Frågestund

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Lena Micko. Tack vare det initiativ som vi moderater tog häromveckan kommer välfärden nu att förstärkas med 7,5 miljarder i år. Det är pengar som kan göra stor skillnad ute i landets välfärdsverksamheter. Detta kan förhindra besparingar och uppsägningar som annars skulle ha drabbat landets elever och äldre.

Om några veckor ska riksdagen rösta om detta, och min fråga till kommunminister Lena Micko är: Kommer statsrådet att rekommendera socialdemokraterna här i riksdagen att rösta ja eller nej till välfärdspengarna?

Fru talman! Elisabeth Svantesson frågar om välfärdspengarna. Till att börja med vill jag säga att jag välkomnar att Moderaterna är intresserade av välfärden. Vi har under åtta år varit med om att ni sänkt skatterna med 140 miljarder - väldigt mycket pengar. Är det något välfärden behöver är det tillskott.

Vi socialdemokrater tar ansvar för välfärden och prioriterar den. Den budget som vi nu har föreslagit innebär en tidigareläggning av de pengar som skulle ha funnits i budgeten för nästa år. Vad jag vet är detta i dag från er sida endast finansierat med 2 ½ miljard som ni har lagt fram i finansutskottet.

Fru talman! Jag noterar att statsrådet inte kan svara på om socialdemokraterna ska prioritera välfärd före friår eller tvärtom här i riksdagen när vi snart ska besluta om detta. Det är ju intressant för landets medborgare att veta.

Det tog tre veckor innan regeringen kom på att välfärden var underfinansierad, som många av oss andra partier hade sagt. Jag tycker att det är rimligt att ni förstärker i vårbudgeten, men förstärkningar krävs redan här och nu. Kommer statsrådet att rekommendera socialdemokraterna här i riksdagen att rösta ja eller nej till välfärdspengar före friår?

Fru talman! Vi socialdemokrater tar alltid ansvar för välfärden. Vi kommer alltid att se till att de förslag vi lägger fram finansieras. Vi gör nu en stor förstärkning.

Hur ni sedan kommer att diskutera i riksdagen är en fråga för finansutskottet att bereda. Helt klart är att detta är minst den förstärkning vi kommer att göra. Vi kommer också att i höstens budgetarbete inför nästa år föreslå hur resurserna till välfärden fortsatt ska förstärkas.

Fru talman! Den kommunala ekonomin är under press. Åtta av tio kommuner planerar nedskärningar i välfärden. Vi ser ökade utgifter för försörjningsstöd, stigande barnfattigdom och ekonomiska prognoser utan utsikt till förbättring. Vi kan nog konstatera att den utlovade superekonomin uteblev.

Katastrof, ett systemhaveri - detta, fru talman, är inte mina ord utan kommer från olika kommuner som står inför planerade nedskärningar i välfärden. Det handlar om nedlagda brandstationer, sjukskrivna, sönderstressade lärare, äldre som fryser och funktionsnedsatta som inte får hjälp.

Trots detta ligger Sverige fortfarande i EU:s toppliga vad gäller mottagande av nyanlända. Jag skulle kunna ställa frågan hur mycket mer Sveriges kommuner klarar av, men svaret är att gränsen redan är passerad. Min fråga till civilministern är därför följande: Varför ska kommunerna ta notan för regeringens invandringspolitik?

Fru talman! Dennis Dioukarev! Jag är väldigt glad över att vi tillsammans, kommunerna och staten, ser till att vi har en välfärd som vi tar ansvar för och utvecklar. Det finns hela tiden väldigt mycket att fortsätta utveckla.

Men om vi inte hade haft människor som kommit till vårt land och som förstärker på arbetsmarknaden hade detta varit ett ännu större problem. Det tar ibland tid att komma ut i utbildning och arbete; där behöver vi jobba mer intensivt. Men vi kan nu se att etableringstiden har minskat och det tar kortare tid att komma ut i jobb och utbildning. Det är viktigt att poängtera att detta är ett gemensamt arbete för kommunerna och staten.

Fru talman! Att man kommer ut på arbetsmarknaden är inte samma sak som att man får ett jobb. Långtidsarbetslösheten är fortfarande skyhög i många invandrargrupper.

Jag omformulerar min fråga: Tillstår ministern över huvud taget att det finns ett samband mellan kommunernas ekonomi och förd invandringspolitik?

Fru talman! Kommunernas ekonomi hänger väldigt mycket ihop med befolkningsutvecklingen och behovet av att hitta olika sätt att klara försörjningen på arbetsmarknaden med fler i arbete. Vi har äldre som har behov, och vi har en snabb åldersutveckling. Det här är ett gemensamt arbete. Statens ansvar är att se till att kommunerna har förutsättningar att klara detta, och det kommer vi alltid att prioritera.

Fru talman! Lantbrukare över hela Sverige har under flera år varit drabbade av hot och hat från olika grupper av djurrättsaktivister. Det kan handla om både fysiska och psykiska hot som lantbrukare drabbas av, eller om att man gör intrång i ladugårdar och på gårdsplaner.

Regeringen har vidtagit en del åtgärder, men mer måste göras för att komma åt denna typ av brott mot just lantbrukare. Min fråga till statsrådet Morgan Johansson blir därför: Vilka ytterligare initiativ kommer ministern att ta för att än mer skärpa lagstiftningen så att djurrättsterrorn kan bekämpas?

Fru talman! Först vill jag instämma i att det är ett oacceptabelt brott att störa människor i deras yrkesutövning. Alla som driver näringsverksamhet i Sverige har rätt att känna den trygghet det innebär att samhället är där om någon ger sig på dem. Detta gäller självklart även landets lantbrukare.

Vi har vidtagit åtgärder på senare år. Bland annat har polisen kunnat intensifiera sitt arbete mot denna typ av extremism och våldsbrott som riktas mot lantbrukare. Vi har också genomfört en ny kameraövervakningslagstiftning, som gör att det blir lättare att till exempel följa upp och se vad det är för individer som ägnar sig åt detta.

Vi förbereder ytterligare lagförslag. Vi är dock ännu för tidigt i den beredningen för att jag ska kunna lämna något besked om när de kommer att lämnas. Men jag kan försäkra Mikael Larsson om att vi ser allvarligt på denna fråga.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det gläder mig att regeringen tar tag i dessa frågor, för det är väldigt viktigt, som ministern sa.

En specifik fråga i detta sammanhang, som många lantbrukare och även Lantbrukarnas riksförbund, LRF, har framfört, är hur man ser på området kring ett lantbruk, det vill säga gårdsplanen, och hur avgränsningen ska se ut där. En följdfråga till statsrådet är om han är beredd att se till att detta område utvidgas så att det inte går att komma så nära inpå lantbruket.

