Statsministerns frågestund

Herr talman! Fallet Landerholm handlar inte om ett enskilt misstag. Det handlar om upprepade säkerhetsincidenter på Sveriges högsta säkerhetspolitiska nivå. Detta är någonting som har lett till flera anmälningar till konstitutionsutskottet.

I Landerholmaffären finns det flera frågor som inte rör den rättsliga prövningen. Det är frågor om regeringens ansvar och statsministerns hantering. Varför tog det till exempel 673 dagar innan en skadebedömning diariefördes? Varför ingrep statsministerns presschef med vilseledande information?

Herr talman! Det här rör inte skuldfrågan i domstol utan regeringens och statsministerns ansvar. Det är därför frågor som bör kunna granskas av just konstitutionsutskottet. Trots detta har Tidöpartierna använt sin majoritet i konstitutionsutskottet för att stoppa inte bara granskningen utan också oppositionens begäran om att låta utskottets opolitiska tjänstemän analysera vilka delar som kan granskas utan att påverka rättsprocessen. Tidöpartierna har alltså inte bara sagt nej till granskning. De har också sagt nej till att ta fram underlag för att klargöra vad som faktiskt går att granska.

Det här leder till en enkel slutsats: Antingen anser Tidöpartierna att statsministern inte klarar en granskning, eller så har de fått instruktioner om att stoppa den. Min fråga till statsministern är därför: Vilka frågor om sitt eget agerande är det som statsministern inte kan svara på?

Herr talman! För det första: Det här är en fråga för riksdagen att avgöra, inte för regeringen.

För det andra: Det här fallet är redan granskat en gång i konstitutionsutskottet, utan nämnvärd anmärkning i fall jag minns rätt.

För det tredje: Det är nu föremål för en domstolsprövning.

Man är friad i första instans. Det är överklagat i andra instans. Såvitt jag förstår finns det en tradition av att man inte prövar frågor som är föremål för en brottsundersökning i domstol. Den praxisen har såvitt jag förstår följts här – inget mer och inget mindre.

Herr talman! De frågor som jag har ställt rör statsministerns ansvar och agerande. De hanteras alltså inte i den pågående rättsprocessen mot den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren. Trots detta blockeras granskningen i konstitutionsutskottet.

Det är allvarligt när en regering med sin majoritet tillåts blockera granskningen av sig själv på det här sättet. Då riskerar riksdagens kontrollmakt att sättas ur spel. När regeringen på det sättet medvetet hindrar insyn närmar det sig någonting som skulle kunna beskrivas som en politisk mörkläggning.

Min fråga till statsministern är därför: Anser statsministern att riksdagens kontrollmakt fungerar som avsett när Tidöpartierna blockerar granskningen av statsministerns eget agerande med anledning av Landerholmaffären?

Herr talman! Jag anser att det antagligen finns goda skäl för riksdagen att sedan tidigare ha en praxis: att man, när det pågår en rättslig prövning, inte samtidigt gör en KU-granskning av samma sak.

Jag misstänker att det beror på att det är ganska svårt att utröna vad som är föremål för den rättsliga prövningen och vad som är föremål för rent administrativa frågor i Regeringskansliet. Det låter för mig som en rimlig praxis, och jag har respekt för att riksdagen har behållit den praxisen.

Herr talman! Vi är stolta över alla de nödvändiga reformer som vi har genomfört under den här mandatperioden. Vi har haft ett högt tempo, varit leveranskraftiga och gjort det som vi har lovat väljarna. Tillsammans har vi ändrat kurs för Sverige.

Våra partier har besegrat inflationen. Vi har skapat bättre förutsättningar för både hushåll och företag. Vi har sänkt drivmedelsskatter, inkomstskatter och elskatt. Halverad matmoms kommer om mindre än tre veckor.

Nu riskerar dock energi- och oljepriserna att äventyra den här positiva ekonomiska utvecklingen och tillväxten. Läget i omvärlden är ytterst oroväckande. Risken är att vi går mot en energikris som i det värsta scenariot kan bli värre än den vi hade i inledningen av Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

Sverige måste vara på tårna. Om oljepriset stiger kraftigt kommer konsekvenserna snabbt att märkas i hela ekonomin. Det finns åtgärder som man kan vidta. Vissa av de åtgärderna kanske inte är särskilt populära i EU. Min fråga är: Hur pass kreativ kan statsministern tänka sig att vara för att vidta åtgärder och dämpa dåliga effekter, och kan statsministern tänka sig åtgärder även om de ogillas av EU?

Herr talman! Det är nu en oförutsägbar utveckling av framför allt olje- och gaspriser i spåren av kriget. Sedan finns det många andra aspekter på det här kriget. Det finns sådana som är hoppingivande, inte minst för alla iranier som nu hoppas på en fredligare och frihetligare framtid. Det finns också betydande risker för oro i hela regionen med ganska svårbeskrivliga konsekvenser.

Men vi kan hålla oss till det som frågan kretsade kring. Just nu stiger oljepriserna ganska rejält. Det varierar naturligtvis lite grann från dag till dag. Även gaspriserna påverkas. I Europa pratas det ofta om gaspriserna, kanske lite grann till svensk förvåning. I Europa pratar man om gas. Det gör vi inte i Sverige, för vi har bättre elsystem, dessbättre, så vi är inte så beroende av gaspriser.

Som Elisabeth Svantesson har sagt flera gånger är vi öppna för både att justera bränslepriser och att justera elpriser genom stöd. Vi återkommer till båda inför vårbudgeten.

Herr talman! Jag tror att vi behöver titta på allt som går att göra för att dämpa oron hos både hushåll och företag.

Vi har haft ett antal svajiga år i ekonomin, i synnerhet under den förra mandatperioden. Vi ärvde hög inflation och en tillväxt i EU:s absoluta bottenskikt. Detta har vi nu vänt. Vi har besegrat inflationen och stärkt hushållens plånböcker och köpkraft.

Men återigen: Hur långt är statsministern beredd att gå för att säkra priserna på energi och drivmedel? Är statsministern beredd att prioritera svenska intressen före EU:s och svenska hushåll före mer eller mindre flummiga klimatöverenskommelser på EU-nivå?

Herr talman! Regeringens och min uppgift är alltid att främja svenska intressen. Ofta gör vi det genom samarbete i EU.

