Ekonomisk familjepolitik

Anf. 182 Caroline Högström (M)

Herr talman! I dag debatterar vi den ekonomiska familjepolitiken, ett område som sätter fingret på några av de viktigaste värdena i svensk politik. Hur ser vi på ansvar? Hur ser vi på barn och familj? Hur bygger vi ett samhälle där människor inte bara får hjälp och stöd när det behövs utan också friheten och möjligheten att stå på egna ben och leva sitt liv så som de önskar och så som det passar deras vardagspussel bäst?

Det är också ett område där skiljelinjerna är tydliga. Å ena sidan har vi vänstersidans förslag om höjda generella bidrag, mer statlig detaljstyrning och ökad byråkrati. Å andra sidan har vi Moderaternas linje, som innebär att stärka familjers frihet, öka träffsäkerheten i stödsystemen och värna arbetslinjen. Vi är övertygande om att det är den enskilda familjen som är bäst på att fatta beslut för att få vardagspusslet att gå ihop. Staten ska stötta, inte styra.

Herr talman! Föräldraförsäkringen är ett av de viktigaste trygghetssystem vi har. Den har möjliggjort att föräldrar i Sverige kan kombinera yrkesliv med föräldraskap på ett sätt som få andra länder kan matcha. Den är flexibel, generös och trygg, men den är inte perfekt. Den behöver fortsätta reformeras och moderniseras, inte minst för att anpassas till hur familjer faktiskt ser ut i dag.

Därför är jag stolt över de frihetsreformer som den moderatledda regeringen har genomfört. Antalet dubbeldagar har fördubblats, vilket ger familjer mer gemensam tid i den mest sårbara perioden efter ett barns födelse. Möjligheten att överlåta upp till 90 dagar till en närstående är en efterlängtad reform för ensamstående, företagare och stjärnfamiljer.

Herr talman! Låt mig påminna om att detta är reformer som oppositionen målade upp som början på en systemkollaps. Men hur blev det? Det blev några tusen överlåtelser – de allra flesta till mor- eller farföräldrar. Det handlar om förbättringar för föräldrar i verkliga livssituationer, om mammor som behöver stöd och om barn som behöver trygghet. Dessa familjer har tack vare den moderatledda regeringen nu fått ökad flexibilitet och bättre möjligheter att kombinera familjelivet med arbete.

Herr talman! I betänkandet behandlas även regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport om bostadsbidraget. Kritiken är tydlig. Systemet är för trubbigt, är för lätt att utnyttja och leder till för många återkrav. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle. Därför genomför regeringen nu viktiga förbättringar.

Genom att exempelvis införa månadsuppgifter kopplade till arbetsgivardeklarationerna får vi ett system som bygger på aktuell inkomst, inte på uppskattningar. Det gör bostadsbidraget mer träffsäkert och minskar återkraven. Det här är reformpolitik på riktigt: mindre slöseri med skattebetalarnas pengar, mindre byråkrati och större träffsäkerhet.

Herr talman! Vi ska ha trygghetssystem som hjälper dem som verkligen behöver dem, inte som göder kriminella och organiserad brottslighet. Tyvärr ser vi i dag att flera av våra förmåner och försäkringar är utsatta för bidragsbrott. Ett exempel är den tillfälliga föräldrapenningen, vab, som är särskilt utsatt. Bidragsbrott är tyvärr inget nytt problem, men vi ser hur de tar allt större proportioner.

Regeringen har därför gett Försäkringskassan skarpare verktyg, med möjligheter att frysa tillgångar, och tillgång till fler uppgifter från Skatteverket. Att motverka bidragsbrott är en viktig prioritering för den moderatledda regeringen, och fler verktyg för att komma åt kriminella som skor sig på välfärdssystemen är på väg, såsom sanktionsavgifter för dem som fuskar och till och med diskvalificering för dem som systematiskt begår bidragsbrott. Det är inte bara en ekonomisk fråga; det är en fråga om rättvisa och tillit. Varje gång någon fuskar med vab, föräldrapenning eller bostadsbidrag är det ett svek mot skattebetalarna och mot de barnfamiljer som verkligen är i behov av stödet.

Herr talman! Det är värt att påminna sig om att familjepolitik inte bara är bidragspolitik. För oss moderater är målet inte att göra människor beroende av staten utan göra dem fria att stå på egna ben. Därför är arbetslinjen central. En stark arbetslinje är det mest kraftfulla verktyget vi har för att bekämpa barnfattigdom, för att minska ojämlikhet och för att stärka tryggheten.

Barn som växer upp i familjer där föräldrarna jobbar har bättre skolresultat, bättre hälsa och bättre framtidsutsikter. Det vet vi, och därför säger vi nej till bidragspolitik som gör det mindre lönsamt att arbeta, oavsett hur godhjärtad den låter i debatten.

Det är genom arbete, inte mer bidrag, som människor tar sig ur fattigdom. Därför vill vi att fler ska gå från bidrag till arbete och låta dem som arbetar behålla mer av sin lön genom sänkt skatt på arbete.

Samtidigt ser vi hur Socialdemokraterna tillsammans med sina samarbetspartier på vänstersidan försämrar ekonomin för dem som arbetar i kommuner och regioner där vänstersidan styr. En sjuksköterska i Stockholm får med Moderaternas politik behålla ungefär 10 000 kronor mer per år 2025 än 2023. Socialdemokraternas prioritering är att snarare att höja skatten och ta mer av samma sjuksysters lön. Samtidigt försämrar man servicen, höjer kostnaden för kollektivtrafiken och stänger livsnödvändig ätstörningsvård. Prioriteringarna blir tydliga.

Herr talman! Vi vet att vänsterpartierna i den här debatten kommer att lyfta att barnbidraget ska höjas. Men för vilka? Ska det höjas för alla, oavsett om man är sjuksköterska eller riksdagsledamot och oavsett hur mycket man tjänar? Det är inte träffsäkert. Vi föreslår i stället skattesänkningar som stärker låg- och medelinkomsttagares ekonomi. Det är långsiktig politik som stärker hushållen, inte tillfälliga symbolinsatser.

Vi vet också att stora delar av oppositionen vill lägga miljardbelopp på olika bidragshöjningar. Det låter generöst – det kan kännas bra i magen. Men det är pengar vi inte har.

Oppositionens politik löser inte grundproblemen. Den förstärker dem och riskerar att göra ännu fler beroende av bidrag. Vi moderater stärker i stället möjligheterna för människor att leva på sin lön.

Herr talman! Vår politik är i grunden enkel. Vi vill att flit och ansträngning ska löna sig. Vi menar att trygghet kräver ansvar. Vi menar att människor, också föräldrar, i de allra flesta fall kan fatta kloka beslut om sina egna liv, om de ges rätt förutsättningar. Det är därför vi säger nej till fler statliga pekpinnar och fler reglerade dagar i föräldraförsäkringen och ja till ökad flexibilitet, frihet för familjer att själva utforma sin vardag och en välfärd där stödet går till dem som verkligen behöver det.

Med detta vill jag avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare, Mats Sander och Viktor Wärnick (alla M).

Anf. 183 Arber Gashi (S)

Herr talman! Jag vill inleda med att belysa några av de saker som ledamoten Högström nyss pratade om. Det är anmärkningsvärt att stå i talarstolen i den här kammaren och sprida vad Caroline säkert själv tycker är information men som i verkligheten är direkta osanningar.

För att bara nämna en sådan: Socialdemokraterna i Stockholm påstås stänga ned vård. Det handlar om vård som faktiskt inte har fungerat. Vi pratar om enskilda ätstörningskliniker som gång på gång felfakturerat Region Stockholm och är skyldiga regionen över 50 miljoner kronor. Ledamoten står alltså här och försvarar dem. Det är enkelt att göra när man utgår från talepunkter som går runt i det moderata partiet. Jag hör den typen av retorik i alla frågor. Det märks att den här regeringen är pressad.

Till min faktiska fråga. Regeringen har en rad gånger varit med och förlängt höjningen av bostadsbidraget, som Socialdemokraterna införde under pandemin, men väljer nu att sänka bidraget. Det är nog många som kliar sig i huvudet och undrar varför, när folk i ökande takt förlorar både jobb och hem och matpriserna fortsätter att ligga högt och i vissa delar fortsätter att stiga. Varför bedömer Moderaterna att det nu är läge att sänka bostadsbidraget, vilket kommer att innebära att väldigt många, särskilt ensamstående, drabbas hårt?

Anf. 184 Caroline Högström (M)

Herr talman! Tack, ledamoten Gashi, för frågan!

Har ledamoten sett den rapport som kommenteras i det här betänkandet, om bostadsbidraget och de problem som finns med det? Vi ska inte blunda för detta.

