Mobiltelefonmaster och buller i planeringen m.m.

Anf. 196 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Rubriken för det här betänkandet är Mobiltelefonmaster och buller i planeringen m.m. Det är väl bara att konstatera, som föregående talare, att det är inom "m.m." som de stora problemen egentligen finns. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 som handlar om avvägningen mellan möjligheterna till nyproduktion av bostäder och bullerstörningar centralt i större städer. Jag kan upprepa det jag sade i debatten när det gällde byggfrågor för några veckor sedan, nämligen att det här är en debatt i skuggan av PBL-kommitténs arbete. Enda skillnaden är att det nu tycks ta ännu längre tid innan vi ska få slutredovisningen från nämnda kommitté. Man har nämligen, från kommitténs sida, begärt förlängd tid till den 30 juni 2005. Jag vet inte om det har blivit godkänt, men det blir det troligtvis. Det brukar vara så. Problemet är att världen inte står stilla under tiden. Från Folkpartiets sida tycker vi att det känns lite olyckligt om vi även under nästa riksdagsår ska hänvisa till PBL-kommitténs arbete och om alla frågor i debatten är blockerade i övrigt. Det som man kanske kan se som ett litet ljus i det mörkret är att regeringen ämnar komma med ett särskilt direktiv när det gäller behandlingen av instansordningen. Det är kanske den frågan som vi ändå får koncentrera oss på att försöka lösa då. Trots det jag säger nu har vi fått acceptera att många av motionerna är bundna till PBL-kommittén och att det arbetet blockerar frågan. Men det finns något som gör att man kanske blir lite fundersam. Jag upplever ibland att man på något sätt tappar fokus i utredningen. Det är ändå en förenkling av regelverket som från början har stått i fokus. Man kan bli lite pessimistisk när det gäller den frågan ibland. Leif Jakobsson var i föregående debatt lite imponerad över Folkpartiets tilltro till utredningsinstitutet. Det är inget självändamål, utan det ska ju leda till någonting positivt. Vi är definitivt inte för utredningar som vi liksom bara kan ducka bakom. Herr talman! Nu går jag över till frågor som behandlas lite mer ingående i betänkandet. Den första gäller lokalisering av master för mobiltelefoni. Vi i Folkpartiet har naturligtvis den utgångspunkten att man måste ha respekt för de människor som känner oro för hälsan när det gäller den elektromagnetiska strålningen och att man måste ta denna oro på allvar. Vi ser också att kunskapsläget faktiskt inte är helt klarlagt i frågan. Jag tycker att utskottet har kommit fram till ett avvägt ställningstagande som vi ställer oss bakom, att kommunen har en central roll, att försiktighet ska vara vägledande vid uppförande av olika anläggningar för mobiltelefoni och att kommunerna faktiskt har ett planinstrument till sitt förfogande för att undvika olämpliga placeringar. Försiktighetsprincipen, som efterfrågas här och var, finns ju hela tiden med. Man måste inte besluta om att den ska vara med i vissa frågor. Den finns med i alla frågor. När det gäller den information som Vänsterpartiet bland annat efterfrågar tycker jag nog att den avvägning som finns är rimlig. Via Post- och telestyrelsen kan man få en uppgift om man bara anger vilken fastighet som ska vara utgångspunkt. Det är naturligtvis angeläget att man för det första stöder forskning i ämnet och för det andra sammanställer den kunskap som finns. Utifrån detta kunskapsläge kan man vidta åtgärder när det gäller hur man utnyttjar försiktighetsprinciper och annat. Då går jag över till boende och buller. Vi har i en motion tagit upp problemet med buller. Vi tar upp olika slags bullerkällor som kräver olika lösningar. Trafiken är den stora övergripande bullerkällan, framför allt naturligtvis i tätorterna. Det har mycket att göra med hur trafikleder och annat utformas. En annan stor bullerkälla är fläktsystemen på taken, som man ganska lätt kan åtgärda. Men det som kanske är huvudpunkten i detta gäller nyproduktion av bostäder i centrala delar av städerna. Det är naturligtvis inte bra att vi har dessa bullerstörningar, men det måste finnas öppningar så att man kan få producera nya bostäder trots att inte riktlinjerna uppfylls för ljud vid fasad. Man kan då se till, med byggnadstekniska åtgärder, att det blir en inomhusmiljö som ändå är rimlig. Vi kan med en viss uppskattning se att utskottet ger den här frågan en viss uppmärksamhet. Man ger naturligtvis inga lösningar, utan detta ska utredas vidare. Sedan tänkte jag, fru talman, att jag skulle ta upp Vänsterpartiets och Miljöpartiets diskussion kring moratorium för externhandel lite grann. Jag kan bara konstatera att jag kan instämma med föregående talare i den frågan. Folkpartiet kommer också att motsätta sig varje sådan lagändring som gör att man hindrar externhandel. Även det här hör till PBL-kommitténs område. Vad jag förstår driver man att det skulle bli regel. Det kommer vi naturligtvis att motsätta oss.

Dan Kihlström (Kd)

Anf. 197 Dan Kihlström (Kd)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 3. Det här betänkandet innehåller många motionsförslag som, precis som har sagt förut, egentligen gäller frågor om fysisk planering. I det här fallet innebär det konkret till exempel lokalisering av mobiltelefonmaster, boende och buller, externa handelsetableringar och en rad frågor om plan- och bygglagen. Alla de motionsyrkandena avslås i en bunt, och vi har här också fått förklarat varför. Utskottets ställningstagande görs mot bakgrund av just PBL-kommitténs arbete. De flesta av de här frågorna kommer att få sin behandling, förhoppningsvis, av utredningen. Av den anledningen avstår vi från att reservera oss på ett antal punkter. Vi kanske inte ska ta en debatt här i kväll om PBL-kommitténs arbete och kommitténs direktiv. Det gjorde vi ju vid en tidigare debatt. Fru talman! Frågan om mobiltelefoni är uppdelad på flera utskott här i riksdagen. Näringsutskottet behandlar själva branschen. Miljö- och jordbruksutskottet behandlar miljöfrågorna, det vill säga strålning med mera, och bostadsutskottet behandlar lokaliseringsfrågorna när det gäller masterna. Därmed kan vi konstatera att frågan om mobiltelefoni blir uppdelad här i riksdagen. Samtidigt kan ingen säga att vi inte diskuterar och tar frågan på allvar, för den har verkligen diskuterats här i kammaren. Man kan läsa de betänkanden från utskotten som finns i det här ärendet. En sak är säker. Ett stort antal master och andra anläggningar för mobiltelefoni kommer att uppföras under de närmaste åren. Det är därför viktigt att effekten av utbyggnaden minimeras med avseende på bland annat kultur- och naturvärden, stadsmiljön och inte minst eventuella hälsorisker för oss människor. Frågor om anläggningarnas påverkan i form av elektromagnetiska fält på människor och miljö har därmed stor aktualitet. Samtidigt vill vi alla ha tillgång till en bra och smidig infrastruktur på mobiltelefonområdet. Det vill vi inte ha bara på vissa ställen och på vissa orter, utan kraven är ganska stora i fråga om att mobiltelefonerna ska fungera överallt, också i glesbygd. Inte minst för företagen och företagandet är det här viktigt. Personligen tar jag all oro när det gäller mobiltelefonmaster på största allvar. Masterna är ju högst synliga och är kanske därför också en symbol för just oro och skepticism. Samtidigt kan vi inte blunda för den forskning och de fakta som finns. I februari var jag och lyssnade på en mycket intressant hearing här i riksdagen som miljö- och jordbruksutskottet hade och som handlade om strålning från, kanske i första hand, mobiltelefoner men också från basstationer och master. Där fick jag veta att uteffekten från en basstation är i samma storleksordning som den från en enskild mobiltelefon. Det är alltså samma effekt från en 90 meter hög mast som från en liten telefon som vi bär i fickan. När det gäller hälsoeffekter är forskarna mest intresserade av telefonexponeringen, inte basstationerna, även om debatten mycket har handlat om just masterna. Det kanske inte bara är strålningen man tänker på när man kommer i närheten av masterna utan också antalet och deras placeringar i stadsmiljön och i naturen. Det finns mycket i diskussionen av masterna. Min uppfattning är att utskottet i betänkandet på ett bra sätt redogör för vilka lagar som finns och för forskningen med mera på området. Precis som vi konstaterar i betänkandet så bör försiktighet och återhållsamhet vara vägledande vid uppförande av olika anläggningar för mobiltelefoni. Denna försiktighet ska också gälla för placering av lokaler och bostäder i förhållande till kraftledningar och master. De planinstrument med mera som kommunerna redan i dag förfogar över gör det möjligt att undvika olämplig lokalisering av master och även av byggnader. Det är i första hand ett kommunalt ansvar när det gäller dessa miljö- och planeringsfrågor. Vi kristdemokrater kommer noga att följa utvecklingen och forskningen när det gäller mobiltelefoni och mobiltelefonmaster. Vi har också satt i gång ett litet eget arbete för att lära oss mer på det här området. Fru talman! Jag vill säga några ord om den reservation som vi kristdemokrater är med på och som handlar om boende och buller. Hemma i Skåre - inte i Skåne, jag bor på ett ställe som heter Skåre - utanför Karlstad är det tyst och lugnt på natten. Stora delar av året sover jag med öppet fönster. Jag ska erkänna att jag sover bättre när jag har fönstret öppet. Jag är i och för sig väldigt lättväckt så jag vaknar om grannen råkar göra någonting med sin bil eller dylikt, men det är en annan sak. I Stockholm är det annorlunda. Här finns ett jämnt buller dygnet runt. Självklart ska vi alla verka för att få ned bullernivåerna generellt. Jag menar då i bostäder, i skolor och i trafiken. Men precis som det har sagts här förut så gör gällande lagar ingen skillnad på om hus byggs på landet eller i en storstad. Av mitt lilla exempel förstår var och en att det är en stor skillnad. Problemet är inte lagstiftningen och byggandet hemma i Värmland där jag bor. Problemet är att byggandet av bostäder i princip stoppas i Stockholms innerstad. Det kan inte vara rimligt att samma miljökrav fullt ut ska gälla i storstaden som på landsbygden. En avvägning måste göras mot behovet av bostäder. Vi vet om den situationen. Därför föreslår vi en ändring så att en mer nyanserad och verklighetsanpassad tillämpning görs för att inte nybyggnation i storstäder ska stoppas.

