Social ekonomi

Motion 2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.

Den sociala ekonomin är på stark frammarsch. Dagligen bildas nya föreningar som vill vara aktiva i arbetet med lokal utveckling. Detta är positivt och bidrar till att framtidens välfärd utvecklas utifrån ett underifrånperspektiv. Människors engagemang ökar deras självbestämmande, livskvalitet och bidrar till en ökad livskraft i hela landet.

Mycket kan dock göras för att stimulera utvecklingen ytterligare. I detta ligger dock att det kommunala självstyret utvecklas och att regeringen inte stoppar alternativa driftsformer av offentlig verksamhet. En utvecklingsväg är att underlätta för alternativa driftsformer att driva delar av en hel verksamhet, exempelvis inom skola, sjukvård och äldreomsorg. Genom att lokal upphandling sker i mindre delar än idag skapas möjligheter för den sociala ekonomin att delta i dessa.

Utvecklingen gör det även nödvändigt att utreda möjligheten att införa nya associationsformer inom den sociala ekonomin som passar även för framtidens verksamheter. Möjligheten att delta inom den sociala ekonomin får inte begränsas av stela regler inom de sociala trygghetssystemen och alternativa finansieringsformer i form av kreditgarantiföreningar bör stödjas. Möjligheten att införa en avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar bör undersökas.

För att öka kunskapen och samordna forskningen kring den sociala ekonomin bör ett vetenskapsområde med denna inriktning inrättas.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 13

2 Innehållsförteckning 14

3 Förslag till riksdagsbeslut 15

4 Utvecklar framtidens välfärd 16

5 Det gemensamma ansvaret – grunden för vår välfärd 17

6 Öppenhet för alternativ är nödvändigt 18

7 Nya associationsformer 19

8 Arbetslöshetsförsäkringen 19

9 Lokala kreditgarantiföreningar 20

9.1 Kreditgarantiföreningar bra även för små företag, ungdomar och kvinnor 21

10 Kunskapsspridning och forskning om den sociala ekonomin 22

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att framtidens välfärd kan, genom den sociala ekonomin, utvecklas utifrån ett underifrånperspektiv.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det kommunala självstyret är en viktig förutsättning för att den sociala ekonomin skall kunna utvecklas.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den sociala ekonomin även skall kunna appliceras på mindre enheter inom skolor, sjukhus och vårdinrättningar.2

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra möjligheten att genomföra en upphandling i mindre delar för att förbättra möjligheterna för den sociala ekonomins aktörer att delta i lokala upphandlingar.3

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över möjligheten att inrätta ytterligare associationsformer för att stödja företagsformer som varken är kooperativ eller ideella föreningar men som ändå har ett socialt, samhälls- eller allmännyttigt ändamål.4

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förtydliga reglerna kring rätten att erhålla ersättning från arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som den sökandes engagemang inom den sociala ekonomin kan fortsätta.5

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda en sänkning av gränsen för det egna kapitalet och att denna gräns skall vara i kronor i stället för euro för kreditgarantiföreningar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning för att se över möjligheten att införa avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar inom den sociala ekonomin.6

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättande av ett vetenskapsområde för social ekonomi.7

1 Yrkande 2 hänvisat till KU.

2 Yrkande 3 hänvisat till SoU.

3 Yrkande 4 hänvisat till FiU.

4 Yrkande 5 hänvisat till LU.

5 Yrkande 6 hänvisat till AU.

6 Yrkande 8 hänvisat till SkU.

7 Yrkande 9 hänvisat till UbU.

4 Utvecklar framtidens välfärd

I det moderna samhället går denna frivilliga självorganisering under namnet den sociala ekonomin, ett nytt namn på en gammal företeelse. En av regeringen tillsatt arbetsgrupp har beskrivit begreppet social ekonomi på följande sätt: Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.

Orsaken till att debatten kring den sociala ekonomin kommit att växa sig stark under senare tid kan mycket väl vara att allt fler människor frivilligt sluter sig samman för att överta verksamhet som det offentliga inte längre ekonomiskt, eller av andra anledningar, klarar av eller har viljan att bedriva vidare. Allt vanligare är att människor startar friskolor, äldreomsorg eller annan verksamhet på entreprenad men med det offentliga, genom kommun, landsting eller stat, som huvudman för verksamheten. Den sociala ekonomin växer snabbast i de större städerna och dess ytterområden, men växer sig även allt starkare på landsbygden, inte minst tack vare de närmare 4 000 lokala utvecklingsgrupper som finns i hela landet och som aktivt bedriver verksamhet som syftar till att skapa en ökad livskraft i sin närmiljö.

