Partipolitiska lotterier

Anf. 1 Carl Nordblom (M)

Fru talman! Vi är här i dag för att debattera regeringens proposition om de partipolitiska lotterierna. De partipolitiska lotterierna har genom åren kantats av kritik, skandaler och många debatter. Regeringen vill med den här propositionen öka konsumentskyddet genom att det vid försäljning och marknadsföring av lotterna tydligt måste framgå att intäkterna går till ett politiskt parti.

Regeringen anser att de undantag och villkorslättnader i lagstiftningen som politiska partier i Sverige gett sig själva inte längre är försvarbara. Politiska partier som i princip driver kommersiella mångmiljonlotterier bör inte undantas från att betala skatt eller från kreditförbud och bonusbegränsningar. Det är heller inte rimligt att klumpa ihop de partipolitiska lotterierna med de allmännyttiga lotterierna, som oftast i mindre skala vill främja till exempel den lokala hembygdsföreningen eller det lokala fotbollslaget.

Fru talman! I ett demokratiskt och fritt samhälle som Sverige ska inte partier och politiker tillskansa sig egna förmåner och fördelar när de samtidigt sitter och tar de politiska besluten. Det är vad som har skett i det här fallet. Det känns både lite smutsigt och omoraliskt.

Jag vill också vara tydlig med att ingenting som regeringen föreslår i den här propositionen riktar sig till eller på något sätt är tänkt att drabba eller omfatta civilsamhällets allmännyttiga lotterier. Regeringen vill tvärtom värna de allmännyttiga lotterierna genom att lyfta ut de partipolitiska lotterierna ur deras lagstiftning och inte längre göra det möjligt för partier att dölja sina lotterier bland de allmännyttiga lotterierna.

Fru talman! Det här är viktigt av flera skäl. För det första är det viktigt för ökad transparens. Människor ska veta att intäkterna från lotterna de köper går till ett politiskt parti. För det andra är det viktigt för ökat konsumentskydd. Kunder ska inte skuldsättas eller hamna i missbruk på grund av kreditförsäljning eller avsaknad av bonusbegränsningar. För det tredje är det viktigt för ökad demokrati och ökad rättvisa. Även de politiska partierna, som i sin tur sitter och beslutar om löntagares och företagares skatter, ska vara med och betala skatt och bidra till samhället. Man ska inte smita undan och tvinga alla andra att betala.

Fru talman! Jag är glad över att vi i dag har en regering som ser över och tar tag i alla brister och fel i samhället. Det inkluderar även problematiken inom de partipolitiska lotterierna. Problem med de partipolitiska lotterierna har det nämligen inte rått någon brist på.

I september 2024 avslöjade Dagens Nyheter att Kombispels externa telemarketingföretag använt sig av aggressiva försäljningsmetoder riktade mot äldre och förvirrade personer. Tidigare anställda vittnade om att de blivit instruerade att vara påträngande och sälja lotter till personer som sannolikt inte förstod köpevillkoren. Dagens Nyheter har även rapporterat om att personer i Socialdemokraternas partiledning ett år före avslöjandet varnats för dessa försäljningsmetoder men trots detta fortsatt på samma sätt med samma telemarketingbolag.

År 2017 kritiserade Spelinspektionen att lotter från Socialdemokraternas lotteri sålts på kredit till redan skuldsatta personer. I mars i år riktade Spelinspektionen på nytt kritik mot det socialdemokratiska lotteriet Kombispel för att man brustit i att bedriva verksamheten på ett sunt och säkert sätt med ett starkt konsumentskydd samt för att lotterna inte sålts under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former. I maj i år dömdes Socialdemokraterna till 3 miljoner kronor i böter för att man brutit mot spellagen. Det här är bara några exempel.

Fru talman! Så här kan vi inte ha det. Så här ska partier och politiker i Sverige inte bete sig. Någon form av ordning och reda måste det ändå finnas. Annars riskerar väljarnas förtroende för oss politiker och våra partier att skadas.

Fru talman! Vilken tur att vi har en regering som nu tar tag i detta, en regering som vill öka transparensen och stärka konsumentskyddet kring de partipolitiska lotterierna! Ingen väljare som jag träffat har tyckt att regeringens eller propositionens åtgärder är orimliga. Men förmodligen har alla väljare som jag träffat uttryckt avsky och frustration över hur det har fungerat med de partipolitiska lotterierna genom åren. Skäms, alla ni kritiker som har mage att hävda att regeringens proposition är odemokratisk! Jag yrkar bifall till regeringens proposition.

(Applåder)

Anf. 2 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Jag tänker inte skämmas, men jag tycker att det finns ett inslag av odemokratiskt agerande från regeringen.

Jag vill börja med att diskutera själva grundfrågan. Att allmännyttiga verksamheter, inklusive politiska partier, föreningar, organisationer och så vidare, stärker sin egenfinansiering tycker vi är bra. Jag antar att även Moderaterna i allmänhet tycker att det är bra att man kan stärka sin egenfinansiering och göra sig mer oberoende. Att be om pengar och att få privatpersoner att donera till verksamheter, inklusive partier, är okej.

Jag antar att det för ett politiskt parti också borde vara okej att ha viss försäljning av kampanjkläder, kaffemuggar och så vidare, framför allt till aktiva medlemmar som till exempel är ute i valrörelser. På det sättet kan de bidra till partiet.

Man får sälja kaffemuggar, men man får inte sälja lotter. Är det ett generellt problem för Moderaterna att partier ökar sin egenfinansiering? Är det ett problem att de ber om pengar? Är det ett problem att de säljer kaffemuggar och kampanjkläder? Eller är det bara lotter som är problemet?

Jag börjar med de frågorna. Jag ska sedan ställa ytterligare frågor om de övriga delarna i propositionen.

Anf. 3 Carl Nordblom (M)

Fru talman! Till att börja med är inte lotterna problemet. Det är en avsaknad av lagstiftning om hur lotterna har hanterats och sålts som är problemet.

Jag noterar även att Miljöpartiet bland annat i sin reservation och sitt särskilda yttrande är väldigt måna om att vara tydliga med att det, precis som ledamoten Berglund nu lyfter fram, kan påverka partiernas egen ekonomi och verksamhet.

Jag håller nog inte riktigt med om det. Det är väl ändå politiken och argumenten som ska avgöra hur populära Sveriges politiska partier är och hur starka deras verksamheter är, inte hur många lotter de säljer eller för den delen att de behöver betala skatt på lotterna de säljer.

Anf. 4 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Det är ändå så att vi har åtta riksdagspartier. De har väldigt olika ekonomier. Miljöpartiet har en väldigt svag ekonomi jämfört med flertalet andra partier.

Det är klart att en partikassa är väldigt viktig. Vi betalar till exempel i Miljöpartiet det vi kallar för partiskatt för att som flera andra partier stärka partiet i valrörelsen. Partiet drar in pengar på det sättet.

Jag återkommer till min fråga. Anser Moderaterna att det är ett problem att partierna drar in pengar på det sättet? Det verkar ju så i propositionen.

Jag tänkte också fråga om de andra delarna, till exempel krediter som ni vill hindra här. Jag tycker att det är ologiskt och konstigt. Man förbjuder medlemmar eller sympatisörer att beställa hem en eller två lotter och sedan betala i efterhand mot faktura.

Människor gör så när de beställer hem saker. De litar kanske inte alltid ens på ett politiskt parti eller en allmännyttig förening, utan de vill ha lotterna i handen innan de betalar. Jag tycker att det är helt naturligt. Det hindrar den här propositionen.

Det som nästan är huvudfrågan är: Varför separerar man olika allmännyttiga verksamheter, partipolitisk verksamhet från föreningar och organisationer som också är allmännyttiga? Varför ska de två delarna separeras i lagstiftningen? Är det så att Moderaterna inte anser att politiska partier är allmännyttiga? Det undrar jag.

Anf. 5 Carl Nordblom (M)

Fru talman! Det var många frågor samtidigt. Jag ska försöka att i varje fall svara på den första frågan från ledamoten Berglund om huruvida det är ett problem att partierna finansierar sig själva genom lotteriförsäljning. Nej, det är inte ett problem.

Det som är ett problem är att partierna är undantagna från att betala skatt på sin vinst. Att partierna inte behöver informera tydligt om att intäkterna från lotterna går till politiska partier är också ett problem. Det är inte ett problem i sig att partierna säljer lotter för att stärka sin verksamhet.

Varför då särskilja de partipolitiska lotterierna från de allmännyttiga lotterierna? Det är precis som jag sa i mitt anförande: Det är för att värna de övriga allmännyttiga lotterierna. Det är för att vara tydlig med att vissa lotterier säljs av politiska partier som är stora makthavare i det här landet och lagstiftar och bestämmer över medborgarnas vardag. De ska separeras och ha en lagstiftning som förtydligar hur de får agera.

De allmännyttiga lotterierna ska vi värna på så sätt att de kan fortsätta att verka såsom de gör i dag.

Anf. 6 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Tack, Carl Nordblom, för att du nämner vissa av de delar som jag tycker är väldigt viktiga varje gång vi diskuterar spel i vilken form det än är. Det handlar om att öka konsumentskyddet och att se till att färre människor hamnar i spelmissbruk och spelberoende.

Det är just på grund av att jag tycker att de frågorna är så otroligt viktiga som jag blir lite fundersam. Vi har här i kammaren stått och debatterat just hur vi kan stävja spelberoende och spelmissbruk i samhället.

Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen har lagt fram förslag om hur vi kan göra det genom att till exempel minska väldigt allvarlig marknadsföring som går till och når barn och unga och lockar dem till missbruk.

Det har Tidöpartierna röstat nej till. De har röstat nej till att skydda våra barn och unga från att nås av skadlig reklam. Där spelade konsumentskyddet inte någon roll. Där var det inte omoraliskt. De har i stället gått de stora spelbolagen ärenden och värnat om deras intressen.

Men när det kommer till skraplotter – som enligt Folkhälsomyndigheten är den minst skadliga spelformen, eftersom den inte leder till spelmissbruk – börjar man helt plötsligt att tala om moral.

Det får mig att undra. Är Moderaterna beredda att ta ett större ansvar och se över hela spelområdet och på allvar gå åt de spelbolag som skyndar på spelmissbruk och spelberoende i vårt samhälle? Eller handlar det bara om att komma åt den socialdemokratiska finansieringen?

(Applåder)

Anf. 7 Carl Nordblom (M)

Fru talman! Ledamoten hävdar att de partipolitiska lotterierna inte har varit skadliga. Det är nog inte många som håller med om ledamotens beskrivning av det. Det gäller kanske framför allt de äldre förvirrade dementa som har drabbats av de aggressiva försäljningsmetoderna. Jag delar inte bilden att det har varit en ofarlig verksamhet.

Jag går tillbaka till frågan om det utökade konsumentskyddet. Regeringen har gjort jättemycket, och den kommer att fortsätta att göra jättemycket för att stärka konsumentskyddet och omsorgsplikten på den licensierade spelmarknaden.

Ledamoten vet också att det i februari tillsattes en utredning om hur vi bland annat ännu mer kan stänga ute de olicensierade spelbolagen från Sverige. I går var finansmarknadsminister Niklas Wykman tydlig med att spel på kredit med lånade pengar inte ska tillåtas längre i Sverige för att minska skuldsättningen. Det är två jättebra exempel på att regeringen tar frågan på stort allvar.

Jag måste också ställa en fråga till ledamoten. Du talar om de stora spelbolagen. Vilka spelbolag syftar du på? Syftar du på de licensierade spelbolagen i Sverige som omfattas av konsumentskydd, som följer svenska lagar och regler och som är en del av omsorgsplikten? Eller syftar du på de olicensierade bolagen som riktar sig mot Sverige och kan utnyttja att de inte behöver följa våra lagar? Det är precis det vi försöker komma åt med de två exemplen jag nämnde.

För mig är det de olicensierade bolagen som vi måste ge oss på och inte de licensierade. Om vi ger oss på och reglerar de licensierade bolagen, som i dag följer lagen och omfattas av omsorgsplikten, gör vi det svårare för dem att verka och konkurrera med de olicensierade bolagen och behålla sina kunder inom den svenska omsorgsplikten.

(Applåder)

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill bara påminna om att vi tilltalar varandra med ”ledamoten” eller namn och inte med ”du”.)

Anf. 8 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! De licensierade spelbolagen är faktiskt också ett problem i dag, tyvärr. I dag är det nämligen helt tillåtet för licensierade spelbolag att erbjuda nykundsbonus.

Väldigt många av de föreningar som finns för spelberoende, och som värnar om och arbetar för att hjälpa människor som hamnat i spelmissbruk, har kontakt mig och berättat om detta. Det är väldigt intressant hur de licensierade spelbolagen agerar.

De riktar sig nämligen till personer som nyligen har fyllt 18 år och skickar ut nykundsbonusar till dem. Det innebär att redan från det att man fyller 18 år kan man hamna i djupt spelberoende och utveckla spelmissbruk inom licensierade spelbolag.

Det är inte det vi står här och debatterar i dag. Vi debatterar skraplotter, där man oftast vinner örngott och köksredskap. Vi debatterar inte licensierade spelbolag som fortfarande har möjlighet att köra med aggressiv marknadsföring och nykundsbonusar riktade mot 18-åringar.

Den här debatten handlar om någonting annat. Låt oss tala om vad det verkligen handlar om. Svara rakryggat, Carl Nordblom: Vad handlar den här debatten egentligen om? Är det att skydda konsumenterna, eller handlar det om att strypa det största oppositionspartiets finansiering?

(Applåder)

Anf. 9 Carl Nordblom (M)

Fru talman! Det är fullt rimligt att regeringen nu vill öka konsumentskyddet och transparensen när det gäller de partipolitiska lotterierna. Socialdemokraterna och ledamoten slår nu på stora trumman och säger att det är ett hot mot demokratin. Man tror inte att ni är seriösa när ni talar om ett hot mot demokratin.

Anledningen till att ni nu tar i från tårna och begår övertrampen i debatten är nog att ni är lite stressade. Ni tycker att det är en jobbig debatt att ta och att det är pinsamt. Ni vet själva att ni har klantat till det riktigt ordentligt.

Jag kan ändå inte undgå att tänka på hur det vore om Socialdemokraterna hade haft lika stor sympati och känt lika stort medlidande med alla de miljontals svenska löntagare och företagare som man genom åren beskattat med världens högsta skattetryck. De har slitit, kämpat och arbetat hårt för sina pengar, som sedan beskattats. I stället tar ni nu fajten för att ni själva ska slippa betala skatt på lotter ni har sålt på ett aggressivt sätt till äldre och förvirrade från telemarketingbolag på den spanska solkusten med kopplingar till gängkriminella. Tänk om ni hade gjort den prioriteringen!

(Applåder)

Rickard Nordin (C)

Anf. 10 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Jag fastnade vid en sak som Carl Nordblom sa i talarstolen. Han sa att det handlar om att man ska värna de allmännyttiga lotterierna och att regeringen värnar dessa.

Jag har en fråga till Carl Nordblom. Regeringen har gett Svenska Spel ökade möjligheter att bedriva lotterier. Man lanserade det som en teknikalitet, men det har gjort att Svenska Spel har startat egna lotterier som direkt konkurrerar med föreningslivets lotterier. Det gör att intäkterna till föreningslivet och civilsamhället minskar. På vilket sätt är det att värna de allmännyttiga lotterierna?

Anf. 11 Carl Nordblom (M)

Fru talman! För att återgå lite grann till replikskiftet jag hade med ledamoten från Socialdemokraterna skulle jag nog vilja säga att det mer handlar om att värna de svenska spelarna. Vi har svenska spelare som kommer att fortsätta köpa lotter och spela på onlinekasinon i det här landet oavsett vilken lagstiftning vi har.

Jag vill att de här spelarna ska stanna kvar inom den licensierade marknaden så att de omfattas av omsorgsplikten och kan bli omhändertagna om de till exempel missbrukar sitt spelande. Det kan man göra bland annat via Svenska Spel och de andra licensierade spelbolagen. Det ska man också kunna göra genom de allmännyttiga bolagen.

Jag förstår inte den motsättning som ledamoten talar om – att det inte skulle gynna de allmännyttiga lotterierna om vi även får behålla fler spelare inom omsorgsplikten och den licensierade marknaden, till exempel via Svenska Spel.

