Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Vanligtvis brukar jag i olika utrikespolitiska sammanhang här i kammaren och på andra ställen framhålla att totalt sett blir världen sakta bättre. Färre svälter, fler har ett jobb och kan klara sin försörjning på egen hand, färre dör av sjukdomar som enkelt kan undvikas och fler barn och ungdomar, framför allt flickor, än någonsin tidigare går i skolan. Sakta, steg för steg, blir världen totalt sett bättre för varje dag. Detta är viktigt att komma ihåg när vi dagligen möts av relevanta och viktiga beskrivningar av krigets fasor och annat elände som också finns i världen.

Tyvärr är det så att samtidigt som världen totalt sett blir bättre ökar de säkerhetspolitiska spänningarna i dagsläget. Här i vårt land och vår region tittar vi med berättigad oro på utvecklingen i Ryssland, både politiskt och militärt. Men den viktiga, stora och långsiktiga förändring som håller på att ske i världen är den stora upprustning som sker i Asien, bland annat i Kina. Detta kommer steg för steg att flytta den säkerhetspolitiska tyngdpunkten i världen från Europa, där den legat under många decennier, till Asien. Det är inte så att spänningarna minskar i Europa, utan de kan till och med bli mer komplicerade att reda ut.

I den säkerhetspolitiska utveckling som pågår i världen ska vi heller inte glömma bort Indien, som är ett land som också utvecklas mycket och starkt just nu, i positiv riktning i många fall, men landet ägnar också sig åt en stor upprustning.

Att diskutera global säkerhet och endast prata om militära hot vore dock fel, för den globala säkerheten handlar inte bara om militär säkerhet. Den breda säkerhetspolitiken - det breda säkerhetspolitiska begreppet - är i själva verket kanske ännu viktigare, med de hot som vi, hela mänskligheten, står inför i form av naturkatastrofer och extremväder.

I den del av världen där vi befinner oss är vårt land ett känsligt högteknologiskt samhälle där små tekniska fel kan få stora konsekvenser, som faktiskt ytterst kan förlama hela samhället. Denna breda säkerhetspolitiska hotbild är viktig att ha i minnet, och det är detta vi måste ha beredskap för, nationellt naturligtvis men också internationellt, i samarbete med andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Jag är inte nationalist, utan jag är internationalist. Jag tror verkligen, och har alltid trott, att världen blir bättre av samarbete. En värld av samarbete är en säkrare värld, och i en säkrare värld med mer samarbete måste också kvinnors plats vara en självklarhet, även i den säkerhetspolitiska diskussionen. Detta är en av de viktiga sakerna i den feministiska utrikespolitik som den nuvarande socialdemokratiskt ledda regeringen driver.

Dagens utveckling, där fler och fler länder går in i nationalismens och protektionismens återvändsgränd, är farlig. Ytterst är det också ett säkerhetspolitiskt hot.

De tre d:n som utrikesministern tidigare i dag pekade ut i regeringens utrikespolitiska deklaration är väldigt välformulerade och glädjande: demokrati, delat ansvar för fred och säkerhet samt diplomati. Att sätta dessa tre D:n främst i den svenska utrikespolitiken, grundat på att det är en feministisk utrikespolitik, pekar ut en bra väg framåt för svensk utrikespolitik. Den ska leda till att Sverige ger sitt bidrag till global fred och säkerhet.

(Applåder)

Fru talman! Det pågår stora förändringar av den globala handeln. Världen ser många nya och intressanta marknader öppnas som kan vara till stor nytta för ömsesidig handel. Men det finns också underströmmar som vill något annat än vad de till synes utger sig för. Inför detta ska vi i Sverige vara observanta och framför allt inte naiva.

E-handeln ökar markant. Den är ett globalt fenomen som förändrar distributionsströmmarna radikalt från oceangående bulktransporter till mer individuella och snabbgående leveranser. Detta inverkar på produktionen och logistiken och får givetvis också miljökonsekvenser.

Vi ser också att handelsavtalen blir mer bilaterala. Detta är en ren konsekvens av att det gamla Dohaavtalet aldrig någonsin blev verklighet. Det är också en konsekvens av att några dominerande handelsnationer använder handeln som ett geopolitiskt redskap att tillskansa sig förmånligare positioner.

Trots detta finns det ljusa tecken i handelsskyn. Den l februari i år trädde frihandelsavtalet mellan EU och Japan i kraft. Det är det största frihandelsavtalet någonsin och rymmer en tredjedel av världsekonomin. Det är viktigt i dag för jobb och tillväxt hemma i Sverige, men det är också rätt signal om öppenhet när protektionismen ökar i världen. Världen behöver fler sådana handelsavtal.

Fru talman! Imperialismen som vi känner den har i sina tidigare inkarnationer varit antingen politisk, ekonomisk, militär eller kulturell. Men den har sällan varit allt på en och samma gång. Världen står inför en ny maktordning med en målmedveten agenda som vi aldrig tidigare skådat.

Det går givetvis inte att ha en utrikespolitisk debatt utan att ta upp Kina som en expansiv maktfaktor. Kinas holistiska syn på nationell säkerhet inkluderar politik, intern säkerhet, militär och ekonomi men även kultur, samhällsutveckling, informationsutbyte och kärnkraft. Den långsiktiga strategin är att Kina år 2049, då folkrepubliken fyller 100 år, ska vara en framstående högteknologisk industrination som är ekonomiskt och militärt stark, samtidigt som landet fortfarande ska vara en framgångsrik socialistisk stat. Allt detta underblåses av den kinesiska nationalismen, som vill att landet ska bli framgångsrikt och återta vad man uppfattar som dess rättmätiga plats i världsordningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Detta är en viktig drivkraft bakom kinesiska utlandsinvesteringar, som också förklarar varför deras företag med utländsk verksamhet uppmuntras att försöka komma över intressant teknik som även kan användas militärt. Vi ser det runt om i världen, och vi ser det i Sverige.

Kina förespråkar frihandel och öppenhet, men agerar protektionistiskt. Västvärldens marknadsekonomier har inte ekonomiskt utbyte på lika villkor med statskapitalistiska Kina. Dessutom lider icke-kinesiska företag av bristande skydd av patent, omfattande industrispionage och krav på tekniköverföring för att få marknadstillgång i Kina.

Fru talman! Med ekonomiskt inflytande följer också politisk påverkan. Friheten, harmonin och toleransen kan aldrig tas för given. När stunder av tankar på "faran över" infaller är det alltid som farligast. Det lurar alltid krafter i de lugnaste vatten som mer eller mindre öppet och utifrån olika bevekelsegrunder vill ändra på rådande ordning.

Enligt OECD är Kina ett av de minst öppna länderna för utländska investeringar, även bland andra utvecklingsekonomier, medan OECD-länderna hör till de mesta öppna marknaderna i världen.

EU och Sverige måste beakta att vissa kinesiska investerare inte enbart agerar med kommersiella motiv, vilket kan påverka Europas och Sveriges säkerhet.

Sverige och EU behöver en Kinastrategi och en avsevärt ökad kunskap om detta land i Sveriges myndighetsväsen. Sverige behöver också granska vissa utländska investeringar för att undvika att de underminerar svenska totalförsvarsintressen eller ger utländska företag monopolställning på för Sverige viktiga marknader. EU bör därför gå samman med likasinnade länder, såsom USA, Japan, Sydkorea och Australien, för att öka påtryckningarna på Kina att leva upp till sin uttalade ambition att öppna marknaden för omvärlden.

Detta gäller inte bara Kina. Uppmärksamheten måste alltid upprätthållas mot alla krafter, stora som små, där expansionistiska ambitioner samsas med totalitära idéer om att människors frihet ska beskäras. Det kan gälla militärt och ekonomiskt ambitiösa länder var än i världen de uppträder.

Fru talman! Som jag inledde med ser världen många nya och intressanta marknader öppnas. De kan och bör vara till nytta för att utveckla ömsesidig handel. Men dessa underströmmar som vill något annat än vad de till synes utger sig för måste vi alltid vara uppmärksamma på. Inför det ska vi i Sverige vara observanta och framför allt inte naiva. Inför det är handeln vårt bästa redskap.

(Applåder)

Fru talman! När Sovjetunionen föll samman i början av 1990-talet var det många som hoppades på ett Ryssland i alltmer fredlig och västvänlig utveckling. Till att börja med såg det ganska positivt ut. Men den som känner sin historia vet dock att försiktighet snarare än hoppfullhet är bra att ha som riktmärke när man ska sia om framtiden.

När jag som 20-åring och ganska ny i politiken i slutet av 1990-talet skrev avsnittet om vår försvarspolitik i vårt ungdomsförbunds första principprogram varnade jag, trots att det just då såg ut att vara en hyfsat positiv utveckling i Ryssland, för att situationen snabbt skulle kunna komma att förändras. Jag skrev: Att då besluta om nedrustning av svenska försvaret, med hänseende till vad som hände efter försvarsbeslutet 1925, är vansinnigt. Ett nedrustat försvar tar åratal att bygga upp igen. Den tiden har man inte vid ett krigshot i modern tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Tyvärr var inte de då närvarande riksdagsledamöterna här i kammaren lika förståndiga. Slakten av den svenska försvarsförmågan fortsatte. Inte ens Rysslands aggressionskrig mot Georgien 2008, eller för den delen Ukraina 2014, föranledde regeringspartierna att vakna upp ur sin törnrosasömn.

Fru talman! I augusti 2008 gick Ryssland in militärt i Georgien. Det kortvariga kriget som följde kostade ett antal civila människor livet, en stor mängd hus och infrastruktur förstördes och över 100 000 människor tvingades fly från sina hem för att undkomma striderna.

Vid den vapenvila som kom till stånd den 12 augusti 2008 sades det bland annat att de ryska styrkorna som fanns i landet skulle återvända till de platser som de höll före de senaste fientligheterna.

I sommar har det gått elva år sedan kriget tog slut. Trots att så lång tid har passerat är fortfarande 20 procent av Georgiens territorium under illegal ockupation av Ryssland. Och Ryssland har inte bara kvarstannat på georgiskt territorium. Man har till och med ökat sin närvaro genom tillförsel av militär materiel, fordon och soldater.

I de av Ryssland ockuperade områdena har diskriminering och våld mot civila ökat, och mänskliga rättigheter har försämrats sedan 2008.

Rysslands agerande på georgiskt territorium är fullständigt oacceptabelt. Det sker inte bara i strid med internationell rätt. Ryssland bryter också mot vapenvilan från den 12 augusti 2008.

Den svenska regeringen har varit aktiv i Georgienfrågan under årens lopp. Ja, det stämmer. Men den som läste den utrikespolitiska deklarationen här i dag vet att varken Georgien eller för den delen andra länder som lider under rysk ockupation över huvud taget nämndes, förutom Ukraina. Det visar väl lite grann att intresset för just dessa områden har svalnat från regeringens sida, alltså att man inte ens nämner dessa länder.

Vi sverigedemokrater anser att mer måste göras för att stötta Georgien i deras strävande efter fred och demokratisk utveckling. Den enskilt viktigaste frågan är att få Ryssland att tillämpa vapenvilan från 2008.

Fru talman! Rysslands anfallskrig mot Ukraina 2014 och den illegala annekteringen av Krim, som var ett uppenbart brott mot Helsingforsavtalet, visade att kriget i Georgien inte var en enskild händelse utan bara ännu ett steg i en säkerhetspolitisk utveckling i Ryssland som är mycket negativ och oroande.

Vi sverigedemokrater har länge varnat för denna utveckling och har sedan långt före vårt riksdagsinträde 2010 påtalat det oansvariga med att rusta ned den svenska försvarsförmågan. För Sveriges del är inte minst Rysslands agerande på och kring Östersjön de senaste åren mycket oroande.

När detta förs på tal svarar alltid ett antal partier med att föra fram ett svenskt Natomedlemskap som enda sättet att förbättra vår säkerhetspolitiska situation. Märkligt nog, mina vänner, framförs åsikten av just de partier som krossade resterna av det svenska invasionsförsvaret och satte oss i den sits som vi i dag befinner oss i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi sverigedemokrater ser, som sagt, med oro på utvecklingen i Ryssland och det försämrade säkerhetspolitiska läget i vår del av Europa. Vi är dock övertygade om att ett svenskt medlemskap i Nato endast skulle öka anspänningen på och kring Östersjön. Det skulle göra Östersjön till ett innanhav av Natoländer, eftersom Finland med all sannolikhet skulle följa efter Sverige. Det skulle rubba den geostrategiska balansen i vårt närområde något oerhört, vilket skulle vara negativt för både Sverige och det svenska folket.

Vi sverigedemokrater svarar med att vi i stället borde fördjupa samarbetet med Finland ännu mer. Vi borde ingå i ett försvarsförbund med Finland och samtidigt kraftigt öka den svenska försvarsförmågan. Detta skulle höja tröskeleffekterna och göra det mycket svårare för en angripare att angripa våra båda länder. Genom detta skulle vi också bibehålla vår neutralitet i förhållande till de stora militärallianserna. Samtidigt skulle det också verka för en avspänning i vår del av Europa.

Slutligen skulle jag vilja ge en kommentar till det som har kommit fram tidigare i debatten från representanter för både Centerpartiet och Liberalerna. Kerstin Lundgren hävdade tidigare att man hade två onda ting att välja mellan när man röstade emot Kristersson och släppte fram Löfven. Fredrik Malm från Liberalerna sa att man skulle agera som oppositionsparti när det gäller utrikespolitiken. Men man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Det var faktiskt så att man aktivt röstade rött mot Moderaternas partiledare och passivt släppte fram statsminister Löfven. Därmed har man också släppt fram regeringens utrikespolitik.

(Applåder)

Fru talman! I många stycken tror jag att det inte var någon som blev upprörd över Björn Söders beskrivning av den säkerhetspolitiska utvecklingen och Rysslands aggressioner runt om i Europa. Sedan har jag andra uppfattningar än Björn Söder om det kloka i att göra en omställning av det svenska försvaret på 90-talet, och jag har säkert andra uppfattningar än Björn Söder på ytterligare några punkter.

Det intressanta i det resonemang som Björn Söder tar upp är dock det ryska agerandet. Det är nämligen viktigt för svensk del och för svensk säkerhetspolitik. Vad är Björn Söders tanke om och analys av varför Ryssland agerar på detta sätt?

Fru talman! Det råder nog ingen tvekan om varför Ryssland agerar på det här sättet. När det gäller till exempel Georgien och Ukraina, och även andra ställen, är det ett effektivt sätt att förhindra dessa länder att söka sig västerut. Det omöjliggör till exempel Natomedlemskap för de här länderna, som har uttryckt en vilja att gå med i Nato. Om gränslinjerna inte är lösta utan omfattas av konflikter hindrar det enligt Natos stadgar en stat att ansöka om medlemskap i Nato. Det är alltså ett effektivt sätt för Ryssland att hålla Nato borta från sin absoluta närhet. Det tror jag inte att det råder någon tvekan om.

Jag har också ställt mig frågan till exempel när det gäller hur Ryssland agerar i Östersjöområdet och hur de agerar mot Sverige, med kränkningar av vårt territorium och liknande. Det driver kanske till sist det svenska folket att vilja söka sig till Nato, och det borde ju Ryssland inse inte är rätt väg att gå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Vad gäller utrikesdeklarationen, Sveriges politik gentemot Ryssland och Rysslands agerande när det gäller Georgien, Ukraina och annat bör jag naturligtvis påpeka följande: För det första ryms inte allt i en utrikesdeklaration, och för det andra är Sverige det land som mycket tydligt och hårt driver linjen att EU ska fortsätta med sina sanktioner mot Ryssland just på grund av landets agerande i form av kriget i Ukraina, annekteringen av Krim och så vidare.

