Lärare och elever

Betänkande 2024/25:UbU11

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 4 juni 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF

Lärare och elever(pdf, 747 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:11 Lärare och elever

Beslut

Nej till motioner om elever och lärare (UbU11)

Riksdagen sa nej till cirka 130 förslag i motioner om lärare och elever. Förslagen har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om skolans personal, trygghet och säkerhet, elevers hälsa och elever med särskilda behov.

Riksdagen hänvisar till gällande regler, pågående arbete och åtgärder som gjorts på områdena.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på samtliga motionsyrkanden.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 61

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-05-15
Justering: 2025-05-22
Trycklov: 2025-05-27

Reservationer: 30
Betänkande 2024/25:UbU11

Alla beredningar i utskottet

2025-04-22, 2025-05-06, 2025-05-15

Nej till motioner om elever och lärare (UbU11)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 130 förslag i motioner om lärare och elever. Utskottet hänvisar till gällande regler, pågående arbete och åtgärder som gjorts på områdena.

Förslagen har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om skolans personal, trygghet och säkerhet, elevers hälsa och elever med särskilda behov.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-06-03
Debatt i kammaren: 2025-06-04

Debatt om förslag 2024/25:UbU11

Webb-tv: Lärare och elever

Dokument från debatten

Onsdag den 4 juni 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:126
Protokoll 2024/25:126 Onsdagen den 4 juniProtokoll 2024/25:126 Lärare och elever

Protokoll från debatten

Fredrik Malm (L)

Anf. 32 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Det som sker i klassrummen i dag avgör hur Sverige ser ut i morgon och i framtiden. Därför är det katastrofalt att svensk skola befinner sig i en så allvarlig situation. En av sju elever klarar inte grundskolan. Matematik- och läskunskaperna är, enligt Pisamätningarna, nere på 2000-talets lägsta nivåer. Våld och hot har tyvärr blivit vardag för många elever och lärare.

Sverige hade en gång i tiden en skola i världsklass. Vi liberaler vill återupprätta den skolan. Vi vill se en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och förmågor som att läsa, skriva och räkna. Vi vill ha en trygg skola som ställer tydliga krav och har höga förväntningar på alla oavsett deras bakgrund. Skolan måste tillbaka till grunderna. Det skulle vara bra för alla, särskilt för de barn och ungdomar som behöver skolan mest.

Lösningen på landets utmaningar när det gäller segregation, långsiktig tillväxt och mycket annat finns i ett utbildningssystem av hög kvalitet. Om barn och ungdomar blir allt bättre i skolan skulle det på sikt leda till bättre kompetensförsörjning på arbetsmarknaden och en starkare och mer konkurrenskraftig svensk ekonomi.

Men god utbildning är inte bara en tillväxtmotor, fru talman. Enligt oss liberaler är den absoluta hörnstenen i ett välmående och demokratiskt samhälle att skolan fungerar. Genom skolgången stärks individens makt över sitt eget liv. Det skapas också en utjämnande effekt om alla, oavsett hurdana hemförhållandena är, får gå i en avgiftsfri skola.

Fler måste vilja arbeta i skolan, och fler måste vilja bli lärare. Regeringen genomför just nu ett antal viktiga insatser för att hantera lärarbristen och stärka läraryrket. Vi arbetar med lagförslag om höjda krav till lärarutbildningen. Vi har statsbidrag för karriärtjänster, kvalitetshöjande insatser, behörighetsgivande utbildning och så vidare. Vi har kunskapsbidraget för att fler skolor ska kunna behålla sina lärare. De kommunala och fristående skolhuvudmännen har dock ett betydande ansvar när det gäller förutsättningarna för skolpersonalen.

Det är ingen hemlighet, fru talman, att vi i Liberalerna vill se ett återförstatligande av huvudmannaskapet för svensk skola. Det skulle vara det enskilt mest effektiva sättet att garantera likvärdighet över landet och säkra stabil och enhetlig finansiering av skolsystemet. Därtill skulle det bidra till att höja läraryrkets status.

Lärares arbetsmiljö måste bli bättre, och lärare måste få vara just lärare. Nyligen kom en utredning om att minska den administrativa bördan för lärare, och jag ser fram emot att lagförslag kommer till riksdagen om detta. Så lite tid som möjligt bör gå till administrativa bisysslor i skolan.

Lärare i utsatta områden har ett särskilt viktigt uppdrag, och därför har riksdagen beslutat att avsätta 165 eller 170 miljoner – tror jag att det är – per år till bättre arbetsmiljö för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar.

Fru talman! För drygt 30 år sedan genomfördes mycket stora förändringar i svenskt skolväsen. Huvudmannaskapet flyttades från staten till kommunerna. Det var en enorm decentralisering som har rubbat hela likvärdigheten i svenskt skolväsen. Något år därefter kom friskolereformen, som gav privata aktörer, såväl ideella som vinstdrivande, möjlighet att starta och driva skolor med skattefinansiering. Med friskolesystemet, kommunaliseringen och en hel del andra förändringar, bland annat den minskade regelstyrningen, blev det så att en del saker som tidigare varit självklara i svensk skola, till exempel att det finns matsal, gympasal, skolbibliotek och så vidare, inte längre var lika självklara.

Vad vi nu gör i Liberalerna och regeringen är att vi återreglerar och att vi stärker grunderna i svensk skola. Det här hade behövt göras långt tidigare, men vi gör det nu. Vi har arbetat oerhört målmedvetet med detta, fru talman, sedan vi fick regeringsmakten 2022.

Vi satsar på fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper och bemannade skolbibliotek. Vi möjliggör mycket stora satsningar på riktiga böcker i skolan och i skolbiblioteken, både läroböcker och skönlitteratur. Vi ser över läroplaner för att öka fokus på fakta och ämneskunskaper. Läsning och läsinlärning är också något som ska uppvärderas betydligt.

Fru talman! Vi gör nu spetsklasserna och spetsutbildningarna på högstadiet och gymnasiet permanenta och öppnar upp för fler sådana. Det har riksdagen klubbat tidigare, under förra riksmötet. Det här är mycket bra. Det var tidigare bara en försöksverksamhet som vi i Liberalerna införde för 14–15 år sedan. Men nu är den permanent och kommer att ge möjligheter för fler riktigt duktiga högpresterande ungdomar. De unga snillena kommer därmed att få större möjligheter att läsa i en snabbare takt i skolan. De här spetsklasserna är jätteviktiga. För det första läsåret har man ansökt om 18 klasser på grundskolenivå och 28 klasser på gymnasienivå i den här formen.

Kärnan i detta, fru talman, är att det finns en grupp elever i svensk skola som är väldigt begåvade. De är högpresterande och lär sig väldigt snabbt. De mår bra av en miljö där de får större utmaningar och kan lära sig ännu mer. Men, fru talman, detta utmanar jantelagen, och när det utmanar jantelagen utmanar det också socialdemokratin och vänstern i Sverige.

Fru talman! Socialdemokraterna har alltid haft svårt för människor som sticker ut och människor som tänker nytt. Grunduppfattningen från vänstersidan i svensk politik har varit att om en elev som är väldigt duktig tillåts gå snabbare fram äventyrar detta det stora elevkollektivets möjligheter att utvecklas i skolan. Jag måste säga att jag är helt emot hela den grunduppfattningen. Min grunduppfattning är att varje elev måste mötas av så höga förväntningar som möjligt i den svenska skolan. Liberalerna och den här regeringen ser alla ungdomar och är fast beslutna att stärka spetsklasserna i svensk skola.

Daniel Riazat (V)

Anf. 33 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Det här betänkandet handlar om väldigt många olika frågor. Jag börjar med en fråga där Fredrik Malm verkligen inte har problem med att Sverige sticker ut. Det är nämligen så att vi är världens enda land som har det här marknadssystemet i skolan; vem som helst kan starta en skola på bekostnad av barn, elever, personal och liknande. Detta system saknar motstycke och finns ingen annanstans. Är det att vara för jante att säga att man vill ha ett jämlikt skolsystem räcker jag upp handen direkt och säger att jag tror på jante.

Jag tror att det handlar om allmän kunskap om hurdant ett skolsystem bör vara. Fredrik Malm har alltid stått emot skolforskningen. Vi har till och med haft debatter där forskare sagt: Nej, det är det här som gäller. Då har Fredrik Malm sagt: Jag har själv barn, så jag vet att det inte stämmer. Men riktigt så funkar det inte med kunskap, fakta och forskning.

En fråga som berör detta handlar om undantaget från kravet på lärarbehörighet för lärare på vissa privatägda friskolor. Det har skapats ett system där man kan kalla sig ”international school” och därmed inte behöver ha behöriga lärare. Tycker Fredrik Malm att det är rimligt att vi har ett skolsystem i Sverige där vi till och med har en lagstiftning om lärarlegitimation men där vissa skolor – för att de ska kunna göra vinster och betala lägre löner etcetera – bara kan låta bli att ha behöriga lärare? På vilket sätt leder det till att elever får bättre kompetens om deras lärare inte är behöriga att vara just lärare?

Fredrik Malm (L)

Anf. 34 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Inledningsvis vill jag svara på frågan om det som vänstersidan kallar för marknadsskolan. Vad det handlar om är att vi i Sverige har ett skolsystem där vi tillåter fri etablering för företag, stiftelser, föreningar, kooperativ och så vidare. De kan starta skolor och erhålla skattefinansiering i form av skolpeng för att driva skolorna. Därmed är inte kommunerna huvudmän för alla skolor i Sverige. Jag tycker i grund och botten att det är fullt rimligt att vi har valfrihet och att föräldrar och elever kan välja skola. Men vi ska ha ett system som har rimliga incitament, och det har inte det nuvarande systemet.

Det är därför som vi nu gör mycket omfattande reformer för att strama upp friskolesektorn i Sverige. Jag hade önskat att de tidigare vänsterregeringarna under åtta år hade gjort det. Men det var åtta år när friskolekoncernerna skar guld och vinst med täljkniv, eller hur man nu säger. De bästa åren för koncernerna var när Stefan Löfven var statsminister i Sverige.

Vi är nu fast beslutna att göra någonting åt detta. Vi har flera utredningar. Vi har utredningar vad gäller skolpengssystemet, och vi har utredningar vad gäller friskolesystemet. Vi har utredningar för att få bukt med betygsinflation och mycket annat.

Fru talman! Jag är den första att tillstå, och jag tror att jag sa det även i mitt anförande, att detta såklart borde ha gjorts långt tidigare. Men vi gör det nu för att det är helt nödvändigt.

Den andra frågan arbetar man med. Det har varit en diskussion under många år. Samtidigt vill vi ha de här utbildningarna som också är tvåspråkiga. Jag förutsätter att man också kommer framåt i den frågan.

Daniel Riazat (V)

Anf. 35 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag förstår inte riktigt vad det betyder när det sägs: Jag hoppas att man kommer framåt i de frågorna. Fredrik Malm representerar ett regeringsparti och till och med det parti som just nu har hand om Utbildningsdepartementet. Att bara hoppas att saker och ting tar sig framåt kommer inte att leda till att någonting händer.