Rickard Nordin (C)

Anf. 12 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Det här handlar helt enkelt om konkurrens. Man låter Svenska Spel konkurrera med de allmännyttiga lotterierna. Det är inte att värna de allmännyttiga lotterierna. Jag ser inte heller hur det skulle bli säkrare för en spelare att statliga bolag går in och konkurrerar på marknaden, om vi nu vill kalla det så.

Det minskar i stället intäkterna till föreningslivet. Det ökar visserligen intäkterna till staten, men det leder också till mer centralisering och till mindre möjligheter för scoutmamman att vara med på lägret och mindre möjligheter att finansiera lägret för fotbollsbarnen. Det är inte att värna de allmännyttiga lotterierna att låta Svenska Spel konkurrera med dem. Mindre pengar går tillbaka till föreningslivet.

Det är inte heller att värna spelarna. Det här gör ingen skillnad, för man behåller ju inte spelarna i högre grad inom det licensierade för att man också låter Svenska Spel bedriva lotterier. Man förflyttar bara spelare mellan olika bolag. Det här går helt enkelt inte ihop.

Jag förstår att man vill konkurrera ut föreningslivet, och då gör man på det här sättet. Men ni säger att ni gör det för spelarnas skull och för att vi ska värna konsumenterna. Det stämmer helt enkelt inte, och det finns inget stöd för något sådant. Det här handlar bara om att minska föreningslivets möjligheter att bedriva lotterier. Det är mycket allvarligt, och det kommer i slutändan att kosta samhället mycket.

Min fråga kvarstår: Om man nu tycker att man ska värna de allmännyttiga lotterierna, varför låter man då det statliga bolaget bedriva lotterier?

(Applåder)

Anf. 13 Carl Nordblom (M)

Fru talman och ledamoten Nordin! Jag delar inte ledamotens beskrivning av verkligheten. Det här är två helt olika saker – två helt olika spelformer.

Jag tycker att konkurrens är bra. Det är bra att vi har flera aktörer på spelmarknaden. Jag tycker att det är bra att det finns både allmännyttiga lotterier, som fyller sin funktion, och licensierade spelbolag, som fyller sin funktion. Jag tycker i alla fall att konkurrens på en marknad är bra, och jag hoppas att också Centerpartiet fortsatt tycker att konkurrens på marknaden är bra.

(Applåder)

Anf. 14 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Det här ärendet består av två delar. Det är dels en proposition där regeringen vill försvåra för, eller möjligen rent av förhindra, Socialdemokraterna och deras sidoorganisationer att bedriva lotterier, dels några motioner från allmänna motionstiden i höstas om spel och lotterier. Jag ska säga något om båda dessa delar.

Propositionen tar avstamp i en utredning som tillsattes för ungefär två år sedan av Tidöregeringen i syfte att minska Socialdemokraternas valbudget. Det motiverades av regeringen med att det är olämpligt att partier bedriver lotteriverksamhet, med de negativa konsekvenser spelande kan ha. Det motiverades också med att utrymmet för lotterier anses vara begränsat.

En ledande representant för Tidösamarbetet uttryckte tidigt att det faktiska syftet dock var att beröva Socialdemokraterna en viktig inkomstkälla. Nästa år blir det ett fattigare förstamajtåg för sossarna, sa man också.

Utredningen presenterades och har nu resulterat i en proposition där det föreslås att partipolitiska lotterier ska regleras utifrån ett annat regelverk än andra allmännyttiga lotterier. Det ska innebära att lotterier som anordnas av politiska partier inte ska undantas från spelskatt på samma sätt som görs för andra föreningar och organisationer. De ska inte undantas från kreditförbud på samma sätt som när det gäller andra föreningar och organisationer. De ska inte heller undantas från bonusbegränsningar på samma sätt som när det gäller andra föreningar och organisationer.

Dessutom föreslås att det behöver bli tydligare att det är ett politiskt parti – och då naturligtvis också vilket politiskt parti – som är avsändaren av den lott som någon köper. Också där ska politiska partier lyda under ett separat regelverk som inte ska gälla för andra föreningar och organisationer.

Miljöpartiet svarade på den remiss som skickades ut i samband med utredningen och har också inkommit med en följdmotion till propositionen. Remissvaret och följdmotionen är ungefär likalydande.

Miljöpartiet anser att Tidöregeringen, i den här frågan som i så många andra, är snett ute. Propositionen med dess förslag är både ologisk och i vissa delar orimlig. Men den är också i grunden rätt otäck.

Politiska partier är allmännyttiga. De ska i en demokrati betraktas som allmännyttiga och inte separeras från andra föreningar och organisationer som också är allmännyttiga. Samma regler bör gälla all allmännyttig verksamhet. Allt annat är ologiskt. Det gäller skatter och avgifter, och det gäller också regler kring kredit och bonusar.

Det är rimligt att stärka informationskravet vid försäljning och marknadsföring av allmännyttiga lotter. Den som köper en lott har all rätt att tydligt veta vilken organisation man stöder genom sitt lottköp. Det är däremot orimligt att separera partipolitiska lotterier från andra föreningars och organisationers lotterier.

Propositionen är alltså också otäck. Att utnyttja sin position i tillfällig politisk majoritet för att träffsäkert begränsa eller strypa ett oppositionspartis finansiering ligger på den andra sidan om demokratin.

Propositionen är också otäck när det handlar om vad som kan hända framöver. Står andra delar av den allmännyttiga verksamheten på tur, som föreningar och organisationer? Jag har flera gånger under den här mandatperioden varnat för det misstänkliggörande av kulturen, civilsamhället och föreningslivet som pågår i samhällsdebatten just nu, inte sällan med representanter från något av de fyra partierna i regeringsunderlaget som avsändare.

Jag har träffat flera organisationer som känner sig träffade. Islamic Relief, till exempel, har utsatts för mer än 500 revisioner de senaste åren – alltid med små eller inga anmärkningar. Sådant kräver naturligtvis enorma resurser som dras från den viktiga verksamhet som organisationen vill bedriva.

Ett annat exempel är Civil Right Defenders. Ledande Tidöpolitiker har uttryckt att man borde dra in de offentliga bidragen till denna organisation. De fick nu under våren 10 miljoner kronor från Postkodlotteriet. Är det Postkodlotteriet som står näst på tur efter de politiska partierna om man fortsätter att ge bidrag till för regeringen misshagliga organisationer?

Vad händer om den här lagen, där allmännyttiga verksamheter separeras, faktiskt utmanas? Håller den för nationell och internationell lagstiftning och granskning om exempelvis någon av de stora kommersiella aktörerna, nätkasinona, prövar lagstiftningen och överklagar? Riskerar hela den ideella sektorn att bli av med sina undantag, sin finansiering, på samma sätt som Socialdemokraterna nu kanske gör?

De här frågorna ställs just nu i civilsamhället. Jag tror inte att civilsamhällets organisationer kommer att bli det minsta lugnade av den här debatten, oavsett vad som sägs från denna talarstol under debattens gång.

Fru talman! Detta var delen om partipolitiska lotterier. Miljöpartiet har alltså inget samlat avslagsyrkande på propositionen utan har i stället valt att yrka avslag på punkt efter punkt, med undantag för delen om informationskrav. Där tycker vi återigen att samma krav självklart ska gälla för alla allmännyttiga lotterier.

Fru talman! I den andra delen, med förslag från den allmänna motionstiden, har även Miljöpartiet ett par förslag. Ett handlar om att det offentliga behöver stärka arbetet mot spelproblematik och spelmissbruk.

Spelmissbruk är ett allvarligt problem som har en destruktiv effekt och kan förstöra människors liv. Och det gäller inte bara den som spelar själv utan också, precis som i alla missbruk, människor runt omkring.

Det handlar om de stora, kommersiella aktörerna – alltså inte om de lotterier jag har pratat om tidigare i debatten, eftersom varken partipolitiska lotterier eller andra föreningsdrivna lotterier och liknande leder till spelmissbruk. Det kan man läsa om i regeringens utredning. De föreningsdrivna lotterierna, bingohallarna och så vidare, inklusive de som drivs av partier, borde snarare uppmuntras än motverkas.

Lotterier är ett väldigt bra sätt att dra in pengar till sin verksamhet. Det gäller både allmännyttiga verksamheter i allmänhet och politiska partier. Man kan naturligtvis gå ut och tigga pengar. Miljöpartiet gör så. Många ideella organisationer, hjälporganisationer, forskningsstiftelser och humanitära verksamheter gör på det viset. Det fungerar hyfsat bra, faktiskt också för Miljöpartiet.

Ibland säljer vi också saker, till exempel en kaffemugg för 130 kronor, oftast till aktiva medlemmar som vill vara med och bidra. Dock säljer vi inte lotter. Det skulle vi inte ha råd med. Men många tycker nog att det är roligare att bidra till vad man tycker är en viktig verksamhet om det även finns ett litet spänningsmoment inblandat, om man har möjlighet att vinna ett par ljusstakar, en bordslöpare eller vad det nu kan vara – för det är ju den typen av vinster vi pratar om.

Det har dock blivit svårt för föreningarna att bedriva lotterier, bilbingo och vad det nu kan vara. Det är dyrt, det är förenat med ekonomiska risker och det är administrativt krångligt.

Miljöpartiet vill ändra på det här. Vi vill tillsätta en utredning för att komma till rätta med krånglet. Vi tycker nämligen att det är bra att föreningar, och för all del också partier, ökar sin egenfinansiering och gör sig mer oberoende av offentligt stöd.

Det bör vara kommunen, inte Spelinspektionen, som utför tillsyn – åtminstone upp till en viss nivå, kanske 5 miljoner på en femårsperiod.

Tillsynsavgifterna har ökat väldigt kraftigt. För en idrottsförening kostar det i praktiken 60 000 kronor att ansöka om att få ha ett lotteri, och då är det inte ens säkert att ansökan beviljas. Spelinspektionens krav är väldigt oförutsägbara, och de sätter dessutom avgiftsnivåerna själva.

Också nivån för hur stora vinsterna får vara skulle behöva justeras uppåt. I dag är det ett basbelopp som gäller. Det skulle kunna höjas.

Detta och mycket annat vill vi se över för att hjälpa föreningarna.

Fru talman! Miljöpartiet vill till skillnad från regeringsunderlagets fyra partier göra det lättare, inte svårare, för ideella och allmännyttiga verksamheter att öka sin egenfinansiering.

Jag står bakom alla reservationer från Miljöpartiet men väljer att yrka bifall till reservation 5 och reservation 13 i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 15 Alexander Christiansson (SD)

Fru talman! Jag tackar Mats Berglund för anförandet.

Låt mig börja med att bemöta detta med föreningslivet. Jag uppfattade att Mats Berglund gav uttryck för viss oro över det övriga civilsamhället och andra föreningar. Han nämnde exempelvis Islamic Relief. Är man Islamic Relief, som har tydliga kopplingar till Muslimska brödraskapet, ska man absolut känna viss oro så länge vi sitter med i regeringsunderlaget. Men det har ju ingenting med föreningslivet som sådant att göra. Det finns ingen anledning för oss att gå till attack mot föreningar eller civilsamhället med anledning av deras vilja att göra väl för vårt samhälle.

Sedan nämndes kaffekoppar. Om det hade varit så att man sålde kaffekoppar på abonnemang där du fick kaffekoppar varje månad för ett visst belopp och man satt på Solkusten och använde sig av gängkriminella för att ringa och lura äldre och dementa att köpa kaffekoppar till en omsättning av 150 miljoner årligen hade vi haft en åsikt om det – absolut!

Det hade varit smakfullt om Mats Berglund i samma andetag som han kritiserade de regleringar vi nu går fram med också lyfte de problem som faktiskt har funnits. Det finns människor som på riktigt har blivit drabbade av detta. En ganska stor andel av befolkningen anser också att det är djupt omoraliskt av Sveriges största parti att bedriva denna typ av verksamhet på det här sättet. Det är en pinsam fars.

Det hade varit intressant, i och med att Miljöpartiet aspirerar på makten tillsammans med detta parti, om Mats Berglund hade nämnt detta i sitt anförande. Jag tänkte därför fråga ledamoten hur han ser på de fiaskon som har uppdagats de senaste åren.

Anf. 16 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Tack, ledamoten Christiansson, för frågorna och möjligheten att diskutera detta vidare!

Ledamoten började med att säga att man inte attackerar civilsamhället. Som jag sa i mitt anförande och som jag har återkommit till vid ganska många tillfällen – detta kommer upp i nästan varje samtal jag har med kulturlivet och föreningslivet – känner sig i alla fall delar av föreningslivet väldigt misstänkliggjorda, inte sällan från den här talarstolen.

Ta till exempel folkbildningen och studieförbunden. I varenda debatt vi har om folkbildningen ska händelser fem sex år tillbaka tas upp, fast Folkbildningsrådet och folkbildningen själva har hanterat dessa frågor. Jag nämnde också några andra exempel i talarstolen.

Vidare var det frågan om att kunna köpa kaffemuggar på abonnemang. Det tror jag inte att Miljöpartiet har erbjudit medlemmarna. Däremot erbjuder vi en möjlighet att skänka pengar via autogiro, vilket i princip är samma sak. Skillnaden är att man får något symboliskt. Det är ju inte så att jag köper en kaffemugg för 130 kronor, utan jag vet att jag bidrar till Miljöpartiet och till valrörelsen.

När det sedan gäller den farsartade historiken tycker jag faktiskt inte att det är min sak att kommentera den. Jag tycker inte att detta ärende handlar om det. Precis som jag sa i mitt anförande är det saker som har kommit upp efter att hela frågan började diskuteras. Frågan handlar om att beskära Socialdemokraternas möjligheter till egenfinansiering.

(Applåder)

Anf. 17 Alexander Christiansson (SD)

Fru talman! Detta har uppdagats efteråt, säger Mats Berglund. Jag kommer att gå igenom den kronologiska ordningen mer i detalj i mitt anförande sedan, men vi kan gå väldigt långt tillbaka i tiden och se den kritik som har riktats mot den verksamhet som Socialdemokraterna har bedrivit och det omoraliska i den.

Sedan vet jag inte om Mats totalt missförstod mig som att Miljöpartiet skulle sälja kaffekoppar på abonnemang. Självklart inte. Det var en metafor i syfte att lite grann slå sönder just det argumentet, att man kan sälja en kaffekopp som politiskt parti. Nu pratar vi om någonting helt annat. Vi pratar om en organiserad verksamhet som säljer på abonnemang till äldre genom gängkriminella på Solkusten och aggressiv telefonförsäljning. Det är klart att det är någonting helt annat än att sälja en kaffekopp som politiskt parti.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Mats Berglund. Jag delar Mats känsla och ambition för föreningslivet, och jag tycker att det är viktigt att värna föreningslivet.

Men låt mig göra en jämförelse. När vi talar om allmännyttiga lotterier tror jag att de flesta tänker på de egna grabbarna som spelar pingis eller hockey. De går runt eller står på torget och säljer lotter för att bidra med några kronor till sin förening. Man tänker inte på ett multimiljonimperium – 150 miljoner årligen – med säljorganisationer och aggressiva försäljningstekniker för att lura människor. Det är två helt olika saker.

Ser inte Mats Berglund skillnaden på de två? Ser du ingen skillnad på min grabbs lilla pingisförening och det imperium av koncernbolag som Socialdemokraterna bedriver med organiserad försäljning av lotteriverksamhet? Är det ingen skillnad? Är det bara jag som tycker så? Jag förstår inte riktigt resonemanget från Mats.

(Applåder)

Anf. 18 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Ledamoten Christiansson tycker att det är något helt annat att köpa en symbolisk kaffekopp än en eller två lotter i månaden. Det är vad en prenumeration på lotter handlar om. Det är inte fråga om hundra tusen skraplotter som dimper ned och ska skrapas. Det blir man inte heller beroende av. Det handlar om en eller två lotter för ett par hundralappar. Betalar man inte dem ska det normalt sett inte gå till Kronofogden, men det har skett någon gång. De socialdemokrater som jag har pratat med säger att föreningslivet, till exempel IOGT-NTO, säljer många lotter och drar in stora summor. Är det summan av hur mycket man säljer för som är problemet, eller är det att Socialdemokraterna är ett politiskt parti som är i opposition just nu och ni regerar i majoritet och har möjlighet att strypa finansieringen?

