Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av statsrådet Acko Ankarberg Johansson, statsrådet Lotta Edholm, statsrådet Camilla Waltersson Grönvall och statsrådet Jessica Rosencrantz.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Statsrådet Acko Ankarberg Johansson besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Herr talman! Det har nu gått ett år sedan statsministern lovade en statsbudget som skulle innebära att ingen skulle sägas upp i svensk sjukvård. Nu vet vi att statsbudgeten innehåller betydligt mindre pengar till sjukvården än tidigare. Vi har sett rekordstora varsel inom vård och omsorg, drygt 6 000 personer under 2024. Och trots att regeringen hävdar att det ljusnar vid horisonten fortsätter varslen att komma. Så här långt in på 2025 gäller det drygt 500 personer inom vård och omsorg.

Samtidigt hopar sig problemen för sjukvårdens chefer och medarbetare när man inte har resurser eller personal för att klara uppdraget.

Vad vill sjukvårdsministern säga till alla dem som lägger sjukvårdens scheman för 2025 och som ska lösa dagar, kvällar, helger och semestrar? När ljusnar det för dem?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det är en oerhört prioriterad fråga. När inflationen drabbade regionerna extra hårt, beroende på det pensionsavtal de tecknat, valde vi att lägga 9 miljarder extra till dem, bara för att täcka upp för inflationens kostnader. Det extra stöd de har fått motsvarar 10 500 sjuksköterskor. Det fick de för att de under det år som var så besvärande skulle kunna behålla personal. Och det har ju lett till att vi inte har fått massuppsägningar.

Vi befarade, när vi kom med den sista delen om 6 miljarder, att kanske 5 000- 6 000 skulle riskera att sägas upp beroende på de varsel som fanns. Det har inte blivit så. Jag är så glad, över både att pengarna gett effekt och att regionerna har kunnat hantera situationen bättre än de först trodde.

Däremot har det skett förändringar när det gäller bland annat administrativ personal. Men man har kunnat värna vårdpersonal. Det är viktigt.

Herr talman! Faktum är att personer som behövs i svensk sjukvård har sagts upp i svensk sjukvård, och varslen fortsätter att komma.

Frågan kvarstår alltså: Vad ska man göra när man inte har resurser och personer nog för att fylla sina schemarader? Vad har sjukvårdsministern att säga till dem som med knappa resurser ska fylla scheman under 2025?

Herr talman! Ledamoten! Precis som ledamoten lyfter fram handlar det om att ha tillräckligt med personal. Jag är glad över att regionerna nu har gjort omsvängningen från att tidigare ha haft mycket bemanningsanställda till att nu ha fast anställd personal.

Det har också blivit en förändring för medarbetare, som inte alltid har varit med på förändringen. Det har inneburit stora problem och utmaningar för personalen. Jag är medveten om det. Men inriktningen är rätt. Fast anställd personal är bättre för patienterna. Det bygger också kontinuitet och är bättre när man ska utveckla kvaliteten i verksamheterna.

Herr talman! Min fråga går också till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson, med anledning av att vi nyligen nåddes av en debattartikel där sjukvårdsministern konstaterar att regeringen inte utesluter att Sverige ska ta emot patienter från Gaza.

Med vetskap om hur vårdsituationen ser ut i Sverige kan jag tycka att det är ett ganska förvånande men delvis också oroväckande ställningstagande. Sverigedemokraterna och regeringen gör självklart väldigt mycket gott för sjukvården i Sverige. Det känner jag också till. Men vi är inte i mål ännu. Problemen är inte lösta ännu. Vårdköerna kvarstår, med väldigt mycket lidande och faktiskt också dödliga påföljder för den svenska befolkningen.

Herr talman! Hur kan sjukvårdsministern anse att det vore lämpligt att ta emot patienter från Mellanöstern när svenska patienter dör i vårdköerna?

Herr talman! Ledamoten! Jag uppskattar inte när man omformulerar min åsikt. Den åsikt som regeringen har haft alltsedan i våras är att vi inte utesluter att Sverige ska ta emot patienter från Gaza. Men situationen i Gaza går först, det vill säga hur vi bäst kan ge hjälp och humanitärt stöd till befolkningen på plats. Det har varit det vägval som regeringen stått inför.

Därför har vi sett till att ge ett mångmiljonstöd, senast nyligen med ytterligare 400 miljoner i humanitärt stöd till Gaza för att stödja befolkningen. Det går till FN-organ som jobbar med sjukvård, mödravård, hälsovård och socialt stöd på olika sätt. De pengarna når nämligen flest människor.

Medicinsk evakuering når väldigt få. Dessutom är det kopplat till stora svårigheter. Norge lovade i somras att ta emot väldigt många. Efter fem sex månader kom sex personer, vilket visar hur svårt det är.

Vår bedömning handlar om hur vi ger bäst humanitärt stöd. Vi ska också klara sjukvården i Sverige.

Herr talman! Vår prioritering är främst hur vi löser vårdsituationen i Sverige. Jag tycker ändå att ministern har varit ganska tydlig med att man inte utesluter att Sverige ska ta emot patienter om det skulle vara möjligt. Regeringen kanske inte utesluter det, men det gör Sverigedemokraterna. Det vill jag vara tydlig med.

Det är ändå någonstans en ändrad ståndpunkt från regeringen. Så sent som i november sa ministern i en interpellationsdebatt i den här salen att man inte avsåg att Sverige ska ta emot några patienter.

Därför blir min följdfråga varför regeringen har om inte ändrat ståndpunkt så åtminstone ändrat kommunikationen i frågan.

Herr talman! Ledamoten! Om man läser allt jag sa - det var ganska mycket - kan man se att jag var tydlig med att det inte är ett nej till att göra det men att det handlar om situationen. Hur kan vi bäst stödja de civilbefolkningar som är drabbade av en oerhörd humanitär katastrof till följd av situationen?

Vi har hittills valt den metod som vi bedömer är bäst. Det är att ge stöd och hjälp på plats. Men det innebär inte att man utesluter att någonsin hjälpa på andra håll, till exempel när det gäller den stora katastrof som också finns i Sudan. Vi ser det även i Kongo. Vi ser det på många fler håll nu.

Det finns alltså inget förbud, utan vi utgår från situationen.

Herr talman! Matpriserna skenar igen. Snart kostar kaffet 100 kronor per paket. Matpriserna fortsätter att gå upp medan regeringen passivt ser på. Matjättarna gör rekordvinster samtidigt som hushåll och barnfamiljer kämpar för att ha råd med maten. På bara två år har matpriserna stigit med 30 procent.

Vänsterpartiet accepterar inte den här utvecklingen, som slår mot vanligt folk. Vi kräver att regeringen agerar för att stoppa prischocken på mat. Sverige behöver kraftfulla åtgärder för att stoppa att matjättarna pressar upp priserna.

För det första måste regeringen tvinga matjättarna att redovisa sina prishöjningar. För det andra ska oskäliga prishöjningar leda till böter. För det tredje måste matjättarnas oligopol brytas. Det är tre konkreta åtgärder för att pressa ned priserna. När ska regeringen agera?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Alla berörs vi av detta dagligen. När man handlar sina matvaror är det tufft att betala för dem. Att det har skett en prishöjning råder det inget tvivel om.