Fru talman! Den problembilden är väl känd. Den lagstiftning som handlar om olaga intrång är från 60-talet, tror jag. En av frågeställningarna vi tittar på är om man behöver göra något ytterligare i detta.

Vad jag har förstått finns det en del aktivister som använder tillfällen såsom kosläpp och annat till att ta sig in på dessa områden på ett sätt som inte är särskilt välkommet.

Detta är en av åtgärderna vi tittar på.

Fru talman! Ju rikare en är, desto mer förstör en klimatet. I klimaträttvisans namn beslutades i Parisagendan att det skulle ges additionellt bistånd så att inte det viktiga biståndet till bland annat skola, sjukvård, SRHR och good governance skulle urholkas.

Därför blev jag väldigt förvånad när ett parti som kallar sig miljöparti i stället för att se till att de rika inte blev rikare och därmed mer klimatförstörande valde att sänka deras skatter.

Dessutom tar Sverige inte hela sitt ansvar då våra utsläppsmål bortser från vår klimatpåverkan vad gäller de konsumtionsvaror som produceras i andra länder och våra utlandsresor.

Hade det inte, statsrådet Peter Eriksson, varit bättre för jämlikheten, jämställdheten och inte minst klimatet om regeringen i stället för skattelättnader och städbidrag till de rika sett till att få igenom additionellt klimatbistånd?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Sverige är ett av de länder i världen som satsar mest för att understödja Parisavtalet och se till att gröna klimatfonden, miljöfonden, anpassningsfonden och annat internationellt miljöarbete bedrivs på ett mer offensivt sätt så att Parisavtalet kan genomföras.

Genom biståndet stöder vi också att en rad länder ska kunna få hjälp och stöd att göra det de behöver för att klara kraven i Parisavtalet.

Vi har inget att skämmas för. Vi ligger långt fram och gör mer än de allra flesta andra länder. Vi ska vara stolta över vårt arbete - även om jag håller med om att det behöver göras ännu mer framöver.

Fru talman! För att de rika länderna, som faktiskt förstör miljön och klimatet mest, ska ta sitt ansvar beslutades i Parisagendan att detta bistånd inte skulle tas från övrigt bistånd utan vara just additionellt.

Det regeringen nu gör är att låta världens fattiga betala notan för de rikas skattesänkningar, städbidrag, konsumtion och resande.

Varför vill regeringen inte följa det vi kommit överens om i Parisagendan och sluta belasta det övriga biståndet?

Fru talman! Vi gör som sagt mycket internationellt. Jag skulle tro att vi är uppe i insatser på runt 8 miljarder kronor om året för att stödja klimatomställningen och de länder som finns i det arbetet.

Jag har inte hört några av dessa länder klaga på att vi hjälper till och bidrar till att göra denna omställning internationellt och i våra biståndsländer och att vi stöder Världsbanken och de andra internationella forum vi medverkar i.

Fru talman! Denna fråga har jag redan ställt skriftligt till statsrådet Johansson, men av skäl som kommer att framgå ställer jag den även nu när statsrådet är i kammaren.

I mars 2019 utlovade statsrådet Johansson en utredning om möjligheten att stoppa djurrättsaktivisters manifestationer hos lantbrukare. Denna utredning har dock inte kommit igång ännu.

Den 26 november ställde jag därför en skriftlig fråga till statsrådet om detta. Frågan skulle besvaras senast den 4 december. Frågan löd: Varför har ministern och regeringen inte sjösatt den utlovade utredningen än?

Jag fick besked om att svaret från statsrådet var fördröjt till den 11 december, sedan till den 19 december, sedan till den 14 januari, sedan till den 21 januari och sedan till den 29 januari, alltså i går. I förrgår fick jag mejl om att det åter är fördröjt, till den 12 februari.

Därför ställer jag nu frågan här: Varför har ministern och regeringen inte sjösatt den utlovade utredningen än?

Fru talman! Det är nog uppenbart för det flesta att Justitiedepartementet har en hel del att göra. Diskussionen om gängkriminaliteten, skjutningarna och sprängningarna har medfört att vi sätter igång en lång rad processer på Justitiedepartementet och bland annat sjösätter en mängd utredningar.

I ett sådant här läge får vi prioritera vad vi tar först. Vi jobbar med denna fråga men är inte färdiga ännu eftersom vi har låtit frågan om den organiserade kriminaliteten, som har dominerat svensk politik så länge, gå före.

Jag kan dock försäkra Kjell-Arne Ottosson om att vi kommer att gå i mål också med denna fråga. Vi behöver dock lite mer tid för att få denna process på plats.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag är helt enig med statsrådet om att gängkriminaliteten utan tvekan är en viktig fråga.

Frågan är dock om detta är ett korrekt sätt att hantera en fråga. Att jag får vänta på svar kan jag leva med. Men våra hjältar som varje dag ser till att vi har högkvalitativ, god svensk mat på bordet, är de inte värda en bättre behandling? Det är nämligen de som väntar mest på svaret från statsrådet Johansson.

Fru talman! Precis som jag redogjorde för i ett tidigare svar innebär detta inte att regeringen har varit overksam i dessa frågor. Tvärtom har polisen kunnat intensifiera sitt arbete med denna typ av brott, tack vare att polisen har fått stora förstärkningar de senaste åren. Vi har gjort om kameraövervakningslagstiftningen så att kameraövervakning kan användas också i dessa sammanhang.

När det gäller straffrätten har vi en process på gång, och när den är färdig kommer även detta att komma på plats.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Peter Eriksson.

Det går inte att bygga hållbar utveckling, prioritera jämställdhet, värna minoriteter och skapa stabilitet om man inte prioriterar demokrati och demokratiutveckling. Därför har Liberalerna varit pådrivande för att stärka demokratibiståndet i förhandlingarna om januariavtalet, och vi fortsätter att vara pådrivande för detta.

I en inventering från Sida, som kom i november förra året, framkom det att valstödet, alltså stödet till val, inte har slagit rot i Sidas verksamhet.

Vad kommer Peter Eriksson att göra för att se till att Sida stärker sitt arbete med valstöd? Demokrati är inte bara val, men det går inte att ha en demokrati utan val.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Låt mig passa på att tacka för Liberalernas stöd till den demokratisatsning som Utrikesdepartementet gör, också inom biståndsverksamheten. Vi prioriterar detta ännu högre än tidigare och genomför det i de nya strategier vi tar beslut om i land efter land.

Min inriktning är att vi satsar brett på demokrati. Vi stärker arbetet mot korruption och för mänskliga rättigheter. Det gäller också partier och val, som givetvis är en central del i arbetet för att få en fungerande demokrati.

