Frågestund

Frågestund

Herr talman! Regeringen föreslår att ge en hel grupp av människor uppehållstillstånd trots att de saknar skäl för att få stanna i Sverige. Samtidigt föreslår regeringen att det ska bli svårare för människor som vill jobba, arbeta, bidra och betala skatt i Sverige.

För att klara välfärdens kärnuppgifter och för att vi ska ha ett tryggt och modernt samhälle som hänger ihop i framtiden krävs en halv miljon nya medarbetare bara i välfärden till 2026. Vi moderater sätter jobben och kompetensförsörjningen före undantagen.

Det är orimligt att det kommer tiotusentals människor till Sverige varje år för att göra jobb som arbetslösa i Sverige kan göra, har statsministern sagt. En del skulle kalla detta för inkonsekvens. Jag skulle kalla det för en misslyckad jobbpolitik. Min fråga till arbetsmarknadsministern blir: Varför är det annars så att dessa jobb inte är tillsatta på den svenska arbetsmarknaden?

Herr talman! Arbetskraftsinvandring har en viktig roll att spela på svensk arbetsmarknad. Det är precis som Jessica Polfjärd säger. Vi har många yrken där det inte går att finna rätt kompetens i Sverige och där det är alldeles nödvändigt att det är enkelt att ta hit människor från andra länder för att utföra jobben.

Det ska dock inte vara så att man missbrukar reglerna eller utnyttjar människor. Nu har vi haft OECD:s mest liberala lagstiftning under ganska många år, och vi har kunnat dra slutsatser av detta. Det är just i de yrken där det redan finns gott om personer i Sverige som kan ta jobben som människor luras och utnyttjas, ibland under fruktansvärda förhållanden. Detta vill vi sätta stopp för. Det ger också en möjlighet att göra lite generösare bedömningar för de många yrken där det råder brist och där vi behöver arbetskraftsinvandring.

Herr talman! Det finns fortfarande branscher som ropar efter kompetens och ser att den svenska marknaden inte räcker till utan att man får vända sig utomlands för att få tag på rätt människor som vill arbeta. Jag tror i princip att alla branscher vittnar om samma sak. Då tycker jag att det här svaret inte räcker. Det handlar om att göra det krångligare och mer administrativt, men här finns ju en av kritikpunkterna gällande nuvarande lagstiftning. Min fråga till arbetsmarknadsministern blir: Vilket är då regeringens svar vad gäller att lösa kompetensförsörjningen?

Herr talman! Det viktigaste svaret för att lösa kompetensförsörjningen heter utbildning.

När det gäller arbetskraftsinvandring är det så att vi har dubblerat antalet tillstånd till it-programmerare och ingenjörer. Det ska fortsatt vara enkelt, förhoppningsvis enklare än i dag, med arbetskraftsinvandring inom de yrken där det råder brist. Men vi ska sätta stopp för det ibland fruktansvärda utnyttjande som sker när människor luras hit under falska förespeglingar, blir fråntagna passen och ibland får jobba under slavliknande villkor och bo i källare.

Herr talman! Min fråga riktar sig också till arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson.

För att anknyta till Jessica Polfjärds inledning: Om några timmar röstar vi om förslaget att 9 000 vuxna personer som har missbrukat asylsystemet för att söka sig hit utan skyddsskäl ändå ska beredas plats att stanna i Sverige. Troligtvis röstas det igenom, men det finns en chans att återförvisa ärendet.

Det finns oerhört många saker som är fel med detta förslag. Det tror jag att alla här inne är medvetna om. Aldrig någonsin tidigare har ett ärende fått så skarp kritik från Lagrådet som just detta.

Men nu är det arbetsmarknads- och etableringsministern som är här. Jag tänkte ställa en fråga med Centerpartiets ingång. De har beskrivit det här som en form av arbetskraftsinvandring. Hur bedömer Ylva Johansson att de här 9 000 utnyttjarna av vår asylrätt ska passa in på den svenska arbetsmarknaden?

Herr talman! Låt mig först få reagera på Paula Bielers ordbruk. Människor som kommit hit som minderåriga barn för att söka asyl har sedan drabbats av långa handläggningstider. De kan inte gärna rå för att det har tagit så lång tid för dem att bli behandlade att de kanske har hunnit fylla 18 år och då bedöms enligt ett annat regelverk. Detta är inte att missbruka asylsystemet.

Det handlar om människor som har hamnat i detta läge utan egen förskyllan. De har på grund av Dublinreglerna inte heller haft möjlighet att söka asyl i ett annat land. De har varit fångade i det svenska systemet med de långa handläggningstiderna.

Det här är ingen lätt fråga. Det krävs att man ibland kan se nyanser. Allt är inte svart eller vitt. Det är rimligt att de får en ny chans.

Jag bedömer att vi har goda möjligheter att via utbildning - yrkesutbildning - få in de här personerna på arbetsmarknaden.

Herr talman! Man kan reagera på språkbruk. Jag reagerar på innehåll. Det är ett faktum att de här personerna saknar skyddsbehov. Då är det enligt mig ett faktum att de har missbrukat asylsystemet när de valt att söka asyl i Sverige. Gällande Dublinreglerna kan jag säga att det är svårt att ta sig till Sverige som första land.

Jag tycker inte att jag får tillräckligt svar på frågan. Det här handlar om vuxna personer utan skyddsbehov som kommer från områden där man ofta kanske också saknar någon som helst koppling till vår arbetsmarknad och saknar utbildning som behövs här. Hur ska de komma in på den svenska arbetsmarknaden, när vi redan i dag har oerhörda svårigheter med den här gruppen?

Herr talman! Om man söker asyl, är minderårig och är barn har man det som grund för bedömningen av asylskäl. Om man bedöms som vuxen har man andra kriterier för bedömningen av asylskäl. Att ha passerat 18årsgränsen på grund av långa handläggningstider är inte att missbruka asylsystemet.

Jag kan glädja Paula Bieler med att det går allt bättre med etableringen av nyanlända på arbetsmarknaden. Det går i dag dubbelt så fort för människor att få arbete som för några år sedan - inom två år. Det går väldigt starkt i rätt riktning. Jag har goda förhoppningar om att de här unga människorna också kommer att komma in på arbetsmarknaden.

Herr talman! Vi kan konstatera att klimathotet är på allvar. Men från Liberalernas och min sida är vi väldigt tydliga med att bevarande av biologisk mångfald och naturvård måste prioriteras minst lika högt. I det sammanhanget är skydd av värdefull natur ett viktigt redskap.

