Frågestund

Fru talman! Jag vänder mig till Peter Eriksson, biståndsministern, och tänker ta upp frågan om den flyttcirkus som regeringen har initierat. Det har varit omfattande turer runt Sidas val av nya lokaler, och sedan ett par år är det uppenbarligen en prioriterad fråga för biståndsmyndigheten med sitt ansvar för mångmiljardbelopp av skattebetalarnas pengar.

Först var det Botkyrka i Stockholms län som var den tänkta platsen i stället för som i dag på Gärdet i centrala Stockholm. Det är något som minister Peter Eriksson har bekräftat för mig på en tidigare ställd skriftlig fråga. Men nu visar det sig att redan i oktober 2018 hade Sida förhandlat med världens största bolag för fastighetsrådgivning, Cushman & Wakefield, om lediga lokaler i banken SEB:s tidigare lokaler i Bankhus 90 i Sundbyberg - också det i Stockholms län. Nu verkar man hamna där i tidigare banklokaler.

På uppdrag av landets skattebetalare: Vad räknar regeringen med att spara på denna flytt?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Regeringen har under några år flyttat ut en del myndigheter från framför allt Stockholms stad till övriga landet. Det har bidragit till att vi har fått en ökad statlig närvaro i en rad olika kommuner och andra delar av landet. Jag tycker att det har varit en viktig satsning.

Jag tycker att man ska se Sida-projektet i det perspektivet. Först var tanken att Sida skulle till Botkyrka, men det visade sig att det var svårt att hitta lämpliga lokaler till bra priser så att skattebetalarnas intressen togs till vara. Nu har det skett i Sundbyberg, och jag tycker att det ser ut som en bra lösning till lägre kostnader, som gör att vi också kan använda en större andel av pengarna till bistånd.

Fru talman! Jag har flera kollegor i kammaren som inte kommer från Stockholm. Jag tror att merparten av oss inte uppfattar Sundbyberg, Gärdet och Botkyrka som hela landet.

Men jag återkommer till den fråga som biståndsministern berörde mot slutet. Hur mycket är det tänkt att man sparar av skattebetalarnas pengar på myndighetsflytten?

(Applåder)

Fru talman! Det är en rätt väsentlig sak att också se till att regionen Stockholm fungerar och har en statlig närvaro. Det är inte bara fråga om Stockholms stad. Det gör skillnad om vi placerar myndigheter utanför Stockholms stad i regionen.

Det är lite svårt att svara exakt på frågan innan det finns några kontrakt skrivna. Ni får väl vänta något på svaret.

Fru talman! Av dem som saknar svenskt medborgarskap och som döms för våldtäkt i Sverige är det bara 20 procent som utvisas. Övriga 80 procent får stanna i Sverige. Många av dessa människor begår nya grova brott. 19årige Tommie Lindh mördades tidigare i år när han försökte skydda sin väninna från att bli våldtagen. Mördaren är en 23-årig man från Sudan i Afrika som sedan tidigare är dömd för flera sexualbrott i Sverige.

Fru talman! Varför låter regeringen 80 procent av alla utländska medborgare som dömts för våldtäkt i Sverige stanna här?

Fru talman! Det är naturligtvis oerhört viktigt att de som begår brott ska dömas, lagföras och till skydd för brottsoffer och andra sättas i fängslat förvar. Men det finns också regler som säger att vi inte kan återförvisa människor till länder där de riskerar till exempel dödsstraff eller tortyr.

Sverige har under långa tider jobbat med att förhandla om förutsättningar för att länder ska ta tillbaka personer som har begått brott, men det är inte alltid möjligt. Under en lång rad år har skärpt lagstiftning införts, inte minst när det gäller sexualbrott. Vi har bland annat drivit igenom en samtyckeslag, som ger ökat skydd och stöd för kvinnor som säger nej. Vi stärker skyddet för brottsoffer, och det blir tuffare straff för den som begår sexuella övergrepp.

Fru talman! Regeringen talar mycket om vad man har gjort, men siffrorna talar faktiskt sitt tydliga språk. 80 procent utvisas inte.

Vi anser att alla som kommer till vårt land och begår grova brott borde utvisas. Vi ska inte ha andra länders mördare och våldtäktsmän boende i vårt land. Jag är faktiskt helt övertygad om att i stort sett alla är överens om detta, utom möjligen regeringen själv.

Låt mig vända på frågan. Vi anser att siffran på hur många våldtäktsmän som kan få stanna borde vara 0 procent. Hur stor anser regeringen att den siffran borde vara?

(Applåder)

Fru talman! Vi anser att Sverige, precis som länder i hela världen, ska följa internationella konventioner, inte återförvisa människor till länder där de riskerar dödsstraff eller tortyr. Det har varit en uppfattning som både denna regering och tidigare regeringar under lång tid i Sverige har tyckt varit helt rimlig. Man ska inte godtyckligt anta uttalanden som bygger på osaklig grund utan faktiskt noggrant följa internationella konventioner och därmed se till att hålla dessa människor i fängslat förvar i Sverige.

Fru talman! Vi bygger mycket ny infrastruktur i form av vägar och järnvägar i dag, men det planeras också för mycket bredband och nya el och kraftledningar på många håll i landet. Allt detta är självklart jätteviktigt för att samhället ska fungera.

I samtliga dessa byggen innebär det att man tar mycket jordbruksmark eller skogsmark i anspråk. Då görs också stora intrång i äganderätten och för den privata markägaren. Krav höjs på att använda så marksnål teknik som möjligt när man bygger till exempel nya kraft- och elledningar.

Att samförlägga så mycket infrastruktur som möjligt för att ta så lite mark i anspråk som möjligt är något som bör nyttjas mer och bättre runt om i landet. På det finns också en livsmedelsstrategi som säger att vi ska producera mer livsmedel i Sverige.

Min fråga blir därför till infrastrukturminister Tomas Eneroth: Hur jobbar regeringen och dess myndigheter med att minimera intrång, till exempel genom att samförlägga så mycket infrastruktur som möjligt så att så lite mark som möjligt tas i anspråk?