Anf. 198 Owe Hellberg (V)

Fru talman! Detta betänkande innehåller en rad frågor som är föremål för behandling i PBL-utredningen. Därför finns det ingen anledning att nu föra fram Vänsterpartiets synpunkter i dessa frågor. Jag tänker i första hand ägna mig åt frågorna runt tredje generationens mobila kommunikationsnät. Människor utsätts för alltmer strålning i sin omgivning. Utbyggnaden av 3 G påskyndar ytterligare den utvecklingen. 20 000 basstationer för sändning och mottagning ska sättas upp. Tre företag har fått uppdraget att genomföra utbyggnaden. Enligt tillståndsvillkoren skulle detta vara klart den 31 december 2003, vilket företagen tydligt har misslyckats med. En orsak sägs vara svårigheten att få bygglov för master. Vänsterpartiet är inte emot utbyggnaden av den nya 3 G-tekniken, men vi kräver att den sker under demokratiska former och med god insyn i var och när utbyggnaden sker, oavsett om det handlar om en synlig mast eller en mindre synlig basstation med en kompletterande antenn på en husfasad eller på ett tak. Vi måste ta folks oro på allvar och anamma försiktighetsprincipen vid utbyggnaden eftersom ingen med trovärdighet kan bevisa att strålningen är ofarlig. Att försöka mörklägga var basstationer, antenner och master är placerade skapar misstro mot både politiker och de företag som äger anläggningarna och utsätter människor för onödig oro och ängslan utöver den som kan vara befogad. Utskottet avvisar Vänsterpartiets krav på bättre möjligheter för medborgarna att få information om var kommande basstationer ska placeras och striktare krav på att tydliggöra vad som menas med en sändningsmast i samband med bygglovsplikt. Argumenten för avslagen är både ihåliga och arroganta. De inger inget förtroende hos dem som är oroliga för den ökade strålningen i vårt samhälle. Ring Post- och telestyrelsen! är svaret. Då får du besked om var det finns basstationer inom en kilometers radie från den egna bostaden. Vilken information du får om du ska byta bostad framgår dock inte. Utskottet hänvisar vidare till den sekretess som råder runt nätoperatörernas affärs- och driftsförhållanden och att dessa kan lida skada om begärda uppgifter lämnas ut. Samtidigt har utskottet inga synpunkter på de kommuner som vill ägna sig åt insamlandet av just sådan information. Snälla nån. Här råder dubbla budskap. Utskottet måste ju bestämma sig om man är för eller emot mer öppenhet när det gäller utlämnande av information om basstationers och antenners placering. För att tydliggöra detta vill Vänsterpartiet införa en plikt om bygganmälan för alla basstationer och antenner. Då får vi en öppen och tydlig redovisning till gagn för de medborgare som känner oro och ängslan. De kan då på ett enkelt sätt få del av en samlad kommunal information som inte tagits fram på de mer suspekta vägar, som en del tycker att man kan ägna sig åt. Observera att vårt förslag inte på något sätt förhindrar eller försenar utbyggnadsprocessen. Vi vill ha en utbyggnad men under rimliga villkor. När det gäller bygglovsplikten för sändningsmaster bör den förtydligas. Det ska inte ens vara möjligt att tänka tanken att uppföra en flaggstångsliknande sändningsmast och anse att det inte är något annat än just en flaggstång. Det råder också oklarhet i om sändningsmaster på befintliga byggnader ska omfattas av bygglovsplikt eller ej. För oss i Vänsterpartiet är det självklart att alla sändningsmaster ska omfattas av bygglovsplikt oavsett var de sätts upp eller vilket utseende de har. Även detta motsätter sig utskottets majoritet. Utbyggnadsföretagens villkor är tydligen viktigare än den demokratiska process som en tydligare bygglovsplikt för med sig. Fru talman! Buller blir ett allt större problem i vårt samhälle. Två miljoner människor bedöms vara utsatta för bullernivåer som överskrider de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom. Inget talar för att bullret kommer att minska. Personbilstrafiken kommer att öka med 30 % till och med år 2010. Enligt miljömålet God bebyggd miljö ska bullret i bostäder minska med 5 % till samma årtal, vilket Miljömålsrådet menar inte kommer att uppnås. Utskottet avstyrker de motioner som vill underlätta möjligheter att bygga i bullriga miljöer. Det är bra. Men det finns en annan enskild fp-motion som ingen yrkat på. I den motionen talas det om ett annat sätt att mäta buller, att utgå ifrån att varje bostad ska ha åtminstone en tyst sida som har ett lägre bullervärde än de av riksdagen antagna riktlinjerna för buller. Jag vill inte helt avvisa ett sådant tänkande utan tycker att det kan vara värt att fundera över. Det kanske är så att dagens riktlinjer är lite fyrkantiga och inte ger den effekt som riksdagen vill uppnå, nämligen att fler människor får bo i bostäder som kan betraktas som bullerfria i situationer där bullret känns påträngande. Till sist vill jag ta upp en fråga som berör PBL-kommitténs arbete, nämligen frågan om externa köpcentrum. Externa köpcentrum har en stor inverkan på människors köpvanor och resvanor och därmed en stor inverkan på miljön. Redan 1997 fick regeringen kritik från EU för att man inte gör någon miljöprövning i samband med utbyggnaden av köpcentrum. Sedan dess har externa köpcentrum växt som svampar ur jorden i hela Sverige utan en tanke på hur detta långsiktigt påverkar miljön eller utvecklingen av de lokala möjligheterna till handel. Ett seminarium som PBL-kommittén anordnade visade på en del skräckexempel. Ett jättelikt köpcentrum utanför Karlstad påverkade handeln i samtliga värmländska kommuner mycket negativt. I Skåne är det krig om vilken kommun som bygger det största och bästa köpcentrumet. Där vill man locka kunder från Danmark. I mitt hemlän Gävleborg pågår en intensiv debatt om ytterligare utbyggnad av det med norrländska ögon sett jättelika köpcentrumet i Valbo utanför Gävle, med protester från ortsbefolkningen om att god jordbruksmark och fritidsområden tas i anspråk. De regionala målen om koldioxidutsläpp kommer inte att nås med ökade utsläpp i länet. Dessa är redan högst i Gävleområdet. Vänsterpartiet vill införa ett moratorium för fortsatt utbyggnad av köpcentrum i avvaktan på PBL-kommitténs förslag och regeringens åtgärder - det var det vi ville, Lars Tysklind. Det har redan gått sju år sedan regeringen fick kritik från EU när det gällde miljöprövningen av köpcentrum, så vi vill faktiskt se till att det händer någonting i den här frågan redan nu. Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1 men står naturligtvis även bakom vår andra reservation i betänkandet.