Vi förstod prishöjningarna när inflationen var som högst. Det är också därför regeringen har lagt all energi vi har kunnat ur ett regeringsperspektiv för att få ned inflationen. Det har haft stor betydelse för hushållen att vi nu är tillbaka på normala nivåer. Då behöver också resten av marknaden ställa om till den nya situationen. Jag tror att det är nödvändigt att även livsmedelsindustrin tittar på sina kostnader och vad man kan göra för att hitta rätt nivåer.

Sedan är det dock svårt för en stat och en regering att styra priser, om det nu inte är Venezuelas metoder man använder - jag hörde inte att ledamoten föreslog det. Men det är svårt att styra för att hitta den riktigt kloka balansen på en marknad. Det handlar om efterfrågan och vad som är möjligt att producera. Framför allt behöver producenterna få betalt.

Herr talman! Det låter lite på ministern som att marknaden ska lösa det här. Men när marknaden missbrukas på det sätt som varit fallet med matjättarna behöver politiken agera för att skydda hushållen. Man kan inte ha de här stigande matpriserna. De har stigit med 30 procent på bara två år. En av tre matvaror har blivit dyrare. Vi kan inte ha en regering som sitter och tittar på. Det enda vi har fått är ett konstaterande av att det har blivit dyrare - eller så har man fikat med matjättarna. När ska regeringen agera?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för följdfrågan. Det finns ganska många olika saker man kan göra, inte minst det arbete som görs inom livsmedelssektorn för att säkerställa att vi blir mer självförsörjande på livsmedel. Det är i dag alldeles för många livsmedel som behöver importeras, och där har priserna ökat rejält. Jag tror att det nästan bara är morötter vi är självförsörjande på. Vi behöver alltså öka mängden livsmedel som vi har bättre beredskap för i närområdet. Om vi har mer produktion på hemmaplan skulle vi klara svängningarna på marknaden bättre.

Det är olämpligt att styra en marknad, men att kunna klara hushållsekonomin är prioriterat.

Herr talman! I går hade riksdagen besök av Synskadades Riksförbund, som bevakade debatten i trafikutskottet angående färdtjänst. Det är nämligen så att rätten till färdtjänst har kringskurits kraftigt under de senaste tio åren, och det har drabbat synskadade särskilt hårt utan att regeringen valt att agera.

En annan sak som också har drabbat synskadade väldigt hårt är de förändrade rättigheterna till ledsagning. Där är det så illa att det föranledde riksdagen att i juni månad rikta ett tillkännagivande till regeringen om att utreda en ny lagstiftning kring ledsagning.

Jag ställde i höstas en fråga till socialtjänstministern om det här och fick svaret: Det påbörjas nu en beredskap i Regeringskansliet. Det, herr talman, föranleder mig att fråga: Har den här beredskapen nu gått över i praktiskt arbete för att stärka synskadades rätt till ledsagning?

Herr talman! Jag tackar ledamoten så mycket för en viktig fråga. Frågor om samhällets mest utsatta med funktionsnedsättningar är viktiga och prioriterade.

När man har en beredskap eller det pågår en beredning i Regeringskansliet handlar det om att det pågår ett arbete.

Regeringen är mycket medveten om vikten av ledsagning och de här olika delarna, inte minst för personer med nedsatt syn. Därför följer vi utvecklingen mycket noga.

Det måste dock understrykas att kommunerna har ett oerhört viktigt ansvar när det gäller att tillgodose individens behov, oavsett om ledsagningen ges enligt LSS eller enligt socialtjänstlagen.

Vi följer utvecklingen noga, och det sker en beredning inom Regeringskansliet på området.

Herr talman! Det känns ändå bra att man från beredskap, vilket var det ord som användes i höstas, nu har gått över till beredning. Då är det klart att jag undrar om den beredning som pågår i Regeringskansliet även innebär att man tittar på frågan om en ny lagstiftning. Hur ser arbetet för att stärka synskadades rätt till ledsagning enligt LSS ut?

Herr talman! Det tillkännagivande som riksdagen lämnade om avgiftsfri ledsagning och möjligheten till en särskild lag kopplad till detta bereds som jag sa just nu i Regeringskansliet. Det är ett arbete som pågår. Jag avser att återkomma längre fram i det här arbetet med besked om regeringens nästa steg i frågan.

Herr talman! I veckan publicerade Sveriges Radio en granskning av vårdnadsmål som avgjorts i hovrätten mellan åren 2016 och 2020 och där pappan dömts och avtjänat straff för sexualbrott. I hela hårresande 19 av 32 fall hade pappan fått ensam eller delad vårdnad eller rätt till oövervakat umgänge mot mammans vilja. Som skäl angavs i väldigt många av de här fallen att mammorna inte samarbetat tillräckligt väl med förövarna. Med andra ord: En mamma som försöker skydda sina barn från en dömd förövare löper stor risk att förlora vårdnaden och tvingas lämna barnen ensamma med just förövaren.

Vi har länge krävt att synen på föräldrars rätt till sina barn ska förändras och att barn ska ha rätt till juridiska ombud i alla fall som rör vårdnad, boende och umgänge, så att barnen själva kommer till tals på riktigt.

Min fråga till Camilla Waltersson Grönvall, statsrådet för socialtjänst, är: Hur kommer regeringen att agera för att stoppa de här missförhållandena på en gång och en gång för alla sätta barnets bästa i första rummet?

Herr talman! Jag tackar Märta Stenevi så mycket för en oerhört angelägen och viktig fråga.

Regeringens omfattande arbete handlar om att stärka utsatta barns situation. Det är ett pågående arbete. Vi har presenterat en rad förslag gällande olika lagstiftningar. Vi arbetar vidare för att barns rättigheter ska gå före föräldrars rättigheter. Det ska gå som en röd tråd genom all den lagstiftning vi arbetar med.

Det är en självklarhet att barn aldrig ska behöva vara rädda för vårdnadshavare som de har umgänge med eller träffar på något annat sätt. Det var också därför propositionen Tryggare hem för barn, som den här riksdagen har fattat beslut om, började gälla den 1 januari i år. Jag vill understryka att inga barn ska vara rädda för att behöva vistas tillsammans med vårdnadshavare som har utövat våld mot dem eller deras närstående.

(Applåder)

Herr talman! I den utredning som statsrådet hänvisar till fanns också ett beredningsunderlag i frågan om att säkra barns rätt till juridiska ombud i vårdnadstvister. Detta hade kunnat införas redan den 1 januari i år. Det är inte fler utredningar vi behöver nu, utan förändring. Jag vill uppmana regeringen att ställa sig bakom oppositionens förslag om juridiska ombud för barn, som snart kommer upp för omröstning i den här kammaren, och sedan gå vidare med lagstiftning. Våra barn behöver skydd från sina förövare nu.

Herr talman! Som jag beskrev i mitt förra inlägg arbetar regeringen nu steg för steg vidare med att säkra utsatta barns skydd. Vi är långt ifrån klara. Vi är inte heller klara med den utredning som Märta Stenevi hänvisar till. Nästa steg på familjerättens område är nu att se över hur barns ställning i mål om vårdnad, boende och umgänge kan stärkas ytterligare. Där avser vi nu att tillsätta en utredning kopplad till införande av rättsliga ombud.