Fru talman! Tack, Mikael Larsson, för en väldigt bra fråga! Det är helt rätt - vi står inför ett läge där vi redan nu med gällande nationell plan gör betydande infrastrukturinvesteringar i landet när det gäller såväl järnväg som väg. Vi kommer framöver att revidera den nationella planen och lägga en infrastrukturproposition på riksdagens bord som jag föreställer mig kommer att innehålla än fler satsningar för att kunna hålla ihop landet och modernisera infrastrukturen men också se till att vi klarar klimatutmaningen. Då kommer kraven på ökad samplanering att bli allt viktigare.

Vi har nyligen gett uppdrag till länsstyrelserna och Trafikverket att redovisa hur man kan göra planeringsprocessen både snabbare och mer effektiv. Jag tror att det är helt nödvändigt. Man ska ha så bra samplanering som möjligt.

Men det kommer - det vill jag ändå vara ärlig med - att bli målkonflikter när samhällets gemensamma behov av att få den snabbaste vägen eller den bästa sträckningen ibland innebär att vi får betala markersättning till jordbrukare som står med produktiv skogsmark.

Fru talman! Det gläder mig ändå att regeringen har tagit dessa initiativ gentemot bland annat länsstyrelserna och Trafikverket.

Det är precis det här vi säger. Vi planerar för jättemycket, vi står inför stora investeringar och vi har många skrivningar i januariavtalet om bland annat infrastruktur och dylikt. Det görs också mycket stora investeringar i el- och kraftledningar runt om i landet.

Detta är egentligen bara en uppmaning till regeringen att fortsätta och trycka på för att samförlägga än mer. Det ser jag fram emot att vi kan samarbeta om.

Fru talman! Jag delar den uppfattningen. Inte minst är det viktigt att man i planeringsprocessen har väl fungerande samråd med allt från kommuner till lokala organisationer, samfälligheter och andra. Den processen är oerhört viktig, och de gånger då det inte fungerat är det ofta för att man inte klarat kommunikationen i god tid.

Vi ska både underlätta planprocessen och ha en väl fungerande kommunikation men samtidigt vara ärliga och säga att ibland kommer det att bli målkonflikter där samhällets intressen får gå före.

Fru talman! Våra regionala järnvägsbanor är i skriande behov av upprustning, då regeringen och Trafikverket ensidigt har fokuserat på de mest trafikerade banorna.

Några av de regionjärnvägar som behöver upprustning skyndsamt är Kinnekullebanan, Lysekilsbanan, Bohusbanan, Stångådalsbanan mellan Kalmar och Linköping och Tjustbanan mellan Västervik och Linköping.

Gällande de två sista, Stångådalsbanan och Tjustbanan, har samtliga partier i Region Kalmar gjort en framställan om en skyndsam upprustning av dessa banor till Trafikverket och regeringen.

Jag ser att det skulle finnas stor klimat- och samhällsnytta i att bifalla en sådan framställan. Därför vill jag fråga infrastrukturministern ifall han har tagit del av den, vad han i så fall anser om den och ifall han ämnar ge större utrymme åt regionjärnvägarna i den kommande infrastrukturplaneringen.

Fru talman! Jag delar verkligen Jens Holms uppfattning att det är viktigt med investeringar i järnvägssystemet. Vi gör ju den största investeringen någonsin i järnvägen i Sverige. Vi rustar upp och renoverar - vi gör en 47-procentig ökning av järnvägsunderhållet - och bygger samtidigt nytt.

Spadtag tas för Norrbotniabanan, det stora, fantastiska järnvägsprojekt som stoppades av alliansregeringen 2006 men som nu får förnyad fart. Hur viktigt hade det inte varit för Sverige om den hade varit byggd i dag med Northvolts etableringar och möjlighet till arbetsmarknadspendling?

Vi kommer inom ramen för processen till en infrastrukturproposition och nationell plan att få ta ställning till hur vi ska kunna satsa på ytterligare viktiga järnvägsdelar - även i det småskaliga järnvägsnätet, var så säker - men också på nya stambanor för Sverige.

Fru talman! En av min frågor var ifall ministern har tagit del av framställan från samtliga partier i Region Kalmar.

Jag har ett förslag till ministern: Varför inte låna pengarna till höghastighetsbanorna? Låna 200-250 miljarder kronor, lägg de pengarna i en separat projektorganisation och bygg ut höghastighetsbanorna skyndsamt! Då kommer vi att ha pengar kvar att satsa på järnväg i hela landet såsom de regionala järnvägarna.

Fru talman! Det är aldrig gratis att låna. Lån ska också betalas.

Jag tycker att det viktigaste i detta fall är att vi har tillräckliga resurser för att satsa både på nya stambanor och på järnväg i hela landet. Vi får inte hamna i ett läge där vi ställer olika objekt mot varandra, utan hela landet måste hänga ihop. Det gäller för nuvarande nationell plan, och det kommer att gälla framöver.

Jag har noterat att man i Kalmar är väldigt angelägen om banan. Jag hoppas att vännerna i Östergötland också är det, för det är en viktig del i den arbetsmarknadsförstoringen.

Fru talman! Förra veckan presenterade regeringen tillsammans med januaripartierna sin budget, som enligt deras egen utsago är historiskt stor. Det kan man i någon mening skriva under på. Det är en väldigt stor budget - 105 miljarder kronor är reformutrymmet.

Inom detta reformutrymme kunde regeringen och januaripartierna inte skaka fram 50 miljoner, som var det Åklagarmyndigheten begärde. Min fråga i dag är därför: Glömde regeringen och januaripartierna bort Åklagarmyndigheten, eller struntade man helt enkelt i Åklagarmyndighetens äskande?

Fru talman! Det är sant att det är en historisk budget. I ett läge där vi har en pandemi som pågår har det varit viktigt att kunna göra stora investeringar för att skjuta till resurser till sjukvården, till äldreomsorgen och inte minst till alla de företag som drabbas av pandemin genom olika stödinsatser men också att göra det nogsamt på ett sätt som inte urholkar statsfinanserna - något parti ville lägga 100 miljarder i månaden - utan är ansvarsfullt.