Här ska vi vara noga: Sverige har nytta av vårt EU-medlemskap. Vi följer spelregler, men vi påverkar också spelregler. Sedan är jag den första att säga att vi, till skillnad från andra länder, ibland följer spelreglerna lite väl noggrant.

Vi kommer att kräva undantag från EU:s energiskattedirektiv. För att kunna gynna svenska elkonsumenter kommer vi också att kräva att man inte lägger beslag på svenska flaskhalsavgifter.

Herr talman! Vissa saker måste man bara göra, Skorpan. Annars är man bara en liten lort.

Så sa Jonatan Lejonhjärta när han skulle förklara varför han var tvungen att kämpa mot Tengil, fast han var rädd. Det är vad mod innebär. Du kan inte vara modig om du inte samtidigt är rädd.

Dagligen hör vi om modiga ungdomar som vågar tala öppet om det fruktansvärda öde som väntar dem när de nu står inför faktum att de ska tvingas lämna det som de ser som sitt land, sitt hem, i allt utom på pappret.

Det är den här politiken som Ulf Kristersson personligen har drivit igenom. Det är han som är ytterst ansvarig för det som nu sker. Det framgick tydligt när beslutet fattades att det här skulle bli resultatet. Kanske trodde inte Ulf Kristersson att det skulle göra så mycket. Kanske hoppades han att de drabbade ungdomarna skulle lämna Sverige i all tysthet. Kanske räknade han inte med det folkliga raseri som det här skulle mynna ut i.

I fredags gick regeringen ut med att man skulle stoppa utvisningarna. Det har sedan dess visat sig vara tomma löften. Utvisningarna fortsätter. Regeringens och Sverigedemokraternas ord var bara en skenmanöver för att tysta debatten.

Vi i Vänsterpartiet, tillsammans med Miljöpartiet, lade fram ett förslag om att stoppa utvisningarna omedelbart, och i går röstade regeringspartierna ned det förslaget med en rösts övervikt, efter uppmaning från Ulf Kristerssons talman.

Jag tror att Ulf Kristersson är rädd. Jag förstår att Jimmie Åkesson kan framstå som hotfull och stor, särskilt med tanke på partiets rötter i nazismen. Det var trots allt det partiet som Åkesson gick med i en gång i tiden. Men statsministern, är det inte dags att göra det moraliska och modiga?

Stå emot Jimmie Åkesson! Håll ditt löfte och stoppa tonårsutvisningarna nu!

(Applåder)

Herr talman! För det första noterar jag att Samuel Gonzalez Westling allt oftare har ett tonfall och ett tonläge som påminner mig om Viktor Orbán – nedlåtande, spydigt, hånfullt. Jag tänker inte svara på det sättet. Det var likadant förra gången. Jag svarade inte på det sättet då heller.

För det andra konstaterar jag att Vänsterpartiet inte alls är ute efter att förändra en lagstiftning där vissa har kommit i kläm därför att man enligt lagen betraktas som vuxen när man är 18. Ni vill riva upp hela den migrationspolitik som vi nu har slagit in på. Men ni vågar inte säga det.

Ni borde stå för er uppfattning som är i princip fri invandring. Ingen ska prövas. Ingen ska lämna landet. Ja eller nej har ingen betydelse. Ni har varit för varje amnesti, varje ventil, varje riktning som gör att fler människor kommer till Sverige, och ni är emot varje förändring som innebär att vi stramar upp invandringspolitiken.

Vi tycker helt enkelt olika.

För det tredje har alltså regeringen aviserat en ny lagstiftning som gör att färre ska komma i kläm efter den lag från 2016 – under den tid när ni olyckligtvis hade inflytande över politiken i Sverige – som gör att unga vuxna måste lämna Sverige för att de inte har egna skyddsskäl.

Nu försöker vi lösa den frågan. Migrationsverket har meddelat att de kommer att pausa beslut i väntan på ny lagstiftning. Så gör man på ett seriöst sätt.

Vi värnar en stram migrationspolitik. Vi ska inte gå tillbaka till 2015. Vi ska inte bli den plats som allt fler söker sig till med allt större integrationsproblem som konsekvens – sådant som ni inte bryr er om.

Vi står för en stram invandringspolitik som ändå tar hänsyn till att enskilda kan komma i kläm också på grund av gammal lagstiftning. Det är vad vi gör just nu, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan konstatera att statsministern inte verkar vilja svara på frågan. Vi vet i detta nu att ungdomar står i begrepp att bli utvisade i detta nu. Det rapporterade Aftonbladet om så sent som i går, och det sker på grund av den här regeringens lagstiftning.

Regeringen varnade själv för detta. När detta röstades igenom här i kammaren bara för något år sedan varnade regeringens eget underlag för att det här skulle bli konsekvenserna. Det påtalades här i kammaren att detta skulle bli effekten. Ändå tvingade regeringspartierna igenom förslaget.

Jag tycker att det är lite småaktigt av statsministern att stå här i kammaren och hänvisa till lagstiftning som antogs för tio år sedan när det är den här regeringens politik och beslut som leder till att tonåringar utvisas från Sverige – deras hem i allt utom på papperet.

Herr talman! Det är en helt felaktig beskrivning. Lagen är bokstavligt talat från 2016, bekräftad 2021.

Det vi har gjort, som ni inte förmådde göra, är att tillsätta en utredning för att se om man kan lösa de här problemen på ett bättre sätt inom ramen för en stram invandringspolitik. Jag förstår att den tanken inte föresvävar er över huvud taget.

Att inom ramen för en stram invandringspolitik under många år ändå ha en lagstiftning som gör att unga människor inte hamnar i kläm är precis vad vi har aviserat. Det är precis det som nu utarbetas. Det är precis det som är grunden för att Migrationsverket har kommunicerat att de avser att pausa de beslut som annars skulle bygga på den gamla lagstiftningen. Precis så är det.

Herr talman! Ungefär 100 000 akademiker är arbetslösa i Sverige. På bara två år har antalet ökat med ungefär 20 000 personer. Det är människor som har studerat i minst tre år men som ändå inte har ett jobb.