Herr talman! Att bryta rekryteringen till gängen är helt avgörande för att kunna bekämpa den grova kriminaliteten. Med anledning av det vill jag börja med att tacka socialtjänstministern för det omfattande arbete som görs för att stärka den sociala barn- och ungdomsvården.

Jag vill också ställa en fråga till socialtjänstministern. Vi vet att många unga som riskerar att dras in i kriminalitet placeras på HVB eller inom den statliga ungdomsvården Sis. Där har vi nåtts av rapporter om att ungdomar rekryteras in i kriminella gäng. Det finns droger, och ungdomar fortsätter att begå brott därinne.

Vad gör regeringen för att säkerställa att den statliga ungdomsvården ska kunna fungera bättre och bli ett bättre skydd för ungdomar som är på väg in i kriminaliteten, i stället för att bli en väg in i kriminaliteten som det ibland har visat sig vara?

Herr talman! Tack så mycket till Ludvig Ceimertz för frågan!

Att samhället har ett enormt stort ansvar för barn och unga som placeras i samhällsvård är en självklarhet. Det är naturligtvis jätteviktigt att den placeringsform som väljs motsvarar barnets behov och förutsättningar och att vården ska vara trygg och säker.

Det regeringen har gjort hittills är bland annat att säkerställa att Sis nu har helt andra befogenheter att kunna säkerställa att man till exempel inte kan använda sig av mobiltelefoner för att just bli kontrollerad inifrån, vilket har förekommit. På HVB finns inte de befogenheterna i dag. Men den utredning som arbetar med motsvarande befogenheter kommer att presenteras inom några månader.

Långsiktigt ser vi att barn- och ungdomsvården behöver reformeras i grunden. Därför är den utredning som nu ser över hela barn- och ungdomsvården och som också kommer att presenteras om några månader ett oerhört viktigt led i detta.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet!

Den utredning som ska presenteras om ett par månader ser vi nog alla fram emot för att se hur vi långsiktigt ska kunna göra den statliga ungdomsvården ännu bättre. Tack för svaret om åtgärderna på Sis. Det är glädjande att de även är på gång på HVB.

Kan statsrådet Camilla Waltersson Grönvall berätta mer om i vilken riktning åtgärderna på HVB kommer att gå? Är ökade befogenheter för personalen när det gäller droger, visitationer och liknande på gång?

Herr talman! Tack så mycket, Ludvig Ceimertz!

Precis som jag beskriver arbetar en utredning just nu. Jag kommer att få förslagen presenterade om några månader. Direktiven har varit tydliga. Personalen på HVB-hem är väldigt tydliga med att de inte i dag kan stoppa de kriminella nätverken från att hämta de här barnen och ungdomarna. Det handlar i väldigt stor utsträckning om att kunna begränsa tillgången till mobiltelefoner. Det ser jag framför mig.

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson.

Vårdköerna är ett problem i Sverige. Många sjuka får inte vård i tid. Nyligen presenterade regeringen nya åtgärder för att korta vårdköerna.

Min fråga är: Hur avser regeringen att följa upp att regionerna tar vara på de nya möjligheterna och använder sig av de nya verktygen och pengarna för att korta vårdköerna?

Herr talman! Tack, ledamoten!

Jag håller med ledamoten om att vårdköerna verkligen har bitit sig fast. Det är nästan så att en patient inte förväntar sig att få en operation i tid utan att det är en lång väntetid.

Det är också stora skillnader. Vi har regioner där man klarar vårdgarantins 90 dagar och andra områden där man har stora svårigheter. Det innebär att åtgärderna behöver se olika ut.

Det kan inte vara lika i alla regioner, utan man måste jobba utifrån lokala förutsättningar. Därför ger vi 5,9 miljarder för att öka vårdkapaciteten, där man får jobba på det sätt som passar bäst.

Vi har nu de statliga engångsinsatserna där vi lyfter fram tre speciella operationer. Där får regionerna betalt efter utförda operationer. Det innebär en klar styrning. Genomför fler operationer, så får ni betalt för den delen.

Vi kommer att återkomma i närtid om hur det ska ske. Men det gör att patienter som i dag väntar på en operation för en höftledsprotes, för framfall eller för grå starr kan förvänta sig medel för att få operationen i närtid.

Herr talman! Min följdfråga blir då: Vad är ministerns bedömning av den lediga kapaciteten i landet för att kunna korta vårdköerna?

Herr talman! Tack, ledamoten!

Jag hade önskat att vi hade haft en nationell bild över vårdkapacitet. Vi saknar en sådan. Men arbetet pågår i Regeringskansliet och hos myndigheter för att få fram den.

Exempelvis i går besökte Region Jämtland Härjedalen departementet. Vi talade just om de kommande statliga engångsinsatserna. De berättade att de har ledig vårdkapacitet inom vissa områden där de kan bistå andra regioner. Region Jönköping gav samma besked i morse vid ett möte.

Det finns också privata utförare. Jag har besökt både Ersta här i Stockholm och Carlanderska i Göteborg. Båda två är stiftelser, och pengarna går tillbaka in i verksamheten. De har kapacitet.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet och Nordenministern Jessica Rosencrantz.

Vi lever i en väldigt orolig tid. Trots det är det viktigt att arbetet i Nordiska rådet med gränshinder fortsätter.

Sverige är ordförandeland i Nordiska rådet det här året. Ett av våra prioriterade områden handlar just om att undanröja gränshinder så att vi blir så integrerade som möjligt i den delen.

En fråga som vi har diskuterat i vårt utvalg i Nordiska rådet, Utskottet för ett hållbart Norden, handlar om ett nordiskt pantsystem. Den frågan har levt i arbetet sedan 2010.

Det är i dag väldigt många burkar och flaskor som inte tillvaratas. Bara på färjorna mellan Sverige och Finland är det ett stort antal, 1 miljard aluminiumburkar, som finns utanför systemet. Det har naturligtvis stora nackdelar.

Min fråga är: Vad kommer att hända? Vad är ministerns svar?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Jag delar verkligen engagemanget för gränshinderarbetet. Sverige var ordförandeland för Nordiska ministerrådet förra året. Nu är Sverige ordförande i Nordiska rådet.

Det är väldigt glädjande att se att både ministerrådet och Nordiska rådet nu har fokus just på gränshinderfrågor. Jag skulle vilja säga att det är en gemensam svensk prioritering.

Vad vi gjorde under förra året under svensk ledning var att verkligen ta frågan om gränshinderarbetet närmare den politiska ledningen. Det är ytterst ett politiskt ansvar att verkligen ta oss an gränshinderfrågorna.

Vi tog under förra året fram ett program för fri rörlighet. Vi förstärkte utformningen av Gränshinderrådet i att bistå politiken genom att verkligen ta fram konkreta lösningar på gränshinderområdet.

Jag kom just i går från ett möte i Köpenhamn med mina kollegor. Nästa steg blir att från politisk sida väldigt tydligt identifiera: Vilka gränshinder ska vi riva? Det är klart att även den här frågan är en av dem som vi behöver titta närmare på.

Herr talman! De senaste fem åren har våldsanmälningarna på låg- och mellanstadieskolor i Sverige ökat med nästan 60 procent. Lärarkåren har länge fått ta på sig skulden för bråkiga och normbrytande elevers dåliga beteende.

