det är en mycket viktig fråga inför valrörelsen. Vi borgerliga har lagt fram ett gemensamt förslag med över 50 punkter för att vända utvecklingen och göra Sverige till ett bra företagar- land. Detta gagnar alla svenskar och är en förutsätt- ning för att vi ska kunna behålla det välstånd som vi alla vill ha. Kommer Socialdemokraterna och Vänstern, som avser att bilda regering efter valet, att lägga fram ett motsvarande program för att lyfta företagsklimatet och göra det bättre, så att vi får fler människor i Sve- rige som vill och vågar starta och driva företag, växa och anställa personal?

Anf. 47 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! Karin Falkmer! Det är ingen tvekan om att vi vill ha fler företagare. Vi vill ha växande företag, och vi vill att det startas fler företag osv. Där är vi överens, och det sade jag också i mitt inled- ningsanförande. När vi ser till företagandet är vi tydligen totalt oense. Karin Falkmer vill inte inse att det behövs en rad olika faktorer för att ha ett bra företagsklimat. Det inkluderar den offentliga sektorn. Det inkluderar forskning och utveckling. Det inkluderar klusterverk- samheten, och det inkluderar att man också hittar mötesplatser för att slå sig samman. Jag har tittat på de 53 punkterna i det program som Karin Falkmer talar om. Det finns en rad punkter som man ingående kan kommentera, men det är helt omöjligt att göra det på de två minuter som står till mitt förfogande. Väl- digt mycket av det som nämns har satts i gång. En del är återupprepningar osv. Låt mig ta ett exempel. Det kan ses som ett rimligt mål att öka antalet nystartade företag med 20 % fram till år 2006 och att 40 % av dessa nya företag ska vara startade av kvinnor. Det tycker jag. Det är ett rimligt mål, inte minst mot bakgrund av att kvinnors nyföre- tagande har fördubblats under 1990-talet och att vart femte företag i dag startas av en person med invand- rarbakgrund. Det tycker jag är jättebra. Regeringen har beslutat att öka anslagen för främjande av kvin- nors och invandrares företagande med 42 miljoner under perioden 2002-2004. Att då säga att ingenting görs - det tycker jag är peanuts, Karin Falkmer! Jag har också med mig artiklar. "Småföretagarna tror på uppgång", stod det den 10 april. En del har ju hänt. Jag kan också peka på en rubrik från torsdagen den 25 april: "Optimism hos Skaraborgs företagare", kan man läsa i den artikeln. Jag tycker inte att vi ska överdriva åt något håll, Karin Falkmer, men jag vänder mig mot den oerhört negativa bild som Moderaterna vill måla upp. Jag tycker att vi ska vara mer nyanserade i debatten och tillsammans tro på ett svenskt företagande, för det är företagandet värt.

Anf. 48 Lennart Beijer (V)