Björn Söder pekar på att Ryssland vill omöjliggöra för länder att söka sig västerut, gå med i Nato och så vidare. Jag delar nog faktiskt helt och hållet den bedömningen. Men varför är det så viktigt för Ryssland att länder inte fritt ska kunna göra sina val vad gäller säkerhetspolitik och annat?

Fru talman! Den frågan skulle Kenneth G Forslund kanske ställa till ryska företrädare, men själv är jag övertygad om att det handlar om att Ryssland efter Sovjetunionens fall var på dekis - om jag får använda det ordet - men under den här tiden har velat bli en världsspelare igen. Det är klart att man då inte accepterar att större allianser från västvärlden och liknande börjar etablera sig i den omedelbara närheten och i den omedelbara intressesfären. Det är klart att man därför försöker slå tillbaka detta.

Jag vill bara poängtera att jag tycker att det är svagt av regeringen att i sin utrikespolitiska deklaration inte ens nämna länder som exempelvis Georgien. Det är på något sätt ett tecken på att det har fallit i glömska. Man nämner Ukraina, men man nämner inte till exempel Georgien. Det finns även andra länder som i alla fall borde nämnas i deklarationen.

Fru talman! Mina partikollegor och utskottskollegor har redan på ett förtjänstfullt sätt redogjort för Centerpartiets ställning och hållning i ett antal angelägna frågor i utrikespolitiken. Jag tänker därför ta mig lyxen att tala uteslutande om ett ämne som ligger mig och Centerpartiet varmt om hjärtat, nämligen förhållandet till den allra närmaste omvärlden - våra nordiska grannar och vänner.

Det nordiska samarbetet är det kanske mest naturliga samarbetet för Sverige. Det är det inte i den meningen att det står mot våra andra åtaganden och våra andra internationella samarbeten vare sig i EU, på försvarsområdet eller inom Förenta nationerna utan för att våra länder har historiska mänskliga, ekonomiska och kulturella kopplingar som fortsätter in i vår tid.

Man får ibland intrycket att det nordiska samarbetet och de nordiska relationerna är något som tillhör det förgångna. Man får intrycket att människor flyttade från Finland till Sverige på 1800-talet eller tidigare och att det inte är någonting som lever i vår tid, och man får intrycket att det inte kan vara lika intressant att flytta över den svensk-norska gränsen i dag som det var för 300 eller 400 år sedan. Detta, vill jag hävda, är helt fel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

De nordiska länderna har sedan 1800-talet, på olika sätt och med olika intensitet, strävat efter att riva ned de hinder som stoppar medborgarna från att söka sig en bättre framtid i ett annat nordiskt land eller för den delen berika sig, kulturellt eller ekonomiskt, eller söka nya familjerelationer över gränserna. Det är också av den anledningen som Sverige sedan lång tid har ett etablerat och kraftfullt nordiskt samarbete mellan de nordiska parlamenten inom Nordiska rådet och mellan de nordiska ministrarna i Nordiska ministerrådet. Jag anser att detta är något som är värt att värna även in i vår tid, fru talman.

Tyvärr ser vi att samarbetet går bakåt på vissa sätt. Det är inte så att det är en medveten handling; jag tror inte att någon beslutsfattare i den här salen menar att det är värt att backa bandet och bygga upp nya gränshinder mellan våra länder eller ser det som önskvärt att Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island ska komma längre ifrån varandra. Det jag i stället är orolig för håller på att hända, fru talman, är att vi tappar bort vilket arbete det faktiskt innebär att värna både det nordiska samarbetet och de täta kopplingarna mellan våra länder.

Till skillnad från några andra av våra internationella samarbeten handlar det nordiska samarbetet nämligen inte om att bygga nya konstellationer och koalitioner utan kanske om att hålla den nordiska tanken i huvudet i det allra mest vardagliga vi gör som beslutsfattare. Det handlar om att tänka på hur en infrastruktursatsning i Öresundsregionen påverkar pendlingen mellan Sverige och Danmark och om att fundera på hur implementeringen av ett EU-direktiv i Sverige riskerar att bygga nya gränshinder mot våra nordiska grannländer. Det är i precis den dimensionen som hotet mot det nordiska samarbetet ligger - i att vi helt enkelt tar det så pass mycket för givet att vi glömmer bort vilken kraft som krävs för att fortsätta inte bara värna utan också utveckla det nordiska samarbetet.

Därför är jag glad att den nordiska dimensionen har nämnts i dagens utrikesdeklaration. Jag tror att det är viktigt att vi pratar om vikten av nordiskt samarbete på alla de olika områden där vi behöver utveckla det, och det gläder mig att så fort vi talar om hur vi bygger säkerhet och trygghet i Sverige finns även den internationella och den nordiska dimensionen med på ett naturligt sätt. Det handlar för all del inte bara om hur vi bygger en säkerhet mot militära hot utan lika mycket om hur vi bygger ett starkt och robust svar på klimatomställningar, skogsbränder, naturkatastrofer och översvämningar. Det handlar om hur vi tryggar livsmedelsförsörjningen i ett kris- eller krigsläge.

Det gläder mig som sagt att detta perspektiv finns med i dagens utrikesdeklaration, men det kräver också arbete under de kommande åren. Vid Nordiska rådets session i höst avser rådet att lägga fram ett antal rekommendationer till de nordiska parlamenten och regeringarna om hur vi bygger säkerhet tillsammans framåt. Det handlar som sagt kanske inte främst om den militära säkerheten, utan det handlar om totalförsvaret, om samhällssäkerheten och om hur vi möter de nya säkerhetshot som uppstår.

Här finns det anledning både för regeringen och för oss här inne i riksdagens kammare att ta in det nordiska perspektivet och att kunna utnyttja de kompetenser som just nu byggs upp i våra grannländer, inte minst i Finland vad gäller cybersäkerheten.

Det är också så att regeringen har utsett en ny nordisk samarbetsminister. Från att tidigare ha varit någonting som ligger i utrikesministerns portfölj går detta över till Ann Linde, som blir ny nordisk samarbetsminister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det här tror jag kan vara av godo. Det innebär inte att vi får tappa bort det nordiska perspektivet i utrikespolitiken, men jag tror att det är bra att vi stärker detta perspektiv i alla de frågor som vi beslutar om här inne i riksdagens kammare. Det saknas ju inte exempel på utmaningar utanför säkerhets- och utrikespolitikens område där vi kan göra mer tillsammans.

Det gäller att vi håller i de initiativ som har kommit om gemensamma personnummersystem som gör det lättare att flytta mellan de nordiska länderna och om att se till att våra socialförsäkringssystem och de juridiska modeller vi bygger upp lirar mellan de nordiska länderna. Inte minst gäller det att fortsätta värna den gemensamma nordiska rösten i EU och i FN och för alla dem som vill se mer av demokratiskt arbete. Där kan Norden gå i täten.

Fru talman! Den extrema fattigdomen i världen har minskat dramatiskt de senaste decennierna. Åtta av tio barn får i dag vaccin mot mässling. Medellivslängden har ökat till 70 år och barnadödligheten sjunkit till under 5 procent. Detta visar att det går att förändra om viljan finns.

Men vår värld har avgrundsdjupa orättvisor mellan fattiga och rika länder, mellan fattiga och rika människor inom länderna och mellan kvinnor och män. Den rikaste procenten äger lika mycket som de övriga 99 procenten, och klyftan ökar stadigt. Oxfams rapport Reward Work, Not Wealth visar att 82 procent av förmögenhetstillväxten under 2017 gick till den rikaste procenten av världens befolkning. Den fattigaste halvan fick ingen ökning alls. Förra året ökade antalet dollarmiljardärer snabbare än något tidigare år. Deras förmögenheter hade kunnat utrota fattigdomen sju gånger om.

Fattigdomen, ojämlikheten och ojämställdheten får konsekvenser. De senaste två åren har svälten ökat. Över 650 miljoner människor saknar i dag tillgång till rent vatten. Var 90:e sekund dör en kvinna till följd av komplikationer vid förlossning.

Samtidigt ser vi hur demokratin är på tillbakagång runt om i världen. Reaktionära, patriarkala och rasistiska strömningar, ofta med stöd av en ekonomisk elit, skördar framgångar genom att rikta udden mot de redan mest utsatta. I denna tid behövs en kraftfull politik för jämlikhet, rättvisa och hållbar global utveckling.

Fru talman! Håkan Svenneling tog upp Vänsterpartiets utrikespolitik i sitt anförande. Jag kommer att fokusera på biståndet.

Biståndspolitiken är en del av utvecklingspolitiken men långt ifrån allt. Det samlade globala biståndet uppgår till omkring 175 miljarder US-dollar per år. För varje biståndskrona som går från den rika delen av världen till den fattiga går tio kronor i motsatt riktning i form av skatte- och kapitalflykt. Att vända denna utveckling är en central del i arbetet med att skapa en mer jämlik värld.

Utifrån det samlade biståndets relativt sett små summor är det extra viktigt att värna just biståndet. Den samstämmighetspolitik som slagits fast såväl inom den svenska utvecklingspolitiken som inom EU och i Agenda 2030 måste få ett mer kraftfullt genomslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vänsterpartiet vill se en feministisk biståndspolitik. Minst hälften av biståndet ska läggas på kvinnor och flickor och minst 10 procent på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Flickor och kvinnor tvingas än i dag göra en stor del av det obetalda hemarbetet för att familjen över huvud taget ska kunna klara de grundläggande behoven. Detta leder till att flickor inte får gå i skola och att kvinnor inte kan yrkesarbeta.

Fru talman! Att få bestämma över sin egen kropp och uttrycka sin egen sexualitet är en grundläggande mänsklig rättighet. Men det är en rättighet som kränks och inskränks i många länder i världen. Bristande tillgång till preventivmedel och sexualupplysning, bristande mödravård och starka begränsningar i aborträtten är centrala hinder för utveckling och fattigdomsbekämpning. De organisationer som arbetar för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i fattiga länder behöver vårt stöd.

Samtidigt ser vi hur krafter som motabetar aborträtten är aktiva i många fattiga länder och flyttar fram sina positioner. Trumps beslut att återinföra Mexico City-policyn, som hindrar USA från att finansiera organisationer som arbetar för aborträtten, utgör ett mycket stort hot mot kvinnors rättigheter och är ett tydligt bakslag för den globala utvecklingspolitiken. Den amerikanska organisationen Marie Stopes International menar att ytterligare 2 miljoner osäkra aborter kommer att ske och att 22 000 fler kvinnor och flickor kommer att dö till följd av komplikationer vid graviditet mellan 2017 och 2020 om inte behoven täcks av annan finansiering.

Förra veckan var det internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning. Med hjälp av UNFPA har vi kunnat se en minskning av antalet könsstympade, i vissa länder med mer än 50 procent. Det går att förändra om viljan finns.

Tyvärr måste vi dock konstatera att utvecklingen på flera håll går i rakt motsatt riktning. EU är långt ifrån att nå målet om att 0,7 procent av bni ska gå till bistånd. Samtidigt vill unionen öppna upp för att använda bistånd till militär verksamhet och har i allt större utsträckning börjat använda bistånd för att pressa fattiga länder att stoppa människor på flykt.

Flera EU-länder driver på för en bredare definition av privatsektorbistånd. I dag går redan mer än hälften av upphandlingarna inom det globala biståndet till inhemska företag. Värst är USA, Storbritannien och Australien med 90 procent. Det är skamligt.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet vill värna biståndet. Biståndspengar ska gå till just bistånd. Enprocentsmålet ska vara ett minimum. Hälften av biståndet ska gå till flickor och kvinnor och minst 10 procent till SRHR. Vi vill också införa ett utökat klimatbistånd utöver enprocentsmålet. Det är jämlik, feministisk biståndspolitik på en ekologisk grund som gynnar många - inte bara de rikaste.

Fru talman! Världen har under det senaste decenniet blivit mer osäker och oförutsägbar.

FN:s säkerhetsråd är alltför ofta oense om hur man ska tackla olika konflikter. Säkerhetsrådet måste sluta med att se till sina egna geopolitiska, ekonomiska och strategiska intressen och börja ta sitt ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! USA och EU är oense om hanteringen av Irans kärnteknik, som är ett hot mot Israels existens. Ryssland rustar upp sin militära kapacitet och är alltmer aggressivt i sina geopolitiska ambitioner. Kina hotar Taiwans suveränitet och självständighet.

I Venezuela vägrar diktatorn Maduro, som olagligen tillskansat sig presidentmakten, att utlysa nyval. Ett demokratiskt, fritt och öppet val bör snarast utlysas och en väpnad konflikt undvikas. Det är viktigt att Sverige och EU stöder detta och står upp för folket och oppositionen mot förtrycket.

Den så kallade arabiska våren startade för cirka nio år sedan och var en reaktion mot korruption, social orättvisa och envåldshärskare. Vi trodde att upproret skulle leda till frihet och demokratisering av nationer i Nordafrika och Mellanöstern, men upproret har tyvärr utvecklats till en maktkamp i ett flertal länder, främst mellan shia- och sunnimuslimer. Detta har öppnat upp för olika islamistiska terrororganisationer, som i dag utgör ett stort hot i regionen och i hela världen.

Vi kan se att situationen i Irak börjar stabiliseras något, och även i Jemen förs seriösa förhandlingar om vapenvila och fred.

I Syrien har inbördeskriget minskat i omfattning. En vapenvila och förhandlingar om en ny framtid för Syrien bör snarast komma igång under FN-mandat, liksom en ny demokratisk konstitution. Målet bör vara ett demokratiskt land byggt på mänskliga rättigheter och ett enat sekulärt samhälle - ej sekteristisk maktdelning som i Irak.

Fru talman! I den instabila situation som råder i Mellanöstern har de kristna folkgrupperna, inte minst i Syrien och Irak, blivit marginaliserade och hårt drabbade av systematiska övergrepp. Islamistiska väpnade grupperingar fördriver dem från sina områden med våld, och deras existens i regionen är hotad.

I Irak tvingade terrorgruppen Islamiska staten under år 2014 flera hundra tusen kristna invånare och yazidier på flykt. Ett folkmord begicks på kristna folkgrupper och yazidier. Detta folkmord och folkrättsbrott erkändes av EU-parlamentet i en resolution år 2016.

Fru talman! Regeringen bör också erkänna folkmordet, annars sviker vi de drabbade. Ett erkännande av regeringen skulle visa för omvärlden att Sverige verkligen står för ansvarsutkrävande vid folkrättsbrott.

Fru talman! Jag är nöjd med att KD- och M- budgeten har en procent av bni i bistånd. Men jag hoppas att vi snart ska kunna göra det möjligt med direkt humanitärt bistånd via kyrkor i Syrien och Irak till behövande.

Fru talman! Jag och många kristna svenskar med rötter i Mellanöstern är besvikna på att regeringen vägrar att erkänna folkmordet 1915, detta trots att riksdagen har erkänt folkmordet som skedde under det osmanska rikets sönderfall i nuvarande Turkiet. 1,5 miljoner syrianer, armenier, kaldéer, assyrier och pontiska greker massakrerades.