Åklagarmyndigheten har de senaste åren fått reala tillskott som innebär att man i någon mening fått mer resurser än man begärt. Nu har vi ett effektivt rättsväsen och en polis som har mer resurser än någonsin. Det leder till fler fällande domar.

Självklart kommer vi att följa utvecklingen när det gäller resurserna för åklagarväsendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Det räcker inte att följa utvecklingen. Här krävs ju insatser.

Av de tillskott som gjorts de senaste åren och som regeringen ofta lyfter fram är merparten faktiskt satsningar som bygger på den alliansbudget som gick igenom 2015 och den M-KD-budget som gick igenom 2019. I själva verket drog regeringen ned på Åklagarmyndigheten 2017. Satsningarna bakåt i tiden kan man tacka KD för.

Nu har Liberalerna och till och med Centerpartiet öppnat för en ändringsbudget. Indikerar inte det att ni gjorde fel?

Fru talman! Det indikerar framför allt att vi är en regering som tar ansvar för landets ekonomi men också gör ordentligt stora insatser för att kunna värna sjukvården, äldreomsorgen och alla de jobb och företag som hotas i pandemin och den ekonomiska kris som följer därefter och för att kunna prioritera allt från trygghetssystemen till andra delar av samhället.

I den prövningen ska naturligtvis ytterligare resurser till åklagarväsendet också övervägas.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Hallberg.

Jag är djupt oroad, fru talman. Regeringen har misslyckats i dialogen med våra nordiska grannländer. Jag är värmlänning men har inte längre koll på om gränsen är öppen eller ej. Handeln har påverkats. Det sociala livet har påverkats. Inte minst har det nordiska samarbetet påverkats.

Visionen för Norden är att vi ska vara världens mest integrerade region. Nu känns det som om vi gått 50 år tillbaka - inte under krigstid utan under fredstid. Jag får dessutom oroväckande signaler, signaler om att covid-19 gett länderna anledning att ägna sig åt sig själva. Att upprätthålla svensk gränshandel är såklart inget norskt kärnvärde, men risken verkar uppenbar att pandemin tillåts leda till att klockan vrids många år tillbaka.

Min fråga är vilken plan regeringen har för att motverka detta och återigen stärka det nordiska samarbetet.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Regeringen har inte misslyckats med att påverka de andra nordiska länderna att fatta sina nationella beslut i det avseendet. De måste naturligtvis ha det nationella mandatet att fatta beslut när det gäller gränsfrågor.

Vad vi och framför allt jag som Nordenminister har gjort de senaste månaderna är att vi varit otroligt aktiva för att försöka skapa dialog och förståelse men också se vad det innebär för det nordiska samarbetet på kort sikt och lång sikt att man stänger gränserna på det sätt man nu gör.

Sverige och den svenska regeringen har valt att ha öppna gränser. Vi har argumenterat starkt för att det är så vi vill se Norden. Sedan har de nordiska länderna, framför allt Norge, fattat beslut som gör att man varannan vecka öppnar och stänger gränserna. Vi har varit väldigt kritiska till detta och påpekat det. Jag var själv i Oslo senast i går och sa att detta inte är hållbart på lång sikt.

Vi har alltså verkligen försökt påverka. Nu sägs det att vi har misslyckats med att påverka de andra regeringarna i deras beslutsfattande. Jag skulle vilja säga att det inte heller är där vi ska vara. Men vi ska naturligtvis försöka påverka.

Fru talman! Det nordiska samarbetet bygger på solidaritet, koordination och samverkan mellan länderna. Detta gäller framför allt i kristider, då samarbetet behövs som mest.

Jag tycker att vi just nu är väldigt långt från den vision vi har satt upp tillsammans. Jag tror att regeringen och de andra nordiska regeringarna har ett ganska stort arbete framför sig när det gäller att återupprätta förtroendet. Vi värmlänningar väntar i alla fall på en konstruktiv plan.

Fru talman! Jag delar helt uppfattningen att vi är längre från den visionen i dag än vi var för ett halvår sedan. Sverige har tagit den mest aktiva rollen när det gäller att försöka lösa upp knutarna och se till att gränsen så snabbt som möjligt kan öppnas - inte minst av ekonomiska skäl, men också av sociala skäl och med tanke på relationerna mellan våra medborgare.

Vi driver alltså frågan väldigt hårt från Sveriges sida. Det är en av de frågor som står högst på min agenda som Nordenminister. Jag ser också fram emot fortsatt diskussion, för det här behöver vi göra tillsammans.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Lena Micko.

Pandemin har slagit hårt mot Sverige. Välfärden runt om i landet - vård, skola och inte minst äldreomsorg - har prövats hårt. Personalen har slitit i många och långa timmar. Den snabba ekonomiska nedgången speglas också i kommunernas och regionernas skatteintäkter, vilket riskerar att äventyra deras möjligheter att erbjuda en god välfärd till våra medborgare.

Därför är det avgörande med de historiska tillskott som nu föreslås i budgetpropositionen. Jag vill fråga civilministern: Vilka är de viktigaste satsningarna i budgeten, inte bara för det här året utan även för kommande år?

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för en väldigt viktig fråga! Den här budgeten innehåller verkligen stora, historiska satsningar. Det handlar om sjukvården, äldreomsorgen och skolan. Det är viktigt att detta märks i hela vårt land. Jag tror att det har stort stöd hos befolkningen och också, naturligtvis, hos medarbetarna i kommuner och regioner.

Pandemin har haft stora konsekvenser, men de stora behoven såg vi även innan. Framför allt är det viktigt att kommuner och regioner i grunden prioriterar väldigt mycket av dessa resurser själva, men de ska gå till välfärden.

Sedan har vi också en del riktade insatser. Sammantaget tror jag att detta har stor betydelse för att vi ska klara av en bra välfärd framåt.

Fru talman! Detta är verkligen välkomna och viktiga satsningar. För oss som brinner för äldreomsorgen låter det bra med den riktade satsningen på äldreomsorgen. Men jag undrar på vilket sätt Äldreomsorgslyftet kommer att kunna stärka kvaliteten i äldreomsorgen?