Upptrappningen i konflikten i Iran ökar osäkerheten i ekonomin dramatiskt. Det är klokt att inte vara alarmistisk, men regeringen har genomgående varit lite väl optimistisk i sina prognoser. Ingen annan bedömare trodde på 3 procents tillväxt i Sverige. Riksbankens prognos låg på 2,2 procent för det här året. När prognosen nu skrivs ned gör regeringen det med 0,2 procentenheter, trots att andra bedömare ligger på dubbelt så mycket.

Det företag gillar allra minst är osäkerhet. Stora företag skjuter upp investeringar. Småföretag möter ökade kostnader och risk för högre räntor. I ett sådant läge är det allt färre som ens tänker tanken att anställa ännu en akademiker.

Regeringens 18-månadersåtgärder med sänkta arbetsgivaravgifter är ett bra steg. Det har vi dock pratat om tidigare, så låt mig ta ett annat förslag: studentmedarbetare. Statsministern inspireras gärna av Danmark, inte minst inom kriminalpolitiken, men när det gäller att få unga akademiker i jobb verkar kikaren över Öresund ha immat igen. I Danmark har faktiskt 90 procent av dem som har arbetat mer än 15 timmar ett relevant jobb tre månader efter sin examen.

Centerpartiet vill därför införa en särskild tidsbegränsad studentanställning under LAS, kopplat till studietiden. Syftet är att få studenter i relevant arbete. Det skulle ge fler företagare en flexibilitet att anställa.

Jag undrar därför: Vilka konkreta åtgärder vill statsministern vidta för att motarbeta den otroligt stora arbetslöshet som studenter möter i denna oroliga tid?

Herr talman! Först vill jag kvittera: Jag tycker att det är genuint roligt att Centerpartiet nu propagerar för en liberalare och mer flexibel arbetsmarknadslagstiftning i Sverige. Centerpartiet vill även ha lägre skatter på många områden.

Man undrar bara: Med vilka tänker ni genomföra den politiken? Är det med Vänsterpartiet? Är det med Miljöpartiet? Eller är det med Socialdemokraterna?

Jag underkänner inte alls själva idén, utan jag skulle gärna prata om sådana saker. Men det blir lite akademiskt, så att säga, när man uttrycker saker och ting som går rakt emot de egna tänkta samarbetspartnerna. Men jag lär gärna av Danmark även på det här området.

Jag tror att de allra flesta vet att vi nu har skapat bättre ekonomiska förutsättningar för den del av arbetsmarknaden som handlar om konjunktur. Sverige har gått från tillväxtbotten till tillväxttoppen. Vi kan dividera om enskilda decimaler, men det råder ingen tvekan om att Sverige har gått från det absoluta bottenskiktet till att ha en av Europas allra högsta tillväxter.

Sedan fattar ju alla att det som händer i Iran just nu är riskabelt. Hur mycket det kommer att slå är det ingen som vet. Men Sverige har, till skillnad från många andra länder, statsfinanser som gör att vi ska kunna klara också allvarliga störningar.

Jag tycker att de återkommande försöken att svartmåla svensk ekonomi och att aldrig se de styrkor vi har, som gör att man kan använda styrkan och vattna där det växer, är en dålig tradition till vänster i svensk politik.

Den andra delen, som jag vet att ni inte vill prata om, är den del av arbetslösheten som handlar om invandring. Det är den långa, strukturella, som man säger, arbetslösheten som inte påverkas nämnvärt av konjunktur. Den är jag allra mest bekymrad för.

Jag har själv tre blivande akademiker hemma, eller nästan hemma. En är snart färdig ingenjör, en är mitt i ekonomutbildningen och en har just påbörjat medicinutbildningen. Vi pratar mycket om framtidens arbetsmarknad. Jag är inte alls obekymrad över den, men jag är mer bekymrad över dem som inte har någon utbildning alls.

Herr talman och statsministern! Detta är det tredje debattutbytet som statsministern inleder med att tala om vem vi ska genomföra politiken med.

Jag tycker att sakfrågan i det här fallet är viktigare. Det är viktigare att prata om hur det har blivit 20 000 fler arbetslösa akademiker under den här regeringens tid. Jag svartmålar inte Sverige. Sverige har fantastiska möjligheter, men regeringen har inte tagit i alla dessa.

Det fanns en AI-kommission som har lagt fram en mängd olika förslag, som mest verkar ligga i en byrålåda. Det finns en mängd olika förslag för att säkerställa att Sverige står längst fram när det gäller klimatomställningen, som kommer att ge jobb.

Just nu är klimatomställningen lite ur modet på den globala scenen, men vi vet att inom några år kommer efterfrågan att öka på fossilfritt stål och fossilfri cement, vilket kräver investeringar och som gör att företagen vill växa och vara i Sverige.

Jag undrar därför: Vad tänker statsministern göra åt de studenter som i dag inte har ett arbete?

Herr talman! Fossilfritt stål, utsläppsfri cement och allt detta kräver massor kräver massiva satsningar på fossilfri energi i Sverige. Det är precis det vi gör – visserligen utan er än så länge, men ni kanske också hakar på så småningom. Vi bygger alltså massiva mängder ny kärnkraft i Sverige, och det kommer att garantera dessa möjligheter.

Jag kommer tillbaka till frågan om med vem. Det är inte oviktigt. Att ha åsikter som man vet att man aldrig kan genomföra är möjligen kul på ett statsvetenskapligt seminarium, men det har ingenting med seriös politik att göra.

Ni måste ändå rimligen ställa er frågan: Om vi tycker att vi ska luckra upp den svenska arbetsmarknadslagstiftningen och ha flexiblare regler eller sänka skatter till höger om Moderaterna – med vem tänker vi göra detta?

Om ni inte har något svar på den frågan blir er politik inte ens ett tips, utan en synpunkt som ni vet aldrig kommer att förverkligas. Ni måste någon gång kunna svara på frågan om hur verklighetens politik ska förändras och inte bara fantasins.

(Applåder)

Herr talman! Klockan fortsätter att ticka för de ungdomar som på grund av regeringens politik ska utvisas från sitt hemland, från Sverige.

Både statsministern och migrationsministern säger gärna i intervjuer att detta sker på grund av ändringarna från 2016, men vi har inte hört om några tonårsutvisningar så långt tillbaka i tiden. Det är först de senaste åren de har börjat dyka upp.

I går föll med minsta möjliga marginal här i riksdagen Miljöpartiets och Vänsterpartiets motion om att införa en stopplag. Samtidigt får vi inga tydliga svar från regeringen om när deras ventil kan komma på plats eller ens hur den ska se ut.