Vi har också gett ett uppdrag till Sida, som inom kort kommer att återkomma med förslag om hur detta arbete ska stärkas. Det kommer alltså konkreta förslag framöver.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det gläder mig att Liberalernas politik att satsa på demokratibistånd och stärka demokratin i världen har fått fäste i regeringens politik.

Det som oroar mig lite är att statsrådet inte tar den inventering Sida har gjort på lika stort allvar. Det framgår att man gör breda satsningar på demokrati, och det är positivt. Men om valstödet inte slår rot i Sidas verksamhet blir det ingen demokrati.

Fru talman! Som jag sa har vi nyligen gett ett uppdrag till Sida att komma med konkreta förslag om hur man ska förstärka arbetet. Detta gäller brett, men det gäller också val, yttrandefrihet och pressfrihet och hur vi ska stärka dessa områden.

Man kan inte bara titta på valfrågor, utan man måste se demokrati i ett bredare perspektiv. Det kommer inte att fungera med allmänna val om man inte har yttrandefrihet eller pressfrihet i landet, till exempel.

Fru talman! Min fråga går till inrikesminister Mikael Damberg.

I tidningarna har man kunnat läsa att polisorganisationen växer och att den aldrig har haft så många anställda som nu, samtidigt som det finns flera tusen elever på polisutbildningen. Man kan också bläddra i tidningarna och läsa att polisutbildningarna inte fylls och att många poliser lämnar yrket, så bilden är dubbel.

Min enkla fråga är: Kan ministern reda ut detta åt mig?

Fru talman! Det korta svaret är att båda bilderna stämmer, men jag vill börja med en annan bild. Jag tror att många den senaste veckan eller de senaste dagarna har sett bilderna från Malmö, där hundra poliser och tulltjänstemän gjort stora insatser i vissa kvarter där man har haft problem med kriminalitet och narkotika. Då kan man fundera på om alla poliser är i Malmö nu när vi kör Operation Rimfrost och kraftsamlar mot gängkriminaliteten där.

Faktum är att det inte är en dålig fråga, eftersom polisen har varit underfinansierad och underbemannad under lång tid. Därför är det viktigt att polisorganisationen nu växer i hela Sverige.

Vi hade problem vid den senaste intagningsprocessen. Trots att vi har mer än fördubblat antalet som tas in på polisutbildningen minskade det antal som tog sig in där. Det är fortfarande många som söker till polisutbildningen, men alla håller inte riktigt måttet. Det är en viktig fråga för oss att fylla upp de platser som vi nu har finansierat.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det är glädjande att höra att det faktiskt blir fler poliser, inte färre.

Jag bor i Ludvika i Dalarna, och i vårt län vill vi se fler poliser. Då blir min fråga: Hur säkerställer myndigheten att det finns poliser i hela landet?

Fru talman! Detta är en av de viktigaste delarna.

Polisen växer med 10 000 fler anställda, och detta ska märkas i hela landet. Förra året såg vi att det växte i alla polisregioner, vilket var spännande. Region Bergslagen har 224 fler poliser nu än när satsningen startade. Förra året klev 24 nya poliser in på polisstationerna i Dalarna. Framför allt kommer antalet att växa varje halvår, för vi har bestämt oss för att stärka polisen och tryggheten i hela Sverige.

Fru talman! Jag är en av dem som fortfarande kollar på tablå-tv. Varje fredag ser jag fram emot På spåret med glädje, och varje onsdag ser jag med intresse fram emot att få se Uppdrag granskning. Men i går var det varken med glädje eller intresse som jag genomled Uppdrag gransknings rapport om den totala misär som visades från en mjölkgård i Hälsingland: koskit och urin upp till knäna och extremt smutsiga djur, en del med sår så allvarliga att man såg benknotorna. Situationen för djuren på gården är helt oacceptabel.

Jag har en fråga till justitieminister Morgan Johansson. Vid misstanke om brott har polisen möjlighet att efter beslut få göra en husrannsakan i en bostad, om man vill hitta bevis. I Uppdrag granskning i går redogjordes för att länsstyrelser inte har denna möjlighet när man vill gå in i ett stall för att se om där finns bevis, för att efterleva djurskyddslagen. Jag undrar varför.

Fru talman! Vi dividerade lite om vem som skulle ta denna fråga.

Det är flera frågor i en. Jag vill börja med att säga att vi har en ny djurskyddslag som är moderniserad. Den är inte så gammal, utan den kom för lite mer än ett halvår sedan. Den är modernare och tydligare. Vi har nu ett arbete igång för att se till att lagen ska kunna implementeras, men ansvarig minister får återkomma om dessa delar framöver.

Det jag kan säga är att vi tar allvarligt på denna typ av rapportering, för vi ska ha högt ställda djurskyddskrav i Sverige. Vi konsumenter förväntar oss detta, och allmänheten förväntar sig att våra myndigheter tar sitt granskande uppdrag och tillsynsansvar på allvar. Om våra myndigheter skulle komma in med åsikter om hur en tillsyn kan göras bättre är vi i regeringen beredda att titta på det.

Fru talman! Tack, statsrådet Damberg, för svaret!

För mig låter det märkligt att det skulle vara ett större intrång att gå in i ett stall för att kunna bedriva tillsynsverksamhet än att gå in i ett privat hem. Det kanske är en stallrannsakan vi ska införa.

Damberg svarade tydligt på frågan. Min fråga var om han trodde att en stallrannsakan skulle kunna vara en framkomlig väg. Om myndigheterna säger att det är vad som behövs tolkar jag det som att man är beredd att titta på detta verktyg.

Ja, vi har en ny djurskyddslag, men uppenbarligen klarar vi det inte hela vägen fram i dag.

Fru talman! Man ska veta att husrannsakan är ett av de områden där vi i Sverige har haft strikta regler för när den kan genomföras, även för polisen. Polisen har nu efterfrågat att vi måste se över denna typ av lagstiftning. Detta avser vi att göra därför att vi har haft problem med att polisen inte har kunnat göra ordentlig husrannsakan i till exempel förråd eller andra utrymmen där kriminella ofta vistas och finns och där vi vet att narkotika och vapen kan finnas.

Vi har en utveckling där vi tittar på denna fråga.

Fru talman! Jag avser att ställa en fråga till statsrådet Damberg.

I går fick vi i riksdagen besök av ett tjugotal ägare till småskalig vattenkraft. Den småskaliga vattenkraften har i århundraden varit en viktig del av vår kraftproduktion. Inte sällan har den varit navet i byn och en del av ryggraden i vår svenska industriutveckling, och den representerar viktiga kulturmiljöer.

I dag producerar småskalig vattenkraft en lokal förnybar el som kan användas för att balansera el från vind och sol. Den ägs ofta av människor som bor på orten, och den är en del av levande svensk landsbygd.