Det är klart att det är skillnad på stora och små aktörer. Jag nämnde att den enskilda ishockeyföreningen har problem att sälja lottringarna eftersom det blir dyrt och komplicerat. Jag förstår inte varför ni inte tar tillfället i akt att underlätta deras verksamhet. Det är svaret på frågorna.

(Applåder)

Anf. 19 Malin Danielsson (L)

Fru talman! Precis som Mats Berglunds Miljöpartiet är Liberalerna ett parti som står upp för den liberala demokratin, demokratins spelregler och ett starkt civilsamhälle som har kraft att kritisera makten när det behövs. Våra partier har också andra saker gemensamt, till exempel att vi ser till den enskilda individen och att vi kan se när det finns strukturer och maktförhållanden som går ut över människors frihet och möjligheter.

Jag har också förmånen att arbeta med funktionsrätt och seniorfrågor i riksdagen. Ett vanligt förekommande, tyvärr, samtal jag får är från människor som beskriver hur deras anhöriga med funktionsnedsättning eller demens utsätts för aggressiv marknadsföring för att förmå dem att köpa lotter. Det är ett bredare problem än det vi diskuterar i dag, men vi har återkommande sett granskningar av partipolitiska lotterier som också har använt dessa metoder.

De partipolitiska lotterierna handlar om transparensen. Allmännyttiga lotterier har, precis som Mats Berglund själv var inne på, det fina att de innebär en möjlighet att bidra till en verksamhet. Man köper en lott för att ställa sig bakom en organisation man tycker gör ett viktigt arbete. Men när transparensen brister och man inte vet vem som säljer lotten, därför att man inte har kopplat ihop lotteriet med partiet, då har man ett problem. När detta uppdagas och granskas gång på gång men ingen förändring sker är det tråkiga att vi till sist behöver ta till lagstiftning för att komma till rätta med problemet så att individen får möjlighet att själv bestämma vad man vill lägga sina pengar på.

Vi har sagt stora ord om demokrati, och jag funderar över om Mats Berglund tycker att det är demokratiskt korrekt att föra lottköpare bakom ljuset och försätta medborgare i skuld med hjälp av aggressiv marknadsföring för att finansiera politisk verksamhet.

(Applåder)

Anf. 20 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Jag tackar vice ordföranden i utskottet Malin Danielsson från Liberalerna för frågan.

Jag håller till stora delar med Malin Danielsson. Vi är två socialliberala partier som står här – och det hoppas jag att Liberalerna fortfarande är – och gillar individens frihet och sätter den friheten i första rummet.

Min största invändning i ärendet är att man separerar politiska partier från andra allmännyttiga organisationer. Jag tror att det är en farlig väg att gå. Jag skulle vilja ställa den fråga som jag ställde till Carl Nordblom tidigare, nämligen om Liberalerna anser att politiska partier är allmännyttiga. Det är en viktig och central fråga. Jag tycker att det är fullständigt självklart att politiska partier är det.

Jag håller med Malin Danielsson om att transparensen är viktig. Vi har tydliga yrkanden om att stärka transparensen, att det ska vara tydligt vilken organisation man stöder om man köper en lott. Att köpa en lott är i första hand att stödja en organisation. Sedan finns spänningsmomentet. Vissa kanske köper lotterna för att de verkligen vill vinna bordslöparen. Själv vet jag inte vad jag skulle göra av bordslöparen, ljusstakarna eller vad det är. Men jag kanske ändå skulle köpa en lott om det var för något jag verkligen tror på.

Varför separera de allmännyttiga politiska verksamheterna från andra? Jag håller med om att vi ska öka transparensen för lottköp, men varför inte ta med andra allmännyttiga organisationer i transparensen?

Anf. 21 Malin Danielsson (L)

Fru talman! Vi är fortfarande ett socialliberalt parti, och vi kommer att fortsätta att vara det i ungefär 100 år till, om inte mer. Vi får se vad framtiden utvisar.

Är de partipolitiska lotterierna också allmännyttiga? Ja, självklart. Inga konstigheter här. Men innebär det ett större ansvar när ett parti bedriver ett lotteri? Ja, det tycker jag. Därför är det korrekt med en särlagstiftning.

Gång på gång har granskningar visat att dessa lotterier inte hanteras på ett tillbörligt sätt, på ett sätt där partier som har makt i riksdagen, till skillnad från andra allmännyttiga organisationer, har bedrivit verksamhet som jag inte tycker rimmar med demokratiska spelregler. Då behöver vi ta till en särlagstiftning.

Betyder det att vi vill göra det svårare för andra ideella organisationer att över huvud taget bedriva lotteriverksamhet? Definitivt inte. Det är en otroligt viktig inkomstkälla för många organisationer, och den ska vi värna.

Betyder det här att vi vill komma åt ett visst parti från Liberalernas sida? Definitivt inte. Vi hade tyckt samma om det hade varit fråga om Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet eller oss själva. Då hade det troligtvis blivit stor intern kritik.

Det här handlar om att man, när man sitter i Sveriges riksdag med den makt det innebär, måste vara lite bättre i klassen på att utöva makten även i den verksamhet vi har runt omkring våra partier för att finansiera dem.

Anf. 22 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Nu fick jag inte så många frågor, men låt mig få utveckla ärendet.

Det centrala problemet är att man separerar allmännyttiga lotterier i föreningar och organisationer från de partipolitiska lotterierna.

Det här handlar naturligtvis om förtroende. Finns inte förtroende köper inte allmänheten lotter. Det skadar förtroendet om man missbrukar det. Det gäller ett politiskt parti, men det gäller naturligtvis också andra aktörer, stora som små, som säljer lotter.

För att återkomma till den diskussion som jag hade med Alexander Christiansson har vi stora aktörer som Postkodlotteriet. Jag vet inte hur stor budgeten är där. Jag nämnde också IOGT-NTO. Det finns många som säljer lotter för väldigt stora summor, till exempel Cancerfonden.

Det kan inte handla om hur mycket man säljer för. Det gör det i alla fall inte i propositionen, utan det handlar om att man vill separera politiska partier från andra allmännyttiga organisationer. Jag tycker att det är ett stort problem, och där finns en fara framöver.

(Applåder)

Roland Utbult (KD)

Anf. 23 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till propositionen.

Vi debatterar partipolitiska lotterier. Någon som lyssnar kanske tänker: ”Finns det sådana?” Någon kanske har köpt lotter och trott att pengarna gick till ett gott ändamål och inte sett att en del gick till ett politiskt parti och dess valrörelse. Personen tror att Bröstcancerförbundet eller Synskadades Riksförbund får pengarna men inte att en del av summan betalas till partikassan.

Socialdemokraternas lotteriverksamhet har länge varit en viktig inkomstkälla, men deras så kallade Kombispel har hamnat i skottgluggen. Enligt Kammarkollegiet får Socialdemokraterna cirka 140 miljoner kronor från Kombispel, räknat i bruttointäkter. Vinsten till partiet från Kombispel har varit cirka 30 miljoner kronor om året.

Det som är problematiskt är inte bara att det inte har framgått att lottköp stöder partipolitisk verksamhet, något som är ett stort problem i sig och som vi nu åtgärdar genom förslaget i propositionen, utan det är också problematiskt att lotterierna har skötts på ett sätt som är under all kritik. Sedan maj 2022 har Kombispel anmälts 28 gånger till Konsumentverket. Flertalet anmälningar rör telefonförsäljning till äldre personer som inte förstod avtalets villkor. En del av dem var dessutom demenssjuka.

Hur gick detta till egentligen? Socialdemokraterna anlitade bland annat ett teletjänstföretag i Barcelona, Effective Communication, effektiv kommunikation. Enligt Dagens Nyheter instruerades telefonförsäljarna att rikta sig till äldre, som de kallade för ”gamlingar”, och pusha på tills de gav med sig. Dessa kunder ansågs enklast att övertala. En annan kategori var personer med låg inkomst, som kunde tänkas drömma om den stora vinsten. Allt det här är naturligtvis förkastligt, oetiskt och omoraliskt.

Fru talman! Låt mig få säga att det inte bara är i socialdemokratiska lotterier som aggressiva metoder används. Om man tittar på branschen med lotterier och spel om pengar ser man att den marknadsföring som pågår är helt absurd. Vi är några här som har kämpat mot aggressiv marknadsföring när det gäller spel om pengar, och vi har till och med förordat ett förbud som det som finns i Italien. Jag har varit med och kämpat i det sammanhanget.

Fru talman! Trots förändringen av hela spelbranschen fortsätter denna, för så många familjer, katastrofala verksamhet med aggressiv marknadsföring, och varken TV4 eller kvällstidningarna har något emot att tjäna annonspengar från en bransch som omsätter miljarder. Detta är skamligt och sorgligt på samma gång.

Enligt uppgift är det så många som 900 000 människor som uppger att de har någon i sin närhet med spelproblem. Vi vet att väldigt många barn drabbas.

Fru talman! Åter till lotteriverksamheten, där det lockas med den stora vinsten eller åtminstone att man ska gå plus. Men hur stor chans är det egentligen att vinna, och vilka är förlorarna? Jag har några exempel, som kan innehålla viss variation.

Om man till exempel spelar på Lotto är chansen att få 7 rätt 1 på 6,7 miljoner. Chansen att få 6 rätt och ett tilläggsnummer är 1 på 240 000. Chansen att få 4 rätt, som ger mellan 20 och 30 kronor, är 1 på 110.

Ett annat exempel är Triss. Där är vinstchansen cirka 1 på 6. Om man köper sex lotter blir det, om jag räknat rätt, 180 kronor, och då är det ganska säkert att man vinner 30 kronor. Chansen till det som kallas månadsklöver, som ger 10 000 kronor i månaden under 30 år, är cirka 1 på 1,2 miljoner.

Vad betyder då detta? Jo, att ju större vinsten är, desto mindre chans har man att vinna. Mindre vinster är betydligt vanligare men ger sällan mer än man satsat. Och här kommer det: Lotterier är utformade för att ge operatören, alltså spelbolaget eller lotteribolaget, vinst över tid, inte spelaren. Med andra ord: De flesta som köper lotter är förlorare.

Fru talman! För mig framstår det som väldigt märkligt men också upprörande att inte Socialdemokraterna själva inser det oetiska och omoraliska i sin partipolitiska lotteriverksamhet. I stället är det andra som påtalar det absurda i beteendet att låta teletjänstföretag övertala förvirrade ”gamlingar” eftersom det är en svag grupp. Målet var att få ”gamlingarna” att prenumerera på lotter, något som i många fall gjorde att äldre hamnade hos Kronofogden.

Vad handlar då propositionen om? Jo, om lagändringar som är tänkta att införas den 1 januari nästa år och som bland annat syftar till att säkerställa tydlig information till konsumenterna.

Transparens kring vilka som är förmånstagare vid köp av lotter till förmån för ett allmännyttigt ändamål är centralt. Transparens är alltså det centrala uttrycket här. Det som propositionen föreslår är därför välkommen lagstiftning som stärker informationskraven för licenshavare vars lotterier bedrivs till förmån för partipolitiska lotterier.

Därutöver föreslås lagändringar som innebär att lotterier som tillhandahålls av en licenshavare som själv är en partipolitisk organisation, eller som ger stöd till en sådan, inte ska omfattas av de villkorslättnader i spelregleringen som gäller för andra allmännyttiga lotterier. Det vill säga: Partipolitiska lotterier kommer inte längre att vara undantagna från spelskatt eller från spellagens kreditförbud och bonusbegränsning. Vi tycker att det är bra att dessa omotiverade villkorslättnader tas bort.

Den som köper en lott ska informeras ifall stöd till partipolitisk verksamhet sker i något led av lotteriverksamheten. Vi kommer att följa upp hur den nya lagstiftningen tillämpas, och om det finns behov av ytterligare åtgärder för att öka transparensen får vi se till att sådana vidtas.

(Applåder)

Anf. 24 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Jag hoppade faktiskt till när Roland Utbult inledde sitt anförande med att säga att det finns de som går och köper en lott och tror att den ska gå till att göra något gott. Menar Roland Utbult att politiska partier inte gör gott? Underkänner Roland Utbult politiska partier som verkar för demokratin och för samhällsförändring och som organiserar människor utifrån övertygelser?

Roland Utbult tillhör själv ett parti som är sprunget ur en folkrörelse. Den kristna idén har burit fram det parti som sedan bildades. Ni har ett flertal sidoorganisationer och olika folkrörelser där ute som är direkt kopplade till Kristdemokraterna och som historiskt har burit fram partiet.

För mig är Roland Utbult en sann vän av civilsamhället. Att vara en sann vän av civilsamhället handlar om att värna alla dess olika delar. Politiska partier är en del av civilsamhället.

Att säga att den som köper en lott inte vet om det går till att göra något gott är att underkänna politiska partiers gärning för samhället och för demokratin. Jag vill gärna ge Roland Utbult en chans att förklara vad han menar med detta.

(Applåder)

Roland Utbult (KD)

Anf. 25 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Tack, Azadeh Rojhan, för frågan!

Jag tycker kanske att ledamoten vrider lite på syftet och mina tankar. Om man köper en lott och tror att det går till något gott – jag vet inte hur jag ska uttrycka det. Problemet är att man vet inte vart det går. Man tror kanske att det är något gott. Och det är det säkert, beroende på hur motståndaren beter sig och så vidare. Men bekymret är att man inte vet att det finns ett parti som drar in pengar på detta. Det är där själva problematiken ligger. Det är den transparensen vi efterlyser; det är centralt här.

Jag skulle i min tur vilja fråga ledamoten Azadeh Rojhan om det här beteendet. Hur ser ledamoten på att man försökte påverka det man kallade gamlingar, varav en del till och med var dementa, att köpa lotter och dessutom prenumerera på lotterierna? Många av dem hamnade faktiskt hos Kronofogden. Hur ser ledamoten på det?

Anf. 26 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Förkastligt – så ser jag på det. Det är också därför vi har tagit vårt ansvar och uppmanat alla som anser sig ha farit illa att kontakta Kombilotteriet för att de ska kunna vidta rätt åtgärder.

Roland Utbult nämnde själv i sitt anförande hur spelmissbruket i samhället har ökat, hur människor far illa. Där pratar vi om människor som faktiskt far illa i en utsträckning som i dag är djupt problematisk – och detta går också långt ned i åldrarna.

Jag vet att Roland Utbult sätter stort värde på människor och har ett stort hjärta när det gäller att värna människors bästa. Det är därför jag blir så chockerad över att Roland Utbult inte förmådde att övertyga sitt parti om att säga ja när vi gick fram med en proposition om att införa hårdare krav gällande marknadsföring för spelbolag som bedriver direkt skadligt spel online, spel om pengar.

Om vi ska värna de mest utsatta i samhället och förebygga så att människor inte hamnar i spelberoende och spelmissbruk och drar på sig stora skulder från tidig ålder måste vi komma åt detta där problemet verkligen finns. Och problemen finns där man spelar om pengar.

Är Kristdemokraterna villiga att ta ett omtag när det gäller att få bukt med detta för att också stävja spelberoende och spelmissbruk i samhället?

(Applåder)

Roland Utbult (KD)

Anf. 27 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Tack, Azadeh Rojhan – det är alltid roligt att debattera med dig. Men det är också viktigt att det blir resultat av det hela.

Jag tycker att det är bra att ni har tagit ert förnuft till fånga och också bekänner de misstag som har begåtts. Det är första gången jag hör det i dag; det är jättebra.

När det gäller spelberoende och spelmissbruk kan jag lova att jag ska göra vad jag kan i fortsättningen. Men jag vill också säga att vi är ett antal som har kämpat mot den aggressiva marknadsföring som finns. Vi jobbade under förra mandatperioden väldigt mycket tillsammans med Ardalan Shekarabi för att ändra på detta. Det är en väldigt svår sak.

Det är klart att vi ska fortsätta arbeta mot den aggressiva marknadsföringen. Jag är bekymrad över att varken TV4 eller kvällstidningarna verkar bry sig. Det pumpas ut marknadsföring som är helt absurd. Den tycker jag att vi ska fortsätta motverka, till gagn för dem som hamnat i spelberoende men framför allt för att försöka undvika att människor hamnar i spelmissbruk, inte minst unga, som nu lär göra det i stor utsträckning. Jag tror att vi måste arbeta tillsammans för att förändra detta.