Det här är något som Sverigedemokraterna under lång tid har arbetat för att förändra. Vi menar att fokus i stället ska läggas på åtgärder för att hjälpa elever med skolsvårigheter samtidigt som vi värnar undervisningen för elever i den övriga klassen.

Därför är det nu glädjande att skolministern har uttryckt sig positiv till att införa de gamla så kallade obsklasserna i svensk skola. Jag vill därmed fråga om statsrådet kan ge besked om när vi kan förvänta oss att obsklasserna återinförs.

Herr talman! Svensk skola har under ganska många år präglats av en inkluderingstanke som i grund och botten är god, det vill säga att alla barn ska gå tillsammans. Men det har också visat sig att mycket av detta inte fungerar, och jag skulle säga att det bland annat är därför vi har så stora problem när det gäller till exempel läsinlärning liksom att vi här i Sverige har skolor som är stökigare än i alla andra jämförbara länder. Vi kan till exempel se att anmälningarna till Arbetsmiljöverket när det gäller våld och hot har ökat med 150 procent på tio år.

Det som ledamoten efterfrågar är ju en form av hjälpklasser, och Liberalerna har väckt tanken att sådana klasser behövs för elever med väldigt mycket beteendeproblematik. Det är dock för tidigt i dag att säga hur vi kan gå vidare med det förslaget, så jag ber att få återkomma.

Herr talman! I Sverige ökar matpriser och hyror mer än löner och ersättningar. Människor i Sverige har inte råd att äta sig mätta när de måste välja mellan hyran och maten. Nu meddelar handeln att den kommer att höja matpriserna ytterligare. Även i EU i stort är höjda matpriser ett problem.

Sveriges finansministers lösning på problemet med höjda matpriser och höga vinster för livsmedelshandeln har varit att ta en fika med företrädarna för matjättarna. Jag hoppas att EU-ministern tar sig an problemet på ett bättre sätt.

EU-ministrarna har precis träffats i Bryssel. Vi vet ju att det är EU-regler som i dag pressar upp de svenska matpriserna. Min fråga till EU-ministern är på vilket sätt hon driver sänkta matpriser och ändrade regler för hyressättning. Hur driver hon annat som kan göra livet bättre för vanligt folk?

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att många människor, både i Sverige och runt om i Europa, upplever att marginalerna i tillvaron är väldigt pressade. Matpriserna stiger, och vi ser elpriser som är väldigt höga runt om i Europa. Hushållen är pressade från flera håll. Det här är såklart en återkommande fråga som i någon mening diskuteras på EU-ministerns bord men också i många andra konstellationer inom EU och olika ministrars sakområden.

Vi arbetar väldigt aktivt på flera håll inte minst med att adressera frågan om de väldigt höga elpriserna som vi vet slår väldigt hårt både mot hushåll och företag. Det är en sak som både drabbar konkurrenskraften för Europa och hushållens marginaler. För att ta det området som ett exempel är det alldeles uppenbart att vi nu behöver arbeta väldigt offensivt för att bygga ut elproduktionen för att på så sätt få ned energipriserna.

Det finns saker att göra på område efter område, men i hög grad handlar det också om nationella åtgärder.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Jessica Rosencrantz.

Vi står alla här inne bredvid Ukraina. Vi ser också att pressen på Ukraina ökar, och oavsett vilket avtal som råkar finnas på Trumps bord just i morgon är det dags att Ukraina och Europa kan stå upp mot Ryssland på egna ben.

Därför undrar jag nu om regeringen är beredd att göra det som krävs. Är regeringen beredd att i närtid jobba för att öka EU:s upplåningsram så att vi kan erbjuda det stöd som Ukraina behöver för att vinna över Ryssland på kort sikt och på kort sikt även säkra EU-ländernas samlade försvar? På lång sikt måste naturligtvis EU:s konkurrenskraft öka så att finansieringen kan ske på ett mer hållbart sätt. Men min fråga handlar om här och nu.

Herr talman! Tack, Anna Lasses, för frågan!

Låt det inte råda någon tvekan om att stödet till Ukraina är den här regeringens absolut viktigaste uppgift att hålla i och att öka. Det är någonting som vi är väldigt tydliga med från svensk sida också gentemot samtliga EU-kollegor. Just nu är verkligen tidpunkten att kliva fram och öka stödet. Det har Sverige gjort på flera områden, bland annat genom att nu rikta det största militära stödpaketet till Ukraina sedan den fullskaliga invasionen.

Det är också alldeles uppenbart att det nu finns många förslag på bordet kring hur man ytterligare kan öka investeringarna i vår egen försvarsförmåga. Det är viktigt att göra just detta, och vi utesluter ingenting. Men det är en välkänd uppfattning att gemensam upplåning inte är den första stenen som Sverige lyfter på, utan där är vi kritiska.

Det finns många förslag på bordet just nu. Det handlar om att mobilisera mer privat kapital, det handlar om budgetregler som diskuteras, det handlar om att använda mer av de frysta ryska tillgångarna. Här tror jag att det kommer att röra sig ganska snabbt framåt, inte minst när ledarna träffas i nästa vecka.

Herr talman! I går lämnade Läroplansutredningen sitt betänkande till skolminister Lotta Edholm. Där finns många intressanta förslag. Det viktigaste som jag och Miljöpartiet tar med oss är dock att det som utredaren själv lyfter fram som det största skälet till försämrade kunskapsresultat inte är brister i läroplanen utan brist på finansiering samt skolans reglering. Utredaren lyfte också fram att det är helt avgörande att skolan får tillräckligt med resurser för att Läroplansutredningens förslag ska få effekt.

Den sittande regeringen har under de senaste åren inte skjutit till de resurser som kommunerna behöver för att finansiera skolans verksamhet. Man har även undvikit att göra några begränsningar av marknadsskolan, vilket jag hoppas ändras efter detta.

Min fråga till skolministern är därför: När kommer regeringen att ge skolan de resurser man behöver? Kan Lotta Edholm garantera att skolan kommer att få de resurser som krävs i vårändringsbudgeten?

Herr talman! Tack så mycket till ledamoten för frågan!

När det gäller finansieringen av svensk skola är det ett ansvar först och främst för kommunerna. Ansvaret för skolan är ju kommunaliserat sen ungefär 30 år tillbaka. Jag tillhör ett parti som anser att det var ett stort misstag.

Det är klart att även staten har ett stort ansvar, och därför satsar vi varje år stora resurser på att förbättra skolan också i de kommuner som satsar ganska lite pengar på sin skola. Vi satsar till exempel på läroböcker, mer skönlitteratur, fler speciallärare, skolsociala team, akutskolor och fler mindre undervisningsgrupper, allt i akt och mening att stärka den regelstyrda skolan så att vi får en skola som är likvärdig över hela Sverige. Så är det inte i dag.

Herr talman! Svenska elever behöver lära sig mer. Därför behöver vi säkerställa att vi får bort den skadliga kunskapssyn som alltför länge har präglat den svenska skolan. Vi behöver säkerställa att ämneskunskaper åter hamnar i centrum. Vi behöver säkerställa att det är läraren som leder undervisningen i klassrummet. Vi behöver minska elevernas inflytande över undervisningsinnehållet, och vi måste säkerställa att de kunskapskrav vi ställer upp är anpassade efter barns kognitiva utveckling.