Jag måste absolut ge Fredrik Malm och Liberalerna att det nog aldrig har funnits en regering som den blåbruna som finns just nu som har tillsatt fler utredningar om saker som redan är utredda. Vissa av utredningarna har också kommit fram till väldigt bra saker. Men om jag inte minns fel finns det inte en enda proposition just nu där vi kan ta ställning till några av de förslag som utredningarna har föreslagit.

Vi kan som exempel ta reglerad undervisningstid. Hur kommer det att bli med den frågan, som är något som lärarna längtar efter? Hur kommer det att bli med frågan om att ha begränsningar och att göra om hela marknadsskolesystemet? Var är de förslagen? Jag har inte sett dem. Nu har det snart gått tre år av de fyra åren under en mandatperiod, och Fredrik Malm hoppas att saker och ting går framåt. Så kan politik inte gå till helt enkelt.

När det kommer till marknadsaktörerna kan man ha lite ordlekar och tala om stiftelser och icke-vinstdrivande aktörer, vilket Fredrik Malm var noga med att påpeka. Majoriteten av de aktörerna har också missgynnats av att vi har ett extremt ojämlikt marknadssystem.

Vår skolminister i Sverige kommer till exempel från ett av dessa bolag. Det råder helt enkelt svängdörrar mellan bolagen och politiken. Fredrik Malms parti är för övrigt kopplat till en koncern som kallas för Knäckebröd-och-vatten-koncernen. Där gav man knäckebröd till barnen i förskolan för att kunna göra större vinster och lägga dem i sin egen ficka.

Jag kommer återigen till frågan om lärarlegitimation. Varför ska det finnas skolor i Sverige där lärarna inte behöver vara behöriga? Varför gäller detta undantag just de vinstdrivande aktörerna som kallar sig international school, men som egentligen bara är ute efter att tjäna pengar?

Fredrik Malm (L)

Anf. 36 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Det var väldigt mycket här, vitt och brett och högt och lågt.

Daniel Riazats parti och mitt parti är olika partier. Liberalerna införde allmän rösträtt i Sverige. Det var ungefär samtidigt som Vänsterpartiet ville avskaffa rösträtten och införa proletariatets diktatur.

(Applåder)

Därefter var Vänsterpartiet under 74 års tid anhängare av ett system där politbyrån fattade beslut som man sedan genomförde. Jag instämmer i att det kan gå väldigt fort. Då kan man införa någonting över en natt.

Nu är det så att vi i Sverige har ett annat system. Jag kan påminna Daniel Riazat om att det system vi har i Sverige innebär att om kammaren ska stifta en lag måste den lagen först ha blivit utredd. Vi har ett lagkrav på att saker och ting ska utredas.

Daniel Riazat säger att regeringen bara utreder en massa saker, men att det inte kommer några förslag. Det är för att de först måste utredas. Jag kan också upplysa Daniel Riazat om att efter att utredningen har lämnat sitt betänkande måste det remitteras. Därefter måste man skriva en lagrådsremiss, och den ska också remitteras. Sedan kommer förslag till riksdagen.

Fru talman! Daniel Riazat tar upp den reglerade undervisningstiden. Det är något som vi liberaler kämpar för. Det är jättebra att också Vänsterpartiet gör det. Problemet är att Vänsterpartiet bidrog till att skolan kommunaliserades i Sverige, vilket har blivit en olycka för många lärare i landet med dåliga arbetsgivare.

När gör ni upp med marknadsskolan? frågar Daniel Riazat. Nu kommer en stor utredning som föreslår att man kraftfullt ska reglera friskolesektorn. Jag ser fram emot det lagförslaget. Jag kan inte säga exakt när det kommer, men det ska komma under denna mandatperiod. Det är vi överens om.

(Applåder)

Mats Wiking (S)

Anf. 37 Mats Wiking (S)

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet UbU11 som handlar om elever och lärare. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 som handlar om lärarbristen.

Fru talman! Svensk skola har en gång varit bland världens bästa. Det var en plats där barn från olika samhällsklasser möttes på lika villkor. Så är det inte längre.

Förutom skolsegrationen är en viktig bidragande orsak till det bristen på behöriga lärare. Det har inte alltid varit så. Att bli lärare var en gång eftertraktat. Det var hård konkurrens till lärarutbildningen. Vad var det som hände?

Under decennier av förändringar och besparingar har läraryrket förlorat status. Många har lämnat yrket, framför allt från skolor i utsatta områden. Vi socialdemokrater menar att skolan måste bli mer jämlik, och då är en viktig faktor att vi har fler utbildade lärare.

Vi vill bland annat att lärarutbildningen ska bli mer flexibel och att det ska vara möjligt att gå kortare kompletterande utbildningar för dem som redan har en annan akademisk utbildning. Vi vill också införa ett system med läraraspiranter för att underlätta för obehöriga som redan arbetar i skolan att utbilda sig samtidigt som de jobbar parallellt.

Fru talman! Vi vet att varje barn som slås ut i skolan är ett misslyckande för hela samhället. Men det är framför allt ett personligt misslyckande för barnet och för familjen. Det är många tappade självförtroenden. En känsla av att inte duga finns i dag bland många av de femton procent som inte klarar behörigheten till gymnasiet. Därför behöver skolan bli en skola för alla och inte bara för dem som klarar godkända betyg.

För att skolan ska bli för alla krävs ordentliga satsningar, och givetvis utbildade lärare. Men framför allt behövs särskilt stöd för de elever som behöver det mest.

Fru talman! Ungefär 10 procent av eleverna har i dag en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF. Många av dem misslyckas i skolan. Det gör de inte för att de inte kan utan för att skolan inte är anpassad för dem.

Vi har sett vad som fungerar. När skolor utbildar all sin personal om NPF och jobbar med ett gemensamt förhållningssätt skapas trygghet och studiero, inte bara för NPF-elever utan för alla elever. Därför satsar vi socialdemokrater i vår budget för i år 200 miljoner kronor för att förbättra skolgången för elever med NPF. Vi vill också att Skolmyndigheten tillsammans med skolor tar fram de bästa metoderna och sprider dem över hela landet.

Fru talman! Den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar. Samtal till Bris om press i skolan har ökat med 34 procent. Barn uttrycker att de känner ångest och nedstämdhet och har självmordstankar. Det ställer nya krav på elevhälsan, bup och oss som samhälle.

Det väcker också en viktig fråga: Varför mår fler unga dåligt? Vi socialdemokrater vill därför se en nationell utredning för att ta reda på vad som ligger bakom. Även här behövs ett samlat kunskapsunderlag för att jobba förebyggande och med hög evidens.

Fru talman! Vi vill se en nolltolerans mot skolfrånvaro. Skolan är obligatorisk, och det måste märkas. Barn ska känna att någon förväntar sig att de kommer till skolan, även om de inte har stödet hemifrån. Vi socialdemokrater föreslår ett nationellt frånvaroregister. Det ska hjälpa skolor att upptäcka mönster tidigt. Ofta börjar det med ströfrånvaro och slutar med att eleven blir hemmasittare.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill genom att stärka samarbetet mellan skolan och socialtjänsten tidigt fånga upp unga på glid och sätta in rätt insatser. Det minskar också risken för att barn och ungdomar ska falla in i kriminalitet. Vi vet att barn som klarar skolan sällan begår brott, och skolan är en viktig förebyggande insats. Därutöver behöver de skolor som har de tuffaste förutsättningarna få utökat stöd. Man behöver kunna anställa socionomer som kan bidra till att skapa trygghet och studiero och sköta kontakten mellan vårdnadshavarna, skolan och socialtjänsten.

Fru talman! För att stärka förutsättningarna för alla elever i allmänhet och för elever med särskilda behov i synnerhet har vi socialdemokrater i våra budgetar i opposition sedan 2022 lagt de resurser som SKR själva säger att Sveriges kommuner behöver för att slippa skära ned på personal och öka barngruppernas storlek.

För att ytterligare stärka arbetet för elever med särskilda behov gjorde vi socialdemokrater förutom satsningen på NPF-elever en satsning på 3 miljarder särskilt riktad till skolor med de tuffaste utmaningarna. Det motsvarar ytterligare en lärare eller pedagog i varje klass i årskurs 1, vilket ska syfta till att minska stöket i klassrummen och ge varje barn det stöd och den hjälp de behöver. Det krävs resurser för att kunna ge varje elev en god självkänsla och ett gott skolresultat.

Fru talman! Att ge våra elever en god utbildning oavsett vilket stöd eleven behöver måste vara av högsta prioritet.

(Applåder)

Noria Manouchi (M)

Anf. 38 Noria Manouchi (M)

Fru talman! Det finns ingen viktigare faktor för en elevs kunskapsutveckling än en skicklig och engagerad lärare. Lärarna i vårt land gör skillnad – varje dag, i varje klassrum. Det är ett faktum. Därför är det också helt avgörande att vi som beslutsfattare ger lärarna rätt förutsättningar.

Läraryrket ska vara ett framtidsyrke, ett yrke som lockar studenter och som värderas högt av samhället. Det är därför glädjande att denna regering, till skillnad från tidigare regeringar, tar konkreta steg för att återupprätta lärarens roll i svensk skola.

Vi talar ofta om skolresultat. Men bakom varje god kunskapsutveckling finns en lärare med rätt utbildning, bra stöd och en trygg arbetsmiljö. Därför gör regeringen flera viktiga satsningar.

År 2024 beslutade regeringen om ett nytt samlat statsbidrag för personalförstärkningar för att stärka skolans förutsättningar att öka tryggheten och studieron, avlasta lärare, förbättra elevhälsan och bättre kunna möta elevernas behov av stöd.

Till hösten införs ett nationellt professionsprogram för lärare och förskollärare. Genom programmet får lärarna möjlighet till tydligare karriärsutveckling och kontinuerlig kompetensutveckling, utan att behöva lämna undervisningen. Det stärker både yrkets attraktivitet och kvaliteten i klassrummet.

Tidigare under mandatperioden tillsatte vi en utredning om att utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna med ett uppdrag om att föreslå åtgärder i syfte att höja utbildningarnas kvalitet och yrkenas status. Utredningen har presenterat förslag om ändrade antagningskrav, fler utbildningsvägar och en förstärkning och utveckling av innehållet.

Vi moderater vill se till att fler lärare får en kvalitativ utbildning med mer praktik och tydligare kunskapsfokus, och jag ser fram emot att få besluta om en proposition som tar fasta på detta.

Just nu är utredningen om att minska lärares administrativa börda ute på remiss. En central utgångspunkt för utredningen har varit att förskollärares och lärares möjligheter att fokusera på undervisningsuppdraget är avgörande för barns och elevers möjlighet att lära sig och att utvecklas. Vi vet att många lärare ägnar orimligt mycket tid åt just dokumentation. Därför kommer vi att förenkla och avlasta, så att lärare får tid att vara just lärare.

Rektorer och skolledare har en nyckelroll för både lärares och elevers arbetsmiljö. Därför har regeringen tillsatt en utredning som ser över rektorernas förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Målet är såklart att förstärka rektorernas möjligheter till kompetensutveckling. Det handlar också om minskad administrativ börda och förstärkta befogenheter att förbättra arbetsmiljön.