(Applåder)

Anf. 28 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Låt mig inleda med att tydligt slå fast att ett stort parti bär ett stort ansvar. De felaktigheter, de otydligheter och den otillräckliga kontroll som förekommit i delar av Kombilotteriets försäljningsverksamhet borde aldrig ha förekommit. Det är allvarligt. Detta har vi som licenshavare tagit ansvar för, och det tar vi ansvar för. Vi har blivit granskade, kritiserade och nu också bötfällda – allt detta helt befogat. Nu har mängder av åtgärder vidtagits, och Kombilotteriet har genomgått stora förändringar. Men dessa misstag borde aldrig ha skett. De borde ha förebyggts.

Men, fru talman, problemet är att vi inte är här i dag för att debattera ett nytt system för ökad tillsyn. Vi diskuterar inte en generell översyn av marknadsföring, försäljning eller konsumentskydd i spelsektorn eller för alla allmännyttiga lotterier. Nej, vi diskuterar tyvärr ett lagförslag som med kirurgisk precision har utformats för att komma åt det största oppositionspartiets finansiering.

Först, fru talman, vill jag gärna ta ett steg tillbaka och titta på vad allmännyttiga lotterier egentligen är. Allmännyttiga lotterier har i generationer varit en bärande del av det svenska föreningslivets finansiering. I allt från idrottsklubbar till nykterhetsrörelsen, hembygdsrörelsen och organisationer som Barncancerfonden med flera har lotteriförsäljning använts för att finansiera allmännyttiga ändamål, det vill säga för att göra samhällsnytta.

Politiska partier är också föreningar. Vi har medlemmar och stadgar. Vi har syften som handlar om samhällsnytta, bildning och organisering. Det har därför varit fullt möjligt för alla partier att bedriva lotteriverksamhet. Både Sverigedemokraterna och Moderaterna har faktiskt försökt.

Om regeringen verkligen hade velat se över spelreglerna hade man kunnat göra det brett, och sakligt. Regeringen hade kunnat samla partierna, remissinstanserna och civilsamhället. Man hade kunnat hantera frågan med respekt för demokratins villkor och med respekt för hur vi arbetar i riksdagen när vi överlägger om viktiga och stora beslut.

Historiskt har det funnits en bred politisk enighet här i kammaren om att allmännyttiga lotterier ska behandlas lika. Det har funnits en enighet som slår fast att partipolitiskt engagemang är en del av det ideella Sverige. Därför definieras partier fortfarande som allmännyttiga i andra delar av lagstiftningen.

Men här, i det förslag som vi debatterar nu, gör man skillnad på förening och förening. Och det är tydligt att det bakom denna förändring finns en farlig idé, nämligen att det är acceptabelt att använda lagstiftningens makt för att tysta meningsmotståndare. Det är inte värdigt ett öppet och demokratiskt samhälle. Den vägen har regeringen nu, pådriven av Sverigedemokraterna, valt att slå in på.

Fru talman! Det går tyvärr inte att dra någon annan slutsats. Det är bara att blicka bakåt och se på de olika beslut som fattats här i kammaren. Samma SD-ledda regering som nu presenterar denna proposition och hävdar att de nya reglerna är till för att skydda konsumenter från att vilseledas av marknadsföring är samma regering som tidigare har sagt nej till förslag som skulle ha begränsat reklam för de mest riskfyllda spelformerna, som nätkasinon. I en tid då spelmissbruket ökar, särskild bland yngre, har Tidöpartierna valt att i stället skydda de stora spelbolagens intressen.

Spelberoende är ett av våra största folkhälsoproblem. Enligt Folkhälsomyndigheten har 340 000 svenskar spelproblem, varav 45 000 har ett mycket allvarligt spelberoende – spelberoende som direkt är kopplat till spel om pengar och onlinekasinon.

När den S-ledda regeringen lade fram en proposition 2022 för att stärka spelansvaret och införa tydligare krav på måttfullhet i spelreklam röstade Sverigedemokraterna, Moderaterna och övriga Tidöpartier nej. Det är därför obegripligt för mig hur regeringen nu påstår sig ta ansvar för att skydda konsumenter och sårbara grupper i samhället när regeringen anser att nätkasinon, där det spelas om miljonbelopp, är mindre farliga än skraplotter där man oftast vinner ett påslakan.

Jag skulle önska att alla i Tidöpartierna var lika rakryggade och ärliga som Tobias Andersson från Sverigedemokraterna, för han säger åtminstone som det är. Han säger att det handlar om att ”dra åt kranen” för Socialdemokraterna och att göra förstamajtågen kortare. Varför väljer Tidöpartierna annars att beskatta ett ideellt lotteri med skraplotter 14 gånger hårdare än ett vinstdrivet nätkasino?

Fru talman! Flera tunga remissinstanser resonerar på samma sätt. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att förslaget kan stå i strid med föreningsfriheten, eftersom det i praktiken riktar sig mot ett enskilt partis möjlighet att finansiera sin verksamhet.

Centrum för rättvisa pekar på risken att lagen bryter mot Europakonventionen och hänvisar till tidigare fall där liknande lagar fällts i Europadomstolen.

Sveriges advokatsamfund uttrycker oro för att lagen bryter mot principen om generellt tillämpbar lagstiftning och att regeringen inte analyserat de konstitutionella riskerna.

Svalo, som organiserar ett tjugotal ideella lotterier, varnar för att detta skapar ett prejudikat som riskerar att slå ut stora delar av det svenska civilsamhällets finansiering, alltifrån Cancerfonden till PRO.

Jag vill stanna en stund vid just den farhåga som bland andra Svalo lyfter fram. Det följer ett tydligt mönster, ett mönster där det civila samhället i Sverige gradvis pressas tillbaka av den politiska majoritet som nu styr. Under den SD-ledda regeringen har vi sett hur studieförbund och organisationer inom miljö, klimat, fred, kultur, folkbildning och andra aktörer fått sin finansiering kraftigt minskad eller i värsta fall helt strypt.

Vi har sett hur regeringen helt har slagit undan benen för civilsamhällets biståndsverksamhet. Vi har sett hur viktiga aktörer i civilsamhället offentligt har misstänkliggjorts, hur deras motiv ifrågasatts och hur deras verksamheter har baktalats. Och vi har hört hoten att organisationer kan förlora sina bidrag om de kritiserar Tidöpartiernas politik.

Det är en politisk linje som går igen. En linje där föreningslivet bara tolereras så länge det håller sig på mattan. Det fria civilsamhället villkoras med tystnad.

Med denna proposition är det Socialdemokraternas tur. När lagar används för att strypa finansiering och isolera kritiska röster förskjuts gränserna för vad som är acceptabelt i en demokrati. Det är detta vi debatterar här i dag.

Fru talman! I en demokrati möts idéer och ideologier. Vi socialdemokrater är inte rädda för ideologisk kamp. Vi möter våra motståndare i debatter varje dag – om välfärd, arbetsmarknad, klimat och rättvisa. Vi tror att väljarna är kloka nog att se skillnaden mellan olika vägval och att de röstar utifrån vilken framtid de tror på.

Vi vill mötas i debatter om hur vi kan få bukt med gängkriminaliteten, hur vi löser den bostadskris som lamslår bostadsmarknaden och byggbranschen, hur vi kan förenkla ekonomin för de hushåll som har det tuffast, de ensamstående mammorna som kämpar, och hur vi kan trycka tillbaka den skenande och högsta arbetslösheten i EU.

Vi vill vinna val med vår politik, med våra svar på dessa utmaningar som Sverige i dag står inför – inte genom att tysta någon annan, utan genom att övertyga med vår politik och våra argument.

Jag önskar att Tidöpartierna också tänkte så. Jag önskar att de litade mer på sina egna idéer än på taktiska knep. För när makten används för att försvaga oppositionen och tysta oliktänkande osar det inte självförtroende utan rädsla. Och det är inte klädsamt. Det är inte demokratiskt.

Fru talman! Tidöpartierna kan ge sig på vår finansiering. Det stoppar inte den folkrörelse som bygger vårt parti.

För vår rörelse bygger inte på pengar. Den bygger på människor, på övertygelse och på organisering. Det har den gjort i över 130 år.

Vår rörelse kommer inte att tystna. Vår kamp för jämlikhet, vår vision om solidaritet och vår tro på ett demokratiskt samhälle står kvar.

Det går att dra åt kranar, men det går inte att tömma engagemanget ur människor. Det är engagemang som bär vårt parti. Det är engagemang och viljan till förändring som gör våra demonstrationståg kilometerlånga varje första maj. Och det är inget som denna proposition kan ändra på.

Av den anledningen yrkar jag bifall till reservation 1 och avslag på propositionen i dess helhet.

(Applåder)

Anf. 29 Carl Nordblom (M)

Fru talman! Socialdemokraterna slår nu på den stora trumman och säger att regeringens proposition är ett hot mot demokratins spelregler och arbetarrörelsens möjlighet att organisera sig. Jag blir chockad! Detta stämmer inte.

Anledningen till att Socialdemokraterna nu tar i som de gör och begår dessa övertramp i debatten är tecken på något annat. Det är tecken på att man skäms och att man tycker att denna debatt är pinsam att ta. Framför allt tror jag att man stressas av att man inte har väljarna eller opinionen med sig. Väljarna tycker att Socialdemokraternas hantering av de partipolitiska lotterierna är lika problematisk som jag tycker.

Det är faktiskt på tiden att Socialdemokraternas maktberoende och behov av att utnyttja alla möjliga delar av samhället till egen fördel nu också blir tydligt för väljarna. Därför undrar jag – och jag ställer frågan till ledamoten Rojhan: Varför ska Socialdemokraterna undantas från lagstiftningen?

Anf. 30 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Det stämmer. Det är faktiskt tecken på någonting annat. Det är tecken på en rädsla, en rädsla för vart vi är på väg någonstans i Sverige. Det är en rädsla för att vår demokrati på riktigt är hotad. Det är en rädsla när det kommer debattartiklar där det sägs: Det stannar inte vid lotterierna. Vi ska se över andra delar av civilsamhället och Socialdemokraternas – som folkrörelse – kopplingar till övriga delen av civilsamhället. Det är för övrigt civilsamhällesorganisationer som är fullständigt självständiga.

Det stämmer alltså att det är tecken på något annat, och det stämmer att det är tecken på rädsla. Men rädslan handlar inte om det som Carl Nordblom vill ge sken av. Det handlar om rädslan när det gäller vår demokrati och om att vi värnar om den.

Det börjar med oss. Vi är ett starkt och stort parti, så vi klarar oss. Men vad händer när det här utvidgas till fler och fler och fler? Vem står näst på tur?

Vi ska kritiseras för de misstag som vi har gjort. De skulle aldrig ha skett från början. Men vi ska också granskas för den politik som vi för. Carl Nordblom nämnde att väljarna tycker annat. Väljarna har väldigt tydligt sagt sitt. I de senaste opinionsmätningarna har de tydligt sagt att våra svar på de stora samhällsutmaningarna är de rätta svaren. Regeringen har inte gjort tillräckligt, kanske för att man har varit upptagen med att syssla med sådant som att försöka komma åt vår finansiering medan vi har utvecklat vår politik och varit ute och berättat om den för väljarna.

(Applåder)

Anf. 31 Carl Nordblom (M)

Fru talman! Ibland kan man nästan tro och känna att Socialdemokraterna bara drivs av en sak: att ta makten i Sverige och att behålla makten i Sverige. Det känns ibland som att politiken blir sekundär.

Möjligheten att slippa betala skatt och stärka sin egen partikassa verkar just nu vara fokuset för Socialdemokraterna som parti. Vi alla kan också notera hur stort fokus det är på att man nu ska behöva betala spelskatt på sina lotterivinster, som Socialdemokraterna lyfter i reservationer och särskilda yttranden. Man menar alltså att det kan skada ekonomin och verksamheten för det egna partiet. Jag tror att det är politiken, argumenten och debatten som ska gynna politiska partier, inte om man betalar skatt eller inte.

Fru talman! Tänk om Socialdemokraterna kunde ha lika stort medlidande med och lika stor sympati för de miljontals svenskar som man genom årtionden har belastat med världens högsta skattetryck. De personer som ni har belastat med världens högsta skattetryck har slitit, jobbat och kämpat för sina pengar.

Ni har sålt lotter på ett aggressivt sätt från spanska solkusten och från företag med kopplingar till gängkriminella. Det är skillnaden mellan hårt arbetande svenskar och det socialdemokratiska arbetarepartiet. Jag undrar därför: Varför ska just Socialdemokraterna inte behöva betala skatt? Ni vill ju att miljontals svenskar ska göra det.

(Applåder)

Anf. 32 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Det stämmer, Carl Nordblom, att Socialdemokraterna drivs av att ha makt och att behålla makten. Jag tror att det hade varit ett underkännande av vilket parti som helst om man inte hade drivits av det incitamentet. Det är väl det som hela politiken handlar om: att få makt, att få genomföra sin politik och att få vara med och förändra samhället i den riktning som man tycker är bäst. Annars borde man inte existera. Det är någonstans ett existensberättigande för varje parti att man vill ha makt och behålla den.

Det är det vi vill; det stämmer. Vi tror nämligen att vi har de rätta svaren för de stora samhällsutmaningarna. Vi tror på att argumenten ska gynna partierna. Vi tror på att det är det politiska innehållet som betyder någonting. Det är därför vi inte är ute efter något annat partis finansiering. Vi är ute efter att bedriva politiska debatter och möta er i de argument som ni för fram. Det kommer vi att fortsätta med oavsett om det gäller den här propositionen eller inte.

(Applåder)

Anf. 33 Alexander Christiansson (SD)

Fru talman! Tack, Azadeh, för anförandet!

Det sista jag hörde här var att man inte är ute efter andra partiers finansiering. Man slår sig ganska hårt för bröstet och står med en stor självrättfärdighet och pratar om att man har en väldigt hög nivå på debatten och att det är politiken som ska avgöra. Man kör inte med fulknep och hittar inte på från Socialdemokraternas sida.

Jag tror att det är en stor andel människor i det här landet som uppfattar att det är den totala motsatsen när de ser hur Socialdemokraterna beter sig. Jag tänker inte minst på hur det var när det framgick att vi skulle gå fram med de här regleringsförslagen. Då tror jag att er partisekreterare Baudin gick ut och sa: Vi ska hämnas. Vi ska hitta andra vägar genom näringslivet för att drabba Tidöpartierna när det blir vår tur.

Jag tror alltså att man ska vara väldigt försiktig med den där retoriken och inte framställa sig själv som så ödmjuk när man tillhör ett parti som är välkänt för att många gånger bedriva en skamlös politik.

Det är faktiskt ett genomruttet system. Och Socialdemokraterna blev inte varse de här bristerna i sin verksamhet, kopplat till partilotterierna, nu. Det här har pågått under lång tid. Redan 2013 kom det granskningar om detta. Men Socialdemokraterna förmår inte göra någonting åt det själva. I så fall hade man gjort det för länge sedan och inte dolt detta och fortsatt med samma verksamhet precis som man har gjort hela tiden.

Man säger att man har kommit till rätta med detta och att människor kan kontakta Kombilotteriet. Det finns en uppsjö av vittnesmål från människor som har försökt just med det, men de får inga svar. Det blir ett hyckleri.

Ser inte ledamoten det pinsamma i detta? Ser inte ledamoten bristerna i att man inte har gjort någonting åt detta under alla dessa år? Det hade skapat en betydligt större legitimitet för Socialdemokraterna som parti om man själv hade gjort någonting åt detta. Och då hade vi sluppit att göra det.

(Applåder)

Anf. 34 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Självklart hade det varit bättre om de här misstagen aldrig hade uppstått. Självklart hade det då funnits större legitimitet för oss när vi går in i den här debatten. Det är inget snack om den saken. Det ska inte uppdagas för att sedan hanteras. Det ska inte ske från början. Det är klart och tydligt. Det måste fastslås. Så är det.

