Frågestund

Fru talman! Jag ska ställa en fråga till bostadsministern.

I DN Debatt den 13 januari lyfte regeringen upp frågan om att man skulle kunna gå från översiktsplan direkt till bygglov. Det är en idé som vi moderater har föreslagit sedan en tid tillbaka.

Med anledning av den bokris som vi befinner oss i och om regeringen menar allvar med sina regelförenklingar kan jag konstatera att det finns ett färdigt lagförslag där man möjliggör detta för kommunerna. Det avslogs tyvärr under den förra mandatperioden av nuvarande majoritetspartier.

Min fråga är om bostadsministern skulle kunna tänka sig att genomföra lagförslaget och att göra det snabbt. Det är ett helt färdigt lagförslag.

Fru talman! Tack, Ewa Thalén Finné, för frågan!

Det fanns en anledning till att det avslogs förra mandatperioden. Därför finns det också ett underlag som vi nu för in i de bostadspolitiska samtalen, där Ewa Thalén Finné antagligen kommer att delta. Hennes ekonomisk-politiska talesperson i partiet kommer i varje fall att göra det. Där kommer bland annat den här frågan att ingå.

Anledningen till att vi vill göra på det här sättet är ett stort problem. När vi gör regelförändringar är det viktigt att bredden i denna kammare är så bra som möjligt så att inte regelförändringarna ändras vart fjärde år. Vi ska ha en adekvat och bra regelflora som gynnar byggandet av bostäder för människor i vårt land så att företagen kan förutse vad som gäller.

Fru talman! Jag kan konstatera att om regeringen var angelägen om att genomföra det som efterfrågas av kommunerna, snabba regelförändringar, finns det en mycket bred majoritet i kammaren för just det förslaget. Det är ett förslag som Alliansen lade fram.

Att möjliggöra för kommunerna att inte behöva anta en detaljplan när de vill bygga skulle förenkla. Ibland undrar jag om det finns något intresse för regelförändringar på riktigt.

Fru talman! Tack, Ewa Thalén Finné, för att du lyfter upp den här viktiga frågan!

Detta handlar om två saker. Den ena är vilken vilja det finns i de olika politiska partierna. Det ska nu prövas i de bostadspolitiska samtal som jag och finansministern leder.

Den andra frågan handlar om vad det är kommunerna vill ha och inte vill ha. Detta är en fråga som gör att det kommunala självstyret prövas. Då är det viktigt att vi från de partier som sitter i dessa samtal är seriösa, har en bra beredning och kommer överens brett.

Fru talman! Ingen har nog undgått hur flyktingsituationen ser ut i Grekland i dessa dagar. Jag var tillsammans med en delegation från Miljöpartiet på Samos för ett par veckor sedan. Jag tror inte att det är många som är oberörda av att se flytvästar i vattnet och på stränderna och också hur hjältarna i de gula båtarna räddar människor på Medelhavet varje dag.

Förra året kom det ungefär 850 000 människor till Grekland. Jag skulle vilja fråga migrationsministern hur han arbetar i den här situationen för att fler länder i Europa ska kunna ta ett gemensamt ansvar i frågan och hur Sverige särskilt kan underlätta för Grekland i detta kritiska läge.

Fru talman! Jag tror att vi alla är överens om att vi inte kan tillåta att Grekland blir ett enda stort flyktingläger och att utvecklingen går åt det hållet. Vi måste se till att hjälpas åt som EU-medlemmar för att underlätta Greklands situation och kunna få kontroll över situationen.

Detta är en fråga som verkligen prövar hela Europeiska unionen och solidariteten mellan våra länder. Det är viktigt att alla EU:s medlemsstater lever upp till våra grundläggande värderingar. Solidaritet mellan våra länder är en del av det men också människovärde och att vi ser till att behandla de människor som nu kommer till Europa på ett värdigt sätt.

Jag tror att det är tre saker som måste ske. Det första är att man får kontroll över gränsen mellan Turkiet och Grekland så att det inte bara fortsätter att fyllas på med människor som flyr. För det krävs ett avtal med Turkiet.

Det andra som måste ske är att vi klarar av att evakuera människor från Grekland till övriga EU i enlighet med de beslut som vi har fattat inom Europeiska unionen.

Det tredje är att etablera lagliga vägar från Turkiet in i EU.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet!

Vikten av lagliga vägar i Europa kan inte underskattas och även att EU:s länder delar på ansvaret. Frågan om att hålla den yttre gränsen gör också att vägen för dem som flyr kommer att bli än farligare.

Frågan är vilket pris det kan få i form av fler döda på Medelhavet och hur statsrådet ser på en sådan risk.

Fru talman! Jag tror att vi alla är överens om att vi inte kan ha det som det ser ut nu när tusentals människor reser över i dessa ranka och farliga båtar på ett sätt som gör att de sätter sina liv på spel. Så får det inte fortsätta att gå till.

En del i en lösning är att man trots allt har en organisation så att man har en kontroll över gränsövergången. Sedan är det de andra två sakerna. Det handlar om att se till att omfördela inom Europa och också se till att man åstadkommer dessa lagliga vägar från flyktingvägarna till Europa.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till migrationsministern.

De senaste veckorna har det rapporterats om en stor ökning av smittsamma sjukdomar och att dessa ökar i takt med att allt fler flyktingar söker sig till Sverige. Folkhälsomyndigheten rapporterar om att bland annat tbc-fallen har fördubblats på tio år. Detta är oroväckande och något som vi sverigedemokrater har varnat för under en lång tid.

Hälsoundersökningar anses enligt Folkhälsomyndigheten vara en grundläggande förutsättning för att man ska upptäcka och kunna behandla dem som är smittade. Vi har förståelse för att den nuvarande kritiska flyktingsituationen påverkar hälso- och sjukvårdens redan ansträngda verksamhet. Samtidigt är det otroligt viktigt att direkt fånga upp dem som är smittade.

Därför vill vi sverigedemokrater att tvingande hälsoundersökningar ska vara en naturlig del av asylprocessen och ske så snart som möjligt efter ankomsten till Sverige. Vad avser regeringen att vidta för åtgärder för att få upp andelen flyktingar som genomgår hälsoundersökningar?

Fru talman! Det finns ett sådant uppdrag som Migrationsverket ska lösa tillsammans med landstingen. Det är klart att det är viktigt, framför allt för människorna själva som det handlar om. Det gäller att se till att de får ett bra mottagande i Sverige och att så många som möjligt som kan komma till rätta med de eventuella hälsoproblem som de kan ha.

Här har vi turen, skulle jag vilja säga, att ha en väl fungerande sjukvård i Sverige. Vi är ett välfärdssamhälle. Jag skulle vilja säga att vi har mycket bättre förutsättningar än de flesta andra länder har.

Samtidigt har vi en stor utmaning i att det kom många människor till Sverige förra året – 160 000. Migrationsverket måste som sagt tillsammans med landstingen fortsätta att jobba på för att försöka lösa problemen.

Fru talman! Det är positivt att regeringen tar situationen och de ökande smittriskerna på allvar. Att ge ökade incitament till hälsoundersökningar har uppenbarligen inte visat sig vara tillräckligt, då andelen undersökningar ändå inte har ökat på senare år.

Vi vidhåller därför att det är nödvändigt att införa tvingande hälsoundersökningar så snart som möjligt vid ankomst till Sverige för att man ska få en större andel att genomgå hälsoundersökning och få hjälp att motverka fortsatt smittspridning.

Fru talman! Andelen undersökningar har inte ökat, men antalet undersökningar har ökat i takt med att man har byggt ut organisationen. Det är viktigt framför allt för den enskilde att man får den hjälp som man behöver.

Här är uppdraget till Migrationsverket och landstingen att fortsätta att arbeta med detta, och jag har stort förtroende för att de kommer att lösa det här framöver.

Fru talman! Min fråga riktar sig till närings- och innovationsministern. Sverige är alltjämt ett ledande kunskaps- och innovationsland. Men andra länder i vår omvärld är på bettet, framför allt när det gäller att omsätta sina forskningsinvesteringar i det som kallas innovationer i nya företag och jobb.