Det här handlar om unga människors liv och framtid. Det handlar om huruvida de ska sättas på ett plan till kriget i Mellanöstern eller inte. De har inte tid att vänta.

Jag skulle därför vilja fråga statsministern: När kommer lösningen på tonårsutvisningarna? Och kommer ungdomarna som redan har fått utvisningsbeslut att få stanna?

(Applåder)

Herr talman! Den första frågan är lätt att besvara. Vi kommer att lägga fram en proposition under våren, och om riksdagen bestämmer sig för att inte ta sommarledigt kommer ni också att hinna behandla propositionen.

Den frågan överlåter jag med varm hand till riksdagen. Vi kommer att göra vår del, och som alla vet har Migrationsverket sagt att de tänker pausa besluten i den sortens ärenden i väntan på en ny lag eftersom de vet att en ny proposition kommer att komma. Det var ingen som lyckades klara den uppgiften tidigare.

Jag tar ändå rätt lätt på kritiken, för jag vet att Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och kanske också Centerpartiet, i grund och botten är emot hela den strama invandringspolitiken. Ni har varit emot varje beslut som vi har fattat. Ni vill tillbaka till 2015, och ni är en liten minoritet av svenska folket.

Vi tar allvarligt på de här frågorna. Vi ser till att de som skulle kunna hamna i kläm får en ny chans att inte hamna i kläm, men inom ramen för en riktigt stram invandringspolitik under lång tid framåt. Där tycker vi olika. Det är därför det är så fundamentalt oklart vad en vänsterregering skulle göra i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Tyvärr hör jag inget om vad som ska hända med dem som redan har fått sina beslut. Det duger inte att säga att tonårsutvisningar ska stoppas; de måste också stoppas.

Unga människor sitter i fängelseliknande förvar i väntan på besked. Familjer, vänner, grannar, klasskompisar och kollegor lever i total ovisshet. Demonstrationer runt om i landet visar att det inte finns stöd för den här regeringens utvisningspolitik just nu.

Jag skulle därför på nytt vilja fråga statsministern: Kommer ungdomarna som redan har fått utvisningsbeslut att få stanna?

(Applåder)

Herr talman! Regeringen kan och får inte lägga sig i enskilda fall. Jag konstaterar bara att Migrationsverket har sagt att de pausar sina beslut i väntan på en ny lag. Det gör de inte lättvindigt, utan det gör de för att de vet att en ny lag är aviserad.

I övrigt måste myndigheterna fatta beslut. Självklart gäller gammal lag tills ny lag är på plats. Så är det med all lagstiftning. Jag tror att inte ens Miljöpartiet skulle kunna hävda att en lag som finns inte ska tillämpas alls, men Migrationsverket har alltså sagt att de kommer att pausa besluten i väntan på ny lag.

Herr talman! När den här regeringen tog över efter Socialdemokraterna var inflationen 10 procent. Bolåneräntorna sköt i höjden. Matpriserna steg kraftigt. En liter diesel kostade strax under 30 kronor. Det var inte rättvist mot alla de människor som ställer klockan och går till jobbet varje dag.

De flesta kurvor pekade nedåt, förutom skjutningarna, som nådde rekordnivåer. Nu är inflationen bekämpad. Den är nu under 2 procent. Bolåneräntorna har sjunkit, och matpriserna är stabila och kommer dessutom att sjunka från den 1 april när matmomsen sänks.

En fråga som jag tycker har fått alltför lite utrymme är en växande svensk ekonomi, det vill säga tillväxt. Det är det som är absolut nödvändigt för att vi ska ha något att fördela.

Min fråga till statsministern är därför: Hur går det för svensk ekonomi – växer den? Och hur står vi oss internationellt?

Herr talman! Det är sant att när vi tog över gick de kurvor som borde gå ned upp och de som borde gå upp gick ned. Det är en ganska enkel men korrekt sammanfattning av läget.

Det berodde inte bara på den gamla regeringen. Det fanns en pandemi, och kriget mot Ukraina hade startat. Det fanns också många andra saker. Men regeringen hade ingen ekonomisk politik. Om man tappar tre av åtta budgetar har man ingen ekonomisk politik; då har man i praktiken ingen finansminister. Så kan man inte sköta ett land i tuffa tider.

Nu är det precis tvärtom. De saker som borde gå ned, som skjutningar och invandring, går ned. De saker som borde gå upp, som tillväxttakt, går upp. Inflationen går ned som den ska, och räntorna går ned som de ska. Allt detta är lite osäkert på grund av Iran just nu, men i grund och botten är det så.

Tillväxten är extremt viktig. Ska vi klara av de stora investeringar som vi gör i försvaret, för att hjälpa Ukraina, i svensk välfärd och i infrastruktur måste vi ha tillväxt. Jag är så glad över bred enighet om stora investeringar. Det vore bra med bred enighet också om tillväxtpolitiken.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Herr talman! Vi är få vars tankar och hjärtan inte är med det iranska folket. Jag är säker på att detta även är statsministerns uppfattning. På svenska gator och torg, från norr till söder och från väst till öst har tiotusentals människor samlats för att uttrycka sitt stöd för ett fritt Iran och sin avsky för den islamiska regimen. Bland dessa manifestationer i Sverige och runt om i världen ropas särskilt namnet på en man upp som ett alternativ till att leda en sekulär och demokratisk övergångsregering: Reza Pahlavi.

Ovissheten är stor och frågorna många. Med anledning av det undrar jag hur Sverige bäst kan bistå den iranska oppositionen i dess kamp för frihet och hur statsministern ser på riskerna för att denna konflikt får spridningseffekter till Sverige kopplat till islamism och antisemitism.

Herr talman! Det ärliga svaret är att ingen vet just nu. Det är otroligt lätt att känna enorm sympati för dem som hyser optimism för att det skulle kunna bli frihetligare och mer demokratiskt i Iran efter 47 år av förfärligt förtryck. Det är lätt att känna enorm sympati med alla svenskiranier i Sverige som hoppas på det bästa. Men vi måste också inse att det finns betydande risker.