Men när vi ändå är inne på hyckleri – det var det ord som Alexander Christiansson själv valde – och när vi pratar om transparens undrar jag något. Man pratar om konsumentansvar – ansvar för konsumenten – och om att människor har drabbats av de felaktigheter som Kombilotteriet har begått.

Hur kom det sig att Alexander Christiansson inte hade en lika tydlig debatt och lika starka ståndpunkter när vi debatterade nätkasinon? Hur kommer det sig att Sverigedemokraternas partisekreterare, Mattias Bäckström Johansson, tycker att det är okej att äga aktier för minst 193 000 kronor i två nätkasinobolag? Det är bolag som direkt sätter människor i skuldsättning på grund av att de utvecklar spelmissbruk och spelberoende. Hur kan det vara okej, om vi nu ska prata om konsumentansvar, som var och en av oss här har? Vi ska kunna stå rakryggade och säga: Vi ska inte bidra till den här negativa utvecklingen i samhället.

Vi har gjort fel. Vi tar vårt ansvar. Men är det okej, enligt Alexander Christiansson, att det finns ledamöter i riksdagen, i den här kammaren, som själva har aktier i spelbolag som driver på spelmissbruk och spelberoende? Sedan kommer man hit och röstar nej till hårdare regler för marknadsföring för just de bolagen. Är det hyckleri eller inte?

(Applåder)

Anf. 35 Alexander Christiansson (SD)

Fru talman! Tack, Azadeh Rojhan, för frågorna och kanske även för svaren!

Är det rimligt att riksdagsledamöter äger aktier i privata kommersiella bolag? Ja, det tycker jag ändå att det är. Jag tycker inte att det är så konstigt. Konsumentskydd är en annan diskussion, och jag står bakom att det finns stora problem när det kommer till kommersiella aktörers kasinoverksamhet och hur vi som politiker ska gå in och reglera och skydda. Där har vi kanske olika åsikter, men i grunden är det klart att staten har ett stort ansvar för att på olika sätt reglera aggressiv marknadsföring.

Tillbaka till frågan: I går på partiledardebatten ställde statsministern en fråga till er partiordförande Magdalena Andersson kopplat till alla dessa människor som har drabbats kraftigt av er egen verksamhet, och eftersom det är det jag ställer frågor om kanske vi ska hålla oss till det nu. Magdalena Andersson kunde då inte förmå sig att be alla de människor som har drabbats om ursäkt. Från Socialdemokraterna har de fått beskedet ”Kontakta oss! Kontakta Kombilotteriet, så kommer vi att åtgärda alltihop!”, men de får inga svar och ingen hjälp.

Kan Azadeh Rojhan be alla dessa människor om ursäkt för det som Socialdemokraterna har åsamkat dem?

(Applåder)

Anf. 36 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! På samma sätt som Alexander Christiansson inte vill prata om partisekreteraren som har stora investeringar i stora aktiebolag och anser att det inte är en debatt eller fråga som rör det vi diskuterar här tycker inte jag att jag som individ och enskild ledamot för Socialdemokraterna kan ta ansvar för de felaktigheter som Kombilotteriet och Kombispel i stort har begått.

Däremot står jag här rakryggad och säger att det är fel att dessa misstag har begåtts. Det är fel att vi står här i dag och ens behöver debattera de här frågorna. Men det är ju så att vi faktiskt inte debatterar tillsyn, hårdare krav och hur vi kan stärka konsumentskyddet. Vi debatterar ingenting av det. Vi debatterar enbart hur vi kan strypa det största oppositionspartiets finansiering, och argumenten för det är desamma som vi använde när vi ville stoppa de stora spelbolagens möjligheter att nå barn och unga för att hindra fler från att hamna i spelmissbruk och spelberoende och bli skuldsatta. Men då sa ni nej.

Det ni håller på med just nu är låtsasmoral. Det är låtsasmoral rakt igenom, för om det fanns moral ska samma moral gälla i alla sammanhang. Det ska finnas en röd tråd, och jag saknar den röda tråden i agerandet från Tidöpartierna. Det här handlar enbart om en enda sak, och jag tycker faktiskt att det är synd att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som tre starka, statsmannamässiga partier inte förstår det utan låter sig fångas av Sverigedemokraterna i detta. Det är faktiskt djupt beklagligt.

(Applåder)

Anf. 37 Malin Danielsson (L)

Fru talman! Jag kom att tänka på uttrycket ”anfall är bästa försvar”. Det är en lite hetsig och härlig debatt här i dag.

För att ta ned tonen lite grann tänkte jag berätta om första gången som jag vann på lotteri. Det var på lottakårens julbasar på Brooktorpsgården i Halmstad. Det är en årlig tradition att ha julbasar där i samband med julskyltningen.

Jag tror att jag kanske var åtta år gammal och fick en sådan där lott, ni vet, som man rullar upp. Jag vann storvinsten och var jätteglad. Storvinsten var ett flak med konserverade champinjoner. Det var ju inte direkt som att vinna en gigantisk chokladkartong på tivoli, men jag gick ändå därifrån och var väldigt stolt över de här champinjonerna, även om jag som åttaåring kanske inte tyckte att det var den roligaste vinsten.

Så här 40 år senare är jag ändå glad att det finns organisationer som förstod det där med beredskap långt innan det blev en fråga på allas läppar. Lotten som vi köpte där på julbasaren och som gav flaket med burkchampinjoner köptes ju inte för att vi ville ha de där burkchampinjonerna utan för att vi ville stödja den lokala lottakåren och deras viktiga arbete.

Det här är en av de stora skillnaderna mellan allmännyttiga lotterier och andra kommersiella lotterier: Man köper lotten till stöd för organisationen.

Fru talman! Lotterier har en lång historia i vårt samhälle. Redan under 1700-talet användes lotterier för att finansiera allmännyttiga projekt som att bygga broar, bibliotek och skolor. Idén var, och är fortfarande, ganska enkel: frivilliga bidrag i form av spel där överskottet går till något gott. Ett av de mest framstående exemplen är det statliga nummerlotteriet som inrättades på 1770-talet. Den första dragningen ägde rum 1773, och intäkterna gick bland annat till Gustav II Adolfs staty, som står inte så långt härifrån. Hade det varit ett liberalt lotteri hade pengarna kanske gått till något annat än en kungastaty. Men detta är historia.

Fru talman! I modern tid har allmännyttiga lotterier fortsatt att spela en viktig roll för civilsamhället. Idrottsrörelsen, scouterna och nykterhetsrörelsen – listan är väldigt lång över organisationer som har kunnat växa och verka tack vare intäkter från lotterier. Det är bra och stärker det ideella engagemanget. Som liberal stöder jag det helhjärtat. Med barn inom idrotten säljer barnen, eller kanske vanligare jag, lotter med jämna mellanrum. Vi är alltid väldigt noga med att berätta att det är till stöd för den ideella idrottsföreningen och att pengarna går till lagkassan så att alla kan följa med på cupen som man ska spela.

Skälet till att vi är tydliga med det är uppenbart. Många hade kanske aldrig ens köpt en lott om det inte var för att stödja den lokala idrottsföreningen. Hela poängen med allmännyttiga lotterier är ju att de säljs till förmån för något.

Därför är jag ganska förvånad över att vi nu behöver lagstifta om att det ska framgå vem som får överskottet av ett allmännyttigt lotteri när det säljs av ett politiskt parti. Det borde ligga i sakens natur att man vill skylta med det, att det är det som är försäljningsargumentet. Annars är det som vilket kommersiellt lotteri som helst.

Men uppenbarligen är det inte naturligt för vissa av dem som driver partipolitiska lotterier. För ett tag sedan fick jag upp en annons i sociala medier. Jag hade på känn att annonsen var från ett av de lotterier som vi debatterar här i dag och där Socialdemokraterna var förmånstagare, men jag var inte riktigt säker. Jag gick därför in på annonsen och skrollade och skrollade och skrollade. Ingenstans i annonsen hittade jag vem som var förmånstagare. Först efter en hel del letande på hemsidan hittade jag informationen.

Fru talman! Vad händer när ett politiskt parti, ett maktbärande organ i vårt demokratiska system, använder lotterier för att finansiera sin verksamhet men gör det utan att det tydligt framgår vem som står bakom lotteriet? När en person köper en lott utan att veta att man i själva verket bidrar till ett parti har vi faktiskt klivit över en gräns. Det handlar om transparens, om tydlig märkning och om att varje medborgare ska kunna göra ett informerat val. Det är nämligen så vi bygger förtroende och tillit till politiken, civilsamhället och hela vårt demokratiska system.

Som liberal utgår jag från individens rätt att fatta egna beslut. Men för att kunna göra det behövs kunskap, öppenhet och ärlighet. Om jag köper en lott på lottakårens julbasar är det tydligt vart pengarna går. Om jag spelar på chokladhjulet på tivolit är det tydligt att det går till en kommersiell verksamhet. Men om jag köper en lott i något av A-lotterierna är det mycket svårt att få reda på att jag samtidigt stöder ett parti, oavsett om jag vill det eller inte.

Det kan aldrig vara rimligt att partier gömmer sin finansiering bakom bolagsnamn som inte direkt signalerar politisk tillhörighet. Det kan aldrig vara i linje med liberala värderingar att vilseleda människor i syfte att tjäna pengar. Det är oetiskt, och det skadar tilltron till vår demokrati och vårt demokratiska system när ett parti hanterar lotterier på det här sättet.

Vi måste kunna kräva av alla som driver lotterier med politiskt syfte att man redovisar vem pengarna går till. Det ska framgå på lotten och i reklamen. Det är en ganska liten förändring, men den är av stor principiell betydelse. Vi borde inte behöva lagstifta. Det borde ha varit självklart.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 38 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Jag delar faktiskt en liknande erfarenhet som den Malin Danielsson redogjorde för. Jag minns när jag i sjuårsåldern vann en knivslip på ett lotteri. Jag var jätteglad fast jag inte hade en aning om vad jag skulle göra med den där maskinen. Det är spännande med lotterier. Det kan vi enas om.

Det jag funderar över är intresset för och värnandet av konsumenternas rättigheter. Vi är överens om att det är väldigt viktigt när man köper en lott eller en annan produkt att man förstår vart vinsten går.

Vänsterpartiet har ett annat förslag i dag för riksdagen att ta ställning till. Vi vill öppna för att det ges mer information än vad regeringen föreslår. Oavsett om det är ett parti, en förening eller ett privat företag som bedriver lotteri och spel ska det framgå vem som är förmånstagare och vem som kommer att få ta del av vinsten.

Jag undrar varför inte Liberalerna kunde ställa sig bakom att det inte bara är när partier har lotterier utan även när andra aktörer säljer spel som den här informationen skulle kunna nå konsumenterna. Det förslaget ligger alltså också på bordet i dag.

Anf. 39 Malin Danielsson (L)

Fru talman! Jag tänker att det här handlar om de partipolitiska lotterierna. Vi lagstiftar kring dem. Jag tror att vi behöver återkomma i många sammanhang kring lotteriverksamhet över huvud taget. Debatten i dag har handlat om spelverksamhet, lotterier och hur utsatta många människor är. De kanske luras att mot sin vilja prenumerera på lotter och så vidare.

Jag tror att vi behöver göra mycket mer. Transparens är alltid bra. Jag tror att vi behöver hitta en bra balans, inte minst för våra allmännyttiga organisationer i stort, alltså vårt ideella civilsamhälle. Det handlar om att kunna dra nytta av lotteriverksamhet och ha lagom mycket krav på hur man ska redovisa och vad man behöver framställa för att det ska vara ett bra sätt att ta in pengar.

Med det sagt är det rimligt att ställa större krav på politiska partier. Det är ett större ställningstagande att stödja ett parti än att stödja till exempel lottakåren eller lotteriet ledamoten vann på. Därför tycker jag att det är vettigt med en särlagstiftning. Men Liberalerna är såklart öppna för att ha transparens i så många olika frågor som möjligt och återkommer gärna till det vid ett senare tillfälle.

Anf. 40 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Tack, Malin Danielsson, för svaret!

Jag tänker att en av anledningarna till det höga tonläget i debatten i dag är diskussionen om regeringens syfte. Man argumenterar på ett visst sätt. Man vill skydda konsumenter. Man vill att allmänheten ska veta vart pengar går. Men man ser inte att det intresset faktiskt gäller brett. Man pekar bara ut de partipolitiska lotterierna. Det är därför vi är så kritiska på oppositionssidan. Vi tycker inte att man ser till det generella intresset.

Vi blir helt enkelt lite misstänksamma när vi ser att det bara är Socialdemokraterna som kommer att råka illa ut med den här reformen. Det hade varit fullt möjligt att utforma en bredare lagstiftning, om man är ute efter den transparens som Malin Danielsson lyfter fram. Det hade varit fullt möjligt också nu i efterhand att ställa sig bakom förslag från oppositionen som gynnar konsumenten.

Under den här mandatperioden har regeringen bedrivit en konsumentfientlig politik när de tagit bort stödet till organisationen Sveriges Konsumenter, som man kan vända sig till om man har hamnat i knipa på grund av felaktiga försäljningsmetoder eller annan oseriös försäljning från privata företag eller föreningar. Då kan man vända sig till en av deras konsumentföreningar.

Regeringen har alltså tagit bort hela det statliga stödet till organisationen Sveriges Konsumenter, som representerar oss konsumenter på EU-nivå. När det gäller olika typer av remissvar är de en jätteviktig instans för att bevaka konsumenternas intressen. Det stödet har regeringen plockat bort. Jag vill veta varför, om det är som Malin Danielsson säger, att man faktiskt vill konsumenternas bästa.

Anf. 41 Malin Danielsson (L)

Fru talman! Tack, Vasiliki Tsouplaki, för frågan!

Jag kan försäkra ledamoten om att man inte behöver vara misstänksam. Man behöver inte vara orolig. Det här handlar inte om ett enskilt parti, även om partiet i fråga gärna vill att solen kretsar kring just det partiet. Det här handlar om transparens. Anledningen till att det kommit upp en lagstiftning i denna fråga är att problemen har uppdagats framför allt i de partipolitiska lotterierna. Det har inte varit ett problem bland de allmännyttiga lotterierna i samma utsträckning.

Detta har granskats gång på gång. Jag läste häromdagen i Dagens Nyheter en granskning från 2017. Jag tror att det var ungefär 9 000 personer som hade kommit till Kronofogden på grund av prenumerationslotterier som erbjudits inom ramen för det här partipolitiska lotteriet. Även om det kommit fram flera gånger i granskningar har det inte åtgärdats. Då är det lagstiftning vi har att ta till. Det är därför vi arbetar med detta i dag.

Jag tycker, precis som jag sa i replikskiftet med Mats Berglund, att ansvaret är betydligt större för oss partier än vad det kan vara för civilsamhället i stort. Det är vi som är maktbärande. Det är vi som får lagstifta. Det är vi som kan skapa möjligheter för och också göra begränsningar av detta. I det här läget, efter alla år av granskning av A-lotterierna och andra partipolitiska lotterier, har vi kommit till gränsen där det behövs lagstiftning.

Konsumentfrågan är otroligt viktig. Jag tror att vi behöver göra olika insatser för att skapa bättre förutsättningar för konsumentmakt. Enskilda individer ska ha makt att välja och välja bort saker. Vad gäller stödet till Sveriges Konsumenter har jag inget svar i dagsläget utan återkommer gärna vid ett annat tillfälle när vi diskuterar konsumentfrågor.

(Applåder)

(forts. § 7)

Anf. 90 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! Det finns många spår i den härva som Socialdemokraternas lotteriimperium omfattar. Jag ska försöka bena ut detta omfattande haveri. För att göra det måste jag först förklara hur ägarstrukturen ser ut i det socialdemokratiska skattefria lotteriimperium som omsätter drygt 150 miljoner kronor per år.

Partipolitiska lotterier

Socialdemokraterna och deras ungdomsförbund SSU är till 100 procent ägare av bolaget A-lotterierna Ekonomisk förening. Man kan gissa att de startade en ekonomisk förening bland annat just för att förhindra ekonomisk insyn. A-lotterierna äger i sin tur följande bolag: Kombispel i Sverige AB, Svenska Lotterier och Insamlingar AB, Lottericentralen Aktiebolag, Nordic Lottery Nöjesspel AB, ISAB Ideella Spel Aktiebolag, Miljonquiz AB och Spero Spel Aktiebolag. Jag kommer i mitt anförande att fokusera på Kombispel i Sverige AB samt Svenska Lotterier och Insamlingar AB, då det är de bolagen som berörs av betänkandet som vi just nu debatterar.