I går presenterades äntligen den läroplansutredning som många av oss har längtat efter. Den innehåller många förslag som går i rätt riktning. Min fråga till skolministern är därför: Hur säkerställer vi nu att de viktiga förslag som bland annat Läroplansutredningen nu föreslår också kommer att få genomslag i undervisningen för våra svenska elever i klassrum runt om i Sverige?

Herr talman! Tack till ledamoten för frågan!

Det här är en otroligt viktig utredning. Man kan säga att den sopar ut de sista resterna av ett postmodernistiskt synsätt på kunskap. Vi blir av med den relativistiska synen på kunskap; i stället är det ett mycket, mycket starkt fokus på grundläggande kunskaper och färdigheter som att läsa, skriva och räkna. Jag är i grund och botten mycket positiv till den här utredningen.

Det som nu händer är att utredningen kommer att skickas ut på remiss. Det kommer att ta sin lilla tid. Sedan måste det, utöver att vi fattar beslut om läroplanen, också komma kursplaner för varje ämne. Det återstår att se hur det arbetet kommer att ske. Det är dock klart att med en tydlig läroplan i botten blir möjligheterna till tydliga kursplaner också betydligt större. Det finns också i utredningen exempel på hur kursplaner i olika ämnen skulle kunna utformas.

Herr talman! Att få vård i rätt tid är viktigt för både unga och äldre, inte minst i akuta situationer. Vid hjärtstopp eller stroke är varje minuts väntan avgörande för förloppet. Det gäller naturligtvis även andra akuta tillstånd som förlossning eller en svår olycka.

I många delar av vårt avlånga land är det redan i dag långt till närmaste sjukhus. I Sollefteå kommer nu, efter regionens majoritets beslut, patienterna att få åka ungefär en och en halv timme till de sjukhus de i stället hänvisas till.

Min fråga till sjukvårdsministern är hur regeringen arbetar för att säkerställa att människor i hela landet ska ha tillgång till akut sjukvård i rätt tid.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Självklart har vi ett ansvar att se till att alla, oavsett var man bor, får del av den sjukvård man behöver.

Som jag nämnde var jag i går i Region Jämtland Härjedalen. Ni vet hur geografin ser ut. Merparten av alla i regionen bor inom tre mils radie från Östersund, men sedan bor det ändå ganska många väldigt långt bort. Hur gör man för att tillförsäkra dem den sjukvård de behöver med akuttransporter och annat?

Nu tog jag Jämtland Härjedalen som exempel. Det krävs ganska mycket resurser till helikopter och till ambulanser som är stationerade långt borta, kanske i Gäddede. Det blir en hög kostnad, och det är tufft för en region att hantera den.

Vi har dock den ordningen att det är regionerna som ansvarar för detta och inte staten. Vi har ingen statlig sjukvård. Regionerna löser det på olika sätt. Det är också klokt om regionerna samverkar. Gränserna är ju fiktiva i det avseendet. Det kan handla om att man samverkar mellan regionerna för att lösa det.

Detta är synnerligen prioriterat, och regeringen stöder det arbete regionerna gör.

Herr talman! Nyligen avslöjade SVT att en radikal islamist, dessutom anklagad för åtta våldtäkter, under tio års tid kunnat arbeta på skolor, HVB-hem och Sis-hem. Trots att Säpo pekat ut mannen som en säkerhetsrisk och stoppat honom från att bli väktare kunde han få ut en lärarlegitimation.

Det är uppenbart att samhället måste agera hårdare mot att synnerligen olämpliga personer får ut lärarlegitimation och anställs i skolan. Regeringen måste vidta kraftfullare åtgärder för att skydda våra barn och unga i skolan.

Varför gör skolministern ingenting för att se till att personer som är djupt olämpliga att arbeta som lärare också förlorar sin lärarlegitimation?

Herr talman! Jag tackar för denna extremt viktiga fråga. Jag delar Aylin Nouris resonemang till fullo. Det som har skett ska naturligtvis inte ske. Det visar bland annat att huvudmän är alldeles för dåliga på att begära referenser. Det skulle jag säga är ett problem i offentlig sektor, och säkert också i privat sektor, i alldeles för hög utsträckning.

Det som nu sker är till exempel att vi kommer att utöka antalet brott som man kan få ut registerutdrag om. Tidigare har väldigt grova brott och sexualbrott varit det enda man kunnat få ut registerutdrag om. Nu kommer den möjligheten att utökas till fler typer av brott.

Jag är dock inte alls främmande för att vidta fler åtgärder om det krävs. Det här ska inte kunna hända.

Herr talman! Genom Tidöavtalet stärker vi arbetet för att kraftfullt motverka nyrekryteringen till gängen. Under mandatperioden kommer ungdomsfängelser att införas för unga som begår grova brott. Helst vill vi dock inte att situationen ska behöva gå så pass långt.

Den 1 april införs förslagen i regeringens proposition Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen, som också Sverigedemokraterna stod bakom. Därigenom kan polisen och våra brottsbekämpande myndigheter få information tidigare om ungdomar som riskerar att dras allt djupare in i kriminalitet.

Det klingar en aning falskt från partier i denna kammare som ena stunden pratar om att hela samhället behöver sluta upp mot kriminaliteten men andra stunden inte går med på de förslag som Sverigedemokraterna och regeringen lägger fram.

På vilket sätt kommer socialtjänstens och polisens utökade samverkan att bidra till att minska nyrekryteringen bland unga till gängen?

Herr talman! Tack så mycket, Pontus Andersson Garpvall, för en viktig fråga!

Jag delar ledamotens inställning att vi naturligtvis måste hindra och stoppa den här rekryteringen. Då är det oerhört viktigt att samhällets samlade kraft får en möjlighet att verka. Där har sekretessen varit ett stort bekymmer - att man inte har kunnat sitta runt samma bord och tidigt ge varandra information när de första signalerna börjat komma. Ju tidigare signalerna kan komma, desto mer kan vi förstås använda förebyggande insatser. Där kommer den nya socialtjänstlagen att vara viktig.

Den proposition som ledamoten nämner handlar dock bara om information åt ett håll. Vi nöjer oss inte där, utan vi skriver nu fram lagstiftning som innebär att man kan sitta runt samma bord. Skola, socialtjänst och polis kan då delge varandra information tidigt. Där bryter vi rekryteringen.

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsministern.

Många barn och vuxna med sällsynta diagnoser i Sverige får inte behandling trots att det finns effektiva läkemedel. Före valet var KD drivande i att den socialdemokratiska regeringen var tvungen att agera. Sju av åtta partier stod bakom ett tillkännagivande här i riksdagen.

Sjukvårdsministern har sedan hon fick sin taburett hänvisat till att hon skulle vänta på svaret från TLV på ett uppdrag de hade fått av den socialdemokratiska regeringen. TLV:s svar har kommit, och alla säger att det inte löser problemet. Fortsatt kommer i Sverige många barn och vuxna med sällsynta diagnoser inte att få sina mediciner. Besvikelsen hos de drabbade är stark.