När det gäller skogen står vi från Liberalernas sida fullt ut bakom jämställandet av produktions- och miljömålen. Äganderätt och frihet under ansvar är också viktiga och helt centrala begrepp.

Ibland måste man skydda skog. Det finns skog som i allra högsta grad är värd att bevara. Men då fastnar tyvärr diskussionen ofta i anslagsnivåer. Så har det varit många gånger här i kammaren. Det har varit väldigt lite diskussion om hur man kan utveckla nya avtal och ersättningsformer. Det har dock gjorts ett tillkännagivande här i riksdagen om detta.

Min fråga till miljöministern är om ministern är öppen för att utveckla ett mer dynamiskt skogsskydd som kan förändras både över tid och geografiskt. Man skulle kanske närmast kunna jämföra det med någon typ av arrendeförhållande eller arrendeavtal.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Lars Tysklind för det sätt han betonar balansen mellan produktionsmål och bevarandemål och balansen mellan att äganderätten är viktig och att det är viktigt att vi har ett aktivt skydd av naturen i Sverige. Det är riksdagens beslut att de två ska samverka, och regeringen genomför precis det.

Vi har olika typer av skydd i Sverige. Det är områdesskydd som är väldigt tydligt knutet till ersättning, och sedan har vi artskydd som inte är automatiskt knutet till ersättning. Vi har från regeringens sida aviserat en översyn av artskyddsbestämmelserna inklusive en öppning mot precis det som Lars Tysklind tar upp om eventuell möjlighet till ersättning.

Herr talman! Jag hoppas att vi är överens om att det är väldigt centralt att det utgår full ersättning om man får inskränkningar i sin förfoganderätt. Liberalerna har tydligt lyft fram frågan om statligt ägd skog och att man skulle kunna fortsätta att utveckla metoden att ha den som utbytesskog. Vi ser det som en framgångsrik metod.

Hur ser miljöministern på att man skulle kunna använda den statliga skogen också på annat sätt? Det kan handla om forskning om avverkningsmetoder och brukningsmetoder där man i det sammanhanget är beredd att använda statlig skog.

Herr talman! Som miljöminister är det självklart för mig att den markägare som utvecklar och bevarar naturvärden på sin mark ska kunna förena det med en god ekonomi i sin näringsverksamhet. Vi behöver skydds- och ersättningsformer som gynnar just det.

Vi ska också använda den statligt ägda skogen. Det är anledningen till att vi har gett flera av de aktörer som sköter statens mark uppgiften att utveckla nya brukningsmetoder, kontinuitetsjordbruk etcetera.

Herr talman! Vi har de senaste åren fått väldigt många nya in på svensk arbetsmarknad. Vi har tack och lov haft en helt fantastisk högkonjunktur. Det är ett gyllene läge när de två inträffar samtidigt, om matchningen och Arbetsförmedlingen hade fungerat vill säga.

I dag anser varannan person att Arbetsförmedlingen är ineffektiv, långsam och stelbent. Det är bara en fjärdedel av de arbetssökande som uppger att de har haft stor nytta av Arbetsförmedlingen.

Riksrevisionen kritiserar att matchningen försämrats de senaste åren. IAF har även framfört kritik om hur myndighetsutövningen utförs. Det är allvarlig kritik som vi ser mot Arbetsförmedlingen.

Under de senaste åren har vi haft ett pågående förnyelsearbete inom Arbetsförmedlingen. Från Centerpartiets sida har vi varit kritiska och sagt att vi behöver ha en annan ordning, även om det såklart under en övergångsperiod kan behövas det.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Är hon nöjd med Arbetsförmedlingens arbete och resultat?

Herr talman! Jag kan glädja Annika Qarlsson med att det går allt bättre för Arbetsförmedlingen. Den grupp som anser att den har haft hjälp av Arbetsförmedlingen att hitta arbete och utbildning är nu över 40 procent. Resultaten i de allra flesta avseenden går väldigt tydligt i rätt riktning. Ungdomsarbetslösheten är låg. 90-dagarsgarantin är uppfylld.

Den kanske största utmaningen för Arbetsförmedlingen är att få nyanlända i arbete snabbare än vad som har varit tidigare. När jag tillträdde var det 27 procent som lämnade etableringsuppdraget för arbete eller studier. Under förra året var det 34 procent som gjorde det. De första tre månaderna i år var det 41 procent, och aprilsiffran är 44 procent. Det går i rätt riktning.

Svaret på frågan är: Nej, jag är inte nöjd. Det ska mycket mer till innan jag är nöjd. Men jag är väldigt glad att utvecklingen går åt rätt håll med Arbetsförmedlingen. Det är viktigt för en väl fungerande arbetsmarknad.

Herr talman! Det finns siffror som pekar i rätt riktning, från oerhört låga nivåer ska tilläggas. Det är väl bra att det går åt rätt håll. Det tycker även jag.

Det man kan konstatera är att det fallerar på så många olika områden. Det är nu vi har det här fönstret och man har chansen att använda sig av den fantastiska högkonjunktur vi befinner oss i.

Upphandlingar missas. Jag var och besökte Keolis häromdagen. De skriker efter bussförare, men upphandlingen har fallerat. Det fungerar inte över huvud taget. Det innebär helt enkelt att bussar blir utan förare.

Herr talman! Låt mig upprepa igen: Jag är inte nöjd. Det finns mycket mer att göra. Men långtidsarbetslösheten faller tydligt, långtidsarbetslösheten bland ungdomar har halverats under vår mandatperiod, etableringen på arbetsmarknaden går mycket snabbare, resultaten efter arbetsmarknadsutbildning går i rätt riktning och upphandlingarna har man fått alltmer ordning på.

Jag vill ändå problematisera lite grann. Det är viktigt att arbetsmarknadsutbildningen fungerar och kan tillgodose kompetensbehoven. Men det kan inte bara vara arbetsmarknadsutbildning som klarar kompetensbehoven. Även reguljär utbildning har en viktig roll i detta.

Herr talman! Regeringen har höjt bensinskatten, dieselskatten och fordonsskatten. Den har försämrat reseavdraget, och den har infört miljözoner som riskerar att stänga dieselbilar ute från våra städer. Det är dålig politik för alla dem som inte åker tunnelbana eller elcykel till och från jobbet.

Min fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth är: Har regeringen räknat på hur mycket kostnaderna har ökat för vanligt folk som är beroende av bilen? I sådana fall, hur mycket har kostnaderna ökat? Eller är det på det sättet att man helt enkelt inte bryr sig?