Det vi nu fasar ut är det tillfälliga tilläggsbeloppet – vi går tillbaka till en ordinarie nivå. Tillfälliga tillägg kan ju inte bli kvar år ut och år in, för då är de inte längre tillfälliga.

Tittar vi på skuldsättningen i samband med bostadsbidraget och antalet återkrav ser vi att 46 procent, tror jag, av alla får återkrav gällande bostadsbidraget. Tilläggsbeloppet var viktigt under en extrem tid med 10-procentig inflation, som vi tog över från Socialdemokraterna, och under pandemin. Då var det viktigt för att lösa krisen. Men tittar vi på vad som verkligen gör skillnad ser vi att det handlar om att göra så att fler får behålla mer av sin lön. Det gör skillnad på riktigt, hållbart över tid.

Vi hör återkommande krav från vänstersidan på höjning av exempelvis bostadsbidraget. Men låt oss se vad som faktiskt har hänt de senaste åren. En ensamstående mamma i Malmö med 25 000 kronor i lön får sedan 2023 behålla ungefär 5 000 kronor mer per år – för att hon går till jobbet. Det gör skillnad. Och om hon tar ett extra arbetspass får hon behålla mer av den lönen, till skillnad från hur bostadsbidraget fungerar: Varje tusenlapp i ökad inkomst leder till risk för återkrav.

Er bidragslinje innebär varken frihet eller trygghet. Den har ett ganska högt pris. Vi moderater tror på en politik som går ut på att det ska vara lönsamt att arbeta – varje arbetad timme ska göra skillnad. Det handlar inte om blanketter och risk för återkrav, utan den här mamman får behålla mer av sin lön. Hennes flit lönar sig. Det är moderat politik. Det är tydligt, och det är också hållbart över tid.

(Applåder)

Anf. 185 Arber Gashi (S)

Herr talman! Vad som är tydligt för väldigt många där ute är att moderat politik går ut på att slå undan benen för alla dem som har det tuffast i samhället. Detta märks väldigt tydligt när ni i Moderaterna med ena handen sänker skatten för de allra rikaste med många miljarder och sedan med den andra handen sänker bostadsbidraget, vägrar höja barnbidraget och inte ser till att fler kommer i arbete; arbetslösheten fortsätter att stiga. Ni tar selfier med matjättar i stället för att faktiskt göra något åt matpriserna. Det är detta som folket där ute har fått lära känna och tydligt kan säga är moderat politik.

När ledamoten lyfter upp återbetalningskraven som ett problem när det gäller att behålla eller permanenta det tillfälligt höjda bostadsbidraget tycker jag att det blir en märklig diskussion. Det har funnits utredningar som tydligt rekommenderat och varit skarpa med hur vi kan få bukt med det problem som finns när det gäller bostadsbidraget – den här regeringen har haft rätt lång tid på sig för detta. Jag håller med ledamoten Högström om att det i dag är ett system som skuldsätter många därför att det baseras på inkomster som sedan, flera år senare, kan vara högre. Det finns förslag som hade kunnat lösa detta. Försäkringskassan sitter och väntar, vet jag, och undrar varför det inte kommer något från den här regeringen när det gäller dessa frågor.

Ledamoten säger bara att ett tillfälligt bidrag till slut måste slussas ut. Man kan också välja att göra som Socialdemokraterna föreslår, nämligen permanenta det. Vi ser att detta är nivåer som i dag behövs. Det är väl inte nu, när matköerna sträcker sig allt längre runt hörnen, särskilt i våra stora städer, som det passar att sänka, som man säger att man vill.

Jag fick egentligen inte något svar på min fråga: Varför väljer regeringen att i detta läge ta bort den tillfälliga höjningen?

Anf. 186 Caroline Högström (M)

Herr talman! Bland annat i budgeten för 2024 fick Försäkringskassan ett skarpt uppdrag att förbereda införandet av månadsuppgifter. Det arbetet är alltså uppenbarligen på gång, så jag vill inte alls kännas vid kritiken och den bild man försöker måla upp.

Från Socialdemokraternas sida har man ett högt tonläge kring familjer som har det kärvt och har svårt att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt höjer ni skatten när ni har chansen. Titta på hur det har varit i Stockholm! Kommunalskatten, en av de mest träffsäkra skatter vi har och en av de största utgifterna för barnfamiljer, väljer ni att höja när ni sitter på makten i Stockholm.

Sedan 2006 har Moderaterna infört nio jobbskatteavdrag. Ni har sagt nej till alla. Ni har inte tagit bort dem, tack och lov, men ni har sagt nej till dem. Det är ett avdrag som har inneburit att en sjuksköterska, exempelvis, har fått nästan 48 000 kronor mer varje år. Det har ni sagt nej till, kategoriskt. Det rör sig om stora summor, som gör skillnad för hårt arbetande människor.

Ni säger att ni vill stärka ekonomin för barnfamiljerna. Men hur? Bara med bidrag, inte genom att man ska få behålla mer av sin lön eller genom flit. Att de som bär välfärden ska få behålla mer av sin lön är inte ett alternativ. Ni ska ta med den ena handen och ge med den andra. Det är socialdemokratisk politik.

(Applåder)

Anf. 187 Malte Tängmark Roos (MP)

Herr talman! Det var inte mycket som jag höll med om i Caroline Högströms anförande. Jag ska fokusera på några av delarna.

Ledamoten säger att kommuner som styrs av partier på vår sida tar pengar från låginkomsttagare. Men sanningen är ju att i stort sett alla kommuner och regioner i Sverige har förlorat pengar de senaste åren för att regeringen har prioriterat att sänka skatten för höginkomsttagare framför att satsa på välfärden. Inga kommuner i Sverige hade behövt höja skatten för att rädda sin egen välfärd om regeringen bara skulle välja att ge dem de pengar som de faktiskt behöver. Där skulle jag alltså vilja lägga över ansvaret på Caroline Högströms regering igen.

Moderaterna säger att de gynnar barnfamiljerna. Men de pengar som ni tar bort från barnfamiljerna är långt mer än vad de får ut i sänkt skatt. En höginkomsttagare får varje månad många fler kronor än en barnfamilj får. Barnfamiljen förlorar mycket mer på att Caroline Högström och hennes regering till exempel tar bort det tillfälliga bostadsbidraget.

Jag undrar vad Moderaterna har emot att satsa på de människor i Sverige som faktiskt behöver extra mycket hjälp. Vi pratar om kommunerna och om barnfamiljerna. Varför är ni så kraftigt emot att ge riktade stöd till dem som faktiskt behöver det?

Anf. 188 Caroline Högström (M)

Herr talman! Tack, Malte Tängmark Roos, för frågan och kommentarerna!

Detta här sätter ju fingret på skillnaderna i svensk politik på ett ganska intressant sätt. På er sida är en av politikens grundidéer att ta med ena handen och ge med den andra, och så kan man känna sig god. Det är detta det kokar ned till. Staten ska vara garanten för allt, och staten är den som ger.

Men ni glömmer att staten också är den som tar. Staten tar pengar från dem som genom ansträngning har arbetat ihop en lön. Moderaterna vill i stället att makten och lönen i så stor utsträckning som möjligt ska finnas hos den som har arbetat och skapat värdet. Flit måste löna sig.

Den förskollärare, undersköterska eller polis som ställer klockan och går till jobbet varje morgon och därmed bidrar till samhället ska få behålla mer av sin lön. Då behöver vi inte höja bidragen. Om man får behålla mer av sin lön från första början kan vi strunta i detta att ge med ena handen och ta med den andra, som vänstersidan annars återkommer till gång på gång.

Stärk individen i stället! Låt makten finnas där den hör hemma: hos den som skapat värdet – den som går till jobbet varje morgon! Detta är en tydlig skillnad i svensk politik, och den blir ännu tydligare i den här typen av debatter.

(Applåder)

Anf. 189 Malte Tängmark Roos (MP)

Herr talman! Ja, det finns en väldigt tydlig ideologisk skiljelinje här i riksdagen, mellan våra partier. Den stavas solidaritet med dem som behöver stöd. Det är det som min sida står för.

Vi säger ja till sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare. Men vi säger också ja till att ge riktade stöd till dem som faktiskt behöver det. Vi ger mer pengar till dem som behöver vår hjälp för att deras lön inte stiger med 10–15 procent varje år samtidigt som matpriserna och hyrorna stiger.

Vi säger ja till att inkludera fler människor i bostadsbidraget. Vi säger ja till att utvidga sjukförsäkringarna så att den som är sjuk får en bra ersättning oavsett vad som är anledningen till att man är sjuk. Detta säger Caroline Högström, Moderaterna och Tidöregeringen nej till.

