Abort för utländska kvinnor och förebyggande av oönskade graviditeter

Herr talman! Det här betänkandet behandlar regeringens proposition Abort för utländska kvinnor och förebyggande av oönskade graviditeter och tio motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. Dessutom behandlas 18 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Det regeringen föreslår i sin proposition är att abortlagen ska ändras så att det nuvarande kravet på att kvinnan ska vara svensk medborgare eller bosatt i Sverige för att genomgå abort ska tas bort. Herr talman! Det betyder att landstingets kostnader för vården precis som för all annan övrig hälso- och sjukvård som ges till utländska personer kommer att ersättas av kvinnans sjukvårdsförsäkring i hemlandet eller av kvinnan själv beroende på vilka regler som gäller i det enskilda fallet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och är dessutom positivt till regeringens avsikt att Socialstyrelsen ska få ett uppdrag att redovisa konsekvenserna av lagändringen. Utskottet anser i sammanhanget att det är värdefullt att utvärdera om ekonomiska villkor är av betydelse när det gäller utländska kvinnors önskemål att göra abort i Sverige och välkomnar också regeringens satsning på åtgärder för att förebygga oönskade graviditeter. Herr talman! Samtliga motioner avstyrks. Det finns fem reservationer i ärendet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2008. Fru talman! Med detta överlämnar jag ärendet till debattörerna.

Fru talman! Rätten till en säker och trygg abort är både en hälsofråga och en grundläggande rättighetsfråga. Den svenska abortlagstiftningen från 1975 betyder att svenska kvinnor fick möjlighet till en säker abort inom landets gränser. Före 1975 var det svårare att få abort beviljad, och en omfattande illegal abortverksamhet förekom. I dag sker inga illegala aborter i Sverige. De metoder som används innebär att aborterna är säkra, med få medicinska komplikationer. Men lagstiftningen har blivit otidsenlig på en viktig punkt. Enligt nuvarande bestämmelser i abortlagen från 1974 får abort endast utföras om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt i Sverige eller om Socialstyrelsen av särskilda skäl har lämnat tillstånd till åtgärden. Abort har varit det enda medicinska ingreppet i Sverige som är förbjudet för utländska medborgare. Det är i grunden naturligt och följdriktigt att denna särbehandling på just detta enda område nu tas bort. Vi socialdemokrater stöder förslagen i propositionen om att ge utländska kvinnor rätt till abort i Sverige. Vi har under riksdagsåret 2006/07 efterfrågat en proposition från regeringen i denna fråga. Det är därför utmärkt att propositionen nu läggs fram. Förslaget bygger helt på den utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte 2003. Det är bra att propositionen tydligt anger att utländska kvinnor som genomgår abort i Sverige ska erbjudas samma omhändertagande som svenska kvinnor. Vidare gäller de generella reglerna för ersättning av kostnader för hälso- och sjukvård när en utländsk person får vård i Sverige. När det gäller frågan om hur stort antal utländska kvinnor som kan förväntas vilja göra abort i Sverige anger utredningen att det inte kommer att öka i någon nämnvärd utsträckning. Flertalet remissinstanser delar den bedömningen, och i propositionen ansluter sig regeringen till denna uppfattning. Vi har inget skäl att göra någon annan bedömning. Det finns redan i dag problem med väntetider för abort som behöver åtgärdas. Socialstyrelsen har redovisat att den totala väntetiden för tidiga aborter varierar stort i landet och att det på många håll är orimligt långa väntetider. Vi anser att detta är mycket allvarligt. För kvinnor som efter övervägande kommer fram till att de vill genomgå en abort är varje dags ytterligare väntan på ett ingrepp svår. När en kvinna är oönskat gravid och har bestämt sig för abort måste ingreppet av både medicinska och etiska skäl utföras så snabbt som möjligt. När 1974 års abortlag infördes var inte medicinska aborter aktuella. Lagstiftningen baserades på kirurgisk abort. I lagtexten står det därför att abortingreppet alltid ska utföras av en läkare. Även denna reglering bör omprövas nu när det även finns andra abortmetoder att tillgå. Abortsökande har rätt att välja mellan kirurgisk eller medicinsk abort. I de föreskrifter som finns om abort står det att när en kvinna har bestämt sig för abort bör den utföras snarast möjligt. Medicinsk abort framkallas med hjälp av läkemedel. Metoden används i ungefär hälften av alla aborter. Ett växande antal kvinnor avslutar sin medicinska abort i hemmet. Men för att en medicinsk abort ska kunna göras krävs att den sker tidigt under graviditeten. Dagens väntetider kan alltså innebära att en del kvinnor inte har en reell möjlighet att välja abortmetod eftersom reglerna föreskriver att en läkare ska utföra en medicinsk abort, och det hinner gå för lång tid. Detta problem skulle kunna minska betydligt om barnmorskor fick utföra medicinska aborter. Det är inte rimligt att en frisk kvinna som önskar abort ska behöva vänta på ett läkarbesök när kompetensen för att utföra en medicinsk abort finns tillgänglig hos barnmorskorna i närområdet. Dessutom har många kvinnor en etablerad kontakt med en barnmorska. Det är ofta dit man vänder sig när man får ett positivt graviditetstest. Barnmorskorna skulle efter lämplig vidareutbildning kunna ta ett betydligt större ansvar än i dag och utföra medicinska aborter. Det skulle kunna förkorta väntetiden och göra att fler kvinnor skulle kunna välja medicinsk abort om de ville samtidigt som omvårdnadskvaliteten skulle kunna förbättras. Riksdagen bör begära att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag till en ändring i abortlagen så att barnmorskor ges rätt att utföra medicinska aborter. Fru talman! Propositionen innehåller också några åtgärder för att stärka det förebyggande arbetet. Vi har inget att erinra mot de förslagen. Vi tycker att det är bra att Socialstyrelsen får i uppdrag att redovisa konsekvenserna av den föreslagna lagändringen och att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att överväga hur arbetet med att förebygga oönskade graviditeter kan utvecklas. Vidare är det bra att Socialstyrelsen får i uppdrag att kartlägga arbetet med att förebygga oönskade graviditeter som pågår vid ungdomsmottagningar, studenthälsomottagningar och liknande verksamheter. I uppdraget ingår också att beskriva och analysera hur arbetet fungerar och vid behov föreslå konkreta förbättringsåtgärder. Vi socialdemokrater välkomnar de här initiativen. Det är också glädjande att man i betänkandet har tagit till sig den socialdemokratiska motionen från Carina Hägg och att utskottet precis som Carina Hägg anser att det vore värdefullt att utvärdera om ekonomiska villkor är av betydelse när det gäller utländska kvinnors önskemål om att göra abort i Sverige. En annan viktig del i det förebyggande arbetet är preventivmedelsrådgivning och säkra och tillgängliga preventivmedel. Det är också viktigt att det finns en bra sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Det är ett ämne där många skolor i dag har brister. Även för vuxna behövs det stöd. Här spelar bland annat sjukvårdens insatser en viktig roll. Fru talman! Sexualiteten är en av människans starkaste drivkrafter, men kanske också något av det känsligaste i en människas liv - framför allt i en ung människas liv. I arbetet med att minska antalet aborter ingår en bred förebyggande verksamhet. Tillgänglighet och upplysning är A och O i detta arbete. Vi anser att ungdomsmottagningar har en mycket viktig roll i detta sammanhang. Hälso- och sjukvården har många gånger svårt att möta de hälsoproblem eller behov av samtal som finns hos ungdomar. Ofta saknas en tydlig ingång i vården. Ungdomsmottagningarna arbetar mer på ungdomarnas villkor och har därför större möjlighet att nå ungdomar på ett effektivt sätt. Till ungdomsmottagningen kan man vända sig med frågor och funderingar om sex och samlevnad, sexuell läggning, preventivmedel, oönskad graviditet, könssjukdomar, relationsproblem, mobbning eller droger eller för att man bara behöver någon att prata med. Här handlar det verkligen om tidiga insatser och förebyggande arbete i praktiken. Personalen på ungdomsmottagningen måste därför ha en bred kunskap. Man måste till exempel ha en hög kompetens för att kunna se och arbeta med hedersrelaterat våld och förtryck. Däremot bedrivs ungdomsmottagningarna på mycket olika premisser i olika delar av landet och ofta under osäkra förhållanden. Tillgängligheten varierar stort, och många ungdomsmottagningar är stängda under ganska många sommarveckor. Vi föreslår att en kartläggning görs av ungdomsmottagningarnas öppettider och kompetens så att det blir möjligt att göra jämförelser och se om det behövs åtgärder för ökad tillgänglighet. Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 4.

Fru talman! Jag ska börja med att utrycka min besvikelse över två ting i dag. För det första är jag besviken över att det har tagit så lång tid som fyra år från utredningens början till ett färdigt förslag om abort för utländska kvinnor. För Vänsterpartiet har det sedan länge varit självklart att kvinnor från ett annat land som efterfrågar abort i Sverige ska kunna erbjudas detta på samma villkor som andra hälso- och sjukvårdsinsatser. Vi har inte heller varit ensamma om den åsikten, så visst finns det anledning att vara besviken över att vi inte har kunnat enas om detta tidigare. För det andra är jag besviken över att socialministern inte är närvarande här i kammaren. Jag förstår att frågan om utländska kvinnors rätt till abort fortfarande är kontroversiell inom Kristdemokraterna. Jag kan konstatera att en tredjedel av talarna på talarlistan kommer från Kristdemokraterna, och därför gissar jag att frågan kommer att belysas ur olika perspektiv här i debatten. Men jag hoppades att Göran Hägglund skulle närvara här, självklart för debattens skull, men också för att jag skulle vilja tacka honom för att han skrivit under propositionen som ligger till grund för det betänkande som vi debatterar här. Bra gjort, socialministern! Det finns ändå en del saker i betänkandet som vi i Vänsterpartiet är kritiska mot. Vi beklagar att regeringen inte vågar ta steget fullt ut för att modernisera lagstiftningen så att barnmorskorna efter en lämplig vidareutbildning skulle kunna ta ett större ansvar än i dag och utföra medicinska aborter. Abortlagen är föråldrad i den bemärkelsen att när den stiftades fanns enbart kirurgiska aborter att tillgå. Den nuvarande lagen trädde i kraft 1975 och stadgar att endast läkare får utföra abort. År 1992 började medicinska aborter användas i Sverige. Sedan 2003 utförs fler medicinska än kirurgiska aborter i vårt land. Redan i dag finns det uppgifter från Vårdförbundet om att barnmorskor utför medicinska aborter, men då på en formell delegering av en läkare. Utskottsmajoriteten avstyrker motionerna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet med hänvisning till ett utredningsarbete i Socialstyrelsen. Jag kan bara konstatera att regeringen inte verkar ha tillräckliga kunskaper om barnmorskornas kompetens. Det är sorgligt eftersom detta kan leda till onödigt långa väntetider där gränsen för medicinsk abort passeras, vilket får till följd att kvinnan måste genomgå en kirurgisk abort. Både svenska, och framgent också utländska kvinnor, som valt att göra abort riskerar således att utsättas för onödigt långa väntetider och andra problem. Fru talman! Jag hoppades att Centern och Folkpartiet skulle ha mer att säga till om när dessa två partier för några månader sedan så bestämt uttalade sig för en ändring av abortlagen så att barnmorskor skulle få rätt att utföra medicinska aborter. Tyvärr har inte Kristdemokraterna och Moderaterna lyssnat på sina allianssystrar och -bröder. Eller har kanske Centerpartiet och Folkpartiet ändrat sig? Fru talman! Den svenska abortlagstiftningen har redan tidigare varit bra i en internationell jämförelse. Men så har inte alltid varit fallet. Kraven på fri abort växte fram på 60-talet. För att få abort då krävdes att kvinnan hade blivit våldtagen, att det fanns fara för hennes liv, att allvarliga sjukdomar överfördes eller särskilda sociala omständigheter. En kurator, en psykiater och en gynekolog bedömde om kvinnan skulle få abort. Ett slutligt beslut fattades av Medicinalstyrelsen. I genomsnitt fick Medicinalstyrelsen 10 000 ansökningar om året, och 1962 utfördes till exempel ca 3 000 legala aborter. Glappet mellan antalet godkända aborter och antalet avslagna ansökningar talar sitt tydliga språk. Antalet illegala aborter uppskattades under denna tid till 10 000-20 000 om året. Det är historia för svenska kvinnors del nu men tyvärr dagens verklighet för miljontals kvinnor världen över. FN:s befolkningsfond UNFPA uppskattar att det dör en kvinna i minuten på grund av osäkra aborter. På många ställen går upp till 50 procent av sjukhusbudgetarna till att vårda kvinnor i sviter av illegala aborter enligt WHO. Det verkar ta en oändligt lång tid att få världens länder att ställa upp för kvinnors rättigheter, rätten till sin egen kropp och rätten till att själv avgöra om och när kvinnan vill bli gravid. Vi har också länder inom EU som ännu inte har fri abort. I Polen är abort endast tillåtet vid särskilda omständigheter men kan även då nekas av sjukvårdspersonal. I Malta bestraffas aborter med upp till tre års fängelse. Vänsterpartiet menar att abortmotståndarna begränsar kvinnors rättigheter. De använder hot, misshandel och mord i sin kamp mot kvinnans rätt att få bestämma över sin kropp. Jag vill citera en kvinna som i mitten av 60-talet åkte till Polen för att få abort. Hon tycker i dag att utvecklingen har gått bakåt. Den katolska kyrkan har fått ökad makt, och abort är som sagt i dag förbjuden Polen. Så här säger hon: "Det är viktigt att ständigt påminnas om att människor måste ha rätt att göra sina egna val. Man måste försvara kvinnans rätt till abort och aldrig ta någonting för givet. I grunden handlar det om mäns behov av att kontrollera kvinnans sexualitet och att binda upp henne vid ett barn." Vänsterpartiet menar att regeringen, när den nya abortlagstiftningen träder i kraft, bör genomföra en satsning på att informera om svensk abortlagstiftning i länder där abort är förbjuden. Utskottsmajoritet håller med oss om att det är viktigt med kunskap om svensk lagstiftning i andra länder, och med hänvisning till att det finns information att tillgå via Sveriges ambassader och konsulat avstyrks vårt förslag. Jag skulle vilja kalla denna inställning synnerligen defensiv och feg! Fru talman! Regeringen föreslår en del åtgärder i propositionen som syftar till att förebygga oönskade graviditeter. De är bra, men egentligen förvånar det mig att dessa förslag läggs fram i propositionen och inte i den aviserade folkhälsopropositionen. De här förslagen har ju inte med lagstiftningen att göra på något sätt. Det kanske jag kan återkomma till i repliker senare. Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservationerna nr 1 och 2.

