Ersättningsrätt och insolvensrätt

Anf. 82 Sanne Lennström (S)

Fru talman! I dag debatterar civilutskottet betänkande CU10 Ersättningsrätt och insolvensrätt. Betänkandet berör framför allt olika vägar för att minska överskuldsättningen i vårt land. Det är ett faktum att i princip alla människor kan bli svårt skuldsatta. Det kan bero på sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet, eller så beror det helt enkelt på bristande kunskap och frånvaron av redskap för att kunna skapa sig en god ekonomi.

Vi ser också att antalet skuldsatta hos Kronofogden minskar. Det är positivt, men vi ser också en oroande utveckling när det gäller att allt fler personer som är under 35 år ansöker om skuldsanering.

För att motarbeta överskuldsättning har regeringen infört en ny skuldsaneringslag. Genom den har Kronofogdemyndigheten arbetat mer uppsökande för att informera människor om möjligheten att få skuldsanering. Lagen har tillsammans med Kronofogdemyndighetens nya e-tjänst gjort det lättare att ansöka om skuldsanering.

Statistik visar att allt fler skuldsatta ansöker om och beviljas skuldsanering. Tiden för en skuldsanering ligger i dag på fem år med två betalningsfria månader per år. Det är ett starkt barnperspektiv som ligger bakom de två betalningsfria månaderna. De är viktiga, kanske framför allt när familjen vill göra några extra. Man vill kanske kunna köpa julklappar i december eller göra utflykter på sommaren.

Regeringen har tidigare skapat lägre trösklar för att kunna korta ned skuldsaneringstiden, vilket kan bli aktuellt vid särskilda omständigheter. I propositionen Löneutmätning och digitala ansökningar i utsökningsförfarandet föreslog regeringen nyligen att det belopp som skuldsatta får behålla ska vara större om man är just en del av en barnfamilj.

En annan oroande utveckling är att konsumtionslånen ökar. Det kan antyda att det finns problem med bristande kreditupplysningar. På Regeringskansliet pågår med anledning av detta ett arbete för att se över hushållens skuldsättning. I budgetpropositionen för 2020 aviserade regeringen att man avser att följa upp genomslaget av de åtgärder som regeringen har vidtagit för att bromsa just överskuldsättningen. Arbetet för att minska antalet skuldsatta i Sverige pågår alltså kontinuerligt.

Fru talman! I betänkandet finns ett förslag om ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motioner om utökade möjligheter till distansutmätning för Kronofogdemyndigheten. Det handlar om att distansutmätning bör vara möjligt i större utsträckning än i dag. Regeringen uppmanas att överväga hur en reglering med utökade möjligheter till distansutmätning skulle kunna utformas. Man kan även tänka sig en utredning för att se över detta.

Fru talman! Faktum är att det redan finns en utredning. Den heter Ett modernare utsökningsförfarande. Det kan nog vara den mest omfattande utredning jag har bläddrat i. Den är på över 1 000 sidor och innehåller massor med förslag. I denna utredning bemöts bland annat förslaget om utökade möjligheter till just distansutmätning.

Man analyserar också kravet på att egendom som påträffats av en annan myndighet måste vara omhändertagen med stöd av myndighetens regelverk för att man ska kunna distansutmäta. Utredningen är tveksam till det, då det kan uppfattas som en otillåten utredningsåtgärd. Det skulle i slutänden kunna riskera att skada allmänhetens förtroende för statliga myndigheter. Men med detta sagt har flera tunga remissinstanser gett uttryck för en annan uppfattning. Det är därför något som regeringen ser över mycket noga. Jag kan meddela att det är ett intensivt arbete som just nu pågår i Regeringskansliet.

Den största fördelen med utökad möjlighet till distansutmätning är att man kan beslagta det så kallade blinget och därmed minska lönsamheten för kriminella. Kanske kan detta också leda till att minska rekryteringen till de kriminella gängen. Arbetet som regeringen just nu genomför bör inte föregripas. Vi ser därmed inte att det finns skäl för att göra ett tillkännagivande i dag. Jag tror att alla som lyssnar på denna debatt kan se fram emot åtgärder och förslag från regeringen inom en snar framtid. Därför har vi lagt fram reservation 3, som vi yrkar bifall till.