Ni säger: Mer pengar och mer frihet till individen! Ja, absolut, man ta inte bort de generella trygghetssystem vi har. Ta inte bort de riktade trygghetssystemen bara på grund av någon ideologisk idé om att man ska jobba och anstränga sig. Det är ju klart att man ska jobba och anstränga sig. Folk gör ju det, men de kommer ändå inte runt, för priserna stiger mer än vad lönerna gör. Då behöver vi riktade bidrag. Vi behöver riktade stöd.

Jag är stolt över att säga ja till högre bidrag för dem som behöver det. Detta är den ideologiska skiljelinjen mellan oss.

Anf. 190 Caroline Högström (M)

Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att det ibland målas upp en bild av att ena sidan vill ha noll bidrag och ingen hjälp medan man på den andra sidan är godhjärtad. Men så ser inte sanningen ut.

Vi har en bred politisk överenskommelse om våra socialförsäkringar. Vi har en bred politisk överenskommelse om den stabila och starka välfärd vi har. På ledamotens sida av politiken glömmer man bort att det också är någon som betalar för det hela.

Det kan bli lite fascinerande. Man säger att fler ska ha tillgång till bostadsbidraget och att man vill utöka bostadsbidraget. Det är en av de mest skuldsatta förmåner vi har. Där har allra flest skickats i skuld.

Det har varit nödvändigt att ha ett tillfälligt tilläggsbelopp. Det har vi alla varit överens om i en bred överenskommelse. Det har tidigare regeringar beslutat, och den här regeringen har förlängt det. Men det finns skäl till att det är tillfälligt.

Bostadsbidrag är inte det bästa. Det bästa är att man inte behöver ett bostadsbidrag. Det bästa är att man kan leva på sin lön – alltså sänker vi skatten.

Skatten är en av de största utgifterna en familj har. Men Miljöpartiet landar återigen i att vi ska vara godhjärtade och att vi ska ta med den ena handen och ge med den andra, i stället för att låta människor få behålla mer av sin lön. Då behöver vi ju inte riskera skuldsättning och de negativa aspekterna av den bidragspolitik som har förts.

Det finns absolut en tydlig skillnad inom svensk politik. Men skillnaden går mellan bidragslinjen och arbetslinjen. För oss handlar det framför allt om att man ska få behålla mer av sin lön.

(Applåder)

Anf. 191 Arber Gashi (S)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 25, så har jag fått det gjort.

Vi debatterar alltså ekonomisk familjepolitik.

Vad är det vi redan har fått höra av Moderaterna? Vad kommer vi snart att få höra från Sverigedemokraterna? Jo, det är att framtiden ljusnar: Det går bättre och bättre. Många av de stöd som finns inom vår välfärd är bra och träffsäkra. Men i och med att allting bara blir bättre och bättre för landets barnfamiljer väljer regeringen i stället att sänka dem. I praktiken slår man undan benen för väldigt många barnfamiljer. De skulle inte uttrycka det så själva, men det är vad det i praktiken innebär.

I dagens betänkande står det: ”I takt med att den ekonomiska utvecklingen vänder och det ser ljusare ut kan behovet av det extraordinära bidraget komma att minska, enligt regeringen.” Det handlar alltså om bostadsbidraget. Detta är den syn man har.

De som tillhör ett regeringsparti lever i en verklighet, men om man är utanför regeringspartierna lever man i en annan. Det är märkligt. Hur ljust har då läget i vårt samhälle blivit? Det kan man faktiskt undra när man från regeringens sida är så himla konsekvent i sin retorik.

Vi vet mycket väl att barnfamiljer i dag har det tufft. De vrider och vänder på varje krona. Matkassen blir bara dyrare och dyrare. Matpriserna har skjutit i höjden och fortsätter till viss del att göra det. Elräkningarna är dyra – hur dyra de är beror på var man bor i landet. Vi har ökade hyror. Vi har dyrare idrottsaktiviteter.

Vi har också en arbetslöshet i det här samhället som slår rekord på rekord. Det är ju intressant när regeringen säger sig företräda arbetslinjen men verkar snarare föra en bidragslinje. Den politik som vi i dag ser leder till att allt fler behöver stöd.

Trots att de tar extrapass i sitt arbete och avstår måltider har många, särskilt ensamstående föräldrar, det väldigt tungt. De senaste åren har tio års reallöneökningar försvunnit med inflationen. De pengar man har är mindre värda i dag, och det är ett stort problem.

Det är i det här läget som regeringen helt och hållet sätter sig på tvären när det kommer till förslag som hade kunnat göra skillnad.

När vi socialdemokrater exempelvis föreslår ett höjt barnbidrag – Sverige skulle då eventuellt vara det sista landet i Norden som inför det – säger man blankt nej från den här regeringen. Man prioriterar att ta bort plastpåseskatter i stället. Det är viktigare.

När vi föreslår att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget ska göras permanent gör den här regeringen tvärtom. Man väljer att sänka bostadsbidraget från och med i sommar för cirka 100 000 barnfamiljer. Ensamstående föräldrar kommer att drabbas hårdast. Vi har i dag kunnat läsa om en ensamstående som studerar, som kommer att få 1 400 kronor mindre varje månad framöver. Det skramlar svagt i bössan när man säger att man sänker skatten men samtidigt rycker undan 1 400 kronor i månaden. I praktiken sänker man ju dessa människors ekonomier högst medvetet.

När vi socialdemokrater föreslår utökade vab-möjligheter för föräldrar till barn med exempelvis diabetes säger regeringen blankt nej. I stället väljer man att göra mediciner dyrare när högkostnadsskyddet höjs.

När vi socialdemokrater föreslår att skyddet för gravida ska stärkas – under två år har det funnits färdiga förslag för regeringen att ta tag i – svarar man ofta att det skulle minska gravidas incitament att arbeta, som om alla gravida vore lata.

När vi gång på gång i den här talarstolen – man hörde det alldeles nyss, och man kommer att få höra det fler gånger i dag – lyfter upp barnfamiljernas ekonomiska situation svarar regeringen och dess företrädare alltid med samma visa: Det är arbetslinjen som råder.

Med andra ord: Klarar man sig inte i dag trots att man arbetar behöver man jobba lite hårdare. Det är ett förakt mot alla dem som ställer klockan tidigt och som jobbar i vård, förskola, skola, hemtjänst, industri, butik – ja, listan kan göras lång.

Föreningen Makalösa Föräldrar, som organiserar ensamstående mammor, bjöd på gröt utanför riksdagen för ett par veckor sedan för att belysa att de redan äter gröt. De har liksom inga fler besparingar att göra. Det är faktiskt intressant att det då inte var en enda företrädare för Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna som var villig att möta dem. Kanske berodde det på att man har svårt att se dem i ögonen. Det är inte lätt att träffa personer som har det svårt ekonomiskt när man delat ut smocka efter smocka mot deras trygghet samtidigt som man har sänkt skatten för de allra rikaste med miljarder efter miljarder.

Avslutningsvis, herr talman: Vi går mot sommaren och ett sommarlov. Det är ett lov som många barn längtar till. Men allt fler barn är just nu oroliga och längtar inte alls efter sommarlovet. De vet att det inte kommer att innehålla något särskilt. De kommer inte att få äta mat i skolan – vi socialdemokrater har föreslagit att de ska kunna göra det genom att man inför lovluncher. De kommer att ha svårt att göra aktiviteter när många andra barn i klassen kanske kan göra det. De kommer att ha svårt att svara på frågan var de har varit på semester när sommarlovet väl är slut. De skäms över att de inte har varit iväg när många kompisar har varit det.

Det är den verklighet som vi lever i, och jag tycker att det är ett svaghetstecken att vi inte kan stå upp för dessa människor i dessa ekonomiska tider.

(Applåder)

Anf. 192 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten, för ditt anförande!

Socialdemokraterna vill se över flerbarnstillägget. Socialdemokraterna menar att det kan skapa felaktiga incitament. Det kan öka segregationen, och föräldrarnas inträde på arbetsmarknaden eller i studier kan försenas. Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna är ibland överens och ibland inte. Men i den här frågan verkar vi vara någorlunda överens.

Socialdemokraternas partistyrelse kommer inför kongressen i maj att föreslå att flerbarnstillägget helt eller delvis ska avskaffas. Det är samma yrkande som man har här i dag.

Vi sverigedemokrater vill helt slopa flerbarnstillägget.

Men samtidigt vill Socialdemokraterna se över andra stöd, som är mer träffsäkra, till utsatta barnfamiljer. Då är frågan. Är höjt barnbidrag ett träffsäkert stöd till barnfamiljerna?

Anf. 193 Arber Gashi (S)

Herr talman! Tack, Daniel Persson, för frågan!