En viktig aspekt inom svensk innovationspolitik är stödet till det som kallas pilot- och demonstrationsanläggningar. Många svenska företag, däribland Volvokoncernen som vi nyligen har träffat, men också en rad andra branscher genomför tunga investeringsbeslut om forskning för att få fram nya produkter som efterfrågas på marknaden. Då behövs den här typen av anläggningar.

Jag vill fråga närings- och innovationsministern hur regeringen vill stärka möjligheterna så att företag kan investera i pilot- och demonstrationsanläggningar i Sverige framöver.

Fru talman! Tack för frågan! Det är ett faktum att Sverige är ett ledande innovationsland. Vi topprankas i många sammanhang där man rankar olika länders innovationsförmåga. Men när vi tittar i ett historiskt perspektiv, de senaste tio åren, ser vi att vi har tappat mycket av forskningsinvesteringar i Sverige. Det är framför allt de privata investeringarna som har gått till andra länder. Det här måste vi vända.

Ett sätt att göra det är att fokusera exakt på test- och demoanläggningar. Det finns ett stort intresse från det privata näringslivet för att vara med och dela utveckling med samhället för att driva fram nästa generations produkter och tjänster.

Detta är just en av de frågor som den utredning som har presenterats om det förändrade statliga riskkapitalet har tittat på. De föreslår en demofond, och det är exakt en sådan sak som regeringen ämnar återkomma till inom bara några veckor när vi presenterar propositionen om det statliga riskkapitalet.

Fru talman! Tack för svaret! Vi träffade Volvokoncernen nyligen. Volvo är ett av flera globala företag som säger: Vi är beredda att fortsätta vår satsning med Sverige som bas och att ta utgångspunkt i det.

Man lyfter bland annat fram satsningen på smart industri som ett viktigt steg för export och konkurrenskraft. Industrin och tjänstesektorn är i detta fall intimt sammankopplade med varandra. Mycket går in i varandra. Hur ser näringsministern på att vi ska kunna vara fortsätta att vara ledande i denna konkurrens?

Fru talman! I nyindustrialiseringsstrategin, som regeringen har presenterat, finns just perspektivet med smart industri med. Ett av fokusområdena är just Testbädd Sverige. Hur kan vi förändra vårt system så att det blir fler av den här typen av anläggningar i Sverige? Där kan man pröva nya innovationer också i verkliga livet. Det kan handla om äldreomsorgen med nya robotar eller tekniska lösningar, i Göteborg med självkörande bilar eller i Stockholm med 5G-teknik för att skapa den smarta staden. Detta är exakt i linje med den nyindustrialiseringsstrategi som regeringen har presenterat.

Fru talman! Min fråga går till Anna Johansson. I dag presenterade Skatteverket sin rapport om åkeriverksamheten i Sverige 2015. Den beskriver en bransch i fritt fall som påverkar 10 000 åkeriföretag och sysselsätter 86 000 personer. Det är misstänkt fusk i 80 procent av de undersökta fallen. 44 miljoner i ökad skatt har påförts i 49 undersökningsärenden. Det finns en stor kreativitet i uppläggen när det gäller att dumpa villkoren och smita undan skatten.

Rapporten beskriver en oacceptabel situation. Fusket leder till arbetsförhållanden som är under all kritik och en bransch som går på knäna.

Regeringens arbete är för långsamt och otillräckligt, tycker jag. Nu undrar jag vilka nya åtgärder ministern avser att vidta med tanke på rapporten och om det inte är dags att införa den holländska modellen också i Sverige.

Fru talman! Tack för frågan! Detta är en av de frågor som vi har lagt mest tid och energi på under det år, drygt, som jag har varit statsråd med ansvar för dessa frågor.

Vi möter många åkare och chaufförer som vittnar om hur det ser ut på svenska vägar och hur konkurrenssituationen ser ut. Detta är såväl ett miljöproblem, eftersom det ofta är sämre bilar, som ett arbetsmiljöproblem, i allra högsta grad, och ett konkurrensproblem. Marknaden blir åsidosatt.

Vi kommer att fortsätta att jobba på med frågorna. Men när det gäller just den här undersökningen handlar det snarare om efterlevnadskontroll än om att det behövs nya regler. Därför välkomnar jag verkligen myndigheternas kontrollarbete. Man ska inte kunna ägna sig åt denna typ av verksamhet och känna att man inte riskerar att åka fast.

Jag tycker att Skatteverkets rapport är mycket bra på det viset; den visar att man blir lagförd när man beter sig på ett sätt som inte är lagligt i Sverige.

Fru talman! Hela branschen, och alla som jobbar med det här, kräver nya regler och nya åtgärder. Skatteverket säger också, till exempel, att de behöver offentliga register över alla företag som verkar i Sverige. Det stämmer alltså inte att det bara handlar om efterlevnadskontroll, utan det krävs fler åtgärder. Regeringen jobbar med det, men det går för långsamt och det händer för lite.

Återigen: Är ni inte beredda att nu ta tag i det här och införa den holländska modellen? Det är något som ert parti lovade före valet att ni skulle göra.

Fru talman! I sådana här frågor, som har fått gå alldeles för länge utan åtgärd, uppfattas och känns allt vi gör som att det är lite för sent och lite för lite. Detta är en fråga som vi har stort fokus på, men vi ska också vara säkra på att vi vidtar rätt åtgärder.

Därför har vi gett ett stort utredningsuppdrag till Transportstyrelsen, som bland annat handlar om beställaransvaret och om det behöver utvecklas. Det handlar om vinterdäck på bilar och om att följa upp de nya regler som vi har på detta område. Vi kommer att fortsätta att fokusera.

Fru talman! Min fråga går till näringsministern. Sverige behöver ett rikt näringsliv med en mångfald av företag, jobb, tillväxt och utveckling. Inom den offentliga sektorn finns det en stor potential för företag att få ut sina produkter och tjänster på marknaden. Det är minst 600 miljarder, men man talar om siffror på 1 000 miljarder, där det finns möjlighet att sälja till det offentliga. Det är väldigt mycket pengar.

Regeringen lägger nu fram förslag på att upphandla av dem som har kollektivavtalsliknande villkor. Bland företagen är det 60 procent som inte använder denna modell för sitt arbetsliv. Det kan till exempel vara lantbruk, familjeföretag eller småföretagare – någonting som alla partier säger sig värna.

Jag skulle vilja veta hur näringsministern ser på detta. Det stängs ju dörrar för dessa företag med tanke på ert förslag.

Fru talman! Tack för frågan! I dessa dagar är det viktigt att också konstatera att nyföretagandet gick upp med 25 procent den senaste månaden jämfört med för ett år sedan. Det är alltså en kraftig ökning av nyföretagandet i Sverige just nu.

Upphandling är en fråga som verkligen diskuteras bland företagare och bland kommuner i Sverige. Där har regeringen verkligen tagit krafttag. Vi har flyttat bort frågan från Konkurrensverket för att ha en ny upphandlingsmyndighet för att kunna fokusera på att hjälpa kommuner och landsting att jobba smartare med upphandling. Man ska bryta upp upphandlingar i mindre delar så att små och medelstora företag kan komma i fråga för upphandlingar. De har ofta känt att de inte har kunnat delta när det har varit jätteupphandlingar som har gjort det omöjligt för små och medelstora företag att över huvud taget komma i kontakt med offentlig sektor som upphandlare.

Vi tar ett krafttag när det gäller offentlig upphandling i Sverige, och detta är en åtgärd som jag tror är bra för små och medelstora företag.

Fru talman! Ja, det var frågan om krafttag. Lantbruk har inte kollektivavtalsliknande villkor, så det blir krafttag för att utesluta företag från att delta. Elever, äldre patienter och deras familjer efterfrågar i dag fler lokalproducerade produkter på matborden. Med den dörr ni nu använder kommer ni att stänga möjligheten för företagen att över huvud taget delta.

Moderaternas politik är att det ska finnas en mångfald av företag med smarta lösningar och i slutändan bra produkter och tjänster. Varför har inte regeringen den goda affären i centrum?

Fru talman! Det är många kommuner som lyssnar med stora öron på den här debatten. Förut var det nästan omöjligt att jobba med krav i upphandling som innebar att ta vara på lokalproducerade och miljövänliga produkter och tjänster.

Nu finns det en helt ny myndighet som har till uppgift att göra det möjligt att jobba med små och medelstora företag.