Anf. 199 Margareta Pålsson (M)

Fru talman! Vi moderater har, som jag sade i mitt anförande, låtit bli att reservera oss i det här betänkandet eftersom våra motionsförslag ska tas upp i PBL-kommittén. Owe Hellberg representerar ju majoriteten i utskottet och sitter med i kommittén. Jag vill fråga Owe Hellberg om han är nöjd med arbetstakten i kommittén och, om inte, om han har försökt påverka den majoritet han ingår i till att öka på den.

Anf. 200 Owe Hellberg (V)

Fru talman! Sist blev jag visst kallad för tjuren Ferdinand som sitter under korkeken och luktar på blommorna. Jag var inte med i den debatten, men så står det tydligen i protokollet. Jag skyndar inte på någon PBL-utredning. För mig går kvalitet före hastighet och kvantitet. Vi ska göra ett bra jobb. Vi har redan insett i PBL-kommittén att vi har så oerhört många stora, tunga och viktiga frågor att vi behöver längre tid och har därför begärt respit för att kunna göra ett bra jobb. Hellre ett bra jobb långsamt än ett snabbt jobb med dålig kvalitet - det är Vänsterns motto.

Anf. 201 Margareta Pålsson (M)

Fru talman! Att det skulle kunna vara snabbt och bra tror tydligen inga vänsterpartister på. Den där jämförelsen med tjuren Ferdinand vill jag inte riktigt ställa upp på, för jag tycker att det är en väldigt söt tjur. Men det har kanske inte riktigt med detta att göra. Vi kan i alla fall vara överens om att vi har ett byggande som är på historiskt låga nivåer. Kanske tror Owe Hellberg precis som jag att om vi hade fått PBL reviderad kunde det ha påskyndat byggandet. Ändå låter ni arbetet ta en hel mandatperiod, för det kommer det minst att bli med det arbete som följer efter utredningen. Är det bra?

Anf. 202 Owe Hellberg (V)

Fru talman! Jag har aldrig kallat mig för tjuren Ferdinand. Jag tycker inte heller att jag passar i den rollen. Det var väl något slags liknelse om att jag sitter och bromsar PBL-utredningens arbete, och det gör jag definitivt inte. Vi har bland annat tagit fasta på detta med överklagandeprocesserna. Där har vi nu lämnat ett principbetänkande där jag tycker att vi har hittat en bra väg framåt. Där var det dock ett parti som inte ville vara med på tåget. Gissa vilka det var! Jo, det var Moderaterna. De tyckte inte alls att det var så självklart att vi skulle gå på den här linjen, utan de ville ha sin egen väg även i den frågan. Sedan var frågan om detta påskyndar bostadsproduktionen. Ja, det kanske det delvis gör, men det tror jag är på marginalen. Det handlar mer om att kommunerna har en god boendeplanering. Den har man fuskat med under hela 90-talet. Man har trott att världen står still, att ingenting mer händer. Det krävs också att samhället, stat och kommun, tar sitt ansvar. Nu har vi puffat Socialdemokraterna framför oss ganska länge i de här frågorna, och nu börjar det likna något. Men det är inte riktigt bra än. Vi väntar fortfarande på de långsiktiga spelreglerna, som jag inte tycker att vi ska vänta med till 2007 utan som vi nog ska kunna komma fram med lite tidigare.

Anf. 203 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en direkt fråga om jag förstår Owe Hellberg rätt när han säger att man vid utbyggnad av mobiltelefonimaster medvetet försöker föra människor bakom ljuset. Jag kan tycka att det är ett ganska gravt uttalande i sig, men det blir på något vis oseriöst när man använder ord som mörklägga, suspekta vägar och så vidare och sedan säger att man tar oron på allvar. Man skapar ju oro med detta. Ska man ha någon trovärdighet i en sådan här diskussion måste man ändå utgå från ett kunskapsläge. Just de ord som Owe Hellberg använder - mörklägga, suspekta vägar - är sådana ord som skapar osäkerhet kring frågan.

Anf. 204 Owe Hellberg (V)

Fru talman! Nu förstår jag ingenting, Lars Tysklind. Lyssnade du inte på vad jag sade i mitt anförande? När det gäller sändningsmaster är det väldigt klart och tydligt: De är bygglovspliktiga. Alla vet var de hamnar. I Hofors kommun ville man att de skulle stå minst 300 meter från offentlig byggnad, men nu har länsstyrelsen kört över dem så där gäller inte kommunens beslut. Det får vi väl ta och ändra på, om man nu vill använda sig av försiktighetsprincipen. När det gäller basstationer och antenner finns det faktiskt i dag ingen annan information än att man ska leta på Post- och telestyrelsen. Hej och hå vad många svenskar som vet vad Post- och telestyrelsen är, vad de sysslar med och vilken information de har! Det man kan få från Post- och telestyrelsen är en information om var basstationer och antenner finns inom en viss radie från ens egen bostad. Men nu är det faktiskt så, Lars Tysklind, att Krisrådsnämnden - tror jag den heter - har gjort en ganska omfattande intervjuundersökning som visar att 60 % av svenskarna inte vill ha en basstation eller en antenn i det hus där de själva bor. Då tycker jag banne mig att man har skyldighet att tala om var de finns. Får man då en bygganmälan som inte förhindrar utbyggnadsprocessen har man från kommunens sida möjlighet att klart och tydligt tala om var dessa finns utan att behöva gå några konstiga vägar. Det var ju det som var suspekt. Utskottet ger faktiskt denna uppmaning: Kommunerna kan ju fixa det här ändå. De kan ringa till Post- och telestyrelsen och fråga om den ena fastigheten efter den andra. De kanske heter Kalle Svensson allihop som ringer; inte vet jag. Varför ska det gå till på det sättet? Är det inte väldigt suspekt att utskottet och även Lars Tysklind ställer sig bakom ett sådant förfarande?

Anf. 205 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag hörde nog precis - tror jag, i alla fall - vad Owe Hellberg sade, och jag tror jag förstår vad han menar också. I det som togs upp fanns helt klart en anda av att det sätts upp antenner i form av flaggstänger och annat för att människor inte ska veta om att det är antenner. När man sprider att det på detta vis byggs antenner i samhället skapar man naturligtvis den här typen av oro. När man säger att de sätter upp dem i smyg och så vidare måste det ju vara ett syfte med det, och då är det underförstått att detta är någonting suspekt och farligt på något sätt. Jag vill påstå att utifrån det kunskapsläge vi har i dag är det inte seriöst att diskutera på det sättet. Sedan kan jag naturligtvis hålla med om att ifall kunskapsläget skulle ändras ska vi naturligtvis gå in för en tillståndsprövning enligt miljöbalkens försiktighetsprincip - nu är detta inte underkastat den - och det gäller i så fall alla. Men det måste ändå utgå från det kunskapsläge vi har vid det tillfället.

