Betänkande 2016/17:KU16
Frågan om finlandssvenskarna ska erkännas som en nationell minoritet i Sverige behöver utredas. Riksdagen riktade därför ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om att tillsätta en sådan utredning.
Riksdagen sa samtidigt nej till övriga motioner som rör minoritetsfrågor. En av anledningarna är att det redan pågår arbete i flera av de frågor som motionerna tar upp.
Frågan om finlandssvenskarna ska erkännas som en nationell minoritet i Sverige behöver utredas. Det anser Konstitutionsutskottet som föreslår att riksdagen riktar ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om att tillsätta en sådan utredning.
Utskottet föreslår samtidigt att riksdagen säger nej till övriga motioner som rör minoritetsfrågor. En av anledningarna är att det redan pågår arbete i flera av de frågor som motionerna tar upp.
Debatt om förslag 2016/17:KU16
Herr talman! I konstitutionsutskottets betänkande nr 16 hanterar vi ett antal motioner väckta under riksmötet som hanterar våra fem minoriteter.
Sedan 2009 har vi en minoritetspolitik med fem erkända minoriteter i Sverige. Detta är ett arbete under ständig utveckling. Vi tittar på hur man ska utveckla möjligheter till inflytande och deltagande, möjligheter till språk samt bevarande av språk och kultur. Det som vi diskuterar är ett antal motioner som har väckts till konstitutionsutskottet av enskilda ledamöter, olika partikonstellationer och enskilda partier.
Herr talman! Vi är i stora delar överens, men det finns också avvikande meningar från allianspartierna tillsammans och från övriga partier var för sig när det gäller vilket arbete som prioriteras i minoritetspolitiken.
Betänkandet innehåller bland annat ett nästan enigt tillkännagivande till regeringen om att se över frågan om huruvida vi även till de fem minoriteter som finns i dag ska föra finlandssvenskarna. Frågan har varit uppe för diskussion i konstitutionsutskottet ett antal år, och de allra flesta av oss tycker att tiden har mognat för att titta på frågan och göra en utredning om ärendet.
Den internationella konventionen om vad som ska betraktas som minoritet eller inte omfattar en mängd olika kriterier. I Sverige har vi valt att framför allt lägga vikten vid bevarandet av språket. Det är också detta som präglar den svenska minoritetspolitiken. Men under tidens gång har det vartefter i de kommuner, det vill säga förvaltningsområden, som har tagit på sig ansvaret att ha ett särskilt arbete för minoriteterna i sitt område också vuxit fram många andra frågeställningar, bland annat om kulturen som minoritetsbevarare.
Utifrån ett par av de motioner som har väckts av enskilda ledamöter, bland andra Saila Quicklund från Moderaterna och Kerstin Lundgren från Centerpartiet, och utifrån det som anförs i dem har vi tagit ställning för att det är dags att också titta på frågan beträffande finlandssvenskarna. Det handlar inte om att baka in ett sådant arbete i den pågående utredningen som regeringen har tillsatt och som snart är klar, utan det behövs nog att en särskild utredning tittar på frågan. Om detta är sju av riksdagens åtta partier överens.
Herr talman! Vad vi däremot kanske inte är riktigt lika överens om rör de delar som handlar om romer och judar och, för Moderaternas del, hur kommunerna, förvaltningsområdena, hanterar sitt arbete.
Jag vill börja i den änden och diskutera arbetet kring de svenska romerna. De är medborgare och har funnits här i många hundra år, närmare bestämt 500 år. I de breda medborgarlagren är det fortfarande inte känt vilka övergrepp som har skett gentemot denna folkgrupp under århundradena. Det handlar, herr talman, om inreseförbud och sterilisering. Det handlar om hinder för var man kan bosätta sig, för skolgång och för mödrahälsovård. Ett antal olika övergrepp har skett mot den romska minoriteten i Sverige, vilket vi ska böja våra huvuden i skam inför.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Samtidigt kan vi självklart bejaka och känna oss stolta över den kultur som vi faktiskt har inom våra gränser. Men det finns ett antal olika förbättringsområden, inte minst vad avser det utanförskap som råder i många delar av den romska kulturen. Det gäller framför allt arbetstillfällen och utbildningar, och vi ska särskilt sätta vårt hopp till ungdomen. Även där handlar det om arbete och språk.
Vi i Alliansen vill lyfta fram fortsatt synliggörande och jämställdhetsfrågorna, både för kvinnor inom gruppen och för ungdomars och mäns möjligheter. Det handlar om ett förbättrat samråd mellan de organisationer som i dag hanterar frågorna och regeringen och dess företrädare, bland annat avseende representativiteten.
Ett antal möten och samråd sker både enskilt med minoriteterna och samfällt. Där finns ett klart och uttalat önskemål och krav från romerna och deras paraplyorganisation som handlar om att de inte känner sig delaktiga i förhållande till dem som ska representera den romska minoriteten i detta arbete. De upplever att det snarare är samma personer som regeringen har samråd med, och dessa har kanske inte den förankring i minoriteten som egentligen vore önskvärd.
När det gäller samråd kan jag nämna ett exempel från dags dato. Medan vi sitter här pågår ett samråd i Regeringskansliet med minoriteterna om ett antal olika frågor, bland annat om den utredning som pågår just nu. Kallelsen till detta samråd utgick den 26 april, strax före valborg, alltså en vecka innan det skulle äga rum. Det här är inte acceptabelt om man ska kunna samråda om en stor utredning med medlemsföreningar och företrädare. Bara att kunna lösa talepunkter eller resemöjligheter till ett samråd kräver tid. Det finns en stor anledning till att vi i allianspartierna sätter fingret på det här. Detta är icke acceptabelt.