Fru talman! Det är bra att regeringen nu äntligen ändrar den mer än 30 år gamla abortlagen. Till skillnad från andra länder har Sverige haft en underlig ordning och gjort åtskillnad mellan abort och annan vård för utländska medborgare. Det saknas dock några viktiga delar i det förslag vi har att behandla i dag. Det gäller barnmorskors rätt att utföra medicinsk abort, utredning om ekonomiska konsekvenser för dem som kommer från länder där abort är förbjudet, även om man delvis tillgodosett förslaget, nationell norm för ungdomsmottagningar, lärares möjlighet till utbildning i ämnet sex och samlevnad samt tillgång till Sesammottagningar eller liknande för vuxna. Trygg sexualitet som är fri från fördomar, tvång, våld och diskriminering är viktigt för att människor ska må bra. Samhällets syn på sexualitet betyder mycket. Det är också viktigt för kvinnors hälsa eftersom en förnedrande syn på kvinnors sexualitet leder till tvång och våld, och därmed ohälsa. Rådgivning om preventivmedel och om hur man förebygger sexuellt överförbara sjukdomar bör vara lättillgänglig och vända sig till både män, kvinnor, pojkar och flickor. Rätten till abort är en grundsten i ett jämställt och hälsofrämjande samhälle. I länder där abort inte är tillåtet dör många kvinnor i onödan på grund av komplikationer efter osäkra aborter. I vissa länder är abort inte tillåtet ens vid våldtäkt eller incest. Ändå utförs varje år ca 20 miljoner osäkra aborter i världen. När jag besökte Tanzania i våras var detta alldeles uppenbart. Läkaren på det stora sjukhuset i Dar es Salaam berättade att ca 50 procent av mödradödligheten beror på komplikationer i samband med illegala aborter. Det är en ganska fruktansvärd siffra. Rätt till saklig sexualkunskap oavsett sexuell läggning, sexuell identitet eller könsuttryck är betydelsefullt för att främja sexuell och reproduktiv hälsa. Europakonventionen om mänskliga rättigheter antogs 1953. Det är ganska länge sedan. Den amerikanska började gälla 1978 och den afrikanska 1986. Där anges att hälsa är en mänsklig rättighet. Trots det har inte alla länder, vare sig i Europa eller i andra delar av världen, som ratificerat FN-konventionen sett till att säkra aborter blir tillgängliga. Abort är en mänsklig rättighet och länder som inte ser till att kvinnor kan få säkra aborter bryter mot dessa rättigheter. Är abort i Sverige en reell möjlighet? Det är bra att regeringen nu föreslår att abortlagen ändras så att det inte längre krävs att kvinnan är svensk medborgare eller bosatt i Sverige och att regeringen särskilt trycker på att utländska kvinnor ska erbjudas samma omhändertagande som svenska kvinnor. Men i likhet med vad som gäller beträffande övrig hälso- och sjukvård kommer landstingens kostnader för vården att ersättas antingen av kvinnans sjukvårdsförsäkring i hemlandet eller av kvinnan själv, beroende på vilka regler som gäller i just det landet. Det finns stor risk att det i praktiken blir mycket svårt att få abort i Sverige för de kvinnor som kommer från länder där abort är förbjudet såvida de inte har mycket goda ekonomiska resurser. Skulle det gå att göra någon form av statlig fond som utländska kvinnor kan söka ersättning från, ska det vara liknande regler som för de asylsökande eller ska landstingen teckna någon försäkring så att de här kvinnorna inte får sin abort avslagen för att de inte kan täcka kostnaderna? Miljöpartiet anser att regeringen bör ges i uppdrag att utreda möjligheterna till subvention eller annan form av täckning av hälso- och sjukvårdskostnader för utländska kvinnor från länder där abort är förbjudet. Miljöpartiet anser att det är kvinnans rättighet att själv kunna bestämma över om och när hon vill ha barn. Det finns i princip två sätt att genomföra en abort. Det har vi hört här tidigare. Det är dels genom ett kirurgiskt ingrepp, en så kallad skrapning, dels genom en medicinsk åtgärd, ett piller som man tar. I dag definierar Socialstyrelsen en medicinsk abort som själva intaget av tabletten. Jag undrar på vilken mottagning som det i praktiken är läkare som överlämnar tabletten. Det är en sjuksköterska eller en barnmorska som gör det. Det gör inte läkarna i praktiken. Metoderna är likvärdiga ur medicinsk synpunkt. Fördelen med abortpiller är att det är skonsammare mot kroppen. På vissa kliniker i Sverige sker nästan hälften av aborterna med hjälp av abortpiller. De flesta kvinnor bestämmer sig tidigt för om de vill fullfölja en graviditet eller inte. Då ska det inte vara avgörande om man har tillgång till den här metoden eller inte. Efter åtta veckor - 63 dagar - är medicinsk abort inte längre möjlig. Det måste vara kvinnors rättighet att kunna få välja metod. I dag är det i lagen inskrivet att det gäller en viss yrkeskategori. Det är mycket ovanligt att det i lagen står vilken yrkeskategori som ska utföra vilken specifik metod. Det är en gammal skrivning som levt kvar sedan den tid då vi bara hade kirurgisk abort. I dag tar barnmorskorna en mycket aktiv del i arbetet med abort. Dessutom har barnmorskor redan rätt att förskriva p-piller. Specialutbildade barnmorskor med erfarenhet av gynekologi och ultraljudsundersökningar med mera bör ges rätt att utföra medicinsk abort och rekvirera eller förskriva abortpiller. Miljöpartiet anser att specialutbildade barnmorskor ska kunna ha ansvar för hela vårdprocessen. Därför bör abortlagen ändras så att även barnmorskor ska ha rätt att bistå kvinnan vid medicinsk abort. Regeringen tänker tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att överväga hur arbetet med att förebygga oönskade graviditeter kan utvecklas. Det är bra. Vi anser att riksdagen ska ge regeringen i uppdrag att verka för att det förebyggande arbetet prioriteras. Vi tar också upp några konkreta förslag till åtgärder. I arbetet med att minska aborter ingår en bred förebyggande verksamhet. Ingen kvinna i Sverige använder abort som preventivmetod. I själva verket visar undersökningar att oönskade graviditeter beror på att man har misslyckats med att använda preventivmedel. Ungefär 70 procent av dem som genomgår abort uppger att de tillfälligt inte använt något preventivmedel vid samlaget, men att de vanligtvis brukar använda preventivmedel. Tillgänglighet och upplysning är A och O i detta arbete. Här har ungdomsmottagningar och Sesammottagningar en mycket viktig roll. Båda dessa mottagningar saknas på alltför många håll. Det finns en nationell norm för vilken kvalitet som ska finnas inom ungdomsmottagningarna. Den har diskuterats allmänt och tagits fram av personer som jobbar i verksamheten. Den normen borde fastställas så att det blir likvärdig kvalitet över hela landet. Sesammottagningar är minst lika viktiga som ungdomsmottagningar. Även vuxna kvinnor och män kan behöva söka mottagningar för att få hjälp för en trygg och säker sexuell hälsa. Det innebär inte bara ungdomar och medelålders utan även äldre människor. Att skapa Sesammottagningar med god tillgänglighet i varje landsting och region är ett sätt att uppfylla ett av de elva folkhälsomålen: en trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa. En annan viktig del i det förebyggande arbetet är att det i skolan finns en bra sex- och samlevnadsundervisning. Det är ett ämne där många skolor har brister, och många lärare saknar kompetens att undervisa i ämnet. De som undervisar i ämnet ska ha utbildning och möjlighet till fortbildning. Det borde ha funnits med i betänkandet och lagförslaget. Självklart står jag bakom Miljöpartiets reservationer i betänkandet, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Fru talman! Det här är ett principiellt och viktigt beslut. Jag ser därför med glädje att det stora flertalet i riksdagens kammare är överens om det stora beslutet här i dag som flera har pratat om men kanske inte alla har lagt all tid på. Abort innebär självklart ett etiskt dilemma. Det ska man ha respekt för och visa respekt för. Det handlar å ena sidan om kvinnans integritet och självbestämmande, hennes och parets möjlighet att ta hand om ett barn, å andra sidan om fostrets rätt till liv och skydd under sin utveckling. Det kan självklart också finnas intressekonflikter bland annat mellan moderns hälsa och fostrets liv och mellan moderns sociala situation och fostrets rätt till skydd. Det är därför nödvändigt att ha en sammanhållen och etiskt förankrad politik i alla dessa frågor. Därför är det glädjande att vi redan i detta lagstiftningsärende har med frågor kring det förebyggande arbetet. Det är kul att höra att fler vill betona just det förebyggande arbetet. Då finns det olika sätt - ett smörgåsbord - för hur det förebyggande arbetet kan gå till. Fru talman! I länder där aborter är lagliga och utförs med säkra metoder är komplikationerna mycket få och mycket sällsynta. Erfarenheterna från länder där aborter inte är tillåtna men utförs ändå visar att komplikationer uppkommer. Ofta är det metoder som gör att förhållandet för kvinnan inte är säkert. I länder med stor illegal abortverksamhet sker aborter alltför ofta utan någon som helst kontroll och utan något som helst regelverk som skyddar kvinnans hälsa. Redan i dag genomgår utländska kvinnor abort i Sverige under förutsättning att Socialstyrelsen har gett kvinnan tillstånd till detta. Under de senaste åren har det handlat om ungefär 80 kvinnor per år. Fru talman! Mycket har hänt sedan lagstiftningen infördes. Det har skett en globalisering, och vi är alltmer rörliga. Vi är också med i EU, vilket gör att vi har en fri rörlighet som möjliggör ett undvikande av hinder för så många som möjligt inom all hälso- och sjukvård. Då är det viktigt att ta vara på dessa principer. Därför känner vi moderater att detta är ett naturligt steg att ta i dag med denna lagstiftning. Vi välkomnar, som sagt, att det stora flertalet är överens om det. Det handlar om kvinnans rätt, det handlar om fostrets rätt, och det handlar om den största respekten för båda. Men det handlar också om att göra det så säkert som möjligt och involvera så många som möjligt i den möjligheten. Danmark har redan ändrat lagen. Det gjorde man redan 2004. Erfarenheterna från Danmark visar att det inte har skett en ökning av antalet utländska kvinnor som har sökt sig till Danmark för att genomgå abort. Det är en erfarenhet som jag tror har varit till nytta i denna debatt som vi också kommer att ha även efter att vi har lagstiftat om denna förändring. Dessutom ska kostnaderna för en abort, precis som gäller all annan hälso- och sjukvård, ersättas antingen av kvinnans sjukvårdsförsäkring i hemlandet eller av kvinnan själv beroende på vilka regler som gäller i det enskilda fallet. Det vore fel av oss att i ett enskilt ärende överpröva något annat sätt att ersätta och att frångå den generella principen. Fru talman! Jag känner oro över en del av denna komplexa frågan, och den oron är kopplad till den dåliga tillgängligheten som Socialstyrelsen har visat i en enda rapport. Socialstyrelsen har nämligen tagit fram bara en rapport, och då svarade inte alla kliniker runt om i landet. Det är den enda redovisning som vi har att utgå från, och därför blir det debatt utifrån den enda rapporten. Men jag kan känna oro över att förhållandena skiftar så mycket över landet och att det 2006 såg ut som det gjorde, nämligen att kvinnor tvingades att gå från medicinska till kirurgiska ingrepp. Det är inte rimligt. Med denna utgångspunkt drar jag andra slutsatser än de tidigare talarna, nämligen att man kanske först och främst ska be om en ytterligare rapport från Socialstyrelsen om hur tillgänglighetsproblematiken ser ut för att över huvud taget ha något att jämföra med. Det är ett första steg. Jag tycker att det är helt orimligt att ha en sådan utveckling. Det är inhumant. Med tanke på med vilket intresse som socialministern har följt och jobbat med denna fråga är jag helt övertygad om att han tar denna situation med tillgänglighetsproblematiken på största allvar. Men det viktigt att alla landsting på samma sätt som socialministern tar denna situation på största allvar eftersom det är där som ansvaret ligger. Då har vi alla kolleger runt om i Sverige som ska jobba med denna fråga ute i landstingen. Självklart är det förebyggande arbete som Socialdepartementet nu ska jobba med en viktig del i arbetet att påverka situationen med tillgänglighetsproblematiken. Vi moderater kommer inte att nöja oss med något annat än att vi får en ytterligare rapport från Socialstyrelsen med uppdaterad information om hur tillgängligheten i praktiken ser ut så att vi vet. Jag tror nämligen att öppna nationella jämförelser i sig också leder till att man förbättrar sig på respektive klinik runt om i landet. Det tycker jag är ett första viktigt steg att se denna öppenhet. Fru talman! Avslutningsvis har vi olika uppfattningar om hur vi ska ta nästa steg. För vår del handlar det faktiskt om att inte föregripa Socialstyrelsens arbete med det underlag som man kommer att presentera om barnmorskornas ytterligare rättigheter eller inte. Detta arbete kommer i januari månad. Jag tycker därför att det vore fel av kammaren att gå vidare innan man har kunskapen. Här handlar det om att invänta kunskapen och sedan ta ställning till hur vi ska göra. Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på motionerna.