Fru talman! Detta är en satsning som redan har påbörjats i landet, och nu stärks den ytterligare. Det bygger på att arbetsgivarna och de fackliga organisationerna kommer överens, och sedan är staten med som part och tar stora kostnader. Detta är mycket medvetet när vi ser behovet av att förstärka en stor del av medarbetarnas villkor när det gäller rekrytering och utbildning. Då betalar staten så att man på betald arbetstid ska kunna få en fortbildning; det gäller undersköterskor och vårdbiträden. Detta betyder, tror jag, oerhört mycket för att vi ska få lyftet i äldreomsorgen.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Eneroth om trafiksäkerhet vid landsvägscykling och Trafikverkets allt hårdare yttranden över ansökningar om tävling och uppvisning på väg.

I år har situationen förstås varit annorlunda på grund av corona, och många lopp har ställts in. Men nu planeras för nästa säsong, och 400 000 landsvägscyklister behöver nya träningsmål. För många cykelmotionärer är deltagandet i cykellopp också en viktig del av själva idrottsutövandet. Det mest kända är det gigantiska Vätternrundan, men de flesta lopp arrangeras av små föreningar, helt med ideella krafter, och har kanske 100, 150 eller 200 deltagare.

Hur ser du på att motionslopp som har genomförts i 30, 40 eller ibland närmare 50 år och är helt ideellt arrangerade nu kanske inte kommer att kunna genomföras därför att Trafikverket ställer så hårda krav på trafiksäkerheten?

Fru talman! Tack, Camilla Hansén, för en väldigt bra fråga! Jag är själv cykelmotionär och tycker att inte minst Vätternrundan är ett fantastiskt lopp, liksom många andra lopp som arrangeras av ideella krafter med ett starkt engagemang för att främja cykling. Det är klart att Trafikverket också har ett uppdrag att främja detta och underlätta för det civila samhället att genomföra den typen av tävlingar.

Jag kan ha respekt - det ska man ha - för att vi under en pandemi får införa särskilda restriktioner; det tror jag att vi alla har. Jag har också respekt för trafiksäkerheten. Det är viktigt att man tar hänsyn till den så att man inte utsätter andra trafikanter eller motionärerna själva för faror.

Jag vill att vi ska se en förbättrad samverkan mellan Trafikverket och civilsamhället just för att det är så oerhört viktigt att ta vara på den kraft och det engagemang som finns inte minst i Cykelsverige.

Fru talman! Trafikverket är en av de tyngsta remissinstanserna, men det är länsstyrelsen i det län där loppet startar som fattar beslut. I Örebro län, som jag kommer från, gavs tillstånd för Vänern Runt med villkoret att inför 50-årsjubileet byta varv på loppet för att minska antalet vänstersvängar. Detta är såklart en trafiksäkerhetsfråga. Det visar sig att man kan minska från 41 till 38 vänstersvängar. Detta är ett lopp på 60 mil över tre dagar.

Länsstyrelsen hanterar bara kompletta ansökningar. Är det till Trafikverket de ska vända sig?

Fru talman! Jag gillar vänstersvängar, ska jag erkänna. Men det är nog bra att svänga åt båda hållen ibland. Jag vill att det ska vara en så bra tillämpning som möjligt och bra samverkan mellan Trafikverket och länsstyrelsen, men det är viktigt att lyssna på det civila samhället. Det här är ideella krafter som jobbar på helger och nätter för att kunna organisera ett lopp. Det tycker jag är otroligt angeläget. Den signalen vill jag passa på att ge här i dag, men jag följer naturligtvis också upp detta i min dialog med Trafikverket.

Fru talman! Jag riktar min fråga till civilministern.

I går kom beskedet att Sidas huvudkontor ska flytta till Sundbyberg. Turerna kring flytten har, som min kollega Hans Wallmark nämnde, varit många, och det framgår nu med all tydlighet att regeringens beslut om att utlokalisera myndigheten från nuvarande lokaler inte var genomtänkt. Frågorna är många. Vad har kostnaden för flytten av Sidas huvudkontor, Sveriges troligtvis dyraste adressändring, varit hittills, och vad kommer slutnotan att landa på?

Peter Eriksson motiverar beslutet om utlokalisering av Sidas huvudkontor med att statlig närvaro i hela landet är en fråga om legitimitet. Låt mig poängtera att hur regeringen prioriterar att spendera skattemedel onekligen också är en fråga om legitimitet.

Tycker civilministern att det är en rimlig prioritering att lägga miljonbelopp på att flytta Sidas huvudkontor 17 kilometer?

Fru talman! Peter Eriksson har tidigare svarat på frågan om kostnader och sagt att detta är något vi följer. Men jag vill säga att regeringens politik är att vi vill att myndigheter ska vara närvarande i hela landet och flytta från Stockholms innerstad. Det är vad detta handlar om. Det är en samhällsekonomisk fråga som är viktig för att vi ska ha tillväxt och jobb överallt i vårt land. Det handlar också om utsatta stadsdelar utanför Stockholms innerstad. Det är det svar som är viktigt att ge när det gäller statens ansvar och roll i detta.

Sidas flytt kommer ansvarigt statsråd naturligtvis också att följa väldigt noga.

Fru talman! I Migrationsverkets prognos från juli 2020 är man bekymrad över antalet förvarsplatser. Pengarna räcker inte till, och bedömningen är att man kommer att tvingas minska antalet förvarsplatser från dagens 520 till 450 om inte regeringen i budgetpropositionen ger återkoppling om hur man ska lösa denna prekära situation.

Hur ser då återkopplingen i budgetpropositionen ut? Jo, regeringen återkopplar inte alls och anslår inte en enda krona extra.

Fru talman! Dessa platser behövs. Det är 100 procents beläggning på dem. Personer som inte har rätt att befinna sig i landet släpps fria på grund av platsbrist. Jag vill därför fråga statsrådet Eneroth varför regeringen avser att minska antalet förvarsplatser.

