Testning av webb-tv

Anf. 114 Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Fru talman! Ännu en gång har vi möjligheten att här i kammaren belysa vikten av trafiksäkerhet, ett område där målsättningen för en gångs skull är något som vi är eniga om mellan de politiska partierna. Vi vill ju alla se att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken.

Mycket arbete har gjorts genom åren där vi har prioriterat tillsammans, vilket har lett till att Sverige och Danmark nu är de länder som har den lägsta trafikdödligheten i EU. Livet är skört, och vår moderatledda regering är tydlig med våra prioriteringar: Det är underhåll och säkerhet som gäller.

Underhåll av vägnätet är viktigt för att minska risken för potthål som brutalt kan sätta stopp för tvåhjuliga fordon. Fler sträckor med viltstängsel minskar risken för olyckor när viltet vandrar fritt. Med mitträcken ser vi till att fordon inte hamnar på fel sida av vägen, och stigningsfält och två-plus-ett-väg gör att omkörningar av långsamgående eller tung trafik blir säkrare. Risken minskar också för beteenden som utsätter andra för onödig fara.

Jag är stolt över det arbete som många har bidragit till för att rädda vår dispens på EU-nivå för A-traktorn, vilket skedde nyligen. För ungdomar, framför allt på landsbygden där tunnelbanan mest ses på film och kollektivtrafiken varken är särskilt utbredd eller kollektiv, ger A-traktorn eller motsvarande fordon en frihet som ofta är hett efterlängtad och som dessutom många gånger hjälper till i familjepusslet. Att vi nu har lag på bälte känns självklart, och jag har faktiskt lite svårt att förstå varför det inte har varit så tidigare.

Vi har dock fortfarande ett arbete att göra med att se över trafikutbildningen. Att säkerhetsdelen är av stor vikt är oomstritt, men däremot ser jag fram emot att titta på om det verkligen är rimligt att den som planerar att framföra ett fyrhjuligt fordon bara övar och kör upp på ett tvåhjuligt. Likaså är kvaliteten på trafikskolorna av största vikt för att unga förare ska vara trygga och säkra och ha så mycket högkvalitativ kunskap som möjligt när de ger sig ut och övar på att bli riktigt skickliga förare. Trafikskolorna spelar en viktig roll, och kvaliteten på dessa och kontrollen som gör att vi får bort aktörer som inte håller måttet är ännu en viktig del i att unga förare bidrar till trafiksäkerhetsarbetet och själva kan vara föredömen i trafiken.

Fru talman! För två år sedan debatterade vi trafiksäkerhet här på vårkanten. Jag berättade om fasan jag hade när jag var liten över att se Olyckan på tv. Förra året hade vi precis ställts inför chocken att parterna med arbetsgivare och fack inte lyssnade på Blåljussveriges larm om vikten av flexibla arbetstider med möjlighet till dygnspass i schemat och med kompensatorisk ledighet som följd, som gör att de, när de riktigt jobbiga olyckorna är framme, har möjlighet till flexibla byten, avlastning, samtalsstöd och några dagar för att preppa och vara redo igen. Det är viktigt på riktigt.

Klippet från förra årets trafiksäkerhetsdebatt har visats hela 168 000 gånger. Att nå ut i mediebruset är verkligen inte allt, men det säger någonting om hur viktigt det här är för en hel yrkeskår av superhjältar. De förtjänar att lyssnas på.

Jag vill att vi oavsett partifärg, ålder, kön eller bakgrund ska kunna lita på att Räddningssverige är en viktig del i trafiksäkerhetsarbetet och fungerar när olyckan är framme. Det är väl ändå inte mer än rätt att dessa vardagshjältar i vårt avlånga land också får känna att vi finns där för dem, att vi lyssnar, tar till oss, vänder och vrider på frågorna och ser möjligheter i stället för att skapa hinder? Framför allt bör vi över partigränserna se till att med sunt förnuft i stället för prestige våga lyssna på riktigt, ta till oss kunskapen och göra det vi borde brinna för – nämligen att lösa verkliga problem i stället för att skapa nya. Det är vad engagemang och politiskt ledarskap handlar om.

Som moderat tror jag på ansvar och frihet och att system inte ska hindra människor från att välja hur de vill leva sina liv. I stället ska vi skapa trygga möjligheter. Den inställningen delar jag med många, bland andra vår Europaparlamentariker Tobé, som hållit den svenska fanan högt och tydligt påvisat att det inte är EU som hindrar oss i Sverige från att bestämma arbetstider utan vi själva som äger våra beslut. Det är också någonting brandmän som Marcus Aronsson tillsammans med många kollegor runt om i landet drivit på för att belysa under det gångna året. Hatten av för att de inte ger upp utan fortfarande står kvar och fortfarande är att lita på!

Beslut och intentioner i all ära, men det blir inte alltid som man har tänkt. Det är faktiskt inte farligt att säga högt att det vi beslutade blev fel, men att vi har lyssnat och ska göra allt i vår makt för att göra om och göra rätt. Här står vi nu, med en varm och härlig sommar framför oss, där räddningstjänsten runt om i landet har fått dispens från sitt eget avtal och får jobba precis som de önskar. Det är en verkligt bra början till att leda oss framåt, tillbaka till det Sverige där räddningstjänst och ambulanskår står på ungdomarnas önskelista över framtida arbetsgivare.

Att vilja, våga och välja är grunden för beslutsfattande. Jag lovar att göra allt i min makt för att fortsätta lyfta de verkliga problemen. Landets superhjältar inom räddningstjänst, ambulans och sjukvård rycker ut dit ingen annan önskar gå och sträcker ut handen när vi medmänniskor är som mest sårbara och svaga. När de nu inte litar på systemet, att deras eget fackförbund driver deras sak eller att deras arbetsgivare lyssnar och försöker hitta flexibla lösningar, ska de inte behöva tvivla på vårt stöd och våra intentioner.

Fru talman! Trafiksäkerhet är mångfasetterat. Varje part har sin del, och helheten blir summan av vad var och en bidrar med. Moderna system för hastighetsbegränsningar i bilen, mitträcken som skapar trygga mötesfria körfält, alkolås, varningssystem för trötthet och autonom körning är bara några exempel på åtgärder och innovationer som bidrar till att göra våra vägar säkrare.

Genom att utbilda våra barn i trafiksäkerhet från en tidig ålder och genom att fortsätta sprida medvetenheten om riskerna med osäkra beteenden på väg kan vi skapa en generation av säkrare förare och fotgängare. Men allra viktigast är att vi tar personligt ansvar för vår och andras säkerhet.

Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och vill avsluta med ett litet reklaminslag. Ljumma kvällar väntar med en promenad eller cykeltur i skymningen. Glöm då inte reflexvästen! Det är världens enklaste, bästa och billigaste livförsäkring för oskyddade trafikanter. Jag önskar talmannen med medarbetare, kollegorna och trafikutskottets kansli en fin sommar. Jag vill tacka för gott samarbete under riksdagsåret. Glöm inte att njuta av tiden vi har framför oss! Av 100 sommardagar har vi 96 kvar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, David Josefsson, Johanna Rantsi och Oskar Svärd (alla M).

(forts. § 15)

Anf. 115 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Jag lyssnade noga på ledamoten Lifvenhages anförande, och jag kan instämma i mycket av det hon redogjorde för.

Min fråga handlar om arbetet med att nå nollvisionen vad gäller antalet dödade och skadade i trafiken. Vi är väldigt framgångsrika i Sverige. Precis som ledamoten sa är vi ledande i världen, och det ska vi vara stolta över. Detta beror på ett långsiktigt arbete. Det är dock tydligt att vi inte kommer att nå etappmålet till 2030 vad gäller antalet dödade och skadade i trafiken. År 2024 omkom drygt 200 i trafiken, och då är det en bra bit kvar till målet om 133 dödade i trafiken 2030. Det är förvisso några år kvar, men det är ändå ett ganska stort beting.

Kan Ann-Sofie Lifvenhage utveckla vad regeringen avser att göra?

Anf. 116 Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag tror inte att det finns någon quickfix för att nå målet. Men målet är oerhört viktigt, och vi behöver arbeta med många bitar för att nå dit. Teknikutvecklingen, med bland annat säkrare fordon, bidrar. Rätt hastighet är också viktigt och en sådan enkel sak som mitträffling, som ger trafikanter på väg över på fel sida möjlighet att korrigera sin körning. Hoppskydd är också otroligt viktigt för att förhindra självmord i trafiken. Varje bit behövs för att vi ska kunna nå målsättningen.