Herr talman! Jag noterar att Edward Riedl denna gång precis som tidigare försöker sprida bilder av att dieselbilar kommer att förbjudas. Så är icke fallet. Det faktum att vi initierar miljözoner innebär att vi får ett regelverk gör att man i städer och kommuner i Sverige har möjlighet att införa zoner med ett nationellt regelverk där man talar om vilka bilar som ska ha möjlighet att kunna vara där.

Hittills är det en kommun som aviserat det intresset. Det är Stockholm. Man har sagt att man till exempel vid Hornsgatan i Stockholm vill begränsa möjligheten att kunna ha dieselbilar, på förekommen anledning. Dieselskandalen kunde väldigt tydligt visa att de utsläpp som nu finns på Hornsgatan är allvarliga hälsofarliga utsläpp för människor som bor längs Hornsgatan.

Jag tycker att det är rimligt att vi som nationella politiker tar ansvaret och skapar regelverk som gör att man kommunalt kan skydda medborgarna från hälsofarliga ämnen. Det innebär inte att dieselbilar kommer att försvinna. De kommer att vara viktiga och finnas i stor utsträckning i Sverige, men i städer måste man kunna begränsa dem på vissa ytor.

Herr talman! Den som lyssnar på debatten noterar att ministern inte svarar på min fråga. Man har höjt bensinskatten, dieselskatten och fordonsskatten. Man har försämrat reseavdragen, och man har infört miljözoner.

Regeringen har inte räknat på hur det slår för vanligt folk utanför städerna som är beroende av bilen. Inte med en enda stavelse, inte med ett enda ord, bemöter ministern det faktum hur människor drabbas runt om i hela landet av er politik.

Det ministern talar om är miljözonerna och ingenting annat. Jag tror att svaret inte finns, men ministern kan svara på detta.

Herr talman! Jag valde att reagera på det förstnämnda, eftersom Edward Riedl har spridit myter om just miljözonerna på ett felaktigt sätt.

Dieselskatten, bensinskatten och fordonsskatten har höjts. Det gjordes även under den tiden alliansregeringen styrde landet. Vi har en ordning där vi har tagit ut skatter i den utsträckning som behövs både för att klara viktiga klimatmål och för att främja en omställning av fordonsparken.

Allvarligt talat är det vad som nu håller på att ske. Till skillnad från den tid när den förra regeringen styrde ser vi nu en kraftig omställning vad gäller både elektrifiering av fordonsflottan och mer biobränslen. Vi kommer att klara miljömålet.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Ylva Johansson.

Förra veckan meddelade ministern att hon vill göra samhällsorienteringen för nyanlända obligatorisk. Det är ett besked som jag välkomnar, även om jag beklagar att det inte redan är genomfört.

Samhällsorienteringen är ett viktigt redskap för att nyanlända till vårt land ska få kunskap om och anamma den värdegrund och det rättssystem som vårt land vilar på. Deltagandegraden varierar dock och kvaliteten i samhällsorienteringen likaså. I dag saknas också slutprov i kursen.

Jag tror att ett slutprov skulle strama upp utbildningen och göra den mer likvärdig mellan olika utbildningsanordnare. Ett slutprov skulle också bli ett kvitto på att den som deltagit i utbildningen har förstått och tillgodogjort sig innehållet.

Jag vill därför fråga ministern om hon anser att ett slutprov i samhällsorienteringen behövs för att ett obligatorium skulle få full effekt.

Herr talman! Ja, det är viktigt att människor som är nya i Sverige får en ärlig chans att lära sig och ta del av de värderingar och normer som ligger till grund för hur vi organiserar samhället. Självklart måste man också få denna kunskap för att alltid kunna följa de lagar och regler som gäller i Sverige.

Vi behöver ett obligatorium för denna samhällsorientering. Jag har nyligen tagit emot en rapport från Länsstyrelsen i Jönköping, som har i uppgift att se över detta. De föreslår en utökning av samhällsorienteringen. De föreslår också en kvalitetssäkring av dem som ska undervisa i samhällsorienteringen, och de föreslår ett förändrat utbildningsmaterial i samhällsorienteringen.

Jag tycker att alla dessa delar är viktiga. Jag tror att det handlar om att säkerställa kvaliteten och om närvaron i samhällsorienteringen. Det är det viktigaste steget att ta.

Herr talman! Jodå, jag tycker att det är ett väldigt bra förslag att kvaliteten ska säkras och att antalet timmar ska utökas.

Men om man inte får ett kvitto på att man har genomgått utbildningen och om man inte kan visa att man har förstått och anammat det som utbildningen innehåller får obligatoriet inte full effekt.

I alla andra utbildningar - när man läser svenska för invandrare och när man går på högskolan och gymnasiet - får man ett kvitto på att man har genomgått utbildningen. Och inte bara det, utan man kan dessutom visa att man har förstått innehållet. Jag tror att detta skulle vara en väldigt bra idé.

Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter att utveckla samhällsorienteringen, och jag är inte totalt avvisande till någon typ av kontroll av vad man har lärt sig.

Men enligt de undersökningar och utvärderingar som är gjorda och enligt den rapport som vi har fått från Länsstyrelsen i Jönköping är det andra delar som man har valt att prioritera för att säkerställa att nyanlända verkligen får en ordentlig chans att ta till sig och lära sig de lagar och regler vi har. Det handlar också om att förstå de normer och värderingar som ligger till grund för hur vi organiserar samhället.

Herr talman! Min fråga går till arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson.

I förra veckan presenterade Socialdemokraterna en handlingsplan för en tryggare arbetsmarknad. Det är en uppföljning av det tiopunktsprogram som nu har blivit verklighet på så gott som alla punkter.

Jag uppfattar handlingsplanen som ett starkt uttalande och stöd för seriösa arbetsgivare. Den ger också möjlighet att ta ett stort steg framåt för att kvinnor ska få bättre villkor på arbetsmarknaden. Den som läser hela handlingsplanen märker tydligt att skillnaden i villkor mellan män och kvinnor är stor. Efter metoo kan vi se att särbehandling, kränkningar och sexuella trakasserier hänger ihop med kvinnors dåliga villkor.

Min fråga till statsrådet är: Vilka punkter i handlingsplanen avser statsrådet att prioritera?

Herr talman! Det finns ingen prioriteringsordning i den handlingsplan som mitt parti har presenterat.