Fru talman! I reservation nr 1 framför den borger- liga oppositionen sin kritik mot företagsklimatet och annat som man tycker är dåligt. För att ändra på situ- ationen och få ett bättre företagsklimat vill man i vanlig ordning sänka skatter, försämra arbetsrättsliga regler osv. Det är naturligtvis en föga framkomlig väg. Men det finns faktiskt också nyheter i den borger- liga reservationen. Man oroar sig för de höga och ökande sjukskrivningarna. Det är naturligtvis mycket positivt att man ser det som en oroande utveckling som kanske t.o.m. påverkar närings- och företagskli- matet. Det borde också resultera i att man vill ha krafttag mot den ökade stressen, utslagningen, ut- brändheten och att alltfler människor tycker att det är jobbigt att gå till arbetet och känner sig allt mindre behövda. Allt detta handlar alltså om att få en bättre arbetsmarknad. Tänk om de borgerliga partierna i sammanhanget åtminstone hade börjat diskutera behovet av kortare arbetstid och löntagarnas makt över den egna arbets- tiden. Tänk om det är löntagarklimatet i större ut- sträckning än företagarklimatet som det är fel på. Fru talman! I övrigt är detta betänkande väldigt glädjande på många punkter. Utskottet har nämligen tagit viktiga steg för att försvara Sveriges position som skogsindustriland och som träindustriland. Vi har haft en flerårig diskussion i utskottet om behovet av ett nationellt program för ökad träanvändning, alltså där man i större utsträckning använder trä vid byggnationer, även av stora hus, och även i övrigt försöker byta ut olika produkter mot trä. Detta ska man naturligtvis göra för att det ur miljösynpunkt, sysselsättningssynpunkt och vidareförädlingssyn- punkt är viktigt att få till stånd en sådan utveckling. Man kan ju tycka att det vore naturligt att alla som sysslar med byggnationer använder det bästa materi- alet. Och vi har hittills sagt att det är upp till var och en att försöka använda mer trä. Men vi har under resans gång kommit på att den utbildning som vi har i Sverige för arkitekter och ingenjörer visar att det är väldigt stor inriktning på att bygga i betong och i stål och att träbyggnationer får en väldigt liten del i ut- bildningen av både arkitekter och ingenjörer. Dessut- om visar det sig att andra länder, Norge, Finland och t.o.m. Holland som inte har så mycket trä, har natio- nella program. Man bygger stora hus i trä. Man anser att detta är viktigt, i vissa länder just för miljön. Trä- byggnationer minskar nämligen utsläppen av koldi- oxid. Men ett land som Finland har naturligtvis insett att detta också är viktigt för sysselsättningen och för att få in ökade exportinkomster. Faktum är att det nationella programmet i Finland under de senaste åren har inneburit en ökning av antalet anställda i träindustrin och också i sågverken med upp till 8 000 nya anställda. Det är naturligtvis en fantastisk ut- veckling. Nu är det viktigt att detta uttalande från riksdagen snabbt innebär att regeringen tillsammans med bran- schen i övrigt lägger fram ett heltäckande nationellt program. Det gäller att vi kommer i gång och att vi inte förlorar tempo mot våra konkurrenter. Den andra mycket positiva delen i betänkandet är att vi nu efter rätt många års diskussioner har satt ned foten när det gäller skivindustrin. Nu anser faktiskt hela utskottet att något måste göras. Vi i majoriteten har utgått från att regeringen vidtar åtgärder för att se till att industrin får rättvisa konkurrensförhållanden i förhållande till värmeverken som använder samma råvara. Majoriteten har t.o.m. velat gå längre med ett tillkännagivande. Det är faktiskt som Sylvia Lindgren sade här från talarstolen att det har vidtagits ytterliga- re åtgärder från regeringen, bl.a. i ett regeringsbeslut i år. Det har överlämnats ett ärende om trävaruförsörj- ningen till svensk skivindustri till Skattenedsättnings- kommittén. Detta innebär att kommittén kommer att behandla frågan. Det är precis det som industrin har väntat på. Man är oerhört orolig över att den råvara som man använder för att producera skivprodukter också är väldigt efterfrågad från värmeverken. Det är alldeles självklart att om man då gör en produkt av spånen gör man en lika stor miljöinsats som om man bränner upp samma vara. I ett senare kan man faktiskt återta detta och använda det som bränsle. Här måste det alltså vidtas åtgärder så att värmeverken kanske hittar råvara på andra ställen, t.ex. skroten i skogen som i dag inte är lönsam att ta ut. Men framför allt måste man se till att den skivindustri som vi har lan- det får sin råvara. Det är viktigt inte bara för skivin- dustrin utan också för vår svenska möbelindustri och passar naturligtvis väldigt bra in i det nationella pro- grammet för ökad träanvändning där vidareförädling- en är en väldigt viktig del. Jag vet inte om riksdagen redan vet om det, men man kan nog säga att Ikea i onsdags utifrån de mått och steg som utskottet och riksdagen har tagit beslu- tade att göra en nyinvestering i en ny spånskivelinje. Det är oerhört glädjande och mycket bra för hela den svenska träindustrin. Man kan också säga att det är intressant att se att den traditionella svenska basindu- strin investerar samtidigt som det är problem i den nya ekonomins industri som vi alla trodde skulle lösa alla landets problem. Fru talman! Det är alltså nästan bara glädje i detta betänkande, och jag yrkar bifall till förslaget i ut- skottets betänkande.