Vad kommer statsrådet att göra för att stå vid sitt löfte? Eller blir det för sjukvårdsministern som det Johan Pehrson sa - man säger en sak före valet, sedan är det val och sedan säger man en annan sak efter valet?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Förslaget från TLV är riktigt bra. Det handlar om att hitta en ny metod, en ny struktur, där man inte går på de vanliga premisserna utan faktiskt möjliggör att fler läkemedel kan komma i fråga just vid sällsynta sjukdomar.

Förslaget kom den 2 januari, tror jag, och ledamoten drar redan nu slutsatsen att det inte kommer att leda till fler läkemedel. Det är imponerande att ledamoten har den kunskapen och den förmågan att se in i framtiden.

Jag är väldigt glad över att TLV nu har kommit med detta förslag, som utvidgar möjligheten att släppa fram fler läkemedel. Glädjande nog ser vi redan att nya har kommit, till gagn för människor med väldigt svåra tillstånd som nu har fått rätt till de läkemedel de behöver. SMA är det som det särskilt har pekats på.

Vi kommer dock att behöva göra mer. Därför arbetar vi med en strategi för sällsynta sjukdomar som just har varit ute på remiss. Socialstyrelsen arbetar nu med att sammanställa svaren. Det kommer att behövas många åtgärder, både vad gäller läkemedel och vad gäller resten av arbetet, för att det på riktigt ska bli bra för alla med sällsynta sjukdomar och tillstånd.

Herr talman! Jag har en fråga till Camilla Waltersson Grönvall.

För oss brukare med personlig assistans är det ovärderligt att kunna behålla våra personliga assistenter över tid. För det krävs det skäliga arbetsvillkor, och där är lönevillkoren en avgörande faktor. Problemet är att schablonersättningen har fått stå tillbaka i åratal och inte utvecklats som löne- och prisutvecklingen i stort i samhället.

Därför är det glädjande att det har tillsatts en utredning om att titta på detta med indexuppräkning. Mina frågor är: Hur går det med utredningen? Kommer den att hålla den utlovade tidsplanen? Finns det någonstans en möjlighet att höja schablonersättningen före en indexuppräkning så att man kan minska det ekonomiska gap som byggts upp över tid?

Herr talman! Jag tackar Nils Seye Larsen för en viktig fråga.

Jag kan lämna ett positivt svar på frågan. Arbetet löper enligt tidsplanen. Det finns en arbetsgrupp som tillsammans med Socialdepartementet och Finansdepartementet nu arbetar fram en indexeringsmodell. Jag vet att den har varit oerhört efterlängtad och efterfrågad under lång tid. Det är naturligtvis oerhört viktigt för de långsiktiga förutsättningarna för assistansen.

Gruppen arbetar just nu, och jag har mycket goda förhoppningar om att vi ska kunna leverera i enlighet med den tidsplan vi har föresatt oss, nämligen i tid till budgetpresentationerna inför hösten.

Arbetet pågår, och jag återkommer gärna när vi har kommit lite längre.

Herr talman! Moderaterna och jag personligen har länge och envist drivit på för att modernisera den svenska abortlagstiftningen. Varför? Jo, därför att den medicinska utvecklingen har sprungit ifrån den svenska lagstiftningen. Abortlagen är 50 år gammal och behöver moderniseras.

Konkret har vi moderater därför bland annat drivit på för att öppna för så kallade hemmaaborter. Kvinnan ska självklart kunna genomföra en medicinsk abort där hon känner sig mest trygg och bekväm.

Förra mandatperioden ställde sig till slut samtliga partier bakom Moderaternas förslag om just detta. Därefter blev frågan en del av Tidöavtalet, och nyligen överlämnades en utredning till regeringen med förslag om att stärka kvinnans rätt till abort och slopa kravet i abortlagen om att en abort ska utföras på sjukhus.

När bedömer sjukvårdsministern att en proposition som stärker kvinnans självbestämmande och kvinnans rätt till abort kan landa på riksdagens bord?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. I dag, tror jag, går förslaget ut på remiss, och det arbetet kommer att ta ett par månader. Det går inte att avgöra i förväg eftersom allt beror på vad remissinstanserna tycker. Ibland får vi tillbaka remissvar som är spretiga, om jag får uttrycka mig så. Då behöver man göra ett vägval och se hur man ska väga av. Ibland är svaren entydiga. Regeringen tycker lika, eller regeringen tycker tvärtom.

Hur snabbt arbetet går kan innebära olika tidpunkter. Vi vill göra arbetet så snabbt som möjligt därför att vi uppfattar att det finns en bred politisk enighet. Vi har i utredningen förslag som - vid en hastig anblick är det bäst att säga - ändå ser genomförbara ut. Men i utredningen finns några saker som behöver utredas vidare. Inte minst där blir det intressant att se vad remissinstanserna tycker framöver.

Vi hoppas att vi kan återkomma till riksdagen så snart som möjligt för beslut.

Herr talman! Polisen granskade 18 HVB-hem och fann kopplingar till den organiserade brottsligheten på samtliga hem. De flesta av HVB-hemmen är fortfarande igång. Vi har fått rapporter från Ivo som ska granska HVB-hemmen, och där framgår det att när Ivo kommer ut till privata HVB-hem möts de ofta av personal som hotfullt fotograferar dem med mobilkameror. Dessutom ombeds de i hotfulla situationer att visa legitimation.

Vi ser därför hur skattepengar rinner in i den organiserade brottsligheten, men vad som är mycket värre är att ungdomar hamnar i klorna på den organiserade brottsligheten.

Mina frågor till socialtjänstministern är: Kan vi prata om en svensk ungdomsvård av unga kriminella som är korrupt? Vad är i så fall ministern beredd att göra åt det?

Herr talman! Jag tackar Gustaf Lantz för en viktig fråga.

Jag vet att vi båda hyser ett varmt engagemang för att säkerställa att barn och unga som befinner sig i samhällets vård ska ha det tryggt och säkert. Vi delar upprördheten över att skattebetalarnas pengar har gått till kriminella. Därför gör regeringen just nu ett omfattande arbete för att säkerställa att vi på alla håll och kanter arbetar mot den omfattande välfärdskriminalitet som vi ser äter sig in i hela samhällets kapillärer.

När det gäller barn- och ungdomsvården önskar jag att mycket hade gjorts tidigare, inte minst att de 40 författningsförslag som Ivo lade på den tidigare socialdemokratiska regeringens bord hade bearbetats tidigare. Då hade Ivo haft andra förutsättningar.

Förra året lade regeringen 30 miljoner kronor på en rad olika uppdrag, och vi arbetar nu konsekvent med en rad olika myndigheter för att kunna säkerställa att barn- och ungdomsvården också ska vara trygg och säker.

Herr talman! Under de senaste månaderna har det inträffat flera kabelbrott i Östersjön, vilket givetvis har väckt oro bland de nordiska länderna. Dessa kabelbrott har påverkat viktiga undervattenskablar som används för datakommunikation och energiförsörjning.

En av de senaste incidenterna involverade en datakabel som går mellan Finland och Tyskland och som nu har skadats för tredje gången på kort tid. Polisen utreder händelserna som sabotage, och det finns misstankar om att fartyg från den så kallade skuggflottan kan vara inblandade.

Jag undrar om det finns fler planer på att öka samarbetet mellan de nordiska länderna för att förhindra kabelbrott i Östersjön.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en väldigt viktig fråga.