Någon fullständig statistik över den sociala ekonomin i Sverige finns inte idag. Den av regeringen tillsatta arbetsgruppen uppskattade den sociala ekonomins storlek till cirka 200 000 svenska kooperativ eller ömsesidiga företag, stiftelser och liknande sammanslutningar, inom en stor mängd olika verksamhetsområden. Ungefär 150 000 av dessa organisationer är ideella föreningar. Antalet anställda inom organisationerna är närmare 200 000 och omsättningen uppgår till minst 120 miljarder kronor. Detta ger en bild av den omfattning som den sociala ekonomin har i Sverige idag.

Mellan 1994 och 1998 har antalet aktiva ekonomiska föreningar ökat med 9 procent. Detta motsvarar 1 464 nystartade föreningar. Varje år bildas mellan 350 och 400 nya ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar ej medräknade. Ökningen har under de senaste fem åren varit störst inom områden som hälso- och sjukvård, sociala tjänster, andra företagstjänster, intressebevakning, rekreations-, kultur- och sportverksamhet samt utbildning. Det är den kooperativa rörelsens egen bedömning att potentialen inom kooperativ verksamhet är långt större än den positiva utveckling som faktiskt sker.

Utvecklingen är även ett uttryck för att människor inte känner tilltro till det offentliga och därför skapar sina egna verktyg för en fungerande demokrati. Det offentliga har allt mer blivit en organisation som levererar välfärdstjänster som är solidariskt finansierade. När medborgarna inte upplever att de tjänster som levereras uppfyller de krav som man ställer på dessa, söker man finna nya vägar för att producera dessa inom den sociala ekonomin.

Genom medborgarnas eget engagemang och delaktighet i verksamheten förstärks den lokala demokratin, något som måste ses positivt. Den sociala ekonomin skapar bättre förutsättningar för människorna att själva ha makten över sina liv, stärka och förbättra välfärden och bidra till en än mer utvecklad medborgardemokrati. Medborgaren reduceras i den sociala ekonomin inte till klient eller kund utan ges möjlighet att bära sitt ansvar som medborgare med de skyldigheter och rättigheter som detta innebär. Framtidens välfärd kan, genom den sociala ekonomin, på detta sätt utvecklas utifrån ett underifrånperspektiv. Detta bör ges regeringen till känna.

5 Det gemensamma ansvaret – grunden för vår välfärd

Att människor ges möjlighet att växa och utvecklas skapar förutsättningar för ett ökat självbestämmande, ökad livskraft i landet och bidrar till en god livskvalitet för såväl den enskilde individen som för grupper i samhället.

Den sociala ekonomin är stark i alla europeiska länder. Omfattning och styrka beror naturligt dock på respektive lands ekonomiska, politiska, kulturella och sociala traditioner. Det är också en av bakgrunderna till att den europeiska unionen i olika dokument och uttalanden ställer förhoppningar till sektorn att bidra till utveckling av välfärd och demokrati, att bygga ett Medborgarnas Europa.

I Gävle, 7–9 juni i år, arrangerades den 7:e europeiska konferensen om social ekonomi: The Social Capital of the Future. Konferensen samlade närmare 1 000 deltagare från 30-talet länder. Den sociala ekonomins aktörer gjorde ett uttalande från konferensen. Detta uttalande redovisar såväl den sociala ekonomins bakgrund som dess vilja till utveckling. I uttalandet redovisas också den sociala ekonomins förväntningar på EU:s medlemsländer men också ministerråd och kommission. Det svenska EU-ordförandeskapet gjorde också sammanfattning av trojkans möte kring frågor med anknytning till konferensen. Det är nu viktigt att den svenska regeringen fullföljer sina uttalade ambitioner med anledning av denna sammanfattning, liksom den bidrar till att EU också svarar mot de förväntningar som den sociala ekonomin redovisar i sitt uttalande.

Frivillig självorganisering har också en stark tradition i det svenska samhället. Tidigare har den setts inom exempelvis lantbrukskooperationen, som startades utifrån medlemmarnas egenintresse, eller vägföreningar, folkbibliotek, studieförbund och folkhögskolor som har sin grund i allmänintresset. Det är föreningar, i form av konsument-, producent- och bostadskooperation, som startats i liten skala för att sedan växa sig allt starkare och bidra till en ökad livskvalitet för dess medlemmar och det allmänna.