Fru talman! Att undervisa är ett av samhällets mest krävande och mest avgörande uppdrag. Det är lärare som utgör kittet i svenskt skolväsen. Utan dem – ingen skola. Men det är vi här i riksdagen som måste bygga strukturerna runt omkring. Förutsättningarna för en god undervisning måste komma på plats. Med Moderaterna blir detta nu möjligt. Vi litar på professionen, men vi lämnar inte lärarna i sticket.

Det här är god skolpolitik, och det är långsiktig samhällsbyggnad. För varje elev som möter en kunnig och trygg lärare ökar chanserna att lyckas. För varje lärare som får stöd att utvecklas, minska sin administrativa börda och se sin yrkesroll stärkas ökar möjligheten att de stannar kvar i yrket och får fler kollegor.

Vi behöver fler lärare, men vi behöver också en politik som gör det möjligt. Det har vi nu.

(Applåder)

Kent Kumpula (SD)

Anf. 39 Kent Kumpula (SD)

Fru talman! Jag yrkar för tids vinning bifall endast till reservation 9, men vi sverigedemokrater står givetvis bakom samtliga våra reservationer.

Sverige hade en gång i tiden en skola i världsklass, fru talman, och det är riktigt sorgligt att det ska behöva gå så långt åt pipsvängen med i princip allt innan den stora majoriteten av politiker vill och vågar rycka upp huvudet ovanför sanden och se verkligheten. Det är sorgligt att det ska behöva gå så långt innan fler och fler till slut vågar öppna ögonen och se vad problemen är, för vågar man inte ens se problemen kommer man aldrig någonsin att kunna se några lösningar.

Sverigedemokraterna har sett de svenska skolresultaten sjunka år efter år, och för oss har det aldrig varit några oklarheter när det gäller vad det beror på. Det är tydligt för alla som väljer att öppna ögonen vad problemen i den svenska skolan till en absolut överväldigande del beror på.

Fru talman! Jag tror att många partier fullt medvetet valde att fortsätta blunda för verkligheten under många år eftersom det var så pinsamt att ha varit en av dem som förstörde Sverige. Det var helt enkelt lättare att fortsätta blunda än att välja att se vilken enorm skada som orsakades under flera decennier av ansvarslös massinvandring, genom ett konstant urvattnande av auktoriteten hos svenska lärare och genom en allt stökigare och otryggare vardag i den svenska skolan.

Fru talman! Det här är receptet som saboterade den svenska skolan. Det handlar om allt det som socialdemokrater och hela vänsterfalangen hoppades på: den där vinsten som skulle komma lite längre fram. Bara lite längre fram skulle ju kompetensregnet börja falla, och Sverige skulle få en superekonomi.

Massinvandring i kombination med en disciplin som är bortblåst och ett aldrig tidigare skådat flumexperiment – det är vad man utsatte den svenska skolan för, och det gick käpprätt åt helsicke.

Fru talman! Vi pratar om arbetsmiljön för både lärare och alla de elever som ska försöka prestera och skaffa sig en utbildning för livet. Jag minns hur förbluffad jag var när jag första gången på ett skolbesök fick se en lång rad med hörselskydd som hängde på väggen i klassrummet. Vad är hörselskydden till för? undrade jag. Det var ju ett helt vanligt klassrum och inte någon slöjdsal där man använde maskiner med hög ljudnivå. Hörselskydd i vanliga klassrum hade man inte på den tid jag gick i skolan.

Hörselskydden var till för eleverna, fick jag förklarat för mig, eftersom det var så stökigt i klassrummen och så hög ljudnivå att elever inte kunde koncentrera sig. De elever som ville försöka undkomma bullret och skriken och studera och lära sig något var alltså förpassade till att göra det med hörselskydd på sina små huvuden. Det är fullständigt vanvettigt och helt bakvänt.

Den här lösningen, fru talman, är också ganska symtomatisk för hur tidigare regeringar, både röda och blåfärgade, har agerat i fråga efter fråga. I stället för att lösa ett problem har man blundat för problemet och bara polerat ytan och försökt putsa på symtomen. Om man delar ut hörselskydd i stället för att kräva och se till att det är lugnt i klassrummet så att eleverna får studiero blundar man för stöket. Man blundar också för det verkliga problemet.

Jag gick för ganska många år sedan nu i låg- och mellanstadiet på Stenhammarskolan i Gottsunda i Uppsala och senare högstadiet i den gamla Gottsundaskolan, den som senare eldades upp. När jag gick på Stenhammarskolan hade majoriteten av alla elever svenskt ursprung. I varje klass fanns ett antal elever med lite olika bakgrund – någon från något land i Afrika, några finska barn, någon från England eller Irland och så vidare.

Jag själv var inte svensk på den tiden, inte det minsta. Jag var en finsk unge som till och med gick i en finsk lågstadieklass, där vi fick lära oss allt man ska lära sig i lågstadiet samtidigt som vi fick lära oss det svenska språket. Jag kunde nämligen inte ett enda ord svenska när jag skulle börja i lågstadiet.

Till mellanstadiet slogs vi finska ungar ihop med alla andra elever, och sedan gick vi tillsammans med övriga elever resten av skoltiden. Eftersom majoriteten av alla elever hade svenskt ursprung blev vi övriga per automatik ”försvenskade” genom skolgången – bit för bit, år för år. Det är ingenting som går i en handvändning kan jag säga. Men ju fler år som passerade, desto mer försvenskad blev jag.

Jag brukar säga att jag tillhör den sista generation för vilken det fortfarande var vettigt att växa upp i Gottsunda. Majoriteten var fortfarande människor med svenskt ursprung i hela området och i skolan, och i princip alla, eller åtminstone de flesta, blev helt enkelt automatiskt försvenskade genom uppväxten och skolgången.

Ett antal år senare gick en av mina kusiner på precis samma skola, Stenhammarskolan, och redan då var det helt ombytta roller. Det fanns någon enstaka elev med svenskt ursprung per klass, och sedan var det en myriad av olika nationaliteter och ursprung. Eleverna förstod inte varandra, de förstod inte läraren och läraren förstod inte majoriteten av eleverna. Det var ett fullständigt kaos och såklart helt omöjligt för lärarna att bedriva någon bra undervisning.

Om jag minns det rätt blev min kusin tvungen att till slut byta skola för att få någon som helst möjlighet att lära sig något.

Ett antal år senare bytte skolan namn, från Stenhammarskolan till Manar Al-Houda svensk-arabiska skolan.

Är det någon här som tror att det automatiska försvenskande av barn som jag upplevde när jag själv gick på Stenhammarskolan fungerade på samma sätt i den arabiska Manar Al-Houda-skolan? Jag tror inte det.

Ett antal år senare drog Skolinspektionen in tillståndet för Manar Al-Houda att bedriva skola. Jag gissar att det är svar på frågan hur bra den skolan fungerade.

Vi måste återställa disciplin och lärarnas auktoritet i skolan, och vi måste återställa lugn och ro och trygghet i skolan. Då menar jag inte auktoritet som någon form av barnaga eller terror från lärarens håll utan helt enkelt ordning och reda, att lärarens ord gäller – sunt förnuft.

Stökiga och hotfulla elever måste flyttas ut från klassrummet, bort från den ordinarie skolan, för att säkerställa en lugn och trygg studiemiljö till de skötsamma eleverna, samtidigt som de stökiga eleverna får mer uppmärksamhet, högre lärartäthet och särskilt utbildad personal som kan hjälpa dem med deras utmaningar.

Detta är helt grundläggande, fru talman. Lyckas vi inte med att skapa en trygg skolmiljö med disciplin och studiero i våra skolor kommer vi aldrig att lyckas återskapa en skola i världsklass. En skola i världsklass är inte en flummig stökskola där eleverna fritt kan välja om de ska lyda läraren eller inte.

Ta bara det här med lärare som tar tag i en stökig elev i överarmen och flyttar ut eleven från klassrummet för att eleven stör lektionen och vägrar följa ordningsreglerna. En lärare som gör det borde få en medalj, inte få sparken och förlora sitt jobb, vilket är hur det fungerar i Sverige i dag. Maktbalansen mellan lärare och elever är helt vansinnigt hårresande fel i dag. Det är helt och hållet bakvänt.

Det finns många bra utredningar och betänkanden på väg – om förbättrad elevhälsa, om mer undervisningstid till de elever som behöver det, om bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan och så vidare.

Tidöregeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna gjort ett hästjobb. Ingen regering i modern tid har gjort i närheten av så mycket för skolan och för lärarna som Tidöregeringen med de reformer man nu har satt i rullning.

Nu gäller det att vi alla tillsammans håller i och ser till att på bästa möjliga sätt implementera alla bra förslag och förbättringar som är på väg. Vi vill ju rimligtvis alla samma sak: att barnen ska få en lugn och trygg skolgång och att alla elever ska kunna nå så långt de bara kan, helt oavsett om deras vägval leder till en teoretisk högre utbildning eller till ett mer praktiskt jobb med fötterna på jorden.

Det känns också som att det är på sin plats att påminna övriga partier om att allt till alla inte fungerar. Då tänker jag bland annat på de miljarder som varje år spenderas på modersmålsundervisning. De skattepengarna kan inte användas till någon annan undervisning än undervisning i arabiska, somaliska, finska och så vidare. Så enkelt är det. Man kan bara spendera 1 miljard kronor en gång; sedan är de pengarna borta. Då tror vi sverigedemokrater att detta är betydligt bättre spenderade miljarder om de spenderas på något annat i den svenska skolan än att lära barn i Sverige arabiska, somaliska och så vidare.

Till skillnad från de flesta i utskottet fick jag själv hemspråksundervisning genom hela grundskolan, i nio år. Jag kan säga rakt ut att det var fullständigt bortkastat. Jag bor ju i Sverige. Jag gick i en svensk skola. Jag kom senare in på en svensk arbetsmarknad, och jag har drivit företag i Sverige, på svenska, i över 30 år nu.

Till inget av detta har jag behövt några kunskaper om finsk grammatik. Finska lärde jag mig hemma av mina föräldrar, och i den mån jag behövde övning i finsk grammatik hade mina föräldrar faktiskt kunnat betala för den utbildningen om de nu hade tyckt att det var användbart.

Det finns ingen anledning till att det allmänna ska spendera flera miljarder årligen på att lära ut arabiska, somaliska och så vidare till barn som växer upp i Sverige och som ska ut på en svensk arbetsmarknad. Skulle dessa miljarder i stället användas till att stärka barnens kunskaper i svenska eller matematik skulle det vara till enormt mycket större nytta både för barnen och för Sverige.

Eller varför inte använda de miljarderna till att förbättra tryggheten och studieron i skolan så att eleverna får en lugn och trygg skolgång och så att både lärare och elever får en bra arbetsmiljö? Det vore mycket bättre spenderade miljarder än de miljarder som läggs på att lära ut somaliska till barn i Sverige som ska gå i en svensk skola och komma ut på en svensk arbetsmarknad.

(Applåder)

Mats Wiking (S)

Anf. 40 Mats Wiking (S)

Fru talman! Elevhälsan nämndes i anförandet. I reservation 12 skriver Sverigedemokraterna att elevhälsans vårduppdrag bör stärkas för att behandla elever som mår psykiskt dåligt. Det låter förstås tilltalande, men det väcker också allvarliga frågor.