(Applåder)

Fru talman! Man bör nog påminna ledamoten Andersson om att vi står mitt i en pandemi. Vi är i ett läge där vi har betydande utmaningar inom sjukvården för att ta hand om personer som är sjuka. Vi behöver skjuta till resurser till äldreomsorgen och till kommuner och regioner för att upprätthålla kollektivtrafik och säkerställa att vi räddar jobb och företag.

Vi är mitt i en stor, internationell kris. I det läget kraftsamlar vi med en budget på över 105 miljarder extra. Det är klart att de resurserna måste fördelas så gott som det är möjligt, och det finns naturligtvis en kontinuerlig dialog också mellan Justitiedepartementet och Migrationsverket om hur man ska hantera frågan om förvarsplatser, var så säker!

Fru talman! Nyligen har det avslöjats hur ledande personer inom Islamic Relief gjort avskyvärda antisemitiska uttalanden. Samtidigt har flera forskare visat på tydliga kopplingar mellan Islamic Relief och Muslimska brödraskapet. Det är uppgifter som styrks av utredningar i Frankrike och Tyskland. Trots detta kommer Islamic Relief Sweden även fortsatt att inneha status som strategisk humanitär partner till Sida.

Jag vill därför fråga biståndsministern hur han motiverar ett svenskt partnerskap med en organisation kopplad till antisemitism och islamism och hur detta partnerskap rimmar med regeringens uttalade löfte om att bekämpa alla former av antisemitism.

Fru talman! Tack, Lars Adaktusson, för frågan! Jag tycker att antisemitism är avskyvärd. Man ska också vara väldigt tydlig när det gäller kraven på att samarbete från svensk sida med organisationer som har antisemitiska drag ska avbrytas.

Islamic Relief är en brittisk organisation. Där har man tidigare sett sådana uttalanden, men nu har de personerna avgått, också från Islamic Reliefs svenska delar.

Sida utser själv sina partner, och jag vet att man har gjort grundliga utvärderingar. Det har man också gjort på brittisk sida. Islamic Relief är en organisation som har gjort väldigt viktiga insatser och är nära verksamheten på ställen där det verkligen behövs humanitär hjälp, och där fungerar man ofta på ett bra sätt.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Hallberg.

De nordiska länderna är ömsesidigt beroende av varandra, inte minst i våra gränsregioner. Därför har det varit smärtsamt att se hur konsekvenserna av de åtgärder som införts med anledning av coronapandemin har slagit rakt in i vårt nordiska samarbete. I mitt eget län Norrbotten, som gränsar mot både Norge och Finland, har vi drabbats väldigt hårt av gränsrestriktionerna. Besöksnäringen har lidit hårt, sjukvårdens personalförsörjning har hotats, och väldigt många människor i Haparanda-Torneå har inte kunnat gå till skolan, träffa sina släktingar eller komma till sitt jobb.

Detta sätter djupa spår, och jag är rädd för att det kommer att påverka samarbetet framöver. Min fråga till statsrådet blir: Vilka lärdomar kan vi dra av detta? Du utvecklade din agenda i svaret på en tidigare fråga. Går det att säga något mer om arbetet framöver?

Fru talman! Tack, Fredrik Lundh Sammeli, för frågan! Jag fördjupar mig gärna lite. Jag svarade ju på Arman Teimouris fråga tidigare.

Det råder inget tvivel om att det nordiska samarbetet nu är satt under stor press. Från Sveriges sida är vi den regering som har tagit mest initiativ för att få det på rätt väg igen. Vi är inne i ett maratonlopp tillsammans, och vi är bekymrade över att vi inte ens i nuläget har koordinerat hur vi ska ta oss ur krisen tillsammans. Det är precis därför som jag nu reser runt till mina nordiska kollegor i de nordiska huvudstäderna för att ha en dialog som går lite mer på djupet.

När det gäller just Finland och gränsen i Norrbotten har vi ändå lyckats få igång lite arbetspendling, vilket inte var möjligt från början, och man har öppnat lite för gränskommunerna. Men nu stänger man igen. Jag är övertygad om att vi kommer att lösa detta, men det kommer att ta tid.

Vi har lite bråttom nu, och det är därför Sverige ligger på så pass hårt mot de andra länderna. Vi är nog de mest angelägna just nu. Men som sagt, vi får jobba tillsammans, ni som jobbar i gränsregioner och vi som jobbar mot regeringar och så vidare. Tack för frågan!

Fru talman! Sveriges viktigaste väg är Europaväg 4, som löper mellan Haparanda och Helsingborg. Den är hela 1 590 kilometer lång och en otroligt viktig pulsåder för både gods och människor.

På hela sträckan klyver E4 bara en stad, nämligen Örnsköldsvik, känd inte minst för sitt hockeylag Modo, får jag väl tillägga. Det finns ett förslag till en förbifart utanför Örnsköldsvik. Den är utredd men finns inte med i den nationella planen. Min fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth blir därför: Kommer Förbifart Örnsköldsvik med i nästa nationella plan, inklusive finansiering?

Fru talman! Tack, Jörgen Berglund, som nu sällar sig till skaran av ledamöter från den regionen som påtalar detta! Vi har också en statsminister som ivrigt hejar på ishockeylaget därifrån. Han petar dock inte i infrastrukturinvesteringen. Jag lyssnar dock väldigt noga på alla önskemål just nu inför det arbete vi ska göra med den kommande nationella planen.

Det jag kan säga och som är väldigt viktigt i det här sammanhanget är naturligtvis att vi sätter trafiksäkerheten högt. Det är viktigt att de stora europavägarna har en hög trafiksäkerhet. Det märks inte minst på de 164 miljarder som vi i dag lägger på vägunderhåll och ökad trafiksäkerhet på vårt vägnät.

Inför kommande revidering av nationell plan kommer jag naturligtvis också att ha en tät och bra dialog med företrädare för Västernorrland, inte minst om E4:an vid Ö-vik. Det kan jag garantera.