Det är märkligt att Moderaterna alltid ska ge sig på kollektivavtal, att det inte råder en situation i Sverige där det är självklart med kollektivavtalsliknande villkor i sin verksamhet så att inte kommunala pengar används för att dumpa löner och villkor i Sverige.

I detta anförande instämde Veronica Lindholm (S).

Fru talman! Jag har en fråga till bostadsministern.

Bostadskrisen har gått från att vara besvärlig till superakut. Det är främst kommunerna som har hamnat i skottgluggen. Bostadsminister Mehmet Kaplan har exempelvis hotat med sanktioner mot de kommuner där byggtakten är låg. Det ger en bild av att det är staten som driver på bostadsbyggandet, men i praktiken är det oftast statens företrädare länsstyrelsen som är den stora bromsklossen.

Nyligen sattes stopp för planerna på 800 bostäder i Marievik i Stockholm. En av invändningarna var att husen skulle synas från världsarvet Skogskyrkogården – sex kilometer bort från lägenheterna.

Mitt i en akut bostadskris bedöms de dödas utsikt vara viktigare än bostäder för levande människor. Det är helt uppenbart att något måste göras. Det finns många fler exempel i Stockholm.

Är det inte dags att sopa rent framför egen dörr? En utredning föreslog nyligen att man ska tvingas ge bindande planeringsbesked och se över riksintressena. Vad gör bostadsministern själv?

Fru talman! Robert Hannah följer en liberal tradition att försöka frammåla komplicerade saker som enkla och därigenom ta billiga poäng.

I det här fallet handlar det om det kommunala planmonopolet. Man måste få bestämma på lokal nivå på vilket sätt gestaltad livsmiljö bäst skapar förutsättningar för bostadsbyggande. Det här är dessutom en kommun som har växlat upp bostadsbyggandet och fördubblat antalet bostäder som ska byggas av allmännyttan. Det är från den gamla majoriteten, som Robert Hannahs eget parti satt med i, till den nya majoriteten som har växlat upp bostadsbyggandet och har planer på att bygga ännu mer.

Robert Hannahs fråga är en av de viktiga frågor som bör behandlas tvärsektoriellt. Det handlar om flera olika partiers ingångar, och vi kommer att diskutera dem framöver.

Fru talman! Miljöpartiet sa i helgen att man vill ta emot 150 000 flyktingar i Sverige det här året. Förra året tog Sverige emot 160 000 flyktingar.

Var ska de bo? Är det viktigare att döda ska ha en bättre utsikt än levande? Är det viktigare att beställa containrar för flera miljarder i alla kommuner i Sverige än att bygga riktiga bostäder där de behövs?

Vi behöver se över riksintressena, och vi behöver se till att länsstyrelserna sköter sig. Det är statsrådets jobb att göra det. Vad tänker statsrådet göra?

Fru talman! När vi ska diskutera och ha konstruktiva ingångar i samtal är en av reglerna och möjligheterna till dessa konstruktiva ingångar att man faktiskt försöker se frågans komplexitet. I det här fallet handlar det om länsstyrelsernas roll. I fråga om överklaganden har vi lagt fram ett förslag till riksdagen om att ta bort dem när det gäller detaljplan. Det finns en ny bullerförordning som innebär att små bostäder kan byggas. Vi kommer att fortsätta med detta.

Fru talman! Många kommuner står nu inför en svår utmaning när de på kort tid ska hitta bostäder till såväl nyanlända som många andra bostadssökande. Många kommuner är också tydliga med att lagar och regler måste förenklas om kommunerna på sikt ska lösa situationen och bostadsfrågan.

Den stora stötestenen, som har nämnts tidigare, är att många säger att den byggklara mark som finns är begränsad av riksintressen. Naturvärden, friluftsliv och kultur ska skyddas. De flesta områden som kan bebyggas kan ha fyra till fem skydd på varandra. Utöver detta nämner många kommuner bullernivåer som en försvårande omständighet.

Nu ger jag bostadsministern en chans till att förklara vad som är regeringens ingång. Kan ni tänka er att göra bostäder till ett riksintresse?

Fru talman! Tack, Caroline Szyber, för frågan!

När SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, gjorde en sammanställning över hur många planer som finns som är klara att bebygga var siffran 173 000 just i detta nu. Det finns ytterligare lika många under den närmaste kommande perioden.

Rätt många bostäder är planlagda. Att skylla allt på kommunerna är för det första felaktigt och ger för det andra oss ingenting när det gäller att snabba på takten.

Regeringen har gjort den största bostadspolitiska satsningen på över 20 år. Det är totalt 5 ½ miljard kronor där det ingår ett investeringsstöd, det vill säga stöd till kommunerna som vill bygga och saneringshjälp för att marksanera i centrala lägen. Det är satsningar som är igång. Pengarna kommer att göra nytta under året.

Om vi tittar tillbaka ser vi inga motsvarande satsningar utan mest klagomål från oppositionen.

Fru talman! Pengar har inte betalats ut därför att frågorna är för komplexa. När ska regeringen agera? Före nyår skickade Boverket ut en promemoria där man sa att regeringen ges möjlighet att utlösa ett så kallat kristillstånd. Det skulle innebära att Sveriges 290 kommuner inte behöver bryta mot plan- och bygglagen när de i dag ska planlägga.

När kan regeringen tänka sig att gå vidare med förslaget?

Fru talman! Det är lite märkligt att klaga på att regeringen har pengar i sin budget för bostadsbyggande när man själv inte har några pengar alls. Däremot vill jag naturligtvis behålla den goda samtalstonen som finns mellan oppositionens företrädare och regeringen för att vi tillsammans ska kunna lägga fram breda förslag som kan passera kammaren, som den gamla regeringen i vissa fall inte lyckades med. Det är något jag står upp för och som jag kommer att fortsätta med.

Fru talman! Min fråga går till närings- och innovationsministern.

Life science är en av Sveriges absolut viktigaste branscher. Där finns många anställda, där finns ett högt kunskapsinnehåll och framför allt är den viktig för vår export. En viktig stomme för detta är Astra Zenecas verksamhet i Södertälje och i Mölndal.

Vi socialdemokrater har under många år drivit på för att på olika sätt hitta vägar att underlätta för branschen. Nu finns bland annat ett nationellt innovationsråd som leds av statsministern. Just frågan om att hitta ett samverkansprogram för life science är högt prioriterad. En viktig förutsättning för branschen är att få ut nya innovationer, produkter och tjänster på världsmarknaden.

Hur vill regeringen arbeta för att främja exporten av svensk life science?

Fru talman! Life science är ett mycket speciellt område. Det ger exportintäkter, skapar högkvalitativa jobb och ger människor en bättre hälsa. Det är få områden som är så roliga att jobba med och där Sverige är så duktigt som just i life science. Det finns en enorm potential. Den syns särskilt när vi tittar ut i världen och ser den demografiska utvecklingen. Den kommer att innebära en större efterfrågan på både medicinsk-teknisk utrustning och läkemedel. Sverige har en enormt bra position.

Inom ramen för den samverkan vi har på life science-området jobbar vi med att ta fram ett internationaliseringsprogram för life science. Vi presenterar de investeringsmöjligheter som finns för life science i Sverige så att fler internationella bolag ska förlägga sin forskning, utveckling, kliniska prövningar och produktion till Sverige. Därför var jag mycket glad att Astra Zeneca i strikt internationell konkurrens förlade nästa generations medicinfabriker i Södertälje.

Fru talman! Jag är lika glad som näringsministern över den nya produktionsanläggningen i Södertälje, men jag tänkte återkomma till det här med komplexiteten i branschen.

En annan viktig sak som branschen har påtalat är det här med att hitta finansiering av nya idéer och innovationer i tidiga skeden. Därför är min fråga om det i arbetet med branschen som regeringen nu så förtjänstfullt har dragit igång ingår någon tanke om att möta just de problemen.

Fru talman! Vi jobbar på flera fronter med de här frågorna.

När det gäller export har vi ett särskilt program för att synliggöra life science-möjligheterna i Sverige och internationaliseringen.

Vi jobbar med fond-i-fond-strukturen vi talade om tidigare, med det statliga riskkapitalet, där life science definitivt skulle kunna bli en väldigt stor vinnare på att man styr mer resurser i tidigare faser.