Låt mig ändå få lyfta några av de frågor som Serkan Köse tar upp. Det handlar om kvinnors arbetsvillkor. Det går väldigt bra på svensk arbetsmarknad, men det går inte bra för alla på svensk arbetsmarknad. Jag vill peka på att det huvudsakligen är kvinnor som har otrygga anställningar. Därför behöver allmän visstid tas bort så att det alltid ska krävas ett skäl för visstidsanställning. Vi behöver självklart många visstidsanställningar på svensk arbetsmarknad, men vi behöver inte den otrygghet som det innebär att det inte behövs något skäl till att visstidsanställa.

Det andra gäller hyvlingen. Det gäller framför allt kvinnodominerade branscher, där man plötsligt från en dag till en annan kan få veta att den anställning man har inte längre är på heltid, utan kanske på halvtid och utan uppsägningstid eller turordningsregler. Här behöver vi ett nytt regelverk.

Det tredje jag vill peka på är sexuella trakasserier, där arbetsgivaren i dag har utredningsansvar om det gäller en kollega. Vi vill att det också ska gälla om det är en kund eller en brukare som utsätter en person.

Herr talman! Tack för svaret, Ylva Johansson! I handlingsplanen tar man upp frågor som går att lagstifta om men också frågor som är viktiga för arbetsmarknadens parter att förhandla fram lösningar på.

Hur ser statsrådet på förhållandet mellan lagstiftning och avtal när det gäller utveckling på arbetsmarknaden?

Herr talman! Det är en intressant fråga. Man kan säga att historiskt har framgångarna när det har gällt förbättrade villkor på arbetsmarknaden i Sverige ofta skett genom att parterna först har gjort upp inom några branscher, kanske inom många kollektivavtalsområden, och senare har lagstiftningen följt efter. Därpå har parterna tagit nya steg avtalsvägen, och lagstiftningen har följt efter.

Jag tror att detta många gånger är en god väg att gå. Jag fick till exempel nyligen ta emot ett förslag från parterna om ny lagstiftning om spelreglerna på arbetsmarknaden som jag välkomnar.

Herr talman! För att vi ska klara klimatmålen måste utsläppen minska inom alla sektorer, inte minst transportsektorn.

Ett effektivt sätt att göra det på är att ersätta bilresor med cykelresor. Utöver det som gäller klimatet får det andra positiva effekter, inte minst på närmiljön med partiklar och liknande.

Regeringen har infört flera saker för att underlätta cykling, till exempel billigare elcyklar. Det har gjort att det har blivit en enorm utveckling på området. Regeringen har nu också tillsatt en utredning om markåtkomst för att bygga cykelvägar.

Jag vill fråga infrastrukturministern om han anser att detta är tillräckliga åtgärder för att öka cyklingen i hela landet.

Herr talman! Tack, Rasmus Ling, för frågan! Nej, det är inte tillräckligt, men det är bra.

Vi har under mandatperioden fått ordentlig fart på cykelpolitiken med både en cykelstrategi och ett nationellt centrum för cykling. Vi har dessutom gjort flera viktiga insatser, och elcykelpremien är ett sådant exempel.

I den nationella plan som vi nyligen redovisade finns också stora satsningar på bättre infrastruktur för cykling. Inte minst inom ramen för stadsmiljöavtalen kan vi säkerställa att det blir ännu fler insatser, inte minst i våra storstäder, som möjliggör att man i stället för bil kan använda sig av cykel. Det kommer att innebära att vi tar flera steg framåt för att använda ytorna effektivare, öka folkhälsan och minska de utsläpp som annars finns från fordonsflottan.

Det finns fortfarande många fler saker att göra, men genom den nationella planen är detta den största cykelsatsning vi har varit med om i modern tid.

Herr talman! Tack så mycket för svaret från statsrådet!

Jag är glad att höra att uttrycket stolt men inte nöjd kan användas även i detta sammanhang. Det finns onekligen många ytterligare saker, varav ministern nämnde några. Det finns också regelförenklingar och liknande som har diskuterats.

Jag har en följdfråga: Vilken potential ser ministern att cyklingen har långsiktigt?

Herr talman! Vi har fört en diskussion om vilka mål vi ska sätta för att kraftigt öka cyklingen. Det är svårt, för här är utmaningarna lite speciella. I storstäderna och i urbana miljöer tror jag att det finns goda förutsättningar att ordentligt öka cyklingen med de insatser som sker, inte minst inom ramen för stadsmiljöavtalen.

Å andra sidan är jag infrastrukturminister för hela landet. Jag vill att vi ska öka cyklingen i hela landet, för den har faktiskt minskat under en längre tid i Sverige. Därför måste vi hitta andra sätt att öka incitamenten för cyklingen både i utpräglad landsbygd och i städerna. Låt oss hoppas på en fördubbling!

Herr talman och arbetsmarknadsministern! För ett par veckor sedan kom Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen med en rapport om kopplingen mellan a-kassan och fackförbunden.

A-kassan ska enbart administrera arbetslöshetsförsäkringen, och inget annat. All annan verksamhet innebär att man agerar utan lagstöd. Detta har inte hindrat LO-förbunden från att utnyttja a-kassan för medlemsvärvning. Jakten på nya medlemmar är till synes överordnad att man håller sig inom ramarna.

Syftet med alla dessa överträdelser som rapporten lyfter fram verkar vara medlemsrekrytering och att gynna dem som är medlemmar i både akassan och fackförbundet, även om detta strider mot bestämmelser om likabehandling.

90 procent av a-kassan är redan skattefinansierad. Är det inte dags att göra a-kassan allmän? Ska svenska löntagare som i dag bara har a-kassa särbehandlas och missgynnas?

Herr talman! Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har riktat kritik mot några arbetslöshetsförsäkringskassor. Det är kassorna själva som ska svara till inspektionen hur de tänker åtgärda de synpunkter som de har fått, och det förväntar jag mig också att de gör.

Detta är en hantering som inte passerar via regeringen utan som går direkt mellan inspektionen och dem som får kritik från inspektionen. Det är precis så systemet är satt att fungera.

När det gäller obligatorisk arbetslöshetsförsäkring finns en sådan i Sverige. Alla som har arbetat eller arbetar uppfyller ett arbetsvillkor, och de omfattas av en arbetslöshetsförsäkring. Man kan också individuellt välja att vara med i en arbetslöshetskassa och då få en inkomstrelaterad försäkring.

Jag tycker att detta är en god ordning. Det finns en basförsäkring som omfattar alla och som är skattefinansierad. Det finns en möjlighet för individen att välja ett högre försäkringsskydd, upp till förhoppningsvis 80 procent av inkomsten, genom att vara medlem och betala medlemsavgiften till en arbetslöshetsförsäkring. Jag tycker att det är en god ordning.