Anf. 49 Karin Falkmer (M)

Fru talman! Jag har två frågor att ställa till Len- nart Beijer. Den första frågan är en fråga som jag inte fick nå- got svar på när jag ställde den till Sylvia Lindgren. Kommer Vänsterpartiet och Socialdemokraterna att lägga fram ett gemensamt program för att stärka det svenska näringsklimatet? Det måste vara väldigt lätt att svara på den frågan. Den andra frågan oroar mig verkligen. Den vill jag ställa med anledning av det manifest som den 17 mars antogs av Vänsterpartiet i Sundsvall. I detta manifest slår ni fast förslag om samhällsfonder. Det sägs rakt ut att Vänsterpartiets målsättning är att återta verksamhet som har privatiserats. Lennart Bei- jer, om Vänsterpartiet får inflytande efter valet, kan det svenska folket då se fram emot nya former av löntagarfonder, nya former av socialisering? Lönta- garfonderna är en företeelse som mer än något annat skadat företagsklimatet i vårt land. Är det detta som ni vill återupprepa?

Anf. 50 Lennart Beijer (V)

Fru talman! När det gäller den första frågan så kan jag inte avgöra det. Men jag hoppas verkligen att man kan få till stånd ett gemensamt program för att stärka företagandet och utvecklingen för småföretag i det här landet. Det som jag tänker på i första hand är väl att ordna upp sådana saker som 3:12-reglerna och generationsskiften och kanske få till stånd schablon- regler i beskattningen för vissa branscher och faktiskt ta itu med frågan om arbetsgivarinträdet vid sjukdom. Om vi bortser från förslaget om 60 dagars arbetsgi- varinträde så tycker Vänsterpartiet att även 10 dagars arbetsgivarinträde för små företag är mycket. När man är ute och åker bland småföretagen och frågar vad som är det största problemet kanske man förvän- tar sig att det är skatter och annat. Men nästan alltid kommer frågan om sjuklönen upp. Det är en sådan fråga som man skulle vilja lösa i ett gemensamt pro- gram. När det gäller Sundsvallskonferensen har vi haft en diskussion här på förmiddagen - jag vet inte om Karin Falkmer lyssnade på den - där vi redde ut de värsta problemen. För egen del menar jag att det inte är något konstigt att Vänsterpartiet diskuterar ägande- frågor. Jag ser det som ett diskussionsunderlag. Jag är inte nöjd med alla uttalanden från konferensen. Där- emot tycker vi självklart att AP-fonder ska användas mer aktivt. Vi anser att det är bra om fackföreningsrö- relsens fonder också används aktivt. Vi är för model- ler som dem som man har i Kanada. Det är naturligt- vis olika sätt att förstärka löntagarnas inflytande i näringslivet.

Anf. 51 Karin Falkmer (M)

Fru talman! När Lennart Beijer radar upp förslag för att förstärka företagsklimatet konstaterar jag för det första att det inte finns några planer i dag för ett gemensamt program, kanske. För det andra undrar jag: Varför har Vänsterpartiet inte röstat med de bor- gerliga på de punkter som Lennart Beijer räknade upp och där vi har haft reservationer under årens lopp? När det gäller Sundsvallsdokumentet lyssnade jag på tidigare debatt, och det är därför jag är orolig. Lennart Beijer säger att det är naturligt att vi dis- kuterar. Men det är efter en diskussionen som ni har fattat beslut om strategin. Man vill ytterligt konfunde- rad när företrädare i näringsutskottet som Lennart Beijer, Lennart Värmby och Per Rosengren har en annan uppfattning, men likafullt är det partiets upp- fattning som slogs fast i Sundsvall. Kollegan, riks- dagsledamoten Kalle Larsson har i Dagens Nyheter den 18 mars skrivit: "Det handlar om att äta ut de privata ägarna ur företagen." Vad säger småföretagen om det? Hur stora får de bli innan de ska bli uppätna? Johan Lönnroth är inne på precis samma linje när han säger: Kapitalismen kan avskaffas, och den ska avskaffas. Socialismen är närmare än vad både vi själva och våra motståndare tror. Leve socialismen och den evigt unga Vänstern. Jag tycker att Sveriges väljare, alla Sveriges små- företagare, alla i Sverige som ska välja i september ska få ett besked: Vad är det som gäller - ett beslut som är taget om en strategi eller att ni försöker mörka och mjuka upp det?