Fru talman! År 2001 blev Frankrike ett av de första länder i världen som erkände folkmordet, och år 2012 kriminaliserades förnekandet av folkmordet. Förra veckan fick vi den glädjande nyheten att Frankrikes president Macron har utlyst den 24 april till en fransk nationell minnesdag för folkmordet 1915.

Fru talman! Jag har vid flera tillfällen motionerat i riksdagen om att regeringen ska erkänna folkmordet 1915 och utlysa folkmordsdagen den 24 april till årlig minnesdag. Jag har dessutom föreslagit ett nationellt minnesmonument i Södertälje till minne av offren för folkmordet. Jag har ännu inte fått något gehör från regeringen och är djupt besviken på regeringens ovilja ta tag i dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag kommer att fortsätta driva denna fråga i riksdagen. Min förhoppning är att regeringen följer riksdagsbeslutet år 2010 och erkänner folkmordet 1915 - en bekräftelse som har historisk och moralisk betydelse och som bringar ro till de drabbade, en del av dem här i Sverige.

Fru talman! Slutligen vill jag uttrycka min glädje över den öppenhet och tolerans som påven Franciskus möttes av under sitt besök i Arabemiraten. Värdlandets premiärministers budskap, där han riktade sig till alla muslimer i Mellanöstern, var att fortsätta "omfamna våra bröder, de kristna medborgarna överallt". Det var en glädjande nyhet och besked från premiärministern där.

I och med att min talartid snart är slut vill jag bara säga att alla människors lika, unika och okränkbara värde alltid måste respekteras och värnas. Låt oss hoppas att kristna och andra invånare i Mellanöstern och i andra delar av världen kan åtnjuta religiös och politisk frihet.

Fru talman! Europa står inför ett vägval. Precis som vi valde väg för Sverige den 9 september ska väljarna den 26 maj välja vilket Europa de vill ha. Och mycket står på spel, mer än någonsin. Nu som då handlar det om att ställa sig på rätt sida av historien.

Det här är några frågor som varje väljare bör ställa sig:

Vill du se rättvisa arbetsvillkor och löner man kan leva på, eller ska vi ha ett EU där löntagarna konkurrerar med ständigt sänkta löner och allt sämre villkor?

Vill du att EU ska vara en föregångare i världen för en hållbar klimat och miljöpolitik, eller ska kortsiktiga populister få styra politiken?

Vill du att klimatskeptiker och de som ifrågasätter vetenskapen ska ta mer plats, eller vill du se ett EU där vi använder gemensamma resurser, forskning, innovationskraft och smart företagande som ett sätt att både klara klimatomställningen och se till att det skapas nya gröna, hållbara jobb i hela EU?

Vill du att EU ska arbeta för bättre samarbete, mer handel och utbyte, eller ska vi gå mot mer slutenhet och protektionism?

Vill du att EU tar ett större gemensamt ansvar för migration och asyl, eller ska vissa länder kunna fortsätta att smita undan ansvar?

Vill du att EU står upp för demokrati och mänskliga rättigheter och samtidigt arbetar för att öka vår gemensamma säkerhet och trygga EU:s yttre gränser?

Jag vet vilket EU jag vill se. Jag vet att strävan efter jämlikhet, solidaritet med varandra, samarbete för det allmännas bästa och en ständig, obruten kamp för allas lika värde och rätt är vägen framåt för EU. Men den vägen är hotad i dag. Högerextremister, oseriösa populister, klimatförnekare och nationalister rycker fram på bred front i många länder.

Viktor Orbán i Ungern har Putin och Ryssland som förebild när han strävar efter en illiberal demokrati. Det stängs universitet, och chefer på public service sparkas och ersätts med nya som är lojala med regeringspartiet Fidesz. Främlingsfientlighet har blivit regeringspolitik, och taggtråden rullas ut när islamofobi, antisemitiskt färgad retorik och skrämselpropaganda används för att vinna röster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I Polen driver regeringspartiet Lag och rättvisa på för ännu hårdare abortlagar. De försöker begränsa domstolarnas självständighet och vill stärka greppet över medier och kulturliv.

Jag skulle kunna fortsätta länge. Men så här ser hotet ut mot ett fritt och demokratiskt Europa i dag. I land efter land växer de här krafterna.

I Sverige är vi inte förskonade. Här har vi Sverigedemokraterna som fram till i förrgår, tror jag, drev frågan om svexit, att Sverige ska lämna EU. Det är ett parti grundat av nynazister och vitmaktrörelsen, vars hela grundidé bygger på att göra skillnad på folk utifrån ursprung. De skiljer sig delvis från sina kumpaner i Europa. Men det finns sådant som förenar dem allihop, från Fidesz i Ungern till Lag och rättvisa i Polen, Front National i Frankrike, Lega Nord i Italien och allt vad de nu heter. De vill alla begränsa den fria rörligheten. De vill se mindre jämställdhet och begränsad aborträtt och har en syn på könsroller som hör hemma på 1950-talet, inte på 2020-talet.

Klimatförnekarna flockas också i de här partierna. De är alla motståndare till EU på något sätt. De ser EU som ett hot mot nationens självständighet och säger ifrån när EU vill upprätthålla grundläggande demokratiska värden i länderna. De vill alla också ha en etnisk och kulturell homogenitet i sitt land och tvekar inte att åsidosätta demokratiska värden för att komma dithän. De har det gemensamt att de är nostalgiskt tillbakablickande till en gyllene tid då hemlandet var som en enda lycklig, homogen och nationalistisk familj.

Problemet är bara att den tiden aldrig har funnits. Det är en påhittad sentimental saga ägnad att elda på ett missnöje vars våg man vill rida på.

Faktum är att när nationalismen tillåts att breda ut sig har det fått katastrofala följder för vår kontinent. Sverigedemokraterna gör vad de kan för att tvätta bort sin extremism, men faktum kvarstår. De är del av den här rörelsen i Europa.

Valet den 26 maj är viktigare än någonsin. Det är dags att välja väg för Europa. Alternativen är tydliga: Samarbete och solidaritet eller slutenhet och inkrökt nationalism; framtidstro och utveckling eller unkna drömmar om en tid som aldrig har funnits.

Valet är ditt. Välj klokt den 26 maj!

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja ta tillfället i akt och säga några ord om vår utvecklings- och biståndspolitik.

När det kommer till biståndspolitiken finns det mycket att vara stolt över som svensk. Vi är stora givare och ett av få länder som kommer upp i FN:s rekommendation om att 0,7 procent av bni ska gå till bistånd.

Det finns ett brett stöd för att Sverige ska vara en stor givare när det kommer till internationellt bistånd, och många av våra insatser är bra och är verkligen med och räddar liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag var nyligen i Malawi tillsammans med Gavi och fick möjlighet att lära mig mer om vaccinationsprogrammet i landet. Vaccination av barn är exempel på ett mycket bra bistånd som jag tror att också stora delar av svenska folket tycker är bra biståndsinsatser. Andra insatser som att vi till exempel utbildar myndigheter i Ukraina i genderbudgetering - ett projekt som enligt medieuppgifter har resulterat i bland annat feministisk snöröjning - tror jag, för att utrycka det milt, har något lägre stöd bland svenska folket.

Fru talman! Vi moderater kräver en ansvarsfull hantering av biståndet. Vi ser de enorma behoven i världen och de ökande humanitära katastroferna. Det ställer krav på att kunna prioritera och koordinera.

När det kommer till prioriteringar vill vi bland annat minska de bilaterala samarbetena och i stället öka kärnstödet till de multilaterala organisationerna. Främst vill vi samla stödet hos de organ som har störst verksamhet bland flyktingar och de som arbetar med barns säkerhet och rättigheter.

Fru talman! Det är nog ingen hemlighet att vi moderater har en annan syn på skattemedel än nuvarande regering. Jag själv brukar säga att politiker inte har pengar, utan politiker tar pengar. Den synen medför att vi ställer stora krav på ekonomisk styrning och rapportering, på kamp mot korruption och att svenskt bistånd ska ställa krav. Om kraven inte uppfylls måste det få konsekvenser, exempelvis genom frysta utbetalningar. Det kan handla om krav på jämställdhet, på att stärka kvinnor och barns rättigheter eller krav på att stärka det civila samhället.

Utvecklingsbiståndet gör skillnad och är betydelsefullt för många människor, till exempel för de mammor i Malawi som tack vare Gavis vaccinationsprogram i dag får sina barn vaccinerade. Men biståndet ensamt kan inte nå målet om att lyfta människor ur fattigdom och förtryck. Ska målet nås måste utvecklingsbiståndet i mycket större utsträckning gå hand i hand med handel och åtgärder som bidrar till ekonomisk tillväxt. Vägen ur fattigdom går främst via ekonomisk tillväxt och handel.

Utvecklingsbiståndet borde rimligen präglas av en nollvision, att det inte längre ska behövas. För att ta steg i den riktningen måste vi ärligt granska vad som fungerar och varför, vad som inte fungerar och varför samt hur vi bättre kan samarbeta och koordinera för att hjälpa så många som möjligt och skapa en hållbar och varaktig utveckling i de länder där vi verkar. Därför vill vi moderater bland annat ge Riksrevisionen ett specifikt uppdrag att löpande granska och utvärdera stora delar av Sidas projektbistånd.

Det är viktigt att aldrig luta sig tillbaka och vara nöjd enbart för att man är en stor givare. Det viktigaste är inte summan av våra utbetalningar, utan resultaten av våra insatser. Här har svenska skattebetalare rätt att ställa krav på att biståndet gör skillnad.

Svenskt bistånd kan verkligen inte göra allt, men där svenskt bistånd verkar ska skattebetalarna se resultat av sitt givande. Vårt bistånd ska inte vara symboliskt. Det ska ge effekt.

Fru talman! När man följer Europeiska unionens utrikespolitik får man lätt bilden av att en stor del av det politiska kapitalet spenderas på någonting som kallas för externa aspekter av migration. Enligt mig är det något märkligt eftersom de problem som man buntar ihop under den rubriken är frågor som Europeiska unionen till stor del har skapat helt själv och som man skulle kunna lösa ganska enkelt, bara den politiska viljan finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Grundorsakerna till att dessa problem finns är att det vänsterliberala styret i Europa sitter fast mellan å ena sidan en rigid, utdaterad politiskt ideologi och å andra sidan den verkliga världen.

En grundläggande ståndpunkt hos Europas vänsterliberaler är nämligen att de europeiska länderna inte har någon rätt att kontrollera hur många eller vem som kommer som invandrare. Samtidigt kan samma partier inte längre dölja att massinvandring från Mellanöstern och Nordafrika har orsakat enorma ekonomiska problem som på något sätt måste hanteras.

Det enda sättet att bibehålla en öppen gräns och samtidigt minska volymerna är att uppfinna ett nytt politikområde som man kallar externa aspekter av migration. I praktiken innebär det att Europa betalar väldigt tvivelaktiga personer och organisationer från Nordafrika för att stoppa migranter från att ta sig till den öppna gränsen.

Fru talman! Det som EU gör i praktiken är att man i ena handen håller upp en sedelbunt för att locka migranter att ta sig till Europa och i andra handen håller man en annan sedelbunt till poliser i Mali och Niger för att stoppa samma migranter från att ta sig hit.

Effekten av denna livsfarliga och djupt omoraliska katt-och-råtta-leken är att drunkningsolyckorna på Medelhavet fortsätter. De terrornätverk och brottssyndikat som tjänar stora pengar på människohandel kan fortsätta att göra det. En av mänsklighetens mest tragiska episoder - nämligen den arabiska slavhandeln - har fått en renässans.

Fru talman! Afrikanska migranter säljs i dag som slavar i Libyen. Den enda anledningen till att de hamnar där är Europeiska unionens generösa migrationspolitik.

På ytan ser det förvisso ut som att fler partier har börjat vakna i den här frågan. Europeiska unionen har i dag ett antal utvecklingssamarbeten med Afrika som syftar till att just stärka tillväxt och höja livskvaliteten för att på så sätt komma åt det som man kallar för grundorsakerna till migrationen.

Professor Hein de Haas vid universitet i Amsterdam, professor Paul Collier, tidigare direktör för Development Research Group vid Världsbanken, och professor Alexander Betts vid universitet i Oxford är överens om att i takt med att välstånd och bnp per capita ökar, ökar också benägenheten att migrera - detta eftersom det inte i de allra flesta fall inte handlar om flykt utom en dyr och farlig men potentiellt väldigt lönsam investering att ta sig hit.

För att vara väldigt tydlig vill jag naturligtvis understryka att Sverigedemokraterna står bakom unionens plan för utvecklingssamarbete i Afrika, och vi står också bakom unionens överenskommelse om att biståndet ska uppgå till 0,7 procent av bni. Utvecklingsbiståndet har ett värde i sig, men biståndet är inte och kommer inte heller att bli ett effektivt verktyg för att stoppa migrationen.

Det allra mest bisarra i den här historien är att en stor del av den nuvarande regeringen vet att den här planen inte kommer att fungera.

På skriftlig fråga nr 66 svarar migrationsminister Peter Eriksson: ". det går inte att säga att utvecklingsinsatser generellt bidrar till minskade eller ökade migrationsströmmar. Det finns däremot forskning som visar på att en ökad BNP i låginkomstländer leder till ökad utvandring .".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Ändå är det just utvecklingsinsatser och ökat välstånd som Peter Erikssons regering vill använda som det primära verktyget för att minska benägenheten att migrera. Eller som utrikesministern själv har uttryckt saken: "Om vi kan ordna utbildning, arbete och framtidsmöjligheter finns det en chans att man hellre vill stanna kvar och hjälpa till att utveckla sitt eget land .".

Professor Hein de Haas påpekar dock följande: "The EU sees development aid as a tool to reduce migration. This view is based on the misleading idea that poverty and violence are the main drivers of south-north migration. In reality, however, development and initially leads to increasing levels of emigration."

Fru talman! Sverige har en utrikesminister och en biståndsminister som inte vet vad den andra håller på med och som lämnar diametralt olika motsatta besked i en extremt viktig fråga. Detta leder i sin tur till misstanken att hela politikområdet externa aspekter av migration egentligen bara fungerar som ett alibi för att Europas vänsterliberaler ska slippa tala om ett problem som de inte klarar av att lösa eller om den forskning som talar rakt emot deras ståndpunkt.

Vad är då lösningen? Jo, naturligtvis att motverka migrationens verkliga grundorsaker: att ta ned den sedelbunt som lockar migranter att ta sig hit. Det är dags att reformera det gemensamma asylsystemet från ett system som uppmuntrar till irreguljär migration till ett rent kvotflyktingssystem i stället. Då skulle man rikta hjälpen till dem som verkligen behöver den och främst göra det genom ett humanitärt bistånd och ett utvecklingsbistånd på plats.

Fru talman! Jag undrar om ledamoten Aspling på fullt allvar menar att det finns en fara i att människor i fattiga länder får ökat välstånd för att de då blir mer benägna att flytta på sig och komma hit till Europa. Det är en djupt cynisk syn på mänskligheten. Ledamoten uppvisar en väldigt skev syn.

Detsamma gäller när han kallar hela det europeiska styret vänsterliberaler. Tories i England och CSU i Tyskland är alltså vänsterliberala?

Ludvig Aspling kanske kan svara på den fråga som Jimmie Åkesson fick i valrörelsen. Han passade på frågan om han skulle välja mellan Macron och Putin. Passar även ledamoten på denna fråga?