Den småskaliga vattenkraften har länge känt sig lite styvmoderligt behandlad. Min fråga till statsrådet Damberg är: Anser statsrådet att den småskaliga vattenkraften är en samhällsnyttig verksamhet? Jag vill gärna ha ett ja eller nej.

Fru talman! Vattenkraften är samhällsnyttig, men det finns också kulturhistoriska värden hos en del av den småskaliga vattenkraften runt om i Sverige.

Som Cecilie Tenfjord Toftby säkert vet har Sverige att implementera EU:s vattendirektiv. Där finns krav på hur vi ska hantera denna typ av frågor, och det har varit ett stort arbete. Jag vet att ansvariga ministrar och departement har varit involverade för att få en bra implementering som möter de EU-krav vi måste följa i vattenfrågor men som också ser till att vi bevarar den unikhet som Sverige har genom den småskaliga vattenkraften runt om i landet.

Det är ett viktigt arbete som bedrivs, och vi tycker att vi har haft en bra dialog under resans gång.

Fru talman! Vi har en kris i sjukvården i dag. Cancersjuka dör i väntan på operation, och äldre människor avlider bakom skynken på akuten utan att något märker det.

Beskrivningen av svensk sjukvård är just nu allt annat än smickrande. En arbetsmiljöenkät som Sveriges Läkarförbund nyligen genomfört visar att 66 procent av läkarna på grund av brist på vårdplatser har skickat hem patienter som egentligen borde ha lagts in. Hela 79 procent av läkarna har de senaste åren skrivit ut patienter för tidigt av samma anledning.

Sverige har i dag 2,2 vårdplatser per 1 000 invånare, vilket är lägst i hela EU, och trenden fortsätter nedåt.

Min fråga går till statsrådet Mikael Damberg. Är statsrådet nöjd med det antal vårdplatser som vi har i Sverige? Om inte, varför har ni då inte vidtagit effektiva åtgärder för att vända utvecklingen? Ni har ändå haft mer än fem år på er.

Fru talman! Satsningar på sjukvården är definitivt en prioritering för denna regering. Det kan vara värt att notera att när Sverigedemokraterna stödde en budget för något år sedan valde man 20 miljarder kronor i skattesänkningar i stället för ytterligare satsningar på välfärden. De är klart att det inte underlättar arbetet att stärka och skapa fler vårdplatser i hela Sverige.

Regeringen har nu tidigarelagt 5 miljarder kronor till välfärden. Av dem kommer 1 ½ miljard kronor att gå till landets regioner. 3 miljarder kronor är nu inriktade på en ny och moderniserad kösatsning för att minska köerna. Men ytterst handlar det också om regionerna. De stora regionerna bär ett mycket stort ansvar för att se till att det finns vårdplatser. Det finns också ett politiskt ansvar i dessa regioner att faktiskt ta denna fråga på mycket stort allvar. Det är inte bara staten som kan lösa detta. Huvudansvaret för sjukvården och vårdplatserna ligger på Sveriges regioner. Men staten har visat att vi kommer att göra mycket för att stötta kommuner och regioner i detta arbete.

Fru talman! Under slutet av förra året inrättade regeringen en välfärdskommission som syftar till att hitta metoder för att stärka välfärden på olika sätt. Det är ett mycket bra och viktigt initiativ med tanke på de utmaningar som vi står inför inom svensk välfärd.

Men till min stora förvåning och besvikelse har regeringen bjudit in enbart företrädare för stat, regioner, kommuner och fackförbund att sitta med i kommissionen. Privat drivna verksamheter inom vård och omsorg är en naturlig del av välfärdens vardag. Tyvärr verkar inte regeringen dela denna uppfattning. De privata företrädarna har alltså inte fått någon plats i kommissionen. Det är mycket olyckligt och bekymmersamt.

Min fråga går därför till statsrådet Lena Micko. Vad är tanken med att regeringen har satt ihop en välfärdskommission utan representation från de privata välfärdsföretagen, och hur tänker man ta till vara den kunskap och kompetens som faktiskt finns där?

Fru talman! Välfärdskommissionen är ett mycket viktigt initiativ som kommer att handla om förutsättningarna för hur vi fortsättningsvis ska kunna se till att vi har en bra välfärd i vårt land och att vi behöver flera olika aktörer i detta arbete. Vi har valt att begränsa själva kommissionen till en skara bestående av regeringen och parterna på arbetsmarknaden, eftersom det ändå handlar om huvudansvaret för välfärden och för vård och omsorg. Men vi kommer att ha flera arbetsgrupper och referensgrupper. Jag vet att till exempel Vårdföretagarna är en mycket viktig part i detta arbete, och jag kommer att välkomna dem att tillsammans med regeringen delta i det fortsatta arbetet.

Fru talman! Min fråga riktar sig till statsrådet Damberg.

Förra torsdagen var en glädjens dag för många samer. Då avkunnades äntligen den slutgiltiga domen i Girjasfallet, och Högsta domstolen gav Girjas sameby rätt. Detta var slutet på en tvist som pågått i över tio år och en historisk vinst för Girjas sameby mot staten.

Men under dagarna som har följt efter detta har det inte bara varit glädje. Bara timmar efter domen började kommentarer med hat, hot och rasism att flöda på sociala medier. Och så har det fortsatt. Samehatet har funnits länge; det är inget nytt. Men detta är ett aktuellt exempel på hur rasismens fula tryne visar sig så fort samiska frågor uppmärksammas. Detta beteende är såklart helt oacceptabelt.

Min fråga till statsrådet är: Vad tänker regeringen vidta för åtgärder för att stoppa detta hat som riktas mot samer?

Fru talman! Jag tackar Jessica Wetterling för en mycket viktig fråga. Samerna i Sverige har historiskt sett utsatts för förtryck och rasism och under vissa perioder också utsatts för hot och trakasserier rent fysiskt. Att vi nu när en domstol avgör en rättslig tvist möts av ett sådant hat igen från vissa individer i sociala medier är fruktansvärt. Jag skäms över att svenskar beter sig på detta sätt i vårt land mot en av våra viktiga nationella minoriteter.

För mig är det viktigt att detta hat tas på allvar och att vi också ser till att polisen prioriterar det. Därför blev jag glad när jag läste polisens uttalande om att de verkligen tar detta på allvar och nu gör sitt arbete för att se om människor också kan dömas för en del av de övertramp som har förekommit i detta fall. Jag hoppas att detta kan visa andra att man inte beter sig på detta sätt i Sverige.

Fru talman! Vi har börjat förstå att religion och utveckling hänger samman, och ni vet saker som vi inte vet.

Detta uttalande kommer från en enhetschef på Sida vid ett möte med en av Sidas ramavtalsorganisationer.