Fru talman! Alla kan hamna i skuld. Men det är också något vi som samhälle måste förebygga. Jag har nämnt några åtgärder för att minska överskuldsättningen i landet, exempelvis att strama upp kreditgivningen så att man inte ger lån som människor inte kan betala tillbaka. Konsumentombudsmannen har i dag möjlighet att stoppa vilseledande reklam för snabblån. Det finns också ett räntetak för dessa snabblån.

Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt och tipsa alla som lyssnar på denna debatt och är intresserade av dessa frågor att stanna kvar och lyssna även på nästa debatt, om konsumenträtten. Konsumentvägledningen är en väldigt viktig parhäst till budget- och skuldrådgivningen när det gäller att bromsa överskuldsättningen i vårt land.

Med det yrkar jag bifall till reservation 3.

Anf. 83 David Josefsson (M)

Fru talman! Ersättnings- och insolvensrätt - titeln på betänkandet som vi debatterar är torr som fnöske. Men bakom en torr titel döljer sig faktiskt något vackert: det regelverk som gör att vi vågar låna pengar av och låna ut pengar till varandra. Det gör att en gäldenär kan våga ta ett lån utan att vara rädd för att borgenären ska ta allt man äger om betalningen blir sen eller helt uteblir. Och borgenären vågar låna ut pengar utan att behöva vara orolig för att gäldenären ska strunta i att betala eller göra rätt för sig.

Utan det här regelverket skulle nog få våga sätta in sina pengar på banken. Och banken skulle våga låna ut till ännu färre. Utan insolvensrätt skulle leverantörer inte våga ge kredit. Och få, utom de riktigt rika, skulle våga starta företag. Det skulle vara den starkes ord som blev lag. Jag tror också att det är därför många uppgörelser inom den kriminella världen handlar om just obetalda eller påstådda skulder.

Det är torrt som fnöske, men också vackert som en vårdag.

Fru talman! Låt mig övergå till de konkreta förslag som vi debatterar i dag. Civilutskottet föreslår att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande till regeringen om distansutmätning. Distansutmätning innebär att Kronofogden kan göra utmätning av egendom på distans och är i dag tillåtet endast i väldigt specifika fall.

I dag kan Kronofogden inte göra distansutmätning om polisen till exempel gör en husrannsakan eller stannar en känd gängkriminell som har stora skulder, bär en dyr klocka och dyra smycken eller kör en exklusiv bil. Den egendomen kan endast utmätas om Kronofogden själv är på plats. Det är man ibland, vid särskilt riktade insatser. Men det faller på sin egen orimlighet att det ska sitta en kronofogde i varje patrullbil.

Både polisen och Kronofogden har därför lyft upp att lagstiftningen måste ändras, av flera skäl. Det handlar bland annat om effektiviteten hos Kronofogden när det gäller att göra utmätningar. Myndigheten själv uppskattar att distansutmätningar skulle kunna tredubblas med en sådan här lagändring. Men det handlar framför allt om rättsstatens legitimitet. Det är provocerande att kända brottslingar kan uppträda med dyra föremål, trots att de har stora skulder. Med en sådan här lagändring prioriteras brottsoffren. Det är oftast från skadestånd till brottsoffer som kriminellas skulder härrör.

Det skulle också ha förebyggande verkan. Om kriminella drar sig för att visa upp exklusiva klockor, bilar, kläder eller smycken kan de inte heller skryta med sin kriminella livsstil. Och kan de inte skryta med sin kriminella livsstil blir det svårare att rekrytera nya personer till organiserad brottslighet.

Fru talman! Jag vill också nämna Moderaternas andra yrkanden, som vi tyvärr inte får majoritet för i utskottet. Det första handlar om utmätning av skadestånd till förmån för brottsoffer. I dag finns endast begränsade möjligheter att göra en utmätning av skadestånd som någon har fått från staten, exempelvis för ett frihetsberövande. Det gäller även utmätning för att betala skadestånd till brottsoffer. Det innebär i praktiken att samhället med nuvarande ordning anser att det är prioriterat att en dömd brottsling har rätt till sitt skadestånd framför brottsoffrets rätt till sitt skadestånd. Vi menar att det inte är en rimlig ordning.