Dessutom jobbar vi med hur vi kan öppna upp hälso- och sjukvården så att den också blir en motor för innovation, något som inte minst life science-branschen välkomnar väldigt mycket.

Fru talman! Min fråga går till migrationsminister Morgan Johansson.

Vi har som alla vet en mycket bekymmersam flyktingkris, framför i allt södra Europa. Jag tror att vi alla berörs av de bilder som nu kablas ut över världen.

Vi har också en utmanande situation här hemma. Migrationsverkets handläggningstider är snart två år långa. Det saknas 20 000 bostäder bara de kommande månaderna. I går äskade också Migrationsverket om 28 miljarder extra i anslag bara för 2016.

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att dämpa söktrycket på Sverige. Det är nödvändigt.

Samtidigt blev jag förbryllad när jag noterade utbildningsministerns inlägg i migrationsdebatten så sent som i fredags. Enligt honom står regeringen bakom uppfattningen att Sverige klarar av att ta emot ytterligare 150 000 personer under 2016.

Delar migrationsministern sin regeringskollegas uppfattning på den punkten?

Fru talman! Det är alldeles riktigt som Johan Forssell säger att vi har vidtagit ett antal åtgärder för att få ned söktrycket. Vi var tvungna att göra det. Vi har 160 000 som kom förra året. Våra asylboenden är fulla.

Det var bakgrunden till aviseringen om ny lagstiftning men också till id-kontrollerna, som vi införde från den 4 januari. Vi röstade igenom det i den här kammaren. Tyvärr orkade inte ni moderater stå upp för det då, utan ni lade ned er röst när det gällde id-kontrollerna. Men de har varit viktiga för att vi nu har kontroll över situationen. 500–600 som kommer per vecka klarar vi.

Migrationsverkets prognos har tre scenarier. Mittenscenariot med 100 000 innebär att vi kan klara mottagandet och boendena men ändå får använda evakueringsbostäderna senare i år.

Vi ser att vi måste styra ned mot det lägsta scenariot, som ligger på nedåt 70 000, för att kunna beta av köerna och få en mer hanterbar situation. Det är den bedömning som vi gör.

Fru talman! Jag får väl tacka statsrådet för svaret. Det kanske är jag som inte förstår, men jag blir faktiskt inte riktigt klok på det svar som gavs.

Anser migrationsministern att Sverige klarar av att ta emot 160 000 personer under 2016? Det räcker ganska bra med ett ja eller ett nej.

Fru talman! Det är precis som jag sa: Om det skulle komma 100 000 i år kan vi precis klara mottagandesituationen. Vi kommer fortfarande att få använda evakueringsbostäder.

Skulle det komma fler än så – alltså uppemot 140 000, som är det tredje scenariot som Migrationsverket har – kommer våra boendeplatser att ta slut, förmodligen redan i slutet av sommaren.

Svaret på frågan är alltså nej. Vi klarar inte den situationen. För att få kontroll över mottagandet bör vi som sagt styra ned mot det lägsta scenariot, ned mot 70 000.

Fru talman! Även min fråga går till migrationsministern och berör Migrationsverkets begäran om ytterligare 28,4 miljarder kronor för innevarande år för att klara av asylsituationen.

Men det handlar också om 32 miljarder för nästa år. Med andra ord begär man över 60 miljarder för de kommande två åren för att klara av den rådande migrationssituationen.

I en rapport från Konjunkturinstitutet som publicerades i tisdags varnas det inte helt oväntat för att skatten måste höjas för att klara av det här. Om man inte höjer skatten kommer man att behöva ta från den grundläggande välfärden för att över huvud taget klara av den migrationspolitik som regeringen för.

Min fråga till ministern är ganska enkel: Hur anser han att situationen ska hanteras, och hur ska det här finansieras? Vill han hellre höja skatten eller skära i välfärden?

Fru talman! Jag tror att en nyckelfråga är att förkorta handläggningstiderna. Ju längre tid man får sitta och vänta, desto mer kostar det.

Det handlar förstås också om att se till att vi har en kontrollerbar situation när det gäller antalet som kommer till Sverige.

Som jag sa tidigare: Tack vare de insatser som regeringen gjorde i höstas har vi nu en kontrollerbar situation – 500, 600, 700 i veckan. Det gör att vi kan fokusera på de 160 000 som kom förra året för att se till att göra ett bra mottagande för dem.

Vi kommer att öka takten när det gäller antalet beslut. I år talar vi om nästan 100 000 beslut – 95 000 beslut.

I februari har Migrationsverket kunnat beta av en del av köerna. Besluten är många fler än antalet som kommer in.

Fortsätter vi med detta kommer vi att kunna klara av situationen.

Fru talman! Det är jättepositivt att regeringen försöker korta handläggningstiderna.

Det är också positivt att regeringen har anammat Sverigedemokraternas sedan länge aviserade förslag om bland annat id-kontroller. Men det är någonting som vi har tryckt på ganska länge, så det är för lite och för sent.

Men, migrationsministern, klarar vi verkligen av att ta emot 100 000 under det här året? Tycker migrationsministern att det är värt att ta från den grundläggande välfärden eller för den delen höja skatterna?

Fru talman! Markus Wiechel talar om att ta från den grundläggande välfärden. Jag tror faktiskt att vi aldrig kommer att hamna där.

Vet ni varför? Jo, vi har också i grunden en väldigt positiv utveckling i svensk ekonomi. Bara förra året hade vi en tillväxttakt på mellan 3 ½ och 4 procent. Den tillväxttakten ser inte ut att avta, i alla fall inte i någon större utsträckning. Det gör att skatteintäkterna ökar. Och när arbetslösheten går ned innebär det att antalet utbetalningar i den delen minskar. Totalt sett ser statsfinanserna alltså ut att gå ganska bra.

Fru talman! Det var inte länge sedan den tänkta dragningen av höghastighetsjärnvägen som ska knyta ihop Sveriges storstadsregioner presenterades.

Det vi i dagsläget känner till är att kostnadsberäkningen är ospecifik och kan landa var som helst mellan 190 och 320 miljarder kronor. Det behövs dessutom ytterligare pengar för kringinvesteringar.

Tyvärr gör regeringspartierna inte mycket för att bringa klarhet i om projektet över huvud taget kan bli av. Det har varit många olika turer beroende på vem som tillfrågas.

När statsrådet Anna Johansson har fått frågan har hon uttryckt oro – som jag delar – för kostnadsbilden. Men lyssnar man på ledande företrädare för Miljöpartiet, som ju är det andra partiet i regeringssamarbetet, låter det på ett annat sätt.

Kostnadsbilden för den nya höghastighetsjärnvägen är omöjlig att förstå, och situationen blir ohållbar när de högst ansvariga för den svenska infrastrukturen inom S och MP kommer med helt olika besked.

Vad är det som gäller?

Fru talman! Tack för frågan, Annika Qarlsson!

Jag kan ge ett lästips alldeles gratis från talarstolen. I går skrev nämligen jag, Åsa Romson och gruppledarna för våra båda partier här i riksdagen en artikel där vi klargör vår syn på höghastighetsbanan.

Vi ger uttryck för att den är en oerhört viktig satsning för Sverige. Den binder ihop våra tre största städer. Den ger ökade pendlingsmöjligheter och därmed möjligheter till fler jobb och fler bostäder.

Men finansieringen är en utmaning. Därför behöver vi ta reda på mer för att få ett fullgott beslutsunderlag. Där pågår Sverigeförhandlingen, men vi behöver också titta på hur man kan få ned kostnaderna och få en second opinion om vad ett alternativ skulle kosta. Det uppdraget gav vi på regeringssammanträdet i dag till Trafikverket.

Fru talman! Det är oerhört värdefullt att ni ger ett och samma besked, för det är konfunderande när man inte vet vad som gäller.

Det har också ryktats att det finns aktörer som är beredda att gå in och bygga billigt. Är den intresseanmälan som sägs ha inkommit från Kina någonting som fortfarande utreds?

Fru talman! Jag har inte sett någon sådan intresseanmälan från Kina, och om jag hade sett den skulle jag genast ha talat om för kineserna att de får vända sig till Trafikverket, för det är nämligen Trafikverket som genomför upphandlingar av byggprojekt som gäller infrastruktur i det här landet.