Fru talman! Jag vill börja med det som Cecilia Widegren slutade med, nämligen frågan om tillgängligheten och barnmorskornas rätt att utföra medicinska aborter. Som tidigare talare och jag själv har tagit upp är den lagstiftning som vi har föråldrad. När den infördes tänkte man endast på kirurgiska aborter. I dag har barnmorskorna kompetensen att utföra medicinska aborter, och de som inte har den kan lätt skaffa sig den kompetensen. Tidigare har Cecilia Widegren sagt sig vara emot att barnmorskorna ska ha möjlighet att utföra medicinska aborter. Antagligen kommer jag inte att få svar på min fråga eftersom utredningen i Socialstyrelsen pågår. Men jag vill ändå fråga Cecilia Widegren om hennes kunskaper om barnmorskornas kompetens när det gäller att utföra aborter.

Fru talman! Jag vill inte föregripa Socialstyrelsens arbete. Jag tycker att det vore fel av oss som lagstiftare att göra det. Nu handlar det om några veckor innan vi får en rapport. Då är det bättre att invänta denna rapport. Elina Linna har helt rätt i sin uppfattning att vi inte har samma uppfattning. Men jag är inte oklokare än att jag kan lyssna in kunskapen. Men vi har inte samma uppfattning i dag. Anledningen till det är att kvinnan befinner sig i en oerhört utsatt situation. För de flesta är detta ett jättestort ingrepp. Då talar jag inte om det fysiska ingreppet, utan jag talar om det psykiska ingreppet. I det läge som man befinner sig i är det oerhört viktigt att man känner att man har tillgång till den absolut bästa kompetensen ifall det skulle hända någonting som man inte vill ska hända. Det kan vara komplikationer som man inte kan förutse. Då ska man veta att den absolut bästa kompetensen finns tillgänglig. Det är bakgrunden till att jag än så länge har en annan uppfattning än vad Vänsterpartiet har. Elina Linna får gärna beskriva det som att läget ser något annorlunda ut. Men jag har så många minnesbilder från verkligheten om att man vill känna den säkerheten. Så stort är ingreppet för den enskilda kvinnan att man ska känna att man i den utsatthet som man befinner sig har hela säkerhetsapparaten omkring sig så att man kan känna sig helt säker. Men jag hoppas också att det är kunskapen som spelar roll när Vänsterpartiet ändrar uppfattning och att man därför också har intresse av att höra vad Socialstyrelsen kommer att komma fram till.

Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga om vad Cecilia Widegren anser om barnmorskornas kompetens. När vi talar om den enskilda kvinnan som befinner sig i denna svåra situation är det barnmorskan som kvinnan känner trygghet med. Barnmorskans roll i den svåra situationen är att ge trygghet och säkerhet för den patient som har beslutat att genomgå en abort. Vi ser på dessa saker på helt olika sätt. Jag kan tänka mig att en kvinna som har bestämt sig för att genomgå en abort ofta känner större trygghet med barnmorskan än med den läkare som en kort stund befinner sig i rummet. I mitt anförande hade jag funderingar kring om man i den proposition som ska läggas fram också har med de förebyggande insatserna. Det är bra att vi diskuterar dessa. Men hur blir det i den aviserade folkhälsoproposition som läggs fram om bara några veckor? Kommer folkhälsomålet om trygg och säker sexualitet och reproduktiv hälsa att behandlas där? Och kommer diskussionen om ungdomsmottagningar och sex- och samlevnadskunskap i skolorna också att lyftas fram i folkhälsopropositionen?

Fru talman! Jag är glad över att ni i Vänsterpartiet är så intresserade av de förslag som vi om några veckor lägger fram att vi i dag inte diskuterar det vi nu har på vårt bord utan det som kommer framöver. Folkhälsopolitiken kommer att redovisas om några veckor, precis som du säger. Jag är helt övertygad om att vi kommer att diskutera både det du beskriver och många andra förebyggande saker i vårt samhälle som kan påverka detta och annat. Vi lyssnar och hör. Det är jättebra att de här sakerna tas upp, men vi återkommer och diskuterar folkhälsan med Vänsterpartiet när det beslutet blir aktuellt här i kammaren.

Fru talman! Cecilia Widegren nämnde öppna nationella jämförelser. Det är bra att vi har fått till stånd sådana. Som landstingspolitiker i Sörmland har jag tidigare varit med och jobbat med dem. Men på vilket sätt skulle de kunna lösa problemet i den här situationen? Är det bara tillgänglighet som avgör vad Moderaterna tycker om att barnmorskorna ska få rätt att utföra medicinsk abort eller ej? Är det inte kvinnans möjlighet till en samlad vårdprocess med kontinuitet och kvalitet som är prioritet ett?

Fru talman! Miljöpartiet vill liksom Vänsterpartiet föregripa det arbete som Socialstyrelsen ska redovisa i januari. Jag tycker att det är lite beklagligt. Jag tycker nämligen att det är viktigt att invänta de besked som vi ska få därifrån och att vi som lagstiftare förhåller oss till dem. Vad jag beskrivit kopplat till den här situationen är att det måste vara så att vi som lagstiftare ser till att säkra både kvaliteten och säkerheten, inte minst känslomässigt, för dem som gör det stora ingrepp som en abort för de allra flesta är så att de känner att det om någon som helst komplikation skulle uppstå är högsta beredskap som gäller från den medicinskt ansvarige. Det måste vara utgångspunkten. Det är också det som vi grundat vår uppfattning på. Till skillnad från er är vi moderater och våra allianskamrater överens om att vi inte ytterligare vill föregripa det som Socialstyrelsen kommer att rapportera i januari, utan vi inväntar det. Framöver diskuterar vi ytterligare steg och vad som då händer.

Fru talman! Det mest intressanta är nog det som Cecilia Widegren inte säger. Jag hörde nämligen inget svar på frågan om öppna nationella jämförelser skulle kunna lösa problemet i det här fallet. Likaså gäller det vårdprocessen och kontinuiteten. Läkaren har en roll i vårdprocessen - ja. Men som medicinskt ansvarig är det inte alltid som läkaren är överprövande när det gäller barnmorskans roll. Barnmorskorna utför arbetet på egen hand och har fått den möjligheten genom den kompetens som de har. Att vi nu har den lagstiftning vi har beror på att det inte fanns någonting annat för 30 år sedan. Då är det lite märkligt att man tycker att vi nog måste vänta lite till och att man talar om medicinskt ansvarig. Åtminstone kunde man ha skrivningar som visar på en ambition, att det är kvinnans möjlighet att få en samlad vårdprocess som är prioritet ett och att kvinnan känner trygghet i mötet med vården. Precis som Cecilia Widegren säger är en abort ett jättestort beslut. Då är det viktigt att det finns en trygghet, dock inte bara om en komplikation skulle uppstå. I stället handlar det om en trygghet att man känner en tillit och känner att man tidigare träffat personen i fråga så att det inte bara är ett kort möte där det egentligen bara snabbt stäms av eller inte. Att få ett vårdmöte med kvalitet är oerhört viktigt för vårdens resultat.