Vem väljer du, Ludvig Aspling, om du måste välja mellan Viktor Orbán och Angela Merkel. Här valde din partiledare Orbán. Vad väljer du?

Fru talman! Jag tyckte mig se Olle Thorell sitta och bläddra i Facebook medan jag hade mitt inledande anförande så jag kan förlåta honom för att han uppenbarligen inte uppfattade vad jag sa.

Låt mig återigen vara väldigt tydlig. Vi står bakom Europeiska unionens plan för utvecklingsbistånd i Afrika. Vi står även bakom Europeiska unionens målsättning om 0,7 procent av bni i bistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Detta beror på att utvecklingsbiståndet har ett värde i sig. Oavsett om det kommer noll migranter till EU eller om det kommer flera hundra eller flera hundra tusen spelar det ingen roll. Utvecklingsbiståndet tjänar nämligen ett helt eget syfte, oavsett migrationen. Detta verkar Olle Thorell inte förstå.

Vad gäller om jag skulle välja mellan Macron och Putin väljer jag Macron, om än motvilligt.

Fru talman! Sverigedemokraterna ställer upp på EU:s målsättning om 0,7 procent i bistånd. Det är dock värt att här i kammaren nämna att Sverigedemokraterna sticker ut på många sätt, bland annat i utrikespolitiken. Det är det enda parti som massivt vill skära ned på biståndet till fattiga människor i världen.

De vill skära ned till 0,75. Det hela är något oklart om det handlar om 0,7, 0,75 eller lite mindre än 1 procent. De försöker finta med siffrorna, men det är uppenbart att Sverigedemokraterna är det enda parti i riksdagen som inte ställer upp på enprocentsmålet. Det kanske beror på att de är rädda att om fattiga människor söder om Sahara får det bättre flyttar de till Europa. Ledamoten Aspling får klargöra det hela. Är det därför Sverigedemokraterna vill skära i biståndet?

Fru talman! Vi skär i biståndet eftersom detta utgiftsområde har haft en explosiv expansion under de senaste åren. Det står relativt klart att Sida och Utrikesdepartementet inte klarar av att spendera så mycket pengar på ett kvalitetssäkert sätt. Därför ser vi skandal efter skandal inom det svenska biståndet, och vi väljer därför att skära ned. Det handlar alltså om ett rent skattebetalarperspektiv.

Det finns dessutom bistånd som är rent skadliga för mottagarländerna genom att de göder korruption och underblåser motsättningar inom länderna. Detta har ingenting med möjligheten att migrera att göra.

Min poäng i anförandet var att bistånd inte ska användas som ett medel för att motverka migration. Det vore dels djupt omoraliskt. Dels fungerar det inte. Detta är vår grundbult, vilket Olle Thorell tyvärr medvetet missförstår för att försöka göra en ganska löjlig poäng.

Fru talman! EU hade nyligen möjlighet att stå upp för sina grundläggande principer, mänskliga rättigheter och folkrätten. EU hade kunnat bidra till att den 44 år långa konflikten om Västsahara hade kommit närmare en fredlig lösning, men gjorde precis tvärtom.

Redan i december 2016 beslutade EU-domstolen att handels- och jordbruksavtalet mellan EU och Marocko inte gäller västsahariska produkter, eftersom Västsahara inte tillhör Marocko. Den 27 februari 2018 beslutade EU-domstolen dessutom att fiskeavtalet mellan Marocko och EU inte gäller Västsahara. Domarna gör klart att det enda sättet att förhandla om avtal som omfattar Västsahara är med det västsahariska folket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I stället för att följa de entydiga domsluten valde kommissionen att kringgå domstolens beslut och inledde en omförhandling om avtalen för att inkludera Västsahara. Detta är minst sagt anmärkningsvärt.

Till sitt försvar påstår kommissionen att man har fört dialog med lokalbefolkningen i Västsahara. Men att föra dialog med lokalbefolkningen innebär inte att man ska tillfråga de marockanska ockupanterna, vilket var precis vad man gjorde. Cirka 83 västsahariska civila organisationer skrev dessutom till EU-kommissionen och fördömde avtalet, och de hänvisade till Polisario.

Trots det fanns de västsahariska organisatorerna med på den lista som kommissionen presenterade för ministerrådet och EU-parlamentet över organisationer som givit sitt medgivande till avtalet. Med andra ord var det ett rent falskspel. Polisario, som av FN är utsett till västsahariernas enda legitima representant, har över huvud taget inte hörts. Därmed strider avtalet mot EU-domstolens beslut och mot folkrätten.

Den svenska regeringen lade ned sin röst i förhandlingarna om handelsavtalet. Jag menar att det inte är tillräckligt. Den svenska regeringen borde ha använt sin röst i EU och stått upp för folkrätten och röstat nej. Regeringen röstade dock nej till fiskeavtalet, vilket naturligtvis är bra.

Den 16 januari i år röstades handelsavtalet igenom i EU-parlamentet, och i går röstades även fiskeavtalet igenom. En majoritet av de svenska EU-parlamentarikerna lade dock ned sina röster eller röstade nej.

Att avtalen nu har gått igenom kommer tveklöst att bidra till att förlänga konflikten. Naturtillgångarna är själva grundorsaken till Marockos illegala ockupation. Det är genom de stora inkomsterna från fosfat, ett rikt fiske och andra västsahariska tillgångar som Marocko kan finansiera sin ockupation och fortsätta sitt systematiska förtryck av den västsahariska befolkningen.

Nu tvingas Polisario att gå tillbaka till domstolen och starta en ny process. Sveriges regering måste noga följa processen och stå upp för västsaharierna och folkrätten fullt ut i framtiden.

Ett första viktigt steg är att skyndsamt agera för att de statliga AP-fonderna ska dra tillbaka sina investeringar i bolag som verkar på ockuperad mark. Den svenska regeringen måste också se till att svenska företag inte handlar eller verkar i det ockuperade Västsahara. Regeringen måste säkerhetsställa att Sverige inte indirekt finansierar ockupationen.

Västsahara har illegalt ockuperats av Marocko sedan 1975. Det är en ockupation som strider mot FN:s vilja och den internationella domstolen i Haag. År 1991 slöts ett vapenstillestånd, och parterna kom överens om att hålla en folkomröstning övervakad av den FN-ledda styrkan Minurso. Marocko har dock gjort sitt yttersta för att sabotera och förhala processen.

Under slutet av förra året, 2018, återupptogs samtalen mellan parterna i Genève under ledning av FN:s sändebud Horst Köhler, och en andra samtalsrunda är planerad i år. Men för att samtalen ska bli framgångsrika behövs ett engagemang från omvärlden.

För en gångs skull finns det anledning att lyssna till Donald Trumps säkerhetspolitiska rådgivare John Bolton. Han är en person med stor kunskap om Västsahara efter sin tid som FN-ambassadör för USA och medarbetare till James Baker, som låg bakom den tidigare fredsplanen. Bolton menar att den här folkomröstningen, som beslutades 1991, snarast måste komma till stånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det allra viktigaste som Sverige kan göra i det här läget är att trycka på i FN och i andra internationella sammanhang, inte minst i sina bilaterala kontakter, för att se till att folkomröstningen blir av. Det finns ingen annan hållbar lösning. Sverige måste även agera för att Minurso ska få mandat att övervaka de mänskliga rättigheterna.

Det är mycket som står på spel. Om de västsahariska representanterna körs över finns det stor risk för att vapenvilan bryts. Det västsahariska folket börjar få nog, och allt fler röster höjs för att återuppta den väpnade kampen. Världen behöver inte ytterligare en väpnad konflikt. Världen behöver fredliga lösningar med respekt för folkrätten. Efter 44 år av ockupation är det hög tid att västsaharierna får tillbaka sitt land. Men då kan inte omvärlden förhålla sig passivt, utan måste agera.

Fru talman! Det är ett par liberaler som har varit uppe i talarstolen före mig här i kammaren i dag. Det har fallit på min lott att tala lite kort om de nedrustningsambitioner som regeringen i dag presenterat på kärnvapenområdet.

Det finns sannerligen mycket att göra, fru talman. Vi har nystartsavtalet, som ska sättas igång 2021. Vi har icke-spridningsavtalet, som tyvärr har fört en något tynande tillvaro under lång tid. Därtill stödde Sverige för snart 20 månader sedan tillkomsten av det som kallas för kärnvapenkonventionen eller NBT. Sedan vi gjorde det sommaren 2017 har frågan varit föremål för en utredning.

Den 18 januari i år kom ambassadör Lars-Erik Lundin med sitt betänkande, fru talman. Det är onekligen sällan man ser en så total sågning från en utredares sida som när det gäller frågan huruvida Sverige ska tillträda och underteckna den så kallade kärnvapenkonventionen. Dels pekar ambassadör Lundin på att detta underminerar de existerande nedrustningsregimerna, dels menar han att det försvårar samarbetet med Sveriges närmaste vänner, varav en del - USA, Storbritannien och Frankrike - har kärnvapen. Det torde vara bekant för alla i den här kammaren att samtliga kärnvapennationer varken dementerar eller bekräftar förekomsten av dessa vapen i de plattformar som de övar med. Skulle Sverige tillträda kärnvapenkonventionen är det min bedömning att en försvarsmaktsövning som den som genomfördes hösten 2017, Aurora, inte vore möjlig, åtminstone inte med deltagande av Frankrike och USA.

Trots denna totala sågning av möjligheten att tillträda konventionen har nu regeringen ändå bestämt sig för att skicka ut utredningen på remiss. Detta, fru talman, innebär att osäkerheten fortsätter om var Sverige befinner sig i förhållande till konventionen, vilket drabbar våra säkerhetspolitiska samarbeten.

Fru talman! Visionen om en kärnvapenfri värld är viktig. Men vi får aldrig landa i en situation där Ryssland och Kina har sina kärnvapen kvar medan de västliga demokratierna har avvecklat sina. Nedrustning på kärnvapenområdet måste ske balanserat, samtidigt och transparent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Sverige är ordförandeland i Nordiska rådet 2019. Den svenska delegationens ordförandeskapsprogram för året lyfter fram betydelsen av demokrati i Norden och det breda folkliga samarbetet genom att sätta fokus på dagsaktuella frågor där ländernas samarbete ger mer än om vi agerar varje land för sig. Samarbete ger nordisk nytta. Det handlar om att underlätta medborgarnas vardag, att utbyta erfarenheter inför reformer på olika samhällsområden och att få genomslag för gemensamma nordiska värderingar i internationella sammanhang.

De fyra huvudområdena är

jämställdhet, en förutsättning för demokrati - jag vill också påminna er om att det är ett seminarium om jämställdhet den 13 mars i förstakammarsalen i regi av Nordiska rådet

digitalisering och digital kompetens - nya förutsättningar för demokratin

gränshinder

klimat - gränsöverskridande och förutsättning för demokrati och hållbar utveckling.

Fru talman! Jag vill nu tala om Norden som världens mest integrerade region. De nordiska statsministrarna enades 2016 om att sätta ett ambitiöst mål för Norden. Våra fem länder och tre självstyrande regioner har helt unika förutsättningar att bli just världens mest integrerade region. Nu har Nordiska ministerrådet enats om en handlingsplan för mobilitet 2019-2021. Mobiliteten, den fria rörligheten, är fundamentet för det nordiska samarbetet. När Nordiska rådet bildades 1952 med de fyra länderna Sverige, Danmark, Norge och Island var en gemensam passunion ett av de första och viktigaste besluten. Därefter grundades en gemensam arbetsmarknad. Jag ska naturligtvis inflika att Finland blev medlem 1955.

Jag har fått förtroendet att representera Nordiska rådet i Nordiska ministerrådets gränshinderråd. Gränshinderrådet har i uppdrag att utreda och genomlysa gränshinder och ta fram möjliga lösningar som sedan ska beslutas av de olika regeringarna. Uppdraget till Gränshinderrådet är att klara av 8-12 hinder per år. Förra året löstes 14 gränshinder. Det går således bättre och bättre för varje år. Gränshinderrådet har också fått ett förstärkt mandat att i dialog ställa större krav på regeringarna att bidra med såväl energi som beslutskraft för att lösa ut hinder.

Jag ska belysa några ämnesområden som har prioritet i handlingsplanen.

Fru talman! Ett av dessa områden är digitalisering som ett stöd för ökad mobilitet. En av utmaningarna är att finna en gemensam digital betalningslösning som fungerar i alla de nordiska länderna, en nordisk bank-id-lösning. Det finns en pilot, och det pågår ett intensivt arbete för att implementera den. Många som gränspendlar alternativt flyttar till andra nordiska länder möter utmaningar i såväl att öppna bankkonton som att betala räkningar över gränserna. Det här kan vara en modell för att förenkla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Utbyggnaden av 5G är väsentlig för att främja och stödja framtidens digitala möjligheter och säkerställa lösningar på kommande utmaningar, men det finns givetvis utmaningar i Norden som inte fixas genom övergången från 4G till 5G. Tillgängligheten och tillgången till digitala lösningar för alla nordbor förknippas fortfarande med brister. Utbyggnadstakten måste framgent vara hög. Det har därför bildats ett ministerråd för digitalisering, med fokus på Norden och även Baltikum. De tre viktigaste områdena är gränsöverskridande digitala tjänster, digital innovation riktad mot företag och genomförandet av EU:s digitala inre marknad.

Fru talman! Det är också Nordiska rådets uppfattning att man behöver belysa integriteten på nätet, ägarkoncentrationen och de stora företagens insamling av kunddata. Bara en sådan sak som gemensamma regler för dataroaming är svårlöst. Både Färöarna och Grönland står utanför EU:s regelverk.

Jag vill säga något om nordiskt språk- och kulturutbyte som en möjlighet för mobilitet. Vi vet med säkerhet att skandinaviskan som språk möter betydande utmaningar. När Nordiska rådet bildades var det helt självklart att alla pratade skandinaviska, men så är det inte i dag. Många boende i nordiska länder väljer hellre att tala sitt nationella språk i kombination med engelska. Den utmaningen kräver betydande informationsinsatser för att stärka skandinaviskans ställning som en väsentlig grundbult för mobilitet och gemensam arbetsmarknad. En viktig del är möjligheten att studera på skandinaviska i de olika länderna.

Fru talman! Den gränskryssande infrastrukturen är avgörande för hur Norden ska utvecklas till den mest integrerade regionen i världen. Det finns 26 olika utpekade projekt som skulle kunna sjösättas om de olika regeringarnas transportministrar påbörjade nödvändiga prioriteringsarbeten för att främja utbyggnaden av gemensamma järnvägslinjer som långsiktigt skapar möjligheter till hållbar gränspendling och godstrafik.

Utskottet för tillväxt och utveckling i Nordiska rådet förväntar sig att Nordens transportministrar skyndsamt återupptar samtalen om att finna gemensamt prioriterade infrastrukturlösningar. Vi beklagar att samtalen delvis har avstannat, när så mycket kan påbörjas och ge såväl nationella som nordiska mervärden till nordbor och företag.

För närvarande har vi också fått information om att transportministrarna sannolikt kommer att träffas i oktober, vilket vi ser mycket fram emot. Vi hoppas att det ger nya resultat och spännande planer.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill i mitt anförande uppmärksamma att det i dag är på dagen exakt fyra år sedan det så kallade Minskavtalet slöts. Trots detta har Rysslands illegala annektering av Krimhalvön och den militära aggressionen mot Ukraina oförtrutet fortsatt till denna dag. Ryssland har till och med på senare tid även utvidgat konflikten till Azovska sjön, bland annat genom att angripa och beslagta ukrainska örlogsfartyg och sjömän. Detta ska givetvis fördömas. Det ryska folkrättsbrottet har begåtts till priset av över 13 000 döda, 30 000 skadade och 1 ½ miljon internflyktingar i Ukraina. Det är djupt beklagligt.