Ja, det stämmer. Vi i socialdemokratin är beredda att se över åtminstone delar av det flerbarnstillägg som finns i dag eftersom det tydligt har konstaterats, bland annat av Riksrevisionen, att det ibland slår fel. Tillägget för barn två är det som bedöms ha minst ekonomisk träffsäkerhet – omfördelningsmässigt. Vi menar att man borde kunna se över och titta på detta. Skulle man kunna omfördela de pengarna till något annat, exempelvis ett extra stöd till ensamstående föräldrar, som i dessa tider har utomordentligt svårt att få det att gå runt?

Att höja barnbidraget är också ett sätt att stötta barnfamiljerna. Vi från Socialdemokraterna föreslår fler saker. Vi föreslår att man ska höja barnbidraget och också att man ska behålla nivåerna i bostadsbidraget.

Jag vet att Sverigedemokraterna och högern många gånger kritiserar barnbidraget. De menar på att det inte slår rätt eftersom också höginkomsttagare får ta del av det. Så är det ju. Det är ett av de generella stöd som vi har. Men det betyder allra mest, och rent omfördelningsmässigt slår det faktiskt ganska väl. De människor som behöver det allra mest är också de som drar nytta av det. Vi ser givetvis att höjt barnbidrag är fördelningsekonomiskt träffsäkert och föreslår därför att det ska höjas.

Sverigedemokraterna är det parti som tydligast är emot en höjning av barnbidraget. I dessa tider kan man faktiskt fråga sig varför det är så.

Anf. 194 Daniel Persson (SD)

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten, för ditt svar!

Ja, som vi har poängterat vill Socialdemokraterna höja barnbidraget med 200 kronor. Tidösamarbetet prioriterar att skatten sänks. Det innebär i snitt 200 kronor mer i plånboken varje månad. Som ledamoten själv var inne på menar man att skattesänkningar kan gå fel och gynna höginkomsttagare.

En höjning av barnbidraget är en relativt dyr reform. En höjning med 200 kronor per månad kostar cirka 4,5 miljarder. Det kommer då även att gå till höginkomsttagare. Är det rätt att ge höginkomsttagare 200 kronor mer i bidrag i månaden?

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 195 Arber Gashi (S)

Herr ålderspresident! Ja, det är rimligt att barnbidraget även går till de hushållen, för hushållen med väldigt, väldigt rika föräldrar är inte lika många eller väsentligt många fler än helt vanliga hushåll med medelinkomster – det är för dem som detta spelar allra störst roll.

Jag har full respekt för och förståelse för att det inte kommer att göra någon skillnad för multimiljonärer att de får 200 kronor extra i barnbidrag. Men de människorna är också med och betalar in till det systemet. Jag tror att det är viktigt att vi ser på barnbidraget på det sättet. Det är ett system som alla är med och betalar in till. Jag tror att det på sikt stärker – hur ska jag säga? – nöjdheten över att vi har ett sådant system när man också får ut någonting av det.

Men jag undrar egentligen om Sverigedemokraterna är så oroliga över att miljonärer får 200 kronor mer i slutet av månaden. Då kan man ju ifrågasätta varför man har varit med och bidragit till en politik som inte bara ger dem 200 kronor mer utan flera tusen kronor mer varje månad. Det gäller särskilt de allra rikaste.

För mig blir det konstigt att säga: Nej, vi höjer inte barnbidraget för alla dem som i dag behöver det och som går på knäna, för då kommer de som är rika att få 200 kronor som de inte behöver.

Det är en märklig inställning. Om ni hade haft något annat förslag hade jag tyckt att det var fine, men problemet är att det inte finns några sådana förslag. Ni är medvetna om att ni slår undan benen för väldigt många barnfamiljer när ni nu sänker bostadsbidraget och vägrar höja barnbidraget – som i princip det enda landet i Norden de senaste åren. Varför ni gör detta tänker jag låta er själva tala om, men jag är tydlig och rak med att det för mig inte spelar någon roll att några får lite mer så länge de allra flesta får det väsentligt bättre.

Anf. 196 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Vi vet alla att familjen är samhällets minsta men viktigaste gemenskap. Det är i familjen vi får våra värderingar, vår trygghet och vårt första skyddsnät. Därför är det också där politiken måste börja: i hemmet, vid köksbordet och i vardagen.

Kristdemokratisk familjepolitik har alltid haft ett tydligt mål om att ge föräldrar mer tid med sina barn, mer makt över sin vardag och bättre ekonomiska förutsättningar att vara just det de är: familj. Vi utgår från principen om subsidiaritet, alltså att beslut ska fattas så nära människan som möjligt. Staten ska inte bestämma hur familjer ska se ut eller organiseras. Den ska stötta, inte styra. Det är dessa värderingar vi har tagit med oss in i förhandlingar och in i regeringssamarbetet.

Herr ålderspresident! Familjen är, sett ur kristdemokratiskt perspektiv, samhällets hjärta. Precis som ett hjärta behöver få slå fritt och utan onödiga begränsningar behöver också våra familjer få tid, trygghet och frihet. Det är där vår ekonomiska familjepolitik tar sin utgångspunkt – inte i statistik eller i teorier, utan i verkliga liv och i verkliga kök med riktiga barn som behöver mat, närhet och trygghet.

Vi vet att ekonomin är tuff för många. Inflationen har bitit sig fast, och räntor har stigit. Vi vet också att barnfamiljer är särskilt utsatta. Därför har vi prioriterat reformer som underlättar vardagen för barnfamiljer. En sådan sak är bränslepriserna – som ibland glöms bort.

För en familj på landsbygden eller för den som pendlar till jobb, hämtar barn och skjutsar till träningar är bilen inte en lyx. Den är en förutsättning. Genom att sänka bränsleskatten och reducera reduktionsplikten har vi gjort det billigare att leva och verka i hela landet. Det är praktisk familjepolitik när den är som bäst.

Vår syn på familjens roll är dock inte bara ekonomisk. Det handlar också om tid, om närvaro och om möjligheten att faktiskt få vara med sitt barn när det betyder som mest. Vi har därför utökat möjligheten till så kallade dubbeldagar i föräldraförsäkringen. Detta innebär att båda föräldrarna kan vara hemma med barnet samtidigt under fler dagar. Det betyder mer tid tillsammans under barnets första och mest formativa tid. Det betyder mer delaktighet, mer gemenskap och mer trygghet. Det bör vara upp till varje familj att själv bestämma över hur föräldrapenningen ska användas.

Vi vet också att barns fritid spelar en avgörande roll för deras välmående. Idrotten, musiken och föreningslivet bygger både självkänsla och sammanhang. Vi vet dock också att avgifter ofta är ett hinder. Därför har regeringen lanserat det nya initiativet fritidskortet. Det är en reform som ska ge barn i familjer med knappa resurser möjlighet att delta i organiserad fritidsverksamhet. Detta är inte bara en satsning på barnen. Det är en satsning på framtiden, på sammanhållning och på jämlika möjligheter.

Herr ålderspresident! Vi kristdemokrater vill också fortsätta att utveckla föräldraförsäkringen. Vi vill göra den mer flexibel och mer anpassad till hur verkliga familjer faktiskt lever sina liv. Alla barn är olika, och alla familjer är olika. Varför ska då staten bestämma att alla ska leva på samma sätt? Vi vill att fler dagar ska kunna tas ut under barnets skolår. Vi vill att det ska vara möjligt att sprida ut tiden efter de behov som just din familj har. Det är verklig valfrihet.

Herr ålderspresident! I en tid då många ropar efter mer centralstyrning, fler statliga pekpinnar och mindre personlig frihet står vi fast. Vi tror på familjen. Vi tror på föräldrars förmåga att själva avgöra vad som är bäst för deras barn. Vi tror på ett samhälle där tid, trygghet och tillit är viktigare än byråkrati och likriktning. Det är därför vi är i politiken – för att familjen är värd att kämpa för.

Anf. 197 Daniel Persson (SD)

Herr ålderspresident! Vi debatterar nu SFU 19, och jag vill meddela att vi sverigedemokrater står bakom alla våra reservationer. Jag yrkar dock bara bifall till reservation 14, 18, 24 och 26.

Den svenska föräldraförsäkringen är internationellt sett mycket generös och flexibel. Även om den tappar mark i jämförelse med andra länder är den fortfarande en av världens bästa. Familjepolitiken kan dock inte ensamt bidra till att alla barnfamiljer når en god ekonomisk levnadsstandard. Man ska vara medveten om att det finns stora skillnader mellan olika barnhushåll som är näst intill bestående över tid.

En påtaglig faktor är att hushåll som har svagare anknytning till arbetsmarknaden ofta har svagare ekonomi. Föräldraförsäkringen ska ge ekonomiskt stöd vid familjebildning och ge möjlighet att kombinera familjelivet med arbetslivet. Det är också viktigt att familjen får tid att bygga relationer sinsemellan.