Skollagen är i dag tydlig med att elevhälsan främst ska vara förebyggande och hälsofrämjande. Nu föreslår SD en inriktning som går rakt emot det uppdrag lagstiftaren har slagit fast. Tittar man på vad professionen har uttalat kan man se att de är rädda för att en sådan förändring kan försvåra rektors uppdrag och slå sönder det samarbete som förebygger att unga hamnar snett.

Jag frågar därför Kent Kumpula följande: Hur ser ni till att skolorna inte blir en parallell vårdinrättning, samtidigt som ni inte föreslår några nya resurser – trots att det i dag råder stor brist på skolpsykologer och kuratorer?

Kent Kumpula (SD)

Anf. 41 Kent Kumpula (SD)

Fru talman! Den psykiska hälsan går lika mycket käpprätt åt helsike som mycket annat i samhället. Det finns ett enormt behov av bättre psykisk hälsa.

Köerna för att komma till en psykolog är alldeles för långa i många delar av landet. Om vi på något sätt kan avhjälpa detta och ge barnen hjälp tidigare är vi absolut öppna för det. Genom skolan kan vara ett sätt. Genom kraftigt kapade köer i den vanliga vården kan vara ett annat sätt. Båda möjligheterna kan vara ett ännu effektivare sätt att kapa köerna.

Ju tidigare barnen får hjälp, desto snabbare kan de komma till rätta med sina utmaningar och desto snabbare kan barnen bli friska och må bra igen. Jag ser inte riktigt problemet med att erbjuda barnen hjälp om de behöver det. Är Socialdemokraterna emot att vi hjälper barn med psykisk ohälsa?

Mats Wiking (S)

Anf. 42 Mats Wiking (S)

Fru talman! Barn ska givetvis få hjälp av rätt instanser. Det är tydligt att skolan ska jobba förebyggande och hälsofrämjande, som det står i skollagen. Jag uppfattar att Sverigedemokraterna är beredda att ändra lagstiftningen.

Professionen inom sjukvården, bup och liknande instanser ska sköta behandlingsarbetet. Är det inte viktigt att man stärker bup och sjukvården, i stället för att ta resurser från skolan, och jobbar mer behandlande med tanke på att det råder brist på kuratorer och psykologer i skolan? Är Sverigedemokraterna beredda att skjuta till de medel som behövs för att stärka kuratorer, psykologer och vårdinrättningen på skolan?

Kent Kumpula (SD)

Anf. 43 Kent Kumpula (SD)

Fru talman! Vi är absolut öppna för att skjuta till mer ekonomiska medel om det behövs. En jättestor pengapåse att gräva i är exempelvis modersmålsundervisningen, som jag tog upp tidigare. Det är flera miljarder varje år som spenderas på att lära ut somaliska och arabiska till barn som bor i Sverige och ska komma ut på en svensk arbetsmarknad. Det kanske vore bättre spenderade pengar att ta av dem för att förbättra elevhälsan så att köerna kapas.

Om vi kan hjälpa barn med psykisk ohälsa i skolan avlastas bupköerna. Jag ser bara vinster med att hjälpa barn med psykisk ohälsa.

Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 44 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Vi ska i dag debattera lärare och elever. Jag skulle vilja börja i Dalarna och en historia som en lärare, Birger, har berättat. Han arbetade i Gagnefs kommun i över 30 år, från 60-talet och framåt.

Birger berättade för mig hur han en dag i yrket fick ett telefonsamtal från Konsumhandlaren nere på byn. Handlaren berättade att någon elev från skolan hade snattat i butiken. Birger gick tillbaka till klassrummet och ställde sig framför klassen. Han sa till eleverna att det hade kommit till hans kännedom att någon hade tagit något från Konsum utan att betala. Han visste inte vilka det var, men de som hade gjort det kunde väl räcka upp handen. Varpå det händer att några elever räcker upp handen. De får instruktionen att gå hem, berätta för föräldrarna, ta med föräldrarna till Konsumhandlaren, be om ursäkt och betala tillbaka vad de hade tagit.

Så blev det. Dagen därpå kom pojkarna till butiken tillsammans med sina föräldrar, bad om ursäkt och gjorde rätt för sig.

Läraren Birger berättade sedan att många år senare, långt efter att läraren och handlaren hade lagt sina yrkesliv bakom sig, möttes de igen. De pratade gamla tider, som man gör. Handlaren berättade att han nyligen haft en elektriker hemma hos sig. Mitt under arbetet som elektrikern skulle utföra hemma hos den gamla handlaren hade elektrikern stannat upp, sett honom i ögonen och sagt att han inte visste om handlaren kände igen honom, men han kände igen handlaren. Det var tack vare handlaren och läraren som han hade ett jobb i dag. Han var en av dem som snattade, och om inte handlaren och läraren hade tagit tag i detta hade han inte varit där han är. Han visste inte hur det hade kunnat gå för honom. Det var där han lärde sig att vara ärlig.

Det finns mycket att säga om den gamla men sanna historien. Inte minst säger det något om vilket förtroende som läraren hade hos eleverna, när han kunde be dem att öppet inför klassen erkänna vad de hade gjort och få eleverna att frivilligt gå hem till föräldrarna och få föräldrarna att följa med och ställa saker och ting till rätta. Det säger något om lärarens ledarskap. Men den historien visar också hur stor skillnad en lärare kan göra för en enskild elevs liv.

Jag tänker också på Lasse, som man kunde läsa om i Svenska Dagbladet för några veckor sedan. Lasse var en lärare som arbetade på samma skola i Göteborg i 40 år. År 1979 fick Lasse sin första specialklass. I Lasseklassen hamnade de stökigaste ungarna som den kommunala skolan hade att hantera. Det var ett helt klassrum fullt med vilsna och utåtagerande tonåringar, som alla hade olika skolmisslyckanden bakom sig.

Lasse såg dem, inte bara med ögon som läste raderna i en skolbok, utan han hade en blick som läste mellan raderna. Han satte gränser, han skapade en kultur av respekt och han orkade bry sig också efter skoldagens slut. Det var faktiskt inte ovanligt att Lasse själv ringde hem till de elever som hade försovit sig. Ibland kom han till och med förbi och knackade på för att se till att de steg upp och tog sig till skolan. I Lasseklassen kom man till klassrummet när schemat började – och så var det med det.

Föräldrar stod i kö till att få sätta sina barn i specialklassen.

Jonas, en av Lasses elever, berättar i reportaget att när han kom till Lasses klassrum hade han aldrig tidigare träffat en vuxen man som trodde på honom. Han var underkänd i sju ämnen när han började nian, och alla visste att det var kört för honom att komma in på gymnasiet. Och som Jonas berättar själv: När vuxna säger att man inte kommer att klara sig sätter det spår för hela livet.

I Lasses klass lyftes Jonas. Han kom in på gymnasiet och blev snickare. I dag driver Jonas en egen firma i byggbranschen. På fritiden lär han ut thaiboxning, och i ringen fortsätter han att leva efter Lasses devis om att se varje individ.

Fru talman! Jag försöker visa på hur stor skillnad en lärare kan göra för en elevs liv och framtid. Det är de skickliga lärarna som bygger skolan stark. Det är lärare med varmt hjärta och fast hand, som talar om vad som är rätt och fel och hur man behandlar andra. Det är de som skapar en skola där kunskapen kan få stå i centrum. Det är de som skapar en skola för eleverna att längta till. Sveriges framtid är helt beroende av att de skickliga lärarna stannar i yrket och att fler vill bli lärare.

Vi behöver höja attraktiviteten i läraryrket. Vi behöver höja behörighetskraven till lärarutbildningarna för att därmed höja yrkets status. Vi behöver få fler akademiker att byta spår till lärare och utveckla karriärstegsreformen så att skickliga lärare kan ta nya steg inom yrket.

Vi behöver också avlasta lärare på olika sätt, inte minst genom att minska administrationen och ha särskilda mentorer så att de undervisande lärarna kan fokusera på själva undervisningen. Vidare kan det ske förstärkningar av speciallärare och elevhälsa så att lärarna ska kunna fokusera på undervisningen.

Om de bästa lärarna ska välja att stanna i yrket måste vi också en gång för alla göra upp med de ordningsproblem som vi tyvärr ser i svensk skola i dag. Det är viktigt för lärarnas arbetsmiljö och för att de ska kunna fokusera på undervisningen i stället för att hantera konflikter.

Lärares befogenheter behöver vara tydliga, och disciplinära åtgärder som att omhänderta föremål, utvisa elever ur klassrummet, kvarsittning, tillfällig omplacering eller i värsta fall att stänga av elever måste kunna användas i större utsträckning. Det handlar om att visa att vi har höga förväntningar på att eleverna kan visa respekt för varandra och för lärarna.

De skickliga lärarna i Sverige gör en enorm samhällsinsats. De bygger inte bara människor, utan de bygger också hela Sverige som land.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Niels Paarup-Petersen (C)

Anf. 45 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag vill tacka Mathias Bengtsson för en väldigt bra berättelse om hur lärare kan göra enorm skillnad. Lasseklassen är ett jättebra exempel, och sådana finns runt omkring i hela landet. Samtidigt visar exemplet hur viktigt det är med bra lärare och att vi försäkrar oss om att de finns. Berättelsen visar också på några av de problem som har funnits och fortfarande finns.

Mathias Bengtsson berättade om Jonas som hade fått sju F och som sagt att när vuxna säger att man inte klarar det sätter det spår, och det gör det. Det sätter jättestora spår. Fram till den 23 december 2024 tyckte Kristdemokraterna att sådana spår skulle sättas. Man vill ha kvar det system som sätter spår och som ser till att man kan få F. Det är så det har varit och är.

Det betygssystem vi har är fullkomligt vansinnigt. Det sätter spår och gör att elever får ett F i stället för att få höra att man gör en insats och att insatsen man gör är bra och ska belönas. Om man hade lärt sig lite grann kunde man förr i tiden få en etta eller tvåa, men nu får man bara F. Detta betygssystem är vansinnigt och underminerar elevernas självförtroende och skadar dem.

Jag har uppfattat att Kristdemokraterna har vänt nu, vilket är jättebra. Jag hoppas verkligen att regeringen kommer att gå vidare och göra en förändring av betygssystemet. Men vi vet fortfarande inte riktigt hur det kommer att bli. Därför vill jag gärna höra från Mathias Bengtsson om betygssystemet kommer att ändras och när kan vi i så fall förvänta oss att det blir annorlunda. När slipper vi att sådana spår sätts över hela landet? Varje år går 20 000 elever ut skolan utan behörighet att läsa vidare. Det sker i dagens skolsystem. När ska vi få ett bättre betygssystem som inte leder till dessa vansinniga effekter?

Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 46 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Det viktigaste för att undvika skolmisslyckande är tidiga insatser. Vi behöver tidigt fånga upp elever och redan i lågstadiet sätta in insatser med speciallärare så att eleverna kan undervisas i en särskild grupp eller få extra hjälp för att klara skolan framgent. Ett problem som jag ser med dagens betygssystem är att det tyvärr har fått effekten att insatser sätts in alldeles för sent.