Samtidigt börjar i Europa nu breda ut sig en trötthet, eller en så kallad fatigue, kopplad till situationen i Ukraina. Också detta är djupt oroväckande. Det finns politiska krafter både till höger och till vänster i länder som Italien, Österrike, Ungern och Grekland som säger att det nu är dags att normalisera relationerna med Ryssland genom att ta bort sanktionerna och handelsrestriktionerna och återigen försöka stärka de diplomatiska banden med landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Självklart vore det både angeläget och önskvärt att EU hade goda relationer till Ryssland, men inte till vilket pris som helst och inte på bekostnad av våra grundläggande värderingar och långsiktiga intressen. Ryssland måste leva upp till Minskavtalet. EU behöver i stället öka trycket genom fler riktade sanktioner mot Ryssland samtidigt som vi borde stärka det säkerhetsfrämjande stödet till Ukraina. Ytterst handlar allt detta om att Ryssland precis som alla andra europeiska länder måste bedömas och hållas ansvarigt för sina utrikespolitiska vägval.

Det finns åtminstone fem faktorer i den ryska utrikespolitiken som gör Ryssland till landet annorlunda inom den europeiska säkerhetspolitiken.

För det första finns det bara ett land i Europa som med militärt våld har ritat om den europeiska kartan inte mindre än två gånger under de senaste tio åren.

För det andra finns det bara ett land i Europa som försöker genomföra lönnmord på avhoppade agenter med massförstörelsevapen. Även detta har skett två gånger på EU:s territorium.

För det tredje finns det bara ett land i Europa som bedriver systematiska desinformationsoperationer riktade mot EU genom så kallade trollfabriker och Twitterbottar.

För det fjärde finns det bara ett land i Europa som har satt i system att angripa och påverka fria och allmänna val. Italien, Storbritannien, Frankrike och Tyskland har alla upplevt dessa riktade angrepp mot demokratins hjärta.

För det femte finns det bara ett land i Europa som hotar, övar och tränar med kärnvapen. Det är totalt oacceptabelt. Både Sverige, Norge och Danmark har blivit utsatta för dessa direkta eller förtäckta hot och även en del av övningarna.

Fru talman! Alla dessa faktorer i den ryska utrikespolitiken får genomgripande konsekvenser för Europas och Sveriges säkerhet. Och det finns i dag inga tecken på att Rysslands konfrontationspolitik gentemot väst kommer att avta i vare sig styrka eller omfattning inom överskådlig tid. Av detta behöver vi ta intryck och dra nya säkerhetspolitiska slutsatser.

Det är därför bra att det finns en samsyn i den här kammaren om att Sverige behöver ett starkare försvar. Det gäller även att vi ska stärka det psykologiska försvaret mot desinformationsoperationer. Huvuddelen av partierna i riksdagen anser att Sverige ska fortsätta att fördjupa sitt bilaterala militära samarbete med USA och stärka partnerskapet med Nato. Vi har även i bred politisk enighet välkomnat att USA nu ökar sin militära närvaro i vår del av Europa. Det är bra för fred och säkerhet.

Däremot är vi är djupt oeniga i denna kammare när det gäller om Sverige självt ska bli medlem av Nato. Jag har respekt och förståelse för att det finns olika åsikter i denna fråga. Men jag har i ljuset av Sveriges ökade behov av försvarssamarbete inte någon större förståelse för dem som anser att det inte spelar någon roll om Sverige för all framtid avhänder sig möjligheten att bli Natomedlem genom att tillträda konventionen mot kärnvapen. Vidare skulle ett sådant tillträde naturligtvis kraftfullt försvåra vårt militära samarbete med USA, som ju är vår andra livlina i det svåra och bräckliga säkerhetspolitiska landskap som vi har att hantera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Därför tycker jag, till skillnad från utrikesministern, att det är bra att USA har varit tydligt mot Sverige med att det kommer att få konsekvenser för det militära samarbetet mellan Sveriges och USA om vi tillträder konventionen. Vi vill veta om det, eller som utrikesministern själv sa i sitt anförande tidigare i dag: It takes two to tango.

Jag tror att det är viktigt att vi får klarhet i detta. Allt det jag nu har sagt framgår i princip också svart på vitt i Lars-Erik Lundins utredning. Jag vågar påstå att det inte finns någon annan fråga som har så långtgående och genomgripande konsekvenser för Sveriges säkerhetspolitiska handlingsfrihet som ett tillträde till förbudskonventionen. Jag välkomnar därför utrikesministerns besked i dag att regeringen främst kommer att verka för nedrustning i andra konstellationer, till exempel med Tyskland, samt att huvudspåret för Sverige kommer att vara icke-spridningsavtalet.

Fru talman! Jag kunde inte låta bli att begära replik, för Pål och jag kommer från samma valkrets och har äran att ofta diskutera försvars- och utrikesfrågor i valrörelser och i andra trevliga debatter.

Utifrån Påls resonemang om kärnvapenkonventionen vill jag ställa en tydlig och rak fråga: När anser Pål Jonson att kärnvapen ska användas för att gynna Sveriges intresse och skydda Sverige?

Fru talman! Aldrig, hoppas jag givetvis. Jag tyckte att Allan Widman var klok och balanserad i sitt inlägg när det kommer till kärnvapen.

Vi vill också verka för en kärnvapennedrustning, och det har även Nato åtagit sig att göra. Men vi tror inte att det är nyttigt att genomföra en unilateral nedrustning av de franska, brittiska och amerikanska kärnvapnen, för risken är då att vi utsätts för kärnvapenutpressning av Ryssland.

Vi har sett att Ryssland är landet annorlunda när det kommer till kärnvapen. Det finns bara ett land i Europa som hotar, övar och tränar med kärnvapen, och det är Ryssland. Vi vill inte leva på nåder under hotet av dessa kärnvapen.

Fru talman! Jag hoppas att Pål Jonson har rätt i att kärnvapen aldrig kommer att behöva användas för svenska intressen. Men vi ser ändå hela tiden en förskjutning från borgerligheten, där man vill ansluta sig till Nato och komma in under ett kärnvapenparaply med andra länder. Man ser framför sig ett scenario där Ryssland använder kärnvapen som ett hot eller på annat sätt, och man anser därför att man behöver ha kärnvapen i sin arsenal.

Risken med detta är framför allt att man förstör hela mänskligheten. Det är det som vi aldrig får komma ifrån. Bara ett enda kärnvapen, oavsett om det är litet eller stort, skulle få förödande konsekvenser. De två atombomber som redan har använts gör att otroligt många människor, ungefär 200 000 människor, fortfarande i dag behöver vård för sina skador från kärnvapen.

I Dagens Nyheter i dag slår fyra forskare fast fyra oklarheter i den utredning som har kommit. Jag tror att det är viktigt att vi inser i debatten att utredningen definitivt inte ger alla svar i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Jag brukar försöka vara lite lustig och säga att Håkan Svenneling och jag bor i samma län, men när det kommer till säkerhetspolitik brukar det kännas som att vi befinner oss på olika planeter. Men inte den här gången, för jag delar Håkan Svennelings beskrivning att kärnvapen är fruktansvärda vapen som vi gemensamt måste arbeta för att rusta ned.

Mer behöver göras kopplat inte minst till NPT-konferenserna, för där har man inte nått fram till någon slutkonvention vare sig 2015 eller 2017. Naturligtvis måste trycket på kärnvapenstaterna öka; jag har inte någon annan uppfattning än Håkan Svenneling. Detta är också jätteviktigt kopplat till Startavtalet, som snart kommer att inledas.

Jag konstaterar att det finns flera aktörer som nu är ute och diskrediterar Lars-Erik Lundins utredning. Jag blir lite beklämd av det, för Lars-Erik Lundin är en mycket erfaren diplomat som har skrivit en i mina ögon mycket insiktsfull utredning. Jag tycker att de här aktörerna i stället borde fokusera på att skriva vederhäftiga remissvar snarare än att försöka diskreditera utredningen i sig.

Fru talman! Vi lever i en värld där demokratin urholkas, högerextremismen ökar och de ekonomiska klyftorna ökar ännu mer. Därför är det viktigare än någonsin att Sverige tar ledningen i arbetet för att stärka skyddet av mänskliga rättigheter och arbeta för ett hållbart företagande i Sverige och världen.

Fru talman! Vi har globaliserat kapital men inte mänskliga rättigheter. Flera organisationer vittnar om de rådande förhållandena. Diakonia skriver om "usla arbetsförhållanden i leverantörsled, brist på fackliga rättigheter, barnarbete, slaveri, stöld av land och vatten, tvångsförflyttningar och företag som förvärrar väpnade konflikter". De fortsätter: "Om du protesterar och kräver dina rättigheter är det vanligt att du utsätts för hot, trakasserier och inte sällan riskerar du att dödas. Är du kvinna är du extra utsatt. Helt enkelt en verklighet där företag kränker mänskliga rättigheter, där fina ord i hållbarhetspolicies inte har omsatts i handling och där stater sätter företagens intressen före lokalbefolkningens."

Fru talman! En mycket akut fråga som lyfts upp globalt och i denna kammare är miljö- och klimatkrisen och dess konsekvenser. Vänsterpartiet har ambitionen att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Elbilar är en viktig del av det här och ett viktigt steg i den gröna omställningen för att bland annat garantera en hållbar trafik i framtiden. Men framställningen av elbilar och elbilsbatterier är långt ifrån en grön och rättvis affär.

Fru talman! När vi arbetar med politiska reformer för att uppnå miljömålen är det viktigare än någonsin att beakta hur de beslut vi fattar påverkar resten av världen. Att premiera miljövänliga fordon som elbilar för att uppnå miljömålen är ett viktigt steg i rätt riktning men bara om vi kan säkerställa att dessa fordon är tillverkade på ett hållbart sätt.

För att tillverka elbilsbatterier för framtidens gröna trafik krävs det en metall som heter kobolt. Över hälften av världens kobolt utvinns i Kongo i Afrika, ofta under vidriga förhållanden. Kongo är ett av världens rikaste länder när det gäller tillgången på värdefulla naturtillgångar. Men trots det räknas landet som ett av de fattigaste i världen. Det mesta av Kongos mineraler säljs i västvärlden, till exempel till Sverige. Internationella banker och skatteparadis hjälper också till att överföra och gömma de enorma summor som stjäls från Kongo - pengar som skulle kunna bidra till att utveckla landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

För inte så länge sedan publicerade Aftonbladet ett reportage om hur barnarbetare så unga som sju år och fattiga kongoleser arbetar för utländska företag utan vare sig hjälm eller annan skyddsutrustning i farliga gruvor för att utvinna kobolt. Människor mister livet i trånga tunnlar när de desperat försöker gräva fram metallen och tunnlarna rasar. Kobolten används till batterierna till just de elbilar som såväl Volvo som vi politiker vill att folk ska köpa i Sverige.

Alla talar om elbilar. Man talar om Tesla och Volvo, men sällan hör man någonting om de oacceptabla och inhumana arbets- och livsvillkor som dessa utländska företag utsätter människor för. Enligt organisationen Afrewatch arbetar minst 7 000 barn med kobolt i ett distrikt i Kongo.

Vi jublade när företaget Northvolt meddelade att de ska bygga Europas största batterifabrik i Skellefteå, vilket skapar över 2 500 jobb, och över att Volvo från och med 2019 ska bygga in elmotorer i alla sina nya modeller. Men priset som betalas av barnen och gruvarbetarna som utvinner råvaran i ett avlägset hörn av Afrika är oacceptabelt högt.

Fru talman! Vi måste ställa tydliga krav på att svenska företag ska leva upp till hållbarhetskraven, respektera mänskliga rättigheter och säkerställa rimliga arbetsvillkor oavsett var de har sin verksamhet. Kongolesiska barn är lika mycket värda som svenska barn, och därför ska vi aldrig acceptera barnarbete oavsett var i världen det sker.

Konflikten i Kongo är en av de värsta i världen sedan andra världskriget. Men trots att 6-8 miljoner människor hittills dött görs inte så mycket för att få slut på stridigheterna. Med tanke på västvärldens roll i kriget genom den fruktansvärda exploateringen av naturresurser har vi ett ansvar för att ta fram politiska reformer för att påverka grundorsakerna till konflikten. De rika länderna har ett ansvar att stoppa illegal handel och kapitalflykt. På samma sätt måste rika länder också föra en diskussion om hur stora multinationella företags verksamhet påverkar socioekonomiska och politiska förutsättningar i fattiga länder.

Fru talman! Låt mig avsluta genom att återge vad fredsprisvinnaren Denis Mukwege har sagt: Det kongolesiska folket har blivit förödmjukat, kränkt och massakrerat i mer än två decennier inför det internationella samfundet. I dag kan ingen säga att man inte vet vad som händer.

När vi kör våra elbilar, när vi använder våra mobiltelefoner och när vi beundrar våra diamanter ska vi reflektera över priset som de kongolesiska barnen betalar när vi bortser från de mänskliga rättigheterna.

(Applåder)

Fru talman! Demokratiska fronten för Palestinas befrielse är en terrororganisation som utfört terrormassakrer på judiska barn och är aktiv med terrorverksamhet i Gaza. I Sverige verkar Grupp 194, som är en samarbetsorganisation till DFLP och som mottar skattemedel från Malmö stad. Malcolm Jallows partiledare Jonas Sjöstedt har också gästat Grupp 194:s möten, och Vänsterpartiets samarbete med den organisationen är väldokumenterat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I sociala medier kan man ta del av information om att Momodou Malcolm Jallow mottagit ett pris från DFLP. I Vänsterpartiets lokal där fotot är taget pryds väggen av organisationens fana. Anser inte Malcolm Jallow att det är ganska problematiskt när han som ledamot av Sveriges högsta beslutande organ hyllar en terrororganisation som DFLP och mottar pris av densamma och därmed används i deras propaganda?

Fru talman! Det är förväntat att Björn Söder ställer en fråga som inte har med mitt anförande att göra. Jag talar om svenska och västerländska företag som åker ned till Afrika och bryter mot alla grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter, och då ställer Björn Söder en fråga som handlar om Palestina. Min kollega Håkan Svenneling har talat om Palestina tidigare och berättat var vi står i frågan. Det säger mycket att Björn Söder inte vill prata om när svenska företag åker till Afrika och bryter mot lagstiftningen utan hellre vill prata om när afrikaner är i Sverige och hur man ska skicka tillbaka dem till Afrika. Det är det ni pratar om hela tiden: främlingsfientligheten och den bild som jag och många i Sverige inte delar när det gäller mänsklighet och mänskliga rättigheter.

Jag vill gärna höra Björn Söder tala om lagbrotten som pågår i Kongo. Ställ en fråga som handlar om det!