Vår andra reservation handlar om budget- och skuldrådgivningen i våra kommuner. Att erbjuda budget- och skuldrådgivning är en skyldighet för kommunerna. Men vi ser att kötiden oftast är väldigt lång. Samtidigt vet vi att tidiga insatser är viktiga för att förhindra överskuldsättning. Under den tid som någon som hamnat i en skuldfälla får vänta på hjälp tickar räntorna bokstavligt talat på. Vi tror att en lagstadgad maximal kötid skulle innebära att rådgivningen blir mer likvärdig i hela landet.

I dag ligger tillsynsansvaret för budget- och skuldrådgivning på Inspektionen för vård och omsorg, eftersom frågan regleras i socialtjänstlagen. Vi menar att det skulle vara mer ändamålsenligt om tillsynsansvaret överförs till Konsumentverket.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om företagsrekonstruktioner. En företagsrekonstruktion är en åtgärd som syftar till att rekonstruera en affärsrörelse så att den kan fortleva hellre än att gå i konkurs. Det är ett viktigt verktyg för att kunna både rädda arbetstillfällen och öka möjligheterna för borgenärer att få tillbaka mer på sina fordringar.

Samtidigt är det i dag betydligt vanligare med konkurser än företagsrekonstruktioner. Bara i mars 2020 genomfördes 574 konkurser, vilket kan jämföras med 53 företagsrekonstruktioner. Trots att frågan i flera omgångar är utredd har regeringen valt att ännu inte agera. Vi kan anta att många företag som har gått i konkurs under det senaste året i grunden hade varit livskraftiga, men de har på grund av pandemin fått tillfälliga betalningssvårigheter. Om regeringen inte hade varit så senfärdig med att se över rekonstruktionslagstiftningen hade kanske många av de företag som nu har gått i konkurs i stället kunnat rekonstrueras. Då hade fler arbetstillfällen kunnat räddas och större värden bevaras.

Fru talman! Vi i Moderaterna står givetvis bakom samtliga våra reservationer men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2 samt på utskottets förslag i övrigt.

Anf. 84 Angelica Lundberg (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 11.

Överskuldsättning är ett stort problem, och rekordmånga personer ansöker om att få hjälp med skuldhantering. Under första halvan av 2020 ansökte drygt 15 000 personer om skuldsanering, vilket är en ökning med över 40 procent jämfört med samma period året innan.

Överskuldsättning är inte bara ett problem för den enskilde och dennes familj utan också för samhället. Kostnaderna för överskuldsättningen är hög, men vi ser också att psykisk ohälsa och självmordsförsök förekommer i mycket högre utsträckning hos personer med svår skuldsättning. Det är av flera skäl därför viktigt att kraftfulla åtgärder införs på området.

Samtidigt som många ansöker om skuldsanering är det många som får avslag. För att bli beviljad skuldsanering måste den som ansöker ha så stora skulder att han eller hon inte kan betala tillbaka pengarna inom en överskådlig tid. Av de unga som ansöker om skuldsanering får 80 procent avslag. Enligt Kronofogden har många unga missuppfattat vad en skuldsanering innebär, och det råder generellt stor okunskap om vad man ska göra när man drar på sig skulder.

Attityden till skuldsättning är i dag oroande. Många ser skuldsanering som någon form av enkel utväg, och det är lätt att skoja lite om de personer som hamnar i tv-programmet Lyxfällan. Men faktum är att det krävs en lång rad felaktiga beslut under ganska lång tid för att komma så långt som till skuldsanering.

Utgångsläget bör alltid vara att den som har en skuld ska göra rätt för sig. För vi ska komma ihåg att bakom varje löneutmätning eller skuldsanering sitter ett antal företag eller privatpersoner och väntar på pengar som de lagligen har rätt till. Kanske är det ett brottsoffer som väntar på skadestånd. Ofta är det myndigheter som vill driva in skulder, och då är pengarna allas våra gemensamma.

När en skuldsanering är över har man många gånger bara betalat tillbaka en bråkdel av det man var skyldig från början eftersom större delen av skulderna avskrivs och återbetalas aldrig helt. Därför ska skuldsanering användas restriktivt. I stället behövs förbättringar, bland annat på konsumtionslånemarknaden, för att förhindra att människor från början försätter sig i osund skuldsättning.

Hur gör vi då för att arbeta preventivt med skulder? Det finns så klart inte en enda lösning på detta allvarliga problem, och Sverigedemokraterna har för avsikt att inom en snar framtid återkomma till kammaren med ett samlat förslag på vilka åtgärder vi ser behöver komma till för att vända trenden och förändra attityderna till skuldsättning.