Anf. 206 Owe Hellberg (V)

Fru talman! Lars Tysklind har fortfarande inte lyssnat på mitt anförande. Vänsterpartiet är för utbyggnaden av den nya tekniken. Det sade jag två eller tre gånger, tror jag. Flaggstången jag nämnde är faktiskt ett fall som har prövats. Den masten ser ut som en flaggstång, fast det är en mast. Varför gör man på det viset? Inte är det för att dölja masten. Det är för att slippa processen, bygglovspliktsfrågan. Man slipper den processen med kommunen. Man löser det genom att sätta upp en flaggstång som inte är en flaggstång utan en mast. Varför ska vi hålla på på det viset? Kan vi inte vara tydligare i lagstiftningen? Varför ska inte människor öppet, tydligt och klart få reda på var de 20 000 basstationerna och antennerna som ska sättas upp på olika platser i Sverige hamnar? Finns det någon enda anledning till att man inte ska få veta det? Jag begriper det inte. Vad värnar du om, Lars Tysklind? Är det nätföretagen? Vad värnar du om? Jag begriper inte det. Vill du att Post- och telestyrelsen ska ha monopol på information så att de får fler tjänster och kan sitta och informera om det här? Vart vill du komma någonstans?

Rigmor Stenmark (C)

Anf. 207 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman! Om vi skulle vara alldeles tysta en stund skulle vi ändå höra ljud även här i kammaren, ett svagt buller, susningar, brusningar, möjligen en mobiltelefonsignal som ljuder. Riktigt, riktigt tyst är det ju inte någon gång, även om vi ibland söker tystnaden. Vissa ljud vill vi höra, musik, fågelkvitter och vänliga tillrop. Andra ljud, som är störande, buller, skarpa signaler och ovänligheter från människor, klarar vi oss utan. Jag kan berätta för er att det är mycket frustrerande att höra illa, att inte höra allt som man vill, även om det är bekvämt att ibland säga: Jag hör det jag vill höra. Man får hörselskador av buller. Det är det som är problemet. Människor blir helt enkelt sjuka. Man får ett dolt handikapp. Man får det av olika anledningar, av att vistas i bullriga miljöer - utan att tänka på det, utan att ens veta om det, utan att ens förstå att det är skadligt. Då tänker jag främst på barnen som vistas i väldigt många bullriga miljöer. Andra kan, som jag, få det medfött och har ett dolt handikapp hela sitt liv. Det är inte roligt. Nåväl, buller får vi leva med. Det går inte att ta bort det helt. Även i bullerfrågan är det skillnad på var man bor, som vi just hörde, om man bor på landsbygd eller om man bor i stad, om man bor vid eller under en trafikled till exempel. Jag hade så sent som i förra veckan en diskussion med bostadsministern om hur man skulle kunna lösa den bullerproblematik som finns på landsbygden även här i närheten, det vill säga under flygbanorna som går från Arlanda. Det är ett buller som människor vant sig vid. Man kan till och med tänka sig att tåla det därför att man vill bo kvar i sin hembygd, och man vill även bygga nytt. Det är ett praktiskt problem som man måste lösa utan att man för den skull ska sätta upp förbud för utvecklingen av vare sig Arlandabanorna eller nybyggnationen på landsbygden. I reservation nr 3 under punkt 2, som jag också yrkar bifall till, pekar vi på orimligheten i att ha samma miljökrav för buller på landsbygden som i tätorten. Man måste kunna göra en praktisk tillämpning så att kompromisser blir möjliga att nå. Från Centerpartiets sida har vi i vår motion krävt ett lagförslag som med avtalsservitut möjliggör bebyggelse i konfliktområden. Fru talman! I det här betänkandet finns det också en rad motioner, och alla har redan sagt att vi väntar på PBL-utredningen. För oss i Centerpartiet handlar det bland annat om grönområden och om jämställdhetsproblematiken. Vi har skrivit det i ett särskilt yttrande. Det skulle onekligen ändå vara intressant att höra från majoriteten när man förväntar sig att utredningen ska vara klar. Vi har hört Owe Hellberg ha vissa synpunkter, men är Socialdemokraterna nöjda med den här takten? Även takten, som är alldeles för långsam, går ut över människorna i vårt land. Då får väl ändå politikerna snabba på lite grann. När kommer PBL-utredningen att vara klar? När får vi en proposition på riksdagens bord? Fru talman! Det finns i det här betänkandet också motioner som har att göra med lokalisering av mobiltelefonmaster och även frågor om elöverkänslighet. Det är frågor som jag känner mig mycket ödmjuk inför. Elöverkänslighet drabbar många människor, och det är ett påtagligt lidande som de vittnar om. Det finns all anledning att noga följa de här frågorna. Jag tycker att det är väldigt bra att man i skrivningen inte är nonchalant. Man avfärdar inte det här som någonting som man inte ser. Det har redan kd:s Dan Kihlström beskrivit mycket väl så det gör inte jag. Men i de här fallen gäller det faktiskt också för kommunerna när de ska bevilja bygglov och för oss som privatpersoner när vi till exempel använder mobiltelefoner och datautrustning att vi följer försiktighetsprincipen. Jag tror att det är fler än jag som när vi ser barnen ständigt gå omkring med en mobiltelefon tryckt mot örat undrar vad som händer i deras små hjärnor. Jag tror att vi här måste ha en klar diskussion. Jag tycker att det är bra att den här frågan också ska behandlas i PBL. Det gör det inte mindre allvarligt att de arbetar så sakta. De borde kunna lägga fram delbetänkanden och få några frågor klara. Jag har inte någon reservation i denna fråga av den anledningen. Jag vet dock att det finns enskilda centerkolleger som mycket tydligt påtalar att vi måste vara mycket lyhörda för strålningsriskerna och arbeta fram åtgärder. Jag tror också att man kan förvänta sig att det finns de som stöder Miljöpartiets reservation i frågan. Jag hade inte tänkt beröra externhandeln. Men jag kan inte låta bli att göra det sedan jag hört Margareta Pålsson och även Folkpartiet. Vad är det som gjort att närhetsbutikerna på landsbygden har försvunnit? Jag är själv lanthandlardotter. Jag har följt problematiken. Från början var det faktiskt så när den första externhandeln kom att man lockade med varor. Konsumenterna kunde köpa kaffe för en struntsumma. De tog bilen in, de tog till och med bussen och handlade. Sedan köpte man jästen hemma eller den service man skulle ha. Detta är vad vi politiker har åstadkommit, tycker jag. Det har varit en centraliseringsiver i det här landet under en lång tid som har utarmat landsbygdens service. Det går aldrig att säga att det här ligger i konsumenternas intresse. Vilka konsumenters intresse? Malmöbornas eller stockholmarnas? Inte är det för de konsumenter som i dag är kvar på landsbygden. De har inget val. De har sett hur affären har lagts ned. De har sett hur biblioteket har försvunnit. De har sett banken stängas. De har sett skolan upphöra. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att PBL-utredningen även tittar närmare på den här frågan. Vi lär få återkomma om vi vill behålla en levande landsbygd. Vi är ändå fortfarande några partier som slåss för den frågan.

Anf. 208 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Rigmor Stenmark tog upp frågan om externhandel och vad som hade hänt med butikerna på landsbygden. Det är väl bara att konstatera att det naturligtvis har skett en utveckling. Men att göra det till en sådan enkel fråga som att om vi inte hade tillåtit handelsetableringar i tätorterna hade det här aldrig hänt är ju att förenkla verkligheten. Trots allt måste det ändå vara - och det tycker jag att Rigmor Stenmark framhåller i de flesta andra sammanhang - människans eget val som är det viktiga. Det är ändå konsumenterna som har valt så att det har blivit så här. Jag tror inte att marknaden i sig gör någonting som inte tillgodoser konsumenten. Det faller ju på sin egen omöjlighet. Det är ju marknadskrafternas fördel i sammanhanget. Vilka konsumenter drabbas och gynnas av detta? Det är bara att konstatera att den konkurrens som har uppstått genom handelsetableringarna gör att prisläget har sjunkit. Det gynnar naturligtvis de sämst ställda konsumenterna med de minsta ekonomiska resurserna. Sedan kan man alltid blicka bakåt och tycka att det är beklagligt att det inte är som förut, men det är en utveckling som trots allt har kommit.