Herr talman! Även den del som inte ingår i den allmänna försäkringen är upp till 90 procent skattefinansierad.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson har sagt att S har en skuld att reglera med tanke på tidigare vallöften om avdragsrätten och fackföreningsavgiften, samtidigt som LO stöder Socialdemokraternas valrörelse både ekonomiskt och med andra resurser.

Finns det andra lobbyister, föreningar eller organisationer där regeringen anser att det är lämpligt att man går in med ekonomiska medel och i gengäld beställer lagstiftning? Har LO i det här fallet en särställning?

Herr talman! Oj, oj, oj! Det här var känsligt.

Jag hör till det socialdemokratiska arbetarepartiet. Vi har alltid haft ett nära samarbete med det arbetande folket, fackföreningsrörelsen och framför allt Landsorganisationen. Jag är stolt över det samarbetet.

Vi tror att det är en bra ordning på arbetsmarknaden om människor väljer att vara med i ett fackförbund. Därför har vi återinfört avdragsrätten så att individen har samma rätt att dra av avgiften, precis som arbetsgivaren har rätt att dra av avgiften när man är med i en arbetsgivarorganisation - vilket också är bra att arbetsgivarna är. Jag är stolt över detta!

(Applåder)

Herr talman! Regeringen presenterade i måndags den nationella planen för infrastruktur för de kommande tolv åren. 700 miljarder kommer att satsas på att rusta upp, bygga nytt och anpassa vår infrastruktur till målet om att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till år 2030.

För att nå de högt uppsatta utsläppsmålen som sex av åtta partier i riksdagen är överens om måste vi frakta varor och gods på ett annat sätt. Att fortsätta som vi gör i dag håller inte. Vi måste minska andelen transporter på väg och frakta mer med andra trafikslag. Men på järnvägarna är det fullt i dag. De stora järnvägsstråken har nått sitt kapacitetstak, och den stora potentialen finns i dag i sjöfarten.

Min fråga till statsrådet Tomas Eneroth är följande. Vad har regeringen gjort i den nationella planen för att mer gods ska köras på vatten i stället för på väg?

Herr talman! Tack, Pia Nilsson, för frågan! Det är klart att jag också är stolt över att vi kan lägga 700 miljarder i en nationell plan. Det är 100 miljarder mer än vad den förra regeringen gjorde. Vi möter därmed både stora behov i landet av infrastruktur och klimatutmaningen. Sjöfarten har en avgörande roll för att klara att transportera mer gods. Eftersom Sverige är ett litet exportberoende industriland måste vi kunna transportera mer gods med sjöfart.

Mer än 5,1 miljarder kommer vi att satsa på sjöfart. Det är en flerdubbling av insatserna för svensk sjöfart jämfört med tidigare nationella planer. Här finns alltifrån farledsfördjupning i Göteborgs hamn till ökad kapacitet i Luleå hamn. Här finns viktiga insatser för att stärka svensk sjöfart, inte minst i nära samverkan med hamnar och annan infrastruktur.

Det är som alla vet; det är fullt på spåren, det är tufft att transportera på vägarna och sjöfarten har varit underutnyttjad under lång tid. Nu kan vi se till att stärka svensk sjöfart.

Herr talman! Ytterligare 5,1 miljarder låter fantastiskt bra. Men jag vet att Tomas Eneroth hade en träff i januari med företrädare för landets alla hamnar. Det var en historisk träff. Det har aldrig någonsin inträffat tidigare.

Vad sas vid denna träff, Tomas Eneroth? Finns ytterligare åtgärder som behöver vidtas för att verkligen få mer gods över till sjöfarten?

Herr talman! Det var första gången vi bjöd in företrädare för landets hamnar. Hamnarna har en otroligt viktig roll om vi nu vill utveckla svensk sjöfart.

Sjöfarten ökar. Den svenska handelsflottan växer tack vare att inflaggningen ökar och den tonnageskatteförändring vi har infört. Hamnarna vill vara viktiga noder i arbetet. Med en ordentlig samordning med både digitalisering och infrastrukturinvesteringar kan vi utveckla svenska hamnar till att bli länken över till att stärka svensk sjöfart. Företrädarna var djupt engagerade i frågan.

Herr talman! Jag har en allmänpolitisk fråga till Ylva Johansson.

Lagen om anordnande av visst automatspel är från 1982. Den ställde krav på särskilda tillstånd och avgifter för den som vill öppna ett internetkafé eller vill ställa ut flipperspel och arkadspel.

Många ideella föreningar hämmas av reglerna därför att intäkterna skulle understiga kostnaderna för tillstånden. Lagen härstammar i sin tur från utredningar på 1970- och 80-talen när de ansågs vara olämpliga ungdomsmiljöer. Anser regeringen fortfarande att de är olämpliga ungdomsmiljöer, och vad anser regeringen om lagen i fråga?

Herr talman! Jag är angelägen om att föreningslivet ska hitta intäkter också till exempel via den typ av spel som Rickard Nordin här beskriver. Bara för att det står ett flipperspel är det självklart inte så att det är en olämplig miljö för ungdomar att vara i. Så är det naturligtvis inte.

Frågan om synen på en eventuell ny lagstiftning sträcker sig tyvärr utanför vad jag har kompetens att svara på. Jag får passa där.

Herr talman! Lyckligtvis sträcker sig lagstiftning inte utanför riksdagens kompetens. För tre år sedan gjorde riksdagen ett enigt tillkännagivande till regeringen om att lagen skulle tas bort, alternativt att automatspel helt skulle avgiftbefrias. Sedan dess har ingenting hänt. Det är tre år sedan beslutet fattades i Sveriges riksdag.

Till och med en ny spellag har kommit på plats, men de frågorna tas inte om hand. Varför, regeringen?

Herr talman! Det kommer också att tillsättas en ny utredning efter att riksdagen fattar beslut om den nya spellagen. Det finns ett antal frågor kvar att utreda. Det är möjligt att denna fråga hör dit, men jag måste erkänna att jag inte är tillräckligt påläst för att svara på frågan.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Eneroth.

En väl fungerande järnväg är viktig för att människor ska kunna ta sig till och från arbete eller studier. Den är också avgörande för att arbetsgivare ska kunna anställa nödvändig kompetens för tillväxt och konkurrenskraft.