För att skapa en plattform för den romska kulturen föreslår vi också en romsk språk- och kulturinstitution. Att alla andra sköter vilket arbete som ska göras är också något som har framförts från den romska minoriteten. Man vill ha situationen själv. Vem ska peka på vad jag som rom ska göra? Det vet jag väl ändå bättre själv.
Herr talman! Låt mig gå vidare till en annan minoritet i landet, nämligen den judiska. Jag tror inte att det har undgått någon av oss vad som har skett under de senaste åren och framför allt senast nu uppe i Umeå vad gäller hot och våld gentemot judiska företrädare och judar - i vårt land år 2017! Säkerheten kring synagogor och judiska skolor har kraftigt försämrats och har gjort det så till den milda grad att församlingen uppe i Umeå har sett sig nödgad att stänga sin verksamhet. Vi skriver 2017 - jag upprepar detta. Jag böjer mitt huvud i skam inför att vi har en sådan utveckling i vårt land. Detta är inte heller acceptabelt.
Det här måste skärpas. Vi måste ha en förbättrad dialog om både detta och värderingsfrågor. Det är inte länge sedan vi på 1900-talet hade pogromer, judeförföljelser och utrotningar. Vi ska inte hamna där igen, men vi ser en starkt framväxande antisemitism även i vårt land.
Herr talman! För lite drygt ett år sedan var jag och min kollega Hans Ekström nere i Berlin på en internationell konferens om antisemitism. Jag blev blek - och jag tror nog att Hans Ekström också blev det - när vi fick en föredragning om den antisemitism som breder ut sig runt om i Europa. Och det handlar inte bara om att unga personer och män tar med sig konflikter från Mellanöstern, utan det handlar om etablerade medborgare i europeiska länder. Det är högt utbildade personer som uttrycker sig på ett fullkomligt oacceptabelt sätt. Har vi inte lärt oss någonting av historien? Ska vi inte värna om medborgarnas lika rättigheter och trygghet i landet?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Vi har religionsfrihet här i landet. Att inte kunna bära ett kors, en kippa eller något annat för att uttrycka sin religiositet är oacceptabelt. Det behövs definitivt ett fördjupat arbete kring detta.
Herr talman! Slutligen vill jag nämna Moderaternas tillägg om arbetet med förvaltningsområden och de kommuner som har tagit på sig arbetet för att hantera minoritetsfrågorna. För detta får kommunerna ett statsbidrag för att göra kulturaktiviteter, tillhandahålla förskola och äldreomsorg och så vidare på minoritetsspråk. Men både vid KU:s resor och i samtal som vi har haft runt om i landet har vi kunnat konstatera att alla kommuner inte lever upp till sina åtaganden. Detta har även utredningen påvisat.
Vi moderater tycker att om man inte gör det så kanske man inte ska få detta statsbidrag till fullo. Vi vill se sanktionsmöjligheter, kanske med ett minskat eller återtaget bidrag för dem som inte sköter sig. Någon ordning på torpet måste det väl ändå vara!
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 5 och 6.
(Applåder)
Herr talman! Vi i Sverigedemokraterna står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande, och detta lär nog behövas i dag, yrkar jag bifall endast till reservationerna 2 och 11.
Nåväl! Det har talats om alla människors lika värde i dag, och det är naturligtvis rätt och riktigt. Till skillnad från de andra partierna menar dock Sverigedemokraterna att detta faktiskt även måste betyda någonting. Vi förväntar oss därför att alla medborgare ska ha samma rättigheter och skyldigheter gentemot det allmänna under livets olika skeenden.
Det innebär att vi motsätter oss alla former av otillbörlig särbehandling på grundval av den enskildes personliga egenskaper och/eller preferenser. Detta gäller alltså all särbehandling, vare sig den är positiv eller negativ. Därför behöver varken grundlag eller annan lag räkna upp några särskilda skyddsvärda grunder. Inte heller bör grundlagen stadga att vissa gruppers möjligheter att behålla och utveckla sitt eget kultur- eller samfundsliv särskilt ska främjas.
Det är i första hand upp till varje individ och dennes eventuella grupptillhörighet att i största möjliga mån ge uttryck för och tillvarata sina intressen på samma villkor och med samma förutsättningar som alla andra. Det står därför självklart var och en fritt att välja det språk, den kultur eller den religion som man önskar, så länge detta inte riskerar att strida mot någon lag eller inskränka någon annan medborgares fri- och rättigheter.
Samtidigt är Sverige en enhetsstat med en egen och unik kombination och sammansättning av grundläggande värderingar och gemensamma utgångspunkter. För att ett sammanhållet och tryggt samhälle ska råda krävs att våra gemensamma resurser och krafter används för det gemensammas bästa, inte för att gynna enskilda grupper som för tillfället uppbär samhällets gunst.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Att som i dag ha en mängd olika förutsättningar och åtgärder när det gäller olika personliga egenskaper och preferenser leder till ett godtycke kring vilka som kan anses förtjäna särskilt stöd eller vara mer skyddsvärda än andra. Man riskerar med andra ord att hamna i ett orwellianskt "alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra". Nuvarande ordning tenderar att medföra att fler människor exkluderas än inkluderas.
Herr talman! Med detta sagt erkänner och respekterar naturligtvis Sverigedemokraterna den särskilda ställning som våra fem nationella minoriteter har av hävd och med stöd i internationella konventioner. Den svenska staten har, och bör alltjämt ha, vissa särskilda skyldigheter gentemot just dessa grupper.
Den praktiska tillämpningen av dessa skyldigheter skiljer sig förstås åt mellan de länder som har anslutit sig till respektive konvention beroende på de specifika förutsättningar som råder inom varje land. I Sverige torde det inte finnas någon avsevärd lagstadgad diskriminering eller negativ olikhet inför lagen.