Rigmor Stenmark (C)

Anf. 209 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman! Jag har varit med och sett utvecklingen, Lars Tysklind. Det här är ingen utveckling som på något vis har stannat upp. Det här är en utveckling som fortsätter. Numera bor jag också i storstaden. Jag har glädjande nog fortfarande i min stadsdel en närbutik som är bra och som andra människor åker till. De väljer att inte åka till köpcentrum. I den stadsdel jag bor i bor många äldre människor. De bävar för vad som ska hända när nu Systembolaget har lagts ned. Vi försöker att bearbeta den biten just för att Systembolaget också har flyttat till köpcentrumet. I Uppsala jobbar man aktivt för att ha ett levande centrum med småbutikerna kvar. De brottas också med den situationen att butikerna försvinner till de tre externa köpcentrumen som finns runtom staden. Det är precis som någon sade tidigare, nämligen att det här är också en miljöfråga. Man måste ha bil för att nå köpcentrumen. Det är inte så kul att ta barnen med sig på bussen och bära och kånka tunga kassar. Man tar bilen. Parkeringsplatserna byggs ut. Det här är inte bara en landsbygdsfråga. Det är en stor fråga som rör centraliseringsivern, som inte är till godo för konsumenterna.

Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Anf. 210 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Om jag förstår Rigmor Stenmark rätt ska var och hur handeln ska bedrivas styras med politiska beslut. Det stämmer inte i min värld att vi ska göra detta. Jag är också övertygad om att det pågår ett viktigt arbete i kommunerna när det gäller utveckling av stadskärnor och så vidare så att de kan nischas. De kan inte tävla med externhandeln på externhandelns villkor, till exempel stormarknadernas priser. De måste tävla med andra saker. Sådan konkurrens driver fram att man i centrumen nischar sig på annat sätt. På många ställen har man sett en nedgång, och sedan förändras det till något positivt på slutet. Det är inte allom givet att det är en ständig nedgång i en sådan process. Det är bara att konstatera att Rigmor Stenmark tycker att vi ska bestämma hur, var och när handeln ska bedrivas med politiska beslut.

Rigmor Stenmark (C)

Anf. 211 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman! När vi sitter här som riksdagsledamöter med frågan på bordet - frågan finns här - är det vår uppgift att ta ställning. Det är din och min uppgift som riksdagsledamöter att styra och ställa. Det är så. Då ska man göra det. Vi ska inte bara tro att externhandel är billigt. Jag ser på mig själv. Om jag åker i väg med 200 kr till externhandeln köper jag ganska många onödiga saker. Går jag däremot till Luthagens Livs köper jag i regel det jag har skrivit på min lista och lockas inte av extrabuden. Vi ska inte överskatta att det är så billigt att köpa på externhandel. Där finns också kvalitets- och serviceaspekten.

Anf. 212 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Jag har några små lappar här med vad jag ska prata om. En lapp gäller buller. Vi har ett långt särskilt yttrande. Jag tänker inte läsa upp den för det tar alldeles för lång tid, men det är bara att konstatera vad de före mig har sagt, det vill säga att buller har blivit ett omfattande miljöproblem. Bakgrundsbuller från ökande trafikintensitet tvingar oss att ständigt leva med detta störande ljud som en matta av buller vi inte kan komma ifrån. Ljudnivåerna ökar hela tiden, och drygt en halv miljon människor anser sig vara mycket störda av buller från trafiken. Det blir alltmer ont om friluftsområden och andra naturområden som är tysta och där människor kan uppleva tystnad utomhus. En viktig aspekt på det långsiktiga bullerbekämpningsarbetet är därför att slå vakt om kvarvarande tysta områden, inte minst sådana som finns i tätorternas närhet. Jag tycker att bullerfrågorna är viktiga, och jag, som alla andra, inser att det pågår en mängd utredningar som kommer att handskas med dessa frågor. Miljömålsrådet har lämnat en första samlad redovisning till regeringen med en utvärdering av arbetet med att nå de 15 miljökvalitetsmålen. Rådet gör bedömningen att delmålet för buller inte kommer att nås. Rådet redovisar att trafikbullret och antalet bullerutsatta har ökat sedan 1998 på grund av ökad trafik, ökad tung trafik och bullrande beläggningar. Enligt rådet kommer dessutom personbilstrafiken att öka med 29 % från 1997 till 2010. Det här är en utveckling som måste stoppas. Många är inblandade i frågan. Det är Socialstyrelsen, Naturvårdsverket och Boverket. Det har tillsatts en särskild utredare. Det är bland annat därför vi inte har någon reservation i frågan. Det vi har en reservation om gäller lokalisering av mobiltelefonmaster, som Lotta Nilsson Hedström förhoppningsvis kommer att hinna prata om, och det som Rigmor tog upp så bra. Det gäller reservation nr 2, som jag yrkar bifall till. För avsnittet om externhandelsetableringar har vi en reservation, nr 4, som jag också yrkar bifall till. Vi har framfört mycket om stormarknader, och Owe Hellberg har på ett förtjänstfullt sätt redan tagit upp frågan om externa köpcentrum. Rigmor har berört problemet med centraliseringen och nedläggningar av småbutiker på landsbygden, som är ett jättestort problem för oss som bor på landsbygden. Den pågående snabba utbyggnaden av stormarknader och externa köpcentrum medför att det snart över huvud taget inte finns några butiker kvar i närheten av där folk bor. Det är främst de äldsta åldersgrupperna som missgynnas. Jag tycker att de kan kräva rullatoravstånd till affär. Hushåll utan bil ska inte behöva bli lidande på grund av handelns omstrukturering. Miljöpartiet har flera och rätt detaljerade förslag, men det är där avvaktan på PBL-kommittén kommer in. Vi ser naturligtvis fram emot vad man kommer fram till där. Vi vill ha ett tillfälligt stopp så länge. Utbyggnaden pågår, och det är inte roliga exempel vi ser runtom i landet. Vi vill ha ett moratorium, ett stopp för utbyggnad, till dess vi ser vad PBL-kommittén kommer fram till. Det är det minsta vi kan begära.