Förra veckan svarade statsrådet Peter Eriksson på en fråga från Anders Österberg om övertygelse och religionsfrihet i regeringens demokratisatsning. Peter Eriksson skrev då bland annat om vikten av att integrera religion som en del i kontextanalys och i multidimensionell fattigdomsanalys.

Mot denna bakgrund skulle jag vilja ställa en fråga till Peter Eriksson om vilka kompetenshöjande åtgärder som han anser bör genomföras för att ge UD och Sida de kunskaper om religion och religionsfrihet som de behöver för att göra dessa analyser. Är Peter Eriksson och regeringen beredda att ge de tydliga uppdrag och tillföra de resurser som behövs?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Det är alldeles tydligt att det knappast går en dag utan att man ser att religionen spelar en mycket stor roll i det internationella arbetet kring både biståndsverksamhet och fred och konflikt.

Om vi ska få fred framöver och bättre möjligheter för enskilda länder och människor att utvecklas måste religionen räknas in i detta och kanske mycket tydligare än vad vi har gjort tidigare.

Regeringen har under den senaste tiden höjt förvaltningsanslaget kraftigt för Sida. Det ger möjlighet för dem att använda mer resurser och mer personal på marken nära de insatser och program som genomförs och också ha mer kunskap om situationen där de verkar. Det tycker jag är ett svar som visar att de har större möjligheter och kommer att ha större möjligheter framöver att klara dessa uppgifter.

Fru talman! Offentlig upphandling är ett viktigt verktyg för Sveriges myndigheter, kommuner och regioner för att tillhandahålla tjänster av hög kvalitet i hela landet. I dag upplever dock många, både leverantörer och upphandlare, att systemet är onödigt komplext och stelbent och ofta leder till överprövningar.

Det finns ett starkt önskemål från kommuner och regioner om att lagstiftningen ska ses över. Flera förslag har lämnats till Finansdepartementet i tidigare utredningar, däribland Förenklingsutredningen och Överprövningsutredningen.

Jag vill därför fråga Lena Micko hur regeringen avser att gå vidare med de förslag som tidigare har lämnats.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Hur vi sköter våra upphandlingar är en mycket viktig fråga. Det handlar bland annat om kunskap om regelverken. Här behöver Upphandlingsmyndigheten ge stöd, och man försöker arbeta med det.

Precis som Fredrik Stenberg beskriver är det också fråga om hur vi kan förenkla upphandlingsförfarandet. Därför har vi nu en beredning där vi lägger samman både Förenklingsutredningen och Överprövningsutredningen och i närtid kommer att återkomma med ett förslag som vi har ambitionen att genomföra under mandatperioden.

Fru talman! SVT visade i går ett reportage från en lantgård i Hälsingland där djurskyddslagen flagrant överträds.

Även om det är en av 3 250 mjölkgårdar här i Sverige är det helt klart oacceptabelt när djur far illa. Det spelar ingen roll om Sverige har världens bästa djurskyddslag om den är så tandlös att de som begår de värsta brotten kommer undan och inte fastnar i kontrollen.

Det finns fler exempel på detta. Därför ställer jag min fråga till Morgan Johansson. När Livsmedelsverkets veterinärer anmälde djurskyddet på ett kycklingslakteri, där 2 000 kycklingar skadades varje dag, lade domstolen ned förundersökningen och konstaterade att detta är accepterat av myndigheter.

Anser justitieministern att djurskyddsbrottsligheten måste beivras hårdare?

Fru talman! Jag kan ta den frågan även om lagstiftningen inte är min, och inte heller polis- och åklagarfrågorna.

Man kan väl allmänt sett säga att polis och åklagare måste ha de resurser som behövs för att kunna beivra också den här typen av brott och gå i land med en förundersökning. Mot bakgrund av de stora förstärkningar av polisverksamheten som nu görs kommer man enligt min mening att kunna medverka till att även den här typen av brott kan beivras. Sedan är vi på Justitiedepartementet naturligtvis öppna för att se hur vi i övrigt ska kunna komma till rätta med den här typen av bekymmer och brottslighet, och jag förutsätter att detsamma gäller Jordbruksdepartementet.

Fru talman! Jag har haft en dialog med fyra elever på ABB-gymnasiet i Västerås som gör ett arbete om så kallade kompetensutvisningar. Jag vill därför fråga migrationsminister Morgan Johansson om Migrationsverket har gjort honom uppmärksam på de problem som finns med lagstiftningen som rör just utvisning av kompetensinvandring. Och har han uppmärksammats på vilka resurser som läggs och hur man arbetar med att modernisera lagstiftningen för att kunna se till att den kompetens som vi behöver få till Sverige också kan stanna i Sverige - oavsett formalistiska ursäkter för motsatsen?

Fru talman! Vi är inte bara uppmärksammade på detta, utan det är även en del av januariavtalet att komma till rätta med en del av de bekymmer som är förknippade med det som kallas kompetensutvisningar.

Man ska vara klar över att beviljandegraden är över 90 procent - faktiskt ända upp till 97-98 procent - för högkvalificerad arbetskraft, alltså folk som har vidareutbildning, i Sverige som ansöker om förlängning. I andra kategorier är dock beviljandegraden lägre. Det tror jag hänger samman med att företagen ibland, för en del av de arbetskraftsinvandrare med lägre utbildning som kommer till Sverige, glider på vilka regler som gäller. Företagen betalar kanske inte ut den lön de skulle ha gjort, och de ger inte dessa människor de villkor de skulle ha haft. Därmed utnyttjas de och exploateras på ett sätt som inte är rimligt.

Här måste det finnas ett regelverk som fungerar och som inte bara ser till vår kompetensförsörjning utan också ser till att vi har ordning och reda på arbetsmarknaden. Detta kommer vi nu att utreda vidare i en särskild utredning som handlar om just arbetskraftsinvandring.

Fru talman! Rån mot barn ökar kraftigt. År 2019 steg antalet anmälda rån mot barn med hela 31 procent. Rånen är oftast utstuderat hänsynslösa: Ett ensamt barn omringas och hotas till att ge bort mobiltelefon, jacka och bankkort. Ofta finns även förnedrande våldsinslag med i bilden. För de drabbade barnen slås känslan av trygghet i kras, och det skapas ett trauma för lång tid framöver.

Det talas om att skolan måste bli bättre, att samverkan måste bli bättre och att samhället måste bli bättre på att fånga upp barn på glid. Det talas om fler poliser, om strängare straff för vuxna och om barns rättigheter i samhället. Men när det gäller brottslighet riktas omsorgen i första hand mot kriminella och inte mot de barn som är brottsoffer. Regeringen har flaggat för att begränsa straffrabatten för återfallsförbrytare i åldersspannet 18-20 år, men när det gäller minderåriga förövare har utvecklingen gått åt motsatt håll. Många aktiva kriminella är i 15-17-årsåldern, och många blir kriminella långt tidigare än så. Svensk lagstiftning är inte anpassad till verkligheten.