Vidare kännetecknas den svenska samhällsordningen av långtgående decentralisering, inte minst vad gäller den kommunala självstyrelsen och de berättigade intressen som konventionerna syftar till att tillvarata rörande bland annat vård, skola och omsorg på de nationella minoritetsspråken. Därför finns goda möjligheter men också en viktig lokaldemokratisk aspekt i att de kommuner och landsting där det finns ett eller flera nationella minoritetsintressen kan driva utvecklingen inom dessa områden i önskvärd riktning, detta naturligtvis genom att man röstar fram partier som dels företräder minoriteternas intressen, dels har beskattningsrätt för att kunna driva igenom utlovade åtaganden.
Därför borde också statens ansvar kunna begränsas till att under rådande omständigheter säkerställa att det till exempel finns utbildning i minoritetsspråk vid statliga högre lärosäten samt att i viss utsträckning anställa minoritetsspråkstalande till olika länsstyrelser och statliga myndigheter, alternativt tolkar som kan bistå vid aktuella myndighetskontakter. På dessa områden och vad gäller anställningar inom berörda kommuner kan det naturligtvis vara meriterande för en arbetssökande att även kunna kommunicera på ett eller flera av minoritetsspråken. Dessutom kan lämpliga statliga myndigheter förfoga över särskilda kultur- och föreningsanslag, vilka öronmärks för att stärka och utveckla de nationella minoriteterna.
Mer än så bör dock statsmakten inte ingripa. Rättsstatens likhet inför lagen bör råda, så att makten att förvalta och utveckla sin egen kulturella särart i största möjliga mån överlåts åt dem som saken i första hand angår. Av detta följer att vi motsätter oss denna kammares ansatser att expandera en redan onödigt stor och tungrodd minoritetspolitik.
Herr talman! Utskottet riktar i dag ett tillkännagivande till regeringen om att utreda om finlandssvenskarna också kunde bli en svensk minoritet. Sverigedemokraterna ser den finlandssvenska minoriteten som en del av den svenska nationen. I stället för att göra dem till en nationell minoritet anser vi dock att Institutet för språk och folkminnen bör verka för att bevara och levandegöra det finlandssvenska kulturarvet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Samma sak bör i princip gälla även för älvdalingarna, som lokalt arbetar särdeles för att bevara sitt språk. I likhet med majoriteten anser vi att det är angeläget att älvdalskan bevaras som en del av det svenska kulturarvet. Vi ser positivt på de åtgärder som vidtas på både statlig och kommunal nivå för att göra detta möjligt.
I detta anförande instämde Crister Spets (SD).
Herr talman! Vi har i konstitutionsutskottet behandlat 38 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden om minoritetsfrågor.
Själv har jag i år, liksom flera år tidigare, i konstitutionsutskottet lyft fram de motioner som Kerstin Lundgren från Centerpartiet lämnat om den finlandssvenska befolkningen i Sverige. Vid den förra beredningen av frågan i KU, för två år sedan, kom vi fram till att frågan om finlandssvenskarna bör komma med när regeringen nästa gång tillsätter en utredning om minoritetsfrågorna. Regeringen tillsatte förra året Utredningen om en stärkt minoritetspolitik, men tyvärr utan att ge den direktiv att utreda den finlandssvenska frågan.
Kerstin Lundgren föreslog i den motion som lämnades i oktober förra året att den pågående utredningen om nationella minoriteter skulle få ett tilläggsdirektiv. Denna utredning skulle enligt motionen pröva finlandssvenskarnas status som nationell minoritet i Sverige enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter.
Av KU:s betänkande framgår att Finlandssvenskarnas Riksförbund i Sverige, Fris, redan år 2006 i en statlig utredning om minoritetspolitiken lyft frågan om finlandssvenskarnas status i förhållande till ramkonventionen. Med hänvisning till att det i konventionen inte ställs några krav på att en minoritet bör ha ett annat modersmål än majoritetsbefolkningen menade Fris redan då att sverigefinländare skulle erkännas som en nationell minoritetsgrupp. Det var ett ställningstagande som även företrädare för sverigefinnarna ställde sig bakom. Både vid KU:s beredning av frågan för två år sedan och i år har Fris skrivit till konstitutionsutskottet med samma förslag om minoritetsstatus.
Eftersom det gått ett halvår sedan Kerstin Lundgrens motion lämnades in är nu den utredning som Kerstin Lundgren ville att regeringen skulle ge tilläggsdirektiv till nästan färdig. Därför har vi i KU i stället arbetat med och föreslagit att en ny utredare bör få regeringens uppdrag att pröva frågan om finlandssvenskarnas status som minoritet. Jag anser att det är olyckligt att den pågående minoritetsutredningen inte redan utrett frågan, för då hade vi förhoppningsvis kunnat ha ett positivt förslag redan den 15 juni, alltså om en dryg månad, när utredningen ska vara klar. Men samtidigt är jag mycket nöjd med att vi nu, vid årets beredning av den finlandssvenska frågan, fått en tydlig majoritet i konstitutionsutskottet för ett tillkännagivande till regeringen om en utredning.
En annan fråga som ingår i betänkandet Minoritetsfrågor gäller älvdalskans ställning. I en motion av Peter Helander från Centerpartiet begärs ett tillkännagivande om att älvdalskan ska erkännas som minoritets- och landsdelsspråk i Sverige enligt Europarådets fördrag. Peter Helander lyfter fram att språkliga rättigheter är en grundläggande mänsklig rättighet förankrad i FN-konventionen om mänskliga rättigheter och dessutom förankrad i den svenska språklagen. Barn med älvdalska som modersmål har nu inte möjlighet att få skolundervisning på eller i älvdalska. Konstitutionsutskottet har i betänkandet konstaterat att den amerikanska språkorganisationen SIL International under år 2016 tog ställning för att klassificera älvdalskan som ett eget språk och inte som en dialekt av svenska.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Institutet för språk och fornminnen har regeringens uppdrag att levandegöra och sprida kunskaper om språk och dialekter. Myndigheten har yttrat sig till KU om sin syn på älvdalskan. Myndigheten har noterat att Älvdalens kommun redan år 2006 fattat beslut om att arbeta för att älvdalskan ska få en officiell språkstatus enligt minoritetsspråkskonventionen. Men myndigheten menar att det finns behov av en oberoende undersökning av inställningen bland de boende i Älvdalens kommun till ett erkännande och till att revitalisera älvdalskan.