Fru talman! Momodou Malcolm Jallow har mottagit ett pris av en terroristorganisation. Jag förstår att det är obekvämt att stå här och svara för det, men trots det är det ett faktum att han har mottagit ett pris från en terroristorganisation som har utfört terrordåd. I Maalotmassakern 1974 dödades 25 personer varav 22 var judiska barn. Grupp 194 som är samarbetsorganisation och som Vänsterpartiet har samarbete med hade ett arrangemang i Vänsterpartiets lokaler i Malmö, och man skriver på sin hemsida att sista delen av evenemanget var en visning av en film om Maalot som återger DFLP:s heroiska, revolutionära beväpnade styrkors heroiska operation i Maalot Tarshiha.

Detta är alltså en organisation som Momodou Malcolm Jallow har tagit emot ett pris av. Jag tycker att han är skyldig svenska folket och dem som har röstat in honom i Sveriges riksdag att svara på hur man kan ta emot ett pris från en terroristorganisation.

Fru talman! Jag konstaterar återigen att Björn Söder inte är intresserad av mänskliga rättigheter i Afrika, som hela mitt anförande handlade om.

När det gäller Israel och Palestina är Vänsterpartiets ståndpunkt väldigt tydlig. Vänsterpartiet anser att Israel måste dra sig tillbaka från ockuperat område, att bosättningarna måste utrymmas, att blockaden av Gaza måste hävas och att en fri och demokratisk palestinsk stat bör upprättas. Det är där vi står. Inget annat som ledamoten påstår här stämmer.

Min kollega, Håkan Svenneling, har varit väldigt tydlig just när det gäller Vänsterpartiets ställningstagande i utrikespolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det som jag vill lyfta upp i den här kammaren, och som man aldrig hör folk prata om, är västerländska företag som åker ned till Afrika och bryter mot alla mänskliga rättigheter. Det är du inte intresserad av att tala om, Björn Söder. Du får gärna ställa en fråga som handlar om det.

Fru talman! Det finns ett omfattande och akut säkerhetshot mot vårt samhälle. Hotet ligger och tickar som en tidsinställd bomb - tick tack, tick tack. Varje sekund rör vi oss närmare en katastrof. Det finns ingen annan fråga som borde engagera oss mer, ingen annan fråga som borde prioriteras lika högt, ingen annan fråga som genomsyrar hela vår existens.

Klimatförändringarna är här, och det handlar inte bara om några svältande isbjörnar eller döda korallrev. Klimatförändringarna genomsyrar alla samhällsfrågor och utgör framför allt ett hot mot samhället så som vi känner det.

Glaciärer smälter, och havsnivån höjs. Antalet översvämningar, stormar och skogsbränder ökar. De säkerhetsrisker som det för med sig kan inte mötas av ett enskilt land eller en enskild aktör. Det krävs en samlad, global omställning.

Intresset för hur klimatförändringarna hänger ihop med säkerhetsrisker och påverkar konflikter har ökat. Det handlar främst om humanitära kriser och katastrofer som direkta konsekvenser av det extrema vädret.

Det andra är samhällets funktionalitet som utsätts för påfrestningar vid till exempel översvämningar, torka eller stormar.

Det tredje är väpnade konflikter. Höjda temperaturer leder till att tillgången på naturresurser förändras. Det kan ha påverkan på och leda till konflikter om resurser.

Fru talman! Jag är stolt över att vår utrikesminister, Margot Wallström, såg till att frågan blev ett diskussionsämne i FN:s säkerhetsråd under vår tid som tillfällig medlem där. Det var första gången sedan 2011 som temat klimat och konflikt lyftes upp, och säkerhetsrådet enades om en resolution där kopplingen fastslogs.

Det är alltså inte bara klimatförändringarna i sig som är utmaningen utan också de sociala och ekonomiska konsekvenser de kan leda till. I fattigare samhällen med bristande institutionella funktioner är kapaciteten för att hantera påfrestningarna begränsad. Då får klimatpåverkan stora konsekvenser för människors tillvaro. Naturkatastrofer och konflikter spär på den ökade hungern vi nu ser i världen. De spär på globala orättvisor och leder till att människor tvingas migrera, vilket också medför stora utmaningar.

Även samhällen med starka institutioner påverkas. Det svenska samhället är till exempel kraftigt beroende av el. Skulle vår eltillförsel slås ut som ett resultat av en kraftig storm skulle konsekvenserna bli enorma. Sommarens torka visade också riskerna som klimatförändringarna för med sig. Utöver de många och stora bränderna ledde den varma sommaren till en betydande minskning av livsmedels- och spannmålsproduktionen.

FN:s klimatpanel meddelar att vi har tolv år på oss att vända utvecklingen - tolv år. Utsläppen av växthusgaser måste minska med 45 procent om temperaturen ska öka med enbart 1,5 grader. Och redan vid 1,5 grader kommer konsekvenserna att bli enorma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Sverige har en viktig roll i klimatarbetet, när det gäller att driva på för förändring nationellt men även internationellt. I det arbetet behövs forskning och kunskap. Det är hög tid för oss att fördjupa vår förståelse för hur klimatförändringar samspelar med konfliktdrivande faktorer.

Nationellt måste vi också lägga i en högre växel. Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Det klimatpolitiska ramverket ligger fast. All relevant lagstiftning ses över. Klimatmålen ska nås. Energiöverenskommelsen ska genomföras. Och en kraftfull grön skatteväxling görs.

Internationellt ska Sverige driva på för en klimatlag på EU-nivå. Reformarbetet för att genomföra Parisavtalet ska också intensifieras. 1,5-gradersmålet måste nås.

Fru talman! Mänsklighetens framtid står på spel. En kraftfull politik som reducerar utsläppen är vår enda väg framåt. Och tiden är knapp. Låt oss fortsätta med full kraft och ta ledning för global omställning.

(Applåder)

Fru talman! Mycket av det som har sagts i den här debatten är av yttersta vikt, även om politiska beslut på området kanske inte rent konkret påverkar livet för oss här i Sverige. De påverkar i stället samhällsutvecklingen i andra delar av världen - precis som utrikespolitik bör göra. I mitt anförande ämnar jag dock belysa ett område som rent konkret påverkar förutsättningarna här på hemmaplan: handelspolitik i allmänhet och svensk export i synnerhet.

Fru talman! Det är självklart att exportframgångar för ett exportberoende land som Sverige är direkt avgörande för vår tillväxt, vårt välstånd och i förlängningen vår välfärd och statsfinanserna i stort. Misstolka mig inte; jag är fullt medveten om att svensk import skapar förutsättningarna för vår export, inte minst då Sverige är ett land högt upp i förädlingskedjan. Med det sagt ser jag ändock ett behov av att peka ut och problematisera den trend som har varit sett till just svensk export.

Att huvudsakligen fokusera på export tycks jag dessutom inte vara ensam om. Annars hade den föregående regeringen självklart kallat sin exportstrategi för handelsstrategi. Den dåvarande regeringen lämnade över exportstrategin till riksdagen i december 2015. Jag tycker att det är värt att utvärdera hur det har gått för svensk export sedan dess.

Enligt Statiska centralbyråns siffor landade det svenska handelsnettot, vår varuexport subtraherat med vår varuimport, på ett underskott på 14,7 miljarder 2016. Då invänder säkert någon att det inte är rättvist att utvärdera regeringens strategi redan år ett, men dessvärre, fru talman, har ingen förbättring ägt rum därefter. Det svenska handelsnettot för 2017 landade på ett underskott på 10,7 miljarder, och de färska siffrorna från 2018 visar på ett underskott på hela 32,9 miljarder.

Jag vill uppmärksamma fru talman på att jag är fullt medveten om att någon exportstrategi hit eller dit knappast är den enda faktorn som påverkar Sveriges handelsnetto. Med det sagt skulle jag i stället vilja belysa fyra andra faktorer som sannolikt är av större signifikans för vår export.

Den första faktorn är så klart den globala konjunkturen som i allra högsta grad påverkar förutsättningarna på området. Den är dock svår att skylla på i detta fall, då den varit god de senaste åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Är det då, fru talman, räntan? Är det den som har varit för hög och som har begränsat vår investeringsförmåga här i Sverige? Nej, den har till och med varit negativ.

Kan det då ha varit vår valuta som har hållit exporten nere, fru talman? Nej, den svenska kronan har fallit under senare år och nådde rekordlåga nivåer under 2018. Det kan översättas till att det har varit relativt billigt för dem med annan valuta att köpa svenska produkter, vilket borde stärka vår export.

Den sista faktorn, den fjärde faktorn, som jag önskar lyfta i detta sammanhang, fru talman, är tillväxten i EU. Eftersom 70 procent av vår export går till länderna inom EU:s inre marknad påverkas och gagnas självklart vår export av andra länders tillväxt.

Svensk tillväxt, sett till bnp per capita, var i det absoluta bottenskiktet i EU 2018. Men de flesta EU-länder har haft en rimlig tillväxt de senaste åren. Och med den nämnda högkonjunkturen borde detta ha lett till ökad import av bland annat svenska varor.

Med facit i hand har alltså den svaga kronan, den låga räntan, den globala konjunkturen och EU-ländernas tillväxt i samklang pekat på att exportförutsättningarna för Sverige har varit goda. Trots det, och trots den föregående regeringens exportstrategi, har vi inte ens varit nära ett överskott i vårt handelsnetto. Från Sverigedemokraternas sida ser vi därför ett behov av olika åtgärder på området.

Å ena sidan behöver Sverige verka för att EU ska stifta fler frihandelsavtal och att dessa ska gagna viktiga sektorer för Sverige och ta våra komparativa fördelar i beaktande. Å andra sidan måste svensk konkurrenskraft stärkas genom nationella åtgärder, som ett aktivt regelförenklingsarbete, en framtida miniminivå vid implementeringen av EU-direktiv och satsningar riktade mot små och medelstora företag - såklart.

Avslutningsvis, fru talman, bör det dock nämnas att det återfinns bra punkter i exportstrategin. Men den avgående regeringen misslyckades uppenbarligen ändå med att få liv i svensk export. Frågan är vilka åtgärder den nytillträdda regeringen ämnar vidta på området, så att vi på riktigt kan få till en förändring.

Fru talman! Om en socialdemokratiskt styrd regering misslyckas med att skapa tillräckliga förutsättningar för svensk export under en högkonjunktur, med svag krona och negativ ränta, vill jag inte ens veta hur en socialdemokratiskt styrd regering kommer att misslyckas på området under en kommande lågkonjunktur.

I detta anförande instämde Björn Söder och Markus Wiechel (båda SD).

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men jag förvånades något väldigt av att en sverigedemokrat stod och pratade om vikten av export. Sverigedemokraterna är ju ett parti som vill bygga murar runt Sverige. En sverigedemokrat pratade om vikten av handel inom EU. Det är samma sverigedemokrater som fram till i förrgår, om jag inte missminner mig, faktiskt ville gå ur EU.

Jag måste då fråga: Hur ska ni ha det? Fram till i förrgår var ni för en svexit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Om ledamot Fazelian hade varit intresserad av vår politik på området hade hon till exempel kunnat ta del av presskonferensen förra veckan, där vi betonade vikten av frihandel och den inre marknaden. Man kan även kolla i våra gamla principprogram. Där står det tydligt att vi motsätter oss protektionism.

Vår skepsis mot EU har aldrig grundat sig i frihandel eller den inre marknaden, utan den har uteslutande grundat sig i att vi motsätter oss den överstatlighet som råder. Vi motsätter oss att riksdagsledamöter, som Fazelian och jag, inte i tillräckligt hög utsträckning har möjlighet att fatta beslut som påverkar oss här.

Jag tycker att ledamot Fazelian, när hon ändå står här och representerar ett regeringsparti, kan svara på varför man så kapitalt har misslyckats med att få igång den svenska exporten. Hur kommer det sig att vi har haft ett handelsunderskott de senaste åren? Och vilka åtgärder ämnar regeringen vidta på detta område?

Fru talman! Det är precis tvärtom. Regeringen har till exempel under de föregående fyra åren tagit fram en omfattande exportstrategi och verkligen investerat i frågor om svensk handel och export, eftersom Sverige är enormt exportberoende.

Men det är intressant att lyssna till ledamot Tobias Anderssons svar. Problemet med Sverigedemokraterna är nämligen att partiets politik ändras från dag till dag. Det är enormt svårt att veta vad den politik som Sverigedemokraterna står för innebär i morgon, för den förändras från dag till dag.

Min fråga kvarstår: Hur ska svenska folket kunna ta er politik kring EU på allvar när ni för så sent som två dagar sedan faktiskt ville ha en svexit?

Fru talman! Om jag hade varit socialdemokrat hade jag varit väldigt försiktig med att kritisera andra politiska partiers svängningar, för Socialdemokraterna har de senaste åren lagt fram förslag som till och med fått mig som sverigedemokrat att vara stolt över Socialdemokraternas politiska förändringar.

Det är just den exportstrategi som du står här och hyllar, ledamot Fazelian, som jag ifrågasatte och argumenterade mot under hela mitt anförande. Jag tycker att den har varit alldeles för tandlös. Den exportstrategin har uppenbarligen inte skapat någon förbättring kopplad till vår export. Vi har sett att vi, sedan den infördes 2016, konsekvent har haft ett underskott i vårt handelsnetto.

Om ledamot Fazelian motiverar sin exportpolitik med exportstrategin tror jag att det finns mycket övrigt att önska, och vi bör nog rädas en framtida lågkonjunktur för Sverige.

Fru talman! Året var 1868, och Nils Borg såg människor lida, vara nära att gå under. I Råneå kommun, som i dag är en del av Luleå kommun, hade folk klagat över den kalla vintern. Just denna vinter hade det kommit kolossala mängder snö, något som stod att läsa i lokaltidningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det var svält, och när väl nödhjälpen kom, ända från Stockholm, ibland skickad från Sankt Petersburg och ibland ända från Krimhalvön, fördelades den inte till dem som verkligen behövde den. Nej, bara de som kunde bevisa att de kunde betala tillbaka fick ta del av nödhjälpen.

Var detta verkligen rimligt? Kom hjälpen verkligen fram? De välbärgade bönderna fick nödhjälp, så mycket spannmål att det räckte och blev över, medan de fattigaste inte fick någonting alls.

Nils Borg packade en ryggsäck och gjorde sig redo. Mitt i iskalla vintern skulle han gå hela vägen till Stockholm. Han skulle gå till kungs på samma sätt som missnöjda undersåtar gjort i århundraden före honom för att be regenten - folkets fader, dess kärleksfulla beskyddare - att gripa in och skipa rättvisa. Om bara konungen får veta kommer allt att ställas till rätta.

Nu kanske det är en och annan här inne som undrar varför jag talar om svälten på 1860-talet i Sverige. Det är faktiskt en helt rimlig fråga. Det är ingen i dag som kommer ihåg att Sverige var ett av världens fattigaste länder bara några generationer bakåt i tiden och behövde katastrofbistånd.

Historien som jag berättade kommer mestadels från boken Svälten, som fick Augustpriset förra året. Där ställs frågor: Kom biståndet fram? Blev det rätt fördelat? Gjorde givarna rätt saker? Det är nästan samma frågor som vi måste ställa oss i dag när det handlar om vårt bistånd, när vi som ett av världens rikaste länder ger till andra länder i världen.

Jag tänker till exempel på när Haiti behövde katastrofbistånd eller på när El Niños effekter slog till med brutal kraft mot Central- och Östafrika. Just i det senaste fallet kan vi nog säga att hundratusentals liv räddades från svältdöden tack vare svenskt bistånd.

Vi ska vara stolta över att vårt bistånd uppgår till 1 procent av bni. Sverige och några få andra länder är de enda i världen som uppnår det.