Ett steg på vägen är att bättre utnyttja den kommunala budget- och skuldrådgivningen som kommunerna har skyldighet att erbjuda. Rådgivningen skiljer sig dock mycket åt mellan kommunerna, och kötiden kan vara lång. Endast en av fyra invånare känner dessutom till att möjligheten ens finns. Därför måste regeringen ta fram åtgärder för ökad information till kommuner och invånare om vikten av och möjligheterna till konsument- och skuldrådgivning samtidigt som en maximal kötid för hur länge någon ska behöva vänta på att få hjälp införs.

Det är av yttersta vikt att alla som har behov av rådgivning får det så att vi kan förhindra effekterna av osund skuldsättning redan innan de uppkommer. Den som har en skuld ska inte kunna komma undan genom att skriva över tillgångar på någon annan. Kronofogden utmäter i dag inte tillgångar som de anser har ett för lågt värde i förhållande till kostnaderna.

Vad gäller bilar är praxis att inga bilar med ett värde under 30 000 kronor utmäts. Det innebär att en skuldsatt person kan äga hur många bilar som helst med ett värde under 30 000 kronor utan att någonting händer. Så här får det inte gå till. Det sticker självklart i ögonen på den som väntar på pengar att se att gäldenären trots stora skulder äger massvis med bilar.

Sverigedemokraterna har föreslagit ett nyägandeförbud för att komma till rätta med problemen med bilmålvakter men också för att förhindra att den som är skuldsatt enkelt kan skriva nya bilar på sig. På så vis försvåras läget för den som vill utnyttja systemet.

Inte heller är det rimligt att en skuldsatt person som blir stoppad av polisen ska få behålla bilar, kontanter eller dyra smycken. Därför är det bra att utskottet nu riktar ett tillkännagivande till regeringen om att möjliggöra för distansutmätning i fler fall.

Man ska inte kunna färdas lugnt i en bil med obetalda skulder eller använda den för kriminella ändamål, utan man ska veta att polisen och myndigheterna hela tiden är en på spåren. Polisen ska ha befogenheter att ingripa mot dem som inte har ärliga avsikter, och det är dags att regeringen också gör det möjligt. Man ska inte kunna bli ägare till flera bilar eller fritt gå omkring med klockor och dyra smycken innan man har betalat av sina skulder.

Att göra rätt för sig är en grundläggande värdering i vårt svenska samhälle och något vi måste värna.

Anf. 85 Catarina Deremar (C)

Fru talman! Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer, men jag vill här yrka bifall endast till reservation 8 som handlar om åtgärder mot överskuldsättning.

Det här betänkandet behandlar en rad olika områden, och jag kommer kort att uppehålla mig vid tre av dem: åtgärder mot överskuldsättning, betalningsplanens längd vid skuldsanering och övertagandet av fordonsrelaterade skulder.

Om vi ska vara fria och göra genomtänkta val är det en förutsättning att vi inte står i skuld. Men om jag av någon anledning har hamnat inte bara i skuldsättning utan även i överskuldsättning snävas min frihet in ganska rejält. Det kan finnas många olika orsaker till överskuldsättning, och det finns oftast en alldeles unik historia bakom varje enskilt fall. Det kan naturligtvis handla om ren överkonsumtion, att jag har ett liv och leverne som jag egentligen inte har råd med. Men det kan också bero på omständigheter av mer ofrivillig karaktär, såsom sjukdom, skilsmässa, att mitt företag har gått i konkurs eller att jag har blivit arbetslös.

Väldigt ofta drabbar överskuldsättningen inte bara mig själv utan även dem som finns runt omkring mig, min familj och mina barn. Finns barn med i bilden får överskuldsättningen ytterligare en dimension.

Barn som växer upp i familjer som är överskuldsatta präglas starkt av det på både kort och lång sikt. Socialstyrelsen beskriver det som att dessa familjers livsvillkor sannolikt hör till de sämre i samhället. Det var väl fint uttryckt av myndigheten.

Fru talman! Vi i Centerpartiet vill att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att ta fram förslag på stödåtgärder för barn till överskuldsatta föräldrar.

Detta till trots anser vi att betalningsplanens längd vid skuldsanering bör förkortas till tre år från dagens fem år. Talare före mig har beskrivit väl hur man hamnar i det läge där man får skuldsanering och att det tar ganska lång tid. Då menar vi att man har lidit länge nog. Vi har svårt att se att man ska dra ut på det här till fem år i stället för tre. Här skulle vi vilja ha en förändring.