Men jag vill inte skämta bort detta utan säga att detta naturligtvis är ett projekt som är så stort att vi kommer att behöva vända oss till en stor marknad för att få in bra anbud och den bästa tillgängliga tekniken som också är anpassad för svenska förhållanden. Men själva upphandlingen och frågan vem som ska få uppdraget kommer Trafikverket att hantera.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Mehmet Kaplan.

Sverige är ett bra land att åldras i. Allt fler blir äldre, och andelen äldre ökar i landet. Vi får leva längre tack vare vårt välfärdssystem. Det är glädjande, men det ställer också höga krav på vår välfärd.

Många äldre bollas mellan korttidsboenden och ordinarie boenden. Det är inte bra för vare sig den enskilde eller för samhället. Många ensamma seniorer och äldre som bor kvar hemma i sina stora hus skulle gärna vilja flytta till ett mindre, anpassat boende, men det är jättesvårt. Samtidigt kunde vi frigöra de stora husen för barnfamiljer som har behov av dem.

Min fråga till ministern är: Hur ska vi se till att det byggs fler anpassade, mindre boenden för äldre?

Fru talman! Tack, Shadiye Heydari, för denna jätteviktiga fråga! En del av utmaningen i bostadspolitiken är att få igång flyttkedjorna. Vi vet att det finns väldigt många människor som skulle vilja flytta från sitt nuvarande boende, som de upplever är lite för stort, men de tycker inte att de riktigt har råd. Därför skulle en växling mellan en långsam utfasning av ränteavdragen och att se över uppskovsräntan på reavinsten vara en av många möjligheter. Detta är en av de frågor som definitivt kommer att tas upp i de bostadspolitiska samtalen.

Utöver detta går totalt över 800 miljoner under mandatperioden till bostäder för äldre, för att det ska kunna byggas bostäder som motsvarar de behov som människor har. Det handlar om människor som har levat, verkat och betalat skatt i det här landet och som nu upplever att de skulle vilja bo på ett annorlunda sätt framöver.

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Det är glädjande att höra detta från ministern. Men det behövs en större bredd av boendeformer. Då talar vi om anpassade boendeformer för personer med olika behov av social gemenskap och trygghet, alltså trygghetsboenden, seniorboenden, 55-plus eller vad det heter, samt generationsboenden. Det är ett nytt koncept som vi i Göteborg har ett kommunalt bostadsbolag, Gårdstensbostäder, som jobbar med. Jag vet inte om ministern känner till det. Jag gillar faktiskt det konceptet.

Fru talman! Det är ett exempel som jag naturligtvis gärna tittar närmare på. Vi ser hur många olika kommuner löser utmaningen på olika innovativa sätt. Det är något som vi välkomnar.

Det som har saknats föregående år har varit statens stöd till byggnation av mindre bostäder. Därför har vi ett investeringsstöd som kommer att växlas upp under mandatperioden och som går till små och klimatsmarta hyresrätter med rimliga hyror.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga av mer allmän karaktär till statsrådet Mikael Damberg.

Det borde vara en självklarhet att alla kan delta i samhället. Så är det inte fullt ut i dag. För den som har funktionsnedsättning är mötet med hinder som skapar utestängningar en alltför vanlig upplevelse.

En av framgångsfaktorerna för att få till stånd en positiv utveckling av tillgängligheten är tydligt ledarskap. Regeringens verktyg för myndigheter när det gäller att visa detta ledarskap är regleringsbreven.

För innevarande år saknar jag i många av regleringsbreven en tydlighet om tillgänglighet, som regeringen talade så väl om i regeringsförklaringen 2014. Min fråga till statsrådet är vilka konkreta åtgärder regeringen avser att initiera för att sätta bättre fokus på arbetet med tillgängligheten, först i myndigheternas egna verksamheter och sedan inom respektive verksamhetsområde.

Fru talman! Här ska jag vara ärlig och säga att regleringsbrevens utformning på andra departement än mitt eget för mig känns som att vara ute på djupt vatten. Jag vågar inte ha detaljerade synpunkter på detta.

Hur man utformar regleringsbrev är en konst i sig. Det har funnits en diskussion om detta i Regeringskansliet kopplat till myndigheterna. Ibland har det funnits en vilja att trycka in allt i regleringsbreven, vilket leder till att myndigheterna inte kan utföra sina uppdrag på ett tillräckligt fritt och kreativt sätt för att få så mycket resultat som möjligt. Jag vet inte om det ligger bakom en förändrad utformning av regleringsbreven på detta område. Jag vågar inte uttala mig om enskilda regleringsbrev på andra departements område.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag har full förståelse för detta. Men då kanske statsrådet kan ta med sig frågan.

En enkät från Myndigheten för delaktighet 2015 redovisar att 22 procent av myndigheterna har backat 1 eller 2 poäng när det gäller tillgänglighetsarbetet. 37 procent står stilla, och det är fortfarande bara nio av de 257 som uppfyller kriterierna.

Då är frågan om regeringen eller statsrådet kan lyfta denna fråga för att sätta bättre fokus på detta.

Fru talman! Tack för följdfrågan, Bengt Eliasson! Den är något enklare för mig att hantera.

Den här regeringen sätter ett enormt fokus på att skapa ett samhälle som är till för alla. Tillgänglighetsfrågorna är en av de viktiga delarna. Där har regeringen tagit flera initiativ, och vi kommer att fortsätta göra det. Jag hoppas att vi kan göra det i brett politiskt samförstånd. Det här handlar om ett ledarskap som är långsiktigt, så att alla aktörer förstår att vi bygger ett samhälle tillsammans. Då är också tillgänglighetsfrågorna väldigt viktiga för samhällsutvecklingen.

Fru talman! Det är svårt att tro det i dag, men fotbollssäsongen närmar sig faktiskt. Det är något som vi alla tycker är väldigt kul, men samtidigt är vi lite oroade. Vi har ju åtskilliga erfarenheter av läktarvåld och bråk i samband med olika idrottsevenemang.

År 2014 tillsatte alliansregeringen en utredning om maskeringsförbud vid idrottsevenemang. Syftet var att motverka läktarvåld och se till att människor inte maskerar sig och begår brottsliga handlingar eller ställer till med oreda på matcherna.

Utredaren lämnade sin rekommendation i december 2014, och inrikesministern sa då att han tyckte att det var ett väldigt bra förslag och lovade att en lag skulle träda i kraft den 1 januari 2016. Så blev det inte. Jag undrar vad som har hänt, och när kan en eventuell lagstiftning i det här avseendet komma på plats?

Fru talman! Svaret är att vi fortsätter att jobba med förslaget, och vi kommer att återkomma till riksdagen så fort vi har berett frågan färdigt.

Fru talman! Det är väldigt bra att regeringen återkommer, men man undrar ju när. Det är ett bekymmer när folk maskerar sig på matcherna och begår brott. Vi behöver få detta på plats ganska snabbt. Finns det något annat regeringen gör för att förebygga våld den kommande säsongen?

Fru talman! Mycket av arbetet med förebyggande insatser görs av idrottsminister Gabriel Wikström. Sedan har vi naturligtvis en pågående dialog med idrotten och med polisen som bland annat handlar om hur man hanterar dessa situationer.

Jag är lika oroad som många andra för att detta ska ta fart igen. Det har ju varit lugnt ett tag, men det finns en stor risk för att det ska komma att ta fart igen. Men i den konkreta frågan om maskeringsförbud återkommer vi till riksdagen.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Anna Johansson. Den tangerar en fråga som togs upp här lite tidigare, nämligen frågan om osund konkurrens och olagliga transporter.

I och med de kontakter som jag har med svenska åkerier, med företrädare för åkerinäringen och med företrädare för Transport skulle jag säga att denna fråga förmodligen är den allra viktigaste frågan för svensk åkerinäring just nu. Då är det klart att det är glädjande att en av de första propositioner som vi behandlade i kammaren under innevarande mandatperiod handlade om denna fråga. Den handlade om cabotage och om sanktionsavgifter.

Nu aviserade statsrådet i ett tidigare svar – och vi har sett det innan – att det är flera åtgärder på gång. Min fråga blir: Hur ser målbilden ut för detta arbete? Hur föreställer sig regeringen att en sund transportsektor ska fungera?