Föreningen för älvdalskans bevarande, Ulum Dalska, har tillsammans med föreningen Språkförsvaret vid överlämnande till KU av en namninsamling framfört att det finns en stark önskan bland älvdalingarna att bevara språket. KU:s majoritet, som jag och Centerpartiet i denna fråga inte tillhör, har noterat att betydelsen av älvdalskans bevarande är starkt förankrad bland många älvdalingar. Men majoritetens slutsats är ändå att man inte är beredd att ta något initiativ, och man avstyrker motionerna om älvdalskans bevarande.
I en reservation mot KU:s beslut har Centerpartiet och Kristdemokraterna yrkat bifall till Peter Helanders motion om älvdalskans bevarande. Vi anser att regeringen borde utreda möjligheten att erkänna älvdalsken som minoritets- och landsdelsspråk i Sverige. Men tyvärr blir det inte ens en utredning av frågan, vilket jag liksom min partikollega motionären Peter Helander beklagar.
Herr talman! Jag yrkar bifall utskottets förslag i KU:s betänkande om minoritetsfrågor utom under punkten 8 som gäller älvdalskans ställning i vilken del jag yrkar bifall till reservationen från Centerpartiet och Kristdemokraterna.
(Applåder)
Herr talman! Vi debatterar i dag KU:s betänkande som rör minoritetsfrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 8.
Samerna är Sveriges enda ursprungsfolk och har som sådant en särställning bland Sveriges nationella minoriteter. I Sverige har det länge setts ned på de traditionella samiska levnadssätten och den samiska kulturen. Samerna har under historien bland annat använts för tvångsarbete, utsatts för tvångsförflyttningar och inskränkningar i sina möjligheter till skolgång och arbete, och drabbats av tvångssteriliseringar.
FN:s generalförsamling antog 2007 en urfolksdeklaration. Detta kan ses som en historisk milstolpe i kampen för erkännandet av urfolkens mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Deklarationens tyngdpunkt ligger på rätten till självbestämmande och innehåller även skrivningar gällande urfolkens rätt att äga, bruka och kontrollera land, territorier och naturresurser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Rätten till självbestämmande, så som den uttrycks i deklarationen, innefattar det samiska folkets rätt att fritt avgöra sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling samt kontrollera och besluta över sina egna naturresurser. Deklarationen understryker vidare samernas rätt att stärka sina särskilda politiska, juridiska och ekonomiska institutioner, vilket inkluderar såväl folkvalda samiska parlament och gemensamma samiska parlamentariska råd som traditionella lokala ekonomiska och kulturella strukturer såsom samebyar, renbeteslag och sjösamiska gemenskaper.
Sverige har haft åtta år på sig att implementera FN:s urfolksdeklaration. Det är därför ett problem att Sverige, som är ett så pass rikt land, inte har gjort detta och inte kan berättiga samerna att ta del av världssamfundets mänskliga rättigheter när det gäller urfolken. FN:s urfolksdeklaration bör snarast implementeras i Sverige.
Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag ställer mig bakom alla liberala reservationer och gemensamma alliansreservationer. Men jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reservationerna l, 3 och 5 samt ser såklart fram emot en utredning med uppdrag att analysera om finlandssvenskar bör erkännas som nationell minoritet i Sverige, enligt utskottets tillkännagivande.
De nationella minoriteterna samer, sverigefinnar, romer, judar och tornedalingar har en lång historia i vårt land och har alla utsatts för en assimileringspolitik som innebar att de inte fick tala sitt språk eller utöva sin kultur. Detta är grunden till att det behövs en särskild politik för de nationella minoriteterna. Målet med minoritetspolitiken är att ge skydd, stärka möjligheter och inflytande samt stödja minoritetsspråken. Vi har kommit en bit på väg, men mycket återstår fortfarande.
I Liberalernas motion om minoriteters rättigheter redovisar vi de insatser vi ser stort behov av, men jag kommer här att fokusera på två av mina och Liberalernas hjärtefrågor.
Sveriges historia vad gäller romerna är mörk. Den första delen av 1900-talet handlade om ren rasideologi. Under andra delen av 1900-talet ersattes det av välfärdssamhällets kartläggningar och övervakning. Det är en övervakning som sträckt sig till dags dato i ett polisregister i Skåne.
Detta statssanktionerade förtryck har lett till stort lidande under många år som påverkar romerna ännu i dag. Det finns fortfarande en stor förtroendeklyfta mellan många romer och samhällets institutioner. Min partikollega Erik Ullenhag bedrev som minister ett aktivt arbete för att lyfta fram Sveriges romer och deras historia. En vitbok om övergrepp mot romer under svenskt 1900-tal togs fram. Vitboken är i sanning en väldigt mörk historia som måste berättas igen och igen. Därför har regeringen ett stort ansvar att se till att vitboken sprids och att den också görs tillgänglig på såväl engelska som svenska.
Dessutom sjösatte vi en långsiktig strategi för romsk inkludering där vi sa att unga romer år 2034 inte skulle diskrimineras på något sätt. Oavsett om du är rom eller inte har du samma möjligheter, något som vi inte ser i dag. Detta är ett arbete som måste fortsättas långsiktigt och uthålligt, och i stället för nedskärningar är det snarare ambitionshöjningar vi behöver se.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
I många fall är det fattiga EU-medborgare vi ser tigga på våra gator och utnyttjas som svart arbetskraft. Arbetet mot diskriminering från Sverige måste också tas vidare ut i EU. Vi ser att ett stort arbete behöver göras där. Romer inkluderas fortfarande inte som den normala befolkningen bland annat i Rumänien och Bulgarien.
Kommissionen mot antiziganism har uppmanat regeringen att se till att Diskrimineringsombudsmannen i större utsträckning utreder anmälningar om diskriminering mot romer och att dessa i större utsträckning än i dag prövas av domstol. Jag kan bara instämma.
Ett eget språk är nyckeln till både sin historia och sin framtid. Det är därför positivt att allt fler kommuner inom förvaltningsområdena erbjuder förskola och äldreomsorg med minoritetsspråksprofil.
Sedan den 1 juli 2015 gäller att ett nationellt minoritetsspråk ska kunna läsas som nybörjarspråk inom modersmålsundervisningen. Det är viktigt för att behålla de fem minoritetsspråken som levande språk. Senast i augusti ska regeringens särskilda utredare redovisa sitt uppdrag om behovet av åtgärder för att Sverige ska kunna leva upp till sina egna höga ambitioner och svara på Europarådets kritik mot Sverige vad gäller undervisningen i de nationella minoritetsspråken.
Regeringen beslutade förra året att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn och analys av lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk samt angränsande frågor. I direktiven anför regeringen att uppföljningen av minoritetspolitiken har visat på en kontinuerlig positiv utveckling, i synnerhet när det gäller de kommunala och statliga myndigheternas verksamhet. Men man menar också att uppföljningen tecknar en bild av en utveckling som på senare tid avstannat och kanske i vissa fall även gått bakåt. Därför menar Liberalerna att regeringen bör överväga frågan om skärpt lagstiftning för att ställa tydligare krav på kommunerna.
Många gånger handlar det snarare om hur verksamheten organiseras och administreras än om att mer resurser behöver tillföras. Kommuner och landsting bör bättre kunna tillvarata den språkkompetens som ofta finns hos personalen, och vid upphandling av service och omsorg bör kommunerna också kunna bli bättre på att beakta behov som de nationella minoriteterna kan ha.
Herr talman! Min talartid är snart ute. Låt mig bara med anledning av det anförande som min moderata kollega höll lägga till något i ljuset av de senaste årens attacker på judiska församlingar som vi ser runt om i vårt land: Satsningar har gjorts av både denna regering och av alliansregeringen, men verkligheten visar att mer behöver göras och att åtgärder behöver utvärderas.
Jag tror inte för ett ögonblick att regeringen egentligen har någon annan åsikt än vi i Alliansen vad gäller de fruktansvärda hatbrott som utförs i antisemitismens namn. För om detta må vi ständigt berätta, och det vore klädsamt om vi kunde göra det med en enad röst i Sveriges riksdag.
(Applåder)
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 5.
I dag hanterar konstitutionsutskottet även minoritetsfrågor. Det handlar om alla de grupper som inte tillhör majoritetsbefolkningen. Jag ska lyfta fram några. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att analysera om finlandssvenskarna bör erkännas som nationell minoritet i Sverige. Det är lite speciellt eftersom de har svenska som modersmål men ändå är en enhetlig grupp. Det är en grupp med en gemensam historia, och det är av vikt att de inte bara försvinner in i majoritetssamhället.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
En annan grupp är romerna eller resandefolket, som de också har kallats. De har nu funnits i Sverige i över 500 år. Romerna liksom resandefolket är en av Sveriges fem nationella minoriteter. Vi vet att Sveriges förhållningssätt under stora delar av 1900-talet präglades av rasbiologiskt präglade tankesätt. I dess yttersta form handlade det om att romerna inte borde leva i Sverige. När detta sakta förändrades sattes samhällsinsatser in för att hjälpa romerna - men utan samråd med dem som berördes av åtgärderna.
Diskriminering av och fördomar mot romer är en del av den svenska verkligheten. Många romer upplever också ett utanförskap, och många romer och resande har levnadsvillkor som är mycket sämre än vad den svenska befolkningen i övrigt har. Det behövs fortsatta satsningar mot antiziganism, som den form av diskriminering där man diskriminerar romer heter, och mot diskriminering över huvud taget.
Här kan Diskrimineringsombudsmannen spela en viktig roll i arbetet för att bekämpa diskriminering av romer och resande. Skolor kan vara centrala i arbetet mot olika former av intolerans, och skolpersonal behöver stöd i arbetet med att bemöta intolerans och fördomar. Samhället måste med sina legala medel reagera kraftfullt mot hatbrott.
Låt mig gå över till att också säga någonting om antisemitismen eller, som man säger i den judiska församlingen här i Stockholm, judehatet. Man har övergått från att tala om antisemitism till att tala om judehat, för det är så rent och rått och uttryckligt.
Jag kommer från Skåne. I Skåne behöver man bara komma till Malmö för att mötas av en miljö där det är svårt och farligt för någon som har ett så kallat typiskt judiskt utseende att gå på gatorna. Man kan definitivt inte bära en kippa i centrala Malmö utan att råka ut för trakasserier. Det har även belagts i något tv-program vad man riskerar om man försöker att göra det.
Men det är inte bara i Malmö. Vi hörde den 3 april om hur den judiska föreningen i Umeå tvingades att lägga ned. Vad är då detta för någonting? Umeå ligger ju långt borta! Det var grupper på den yttersta högerkanten och yttersta vänsterkanten som inte backade upp utan som tvärtom var problemet. Gruppledaren för Arbetarpartiet, ett lokalt Umeåparti, försvarade att judarna inte ens bjöds in när minnet av Kristallnatten 1938 skulle högtidlighållas.
Detta är alldeles förfärligt. Så nära kryper det. Nazismen är på väg in och antisemitismen och judehatet med den. Det finns också andra grupper på andra kanter som är med och gör livet svårt för den judiska befolkningen.
Förintelsen av 6 miljoner judar - det mest omfattande folkmord som mänskligheten har sett - är det mest extrema uttrycket för antisemitiskt arbete och antisemitiska föreställningar. Det är också ett reellt samhällshot i Sverige i dag. De antisemitiska terrordåden i Frankrike och Köpenhamn 2015 visar att antisemitismen inte bara består av lokala företeelser, utan det är något som är utbrett över Europa och en faktor för den judiska befolkningen att räkna med. Det finns en hotbild som måste tas på största allvar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
På grund av dessa antisemitiska attityder begränsas människors möjlighet att leva i en tillvaro av trygghet och värdighet. Judar här i Sverige hånas och trakasseras på öppen gata för att de bär judiska kännetecken som kippan eller davidsstjärnan. Säkerhetsarrangemangen runt judiska synagogor och andra institutioner förstärks på grund av att det finns en förvärrad hotbild. Antalet antisemitiska hatbrott som anmäls till polisen har, enligt Brottsförebyggande rådets statistik, trefaldigats mellan åren 1997 och 2014.
Antisemitismen har vissa drag som skiljer den från de flesta andra former av avskyvärd främlingsfientlighet. Ett sådant drag är föreställningen att judarna skulle vara särskilt inflytelserika som grupp eller att de rent av styr samhället i hemlighet. Sådana tankar och idéer är utbredda i vårt eget samhälle. Även den israelisk-palestinska konflikten används för att sprida eller befästa antisemitiska attityder. Svenska judar hånas och attackeras på grund av staten Israels agerande eller görs ansvariga för beslut som fattas av den israeliska staten. Detta är oacceptabelt.
Det är därför av stor vikt att regeringen verkar för att fortsatta insatser görs för att sprida kunskap om antisemitismen och de särskilda föreställningar som är själva näringen för antisemitismen. Det är också angeläget att det sker ett kontinuerligt arbete för att sprida kunskap om förföljelsen mot judar genom historien och fram till våra egna dagar och att detta arbete bedrivs på ett sätt som gör att kunskapen når fram till alla delar av den svenska befolkningen oavsett bakgrund, attityder, religion eller historia.
Viktiga satsningar har gjorts för att öka säkerheten vid judiska synagogor och andra institutioner samt vid judiska evenemang och mötesplatser. Det är viktigt att regeringen säkerställer att dessa satsningar utvärderas och att säkerhetsläget kontinuerligt följs upp. Ingen ska behöva känna fruktan eller oro för att han eller hon vill besöka synagogan, den judiska skolan eller någon annan judisk institution.
Jag menar att det är av största vikt att regeringen inom ramen för den nationella planen mot rasism och hatbrott beaktar antisemitismen som en särskild form av främlingsfientlighet. Då behövs också ett arbete som är särskilt riktat mot antisemitism.
Detta lät allvarligt, och det är allvarligt. Jag ska ta upp en annan sak som kan tyckas vara kuriosa men som ändå är viktig. Vi har en centerpartistisk motion där vi lyfter fram älvdalskan eller dalska, som det kallas. I Älvdalen i Dalarna, i vårt eget lilla Sverige, finns sedan mycket lång tid ett språk som kallas för älvdalska och som jag och Centerpartiet menar borde erkännas som minoritets- eller landsdelsspråk i Sverige. Det har därför motionerats till stöd för detta. Det har inte vunnit stöd tidigare.
Älvdalska är ett mycket märkligt språk. Det är alltså ett eget språk och inte bara en dialekt som norrländska, stockholmska och bohuslänska. Dess rötter går tillbaka till fornnordisk tid, alltså för mer än 1 000 år sedan. Vi tänker närmast på isländska när vi talar om fornnordiska, men språkexperter säger att älvdalskan till och med ligger närmare fornnordiskan än vad isländskan gör. Det är mycket märkligt. Experterna säger att det är besläktat med forngermanskan, och då är vi nere vid tiden för Kristi födelse och åren innan dess. Det är alltså en språkrest där somliga utryck för det här språket har överlevt i över 2 000 år. Det här är ju något fantastiskt - tänk att vi har någonting sådant på svensk mark!
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Det är 2 000 personer som talar det här språket i en liten kommun, Älvdalen, i Dalarna. Om någon generation är de borta. Med dem försvinner ett fornnordiskt, ja, kanske urgermanskt, språk om vi inte sätter in resurser. 2 000 är ingenting i en population på 10 miljoner.
Därför menar man i den här motionen som vi kristdemokrater stöder att älvdalskan ska betraktas som ett eget språk och att det finns likheter med andra små, utrotningshotade språk i världen. Att en grupp garanteras sina språkliga rättigheter är en grundläggande mänsklig rättighet som finns förankrad i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Det här bör regeringen utreda.
(Applåder)
Herr talman! Jag hoppas att min beslöjade stämma inte ska dölja tankens klarhet. Jag tänker dock hålla mig kort.
Den svenska minoritetspolitiken har utvecklats och stärkts under de senaste årtiondena. Våra fem nationella minoriteter har fått ökade rättigheter och stärkt skydd. Men minoritetspolitiken behöver utvecklas ytterligare. Vi lever fortfarande i skuggan av drömmen om det nationellt homogena land som aldrig har existerat. En del av de nationella minoriteterna har funnits i vårt land sedan landet grundades och de andra i flera hundra år. De är en självklar och omistlig del av det som är Sverige.
De nationella minoriteternas historia och bakgrund gör att deras situation och behov ser väldigt olika ut.
Romerna, som har funnits i Sverige i över 500 år, har lidit av ett hårt förtryck och illa behandling in i vår tid. Romernas fem grupper, varav resandefolket är en, måste få hjälp att stärka sina civilsamhällen. Vi ser att vi har stora utmaningar innan de här grupperna har samma förutsättningar som majoritetsbefolkningen till ett gott liv. Siffror på arbetslöshet, utbildningsnivå, medellivslängd och hälsotillstånd talar sitt tydliga språk. Den romska gruppen är också mycket utsatt för starka fördomar som finns i det svenska samhället.
Den judiska gruppen har funnits i Sverige åtminstone sedan 1700-talet, då Gustav III efter sin morbror Fredrik den stores förebild följde principen: lass denn jeder Mann in seiner Fasson selig sein - låt var och en bli salig på sitt sätt.
Judarna är utsatta för stora säkerhetsproblem, och antisemitismen lever fortfarande i vårt land. Samhället måste med all sin kraft ta avstånd från detta. Judarna är utsatta för både den historiska högerextrema antisemitismen och en antisemitism med rötter i den muslimska världen.
Den samiska gruppen, vårt urfolk, lever fortfarande med följderna av århundraden av förtryck som påverkar rätten till språk, land och kultur.
Den sverigefinska gruppen, som är en del av landet sedan landet föddes, har levt under ett starkt assimileringstryck. Här finns till exempel stora behov av att möjliggöra användandet av finska i skola, förskola, vård och omsorg. Genom att språket också förlorats på grund av assimilationstrycket finns ett stort behov av revitaliseringsåtgärder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Många av de motioner som väckts inom politikområdet gäller saker som behandlas av en pågående utredning ledd av Lennart Rohdin som snart kommer att överlämnas till kulturministern. Vi avstyrker dessa på grund av denna pågående utredning.
En särskild fråga som har återkommit och inte behandlas av den pågående utredningen handlar om finlandssvenskarnas ställning. Ungefär en fjärdedel av de finländska invandrarna till Sverige har historiskt utgjorts av svenskspråkiga. De är en levande del av huvudstadens liv sedan Stockholm grundandes. Denna grupp har dock blivit lite osynliggjord och hamnar mellan stolarna beroende på språket, som i stor utsträckning är detsamma som majoritetsbefolkningens, och betraktas dessutom av många som en del av den sverigefinska gruppen.
Det märks ibland i tv-serier. Jag tittade på en svensk kriminalserie som utspelar sig i Kiruna. Människor som ska bryta på finska spelas av nyländska svenskspråkiga. Det blir lite egendomligt och visar på obildningen i Sverige när det gäller den finlandssvenska gruppen.
Det finns ett stort behov av att synliggöra den finlandssvenska gruppen, och vi tycker därför att det finns skäl att utreda finlandssvenskarnas ställning.
Jag yrkar bifall till förslaget i KU:s betänkande.
(Applåder)
Herr talman! Vi behandlar nu KU16, Minoritetsfrågor. Det är ett betänkande med 38 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2015 och 2016. Sverige har, som flera talare har varit inne på, valt att erkänna samer, tornedalingar, romer, judar och sverigefinnar som nationella minoriteter och samiska, meänkieli, romani chib, jiddisch och finska som minoritetsspråk. Det har man gjort med det som tidigare utredningar har kommit fram till och de internationella åtaganden och konventioner som Sverige har skrivit under som grund.
Flera av de tidigare talarna har berört historiken kring många av de övergrepp som har skett när det gäller de olika minoritetsgrupperingarna. Det är på grund av denna historik som det är viktigt att vi stärker det här arbetet framöver.
Det kommer att behövas ytterligare insatser för att skydda de redan erkända minoritetsspråken och säkra de redan erkända nationella minoriteternas rättigheter. Därför har regeringen tillsatt utredningen om en stärkt minoritetspolitik som genomför en översyn av lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk samt angränsande frågor. Precis som flera redan har varit inne på förväntas den här utredningen vara klar den 15 juni.
I dagens betänkande föreslår utskottet i ett tillkännagivande att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att analysera om finlandssvenskarna bör erkännas som nationell minoritet i Sverige. Vi i KU anser att det finns vissa skäl som kan anföras för att finlandssvenskarna ska betraktas som en nationell minoritet. Vi menar därför att frågan om finlandssvenskarnas ställning bör utredas.
Jag tycker att det är bra att vi i slutändan landade i att denna fråga inte ska bakas in i den utredning som nu pågår och som Lennart Rohdin leder, inte bara för att den i praktiken nästan redan är helt färdig utan också för att jag tänker att finlandssvenskarna på ett sätt är annorlunda än andra minoriteter genom att de talar majoritetsspråket i stor utsträckning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Merparten av rättigheterna som ges till de nationella minoriteterna är kopplade till språk. Förklaringen till detta är att rätten till språk är starkt kopplad till identitet och kultur, vilket också framkommer i de konventioner som styr vårt arbete med minoriteter i Sverige. Samtidigt har det kommit fram att man skulle kunna titta på fler av andra rättigheter, till exempel samrådsskyldigheter i förvaltningsområden.
Jag tänker dock att det inte utesluter det faktum att man skulle kunna göra andra saker för den finlandssvenska minoriteten redan med de möjligheter som finns i dag.
Man kan titta på saker som kan gynna den finlandssvenska kulturen och utveckla den finlandssvenska identiteten. Det är viktigt med kulturell mångfald som kan berika vårt land, även det finlandssvenska kulturlivet, som har varit långvarigt och har en tät koppling till Sverige.
Med detta yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets förslag. Jag ser fram emot att titta på utredningen framöver.
Herr talman! Konstitutionsutskottets ledamöter! Här ser ni en glad motionär. Jag är efter tolv år tacksam för att konstitutionsutskottet nu har landat i ett tillkännagivande som föreslås riksdagen. Jag hoppas att vi ska besluta om det om en timme.
År 1999 gjorde vi ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen till en del av vårt Sverige. Vi ratificerade dem, men när vi gjorde det lät vi språkkonventionen få en speciell funktion när det gäller den sverigefinländska gruppen. Det som sas var att man för att få status som nationell minoritet antingen måste ha finska som modersmål eller också vara ättling till någon som pratade finska. Man behöver alltså inte kunna finska.
Ramkonventionen är bredare och har ett vidare syfte än språkkonventionen. Det handlar om att främja nationella minoriteters möjligheter att bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna i sin identitet. Språket är en del av detta men inte den enda, fast vi gjorde det till den enda. Vi valde att klyva den sverigefinländska gruppen i två. Den ena gav vi status som nationell minoritet, men den andra fick stå utanför, trots att man hade precis samma historiska band till Sverige och de andra kriterierna var uppfyllda.
Sedan dess har vi haft ett antal utredningar. Slutbetänkandet om de finska och sydsamiska språken pekade på att denna fråga måste redas ut. Detta var 2006, men inget hände. Nu har vi fått ännu en utredning där ingenting händer, trots att vi som sagt har hållit diskussionen levande länge.
Jag är dock glad i dag och hoppfull inför framtiden. KU har nu i sin vishet fångat essensen i min motion. Jag är glad för att det finns en bred majoritet. Jag lyssnade med glädje till Per-Ingvar Johnsson och tackar för hans arbete. Jag lyssnade även till Hans Ekströms inlägg, som jag också tycker var positivt när det gäller att peka på betydelsen av att försöka lösa den klyvning som vi från Sveriges riksdag en gång gjorde oss skyldiga till.
Här kan vi nu förhoppningsvis få inte bara ett tillkännagivande utan också en utredning, oavsett regering, eftersom det finns en så bred uppslutning. Vi kan få fram en utredning som kan klara ut om den finlandssvenska gruppen ska ha en egen nationell minoritetsstatus eller om man ska ge den sverigefinländska gruppen nationell minoritetsstatus, oavsett språk, samt en rad andra frågor kopplade till detta.
Minoritetsfrågor
Jag är glad för utredningen. Jag hoppas att den blir handlingsinriktad och att vi under nästa mandatperiod kan fatta beslut i frågan, för hela den kluvna sverigefinländska gruppen.
Jag tackar konstitutionsutskottet för att man har hörsammat mina många motioner, som nu fått ett positivt slut.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 204 | 0 | 0 | 22 |
| M | 146 | 0 | 0 | 22 |
| SD | 42 | 43 | 1 | 8 |
| MP | 41 | 0 | 0 | 9 |
| C | 38 | 0 | 0 | 6 |
| V | 35 | 0 | 0 | 7 |
| L | 1 | 16 | 15 | 6 |
| KD | 28 | 0 | 0 | 4 |
| - | 0 | 0 | 0 | 4 |
| Totalt | 535 | 59 | 16 | 88 |
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 102 | 0 | 0 | 11 |
| M | 0 | 73 | 0 | 11 |
| SD | 4 | 0 | 39 | 4 |
| MP | 21 | 0 | 0 | 4 |
| C | 0 | 19 | 0 | 3 |
| V | 18 | 0 | 0 | 3 |
| L | 0 | 16 | 0 | 3 |
| KD | 0 | 14 | 0 | 2 |
| - | 0 | 0 | 0 | 2 |
| Totalt | 145 | 122 | 39 | 43 |
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 102 | 0 | 0 | 11 |
| M | 0 | 73 | 0 | 11 |
| SD | 43 | 0 | 0 | 4 |
| MP | 21 | 0 | 0 | 4 |
| C | 0 | 19 | 0 | 3 |
| V | 18 | 0 | 0 | 3 |
| L | 0 | 16 | 0 | 3 |
| KD | 0 | 14 | 0 | 2 |
| - | 0 | 0 | 0 | 2 |
| Totalt | 184 | 122 | 0 | 43 |
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 102 | 0 | 0 | 11 |
| M | 0 | 73 | 0 | 11 |
| SD | 43 | 0 | 0 | 4 |
| MP | 21 | 0 | 0 | 4 |
| C | 19 | 0 | 0 | 3 |
| V | 18 | 0 | 0 | 3 |
| L | 0 | 0 | 16 | 3 |
| KD | 14 | 0 | 0 | 2 |
| - | 0 | 0 | 0 | 2 |
| Totalt | 217 | 73 | 16 | 43 |
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 102 | 0 | 0 | 11 |
| M | 71 | 2 | 0 | 11 |
| SD | 43 | 0 | 0 | 4 |
| MP | 21 | 0 | 0 | 4 |
| C | 19 | 0 | 0 | 3 |
| V | 0 | 18 | 0 | 3 |
| L | 0 | 0 | 16 | 3 |
| KD | 14 | 0 | 0 | 2 |
| - | 0 | 0 | 0 | 2 |
| Totalt | 270 | 20 | 16 | 43 |
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 102 | 0 | 0 | 11 |
| M | 73 | 0 | 0 | 11 |
| SD | 0 | 43 | 0 | 4 |
| MP | 21 | 0 | 0 | 4 |
| C | 19 | 0 | 0 | 3 |
| V | 18 | 0 | 0 | 3 |
| L | 16 | 0 | 0 | 3 |
| KD | 14 | 0 | 0 | 2 |
| - | 0 | 0 | 0 | 2 |
| Totalt | 263 | 43 | 0 | 43 |
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 101 | 0 | 0 | 12 |
| M | 73 | 0 | 0 | 11 |
| SD | 43 | 0 | 0 | 4 |
| MP | 21 | 0 | 0 | 4 |
| C | 0 | 19 | 0 | 3 |
| V | 18 | 0 | 0 | 3 |
| L | 16 | 0 | 0 | 3 |
| KD | 0 | 14 | 0 | 2 |
| - | 0 | 0 | 0 | 2 |
| Totalt | 272 | 33 | 0 | 44 |
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.