Här finns också en tanke att se till barnens bästa. I ett barns liv är fem år under de här premisserna en oerhört lång tid. Då är det bättre att man tar fram viktiga stödåtgärder för att de så gott det går ska få en dräglig tillvaro.

Fru talman! Till sist vill jag beröra ämnet övertagande av fordonsrelaterade skulder. Försäljningen av begagnade bilar är ett område som tyvärr nyttjas för bedrägerier av olika slag. Man kan kontrollera ett fordons skulder via Transportstyrelsens webbplats, men det finns en viss eftersläpning. Varken Transportstyrelsen eller Kronofogdemyndigheten kan därför lämna en fullständig bild just vid köptillfället. Det finns alltså en viss fördröjning som gör att köparen av en begagnad bil riskerar att få överta skulder. I värsta fall kan Kronofogden ta bilen i anspråk för att reglera skulderna.

Det är inte rimligt att en köpare som har en ärlig avsikt och har försökt kolla upp uppgifter med hjälp av de kanaler som finns sedan kanske både blir snuvad på bilen och får ta ansvar för skulder som denne inte känner till. Därför, fru talman, anser vi i Centerpartiet att regeringen bör ta initiativ till en översyn av gällande regelverk för att öka tryggheten vid köp av begagnade bilar.

Anf. 86 Jon Thorbjörnson (V)

Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 9.

Vi har ett växande problem med överskuldsättning. Det är ett problem som drabbar både individer och samhället. I början av förra året publicerade Svenska Dagbladet en artikelserie, Kreditkriget, om bolag som har som affärsidé att få sina kunder att handla på kredit och leva på lånade pengar, något som för en del slutar i total katastrof när man inte ser någon utväg längre. Skuldberget växer sig högre och högre och orken tar slut. Ett liv ska inte behöva sluta vid 26 års ålder på grund av låneskulder.

Överskuldsättningen är ett stort problem. Den är ett problem för de skuldsatta som får dras med konsekvenserna och ett problem för samhället. Det är höga kostnader och risker, men vilka är det som står för de kostnaderna och riskerna? När kunderna har fastnat i skuldfällan garanterar staten att lånebolagen får tillbaka pengarna. Det kan till och med vara en affärsidé för kreditgivarna, enligt Kronofogden. Kan man få någon att bli långvarigt skuldsatt för ett mindre belopp kan man få in räntepengar under många år.

Fru talman! Det är positivt att riksdagen 2018 beslutade att skärpa lagstiftningen kring snabblån och bland annat införa räntetak och kostnadstak. Då försvann de värsta avarterna. Tyvärr är dessa åtgärder inte tillräckliga, utan mer måste göras för att skydda de allra mest utsatta konsumenterna. De som tar snabblån är oftast familjer och personer med svag ekonomi och lägre återbetalningsförmåga, något som i förlängningen kan leda till att man hamnar i en skuldfälla och riskerar att fastna i överskuldsättning.

Överskuldsättningen har ett högt pris. Överskuldsatta personer har till exempel sämre hälsa och kortare livslängd. Förutom konsekvenserna för enskilda har undersökningar visat att samhällets kostnader för överskuldsättningen kan vara så stora som 30 till 50 miljarder.

Dessutom finns det ett klassperspektiv i frågan. Bland dem som drabbas av överskuldsättning är bland annat låginkomsttagare, ensamstående, sjukskrivna och arbetslösa överrepresenterade. Människor som redan har det svårt på grund av neddragningar i välfärden, bostadsbrist och osäkra anställningar får det ännu svårare.

Fru talman! I dag kan även hårt skuldsatta låna pengar eftersom många långivare slarvar med kreditprövningen. Konsumentverket har granskat ett fyrtiotal bolag sedan 2012. I många fall struntar låneföretagen i att ta in uppgifter om kundernas inkomster och utgifter innan de lånar ut.

Men trots att det saknas grundliga kreditprövningar löper dessa bolag liten risk, eftersom Kronofogden fungerar som en garant för att lånebolagen ska få tillbaka sina pengar även vid en slarvig kreditprövning. Vänsterpartiet vill att långivare som inte gjort tillräckliga kreditprövningar ska tvingas ta ett eget ekonomiskt ansvar vid indrivningen av skulderna.