Men svensk järnväg är svårt eftersatt. När regeringen tillträdde var tonläget högt, och ett högt tonläge förpliktar leverans av åtgärder. Järnvägens problem skulle åtgärdas dag ett lovade socialdemokrater i valrörelsen. Men snart fyra år senare är problemen stora, och frustrerade resenärer, inte minst i Mälardalen, börjar ge upp.

Förra veckan visade SVT en häpnadsväckande rapport, som vi alla tog del av, om hur illa det faktiskt är. I stort sett alla fel, signalfel, nedrivna kontaktledningar med mera, håller samma höga nivå år ut och år in, men växelfelen ökar dramatiskt.

När kommer förändringen? Vad ska regeringen förutom att skjuta till mer pengar göra för att konkret få bättre järnväg nu?

Herr talman! Tack för frågan! Jag är också bekymrad över de utmaningar som finns inom järnvägen, inte minst för många pendlare som drabbas av signalfel och växelfel.

Det är klart att det ligger ett stort ansvar på tidigare regeringar som prioriterade skattesänkningar före investeringar i infrastruktur. Det råder inget tvivel om att vi under lång tid hade en finansminister som tyckte att alla investeringar i järnvägen var olönsamma.

Nu har vi en stor underhållsskuld att ta hand om. Vi ökar kraftigt anslagen. Vi ökar anslagen till järnvägsunderhåll med 47 procent. Faktum är att vi redan första budgetåret lade fram förslag på 1,25 miljarder för att öka anslagen till järnvägsunderhållet. Det förslaget röstade Lotta Finstorp och andra från Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna ned.

Sedan dess har vi varje år ökat stödet till underhållsinsatserna med mer än 1 miljard kronor. Vi styr nu upp underhållet, och vi märker sakta men säkert förbättringar. Men det är ett stort arbete att återhämta år av underinvesteringar. Därför är jag ändå förhoppningsfull om de 100 extra miljarder vi nu lägger till.

Herr talman! Det är dags att sluta skylla på Alliansen. Ta ansvar själva! Det är ni som är regeringen.

Alla interna utredningar hos Trafikverket pekar på att det kommer att bli större problem i järnvägen de närmaste åren. Anställda vittnar om att pengar som tillförs inte kommer ut till spåren. Det är ett jätteproblem. Varför har inte regeringen gjort mer för att hantera de organisatoriska problem som finns för svensk järnväg?

Herr talman! När det gäller organisationen av underhållet säkerställer vi nu att Trafikverket får en större egen andel av basunderhållet. Under den tid man lät underhållsföretag hantera det uppstod nämligen styr- och ledningsproblem. Därför har det varit viktigt för den här regeringen att säkerställa att vi får ökad kontroll över vilka underhållsinsatser som görs.

Nu kommer en mycket stor del av basunderhållet att föras över till Trafikverket, så att man kan styra det i egen regi. Det kommer att bli effektivare.

Herr talman! Jag har en viktig fråga till minister Tomas Eneroth. Det handlar om talmannens egen valkrets och slussarna i Göta älv.

Slussarna är snart uttjänta. Enligt bedömare var de uttjänta 2013. Och slussleden är använd i över hundra år. Nu har regeringen fattat investeringsbeslut om nya slussar. Om man inte hade gjort det hade det inneburit 120 000 fler långtradartransporter i Västsverige. Då hade vägnätet naturligtvis fått en helt annan belastning, och det hade försämrat trafiksäkerheten på många sätt.

Hur ser ministern på utvecklingen för sjötransporterna framöver?

Herr talman! Tack för frågan, Jörgen Hellman!

Jag tror att det gläder väldigt många att Vänersjöfarten får ordentlig skjuts genom de investeringar på 5,1 miljarder som vi kommer att göra i sjöfarten generellt. Vi investerar inte minst i slussarna - med 3,2 miljarder kronor - i Göteborgs hamn och andra delar.

Det kommer att innebära ett lyft för sjöfarten. Det kommer att innebära att vi för över än mer godskapacitet på sjöfarten. Det avlastar vägnätet, och det innebär klimatsmarta transporter.

Jag har noterat i regionala medier att man är väldigt nöjd med de beslut som regeringen har fattat. Och det här är viktigt. Det ger lite framtidshopp och framtidstro för branscher som har varit hårt prövade. De ser nu att svensk sjöfart har en renässansperiod framför sig.

Här finns möjligheter, för klimatets skull men också för en effektivare transportsektors skull, att göra rätt investeringar.

Herr talman! Det är som ministern säger; det här har skapat framtidstro.

Nu är det också möjligt inom EU att ha en särskild inlandssjöfart, på Mälaren och i Göta älv, så att man kan ta in mindre containerfartyg.

Hur har ministern tänkt arbeta med samordning med andra transportslag för att få över mer gods till sjöfarten? Och hur ska vi kunna skapa en mer sammanhållen hamnstruktur, så att godset på sjöfart kan öka?

Herr talman! Regeringen kommer inom kort att presentera en godsstrategi. Det är den första som någonsin har tagits fram i Sverige. Där ska vi just beskriva hur sjöfarten ska kunna samordnas med landtransporter på ett bättre sätt så att vi optimerar godstransporterna i Sverige.

Ett gott exempel kan vi delvis se här i Stockholmsområdet när man forslar material till ombyggnaden av Slussen via sjöfart i stället för med lastbilar eller annat på vägarna. Det är så vi behöver tänka. Transportörerna kommer att behöva använda mer sjöfart framöver.

Herr talman! Som företrädare för Centerpartiet är jag mycket nöjd med det klimatmål som Sveriges riksdag har ställt sig bakom, att 70 procents reduktion av växthusgaser från transport ska uppnås till 2030. Dit är det bara tolv år.

Sjöfarten diskuterades nyss. Det är ett av de transportslag som ska ställas om. Ett exempel på ett transportföretag med sjöfartsnäring som ställer om är HH-Ferries som trafikerar sträckan Helsingborg-Helsingör. De har satt in eldrift, och för att vara konsekventa erbjuder de dessutom elbilsladdning på sina färjor.

Samtidigt möter företaget en mycket kraftig taxehöjning från Sjöfartsverket. Statsrådet Eneroths myndighet höjer alltså priset för den som försöker anstränga sig för att göra rätt.

Vad gör statsrådet Eneroth åt saken? Omfattas inte samarbetsregeringen av 2030-målet att ställa om?

Herr talman! Tack för frågan, Anders Åkesson!