Herr ålderspresident! Att vara förälder innebär ett särskilt ansvar. Familjen är den grundläggande gemenskapen i samhället, där barnens välmående och trygghet byggs upp. Merparten av föräldrarna värderar ledig tid med familjen högt, och det är viktigt att det finns perioder av ledighet för att man ska kunna spendera tid med sin familj.

I ett internationellt perspektiv har Sverige en hög andel föräldradagar. Det visar att samhället verkligen värderar tid med familjen. Familjepolitiken har på senare tid kanske fokuserat övervägande på att göra det möjligt att kombinera arbete med familjeliv. Det är en väsentlig del av syftet. Men att familjer får mer tid för sig själva för att bygga upp sina relationer är också väldigt viktigt när man bildat familj. De utökade dubbeldagarna är ett steg för att möjliggöra mer tid för familjerna.

Herr ålderspresident! Vi sverigedemokrater menar att fler valmöjligheter och mer flexibilitet minskar stressen över att få ihop familjepusslet. Vi ser positivt på att man kan överlåta föräldrapenningen i en vidare krets. Vi vill bland annat även se över att ta bort fyraårsregeln och se över möjligheten att öka antalet dagar vid barns födsel – det som till vardags kallas pappadagar. Detta skulle kunna stärka familjen och möjliggöra för den att knyta band under den första tiden efter förlossningen.

Vi vill även avskaffa de reserverade dagarna så att familjerna själva får välja fritt hur de ska lägga upp och planera föräldraledigheten utan politikens pekpinnar.

Herr ålderspresident! Vår generösa välfärdspolitik kan vara något som bidrar till segregation. Höga bidragsnivåer har lett till att framför allt nyanlända saknar incitament att lära sig språket och att söka sig till arbetsmarknaden eller studier.

Flerbarnstillägget är ett bidrag som ökar för varje extra barn i familjen, och syftet med tillägget har varit att väga upp för de extra kostnader som uppstår i samband med att familjen blir större. I verkligheten har det dock blivit en extra tröskel för framför allt utrikes födda kvinnor när det gäller att komma ut i arbetslivet eller i studier då utrikes födda kvinnor finns i en majoritet av de familjer som har många barn. Detta bidrar till ökad segregation och minskad jämställdhet, och det blir en ekonomisk belastning för samhället i stort. Det är en ohållbar utveckling.

Herr ålderspresident! Den höga inflationen verkar vara besegrad. Det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag och låga inkomster har förlängts till och med den 30 juni.

Det här var ett verktyg som snabbt kom på plats när pandemin slog till, som ett stöd till de familjer som drabbades hårt ekonomiskt av pandemin. Samtidigt har det inte en optimal utformning. Exempelvis ingår det inte i den slutliga avstämningen av bostadsbidraget. För regeringen och Sverigedemokraterna är det avgörande att motverka felaktiga utbetalningar och att förmåner endast ges till dem som har behov av och rätt till dem. Det tillfälliga tilläggsbidraget är behovsprövat, och det har haft en god träffsäkerhet.

Herr ålderspresident! När det gäller punkten i betänkandet om de reserverade dagarna vill jag härmed informera om och förtydliga att sverigedemokrater i första hand kommer att yrka på vår reservation nummer 14 i de förberedande voteringarna. I det fall vår reservation faller avser vi att stödja utskottets förslag i huvudvoteringen eftersom förslagen från Socialdemokraterna och Västerpartiet innebär fler reserverade dagar, vilket vi Sverigedemokrater inte vill riskera. Då står vårt förslag närmare utskottets förslag, som innebär att antalet reserverade dagar inte förändras.

Anf. 198 Arber Gashi (S)

Herr ålderspresident! Sverigedemokraterna har många gånger velat framstå som försvarare av den svenska socialförsäkringen. Man har haft ett högt tonläge och lovat mycket, särskilt i opposition. I dag är Sverigedemokraterna ett parti som är med och styr det här landet – man är det största partiet i regeringsunderlaget – och nu när Sverigedemokraterna har inflytande ser vi vad som sker.

Det är inte så himla länge sedan som det var en partiledardebatt i SVT där alla partiledare fick svara på frågan huruvida de var för ett höjt barnbidrag. Sverigedemokraterna var det enda partiet i Tidöregeringen som tydligt röstade nej. Om jag minns rätt ville både Liberalerna och KD höja barnbidraget, och Moderaterna avstod. Sverigedemokraterna sa dock tydligt nej.

Vi socialdemokrater brukar ibland få kritik när vi säger ”SD-regeringen”. Man frågar oss varför vi säger det. Svaret är att det ju tydligt syns att det är Sverigedemokraterna som sätter tonen för den politik som regeringen levererar.

Jag undrar varför Sverigedemokraterna är så tydligt och skarpt emot ett höjt barnbidrag i en tid då det är 50 år sedan man fick ut lika lite för barnbidraget som i dag. Det har inte höjts på väldigt många år. Andra nordiska länder, exempelvis Finland och Norge, har i närtid höjt barnbidraget. De har nämligen sett att barnfamiljernas ekonomiska förutsättningar behöver stärkas nu när saker och ting har blivit dyrare i och med att inflationen har skenat.

Varför är Sverigedemokraterna så starkt emot ett höjt barnbidrag?

Anf. 199 Daniel Persson (SD)

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Arber Gashi, för din fråga!

I samma partiledardebatt pratade min partiledare också om att vi vill reformera barnbidraget. Vi vill att det ska gå till hårt arbetande barnfamiljer som har det svårt. Själva förslaget är inte helt klart i dag, men vi kanske får anledning att stå här i kammaren och debattera det i framtiden.

Jag vill ändå poängtera att vi inom Tidösamarbetet stärker ekonomin för de svenska hushållen utan att öka bidragen. Vi har sänkt skatten, vilket träffar många hushåll brett. Det ska löna sig att arbeta. Vi håller bränslepriserna på en låg nivå, vilket också är en väldigt viktig fråga för landsbygden – inte minst för barnfamiljerna. I mitt hemlän Gävleborg är det flera barnfamiljer som behöver ha två bilar för att kunna ta sig till studier och arbete, så sänkta bränslepriser är en viktig förutsättning för dem.

Man ska också veta att en rimlig prisnivå på drivmedel innebär att priset på varor och tjänster inte ökar till följd av höga drivmedelspriser. Det hade varit förödande om vi haft socialdemokratiska drivmedelspriser i dag.

Sedan har ju Sverigedemokraterna och den här regeringen arbetat hårt med att mota inflationen, som nu verkar ligga på någorlunda rimliga nivåer. Vi göra alltså väldigt mycket även om vi inte höjer bidragen.

Anf. 200 Arber Gashi (S)

Herr ålderspresident! Tack, Daniel Persson, för svaret! Jag blir dock inte helt och hållet klok på det.

Det är svårt att förstå regeringens politik. Det låter kanske till och med bra ibland när ni pratar om att inflationen har gått ned och att ni gör jättemycket för att satsa på landets barnfamiljer. Men sanningen är ju den att verkligheten är er största meningsmotståndare. Det är inte Socialdemokraterna eller något annat parti, utan det är verkligheten där ute – den som exempelvis Makalösa Föräldrar vittnar om, även om ni inte kommer och möter någon av dem för att stå upp för era prioriteringar.

Jag tycker att det är märkligt, herr ålderspresident, att här i talarstolen tala om att man vill reformera barnbidraget i framtiden trots att man inte vet hur det förslaget ska se ut. Det är också märkligt att det är en anledning till att man i detta läge, här och nu, inte vill vara med och stötta landets barnfamiljer trots att det är 50 år sedan människor sist fick ut så här lite för barnbidraget.

Barnbidraget är inte ett stöd som höjer trösklarna för arbete. Det finns ingen sådan direkt korrelation. Det är klart att man kan prata om de familjer som bevisligen har det svårt och där vi behöver se till att se över vissa av våra system för att minimera riskerna för att barnbidraget skulle tränga undan arbete. Men i praktiken är det ett väldigt nödvändigt stöd som främst spelar roll för dem som har det allra tuffast här och nu.

Jag undrar därför, Daniel Persson: Varför väljer ni i detta läge att inte se till att stötta de barnfamiljer som öppet ropar efter hjälp?

(Applåder)

Anf. 201 Daniel Persson (SD)

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Arber Gashi, för din fråga!

En annan satsning som vi har på gång och som snart är på plats är fritidskortet, som också blir ett stöd till barnfamiljerna. Satsningen är också en av de största folkhälsoreformerna på flera år, då den syftar till att barn och unga ska kunna delta i fritidsaktiviteter som ger en aktiv och meningsfull fritid tillsammans med andra.

Man ska också veta att effekten av regeringens förslag och aviseringar gällande hushållens ekonomiska standard är väldigt tydliga. Procentuellt sett har standarden ökat mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de övre inkomstgrupperna. Det tycker jag också är värt att ta med sig.