År 2019 var över 95 000 personer registrerade som evighetsgäldenärer - det vill säga skuldsatta i mer än 20 år - hos Kronofogden. En fjärdedel av dem är människor som fortfarande dras med skulder från 90-talets kris. Skuldsättningen riskerar att bli en livstidsdom.

Långvarig skuldsättning drabbar främst dem som redan har ont om pengar - människor med små marginaler. Orsaken är ofta missbruk, arbetslöshet, skilsmässa eller sjukdom. Det kan vara plötsliga och oväntade händelser. Det kan också vara kriser i samhället, som den finansiella krisen på 90-talet. Då räddades de stora bankerna, men många människor dras fortfarande med skulder efter detta. Nu har vi en ny kris på grund av coronaviruset. Vi vill inte se en ny generation av skuldsatta som om 30 år ännu inte blivit av med sina gamla skulder.

Fru talman! I utredningen Överskuldsättning i kreditsamhället? föreslås att det ska införas en slutlig preskriptionstid som den som finns i Finland. Det skulle innebära en slutlig preskriptionstid på 15-20 år beroende på omständigheterna och att den som är satt i skuld ska kunna se ett slut - skulderna kommer inte att vara i evigheter.

När man till exempel läser om Kjell som varit skuldsatt sedan början av 90-talet inser man att det var en lång dom han fick. Huset såldes på exekutiv auktion, och inget fanns kvar förutom skulderna. När räntorna läggs på den ursprungliga skulden finns risken att man aldrig blir fri och att man i slutänden har betalat sin ursprungliga skuld men ändå fortfarande måste fortsätta att betala och betala.

Jag har hört röster från bland annat inkassobranschen om att detta skulle leda till sämre betalningsmoral. Men att leva på existensminimum i decennier är ingen dans på rosor. Är problemet kanske att vi har en för dålig utlåningsmoral, när lån delas ut till människor som inte har möjlighet att betala tillbaka dem?

Det handlar inte om att människor plötsligt kan köpa allt de vill och sedan bara strunta i att betala. Det handlar om att få en andra chans att komma tillbaka till samhället och vara en del av det igen. En slutlig preskriptionstid syftar till att säkerställa att den som under lång tid har levt med statliga tvångsåtgärder åtminstone ska garanteras att situationen kan få en lösning så småningom och att allting faktiskt kan gå åt rätt håll.

Fru talman! En grupp som drabbas hårt av överskuldsättningen är barn. Barnombudsmannen har tidigare framfört kritik mot att barnens rättigheter inte blivit tillräckligt belysta. Närmare 40 procent av dem med skuldsanering har enligt den statliga utredningen Ut ur skuldfällan hemmavarande barn. Många av dessa barn förvägras en normal uppväxt. De har inte råd med fotbollsskor till träningen. De har inte råd med avgiften till musikskolan. Att fika med kompisar eller vara med på andra fritidsaktiviteter som kostar några kronor kan bli ett stort problem. Det handlar inte om Thailandsresor eller moppebilar. Det handlar om små vardagssaker som för de flesta av oss andra är självklarheter.

Överskuldsättning ökar också risken för psykiska och fysiska besvär och ger kortare livslängd. Det i sin tur riskerar att spilla över på barnen som är i den här situationen. Barnen oroar sig och försöker ta ansvar för den ekonomiska situationen. Forskning har visat att barn som växer upp under de här omständigheterna löper större risk jämfört med andra barn att hamna i samma situation i vuxen ålder.

Det är nödvändigt att belysa barnperspektivet på ett bättre och tydligare sätt när det gäller överskuldsättning, bland annat för att leva upp till barnkonventionen. Det bör göras en ordentlig analys och förbättringar för barn som lever med överskuldsättningen. Låt barn få bara barn oavsett föräldrar eller skulder.

Anf. 87 Larry Söder (KD)

Fru talman! Den som är satt i skuld är inte fri. Det är en mening som etsat sig fast i mitt minne. Jag tror att det är ganska många medborgare som också har den i sitt minne. Det är ett filosofiskt men även jordnära statement som jag vill hävda att vi alltför sällan tar på största allvar. Både kommuner, regioner och staten har alltför ofta spenderbyxorna på, och lån är något man tar ganska lättvindigt.