Vi ska på marginalen göra vad vi kan för att uttrycka för att uttrycka vår ståndpunkt i detta, och det gör vi också. Men vi har också ett ansvar att se till att de faror som finns inte sprider sig till Sverige. Vi är därför väldigt upptagna just nu av säkerhetshoten mot Sverige och de risker som finns. Vi har redan sett tendenser, och de får inte få fäste här. Sverige har sedan tidigare förfärliga erfarenheter av vad Iran är kapabelt att göra. Vi håller också ett öga på prisutvecklingen här i Sverige på grund av det som händer där.

Men just nu är juryn ute, som det heter.

Herr talman! I helgen uppmärksammades internationella kvinnodagen. I Sverige har vi kommit långt vad gäller jämställdheten, men vi är långt ifrån framme. Det finns fortfarande mycket att göra. Det gäller inte minst skillnaden mellan kvinnors och mäns företagande, finansiella sparande och ägande. Vi vet att betydligt färre kvinnor än män startar och driver företag, och även på ägandesidan ser vi stora ojämlikheter, där kvinnor generellt äger ungefär hälften så mycket som män, vilket givetvis får stora konsekvenser vid exempelvis en skilsmässa. Enligt studier ser vi också hur kön är en mycket viktigare faktor än utbildning för upplevd finansiell förmåga.

Hur arbetar regeringen för att minska de skillnader vi ser mellan kvinnor och män vad gäller just företagande, ägande och finansiellt sparande?

Herr talman! Jag delar i allt väsentligt beskrivningen, och som jag tror att alla förstår handlar detta om en blandning mellan regelverk och politik och sådana val som människor gör själva. Om de sedan görs aktivt eller av tradition kan man diskutera, men det är en komplex situation.

Vi gör ganska mycket nu för att ändra de formella reglerna. Vi ökar möjligheterna till eget sparande, och vi ser till att utbildning alltid ska löna sig och att fler ska gå från bidrag till arbete och därmed få mer jämlika pensioner med mera.

Människor ska såklart också uppmuntras att leva ett liv där de delar på ansvaret på ett sådant sätt att utfallet blir mer jämlikt. Politiken kan göra en del, men familjer måste också göra en del själva. Vi har sett en god utveckling på en del områden, medan det har stått stilla på andra områden.

Politiken måste föregå med gott exempel, men människor har också själva ett ansvar för hur de lever sina liv.

Herr talman! Statsministern visade tidigare en stor tafatthet i sina svar till Lena Hallengren om viktiga säkerhetsfrågor.

Min fråga handlar om statsministerns tjänsteutövning och inget annat. Enligt Regeringskansliets föreskrifter om säkerhet ska statsministerns kansli rapportera säkerhetsincidenter, och de ska utredas och bedömas. Det inträffade flera incidenter när Henrik Landerholm jobbade på Regeringskansliet. Landerholm tjänstgjorde i statsministerns kansli, och statsministern var Landerholms högsta chef. Det är även vänner privat.

Ulf Kristersson och hans kansli väntade i 673 dagar innan de upprättade en handling i enlighet med säkerhetsföreskrifterna. Vad var orsaken till detta?

Herr talman! Min fråga gäller tjänsteutövningen och har inget med rättsprocessen att göra.

Herr talman! Jag noterar att Socialdemokraterna gärna vill tala om en fråga som är föremål för rättslig prövning. Det kommer jag inte att göra av respekt för att det pågår en rättslig prövning. Så enkelt är det.

Jag kan dock säga att det en utomstående expert nu gör en analys av hur Regeringskansliets säkerhetsarbete fungerar mer principiellt. Finns det brister och sådant som behöver justeras? Detta har inget att göra med prövningen om enskilda personer eventuellt har gjort sig skyldiga till felaktigheter utan om Regeringskansliet har en tillräckligt bra rutin för den sortens frågor. Denna analys kommer också att presenteras.

Herr talman! Regeringen har efter att fruktansvärda fall av våldtäkt och övergrepp uppmärksammats inom hemtjänst och äldreomsorg aviserat en utredning om att ge äldre rätt att välja om de vill ha manlig eller kvinnlig personal vid dusch och personlig hygien. Det välkomnar vi, för det handlar om äldres rätt till trygghet, säkerhet och värdighet och om rätten att få sätta gränser. Detta har också Sverigedemokraterna lyft upp tidigare.

Samtidigt har riksdagen beslutat om en ny könstillhörighetslag som gör det betydligt enklare att ändra juridiskt kön, utan krav på diagnos och utan den prövning som tidigare fanns. SD och KD var de enda som röstade nej, bland annat eftersom vi bedömde att detta öppnar för missbruk och skapar otydlighet i skyddsregler som ska ge just trygghet.

Min fråga till statsministern är: När regeringen säger att äldre ska få rätt att välja kön på personal, avser man då biologiskt eller juridiskt kön? Hur ska regeringen säkerställa att reformen ger den trygghet som det är tänkt?

Herr talman! Jag är lite förvånad av den debatt som har uppstått med anledning av förslaget att man som äldre ska kunna välja biologiskt kön på den person som utför mycket intima sysslor. Det är rätt anmärkningsvärt att detta har vållat kritik. Är det inte rätt självklart att man kan vara i en situation där man känner sig rätt sårbar – långt innan övergrepp begås? Talar inte de övergrepp som har begåtts för att detta är ett problem på riktigt? Jag är genuint förvånad över de kommuner som sägs inte ha velat polisanmäla händelser. Allt detta är allvarligt på riktigt, och därför har vi föreslagit en ändring som gör att man som äldre ska kunna välja vilket biologiskt kön den person ska ha som ska göra det allra mest privata åt en i ens hem.

Herr talman! Jag har mycket svårt att se att detta har något att göra med frågan om att kunna anmäla ändring av juridiskt kön efter utlåtande och att det ska godkännas lite lättare.

Herr talman! Längre fram i vår hålls översynskonferensen för icke-spridningsavtalet NPT som syftar till att stoppa den globala upprustningen och spridningen av kärnvapen. Kärnvapen är ett massförstörelsevapen som om de används alltid innebär hundratusentals civila dödsoffer, likt i Hiroshima och Nagasaki, och de ger dessutom långvariga konsekvenser för både människa och natur.

Sverige har under lång tid stått upp för internationella konventioner om kärnvapen. Detsamma kan inte sägas om kärnvapenmakterna, som har utökat sina arsenaler. Ryssland har placerat kärnvapen i Belarus, och Trump har väckt tanken om nya provsprängningar.