För att familjen ska ha en trygg ekonomi behöver dock föräldrarna ha ett arbete att gå till, och det är endast via tillväxt vi kan skapa arbete till alla. Har föräldrarna redan ett arbete behöver vi se till att det lönar sig ännu mer att gå till arbetet. Arbete är grunden för en trygg ekonomi och för att man ska kunna försörja sig själv. Vi har också gjort föräldrapenningen mer flexibel för att människor ska kunna få ihop familjepusslet.

Men, återigen: Man ser ganska tydligt här att vi har å ena sidan den socialdemokratiska bidragslinjen och å andra sidan Tidöpartiernas arbetslinje.

Anf. 202 Malte Tängmark Roos (MP)

Herr ålderspresident! Det har uppenbarligen inte undgått någon att barnfamiljer har det oerhört tufft i dag. Matpriserna har ökat kraftigt, hyrorna stiger och lönerna hänger inte med. Det spelar inte så stor roll att inflationen är cirka 2 procent den här månaden, för priserna har ju gått upp tvåsiffrigt i procent de senaste åren utan att lönerna varit i närheten av det. Det är den skillnaden som faktiskt spelar någon roll, inte vad inflationssiffran är just denna månad. Effekterna vi ser av detta är allt fler vräkningar av barn samt att barn och föräldrar går hungriga.

Vad gör Sverigedemokraterna då? Jo, de tar bort det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer, vilket innebär från flera hundra till över tusen kronor mindre i plånboken varje månad. Sverigedemokraterna säger nej till högre barnbidrag, som vi hörde. Även om Caroline Högström tidigare pratade om implementering av månadsuppgifter i bostadsbidraget, vilket ska komma, är ju sanningen att den utredningen kom för två år sedan. Det går att implementera nu om man vill det, men regeringen och Sverigedemokraterna gör ju inte det. De drar ut på implementeringen trots att den skulle ge mer exakta utbetalningar och dramatiskt minska risken för återbetalningar.

Min fråga till Daniel Persson är varför Sverigedemokraterna och regeringen motarbetar svenska barnfamiljer. Er retorik säger kanske något annat, men den faktiska situationen är sådan.

Anf. 203 Daniel Persson (SD)

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Malte Tängmark Roos, för frågan!

Genom Tidösamarbetet stärker vi ekonomin utan att ge mer bidrag eller utökade bidrag till familjer och hushåll. Som jag var inne på i mitt förra replikskifte sänker vi skatten och håller bränslepriserna på en bra nivå. Vi har även arbetat hårt med att mota tillbaka inflationen. Vi ser också att räntekostnaderna är på väg nedåt samt att elpriserna är relativt stabila och ligger på en rimlig nivå. Fritidskortet kommer dessutom snart att vara på plats. Det här är viktiga satsningar som kommer att gynna barnfamiljer.

Vi kommer också att se att reallönerna ökar. Vi har sett att industrins parter har enats om ett nytt kollektivavtal som sätter märket för löneökningar 2025 på den svenska arbetsmarknaden. Avtalet sträcker sig över två år och innebär en löneökning med 6,4 procent; det blir 3,4 procent 2025 och 3 procent under 2026. Vi kommer alltså att se att reallönerna ökar.

Långsiktigt kommer vi att stärka hushållens ekonomi, men inte genom att ge dem mer bidrag.

Anf. 204 Malte Tängmark Roos (MP)

Herr ålderspresident! Det är ju lovande att reallönerna kanske ökar långsiktigt för dem som behöver det allra mest. Det är ju inte ett beslut som vi fattar här inne, men det är absolut lovande.

Daniel Persson nämnde tidigare att det är de som tjänar allra minst som får den största procentuella förbättringen av sin situation med regeringens politik. Men man kan ju inte betala mat och hyra med procent. I faktiska kronor förlorar svenska barnfamiljer mer pengar på det indragna tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer än vad de får i sänkt skatt. De som får allra mest i kronor, som man faktiskt betalar med i Sverige, är Sveriges höginkomsttagare.

Varför går inte regeringen och Sverigedemokraterna fram med skattehöjningar för dem som tjänar allra mest och ger de pengarna till dem som tjänar allra minst? Det är en lösning som skulle hjälpa svenska barnfamiljer här och nu. Det är dock inte en politik som Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill se, och det tycker jag är olyckligt.

Varför, Daniel Persson, satsar ni i kronor och ören mer på dem som tjänar mest än på dem som tjänar minst?

Anf. 205 Daniel Persson (SD)

Herr ålderspresident! Jag tackar än en gång ledamoten Malte Tängmark Roos för frågorna.

Ledamoten var själv inne på att det inte är vi här inne som sätter lönerna för arbetsmarknaden, och vi är väl överens om att så ska vara fallet även fortsättningsvis. För att vi ska få se reallöneökningar behöver regeringen dock arbeta med att hålla inflationen på en lagom nivå. Vi behöver också se till att få tillväxt i landet så att vi inte hamnar i en inflationsnedgång igen.

Från Svenskt Näringslivs sida var man väldigt nöjd och tyckte att budgeten för 2025 ger goda förutsättningar för tillväxt. Byggsektorn är positiv till den vårändringsbudget som nu har kommit. Tillväxt leder till att fler kan få ett jobb att gå till och att fler får bättre ekonomi.

Jag vill också poängtera att andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard har minskat över tid. År 2020 låg andelen på 17 procent. År 2021 låg den på 16 procent, år 2022 på 15,3 procent och år 2023 på 15 procent. Jag kan konstatera att andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard fortsätter att minska, trots att vi har haft en pandemi och svåra år med inflation.

Sverigedemokraterna och regeringen fortsätter som sagt att försöka få till tillväxt i landet, så att fler kan få ut mer av sin lön och så att fler kan gå till ett arbete, utan att höja bidragen för människor.

(Applåder)

Patrik Karlson (L)

Anf. 206 Patrik Karlson (L)

Herr ålderspresident! Föräldraförsäkringen är central i att ge föräldrar möjlighet att kombinera arbete med familjeliv på ett sätt som gynnar barnens uppväxt. Vi genomförde nyligen förändringar av föräldraförsäkringen som jag varmt välkomnade. För snart ett år sedan fördubblades antalet så kallade dubbeldagar från 30 till 60 dagar, med en utökad möjlighet att använda dem tills barnet är 15 månader. Samtidigt gjordes det möjligt för föräldrar att överlåta föräldrapenningdagar till en närstående. Detta var viktiga steg mot en flexiblare föräldraförsäkring.

Genom de nya reglerna kan föräldrarna vara hemma tillsammans en längre period under barnets första tid, vilket stärker det gemensamma föräldraskapet och ger familjer ökad valfrihet att forma sin föräldraledighet. Förslagen bidrar till att föräldrar lättare kan förena arbetsliv med familjeliv under de perioder som kräver mer flexibilitet i vardagen. På så sätt stärks arbetslinjen och föräldrars makt att utforma sitt eget liv. Det är helt enkelt en mer modern föräldraförsäkring som ligger i takt med dagens arbetsmarknad och familjekonstellationer.

Herr ålderspresident! Liberalerna har länge kämpat för en föräldraförsäkring som främjar både valfrihet och jämställdhet. Vi var bland annat med och införde den första öronmärkta pappamånaden en gång i tiden, och vi ser positivt på att ta ytterligare steg för att minska gapet i uttaget mellan föräldrarna.

Att kunna överlåta föräldradagar är också en företagarfråga. Det är viktigt för denna grupp, som har behov av ökad flexibilitet. Föräldraförsäkringen har tidigare varit alltför rigid, särskilt för egna företagare och för moderna familjekonstellationer, men det har vi nu ändrat på. Sammantaget innebär det här att ingen förälder ska behöva välja mellan karriär och föräldraskap.

Dessa förbättringar kommer även barnen till del. När båda föräldrarna kan dela på ansvaret från start och vara närvarande under barnets första tid skapas tryggare uppväxtvillkor. Vi liberaler ser det som en frihetsreform för familjerna och ett steg mot ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten.

Fortfarande är det dock så att det är mammorna som tar ut störst del av ledigheten, och det är någonting som vi på sikt behöver förändra. Med fortsatt ökad flexibilitet, ekonomiska incitament och annan uppmuntran vill vi se ett ökat uttag från papporna och lägga grunden för att bryta gamla normer.

Herr ålderspresident! En viktig fråga ur liberal synvinkel är att se till att bidragssystemen verkligen hjälper utan att låsa fast människor i utanförskap eller ojämställdhet.

Alla partier har tagit upp flerbarnstillägget, vars syfte är att ytterligare stärka ekonomin hos större barnfamiljer. Tyvärr för det också med sig oönskade effekter. Vi liberaler delar uppfattningen att flerbarnstilläggets konstruktion behöver ses över för att bli mer ändamålsenlig. Ur vårt perspektiv handlar det om jämställdhet och integration, och dagens konstruktion bidrar tyvärr till att många kvinnor hamnar i en situation som försvårar deras etablering på arbetsmarknaden.