Intentionen när betygssystemet infördes var att det skulle göra att åtgärderna och insatserna sattes in tidigare. Så har det inte blivit. Då måste man kunna se verkligheten och vara beredd att ompröva frågan.

Det är dock viktigt att vi har ett betygssystem som mäter kunskap, som kan bedöma var en elev ligger och som kan hjälpa eleven att se progression och sporras till förbättring. Det är också viktigt med något krav för att kunna komma in på gymnasiet. Ska man komma in på gymnasiet behöver man ha med sig en viss mängd kunskap för att klara av gymnasieutbildningen.

Om vi skulle släppa vidare vilka elever som helst från grundskolan till gymnasiet för att vi vill vara snälla och inte lägga på dem ett misslyckande skjuts misslyckandet upp till gymnasiet. Det kan ju också bli ett dubbelt skolmisslyckande. Jag tror att man behöver vara lite klurig och balansera grejerna mot varandra när man utformar skolsystemet så att det driver mot tidiga insatser. Ingen ska behöva uppleva ett skolmisslyckande.

Jag befarar att när Centerpartiet vill släppa igenom allt fler elever upp till gymnasiet finns det risk att det blir ytterligare ett misslyckande för elever som kommer in på gymnasiet med för låg kunskap. Jag måste få ställa det som motfråga till Centerpartiet.

Niels Paarup-Petersen (C)

Anf. 47 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! I Sverige går omkring 16 procent av eleverna inte vidare. I våra grannländer och resten av Europa ligger man på 2–4 procent. Om de klarar av att ge 95–96 procent av eleverna möjlighet att gå vidare tror jag att också vi borde kunna komma upp i liknande siffror. Vi är på 84 procent. Den siffran står ut. Inget land i Europa eller i OECD är över huvud taget i närheten av de utslagningssiffror som vi ser i Sverige.

Vi ser att fler skulle kunna komma in och att de skulle kunna komma in på olika sätt. Vi tror inte att alla skulle kunna komma in i dagens gymnasieutbildning, och det har vi aldrig föreslagit. Men vi tror absolut att fler än i dag skulle kunna göra det. Det säger också utredningarna.

Sedan tror vi att det är bra att det skapas andra spår, vilket regeringen också är inne på. Vi hoppas på det, men vi vet fortfarande ingenting om det heller.

Lasse hade tydligen också tid. Lasse hade tid att ringa, och uppenbarligen hade han tid att gå hem till eleverna. Gött! Det var kanske planeringstid. Det skulle kunna vara en grej att man reglerar lärarnas tid så att de har tid över. Det är bara att göra det.

De som gör skillnad är de som har tid att se eleverna. Det är inte de som har 30–35 elever i klassen, alldeles för många undervisningstimmar och en massa administration och dessutom ska delta i en massa utvecklingsprojekt och vidareutbildningar som inte har effekt på deras faktiska förmåga. Då kanske det kan bli bättre, och då kanske fler lärare har tid att ringa så som Lasse hade förr i tiden.

Det är detta vi också gärna vill. Därför har vi föreslagit att man ska reglera lärarnas tid. Det har också regeringen föreslagit, men inte heller här vet vi om det blir av.

Gång på gång har regeringen sagt saker som man ska göra och som finns med i Tidöavtalet men som sedan inte blir av. Även andra har varit inne på att regeringen visserligen har satt igång många bra saker. Och man erkänner också att man har sagt att man ska sätta igång vissa saker men nu inte kommer att göra det. Men när kommer vi att se de faktiska effekterna, det som gör skillnad på riktigt?

Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 48 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Tack, Niels Paarup-Petersen, för frågorna och inlägget!

Jag håller helt med om att det är viktigt att lärarna får tid. Det är just därför regeringen minskar lärarnas administrativa börda. Vi satsar på kringpersonal, som speciallärare, som ska kunna undervisa i mindre klasser så att man inte minst minskar stöket och skapar mer ordning och reda i den svenska skolan. Då kan lärarna få syssla med det som de har utbildats till, nämligen att undervisa, och inte behöva hantera konflikter.

De satsningar som regeringen gör på speciallärare och elevhälsa får effekt här och nu. De satsningar som vi gör på fysiska böcker i stället för digitala hjälpmedel skapar arbetsro och bygger kunskap här och nu. Nog får regeringens satsningar effekt omedelbart när de träder i kraft!

Det är viktigt att vi i svensk skola har höga förväntningar på eleverna. Man ska bete sig, behandla andra med respekt och inte störa på lektionerna. Men vi måste också ha höga förväntningar på att de kunskapsmässigt ska nå långt. Jag tror att betygssystemet behöver driva mot höga förväntningar. Det behöver vara med och sätta kulturen att vi vill att svenska elever ska lyckas och gå riktigt långt i fråga om att ta in kunskap.

För att det ska ske behöver vi minska utslagningen, och det behöver vi göra genom att ha olika nivåer på olika gymnasieprogram. För en enklare yrkesutbildning, som till och med kan vara på två år, kan behörighetsnivån vara en annan än för ett högskoleförberedande teoretiskt gymnasieprogram. Olika nivåer till olika program kommer att minska utslagningen, tror jag. Det viktigaste är att vi släpper vidare rätt person till rätt linje.

Centerpartiets retorik och förslag riskerar att skapa en kultur som gör att kraven minskar och därigenom minskar förväntningar på svensk skola. Det är en ordning som jag vill komma bort från, inte komma tillbaka till.

(Applåder)

Daniel Riazat (V)

Anf. 49 Daniel Riazat (V)

Tack för ordet! När jag valdes in i denna kammare år 2014 hade vi väldigt hårda ideologiska debatter om skolpolitiken. På samma sätt som nu kom vi från olika partier med olika ideologiska inriktningar och olika politiska ställningstaganden. Men det fanns en skillnad då mot nu. Skillnaden var att vi alla höll oss på en nivå av fakta och kompetens även om vi drog olika slutsatser. Det fanns en skillnad i att när vissa företrädare uppvisade en vidrig människosyn var det fler än en person i kammaren som tog ställning mot vidriga uttalanden. Vi behövde sällan vara rädda för att den människosynen skulle påhejas i tysthet eller med applåder i kammaren.

Året är dock 2025. Medan jag pratar om detta tragiska faktum sitter ledamöter återigen med ett leende på läpparna. Man uttalar sig först på ett tydligt rasistiskt sätt från talarstolen om barn och elever för att sedan bara sitta tysta med ett leende på läpparna när detta påtalas. Jag tycker att det är skamligt att vi befinner oss i den tiden.

Det här gjorde att jag ändrade inledningen till mitt anförande. Jag vill nu också prata om år 2000 när vi flydde från Iran och jag kom till Sverige. Jag kom till en liten stad – inte jätteliten, men för mig var det en liten stad då, eftersom jag kom från Irans huvudstad Teheran. Staden var Falun, där tusentals människor tog emot oss med öppna armar. De hjälpte oss under de fyra år som vi hade utvisningsbesked och var flyktingar. När vi var gömda ställde en hel stad upp för oss och såg – med lärare i spetsen – till att backa upp oss i en mycket svår situation.

Detta kan alltså inledas som historien om en person som också har kommit hit och läst modersmålsundervisningen, förstått vikten av den och förstått att om jag kan grammatiken på persiska kommer det att hjälpa mig att också lära mig grammatiken på svenska. Detta verkar dock inte ha hänt i en annan ledamots barndom eller uppväxt i det här landet, vilket är synd.

Modersmålsforskare pratar också om just att det blir mycket enklare att lära sig ett nytt språk om man kan sitt eget modersmål på ett bra sätt. Men återigen är fakta inte den starkaste grenen för ett visst parti i den här kammaren, och därför kan man spy ur sig lite vad som helst från talarstolen. Så länge jag befinner mig i den här kammaren och i denna riksdag kommer jag dock att påpeka när jag hör inkompetens och osanningar från talarstolen.

Historien om svensk skola handlar inte bara om misslyckade fall där barn med utländsk bakgrund har tagit över och där ingenting funkar längre. Så ser det inte ut. För ungefär två månader sedan gjorde jag skolbesök i Gottsunda, som ledamoten talade om här tidigare. Lärare och rektorer stod stolt upp för sin skola. Man berättade stolt om de fantastiska historierna och om utvecklingen med elever med bakgrund från alla världens hörn. Jag vill aldrig se till att den typen av osanningar från talarstolen får stå oemotsagda.

Jag vill yrka bifall till reservation 8. Det är Vänsterpartiets reservation som handlar om undantag från lärarlegitimation.

Denna debatt handlar om diverse frågor från den så kallade allmänna motionstiden, och den är så pass bred att jag väljer att fokusera på ett par områden. Det handlar bland annat om lärarnas arbetsmiljö. Vi menar att arbetsmiljön måste förbättras.

Skolan är Sveriges kanske största arbetsplats, men den är samtidigt en av de sämre när det gäller just arbetsmiljö. Några av de saker som hör till vardagen för lärarna, eleverna och skolpersonalen är stora mängder administration, för få kollegor, för stora klasser, avsaknad av reglerad undervisningstid och i många fall icke anpassade lokaler.

Vänsterpartiet vill ge skolan mer resurser. Vi vill även se en systematisk förändring bortom marknadslogik och new public management. Det är viktigt att förbättra lärarnas och hela skolpersonalens arbetsvillkor för att kunna motverka bristen på lärare och andra yrkeskategorier i skolan.

Arbetsmiljön och arbetssituationen är de vanligaste skälen till att lärare väljer att arbeta med något annat än skolan. För att förbättra lärares arbetsmiljö behöver lärarna få fler kollegor som bland annat har annan kompetens än att vara lärare. Det behövs också en bättre fungerande elevhälsa. Om barn mår dåligt är det viktigt att de får professionellt bemötande från personal som är utbildad för det. I dag faller detta ansvar alldeles för ofta på redan överbelastade lärare.

Många utbildade lärare och förskollärare jobbar i dag inom andra yrken. Siffran är cirka 50 000 individer. Med en bättre arbetsmiljö kan många behöriga lärare lockas tillbaka till att arbeta inom skolan igen. Många lärare vittnar också om att arbetstiden inte räcker till för att utföra det arbete man är ålagd att göra. De har inte fått tillräckligt med tid för att kunna göra ett tillräckligt bra arbete.

Ju mer undervisningstid lärare har, desto mer betungande upplever de sin arbetsbelastning. Mängden undervisningstid varierar dessutom stort mellan lärare och kommuner. Men en sak är säker: Sedan 1990-talet har mängden undervisningstid ökat markant. Vänsterpartiet ser med oro på utvecklingen. Lärare behöver ha goda förutsättningar för att göra ett bra jobb.

När skolan var statlig var undervisningstiden fastslagen i kollektivavtal genom den så kallade USK:en, som innebar en reglering av mängden undervisning som lärare var skyldiga att genomföra. Vänsterpartiet kan konstatera att utvecklingen i den svenska skolan har gått åt fel håll sedan undervisningstiden slutade att vara reglerad. Vi välkomnar därför de statliga utredningar som föreslagit minskad administrativ börda för förskollärare och lärare samt att undervisningstiden för lärare ska regleras.