Min fråga går till Morgan Johansson. Vad gör regeringen för att få stopp på denna utveckling?

Fru talman! En sak jag tycker att man ska notera är att det 34-punktsprogram mot gängkriminaliteten som regeringen arbetar med bland annat handlar om att se över straffskalorna på en del av de brott som begås av organiserat kriminella personer. Där finns faktiskt rån med som ett av brotten. Vi vill gärna följa den framgång som skärpningen av vapenlagstiftningen ju var. Vi höjde straffen för de grova vapenbrotten på ett sådant sätt att vi i väntan på rättegång numera häktar, alltså frihetsberövar, människor som begått dessa brott. Det innebär att vi har fått undan en hel del av de kriminella från gatorna. Vi kommer att behöva göra likadant med andra brott också, och det är precis det vi ser över.

När det sedan gäller yngre kriminella tycker jag att man måste gå in med mer effektiva åtgärder för omhändertagande, men det krävs naturligtvis också sociala insatser riktade mot den gruppen.

Fru talman! I höstas började 651 elever på polisutbildningen. Det innebär att över 360 platser står tomma samtidigt som Sverige har ett behov av att öka antalet poliser. Sedan Socialdemokraterna tog makten har över 4 000 poliser slutat, och bara 2018 slutade 885 poliser. Ungefär hälften av dem slutade av andra skäl än pension. Samtidigt utbildas alltså 651 poliser från och med i höst, vilket är färre än vad som genomsnittligen slutar varje år.

Den enskilt viktigaste frågan för polisen är lönefrågan. Det är alltså en viktig fråga både när det gäller att behålla poliser i tjänst och när det gäller grund för rekrytering. Min fråga till inrikesminister Mikael Damberg är: Kommer regeringen verkligen att nå sitt mål om 10 000 fler poliser till 2024 utan att göra en särskild polislönesatsning?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag kan konstatera att det är mer än dubbelt så många som börjar en polisutbildning i dag jämfört med när regeringen tillträdde. Vi har byggt två nya polisutbildningar, och vi fortsätter att kraftigt bygga ut polisen. Just nu är det 3 000 polisstudenter under utbildning, och de kommer att ta anställning i polisorganisationen runt om i Sverige under de närmaste åren.

Rikspolischefen säger till mig att han fortfarande tror att det är möjligt att nå målet om 10 000 fler. Årssiffrorna kom för bara någon vecka sedan när det gäller polisen, och vi har aldrig haft så många poliser anställda i Sverige som vi hade vid årsskiftet. Vi har aldrig haft så många polisanställda i Sverige, och vi har nått ungefär en tredjedel på vägen mot de 10 000 fler polisanställda. En glädjande siffra i decembersiffrorna var också att andelen som slutar hos polisen minskar för tredje året i rad och att ungefär en fjärdedel av dem som slutade i samband med omorganisationen faktiskt har återvänt. Mer måste dock göras för att öka attraktiviteten, så att polis är ett attraktivt yrke.

Fru talman! I en ny bok av Elinor Torp med titeln Vi, skuggorna kan vi läsa om det som mina fackliga vänner tar upp varje gång jag träffar dem, nämligen hur människor brutalt utnyttjas av kriminella på svensk arbetsmarknad. Det rör sig om löner så låga som 35 kronor i timmen, om inlåsta arbetare som jobbar 16 timmar om dygnet och om arbetare som utan skyddsutrustning dör på svenska arbetsplatser, obemärkt för svenska myndigheter.

En lagstiftning som byggde på att man blint litade på företag lanserades under alliansåren, med resultatet att kriminella kan - ofta helt ostört - sälja arbetstillstånd och bli rika på andra människors slavliknande arbete. Min fråga till statsrådet Morgan Johansson blir därför: Vad gör regeringen för att stoppa detta?

Fru talman! Jag tror att det är uppenbart för de flesta att vi måste reformera arbetskraftsinvandringsregelverket i vissa delar.

Vi talade tidigare om kompetensutvisningar, och i det sammanhanget sa jag att när vi ser över den delen måste vi även ta fram fler åtgärder mot fusk och fiffel - mot att den organiserade kriminaliteten inte bara kan utnyttja och exploatera folk utan också på olika sätt mjölka våra välfärdssystem på pengar. Detta har belysts, inte bara i boken som ledamoten tog upp - och som jag för övrigt tycker är väldigt bra - utan också av alla myndigheter som jobbar mot organiserad kriminalitet. Det kom en lägesrapport i höstas där man sa att vi måste vara beredda att göra saker.

Vi ser just nu över detta, och vi arbetar med direktiv till en utredning som ska titta både på kompetensutvisningsfrågan och på ytterligare, starka åtgärder mot fusk och fiffel kopplat till arbetskraftsinvandringen. Vi kommer inom kort att vara färdiga med det.

Fru talman! Jag vill rikta min fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Häromveckan presenterade Brottsförebyggande rådet sin preliminära statistik över antalet anmälda brott 2019. Den visar bland annat en ökning av antalet anmälda våldtäkter med 6 procent. I absoluta tal innebär detta att det 2019 anmäldes 510 fler våldtäkter än året före.

Den 23 maj 2018 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att det lägsta straffet för våldtäkt skulle skärpas från två till tre års fängelse. Min fråga till Morgan Johansson är därför när regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition om skärpta straff för våldtäkt.

Fru talman! Först ska jag kanske säga att de åtgärder som denna regering har vidtagit under sin första mandatperiod just vad gäller mäns våld mot kvinnor förmodligen är starkare än någon annan regerings åtgärder.

Vi har drivit igenom den nya samtyckesregleringen, skärpt sexualbrottslagstiftningen, skärpt straffen för de grova våldtäkterna och sett till att tidigare kunna gå in med målsägandebiträden för den som anmäler dessa brott. Vi har sett till att kvinnojourer och brottsofferjourer nu har mer pengar att röra sig med än någonsin tidigare. Vi har sett till att snabbare och enklare kunna sätta fotboja på dem som förföljer sina före detta fruar eller sambor. Vi har vidtagit en lång rad åtgärder.

Vi kommer att fortsätta att se över lagstiftningen på detta område. Vi skriver just nu på utredningsdirektiv - inte efter det att tillkännagivandet gjordes utan efter det att bland annat vi som parti gick till val på att vi skulle skärpa sexualbrottslagstiftningen ytterligare. Det kommer vi att göra, och vi är i slutskedet av beredningen av dessa direktiv. Vi kommer att genomföra detta under denna mandatperiod.

Fru talman! Frågan jag ställer går till statsrådet Peter Eriksson.