Fru talman! Utifrån de erfarenheter jag har tycker jag att alla som i dag är involverade i arbetet med att hjälpa de kvinnor som väljer att göra ett så här stort ingrepp gör ett väldigt bra arbete - detta oavsett vilken befattning de har. Det viktigaste för oss moderater och för våra allianskamrater är att man känner en trygghet och en enorm säkerhet i det läge man befinner sig i, framför allt den dagen det händer som man inte vill ska hända. Det kan ju uppstå en komplikation som vi här eller någon annanstans i dag inte kan förutse men som faktiskt kan inträffa. Det här är de viktigaste utgångspunkterna. Till skillnad från er i Miljöpartiet är jag helt övertygad om att öppna jämförelser är en oerhört bra metod för att se till att hjulen snurrar lite bättre än de gör om det inte finns öppna jämförelser. Vi har fått en sådan rapport - inte ens alla deltog då - och den har man som facit för hur verkligheten ser ut. Rapporten är dessutom inte ens gjord i år. Det är därför väldigt bra om vi i alla fall hade två rapporter att titta på innan vi drar förhastade slutsatser om huruvida öppna jämförelser är ett stöd eller inte. Jag är övertygad om att de är ett stöd och att de är positiva för alla inblandade.

Fru talman! Föräldrarnas förmaning, i synnerhet mammornas, kanske ända fram till mitten av 1970-talet till döttrarna var: Vad du än gör, se till att du inte blir med barn! En oönskad graviditet på den tiden var oftast bara kvinnans bekymmer både vad gällde moralen och vad gällde det mer konkreta ansvaret för ett barn som faktiskt inte så sällan kallades för oäkting. En resa till Polen blev för många kvinnor lösningen. Där avbröts havandeskapet på en klinik med utbildad personal - dock utan stödsamtal vare sig före eller efter ingreppet. I dag är det en annan bild. Sverige har sedan 1975 en abortlag som ger kvinnan rätt till ansvaret för sin kropp. Det här är oerhört viktigt i en jämställd demokrati. Egentligen, fru talman, skulle jag här och nu kunna säga att jag håller med föregående talare, för mycket av det jag här säger och av det som sagts av er andra är ungefär samma sak. Det här är alltså viktigt. Även om hittills bara kvinnor har varit uppe i den här debatten är detta, tror jag, viktigt också för män. Alla vet vi att kvinnan i dag fram till vecka 18 kan bestämma om hon är redo att bli förälder eller inte. 95 procent av aborterna görs före vecka 12. För att fortsätta att ta Polen som exempel kan jag säga att det är ett land som ihop med en del andra länder inte tillåter att ett havandeskap avbryts. Nästan under inga omständigheter får det ske, precis som tidigare sagts. Därför välkomnar Centerpartiet nu regeringens uppfattning att kvinnor såväl från länder utanför EU som från länder inom EU ska kunna genomgå en abort i Sverige utan tillstånd från Socialstyrelsen. Det är viktigt att utländska kvinnor som genomgår en abort i Sverige erbjuds samma omhändertagande som det svenska kvinnor får. Bland annat psykologsamtal både före och efter ingreppet är av största vikt. Hur en kvinna känner efter ett avbrutet havandeskap är mycket individuellt. Vi i Centerpartiet skulle väl önska mer forskning. De flesta i Sverige är nog stolta över abortlagen, men det betyder inte att vi inte kan utvärdera den och göra den bättre. I likhet med vad som gäller för övrig hälso- och sjukvård som ges till utländska personer ska landstingens kostnader för vården ersättas antingen av kvinnans sjukvårdsförsäkring i hemlandet eller av kvinnan själv beroende på vilka regler som gäller i det enskilda fallet. Fru talman! När det gäller frågan om barnmorskors rätt att utföra medicinska aborter delar Centerpartiet socialutskottets mening att det vore önskvärt att kvinnor som söker avbryta en graviditet får en så snabb behandling som möjligt. Det är inte bara det fysiska utan också själen. Ju längre processen i kroppen får vara desto mer arbetsamt är det troligen för kvinnan. Det vore bra om abortlagen ändrades så att den överensstämmer med gällande praxis, det vill säga att barnmorskor ges rätt att utföra medicinska aborter. Som sagt är abortlagen 30 år. Det är inte så mycket i sjukvården som har stått still på de här 30 åren, men det här måste vi ser över. Precis som föregående talare sade pågår det inom Socialstyrelsen en utredning med syfte att granska och beskriva nuvarande arbetsfördelning vid medicinska aborter. Utredningen ska vara klar vid årsskiftet. Vidare pratar vi om att bli gravid utan att vara beredd. Det är alltså oerhört viktigt att få ned antalet aborter, att förebygga. Att förebygga oönskade graviditeter är en prioriterad fråga för regeringen. Regeringen tillsätter en arbetsgrupp med uppgift att överväga hur arbetet med att förebygga oönskade graviditeter kan utvecklas bland vuxna, unga vuxna och ungdomar. Skolans undervisning i sex och samlevnad kommer att ses över i samband med en kommande revidering. Då kan vi bara hoppas på att vi får en sex- och samlevnadsundervisning som är värd namnet. Precis som föregående talare har sagt är preventivmedelsrådgivning, tillgänglighet och över huvud taget upplysning oerhört viktiga i dessa fråga. Forskning kontinuerligt på hur kvinnor mår efteråt kan också vara förebyggande. Jag har själv hört flickor som har gjort abort säga att de aldrig hade förstått att det är ett sådant ingrepp som det var. Det betydde inte att de ångrade sig, men de var inte förberedda. Med det förebyggande arbetet mot oönskade graviditeter följer det minst lika viktiga arbetet att förebygga sexuellt överförbara infektioner. En kondom innebär faktiskt att man kan bli gravid. Om man inte har använt kondom och har fått vissa sjukdomar äventyrar man möjligheten att få barn den dag man vill ha det. Fru talman! Jag har inte nämnt männen speciellt mycket, men självklart har de en viktig roll i förebyggandet av oönskade graviditeter. Det är självklart att mannen och kvinnan har ett gemensamt ansvar. Med det yrkar jag bifall till propositionen och avslag på motionerna.

Fru talman! Vänsterpartiet föreslår att vi efter det att abortlagen gällande utländska kvinnor trätt i kraft skulle informera utländska kvinnor om den nya svenska lagstiftningen. Socialutskottets majoritet avstyrker det förslaget med hänvisning till svenska ambassader och konsulat i andra länder. Jag anser inte att det är en bra ordning. Jag tror inte att det fungerar på så sätt att kvinnor i till exempel Polen söker sig till svenska ambassaden och ber att få information. Jag tycker att Sverige borde vara aktivt när vi nu får en lag som gör det möjligt för utländska kvinnor att göra abort i Sverige. Det handlar om kvinnosolidaritet, anser jag. Svenska kvinnor har också behövt få hjälp från andra länder när vi inte hade fri abort i Sverige. Det finns oss nära länder där kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp ännu inte finns i lagstiftningen. Därför tycker jag att det är vår skyldighet att informera mer aktivt än att förvänta sig att kvinnor söker sig till svenska ambassaden. Vad anser Maria Kornevik Jakobsson om mina tankar?

Fru talman! Jag tycker att Elina Linnas tankar är väldigt trovärdiga. Däremot är vi inte helt överens i frågan om ambassaden eller inte ambassaden. Om Elina Linna tycker att vi ska gå på varje polsk mödravårdscentral och så vidare tycker jag att det är lite för mycket. Däremot är det viktigt att man vet att man kan komma till en ambassad. Det kan man i alla andra sammanhang också. Jag håller med Elina Linna om allt, men jag litar på att det här med ambassaden kommer att fungera.

Fru talman! Jag vill påminna om 60-talet, som Maria också tog upp. Då var det kända svenskar, som Hans Nestius som också var aktiv i Folkpartiet liberalerna, som arbetade för att hjälpa svenska kvinnor. Det fanns andra nätverk som hjälpte svenska kvinnor. Det fanns också i Polen nätverk, och information lämnades från Polen till Sverige så att svenska kvinnor hade möjlighet att åka till Polen. På liknande sätt tycker jag att vi utifrån solidaritetstanken - nästan som en skuld att återgälda för det som svenska kvinnor på 60-talet och i början av 70-talet fick i Polen som då hade fri abort - gott och väl skulle kunna informera till exempel vid färjelägen där polska medborgare passerar på svenska sidan så att man inte behöver besöka svenska ambassaden i Polen. Det är bara fantasin som sätter gränser för den här tanken. Jag hävdar fortfarande att det nästan är cyniskt att avfärda vårt förslag med att hänvisa till svenska ambassader och konsulat.

Fru talman! Jag är ingen cynisk person. Jag är en god och klok person. Men på dessa 35 år, Elina Linna, har det hänt lite. Jag kommer ihåg att vi hade en telefon som satt fast i hallen. Jag fick gå in i badrummet om jag ville tala ostörd. Jag kan hålla på så här hur länge som helst. Det tog tio timmar till Kanarieöarna, Internet fanns inte. Vi lever i en helt annan värld i dag. Med all respekt - jag håller med om att det fanns en solidaritet i de här nätverken. Men nätverken ser ut på ett annat sätt i dag. Jag tror inte att jag är en mindre solidarisk kvinna än jag hade varit på den tiden. Jag hade fått använda andra metoder. I dag med Internet, med globaliseringen och med den utveckling som Polen har gjort inom de flesta andra områden än just det här är det också ett annat land än vad det var för 35 år sedan.