En del säger att det svenska biståndet bara är en droppe i havet. Ja, det kanske är så, men vad är havet om inte bestående av en massa droppar?

Vad bidrar då det svenska biståndet till? Det korta svaret är: mycket. Jag kan ge ett lite längre svar genom att berätta om exempelvis den resa som utrikesutskottet gjorde till Malawi. Det är ett land som ligger mellan Moçambique och Zimbabwe. Få människor på våra breddgrader har ens hört talas om detta land, men det bor över 17 miljoner människor där. Nordiskt bistånd, tillsammans med bistånd från Gavi, Globala fonden, Unicef och Bill & Melinda Gates Foundation, gör att många barn i dag överlever, tack vare vaccin och bättre mediciner. Detta är ett mycket lyckat exempel på offentlig-privat samverkan, som det heter. Om någon vill se motsatsen, titta på Nya Karolinska.

Det sägs att djävulen syns i detaljerna. Så är det säkert, men det gör också änglarna. I Malawi berättades det om en flicka som fått hiv från sina föräldrar. För bara några decennier sedan hade det varit en garanterad dödsdom. Häromdagen blev hon färdigutbildad sjuksköterska.

I Sverige samlades för ett par år sedan en demonstration till stöd för yttrandefrihet och respekt för mänskliga rättigheter i Etiopien. Jag gick förbi den demonstrationen, där man krävde frigivande av ett antal personer. Det blev en resa för mig i kampen för mänskliga rättigheter på Afrikas horn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I förra veckan kunde jag i Addis Abeba träffa personer vars namn jag nämnt i denna talarstol, nu som fria människor - fria och fulla av kämpaglöd. Jag satt i över en timme med den nya premiärministern dr Abiy, i ett samtal om fred, försoning och den otroligt viktiga processen i riktning mot demokrati. Allt detta började med en demonstration i ett vintrigt Stockholm för ett par år sedan. Tack till alla svensk-etiopier och etiopier som gjorde detta möjligt!

Resor, fru talman, kan se lite olika ut. Nils Borg kom till Stockholm efter att ha vandrat genom ett iskallt Sverige i 50 dagar. Tydligen klarade han sig genom att sälja knappnålar under sin resa. Han fick aldrig träffa kungen. Hans kritik nådde dock fram, och det tillsattes en utredning om hur biståndet till Sverige fördelades. Ur hans vandring väcktes det moderna Sverige. Vi fortsätter den vandringen framåt.

(Applåder)

Fru talman! Efter ett riksdagsbeslut i juni 2015 skickades svenskar till Erbil i Iraks KRG-region för att bidra till de internationella insatserna för att bekämpa Islamiska staten. Sverige skulle bidra med utbildning av försvarsstyrkor, vilket var uppskattat, varför relationen mellan Sverige och KRG-regionen samt peshmerga kommit att bli mycket god. De svenska utbildningsinsatserna har dels inneburit en ökad möjlighet till humanitärt stöd till civila, dels ökat möjligheten till självförsvar när terrorister har slagit till.

Av flera skäl har den svenska insatsen tidigare främst riktats till området kring KRG-regionens huvudstad Erbil och den kurdiska regionen, snarare än till övriga Irak. KRG-regionen har märkt ut sig genom en förhållandevis god demokratisk och ekonomisk utveckling samt som en av de främsta och mest effektiva krafterna mot Islamiska staten.

Islamiska staten har sedan dess lyckligtvis tryckts tillbaka, men som en följd av den fortfarande aktuella hotbilden finns det ett behov av fortsatt stöd till peshmerga. Det är en hotbild som har förstärks då vi tyvärr fortfarande ser hot från olika IS-celler. Till råga på detta har den irakiska regeringen trots diplomatiska medlingsförsök från KRG-regionen valt att angripa och inta tidigare KRG-kontrollerade områden.

Fru talman! De brutala och i huvudsak Iranstödda shiamiliser som stått för dessa oacceptabla attacker borde få stå till svars för vad de har gjort. Attackerna borde ha fördömts av omvärlden, och kurderna, som tappert har slagits mot terrorism, borde ha fått vårt tydliga stöd. Men nej, än en gång fick kurderna se ett enormt svek. Historien blir inte bättre av vetskapen om att förövarna använde sig av amerikanska stridsvagnar och materiel ämnad att bekämpa Islamiska staten och andra terrorgrupper.

Fru talman! Trots att vi tydligt sett hur den irakiska regeringen använt sig av internationellt stöd för att angripa den egna befolkningen har Sverige valt att direkt eller indirekt fokusera på hjälp till förövarna - till de krafter som står för dessa fruktansvärda attacker.

Till att börja med är det fullkomligt orimligt att Sverige stöttar två parter i en intern konflikt. Än värre är att Sverige har valt att minska stödet till KRG-regionen. För mig är detta fullkomligt oacceptabelt, och jag finner inga ord för att beskriva den frustration som jag och många andra känner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Avslutningsvis, fru talman, vill jag vara tydlig med en sak: De svenskar som tjänstgjort i samband med det militära bidraget i form av utbildningsinsatsen i Irak förtjänar ett stort tack för sin insats. Men jag vill ändå vädja till alla riksdagsledamöter att faktiskt sätta sig in i den situation vi ser i Irak. Syftet med insatsen är att skapa fred och stabilitet. Vårt uppdrag är att bidra till en god utveckling i såväl KRG-regionen som Irak. Det svenska stödet ska främst vara ämnat att bekämpa Islamiska staten, men även att säkra folkets självförsvar, i dag och framgent.

De svenska militära utbildningsinsatserna ska inte gå till trupper som direkt eller indirekt kontrolleras av dem som de facto förvärrat situationen i landet sedan IS drevs bort. Det svenska bidraget bör riktas till våra vänner i KRG-regionen så länge de fortsätter att respektera och skydda minoriteter samt fortsätter det diplomatiska arbetet gentemot styret i Bagdad.

(Applåder)

Fru talman! Internationellt samarbete är viktigt för vår industri. Det ger bättre möjligheter till export och handel, vilket ger bättre förutsättningar för tillväxten i Sverige. Genom internationellt samarbete kan vi också vara med och förbättra arbetsmiljön och villkoren för arbetare i hela världen. Det tjänar vi alla på.

Tack vare EU-samarbete och internationellt samarbete stärks vår exportindustri. Två tredjedelar av vår export går till länderna inom EU:s så kallade inre marknad, där vi har bättre villkor än i handeln med andra länder. Därför behöver vi individer och stater som tror på och står upp för frihandel och öppenhet, fortsätter hålla fast vid det och inte ger protektionistiska krafter inflytande.

EU har under de senaste åren tecknat frihandelsavtal med bland annat Kanada och Japan. Detta skapar exportmöjligheter och arbetstillfällen i Sverige, vilket ger inkomster som behövs för att finansiera vår välfärd.

Fru talman! Varje år dör nästan 4 000 arbetare på jobbet i Europa, och ännu fler i världen. Genom internationellt samarbete kan vi med gemensamma regler förbättra arbetsmiljön för alla arbetare i Sverige och i världen. Vi behöver fler politiker som står upp mot arbetsgivare som vill öka vinsterna på bekostnad av arbetsmiljön och säkerheten på jobbet. Arbetare ska inte konkurrera med varandra genom brister och besparingar när det gäller arbetsmiljön.

Fru talman! I EU har Socialdemokraternas Marita Ulvskog lett arbetet med revideringen av utstationeringsdirektivet, som nu gör det möjligt att kräva lika lön för utländska och svenska arbetstagare som gör samma jobb. Socialdemokraterna har också varit drivande i att få på plats pelaren för sociala rättigheter, som omfattar 20 områden som förbättrar för vanligt folk. Det handlar om exempelvis livslångt lärande, jämställdhet, trygga anställningar, dialog mellan parterna och förbättrad arbetsmiljö.

Fackliga rättigheter är inte möjliga utan mänskliga och demokratiska rättigheter. Vi måste sätta människan i främsta rummet. Vi behöver mer demokrati, inte mindre.

(Applåder)

Fru talman! I Sverigedemokraternas utrikespolitik är respekten för grundläggande mänskliga rättigheter central. En av dessa rättigheter är religionsfrihet och rätten att ha en tro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Att ha en tro har för många människor i världen varit livsavgörande och betytt allt. Särskilt i stater med förtryck kan det vara den personliga tron som gör att man orkar överleva dagen. Däremot får religion aldrig från något håll användas som en plattform för förtryck, förföljelse och våld gentemot andra.

Fru talman! Jag kan inte tillnärmelsevis jämföra det med det hat och den förföljelse som religiösa minoriteter världen över utsätts för, men jag har ändå fått uppleva en knivsudd av det hat och den förnedring som kan riktas mot en på grund av att man har en personlig tro.

Vi i Sverigedemokraterna står upp för flera minoriteter världen över och fördömer allt politiskt och religiöst våld. Vi har vid upprepade tillfällen kritiserat de fruktansvärda övergrepp som begåtts mot det muslimska rohingyafolket i Myanmar. Vi har försvarat folket i Västsahara och fördömt det förtryck de lever under. Vi står tydligt upp för kurdernas rättigheter. Det har min bästa kollega Sara Seppälä tydligt redogjort för i dag, så jag kommer inte att gå närmare in på det i mitt anförande.

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna har också varit tydliga i vårt fördömande av den fruktansvärda och sorgligt nog också ökande antisemitismen i Europa och övriga världen. I flera av Mellanösterns länder där det tidigare bott judar är den judiska befolkningen snart helt utrotad. De uttalanden som fortfarande görs - med stöd till och med av företrädare för den palestinska myndigheten - gentemot det judiska folket och Israel är vidriga. Terrororganisationen Hamas gör upprepade attacker mot Israel och har som mål att förinta Israel och utrota det judiska folket.

Att Sveriges utrikesminister med dessa förutsättningar ändå valt att gå fram och erkänna Palestina och därmed grusat relationerna till Mellanösterns enda demokrati är djupt sorgligt. Jag hoppas att utrikesminister Margot Wallström menar allvar med sina ord om att motverka antisemitism både i Sverige och i andra delar av världen, inklusive de palestinska områdena, och att hon kommer att arbeta hårt för att återupprätta de diplomatiska förbindelserna med Israel.

En annan minoritet som utsätts för förföljelse och förtryck världen över är kristna, som ofta omnämns som världens mest förföljda grupp. Det går inte att räkna upp alla länder där kristna har det svårt, men jag tänkte nämna några.

Situationen för de kristna kopterna i Egypten har länge varit svår. I och med Islamiska statens framgångar har säkerheten för de kristna i Egypten försämrats ytterligare med flera terrordåd och många dödade som följd. Regeringen måste börja agera och visa sitt tydliga stöd för de kristna kopterna i Egypten.

Fru talman! I Nigeria har ett antal attacker mot kristna och även mot muslimer som inte vill acceptera sharia utförts av den islamistiska gruppen Boko Haram. I vissa delstater har det fattats beslut som lett till att kristna blivit utsatta för begränsningar och diskriminering i skolan, hotade av kidnappning, utsatta för tvångsäktenskap och nekade anställning, rent vatten och hälsovård. I en attack mot en kristen by i februari 2018 dödades 106 personer. Boko Haram stod bakom attacken, och det har skett många fler sådana attacker.

Nordkorea räknas konsekvent som världens farligaste land för kristna. Här är det inte extrem islamism som står bakom förföljelsen utan extrem kommunism. Landets invånare lever under konstant förtryck från en repressiv regim som saknar tolerans för minsta tendens till oliktänkande från sina medborgare. I landet riskerar man att inte bara fängslas och sättas i koncentrationsläger för att man har en personlig tro utan också avrättas. Jag förutsätter att vår regering kommer att agera mot de fruktansvärda koncentrationslägren i Nordkorea.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! De fasansfulla inbördeskrigen i Syrien och angränsande Irak har nu gått in i en mindre intensiv fas, men situationen är fortfarande svår. Också här har de kristna varit särskilt utsatta. Händelserna i Mosul är ett talande exempel på de kristnas utsatta situation i Syrien och Irak, som inte kan betecknas som något annat än ett religiöst och kulturellt folkmord.

Utrikesminister Margot Wallström framhöll i den utrikespolitiska deklarationen att Sverige stöder den nya irakiska regeringens reformansträngningar. Att förbättra relationerna mellan landets olika etniska och religiösa grupper, exempelvis de kristna, och kurdernas ställning är avgörande för långsiktig fred och stabilitet i Irak.

Det är mycket positivt att Margot Wallström åtminstone nämner de kristna i Irak. Så har inte alltid varit fallet i utrikespolitiken i Sverige. Men om regeringen menar allvar med att stödja de kristna och andra minoriteter i Irak förutsätter jag att regeringen inom ramen för både biståndspolitiken och utrikespolitiken exempelvis stöder återuppbyggnad och självstyre på Nineveslätten och återbyggnad i Syrien.

Fru talman! Sveriges riksdag och regeringen borde också visa sitt otvetydiga stöd för de överlevande och erkänna Islamiska statens terrorkampanj i Irak och Syrien mot bland annat assyrier, syrianer, druser, kristna, kurder, mandéer, shabaker, shiamuslimer, turkmener och yazidier under de senaste åren som ett folkmord. Det är en skam att Sverige inte likt Europarådet och Europaparlamentet har erkänt detta fruktansvärda brott mot mänskligheten som ett folkmord. Vi hoppas att så kommer att ske.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara Seppälä, Björn Söder och Markus Wiechel (alla SD).

Fru talman! Vårt mål är en kärnvapenfri värld, står det i dagens regeringsdeklaration om utrikespolitiken. Vad kan vara en mer angelägen målsättning? Jag tror att detta i dag måste ses som en ödesfråga av samma dignitet som åtgärder mot klimathotet.

Att ägna mer kraft åt frågan om hur vi ska möta hotet om ett kärnvapenkrig kräver att vi tittar på vad som faktiskt håller på att hända. Det är helt uppenbart att vi nu står inför en begynnande ny fas av kärnvapenkapprustning. USA och Ryssland är på väg att upplösa sin överenskommelse om nedrustning. Vad som sker nu är en modernisering och en effektivisering av kärnvapenarsenalerna i de två länderna. Från Kina rapporteras något liknande.

En trend i det här är att investera i en stor mängd tekniska kärnvapen med lägre kraft än de tidigare och som lättare kan användas i fler situationer. Med andra ord: Tröskeln håller på att sänkas.

Detta i sin tur ökar risken för en förstaanvändning, det vill säga att en part avfyrar sådana kärnvapen för att vara säker på att motparten inte ges en chans att attackera först. Att detta verkligen kan bli en risk har förstärkts av uttalanden av den amerikanske presidenten Trump.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Den här utvecklingen underminerar i praktiken teorin om den positiva effekten av en ömsesidig avskräckningseffekt, vad som tidigare brukade kallas terrorbalansen. Ett förödande storkrig kan bli följden av missförstånd eller felaktig information om motpartens intentioner.

Det nu 50-åriga icke-spridningsavtalet NPT har en klausul om att kärnvapenstaterna ska inleda förhandlingar om nedrustning med sikte på en total avrustning. Förhoppningarna om detta har dock inte infriats. Dessutom har antalet kärnvapenstater under de här åren ökat och uppgår nu till nio.

Faktum är att hela det existerande regelverket kring kärnvapen hotas av avveckling i stället för förstärkning. Det var precis oron för denna utveckling som låg bakom arbetet med en internationell konvention om ett förbud mot kärnvapen. Det var 122 länder som undertecknade det här i FN för drygt ett år sedan.