Fru talman! Myndigheten Delegationen mot segregation beviljade nyligen över 900 000 kronor till ett projekt för att motverka segregation i Malmö. En av de föreningar som driver detta projekt heter Grupp 194 Malmö och leds av en man som heter Hussein Shobash. Det är en man som öppet skryter om sin bakgrund inom en terrororganisation som bland annat har gjort sig skyldig till massakrer på israeliska barn och raketbeskjutningar mot Israel.

Förutom detta sprider Grupp 194 Malmö i sociala medier aktivt antisemitisk propaganda. De hyllar mord på civila judar, och de sprider bilder av barn med automatvapen och karikatyrer av judiska män. Allt detta går att ta reda på genom en enkel googling.

Jag skulle därför vilja fråga statsrådet Tomas Eneroth hur det är möjligt att vi gång på gång ska behöva höra talas om detta utan att regeringen gör något.

Fru talman! Tack, Ludvig Aspling, för frågan! Jag delar verkligen inte uppfattningen att regeringen inte gör något. Vid återkommande tillfällen har det skett både skärpningar av tilldelningen av resurser och noggranna genomgångar av de värderingsgrunder som finns hos de organisationer som ansöker om resurser för statligt stöd.

Jag ska ärligt erkänna att jag inte känner till Grupp 194. Det ligger sannolikt på Justitiedepartementets område, så jag får föreslå att ledamoten ställer en lite mer precis fråga till ansvarigt statsråd. Men i grunden ska det inte vara någon tvekan om att resurser ska gå till organisationer som ställer upp på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i alla led och inte har rasister hos sig.

Fru talman! Just nu pågår arbetet med att ta fram en ny nationell plan för trafik och infrastruktur på Infrastrukturdepartementet. Vägar och järnvägar har inget egenvärde i sig, utan det handlar om att människor och företag ska kunna leva sina liv och bedriva sina verksamheter. Människor ska kunna ta sig till arbete, studier och fritidsaktiviteter.

Vi ska också bidra till ett Sverige som håller ihop, ett ökat bostadsbyggande och förbättrade förutsättningar för näringslivet. Sist men inte minst ska vi bidra till omställningen till ett fossilfritt välfärdsland. Det ska vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart. Till den sociala hållbarheten hör bland annat jämställdhet. Därför vill jag fråga infrastrukturministern: Hur kan vi arbeta för att genusperspektivet och jämställdheten ska få ett större genomslag i arbetet med den nya planen?

Fru talman! Tack, Carina Ödebrink, för en väldigt bra fråga! Vi har i direktiven till Trafikverket denna gång lagt till just utgångspunkterna socioekonomi och jämställdhet. Det har inte funnits med tidigare.

Jag har själv uttalat att jag tycker att det får vara slut på en period där vi bygger infrastruktur enbart utifrån mäns och bilars behov. Jag har fått en del kritik för det. Men, allvarligt talat, vi kan se genom historien hur en del infrastruktursatsningar har gjorts. Det har varit frånvaro av både jämlikhet och jämställdhetsperspektiv. Jag vill att det ska finnas med. Kvinnor är i större behov än män av att ha en fungerande kollektivtrafik. Man har ofta kortare pendlingsavstånd för att man har dubbelarbete - hemma och på jobbet. Då måste det finnas med när vi funderar på vilka viktiga infrastrukturinvesteringar vi ska göra framöver. Så är det inte minst när det gäller att kanske vidga arbetsmarknadsregionerna och skapa bättre möjligheter till arbetspendling.

Ett jämställdhetsperspektiv är otroligt viktigt också i infrastrukturplaneringen.

Fru talman! Nyligen konstaterade Nationellt underrättelsecentrum i en rapport att bedrägerier med personlig assistans och arbetskraftsinvandring kan kopplas till såväl organiserad brottslighet som våldsbejakande extremism. Dagens lagstiftning är helt tandlös, och bedragarna kan ostört fortsätta att mjölka vårt välfärdssystem på miljardbelopp.

Vi moderater vill stoppa arbetskraftsinvandringen i fråga om personliga assistenter, riva upp sekretesshinder mellan myndigheter och låta Försäkringskassan göra oanmälda besök. Vad tänker regeringen göra för att omedelbart få stopp på dessa bedrägerier?

Fru talman! Regeringen gör omfattande insatser för att sätta stopp för bedrägerier, inte minst när det gäller fusk. Så är det oavsett om det gäller skattesystemet eller om det gäller välfärdssystemet. Det handlar om skattebetalarnas pengar. Det handlar om att vara noggrann med hur vi använder resurserna och att de kan gå dit de ska gå - till äldreomsorg och till sjukvård.

Jag kan uppskatta om Moderaterna är beredda att strama åt eller föra en diskussion om arbetskraftsinvandringen i detta läge. Det har tidigare funnits en diskussion om vilka regler vi faktiskt ska ha. Detta förekom inte minst senast i Migrationskommittén.

Jag tror att det är viktigt att de som arbetar i Sverige gör det under sjysta villkor och inte utnyttjas. De ska kunna ha rimliga rättigheter och ska därför också kunna ha skydd när de är på den svenska arbetsmarknaden.

Detta jobbar vi för inom transportpolitiken, som är mitt ansvarsområde. Det gäller egentligen hela arbetsmarknaden. Samhället har ett starkt ansvar i att se till att skydda människor från att utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare som pressar arbetsvillkor och löner.

Fru talman! Förra året togs ett beslut om sillfiskestopp mellan maj och augusti i år. Detta missriktade beslut har varit direkt förödande för näringslivet i primärt Sölvesborg, Simrishamn och Karlskrona, som utan framgång försökt få till stånd ett möte med landsbygdsministern.

Efter att fiskarna levt på hoppet om att få ersättning från fiskerifonden kom landsbygdsministern i dag med beskedet att ingen ersättning kommer att betalas ut för de fyra månadernas sillfiskestopp.

Min fråga är: Hur ser regeringen på det kustnära småskaliga fisket? Många andra näringar har fått ta emot miljardstöd. Ni måste väl också förstå att detta utgör en direkt nådastöt för dessa kommuners identitetsnäring. Jag kan inte se det på annat sätt än att man försöker fasa ut fisket bakvägen.