Anf. 213 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman och riksdagskolleger! Det finns ingen på läktaren, men det är kanske någon som lyssnar ändå. Fru talman! Bostadsutskottets betänkande nr 7 handlar om fysisk planering, och det vi framför allt har valt att inrikta oss på är frågorna som rör mobiltelefonmaster och buller. Svenska folket är kluvet i sin inställning till den nya mobiltelefontekniken, 3 G. Om inte hälsoriskerna kan uteslutas bör man inte satsa på den tekniken, anser nästan hälften av deltagarna i en intervjuundersökning som Krisberedskapsmyndigheten, KBM, nyligen har gjort. Hälften av svenskarna tror inte att det finns hälsorisker med att använda mobiltelefon. En fjärdedel känner stark oro. Samtidigt säger nästan hälften att de har ett gott förtroende för de myndigheter som ansvarar för de eventuella hälsoriskerna. En majoritet av de intervjuade ville inte ha en 3 G-mast nära hemmet. Däremot kunde så många som 38 % tänka sig det. Så gott som samtliga känner sig dåligt informerade om 3 G. Undersökningen ville få svar på om svenska folket känner oro för strålningsrisker i samband med utbyggnaden av mobilnätet 3 G och basstationer för mobiltelefoner. Det är ett sätt att mäta tilliten till samhället, anser KBM. Denna undersökning speglar väl den oro som vi i bostadsutskottet delar med motionärerna när det gäller den snabba utbyggnaden av mobiltelefonnäten som har pågått under en tid. Utbyggnaden har både aktualiserat frågan om ifall strålningen från anläggningarna påverkar människors hälsa och strålningens inverkan på natur- och kulturmiljöer. Vi som förespråkar en snabb 3 G-utbyggnad måste vara beredda att diskutera den oro som många människor känner inför de master som nu sätts upp runtom i landet. Det är många som vittnar om att de inte vet vart de ska vända sig för att få svar på sina frågor om elektromagnetiska fält och eventuella hälsorisker. Här måste vi bli bättre. För att kunna möta den oro som människor känner inför utbyggnaden av 3 G måste vi se till att den kunskap och information som finns sprids på ett bättre sätt. De frågor som berör 3 G ligger inom flera statliga myndigheters ansvarsområden. Tillsynen över utbyggnads- och täckningskrav sköts av Post- och telestyrelsen, och gränsvärdena för elektromagnetisk strålning övervakas av Statens strålskyddsinstitut. Dessa myndigheter ska bland annat följa relevant forskning och internationella trender på området. Det är alltså hos dem som den främsta sakkunskapen om strålning från mobiltelefonmaster finns. Den fysiska planeringen och bygglovshanteringen sköts av kommunerna. Det är viktigt att vi inte föregriper myndigheternas eller kommunernas olika beslut och ställningstaganden. Det betyder inte att regeringen bagatelliserar debatten om hälso- och miljöaspekterna och sopar dem under mattan. Det har gjorts vissa positiva informationsinsatser, och jag tänker då bland annat på broschyren Strålning från mobiltelesystem . Man kan också hämta aktuell information på myndigheternas webbplatser. När det gäller förslagen om rätten att ta del av uppgifter om basstationer och placeringen av master finner utskottet att den information som PTS kan ge täcker det informationsbehov som motionärerna efterfrågar. Den som önskar kan genom PTS få veta vilka sändare som finns inom en kilometers radie från bostaden. Jag vill också peka på att i ett av regeringens 15 miljömål är ett av delmålen säker strålmiljö. Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön. Riskerna med elektromagnetiska fält ska kontinuerligt kartläggas och nödvändiga åtgärder ska vidtas i takt med att sådana eventuella risker identifieras. Och när det gäller miljömålen följs ju dessa upp av riksdagen varje år och särskilt vart fjärde år. Fru talman! Buller har kommit att bli ett växande problem i samhället. Lugna och tysta platser är viktiga för människors hälsa och välbefinnande, men de kan vara svåra att hitta i dag. Flera motioner tar upp bullerproblem och behovet av bullerfria områden. Jag kan bara instämma i att det är viktigt, och det finns mycket att göra för att man ska komma till rätta med dessa problem. Regeringen har också tagit många initiativ, och det pågår i dag ett brett arbete för att minska bullret, till exempel på Naturvårdsverket, på länsstyrelserna och på Socialstyrelsen. Jag ska nämna några exempel på detta. Våren 2005 kommer regeringen att presentera en miljömålsproposition, och i den ingår bland annat att redovisa förslag till ett handlingsprogram när det gäller buller. Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för Sveriges arbete med så kallat omgivningsbuller. Utgångspunkten för det arbetet är ett EU-direktiv som har till syfte att fastställa ett gemensamt tillvägagångssätt för att förhindra, förebygga och minska skadliga effekter av det buller som människor utsätts för. Detta är ett omfattande arbete som ska redovisas sommaren 2006. Boverket har i uppdrag att ta fram ett underlag för hur riktvärdena för buller från väg- och järnvägstrafik ska tillämpas. Detta kommer att bli ett viktigt underlag vid kommande bostadsbyggen. Regeringen har nyligen gett en utredare i uppdrag att föreslå nya delmål till det nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö vad gäller fukt, mögel och buller inomhus. Arbete pågår alltså med att se över bullerproblemen både inomhus och utomhus, både i Sverige och inom EU, och det är väldigt positivt. Sedan är det upp till varje kommun att via sitt planmonopol arbeta för att minska bullret på det sätt som fungerar bäst lokalt. Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag.

Anf. 214 Owe Hellberg (V)

Fru talman! Sten Lundström sade att vi bygger inte bostäder och lokaler, utan vi bygger samhällen. Det gör man också när man bygger externa köpcentrum, fast då bygger man samhällen som inte är särskilt lämpliga. Man bygger det amerikanska samhället. Jag måste berätta lite grann från det PBL-seminarium som jag var på. En kille från Svenska naturskyddsföreningen berättade då att han hade varit i en amerikansk mellanstor stad. Han stod där mitt i staden och var väldigt sugen på frukt. När han tittade sig omkring fanns det inte en enda livsmedelsbutik eller någon annan butik, utan han blev hänvisad till ett köpcentrum som låg åtta kilometer utanför stan, och detta är en ganska sjuk situation. Men han löste problemet genom att i stället köpa sig en Coca-Cola. Sådana samhällen ska vi inte bygga, det förstår ju alla. Den utbyggnad som nu pågår är ogenomtänkt. Det är inte samhällsplanering, utan det är någonting helt annat. Jag vill ställa en fråga till Siw Wittgren-Ahl. Sverige fick kritik från EU 1997 för att vi inte har miljöprövning av byggande av externa köpcentrum. Det är sju år sedan man fick den här kritiken, och regeringen har inte gjort ett skvatt. Vad anser Siw Wittgren-Ahl om detta?

Anf. 215 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Det ingår i PBL-kommitténs uppgift att se över detta. Det är bra att man gör det och att man funderar på hur vi ska ha det i fortsättningen. Alla externa köpcentrum är ju inte till ofog för människorna. Det har vi haft en bra diskussion om tidigare, så det tänker jag inte kommentera. Jag ställer mig bakom Lars Tysklinds inlägg om detta. Det är viktigt att man har levande köpcentrum nära folk. Att politiker i Sverige skulle fatta sådana beslut att man inte skulle kunna köpa frukt i närheten tror jag inte på.

Anf. 216 Owe Hellberg (V)

Fru talman! Det vi behöver är levande stadskärnor och rullatoravstånd till livsmedelsbutikerna - som Helena Hillar pratade om. Alla ska ha möjlighet att handla. Vi bör inte ha det bilberoende som vi har. Vi ska inte bygga det amerikanska samhället. Det är ingenting att stå efter. Jag kan bara beklaga att Siw Wittgren-Ahl inte tycker att regeringen skulle ha gjort någonting när det gäller miljöprövning av externa köpcentrum på de sju år som man har haft på sig. En annan fråga gäller information om basstationer och antenner. Varför i hela fridens namn ska man inte av kommunen kunna få reda på var dessa basstationer och antenner finns? Nej, man ska ringa till en myndighet, till Post- och telestyrelsen. Hur många jobbar det där? Hur många har tid att syssla med sådan här verksamhet för dem som är intresserade av att fråga? Om man nu hamnar i ett hus där det finns en basstation eller en antenn och inte vill bo där, vem ringer man till då och frågar efter en ny bostad som man kan flytta in i? Var får man den informationen från? Eller är det så att kommunerna på lite konstiga vägar ändå kan ta reda på detta och upprätta ett register? Varför ska man använda sig av sådana suspekta metoder? Varför kan vi inte ha en öppenhet kring detta? Jag har inget emot denna utbyggnad. Jag litar på Strålskyddsinstitutet och andra myndigheters bedömning av riskerna. Men varför är vi så rädda för öppenhet och demokratiska former i dessa frågor? Varför svarar ni så konstigt i betänkandet på vår motion?

Anf. 217 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Det finns en sak som är grundläggande, och det är skillnaden mellan Vänsterpartiets och vår tilltro till människorna. Jag tror att våra lokala politiker i kommunerna kan fatta beslut som är bra för medborgarna. Jag tror också att de som sitter i PBL-kommittén ska komma fram till något som är bra för kommunerna och kommunmedborgarna. När det gäller mobiltelefonmasterna och att man ska kunna ringa till Post- och telestyrelsen, som har att lämna de här uppgifterna, finns det en möjlighet som vi pekar på, och det är att kommunerna själva skulle kunna göra en sådan sammanställning. I det distrikt som Owe Hellberg kommer från, Gävleborg, har man tillsammans med kommunerna börjat diskutera detta. Kommunerna kan ju fatta ett sådant beslut om de vill. Det finns också möjlighet att inom en mils radie ta reda på var basstationerna ligger. Det som jag tycker är det otäcka är att den här utbyggnaden misstänkliggörs. Jag instämmer i yttrandena i ditt anförande. Alla i utskottet och hela riksdagen tycker att man ska ha en försiktighetsprincip, och vi pekar på alla de medel som finns. På något sätt tycker jag att Vänsterpartiet och Owe Hellberg här vill misstänkliggöra kommunerna och även regeringen, som flera gånger har aviserat att man vill ha en öppenhet men som ju har stött på patrull.