Förra året uppgick det svenska biståndet till den palestinska myndigheten till 96 miljoner kronor. Merparten går till det FN-organ som arbetar just med palestinska flyktingar och med den palestinska frågan. De driver 709 skolor i området, och det har riktats kritik mot det utbildningsmaterial som finns där. År 2017 framfördes ett femtiotal förändringsförslag, eftersom flickor och pojkar inte fick avbildas tillsammans i utbildningsmaterialet och den israeliska kartan inte var utmärkt.

Höstterminen 2018 kom det nya materialet. Där hyllar man en terrorist som mördat israeliska barn - 13 stycken dog i den terrorattacken. Man hyllar också massakern under OS 1972 som en framgång.

Vad vill regeringen göra för att säkerställa att svenska skattemedel inte går till denna sorts uppviglande hatpropaganda?

Fru talman! Tusentals palestinska barn går i skolor som finansieras av Unrwa, alltså den FN-organisation som har bildats för att kunna upprätthålla hälso- och sjukvård för de palestinska flyktingområdena och för barnen i regionen.

När det gäller skol- och undervisningsmaterial ser vi till att man granskar det material som kommer. När det är sådana felaktigheter beslutar man också om att ta bort dem. Om jag minns rätt har man när det gäller just detta material gjort ställningstagandet att det inte ska finnas ute i skolorna, vilket har inneburit att man har åtgärdat dessa frågor.

Fru talman! För den gemensamma tryggheten är tillit till och förtroende för samhällets funktioner av stor vikt. Nyligen presenterades den globala och oberoende organisationen Transparency Internationals årliga undersökning, där man går igenom uppfattningar om korruption i världens länder.

Frågan går till civilminister Lena Micko, för den rör hennes område.

Sverige ligger alltjämt kvar på samma framskjutna position som tidigare - endast tre länder i världen ligger bättre till, enligt denna rankning.

Det är förstås glädjande, men vi vet att korruption är skadligt för ett samhälle och att det aldrig går att slappna av eller känna förnöjsamhet kring dessa frågor. Det som sker globalt har också betydelse i Sverige, då en rad företag och samhällsfunktioner agerar gränsöverskridande. Insatser behöver självklart göras lokalt och regionalt men också gentemot näringslivet.

Vad avser civilministern att göra för att ytterligare stärka arbetet kring antikorruption och upprätthålla en hög tillit till samhällets funktioner?

Fru talman! Precis som Per-Arne Håkansson säger ligger Sverige bra till internationellt när det gäller rankning. Men vi ska inte slå oss till ro bara för att vi ligger bra till, utan vi har ett ansvar att hela tiden se till att vi har en hög tillit till våra myndigheter och till vårt samhälle. Det är en oerhört viktig fråga.

Därför tog regeringen i december initiativ till att inleda ett arbete med att ta fram en handlingsplan mot korruption. Den kommer vi att ha klar redan i år, och den kommer att rikta sig till de offentliga institutionerna.

Fru talman! År 2017 gick äntligen förslaget om att kartlägga hedersproblematiken i Malmö igenom, detta efter att Moderaterna krävt det och Socialdemokraterna stoppat det i tio år.

Man kan väl fråga sig vad det är för typ av samhälle Socialdemokraterna egentligen vill ha när man inte ens vill och inte heller klarar av att kartlägga och ta reda på om och hur barn far illa. Resultatet blir ett samhälle som inte längre kan göra något - ett samhälle vars barn i hundratal eller tusental är borta, försvunna utom räckhåll för räddning. I höstas gjordes en mätning som konstaterade att i alla fall 146 barn saknades i vårt land 2019, men egentligen är det fler än så.

På Twitter skriver Morgan Johansson att kriminella ska jagas till världens ände. Jag undrar: Kommer regeringen att ta sig till världens ände för att hämta hem de 146 svenska barnen?

Fru talman! Ja, vi ska i alla fall göra allt som står i vår makt och försöka att göra det. Därför har bland annat Utrikesdepartementet fått förstärkta resurser just för att kunna göra detta.

Men det bästa är naturligtvis om vi kan stoppa detta från början, så att dessa barn och ungdomar inte förs utomlands. Vi jobbar därför just nu med lagförslag som bland annat kommer att innebära att man kan belägga barn och ungdomar med utreseförbud och att man också i ökad utsträckning kan komma åt de anhöriga som genomför till exempel arrangerade äktenskap eller tvångsäktenskap. Även när det gäller detta lagförslag är vi i slutskedet av arbetet och nära att kunna gå till Lagrådet med förslaget. Det ser jag fram emot.

Allmänt sett ska jag säga att vår bild är att vi bröt med en gammal konservativ uppfattning om att barn är familjens ägodel. Vår bestämda ideologiska uppfattning är att barn är egna individer med egna rättigheter. Detta ska upprätthållas i alla sammanhang, oavsett vem det handlar om.

Fru talman! Enligt Svenska kraftnät hotar träd att falla över viktiga kraftledningar på 65 platser runt om i landet, med risk för avbrott i leveranser och risk för skogsbränder.

I dag gör naturvärden att till exempel Svenska kraftnät inte får fälla dessa träd. I mitt hemlän Västernorrland nekades nyligen just Svenska kraftnät att fälla 47 träd i kanten av en kraftledningsgata på grund av naturvärden. I detta fall handlade det om en av de viktigaste kraftledningarna, som förmedlar el från vattenkraft i norr till konsumenter i södra Sverige - en ryggrad i Nordens elförsörjning.

Detta är naturligtvis mycket allvarligt, inte minst ur ett beredskaps- och krisperspektiv. Att vi i Sverige har en miljölagstiftning som motverkar möjligheten att förebygga olyckor och skogsbränder samt möjligheterna att säkra elleveranserna är inte rimligt.

Jag vill därför fråga inrikesminister Mikael Damberg: Tänker inrikesministern göra något för att komma till rätta med den problematik jag nyss har beskrivit?

Fru talman! Det är ju Svenska kraftnät som är ansvariga för elledningarna och även för säkerheten kring elledningarna, så jag förväntar mig att de vidtar åtgärder och har ett planeringsarbete som gör att de kan säkra eltillförseln även när det blåser storm eller när det inträffar andra naturfenomen.

Detta är ju någonting som Svenska kraftnät gör stora investeringar i, både när det gäller nya kraftledningar och när det gäller att på vissa håll gräva ned elledningar för att på så sätt minska sårbarheten. Jag har fullt förtroende för att Svenska kraftnät tar just sårbarhetsfrågan på absolut största allvar.

Man ska vara medveten om att myndigheter av och till hamnar i konflikt mellan olika intressen, och då måste det göras en klok avvägning.

Jag har inte för avsikt att i den här talarstolen uttala mig om ett ärende som jag inte känner till i detalj.