Detta är givetvis inte syftet med familjepolitiken, utan dess mål ska vara att ge alla barn en god uppväxt och alla föräldrar möjlighet till egen försörjning. Jag hoppas att vi kommer framåt på ett konstruktivt sätt i detta arbete. Målet är givetvis att ha ett system som stöder de familjer som verkligen behöver det utan att skicka fel signaler eller motverka jämställdhet.

I grunden är stöden viktiga verktyg i familjepolitiken och något vi ska slå vakt om. Men vi måste ständigt utvärdera dem och se hur de kan förbättras.

Herr ålderspresident! För att familjepolitiken ska fungera som tänkt krävs det att stöden når fram effektivt och rättvist. Vi vet att många ensamstående föräldrar, oftast mammor, är beroende av underhållsstöd för att klara vardagen när den andra föräldern inte kan betala tillräckligt.

Vi vet också att bostadsbidraget är ett viktigt stöd för många men att det också har sina brister, vilket vi har hört flera debattörer säga. Riksrevisionens granskning av bostadsbidraget visar också att det inte är effektivt utformat i förhållande till sitt bostadspolitiska syfte. Bidraget är inte heller tillräckligt tydligt fokuserat på möjligheten för barnfamiljer att efterfråga goda och rymliga bostäder, vilket ju är själva målet med stödet. Detta är inte bara en viktig signal att ta fasta på utan också att agera på.

Förutom att se till att öka träffsäkerheten i systemen måste man undvika att familjer hamnar i skuldfällor på grund av felaktiga utbetalningar. Förändringar har gjorts, och framöver ska beräkningen av dessa stöd bygga på aktuella månadsinkomster i stället för gamla taxeringsuppgifter. På så sätt minskar risken för stora återkrav dramatiskt, för när detta drabbar den enskilde är det en extremt jobbig situation. Det ska vara lätt att göra rätt, och barnfamiljer som har rätt till bostadsbidrag ska få korrekt belopp från början och inte riskera att hamna i skuldsättning. Samtidigt innebär det mer aktuella inkomstunderlaget att fusk och felaktigheter kan förebyggas. Bidragen ska ju gå till dem som verkligen behöver stöd.

Herr ålderspresident! Ekonomisk familjepolitik handlar ytterst om vilka uppväxtvillkor vi ger barn och vilken frihet och trygghet vi ger deras föräldrar. Liberalernas linje syftar till att alla barn ska ha en god start i livet och att alla föräldrar ska kunna forma sitt familjeliv utan orimliga hinder.

Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Tony Haddou (V)

Anf. 207 Tony Haddou (V)

Herr ålderspresident! Sommarlovet närmar sig med obrutna dagar av ledighet för landets skolbarn. Det är oceaner av tid att leka med kompisar på lekplatsen tills solen går ned och dagar på stranden med sandiga kex och blandsaft.

Men det är också en tid av svår ekonomisk oro för många av landets barnfamiljer. Fler munnar ska mättas när barnen inte får skolmat, samtidigt som föräldrar gärna vill ge sina barn ett besök på Liseberg eller hitta på någon annan aktivitet.

I takt med att priserna på mat, hyra och bolån stigit har många familjer tvingats dra åt svångremmen. Att hushållen är pressade syns också i statistiken. Fler än någonsin är skuldsatta, och det handlar inte om att de har slösat med sina pengar utan om att familjer inte får ihop vardagsekonomin när priserna rusar.

Inledningsvis kunde vi höra Moderaterna prata om att stärka familjers frihet och att staten ska stötta mammor som behöver stöd och barn som behöver trygghet. Nu är vi i en situation där en av tre ensamstående föräldrar har svårt att äta sig mätt och där nästan hälften har behövt låna pengar för att ha råd med sina basutgifter, som hyran. Föräldrar skuldsätter sig för att ha råd med mat till sina barn. Vilken värld lever regeringen i?

I detta läge stoppade Sverigedemokraterna ett förslag om extra barnbidrag under sommaren. När de kommenterade saken sa de att de vill satsa på arbetande familjer som har det tufft. Vad det betyder verkar de själva inte veta, vilket vi hörde i ett tidigare replikskifte.

Extra barnbidrag hade gett vanliga barnfamiljer extra pengar. Men det gick om intet. Dessa pengar hade räckt till utflykter och glassar när räkningarna var betalda. Men det gick upp i rök när Sverigedemokraterna snuvade Sveriges barnfamiljer på semesterkassan.

I stället blev regeringens och Sverigedemokraternas största satsning nu i vår ett höjt rotavdrag, som välbärgade kan använda för att renovera boendet på spanska solkusten eller poolen vid sommarvillan. Regeringen och Sverigedemokraterna kanske tycker att det är svenskar med villor på spanska solkusten och i Stockholms skärgård som har det tufft. Då är prioriteringen av deras poolrenoveringar och verandarenoveringar fullt rimliga. I annat fall framstår det som världsfrånvänt.

Regeringens och Sverigedemokraternas satsningar gör inget för den som har det knapert. För vem tror att den mamma eller pappa som äter gröt eller hoppar över middagen för att spara pengar skulle ha råd att dra igång en köksrenovering eller att den som lånar av sina släktingar för att betala för fotbollsskorna skulle kunna lägga många tusen på en ny veranda?

Dessutom exkluderar regeringens största satsning i vårbudgeten de 3 miljoner människor som hyr sin bostad, för de omfattas inte av rotbidraget, såvida de inte har en sommarstuga. En stor del av befolkningen får alltså vara med och betala för regeringens prioritering men får inte en krona tillbaka.

Till alla hårt kämpande familjer där ett besök på Liseberg är lika avlägset som en lottovinst vill jag säga att Vänsterpartiet hade agerat annorlunda. Vi ser hur många ni är som kämpar och sliter för att få vardagen att gå ihop. Vi ser hur avlägsen en lyxrenovering är och hur lite regeringens åtgärder hjälper.

Om vi hade fått bestämma hade alla Sveriges barnfamiljer fått extra barnbidrag i juni och juli. Vi hade också sett till att bostadsbidraget låg kvar på den högre nivån och att den som omfattas av det hade fått extra utbetalningar i juni och juli. Vi hade gjort detta för att vi prioriterar vanliga familjer, för att alla barns barndom och sommarlov ska kunna vara värdefulla utan att familjen blir skuldsatt eller behöver leva med ångest och för att en meningsfull fritid och nöjen ska vara möjliga även för en familj med små resurser.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Martina Johansson (C)

Anf. 208 Martina Johansson (C)

Herr ålderspresident! Hur vi lever våra liv och vilka livsval vi gör har förändrats genom åren, framför allt eftersom vi har andra värderingar och andra krav och förväntningar på föräldrar, barnomsorg och arbetsmarknaden. Eftersom vi lever våra liv annorlunda och förväntar oss ett mer jämställt föräldraskap behöver vi en föräldraförsäkring som är både modern och inkluderande.

Vi har gått från att mammorna slutade arbeta när första barnet kom och blev hemmafruar till att mammor fick föräldrapenning under första tiden de var hemma med det nyfödda barnet, för att sedan kunna återgå till sitt arbete, till det som nu är möjligt: att både mammor och pappor kan få föräldrapenning.

Fler föräldrar delar på föräldraledigheten, och fler pappor tar ut föräldrapenning. Vi pratar ofta om denna förändring som att pappor måste vara hemma med barnen, men vi behöver även lyfta fram värderingen och förväntan att mammor ska återgå till arbetet. Det är nämligen inte tillräckligt att säga att papporna ska vara hemma, utan vi måste också säga att mammorna ska återgå till arbete för att vi ska kunna ändra de värderingar som styr våra val.

Herr ålderspresident! Vi i Centerpartiet tycker att det är dags att ytterligare anpassa våra system till det samhälle och de familjekonstellationer som vi lever i i dag.

Det handlar både om flexibiliteten och om att det ska gå att överlåta ytterligare föräldrapenningdagar till andra för barnet viktiga vuxna. En familj med fler än två vårdnadshavare behöver ha möjlighet att gemensamt vara delaktiga i barnets liv. Att kunna välja handlar också om att inte reservera fler dagar än vad som redan är reserverade för vardera förälder. Att inte ha fler reserverade dagar handlar både om flexibiliteten att kunna dela dagar med fler föräldrar men också om att varje familj utifrån sin livssituation behöver kunna välja hur de vill fördela sin ledighet.

Herr ålderspresident! När dagar har reserverats har uttaget blivit mer jämställt, vilket var ett av syftena, men det har inte lett till det vi förväntade oss: att kvinnorna skulle återgå till arbetet. Statistik visar att det inte är självklart att kvinnorna är hemma mindre för att männen är hemma mer, utan statistiskt sett är de hemma lika mycket men med den lägre ersättningen eller ingen ersättning alls. Vi behöver alltså få en förändrad värdering.

Fler delar av föräldraförsäkringen behöver ses över, tycker vi i Centerpartiet, och det har vi också föreslagit. Det är inte bara de reserverade dagarna som är skälet.

Centerpartiet har förslag om att exempelvis SGI ska beräknas utifrån hur länge man har varit hemma i stället för utifrån barnets ålder och att vi ska se över rättigheten till ledighet för barn oavsett om föräldrapenning tas ut eller inte. Det sistnämnda innebär rent praktiskt att man kan vara hemma i över ett år utan att ta ut en enda föräldrapenningdag, och kanske är det där vi behöver se över regelverket.

Herr ålderspresident! När det gäller att få föräldrar att ta ett större gemensamt ansvar under barnets småbarnsår har dubbeldagarna varit en framgångsfaktor, och där vill vi gå vidare och ta bort gränsen för antal dagar. Vi vill också se över det som nu har skett så att det verkligen blir så som vi vill ha det. Det har ändrats från 30 till 60 dagar, men vi vill alltså ha obegränsat antal dagar.

Det gemensamma ansvaret har många fördelar, och därför vill vi också ha en jämställdhetsbonus både i föräldraförsäkringen och när barnen är sjuka.

Föräldraförsäkringens uppdrag är att ge föräldrar möjlighet att kombinera arbete och småbarnsår, och det handlar främst om de första småbarnsåren. I dag finns en gräns, att 80 procent av dagarna ska tas ut under barnets första fyra år. Vi vill sänka gränsen till tre år för att båda föräldrarna ska koncentrera sin ledighet till de första åren – för anknytningens skull, för att få en jämnare fördelning av ledigheten och för att båda föräldrarna ska återgå till arbetsmarknaden.

Att arbeta heltid är en av de bästa delarna för att få en jämställd arbetsmarknad, som i förlängningen ger jämställda pensioner.

Med detta, herr ålderspresident, yrkar jag bifall till reservation 7, men jag står självfallet bakom Centerpartiets samtliga reservationer.

I detta anförande instämde Daniel Persson (SD).

Anf. 209 Malte Tängmark Roos (MP)

Herr ålderspresident! Den ekonomiska familjepolitiken, som vi debatterar i dag, är en del av Sveriges trygghetssystem. Jag gillar det ordet – trygghetssystem – för det är vad allt vårt arbete handlar om: att det ska vara tryggt att leva i Sverige och att det behöver finnas ett ekonomiskt skyddsnät som säkerställer att så blir fallet.

Vad är då trygghet? För mig och Miljöpartiet är trygghet att ha någonstans att bo, att veta att man har råd att betala hyran, att köpa mat och kläder och att ordna fritidsaktiviteter för barnen. Men det är en trygghet som allt färre svenskar känner i dag. Matpriserna och hyrorna stiger mycket snabbare än vad lönerna gör. Antalet vräkningar ökar år för år, och till och med vräkningarna av barn blir fler. För allt fler barnfamiljer, studenter och låginkomsttagare har det blivit en omöjlig ekvation att få lönen att räcka hela månaden.

För många svenskar har trygghetssystemet länge varit en livlina som har fått livet att gå ihop. Bostadsbidraget, barnbidraget och underhållsstödet har gett många människor de extra kronor de har behövt för att betala hyran, maten och barnens kläder och aktiviteter. Men det är ett trygghetssystem som urholkas alltmer för varje dag som går. Barnbidraget har inte höjts sedan den rödgröna regeringen höjde det 2018, och det var över 50 år sedan det täckte en så liten del av ett barns faktiska kostnader.

Riksrevisionen konstaterar att de hushåll som omfattas av bostadsbidraget bor i allt mindre bostäder samtidigt som andelen hushåll som nås av bostadsbidraget har halverats sedan 90-talet. Det är inte på grund av att färre hushåll behöver hjälp att betala hyran, utan tvärtom beror det på att inkomstgränserna och bostadskostnadstaket knappt har höjts på 30 år.

I ett läge där allt fler har det allt svårare och där svensk välfärd urholkas alltmer tar regeringen och Sverigedemokraterna nu också bort det tillfälliga bostadsbidraget till barnfamiljer och berövar alltså några av de ekonomiskt mest utsatta hushållen i Sverige en viktig källa till inkomst och trygghet när de behöver den som mest.

Sverige kan bättre. Vi politiker kan bättre. Det är dags att vi ser de brister som finns i de system vi har i dag och genomför de reformer som vi så uppenbart behöver göra för att stötta svenska hushåll.

Miljöpartiet vill höja och indexera barnbidraget och underhållsstödet så att de täcker mer av de faktiska kostnaderna för att ha barn och så att de inte urholkas över tid. Vi vill höja och permanenta det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer, som regeringen nu tar bort, och vi vill göra en ordentlig höjning och reform av bostadsbidraget så att fler människor får rätt till det och kan ha råd att efterfråga ett bra hem att leva i.

För mig och Miljöpartiet är det självklart att den trygghet som Sveriges generella välfärdssystem skänker till alla som är folkbokförda i Sverige ska bevaras och vara densamma oavsett om man är född här eller har invandrat hit.

Vi måste även se till att flyktingar från Ukraina ges samma rättigheter till barnbidrag och andra bosättningsbaserade rättigheter som gäller för andra som är folkbokförda i Sverige. Det är faktiskt väldigt enkelt: Ingen människa i Sverige ska behöva leva i fattigdom och otrygghet, och Miljöpartiet kommer alltid att kämpa för ett trygghetssystem som säkerställer att varje barn och vuxen får en chans att leva ett gott liv.

Herr ålderspresident! Trygghet handlar också om möjligheten att fly undan våld i nära relationer eller hedersrelaterat våld och förtryck. Personer som utsätts för eftervåld eller som bor på skyddade boenden kan ofta ha en mycket ansträngd ekonomisk situation som gör det mycket svårare att lämna eller hålla sig borta från sin förövare.

Förutom de uppenbara inkomstbortfall som följer av att tvingas bryta upp från sitt hem, sitt arbete och sin omgivning drabbas många våldsutsatta kvinnor av stora kostnader när deras uppgifter röjs av myndigheterna och de tvingas lämna bostaden med mycket kort varsel.

För Miljöpartiet är det självklart att staten måste hjälpa familjer som redan är i en mycket utsatt situation så att de inte också ska gå på knäna ekonomiskt, och vi ser därför ett akut behov av att införa en särskild flyttpeng i socialförsäkringssystemet för att brottsoffer inte ska behöva drabbas ekonomiskt när till exempel sekretessen brustit eller när återkommande flyttar krävs på grund av skyddade personuppgifter.

Herr ålderspresident! Trygghet är också vad familjehemsplacerade barn desperat behöver och vad de alldeles för ofta har nekats under sin uppväxt. Barn som placeras i familjehem bär redan från början med sig en otrygghet, då omvårdnaden brustit i hemmet. Behovet av anknytning till familjehemsföräldrarna är därför oerhört viktigt att möta, framför allt för de allra yngsta barnen men även för de lite äldre. Men i dag har familjehemsföräldrar ingen rätt att vara hemma med föräldrapenning, vilket gör anknytningen till en både tidsmässig och ekonomisk utmaning för många familjehem.

Det här är ett självklart och uppenbart problem som också är enkelt att lösa. Miljöpartiet menar att föräldrapenningens regelverk borde ändras så att familjehemsföräldrar får möjlighet att ta ut föräldrapenning utöver den vanliga ersättningen från kommunen för att kunna vara hemma med ett placerat barn på samma sätt som när ett barn föds eller adopteras in i en familj, för alla barn har rätt att känna sig trygga och omhändertagna.

Herr ålderspresident! Det finns många fler saker vi skulle behöva införa för att öka den ekonomiska tryggheten i Sverige: fler reserverade dagar och en tredelad föräldraförsäkring, tillfällig föräldrapenning för föräldrar till barn med sjukdom eller funktionsnedsättning, en icke behovsprövad graviditetspenning med mera.

Ska vi säkerställa att alla Sveriges invånare har trygga och goda levnadsvillkor behöver vi ett trygghetssystem som solidariskt hjälper dem som behöver det. Vi behöver bidrag och försäkringar som faktiskt uppfyller de mål vi sätter upp, som räcker till det vi vill att de ska räcka till och som skänker tid och trygghet till barn och föräldrar som kämpar varje dag för att få livet att gå ihop. Då behöver vi som riksdagsledamöter ta vårt ansvar och genomföra de reformer som vi vet kan göra skillnad nu och i framtiden.

Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservationerna 4 och 8.