Fru talman! Abortlagen, principen om den fria aborten, är en lagstiftning som har ungefär tre decennier på nacken. Det är en lag som har en bred både folklig och politisk uppslutning. Det finns spridda, ofta högljudda men alltmer isolerade, röster i debatten som förespråkar inskränkningar i aborträtten. Inte sällan används hänvisningar till etik och moral som argument. Låt mig därför på den punkten vara mycket tydlig. För mig är det en djupt liggande moralisk övertygelse som ligger till grund för mitt ställningstagande för aborten - kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Därför kommer jag, inte i dag men kanske i morgon, att med mycket gott samvete rösta för de förslag till förändringar som regeringen har lagt på riksdagens bord. Fru talman! Regeringen föreslår att utländska kvinnor ska få rätt till abort på samma villkor som svenska medborgare och människor som är bosatta i Sverige. De kostnader som uppstår på grund av aborten ska betalas av kvinnans sjukvårdsförsäkring eller av kvinnan själv beroende på vilka regler som gäller i kvinnans hemland. Det finns flera goda argument för att genomföra den förändring som regeringen nu föreslår. Det handlar för det första om en anpassning till EG-rätten och EG-rättens bestämmelser och principer om likabehandling. EG-domstolen har slagit fast att vård är en tjänst som omfattas av principen om fri rörlighet. Och abort är något som genomförs inom ramen för den svenska sjukvården. Alltså säger då EG-rätten att vi måste behandla svenska medborgare, utländska medborgare och EU-länders medborgare på samma sätt. Diskriminering får inte förekomma. Det handlar inte om att Europeiska unionen ska fatta beslut om en gemensam lagstiftning när det gäller aborter. Varje land måste självt få bestämma över sin lagstiftning. Men det handlar om att diskriminering av andra länders medborgare inte får förekomma. Det handlar för det andra om en kodifiering av praxis. Redan med dagens lagstiftning är det möjligt för Socialstyrelsen att ge tillstånd till utländska kvinnor att genomgå aborter i Sverige. Statistiken visar också att merparten av dem som begär tillstånd att få genomföra aborter i Sverige också får det. Det är då lätt att konstatera att verkligheten och lagstiftningen på det här området inte stämmer överens; verkligheten har sprungit ifrån lagstiftningen. Det är ett ansvar för lagstiftningen att se till att de normer och värderingar som finns ute i verkligheten harmonierar med den lagstiftning som finns. Det har under den här debatten framförts oro över och invändningar mot det förslag som regeringen nu har lagt fram och som vi ska ta ställning till här i riksdagen. Man säger att det skulle leda till en kraftigt ökad tillströmning av utländska kvinnor som vill söka abort i Sverige och att det skulle leda till att tränga undan andra angelägna behov i den svenska sjukvården. De remissinstanser som har uttalat sig i den här frågan är rätt så överens om att den risken är väldigt liten och att de förändringar som sker kan täckas in inom ramen för de variationer som ändå finns när det gäller hur kvinnor söker abort i Sverige. Ändå har den här reformen både hängslen och livrem. Socialstyrelsen ska få i uppdrag att utvärdera de konsekvenser som lagändringen kan få. I det sammanhanget är det viktigt att påpeka att Socialstyrelsen och utskottet är tydliga med att det också ska utvärderas vilken betydelse de ekonomiska villkoren för utländska kvinnor har för deras möjligheter att få aborter genomförda i Sverige. Dessutom är det viktigt att poängtera att regeringen har tillsatt en arbetsgrupp som handlar om att förebygga oönskade graviditeter. Regeringen ska också återkomma i frågor som handlar om rådgivning till kvinnor om aborter, preventivmedel och annat i folkhälsopropositionen. Fru talman! En fråga som berörs i betänkandet, och som debatterats mycket här tidigare, handlar om barnmorskors rätt att utföra medicinsk abort. I betänkandet har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverat sig. Jag tycker att reservationen är ett uttryck för en politisk skenpostfäktning. Det handlar om att söka konflikt för konfliktens egen skull. Socialstyrelsen har fått ett uppdrag, som de ska redovisa senast den 31 december i år, som gäller hur arbetsfördelningen ska se ut, det vill säga om det är rimligt och möjligt för barnmorskor att genomföra medicinsk abort. I det perspektivet ter sig reservationen i utskottet som mycket märklig. Om reservationen skulle bifallas av riksdagen leder det inte till att en lagändring, som reservanterna vill ha, påskyndas. Utredningen ligger bara sex veckor bort, och en begäran till regeringen om att arbetet ska påskyndas har ingen betydelse i det sammanhanget. Om, mot förmodan skulle jag vilja säga, Socialstyrelsen skulle komma fram till att barnmorskor inte ska ha rätt att genomföra medicinsk abort, vore det väldigt egendomligt om regering och riksdag som har att fatta beslut i frågan inte lyssnar på Socialstyrelsens synpunkter. Fru talman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag till beslut och till propositionen och avslag på samtliga motioner och reservationer.

Fru talman! Jag måste förklara hur det kommer sig att vi i vår motion lyfter fram möjligheten för barnmorskor att genomföra medicinsk abort. Frågan diskuterades här för ett år sedan. Då fick vi i oppositionen bilden av att både Centerpartiet och Folkpartiet stod på samma sida som vi. Jag har med mig Dagens Medicin från i våras. Det står inget datum, men jag tror att det var i slutet av mars eller i april som man skrev om att regeringen är splittrad kring medicinsk abort. Man citerar där Johan Pehrson som då satt i socialutskottet: Ingen kvinna som beslutar sig för abort ska behöva vänta på detta. Det är en viktig jämställdhetsfråga för oss. Kenneth Johansson, ordförande i socialutskottet, säger: I praktiken är det på många ställen redan barnmorskorna som ansvarar för den medicinska aborten. Lagstiftningen måste komma i kapp verkligheten. Sedan säger både Centerpartiet och Folkpartiet att de kommer att ta upp frågan i överläggningar med socialminister Göran Hägglund. För oss hade det varit självklart att lagen om barnmorskornas rätt att utföra abort skulle ha behandlats i samband med lagen om abort för utländska kvinnor. Min fråga till Tobias Krantz är: Har inte Centerpartiet och Folkpartiet lyckats i sina förhandlingar med socialministern?

Fru talman! De förhandlingar som förs i regeringen förs i regeringen och inte med Elina Linna i riksdagens talarstol. Folkpartiet har inte ändrat ståndpunkt i sakfrågan. Den ståndpunkt som vi har intagit står vi fast vid. Däremot är det så, som Elina Linna väl vet, att vi har drivit på för att den utredning som Socialstyrelsen genomför och som ska redovisas den sista december i år skulle komma till stånd. När vi har drivit på för den utredningen vore det väldigt egendomligt om vi bara sex veckor innan utredningen ska lämna sitt resultat skulle föregripa vad Socialstyrelsen ska komma fram till. Detta är vår utgångspunkt för det arbete som vi bedriver, och vi kommer att fortsätta att jobba med den här frågan. Men, som sagt, jag tycker att det vore väldigt märkligt att helt desavouera en viktig utredning bara en och en halv månad innan den kommer. Det blir ett märkligt prejudikat om vi kör över Socialstyrelsen, Sveriges viktigaste expertmyndighet på det här området, och vad Socialstyrelsen kan komma fram till. Så tycker jag inte att vi ska bedriva politik på det här området.

Fru talman! Hur länge ska vi behöva vänta på lagen om abort för utländska kvinnor? Det har tagit fyra år tills vi här har kommit till beslut till sist. Utredningen lämnades för två år sedan. Barnmorskornas rätt att utföra aborter är egentligen en liten fråga. Jag har tidigare ifrågasatt regeringens kunskap om barnmorskornas kompetens. Jag tror inte att man behöver en speciell utredning för att komma fram till att barnmorskorna i dag har kompetensen att utföra medicinsk abort eller att de efter vidareutbildning kan utföra det.

Fru talman! Elina Linna frågar hur länge vi ska vänta. Jag sade tidigare att det är ungefär sex veckor som vi får vänta på att Socialstyrelsen kommer med sina slutsatser, och sedan får den politiska processen ha sin gång. Jag kan samtidigt inte låta bli att reflektera över Elina Linnas ansvar. Hon säger att det har tagit så lång tid att bereda denna typ av frågor och den lagstiftningsförändring som vi nu tänker genomföra. Men Elina Linna har haft alla möjligheter att genomföra dessa förändringar under den tid som hon och hennes parti har suttit med regeringsmakten och styrt landet. Men uppenbarligen har Elina Linnas parti ansett att det var nödvändigt att ta den tiden på sig för att komma fram med ett bra förslag mer än att det har funnits hinder i vägen. Lite eftertanke och ärlighet tycker jag att man kan kräva i debatten. Ni hade chans att genomföra detta. Nu genomför vi den förändring som jag tycker är jätteviktig och som jag med mycket stor stolthet kommer att rösta för när vi röstar om detta i morgon.

Fru talman! När det gäller vårt förslag om att utreda ungdomsmottagningarnas tillgänglighet, öppettider och kompetens så avslår alliansen det. Ändå har det här talats om smörgåsbord och vikten av förebyggande arbete. Låt mig ta ett exempel från Skåne där jag är ifrån. I Helsingborg har vi tre ungdomsmottagningar. I folkmun säger man att vi har tre ungdomsmottagningar. Vi har den stora i Helsingborg, vi har en i Bjuv och en i Höganäs. Det är bara den i Helsingborg som uppfyller kriterierna för att vara en ungdomsmottagning. Där har vi barnmorskor, kuratorer och läkare. De två filialerna åker personalen från Helsingborg ut till två halvdagar i veckan och bemannar. Bjuv och Höganäs står för kuratorerna, som kommer från socialtjänsten, och Helsingborg står för barnmorskan. När det sedan blir sommar och semester har man att ta ställning till om man ska låta de två små vara i gång eller om den stora i Helsingborg ska vara i gång. Det slutar ofta med att de små mottagningarna får stänga igen 6-8 veckor för att vi ska kunna bemanna den stora mottagningen. Detta handlar om kompetens, öppettider och tillgänglighet. Det ser ut så i Helsingborg och i Skåne. Jag tror inte att detta är unikt, men jag undrar om Tobias Krantz har en annan uppfattning eftersom ni avslår vår önskan om att utreda detta. Är Helsingborg unikt? Eller är det din uppfattning att det ser ut så här när det gäller ungdomsmottagningarna?

Fru talman! Det är viktigt att påpeka att ungdomsmottagningarna fyller en mycket viktig funktion. Det är därför som vi från utskottsmajoritetens sida pekar på den viktiga roll som ungdomsmottagningar har och välkomnar den satsning som regeringen gör på en virtuell ungdomsmottagning. Jag kan samtidigt inte låta bli att passa tillbaka frågan. Det som Ann Arleklo beskriver är resultatet av en politik som Socialdemokraterna har fört under många år. De brister som Ann Arleklo pekar på är inte något som har uppstått under det sista året eller under den tid som alliansen har suttit i regeringsmakt. Ann Arleklo kan aldrig inbilla någon att det skulle vara så. Hon får ta sitt ansvar för de brister som hon själv pekar på. Bara för att yrkandet avslås är det inte så att regeringen inte bryr sig om dessa frågor. Vi återkommer till dem i den folkhälsoproposition som inom kort kommer att ligga på regeringens bord. Detta är återigen en politisk skenpostfäktning där det handlar om att söka strid om förslaget i betänkandet för stridens egen skull. Det är inte så att om man bifaller förslaget i betänkandet så löser vi alla problem med de svenska ungdomsmottagningarna i morgon, och inte heller påskyndas arbetet med att förstärka de svenska ungdomsmottagningarna, utan det kommer förslag och synpunkter från regeringen i dessa frågor i folkhälsopropositionen. Då har vi chans att återkomma till vad som ska göras åt de svenska ungdomsmottagningarna.

Fru talman! Jag tackar för det, Tobias Krantz. Det är bra med en virtuell ungdomsmottagning. Det är det sätt på vilket vi också ska nå ungdomar, men jag tror inte att det kan ersätta en ungdomsmottagning med barnmorskor, kuratorer och läkare. Det är möjligt att jag är väl positiv, men jag ser hoppfullt på att man återkommer i frågan. Det vill jag tolka som positivt. Men jag skulle vilja gå vidare till nästa fråga som gäller medicinska aborter. Från Folkpartiet är det lagt fram en motion som i princip är identisk med vår. Barnmorskorna bör ges tillåtelse att utföra medicinska aborter. Alliansen har sagt att man vill invänta Socialstyrelsen. Är det Folkpartiets uppfattning att barnmorskor bör tillåtas utföra medicinska aborter, utifrån att det är skrivet en motion om det?