Fru talman! Tack för frågan! Det här är ett väldigt tydligt exempel på varför det är värt att försvara den svenska modellen. Den svenska modellen gör att människor kan arbeta i Sverige och få en lön som det går att leva på och att det är anständiga villkor och en säker och trygg arbetsmiljö. Man har också tillgång till välfärdstjänster av hög kvalitet.

När det ser ut i en bransch som det just nu gör i åkeribranschen och tyvärr också i en del andra branscher där en laglöshet har tillåtits att breda ut sig under en lång rad av år ser man också följderna. Det är nästan slavkontrakt, och det är människor som faktiskt lider oerhört.

Målbilden är att åkeribranschen ska präglas av sunda konkurrensvillkor. Vi välkomnar rörligheten inom EU, men den ska ske på lika villkor och inte till priset av att arbetsvillkor och miljö försämras inom den här näringen. Där är målbilden.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det skulle då kunna bli en följdfråga.

Det vi pratar om nu är olaglig verksamhet – man bryter mot de regler som finns. Men det är tyvärr också så att även lagliga cabotagetransporter är ett problem på vår marknad, för man tänjer regelverket och utnyttjar regelverket på ett sätt som det egentligen inte var tänkt.

Statsrådet tar själv upp löner och villkor som regleras i kollektivavtal. Det ser annorlunda ut i övriga Europa. Hur bedrivs arbetet gentemot EU?

Fru talman! Tack för frågan! I de kontakter jag har haft i arbetet för ministerrådet men också i direkta kontakter med kommissionen och i en del bilaterala möten är detta den fråga som vi har mest fokus på.

Det är också väldigt glädjande att kommissionen nu på ett helt annat sätt än tidigare pratar om sjysta villkor, även om man inte uttrycker det så. Det handlar om goda konkurrensvillkor. Man lyfter också fram arbetstagares rättigheter och inte enbart fri rörlighet för kapital som en viktig fråga för EU. Vi jobbar också till exempel med EU:s vägpaket som en viktig del av det.

Fru talman! Jag har en fråga till bostadsministern – pass på! Den gäller svarthandel, grov kriminalitet och ocker vid så kallad förmedling av hyresbostäder.

Det yttersta tecknet på att vi har en icke fungerande bostadsmarknad är när det uppstår en handel vid sidan av, där de mest utsatta kommer i kläm. De som inte vet sina rättigheter utnyttjas av kriminella personer. Uppenbarligen är det så att det finns lägenheter som står tomma och som kan utnyttjas som handelsvara av oseriösa personer – svartmäklare.

Statsrådet Kaplan är säkert överens med mig om att vi måste bygga fler bostäder. Men min fråga är: Hur menar han att en reformerad hyressättning skulle kunna bidra till en rörlighet som gör att den illegala marknaden för hyresbostäder kan motverkas?

Fru talman! Tack, Ola Johansson, för att du lyfter en väldigt angelägen fråga! Detta är ett stort problem. Jag vill först slå fast att detta inte på något sätt är lagligt. Jag rekommenderar alla som har kommit i kontakt med svarthandel när det gäller bostadskontrakt att kontakta de rättsvårdande myndigheterna.

Det här är ett problem som bland annat bygger på att vi har för få bostäder på marknaden. Det visar också på desperationen hos dem som söker bostad. Därför har regeringen satsat väldigt mycket på att jobba vidare med de regelförenklingar som den gamla regeringen påbörjade men också på att se till att det byggs mer totalt sett.

Vi har också tillsatt en utredning för att stärka hyresgästers ställning vid till exempel andrahandsuthyrning. Jag tror att det är viktigt att den frågan får en grundlig genomlysning. Det ska säkerställas genom att en av dina kollegor här i riksdagen, Agneta Börjesson, går igenom det grundligt.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret även om det inte var ett svar på frågan jag ställde! Men jag försöker igen.

På sakens andra sida har vi expansiva företag som inte längre vill etablera sig och anställa personer eftersom bostadsbristen gör att de personerna inte kan flytta dit där jobben finns. Tidigare i svaren har vi hört talas om subventioner. Jag ställer frågan igen, fast ur ett annat perspektiv.

På vilket sätt skulle en reformerad och friare hyressättning kunna medverka till att fler hyresrätter byggs där de efterfrågas och att svarthandeln försvinner?

Fru talman! Tack, Ola Johansson, för frågan, även om den är som Jeopardy!-svaren! Du ger ju ett svar på en fråga som inte har ställts. Det handlar i grunden om att det är en ingång som Centerpartiet har. Den är väl känd. Jag anar att ni kommer att ta med den in i de bostadspolitiska samtalen, och där kommer vi naturligtvis att ha den i en av vågskålarna när det handlar om att göra det snabbare, enklare och billigare att få fram fler bostäder.

Fru talman! På grund av flyktingkrisen har de skånska kommunerna tagit emot betydligt fler ensamkommande ungdomar och barn än det som har varit avtalat. De skånska kommunerna har nu fordringar på Migrationsverket på ca 1 miljard kronor. Det är pengar som ingen vet när de kommer att få.

Min enkla och konkreta fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson är: När kommer de skånska kommunerna att få sina pengar?

Fru talman! Det enkla svaret är: så fort som möjligt. Vi har dessutom gett Migrationsverket i uppdrag att se över ersättningssystemen. Vad vi nu talar om är återkrav för pengar som kommunerna ligger ute med. Det är inte rimligt, tycker jag, att kommunsektorn ska agera bank åt staten, som är fallet i det här läget.

Det här systemet uppkom en gång när vi hade ett mycket mindre mottagande. Det är klart att då är inte problemen lika stora, och det handlar inte om så pass stora belopp. Men när vi har ett så pass stort mottagande blir det stora belopp.

Så fort som möjligt ska pengarna betalas ut – det är självklart. Man har också, som sagt, ett uppdrag att se över hur det här ska fungera i framtiden. Det är en punkt på en av de listor som Sveriges Kommuner och Landsting har gått in med till regeringen. Detta måste man försöka lösa. Jag träffade faktiskt SKL:s ledning häromdagen för att diskutera bland annat de frågorna.

Sedan är det inte bara de skånska kommunerna som ligger ute med pengar – även om det är ett bekymmer för oss båda. Det är fler kommuner i hela landet som gör det.

Fru talman! Tack så mycket för svaret! Det låter bra att det ska ske så fort som möjligt. Men jag önskar att migrationsministern ännu mer kunde sätta sig in i de skånska kommunernas och de övriga kommunernas bekymmer. 1 miljard kronor är mycket pengar. Det riskerar andra verksamheter. Därför vill jag upprepa min fråga. Skulle inte ministern kunna peka på ett datum som kommunerna kan sikta på när de väntar på återbäringen?

Fru talman! Det skulle jag förstås kunna göra, men då skulle jag ägna mig åt ministerstyre. Då skulle säkert någon i kammaren omedelbart lämnat in en KU-anmälan mot mig. Detta kan jag alltså inte göra. Det är faktiskt myndigheten som hanterar den frågan. Det måste jag respektera.

Skånska kommuner och andra kommuner i landet ligger ute med mycket pengar. Bland annat därför gick regeringen in med nästan 10 miljarder kronor till kommunsektorn förra året för att underlätta kommunernas situation och för att kunna klara det här läget.

Fru talman! Det går bra för svensk turism. Det märks inte minst i sportlovstider i Åre, där jag bor. När jag lämnade byn i går sken solen. Snön var gnistrande vit. Och skidåkningen var absolut fantastisk.

Besöksnäringen sysselsätter människor från Abisko till Österlen.

Tittar man på siffror från Tillväxtverket kan man se att momsen på utländska besökares konsumtion i Sverige 2014 uppgick till 12,4 miljarder kronor. Det är en ökning med nästan 126 procent sedan 2000.

Det finns förutsättningar att bygga Sverige starkare som turistland. Det är därför viktigt att man på politiskt håll arbetar med att skapa dessa förutsättningar.

Min fråga till närings- och innovationsminister Mikael Damberg är: På vilket sätt arbetar regeringen för att skapa förutsättningar för att turist- och besöksnäringen ska växa och skapa fler arbetstillfällen?