Ett annat ämne jag måste prata om handlar om att avskaffa undantagen från kravet på lärarlegitimation. Elevers rätt till utbildning förutsätter att skolan är tillgänglig för alla och att det finns välutbildade lärare samt andra former av resurser som behövs för att ge utbildningen högsta kvalitet.

På alla skolor behövs kompetenta lärare som kan möta varje elev efter deras behov och i sin undervisning samt delta aktivt i den pedagogiska utvecklingen. Som jag har sagt tidigare råder det i dag brist på lärare och pedagoger i svenska förskolor, skolor och fritidshem. Bristen på behörig personal gör att det i praktiken är möjligt att som obehörig få jobba år efter år på samma skola eller förskola.

Vänsterpartiet är övertygat om att den som under flera år väljer att fortsätta arbeta som exempelvis lärarvikarie också har kapacitet att ta en lärarexamen. Detsamma gäller pedagoger inom förskolor och fritidshem. I dag saknas dock tillräckliga incitament från många huvudmän att stötta sina vikarier och sin obehöriga personal att läsa sig till just den behörigheten.

Det går även att konstatera det faktum att många privatägda skolkoncerner har färre behöriga lärare och att man har satt det i system eftersom det är billigare att anställa just obehöriga lärarvikarier. På så sätt kan de vinstdrivande koncernerna utöka sina vinstmarginaler och öka företagens värde för framtida försäljning.

Vissa privata skolkoncerner får dessutom undantag gällande kravet på lärarlegitimation eftersom de har en så kallad internationell inriktning där man undervisar på exempelvis engelska. Vi menar helt enkelt att det här undantaget måste bort. Ska vi ha ett likvärdigt skolsystem ska alla friskolor också följa den läroplan som gäller för alla andra skolor i Sverige. De ska inte få göra undantag från kravet på lärarlegitimation.

Det sista jag vill prata om handlar om marknadsmisslyckandet. Det går inte att prata om lärare och elever utan att prata om marknadsmisslyckandet i det svenska skolsystemet. Det går inte att prata om lärarnas arbetsmiljö och elevernas välbefinnande utan att tala om världens mest extrema skolsystem. Det är svängdörrar mellan de politiska rum där besluten om marknadiseringen och privatiseringarna fattas och de giriga skurkföretag som har gynnats av denna privatisering och marknadisering.

Nästa år är det val. Jag skulle vilja kalla det ett ödesval för det svenska skolsystemet. Marknadsmisslyckandet får inte fortsätta i fyra år till. Dessa 35 år har varit 35 år för mycket.

Vi vet att denna blåbruna regering inte har något intresse av att detta system är grunden. Men jag måste också säga att jag är lite orolig för vart Centerpartiet är på väg i frågan. Partiet, som under en längre tid tack och lov närmat sig oss när det gäller synen på marknadsskolan och dess komponenter, har nu fått en ny partiledare som antyder saker som gör mig orolig över denna fråga. Jag tycker att det är viktigt att vi kan stå enade i frågan om marknadsskolan, för vi vet att det här har varit – och är – ett misslyckat system.

Jag vill fråga Centerpartiet: Går man nu tillbaka till den nyliberala synen på skolan, eller fortsätter man att närma sig sina egna väljare i frågan – väljare som liksom vi och majoriteten av befolkningen tycker att marknadsskolan en gång för alla måste stoppas?

Julia Kronlid

Anf. 50 Andre vice talman Julia Kronlid

Jag vill först upplysa ledamoten om att talartiden överskreds med över 50 procent. Jag vill också påminna om att den som har ordet ska rikta sitt anförande till talmannen.

Niels Paarup-Petersen (C)

Anf. 51 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Centerpartiets politik står fast.

Daniel Riazat (V)

Anf. 52 Daniel Riazat (V)

Det var så snabbt att jag inte hängde med. Det här var det roligaste replikskifte jag har haft.

Jag måste säga att jag har varit positivt överraskad under de senaste åren. Jag har sett Centerpartiet, ett parti som i riksdagen stod längst högerut när det kommer till frågan om misslyckandet med marknadsskolan, börja lyssna på sina väljare, på forskning och på sina medlemmar. Det har varit väldigt bra att kunna samarbeta med Centerpartiet, även om det inte har skett officiellt i form av någon förhandling eller så – detta säger jag för att göra Niels Paarup-Petersen och hans parti lugna – för man följer fakta och forskning när det gäller dessa frågor.

Sedan har jag lyssnat på den nya partiledaren, som har en bakgrund i en del organ som har drivit på för att friskolemarknaden ska fortsätta som vanligt. Jag har hört en del oroväckande uttalanden. Vill Niels Paarup-Petersen säga något mer utvecklande om huruvida svenska folket och Centerpartiets väljare har något att oroa sig för eller inte?

Niels Paarup-Petersen (C)

Anf. 53 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag kan ge ett lite längre svar.

Centerpartiets väljare och svenska folket kan alltid oroa sig för att Vänsterpartiet får makt. Det är en klassisk oro.

Att stå långt högerut är inte dåligt. Det bygger oftast på fakta. Det är det som är anledningen till att vi står där vi står.

Men det fanns en tid då Centerpartiet och andra partier – en del partier är kvar där – tyvärr inte ville ta till sig de problem som fanns i friskolesystemet bara för att det handlade om friskolor. Det var lätt att ta till sig problem i kommunala skolor, men det var svårt att ta till sig problem som gällde friskolor.

Vänstersidan hade ofta på omvänt sätt svårt att ta till sig problem i kommunala skolor och lättare att ta till sig problem i fristående skolor. Centerpartiet tillhör dem som hade svårare att ta till sig problem i fristående skolor, men jag skulle säga att vi nu är ett av de få partier som ser problem på båda håll, både i fristående skolor och i kommunala skolor.

Jag hoppas att vi kan komma överens om att se problemen där de finns, oavsett vem som är huvudman för skolan. Det är grunden för Centerpartiets politik. Det är i grunden likgiltigt vem som utför saker och ting så länge de gör det bra. Det finns partier som bara vill ha kommunal skola. Det finns de som ser fristående skolor som det enda som är bra och att kommunala skolor är dåliga.

Man kan inte bara utgå från vilka betyg eleverna får för att kalla en skola dålig. Det är så inkompetent som något kan vara. Vi ser vissa regeringsföreträdare göra just detta. Men det är ju också elevunderlag och sådant som avgör detta.

Det finns alltså både dåliga och bra skolor på båda håll. Jag och Daniel Riazat kommer nog, precis som våra partiledare, alltid att ha olika syn på hur gränserna kring detta ska dras. Men fristående skolor ska inte få betalt för saker de inte gör, de ska regleras och de ska omfattas av offentlighetsprincipen. Allt detta är helt avgörande.

Vi ska göra systemförändringar. Det räcker inte med små kontroller, som till exempel statsministern ibland verkar tro. Jag och Daniel Riazat är överens om att det måste ske systemförändringar. Vi är bara inte helt överens om vilka.

Daniel Riazat (V)

Anf. 54 Daniel Riazat (V)

Detta gör mig lite lugnare. Jag förutsätter förstås inte att Centerpartiet helt ska släppa sin ekonomiska politik och den katastrofala synen på marknad och liknande, men det är bra så länge vi är överens om att det behöver göras förändringar inom detta system som nu i 35 års tid har missgynnat både barnen och landet.

Vi vill ha medborgare som lär sig saker. Vi vill också veta att de faktiskt har lärt sig det som man säger att de har lärt sig.

Sedan vill jag påminna alla om att det går att ha en höger–vänster-debatt utan att komma in i rasistisk gyttja och liknande. Det vill jag tacka Niels Paarup-Petersen för. Centerpartiet och Vänsterpartiet kan ha ideologiska höger–vänster-debatter utan att man ens behöver fundera över värdegrund och annat basalt. Detta vill jag rikta ett tack till Niels för.

Detta med marknadsskolan kommer Vänsterpartiet att göra till en valfråga. Just nu ser vi också att opinionen är för de partier, de rödgröna partierna, som också har varit tydliga i den frågan under en längre tid.

När det kommer till regeringsfrågan behöver också Centerpartiet ta ställning. Antingen kommer man att behöva samarbeta med ett block som har ett högerextremt parti i sig med rötter i nazismen, eller så kommer man att behöva samarbeta med partier som kämpar för högre barnbidrag och högre pensioner och för att få bort marknadsskolan. Det är där valet för Centerpartiet står, och jag tänker att valet är ganska enkelt.

Niels Paarup-Petersen (C)

Anf. 55 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 26.

Vilket trevligt litet häng vi har här i dag! Det är inte alltid man blir bjuden att ingå i två olika regeringar. Det får man väl tacka för. Vi har spännande år framför oss. Vi är ju inte alltid så lätta att ha med att göra, vilket båda sidor också vet om.

I dag diskuterar vi ett betänkande som heter Lärare och elever. Då tycker jag att det är väldigt rimligt att börja med eleverna, för det är ju dem det hela handlar om. Det hörs inte alltid i debatterna. Det handlar om eleverna – ni vet, de där barnen som går i skolan varje dag och som vi lämnar över till lärarna och så vidare. Det är dem det handlar om och inte om alla möjliga andra saker som diskuteras.

Detta handlar verkligen om elevernas vardag. Skolan är det ställe där de under många år tillbringar flest vakna timmar. Tyvärr är det också en brottsplats, den största. Det är också en plats som för många först och främst betyder nederlag. Som Mathias Bengtsson från Kristdemokraterna så utmärkt beskrev det är det där de får veta, år efter år, att de inte är tillräckligt bra. Det är inte en skola som jag är nöjd med.

Mitt intryck är ändå att vi alla ser att det finns behov av förändring, och det är bra.

Det finns i dag en utslagning i svensk skola och i det svenska samhället som är helt oacceptabel. Vi ser att det är geografiskt baserat. Det handlar först och främst om ens postnummer och var man är född.

I utanförskapsområden i Malmö har vi haft skolor där bara en tredjedel av eleverna har haft möjlighet att gå vidare till gymnasiet. Det har blivit lite bättre, men det är långtifrån tillräckligt bra.

I Haparanda är det bara hälften av eleverna som går vidare till gymnasiet. Resten får ingen framtid – ja, de har en framtid, men den bjuder med mycket större sannolikhet på arbetslöshet, kriminalitet och sjukdom.

Vi har en skola som i grunden är geografiskt orättvis. Den slår ut elever. Den skapar förutsättningar för vissa men inte för andra. Det kan inte få fortsätta att vara så. De geografiska orättvisorna i svensk skola måste utraderas, och utslagningen måste stoppas. Det är helt avgörande.

Fru talman! Det är många delar i detta. Betygssystemet är en. Under många år framöver kommer vi – på grund av att regeringen släpar benen efter sig – att ha kvar ett system som medvetet, aktivt och genomtänkt slår ut elever som i alla andra europeiska länder får gå vidare till en utbildning. Det är så absurt som det kan bli.