Anf. 218 Margareta Pålsson (M)

Fru talman! Jag kan inte prata om de externa handelsetableringarna, för det verkar ju som Siw Wittgren-Ahl och jag kan åka bil dit tillsammans och handla. Jag tänker i stället prata om buller med henne. Då skulle jag vilja fråga om Siw Wittgren-Ahl tycker att det är rimligt att ställa samma krav på buller i bostadsområden i Stockholm som man gör långt ute i glesbygden eller om Siw Wittgren-Ahl tycker att vi ska använda oss av det manöverutrymme som lagstiftaren har gett oss.

Anf. 219 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Jag kan nog tycka att man ska använda sig av det manöverutrymme som lagstiftaren har gett beroende på var man bygger. Jag tror också att den utredning som tittar på fukt, mögel och buller kan komma fram till att det finns olika saker som man kan utestänga buller med. Samtidigt kan vi inte bortse från att buller, lågfrekvent och högt, är skadligt. Man kan tycka, som vi har sagt i utskottet ibland, att folk kanske vill bo vid trafikerade gator. Men det är ju inte alltid man väljer det. Man kan inte välja var man föds och man kan inte alltid välja att bo på en speciell plats, så det är viktigt att ta till vara de tekniska lösningar som finns och se till att vi får fungerande bostäder. Man kan inte bortse i dag från att till exempel Stockholm har problem med buller. Det är viktigt att förebygga buller och se till att det blir en tystare miljö i något av rummen.

Anf. 220 Margareta Pålsson (M)

Fru talman! Jag tycker också att man ska förebygga buller, och jag tycker också att det är viktigt med tysta miljöer och att man ska göra allt för att det ska bli så bullerfritt inomhus som möjligt. Men vi står inför ett jätteproblem, och det är att det inte finns bostäder i Stockholm. Hela tillväxten hämmas i Stockholm av att det inte byggs bostäder. Man må väl kunna bygga när det finns människor som kan acceptera att stänga fönstret på natten för att bullret inte ska överstiga de 45 decibel som lagen säger.

Anf. 221 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Det är viktigt att avvakta de utredningar som pågår men att man redan i dag försöker använda de tekniska lösningar som finns för att kunna bygga.

Anf. 223 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Jag tror inte att det står still, utan jag tror att PBL-kommittén har många diskussioner som leder framåt. Man kan tycka att saker och ting tar tid, men vad jag förstår var det en enig utredning som tyckte att man skulle senarelägga resultatet till den 30 juni 2005 och att ingen var där emot. Jag vet inte om snabba lagstiftningar alltid garanterar ett mer demokratiskt förfarande, för det är ju viktigt att vi har lagar som kan följas och att de är förankrade hos oss människor. Vi har många lagar som inte är det. Ibland kan man fråga sig vilket syfte de har. Man ska alltid följa lagar, men det är också bra om lagarna är förankrade och följer mönster som man kan leva upp till.

Anf. 224 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Det är förvisso sant att det ska vara kvalitet på lagarna. Eftersom PBL-kommittén har fått ett så oerhört brett uppdrag tar det naturligtvis väldig tid. Men kan Siw Wittgren-Ahl se någon möjlighet att man ändå lyfter upp vissa frågeställningar i ett tidigare skede? Annars får vi vänta ett år till på något att ta ställning till. Det händer ju ingenting, så vi får ha de gamla lagarna så länge. Känner Siw Wittgren-Ahl till vilka direktiv som kommer att gälla för instansordningen? Kommer den frågan att behandlas skyndsamt i höst eller kommer den också att vävas in i slutredovisningen? Är det något som du har några indikationer om?

Anf. 225 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Om jag inte missminner mig kan PBL-kommittén själv lyfta ut och påskynda vissa beslut om man vill det, enligt de direktiv som kom. PBL-kommittén kom ju också till för att snabba på vissa beslut.

Anf. 226 Lotta N Hedström (Mp)

Fru talman! Jag har valt att gå upp i den här debatten. Även om den handlar om diverse bostadsfrågor som jag inte är engagerad i, är jag dock engagerad i det som rör mobiltelefoni. Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet. Jag vill nämligen att vi ska garantera den svenska befolkningen säkerhet och trygghet i boende och i offentlig miljö. Låt mig ta det hela i frågeform, fru talman. Hur kan det vara så att myndigheterna inte tar som sin främsta uppgift att värna människors hälsa, att skydda befolkningen mot faror? Jag hänvisar till vår regeringsform 2 §. Hur kan den samlade offentligheten i dag förneka att det finns mastflyktingar, det vill säga en grupp på enligt uppgift ca 300 personer som inte har något vettigt ställe att bo på - det är en fråga för det här utskottet - därför att deras hälsa inte klarar den strålmiljö som vi har byggt upp de senaste åren? Visst ska vi främja en teknikutveckling. Och vem vill inte ha bra mobiltelefoni? Men om man faktiskt blir sjuk eller påverkad av verksamheten, om det faktiskt är så att såväl WHO som ICNIRP och SSI av olika skäl har fel, eller om starka, tydliga och mångfaldiga indikationer finns på att verksamheten inte är problemfri, vem ska då ta ansvar för att skadorna inte negligeras, uppkommer eller förebyggs? Ja, ingen förväntar sig väl i dessa marknadsblinda tider att branschen, operatörerna, företagen eller investerarna ska bry sig om annat än kvartalsrapporterna. Men hoppet att den demokratiska offentligheten, det vill säga bland annat vi här i denna riksdag, ska besinna sig finns kvar. Nästa fråga är: Vem vet var master och basstationer sitter? Svaret är PTS. Till Owe kan jag säga att det finns en snäll kvinna som svarar på det om man ringer dit. Men varför vet inte vanligt folk det. Jo, för att varken staten eller kommuner i dag självmant talar om det utan lämnar åt initiativrika enskilda medborgare att luska, fråga och ta fram fakta själva. Det kunde man inte för bara ett år sedan, för då var det hemligt. Vi kräver: Informera befolkningen. Informera rektorer och dagisföreståndare. Alla har rätt att veta vad man är utsatt för. De sjuka är tyvärr ofta så försvagade att de inte orkar kämpa med sådant. De kanske inte ens klarar av att ringa i telefon. Jag går vidare, fru talman, till nästa fråga. Sjuka människor ska ju i vår välfärdsstat ges offentlig vård. Men hur många landsting har förstått att en växande patientgrupp inte kan ta del av den offentliga vården därför att de inte kan vistas i de lokalerna? Landstingen måste genast ta ansvar för att inrätta kliniker och elsanera sina byggnader. Riksdagen ska inte, som föreslås i det här betänkandet, avslå de motioner som tar upp det här därför att man har gjort det förut, alltså avslagit, och därför att kunskapsläget om elöverkänslighet inte är tillräckligt. Hoppsan - vart tog försiktighetsprincipen plötsligen vägen? Vad nu än elöverkänslighet beror på och är betingat av så är den reell. Närheten till högfrekventa strålkällor, till master och basstationer i liten eller stor skala - över huvud taget den samlade effekten av den elsmog som vi allihop är utsatta för - är för en växande del av befolkningen direkt sjukdoms- och symtomalstrande. Så ser det ut. Det är åtminstone ett riksdagens ansvar att inte förneka de här människorna deras sjukdom. I den hearing som riksdagens miljö- och jordbruksutskott så fint nyligen anordnade och i den utredning som vår egen utredningstjänst gjorde inför den talades det nästan bara om cancerriskerna. Det, fru talman, är det lilla - de cancersjuka må ursäkta - för det är ett fokus på alla andra effekter, innan cancer utbrutit, som behövs just nu, liksom insikten om att det är mer än de termiska uppvärmningseffekterna och diffus biologisk påverkan som ska utlösa den försiktighetsprincip, enligt miljöbalken 2 kap. 3 §, som vi saknar tillämpning av nu och som måste till. Då blir den något triviala frågan om var master och basstationer ska sitta mycket central. Då blir också frågan om vilka lagrum som ska tillämpas mycket central. Visst har kommunerna fortfarande ett huvudansvar, men det är vi i riksdagen, via vårt verkställande organ regeringen, som instruerar myndigheter, som ger ut regleringsbrev och så vidare om hur 3 G-utbyggnaden ska gå till och som ger vägledning för kommunernas befolkningsskydd. Min kommun inbjöd till exempel inte mig till samråd när man beviljade lov för den mast som ska stå en kilometer från oss, riktad mot den som redan står 30 meter bakom min ladugård. De menar att strålningen är försumbar och att jag bor för långt ifrån den. Men jag undrar: Hur strikt vetenskapligt är det att garantera det? Har de tagit del av de över 500 rapporter som indikerar risk och fara, eller litar de lika blint på SSI som riksdagen gör? Nej, fru talman, ett riktigt bygglovsförfarande för både master och basstationer för mobiltelefoni borde därför verkligen vara regel av de här skälen. Vi efterlyser även insikten om att miljöbalkens försiktighetsprincip gäller parallellt med både plan- och bygglagen och ledningsrättslagen. Mer om den senare hoppas vi kunna återkomma till här i vår. I betänkandet skriver man dock faktiskt osedvanligt klokt på ett ställe om tillämpandet av försiktighetsprincipen, men man landar i slutsatsen att det är myndigheterna här i landet som borde kunna ingripa. Problemet är att de inte gör det. På SSI sitter i dag en inflytelserik tjänsteman, expert kallad - namnet kan jag ge till intresserade efteråt - som kommer direkt från mobilindustrin, från en av operatörerna, och dessförinnan från Ericsson. Den här personen har titeln "doktor" efter att ha publicerat en avhandling på hela tolv sidor i det fasta tillståndets fysik - inte strålningsfysik eller något annat för myndigheten relevant ämne. Det inger inget förtroende. I fjol anlitade SSI reklambyrån KREAB för att putsa upp sin image efter Uppdrag gransknings stora och synnerligen avslöjande reportage. Det inger heller inget förtroende. Jag litar helt enkelt inte på SSI, och många är de som i dag med mig inte litar på varken SSI eller Socialstyrelsen. Många är de utanför detta de folkvaldas hus som känner en instinktiv oro för den rasande takt med vilken vi tar tekniksprånget upp på frekvensskalan och närmar oss de subtila svängningar vid vilka vårt eget känsliga nervsystem opererar. För alla dem är det mycket ironiskt att offentligheten, vi, inte talar om var masterna ska sitta eller om hur skyddade deras barn eller deras boende är, men ber oss stänga av mobiltelefoner för att skydda känslig apparatur när vi går in i ett sjukhus. De behöver bygglov. De och vi alla behöver en fungerande försiktighetsprincip som kräver bevis för ofarlighet - inte för farlighet. Vi vill inte att myndigheterna ger vissa lama rekommendationer, utan vi vill ha ett stopp för utbyggnaden tills vi vet hur riskerna ser ut.