Fru talman! Det handlar om en enskild motion, så det är inte nödvändigtvis partiets uppfattning i princip. Men som jag sade tidigare har Folkpartiet inte ändrat uppfattning i frågan hur vi ser på barnmorskors rätt att utföra medicinska aborter. Vi har inte ändrat ståndpunkt. Precis som jag sade tidigare är det däremot så att vi har drivit på för att Socialstyrelsen ska genomföra en analys och komma fram med en bedömning om det är rimligt och rätt att låta barnmorskor få möjlighet att utföra medicinska aborter. Det vore mycket egendomligt om vi bara sex veckor innan rapporten ska avlämnas föregriper det arbetet. Vi tänker driva vår ståndpunkt vidare, och jag hoppas förstås att Socialstyrelsen kan ge klartecken för detta, men det är viktigt att vi avvaktar vad Socialstyrelsen säger innan vi fattar beslut. All annan hanteringsordning vore orimlig i denna fråga. Tror man så starkt på att denna förändring ska genomföras påverkar er reservation inte detta ett dugg. Det bästa sättet att hantera frågan är att avvakta Socialstyrelsen och sedan ta en politisk process i både regeringen och så småningom riksdagen. Det som ni ägnar er åt i betänkandet är bara politisk skenpostfäktning och att söka strid för stridens egen skull i denna fråga.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på de motioner som har lagts fram i samband med betänkandet. Det som vi nu debatterar och som riksdagen har att ta ställning till berör två viktiga delar. Det är dels utländska kvinnors möjlighet till abort i Sverige utan tillstånd från Socialstyrelsen, dels regeringens initiativ i det viktiga abortförebyggande arbetet. Bakgrunden till regeringens proposition som vi nu har på riksdagens bord är utredningen Abort i Sverige som presenterades hösten 2005. I den föreslogs att kravet på Socialstyrelsens tillstånd för abort för utländska kvinnor skulle avskaffas. Utredningen gav svar på frågor som tidigare hade varit obesvarade. Utredningen beskrev att utländska kvinnor redan i dag genomgår abort i Sverige. Vi har också hört att det rör sig om ett sjuttiotal eller åttiotal aborter per år. Men det är viktigt att komma ihåg att nästan alla dessa kvinnor har en tydlig koppling till Sverige. De har antingen blivit gravida i Sverige eller gravida med en man som bor i Sverige. Oftast har det varit både-och. Fru talman! Det ligger i varje politikers ansvar att fatta beslut och göra kloka avvägningar. För mig är det oerhört viktigt att politiken hänger ihop utifrån ett värderingsperspektiv. Den måste kunna fungera i verkligheten, och den måste också kunna vinna acceptans och stöd. Vi kristdemokrater betonar inte bara kvinnans rätt utan även fostrets rätt, och i kristdemokratisk politik är det den enskilda kvinnan som fattar det yttersta beslutet när det gäller abort. I sådana här sammanhang uppkommer ju frågor. Varför ska inte utländska kvinnor i Sverige omfattas av samma rätt som svenska? Varför ska Socialstyrelsen avgöra för just de här kvinnorna? Borde då inte Socialstyrelsen avgöra för alla kvinnor, svenska som utländska? Vi kristdemokrater har genom mycket debatt inför öppen ridå och inför svenska folket kommit fram till att propositionens förslag faktiskt är det enda rimliga. Den lag som vi nu fattar beslut om har bäring på antalet legala aborter. Jag vill helt kort citera Kristdemokraternas principprogram som varit ledstjärnan när vi har beslutat i den här frågan. "Erfarenheten visar att där aborter inte är tillåtna utförs de ändå, och då med metoder som hotar kvinnors liv och hälsa. Det är inte rimligt att någon annan än kvinnan under graviditetens första fas fattar det avgörande beslutet om en eventuell abort." Somliga känner en oro inför slopandet av krav på tillstånd från Socialstyrelsen och tror att det kommer att öka antalet aborter. Det är en oro som jag kan ha förståelse för. Men min och regeringens bedömning är att det totala antalet aborter inte kommer att öka, men att antalet illegala aborter med det förslag som föreligger och det beslut vi tar i morgon kan minska. Det finns sakliga skäl för bedömningen att antalet aborter inte kommer att öka. Erfarenheter från Danmark och även Tyskland, Holland och Storbritannien visar att lagstiftningen är utformad på ett liknande sätt och att det i sig inte har ökat antalet aborter. Vi har också klarat ut kostnadsansvaret, och det är en styrka. Abort för utländska kvinnor bekostas av hemlandets sjukvårdssystem, genom privata sjukvårdsförsäkringar eller av kvinnan själv. Fru talman! Sverige har höga abortsiffror, i jämförelse med de andra nordiska länderna nästan dubbelt så höga. Vi vet också att var fjärde graviditet slutar med abort. Jag och många med mig oroas framför allt av de höga abortsiffrorna bland unga kvinnor. Jag är medveten om och vet att regeringen kommer att ta de krafttag som behövs för att få ned de höga aborttalen. Det är för mig glädjande, mycket glädjande, att vi nu går till ett beslut i morgon som gör att jag med frimodighet kan säga att den lag som vi nu kommer att anta kommer att minska antalet illegala aborter.

Fru talman! Rosita Runegrund talar om värderingsperspektivet, kvinnans rätt och fostrets rätt, och det är där det börjar bli svårt. När vi talar om kvinnans rätt att bestämma över sin kropp gäller det att kvinnan har rätt att göra abort. Hur vi får ihop fostrets rätt, som Rosita Runegrund säger, till liv också i samband med abort kan vi säga är ett sluttande plan, och det finns risk att vi glömmer bort kvinnans rätt. Jag ville börja med den tanken. Annars delar jag Rositas uppfattning: Jag tror inte heller att antalet aborter kommer att öka - tvärtom. Det är ju så att länder där det förekommer fri abort har ett sjunkande antal aborter. Det är sant att vi har många aborter i Sverige, men om vi jämför med siffror från Latinamerika, där de flesta länder inte har fri abort, ser vi att det bland västländerna inte finns några länder som har så höga siffror. Det gäller naturligtvis illegala aborter, men man beräknar att det görs ungefär 31 aborter per 1 000 personer i Latinamerika, och sådana siffror har vi inte i vårt land. Jag ville fråga Rosita Runegrund om hon delar min absoluta uppfattning att kvinnan har rätt till sin egen kropp.

Fru talman! Där kan jag ge ett väldigt kort svar. Jag läste upp ett citat från vårt principprogram. Det är det som vägleder mig, och det är också det som gör att jag har valt det parti som jag har valt värderingsmässigt. Vi är väldigt tydliga med att det är kvinnan som tar det yttersta beslutet.

Fru talman! Jag har med mig en debattartikel från Svenska Dagbladet i dag. Vi kommer ju att få lyssna på flera kristdemokratiska representanter. Jag förstår att frågan fortfarande är kontroversiell bland kristdemokraterna, och jag tackade socialministern i mitt anförande för att han har lyckats driva igenom propositionen i sitt parti. Jag vill framföra mitt tack till Rosita, för jag tycker att det är väldigt skönt att vi äntligen har kommit fram till att beslut tas i morgon. Tidigare anklagades Vänsterpartiet för att vi inte har gjort någonting, men det handlar ju om att förhandla, och det är inte lätt, kan jag förstå, inte ens att förhandla internt i partierna. Jag ska passa på att ta upp en fråga till som jag har glömt tidigare. Den gäller att åtgärder som syftar till att förebygga oönskade graviditeter finns i uppdraget. Även att överväga hur IT ska kunna användas för att nå unga vuxna och ungdomar, bland annat möjligheten att komma i kontakt med ungdomsmottagningar via Internet, analyseras. Jag undrar om regeringen känner till att den möjligheten finns i dag. Jag bor i Sörmland, och i Landstinget Sörmland finns sedan en tid tillbaka möjlighet för ungdomar att få kontakt med ungdomsmottagningarna via Internet, och det uppskattas väldigt mycket.

Fru talman! Jag tycker så här: Äntligen har vi fått en regering som lyssnar in! Och man lyssnar in och tillgodoser det som är ungdomars behov och att ungdomar har ett annat sätt att ta till sig kunskap och använda kunskap. Med kraft kommer regeringen nu att lägga fram förslag som gör att vi äntligen på ett bra sätt frimodigt kan gå fram med att förebygga aborter. Den regering som tidigare har varit har, som jag tycker, lämnat alldeles för många unga människor i sticket. Det gäller att lyssna in, och det gäller att med respekt ta del av deras kunskap men också hjälpa dem och ge kunskap när det gäller preventivmedelsrådgivning. Styrkan hos Kristdemokraterna är att vi har vanan att diskutera etiska och känsliga frågor, och det gör att jag kan stå här med frimodighet, att vi kristdemokrater kan gå med frimodighet i den här frågan och att vår socialminister kommer att ta just de beslut som behövs för att vi ska få en reproduktiv hälsa som man kan bemöta med respekt och en politik som inte bara är retorik och ord utan också handling.

Fru talman! Det är ett viktigt beslut vi fattar i dag om att vidga den svenska abortlagen till att också omfatta utländska kvinnor. Jag är stolt över att få vara med om det beslutet. Det är svåra beslut för de kvinnor, och också män, som det rör. När man väl fattat beslutet måste man få den hjälp som detta med att få tillgång till abort har att ge. Jag är så gammal doktor att jag var med på den tiden då vi hade att leva med den gamla abortlagen, när kvinnor tog livet av sig då de fann att de var oönskat gravida, när kvinnor genomgick illegala aborter och blev stympade för livet eller till och med dog. Det är något som jag inte önskar någon kvinna i denna värld. För ett år sedan stod jag i den andra talarstolen och debatterade de medicinska aborterna med socialministern. Efter den debatten gav han Socialstyrelsen i uppdrag att utreda om barnmorskor självständigt ska få utföra medicinska aborter. Senast om sex och en halv vecka får vi Socialstyrelsens utredning. Jag tycker därför att det är fullt rimligt att vi, när vi i en debatt i riksdagen begär en utredning och socialministern går oss till mötes, ska vänta på den utredningen. Den här processen har stora likheter med den jag såg beträffande p-piller. Först hade läkarkåren monopol på att skriva ut p-piller. Sedan delegerades den rätten till många barnmorskor och man kom med förslag om de inte skulle få göra det självständigt. Delegation innebär nämligen att den delegerande läkaren har att förvissa sig om att barnmorskan vid förskrivning till en kvinna kan väga nytta och risker med p-piller. Slutet på den processen blev att barnmorskorna fick den rätten. De fick också utbildning som gjorde att de kunde väga nytta-risk för den enskilda kvinnan, alltså om hon skulle använda p-piller eller annan p-metod. Barnmorskorna har skött detta med den äran. När det gäller de medicinska aborterna befinner vi oss nu i delegationsfasen. Många barnmorskor utför medicinska aborter. Kruxet är att bestämma graviditetens längd, vilket man gör med vaginalt ultraljud. Det är den metodiken man vill förvissa sig om att barnmorskor kan. De utför den faktiskt redan i dag i samband med IVF-graviditeter. Själv tycker jag inte att det vore omöjligt för dem att kunna klara det. Medicinska aborter kostar mindre än vakuumextraktion, alltså kirurgiska aborter, men medicinska aborter är mer smärtsamma än vakuumextraktion. Det är därför viktigt att kvinnor får full information och möjlighet att välja vilken metod de vill använda. Det är också viktigt att landstingen inte av kostnadsskäl försöker påverka det valet.

Fru talman! Jag får inte riktigt ihop det som Barbro Westerholm säger. Hon hänvisar till en debatt som hon hade med socialministern för ett år sedan och till att den resulterade i att Socialstyrelsen fick ett uppdrag. Hon säger också att det är skäligt att avvakta de sex veckorna fram till dess att Socialstyrelsens utredning kommer. Trots detta är Barbro Westerholm en av de motionärer som lämnade in en motion undertecknad den 4 oktober. Jag har lite svårt att få ihop det resonemanget. Det jag vill komma fram till är att motionen enligt Tobias Krantz svar till mig är enskild. Därför frågar jag i stället den enskilda folkpartimotionären, dig Barbro, som även sitter i socialutskottet: Är det Folkpartiets uppfattning att barnmorskorna ska få rätt att utföra medicinska aborter? Den enskilda motionen är undertecknad av fyra folkpartister, och vi räknar snabbt ut att de utgör elva procent av Folkpartiets riksdagsgrupp. Det kanske till och med är så att det finns några till som tycker likadant men inte skrivit under motionen. Det kanske är uppåt tjugo procent. Är detta Folkpartiets uppfattning i frågan om medicinska aborter?