Jag vet att Anders Åkesson delar uppfattningen att vi i förlängningen inte kan ha ett sjöfartsverk som inte har finansiering för sin verksamhet. Så var det under lång tid. Man underlät att finansiera Sjöfartsverkets viktiga verksamhet. Därför har verket nu höjt farledsavgifterna i två omgångar, för att säkerställa att man har en långsiktig struktur för den viktiga sjöfartspolitik som vi bedriver.

Det är klart att jag är beredd att titta på hur avgifterna slår, för att se om det behövs göras justeringar framöver. Men det är ingen tvekan om att sjöfarten just nu stärks i hela landet. Den framtidstron tror jag att även Anders Åkesson är väl medveten om.

Sedan ska det vara klimatsmart. Därför levererar vi eko-bonus. Det är en modell som innebär att 50 miljoner kan användas av aktörer inom sjöfart just för att stimulera övergång till elektrifiering eller LNG.

På det sättet ställer vi om sjöfarten. Och jag är beredd att lyssna på många bra förslag inom området.

Herr talman! Vi har en politisk överenskommelse i riksdagen som regeringen säger sig följa, det vill säga att man ställer om till en mer klimatsmart transportsektor. Men det blir märkligt om statsrådets egna myndigheter samtidigt agerar med en signalpolitik som av aktörerna, de som ska ställa om i verkligheten, uppfattas som att de straffas när de ställer om och anstränger sig.

Visst är det märkligt, statsrådet?

Herr talman! Ja, det är märkligt om aktörerna upplever att de straffas. Ingen kan väl missa att det under den här mandatperioden sker en tydlig omställning inom transportsektorn. De senaste siffrorna visar att transportsektorns bidrag till utsläppen faktiskt minskar - tack vare bränslereduktionen och biobränslebytet, tack vare elektrifieringen, tack vare alla insatser vi gör.

Om vi dessutom kan föra över mer gods eller för den delen persontrafik på sjöfart kommer det att bidra till att öka omställningen.

Om det finns skäl att göra justeringar är jag beredd att lyssna på dem.

Herr talman! Regeringens bokslut i infrastrukturpolitiken är inget att skryta med. Mandatperioden har präglats av en kavalkad av dråpslag mot transporter och resande. Det har slagit hårt mot hushållens ekonomi, flygbranschen och åkerinäringen.

Kraftigt höjd bensinskatt, höjd dieselskatt, höjd fordonsskatt, försämrat reseavdrag, flygskatt och planerat förbud av dieselbilar i vissa städer är bara några exempel på den transportfientliga politik som regeringen har arbetat med de senaste åren. Då har jag inte ens nämnt det bristande vägunderhållet, herr talman.

Samtidigt har regeringen infört en subvention av elcyklar som kommer att kosta svenska folket hundratals miljoner. Avdraget sägs vara framtaget av miljöskäl. Därför undrar jag om statsrådet Karolina Skog är nöjd med den geografiska spridningen av vilka som använder bidraget och om utfallet är som planerat gällande de socioekonomiska konsekvenserna av avdraget.

Herr talman! Jag måste börja med att upprepa infrastrukturministerns rättelse nyligen av beskrivningen av vad miljözonsbestämmelserna faktiskt är. De är inte ett förbud mot dieselbilar. De är en möjlighet för kommuner som har olagligt höga nivåer av hälsofarliga utsläpp, alltså en luftkvalitet som skadar barn och gamla, att reglera och hantera det. De får ett verktyg för det. Det är vad en miljözonsbestämmelse är.

Regeringen för en oerhört aktiv politik för att se till att vi har en omställning av transportsektorn, för att nå det mål som riksdagen har fastställt om att utsläppen ska minska med 70 procent. Samtidigt ska vi nå de mål som gäller för miljön, det vill säga luften.

En åtgärd är elfordonspremien som kan sökas av alla och envar, så att fler får råd att skaffa ett effektivt elfordon.

Herr talman! Jag upprepar min fråga: Är statsrådet nöjd med den geografiska spridningen av vilka som använder bidraget? Och är utfallet som man hade planerat gällande de socioekonomiska konsekvenserna av avdraget?

Herr talman! Vi har haft en elfordonspremie på plats i några månader. Och utfallet har inte blivit som vi trodde. Vi hade inte kunnat vänta oss denna explosion av efterfrågan på elcyklar och lätta elmopeder i Sverige.

Verket arbetar nu intensivt med att försöka handlägga alla de ansökningar som kommer in. Vi hade inte kunnat tro detta.

Det finns ännu ingen utvärdering, eftersom bidraget har funnits under mycket kort tid. Men självklart ska det utvärderas framöver.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till Anna Ekström.

Yrkesprogrammen på gymnasiet är väldigt viktiga för vår arbetsmarknad. I dag är det ungefär 100 000 jobb som inte tillsätts. Arbetsgivarna söker folk, men hittar inte de personer som har rätt kompetens.

Yrkesprogrammen är en nyckelfaktor för försörjning av arbetskraft inom industrin och även inom välfärden där behoven är stora. Tyvärr har intresset för yrkesprogrammen minskat med en tredjedel. Eleverna själva säger att orsaken är att den förra regeringen inte införde högskolebehörighet i yrkesprogrammen.

Därför är frågan: Hur ska vi nu gå vidare för att göra yrkesprogrammen mer attraktiva och därmed se till att ungdomarna får jobb? Framför allt behöver man fylla de luckor som finns på arbetsmarknaden. Vad kan vi göra på det här området för att förbättra läget?

Herr talman! Den här frågan är mycket viktig. Det är inte bara eleverna som säger att bristen på högskolebehörighet skrämmer bort elever från yrkesprogrammen. Det säger också samtliga fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, rektorer och lärare på yrkesprogrammen. I själva verket ställer i princip alla upp på regeringens förslag som ligger på kammarens bord.

Förslaget går ut på att yrkesprogrammen ska bli mer attraktiva. Man ska bibehålla bredden och djupen i yrkesämnena, men yrkesprogrammen ska också ge högskolebehörighet med en möjlighet för eleverna att välja bort det, om de inte vill ha det.

Det här förslaget hade till för två månader sedan stöd i denna kammare. Från Moderata samlingspartiet stod man i talarstolen och sa att man skulle stödja detta och att det var ett misstag att avskaffa högskolebehörigheten.

Det finns ännu tid för riksdagen att göra om och göra rätt.

Herr talman! Det är nog ganska unikt att alla inblandade parter står på samma sida här. Arbetsgivare, fackföreningar, eleverna själva och alla som är berörda vill att vi ska göra någonting åt situationen. Det är väl bara att hoppas att det blir en riksdagsmajoritet.