Fru talman! Jag tackar Anna-Caren Sätherberg för frågan. När man ser bilderna från Åre med solen och snön blir man väldigt sugen på att komma dit. Jag förstår därför att så många turister faktiskt kommer till Sverige och upplever det fantastiska som vi har att erbjuda.

Det är faktiskt roligt att se statistiken över besöksnäringens utveckling just nu. Det går verkligen otroligt bra. Den går mycket bättre än i Europa som helhet. Sverige får också fler hotellnätter bland utländska turister som skapar många drivkrafter i vår ekonomi, både i restaurangnäringen och i hotellnäringen och även i den övriga besöksnäringen.

Det som vi har gjort är en riktad satsning på 110 miljoner kronor mer till Visit Sweden för att öka marknadsföringen av Sverige. Det börjar vi märka nu. Vi har riktat in oss till exempel på den kinesiska marknaden, och det är den marknad som faktiskt växer snabbast nu. Det har skett en ökning med nästan 30 procent under det senaste året av kinesiska turister som kommer till Sverige.

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Jag är mycket glad för att just besöksnäringen finns som en viktig komponent i regeringens exportstrategi.

Vi ser att den största relativa tillväxten kommer från nya marknader som Kina och Indien, och vi vet att ökat resande hänger ihop med detta.

Kan näringsministern säga någonting mer om hur just besöksnäringen ingår i regeringens exportstrategi och vad som görs?

Fru talman! Ja, det kan jag göra. Vi har faktiskt medvetet valt att lyfta in besöksnäringen i exportstrategin. Jag tror inte att folk vanligtvis tänker på att besöksnäringen är en exportindustri. Men den påverkar vår ekonomi på samma sätt som exporten, och den lyfter svensk ekonomi mycket bra i dag.

Vid sidan av dessa marknadsföringsinsatser jobbar vi med direktlinjer för att få fler turister att komma hit. Men vi jobbar också målmedvetet för att anpassa och lyfta fram fler destinationer i Sverige, så att de är destinationsmogna för att ta emot turister på ett bra sätt. Detta fortsätter vi gärna att jobba med, Anna-Caren Sätherberg.

Fru talman! Jag ska ställa en fråga till bostadsminister Mehmet Kaplan. För snart ett år sedan gjorde riksdagen ett tillkännagivande till regeringen där man sa att riktvärdena för trafikbuller vid fasad skulle höjas, detta för att möjliggöra fler bostäder och byggnation vid kollektivtrafikhållplatser med mera, något som är avgörande med tanke på den akuta bostadssituation som Sverige i dag befinner sig i.

Bostadsministern har också fått ganska hård kritik från den egna regeringen för sin passivitet och sin frånvaro från den bostadspolitiska debatten.

Med detta som bakgrund önskar jag ställa en fråga. När tänker bostadsministern se till att följa riksdagens beslut vad gäller buller? Det är nämligen tid för bostadsministern att sätta spaden i jorden och sluta köra huvudet i sanden när det gäller bostadsutmaningen för Sverige.

Fru talman! Det var roligt, Mats Green.

Regeringen gav den 17 december 2015 i uppdrag till Boverket att följa upp och beskriva effekterna av bestämmelserna i förordningen om trafikbuller vid bostadsbyggnader. Det är en förordning som min regering beslutade om förra året. Det är en bullerförordning som har mött positiv respons från branschen, som tycker att man nu faktiskt kan bygga även mindre lägenheter i bullerstörda områden där man tidigare bara kunde bygga större lägenheter, med Moderaternas politik. Det var Moderaterna som satt i regeringen under den förra mandatperioden, och det var Moderaterna som inte gjorde någonting åt denna bullersituation. Därför var det första som vi gjorde att ta emot remissvar från många olika expertmyndigheter och sätta denna förordning på plats.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Morgan Johansson.

Hot och hat på internet har växt den senaste tiden, i synnerhet på sociala medier. Dessa hot och detta hat har också en tendens att ibland rikta sig mot de svagaste grupperna i vårt samhälle och som kan vara mycket utsatta i olika positioner.

I Tyskland har regeringen kommit överens med Facebook, Twitter och Google om att inlägg som innehåller hot eller hat ska raderas inom 24 timmar för att sociala medier inte ska bli en fristad för hat och hot och för extremhögern på nätet. Facebook anställer nu så kallade task forces för att hantera detta problem. Tysk lagstiftning ska vara grunden för vad som ska raderas.

Min fråga till statsrådet är: Vad anser statsrådet att Sverige behöver göra för att komma åt hot och hat på nätet?

Fru talman! Detta är en fråga som är högprioriterad för regeringen, alltså att försöka se till att städa bland allt detta hat och elände som finns på nätet. Det kan drabba vem som helst av oss, men kvinnor är särskilt utsatta för detta.

Jag följer noga diskussionerna också i Tyskland. Men för en tid sedan fick jag ta emot en utredning om hur man skulle kunna förbättra bekämpandet av denna typ av hot och hat i Sverige. Utredaren var Gudrun Antemar. Vi bereder hennes förslag vidare och är beredda att gå till riksdagen med det så fort som möjligt. Förhoppningsvis ska vi klara att göra det under detta år.

Ett av förslagen är att den så kallade BBS-lagen förändras så att den också omfattar olaga hot och olaga integritetsintrång. Det innebär att man kommer att bli tvingad att ta bort denna typ av inlägg.

Fru talman! Jag är väl medveten om att statsrådet inte är ansvarig för polisen. Men många medborgare är i dag oroade över att polisen inte räcker till för sina uppgifter. Då talar jag inte minst om mängdbrott.

För drygt ett år sedan fattade denna kammare beslut om att skicka ett uppdrag till regeringen om att införa en särskild brottsrubricering när det gäller inbrott i bostäder.

Min fråga är: Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit för att efterkomma kammarens beställning?

Fru talman! Precis som Krister Hammarbergh inledningsvis sa är det inte jag som ansvarar för polisen, utan det är inrikesministern som gör det. Därmed är det också hans uppdrag att redovisa vilka initiativ som han har tagit med anledning av detta tillkännagivande. Jag uppmanar därför Krister Hammarbergh att ta chansen att upprepa frågan när Anders Ygeman är på plats i kammaren.

Fru talman! Den akuta flyktingströmmen till Sverige skapar också bostadsproblem. Boverket har signalerat att regeringen måste gå vidare och på ett rättssäkert sätt medge tidsbegränsade undantag från delar av plan- och bygglagen.

Minister Mehmet Kaplan har aviserat att vissa undantag kan göras, att anpassningar ska medges när det gäller tekniska egenskapskrav för tillfälliga anläggningsboenden och att det också finns anledning att gå vidare med regelförenklingsarbetet.

Det finns många människor i Sverige som väntar på en bostad. Många av dem är ungdomar. De behöver sin första bostad.

Jag skulle vilja ställa följande fråga till ministern: Är ministern och regeringen redo att göra permanenta undantag i detaljplaner, regler och byggnormer för ungdomsbostäder på samma sätt som för asylboenden? Om han inte är det, vad är det som hindrar? Verkligheten kallar.

Fru talman! Tack för en väldigt viktig fråga i det här sammanhanget, Hans Rothenberg!

Först och främst måste vi klargöra en sak. När moderat efter moderat ställer sig i talarstolen och talar sig varm för regelförändringar uppstår ju frågan varför Moderaterna under de åtta år de satt i regeringen inte gjorde särskilt mycket när det gäller regelförenklingsarbetet, förutom på marginalen. Det var lågt hängande frukter. I många fall tyckte vi att det var bra, och i vissa andra fall var det dåligt. Vi har dock de regler vi har i dag.

Med befintliga regler bygger, om vi tar liknande kommuner i Stockholmsområdet som exempel, Sundbybergs kommun fyra gånger så mycket per capita som exempelvis Danderyd – med samma regelverk, samma detaljplanekrav och samma monopol på planerna. Det är någonting som måste få även Hans Rothenberg att tänka efter och fråga sig: Det kanske inte är där problemet ligger?

Fru talman! Jag har en fråga till näringsministern angående hoten mot den svenska modellen och de lönesänkarkrav de borgerliga partierna nu har börjat driva.