Anf. 52 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Anledningen till att Vänsterpartiet inte i större utsträckning har röstat med eventuella borgerliga reservationer i dessa konkreta företagsfrå- gor är att de flesta frågor i dag ligger i utredningar. Det är väl ganska naturligt att man även från vår sida försöker invänta dessa utredningar, men jag kan för- säkra Karin Falkmer att vi driver på i ett antal frågor för att få fram dem så snabbt som möjligt. Jag kan också konstatera att vi de gånger - och det är rätt många gånger - under senaste år då vi har drivit slopande av arbetsgivarinträde för småföretag faktiskt fått stå ensamma i kammaren. Det finns, antar jag, en bra förklaring till varför de borgerliga partier- na inte har stött detta. Men vi har sett den frågan som väldigt viktig, och där har vi kommit fram till en egen ståndpunkt som vi driver, men vi får inget stöd. Sedan Sundsvallsmötet och att kapitalismen ska avskaffas. Ja, de flesta socialister vill nog, Karin Falkmer, att kapitalismen så som den ser ut ska av- skaffas och förändras. Ni skriver ju i er reservation hur det ser ut på arbetsmarknaden, hur människor slits ut, slits ned, hur människor känner allt större vanmakt inför beslut och sin egen situation i samhäl- let. Det är detta som vi menar med kapitalismens misslyckande. Och då diskuterar vi olika ägandefor- mer. Jag tror att det måste finnas privat ägande. De små företagen ska ägas privat. Företag som slåss på en hård internationell marknad ska också vara privata. Men det finns alltså möjligheter för löntagarna på ett helt annat sätt att genom sina samlade kapital i AP- fonder, i fackliga fonder påverka utvecklingen till det bättre för alla löntagare och för hela samhället. Man ska alltså inte dra för långt på de diskussioner som vårt parti har haft i Sundsvall.

Anf. 53 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Kapitalismen ska avskaffas, menar Lennart Värmby. Därför känns det angeläget, även om vi har tagit upp detta i flera omgångar, att ytterli- gare fråga om dokumentet i Sundsvall. Det var ett dokument som fastslog att partiet säger att företagen ska ägas gemensamt. Det visar att Vänsterpartiet alltjämt har en kommunistisk syn. Det illustrerades väl av det citat som Karin Falkmer alldeles nyss läste upp, det som Kalle Larsson sade på kongressen. Han menade att vi ska äta ut det privata ägandet ur företa- gen. Därför kommer jag tillbaka till den fråga som har ställts flera gånger i kammaren i dag: Vilka ytterliga- re företag är det som ska socialiseras? Är det Volvo, Ericsson eller kanske Telia som ska köpas tillbaka över statsbudgeten? Kan vi få någon form av svar på vilka Vänsterpartiets planer är och hur detta att före- tagen ska ägas gemensamt ska konkretiseras?

Anf. 53 Mikael Oscarsson (Kd)

Anf. 54 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Vi har en öppen och frisk diskussion i vårt parti. Som jag har sagt tidigare är väl knappast någon som höjer på ögonbrynen om Vänsterpartiet diskuterar ägandefrågor. Vi ser det som ett stort pro- blem att stora ägare tar så lite socialt ansvar. Vi ser det som ett väldigt stort problem att ägare kan lägga ned industrier i Sverige om de får lite mera stöd och bidrag i andra länder. Det är alldeles uppenbart att den kapitalism som vi har i dag ofta leder till centralisering, till karteller och andra saker som inte är särskilt bra för samhället. Visst ska kapitalismen avskaffas, men frågan är hur det ska gå till. Det har vi redigt inte klarat ut ännu, lika lite som de andra som försökt sig på den utvecklingen. Vi har inte någon lista på vilka företag som ska socialiseras. Däremot diskuterade vi i förmiddags de statliga företagen och sade att vi av olika anledningar har funnit det angeläget att merparten av det statliga ägandet i Sverige bör vara kvar i statligt ägande. Vi fick också i gång en diskussion om att det kanske finns ett antal privata företag som skulle må väl av, både de själva och samhället i övrigt, att få ett annat ägande. Att löntagarna genom sina fonder och fackföre- ningarna genom sina fonder kommer att bli mer och mer intresserade av att direkt äga vissa verksamheter är ett steg i rätt riktning som vi understöder. Men jag ser inga konstigheter i detta, utan det är en ganska naturlig utveckling.