Fru talman! Tack, Tobias Andersson, för frågan! Jag är själv en ivrig sportfiskare, och jag gillar att äta fisk. Men mina kunskaper om just sillfiskestoppet är vid detta tillfälle relativt begränsade.

Det jag vet, och det som är viktigt att komma ihåg, är att vi naturligtvis har ett gemensamt intresse av att kunna säkerställa att vi har väl fungerande fiskekvoter och goda förutsättningar för fiskenäringen. Men när det gäller det mer precisa svaret på frågan får jag faktiskt be ledamoten att vända sig till ansvarigt statsråd, landsbygdsminister Jennie Nilsson.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Micko. I mitten av september aviserade regeringen att man skulle öppna nya servicekontor i utsatta förorter. Det är naturligtvis jättebra att staten tar sitt ansvar och markerar att det inte är någon annan som kontrollerar områden inom Sveriges gränser och att man samtidigt visar att man bryr sig om alla områden och de människor som bor där och ger dem större möjligheter att nå våra viktiga myndigheter.

Vi har naturligtvis inte samma problembild - med kriminella gäng och andra saker - i de norra delarna av Sverige, men statens närvaro eller vad som många gånger har blivit frånvaro är ändå ett stort problem.

Kommer dessa satsningar att stå mot utbyggnad av servicekontor i andra delar av landet? Apropå servicekontor undrar jag också om du kan säga något om utvecklingen av de servicekontor som redan nu finns i Storuman, Torsby, Åsele och Vansbro, till exempel.

Fru talman! Tack för en angelägen fråga, Patrik Lundqvist! Vi har markerat tydligt från regeringens sida att utbyggnaden av servicekontoren gäller hela landet. I den senaste budgetpropositionen handlar det om att utbyggnaden kommer att fortsätta i utsatta stadsdelar och resten av landet.

Det tillägg som vi gör till utredningen, som vi gav direktiv till för ett år sedan och som kommer att jobba till i slutet av året, handlar också om hela landet - både utsatta stadsdelar och resten av landet.

Sedan vill jag verkligen understryka vikten av att vi hittar olika slags samverkan i landet. Detta behöver ta sig olika uttryck. Det handlar om att ta hänsyn till hur förutsättningarna är där man bor och där man finns. Jag tror att det måste vara ett samarbete mellan staten och kommunerna, i hög grad.

Fru talman! I Säkerhetspolisens årsbok för 2019 går det att läsa om hur det kinesiska påverkansarbetet mot Sverige breddas och fördjupas. Ett exempel kan, enligt Säpo, vara att man hotar med ekonomiska åtgärder om Sverige genomför aktiviteter som Kina ogillar. Samtidigt är Kina en viktig handelspartner för Sverige - handelsutbytet kan också antas växa.

Ett ökat ekonomiskt utbyte riskerar därför att ytterligare exponera oss för kinesisk påverkan. Man kan då använda handelspolitik för att få Sverige att minska eller mildra sin kritik mot Kina, exempelvis vad gäller mänskliga rättigheter eller situationen i Hongkong.

Min fråga till utrikeshandelsminister Anna Hallberg är: Vilka åtgärder avser utrikeshandelsministern att vidta för att garantera att Sverige inte viker ned sig i kritiken mot Kina av rädsla för handelspolitiska motåtgärder?

Fru talman! Tack, David Josefsson, för en mycket viktig fråga!

Jag är övertygad om att vi kan hålla balansen mellan att peka på de värderingar som vi står för och samtidigt handla med en stor och viktig ekonomi som Kina. Det är oerhört viktigt att göra både och. Sverige har tagit lagstiftning vidare under den senaste tiden när det gäller att skydda oss mot oönskade investeringar i Sverige. Där finns en koppling till detta. Det handlar både om att handla med Kina och om att peka på de värderingar och brister som vi ser i det kinesiska samhället. Vi måste kunna handla med en så stor ekonomi, som är så viktig för vårt näringsliv och vår tillväxt.

När det gäller investeringar i Sverige kommer vi att vidta och har redan vidtagit åtgärder för att skydda oss mot oönskade investeringar. Det går åt båda hållen. Vi i regeringen är fullt medvetna om denna balans, och vi måste hålla den. Det är två vägar som vi måste klara av här, och vi har en mycket god strategi för det.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Tomas Eneroth.

En ny utredning om Bromma flygplats offentliggjordes nyligen. Utredningen baseras i huvudsak på ekonomiska utgångspunkter. Man kan ana att det är ett beställningsverk från regeringspartnern Miljöpartiet.

Arlanda flygplats behöver byggas ut med en fjärde start- och landningsbana. I dag äger SAS 70 procent av alla start- och landningstillstånd, och övriga flygbolag från hela världen får dela på 30 procent. Detta är inte hållbart i framtiden. Om allt flyg ska gå från Arlanda, som utredningen föreslår, är det nödvändigt med en fjärde bana. När coronan väl lägger sig förväntas flyget öka.

Det är extremt viktigt att ha en flygplats i Stockholmsregionen som fungerar för både regionen och övriga Sverige. När kommer regeringen att lägga korten på bordet om Arlanda?

Fru talman! Det är sant - flyget står inför betydande utmaningar. I början av pandemin fick vi rapporter som talade om att allt reguljärt flyg i världen i princip stod stilla. Detta säger något om den stora utmaning som finns för hela transportsektorn, inte minst för flyget, vilket har märkts i de ekonomiska förutsättningarna för de regionala och de nationella flygplatserna. Detta är bakgrunden till att Swedavia har gjort bedömningen att det nu inte finns marknadsmässiga förutsättningar att driva också Bromma i ett läge där man har ansvar för ytterligare nio statliga flygplatser.

Vi ska naturligtvis analysera Swedavias slutsatser. Jag har under hela denna period varit tydlig med att det är viktigt att vi säkerställer att vi har samhällsviktigt flyg på plats. Detta är ett av skälen till att vi fattat beslut om allmän trafikplikt och att vi har gett extra resurser till de regionala flygplatserna, också till Swedavia.

Sverige behöver flyg, men flyget behöver verkligen också ställa om. Detta kommer vi att bevaka framöver.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till infrastrukturministern.