Vi deltog och var mycket aktiva i förberedelserna för att få en överenskommelse om formuleringarna i en sådan konvention, och nu är situationen den att höga förväntningar ställs på just Sverige att spela en ledande roll i det fortsatta arbetet på den konventionen. Vi har en historia som har skapat förväntningar i omvärlden, och då är frågan hur vi ställer oss. Det är det som kommer att diskuteras under den remissomgång som vi pratade om i morse.

Det har redan lanserats flera missuppfattningar i den här debatten, till och med under dagens lopp. För det första: Den här konventionen innebär inte en kollision med icke-spridningsavtalet NPT. Detta är en missuppfattning.

För det andra: Det är inte så att konventionen skulle omöjliggöra en ömsesidig avrustning. Den skulle inte göra det omöjligt med en balanserad avrustning med flera samtidigt. Tvärtom skulle konventionen om den ratificeras och sprids kunna bidra till ett ökat tryck mot de länder som i dag har kärnvapen. Därmed skulle den alltså kunna tjäna det syfte som vi egentligen är ute efter.

För det tredje: Det är heller inte sant att den här konventionen skulle leda till att Ryssland skulle få en chans att sabotera internationella fördrag, något som har nämnts under debatten. Det handlar om en oerhört viktig fråga, och det verkar som om det egentliga argumentet mot konventionen är att vi är oroliga för att irritera Washington och att det skulle försvåra våra möjligheter att ha ett militärt samarbete med Nato eller med USA.

Jag vill avslutningsvis citera det som jag tror är det starkaste argumentet mot det resonemanget. Det kommer från ingen mindre än Hans Blix, den tidigare utrikesministern och chefen för IAEA. Så här skrev han för ett tag sedan: "Propåer görs om att vi som gengäld för ett fortsatt nära försvarssamarbete med USA/Nato ska göra avkall på en sedan länge etablerad oberoende svensk politik som syftar till avspänning och nedrustning.

Enligt min mening skulle det varken gagna Sverige, USA eller Nato att vi gav efter för sådana påtryckningar. Vi bör skriva under den nya konventionen, som främst är ett välbehövligt bidrag till att delegitimera kärnvapnen. Särskilt i dagens världsläge."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Jag tror inte att det är någon som inte önskar sig en kärnvapenfri värld. Det hoppas jag i alla fall.

Vi i Sverigedemokraterna har varit väldigt tydliga med att vi anser att den här konventionen om kärnvapenförbud är ett slag i luften eftersom ingen kärnvapenbärande stat har undertecknat den eller ens deltagit i arbetet med den. Vi kan tycka vad vi vill om dessa saker, men är de inte med på båten är det svårt att över huvud taget åstadkomma någon skillnad.

Dessutom försätter man Sverige i ett säkerhetspolitiskt svårt läge om vi skulle underteckna och ratificera den här konventionen. Då skulle vi nämligen inte i en konflikt kunna ta hjälp av ett land eller en allians som har kärnvapen. Vi skulle till exempel inte kunna ta hjälp av Danmark och Norge.

När jag läser den utrikespolitiska deklarationen får jag uppfattningen att regeringen har svängt i frågan om ratificering. Är det också Thomas Hammarbergs uppfattning?

Fru talman! Jag upplevde det som att utrikesministern mycket tydligt nämnde att vi nu avvaktar remissprocessen. Sedan ska regeringen ta ställning, förhoppningsvis med parlamentets stöd. På den punkten har jag ingenting annat att säga än vad utrikesministern sa.

Vad gäller bedömningen av effekten av detta har jag en annan uppfattning än vad ledamoten har. Jag tror att det är väldigt viktigt att det sker en påtryckning mot kärnvapenmakterna att omvärlden inte accepterar en situation där några har dessa kärnvapen och vi andra är beroende av hur de hanterar kärnvapnen.

Som jag försökte beskriva i mitt inlägg: Det är en tendens just nu till en sorts kapprustning med kärnvapen som instrument, och detta är hotande. Att ha en bred internationell opinion som markerar att vi inte vill ha en sådan utveckling tror vi skulle påskynda möjligheterna att få en omsvängning i kärnvapenmakternas stater.

Fru talman! Jag tycker att det kommer dubbla signaler från regeringspartiet. Tidigare har ju utrikesministern mer eller mindre velat köra frågan om att Sverige ska ratificera den här konventionen ända in i kaklet. Men i dagens utrikespolitiska deklaration skriver man mycket riktigt där att utredningen - som jag också vill betona sågar den här konventionen vid fotknölarna och rekommenderar att den inte ratificeras - har lämnats på remiss.

Regeringen skriver dock även så här: "Regeringens mål är fortsatt en kärnvapenfri värld." Detta är bra. Vidare skriver man: "Vi kommer därför att ta ett nytt initiativ och samla en bred krets länder i arbetet för ett delat ansvar för kärnvapennedrustning."

Från att ha velat köra frågan om att vi ska ratificera ända in i kaklet upplever jag att man helt plötsligt slagit till reträtt och lyssnat till vad utredningen säger, även om den nu är ute på remiss. Samtidigt för Thomas Hammarberg fram en annan åsikt här i talarstolen, att den ska köras in i kaklet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Det här med "kaklet" var inte någon formulering som utrikesministern använde i sin framställning i dag. Hennes linje och budskap här var att vi ska avvakta remissförfarandet och studera de inlägg som kommer där, för det kommer säkert andra inlägg än den typ av inlägg som redan har kommit.

Det är viktigt att den här frågan blir analyserad i botten så att vi verkligen vet vad vi gör och helst bygger upp en form av samförstånd över partigränserna i frågan.

Ingenting har alltså ändrats där. Personligen tycker jag att det är väldigt viktigt att diskussionen om det här konventionsförslaget blir saklig. Den har inte alltid varit saklig, och det fanns bevis på detta under dagens debatter också.

Fru talman! Jag har under förmiddagen noterat att det pågår en debatt både här i kammaren och i riksmedierna avseende min motion om att flytta ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. Jag anmälde mig därför för att göra en liten redogörelse för hur jag resonerar i den frågan.

När vi studerar vår historia, Nordens historia, kan vi konstatera att det under 500-600 år pågick krig mellan grannfolken vart 30:e år. Varje generation stred med varandra ända fram till 1814 och freden då. Vi var på väg att strida med varandra 1905, men då löste vi det utan krig.

I dag skulle antagligen inte denna riksdag kunna fatta ett beslut om att vi ska anfalla Norge. Svensken skulle helt enkelt inte resa sig upp. Man skulle fundera på om riksdagen blivit tokig. Vi har alltså gått från en period då det var helt naturligt att strida med varandra till en period då freden är det självklara.

Jag satt i riksdagen 1998-2002 och hade då förmånen att besöka Berlin och även vår nya ambassad i Berlin. Det spännande med vår nya ambassad i Berlin är att det är fem ambassader på ett område. Norden står tillsammans. Norden visar sin enighet, sin ömsesidiga respekt - man skulle till och med kunna använda uttrycket "kärlek" - genom en ambassadkonstruktion som visar på denna enighet.

Redan riksdagsåret 2000/01 lade jag därför fram en motion i riksdagen, och jag tror att jag är först i Sverige med att ha gjort det, där jag helt enkelt konstaterade att vi borde göra likadant i Jerusalem. Vi borde prata med våra nordiska grannar och visa på det nordiska exemplet utifrån idén om att faktiskt visa på hopp.

Det är inte självklart att grannar ska strida med varandra i hur många hundra år som helst. Det var självklart för oss. I dag är det inte självklart. Att just flytta vår ambassad och prata med våra grannar och se om vi skulle kunna få till stånd denna Berlinidé för att visa på försoning lade jag fram en motion om 2000. Nu har jag fått förmånen att få komma tillbaka till riksdagen och har lagt fram en liknande motion i dag.

Jag är väldigt glad över att mitt eget parti lyfter fram den här motionen. Jag är också väldigt glad - kanske också lite förvånad - över att även Liberalerna har valt att ansluta sig till den.

Jag tror att det är viktigt att vi i Sverige och framför allt vi i Norden visar hur en så kallad varm fred fungerar. Jag vet att begreppen "varm fred" och "kall fred" kanske inte är något ni studenter använder, men inom internationella relationer är en kall fred detsamma som att man har slutit fred men inte umgås med varandra. Så ser det ut i många delar av Mellanöstern. Man har fred, men gränsen är inte öppen för rörelse, handel och gemensamma studier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I en varm fred reser man mellan länderna. Man studerar mellan länderna. Det händer kanske, hör och häpna, att man gifter sig över landsgränserna. Där någonstans är min varma vision om att vi i Sverige ska flytta vår ambassad från Tel Aviv till Jerusalem och också fortsätta sträva efter försoning, fred och att Mellanöstern får njuta av den varma fred som vi har i Norden.

Fru talman! Jag vet inte om Magnus Jacobsson har observerat en intressant sak i regeringens utrikesdeklaration som jag inte tidigare har observerat. Där säger man att Sverige liksom övriga EU ser Jerusalem som framtida huvudstad för två stater. Jag har inte sett regeringen över huvud taget nämna detta tidigare. Det är ganska intressant.

När det israeliska parlamentet knesset höll sitt första ordinarie sammanträde 1949 beslutade man att Jerusalem är den judiska statens huvudstad, vilket det också har varit sedan 1950, då Israel flyttade sin regering till västra Jerusalem. I dag finns i Jerusalem, som påpekats här i talarstolen tidigare, både parlamentet, presidenten, högsta domstolen och departementen, och även sociala och kulturella institutioner och myndigheter är installerade i Jerusalem.

Jag välkomnar Magnus Jacobssons motion om att Sverige bör flytta sin ambassad till Jerusalem. Vi har också lagt fram sådana motioner. Men varför skriver ni att detta ska ske "på sikt"? Det är min fråga.

Fru talman! Tack, Björn Söder, för frågan! När man jobbar med mellanmänskliga och internationella relationer måste man alltid arbeta medvetet och via dialog. Skälet till att jag skrev "på sikt" är att jag vill att vi anger en viljeriktning och att vi sedan jobbar i den riktningen.

Sedan önskar jag att det sker så snart som möjligt. Det är helt logiskt att man placerar ambassader i de städer där man har motparter. Vi har inte motparten i Tel Aviv utan i Jerusalem. Personligen ser jag framför mig att en ambassad som bygger på samma tanke som den i Berlin mycket väl skulle kunna betjäna två länder om man har en varm fred.

Fru talman! Som jag sa välkomnar vi den här motionen. Vi har också själva lagt motioner om att vår ambassad bör flytta, men vi vill göra det omedelbart.

Även om man tar ett beslut här och nu - om regeringen skulle fatta beslut om att den svenska ambassaden ska flyttas från det finansiella centret Tel Aviv till de facto-huvudstaden i Israel, som är Jerusalem - kommer det ju inte att ske över en natt. Det är därför jag inte riktigt förstår varför man skriver att det ska ske på sikt. Beslutet kan ju mycket väl fattas nu, och det kommer ändå att ta sin tid innan man kan genomföra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Sedan håller jag med om att man bör samordna detta på något sätt med till exempel övriga nordiska länder. Det vore bra att få med alla på båten, så att man försöker samordna lokaliteterna och så vidare.

Detta är en pågående diskussion och process, men varför ska man vänta och fatta beslut först på sikt?

Fru talman! Jag har med stor glädje noterat att det har hänt saker. När jag lade fram denna motion för första gången 2000-2001 var jag väldigt ensam. Vid det tillfället tror jag att inte ens mitt parti röstade för mig, utan det var en enskild motion som hanterades just som en sådan.

Jag har även noterat över tid att Sverigedemokraterna har anslutit sig till den linje som jag drev 2000-2001. Det tycker jag är bra, för jag tycker att det är bra att vi för ett samtal om var ambassaden bör ligga.

Men jag har redan svarat på skälet till att jag skriver "på sikt". Jag tror att detta bäst förs framåt i ett gott samtal, så att fler partier och debattörer och även de olika parterna får tid att fundera lite över det hela.

Viljeinriktningen är glasklar. Vi bör ta ett beslut om att flytta svenska ambassaden dit den här hemma, nämligen till Israels huvudstad. Den bör byggas på ett sådant sätt att den kan betjäna flera. Det är min bestämda uppfattning.

Jag är väldigt glad för det som i dag har skett i kammaren. Väldigt tacksam och glad är jag. Det är en spännande dag.

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för ett mycket sympatiskt inlägg! Jag tror också att det är viktigt att man har dialog och att man sätter sig ned med varandra. När det gäller debatten i Palestina och utanför Palestina och Israel är det oftast extremisterna som får sätta dagordningen. Jag tror också att det är väldigt viktigt att man försöker hitta en väg framåt, och den måste gå via dialog. Det finns ingen militär lösning på konflikten. Det finns inte heller någon lösning där man hetsar mot varandra eller så.

Men jag vill också lyfta fram att Jerusalem är annekterat i strid med folkrätten. Västbanken har under ockupationen indelats i tre administrativa distrikt, A, B och C, också i strid med folkrätten. Antalet bosättare i Palestina uppgår till över 600 000 just nu. Därför vill jag fråga ledamoten: Vad tycker du om tajmningen, att du lägger fram den här motionen just nu?

Fru talman! Den här konflikten har egentligen hållit på i drygt 100 år. Jag tror att frågan om tajmning kommer att vara svår. När jag lyssnar på de olika parterna är jag inte säker på att vi har närmat oss en varm fred. Man har ju trots allt efter Osloförhandlingarna en form av kall fred.

Jag tror att vi i Sverige snarare behöver titta på vad som är lämpligt och hur vi behandlar andra länder. Det är lite konstigt att just Israel behandlas på ett särskilt sätt och att vi inte behandlar några andra länder på det sättet. Därför tror jag att det kan vara läge att flytta vår ambassad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det blir också lite konstigt: Ambassaden i relation till Israel har vi i Tel Aviv, men de facto-ambassaden som hanterar den palestinska myndigheten - jag vet att det är ett konsulat - finns i Jerusalem. Det blir en konstighet.

Fru talman! Magnus Jacobsson säger att vi behandlar Israel på ett sätt och andra länder på andra sätt. I vilka avseenden är det, och vilka exempel på det kan ges?

Jerusalem är ju annekterat i strid med folkrätten. Socialdemokraternas uppfattning är att Jerusalem bör vara huvudstad i både Israel och Palestina, som del i en tvåstatslösning.

Fru talman! Här finns en skiljelinje. Jag anser att delar av Jerusalem redan i dag kan accepteras som Israels huvudstad. Det är de facto deras huvudstad. Det fungerar operativt som huvudstad. Det finns mig veterligen ingen som argumenterar för att den framgent i ett fredsavtal inte skulle vara Israels huvudstad.

Jag har respekt för er hållning, men jag tror att den är obsolet.

När det gäller konflikten som sådan tror jag att det är viktigt, oavsett på vilken sida vi står politiskt, att vi från svenskt håll fortsätter att peka på begreppet försoning. Det vi lyckades med i Norden var försoning. Vi ska komma ihåg att vi hade lagar där det var olika straff om man mördade en dansk människa eller en svensk människa. Det har vi inte i dag. Försoning och frid över Jerusalem, oavsett folk, tror jag att det är oerhört viktigt att fortsätta kämpa för.

Den utrikespolitiska debatten var härmed avslutad.