Det smittar givetvis av sig på oss medborgare som tar efter samma beteende. Varför skulle det inte göra det? För de allra flesta går det alldeles utmärkt. Men för en liten del av befolkningen kraschar tillvaron med alltför stora skulder, och skulderna hopar sig så mycket att skuldsanering är den enda möjliga vägen framåt.

Den skuldsaneringslag som infördes 2016 innebär att det har blivit enklare att ansöka om skuldsanering, och antalet personer som ansöker om skuldsanering har också ökat. Detta är givetvis ett resultat av att konsumtionslånen ökar i omfattning hos privatpersoner. I många fall går en allt större del av inkomster till ränta och amortering på lån.

Utvecklingen med allt fler konsumtionslån är oroande, och allt oftare är det kanske inte helt genomtänkta lån. Det är positivt att fler skuldsatta ges en möjlighet att ta sig ur överskuldsättning och utanförskap. Man ska veta att få skuldsanering är inte för vem som helst, utan man har under lång tid haft ekonomiska bekymmer innan man blir beviljad skuldsanering.

Skuldsanering kan ofta få en livsavgörande vändning för den enskilda personen som lever i en överskuldsättning. När man väl är inne i skuldsaneringen menar vi att tiden för betalningsplanen under skuldsaneringen borde vara så kort som möjligt för att personen ska kunna återgå till ett normalt samhällsliv.

Konsumentverket och Kronofogden har framhållit att det är bättre med en kortare period om tre år, vilket jag anser är ganska rimligt att ta fasta på. I betänkandet Vägen tillbaka för överskuldsatta föreslogs en treårig betalningsplan som huvudregel. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär att betalningsplanen vid skuldsanering för privatpersoner som huvudregel ska bestämmas till tre år, och enligt mig utan några betalningsfria månader.

Jag utgår ifrån att vi alla inte är tillfreds med den utbredning av brottslig verksamhet som vi har i vårt avlånga land. Brottslig verksamhet fortsätter tidsmässigt och fördjupas i många fall av ekonomiska skäl. Det är rätt och slätt så att så länge de ser det som en lukrativ verksamhet och risken för att verksamheten störs eller stängs ned är ganska liten så fortsätter verksamheten obehindrat.

Vi kristdemokrater anser att brottslig verksamhet bör störas på alla de sätt som det är möjligt. Vi inom civilutskottet har en möjlighet att störa denna verksamhet genom att tillåta distansutmätning vid fler tillfällen än i dag. Med utökade möjligheter till distansutmätning skulle myndigheterna få ett verktyg mot skuldsatta kriminella personer som saknar tillgångar på papperet men som har tillgångar i praktiken.

Utskottet delar i samband med tillkännagivandet i dag expertmyndigheternas uppfattning att distansutmätning bör vara möjligt i en större utsträckning än i dag. Att man som regeringsparti i dag kan säga nej till att öka dessa möjligheter är för mig ganska otroligt.

Det finns en allt större grupp som lever under svåra ekonomiska förhållanden men som inte går till ytterligheten med skuldsanering. De lever med större skulder som de inte ser en möjlighet att betala av. Enligt preskriptionslagen preskriberas en fordran tio år efter dess tillkomst, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan.

Preskriptionstiden är dock tre år för en fordran mot en konsument. Preskription avbryts till exempel genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig påminnelse om fordran från borgenären. När preskriptionen avbryts påbörjas en ny preskriptionstid. Som ni förstår kan en fordran på en privatperson leva hur länge som helst om borgenären är alert och påminner med jämna mellanrum. Detta skapar en situation för många och deras nära och kära som är helt ohållbar.

Vi menar att om man sätter en preskriptionstid utifrån när den är fastställd och med 15 år i normalfallet skulle det vara en rimlig situation för både gäldenär och borgenär där man går så långt det är möjligt för indrivning. Men man kan även se ett slut, och rådande situation måste förändras för båda parter, både gäldenären och borgenären.

I betänkandet Överskuldsättning i kreditsamhället? föreslog utredningen att det införs en slutlig preskriptionstid för skulder. Enligt förslaget ska preskriptionstiden börja löpa tre månader efter att betalningsskyldigheten fastställts och föreslås i normalfallet vara 15 år. Detta menar jag är ett ganska rimligt sätt att hantera den situationen för många människor. Med det yrkar jag bifall till reservation nummer 6.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)