Anf. 117 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! År 2024 omkom 210 personer i trafiken, och målet för 2030 är 133.

Det ledamoten Lifvenhage räknar upp är sådant som redan görs. Men uppenbarligen räcker inte det, så takten måste öka så att vi får ned antalet döda. Jag tycker att regeringen borde kunna vara mer proaktiv och offensiv när det gäller att ta ansvar och visa politiskt ledarskap i dessa frågor.

Socialdemokraterna har ihop med Centern och Miljöpartiet en reservation om vikten av att inte bara titta på nollvisionen utifrån aspekten att minska antalet döda i trafiken, utan man behöver också titta på antalet döda av trafiken. Vi vet att det är många som dör i onödan varje år på grund av buller, partiklar och luftföroreningar, och förra året redovisade Trafikverket att utsläppen i Sverige ökade med 18 procent.

Vad vill regeringen göra mer, och vad vill regeringen göra för att minska luftföroreningarna?

(Applåder)

Anf. 118 Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Fru talman! Det finns som sagt ingen quickfix. När det gäller de åtgärder vi arbetar med lyfte jag fram en i mitt anförande, nämligen bälte i Atraktorer. Jag vill inte ens tänka på hur många liv vi hade kunnat rädda om detta beslut hade fattats betydligt tidigare.

Teknikutvecklingen ger möjlighet att färdas mer skyddat och säkert i de fordon vi har, och när det gäller självkörande fordon är utvecklingen kanske inte lavinartad men väldigt snabb.

Jag är övertygad om att alla dessa bitar tillsammans är viktiga steg för att nå målsättningen. Det blir tryggare och säkrare i trafiken. Det gäller också att förhindra självmord i och genom trafik.

(Applåder)

Anf. 119 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Betänkandet om trafiksäkerhet behandlar en rad viktiga frågor. Jag vill i dag lyfta fram några särskilt prioriterade områden där utvecklingen enligt min uppfattning går åt fel håll eller kanske inte tillräckligt snabbt framåt. Här har regeringen ett tydligt ansvar att agera.

Vi i Socialdemokraterna står bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men vi yrkar bifall endast till reservation 1 under punkt 1 om nollvisionen och reservation 6 under punkt 4 om insatser mot alkohol och droger i trafiken.

Fru talman! En säker trafikmiljö är en gemensam angelägenhet. Regering och riksdag har ett särskilt och stort ansvar, men också andra myndigheter, organisationer och vi som enskilda trafikanter och invånare spelar en avgörande roll.

Sverige är nationellt erkänt som ett föregångsland inom trafiksäkerhet. Vi har EU:s lägsta trafikdödlighet. Nollvisionen har bidragit till det, och den har inspirerat världen.

Det systematiska och förebyggande arbetet har varit avgörande, med säkrare fordon, bättre vägar, trafiksäkerhetskameror och utbildning. Trafikverket har sedan 2019 samordnat ett omfattande arbete genom aktionsplanen för säker vägtrafik. Mellan 2022 och 2025 omfattar den 250 åtgärder där frågor som rätt hastighet och nykter trafik är några delområden.

Men, fru talman, trots allt detta goda arbete är det inte tillräckligt. Etappmålen för 2030 är i fara. Den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen beslutade 2020 om ett nytt etappmål: att halvera antalet omkomna i alla trafikslag fram till 2030 samt att minska antalet allvarligt skadade med minst 25 procent. För vägtrafiken innebär det att antalet omkomna inte får överstiga 133 personer år 2030, som jag sa tidigare, men under 2024 omkom 210 personer, enligt Trafikverkets egen statistik. Det visar att vi har en bit kvar att gå.

Transportstyrelsens uppföljning visar dessutom att nuvarande utvecklingstakt inte räcker. Fler måste göra mer om vi ska nå målen. Det behövs ett politiskt ledarskap som prioriterar trafiksäkerheten. Trafiken skadar inte bara människor i form av olyckor, utan den orsakar också död och sjukdom genom partiklar, buller och utsläpp. IVL Svenska Miljöinstitutet har visat att närmare 7 000 personer i Sverige dör i förtid varje år till följd av dålig luftkvalitet. Det är många fler än som dör i själva trafiken.

Transportsektorn står för nära en tredjedel av Sveriges utsläpp, och 2024 ökade utsläppen från vägtrafiken med hela 18 procent, enligt Trafikverkets redovisning. Därför menar vi socialdemokrater att nollvisionen behöver utvecklas. Vi vill se ett ambitiöst mål för att även minska antalet som dödas av trafiken, inte bara i trafiken.

Säkerheten för dem som arbetar vid vägarna förtjänar mer uppmärksamhet. En undersökning från 2024 från fackförbundet Seko visar att hela 89 procent av de medlemmar som svarat på enkäten – närmare 1 000 medlemmar – känner oro för sin egen säkerhet när de arbetar på eller vid väg. Det är helt oacceptabelt. Det är alldeles för många bilförare som kör för fort, som är vårdslösa och som inte tar nödvändig hänsyn.

Regeringen måste ta detta på största allvar. De som möjliggör vår tillgång till fungerande vägar och infrastruktur ska kunna känna sig trygga på jobbet. De ska kunna komma hem efter jobbet. Handlingsplanen för ökad säkerhet måste genomföras och utvecklas. Regeringen behöver därför överväga skärpta straff, ökad bevakning och fler inspektioner av Arbetsmiljöverket.

Fru talman! Att minska rattfylleri är en av de mest effektiva åtgärderna för att rädda liv. Vi behöver därför ge polisen bättre verktyg för att upptäcka drogpåverkade förare, precis som de redan har i dag vid alkoholpåverkan. Därför är det positivt att försöksverksamheten med rutinmässiga ögonundersökningar har införts. Fler kontroller ska kunna genomföras även utan konkret misstanke om brott, på samma sätt som för utandningsprov för alkohol. Det handlar om trygghet, förebyggande arbete och trafiksäkerhet.

Fru talman! Jag har lyft upp detta förut, men jag tycker att det förtjänar att sägas igen: Trafiksäkerhet är också en jämställdhetsfråga. I budgetpropositionen för 2025 konstaterar regeringen att kvinnor upplever transportsystemet som mer otryggt än män. Män är samtidigt kraftigt överrepresenterade både bland förare som kör onyktra och bland dem som omkommer i trafiken.

Trafikverket har sedan 2022 haft ett uppdrag att jämställdhetsintegrera trafiksäkerhetsarbetet. Det är viktigt att detta perspektiv blir en självklar del i all långsiktig planering av transportinfrastrukturen, även efter det att uppdraget avslutas 2025.

Ett konkret exempel är krocksäkerheten. År 2023 presenterades världens första krockdocka som representerar kvinnlig anatomi, framtagen under ledning av professor Astrid Linder vid VTI. Det är ett stort steg, men det är inte rimligt att bilsäkerhet i decennier har utgått från att alla förare är män. Vi vill att regeringen genom Transportstyrelsen ska driva på för att ändra reglerna inom FN:s ekonomiska kommission för Europa så att både manliga och kvinnliga krockdockor används i tester. Eller som professor Astrid Linder själv uttrycker det: Det är svårt att säga hur lång tid det tar, men det är ett betydligt mindre steg än att ge kvinnor rösträtt.

Fru talman! Arbetet för trafiksäkerhet måste intensifieras. Regeringen måste ta ett större ansvar, ge tydligare prioriteringar och säkra att vi har rätt verktyg, rätt lagstiftning och rätt målbild. Det handlar om människors liv.

(Applåder)

Anf. 120 Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Ledamoten säger sig vara angelägen om att nå målen, vilket regeringen med Moderaterna i spetsen välkomnar. Det är gemensamma insatser mot målen som är avgörande. Men mål i all ära – det är aktiva handlingar som leder till måluppfyllelse, inte alltid önskningar.

Med detta i åtanke skulle jag vilja fråga hur det kommer sig att ledamotens parti Socialdemokraterna till exempel inte har gått från ord till handling tidigare genom att lagstifta om bälteskrav för våra mest utsatta unga förare som färdas övande ute i trafiken eller genom att prioritera underhåll för att våra vägar ska vara i så bra skick att olyckor undviks. Det är framför allt tvåhjuliga fordon med, återigen, de mest oskyddade trafikanterna som riskerar att köra i ett större eller mindre potthål och därmed drabbas av en olycka.