Statsministern har nu bestämt att Sverige ska ha en dialog med kärnvapenstaten Frankrike om dess kärnvapen. När denna dialog ska hållas och vad den ska leda till är mycket oklart, så också den franska presidentens motiv. Det är dock ett tydligt brott mot Sveriges tidigare kärnvapenlinje.

Vill statsministern ha franska kärnvapen på svenskt territorium, eller vad vill statsministern egentligen?

Herr talman! Jag och ledamoten tycker lika på en punkt och olika på en punkt.

Vi tycker lika när det gäller den självklara ståndpunkten att en värld utan kärnvapen vore bättre än en värld med kärnvapen. Så enkelt är det. Men vi tycker olika när det gäller om demokratierna också ska ha kärnvapen så länge diktaturerna har kärnvapen. Jag står gärna för den olikheten. Ensidig nedrustning av kärnvapen i den fria världen, medan andra länder behåller sina, skulle innebära en farligare värld.

Det vi nu gör är att inom ramen för den svenska doktrinen att inte ha kärnvapen på svensk mark i fredstid – låtsas inte att du inte vet om detta, Håkan Svenneling! – gå in i ett samarbete med Frankrike för att se om våra konventionella styrkor kan samarbeta närmare med Frankrikes och kanske Storbritanniens nukleära styrkor, för att säkra Europa bättre än vad Europa har gjort hittills. Om det leder till resultat ska Sverige självklart vara med på en sådan resa.

(Applåder)

Herr talman! Jag vet att statsministern säkert kommer att fara med osanning och påstå att Centerpartiet vill tillbaka till 2015 års migrationspolitik eller att vi har röstat emot regeringens alla förslag, som han påstod tidigare. Det är inte sant. Vi vill inte tillbaka till den migrationspolitik som Ulf Kristersson själv var med och drev som minister, och vi har röstat för de flesta förslagen.

Det Centerpartiet faktiskt vill ha är ett migrationssystem som är rättssäkert och rimligt, där ett nej är ett nej men där ett ja faktiskt också är ett ja och där människor behandlas som människor även om de är invandrare.

Centerpartiet vill att människor som kommer hit, arbetar och bidrar ska kunna fortsätta att göra just det: bidra till svensk ekonomi och till vårt samhälle. Vi vill också att unga människor som kommer hit och som är födda och uppvuxna här ska kunna se en framtid här, men i stället ser vi hur dessa människor utvisas.

Därför vill jag fråga statsministern – hoppas att jag får ett seriöst svar: När kommer statsministern att faktiskt – på riktigt – stoppa tonårsutvisningarna och kompetensutvisningarna, som gör att människor som arbetar, bidrar och har byggt sina liv här i Sverige just nu utvisas?

Herr talman! Man ska vara noga med orden. Jag sa att Miljöpartiet och Vänsterpartiet i allt väsentligt vill tillbaka till den gamla migrationspolitiken. Det är lite oklart med Centern. Jag tycker att jag hör olika röster från Centerpartiet när det gäller invandringspolitiken. Om det är stadfäst att Centerpartiet står stadigt bakom en restriktiv invandringspolitik är ingen gladare än jag. Välkomna i så fall!

När det gäller den andra frågan har jag sagt flera gånger nu att vi har aviserat en ny lagstiftning som kommer att läggas fram under våren och som kan beslutas under sommaren och därmed lösa problemet med att enskilda unga människor kommer i kläm därför att de ska ha egna asylskäl trots att de fortsatt kan upplevas vara mycket beroende av sina föräldrar.

Det är så man gör seriös lagstiftning. Den gamla lagen från 2016 har inte fyllt det syftet. Nu löser vi problemet, som jag tror att Centerpartiet var med och skapade en gång i tiden.

Herr talman! I Sverige riskerar vi nu att förlora 11 procent av svenskarnas kanske mest omtyckta djur: lodjuret. Det är en art som är rödlistad som sårbar och som jagas på grund av sin päls.

De senaste fem åren har 134 lodjursungar under ett år strukit med i den här jakten. Det handlar alltså inte om lodjur som skjuts på grund av att de har inneburit problem för tamboskap, utan 100 procent av de lodjur som skjuts i Sverige flås därför att man vill åt deras vackra päls.

Min fråga till statsministern är: Tycker statsministern att det är bra att vi har troféjakt på hotade djur i Sverige?

Herr talman! Jag är visserligen jägare själv, men jag hinner inte jaga särskilt ofta. Jag skulle dock aldrig laga lodjur.

Jag ska ärligt säga att jag inte kan de svenska bestämmelserna om detta, men jag förutsätter att de bestämmelser som finns följs. Det är så vi gör: Vi bygger land med lag. Vi har regler, och de ska tillämpas. Om människor bryter mot reglerna ska det stoppas. Om man ändra vill reglerna kan det göras under ordnade former.

Jag kan inte den svenska jaktförordningen i det avseendet.

Herr talman och statsministern! Före och efter den här frågestunden pågår en debatt om utbildning. Min fråga berör det området.

Denna vecka är det några av oss som har praoelever. Hos mig finns Alice Åkesson, som kommer från Billesholm i Skåne. Hon sitter på läktaren och följer frågestunden. Den fråga hon vill ställa till statsministern är: Hur ser statsministern att det föreslagna betygssystemet kan stärka kvaliteten i skolan och ge elever bättre förutsättningar jämfört med dagens system?

Herr talman! Vad bra – det är inte alla elever som har en egen frågeställare i Sveriges riksdag.

Vi gör ett nytt betygssystem av många olika skäl.

Det första skälet, som är uppenbart och som alla elever kanske inte tänker på, är att föräldrar måste kunna begripa betygssystemet. Alldeles för många föräldrar tycker att det har varit för komplicerat att förstå vad deras barn förväntas kunna för att få ett visst betyg. Då blir det svårt att hjälpa till. Elever och föräldrar måste kunna förstå.

Det andra skälet är att ett orimligt antal personer får underkänt och därmed stoppas i nästa steg. Det behöver man komma till rätta med.

Det tredje handlar om att se till att vi har ett betygssystem som gör att det inte går att fuska eller skapa glädjebetyg och som alltså är mer kopplat till faktiska resultat, så att skolor inte får för sig att ge enskilda elever högre betyg än vad kunskaperna motsvarar.