Fru talman! Det finns ett stöd i Folkpartiets landsmöte. Om man ser till hur läkarkåren betraktar frågan om de medicinska aborterna visar det sig att professor Marc Bygdeman är övertygad om att det är något som ska delegeras till barnmorskor medan det finns andra som är mer tveksamma. När det i professionen finns dessa oklarheter tycker jag att det enda raka då är att tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen, den som har professionalismen, får gå till botten med frågan. Jag har stort förtroende för de två läkare och två barnmorskor som utreder frågan. Det finns en sak till som gör att det är viktigt att myndigheten får utreda ärendet fullt ut, nämligen att om man kommer fram till att barnmorskorna, som jag hoppas, får denna rätt måste man också ta upp deras utbildning, vad den ska innehålla, hur de ska fortbildas och så vidare. Jag tycker att det är en god ordning att göra på det sätt som nu sker.

Fru talman! Barbro Westerholm tog upp professionalismen, och eftersom hon också är läkare vill jag fråga om hon anser att barnmorskor med den vidareutbildning som vi föreslår kommer att få den kompetens som behövs för att kunna utföra medicinska aborter.

Fru talman! Jag hörde till dem som hade stor tilltro till barnmorskorna när det gällde förskrivning av p-piller. Det var inte alldeles lätt att föra det kriget på den tiden, men det landade i att barnmorskorna fick förskrivningsrätten, och de har skött den verksamheten med bravur. Det har man utvärderat i undersökningar. Mot bakgrund av den erfarenheten tycker jag personligen att det borde vara möjligt att ge barnmorskorna rätten att utföra medicinska aborter. Men jag har respekt för att andra kan vara tveksamma, att andra kan ha en annan uppfattning. Därför tycker jag att det enda raka är att tillsynsmyndigheten, expertmyndigheten Socialstyrelsen som är neutral i förhållande till människor som tycker olika, går på vetenskap och beprövad erfarenhet och tar ställning i frågan.

Fru talman! Det har varit en väldigt intressant debatt och jag ser fram emot att försöka lyssna även på de kommande inläggen. För mig har det i dag varit viktigt att markera ett stöd för de socialdemokratiska reservationerna, men jag vill också säga att jag välkomnar betänkandet. Det har varit en lång resa men nu har vi kommit till den här punkten. När jag första gången uppmärksammade den här frågan och lyfte fram den i riksdagen fanns det väldigt lite kunskap om hur vår egen lagstiftning såg ut. Vi fick ihop en referensgrupp, som jag var en del av, och där fanns det stor enighet. Vi började under den socialdemokratiska regeringstiden att arbeta på en proposition. Nu ser vi resultatet. Jag är väldigt glad att det finns en majoritet och att den också hållit över valet så att vi kan få det här resultatet. Det är viktigt för kvinnorna i sig. Vi vet att kvinnor har fått abort beviljad i Sverige. Vi vet också att det finns andra kvinnor med utländsk bakgrund som har blivit nekade abort. Jag hoppas att det aldrig ska behöva hända igen. Jag har också lyft upp frågan om barnmorskornas bemyndigande att utföra medicinska aborter. Vi måste också se över de ekonomiska förhållandena för de kvinnor som inte kan få en sjukförsäkring och inte har en egen ekonomi. Det finns också med som en del i det som ska utvärderas. Jag har fått väldigt mycket av det jag tyckt under senare år och under denna mandatperiod tillgodosett i betänkandet. Jag hoppas att det också kommer att leda till mer resultat framöver. Jag vill understryka att detta är viktigt för svensk del och för de kvinnor som kommer hit. Men det är också viktigt för Sveriges ställningstagande internationellt och i Europa. Vi vet att det sedan något år har blivit allt svårare att driva den här typen av frågor inom EU-kretsen. Vi vet att det finns flera länder i Europa som har en bra lagstiftning där kvinnor ges möjlighet till abort med ibland en del inskränkningar men där kvinnor ändå har svårt att få den genomförd på det lokala sjukhuset i sin del av sitt land. Det pågår nu ett arbete inom Europarådet där man följer upp möjligheterna för kvinnor i respektive land att utifrån det egna landets lagstiftning få abort utförd. Det är viktigt att vi nu här tar ställning för att också kunna vara en aktivare politisk kraft ute i Europa och också ta steget till FN-organ och internationellt arbete. Detta är ett principbeslut som spelar en väldigt stor roll för vår syn och när det gäller att driva kvinnors mänskliga rättigheter vidare. Det spelar en stor roll för de enskilda kvinnor som kommer hit. Det spelar också en stor roll för den personal som möter dessa kvinnor och i fortsättningen inte behöver säga nej. Vi vet att man har gjort det i näraliggande landsting till mitt hemlandsting, Kronobergs län. Vi har en del debattörer därifrån. Jag vet att man där har upplevt att man tvingats neka kvinnor. Jag kommer från Jönköpings läns landsting. Där vet jag att kvinnor har fått abort genomförd när de har varit i en svår situation och har fattat ett eget beslut. För tids vinnande ska jag stanna här. Det har varit oerhört viktigt att få markera att vi äntligen är här. Det är jättebra att vi ändå är så många att vi är en majoritet trots att det är splittring i salen. Vi är många som är beredda att fatta det här beslutet men också driva frågorna vidare.

Fru talman! Jag vill varmt tacka alla som har deltagit i denna debatt för att ni med engagemang och känsla för sakens allvar har talat. Det finns olika uppfattningar i vårt land kring denna fråga om vad som är den bästa vägen, vad som är den bästa lagstiftningen och vad som skulle vara de bästa metoderna för att nedbringa ett högt aborttal i Sverige. När jag går upp här i debatten som man gör jag det i vetskap om att jag inte på något sätt sitter inne med någon självklar vetskap om vad som är rätt och vad som är fel. Men i en demokrati och i ett fint land som Sverige där yttranderätt, civilkurage och viljan att ändå vara ärlig mot andra men också mot sig själv känner jag att det kan vara värdefullt att ett annat perspektiv än det som har nämnts i debatten lyfts fram. Jag säger inte att ni har fel, och jag säger inte att jag har rätt. Men jag tror att det behövs mer än ett perspektiv i den här frågan. Att jag som trebarnspappa och 50-åring från Mora i Dalarna känner det svårt att stödja den här typen av lagförändring - den första lagändring på tolv år i vårt land kring frågan om det ofödda barnets rätt till liv, abortlagstiftningen - baseras på några punkter. Jag är rädd för att vi undergräver andra länders lagstiftning. Jag är tidigare Europaparlamentariker. Jag har varit med i en rad debatter i Bryssel och Strasbourg som har gällt abortfrågan och vad som är den bästa lagstiftningen i Europas olika länder. Det finns olika uppfattningar inte bara i vårt land utan runt om bland EU:s 27 medlemsstater. Låt oss vara ödmjuka på den punkten, och självklart också jag själv. Det finns ingen given karta och inte någon given vägledning hur den exakt rätta och mest optimala lagstiftningen ska se ut på denna punkt. Jag är rädd att vi undergräver andra länders lagstiftning. Man kan tycka att andra länders lagstiftning är värd att undergrävas. Men jag vill säga till er som ledamöter i Sveriges riksdag och folkvalda att jag tycker att vi ändå kan ha den ödmjukheten att vi betänker att andra länder på demokratiskt sätt och med sunt tänkande kommit fram till andra slutsatser. Det är andra länder som ligger så nära vårt land som Finland, Danmark och Norge. Jag är rädd för att det med den lagförändring som ger utländska medborgare rätt att utföra abort här i Sverige utan prövning av Socialstyrelsen blir svårare med återbesök för kvinnan och att det i princip blir omöjligt. Jag är rädd för att det blir svårt att upprätthålla skyldigheten att ge skriftlig information och stödsamtal när många olika kvinnor av många olika nationaliteter kommer hit för att göra abort och dessutom kommer från ett land där det ingreppet inte är lagligt enligt demokratiska beslut. De söker sig till vårt land eftersom man i lagstiftningen enligt demokratiska principer i det landet har kommit fram till att man här har passerat lagstiftningens gräns. En fråga som kan upplevas som mindre avgörande men som ändå kan vara värd att belysa är frågeställningen om lagförslaget kommer att innebära ökade kostnader för staten eller för landstinget. Där kan framföras följande. Fru talman! I det fall där kvinnans sjukförsäkring i hemlandet vägrar att ersätta kostnaden för aborten kommer landstinget i Sverige eller Försäkringskassan i Sverige att få bära de kostnaderna. Inte i något annat land i Europa tillåts sena aborter efter vecka tolv utan prövning utom just i Sverige. Det är därför osannolikt att man i dessa länder kommer att ersätta svensk sjukvård för ingrepp som inte står i överensstämmelse med de ländernas lagstiftning. Jag är väl en enkel adjunkt och gymnasielärare. Och jag har svårt att förstå logiken hur man från Polen, Tyskland, Irland eller för den delen Norge skulle ersätta en abort i Sverige som är utförd på ett sådant sätt att det bryter mot hemlandets lagstiftning. Det är svårt att förstå logiken i att man skulle utbetala pengar som ersätter Försäkringskassan och därmed landstingen i vårt land när det bryter mot det landets lagstiftning. Fru talman! Frågan om det ofödda barnets människovärde men också om kvinnans situation i ett läge när hon känner att hon inte vill fullfölja graviditeten är självklart väldigt svår. Jag vill understryka att när vi nu ändrar lagen för första gången på tolv år att vi nog är ett parlament där denna fråga diskuterats kortast tid. Vi gör det på en kväll, och vi gör det på en och en halv timme eller kanske två timmar. I Eva Erikssons utredning framförs att Europeiska unionen skulle ställa krav på att Sverige ändrar sin abortlagstiftning. Jag menar att abortfrågan är en nationell fråga och att jag står på fast grund när jag hävdar att vare sig EG-domstolen eller EU-kommissionen har begärt att Sverige ska ändra sin abortlagstiftning. Sveriges EU-kommissionär Margot Wallström har inte ställt det kravet på vårt land. I folkomröstningen år 1994 framfördes det vare sig från kristdemokratiskt eller från något annat håll att ett medlemskap i Europeiska unionen skulle få några som helst konsekvenser för Sveriges abortlagstiftning. Jag förmenar er inte som känner att det är rätt att ta detta steg. Men jag vädjar till er att inte hänvisa till Europeiska unionen och säga att den ålägger vårt land detta. Säg hellre att vi fattar ett självständigt beslut som är vårt eget beslut oavsett om EU skulle kräva det eller inte, och EU kräver det inte. Om de olika medlemsstaterna i Europeiska unionen skulle harmonisera sin abortlagstiftning skulle det snarast leda till att den lagstiftning vi känner i vårt land skulle förändras i en annan riktning än vad Sveriges riksdag kommer att genomföra i morgon. Jag kanske använder ett språkbruk som inte uppskattas. Men jag menar att svensk abortlagstiftning borde bli mer barnvänlig och mer fostervänlig och i högre grad bejaka att det inte bara är ett blivande barn utan en blivande flicka och en blivande kvinna, en blivande pojke och en blivande man vars liv man släcker. Det sker för ofta i vårt land med de 37 000-38 000 gånger det sker. Det är över 100 per dag - fyra per timme. Sverige är det enda land som tillåter laglig abort efter vecka 12 utan någon som helst prövning. Professor Ulf Bernitz är expert i Europarätt. Han har entydigt hävdat i riksmedierna att Sverige inte åläggs att ändra sin abortlagstiftning genom vårt medlemskap i Europeiska unionen. Att tillåta abort efter vecka 12 utan prövning är förbjudet i samtliga länder i Europa utom just i vårt eget land. Fru talman! Jag ser att min talartid här är gången. Jag tillhör ett kristdemokratiskt parti som tillhör en europeisk och internationell rörelse. Jag respekterar fullt ut de demokratiska beslut som fattas inom det kristdemokratiska partiet, senast vid vårt riksting i Sundsvall. Jag respekterar fullt ut vår partiledare. Jag respekterar fullt ut vår socialminister och vår gruppledare här i riksdagen. Men jag har också svårt att inte ge uttryck för vad jag har sagt nu - inte därför att min uppfattning är rätt utan därför att jag tror på den svenska demokratin. Den svenska demokratin tillåter alla röster att komma till tals just för att vi ska vara en representativ demokrati. I detta anförande instämde Annelie Enochson (kd).