Det är klart att vi lever i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge i världen, i Europa och ärligt talat i Östersjön. De nordiska och baltiska länderna har ett gemensamt ansvar, i tätt samarbete med Polen, Tyskland och andra länder, att verkligen säkerställa att vi har ordning och reda på vad som sker i Östersjön.

Detta handlar om att både adressera frågan om kabelbrott och att möta den ryska skuggflottan. Här pågår ett samarbete inom både Nato och EU. Vi vet att det diskuteras strategier för att öka säkerheten kring kabelinfrastrukturen på EU-nivå, och vi har ett tätt samarbete mellan de nordisk-baltiska länderna. Det här är en fråga som vi återkommer till i varje format där vi träffar våra kollegor från andra länder. Inte minst har detta inneburit en ökad sjöövervakning och ökat informationsutbyte mellan länderna.

Herr talman! I takt med att regeringen har monterat ned klimatarbetet och ökat de svenska utsläppen, inte minst från transporter, lägger man mer och mer ansvar på de enskilda. Ett exempel på det är att fler ska ha möjlighet att tanka helt förnybara drivmedel, exempelvis HVO100, alltså förnybar diesel.

HVO100 har tidigare haft skattebefrielse, och har så fram till den 31 december i år. Nu finns inget nytt statsstödsgodkännande, och därför, EU-ministern, undrar jag hur regeringen jobbar med kommissionen för att säkerställa att vi fortfarande kommer att ha skattebefrielse på höginblandat drivmedel även efter den 31 december 2025.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är oerhört viktigt att fortsätta bedriva klimatarbetet på både svensk och europeisk nivå. Inte minst är det viktigt att vi är 27 länder som verkligen agerar för att hejda klimatutsläppen och inte bara agerar på medlemsstatsnivå.

Här pågår ett intensivt arbete. Sverige är ett av de länder som tydligt driver på för att EU ska anta ett nytt offensivt klimatmål för 2040 för att minska utsläppen med 90 procent. I det sammanhanget är vi också noga med att betona varje medlemsstats ansvar att göra sitt och beakta bioekonomins viktiga roll i omställningen. Vi agerar såklart i många olika spår för att hitta goda och konstruktiva lösningar, och vi har en aktiv dialog med kommissionen och andra medlemsstater för att säkra det stöd som krävs för att få på plats så effektiva lösningar som möjligt.

Herr talman! Min fråga går till Acko Ankarberg Johansson.

Jag har en klok praktikant med mig den här veckan som faktiskt har bidragit till den fråga som jag ska ställa, och jag är också engagerad i frågorna.

Vi vet att statistiken för hur många barn som är utsatta för sexuella övergrepp ser mörk ut. Vi vet också att väntetiden för barnen för att få traumavård ibland är mycket lång. De behöver specialiserad vård. Vi kan också se att det är brist på traumaterapeuter med expertis inom detta komplexa traumaområde.

Vilka åtgärder planerar regeringen att vidta för att stärka vården för utsatta barn men också vuxna som har blivit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen? Det behövs åtgärder, inte bara för att förstärka vården utan också för att förebygga psykisk ohälsa, missbruk och allt som kan komma efter en hemsk upplevelse som detta.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan, och inte minst för att hon lyfter den. Kring händelser som dessa finns ett stigma att berätta om dem. Det finns många som bär på upplevelser och hemskheter som de inte har vågat berätta om, men de förföljer en hela livet och kan påverka hälsa, möjlighet till utveckling och jobb under resten av livet.

Det är väldigt viktigt att det finns en väl utbyggd vård och omsorg med hjälp att få när man berättar att man är utsatt och behöver hjälp. Det är också viktigt att adekvat hjälp ges.

Vi har två åtgärder i närtid som jag kan berätta om. I en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner har vi med denna del. Man ska arbeta särskilt med detta, och det finns pengar avsatta. Vi har dessutom gett Socialstyrelsen i uppdrag att hjälpa till med kunskapsstöd. Regionerna har alltså särskilt med detta i det avtal som vi har slutit med dem. Sedan har vi också kunskapsstödet från Socialstyrelsen. Detta tillsammans gör att jag hoppas att vi kommer att se en förbättring i år, för det är nödvändigt.

Herr talman! Jag vänder mig med min fråga till EU-minister Jessica Rosencrantz, tillika minister för det nordiska samarbetet.

Vid den senaste sessionen i Nordiska rådet, på temat fred och säkerhet i Arktis, togs det fram en rekommendation till regeringarna om att tillsätta en nordisk försvars- och säkerhetskommission där folkvalda företrädare från parlamenten skulle ingå för att främja och stärka förankringen i människors vardag.

Nu nås vi av beskedet att de nordiska regeringarna väljer att avvisa Nordiska rådets beslut om en försvars- och säkerhetskommission. Det hänvisas till regeringarnas forum, såsom Nordefco och det nordisk-baltiska NB8, men dessa samarbeten omfattar inte de folkvalda företrädarna i parlamenten, det vill säga både regeringarna och oppositionen. Det är ju sådant som skapar just samling.

Även om försvars- och säkerhetspolitiken inte uttryckligen nämns i Helsingforsavtalet, som har varit vägledande i flera decennier, finns ett starkt behov av ett forum där man kan fördjupa samarbetet på detta område.

Varför är statsrådet ointresserad av att involvera parlamenten i denna kommission? Finns det inte en potential att stärka den folkliga förankringen?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag deltog själv i Nordiska rådets session i Reykjavík. En diskussion som vi hade där mynnade sedan ut i en rekommendation från Nordiska rådet om att se över Helsingforsavtalet och vad som kan förändras över tid för de olika parter som ingår i dag. Man skulle även se över vilka områden som Nordiska rådet och det nordiska samarbetet ska behandla.

Vid det möte som jag i går deltog i tillsammans med de nordiska ministrarna fattades beslut om att tillsätta en utredare som ska undersöka de rättsliga och juridiska förutsättningarna för att se över Helsingforsavtalet. Hur påverkar EU-rätten, våra olika grundlagar och folkrätten möjligheten att se över vilka frågor vi ska samarbeta om och vilka länder eller självstyrande områden som ska ingå i samarbetet som fullvärdiga parter?

Nästa steg är att tillsätta en utredning som ska se över detta. Sedan kommer vi att återkomma längre fram.

Herr talman! Den 2 januari i år lämnade Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, sin slutrapport om särläkemedel. Efter två års utredning hade man förväntat sig mer konkreta och kraftfulla förslag för att förbättra tillgången till särläkemedel. Tyvärr saknas sådana åtgärder i rapporten, vilket är djupt oroande, inte minst för de patienter och familjer som är direkt beroende av dessa livsviktiga läkemedel.

Sverige strävar efter att vara en ledande nation inom life science-sektorn. Vi riskerar att halka efter om vi inte tar krafttag för att förbättra tillgången till särläkemedel. Det handlar både om att värna patienternas hälsa och om att säkerställa Sverige som en konkurrenskraftig välfärds- och forskningsnation.

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att utifrån TLV:s rapport säkerställa en förbättrad tillgång till särläkemedel för de patienter som är i störst behov av dem?

Herr talman! Ledamotens fråga anknyter till en tidigare fråga.