Vi socialdemokrater gör ofta arbetsplatsbesök, särskilt i våra valkretsar. Vi från Skaraborg besökte Pani Mekaniska på landsbygden utanför Lidköping i måndags. Det är en engagerad, kunnig småföretagare som gör stora metallprocesser. Han var arg dels på att stora företag utnyttjar små företag som banker genom att inte betala för utfört jobb, dels på angreppen på den svenska modellen. Han ville inte på några villkor se att staten skulle sänka löner för nyanlända, för han var orolig över den oro det skulle medföra i form av konkurrens mellan arbetarna på arbetsplatsen när man påbörjar en låglönespiral.

Kan ministern lugna denna småföretagare på den skaraborgska landsbygden?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag träffar väldigt många företagare, inte minst inom exportsektorn i Sverige. De vittnar enhälligt om att de tycker att den svenska arbetsmarknadsmodellen är väldigt bra. De har ansvarstagande parter på andra sidan bordet. Det är tuffa förhandlingar inför avtalsrörelsen, men när man har tagit varandra i hand vet man vad som gäller. Jämför det med den situation vi har i Europa! Det är vilda strejker och företagsledare som har en liten väska med sig på kontoret, för de vet inte hur de ska hantera situationen om de tvingas göra neddragningar.

Den svenska modellen är väldigt stark ur ett konkurrensperspektiv. Men det handlar inte bara om konkurrensfrågor utan också om hur vi håller ihop ett samhälle. Jag tycker att de partier som nu driver att vi ska sänka löner i Sverige också borde fundera på frågan om det i framtiden går att leva på löner i Sverige om man ska sänka lönerna. Min oro är nämligen att det förut gällde ungdomarna, att det nu är invandrarna och att det nästa gång är någon annan grupp.

Jag tycker att Sverige ska slå vakt om sin lönemodell, nämligen den svenska modellen. Vi ska utveckla den svenska modellen, inte avveckla den.

Fru talman! Jag vill börja med att ta tillfället i akt och gratulera kungafamiljen och Sverige till Victorias nedkomst med prins Oscar, hertig av Skåne.

Min fråga går till rikspostiljon och postminister Mehmet Kaplan. Den gäller att vi nu i digitaliseringens tidevarv lägger stora resurser på att bygga ut framför allt fibernätet på landsbygden för att se till att vi har bra bredband i hela landet. Hur ser statsrådet Mehmet Kaplan på detta i relation till det samhällsuppdrag Postnord har, framför allt vad gäller tjänster som lantbrevbärartjänster? Är det så att vi kommer att få se en neddragning av servicen när det gäller lantbrevbärartjänster, i utbyte mot de nya satsningarna på bredband på landsbygden?

Fru talman! Tack för frågan, Erik Ottoson!

Postmarknaden är en marknad i förändring, och regeringen ser ett behov av att säkerställa att postlagstiftningen är ändamålsenlig i den digitaliserade tidsålder Erik Ottoson så väl beskriver. Digitaliseringen av samhället innebär ju förändrade kommunikationsmönster, och postmarknaden har under hela 2000-talet – både i Sverige och i resten av världen – karakteriserats av kontinuerligt sjunkande brevvolymer. Samtidigt har olika former av elektronisk kommunikation och paketförsändelser ökat, men det väger inte upp den andra biten.

Regeringens idé om postservicen är att den i så stor utsträckning som möjligt ska tillgodose behoven hos alla hushåll och företag, och den idén tror jag att vi delar i den här kammaren. Trots att olika former av elektronisk kommunikation har förändrat konsumtionen av information är det naturligtvis viktigt att vi har en väl fungerande postmarknad i hela landet, inklusive lantbrevbärare.

Fru talman! Övergrepp mot barn är ett väldigt stort problem, men vi har också ett stort mörkertal. Alltför få fall blir anmälda, och ännu färre går till åtal. Ytterligare färre fall leder till fällande domar.

Ett stort problem är att offren ofta skäms och inte vågar berätta. Det kan även vara så att offret står i beroendeställning till förövaren. En bra sak man har gjort är att se till att preskriptionstiden för övergreppen börjar löpa först vid 18 års ålder, men frågan är om detta räcker. Det kan röra sig om alltifrån 5 år till 15 år, när det gäller de riktigt grova brotten, och många gånger är det först 20 eller 30 år senare offret orkar eller vågar berätta.

Mina frågor är: Vad ska vi göra åt problemen? Hur ska vi få fler att berätta? Kan en helt och hållet slopad preskriptionstid när det gäller övergrepp mot barn kanske vara en idé?

Fru talman! Precis som Hillevi Larsson beskriver har en av åtgärderna tidigare varit att se till att preskriptionstiden börjar löpa från det att man är 18 år. Det avhjälper en del av problemet, men kanske inte hela. Vi tittar nu på möjligheten att för en begränsad del av brotten när det gäller grova övergrepp mot barn se om man kan göra något när det gäller preskriptionstiden. Vi är inte framme i den processen än, men det är absolut en fråga vi arbetar med.

Fru talman! Jag har en fråga till it-minister Mehmet Kaplan.

Sverige är ett land som har legat långt fram i utvecklingen vad avser it, och det gäller även bredbandsutbyggnad på landsbygden. Det är något som har gynnat oss som land och gjort att olika verksamheter har utvecklats. Bredbandsutbyggnad var också ett prioriterat område under alliansregeringens tid. Nu är det många som rapporterar att bredbandsutbyggnaden på landsbygden har avstannat och att det inte ens är en självklarhet att telefon och internetuppkoppling fungerar.

Hur ser statsrådet på detta? Är det inte längre regeringens avsikt att fortsätta med bredbandsutbyggnaden?

Fru talman! På knappt ett och ett halvt år har vi alltså lyckats stoppa all bredbands- och telekommunikation i hela landet, uppenbarligen. Det är väldigt snabbt arbetat.

Sanningen är att detta hänger ihop med vad som lämnades över från den gamla regeringen till den nya regeringen, nämligen ett bredbandsstöd i landsbygdsprogrammet som inte var riktigt så välförhandlat som vi hade skäl att tro. Det gjorde att vi fick skicka ned tjänstemän som jobbade frenetiskt för att få igång ett stöd som nu kan användas för att bygga ut bredbandet i hela landet. Det är ett stöd på 3,25 miljarder, vilket är dubbelt så mycket som under föregående programperiod. Det tycker jag att vi ska vara glada för allihop.

Vi har också tillsatt bredbandskoordinatorer som ska samordna arbetet med att bygga ut. Dessutom finns det ett lagförslag om att det ska bli billigare och snabbare att bygga ut genom att gräva fiber.

Fru talman! Jag har en fråga till justitieministern.

Ett grundläggande kännetecken för en rättsstat är att det finns en tydlig åtskillnad mellan å ena sidan politisk maktutövning och å andra sidan rättstillämpning. Det tydligaste uttrycket för det är kanske att man i en rättsstat har självständiga domstolar.

På senare tid har det uppkommit en debatt i samhället som handlar om ifall det är lämpligt att ministrar i regeringen kommenterar en pågående polisutredning och offentligt ger uttryck för uppfattningar om vem som är skyldig till att ha begått ett visst brott eller uppfattningar om hur bevisning i form av till exempel vittnesuppgifter lämpligen bör värderas. Det har också diskuterats om det är lämpligt att en minister i regeringen kommenterar om huruvida en person som har frikänts av domstol är skyldig till ett brott eller inte.

Jag undrar om justitieministern skulle vilja ge sin syn på relationen mellan rättsväsendet och den politiska makten och på om det är lämpligt att en minister kommenterar pågående polisutredningar.

Fru talman! Nej, det är naturligtvis inte lämpligt att gå in och exempelvis spekulera kring skuldfrågan eller vad gäller vittnesvärdering.

Sedan kan man som minister föra ett resonemang, med utgångspunkt från olika brott som har begåtts, om vad man ska göra utifrån ett brott och vad man ska vidta för eventuella politiska insatser för att se till att det inte upprepas framöver, men det är lite grann en annan sak. Men att gå in och försöka påverka eller spekulera kring pågående rättsprocesser avråder jag från. Det är inte lämpligt att göra som politiker. Och det gäller inte bara ministrar, utan det gäller nog också ledamöter i den här kammaren.