I bolaget Kombispel i Sverige AB driver Socialdemokraterna sina egna lotterier, såsom Kombilotteriet, Extralotteriet och Glädjelotten. Här går vinsten oavkortat till Socialdemokraternas partikassa. I bolaget Svenska Lotterier och Insamlingar AB bedriver Socialdemokraterna en verksamhet där man genom välgörenhetsorganisationers varumärken tar delar av vinsten, som konsumenten tror går till forskning och välgörenhet, till sin egen partikassa.

Båda dessa verksamheter lyder under särlagstiftning för spelverksamhet som kallas allmännyttiga lotterier. Beteckningen innebär egentligen att föreningar som den lokala idrottsföreningen eller liknande ska vara undantagna från skatt, bonusregleringar och andra hinder som kommersiella aktörer lyder under.

Socialdemokraterna har med hjälp av lagstiftning gett sina egna multimiljonbolag samma undantag som den lokala hockeyföreningen har när dess barn och unga försöker sälja lotter för att till exempel ha råd med underhåll av sin rink. Det innebär att de har sluppit betala skatt, fått sälja lotter på kredit och haft förenklingsregler för telefonförsäljning. Det har varit bristande demokratisk transparens, då man inte har levt upp till konsumentupplysningen; man har inte redovisat för kunderna att det är socialdemokratin de stöder. Man har också undantagit sig själv från bonusreglering.

Under åren har naturligtvis detta kritiserats på sina håll, så jag vill ge en kronologisk återblick på vad det är som har hänt.

Redan 2013 kom kritik mot att man använde sina egna medlemslistor som kundunderlag. I september 2017 kom en granskning från DN som visade att Socialdemokraternas lotteri gav arbetarrörelsen mångmiljonvinster varje år. Pengarna bekostade valkampanjer och partiarbete. Dagens Nyheter kunde avslöja att partiet med offensiv marknadsföring sålde lotter på kredit till redan skuldsatta människor. Sedan 2014 hade lite drygt 8 000 människor drivits till Kronofogden för att de inte kunnat betala för dessa lotter. År 2017 gav också Spelinspektionen, då Lotteriinspektionen, Socialdemokraterna en varning på grund av att de inte tydligt angav i sin marknadsföring att det var de som stod bakom Kombilotteriet.

Kritiken fortsätter under åren, men vi hoppar fram till 2024, då Dagens Nyheter avslöjade att Kombispels telefonförsäljare riktade in sig på äldre och förvirrade personer och hade aggressiva säljmetoder. Den 15 september 2024 rapporterade Svenska Dagbladet att det var flera personer vid det så kallade callcenter som sålde S-lotter som kunde kopplas till organiserad brottslighet.

Det visade sig också att Socialdemokraterna använde sina egna medlemslistor, det vill säga listor över människor som blivit medlemmar i det socialdemokratiska partiet, som kundunderlag när säljarna skulle försöka lura på människor lotteriabonnemang. Flera granskningar visar hur Socialdemokraterna använt sig av så kallade aggressiva säljmanus mot sina egna medlemmar. En ung kvinna som jobbar för Socialdemokraternas lotteriverksamhet berättar för Expressen att hon fick dåligt samvete: ”Det var efter att jag hade haft ett samtal med en jättegammal kvinna som jag fick nog. Hon berättade för mig att hon ändå tyckte att det är lite kul att någon ringer till henne. För hon var så ensam. Men samtidigt sa hon att det var så tråkigt att det är under de här villkoren att man måste sälja på henne saker. Hon var så himla förvirrad och då insåg jag att alla som man säljer på förstör man nästan livet för.”

I Expressen kunde man den 14 september 2024 läsa att en av cheferna som lett arbetet med telefonförsäljning av Socialdemokraternas lotter från ett kontor i Barcelona var efterlyst av svenska myndigheter, detta enligt uppgifter till tidningen. Mannen hade dömts för grov olovlig körning, rattfylleri och ringa narkotikabrott, men efterlysningen hävdes då preskriptionstiden för brottet löpte ut. Minst fyra personer som arbetat för företaget hade kopplingar till gängkriminalitet, enligt Svenska Dagbladet. En man som är dömd för mordet på 12-åriga Adriana för fyra år sedan arbetade på företaget 2016.

I januari 2025, alltså i år, riktade Konsumentverket kritik för vilseledande information mot Socialdemokraternas nya försäljningsstrategi, som involverade postutskick. I samma månad i år kom även Spelinspektionen med kritik; man bedömde att Socialdemokraterna brustit i ansvar och inte bedrivit verksamheten på ett sunt och säkert sätt.

Herr talman! Vad tänker man då när det talas om allmännyttiga lotterier för föreningslivet? Jo, jag tänker på när mina söner säljer lotter för sin lokala pingisförening. Jag tänker inte på Socialdemokraternas miljonimperium och lotterikoncern, som har aggressiva säljmetoder och skickar äldre människor till kronofogden. Det är inte riktigt det man ser framför sig när det begreppet nämns.

Det är nämligen skillnad på förening och förening. Socialdemokraterna är ett parti som gör anspråk på regeringsmakten och har innehaft densamma under de senaste 100 åren. Man har därav särlagstiftat till sin egen fördel. Det spelar egentligen ingen roll vilket parti vi pratar om eller om det är muggar eller annat, som Miljöpartiet tog upp, utan det handlar om själva principen. Det är att man använder sig av de här metoderna och försätter människor i oerhört tajta situationer som är problemet.

I och med det betänkande som vi nu debatterar kommer Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen att ta krafttag mot Socialdemokraternas lotteriverksamhet. Det berör deras egna lotterier genom bolaget Kombispel i Sverige AB. Det är helt nödvändigt, och det borde ha gjorts för länge sedan. Nu när Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget sker äntligen denna förändring.

Regeringsunderlaget har i betänkandet även ett särskilt yttrande som tar upp den verksamhet Socialdemokraterna bedriver i sitt andra bolag, Svenska Lotterier och Insamlingar AB. Det är ett så kallat operatörsbolag, som ska hjälpa ideella föreningar att administrera logistiken och administrationen för sina lotterier.

Jag vill vara tydlig med att min ambition med det här anförandet inte på något sätt är att beskylla de välgörenhetsorganisationer som har använt sig av Socialdemokraternas tjänster. Det är organisationer som bedriver forskning och ger hjälp och stöd till grupper som behöver allt stöd de kan få. Min uppmaning till alla som lyssnar på detta är: Stöd forskning och välgörenhet, och stöd de här organisationerna! Men köp inte deras lotter, för en del av vinsten går till partiet Socialdemokraternas valkassa!

Exempel på lotterier som Svenska Lotterier och Insamlingar AB driver är Datumlotteriet, som ägs av Bröstcancerförbundet och Prostatacancerförbundet, Guldlotten, som säljs på Guldfynd och Albrekts Guld till förmån för Bröstcancerförbundet och Prostatacancerförbundet, Guldkanten, som stöder pensionärerna, Landsbygdslotten, som stöder bygdegårdarna, Månadslotten, som stöder Synskadades Riksförbund, och Trippelskrapet, som stöder Pensionärernas Riksorganisation, PRO.

För ett par veckor sedan fattade Spelinspektionen beslut i två ärenden gällande aggressiv lottförsäljning. Socialdemokraterna tvingas betala 3 miljoner i böter för sin försäljning av kombilotter. Bröstcancerförbundet och Prostatacancerförbundet ska betala 1 miljon.

En del av Bröstcancerförbundets och Prostatacancerförbundets yttrande till Spelinspektionen lyder: Licenshavarna har i yttrande till Spelinspektionen de 17 oktober 2024 och den 8 januari 2025 i huvudsak anfört följande. Licenshavarna har anlitat ett operatörsbolag – alltså uppdragstagare Socialdemokraterna – för att kunna utveckla, driva och sälja de lotterier som omfattas av licenshavarnas licens, däribland Datumlotteriet. Anledningen till att licenshavarna valt att anlita operatörsbolaget är bolagets långa och gedigna erfarenhet att bedriva lotteriverksamhet på ett professionellt sätt. Operatörsbolaget har i sin tur anlitat externa telemarketingbolag för att sköta försäljning och marknadsföring av lotter till Datumlotteriet.

Till saken hör att enligt SVT:s Nyhetsteckens granskning för ett par veckor sedan har man i styrelserna i flera av de ideella verksamheterna starka kopplingar till Socialdemokraterna. Det innebär att Socialdemokraterna tillsätter personer från sina egna led som är mycket lojala mot den socialdemokratiska rörelsen. De är medvetna om att de tar del av vinsterna av det som skulle gått till forskning och välgörenhet för att sponsra Socialdemokraternas partikassa.

Med det sagt berör de regleringar som nu går igenom i och med detta betänkande inte den verksamhet som jag just nämnde utan enbart den verksamhet som innefattar Socialdemokraternas egna lotterier. I det särskilda yttrande som Sverigedemokraterna lägger fram tillsammans med regeringen menar vi att regeringen behöver agera och se över möjligheten att även komma åt dessa former av utnyttjande av välgörenhetsorganisationer.

Herr talman! De regleringar som börjar gälla från och med den 1 januari nästa år är i huvudsak fyra. Det handlar om att partipolitiska lotterier inte ska undantas från spelskatt. Socialdemokraternas tidigare partiledare Mona Sahlin uttryckte att det var häftigt att betala skatt. Nu kommer vi att hjälpa Socialdemokraterna att bli häftiga. Det gör vi genom att ålägga även deras verksamhet en spelskatt som de som alla andra speljättar måste betala. Att betala skatt har tydligen inte gällt Socialdemokraterna själva tidigare.

Det ska också vara tydligt att lottköp stöder en partipolitisk verksamhet. Det gör vi genom att det för lotterna och i marknadsföringen ska redovisas tydligt på produkten att det är Socialdemokraterna som tar pengarna. Så har det inte varit tidigare, naturligtvis för att man ska få ett större kundunderlag.

Vi går också fram med en ändring av undantag från kreditförbudet. Det innebär att man inte längre kommer att kunna sälja lotter på kredit eller med månadsabonnemang. Det har varit det största problemet för dessa äldre människor som har blivit pålurade abonnemang som de sedermera inte har kunnat betala. Det är så de har hamnat hos Kronofogden.

Det gäller också undantaget från bonusbegränsningen. För att locka nya kunder att teckna sig för abonnemang och krediter har man tidigare inte haft någon direkt begränsning av bonusar såsom andra spelbolag har haft. Man har alltså kunnat locka med bonusar i all oändlighet. Den möjligheten försvinner alltså nu.

För Sverigedemokraterna har det varit viktigt från början att förbjuda politiska partilotterier. De regleringar vi nu går fram med kommer kraftigt att begränsa verksamheten att kunna fortsätta förstöra livet för många äldre människor.

När Socialdemokraterna förstod vad vi var på väg att göra passade de på att förnya sina licenser fram till 2029 så att de ändå skulle kunna fortsätta med samma verksamhet fram till dess. Det är därför vi väljer att inte gå fram med ett totalförbud utan med regleringar som begränsar verksamheten. Det kommer vi att få se resultat av redan den 1 januari nästa år.

Med detta sagt står jag naturligtvis bakom betänkandet. Jag vill också yrka bifall till reservation 9.

(Applåder)

Anf. 91 Mats Berglund (MP)

Herr ordförande! Tack, Alexander Christiansson, för anförandet!

Vi hade tidigare ett replikskifte. Vi blev inte riktigt färdiga i den debatten, utan jag tänkte att jag skulle ta replik igen. Jag tänker framför allt tala om den oro som jag uttryckte i mitt anförande. Vad händer härnäst?

Civilsamhället har uttryckt stor oro för att det kanske inte stannar vid Socialdemokraterna. Detta är ju riktat mot Socialdemokraterna. Det blev också ganska tydligt i Alexander Christianssons anförande att det handlar om att beröva Socialdemokraterna en viktig inkomstkälla.

Civilsamhället är oroligt med rätta. Vi talade tidigare om att det är den stora apparaten med 150 miljoner som är problemet här. Det handlar inte om små hockeyföreningar eller pingisföreningar, som vi också hörde i anförandet.

Socialdemokraterna är inte den enda stora aktören här. Vi har Postkodlotteriet som delar ut över 1 miljard till civilsamhället. Vi har Cancerfonden, nykterhetsrörelsen och så vidare, som jag också nämnde.

Jag nämnde också två organisationer som får bidrag från Postkodlotteriet. Sverigedemokraterna har sagt, och också Alexander Christiansson i replikskiftet, att de behöver passa sig.

Är det så att Sverigedemokraterna har ett nästa steg där man drar in stödet till lotterier som till exempel kan tänkas skicka vidare vinsten till Islamic Relief eller Civil Rights Defenders?

Anf. 92 Alexander Christiansson (SD)

Tack för frågan, Mats Berglund! Det är en jättebra fråga som ger mig anledning och möjlighet att förtydliga vad det är vi egentligen talar om. Det behövs, hör jag.

Sverigedemokraterna har en tydlig ambition. Vi vill stävja fusk, extremism och organisationer som ute efter att förstöra vår demokrati på olika sätt. Vi såg det inte minst inom studieförbunden, till exempel Ibn Rushd Studieförbund. Därför är det viktigt för oss att gå fram med krafttag mot de organisationer och verksamheter som aktivt motverkar vår liberala demokrati. Så är det.

Andra organisationer, till exempel Postkodlotteriet, har också varit i blåsväder. Det är möjligt att vi behöver se över även den verksamheten och de regleringar som vi från riksdagen kan lägga fram förslag om för att komma till rätta med det. Det handlar om att människor inte ska bli lurade och utsatta för omoralisk verksamhet. Det är inte märkligare än så.

Islamic Relief har starka kopplingar till Muslimska brödraskapet. Vi är helt emot alla former av extremism och inte minst islamism. Är det så att det finns organisationer som har kopplingar till det som tar del av skattepengar, eller skor sig på våra skattebetalare, kommer vi att göra allt vi kan för att få stopp på dem.

Vi hade i mitt anförande kunnat byta ut ordet Socialdemokraterna mot Miljöpartiet om det hade varit Miljöpartiet som drivit exakt samma verksamhet som Socialdemokraterna gör. Det handlar i sak inte om Socialdemokraterna.

Det handlar om att Socialdemokraterna i detta fall inte har förmått att själva hitta lösningar på sina egna problem. Då behöver vi hjälpa till, och det gör vi nu. Vi måste ha en legitim verksamhet när det kommer till lotteriverksamheterna generellt.

Kenneth G Forslund

Anf. 93 Förste vice talman Kenneth G Forslund

Jag påminner båda ledamöterna om att anförandena ska inledas med att talaren riktar sig till talmannen och säger ”herr talman” eller ”fru talman”.

Anf. 94 Mats Berglund (MP)

Herr talman! Tack för svaret, Alexander Christiansson!

Jag fick av det här svaret anledning att bygga på den oro jag känner. Den oro jag uttryckte blir bekräftad. Det är uppenbart att Sverigedemokraterna vill fortsätta att ta ytterligare steg. Det handlar om det som Sverigedemokraterna definierar som fusk, extremism och så vidare.

Extremism är ett ganska vagt ord. Dessa organisationer och många fler som får stöd till exempel via Postkodlotteriet och andra lotterier eller bedriver egna lotterier är medlemmar i Giva Sverige. De följer Giva Sveriges kvalitetskod. Det handlar om etiska principer, ekonomisk redovisning, rapport, uppföljning och självkontroll.

Jag måste fråga ledamoten om Giva Sveriges kvalitetskod i så fall inte anses vara tillräcklig för Sverigedemokraterna. Ledamoten tycker ju uppenbarligen att den inte är tillräcklig.

Då hamnar vi i ett läge där det blir väldigt otydligt vad som kommer att gälla framöver för civilsamhället. Vilka organisationer kommer att få bedriva egna lotterier eller ta del av andra lotteriers vinster, till exempel?

Jag skulle också vilja ställa en slutlig fråga: Handlar det här om att begränsa Socialdemokraternas valbudget eller handlar det om någonting annat?