Anf. 227 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag ska bara ställa en väldigt kort fråga. På vilka grunder kan Lotta Nilsson Hedström säga att hon inte litar på SSI och Socialstyrelsen? Det intressanta är ju vad de skulle ha för bevekelsegrunder för att inte ta vara på människors hälsa. Vad skulle drivkraften hos dessa statliga myndigheter vara för att inte ta fram sanningen?

Anf. 228 Lotta N Hedström (Mp)

Fru talman! Ja, det är en mycket bra fråga. Jag vet inte det. Jag skulle också vilja veta det. Jag kan bara konstatera hur det ser ut. Det finns en stor grupp sjuka människor som är förnekade. Det finns ett läge där vi prånglar ut en oerhört omfattande ny teknik, vars konsekvenser inte är tillräckligt utredda, utan att utreda dessa konsekvenser. Motiven handlar naturligtvis någonstans om att vi vill ha den här tekniken till varje pris. Den ska generera arbetstillfällen och en god position i den omgivande världen för Sverige som tekniknation. Vad annat kan jag svara? Jag skulle också vilja veta de grundläggande motiven för att åsidosätta människors hälsa och säkerhet.

Anf. 229 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag vill ändå förtydliga på något vis. Det är ju inte så att någon i vare sig Folkpartiet eller något annat parti här inte skulle ställa sig bakom försiktighetsprincipen, att sjuka människor ska ha vård och så vidare. Jag tycker att du på något vis antyder att det finns ett riksdagsmotstånd mot att vi skulle ta det här på allvar, och jag vill påstå att det i alla fall från Folkpartiets sida inte finns.

Anf. 230 Lotta N Hedström (Mp)

Fru talman! Nej, det sista året har i princip alla politiker i det här huset sagt att de "tar människors oro på allvar" - det är stora citationstecken omkring det - och det måste politiker göra, annars blir de inte omvalda. Men däremot hävdar jag att den här riksdagen är naiv och tror mer på myndigheter än på väldigt många forskare. Jag menar att det inte finns ett seriöst beslutsunderlag för SSI:s och Socialstyrelsens ställningstagande i de här frågorna, och jag fortsätter att hävda det. Därmed har jag inte sagt att alla risker är fastställda, men indikationerna för att vara försiktig, att bromsa takten och att undersöka hälsoläge och långtidseffekter - de indikationerna och de kriterierna har vi, och vi struntar i dem. Detta tycker jag är en förbrytelse. Jag menar att riksdagen håller på att begå och har begått ett stort misstag i den här frågan.

Anf. 231 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Man blir förskräckt av de påhopp som Miljöpartiets representant här gör på våra myndigheter. Misstänker man bara att myndigheter inte kommer fram med den information som finns utan håller tillbaka så tycker jag att man som riksdagsledamot borde JO-anmäla de myndigheterna i stället för att stå här och prata om det. Under den hearing med miljö- och jordbruksutskottet som Lotta Hedström pekade på kom ju också fram att det inte finns tillräcklig forskning kring detta. Regeringen har ett flertal gånger pekat på att det i dag inte finns någon forskning som bestämt hävdar att det som Lotta Hedström pekar på skulle vara farligt, men man säger ändå att man ska följa försiktighetsprincipen. Regeringen har också i dag flyttat fram elallergikers ställning genom att säga att man måste forska på det. Det är alltså regeringen som har pekat på att man måste forska på vad det är som skapar den här situationen och att det inte räcker med den forskning som finns. Den diskussionen har vi haft flera gånger i kammaren, och vi ger medel. Sedan styr vi ju inte forskningen. Men regeringen har i alla fall gett Vetenskapsrådet i uppdrag att analysera och ta fram forskningsinsatser som tar upp det som Lotta Hedström pekar på.

Anf. 232 Lotta N Hedström (Mp)

Fru talman! Jag JO-anmälde Socialstyrelsen förra våren. En myndighet har jag faktiskt gått en laglig väg till. Jag tycker att det var bra att det stora utfallet av hearingen var just att vi är eniga om behovet av mer forskning. Den vägen ska vi slå in på. I väntan på det är det naturligtvis vårt ansvar att inte bara öppna porten för en fortsatt utbyggnad, utan att i väntan på den forskningen lugna ned tempot. Ni har alla förstått att det finns många människor som är både oroade och sjuka. Det är vår plikt att inte bara säga att vi tar oron på allvar utan faktiskt också göra någonting.

Anf. 233 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Vi gör ju faktiskt någonting. Vi har gett uppdrag till myndigheter att följa dem. Men Lotta N Hedström står här och misstänkliggör det arbetet och de personer som arbetar på myndigheterna. Det tycker jag är en allvarlig kränkning av riksdagens organ. Misstänker man det som Lotta N Hedström säger ska man JO-anmäla de myndigheter som man tror undanhåller information. Det tycker jag är viktigt att påpeka från riksdagen. Det är fruktansvärda påhopp på de myndigheter som vi har satt att utföra uppdrag. Det är också att misstänkliggöra regeringen. Vi som är för en utbyggnad är ju det för att vi tror att tekniken också har positiva effekter över hela Sverige. Något som vi inte har diskuterat är att det skulle kunna vara till hjälp på många ställen där man ännu inte har satt upp 3 G-master. Det kan gälla sjukvård eller andra sammanhang där folk behöver hjälp. Det är en kombination av försiktighet och en utbyggnad. Vi behöver inte stå här och misstänkliggöra varandra. Vi behöver komma till resultat. Det tycker jag inte att man gör med det sätt som Lotta N Hedström argumenterar på.