Swedavias flygplatser erhöll i juni 3 miljarder i statsstöd. Stockholm Skavsta fick noll. Flygplatsen har drabbats precis lika hårt som Swedavias flygplatser under coronakrisen men har inte fått ta del av stödet. Flygplatsen är hotad, här och nu, och har dessutom en viktig samhällsfunktion, vilket ministern tidigare nämnde avseende Arlanda, för ambulansflyg, sjöräddning och kustbevakning. Men varken näringsministern eller infrastrukturministern har bemödat sig att träffa Nyköpings kommun och representanter för Skavsta.

Medan vi står här och pratar håller Sveriges flygkapacitet på att kraftigt försämras, vilket kommer att vara oerhört negativt för svenskt näringsliv men också för alla andra som vill kunna resa utomlands med flyg. Vi kommer inte att sluta flyga, men vi kommer att flyga klimatsmart.

Jag får alltså signaler om att Stockholm Skavsta Flygplats - den tredje största flygplatsen i Sverige - hotas av nedläggning. Vad har infrastrukturministern för avsikt att göra med detta?

Fru talman! Det är alldeles sant. Som jag sa till den tidigare frågeställaren är det en otroligt tuff utmaning för flygplatserna. När i princip allt flyg låg nere under lång tid minskade flygets intäkter. Man har fått använda korttidspermitteringar eller annat för att upprätthålla kapacitet.

Vi i regeringen har med riksdagens stöd fått gå in med extra resurser i form av statsbidrag till regionala flygplatser, också för att säkerställa brand- och räddningsflyg. Dessa resurser har utgått från det statsbidragssystem som vi har för de regionala flygplatserna och som går via länsplaneanslaget. Detta är utgångspunkten för att Skavsta, som ligger inom två timmars reseavstånd från Stockholm, inte får del av resurserna.

Fru talman! E22 förbi Söderköping i Östergötlands län är en väldigt problemfylld sträcka, och det känner infrastrukturministern väl till. Sträckan har utretts i över 60 år, och nu har kommunen och Trafikverket äntligen enats om en bra plats dit förbifarten kan förläggas. Men då säger länsstyrelsen nej på grund av att det finns hasselsnok i området. Hasselsnok finns det ganska gott om där och i områdena runt omkring, och dessutom klassar EU denna art som livskraftig.

Det är klart att vi när infrastruktur runt om i landet ska utvecklas och nya projekt tas i bruk alltid kommer att hitta miljövärden, men någonstans måste vi ju ha vår nya infrastruktur. Söderköping har i det här läget väntat otroligt länge och har, särskilt under sommarmånaderna, rent katastrofala situationer med trafiken. Hur länge ska man behöva vänta? Och hur mycket ska sådana här saker betyda när vi ska ha ny infrastruktur?

Fru talman! Tack, John Widegren, för en mycket bra fråga! Den anknyter delvis till en fråga som jag fick tidigare, om produktiv jordbruksmark. Jag tror att alla förstår vilken fantastisk utmaning det är att vara infrastrukturminister, för det är fullt av målkonflikter, vare sig det handlar om produktiv jordbruksmark, hasselsnok, viktiga biotoper eller annat skyddsvärt. Det är den svåra målkonflikt som vi har. Därför har det varit viktigt att hitta processer där vi skyndsamt kan ta ställning och klara sådana avgöranden så att viktiga infrastrukturinvesteringar inte dröjer alltför länge.

Jag vet hur viktigt och angeläget det är med E22 i Söderköping, och jag vet också hur viktigt det är med många andra infrastruktursatsningar i landet, för att knyta ihop arbetsmarknadsregioner eller hitta mer klimatsmarta transportsätt. Därför arbetar vi intensivt, inte minst inför kommande nationell plan, med att studera planprocesserna så att prövningen kan gå ännu snabbare och målkonflikterna lösas. Vi ska ha respekt för målkonflikterna, men vi ska kunna hantera dem snabbare.

Fru talman! Jag har en fråga till infrastrukturministern.

Just nu är hastighetssänkningar på vägarna E45, E14 och väg 87 aktuella, och regeringens uppdrag till Trafikverket får därmed stora negativa konsekvenser för Norrlands inland. De aktuella vägarna är hårt trafikerade av pendlingstrafik, besöksnäring och tunga transporter av timmer. Tyvärr är dessa vägar i väldigt dåligt skick på grund av eftersatt underhåll. Men i stället för att göra de insatser och investeringar som skulle behövas väljer Trafikverket att sänka hastigheten till 80 kilometer i timmen på långa avsnitt i Jämtlands län. Detta får självfallet förödande konsekvenser för ett län som Jämtland.

Min fråga blir därför: Är ministern beredd att skjuta till de medel som behövs för att säkra hastigheterna på vägarna, som upprätthåller både tillgängligheten och attraktiviteten för regionen?

Fru talman! Tack, Saila Quicklund, för en viktig fråga!

Jag har full förståelse för de delar av landet där det kan finnas längre pendlingssträckor som får sänkt hastighet. Skälet är att vi under lång tid har underinvesterat i infrastruktur. Det var först när vi tillträdde och det blev en socialdemokratiskt ledd regering 2014 som vi kunde välja att lägga 100 miljarder mer på infrastruktursatsningar - 164 miljarder bara på vägunderhåll. Så sent som nu i budgeten lägger vi 1,5 miljarder extra just för att stärka vägunderhållet för landsbygdsvägar.

Det vi öppnade upp för i nationell plan, just för att öka trafiksäkerheten, var en möjlighet för regioner att medfinansiera till exempel uppsättning av mitträcken så att man inte sänker hastigheten utan kan upprätthålla bra hastigheter på pendlingssträckor. Denna dialog måste fortsätta, men vi ska också ha respekt för att vi ska fortsätta att arbeta enligt nollvisionen och minska dödligheten. Förra året var faktiskt det år då vi hade det lägsta antalet döda och skadade i trafiken någonsin. Detta ska vi vara väldigt stolta över.

Frågestunden var härmed avslutad.