Jag gör inte samma bedömning som ledamoten. Det besked som TLV gav var inte en fråga om utan att de tänker börja arbeta på ett annat sätt för att möjliggöra att fler läkemedel vid sällsynta sjukdomar och tillstånd kan inkluderas i läkemedelsförmånen. Jag ser verkligen fram emot deras arbete och se vilken effekt det får, om de hittar en metod och struktur för detta.

Vi arbetar samtidigt med strategin för sällsynta sjukdomar och tillstånd, som är ett komplement och som är lite bredare och berör andra områden.

Jag håller fullt ut med ledamoten om vikten av att jag får det läkemedel jag behöver för den sjukdom eller det tillstånd jag har. Just det faktum att allt fler läkemedel blir mer precisa och går till en mindre grupp innebär en utmaning för oss alla också ekonomiskt. Kostnaderna ökar ständigt. Det gäller för oss att gemensamt hitta goda lösningar som gör att vi kan få de läkemedel som patienter behöver.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till hälso- och sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson. Vi har under väldigt lång tid sett växande vårdköer, och det är inte värdigt en välfärdsstat som Sverige. Dels innebär det ett stort lidande för de människor som drabbas, dels är det ett stort samhällsekonomiskt problem.

Regeringen har beslutat om en stor satsning för att kapa köerna inom tre områden, och det är väldigt bra. Men jag undrar om fler åtgärder kommer att vidtas i närtid. Och hur kommer man att jobba med frågan på lång sikt?

Herr talman! Precis som jag har nämnt tidigare verkar vårdköer ha blivit ett naturligt fenomen, något man nästan räknar med ska vara så. Det är det inte.

Det är jättenödvändigt att vi bryter utvecklingen och tar oss an detta samlat. Dels har vi gett 5,9 miljarder till regionerna för att öka vårdkapaciteten. Det innebär att alla slags operationer och behandlingar ska förbättras. Fler ska få vård i tid. Dels lägger vi till en metod med statliga engångsinsatser vid tre speciella diagnoser för att kunna följa dem och se en rakare koppling mellan utförd operation och betalning. Då kan vi följa vad som händer.

Vi har nämligen lagt miljard efter miljard utan att vi har fått den effekt vi velat. Vi vet heller inte varför det har blivit si eller så. Nu tänker vi följa det hela noggrant och lära av det vi gör så att vi i nästa steg kan bli ännu mer träffsäkra och säkerställa att alla patienter, oavsett var de bor i Sverige, får den vård de behöver.

Herr talman! Min fråga går till skolminister Lotta Edholm.

Under de senaste veckorna har många tankar gått till Örebro och Campus Risbergska. Det var så många som drabbades - offren, anhöriga, elever, personal samt polis och räddningstjänst. Några frågor som dykt upp efter det akuta skedet är: Vad kan vi göra för att det inte ska hända igen? Hur ska eleverna kunna känna sig trygga i skolan igen? Hur kan detta påverka den psykiska ohälsan, också det en stor oro?

Förra veckan var jag på ett seminarium som anordnats av Sveriges Elevkårer, Sveriges Elevråd och Tim Bergling Foundation, och där talades det just om det förebyggande arbetet och om den ökande otrygghet som elever känner i skolan.

Hur kan vi förbättra det förebyggande arbetet, och hur kan vi stärka elevhälsan så att detta inte händer igen och så att man fortsättningsvis kan känna sig trygg i skolan?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en viktig men också väldigt svår fråga. Den psykiska ohälsan i samhället handlar inte bara om vad skolan gör eller inte gör, utan detta måste ses i ett mycket större sammanhang.

När det gäller skolan har vi tillsatt en elevhälsoutredning. Tanken är att elevhälsan ska återfå sitt vårduppdrag. En del i utredningen handlar också om vikten av att sätta in särskilt stöd tidigt till elever som har olika slags problem, till exempel att de har svårt att lära sig läsa. En del av dessa individer har ju problem på många olika fronter.

Det handlar också om rena säkerhetsfrågor. Skolor ska till exempel kunna se till att obehöriga inte befinner sig där. Men detta är inte bara en fråga för skolan utan även för det övriga samhället.

Herr talman! Min fråga går till EU-minister Jessica Rosencrantz. I EU-kommissionens arbetsprogram för 2025 och framåt, som nyligen har presenterats, är det extra glädjande att kommissionen så starkt prioriterar att stärka tillväxten, stärka den europeiska konkurrenskraften och minska den alltför stora regelbördan, som drabbar företag och därmed också jobb och tillväxt. För oss moderater är detta goda nyheter, och det är helt i linje med vår egen politik och våra egna prioriteringar.

Men nu måste ambitionerna inom EU omsättas i verklig handling. Därför vill jag fråga statsrådet hur den moderatledda regeringen ser på möjligheterna att lyckas med detta arbete och vad Sverige och regeringen prioriterar i arbetet, som är oerhört viktigt för ett bättre Sverige och ett bättre Europa.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en väldigt viktig fråga! Det är precis som ledamoten säger: EU halkar efter globalt. Vi ser hur mer än 90 procent av världens tillväxt förväntas ske utanför Europa de kommande åren.

Under det svenska ordförandeskapet satte den här regeringen konkurrenskraftsfrågorna högt på dagordningen. Jag skulle också säga att vi har hög trovärdighet. Det är många som tittar på Norden och Sverige som föredömen.

Vi i Europa måste bygga på våra styrkor. Vi har en av världens absolut största hemmamarknader. Vi har god potential till innovation. Nu måste vi se till att det blir enklare att starta och driva företag och att stanna som företag i Europa.

Det handlar om flera delar. Det handlar om att fördjupa och bredda den inre marknaden, förenkla våra regelverk, satsa mer på forskning och innovation, få till en verklig kapitalmarknad och få fram mer fossilfri energi så att våra industrier kan ställa om.

Vi har många nya förslag på bordet. Det gäller att gå från ord till handling, och det driver den här regeringen starkt på för.

Herr talman! Min fråga går till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall. Mot bakgrund av den akuta platsbristen inom barn- och ungdomsvården och den växande kriminaliteten bland unga ser vi hur kommunerna kämpar med att säkerställa trygga, långsiktiga placeringar för barn i utsatta situationer. Barn och unga behöver långsiktiga och ändamålsenliga placeringar så att de får den vård och det stöd de behöver - för att skydda dem själva men också för att bryta rekryteringen till den grova kriminaliteten.

Vad gör socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall och regeringen konkret för att möta dessa utmaningar?

Herr talman! Tack så mycket, Malin Höglund, för frågan! Precis som ledamoten beskriver är detta en stor utmaning för landets 290 socialtjänster: att man oavsett om man är en stor eller en liten socialtjänst måste ringa runt och säkerställa att man hittar rätt plats för varje ung person.

Medan regeringen nu arbetar med att få en nationell placeringsfunktion på plats är jag oerhört glad över att regeringen har ingått en överenskommelse med SKR om detta. Det ska hjälpa kommuner att hitta rätt placering och göra rätt matchning för varje barn när det gäller placeringsformen. Det är väldigt tydligt att kommuner och stat måste arbeta gemensamt för att kunna säkerställa en hög kvalitet och rätt placeringsform för varje ung person.

Frågestunden var härmed avslutad.