Jag tycker inte att det som ledamoten pratade om – att stävja fusket och så vidare – är det som propositionen grundar sig i. Det handlar om kreditförbud och så vidare när det gäller att köpa kanske två tre lotter för några hundralappar.

Anf. 95 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman och Mats Berglund! Nej, det här är inte vad SD definierar. Det är inte SD som har sagt att studieförbunden har drabbats av så mycket fusk. Det är inte SD som har sagt att Ibn Rushd har befattat sig med extremism och islamism. Det är inte jag som sitter och säger detta. Vi utgår från exempelvis Riksrevisionen och forskningen. Vi tittar på alla möjliga granskningar av olika verksamheter hela tiden.

Vi kan vända på det och säga så här: Borde brottslingar som begår brott i Sverige när Tidöpartierna nu lägger om brottspolitiken vara oroliga? Ja, för sjutton – det är klart att de ska vara oroliga! För det är en ny sheriff i stan nu, som skärper straffen och ser till att man åker in på mycket längre tid.

Vi håller inte på med det där gullegullandet, utan om det finns organisationer som bryter mot våra demokratiska villkor ska de såklart inte ha skattepengar. Det är därför vi har infört demokrativillkoren, till exempel. Vi måste ha någonting att kunna mäta organisationerna med.

Om man bryter mot våra demokratiska principer, ska man då vara orolig för att vi kommer att dra tillbaka statsstöden? Ja, det är klart att man ska! Det är helt uppenbart. Det är så vi resonerar i allt vi gör här.

När det kommer till just Socialdemokraternas lotteriverksamhet har det pågått oegentligheter och saker som har varit direkt skamliga och som riskerar att skada vårt demokratiska samtal och förtroendet för vår demokrati. Det är klart att vi kommer att agera på det.

Hade man agerat själv i god tid hade vi inte behövt det här. Då hade vi kunnat komma till rätta med det, men man fortsätter trots att man blir påkommen. Man ändrar lite här och där och byter ut någon vd, och så fortsätter man med verksamheten som om ingenting har hänt. Det är ett problem. Det är svaret på Mats Berglunds fråga.

Ja, vi står upp för demokratin. Vi tänker stoppa alla organisationer som motverkar vår demokratiska ordning.

(Applåder)

Anf. 96 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr talman! Jag tänker ta vid där Mats Berglund slutade och där Alexander Christianssons svar slutade.

Jag uppfattar inte alls att man är intresserad av att stävja allt fusk, alla oegentligheter och allt slöseri med skattemedel. Man riktar i stället in sig på organisationer och föreningar som har motsatt politisk åsikt mot Sverigedemokraternas.

Det har uppdagats en mängd fall i medierna, inte bara den här mandatperioden utan också tidigare mandatperioder, där vi ser hur vinstintresset i välfärden har lockat till sig oerhört många oseriösa aktörer. Det har varit organiserad brottslighet som har drivit vårdcentraler och vaccinationsmottagningar. Det plockas ut miljonbelopp ur sjukvården och skolan. Det finns så många exempel på detta.

På det här området finns inga förslag från Sverigedemokraterna fast det är uppenbart att det är organiserad brottslighet som utnyttjar människor som är sjuka och behöver vård. HVB-hem, där samhällets svagaste ska skyddas, har varit på tapeten den senaste tiden. Där finns gängintressen, där finns kriminella och där finns oseriösa bolag som plockar ut skattemedel som vi här har bestämt ska gå till vissa välfärdsändamål. Där säger Sverigedemokraterna ingenting, så jag tycker inte riktigt att det här håller.

(Applåder)

Det jag egentligen hade tänkt ta upp med Sverigedemokraterna är just telefonförsäljningen. Alexander Christiansson säger i sitt anförande att metoderna är problemet. Varför inför man då en skatt? Skatten kommer inte åt metoderna. Varför tar man bort bonusundantaget? Det kommer inte åt metoderna.

När Vänsterpartiet lägger fram ett förslag som skulle sätta stopp för metoderna med oseriös telefonförsäljning säger Sverigedemokraterna däremot: Nej tack, vi är inte intresserade av det lagförslaget.

Varför då?

(Applåder)

Anf. 97 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! Tack, Vasiliki, för frågorna! Det var bra frågor – och rimliga frågor, för den delen.

När det kommer till fusk inom välfärden handlar det om en marknadsliberalisering som har pågått under väldigt lång tid, och det är Vasiliki mycket väl medveten om. Det har skapats en folkopinion, och det är svårt att gå ut till alla människor som nyttjar de här olika tjänsterna – skola, vårdcentral, apotek och allt vad det är. Det är klart att det finns en anledning till att den socialdemokratiska regeringen inte gjorde slag i saken under sina år.

Det här är komplext. Vi sverigedemokrater är inte för ett totalt förbud mot privata aktörer, men det måste finnas någon form av vinsttak. Vi måste se över de här sakerna, och det är någonting som vi arbetar med hela tiden.

Jag tycker inte att det här riktigt går att jämföra med det vi pratar om nu. Det är beklagligt – jag säger inte annat – och någonting vi måste komma till rätta med på olika sätt. Välfärdsbrottslighet i form av att man utnyttjar exempelvis skattemedel och bidrag inom stat, kommun eller regioner är ett oerhört stort bekymmer. Vi kan inte ha människor, organisationer eller verksamheter som utnyttjar skattemedel på det sättet.

Vi pratar om olika saker. För att bemöta Mats Berglunds replik och fråga tog jag upp just att vi sverigedemokrater kommer att motverka extremism och fusk på alla sätt vi kan.

Nu pratar vi om lotteriverksamhet, och vi kom in på kulturfrågor, exempelvis folkbildning, när det gäller civilsamhället. För att hålla sig till ämnet: Ja, vi kommer att agera stenhårt för att motverka all form av fusk.

Anf. 98 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr talman! Då ser jag fram emot att det nu kommer förslag från Sverigedemokraterna om att till exempel begränsa vinstintressena inom välfärden. Vi ser att det drar till sig väldigt många oseriösa aktörer, och nu ser vi också direkt gängkriminella inblandade i verksamheterna. Jag hoppas alltså verkligen att vi får se sådana förslag.

Sverigedemokraterna har ju helt ställt upp på regeringens politik när det gäller de här nyliberala reformerna. Vi ser också att ni har ändrat uppfattning när det gäller telefonförsäljning.

Om vi går tillbaka till omregleringen av spelmarknaden, som utskottet fattade beslut om för några år sedan, hade Sverigedemokraterna då en reservation där ni sa att ni inte ville se telefonförsäljning av lotter. Där kom man åt metoderna, men nu har ni släppt förslaget.

Vi lade fram förslaget i civilutskottet om att förbjuda telefonförsäljning eftersom vi ser att alla de här organisationerna, som ledamoten räknade upp från talarstolen, handlar om telemarketing. Det är telefonförsäljning som Spelinspektionen har kritiserat dem för. Om man vill komma åt metoderna hade det varit jättebra att ställa sig bakom förslaget.

Sverigedemokraternas ledamot svarade inte på varför man inte kan ge sig på metoderna utan i stället ger sig på hela fenomenet med partipolitiska lotterier. Vi tycker att det här slår väldigt konstigt, och vi tror att det handlar om någonting annat än just upprördheten över de äldres utsatthet, som man vill ge sken av.

Min andra fråga handlar om varför man, om man nu ser till konsumenternas bästa, har tagit bort det statliga stödet till dem. Jag ställer samma fråga som jag ställde till Liberalerna tidigare, för jag vet att det här är Sverigedemokraternas fråga, som ni har drivit mot regeringen. Varför har man tagit bort stödet till organisationen Sveriges Konsumenter? De skulle kunna stötta pensionärer och andra som har råkat illa ut på grund av oseriös telefonförsäljning och satts i en situation med abonnemang som de inte vill ha. Varför tar ni bort stödet till denna organisation?

(Applåder)

Anf. 99 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! Jag beklagar att jag glömde att svara på ledamotens andra fråga.

Telefonförsäljningen ligger utanför det här betänkandet. Det var väl i ett betänkande från civilutskottet som undantaget för partipolitiska lotterier i fråga om telefonförsäljning behandlades. Detta har åtgärdats genom flera olika steg. För oss sverigedemokrater var det en viktig fråga, men i och med att Tidöregeringen gick fram med ett helhetstänk i dessa frågor har vi valt att släppa det. Det är många reservationer vi har släppt under de här åren då vi har arbetat genom propositioner och förhandlingar inom Tidöavtalet men också genom budgetförhandlingar med regeringen. Så ser det ut när man samarbetar.

Nu missade jag ledamotens andra fråga igen. Jag kommer inte ens ihåg den.

(VASILIKI TSOUPLAKI (V): Sveriges Konsumenter.)

När det kommer till att stävja brottslighet och bedrägerier har jag personligen varit djupt engagerad i att driva frågor inom ett så pass nischat område som romansbedrägerier. Jag tycker att det är ett fruktansvärt sätt för ligor att utnyttja, bedra och lura inte minst äldre kvinnor på väldigt stora belopp genom att utge sig för att vara en charmör på olika sätt.

Regeringen går fram med stora reformer när det gäller bedrägerier generellt. Detta är ett superomfattande arbete som måste ske i mängder av olika instanser samtidigt. Vi pratar om bankernas ansvar när det gäller bedrägerier, inte minst, men vi pratar också, som vi var inne på, om telefonförsäljning.

Nu, i det här betänkandet, diskuterar vi just partilotterierna. Där går vi fram med dessa fyra förslag, som vi menar kommer att komma till rätta med de problem som vi har sett inte minst under de senaste åren.

Anf. 100 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr talman! Jag vill börja med att konstatera att vi inte hade stått här i dag och debatterat införandet av en skatt och andra begränsningar på partipolitiska lotterier om Moderaterna och Sverigedemokraterna hade lyckats väl med sina lotteriprojekt. Hade de haft intäkter i paritet med Socialdemokraterna hade det garanterat varit annat ljud i skällan.

Det är inte så många som har pratat om att också Moderaterna har ett lotteri, men jag såg att deras lotteriintäkter motsvarade mindre än 1 procent av deras intäkter. Enligt den utredning som ligger till grund för dagens lagförslag är Socialdemokraternas motsvarande siffra 14 procent. Det handlade för Moderaterna om 1,2 miljoner i vinst och för Socialdemokraterna om 24 miljoner. Jag tänker att det är bra att ha också de siffrorna uppe på bordet.

Tidigare talare har också återgett det som hände när regeringen gick fram med att man skulle titta på den här frågan, nämligen att Sverigedemokraternas representant i näringsutskottet sa just det som tidigare har citerats här: Det handlade om att dra åt kranen för finansieringen till Socialdemokraterna och göra förstamajtågen kortare.

Det finns alltså goda skäl för den debatt vi har här i kammaren i dag. Det handlar inte om några övertramp eller överdrifter, så som Moderaterna tidigare har framfört här i talarstolen, utan det är på grund av det som har sagts och gjorts i den här frågan tidigare.

Nu ser vi att det inte blev ett totalt förbud mot partilotterier, som Sverigedemokraterna hade hoppats, utan en skatt och flera andra försämringar. Men dessa förändringar kommer de facto att göra att nästan alla intäkter försvinner i och med den konstruktion som skatten kommer att få. Det har i kammaren i dag talats om att man inte vill betala skatt – jo, men här har vi en skatt som är utformad så att den bara slår mot de partipolitiska lotterierna och drabbar på ett annat sätt än exempelvis skatten mot nätkasinobolagen. Det finns alltså flera aspekter i detta som är väldigt problematiska.

Det som i praktiken nu kommer att hända är att olika organisationer som finns på samma lotterimarknad kommer att få olika villkor. Det är en ordning som inga högerpartier eller marknadsliberaler i vanliga fall förespråkar på andra marknader, men i denna fråga är man beredd att göra ett avsteg för att komma åt just finansieringen för ett motståndarparti.

För oss i Vänsterpartiet är det tydligt att de skäl som anges från regeringen till ändringarna i spellagen är svepskäl.

Man hävdar till exempel att lotterimarknaden är begränsad och att andra aktörer kommer att få ett mer fördelaktigt läge när det blir ett annat regelverk för partiers lotterier. Det tycker jag är en jättekonstig sak att påstå. Det är ju inte så att det bara finns en begränsad mängd lotter som får tryckas och säljas. En sådan lag har vi inte. Det finns heller inga kvoter för hur många lotter ett hushåll får köpa per månad så att det tar stopp när man har köpt sina lotter från Kombilotteriet och man inte kan köpa lotter från någon annan förening. Så är det inte.

Det är också tydligt att de organisationer som man med detta lagförslag säger sig vilja hjälpa, de som bedriver små och medelstora lotterier, inte alls är nöjda och glada över regeringens förslag. Det visar också att man är helt fel ute. Dessa organisationer är oroliga för att regeringen nu ska börja peka ut vad som är allmännyttigt. Partier ses visst inte som allmännyttig verksamhet. Man är också rädd att EU nu ska vilja ompröva också de andra lotteriernas undantag i spellagen.

Hade regeringen varit genuint bekymrad över de små och medelstora lotteriernas ekonomi hade man kunnat se över hela regelverket för att få en licens. Det har påtalats i åratal, för den här regeringen och för den förra, att den processen är både dyr och krånglig för en liten organisation.

Det är anledningen till att man gått ihop i det operatörsbolag som Sverigedemokraterna här försökte misstänkliggöra, Svenska Lotterier och Insamlingar. Organisationen har en mer än hundraårig historia. Det är inte Socialdemokraterna som har startat och drivit den, utan det är små organisationer som i över hundra år har gått ihop för att få hjälp att bedriva sina lotterier.

Skulle man göra som Alexander Christiansson sa här i talarstolen och sluta köpa deras lotter för att de får hjälp av ett socialdemokratiskt bolag att få ut dem försvinner en viktig del av dessa organisationers finansiering. Det handlar till exempel om Bygdegårdarnas Riksförbund, som ser till att det finns mötesplatser och ungdomsverksamhet i hela vårt land. Det är detta man uppmanar till – det behövde vi få sagt.

Hade regeringen och Sverigedemokraterna varit genuint intresserade av civilsamhällets ekonomi och villkor hade man inte heller plockat bort eller skurit ned det statliga stödet till en lång rad organisationer – jag har två gånger här i dag lyft Sveriges Konsumenter som exempel – när man med reformen säger sig vilja stötta och skydda konsumenter. Det är alltså inte sant.

Vänsterpartiet anser att politiska partier i allra högsta grad är nyttiga för allmänheten. Även de partier som finns på motståndarsidan tycker vi är viktiga i en demokrati. Vi representerar olika grupper och har med oss olika perspektiv in i den här kammaren, och det är viktigt att alla röster får höras. Vi tycker alltså att det är både olyckligt och omotiverat att särbehandla partier i den här lagstiftningen.

Både Sverigedemokraternas representant och Moderaternas representant har här i talarstolen fått det att låta som att Socialdemokraterna på egen hand på något korrupt sätt har fått igenom en lagstiftning som skulle gynna bara deras lotterier. Så är det absolut inte. När omregleringen av spelmarknaden gjordes – flera av oss som varit med i dagens debatt var med då – var det tydligt att alla utom Sverigedemokraterna ställde upp på det här upplägget. Att allmännyttiga lotterier skulle få dessa undantag var vi överens om. Sverigedemokraterna sa nej till telefonförsäljningen av lotter. Där har de bytt fot, men det var den reservation som fanns. Annars var vi överens. Att nu komma och säga att det är Socialdemokraterna som på något fuffensvis har ställt till det för alla andra föreningar och gynnat sig själva är direkt felaktigt.

Ursäkta, jag brukar inte vara så här upprörd i talarstolen. Men det blir man en sådan här dag när det faktiskt står mycket på spel.

Herr talman! Vi yrkar i dag avslag på regeringens förslag. Det betyder inte att vi från Vänsterpartiet tycker att spelmarknaden är problemfri, tvärtom. Det finns stora problem. Konsumentverket har fått in många klagomål kopplade just till telefonförsäljning av lotter, också från andra organisationer än Socialdemokraterna. Även om det inte hörs lika ofta i debatten är det många andra lotterier som har använt sig av samma telefonförsäljningsbolag som Socialdemokraterna gjorde med sina kombilotter.

För att gå till botten med detta, det vill säga det metodproblem vi diskuterade i det tidigare replikskiftet, behöver man också titta på telefonförsäljningen. Vi har föreslagit att det i stället för Nixregistret, där man kan säga att man inte vill bli uppringd av telefonförsäljare, ska finnas ett register där man kan anmäla att man vill bli uppringd – i övrigt är det förbjudet att ringa upp människor och sälja saker över telefon. Människor är stressade på telefon, och de gör inte övervägda val. Vi tycker att det finns många oseriösa aktörer inom branschen, och det rör inte bara lotterier utan en mängd andra typer av varor och abonnemang som säljs på det viset.

Vi beklagar att alla Tidöpartierna sa nej när förslaget kom till civilutskottet. Man har också sagt nej till våra tidigare förslag som skulle ge ett hårdare regelverk för de spelformer som är mycket farligare, där all forskning säger att de är de farliga spelformerna som kan leda till spelberoende. För nätkasinon, restaurangkasinon och sportbetting där vi har lagt fram hårdare förslag har man genom åren sagt nej.

Det här handlar om människor som får sina liv förstörda. Vi hörde tidigare i debatten att ungdomar får riktad reklam på sin 18-årsdag. När dygnet slår om mitt i natten dimper det ned en mängd reklamerbjudanden från spelbolag i mejlboxen hos nyblivna 18-åringar: Välkommen till vuxenlivet. Nu kan du börja spela bort pengar.

Det är sådant vi behöver komma åt. Det finns många kasinobolag som gång på gång bryter mot vår lagstiftning. Här behöver vi göra insatser.

Ett annat skäl som lyfts fram i lagförslaget är att man säger att man vill ta bort omotiverade villkorslättnader för politiska partier. Man syftar på att politiska partier uppbär partistöd, och därför har man inte samma behov som andra allmännyttiga organisationer av ytterligare inkomster. Det hänger ihop med hypotetiska resonemang om att om Socialdemokraternas lotter blir så olönsamma så att man lägger ned ska andra lotteriförsäljare få ökade intäkter. Om man bortser från den argumentationen bortser man också helt från andra allmännyttiga organisationer som också får offentliga stöd.

Kommer detta att bli nästa sak? Här finns också organisationer som får stöd, kanske från kommun, region eller departement. De kanske inte heller kommer att få sälja lotter. Det är den nedförsbacken man är orolig för. Det finns framför allt många idrottsföreningar som har höga offentliga stöd, men de vill ändå komplettera med lotteriförsäljning. Poängen med andra intäktskällor är att minska beroendet av offentliga stöd. När vi ser att regeringen plockar bort stöd efter stöd är det så viktigt för att öka friutrymmet för civilsamhället att man får sälja saker, till exempel lotter.

Herr talman! Jag ser att jag har dragit över min anmälda talartid, och en del är redan sagt av det jag hade tänkt att säga om remissinstansernas oro för lagutformningen.

Vi tycker att vissa delar är bra. Man tar upp frågan om informationskrav för partipolitiska lotterier. Det anser vi att man kan göra mer av, och det har jag nämnt i tidigare replikskiften. Vi tycker att alla som säljer lotter eller spel ska berätta vart vinsten ska gå. Det har vi en reservation om i dagens betänkande. Vi hoppas att om man menar allvar med transparensen och vill veta vart pengarna ska gå, kan man stötta vårt förslag och tillkännage för regeringen att det ska framgå vart pengarna ska gå oavsett om det är ett parti eller någon annan som säljer lotten.

Vänsterpartiet står upp för en politik som har både civilsamhällets och konsumenternas bästa i fokus. En sådan politik riktar inte ensidiga krav mot den ur både konsument- och folkhälsosynpunkt harmlösa del av spelmarknaden som upptas av de partipolitiska lotterierna. Det finns anledning att göra vissa förändringar, men inte de förändringar som regeringen och Sverigedemokraterna föreslår.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

(Applåder)

Rickard Nordin (C)

Anf. 101 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Varje enskild del verkar inte så allvarlig, men steg för steg begränsar, försvårar och kringskär Tidögänget det svenska civilsamhället och demokratin. Övervakningen ökar. Bistånd skärs ned. Forskning kallas för ”åsikter”. Politiseringen av tillsättningen av myndighetschefer ökar. Nu kan vi lägga ytterligare en punkt till listan: Politiska motståndares finansiering kringskärs.

Låt mig vara mycket tydlig. Jag har inget till övers för de försäljningsmetoder som har använts av Socialdemokraternas lotterier. Det är därför helt rätt att de straffas av Spelinspektionen, precis som andra lotterier och spelaktörer som inte sköter sig ska straffas. Det gäller exempelvis Bröstcancerförbundet och Prostatacancerförbundet, som nyligen också har fått böter, och Postkodlotteriet, som granskas i detta nu av Spelinspektionen.

Om det var försäljningsmetoderna man var orolig för hade det varit den frågan man hade lagt fram lagstiftning om, inte beskattningen.

Det är också rimligt att den som köper en lott vet vad den finansierar och vart pengarna går. Det är basal konsumentinformation.

Problemet med regeringens proposition är att den inte handlar om att upplysa konsumenterna. Den handlar inte heller om att värna konsumenterna mot illvilliga och tvivelaktiga försäljningsmetoder. Det är inte metoderna som man angriper, utan det är intäkterna. Det handlar om att sätta käppar i hjulet för politiska motståndare. Det är ett unket sätt att bedriva lagstiftning på som hör hemma i mer auktoritära stater.

Man försöker inte ens dölja detta. Sverigedemokraterna har uttryckligen sagt att det gäller att göra Socialdemokraterna fattigare. Hade omsorgen om spelarna varit sådan hade alla allmännyttiga lotterier behövt redovisa vem det är man stöttar. Det är ett rimligt krav, och det är ett krav vi också lägger fram i reservation 3 – som jag yrkar bifall till. Det är ett sätt att värna spelarna på riktigt.

Det är inte så konstigt att man gör så här. Det är ytterligare ett steg i en riktning där civilsamhället monteras ned. Att Socialdemokraternas lotterier har misskötts kommer som en välsignelse för Tidögänget, en välkommen dimridå som döljer det egentliga syftet med lagen, nämligen att åsamka maximal skada.

Det är inte bara Socialdemokraterna som är motståndare. Hela civilsamhället attackeras. Steget är inte långt till att andra organisationer som också bedriver påverkan snart kommer att omfattas. Kan PRO skriva en debattartikel om höjda pensioner utan att riskera straffbeskattning? Hur ska IOGT-NTO kunna bedriva påverkansarbete och framföra sin oro över alkoholens skadeverkningar utan att deras finansiering hotas?

Jag delar inte alltid olika organisationers åsikter, men det betyder inte att jag vill straffbeskatta dem sönder och samman. Det är det sluttande planet som Tidögänget nu har slagit in på. Och det är inte enda åtgärden som har skett inom det här området. Regeringen har via Svenska Spel ökat statens egna möjligheter att bedriva lotterier. Det är inte kopplat till just de partipolitiska lotterierna utan de allmännyttiga lotterierna, som varje år delar ut miljardbelopp till svenskt föreningsliv och ideella organisationer.

När förändringen gjordes sades det från regeringen att det var en teknikalitet, men nu har Svenska spel lanserat ett lotteri som direkt konkurrerar med föreningslivet. En mycket liten del kan gå till en förening som spelaren själv väljer, men det är klart mindre summor än de föreningslivet annars delar ut. Det är tydligt att syftet är att konkurrera ut föreningarna.

Moderaterna säger att det är fråga om helt olika spelformer, som sades från talarstolen i replikskiftet, men det stämmer inte. På Svenska Spels hemsida kan man se att Lyckoplatsen är ett lotteri där man själv väljer plats. Det är till och med förvalt att man kan välja sin postnummeradress, sin hemadress, och vinna på den platsen – mycket likt ett ideellt lotteri.

Det är tyvärr inte bara Moderaterna som har fel. Jag tror att Roland Utbult hade lite otur när han ägnade sig åt sannolikhetslära i talarstolen. Med nästan garanterad sannolikhet vinner man inte för att man köper sex trisslotter, bara för att det är en på sex lotter som man kan vinna på. Det är inte så sannolikhetslära funkar.

Om man är lika ovarsam med matematiken som med lagstiftningen – så är det uppenbarligen här – har vi ett problem i Sveriges riksdag.

Det är lätt att tänka att detta inte drabbar någon annan än lotterierna själva, men inget kunde vara mer fel. Om lotterierna beskattas är det föreningslivets intäkter som drabbas. Fotbollsmamman behöver sälja fler bingolotter, scoutpappan måste lägga ut mer från egen ficka och det där lägret som föreningen tidigare kunde sponsra blir det inte längre möjligt för alla att åka på. Sakta men säkert utarmas civilsamhället, och det är de med låga inkomster som drabbas först när alternativen försvinner.

Vi i Centerpartiet tycker att det är bra att civilsamhället och föreningslivet bidrar till sin egen finansiering. Det ger en frihet, det ger mindre byråkrati och det blir färre pekpinnar från staten om hur en verksamhet ska bedrivas.

Regeringen borde kort och gott skämmas. Man borde dra tillbaka sin egen proposition och låta det civila samhället sköta sina lotterier och ta del av överskottet, så som det varit under decennier.

Man borde också tydliggöra att ideella lotterier är något önskvärt som man vill värna och som fortsatt kommer att vara skattebefriade, och man borde se till att Spelinspektionen i högre grad ger sig på det oreglerade, illegala spelande som sker i stället för att jaga ideella smålotterier. Det vore det bästa sättet att värna spelarna, föreningslivet och alla ideella krafter som bygger upp vårt samhälle. Det är så vi värnar dem, det är så vi stärker dem och det är så vi får jobbet gjort. Om den här regeringen inte klarar av det är det dags för en ny regering.

(Applåder)

Kristina Axén Olin (M)

Anf. 102 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Det är helt uppenbart att vi har olika partier här i riksdagen som ser väldigt olika på Sveriges problem och har olika lösningar på hur vi ska komma till rätta med dem och kanske också olika syn på vilket land vi vill ha 2035. Men det som är alldeles uppenbart nu är att vi i alla partier här i riksdagen också verkar ha helt olika syn på om man ska följa lagar och regler och vilken moral våra partier har.

I den diskussion som nu har pågått i några timmar har man på olika sätt försökt prata om andra saker, såsom spelmissbruk och andra tragedier, som verkligen engagerar oss alla men som ärendet i dag inte handlar om alls. Man har också talat om och försökt framställa Socialdemokraternas lotterier som att det handlar om små oskyldiga skraplotter som inte drabbar någon på något sätt.

Miljöpartiet har också talat om och jämfört det med att vår regering tillsammans med Sverigedemokraterna vill förbjuda försäljning av kaffemuggar med partilogga på. Men, herr talman, det är verkligen inte det som det handlar om här i dag.

Socialdemokraterna har systematiskt, genom en otroligt sinnrik konstruktion av bolag som är helt obegriplig att förstå om man inte är jurist, lyckats sälja lotter för enorma belopp, och människor har inte ens vetat vart pengarna går. Det är detta vi pratar om i dag, inte små oskyldiga skraplotter.

Jag ska läsa innantill: Socialdemokratiska Kombispel drev nästan 8 100 personer till Kronofogden mellan 2014 och 2017 – 8 100 personer bara under de åren! Det beror inte på några oskyldiga små skraplotter. Jag tycker att Socialdemokraterna borde skämmas.

Det vi gör i dag är att fatta beslut på ett antal områden för att förhindra att människor – fattiga pensionärer och andra som inte har resurser – luras, eller att människor som köper en lott av Bröstcancerförbundet tror att pengarna går till forskning fast det sedan visar sig att 50 procent går till Socialdemokraternas kampanjkassa. Det är detta vi vill förhindra i dag.

Genom att vi beslutar om propositionen om partilotterier kommer det att bli förbjudet att sälja spel på kredit, och man får heller inte ge konsumenter upprepade bonuserbjudanden. Partilotterier kommer i fortsättningen heller inte att undantas från att betala spelskatt, och det blir definitivt förbjudet att sälja lotter utan partiets symbol.

Herr talman! Jag tycker att det är beklagansvärt att Socialdemokraterna inte skäms mer för hur man har betett sig och att man inte ber svenska folket om ursäkt och dessutom betalar tillbaka pengarna till de människor som har lurats att köpa lotter utan att veta att pengarna har gått till Socialdemokraternas partikassa.

Jag tycker att det är extra skämmigt att Socialdemokraterna väljer att rösta nej och yrka avslag på propositionen. Det är oanständigt för ett parti i Sveriges riksdag.

(Applåder)

Anf. 103 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr talman! Nu har vi debatterat i några timmar här, och det som har blivit tydligt för mig är att alla partier som har deltagit i debatten har sagt att de tycker att de metoder som Kombilotteriet och andra föreningar har använt sig av genom det telefonförsäljningsbolag som har anlitats har varit helt felaktiga. Det tycker jag att jag har hört från alla partier här i dag.

Problemet med den lagstiftning som nu läggs på bordet och som vi, hela oppositionen, vänder oss emot är att man inte angriper metoderna utan bara ska beskatta partipolitiska lotterier. Det som Kristina Axén Olin lyfter fram här – att människor har hamnat hos Kronofogden, att de inte har haft råd att betala de lotter de har abonnerat på eller att de egentligen inte ville köpa en lott när någon ringde och var påstridig – kommer man över huvud taget inte åt med förslaget om spelskatt eller bonuserbjudanden.

Det är detta som gör att vi tycker att det här är en charad och att det inte handlar om de riktiga skälen. Hade man velat göra de saker som Kristina Axén Olin och andra regeringsföreträdare har lyft fram här i dag hade man kunnat göra andra saker, till exempel mot telefonförsäljning, men nu blir det en skatt som helt enkelt bara ger Socialdemokraterna mindre intäkter.

Vi är helt överens om att det ska synas vem som står bakom en lott. Många partier har dessutom sagt att det vore bra om man fick reda på vem som står bakom andra typer av spel och nätkasinon. Vilka bolag är det egentligen som får intäkterna, eller är det en idrottsförening eller Bröstcancerförbundet? Det vore bra om man kunde få reda på ännu mer, säger vi från flera partier här i dag. Detta hade regeringspartierna också kunnat ställa sig bakom.

Min fråga är: Varifrån kommer de 50 procent som Kristina Axén Olin påstår att de små lotterierna betalade till Socialdemokraterna? Den siffran har jag aldrig sett.

Kristina Axén Olin (M)

Anf. 104 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Vasiliki Tsouplaki pratade tidigare om att Moderaterna också har drivit ett lotteri. Det stämmer, men det hette M-lotteriet. Det var en stor logga på varje lott, så det rådde knappast någon tvekan om vart pengarna skulle gå. Det vi gör i dag är att vi bland annat fattar beslut om att man måste upplysa människor, både med logga och med namn, om vart lotteripengarna går. Det är en väsentlig skillnad.

När det gäller en del andra saker som har tagits upp här i debatten kan jag säga att vi i den här kammaren genom flera propositioner har beslutat om olika skärpningar när det gäller spel och lotterier. Vi har redan beslutat om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning; hur illa det är där är en av de saker som vi har talat om i dag.

Det som dock är intressant att veta är varför Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte själva har beslutat om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning tidigare. Socialdemokraterna sa till och med nej till att det skulle gälla just spel och ville att det skulle undantas från skriftlighetskravet vid telefonförsäljning. Varför det, om man nu tycker att det är telefonförsäljningen som är problemet? Det undrar jag.

Herr talman! Vi kommer säkert att kunna återkomma med ännu fler förslag om spelmissbruk. Där är jag den första att tycka att man kanske borde göra ännu mer, men det är inte det som propositionen handlar om i dag. Vi får säkert anledning att återkomma med ännu fler saker.

Det som jag tycker är otroligt upprörande och faktiskt oroande är att Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet röstar nej till de förslag i propositionen som vi talar om här i dag. Det handlar om att man förutom att ha samma skatteregler ska tvingas upplysa människor som köper en lott om att pengarna faktiskt går till Socialdemokraterna och inte till Prostatacancerförbundet, Bröstcancerförbundet eller något annat behjärtansvärt, som de kanske tror att de går till.