Fru talman! Personrånen har ökat kraftigt i Sverige, särskilt personrån mot unga. Vid många rån används knivar. Risken för skador och dödlig utgång är stor. Våldet är hänsynslöst och innebär ett stort lidande för brottsoffret. Redan 2016 motionerade vi moderater om en översyn av knivlagen.

År 2019 intervjuades Morgan Johansson. I intervjun menade han att eftersom straffet för grova vapenbrott har skärpts finns det en risk för att de kriminella i stället beväpnar sig med kniv. Morgan Johansson sa: Därför tycker jag att det kan finnas skäl att öppna upp för en straffskärpning när det gäller brott mot knivlagen, för konsekvenserna av denna typ av brott kan bli fruktansvärda.

Jag har ställt en fråga om det här till Mikael Damberg, och han svarade att han tycker att straffskalorna är adekvata. Det kommer alltså två olika besked från regeringens företrädare.

Då undrar jag: Vad är det som gäller egentligen? Ska ni se över straffskalorna eller inte?

Fru talman! När vi nu har skärpt straffen för de grova vapenbrotten så mycket finns det en risk för att en del av de kriminella går över till att använda kniv i stället. Det är en utveckling som man bland annat har sett i Storbritannien. De har larmat påtagligt för just en sådan utveckling.

Vi socialdemokrater gick till val på att skärpa straffen i knivlagen. Vi kommer att behöva göra en översyn. Sedan har frågan varit när vi ska göra den och hur tidsplanen ser ut för den. Som alla förstår håller vi just nu på med så gott som alla punkter i 34-punktsprogrammet, och det har tagit väldigt mycket tid. Men jag ser framför mig att vi kommer att göra en översyn av straffskalorna under den här mandatperioden, för annars hamnar vi i ett stort bekymmer just när det gäller användning av kniv i de kriminella kretsarna.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Damberg. Den gäller coronaviruset, den pandemi som nu sprids från Kina och som verkar har en mycket större spridning än det tidigare sarsviruset, till exempel.

I tisdags hade över 1 700 personer i Kina blivit smittade, och det är över 100 dödsfall. Nu kan vi se att viruset också har spridit sig till Europa.

Min fråga är: Hur ser Sveriges beredskap för coronaviruset ut i stort, och hur ser det specifikt ut med läkemedelsberedskapen?

Fru talman! Regeringen följer utvecklingen via Folkhälsomyndigheten, som i sin tur är i kontakt med WHO och EU:s smittskyddsorgan samt de regionala smittskyddsläkarna.

Regeringen är beredd att fatta de beslut som myndigheterna rekommenderar. Men rent generellt kan man säga att myndigheterna så här långt har sagt att risken för en smittsam situation i Sverige är liten, men att det kan förekomma enskilda fall i Sverige framöver eftersom vi har så mycket internationellt resande.

Regeringen följer detta väldigt noga. Vi har nära kontakt med myndigheterna och är beredda att fatta de beslut som myndigheterna rekommenderar.

Fru talman! Bara under förra året ökade antalet anmälda våldtäkter mot kvinnor med 10 procent. Samtidigt har både antalet och andelen anmälda våldtäkter som lett till åtal minskat de senaste åren.

Våldtäkt är ett av de värsta brott som man kan utsätta en människa för. Att det i dag råder i det närmaste straffrihet är ingenting annat än ett fullständigt politiskt misslyckande.

Moderaterna har föreslagit att straffminimum för våldtäkt ska höjas till tre års fängelse, något som en majoritet här i riksdagen ställde sig bakom så sent som för två år sedan. Trots att snart två år har gått och våldtäkterna fortsätter att öka har regeringen fortfarande inte ens tillsatt en utredning om skärpt minimistraff för våldtäkt.

Jag vill därför fråga justitieministern: När kommer regeringen att lägga fram en lagstiftning i riksdagen om skärpta straff för våldtäkt av normalgraden?

Fru talman! Först och främst har Sverige sedan den förra mandatperioden den strängaste sexualbrottslagstiftning som vi någonsin haft. Vi har nu en samtyckeslagstiftning, en lagstiftning om oaktsamhetsbrott, skärpta straff för grova våldtäkter och bättre målsägandestöd för dem som anmäler brotten. Detta tillsammans med en lång rad andra åtgärder genomförde vi under förra mandatperioden.

Socialdemokraterna gick till val på en straffskärpning också för våldtäkt av normalgraden, så det är roligt att se att riksdagens majoritet sluter upp bakom detta krav.

Vi är nu i slutskedet av vårt arbete med ett utredningsdirektiv kring detta. Och precis som alla andra vallöften som vi ska leverera kommer vi också att kunna leverera detta under den här mandatperioden. Jag vill också se en skärpning av våldtäktslagstiftningen i det här avseendet.

Fru talman! Problemen med gymnasielagen är många. Ovisshet, hemlöshet, utbredd psykisk ohälsa och osäker försörjning har lett till att ungdomar känt sig tvingade att sälja sex och droger. Det är kommunerna som får ta ansvar och kostnader för regeringens bristfälliga konsekvensanalys i deras migrationspolitiska proposition.

Gymnasielagen är inhuman, orättvis och orimlig. Trots nödropen från kommuner, myndigheter, civilsamhälle och ungdomarna själva har regeringen sagt att lagen gäller och att ingen översyn är aktuell. I morgon måste 400 ungdomar flytta från Migrationsverkets boende till högst temporära bostäder genom kommunens försorg.

Då blir min fråga till justitieminister Morgan Johansson: Vilket ansvar anser sig regeringen ha för den uppkomna situationen, och vilka åtgärder avser ministern att vidta?

Fru talman! Det blir lite bakvänt när Elisabeth Björnsdotter Rahm ondgör sig över att en del av ungdomarna nu behöver flytta från sina nuvarande bostäder - de har för övrigt sedan tidigt i höstas varit informerade om att det skulle bli så - när hennes enda lösning är att de ska kastas ut ur landet. Det skulle nämligen bli följden om vi skulle riva upp gymnasielagen. Då skulle de ju inte ha någon möjlighet att läsa vidare.

Vi gjorde bedömningen under förra mandatperioden att här var det en grupp ungdomar som hade väntat väldigt länge. De hade kommit i november 2015 och hade börjat skolan i Sverige. Då sa vi: All right, ni får fortsätta gå i skolan, och ni ska se till att ni håller er skinnet och inte begår några brott, och sedan ska ni etablera er på arbetsmarknaden. I så fall får ni stanna i Sverige.

Det tycker jag var det humana sättet att försöka lösa situationen för just den här gruppen ungdomar. Att riva upp gymnasielagen skulle snarare innebära mycket stora sociala och humanitära problem.

Frågestunden var härmed avslutad.