Anf. 55 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Lennart Värmby säger att ett antal privata företag skulle må väl av ett annat ägande. Det är så mycket svar vi får i dag, men jag tror att svenska folket vill veta mer konkret hur det gemensamma ägandet ska gå till. Jag tycker faktiskt att det är lite dubbelmoral att å ena sidan ha den närmast kommu- nistiska synen och en massiv socialisering, men å andra sidan går representanter för Vänsterpartiet ut i de rosa tidningarna, finanstidningarna, och säger att man vill vara småföretagarnas bästa vän, ta bort 3:12- reglerna, dubbelbeskattningen, arvsskatten i samband med ägarskiften. Vilken politik är det som gäller egentligen? Den frågan skulle det vara väldigt välgö- rande att få reda på. Vilken falang i partiet är det som bestämmer? Är det Kalle Larsson-falangen eller den politik som Lennart Beijer här redovisar?

Anf. 56 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Oscarsson kom rätt på slutet. Annars var han inne på min kollega Värmby ett par gånger, men det har inte så stor betydelse för vi tycker unge- fär likadant i de här frågorna. När Mikael sätter någon sorts likhetstecken mel- lan gemensamt ägande, som han naturligtvis tycker är förödande, och kommunism visar han lite grann att han inte redigt har hängt med i debatten. Det är all- deles självklart att de flesta människor tycker att gemensamt ägande är en bra utveckling. Det kan vara ett litet företag där flera kolleger går ihop och startar något gemensamt. Mycket av både Gnosjöandan och Norra Italien-andan utgår ju ifrån gemensamt ägande mellan olika löntagare som startar upp verksamheter. När det gäller större företag ägs redan i dag en stor del av dem av penisonsfonder. Det rör sig alltså icke om enskilda kapitalister, utan ägandet sker ge- nom fonder på olika sätt. Det är också en form av gemensamt ägande. Problemet är bara att löntagarna i gemen inte får ut den styrka av detta som skulle behövas. Samhället i stort blir också mer och mer utlämnat åt dessa allt större ägare på internationell basis som flyttar kapital mellan länder, som flyttar arbetskraft och sysselsätt- ning mellan länder och som utnyttjar sin makt emot de länder som de bedriver verksamhet i. Den är den formen av kapitalism som vi vill ha bort. Oscarsson kallar det för gemensamt ägande och tycker att det är hemskt, men vi tycker att gemensamt ägande är en väldigt bra variant för näringslivet i framtiden.

Anf. 57 Yvonne Ångström (Fp)

Fru talman! Lennart Beijer pekade i sitt anförande på att vi i de borgerliga reservationerna inte nämnt någonting om arbetslivets villkor och problemen med ohälsa. Jag har ingen fråga, men jag vill göra ett på- pekande. I går väckte Folkpartiet en motion just med anled- ning av detta, och den handlade om en krisplan mot ohälsa. Så den diskussionen kan vi kanske föra sedan. När det sedan gäller ett träprogram för hela landet är jag väldigt glad över att näringsutskottet enigt har ställt sig bakom det. I bostadsutskottet, där jag är ordinarie ledamot, ville socialdemokrater och väns- terpartister inte ställa upp på det. Jag tänkte då fråga: Hur ska Lennart Beijer påverka sina kamrater i bo- stadsutskottet?

Anf. 58 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Jag börjar med sista. Såvitt jag känner till ville Vänsterpartiet och ett antal partier i bostads- utskottet ha ett nationellt program, men de blev ned- röstade av majoriteten. Men jag är lika glad som Yvonne över att vi äntligen har fått till stånd ett beslut i näringsutskottet. Glädjande nog finns problemen med de ökade sjukskrivningarna med i reservation 1 från de borger- liga partierna. Vad jag eftersökte var vad de ville göra för att minska stressen, utbrändheten och förslitning- arna. Men sådana förslag var sällsynta i reservatio- nen. Om nu Folkpartiet har ett program för att en minskad ohälsa tycker jag att det låter mycket intres- sant.

Anf. 59 Yvonne Ångström (Fp)

Fru talman! Vi kommer tillbaka till debatten om ohälsan. Jag vill bara erinra om att arbetslivet upptar bara 20 % av det totala dygnet. Det gäller att komma åt ohälosorsakerna även på andra områden än i själva arbetslivet. När det sedan gäller träprogrammet och omröst- ningen i bostadsutskottet har jag en annan minnes- bild, men låt oss se efter i papperen.