Det är ganska många olika syften som sammanfaller i ett nytt betygssystem. Jag hör att det finns en stor efterfrågan bland Sveriges föräldrar på ett nytt betygssystem.

Herr talman! Varje morgon reser sig 10 000 barn, tar sina föräldrar i handen och går till en kristen förskola. Det finns 10 000–11 000 elever som gör samma sak och går till en kristen skola.

Generellt sett är det en verksamhet som har hög trygghet och goda studieresultat och som faktiskt är bättre än många andra på integration. Samtidigt ser vi i den allmänna debatten hur socialdemokrater och liberaler går ut och kräver att alla konfessionella skolor ska stängas, så ock de kristna.

Då blir min fråga till statsministern: Anser statsministern och regeringen att konfessionella skolor ska avvecklas trots att de generellt sett har högre kvalitet och goda resultat och är uppskattade av föräldrarna? Den debatt som nu pågår skapar nämligen stor oro hos både barn, elever, föräldrar och huvudmän. Jag skulle bli glad för ett tydligt besked om hur regeringen ser på den här frågan.

Herr talman! Det här är intressant. Den här debatten har länge förvånat mig, på två sätt.

Ärligt talat: Om man menar att den judiska skolan i Stockholm är ett stort problem, tala då ur skägget och säg att man vill stänga den skolan! Om man egentligen menar att ett antal muslimska skolor har missbrukat det svenska skolsystemet under lång tid, våga då säga det också! Bluddret om konfessionella skolor i största allmänhet döljer mycket mer än det avslöjar. Det är det första som har förvånat mig länge.

Det andra som har förvånat mig är: Varför är det först nu dåliga skolor stängs? Det gäller de skolor som predikar värderingar och ståndpunkter som är närmast olagliga i Sverige och som ligger långt bortom läroplanen, de skolor som missbrukar det svenska friskolesystemet och de skolor som står för helt andra uppfattningar än vad svensk skola ska stå för. Varför är det först nu de stängs på allvar?

(Applåder)

Herr talman! Statsministern far med osanning. Oss veterligen är han inte polisanmäld. Han är inte föremål för en rättsprocess. Självklart måste riksdagen kunna få svar från statsministern om hans tjänsteutövning. Nyss medgav han ju att regeringen tillsatt en utredning på grund av de fel som begåtts på hans kansli när det gäller Landerholm.

Frågan infinner sig om statsministerns pressekreterare inkluderas i den utredningen. Statsministerns pressekreterare är en av statsministerns närmaste medarbetare och arbetar på direkt uppdrag av honom.

När Henrik Landerholm skrev inlägg i sociala medier om en av säkerhetsincidenterna, som medierna avslöjat, var det pressekreteraren som hjälpte honom att skriva inläggen. Det som skrevs innehöll flera felaktigheter och vilseledde om Landerholms förehavanden.

Herr talman! Min fråga till Ulf Kristersson handlar om hans tjänsteutövning, inte om något som är föremål för en rättsprocess. Frågan är: Agerade pressekreteraren på eget bevåg? Och föranledde det i så fall några åtgärder från statsministern?

Herr talman! Ni är ju roliga, ni socialdemokrater. Ni får en lapp från gruppledningen: Det här ska ni fråga om den här gången. Och så frågar ni om saker som ni vet är föremål för en rättsprocess och som ni vet att jag inte kan svara på. Det är charmigt, verkligen. Hade ni inget annat att fråga om i dag?

Svaret ledamoten får är detsamma. Jag tänker alltså inte svara på frågor som kretsar kring en person som i sin tur är föremål för en rättslig prövning. Han är visserligen frikänd, men det är överklagat och därmed fortfarande en rättsprocess. Därefter svarar jag på alla frågor om den saken.

Översynen av Regeringskansliets säkerhetsarbete hade en mycket bredare grund. Det är rätt klokt att i dessa tider se över om Regeringskansliet har ett tillräckligt starkt säkerhetsarbete i alla tänkbara avseenden. Den översynen pågår.

(Applåder)

Herr talman! Implementeringen av lönetransparensdirektivet innebär inte bara nya skyldigheter. Det innebär även ett helt batteri av regler som riskerar att slå oproportionerligt hårt mot svenska arbetsgivare. Kritiken är kraftig från alla håll, från arbetsmarknadens parter men även brett från politiken.

Samtidigt är det uppenbart att Sverige, som så ofta tidigare genom åren, går betydligt längre än vad EU faktiskt kräver och därmed förvärrar konsekvenserna kraftigt. Denna gång är måltavlan våra företag, särskilt de små och medelstora.

Regeringen har varit tydlig och sagt att man ska verka för ett minimum när det gäller implementering av EU-direktiv kopplade till vår arbetsmarknadsmodell. Nu frångår man i vissa delar utredningen och gör tvärtom, så min fråga till statsministern är ganska enkel: Varför vill man göra det svårare än nödvändigt för Sveriges företagare genom en tydlig överimplementering av lönetransparensdirektivet?

Herr talman! Min bild är precis tvärtom. Vi ärvde det här dåliga problemet för att Socialdemokraterna ville ha ett socialt EU-toppmöte i Sverige, ifall ni minns, som skulle kretsa kring en fråga som ingen vettig svensk vill ska vara en EU-fråga. Man skapade aktivt ett problem som vi nu försöker minimera konsekvenserna av.

EU har inte med den svenska arbetsmarknadsmodellen att göra. De begriper den inte. De skulle helst lagstifta om den. Vi har sagt nej, och Socialdemokraterna bjöd in EU för att ha aktiv påverkan på svensk arbetsmarknad. Det var ett dåligt beslut.

I stället för att den stoppades fick vi en EU-lagstiftning som Sverige nu gör allt för att implementera med så små konsekvenser som över huvud taget möjligt. Snacka om att ärva ett självmål! Men regeringen kommer att enas om en minimalistisk implementering av den lagstiftningen.

Herr talman! Det följande är kommentarer på mina inlägg på sociala medier:

Hoppas att en 13-åring skjuter någon i din familj!

Du är en batikhäxa deluxe som älskar blattekuk!

Hat och hot drabbar alla politiker, från höger till vänster. Men i dag fokuserar jag på hat och hot i sociala medier riktat mot kvinnor och flickor, för detta är akut. Kvinnor i politiken, i näringslivet och i kulturlivet och unga flickor möter hat och hot som till stor del inspireras och drivs av män i övre medelåldern. Detta måste få ett slut.