Kooperationen har under lång tid varit en av Sveriges största folkrörelser och framväxten av den svenska välfärdsstaten kan till stora delar härledas till olika kooperativa verksamheter. Det var genom att allt fler människor försökte finna lösningar på gemensamma problem som olika samarbetsformer utvecklades, såväl i städer som på landsbygden. Efter en tid kom det offentliga att ta över många av de verksamheter som drevs av medborgarnas egna organisationer, föreningar eller kooperativ för att nämna några. I många fall var det folkrörelserna som drev fram denna utveckling för man ansåg att det var en uppgift för det offentliga att bedriva just denna typ av verksamhet. Bygdegårdarna, Folkets Hus och Våra gårdar är exempel på stora organisationer inom den sociala ekonomin.

I takt med att det offentliga tog över ansvaret och driften av verksamheter som en gång bedrevs av medborgarna själva ökade även likriktningen i utformningen av verksamheten. Den mångfald som tidigare var ett kännetecken på medborgarnas självorganisering slogs sönder av det offentligas storskaliga lösningar där organisationen och verksamheten utformades likadant och tog liten eller ingen hänsyn till medborgarnas verkliga önskemål och behov. Under senare tid har detta lett till att människan även inom det offentliga kommit att betraktas som kund istället för medborgare. Möjligheten att välja och utkräva ansvar har successivt minskat för den enskilde individen till att fördela sin röst kommunalt en gång vart fjärde år. Detta skall jämföras med möjligheten att göra aktiva val och påverka verksamheternas utformning i exempelvis den kooperativa verksamheten. Den sociala ekonomin är deltagardemokratisk till både form och innehåll. I den sociala ekonomin tillämpas dagligen de demokratiska principerna om att väcka förslag, diskutera, lyssna, värdera och argumentera och fatta beslut efter principen en människa – en röst. Den sociala ekonomin kan sägas vara ett växthus, drivbänk, för den representativa demokratin. Utan den sociala ekonomin står förmodligen den representativa demokratin utan skolade företrädare, åtminstone ett mindre antal.

6 Öppenhet för alternativ är nödvändigt

Det avstånd som vuxit mellan förtroendevalda och väljare riskerar att växa ytterligare om inte denna viljeyttring tas på allvar och stimuleras. Det är ett faktum att lokalt och regionalt förtroendevalda som försöker möta denna nya verklighet genom att tillmötesgå önskemål från medborgarna motarbetas av riksdag och regering, vilket riskerar att urholka förtroendet för den representativa demokratin. Genom att återkommande ställa sig över det kommunala självstyret har regeringen effektivt motarbetat den sociala ekonomins utvecklingsmöjligheter inom flera verksamhetsområden. Det kommunala självstyret är en viktig förutsättning för att den sociala ekonomin skall kunna utvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

Istället för att regeringen inför stopplagar som även sätter stopp för verksamheter inom den sociala ekonomin borde en större öppenhet finnas inför de möjligheter som den sociala ekonomin föder. Den sociala ekonomin skall även kunna appliceras på mindre enheter, som komplement till hela verksamheter, inom skolor, sjukhus och vårdinrättningar för att främja en utveckling av verksamheter som annars kan riskera att avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

Många aktörer inom den sociala ekonomin är förhållandevis små med begränsade resurser. Detta ställer ofta till problem i samband med att lokala upphandlingar genomförs. Det faktum att lokala upphandlingar ofta är omfattande och berör hela verksamhetsområden leder till att den sociala ekonomins möjligheter att delta i dessa upphandlingar blir begränsade. Genom att möjliggöra för kommuner och landsting att i större utsträckning än idag kunna dela upp större upphandlingar i mindre delar kan förutsättningarna för den sociala ekonomins aktörer att delta förbättras. Detta bör ges regeringen till känna.

7 Nya associationsformer

I takt med att verksamheter inom den sociala ekonomin utvecklas än mer är det av vikt att samhällets övriga strukturer anpassas till denna utveckling. Genom att genomföra smärre förändringar kan utvecklingen inom den sociala ekonomin stimuleras ytterligare. Områden som bör vara föremål för en närmare översyn för att stimulera tillväxten inom den sociala ekonomin är nya associationsformer, trygghetssystem och beskattning.