Fru talman! I det betänkande vi just nu behandlar föreslås en ändring i en lag - abortlagen. Den klubbades igenom i riksdagen för 33 år sedan, 1974. Sist något ändrades var 1995. När vi nu ska ändra i abortlagen anser jag att vi gör det på fel sätt. Vi borde i stället genomföra en utvärdering av abortlagen. Det är något som jag motionerade om redan när jag kom in i riksdagen för nio år sedan. Det har också mitt parti gjort, senast 2005. Det jag tycker borde utvärderas är: Fungerar verkligen den svenska abortlagen tillfredsställande? Får ofrivilligt gravida kvinnor tillräckligt med information? Får de det stöd de behöver? Finns det alternativ till abort? Får kvinnan tillräckligt ekonomiskt stöd? Nyligen visade SVT en omtalad dokumentär som heter Jag ska göra abort . Den visade att bemötandet från barnmorskor och ungdomsmottagningar på många håll är bristfälligt. Filmen visade också att en hel del kvinnor mår dåligt efter aborten. Fortfarande är det första som många gravida kvinnor får höra från barnmorskan: Du är gravid. Vill du behålla barnet? Jag anser att den första frågan skulle vara: Du är gravid. Är det någonting vi kan hjälpa till med? En utvärdering borde också se på tidsgränser. När abortlagen trädde i kraft kunde man rädda för tidigt födda barn från den 28:e veckan. I dag kan man på Akademiska sjukhuset i Uppsala rädda barn som föds redan i den 21:a veckan, det vill säga 4 ½ månader för tidigt. Det är fantastiskt! Samtidigt utförs abort upp till den 22:a veckan vid så kallade synnerliga skäl. Det utfördes 315 aborter efter vecka 18 förra året i Sverige. Jag tycker också att man borde passa på att se över den övre tidsgränsen för fri abort. Sverige har, som förut har nämnts här, vecka 18 som övre gräns. I Norge, Finland, Danmark, Tyskland och så vidare har man vecka 12. Faktum är att alla andra länder i EU har högst vecka 12 som gräns för fri abort. Sverige har däremot alltså fri abort i ytterligare sex graviditetsveckor, det vill säga till vecka 18. Är det rimligt? Det tycker jag att vi borde utvärdera. Att jämföra abortlagstiftningar är inte speciellt lätt. Vissa länder har tvåläkarsystem, till exempel Finland och Storbritannien. Andra har obligatorisk väntetid, till exempel Nederländerna, medan andra har obligatoriska kuratorssamtal före aborten. Faktum är att den svenska abortlagstiftningen hör till de mest liberala inom EU. Den svenska abortlagstiftningen är inte ett EU-snitt. Jag tycker att det finns många goda argument för en EU-anpassning av tidsgränsen för abort. Det skulle också göra att problematiken med utländska kvinnors abort minimeras eftersom det då inte skulle finnas någon risk för att vi får så många sena aborter från grannländer. Tyvärr handlar inte dagens betänkande om en utvärdering av abortlagen. Nej, den abortlagsförändring man föreslår är att utländska kvinnor ska få komma hit och göra abort. Varför kan då inte jag stödja propositionen? Det finns flera skäl, och jag vill ange några. De sammanfaller med de argument som mitt parti så sent som förra året, vid valet, kommunicerade till de väljare som efterfrågade detta. Den kritik mot det förslag som röstas igenom i morgon tycker jag kvarstår. Jag vill nämna fyra punkter. Den första, skyldigheten att ge skriftlig information och stödsamtal, blir svår att upprätthålla när många olika nationaliteter kommer hit för att göra abort. Den andra är att en fungerande uppföljning med återbesök för kvinnan i princip blir omöjlig. Den tredje är att belastningen i södra Sverige kan leda till privata vinstdrivande abortkliniker. Den fjärde och sista är att risken är att andra länders abortlagstiftning undergrävs. Fru talman! Sverige har haft en misslyckad politik på detta område. Det abortförebyggande arbetet har inte fungerat tillfredsställande. Antalet aborter har under flera år legat avsevärt högre än våra grannländers. En av fyra graviditeter slutar i en abort, som Lennart sade förut. Sverige har i dag de högsta tonårsaborttalen i Europa. Ändå sker väldigt lite för att åtgärda det. Till detta kommer en eskalerande klamydiaepidemi. Det är därför för mig ändå en stor ljuspunkt att riksdagen även kommer att besluta om ett abortpreventivt arbete vars faktiska utfall jag och flera med mig kommer att följa noggrant. Min förhoppning är att man tar intryck av det arbetssätt som man har haft i Norge. Där genomförde man under den kristdemokratiske statsministern Kjell Magne Bondeviks ledning för sju år sedan en nationell handlingsplan för att minska antalet aborter. Man lyckades inte bara att stoppa den kraftiga ökningen av tonårsaborter utan också att åstadkomma en minskning. För mindre än tio år sedan hade Norge ett högre tonårsaborttal än Sverige. Samtidigt som Sverige nu visar upp rekordhöga abortsiffror bland tonåringar har Norge aldrig haft så låga tal sedan man införde fri abort. I det aktuella norska handlingsprogrammet med det tydliga målet att aborttalen bland 15-49-åringar ska reduceras talas det i positiva ordalag om att arbetet för att öka respekten för människovärdet ska öka. Man identifierar riskgrupper där risken för abort är stor. Man säger att unga människor måste tränas i etiska värderingar, och den viktigaste insatsen är att göra det lättare att få barn. Därför erbjuder nu Norge ekonomisk ersättning till de oplanerat gravida kvinnor som behöver det. Exempelvis är engångsstödet till kvinnor som inte har haft arbete eller en låg inkomst före födseln motsvarande 40 000 kronor. Det sistnämnda är något som bland andra vårt ungdomsförbund KDU kräver ska införas i Sverige. Det tycker jag vore en bra sak. Detta är exempel på arbetssätt som har visat sig fungera i Norge. Jag hoppas att socialministern i den handlingsplan som han ska genomföra också tittar på detta och tar intryck av det.

Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att tala om att jag är oerhört stolt över att vara svensk och leva i ett land där yttrandefriheten är en realitet och där demokrati innebär att vi får ha olika åsikter men fortfarande kan mötas i respekt. Jag är dessutom mycket glad över att jag är kristdemokrat. Det är ett parti där man vågar konfrontera svåra frågor, etiska dilemman och borra, vända och vrida på dem och ta dem på allvar. Herr talman! Vi har i dag att ta ställning till ett betänkande som skulle kunna delas in i två delar. En del handlar om att vi öppnar våra gränser för att göra det möjligt för kvinnor från andra länder att komma till Sverige för att göra abort. Den andra delen handlar om att öka tempot i det abortpreventiva arbetet i Sverige med ett tydligt mål att minska antalet aborter. Jag är mycket glad över att regeringen ser vikten av att minska antalet aborter i Sverige. Under den förra regeringens sista tio år steg antalet tonårsaborter drastiskt. De flesta av oss här i kammaren är nog överens om att en abort inte är ett lättvindigt beslut. SVT:s dokumentär, som Mikael hänvisade till tidigare här i debatten, visades för några månader sedan. Den skildrar också på ett mycket dramatiskt sätt den vånda som en ung kvinna kan känna i samband med att hon ska fatta beslut om hon ska genomgå en abort eller behålla sitt barn. Även andra unga kvinnor intervjuas i programmet, och flera av dessa uttrycker att de förmodligen hade valt att behålla barnet om de hade fått ett annat bemötande i vården. De beskriver också den vånda som följde dem lång tid efter den genomförda aborten. Oberoende forskare - jag vill understryka att det inte är någon kristdemokratisk lobbygrupp vi pratar om - vittnar i detta program och menar att det är så många som ungefär en tredjedel av alla kvinnor som genomgår aborter som drabbas av uttalade besvär i form av nedstämdhet och depressioner efter en genomgången abort. Det är med andra ord inte någon liten grupp som vi talar om, men för att angripa problemet måste vi naturligtvis våga erkänna att det förekommer. Att blunda, negligera, titta åt ett annat håll och vägra erkänna att kvinnor faktiskt kan må riktigt dåligt efter en abort är knappast speciellt konstruktivt. Av den anledningen är regeringens tydliga inriktning mot att få ned antalet aborter oerhört positiv. Det är en tydlig folkhälsosatsning för kvinnorna. Jag vill emellertid lyfta upp några tydliga problemområden som vi måste våga titta och fokusera på i samband med det förslag som nu ligger på bordet. Utredaren Eva Eriksson var under hela utredningen om utländska aborter väldigt tydlig med att de utländska kvinnorna skulle få samma omhändertagande och samma vård som svenska abortsökande kvinnor. Vad skulle då det innebära? Det är abortlagen samt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om abort som reglerar abortverksamheten i Sverige. Den senaste uppdateringen kom under sommaren 2004 och lär knappast komma att ändras på ett tag. Jag tror att vi kan utgå från att det är de som gäller. Dessa föreskrifter och råd kräver bland annat att kvinnan erbjuds kontroll efter en kirurgisk abort, att det ska vara en obligatorisk efterkontroll efter en medicinsk abort, att kvinnan ska få information både muntligt och skriftligt före en abort, att en minderårig ska ges hjälp att tala med sina föräldrar och även om den minderåriga kvinnan inte vill detta ska vårdpersonalen överväga att ändå tala med dem, att ansvaret för att aborten fullföljs åligger ansvarig läkare på kliniken där aborten inleds och att kvinnor ska erbjudas stödsamtal både före och efter aborten. Frågorna som då omedelbart infinner sig är: Kommer alla mottagningar där aborter utförs att klara av det här? På hur många mottagningar kommer man att erbjuda tolkhjälp vid samtal före och efter en abort? Hur kommer mottagningarna att kunna ta ansvar för att den polska kvinnan får sitt rekommenderade återbesök som är så viktigt eftersom ungefär 5 procent av alla medicinska aborter kräver en efterföljande skrapning? Herr talman! Om vi nu förutsätter att landstingets kvinnoklinker kommer att klara av vissa av de här kraven återstår i alla fall frågan om hur de privata gynekologmottagningarna, som står för en allt större del av aborterna, kommer att handskas med den här frågan. I Norge finns det rutiner inom vården som understryker att en norsk kvinna som blir oplanerat gravid har rätt att få information om det generösa ekonomiska stöd som samhället är skyldigt att erbjuda en kvinna som väljer att föda sitt barn. Det vore utmärkt om även den svenska vården skulle uppmanas att införa liknande rutiner. Det verkar inte som om svensk vårdpersonal har förstått hur viktiga de ekonomiska skälen är och hur viktigt det är att kunna förklara det stöd som en kvinna har rätt till om hon väljer att föda sitt barn. Abortlagsförändringen lägger ett stort ansvar på de svenska barnmorskorna att klara av att erbjuda alternativ till abort till kvinnor från en mängd länder. Jag vill gärna avsluta med att lyfta upp en sista fråga, nämligen ansvarsfrågan kring den utländska kvinnans hälsa efter aborten. Frågan är om den privata gynekologmottagningen kommer att ställa upp om kvinnan behöver någon att prata med direkt efter aborten eller en månad efter. Ligger ansvaret för en uppföljande undersökning hos det svenska landstinget, den svenska staten eller hos kvinnan själv? Frågorna om uppföljning, bemötande och prevention är sammantaget några mycket viktiga områden som kräver noggranna och framför allt förändrade rutiner inom den svenska vården.