Min fråga till statsministern är: När kommer regeringen med en realistisk och handlingskraftig plan för att få slut på hatet och hotet mot kvinnor och flickor i sociala medier?

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag bara förbehållslöst hålla med. Det här är helt förfärligt. Jag delar också uppfattningen att det drabbar unga kvinnor och flickor ännu värre än många unga män och pojkar – och då tycker nog de att de ofta också drabbas hårt.

Det här är helt förskräckligt. Vi har sett det under ganska lång tid, långt in i politiken. Jag hade själv ett långt samtal med Anna-Karin Hatt dagarna efter att hon hade valt att lämna den roll som hon då hade.

Det här är ett gift som förstör samtalsklimatet i svensk och internationell politik. Sverige är antagligen inte värre drabbat än andra länder, men det råder inget tvivel om att vi inte heller är förskonade på något sätt.

Jag tycker att vi ska ha lagstiftning som så långt som det över huvud taget är möjligt stoppar detta, med respekt för att yttrandefriheten i Sverige är mycket långtgående, och att vi ska ha mycket högt ställda krav på sociala medier-plattformar att snabbt ta bort sådant som kan vara olagligt. Där är vi inte än, men dit ska vi komma.

Herr talman! Många av oss har reagerat på rapporterna om stora nedskärningar på förlossningsvården i Malmö de senaste veckorna.

Sjukvården i Region Skåne har gått med mångmiljardunderskott varje år i flera års tid. Anledningen är att regeringen inte har velat skjuta till tillräckligt med statsbidrag till regionerna och att det lokala Tidöstyret har vägrat höja regionskatten för att kompensera för underskottet. Konsekvenserna har vi nu kunnat se i stora nedskärningar på sjukhusen, bland annat på BB i Malmö.

Samtidigt har regeringen nu meddelat att de vill straffa kommuner och regioner som höjer skatten framöver. Min fråga till statsministern blir därför: Hur menar statsministern att regioner ska kunna bedriva en fungerande sjukvård för medborgarna om de inte ska få tillräckligt med finansiering från staten eller från skatteintäkter?

Herr talman! Det hade varit klädsamt om vänstersidan i svensk politik hade visat lika stort intresse för alla problem i sjukvården i Stockholmsregionen. Det hade varit klädsamt.

Där skulle ni med ett telefonsamtal kunna ändra allting. Men där lägger ni ned ätstörningsvården. Där ökar bupköerna. Det är den enda regionen där köerna inte minskar just nu. Om ni tog hand om de bekymren med lite större intresse hade vi kanske haft lite större respekt för era synpunkter på läget i Skåne. Bara ett tips.

Faktum är att resurserna inte har minskat i sjukvården i Skåne. Faktum är att vad vi har anslagit totalt sett till kvinnosjukvården är mer än förra mandatperioden. Faktum är att det görs väldigt mycket för att lösa problemen.

Varför säger ni inte i stället att ni är ute efter att höja skatten? Ibland är ni väldigt pålitliga. Höj skatten! Det är alltid ert svar, och nu efterlyser ni höjd skatt i Skåne. Jag tror inte att ni kommer att få det.

(Applåder)

Herr talman! Statsministern! I början av förra veckan höll Frankrikes president Emmanuel Macron ett linjetal gällande den franska avskräckningsförmågan med kärnvapen. Macron talade om att den franska förmågan ska stärkas med anledning av de hot och utmaningar man ser för Frankrike men också för Europa. Dessa hot, som huvudsakligen kommer från Ryssland, måste vi möta tillsammans. Macron öppnade i sitt tal för ett utvidgat samarbete med en rad europeiska länder, bland annat Sverige.

Det har bara gått lite över en vecka, men jag skulle ändå vilja passa på att fråga statsministern hur dialogen med Frankrike ska fortsätta och vad detta kan komma att betyda för Sverige.

Herr talman! Först vill jag säga att vi sent förra året fick frågan från Frankrike om vi tillsammans med ett antal länder, till exempel Danmark, var intresserade av att starta en dialog om samarbete mellan svenska konventionella förmågor och Frankrikes nukleära förmågor.

Jag insåg rätt snabbt att det är en stor sak att säga ja. Det är en lika stor sak att säga nej. Ibland finns det en vana i Sverige att man vill slippa svara på frågor och hoppas att man ska komma undan dem. Så jobbar inte den här regeringen. Alltså hade vi en mycket noggrann process inför att vi gav ett svar till Frankrike.

Den processen inkluderade noggranna konsultationer också med oppositionen i Sverige. Där svajar det nu betänkligt. Jag kan ärligt talat inte längre säga vad oppositionen, framför allt Socialdemokraterna, tycker i den här frågan.

I sak håller vi nu på att förbereda det team från UD, Försvarsdepartementet och Nationella säkerhetsrådet som kommer att skapa förutsättningar för samtalen för att skapa ett ramverk och se var det finns potential till gott samarbete.

Herr talman! Ja, det har varit en spännande frågestund. Den ungerska premiärministern har varit inblandad i det här rummet, vad han nu gjorde här, och lappar har skickats till olika personer.

En som kanske också har fått en lapp är den moderata justitieministern Gunnar Strömmer, som har stått här i kammaren och kritiserat Ulf Kristersson för hanteringen av Landerholmaffären och hur den kunde ha hanterats betydligt annorlunda.

Det handlar alltså om det som Riksdagens ombudsmän, JO, har kritiserat statsministerns kansli för, nämligen mediernas möjligheter att granska den situation som uppstått. I grunden handlar detta om att statsministerns kansli inte har följt grundlagen, nämligen tryckfrihetsförordningen. Det hedrar Gunnar Strömmer på många sätt att han ställer sig på grundlagens sida.

Vår fråga är: Delar statsministern justitieministerns bedömning?

Herr talman! Det kan ha gått fram redan, men jag säger det en gång till: Jag kommer att ha respekt för riksdagens praxis att varken i KU eller här diskutera pågående rättsfall.

Jag vet att ni vill att det ska vara tvärtom, och det får ni gärna vilja, men jag kommer att stå fast vid min uppfattning. Vi kan därefter diskutera detta hur mycket som helst.

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.