Inom begreppet social ekonomi finns utrymme för ett flertal olika associationsformer. Erfarenheter visar dock att dessa är förhållandevis okända när det gäller att organisera den sociala ekonomins verksamhet. Detta gäller särskilt med avseende på djupare kunskaper om vilken associationsform som är bäst lämpad för olika typer av verksamhet snarare än vad som är utmärkande för deras sätt att fungera.

Den utveckling som sker inom den sociala ekonomin, där nya verksamheter med allmännyttigt ändamål startas, gör att det är nödvändigt att göra en översyn av de nu befintliga associationsformerna och vad som behöver göras för att öka kunskapen om dessa. En typ av företagsform som lyfts fram i debatten är de så kallade non-profit corporations som idag finns i USA. Det finns anledning att se över möjligheten att inrätta ytterligare associationsformer för att stödja företagsformer som varken är kooperativ eller ideella föreningar men som ändå har ett socialt, samhälls- eller allmännyttigt ändamål. På regeringens uppdrag kartläggs nu olika former av denna typ av företag och arbetet skall redovisas under år 2001. När denna kartläggning är slutförd bör regeringen låta en parlamentarisk kommitté gå vidare i utredningsarbetet kring företagsformer som not for profit, non-profit m.fl. och som inte drivs i vinstmaximeringssyfte. Vad som ovan anförts om införandet av nya associationsformer bör ges regeringen till känna.

8 Arbetslöshetsförsäkringen

För personer verksamma inom den sociala ekonomin kan problem uppstå inom arbetslöshetsförsäkringen, detta på grund av att dagens utformning av trygghetssystem inte är anpassade till de associationsformer som finns inom den sociala ekonomin.

För att få ta del av arbetslöshetsförsäkringen krävs att den enskilde står till arbetsmarknadens förfogande. Som intressent i en ekonomisk förening finns en risk att den enskilde betraktas som näringsidkare genom att det finns ett ägande, direkt eller indirekt, samt ett inflytande över verksamheten i organisationen. Om samtliga företagarkriterier inom exempelvis en ekonomisk förening är uppfyllda berövas den enskilde möjligheten att erhålla ersättning från arbetslöshetsförsäkringen om inte engagemanget i den ekonomiska föreningen avvecklas.

Regeringen har visserligen uttalat att enbart innehavet av ett förtroendeuppdrag i eller tillhörigheten till ett kooperativ inte skall vara avgörande för den enskildes möjligheter att erhålla arbetslöshetsersättning (Prop. 1996/97:107). Detta kan dock inte anses vara tillräckligt för att garantera den enskilde rätten till ersättning. Enligt en rapport från Kulturdepartementet, Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt?, måste den sökandes personliga verksamhet i rörelsen helt ha upphört om samtliga företagarkriterier är uppfyllda. Detta riskerar att hindra utvecklingen inom många kooperativ, ekonomiska eller ideella föreningar. Det finns anledning att förtydliga reglerna kring rätten att erhålla ersättning från arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som den sökandes engagemang inom den sociala ekonomin kan fortsätta. Detta bör ges regeringen till känna.

9 Lokala kreditgarantiföreningar

Många företagare, framförallt utanför tillväxtregionerna, upplever ofta problem med riskkapitalförsörjningen. Svårigheter att via kreditinstitut låna pengar till utveckling eller investeringar i sitt företag gör att företagare i vissa regioner valt att bilda kreditgarantiföreningar tillsammans med andra företagare i regionen. Kreditgarantiföreningen i norra Småland var Sveriges första kreditgarantiförening.

Kreditgarantiföreningen (KGF) garanterar delar av det lån en medlem vill ta. Genom denna extra säkerhet blir räntan lägre, eller också får man ett lån man annars inte skulle ha fått. De ekonomiska kalkyler som gjorts visar att de positiva effekterna av att företagen får större lån, och att ett antal företag får lån som man annars inte skulle ha fått, är väsentliga även med mycket försiktiga antaganden. För bankerna är också kalkylen positiv.

Motiven för företag att bli medlemmar i KGF är av två slag. För det första ger föreningen möjligheter till en något lägre ränta, genom att lyfta av den personliga borgen som bankerna regelmässigt kräver av ägare till mindre företag. De som delvis finansierar sin verksamhet med dyra checkkrediter, eller leasingavtal, bör också gynnas av ett medlemskap i en kreditgarantiförening.

För det andra skapas genom föreningen kontakter med andra företag, både underleverantörer och kundföretag. Medlemmarna kommer att ingå i ett nätverk med gemensamma intressen. Därigenom bidrar föreningen till att stärka regionens näringsliv. En ekonomiskt stark region ger alla företag säkrare tillgång till kvalificerad arbetskraft, högre konsumtionsnivå, bättre kommunal service, säkrare tillgång till skolor m.m. Allt samverkar för att skapa större förutsättningar för näringslivets utveckling inom regionen. De lokala kreditgarantiföreningarna spela en stor roll för att utveckla den sociala ekonomin och det lokala företagandet.

9.1 Kreditgarantiföreningar bra även för små företag, ungdomar och kvinnor

Utöver de företag som ändå skulle fått lån, bör en kreditgarantiförening leda till att ett antal företag får lån som de annars inte skulle ha fått. Företag kan också få större lån än de annars skulle ha fått. Med större lån ökar möjligheterna för nya företag och företag inom nya branscher att utvecklas och bli lönsamma. Häri ligger den stora dynamiken, som kredigarantiföreningar medverkar till att skapa.

Det kan till exempel gälla ungdomar med idéer inom IT, musik, upplevelsebranschen, turism, så kallade mjuka investeringar. Bevisligen har bankerna svårare att bedöma investeringar i humankapital och know-how, än det som gäller mer substantiella tillgångar som anläggningar eller maskiner. Troligen kan medlemmarna i en kreditgarantiförening göra mer initierade kreditvärderingar. Här gäller det främst att bedöma företagsledarens personliga egenskaper.

Slutligen finns det en tredje kategori av företag som kan få glädje av en kreditgarantiförening, nämligen företag som behöver låna små belopp. Eftersom bankens kostnader för kreditprövningen nästan helt är oberoende av lånebeloppets storlek kan det ofta vara svårare att få ett lån på 50 000 än ett på 500 000 kronor.

En kreditgarantiförening kan bidra till att utveckla marknaden för så kallade mikrolån på två sätt. Föreningen kan för det första ta på sig en större roll när det gäller kreditvärderingen – främst genom att några av dess medlemmar kan ha större kunskaper om företagets marknad, produktionsmetoder och ägare än vad en bank har.

För det andra kan föreningen dessutom ta på sig en större del av risken än för andra större lån. På så sätt skulle marknaden för mikrolån kunna utvecklas. Det kan till exempel gälla kvinnliga företagare. Erfarna bankmän och revisorer menar att dessa är mer försiktiga när det gäller lån och risktagande än sina manliga kollegor.

Kreditgarantiföreningar räknas inom denna verksamhet som kreditinstitut och är tvungen att införskaffa ett eget kapital motsvarande 1 miljon euro, motsvarande ca 10 miljoner kronor. Denna gräns som är fastställd av Finansinspektionen motsvarar samma gräns som gäller för mer traditionella kreditinstitut vars omsättning är avsevärt mycket större.

Då kreditgarantiföreningar verkar inom ett segment av den sociala ekonomin finns anledning att se över de regler som idag gäller avseende kreditgarantiföreningarnas egna kapital. Möjligheten att sänka dagens gräns på 1 miljon euro till 0,5 miljoner euro och att gränsen skall utgöras i kronor istället för euro för kreditgarantiföreningar bör utredas. Detta bör ges regeringen till känna.

För att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för ideella föreningar inom den sociala ekonomin bör en utredning tillsättas för att se över möjligheten att införa avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar inom den sociala ekonomin. Detta bör ges regeringen till känna.

10 Kunskapsspridning och forskning om den sociala ekonomin

Kunskapen om den sociala ekonomin, dess organisationsformer och verksamheter är begränsad bland den stora allmänheten, tjänstemän och beslutsfattare. Genom att sprida kunskapen om den sociala ekonomin och dess möjligheter kan en ytterligare utveckling inom området ske. Skolan, studieförbunden och den högre utbildningen är i detta arbete värdefulla kontaktytor för att sprida kunskapen och öka intresset för den sociala ekonomin. De lokala kooperativa utvecklingscentren besitter en stor kunskap som bör tas tillvara i detta arbete.

Forskningen kring den sociala ekonomin bör utvecklas och en särskild fakultet bildas inom detta område. Den forskning som idag bedrivs på universitet och högskolor i exempelvis Göteborg, Jönköping och på Mitthögskolan bör utgöra grunden för denna fakultet. Vad som ovan anförts om att inrätta ett vetenskapsområde för social ekonomi i linje med vad som i motionen anförts bör ges regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 3 oktober 2001
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)	Margareta Andersson (c)
Rolf Kenneryd (c)	Kenneth Johansson (c)
Lena Ek (c)