Varje år är det 20 000 elever i Sverige som inte får lov att gå vidare. Vi har ofta skolklasser som sitter uppe på läktaren här. Om man tänker sig en typisk gymnasieklass är det fem eller sex elever som inte fick lov att gå vidare till den klassen när de gick ut grundskolan. Av dem som kommer till gymnasiet är det också många som inte går vidare då de inte klarar utbildningen. Det här är ett av svensk skolas största problem, om inte det största, och det avgörs som sagt jättemycket av var du bor.

Betygssystemet i dag gör alltså att du som har det lätt i skolan bedöms för din helhet. Varenda insats räknas. Om du är lite sämre på något och lite bättre på något annat är det fine; du värderas kanske till ett genomsnittligt betyg, C. Jättebra! Men om du är under E på någon enda, liten grej ska du få ett F. Du bedöms på din sämsta kvalitet. Det är helt vansinnigt.

Det här är det system som vi fortfarande har och som regeringen verkligen, verkligen måste få upp farten i att ändra. Tyvärr är det ju så att de flesta regeringspartier insåg detta och ändrade åsikt först för ett halvår sedan, så jag vet inte riktigt hur mycket fart de har.

Det är den ena delen. Sedan vet vi att det avgörande för att faktiskt klara skolan om man har det svårt är om man får stöd, fru talman. Och nej, det får man inte. Jättemånga får inget stöd. Det är därför Centerpartiet vill ha en elevlag som säkrar och garanterar att man får det stöd man har rätt till. I dagsläget blir det inga konsekvenser för de skolor som inte ger eleverna det stöd de har rätt till. Det blir inga konsekvenser.

Vi ser gång på gång att det är på stödet som skolorna sparar in. Det är det de väljer att inte göra. Någon gång i nian, när man ser att eleven får ett dåligt betyg, kanske det sätts in något extra – lite sommarkurser – för att statistiken ska se bra ut. Men eleven har inte fått något stöd de senaste åtta åren, så grundförutsättningarna och grundkunskapen finns inte. Det är det system vi har i dag, och det är helt värdelöst. Därför vill Centerpartiet ha en elevlag som garanterar stödet.

Sedan måste vi se andra delar här också. Ja, språket är en utmaning för jättemånga. Har du inte svenska språket med dig hemifrån är sannolikheten att du klarar svensk skola mycket lägre. Det finns folk som säger att det är för jäkligt – jag tror att ett annat ord, som kanske inte riktigt passar i kammaren, användes tidigare – att det finns så många som inte har med sig språket hemifrån. Verkligheten är att det finns partier som är arga över att de eleverna finns här, och sedan finns det andra partier som vill hjälpa eleverna att klara sig.

Det är detta som är skillnaden, fru talman: Är man arg över att de här barnen finns i landet, eller är man arg över att de inte får den hjälp de behöver för att komma in i och bli en integrerad del av landet? Det är en enorm skillnad i synen på de här barnen. När du ser ett barn i skolan som har svårt för svenska språket och vars föräldrar inte är födda i Sverige, tänker du då att det är illa att det här barnet går i svensk skola? Eller tänker du att det är illa att barnet inte får stöd för att klara svensk skola? Det är skillnaden, fru talman. Det är en jätteskillnad som vi faktiskt måste hålla fast vid.

Vi vet att eleverna klarar sig bättre om de får stöd. Det blir mycket mindre stökigt. Vi vet nämligen att de barn som stökar mest är de som får minst stöd; det är också helt klarlagt i forskningen. Vill man göra någonting åt alla de här grejerna, få en bättre indikation och mindre stök i klasserna borde man säkra att barnen får tidigt stöd. Man borde klarlägga vilket språk de har med sig hemifrån och hur det ser ut. Man borde gå in och kräva att de får stöd. Kanske borde man utvidga möjligheten att gå i förskola tidigare, etcetera – inte tvinga, som vissa partier vill, utan öka möjligheterna.

Det här är saker vi kan göra som faktiskt gör skillnad, i stället för att bara peka finger som vissa partier fortsätter att göra.

Det var eleverna. Sedan har vi lärarna också. Vi har problem med att det är låg behörighet. Vi vet att behörighet gör jätteskillnad för om eleverna klarar sig eller inte. Vi har i teorin krav på behörighet, men en tredjedel av lärarna är inte behöriga.

Centerpartiet vill att de som är behöriga ska få bättre betalt, fru talman, och vi vill att obehöriga lärare faktiskt ska tvingas utbilda sig så att de blir behöriga. Då får nämligen eleverna bättre undervisning; det vet man. Vi vill också reglera arbetstiden så att lärarna har tid med eleverna i stället för att göra annat. Har de tid att planera undervisningen blir det också bättre undervisning. De här sakerna är jätteviktiga.

Det behövs även pengar. Ja, det behövs pengar, och vi satsar 5 miljarder mer än regeringen. Det gör skillnad. Det är detta det handlar om där ute: Ska du spara bort lärare, eller ska du anställa lärare? Det gör skillnad för eleverna, och det är ju dem det handlar om.

Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att Liberalerna än en gång har haft en väldigt hög svansföring i den här debatten. Tyvärr har Liberalerna lika låg leverans i verkligheten som de har hög svansföring i debatten.

Centerpartiet vill att den skola som anställer fler behöriga lärare ska få bättre betalt. I dag är det nämligen alldeles för enkelt att dra ned på kvaliteten för att göra vinst. Liberalerna säger nej.

Centerpartiet vill ha ett gemensamt och obligatoriskt skolval. Liberalerna säger nej. Eller, de säger att det inte blir av – trots att det rent av står i Tidöavtalet.

Centerpartiet vill att offentlighetsprincipen ska omfatta friskolor och har pressat regeringen att utreda det. Det ligger en utredning på Liberalernas bord sedan ett år tillbaka, och vi vet fortfarande inte vad som händer.

Centerpartiet vill ha en skolpeng som skiljer sig åt mellan friskolor och kommunala skolor, precis som ansvaret skiljer sig åt. Liberalerna har inte levererat det heller.

Centerpartiet föreslår som sagt att skolan tillförs 5 miljarder kronor. Liberalerna säger återigen nej.

Liberalerna pratar om att reglera lärarnas arbetstid medan en avtalsrörelse pågår. Men vill de betala? Nej, det vill de inte.

Liberalernas skolpolitik i verkligheten, där den gör skillnad, är icke-existerande. Ord ger inte fler lärare, inte mer resurser och inte fler godkända elever, fru talman. Det är det riktig politik som gör.

Faktum är att varenda läroplan sedan 1980 har lanserats av Liberalerna. Liberalerna var med och tog fram friskolereformen tillsammans med Centerpartiet. Liberalerna försvarade fram till i vintras ett betygssystem som i onödan slog ut hundratusentals elever i det här landet och som bidrar till både lärares och elevers dåliga mående. Än vet vi inte om det faktiskt kommer att bli annorlunda och i så fall när. Det vet vi inte.

Liberalerna har den senaste mandatperioden varit med och hindrat varenda reform av friskolesystemet. Man garanterade därmed att det gick att tälja guld, som Fredrik Malm själv sa i talarstolen. Att påstå någonting annat i riksdagens talarstol är inte klädsamt. Det är inte det. Centerpartiet har också varit där, men jag säger ju att det är så. Jag erkänner det, och vi har gjort förändringar. Det har Liberalerna också gjort, men att påstå någonting annat är inte klädsamt.

Det vore däremot klädsamt om det här bidrog till lite mer ödmjukhet hos Liberalerna, fru talman, och insikt om det egna ansvaret för hur världen ser ut i dag.

(Applåder)

Jag hoppas på en mer faktabaserad politisk diskussion framgent, med respekt för eleverna oavsett var de ursprungligen kommer ifrån, och på en politisk samarbetskultur där vi faktiskt kan bygga en starkare skola för lärare, elever och alla andra i den svenska skolan.

(Applåder)

Camilla Hansén (MP)

Anf. 56 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Som har framgått handlar dagens debatt om lärare och elever, och därför känns det lite trist att det just nu inte sitter några elever på läktaren.

Jag vill ändå börja med att sätta ljuset på eleverna. Det är eleverna som står i centrum för Miljöpartiets skolpolitik. Vi vill att varje elev ska ha tillräckligt med tid med skickliga lärare. Om vi löser det – bara det – och ser till att det faktiskt blir så är vi hemma. Då kommer vi att på riktigt ha världens bästa skola.

Den skolan ska ha fokus på engagemang i hur man på alla sätt skapar en skola att längta till, där varje elev och varje lärare finns i ett gott och stärkande sammanhang. Och vet ni, man ska också ha roligt när man går i skolan! Det är min bestämda uppfattning.

Skolan är den arena där elever utvecklas till engagerade och ansvarstagande samhällsbärare. Jag vill särskilt lyfta fram den demokratiska skolning som bara skolan kan ge. Jag är säker på att det på stolarna här i kammaren sitter en del människor som någon gång har suttit i ett elevråd eller varit aktiv i sin elevkår. Skolan ger inte bara utbildning och bildning, utan man lär sig också – arbetssättet ska vara att man i praktiken lär sig – att navigera i samhället. Man lär sig att ta till vara sina rättigheter.

Ärligt talat, fru talman: Varje gång jag är i en skola och träffar elever fylls jag av hopp inför framtiden. Men jag är också orolig över hur hård skolan är för alldeles för många elever och över att alldeles för många inte får den utbildning de har rätt till. Jag tycker det är en sorg att se skolans, eller egentligen samhällets, misslyckande.

Jag vill att ni tar mig på orden: Misslyckandet är vårt. Det är aldrig elevens. Det är inte heller de enskilda lärarnas ansvar, de som står i klassrummet tillsammans med eleven. Det är vårt ansvar att skolan ger varje elev de möjligheter och den utbildning som denne har rätt till. Det här kan vi göra. Sverige har ändå ett av världens starkaste utbildningssystem. Vi kan göra det här.

Skolan ska i grunden vara en verksamhet som stärker eleven varje dag. Men när man behöver mer stöd, antingen som elev eller som lärare som undervisar de här barnen, behövs också en stark elevhälsa. Inga barn ska behöva vara rädda för eller må dåligt över att gå till skolan. För att alla ska klara av sin skolgång på bästa sätt måste man få stöd när man behöver. Det här är inga konstigheter. Alla elever behöver några gånger under sin skoltid extra stöd från elevhälsan. En del behöver det mer och på ett systematiskt sätt, men alla behöver en stark elevhälsa.

Elevhälsan är en central del i det förebyggande och hälsofrämjande arbetet, och jag vill verkligen sätta fokus på det hälsofrämjande och förebyggande, just utifrån att det faktiskt ska vara en bra grej för människor att gå till skolan. Man ska bli starkare varje gång man går dit. En fungerande och tillgänglig elevhälsa är en viktig del för att förbättra ungdomars hälsa och välbefinnande; vi vet ju att alltför många unga drabbas av psykisk ohälsa. Det här är en trend som måste vändas. Vi har också kunskapen att göra det här, men vi måste se till att vi ger förutsättningar och är tydliga med vad vi vill ska göras.

Elever som har tillräckligt med tid tillsammans med skickliga lärare och lärare som har tillräckligt med tid för sina elever – så enkelt är det. Och, uppenbarligen, så svårt.