Mål är viktigt, men handling är viktigare.

Anf. 121 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Vi välkomnar alla de förändringar som är gjorda på trafiksäkerhetsområdet när det gäller Atraktorer; det vill jag vara tydlig med.

Jag vill också säga att den nationella plan som gäller ännu ett tag utgår från satsningar på trafiksäkerhet. Det är ingen önskelista. Man behöver ha tydliga mål för att lite grann orientera sig om vart man är på väg. Utifrån de målen behöver man sedan ta fram handlingsplaner och insatser som gör att man kan räkna med att nå målen. Det gör inte den nuvarande regeringen. Med det arbete som regeringen nu bedriver kommer man inte att nå målen.

Jag kommer att tänka på Alice i Underlandet, fru talman. Jag vet inte om det verkligen är så det står i boken, men när Alice trillar ned i Underlandet frågar hon Cheshirekatten: Vilken väg ska jag ta? Katten frågar vart hon ska, och Alice svarar: Det vet jag inte. Katten säger: Då spelar det ingen roll vilken väg du tar.

Jag tycker att regeringen är svaret skyldig i det här.

Anf. 122 Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Fru talman! Jag hör att ledamoten är glad över att den moderatledda regeringen har sett till att vi nu har bälteskrav, och det är jag glad över att vi har samsyn om.

Ledamoten tog upp i ett tidigare replikskifte i denna debatt att fler parametrar borde lyftas in i nollvisionen. Jag hann inte svara på den delen. Men för oss är det viktigt att nollvisionen är tydlig och att vi har mätbarhet i de mål vi har. Vi ser ju de arbetsinsatser som görs – Trafikverket, Transportstyrelsen och Trafikanalys arbetar systematiskt med just analyser för att utveckla trafiksäkerheten. Ska man då lyfta in mer och bredda nollvisionen till att gälla allt?

Det här är absolut viktiga frågor, men de hör hemma också inom miljöpolitiken. För vår del renodlar vi hellre. Då kan vi också hela tiden följa upp utifrån en och samma målsättning och med samma parametrar så som vi har kunnat göra. Det innebär att vi får fortsatt mätbarhet och slipper förlora fokus, som vi riskerar att göra om det blir för breddat.

Det är mitt svar på ledamotens tidigare fråga.

Anf. 123 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Tack, Ann-Sofie Lifvenhage, för svaret! Nu kan jag inte återgälda det med en ytterligare fråga.

Jag vet inte om ledamoten antyder detta. Jag tror inte det; jag ska inte misstolka det. Men det finns både forskning och vetenskap om och evidens för att människor dör i förtid på grund av buller, på grund av luftburna partiklar från vägslitage och på grund av utsläpp. Förra året ökade utsläppen från vägtrafiken med 18 procent. Då tycker jag inte att det håller att säga att det här kanske är frågor som ligger på miljöområdet. Så kan det säkert vara, men vår uppgift är att se till att politiken hänger ihop så att vi inte bara har en massa stuprör. Vi måste faktiskt se till att politikområdena hänger ihop över hela detta område.

Det är allvarligt att närmare 7 000 personer dör i Sverige varje år på grund av dålig luftkvalitet. Det är en fråga som jag tycker att regeringen borde ta på större allvar.

Anf. 124 Thomas Morell (SD)

Fru talman! Jag kände att jag var tvungen att ge mig in i den här diskussionen. Trafiksäkerhet är ju en fråga som har engagerat mig under många år.

Just det faktum att människor dör i trafiken är oerhört bekymmersamt. Det drabbar familjer och vänner. Det drabbar samhället, då olyckorna omgärdas av stora kostnader. Men man behöver hålla lite koll på argumenten.

Att utsläppen av koldioxid har ökat med 18 procent har ingenting med dödlighet att göra. Koldioxid är en gas som är fullkomligt nödvändig för att vi över huvud taget ska kunna leva på jorden, så man ska inte blanda in det i samband med skadliga ämnen.

Ska vi hålla oss till det trots att detta är en trafiksäkerhetsdebatt kan jag säga att utsläppen av partiklar från den tunga vägtrafiken har minskat med 97 procent sedan 1990. NOx-utsläppen har minskat med 90 procent. Det är en dramatisk förändring till det bättre. Det är inte gott nog, för vi kan göra mer. Men att vägtrafiken inte har tagit sitt ansvar är felaktigt.

Bara för att skapa lite balans i resonemanget tog jag fram uppgifter om hur många som dör av rökning på ett år. Det är 8 000. Utöver det är det 4 000 som dör av rökningsrelaterade skador.

Att blanda in annat i trafiksäkerhetsdebatten blir lite skevt. Människor dör av en mängd olika orsaker. Men ska vi komma till rätta med det som gör att människor dör i trafiken ska vi hålla oss till det vi faktiskt kan påverka när det gäller dödsfall i trafikolyckor.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Anf. 125 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Jag sa inte att vägtrafiken inte har tagit sitt ansvar. Jag säger att regeringen inte tar sitt ansvar när det gäller att arbeta ännu mer progressivt och proaktivt för att nå nollvisionen och minska utsläppen.

Jag sa heller inte, fru talman, att koldioxidutsläppen ökade med 18 procent. Jag sa att det var utsläppen från vägtrafiken, som ju innehåller mer än bara koldioxid. Rätt ska vara rätt.

Sedan är jag mycket väl medveten om att vi har gjort ett fantastiskt bra jobb i Sverige. Vi ligger i framkant, och det tycker jag som socialdemokrat att vi ska göra även i framtiden.

Andelen luftburna partiklar har minskat. Det är tack vare att man har infört hårdare krav på fordon, annan beläggning på vägar och så vidare som andelen luftburna partiklar har minskat sedan 90-talet, som ledamoten Morell säger. Men det betyder inte att vi kan slå oss till ro och tänka att så farligt är det ändå inte.

Anf. 126 Thomas Morell (SD)

Fru talman! Nej, slå oss till ro ska vi definitivt inte göra. Men ledamoten hänvisar till en siffra på 18 procent, och den rör koldioxid. Man säger alltså indirekt att det var det som var problemet.

Det blir lite komiskt i den här diskussionen, för alla som har följt debatterna i riksdagen de senaste åren vet att jag har predikat för att vi måste få ut fler poliser på vägen för att stävja kriminaliteten ute på vägen. Där ingår även trafikbrott. Det är ju trots allt ett brott man begår.

Vi vet också att när polisen är synlig på vägen sjunker hastigheten. Olycksrisken minskar därvidlag, för folk gör inte vansinniga omkörningar. Dessutom upptäcker polisen vid kontroller mycket som är relaterat till att människor dör i trafiken.

Om man tittar på vad som är orsaken till en olycka, vad som gjorde att den uppstod, ser man ofta andra samband som gör att olyckan inträffar. Det är ofta så att det är en påverkad förare, en körkortslös förare eller en förare som inte använder bälte som åker omkring i ett avställt fordon som inte är besiktigat. Många av de delarna kan man lägga pussel med och se vad som orsakade dödsfallet.

Det är här man måste börja gå in och vidta åtgärder för att komma åt det sista antalet människor som dör i trafikolyckor. Det är en stor mängd människor där ute som dör på grund av förare som absolut inte ska vara på vägen. Det enda sättet att få bort dem är att ha uniformerad personal på asfalten. Det finns ingen genväg där.

Anf. 127 Carina Ödebrink (S)

Fru talman! Jag delar inte ledamoten Morells uppfattning att den enda lösningen om vi ska få bort förare från vägarna som inte ska vara där är poliser. Vi måste jobba brett med en hel palett av åtgärder så att vi som enskilda individer vet vad som gäller när vi sätter oss bakom ratten. Detta har vi jobbat med under lång tid, och det är det som visar sig framgångsrikt. Det handlar inte bara om att poliser skulle lösa problemen. Jag vet att ledamoten Morell tycker att detta är den enda lösningen.

Nu kan inte ledamoten Morell svara, men nuvarande regering, med stöd av Sverigedemokraterna, har nu snart suttit i tre år. Det vore intressant att höra hur många fler poliser det har blivit på vägarna efter den nya regeringens tillträde.

(Applåder)

Magnus Jacobsson (KD)

Anf. 128 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Jag tänkte att jag kan börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna, så har jag gjort det.

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag, när jag satt och förberedde mig, konstaterade att detta nog är den debatt jag tycker är svårast. Varför, fru talman, tycker jag att just den här debatten är så svår? Jo, vi är så fruktansvärt överens. Då kan det bli ett dilemma när man ändå ska genomföra någon form av debatt som kan vara intressant för åhörarna att följa och inte bara för oss själva.

Vad menar jag med överens? Efter att ha läst motionerna i betänkandet vill jag säga att jag tycker att det är väldigt många bra motioner. Hade vi gått tillbaka tre år hade det varit den andra sidan som skrivit dem. Väldigt mycket av det vi i dag kommer att diskutera är sådant som är avhängigt av hur mycket man får med sig i en budgetprocess när man är i regeringsställning.

Själva grundidén, nollvisionen, är vi väldigt överens om. Jag är som sagt tacksam för att vi har den här debatten, där man lyfter fram trafiksäkerheten, och att vi har den här stora enigheten.

En annan sak jag reflekterar över, fru talman, är att jag tog körkort någon gång på 80-talet. Då hade vi inte ens ett bra system när man tankade. Jag vet inte hur många som kommer ihåg det, men det luktade rätt illa. I dag har vi ett helt annat system, där bränslet kommer in i bilen på ett säkrare och miljövänligare sätt. Vi har miljövänligare fordon. Vi har viltstängsel, viltövergångar och mitträcken på betydligt fler ställen. Vi har kameror, vilket jag själv kanske inte alltid tycker är så kul, men pratar vi trafiksäkerhet är det kanske en av de viktigare åtgärder som har vidtagits.

Vi har byggt betydligt fler motorvägar. Jag minns när jag som barn åkte från Gullspång eller Hova hem till släkten i Uddevalla. Det var rätt trångt ned genom Skaraborg och ned mot Trollhättan och Vänersborg, och man körde in mellan Halle- och Hunneberg. Det har hänt otroligt mycket på de år som har gått – vi har byggt bort farliga vägar.

Fru talman! Detta gör att vi i dag har både tryggare vägar och bättre trafiksäkerhet. Vi har tryggare och bättre vägar, och vi har bättre fordon. Då kan debatten ibland bli lite svårare.

En annan spännande grej som också har hänt under dessa år och som fortsätter att hända handlar om synen på körkort. Jag har en dotter som ska ta körkort. Det är ett helt annat regelverk som gäller för den som ska vara med som handledare. Man får snällt gå en kurs även om man själv har körkort. Riktigt så var det inte när farsan åkte med mig.

Vi har hela situationen med Atraktor, där vi faktiskt får en ny körkortstyp – vi har samarbetat för att få igenom detta. Jag kan kanske personligen ha funderingar kring det, framför allt utifrån ett miljöperspektiv. Notera att jag sa ”personligen” – det blir väl någon inom partiet som drar mig i örat senare.

Det är klart att lätt lastbil och skoter kanske skulle ingå i Bkörkortet. Det hade gett helt andra förutsättningar i Stockholm för att köpa ett lättare fordon och kunna röra sig mer smidigt. När vi tittar framåt ur både ett miljöperspektiv och ett trafiksäkerhetsperspektiv ser vi att det kan finnas åtgärder som skulle underlätta och få ned trycket på att bara köra bil.

Sedan finns det problem – det går det inte att komma ifrån. Ett av de stora problemen är att vi samtidigt som vi har byggt upp en säkerhet för oss som sitter i bilen på många ställen har skapat osäkerhet för dem som kör motorcykel. Mitträckena fångar upp lastbilar, men de kan också skiva en person som kommer på motorcykel.

Jag tror att de flesta av oss även här skulle önska att vi kunde bygga bort alla faror, hinder och risker, men det kommer vi nog inte att klara av. Sverige är ett stort land, och vi har väldigt mycket vägar med olika ägandeformer. Exempelvis är faktiskt 70 procent av alla vägar enskild väg. Teknikutvecklingen har lett till positiva saker, men det handlar också om en balans mellan olika fordonstyper. Detta kommer vi nog att få fortsätta att traggla med. Det var det jag menade i min inledning, fru talman: Rätt mycket handlar om vilka resurser vi har möjlighet att avsätta för detta.

När det gäller framtidsmöjligheter är jag personligen helt övertygad om att digitala skyltar och liknande teknik kommer att växa fram – jag såg något från en motionär, men jag kommer som sagt ändå att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. Det är en väldig skillnad mellan att köra på en motorväg en varm sommarkväll och att göra det en kall dag med blixthalka. Det är inte givet att skylten berättar sanningen vid varje trafikläge.

Frågan om fler poliser och fler kontroller driver vi; vi är överens om detta. Jag har inte den siffran just nu, men det är klart att vi över tid ska kunna redovisa vad de polissatsningar vi gör ger för effekt.

Men – detta var också en reflektion jag gjorde när jag satt och skrev det här – jag tror inte att det kommer att räcka med politiken och staten om vi ska klara trafiksäkerhetsmålen. Jag upplever faktiskt att man som trafikant tänkte sig för lite mer innan vi började bygga alla de säkra vägarna. Jag är inte lastgammal men gammal nog och har kört på vägar utan viltstängsel med rätt så hög hastighet. Vad gjorde man då när det var kväll och skymning? Man sänkte farten därför att man själv insåg att det inte är jättebra att köra in i en älg. Men nu har vi viltstängsel på allt fler mil, och då behöver man inte göra den reflektionen. Här tror jag att det är superviktigt med den samverkan vi har med civilsamhället, exempelvis MHF och deras testverkstad i Tibro, och med skolans arbete, där man pratar om det egna ansvaret i trafiken.

Jag tror inte att vi politiker, oavsett regering, någonsin kommer att kunna bygga bort varenda farlig sträcka i Sverige. Vi kan ha ambitionen att göra det, men då kommer vägtrafiken att bli extremt dyr. Och det kommer i sådana fall att ske på bekostnad av andra trafikslag. Men vi kan med egenansvar minska risken för olyckor. Därför är det så viktigt att vi har en helt ny körkortsutbildning, där man pratar mycket mer om alkohol och droger. Man har halkkörning, vilket man inte hade tidigare. Det har skett en hel del som syftar till att öka egenansvaret.

Fru talman! Det är där jag för min del skulle vilja stanna i den här debatten. Vi har gjort mycket tillsammans. Jag tror att vi kan göra ännu mer tillsammans vad gäller både lagstiftning, förebyggande arbete och kontroller. Men ytterst tror jag att du, jag och var och en också måste ta egenansvar i trafiken, för då kommer färre människor att skadas och i värsta fall dö.

Anf. 129 Thomas Morell (SD)

Fru talman! Sverigedemokraterna står bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 7.

Vad är trafiksäkerhet? Är det att montera upp automatiska hastighetskameror längs våra vägar eller att i lönndom utföra PEth-prover på befolkningen?

Trafiksäkerhet är något vi skapar tillsammans – enskilda medborgare, organisationer och myndigheter. Det bygger på respekt och förtroende för varandras roller. För mig som har ägnat nära nog hela mitt vuxna liv åt trafiksäkerhet är den här frågan viktig.

I mitt tidigare arbete var jag på åtskilliga olycksplatser och träffade människor som just upplevt sitt livs värsta ögonblick. Närvaron av panik, chock, smärta och skräck var påtaglig. För några tog livet slut just där och då.

Jag har gjort cirka 300 tekniska undersökningar av fordon för att hitta svaret om olyckans orsak. Var det föraren, fordonet eller vägen som var orsak till olyckan? Under en period när olyckorna avlöste varandra i tät följd kändes det som att man var handelsresande i människors två sista sekunder i livet. Det är just där – i de där sista sekunderna – som man finner svaret om olyckans orsak.

Fru talman! En av de värsta arbetsveckor jag upplevt inträffade för cirka 20 år sedan. På en vecka omkom sju personer i trafiken bara i Skaraborg. Jag skulle utreda orsaken i samtliga av dessa olyckor.

Var och en av dessa dödsoffer har en stor krets av människor omkring sig. Det är föräldrar, barn, syskon, släkt och vänner. Varje dödsfall i trafiken påverkar många människor, inte minst dem som har att agera på olycksplatsen och i den utredning som sedan följer.

Trafiksäkerhet är viktigt och något som angår och berör oss alla. Trafiksäkerhetskameror är långt ifrån lösningen. Inte heller är PEth-tester i lönndom på befolkningen en lösning.

Det krävs närvaro av trafikpoliser. De upptäcker påverkade förare. De ser olovliga körningar. De ser en mängd andra trafikbrott. Inte minst hittar de annan kriminell verksamhet i samhället. Det är allvarliga brott som en ATK-kamera helt blundar för.

Fru talman! I början av mitt anförande yrkade jag bifall till vår reservation 7, under punkt 4, Insatser mot alkohol och droger i trafiken. Det för oss in på den senaste tidens händelser, där människor fått sina körkort indragna på grund av de så kallade PEth-testerna. Transportstyrelsen har fått omfattande kritik för sitt sätt att agera när de har återkallat körkort för människor som inte har gjort sig skyldiga till rattfylleri. Även läkare har fått berättigad kritik för att de har tagit prover på patienter utan att meddela dem om detta, vilket är ett krav. Resultatet har blivit att körkort har återkallats för ett stort antal människor, på väldigt lösa grunder.

Stormen kring PEth-testerna fick Transportstyrelsen att omedelbart ändra sina rutiner, vilket är ett kvitto på att något inte står rätt till. Dessutom har polisen inlett en förundersökning mot Transportstyrelsen gällande tjänstefel. Låt mig vara tydlig i frågan om påverkade förare: De har inte på vägen att göra – punkt.

Att Transportstyrelsens skrivbordskontroller skulle minska antalet rattfyllor på vägarna är inget annat än en akademisk kullerbytta. Rattfyllerister finns på våra vägar även om de saknar körkort. Att bekämpa rattfylleriet kräver polisiär närvaro på vägarna. Synliga poliser är ett effektivt sätt att öka trafiksäkerheten, och en bonus är att de samtidigt grusar maskineriet för de kriminella nätverken.

Fru talman! Låt mig återvända till resonemanget om förtroende. Trafiksäkerhet bygger på ett ömsesidigt förtroende mellan aktörerna. När jag gick min utbildning inom polisen var ett av de bärande budskapen just vikten av allmänhetens förtroende för myndighetens agerande.

Självklart var det få som jublade när vi vidtog åtgärder, men de skulle i varje fall känna att de blev korrekt behandlade och att de kunde lita på att vi tog rätt beslut utifrån lagstiftningen. För Polismyndigheten var detta väldigt viktigt.

Det är just här som Transportstyrelsens agerande har skadat förtroendet hos medborgarna för myndigheter. Det är en skada som kommer att ta många år att reparera. Även förtroendet för sjukvården har blivit skadat eftersom människor inte litar på läkarnas avsikter med provtagning.

Man drar sig för att söka vård, eftersom det kan få konsekvenser för körkortet. Det finns också rapporter om människor som undviker att gå till blodcentraler för att lämna blod av rädsla för att de ska mista sitt körkort. Vi har hamnat i en situation där människor inte litar på våra myndigheter, och det är synnerligen allvarligt.

Forskare fördömer hur dessa PEth-prov har använts och menar att det är ett övergrepp på individer. Det är en synnerligen kraftig kritik, som måste tas på allvar.

Fru talman! I vår strävan efter att öka trafiksäkerheten kan det inte accepteras att myndigheter agerar förtroendeskadligt. Det får rakt motsatt verkan, och vi når inte ut till medborgarna. Förtroende är någonting man måste vårda.

Jag vill till sist citera den handledare jag hade på polisskolan – hans budskap har varit vägledande för mig under många år. Jag vill också passa på att be talmannen om ursäkt för språket.

Så här uttryckte handledaren sig när jag frågade om vi skulle rapportera en förare för brister i kör- och vilotider: ”Man skall inte djävlas med vanligt folk!” Som sagt: Trafiksäkerhet bygger på förtroende.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Helena Gellerman (L)

Anf. 130 Helena Gellerman (L)

Fru talman! I dag debatterar vi trafiksäkerhet. Trafiksäkerhet ligger mig väldigt varmt om hjärtat i och med att det var det jag jobbade med innan jag började i riksdagen.

Trafiksäkerhet är viktigt. Alla vill kunna resa säkert från hemmet till arbetet och till skolan eller när de ska träffa släkt och vänner eller är på semester. Fordonen måste vara säkra. Vägarna måste ha en bra standard. Järnvägsövergångarna måste fungera, och platser där man byter färdsätt ska vara genomtänkta för resenärerna.

Sverige har under en lång tid drivit ett framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete och hör till de länder i världen som har lägst antal döda per invånare i trafiken. Sverige skapade nollvisionen, en vision som andra länder har tagit efter. Vi har forskat och utvecklat system för bilar när det gäller det som krävs för att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken. Det ger resultat.

Det är verkligen glädjande att vi 2024 hade det historiskt lägsta antalet dödsolyckor i vägtrafiken – 210 stycken – om man undantar 2020, då vägtrafiken minskade betydligt på grund av pandemin.

En olycka drabbar många, inte bara den skadade. Det blir särskilt tydligt när man tittar på ungdomar. Tyvärr minskar inte antalet döda bland unga och bland oskyddade trafikanter. Här måste vi göra mer. Vi behöver satsa på mer forskning om oskyddade trafikanter och om nya fordonskategorier, som elsparkcyklar, mopedbilar och också Atraktorer, eftersom de ökar i antal.

Vi behöver förstå riskerna och orsakerna till olyckorna. Ny forskning visar att olycksrisken ökar sex gånger om man kör elsparkcykel med en hand. Kör man i grupp eller använder mobilen ökar olycksrisken tre gånger. En annan intressant detalj är att en studie visar att elsparkcyklar sticker ut jämfört med alla andra fordon i ett avseende. I 20 procent av de säkerhetskritiska händelserna i studien skapade föraren medvetet en risksituation eller en krock under färden. Forskning ger viktig information när det gäller att göra rätt åtgärder.

Mopedbilar och Atraktorer har ökat ungdomars rörelsefrihet. Ungdomar sitter mer skyddade i en mopedbil eller i en Atraktor än vad de gör på en moped. Vi liberaler är positiva till ny teknik och ökad mobilitet, men det får inte leda till ökade personskador.

Den 15 juli 2020 ändrades reglerna så att hastigheten i Atraktorer kan regleras digitalt. Antalet tyngre fordon som registreras som Atraktorer har sedan dess ökat. Dessvärre har också trafikolyckorna ökat.

I dagsläget krävs tolv timmars utbildning, och körträningen kan göras på en tvåhjulig moped, fast man ska köra på fyra hjul efteråt.

Vissa regeländringar infördes den 31 augusti 2023, till exempel krav på bälte, en person per plats och vinterdäck. Men enligt VTI:s rapport i november 2023 räcker inte detta.

EU har arbetat med ett nytt körkortsdirektiv, som från början såg ut att utesluta A-traktorn som ett giltigt fordon. Här hade den gamla, S-ledda regeringen kunnat göra mer. Den här regeringen har behövt arbeta väldigt hårt sedan valet 2022 för att A-traktorer fortfarande ska kunna användas. Det arbetet har gett resultat.

Det färdigförhandlade förslaget innebär att ett nytt körkort, B1, ska gälla för A-traktor med en högsta hastighet på 45 kilometer i timmen och med en vikt på högst 2 500 kilo. Det kommer att krävas utbildning med körprov, och åldersgränsen på 15 år kvarstår. Att det finns i dag ska vi alltså tacka den här regeringen för.

Med dessa nya regler kan ungdomar få ökad frihet med förhoppningsvis höjd trafiksäkerhet. Samtidigt vill vi liberaler att de nya reglerna följs upp efter att de införts 2028, för att se om trafiksäkerheten för dessa fordon förändrats.

Fru talman! Studier visar att de viktigaste orsakerna till trafikolyckor är för hög hastighet, alkohol och andra droger samt trötthet och annan ouppmärksamhet. Den mänskliga faktorn ligger bakom 90 procent av trafikolyckorna. Vad kan vi göra åt det?

I fråga om trötthet och ouppmärksamhet är det främst teknikutveckling av våra fordon och information till förarna som kan ge resultat.

Vad gäller hastigheten kan vi politiker göra mer. Vi vet alla att konsekvenserna av en olycka förvärras i takt med högre hastighet. Även växthusgasutsläpp och buller har koppling till hastigheten. Utöver personligt lidande försämras miljön, och samhällets kostnader ökar.

Fru talman! Uppföljning och kontroll på väg spelar en viktig roll för regelefterlevnaden. Liberalerna vill se fler trafikpoliser dedikerade till det viktiga trafikkontrollarbetet på väg. Det behövs betydligt fler kontroller av fordon och av att reglerna för hastighet, användning av alkohol och kör och vilotider respekteras. Här är arbetet med alkobommar i våra hamnar en viktig pusselbit.

På svenska vägar finns dessutom många fordon, inte minst utländska, som inte skulle gå igenom en kontrollbesiktning och som utgör en trafikfara. Trafiksäkerheten på våra vägar skulle förbättras avsevärt med fler kontroller på väg.

För att få säkrare vägar vill vi liberaler att man i offentlig upphandling av transporttjänster ska ställa krav på att leverantörernas fordon ska hålla hastigheten. Det kan få en dämpande effekt på medelhastigheten på våra vägar och leda till radikalt minskade utsläpp.

Hastigheten är också kopplad till vägens utformning och tillstånd. På grund av för lite pengar till underhåll har Trafikverket sänkt hastigheten på vissa vägavsnitt runt om i landet eftersom de inte har en godtagbar standard. Så kan vi inte fortsätta. Vi måste ha en sådan vägstandard att människor kan ta sig till jobbet säkert och på en rimlig tid. Trafiksäkerheten ska inte bero på var man bor.

Liberalerna satsar nu tillsammans med våra samarbetspartier mer pengar än någonsin på underhåll av vägarna, inte minst på landsbygden där de flesta hastighetssänkningarna gjorts. I och med beslutet i riksdagen om infrastrukturpropositionen kommer vi att kunna åtgärda 100 procent av det eftersatta underhållet på våra vägar.

Om vi verkligen ska komma åt den mänskliga faktorn, som ligger bakom 90 procent av olyckorna, behöver vi byta ut den mänskliga föraren mot självkörande fordon. Syftet med dessa fordon var från början att lösa trafiksäkerheten. Det är först därefter man har sett att man kan få andra samhällsnyttor med dessa fordon.

Vi liberaler är teknikoptimister. Utvecklingen går framåt. Steg för steg införs aktiva säkerhetssystem i våra fordon. Helt självkörande bilar ligger dock fortfarande en bit framåt i tiden. Därför måste vi fortsätta ta bort hinder för att testa tekniken i verklig miljö.

Liberalerna tror som sagt på teknikens möjligheter när det gäller ökad trafiksäkerhet. Att fler bilar är uppkopplade och kan dela sin trafiksäkerhetsdata för att till exempel identifiera isfläckar eller andra bilar vid skymd sikt är en fördel. Det finns länder i Europa som tar sin väderdata helt från uppkopplade bilar i stället för väderstationer. Potentialen i informationen som finns i dagens bilar skulle kunna utnyttjas betydligt bättre. Regler som hindrar utvecklingen behöver ses över.

En viktig del i trafiksäkerhetsarbetet är tillgången till gedigen körutbildning. Vi behöver komma åt de illegala körskolorna och förbättra andelen som klarar teori- och körprov första gången. Annars riskerar vi att om fem–tio år få ökat antal olyckor på vägarna på grund av sämre utbildade förare.

Fru talman! Vi kan alla drabbas av sjukdomar som kan påverka vår körförmåga och ge upphov till indraget körkort. Därför är det viktigt att det finns ett enhetligt sätt att testa om en sjukdom eller nedsatt syn verkligen påverkar själva körförmågan. Liberalerna vill att man ser över att trafikmedicinska bedömningar görs på samma sätt i hela landet. Det är också viktigt att bedömningarna görs på ett rättssäkert sätt med tillförlitliga metoder. Det är ett ämne som varit aktuellt under våren vad gäller tester av långvarig hög alkoholförtäring.

Fru talman! Slutligen vill jag ta upp det tillkännagivande som Liberalerna tog initiativ till för fyra år sedan. Det gäller personer som testar synen och som visar sig har defekter på synen. Deras körkort återkallas direkt, utan test. De får inte en ärlig chans att visa om körförmågan påverkas av synfelet. Det är inte rimligt. Det berör 1 000 personer per år. Forskning visar att hälften hade kunnat ha kvar körkortet. Det är därför med glädje jag kan konstatera att Transportstyrelsens översyn lett till att nya regler om lättare krav vid synfältsundersökningar infördes den 1 februari 2025.

Transportstyrelsen har också fått ett regeringsuppdrag för att utreda förutsättningarna för körprov i trafik och bedömning av om undantag kan ges för konstaterat synfältsbortfall om det inte påverkar körförmågan. Uppdraget ska redovisas den 15 juni 2025. Det var synd att det inte kom före den här debatten.

Fru talman! Avslutningsvis: Trafiksäkerhet är ett område där Sverige har all anledning att vara stolta. Samtidigt återstår mycket arbete för att vi ska nå nollvisionen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

Malin Östh (V)

Anf. 131 Malin Östh (V)

Fru talman! Nollvisionen, som innebär att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken, antogs av riksdagen 1997. Det betyder att nollvisionen har funnits i snart 30 år.

När nollvisionen infördes omkom ungefär 500 personer varje år i den svenska trafiken. Den siffran har halverats sedan dess. Det är en positiv utveckling som visar att arbetet utifrån nollvisionen har gett resultat.

Men sedan ungefär 2010 har den positiva utvecklingen stannat av. Antalet personer som har omkommit i trafiken har sedan 2010 gått lite upp och ned från år till år men har legat på i genomsnitt 220 personer per år. Man kan säga att vi har befunnit oss på en platå i 15 års tid och inte lyckats bryta kurvan ytterligare, på det sätt som krävs.

Vi har hört flera tidigare talare prata om att Sverige är världsledande, och Sverige ligger verkligen i framkant vad gäller trafiksäkerhet. Men vi ligger inte främst, utan där återfinns vårt grannland Norge, som förra året hade 90 personer som omkom i trafiken, att jämföra med vår siffra 220. Här har vi definitivt mer att lära; vi kan inspireras av Norge.

Vad gäller den platå som jag var inne på lite grann och som vi har legat på under 15 års tid konstaterar Trafikverket i sin senaste uppföljning av trafiksäkerhetsutvecklingen att det kommer att bli mycket svårt att klara etappmålet till 2030 och att det krävs omfattande insatser omgående för att det ska bli möjligt.

Vad gäller nollvisionens andra fokus, att ingen ska skadas allvarligt i trafiken, går utvecklingen åt fel håll. Antalet allvarligt skadade i trafiken har ökat. Störst är ökningen av de allvarligt skadade i gruppen oskyddade trafikanter. Särskilt markant är ökningen bland dem som går eller cyklar.

Fru talman! Med nollvisionen etablerades ett nytt sätt att tänka kring trafiksäkerhet. Det bygger på att transportsystemet ska utformas på ett sätt som förverkligar nollvisionen. Även om den enskilda trafikanten alltid har ett stort eget ansvar vilar därmed det yttersta ansvaret för att förverkliga nollvisionen på väghållare, fordonstillverkare och dem som utformar transportsystemet.

Då kan man fråga sig om dagens transportsystem är utformat på ett sätt som stöder nollvisionen och vad som har hänt med svensk infrastruktur de senaste decennierna. En sak som har hänt är att skicket på transportinfrastrukturen blivit betydligt sämre. Trafikanalys konstaterar återkommande sedan flera år tillbaka att både tillförlitlighet och standard försämrats. Det här påverkar såklart trafiksäkerheten negativt.

En annan faktor som påverkar är vilket perspektiv och vilket fokus man har. Sedan nollvisionen infördes har ett starkt fokus varit på biltrafiken. Man har byggt två-plus-ett-vägar, infört mötesseparering, vajerräcken och fartkameror, byggt om farliga korsningar till cirkulationsplatser och så vidare. Det här är absolut inte dåligt – tvärtom. Men är det inte dags att dra slutsatser och agera med tanke på att det är de oskyddade trafikanterna som är överrepresenterade i skadestatistiken?

Varje år skadas ett stort antal fotgängare och cyklister i trafiken. Över en tredjedel av dem som omkommer i trafiken är oskyddade trafikanter, trots att de står för en mindre del av trafikarbetet. Detta betyder att det rent statistiskt är betydligt farligare att gå eller cykla än att köra bil.

Att trafiksäkerhet för cyklister trots detta ofta reduceras till en beteendefråga, där cyklister uppmanas att använda cykelhjälm och reflexväst, gör att det verkligen finns en stor utvecklingspotential. Det är naturligtvis inget fel på vare sig cykelhjälm eller reflexer, men det här visar på behovet av en uppdaterad nollvision där cykling behandlas som ett självständigt trafikslag i sin egen rätt och där cykel och gång går från att få finnas med på ett hörn till att på riktigt prioriteras i både trafiksystemet och budgetprocessen.

Fru talman! Ytterligare en aspekt som har bäring på trafiksäkerheten är bilbesiktningen. AB Svensk Bilprovning startades 1963 och hade i höstas ett rikstäckande nät med 100 stationer från Skurup i söder till Gällivare i norr. Men hur det kommer att se ut i framtiden vet ingen. I november förra året valde nämligen regeringen att sälja Svensk Bilprovning till ett tyskt bolag.

Nu har vi en helt avreglerad och privatiserad bilbesiktning i Sverige. Det betyder att staten inte längre har den möjlighet som den tidigare hade att agera prispressande genom sitt eget bolag. Risken är nu i stället stor att besiktningsbranschen om några år kommer att domineras av ett fåtal stora aktörer. Så brukar det bli. Vi har sett det förut. Då är också risken stor att priserna kommer att öka och att det kommer att bli dyrare för folk att besiktiga sina fordon. Riksrevisionen granskade 2021 den avreglering som gjordes 2010 och konstaterade att det blivit betydligt dyrare efter avregleringen. Nu riskerar vi alltså ytterligare höjda priser på bilbesiktning, som inte är en tjänst vilken som helst utan myndighetsutövning.

Jag tycker att det är ironiskt i sammanhanget att regeringen i samband med beredningen av EU:s besiktningspaket hade ett tydligt medskick där den uttryckte oro för att nya krav och utökade kontroller kan medföra ökade kostnader och höjda priser. Det blir märkligt för mig hur samma regering ena gången, när det handlar om EU-lagstiftning, är orolig för prisökningar men andra gången, när det handlar om en avreglering, helt negligerar precis samma risk. Det blir för mig obegripligt men också väldigt talande.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag ställa mig bakom Centerpartiets yrkande om obligatoriska synkontroller i samband med körkortsförnyelse efter en viss ålder. Det tycker vi också är viktigt. Jag yrkar också bifall till reservation nummer 12.

Anf. 132 Thomas Morell (SD)

Fru talman! Jag tackar Malin Östh för anförandet. Jag var tvungen att begära replik för att diskutera trafiksäkerheten, för den är oerhört viktig.

Vänsterpartiet har haft ett nära samarbete med Socialdemokraterna under många år. Under den tiden har man avvecklat trafikpolisen. Jag har tjatat åtskilliga gånger om att vi behöver öka antalet poliser på vägen. Varför det? Jo, vi har gjort väldigt mycket för att hålla isär de olika trafikantgrupperna och hålla isär fordon, så att de inte kan mötas på kraftigt trafikerade vägar. Man har vidtagit en hel del tekniska åtgärder. Vad man behöver göra nu handlar om beteendefrågor hos individer.

Ledamoten tog själv upp att oskyddade trafikanter är överrepresenterade i olycksstatistiken. Det är så att cyklister slarvar väldigt mycket med cykelhjälm. Även om man står still på en cykel och bara välter ned i gatan kan man få allvarliga skador i huvudet om man inte har hjälm. Här har vi ett jättearbete att göra. Vi behöver börja redan med skolbarnen, så att de förstår vikten av att skydda kroppen.

När man åker cykel är man väldigt utsatt. Jag brukar ibland säga lite ironiskt – mest bara för att få igång en diskussion – att cyklister har svårt både för att läsa och för att se färger. De har väldigt svårt att följa lagstiftningen och de krav som ställs på en cyklist. Det handlar om vad olika vägmärken betyder, trafikljus och så vidare. Cyklister är också skyldiga att följa regelverket. Ibland kommer cyklister utfarande som raketer från olika håll rakt ut i vägbanan. Träffar de en bil behöver det inte gå särskilt fort för att de ska ta skada. Skillnaden i vikt är så stor att en cyklist eller fotgängare tar stryk i en kollision med ett fordon. Här har vi en del att göra kunskapsmässigt.

Malin Östh (V)

Anf. 133 Malin Östh (V)

Fru talman! Jag hoppas att ledamoten är ironisk när han nu uttrycker sig på det här sättet om cyklister. Jag tycker att detta är lite symtomatiskt för problemet, som jag också försökte beskriva i mitt anförande. Man har en helt annan syn på bilister jämfört med cyklister och gångtrafikanter. Jag menar att man behöver betrakta de här trafikslagen på samma sätt och se cykel som ett trafikslag i egen rätt. Att prata om cykelhjälm och reflexväst är inte oviktigt, men vi behöver se till att skydda cykel- och gångtrafikanter på samma sätt som vi skyddar bilister.

Det som hände när man införde nollvisionen var ett paradigmskifte i svensk trafiksäkerhetspolitik. Det handlade inte om att fokusera på beteendet på det sätt som ledamoten beskriver, utan det handlade om att bygga ett system som trots att människor begår misstag ska minimera skaderisken och risken för olyckor. Det var det som var det stora skiftet. Det jag hör ledamoten säga drar i en helt annan riktning än vad nollvisionen syftar till.

Anf. 134 Thomas Morell (SD)

Fru talman! Olycksstatistiken talar sitt tydliga språk. Vi fick en jättebrant kurva nedåt när nollvisionen infördes. Vi fick en massa säkerhetssystem i våra fordon. Vi vidtog åtgärder på vägar och så vidare. Det fick effekten att antalet dödade och skadade i trafiken rasade.

Nu är vi på en platå, precis som ledamoten själv sa. Då måste man fundera ett varv till. Vad beror det på? Kruxet är att vi har både bilister, cyklister och fotgängare som inte förstår sitt eget ansvar ute i trafiken.

Det är när konfliktytorna träffar varandra som olyckan uppstår. Jag sa i mitt anförande att det är de två sista sekunderna innan själva olyckan inträffar som är avgörande för vad som händer.

När man rör sig i trafiken går det väldigt snabbt. Om man inte är med i matchen eller inte ens är förberedd på att någonting är på väg att hända och det sedan blir en konflikt mellan en fotgängare och en bil eller mellan en cyklist och en bil slutar det nästan alltid med allvarliga skador eller dödsfall för den oskyddade trafikanten.

Här har vi ett stort arbete att göra när det gäller beteendet hos individer. Det spelar ingen roll vilken fordonstyp de kör. De måste förstå sitt ansvar för att systemet ska fungera.

Vi brukar lite skämtsamt säga inom polisen att bot ger bättring. Böter skapar en förståelse hos individen för att man måste följa de lagar och regler som finns.

Jag har undersökt så många olyckor och sett vad som har varit orsaken. Det är nästan alltid människan som är orsaken till dem. Vi kan i stort sett bygga en tub där alltid ska röra sig. Men du har fortfarande den felande länken med individen. Det är det sista som vi måste titta på.

Individerna måste förstå sitt ansvar. Här har polisen en oerhört viktig roll.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Malin Östh (V)

Anf. 135 Malin Östh (V)

Fru talman! Jag tycker, precis som jag nämnde i mitt anförande, att vi kan lära av Norge som har kommit betydligt längre på det här området. De har kommit ned till att 90 personer omkom i trafiken under förra året. De jobbar inte som jag förstått det med beteendeförändringar på det sätt som ledamoten uttryckte det, utan de jobbar med andra faktorer. Här tror jag att det finns mycket att lära. Vi kan titta på det tillsammans.

Vad sedan gäller cyklister och gångtrafikanter menar jag att vi behöver bygga ett säkert system där man är mer skyddad som cyklist och gångtrafikant. Här vet vi också att landets kommuner som ansvarar för gång- och cykelvägar beskriver hur man under lång tid har haft svårt att hitta utrymme för säkra passager för dem som går eller cyklar.

Det finns en väldig utrymmesbrist i våra städer och särskilt i våra större städer. Här får man vikta säkerhet med faktisk tillgänglighet eller faktiskt utrymme. Det är också en faktor där man skulle kunna fråga sig: Hur ska vi kunna lösa det här?

Skulle vi genom att bygga ut kollektivtrafiken kunna stärka kollektivtrafikens förutsättningar och minska trängseln i våra större städer och på det sättet få en skyddande effekt för utsatta trafikanter som cyklister och dem som går? Det är en aspekt där regeringen och Sverigedemokraterna inte har några som helst förslag.

Antalet olyckor för gångtrafikanter rusar uppåt. Det är så kallade singelolyckor. Det är fallolyckor. Människor ramlar när de är ute och går. Där har man från kommunerna sida sagt att man har svårt att hitta ekonomiskt utrymme för att hålla sina gångbanor väl underhållna. Det är ojämna gångbanor, man har bristfällig halkbekämpning etcetera.

Här behöver man också tänka till från nationellt håll. Vilket ansvar har vi? Hur kan vi kroka arm med kommuner och regioner för att stärka säkerheten för dessa grupper?

Anders Karlsson (C)

Anf. 136 Anders Karlsson (C)

Fru talman! I dag debatterar vi betänkande TU14 som handlar om trafiksäkerhet. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 avseende yrkande 22.

Sverige är ett föregångsland när det gäller trafiksäkerhet. Det är många som har varit inne på det här i dag. Vi har även lyft fram Norge som ett kanske ännu bättre föregångsland. Det gäller inte minst antalet människor som dör av annat än trafikolyckor, exempelvis trafikföroreningar. Det är många elbilar i Norge.

Det är 200–300 som omkommer i trafikolyckor i Sverige. Jag delar inte ledamoten Morells åsikt att vi ska dela på trafikolyckor och dem som omkommer av trafiken. Det är 7 000 som får ett förkortat liv på grund av att vi har bilism på fel sätt i vissa fall. Det måste kopplas ihop.

Jag kan ta ett exempel. I Örnsköldsvik har vi E4:an som går förbi Övik. Vi har en rondell mitt inne i Ö-vik där vi har bland landets sämsta luftkvaliteter. Vi måste självklart ta ett ansvar för det ökade antalet dödsfall som beror på det. Det gäller inte bara i ett sådant fall. Det finns ringleder som många gånger inte går tillräckligt långt utanför samhällena. Det påverkar också luftkvaliteten.

Här behövs skarpa åtgärder. Vi har 200–300 och 7 000 som dör på grund av vår trafikmiljö. Det är en väldigt tung del. När det gäller trafikmiljön kommer kanske inte den här regeringen men kanske någon annan regering framöver att bättre stimulera elbilar och skapa en bättre trafikmiljö.

Elbilarna kommer trots allt att generera mindre föroreningar ut till miljön men inte ta bort allt. Det är mycket som rivs upp av dubbdäck. Det finns andra delar av asfalten som är ogynnsamma för luftkvaliteten.

Trögheten i att förbättra luftkvaliteten gör att det tar lång tid. Ofta är inte kommunerna kapabla att lägga resurser på att åtgärda de sakerna. I Öviks fall har man hållit på i 40 år för att komma till rätta med det.

Det finns andra trafiklösningar. I dag är de inte ens med i nationell plan. Då anser jag inte att man väger risken för ohälsa på rätt sätt. Min vädjan till sittande regering är: Ta de lågt hängande frukterna och de värsta fallen,,som det i Ö-vik, och gör någonting nu.

En annan liknande del gäller viltskador. De leder inte alltid till dödsolyckor, men de skapar mycket bekymmer. Det står i vårt underlag att det är 49 000 rådjursolyckor. Det innebär mycket tidsspill, försäkringsskador, stillestånd och påverkan på samhället.

Här är det självklart andra mekanismer som ska gå in med jakttryck och så vidare. Problemet i dag är att jägare vid de stora vägarna inte alltid vill använda sina hundar. Vi har 200–300 hundar som dör i olyckor där trafik är inkopplad när man håller på med jakt.

Detta är komplext. Man måste, som jag var inne på tidigare, försöka se så mycket helhet som möjligt.

En annan viktig sak är det arbete som är gjort. Jag ska ge kredd till regeringen. Vi har samma mål att säkra möjligheten att fortsätta använda A-traktor och att få en trafiksäker lösning för den typen av fordon. Vi är inte tillräckligt långt framme när det gäller 45-kilometersgränsen.

Det finns fortfarande en del saker att slipa på när det gäller trafiksäkerhet. På en A-traktor i dag är exempelvis LGF-skylten väldigt lågt placerad. Jag, som har kört ganska mycket jordbruksredskap och traktorer, vet att det finns regelverk som säger att skylten ska sitta betydligt högre upp. Det kan den inte göra på en A-traktor.

Däremot borde det, i likhet med vad som gäller för en jordbrukstraktor, vara möjligt att sätta upp varselljus eller saftblandare, så att man kan se Atraktorn. Man ser säkert A-traktorn som första bil, men problemet är att man inte ser att det är en A-traktor på vägen när man kommer som bil nummer två eller tre. Det är en väldigt stor olycksrisk.

Jag och Centerpartiet anser att man bör kunna vara fyra personer som är bältade i en A-traktor. Vi driver nu också på för att få 45 kilometer. Atraktorn är ett viktigt fordon för våra ungdomar, inte minst för dem som bor där det inte finns kollektivtrafik.

Olycksstatistiken är positiv, för det är bara två personer i A-traktorer och mopedbilar som har omkommit under 2023 och 2024. Och då vet vi inte ens vad som har varit vållande – om det är A-traktorn eller något annat fordon.

Fru talman! Som avslutning: Körkort är viktigt, och det är också viktigt att det är smidigt. Självklart måste man uppdatera och förbättra körkortet enligt den tid man lever i. Att vi inte har elektroniskt körkort i dag, när vi kan ha allt annat elektroniskt, tycker jag helt enkelt är dåligt. Ett elektroniskt körkort skulle betyda väldigt mycket för smidigheten.

Anf. 137 Thomas Morell (SD)

Fru talman! Jag blev omnämnd i debatten, så jag kände mig manad att begära replik.

Centern har faktiskt varit med och tagit fram den plan som gäller nu, apropå de brister man upplever i bland annat Ö-vik. Just nu arbetas det med kommande plan, och vi får se vad som kommer ut av den. Jag känner till problemen i Ö-vik; de är kända sedan många år tillbaka. Det är besvärligt att ta sig igenom staden, speciellt om man kör tunga fordon. Det är klart att det också påverkar stadsmiljön när hela trafikflödet går genom centrum.

Man skulle kunna lösa detta väldigt enkelt genom att spränga sig igenom ett berg i två kilometer. Det kanske inte låter så enkelt, men det har ju gjorts förr så det kan inte vara så märkvärdigt.

När det handlar om statistik ska man hålla isär de olika begreppen. När vi pratar om döda i trafiken gäller det dem som omkommer i trafikolyckor. Självmord är bortstädade från denna statistik och är alltså inte med i bilden. Varför ska man då hålla isär begreppen? Jo, det beror på att man ska kunna vidta rätt åtgärder och fatta rätt beslut. Att vi sedan har en luftkvalitet som kan påverka människor är en annan sak. Där har man andra mätningar som man måste luta sig emot och sedan vidta åtgärder.

I vägtrafiken har det skett en dramatisk förändring till det bättre de senaste åren, men det finns naturligtvis fortfarande mer att göra. För att man ska kunna fatta rätt beslut vill det dock till att man tittar på rätt statistik och fattar beslut utifrån den. Man ska inte blanda statistik, för då blir det tokigt.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Anders Karlsson (C)

Anf. 138 Anders Karlsson (C)

Fru talman! Vi är överens om att vi ska göra någonting i Ö-vik; det hör jag. Vi tycker att det är en lågt hängande frukt. Om jag är rätt underrättad har detta till och med varit inne i den nationella planen men är det inte just nu. Om vi kan hjälpas åt med att få ordning på detta är det bra.

Som jag sa i mitt anförande måste man få ihop de här sakerna. Man ska hålla isär statistiken – det är helt rätt – men man måste samtidigt få ihop den för att kunna få kloka trafiklösningar och en klok helhet. Och det får man inte när man skiljer de här sakerna åt.

Thomas Morell nämnde rökning vid ett annat tillfälle. Det är just rökning i kombination med trafikföroreningarna som blir en extra allvarlig cocktail. Därför måste man även ta in den informationen för att förstå helheten.