Sedan vill jag också nämna att regeringen har gjort mycket annat också för att göra yrkesprogrammen attraktiva. Regeringen gör verkligen allt i sin makt, men nu krävs det också ett riksdagsbeslut för att man ska kunna locka elever och därmed fylla behoven.

Herr talman! Hillevi Larsson har ju förstås alldeles rätt.

Regeringen har gjort mycket för att stärka yrkesprogrammens attraktivitet. Just den här pusselbiten saknas, att säkerställa att programmen är sådana att eleverna själva vill välja dem. Där verkar det som att riksdagen är på väg att avslå förslaget. För mig är det en ovanlig situation att arbetsgivarföreträdare ringer till mig, en socialdemokratisk minister, och ber mig om hjälp att övertala Moderaterna.

Kära moderater och andra! Min dörr står öppen om ni vill diskutera den här saken för Sveriges skull och för kompetensförsörjningens skull.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till infrastrukturminister Tomas Eneroth. Jag vill lyfta fram detta med att utveckling och framtidstro hänger ihop med satsningar på infrastruktur. Den satsning som regeringen nu har presenterat med 700 miljarder kronor för de kommande elva åren för att förbättra infrastrukturen är efterlängtad. Den välkomnas också av många berörda kommuner och näringsliv.

I min egen landsända finns det 33 kommuner som har ställt sig bakom ett gemensamt planeringsarbete för Skåne och vad som är viktigt att lyfta fram där. Det har också betydelse för det nationella perspektivet. Där finns till exempel en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör med, och det pågår en utredning om detta. Det är tre kilometer från den ena hamnen till den andra.

Hur ser infrastrukturministern på den här typen av satsningar i Öresundsregionen ur ett nationellt perspektiv?

Herr talman! Tack, Per-Arne Håkansson!

Infrastruktursatsningar i Skåne är inte bara viktiga för Skåne, utan de är viktiga för hela landet. En stor del av godstransporterna går genom Skåne, och en stor del av tillväxten genereras i denna vackra landsända - om jag får säga så.

Det är klart att det är helt avgörande att det blir ordning och reda när vi nu investerar i sträckan mellan Lund och Hässleholm. Det har stor betydelse för kapaciteten i järnvägssystemet, liksom när vi gör andra investeringar. Till exempel är slutet av Västkustbanan in i Helsingborg helt avgörande.

Förbindelsen Helsingborg-Helsingör har ju varit omdiskuterad länge. Vi har goda erfarenheter av Öresundsbroförbindelsen. Låt oss nu pröva möjligheterna att utreda och analysera vad en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör skulle kunna innebära. Det finns ett intresse på dansk sida och även på svensk sida. Med pendeltrafik och även med annan trafik skulle det kunna vidga hela arbetsregionen och skapa just hopp och framtidstro.

Herr talman! En viktig del i förberedelserna till den proposition som regeringen har lagt fram och som innehåller en viktig satsning är samverkan och samarbete mellan kommuner, regioner och berörda parter.

Hur ser infrastrukturministern på att vi ytterligare kan stärka det och se till att genomföra de planer som nu är på gång och eventuellt också framtida projekt?

Herr talman! Jag tror att det är helt avgörande. Faktum är att Trafikverkets sätt att ta fram den nationella planen och även Sverigeförhandlingens arbetssätt var annorlunda den här gången. Man involverade kommuner och regioner på ett helt annat sätt än tidigare.

Vi talar inte bara om vilka vägar och järnvägar som ska byggas. Vi bygger ju samhället. Vi bygger Sverige. Då måste fler aktörer vara involverade i detta samhällsbygge. Ska vi klara det krävs det bättre samordning, men också en långsiktig strategi. Vi satsar nu 700 miljarder, och det känns tryggt och bra.

Herr talman! Min fråga går till gymnasieministern. Bredvid henne sitter infrastrukturministern som har lovat 700 miljarder i investeringar i infrastrukturen.

Det sitter ett antal elever på åhörarläktaren. Det är de som kommer att finansiera de 700 miljarderna när de kommer ut på arbetsmarknaden. Men för att de ska kunna göra det behövs det högskolebehörighet i gymnasieskolan. Det behövs inga glädjebetyg, utan eleverna behöver kunskap.

Vad kommer regeringen att göra för att man ska klara av att ge denna kunskap för att man ska klara av att finansiera de 700 miljarderna och för att eleverna ska kunna vara konkurrenskraftiga i framtiden?

Herr talman! Tack för frågan!

Till eleverna på läktaren och alla andra kan jag säga att den svenska skolan, både grundskolan och gymnasieskolan, ska erbjuda mycket bra kunskap och mycket bra bildning. Man ska få med sig det som man behöver för att kunna försörja sig, för att kunna plugga vidare och inte minst för att kunna vara en aktiv samhällsmedborgare som kan skilja sant från falskt och veta vad som funkar och inte funkar.

Ett problem är att den svenska gymnasieskolan har haft så svårt att rekrytera ungdomar till yrkesprogrammen. I dag är det bara hälften så många ungdomar som går på yrkesprogrammen jämfört med 2006.

Vi socialdemokrater och regeringen vill stärka yrkesprogrammen. Den frågan kommer att ligga på riksdagens bord ganska snart. Vi har hittills haft stöd i riksdagen, men i dag verkar det som att allianspartierna med stöd av Sverigedemokraterna kommer att rösta nej till att stärka yrkesprogrammen, vilket jag tycker är väldigt synd för ungdomarna och arbetsgivarna och framför allt synd för Sverige. Det betyder att vi går miste om chanser att växa.

Herr talman! Jag ser att vi äventyrar alla våra framtida möjligheter att växa som land om ungdomarna inte får den kunskap som de behöver. Det är kloka ungdomar som väljer den utbildning som ger dem möjligheter till vidareutveckling i livet. Därför är det viktigt att hela gymnasieskolan ska erbjuda möjligheten att vidareutvecklas i livet.

Herr talman! Dessutom förtjänar alla ungdomar rätt betyg. Den svenska grundskolan och den svenska gymnasieskolan ska se betygen som ett kvitto på hur mycket eleven har lärt sig. Det är det som ska visas och inte vilken skola man har gått på.

Vi har fått väldigt tråkiga rapporter de senaste dagarna som visar att det är ganska stora skillnader på betygssättningen beroende på vilken skola som man går i. Det vill vi också stoppa, framför allt genom att sätta stopp för vinstjakten i den svenska skolan och säkerställa att kunskap och bildning är målet, inte vinst.

Frågestund

Frågestunden var härmed avslutad.