Nu vill jag sätta ljuset på lärarna. Att vara lärare är att ha det viktigaste yrket i varje land. Det är också Sveriges viktigaste yrke. Det är dags att vi börjar se det. Jag vill att fler drömmer om att bli lärare. Många gör redan det – det här är en av de största yrkesutbildningarna inom högre utbildning, så ni får inte gå på myten om att ingen vill bli lärare. Jättemånga vill det, men fler behöver verkligen ha lärare som sitt drömyrke.

Här väcks ändå en del oro. Vi har en lärarbrist, men bland flera av de reformer som regeringen vill genomföra ingår att höja antagningskraven på lärarutbildningen. Det är alltså den enda högre utbildningen där man behöver höja antagningskraven, tycker regeringen. Det här leder till vissa lärosäten kommer att förlora ungefär 40 procent av sina studenter. Det kommer att bli tufft, för vi vill ju också göra andra viktiga insatser för skolan. Vi vill att fler ska få kompetensutveckling, vi vill att klasserna ska vara mindre och vi vill att lärare ska ha tid att forska och fortbilda sig. Jag är orolig för hur det här ska gå ihop.

Nu har jag pratat om eleverna och sedan om lärarna, men det är ju i mötet mellan elev och lärare som själva magin händer. Utbildningens kvalitet i klassrummet behöver vara det centrala när det gäller utbildningspolitiken. Det är vi politiker som ska ge förutsättningarna för att lärare och rektorer ska kunna skapa den bästa utbildningsmiljön i klassrummet, där kunskap, motivation, lust att lära, engagemang, experimenterande och innovation är självklarheter och där människor, både lärare och elever, fortsätter att växa.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 14 om stärkt elevhälsa för elevernas skull.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-06-04

Förslagspunkter: 20, Acklamationer: 15, Voteringar: 5

Beslut 2024/25:UbU11

Webb-tv: Beslut: Lärare och elever

Protokoll med beslut

Protokoll 2024/25:126 Onsdagen den 4 juniProtokoll 2024/25:126

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Lärarbrist m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3024 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkandena 23, 24 och 41 samt

2024/25:3161 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 64.
Reservation 1 (S)
Reservation 2 (C)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 1 92 0 13
SD 63 0 0 9
M 61 0 0 7
C 0 0 21 3
V 20 0 0 4
KD 16 0 0 3
MP 15 0 0 3
L 13 0 0 3
- 0 0 0 2
Totalt 189 92 21 47
Ledamöternas röster
Förutsättningar för skolans personal
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:444 av Serkan Köse (S),

2024/25:1931 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 36,

2024/25:3161 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkandena 53 och 65 samt

2024/25:3217 av Amanda Lind m.fl. (MP) yrkandena 22 och 24.
Reservation 3 (V)
Reservation 4 (C)
Reservation 5 (MP)
Kompetensutveckling inom vissa områden
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:456 av Per-Arne Håkansson (S),

2024/25:1289 av Anna-Lena Hedberg (SD),

2024/25:1726 av Julia Kronlid (SD) yrkande 1 och

2024/25:3217 av Amanda Lind m.fl. (MP) yrkandena 83 och 85.
Reservation 6 (MP)
Undantag från krav på lärarlegitimation
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:1931 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 14 och

2024/25:3024 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 51.
Reservation 7 (S)
Reservation 8 (V)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (V)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 0 0 93 13
SD 63 0 0 9
M 61 0 0 7
C 21 0 0 3
V 0 20 0 4
KD 16 0 0 3
MP 15 0 0 3
L 13 0 0 3
- 0 0 0 2
Totalt 189 20 93 47
Ledamöternas röster
Trygghet och säkerhet
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:1444 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 10,

2024/25:1677 av Ludvig Ceimertz och Ann-Charlotte Hammar Johnsson (båda M) och

2024/25:2290 av Fredrik Kärrholm (M).
Reservation 9 (SD)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (SD)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 93 0 0 13
SD 0 63 0 9
M 61 0 0 7
C 21 0 0 3
V 20 0 0 4
KD 16 0 0 3
MP 15 0 0 3
L 13 0 0 3
- 0 0 0 2
Totalt 239 63 0 47
Ledamöternas röster
Samarbete med socialtjänst
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:3022 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkandena 100 och 101.
Reservation 10 (S)
Registerkontroll
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:1133 av Christian Carlsson (KD),

2024/25:1444 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 3,

2024/25:1448 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkandena 13 och 14,

2024/25:1831 av Jennie Wernäng och Marléne Lund Kopparklint (båda M) och

2024/25:2395 av Caroline Högström (M) yrkande 1.
Reservation 11 (SD)
Elevhälsa
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:282 av Gudrun Brunegård (KD),

2024/25:1362 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 11,

2024/25:3055 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 24,

2024/25:3161 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkandena 23 och 25 samt

2024/25:3217 av Amanda Lind m.fl. (MP) yrkandena 66 och 68-70.
Reservation 12 (SD)
Reservation 13 (C)
Reservation 14 (MP)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 14 (MP)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 93 0 0 13
SD 0 0 63 9
M 61 0 0 7
C 0 0 21 3
V 20 0 0 4
KD 16 0 0 3
MP 0 15 0 3
L 13 0 0 3
- 0 0 0 2
Totalt 203 15 84 47
Ledamöternas röster
Skolmåltider
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:1931 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 35.
Reservation 15 (V)
Elever med särskilda behov
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:467 av Nadja Awad m.fl. (V) yrkandena 1-3,

2024/25:596 av Josef Fransson (SD),

2024/25:1126 av Joanna Lewerentz och Caroline Högström (båda M) yrkande 1,

2024/25:1726 av Julia Kronlid (SD) yrkande 2,

2024/25:1761 av Eva Lindh (S),

2024/25:1947 av Margareta Cederfelt (M),

2024/25:3161 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkandena 71 och 72 samt

2024/25:3217 av Amanda Lind m.fl. (MP) yrkande 4.
Reservation 16 (V)
Reservation 17 (C)
Reservation 18 (MP)
Utredning om psykisk ohälsa
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:3024 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 46.
Reservation 19 (S)
Mottagande i anpassad skolform
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:468 av Daniel Riazat m.fl. (V) yrkande 5,

2024/25:2394 av Caroline Högström och Joanna Lewerentz (båda M) och

2024/25:2557 av Ann-Sofie Lifvenhage (M).
Reservation 20 (V)
Långtidsfrånvaro
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3024 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkandena 47 och 48 samt

2024/25:3217 av Amanda Lind m.fl. (MP) yrkande 44.
Reservation 21 (S)
Reservation 22 (MP)
Fysisk aktivitet och friluftsliv
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:1822 av Emma Ahlström Köster m.fl. (M) yrkandena 1 och 3,

2024/25:1955 av Margareta Cederfelt (M),

2024/25:2449 av Lena Hallengren (S) och

2024/25:3217 av Amanda Lind m.fl. (MP) yrkandena 51 och 52.
Reservation 23 (S)
Reservation 24 (MP)
Simkunnighet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:857 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 5 och 6.
Reservation 25 (V)
Stöd i svenska språket
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:3161 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 8.
Reservation 26 (C)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 26 (C)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 93 0 0 13
SD 63 0 0 9
M 61 0 0 7
C 0 21 0 3
V 20 0 0 4
KD 16 0 0 3
MP 14 0 1 3
L 13 0 0 3
- 0 0 0 2
Totalt 280 21 1 47
Ledamöternas röster
Spetsutbildning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:3024 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 45.
Reservation 27 (S)
Högpresterande och särskilt begåvade elever
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:1086 av Helena Storckenfeldt (M),

2024/25:1446 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 8 och

2024/25:3024 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 44.
Reservation 28 (S)
Reservation 29 (SD)
Skolgång för barn som vistas i landet utan tillstånd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:1444 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 7.
Reservation 30 (SD)
Motioner som bereds förenklat
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	1	92	0	13
SD	63	0	0	9
M	61	0	0	7
C	0	0	21	3
V	20	0	0	4
KD	16	0	0	3
MP	15	0	0	3
L	13	0	0	3
-	0	0	0	2
Totalt	189	92	21	47

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (V)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	0	0	93	13
SD	63	0	0	9
M	61	0	0	7
C	21	0	0	3
V	0	20	0	4
KD	16	0	0	3
MP	15	0	0	3
L	13	0	0	3
-	0	0	0	2
Totalt	189	20	93	47

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (SD)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
S	93	0	13
SD	0	63	9
M	61	0	7
C	21	0	3
V	20	0	4
KD	16	0	3
MP	15	0	3
L	13	0	3
-	0	0	2
Totalt	239	63	47

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 14 (MP)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	93	0	0	13
SD	0	0	63	9
M	61	0	0	7
C	0	0	21	3
V	20	0	0	4
KD	16	0	0	3
MP	0	15	0	3
L	13	0	0	3
-	0	0	0	2
Totalt	203	15	84	47

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 26 (C)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	93	0	0	13
SD	63	0	0	9
M	61	0	0	7
C	0	21	0	3
V	20	0	0	4
KD	16	0	0	3
MP	14	0	1	3
L	13	0	0	3
-	0	0	0	2
Totalt	280	21	1	47

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Lärare och elever

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Nej till motioner om elever och lärare (UbU11)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om elever och lärare (UbU11)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Lärare och elever

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 32 Fredrik Malm (L)

Anf. 33 Daniel Riazat (V)

Anf. 34 Fredrik Malm (L)

Anf. 35 Daniel Riazat (V)

Anf. 36 Fredrik Malm (L)

Anf. 37 Mats Wiking (S)

Anf. 38 Noria Manouchi (M)

Anf. 39 Kent Kumpula (SD)

Anf. 40 Mats Wiking (S)

Anf. 41 Kent Kumpula (SD)

Anf. 42 Mats Wiking (S)

Anf. 43 Kent Kumpula (SD)

Anf. 44 Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 45 Niels Paarup-Petersen (C)

Anf. 46 Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 47 Niels Paarup-Petersen (C)

Anf. 48 Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 49 Daniel Riazat (V)

Anf. 50 Andre vice talman Julia Kronlid

Anf. 51 Niels Paarup-Petersen (C)

Anf. 52 Daniel Riazat (V)

Anf. 53 Niels Paarup-Petersen (C)

Anf. 54 Daniel Riazat (V)

Anf. 55 Niels Paarup-Petersen (C)

Anf. 56 Camilla Hansén (MP)

Beslut, Genomförd

Webb-tv: Beslut: Lärare och elever

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Lärarbrist m.m.

Beslut:

Utskottets förslag:

Förutsättningar för skolans personal

Beslut:

Utskottets förslag:

Kompetensutveckling inom vissa områden

Beslut:

Utskottets förslag:

Undantag från krav på lärarlegitimation

Beslut:

Utskottets förslag:

Trygghet och säkerhet

Beslut:

Utskottets förslag:

Samarbete med socialtjänst

Beslut:

Utskottets förslag:

Registerkontroll

Beslut:

Utskottets förslag:

Elevhälsa

Beslut:

Utskottets förslag:

Skolmåltider

Beslut:

Utskottets förslag:

Elever med särskilda behov

Beslut:

Utskottets förslag:

Utredning om psykisk ohälsa

Beslut:

Utskottets förslag:

Mottagande i anpassad skolform

Beslut: