Vägtrafik- och fordonsfrågor

Herr talman! Vi debatterar i dag väg- och fordonsfrågor, TU9. Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Vi ledamöter i Sveriges riksdag kan och ska skapa förutsättningar för att människor och företag ska kunna leva och verka i hela landet. Vi har ett ansvar att vidta åtgärder när vi ser att det uppstår allvarliga brister i vår infrastruktur. Väljarna, oavsett om de är företagare eller privatpersoner, kan med rätta förvänta sig att vi agerar.

Tillsammans med regeringen har vi sverigedemokrater lagt om kursen när det gäller satsningar på infrastrukturen, bort från fantasisatsningar på höghastighetståg till förnuftiga satsningar på underhåll av järnvägar och vägar. I den plan som just nu ligger för slutlig behandling avsätts medel för att få bort bland annat underhållsskulden på väg. Det är en tydlig kursändring där fokus ligger på att underhålla befintlig infrastruktur men också på förnuftiga satsningar på nya projekt.

En väl fungerande infrastruktur är viktig för att hela landet ska fungera. Oavsett om man bor och verkar i Kiruna, Vilhelmina, Stockholm, Växjö eller Ystad måste infrastrukturen fungera.

Herr talman! Den kursändring som nu sker är viktig för att infrastrukturen ska fungera i hela vårt land. Infrastrukturen är en förutsättning för att människor och företag ska kunna leva och verka i hela landet. Fungerar inte transporterna blir det ingenting av någonting annat heller.

En förutsättning för att människor ska få mat på bordet, kläder på kroppen, hus att bo i och jobb att gå till är att infrastrukturen funkar – sommar som vinter och dygnets alla timmar. Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen ökar därför satsningarna på vägunderhåll. Det är en åtgärd som är efterlängtad av landets bilister.

Herr talman! Den här vintern kom det återigen snö och kyla, precis som det brukar göra varje vinter. Kylan har dock hängt i längre tid än vanligt i södra Sverige. Det är till glädje för alla sportlovsfirande barn, men tyvärr tycks vintern komma som en överraskning för Trafikverket även i år.

I stora delar av Sverige blockeras Europavägar och riksvägar som är viktiga för att industri, handel och jordbruk ska fungera. Även privatpersoner, räddningstjänst, ambulans och polis måste kunna ta sig fram. Olyckorna lät inte heller vänta på sig; kollisioner och avåkningar avlöste varandra.

Herr talman! Att så viktiga delar av vår infrastruktur är blockerade så fort det kommer lite snö är inte acceptabelt. Samhällskostnaderna vid så omfattande stopp blir naturligtvis stora, långt mycket större än kostnaderna för en väl fungerande vinterväghållning.

För egen del blev jag kontaktad av flera åkeriägare och förare som larmade om glashala vägar, där det till och med var svårt att gå. På Facebook lades filmer upp med vägar som var så hala att man åkte på skorna på den isbelagda vägbanan.

Herr talman! Yrkesförarna ser till att industrier, sjukhus, apotek och livsmedelsbutiker, för att nämna några, får sina viktiga transporter utförda. I radioinslag från olika delar av landet beskriver yrkesförare sin arbetssituation – en arbetssituation som inte på något vis skulle accepteras i andra yrken.

Att underhållet av vintervägarna kraftigt försämrats de senaste tio femton åren har varit ett ständigt samtalsämne. Det är inte heller rimligt att stora transportleder är blockerade i flera timmar på grund av bristfälligt underhåll. Gång på gång säger Trafikverket att man ska stanna hemma när väglaget är dåligt.

En rimlig följdfråga blir då: Hur ska leveranser till industrier, livsmedelsbutiker, apotek och sjukhus utföras om bristfälligt underhåll ständigt stoppar godsflöden? Och hur ska räddningstjänst, ambulans och polis nå nödställda om vägarna är blockerade? Transporter är samhällets blodomlopp och en absolut förutsättning för att vårt välfärdssamhälle ska fungera.

Trafikverket har under många år byggt upp ett upphandlingssystem som bevisligen inte fungerar. Detta, tillsammans med en övertro på digitala väderstationer, skapar de problem vi ser på landets vintervägar.

Tillsammans med en riksdagskollega var jag i går på besök hos ett åkeriföretag. Vi diskuterade då just upphandlingsformerna när det gäller underhållet av vintervägar. Det är bara att konstatera att så som dessa kontrakt upphandlas skapas förutsättningar för stopp i trafiken. Man kommer ut för sent, och de insatser man gör är för dåliga.

Detta är ett jättebekymmer, som vi har tagit upp i diskussioner med Trafikverket. Nu är det dags att skrota denna upphandlingsform. Vi måste fokusera på resultat. Det är ett absolut krav för att infrastrukturen ska fungera.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrik Jönsson och Rashid Farivar (båda SD).

Herr talman! Denna debatt handlar om vägtrafik- och fordonsfrågor, men jag vill ändå inleda den med en hälsning från en minister från Ukraina, Serhij Derkatj, Deputy Minister for Development of Communities and Territories of Ukraine, som gruppledarna i utskottet hade förmånen att träffa under en konferens nu på förmiddagen. Han skickade sin varma hälsning och tackade för stödet till Ukraina, som ju är starkt från alla riksdagens partier. Vi fick en hälsning från Ukraina, och jag vill hälsa tillbaka. Jag vet att detta är en fråga som engagerar alla partier på många olika sätt.

När vi ska diskutera snöröjning, veteranfordon och så vidare och ser vilken situation som man kämpar med i Ukraina för att upprätthålla en infrastruktur i krig blir såklart alla initiativ som på olika sätt kan tas från Sveriges sida viktiga.

Med det sagt är detta ändå ett viktigt betänkande. Jag skulle vilja vända mig till dig som kanske lyssnar på den här debatten och säga att här finns mycket man kan läsa i form av förslag från de olika partierna. Man kan också läsa vilka utredningar som är på gång. Och man kan se att den här regeringen, trots stora ord och trots att Tidöpartierna lyfter viktiga frågor i debatten, i ett antal av de frågor som tas upp i betänkandet ändå väljer att vara loja och inte agera – att säga att det i och för sig är en intressant fråga men att den förra inte regeringen gjorde något, så vi gör heller ingenting. Och så får frågan bara fladdra förbi.

Precis som föregående talare nämnde är möjligheten till transporter, både för näringslivet och för människor, en viktig del; det är som pulsådern i ett land. För att göra ännu en connection till Ukraina kanske det egentligen stämmer med pulsådern, för det är också livlinan. De kanske är att likställa med varandra, för det är otroligt viktigt att de olika delarna fungerar.

När man ser bilder på en sönderbombad järnväg eller, för den delen, på en väg som är relativt fin men som är inkapslad i nät för att skydda trafikanterna från drönare så att de ska kunna resa säkert på vägen blir det oerhört starkt. Då är jag glad att den svenska regeringen gör insatser för att stötta Ukraina i detta arbete.

Herr talman! Jag skulle vilja lyfta ett par av reservationerna i betänkandet. Vi inleder betänkandet med att lägga fram förslag om en fossilfri fordonsflotta. Från regeringens sida sägs att åtgärder har vidtagits för att påskynda omställningen – så inleds utskottets ställningstagande. Då blir det lite kämpigt när det i bakgrundstexterna framgår att utsläppen ökade under 2024. Enligt den första siffran var ökningen 21 procent, men vid en sammanräkning i slutet av 2025 kan det säkert slås fast att utsläppen ökat med 24 procent under ett år. Jag vet att man ska vara försiktig med procentsatser av olika slag, men man kan också jämföra med att utsläppen från 2010 till 2024 minskade med 20 procent. Då kan man förstå att det som hände under 2024 är oerhört allvarligt.

Vad har man då vidtagit för åtgärder? Jo, man skriver i betänkandet att man vill påminna alla som läser om att man införde en ny reduktionsplikt den 1 juli 2025. Man ser detta som en del av vägen framåt för att minska utsläppen. Vi hoppas att det kommer att leda till minskade utsläpp.

Om jag får framföra ytterligare lite kritik blir jag dock bekymrad över att vi nu, efter tre och ett halvt år med den här regeringen, ändå kan se att man drar in och återför stöd – det blir väldigt ryckigt. Är det något som både privatpersoner och företag önskar är det stabilitet och långsiktighet och att få veta vad som gäller. Man har ett stöd för elbilar, och så tar man bort det stödet och inför ett annat stöd för elbilar. Ingen vet hur länge det kommer att gälla och på vilka premisser.

Herr talman! Jag tycker inte att den här regeringen har skött frågan om elektrifiering och om att skapa en fossilfri fordonsflotta som den borde ha gjort under de år som har gått.

En annan fråga jag vill lyfta i detta sammanhang är bilpoolerna. Redan 2020 mottogs en utredning om bilpooler. I betänkandet konstaterar man att den förra regeringen inte vidtog några åtgärder. Den tittade på utredningen men vidtog inga åtgärder. Och så skriver man: Vi vidtar inte heller några åtgärder.

Vi vet att en bil i en bilpool skulle kunna ersätta så många som 15 andra bilar. Det är faktiskt ganska bra; vi kan minska antalet bilar och samtidigt använda de bilar som finns på ett betydligt klokare sätt. Jag beklagar att man inte lyfter in bilpoolsfrågan utan bara noterar att man inte behöver göra någonting där.

Från oppositionspartierna har vi lyft fram behovet av främjandeåtgärder av olika slag. Från Centerpartiets sida har vi lyft fram behovet av att juridiskt definiera vad som gäller för bilpooler. Men vi lyfter också fram möjligheten för kommunerna att hantera till exempel parkeringsfrågan så att man främjar en utveckling som är bra för både mobiliteten och klimatet.

En annan fråga som hanteras lite grann i betänkandet vill jag också lyfta upp – det handlar om veteranbilarna. Det verkar finnas en samsyn i utskottet om att de regler som har antagits på Europanivå nu ändå delvis pekar i rätt riktning så att de veteranbilar som finns i Sverige kan betraktas som en del av både kultur- och motorarv. Därmed bör möjligheten att fortsatt använda dem på ett bra sätt kunna säkerställas.

Ledamoten före mig tog upp problemet med snöröjningen. Snö och kyla hör ju vintern till. Jag uppskattar att regeringen nu kanske ändå går till botten med problematiken. Regeringen har ju haft tre och ett halvt år på sig, och det har kommit mycket kritik, men trots det sitter vi med samma situation. Då vill det till att man förstår problematiken – att man inte bara kritiserar utan också kan förstå den på djupet. Det verkar nu börja finnas en bredare samsyn i detta.

Med detta, herr talman, vill jag ta upp hälsningen från den ukrainska ministern. Jag vill lyfta fram behovet av en fossilfri fordonsflotta och bilpooler. Jag vill också yrka bifall till reservationerna 2 och 19.

Herr talman! I dag debatterar vi betänkande TU9 Väg- och fordonsfrågor. Tidöpartierna är överens om utskottets förslag medan oppositionen endast har två frågor där man har lyckats få till en gemensam reservation. Oppositionen är överens i bilpoolsfrågor och i parkeringsfrågor. I övriga delar av betänkandet har oppositionen inte lyckats samla sig i en gemensam ståndpunkt.

Herr talman! Vänstern vill förbjuda försäljning av nya fossildrivna bilar efter 2030. Vänstern vill till och med förbjuda import av fossilbilar till Sverige efter 2030. Självklart är detta ett helt orealistiskt förslag, men skulle Socialdemokraterna och Vänstern vinna valet i år vet ni vilka frågor Vänstern tänker driva. Vi ska självklart minska fossilberoendet och jobba för att uppnå det, men att förbjuda vissa bilar efter 2030 saknar helt verklighetsförankring.

Herr talman! Miljöpartiet vill öka antalet ellastbilar. Det är ett arbete som redan pågår, och våra stora lastbilsföretag i Sverige har kommit långt i detta. Planeringen av en stor batterifabrik i Mariestad pågår för fullt.

Men om åkerier och bussbolag ska ha råd att byta lastbilar eller bussar är det viktigt att vi lyckas pressa ned inflationen och därmed räntorna. När den förra regeringen drev upp räntor och inflation till skyhöga nivåer var det inte konstigt att fler avvaktade med att byta sin lastbil eller något annat fordon. Vi har nu vänt den utvecklingen och återskapar ordning och reda i finanserna. Bättre stabilitet i ekonomin kommer att göra att fler vågar byta till elfordon igen.

Herr talman! Miljöpartiet vill också förbjuda försäljningen av mopeder med förbränningsmotorer, för dessa fordon uppfattas av Miljöpartiet som ett problem i Stockholm. Miljöpartiet tror att Sverige bara består av Stockholm och storstäder och glömmer helt bort övriga landets behov och förutsättningar. Självklart ska vi underlätta för fler elfordon, och vi jobbar aktivt med att öka elproduktionen genom att bygga ut kärnkraften, bevara och utveckla våra småskaliga vattenkraftverk, satsa på nya elledningar och bygga ut elinfrastrukturen. Men att förbjuda vissa fordon är ingen väg framåt. Det drabbar bara dem som saknar alternativ.

Många i Sverige saknar andra alternativ och är helt beroende av bilen och fungerande vägar. Vänsterns och Miljöpartiets politik utgår från ett storstadsperspektiv och struntar i övriga delar av Sverige, vilket självklart är allvarligt.

Herr talman! Vi vill att hela landet ska växa och utvecklas. En förutsättning för detta är att vi har fungerande vägar. Vi ser nu till att laga de nedslitna vägar som den förra regeringen lämnade efter sig. Vägarna måste fungera. De är blodomloppet i Sverige.

Människor ska kunna ta sig till jobbet, till skolan, till sjukvården och till vänner och bekanta. Man ska kunna åka och hälsa på sina släktingar eller ta sig till fritidsaktiviteter. Bilen och vägarna skapar en frihet för människorna i Sverige. Det ska vi värna och vårda. Då måste vi ha vägar som fungerar både sommartid och vintertid. Därför satsar vi nu på att rusta upp landets vägar igen.

Herr talman! När man läser oppositionens reservationer inser man att det finns en rad förslag som de vill genomföra nu när de sitter i opposition men inte prioriterade och genomförde under sina åtta år vid makten. Det är också tydligt att det är skattebetalarna och landets företag som ska finansiera dessa förslag. Självklart ska många av åtgärderna genomföras, men det måste ske på ett sätt där vi värnar skattebetalarnas pengar och bygger ut i en takt som är rimlig av både ekonomiska och tidsmässiga skäl. Den miljöpanik som har drabbat oppositionspartierna gynnar inte landet.

Om nu åtgärderna är så brådskande som oppositionen försöker påstå är det rätt märkligt att de inte genomförde dem under sina åtta år vid makten. De som nu köper en ny bil måste vara säkra på att den får användas och att de inte drabbas av helt orimliga kostnadsökningar på grund av miljöpaniken hos Sveriges oppositionspartier.

Herr talman! Vi har ett ansvar för att bygga ut laddinfrastrukturen, och det jobbar vi med. Som jag sagt tidigare jobbar vi med att också se till att det ska finnas el i laddstolparna. Det måste finnas el som även fungerar mitt i vintern och när vindkraftverken står stilla. Därför satsar vi på en stabil elproduktion genom att bygga nya kärnkraftverk.

Herr talman! I Sverige har man ofta behov av två eller fler bilar i en familj. Det är långa avstånd till jobb, och det saknas både spår och kollektivtrafik i stora delar av landet, vilket innebär att alternativ saknas. Det innebär också att bilkostnaderna för en familj på landsbygden är höga. Självklart påverkar de höga kostnaderna möjligheten att röra sig och att få pengar över för att i framtiden kunna byta till en ny bil. Detta problem löser man inte genom att straffbeskatta landsbygden med ännu högre drivmedelspriser och sämre vägar.

Herr talman! Vi har sänkt reduktionsplikten och skatten på bensin och diesel till en mer rimlig nivå, vilket har gjort att literpriset har minskat med 8–10 kronor litern. Sverige är ett stort och glesbefolkat land, och vi kan självklart inte straffbeskatta dem som verkligen behöver bilen.

Vi ser också till att reparera landets vägar och se till att de verkligen fungerar.

Herr talman! I flera av oppositionspartiernas reservationer kan vi se hur man på olika sätt vill försämra eller försvåra för landets vanliga bilägare. Utveckla gärna nya möjligheter och ny teknik, men sluta att jaga landets vanliga bilägare!

Många av Sveriges fordonsägare har även veteranfordon som de vårdar och tar hand om. De som äger veteranfordon tar hand om Sveriges rullande kulturarv. Det är alltifrån bilar, lastbilar, bussar, motorcyklar och mopeder till arbetsmaskiner och ofta också redskap till dessa arbetsmaskiner. Det är ett levande museum som engagerar många, och det ska vi vara rädda om.

Krånglig byråkrati i Sverige eller i EU måste stoppas. Det finns ett brett stöd här i riksdagen för att värna vårt rullande kulturarv.

Transportstyrelsens förslag att återinföra besiktning på vissa bilar som är över 50 år gamla har inget stöd här i riksdagen. Jag vill i stället passa på att tacka alla dessa veteranfordonsägare som med egen tid och egna pengar vårdar vårt rullande kulturarv: Ett stort tack till er!

Herr talman! Moderaterna kommer att fortsätta att stå på bilägarens sida och värna att vi har rimliga villkor för bilägarna både i staden och på landsbygden. Bilen och våra vägar är en förutsättning för att landet ska fungera.

Herr talman! Vi driver även på för att arbetet med längre och tyngre lastbilar ska snabbas på, och vi rustar upp vägarna så att de klarar tyngre och längre transporter. Vi driver också på för att fler vägar ska klassas så att de klarar transporter som är upp till 34,5 meter långa. Om man kan köra längre och tyngre lastbilar ökar konkurrenskraften för våra företag, och det bidrar också till att minska miljöbelastningen eftersom lastbilen vid varje resa kan ta med sig mer gods. Ett lägre dieselpris har också stärkt svensk åkerinärings konkurrenskraft.

Herr talman! En annan fråga som lyfts i betänkandet är vinterväghållningen. Den måste ses över. Det finns platser och områden där det i dag fungerar bra, men det finns för många ställen där vinterväghållningen inte fungerar. Man blir stående i trafiken. Farliga trafiksituationer uppstår. Människor blir fast i sina bilar. Detta är något som måste åtgärdas och minimeras.

Upphandlingen behöver ses över, och den lokala kännedomen och kunskapen behöver premieras bättre. Yrkeskunskapen hos maskinförare och dem som utför snöröjningen måste tas till vara och användas bättre.

Herr talman! Det går inte att sköta landets vägar från skrivbordet. Makten och inflytandet över snöröjningen måste flyttas från skrivbordet till dem som jobbar ute på vägen.

Mer salt kan behöva användas även om det är miljöpåverkande. Det är viktigt för människors säkerhet på våra vägar, och det måste sättas högre än glashala vägar. Glashala vägar är en livsfara och en trafikfara. Det är också en miljöfara. Lastbilar med farlig last och bussar med människor kan halka ned i diket och bli liggande där, och lasten kan rinna ut. Dessa trafikolyckor kan orsaka både mänskligt lidande och miljöförstörelse. Vi jobbar nu aktivt med att försöka förbättra vinterväghållningen här i Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Jag skulle vilja ställa några frågor till ledamoten Bergheden, som jag tycker lite väl vårdslöst klumpar ihop oppositionen. Han förväntar sig plötsligt att oppositionen ska tycka likadant i alla frågor, där det inte verkar som att regeringspartierna orkar tycka likadant. Och därmed kan de inte komma framåt.

Låt mig då få fråga, så här tre och ett halvt år in i mandatperioden: Hur kommer det sig att det låter precis likadant i den här debatten som det har gjort tre gånger förut? Detta är alltså fjärde gången, och kritiken mot snöröjningen låter precis likadan: Vi måste se över den. Upphandlingen måste ses över.

Vad är det som gjort att Tidöpartierna inte har lyckats se över frågan om snöröjning under de här tre och ett halvt åren? Vi är nu inne på den fjärde vintern.

Sedan är det helt riktigt så som ledamoten lyfter fram: För att klara elektrifieringen behöver vi också mer elektricitet. Han lyfter fram att vi behöver bygga ny kärnkraft. Där vet vi att regeringen med det förslag som föreligger kommer att skuldsätta framtida generationer på ett sätt som är allt annat än ansvarsfullt.

Ledamoten säger också att regeringen nu har lyckats bevara de småskaliga vattenkraftverken. Vad är det som har hänt? Min bild är nämligen inte att man har lyckats bevara dem, utan det är ungefär samma problem som det har varit under i alla fall de senaste tio åren. Jag skulle gärna höra vad ledamoten kan ge för nya besked till ägare av småskaliga vattenkraftverk, som verkligen har jobbat med de här frågorna under lång tid.

Herr talman! Tack för frågorna, Ulrika Heie!

Vi kan väl börja med vinterväghållningen. Att det inte går att lösa snabbt är väl en av orsakerna till att det ser väldigt olika ut runt om i landet. Dessutom har tidigare regering gjort en ny upphandlingsreform, kan man säga, som innebär att man gjort på ett annat sätt vid upphandling av vinterväghållning.

Det visar sig att den inte fungerar. Den fungerar sämre på vissa ställen och bättre på vissa ställen. Därför tror jag att vi behöver titta över den så att vi får en bättre lokal anpassning i upphandlingarna. Det handlar om att de människor som kan vägarna och som är vana vid att köra där ska få ett större inflytande i själva arbetet, så att det inte sitter någon från Trafikverket eller något företag och bestämmer detta från något kontor längre därifrån. Den här biten tittar vi på, och den jobbar vi hårt med.

Herr talman! Ulrika Heie tog också upp frågan om att bygga ny kärnkraft och skuldsätta oss. Ja, men i den frågan är det faktiskt nästan ännu värre att ni var med och röstade för att stänga fungerande kärnkraft. Vad kostar inte det i dag? Experter har sagt att man i södra Sverige hade haft ungefär halva elkostnaden om vi hade haft kvar Ringhals, till exempel. Ni har orsakat landet en stor skada genom att trycka på den knappen i den omröstningen. Annars hade vi stoppat detta och behållit kärnkraften och Ringhals här i landet. Jag vet inte riktigt vem det är som har orsakat den här kostnaden. Men jag tror att Centerpartiet får ta på sig en rätt stor del av detta i och med att man stödde den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen i det läget.

När det gäller den småskaliga vattenkraften jobbar vi stenhårt för att hitta lösningar. Exakt vad som kommer att hända framåt kan jag inte gå in på, men vi har en ambition om att se till att de kan klara sig kvar, så att vi kan behålla de småskaliga vattenkraftverk som finns i Sverige i dag.

Herr talman! Tack, Sten Bergheden, för svaren på frågorna!

Jag skulle vilja upprepa den sista frågan: Vad är det man har gjort för att rädda den småskaliga vattenkraften? När det gäller snöröjningen säger ledamoten: Vi tittar på detta. Men vad är det man de facto gör för att lösa frågan om småskalig vattenkraft? Det skulle jag väldigt gärna vilja veta.

Sedan blir jag lite förvånad, måste jag säga. Det är en ny fråga som jag tänkte ta upp nu i slutet av mitt anförande. Ledamoten viftar ganska rejält och påpekar att oppositionspartierna har någon form av miljöpanik som inte gynnar det här landet. Det är väl ändå så att Moderaterna också står bakom de klimatmål som riksdagen har antagit? Visst står man bakom målen om att minska utsläppen från transportsektorn fram till 2045?

Nu säger regeringen själv att man med befintlig politik inte kommer att nå målen fram till 2030. Jag skulle vilja fråga, herr talman, om ledamoten Bergheden är bekymrad över att man inte når målen nu? Det är lite grann som när man pratar om underhållet för järnvägen: Man ska klara 10 procent på tio år, och om ytterligare elva ska man ha klarat de övriga 90 procenten. Hur ska man klara målen till 2045 om man inte når målen till 2030? Ska man tro att det händer någonting som man inte har sett, eller vad är det som gör att man förväntar sig att man ska nå målen till 2045?

Jag önskar att ledamoten beskriver engagemanget i Moderaterna för att nå klimatmålen. Jag undrar också huruvida man står bakom dem, som man har gjort. Och jag vill än en gång be om att få lite förtydliganden runt den småskaliga vattenkraften.

Herr talman! Tack, Ulrika Heie, för följdfrågorna!

Vilken ska vi börja med, tro? Vi kan väl börja med klimatmålen. Självklart jobbar vi med den biten, men vi har inte drabbats av en sådan panik att vi tror att det kommer att hända saker och ting här i landet som blir katastrofala om inte detta sker nästa år.

Vi måste se till att företag, privatpersoner och andra faktiskt kan hänga med i den här omställningen. Att höja reduktionsplikten och höja bränslepriserna till 30 kronor litern i Sverige för att man tror att man ska rädda klimatet i hela världen är bara befängt. Det är befängt att få för sig en sådan sak. Det enda vi gör då är att vi slår ut en av de mest miljövänliga produktioner vi har här i landet. Det gäller mat, skog och allt vad det är frågan om. Detta hotas genom att man driver upp priser på den nivån och dammsuger hela Europa på alternativa bränslen.

Det är en form av symbolpolitik man jobbar med som inte håller. Vi ska självklart gå före i vissa delar, och vi ska jobba fram modern teknik och hänga med på den biten. Vi ska se till att våra företag har bästa möjliga förutsättningar, och vi ska jobba i den riktningen. Det ska vi göra lugnt och sansat, och vi ska se till att vi når målen på ett bra sätt. Men vi får inte tro att det bara handlar om att få en bilpool i Stockholm att fungera. Man är tydligen överens i en reservation om att bilpooler är viktiga. Grejen är bara att man tar bort parkeringsplatser. Man jagar vanliga bilister som behöver åka in till Stockholm emellanåt. De har då inga parkeringsplatser, för man har byggt en bilpool inne i Stockholm i stället.

Det är lite av de här symbolhandlingarna man håller på och jobbar med. Jag tycker att man skulle kunna lugna ned sig lite med det och faktiskt börja titta på detta.

Den småskaliga vattenkraften får jag återkomma till med tanke på att tiden går.

Herr talman! Betänkandet Vägtrafik- och fordonsfrågor behandlar en mängd motioner som spänner över ett brett område. Alla frågor är viktiga, men för tidens skull vill jag göra några tydliga nedslag. Vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer, men jag vill särskilt yrka bifall till reservation 22 om parkeringsfrågor.

Utsläppen från inrikes transporter står för ungefär en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Vägtrafiken står för den största delen med 94 procent. Det gör att transportsektorn är helt avgörande för om Sverige ska klara sina klimatåtaganden.

Mot denna bakgrund är regeringens expertorgan Klimatpolitiska rådets rapport för 2025 tydlig: Regeringens politik räcker inte för att nå klimatmålen till 2030 eller till Sveriges åtaganden inom EU. Särskilt för transportsektorn saknas en tydlig färdriktning. Rådet konstaterar också att utsläppen ökade under 2024, bland annat till följd av sänkt reduktionsplikt och lägre drivmedelsskatter. Det är beslut som försvårar, inte underlättar, omställningen.

Klimatpolitiska rådet pekar ut tre saker som måste ske samtidigt: snabbare elektrifiering, ökad användning av fossilfria drivmedel där elektrifiering är svår och ett mer transporteffektivt samhälle. Detta kräver styrmedel som driver utvecklingen framåt.

Regeringens ambitioner när det gäller en fossilfri fordonsflotta räcker inte. Att ersätta ett sammanhållet bonus-malus-system med en begränsad elbilspremie ger varken tillräckligt tempo i omställningen eller de långsiktiga spelregler som hushåll och näringsliv behöver.

Herr talman! Det här är inte bara en klimatfråga. Det är också en fråga om industri, konkurrenskraft och jobb. Läget i dag är enligt min uppfattning mycket oroande. Den europeiska och svenska fordonsindustrin befinner sig mitt i ett avgörande skifte. Samtidigt som Kina med stor kraft driver på elektrifieringen tvekar EU.

När mål skjuts upp eller luckras upp skapas osäkerhet, och osäkerhet bromsar investeringar. Flera aktörer inom näringslivet har varit tydliga: Problemet är inte för höga ambitioner utan brist på tydlighet och tempo. Om EU inte är offensivt riskerar Sverige, Europa och europeiska tillverkare att hamna på efterkälken. Det får konsekvenser för produktion, tillväxt, investeringar och jobb. Därför är det både för klimatet och för industrins och jobbens framtid viktigt att Sverige är pådrivande.

Mot den bakgrunden vill jag lyfta fram några av våra reservationer. För det första gäller det laddinfrastrukturen. Trafikutskottets egen studie visar att utbyggnaden går för långsamt och är ojämnt fördelad över landet. Det gäller i synnerhet laddning för tunga fordon. Elektrifiering av lastbilar och bussar är helt nödvändig för att vi ska nå klimatmålen, men detta kräver planering, tillräcklig nätkapacitet och ett tydligt statligt ansvar.

En effektiv laddinfrastruktur är inte bara ett ansvar för en enskild aktör. Det kräver samverkan mellan staten, kommunerna, myndigheter och näringslivet. När den samverkan fungerar, herr talman, kan utvecklingen gå snabbare. Kommunala initiativ för att göra laddning billigare och mer tillgänglig under tider när elnätet är mindre belastat visar att det går att kombinera klimatomställning med rimliga kostnader för användarna. Det kräver dock tydlig styrning och ansvarstagande. Laddinfrastruktur är en samhällsviktig fråga, inte något som kan lämnas åt punktvisa marknadsinitiativ.

För det andra är Sverige ett stort och avlångt land. Både tågföretagen och åkeriföretagen tycker att vi behöver flytta mer gods från väg till järnväg. Längre lastbilar är också en del av lösningen. De är en vinst för klimatet och bidrar till att stärka svensk industri. Tyngre och längre lastbilar ökar på våra vägar. Därför är det viktigt att öka bärigheten i vägnätet för ökad robusthet och kapacitet genom att säkra den så kallade BK4-statusen.

För det tredje, herr talman, handlar det om marknaden för fordonsbesiktning. I dag har vi en helt avreglerad och i praktiken fullt privatiserad besiktningsmarknad. Även om uppföljningar visar att tillgängligheten i genomsnitt inte har försämrats upplever många människor i glesbygd att vardagen blivit mer komplicerad, när annan service som bilverkstäder har försvunnit. Det innebär längre resor och högre kostnader. Avregleringen har lett till högre priser, större skillnader mellan orter och ökad ojämlikhet.

Riksrevisionen pekar också på brister i statens styrning och uppföljning. När en privatiserad marknad ansvarar för en samhällsviktig funktion krävs tydliga krav, effektiv tillsyn och ett tydligt statligt ansvar.

Besiktningen är också ett viktigt verktyg för både nollvisionen och miljömålen. I dag pekar branschen själv på att Sverige ligger efter när det gäller miljökontroll av fordon som körs med defekta eller manipulerade utsläppssystem. Detta är allvarligt, och därför behövs en tydlig regelutveckling.

Regeringens och riksdagens beslut om vandelsprövning och lämplighetskontroll av styrelseledamöter i besiktningsorgan är ett viktigt steg i rätt riktning, men det räcker inte. Staten har ansvar för likvärdighet och rimliga villkor och för att besiktningen bättre ska bidra till trafiksäkerhet och minskade utsläpp.

För det fjärde, herr talman, handlar det om bilpooler och parkering. Vi i Socialdemokraterna vill tillsammans med Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet undanröja hinder för bildelning. Som vi har hört här i dag står bilar till största delen av tiden stilla. Bilpooler kan minska behovet av att äga en egen bil, frigöra yta och minska utsläppen. Ett konkret första steg är att ge kommunerna bättre möjligheter att upplåta gatumark till bilpooler. Det finns goda exempel, men verktygen saknas i dag.

Jag vill avslutningsvis säga att transportsektorn avgör om klimatmålen nås. Med dagens politik går omställningen för långsamt. Det krävs tydligare styrmedel, högre tempo och en politik som håller samman klimatansvar, industriell utveckling och jobb i Sverige och Europa.

(Applåder)

Herr talman! Jag måste blanda mig i den här debatten lite grann.

Det är intressant att lyssna på ledamoten, när resonemanget bygger på att vi ska öka kostnaderna för vanligt folk ute i landsbygden. Det är ju det hela det här resonemanget kokar ned till: Man ska tvinga människor att byta fordon, och man ska tvinga människor att investera stora pengar i ett fordon som de i grunden inte har råd med.

Vi kan titta på det resonemang som den förra regeringen förde. Det slog igenom med full kraft, och vi fick en skyhög inflation som slår stenhårt mot varenda individ där ute. Räntorna gick upp. Det är precis den politiken ledamoten vill återinföra, vilket jag tycker är väldigt märkligt.

Det blir även en samvetsfråga. Lastbilstransporterna och godstransporterna får ofta klä skott för de här bekymren, men ingen lastbil som rullar ute på vägarna gör det för att någon tycker att det är så förtvivlat roligt att köra lastbil. I stället finns det i andra änden en kund som har beställt en vara, vilket var och en av oss gör varje gång vi går in i en butik och handlar någonting. Det kan handla om mat, kläder, en ny hammare eller vad det nu kan vara – så fort vi köper någonting beställer vi indirekt en ny transport.

Därför blir en samvetsfråga till ledamoten om hon drar ned på den privata konsumtionen för att därmed minska transporterna på väg. Det vore nämligen en väg att gå om vi ska minska transporterna i landet.

Fru talman! Det är intressant att lyssna på Thomas Morell.

Ni i Sverigedemokraterna låter som att ni ständigt är i opposition, Thomas Morell, trots att ni är förutsättningen för att Sveriges regering består av moderater, kristdemokrater och liberaler. Ni talar alltid som om ni satt på avbytarbänken. Det är intressant att notera.

Sedan vill jag bara säga att Socialdemokraterna är för tillväxt. Vi är för jobben. Vi är för att Sverige och Europa kan stärka sin konkurrenskraft och tillväxt och få fler jobb i Europa. Vi talar inte om lastbilar eller varutransporter som ett bekymmer, utan vi säger samma sak som åkeriföretagen: Vi tycker att det är viktigt att flytta över mer gods från väg till järnväg men också att få fler tyngre lastbilar som kan köra på tillräckligt säkra vägar.

Det är ju så här: Politik är att vilja och att välja. Man kan välja att sänka skatterna för dem som redan har det bra, men man skulle också kunna välja något annat. Om man exempelvis inte hade sänkt reduktionsplikten skulle man i stället ha kunnat genomföra andra reformer som särskilt stärker och stöder de människor som i dag inte har råd att köpa en elbil. Det valet gjorde dock inte Sverigedemokraterna och regeringen, utan ni valde att sänka skatterna.

Fru talman! Nu var det inte så att jag förde en diskussion om huruvida vi samarbetar med regeringen eller inte, utan jag ställde en fråga till ledamoten om Socialdemokraternas sätt att se på hur man ska sköta det här med omställningen. Utgångspunkten i min fråga var effekten av den politik som den förra regeringen förde.

Ledamoten säger att Socialdemokraterna är för tillväxt – jättebra, det är jag också! Men det kräver också att möjligheten till effektiva transporter ökar, och vad den förra regeringen gjorde var att fokusera så mycket på höghastighetståg att den missade underhållet av järnvägen. Därför blir det på det viset att industrin i dag väljer bort tåg för att det inte fungerar. Ni har ju en politik som inte hänger samman, Carina Ödebrink. Ni måste se orsak och verkan. Om man inte underhåller järnvägen kan man inte lyfta upp gods på järnvägstransporter från lastbilar.

Det finns även en annan effekt i detta. Så som den förra regeringen förde politiken skapade man förutsättningar för den olagliga yrkesmässiga trafiken på våra vägar, vilket trängde undan förutsättningarna för järnvägsföretagen att köra transporter. Det var nämligen mycket billigare att hyra in en bulgar som kör för halva pengen jämfört med ett svenskt åkeri – och också kör betydligt billigare än vad exempelvis Green Cargo kan göra.

Ni måste ju förstå vad som sker när man, utifrån någon ideologi som svävar uppe bland molnen, fattar beslut som slår direkt mot transportnäringen. Ni måste komma ned på jorden och se hur systemet fungerar.

Fru talman! Jag måste säga att jag känner mig väldigt trygg med att vår politik är fast förankrad i människors vardag. Går man ut och frågar folk på gatan får man svaret från de allra flesta att de vill vara med i klimatomställningen. De förstår och inser att klimatfrågan är vår tids ödesfråga.

Därför måste politiken skapa förutsättningar för att människor ska kunna vara med, men det väljer ju Sverigedemokraterna och regeringen att inte göra. De väljer att sänka skatten i stället för att satsa på reformer som bygger tillväxt, skapar konkurrenskraft och fler jobb och samtidigt löser klimatfrågan. Det här handlar inte om saker som står i motsats till varandra, utan man kan faktiskt göra båda sakerna. Man kan välja det, men det är inte det Sverigedemokraterna väljer.

Det är också intressant att notera, när vi nu närmar oss slutet på den här mandatperioden, att Sverigedemokraterna och Moderaterna lägger det mesta av sin tid på att prata om det som hände tidigare. Det kan naturligtvis äga sin relevans, men jag hör väldigt lite om vad man faktiskt har gjort under de snart fyra år då man har suttit och kunnat förändra saker och ting. Då har man tydligen suttit på avbytarbänken.

(Applåder)

Fru talman! Anledningen till att jag begärde replik är att jag vill få svar gällande en av de reservationer som Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet har gemensamt. I reservationen för man en diskussion om att man inte tycker att fordonsbesiktningsmarknaden fungerar i Sverige och att man till och med kan tänka sig att återreglera detta, det vill säga förstatliga besiktningsverksamheten igen.

Besiktningsverksamheten avreglerades 2010, då vi öppnade för marknaden att komma in. Efter det har det kommit till oerhört många besiktningsstationer runt om i Sverige. Tillgängligheten har ökat avsevärt, och antalet stationer har ökat. Riksrevisionen har med detta i sin rapport. Avståndet till en besiktningsstation har minskat från 14 kilometer till 10 kilometer.

Min fråga blir först och främst följande. Man tyckte alltså att detta inte fungerade, och så tog man över makten 2014. Man hade sedan åtta år på sig att återreglera och förstatliga bilbesiktningen i Sverige men gjorde ingenting åt det, trots att man inte tycker att det fungerar. Sedan hamnar man i opposition, och då skriver man ihop sig med övriga partier om att nu eventuellt förstatliga verksamheten igen.

Varför använde ni inte de åtta år ni hade på er om ni verkligen menade allvar med att förstatliga bilbesiktningen, Carina Ödebrink? Och har ni allvarliga planer på att återreglera och förstatliga Svensk Bilprovning?

Fru talman! Skillnaden mellan å ena sidan mig och Socialdemokraterna och å andra sidan Sten Bergheden och Moderaterna är att vi tycker att marknaden är utomordentligt bra för Sveriges tillväxt och konkurrenskraft. Marknaden kan vara en bra tjänare men är inte alltid en lika bra herre. Det är det vi tar fasta på när vi reserverar oss på det här området.

Precis som jag sa i mitt anförande är det här en samhällsviktig funktion. Med tanke på hur det ser ut just nu är det därför väldigt viktigt att staten ställer krav. Nu har vi en privatiserad marknad – det har vi på många andra områden också – och även om man kan jobba för det är det inte alltid så enkelt att rulla tillbaka någonting när man har öppnat portarna för en annan tingens ordning. Vi tycker dock att det är viktigt att staten har rådighet över en samhällsviktig funktion.

I den uppföljning som vi har fått ta del av sägs det generellt att tillgängligheten har ökat men att det ser lite olika ut. Annan samhällsservice eller statlig service kan ha försvunnit, och i så fall har tillgängligheten inte blivit bättre. Jag tycker att man måste kunna se även detta och inte bara ha en svartvit syn på saker. Verkligheten är lite mer nyanserad än så.

Fru talman! Tack för svaret, Carina Ödebrink!

Jag blir väldigt förvånad, för jag var med på den tid då vi stod i köer. Det fanns inte tid hos Bilprovningen. De hade nämligen rätt dålig ekonomi på den tiden och kunde inte alls ha samma öppettider som i dag. De slimmade sin organisation. Det gick inte alls speciellt bra. Det var långa köer hela våren; när folk skulle besiktiga sina husvagnar, motorcyklar och annat fick de inga tider.

I dag rullar det på. Det finns köer, men folk har möjlighet att välja en tid som gör att de inte behöver ta ledigt från jobbet. De kan jobba i stället för att stå i kö på Bilprovningen i väntan på en eventuell drop-in-tid. Väldigt många saker har förbättrats.

Carina Ödebrink säger att det är svårt att rulla tillbaka någonting som man har börjat med, fru talman, men man hade åtta år på sig att flytta tillbaka detta. Om det är svårt att flytta tillbaka en sådan verksamhet på åtta år vet jag inte riktigt hur snabbt man skulle orka jobba om man skulle få makten igen.

Anledningen till att vi tar upp vad ni i Socialdemokraterna och er regering gjorde under era åtta år är att ni inte längre hade stöd för det ni gjorde under den tiden. Ni förlorade valet 2022 därför att folk inte var nöjda med er politik. Det är klart att vi är nyfikna. Om ni tänker fortsätta där ni slutade förra gången behöver ju väljarna få reda på det i tid. Ska ni förstatliga verksamhet igen? Ska ni höja skatter så att ni kan köpa in 623 besiktningsstationer runt om i landet och göra dem statliga? Ska någon förvaltning sitta och sköta den här biten administrativt?

Tänker Socialdemokraterna satsa på att återigen förstatliga Svensk Bilprovning om man vinner valet?

Fru talman! Förra året, tror jag, behandlade vi en proposition från regeringen om att skärpa kraven när det gäller kontroll av ledamöter som sitter i styrelser för besiktningsorgan. Det kan väl ske misstag eller oegentligheter i all verksamhet, oavsett om den är offentlig eller privat, men detta visar ändå på vikten av att ha kontroll över en sådan viktig samhällsfunktion som bilbesiktningen är. Jag tycker inte att man kan blunda för att det finns utrymme och möjligheter för dem som kanske inte alltid har rent mjöl i påsen att ägna sig åt den här verksamheten. Därför är statens rådighet otroligt viktig.

Om man missköter detta ska man inte bedriva denna typ av verksamhet; det tycker jag är grundläggande. Moderaterna och Sten Bergheden sjunger ju marknadens lov i alla lägen. Jag är lite mer nyanserad när det gäller det här, för det är inte svart eller vitt.

Jag ska väl inte ställa en fråga nu när ledamoten inte kan besvara den, men Sten Bergheden var ju väldigt tydlig med att Moderaterna fortsatt står på bilägarnas sida. Jag funderar på vilka bilägare det rör sig om. Står man bara bakom dem som åker i bensin- eller dieseldrivna bilar? Det finns säkert många moderata väljare – och väljare som röstar på andra partier som tillhör regeringsunderlaget – som gärna skulle vilja vara med i klimatomställningen, men jag ser inte riktigt att det är detta som Moderaterna pratar om. Det är viktigt.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi vägtrafik- och fordonsfrågor. Det är framför allt ett betänkande i vilket många motioner behandlas. Jag vill yrka avslag på motionerna och bifall till förslaget i betänkandet.

Vi har i dag en regering som har gjort en kraftfull satsning när det gäller infrastruktur, framför allt på vägsidan. Denna satsning och omställning av hur resurserna används kommer att resultera i att potthålen byggs bort på tolv år. Det är en medveten strategi för att underlätta för vägtrafikanter och ta itu med underhållsskulden.

En av de stora skillnaderna mellan regeringen och exempelvis det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, är att regeringen verkligen satsar på att ta bort underhållsskulden. I Socialdemokraternas budget naggar man faktiskt pengar på vägsidan, vilket skulle innebära att underhållsskulden finns kvar om tolv år. Det tycker jag är bristfälligt.

Från regeringens sida satsar vi också på BK4-vägar och på enskilda vägar. Vi gör över huvud taget ett omtag som handlar om att öka mobiliteten. Detta gör vi samtidigt som vi på olika sätt försöker att arbeta för att de miljöproblem, eller den miljökostnad, som finns inom transportsektorn ska gå ned över tid.

Jag går nu in på lite olika tankar som finns i motioner. Exempelvis lyfter man fram en fossilfri fordonsflotta, fossilfri tankning och laddinfrastruktur. När det gäller hela det blocket av motioner är det ju så att regeringen redan jobbar med de här frågorna.

En annan del, som jag ibland kan bli lite förvånad över när jag är här i riksdagen, rör att diskussionen på något sätt handlar om att det är vi här i huset som ska lösa allt själva. Riktigt så enkelt är det dock inte. Om vi ska kunna lösa de här stora och viktiga frågorna handlar det om ett delat ansvar. Staten har ett ansvar. Kommuner och regioner har sitt ansvar. Energibolag kommer att ha ansvar. Detsamma gäller bostadsföreningar och enskilda.

Vad menar jag då med det här? Jag har exempelvis pratat med vänner som har velat skaffa elbil. De bor dock i en hyresrätt eller bostadsrätt och kan helt enkelt inte komma åt möjligheten att byta fordon.

Det kan även gälla personer som bor i villaområden. Det handlar inte bara om el, utan det kan även handla om att man vill växla över så att man har jordvärme, vattenvärme eller liknande. Har det borrats för många hål i ett område kan man inte få den möjligheten.

Det tragiska är att vi ser exakt samma fenomen när det gäller el. Man kan få information om att man är den sista i området – annars måste hela elstationen bytas.

Jag kan tycka att det här är en problematik som vi pratar väldigt lite om. Jag är väl medveten om att det är en annan debatt, fru talman, men om vi menar allvar med att vi ska få till en elektrifiering måste vi svara på de här frågorna. Då måste vi svara på hur tekniksystemet ska fungera, hur energin ska kunna förmedlas när vinden står still och hur vi får ett reglerbart och stabilt elsystem.

Jag är väl medveten om att detta inte är färdigförhandlat och att vi inte är framme när det gäller alla detaljer, men jag tror till exempel att småskalig vattenkraft är en lösning. De som jobbar med småskalig vattenkraft producerar i dag motsvarande en reaktor. Om de skulle få lov att använda de pengar som i dag finns i vattenfonden till att renovera i stället för till juridiska tvister skulle de kunna utveckla detta till motsvarande två reaktorer i det område där Sverige behöver mest energi.

Jag är alltså väl medveten om att vi inte är framme. Det finns diskussioner, och det kommer att fortsätta finnas diskussioner. Det hindrar dock inte att jag som kristdemokrat är tydlig med att det finns en lösning här som faktiskt är snabbare än både havsbaserad vindkraft och ny kärnkraft. Ibland pågår debatten om två storheter som båda har problemet att det tar lång tid och att kostnaderna är höga medan det finns en enklare lösning som vi av någon konstig anledning inte använder oss av.

Andra ämnen i betänkandet är autonoma fordon och främjande av bilpooler, och det kombineras med parkeringsplatser och tillgänglighet.

Jag vill i all ödmjukhet påpeka att i en medelstor stad använder 80–85 procent av dem som ska åka till arbetet, handla, ta barnen till skolan, åka till träningen, träffa någon de är förtjusta i eller gå på restaurang något fordon, oftast bil. Det trollar vi inte bort.

De studier som finns om självkörande fordon visar att det i stora städer möjligtvis kommer att leda till en trafikminskning, men för oss som bor på landsbygden kan det leda till raka motsatsen. Bor man utanför en stad och inte äger ett eget fordon innebär en självkörande bil fyra resor i stället för två. Det är alltså inte riktigt så enkelt att den nya tekniken kommer att lösa alla de problem vi önskar lösa.

När det gäller mobilitet och parkeringar har vi ett annat problem, och det är att vi har en politik i dag som försvårar parkering. Detta drabbar framför allt alla som har en butik och alla som åker och handlar eftersom åkerierna inte kan komma fram med varor. Fler och fler kommuner tar bort möjliga ställplatser, framför allt runt de stora städerna, vilket försvårar flödet av varor och därmed är negativt för dem som bor i staden. Här behöver vi därför ha en diskussion som handlar mer om mobilitet och mindre om att stänga ute andra.

Det gläder mig att många motioner tar upp kulturarvet i form av äldre fordon, oavsett om det är mopeder, motorcyklar, bilar eller traktorer – min pappa hade en gammal Volvo T34 som gick på fotogen. Jag är inte duktig på gamla maskiner, men det finns ju människor som är riktigt duktiga på att hålla liv i detta kulturarv. Hemma i Uddevalla hålls en jordbruksmässa där det till och med står tändkulemotorer och puttrar. Det är säkert inte jättemiljövänligt, men det finns en charm i att se den gamla tekniken. Jag är glad att regeringen och flera partier tog diskussionen i EU, så låt oss tacka oss själva för att vi fick bort de värsta dumheterna som var på väg.

Motionerna om vägskyltar är spännande, och det är ingen hemlighet att jag tror att modern teknik och flexibla skyltar är framtiden. Det hindrar inte att jag i dag yrkar avslag på motionerna. Men i det politiska samtalet urholkar droppen stenen, och jag tror att vi kommer att få mer och mer ny teknik på våra vägar.

Låt mig återkoppla till den debatt vi hade förra veckan om att vägarna ska vara trygga. Kör man motorcykel ska det inte vara fara för liv bara för att vi har för många vajerräcken. Man kan även jobba med underglidningsskydd och så vidare.

Jag upplever att vi är överens här. Men det är ju så att man i regeringsställning avsätter en viss summa pengar, och ni i oppositionen gör helt rätt när ni jagar oss och påpekar att det borde göras mer.

Fru talman! En mer politiskt laddad fråga är den om styrmedel. Här är jag lite förvånad över Centerpartiets hållning. Jag ser Centerpartiet som en del av den borgerliga familjen, och den brukar inte införa styrmedel hur som helst.

Vi kristdemokrater var visserligen positiva till etanolsatsningen, men jag får erkänna att den inte gick jättebra. Vi var även positiva till bonus malus, men så här i efterhand ser vi att det inte fungerade. Jo, på ett sätt fungerade det bra: Färre köpte dieselbilar, och fler köpte elbilar. Men det hela gick med så mycket minus att man av ekonomiska skäl var tvungen att börja styra i det.

En annan spännande grej efter att man har tagit bort en del subventioner för att köpa elfordon är att priset på marknaden har gått ned. Vad är nyttan med att med skattemedel pressa upp ett fordonspris? Att våra röda vänner här i huset tycker att det är logiskt ämnar jag inte bråka om. Men jag förstår faktiskt inte Centerpartiet i dessa frågor.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (-).

(forts. § 7)

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för inlägget! Jag skulle vilja ställa ett par frågor kopplat till det.

Det är inte så konstigt att man kommer in på energifrågor när man står och debatterar elektrifieringen av fordonsflottan. Det gjorde både ledamoten Jacobsson och ledamoten Bergheden tidigare.

Ledamoten nämnde att den småskaliga vattenkraften är en enklare lösning och att vi inte använder oss av den. Där vill jag verkligen ställa en fråga till ledamoten. Jag har uppfattat att det är en ganska svår lagstiftning kopplat till att kunna fortsätta med den småskaliga vattenkraften och att det är det som har gjort att frågan har dröjt, men nu låter det på ledamoten som att det skulle vara en enklare lösning som vi kan använda oss av ganska snabbt. Jag skulle jättegärna vilja höra hur det ligger till med det.

Jag blev också nyfiken på det som jag upplevde närmast var en fråga ställd till mig som centerpartist. Ledamoten sa att han är förvånad över styrmedlen, som han menar gör saker och ting dyrare, till exempel skattemedel som läggs på olika former av stöd till köp av exempelvis en elbil. Där blev jag väldigt förvånad, för det är väl precis vad regeringen gör när den lägger väldigt mycket skattemedel, eller kanske lånade pengar, på att bygga ny kärnkraft.

Man beskyller Centerpartiet för att inte vara borgerligt, men samtidigt främjar man gammal teknik med lånade pengar. Det handlar faktiskt om ett energislag som skulle kunna bära sig självt.

Dessa två frågor om energi skulle jag vilja ställa till ledamoten.

Fru talman! När det gäller de stora, tunga systemen handlade debatten mer om när man exempelvis, som regeringen gör när det gäller landsbygden och som den förra regeringen gjorde tidigare, går in med rena bonusar och stöd på elbilssidan därför att man vill gynna ett enskilt trafikslag eller en enskild teknik. Det tenderar att vara kostnadsdrivande.

Jag har uppfattat att Centern också ligger lite i det häradet. Jag blev förvånad med tanke på att jag i många andra debatter upplevt Centern som betydligt mer marknadsliberalt. Det var egentligen det perspektivet jag hade.

När det gäller de stora systemen, såsom energisystem, vägar och järnvägar, skulle vi troligtvis behöva ha någon form av samlat bolag eller samlad myndighet för svartfiber, med tanke på situationen i Ukraina. Det är sådant som staten av tradition har varit med och finansierat. När vi byggde upp Sverige byggde vi järnväg och energi. Det var det som gjorde att företag sedan kunde utvecklas och ha det bra. Det handlar egentligen om två olika frågor.

När det gäller den småskaliga vattenkraften är det absolut ingen hemlighet att Kristdemokraterna på alla möjliga sätt har försökt ligga på för att den ska komma fram tidigare, med mer material, och att mer ska göras för att underlätta för den.

I södra Sverige, där vi har de absolut högsta kostnaderna, skulle den småskaliga vattenkraften kunna bidra till ökad produktion. Här är det egentligen mer regelverk. Anläggningarna finns redan. Om vi ska bygga ett nytt kärnkraftverk kommer det att ta tid, och om vi ska bygga havsbaserad vindkraft kommer det att ta tid. Men med den småskaliga vattenkraften är det mer en fråga om att ändra regelverk, vilket är enklare.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Om det är enklare att lösa regelverket när det gäller vattenkraften ser jag fram emot att få se när regeringen tar tag i det. Den har lagt det på is, kan man nästan säga, och så ska den vänta in något som kommer sedan. Det har inte blivit någon förändring, så jag ser verkligen fram emot den kommande enklare lösning som ledamoten lyfte upp.

Jag vill passa på att ställa en annan fråga. Ledamoten kåserade om lite olika motioner som oppositionen väckt. Jag upplevde att ledamoten talade om å ena sidan och å andra sidan och om att det är mångas olika ansvar och så vidare. Sedan tyckte jag att ledamoten själv skapade en vattendelare mellan möjligheter till mobilitet på landsbygden kontra staden och mobilitet i staden. Och sedan var det frågan om bilpooler.

Man måste ändå kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste kunna se bilen som nödvändig på ett sätt för landsbygdsboende, men det är ganska många städer i Sverige som mycket väl skulle kunna få en betydligt bättre miljö om man använder bilar på ett annat sätt. Där är bilpooler ett spännande arbetssätt, så jag skulle gärna vilja att ledamoten utvecklade lite mer varför det finns ett sådant motstånd mot bilpooler från Kristdemokraternas sida.

Sedan blir jag lite förvånad över inställningen till elbilar. Visst är det väl så att regeringen också har en ganska nyligen beslutad elbilspremie som man kommer att använda sig av? Att man kan köpa en miljöbil i de lägre prisklasserna är väl inte något som enbart Centerpartiet skulle vara för utan även regeringen?

Fru talman! Nu var det flera frågor på en gång. Det var bilpooler och elbilar, och sedan missade jag faktiskt en fråga därför att jag inte noterade den. Det ber jag om ursäkt för. Jag kommer att svara på de två senare.

När det gäller elbilar har jag redan gett ett svar, nämligen att det är så regeringen gör. Man går fram med flera subventioner även för att man ska kunna elektrifiera och underlätta för dem som vill. Min fråga till Centern kom sig av att jag blev så förvånad över att man kräver mer subventioner utöver det som redan görs, med tanke på hur jag uppfattar Centerns traditionella ideologiska hållning, nämligen att man är rätt marknadsliberal. Det var mer en förvåning då jag upplever att det inte hänger ihop helt.

När det gäller bilpooler har det testats. Volvo var jättetidigt ute med ett system i Göteborg, men det hade ingen jättestor attraktionskraft. Ett av problemen var troligtvis de enkla grejerna, såsom att vi människor tenderar att bo in oss, oavsett om det är i ett hem eller i en egen bil. Det verkar inte vara så enkelt att få människor att känna att de vill använda en bilpool.

Vi i Kristdemokraterna är inte främmande för bilpooler. Man kan bygga upp det ideellt och engagerat och ha sin egen del, men vi ser inte riktigt att det är statens uppgift att driva fram den typen av bilpooler. Det är snarare en fråga för civilsamhället eller något företag som har en marknadsmässig idé där de har en bilpool. Framtida självkörande fordon kommer troligtvis att fungera som en bilpool, men att börja blockera en del trafikanter genom att markera vissa parkeringsplatser åt vissa trafiksystem är jag helt enkelt negativ till.

Återigen, som jag sa i mitt tal: 80–85 procent av alla som åker in i en mellanstor stad för att handla eller göra något kommer med bil. Det är faktiskt mer rationellt, särskilt om man bor utanför staden, att äga bilen själv. Då blir det mindre miljöpåverkan än om man skulle bli hämtad av ett självkörande fordon.

Fru talman! För några veckor sedan var vi från trafikutskottet i Oslo. Trots det korta avståndet mellan våra länder finns det skillnader, inte minst vad gäller trafikpolitiken och hur den bedrivs i respektive land. Norge är ett exempel på vad som kan hända på transportområdet när antagna mål och beslutad politik ligger fast.

År 2015 fattades beslutet att alla nya bilar i Norge ska vara eldrivna år 2025. Det är ett mål som Norge nu är väldigt nära att nå. Förra året var andelen elbilar i nybilsförsäljningen i Norge 95,5 procent medan vi i Sverige ligger på 35,9 procent. Det är lägst andel i Norden och långt efter både Norge och Danmark.

I Oslo har man också en ambitiös politik för delad mobilitet och ökat kollektivtrafikresande enligt devisen Vi reser tillsammans när vi kan och ensamma när vi måste. För att öka resandet med kollektivtrafiken går staten in med finansiering för att sänka priserna i kollektivtrafiken.

I Sverige har vi i stället en regering som verkar ha glömt bort att kollektivtrafiken finns. Inte ett enda initiativ har tagits av regeringen under den här mandatperioden för att stärka kollektivtrafikens förutsättningar eller för att underlätta delad mobilitet. I stället har man stoppat ett färdmedelsneutralt reseavdrag som hade kunnat göra verklig skillnad. Man har avskaffat stadsmiljöavtalen, och man har sagt nej till att införa ett nationellt mål om ökat kollektivtrafikresande. Vad gäller delad mobilitet har man inte heller tagit några initiativ.

Bilpoolsutredningen från 2020, som tidigare talare har lyft fram, hade också ett tydligt förslag om att parkeringsplatser ska kunna reserveras för bilpooler. Den utredningen ligger och samlar damm, samtidigt som vi vet att intresset för bilpooler ökar. År 2024 svarade exempelvis var tredje bilburen stockholmare att en bilpool i närheten av bostaden skulle vara ett alternativ till den egna bilen – var tredje bilburen stockholmare.

Från Vänsterpartiet säger vi därför: Lyft upp Bilpoolsutredningen, genomför nödvändiga förändringar av parkeringslagstiftningen – den behöver moderniseras – och underlätta delad mobilitet!

Fru talman! Skillnaden mellan Norge och Sverige stavas Tidöpartierna och den fundamentala ovilja som Tidöpartierna visat inför att arbeta utifrån antagna mål och faktiskt åstadkomma en omställning av transportsektorn.

Ett av de första beslut som denna regering fattade efter att ha tillträtt 2022 var att med mycket kort varsel avskaffa elbilspremien. Det sa man att man gjorde för att den hade tjänat sitt syfte och inte längre behövdes, vilket visade sig vara en grov missbedömning.

Tidöpartierna har också gång på gång tonat ned klimatmålen, inte minst de nationella. Transportsektorns 2030-mål har varit så ifrågasatt den här mandatperioden att man till och med tillsatt en utredning för att eventuellt avskaffa målet.

Där Norge ser tydliga resultat som en effekt av att beslutad politik ligger fast ser vi i Sverige i stället brist på resultat som en effekt av att beslutad politik inte ligger fast.

Enligt Naturvårdsverkets prognoser kommer Sverige inte att klara 2030-målet. En förklaring till det är att elektrifieringen går för långsamt.

I december förra året kom Mobility Sweden med sin rapport, som bekräftar att elektrifieringen har tappat fart i Sverige och visar att gapet till 2030-målet är ännu större än vad Naturvårdsverkets prognoser visat. Man konstaterar också att sänkt skatt på fossila drivmedel motverkat elektrifieringen och att det som krävs är ambitiösa klimatmål och långsiktiga, stabila spelregler – något som Tidöpartierna inte lyckats eller velat få på plats.

Fru talman! Från Vänsterpartiet arbetar vi för en breddad nollvision. Det här var jag inne på när vi hade debatt om trafiksäkerhetsbetänkandet. Det är en nollvision som inkluderar dem som dör eller skadas inte bara i trafiken utan också av trafiken. Varje år är det sju gånger så många som dör i förtid av trafiken, alltså på grund av trafikrelaterade luftföroreningar, än i trafikolyckor. Det behövs verkligen en breddad nollvision för att fånga upp den här stora gruppen.

Som en del i det här behöver vi också öka miljökraven på svensk fordonsbesiktning. Det är ett viktigt verktyg för att förbättra luftkvaliteten och stärka folkhälsan. I dag är vi i Sverige långt ifrån tillräckligt bra. Tvärtom är Sverige bland de länder som är sämst i EU på att genomföra adekvata miljökontroller och uppfylla kraven på avgasrening. Det gör att dieselbilar med höga utsläpp släpps igenom. Här finns rimligtvis inget att vänta på. Skärp miljökraven för fordonsbesiktningen och inför partikelmätning!

Fru talman! Transportsektorn är ett av de mest avgörande områdena för den svenska klimatomställningen. Vi behöver styrmedel som stöttar och driver på sektorns omställning. Allt som vi gör eller inte gör på transportområdet påverkar Sveriges möjligheter att klara klimatmål, och att det får konsekvenser när styrmedel och incitament saknas visar de här åren med Tidöpartierna.

Men det går att göra annorlunda. Vi ser det i Norge, som kommit mycket längre i elektrifieringen, men också i Danmark, där elbilarna i dag står för 60 procent av nybilsförsäljningen. Kan de kan såklart också vi, men då måste också den politiska viljan finnas.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 14.

Fru talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande om vägtrafik- och fordonsfrågor.

Jag tänkte börja med allvaret bakom att våra vägar fungerar.

Delar av trafikutskottet var i förmiddags på ett högnivåmöte inom EU med alla transportministrarna här i Stockholm. Ämnet var hur vi kan assistera Ukraina med att upprätthålla transporterna i landet under pågående krig.

Därför hade den svenska regeringen med Andreas Carlson i spetsen tillsammans med Litauen, Kanada och Ukraina signerat ett avtal och startat Ukraine Transport Support Fund. Ytterligare fem länder anslöt sig direkt. Syftet är att finansiera och på annat sätt stödja små och medelstora reparationsprojekt för att Ukrainas transportsystem ska fortsätta att fungera.

En ledamot från varje riksdagsparti var närvarande på högnivåmötet. Denna uppvisning av svensk parlamentarisk enighet i stödet till Ukraina togs upp av flera utrikesministrar i EU och även av Ukrainas representant, som tackade för stödet – ett stöd som i flera länder i Europa inte är självklart. Låt oss inte glömma att alla partier här i riksdagen stod bakom stödet till Ukraina. Det ska vi vara riktigt stolta över. Jag ville börja med det.

Mot den bakgrunden får den här debatten en ökad betydelse. Hur robust är egentligen det svenska transportsystemet? Hur stor är vår reparationsförmåga? Hur lätt kan vi finna alternativa vägar om en väg blir blockerad? Här har vi mycket att lära av Ukrainas erfarenheter. Samtidigt är en av våra viktigaste transportåtgärder att hjälpa Ukraina i detta utsatta läge. Ukraina strider för sitt land men också för Sverige och resten av Europa.

Vägtransporterna står för majoriteten av Sveriges transporter. Om de inte fungerar påverkas vardagen för oss alla, både invånare och företag. Samtidigt riskerar vi vår krisberedskap. Utan vägtransporter ökar riskerna dramatiskt.

Stora delar av vårt vägnät byggdes för över 60 år sedan. Nu har Liberalerna tillsammans med samarbetspartierna tagit tag i underhållsskulden. I förslaget till nationell infrastrukturplan framgår det att underhållsskulden för våra vägar ska vara åtgärdad till 2037, vilket mot bakgrund av kriget i Ukraina kan tyckas vara väldigt lång tid. Att reparera våra vägar är det snabbaste sättet att få ökad kapacitet på vägarna. Transporterna måste fungera hela vägen från start till destination.

Det gäller inte minst möjligheten att köra längre och tyngre lastbilar på en större del av vårt vägnät. Längre lastbilar kan köras på ungefär 600 mil väg i Sverige och tyngre lastbilar över 74 ton kan köras på drygt hälften av våra statliga vägar. Att kunna köra med längre lastbilar ger också en stor klimateffekt. Vägarnas bärighet har också stor betydelse för de mobila lastkranarna, en viktig funktion inte minst inom byggnation. Där bör Trafikverket kunna erbjuda stöd till kommunerna med tillståndsprocesserna. Bärigheten på våra vägar är också en otroligt viktig faktor för totalförsvaret, också det med referens till Ukraina.

I infrastrukturförslaget framgår också att staten fortsätter att ge betydande stöd till ägare till de enskilda vägarna för att vägstandarden ska kunna upprätthållas. Det är också viktigt för skogsindustrin och även ur totalförsvarssynpunkt.

Ett annat område är snöröjning, där Trafikverket ser över sina upphandlingar med entreprenörer så att det är möjligt att utföra snöröjning både åt staten och åt enskilda vägsamfälligheter. Vinterväghållningen har förbättrats väsentligt denna mandatperiod, inte minst när det gäller samordningen vid större snöoväder. Samtidigt krävs det ytterligare åtgärder för att våra åkerier ska kunna känna sig trygga i att kunna leverera sitt gods oavsett väder.

Fru talman! Det finns en fråga som dominerar området väg och fordon i dag: omställningen av vår fordonsflotta och möjligheten att ladda sitt fordon hemma, i depå och på väg. Vägtransporterna står för över 90 procent av utsläppen inom transportområdet, så där ligger Liberalernas största fokus. I går var flera av oss ledamöter i Skövde och mötte fordonsindustrin. Där fick vi höra hur Kina nu översvämmar Europa med billiga elbilar, och troligen kommer samma sak att gälla för ellastbilar. Ställer vi inte om europeisk fordonsindustri riskerar den att slås ut. Det här handlar om de två största företagen i Sverige och dessutom Volvobolagen och Scania, för att inte tala om alla underleverantörer. Det är alltså oerhört viktigt att vi jobbar på att ställa om fordonsindustrin och driver dessa frågor i EU.

På kort tid måste fordonsflottan bytas ut mot eldrivna fordon. Utmaningen för samhället består i att få till en laddinfrastruktur som ligger före ökningen av antalet laddbara bilar. För fordonstillverkarna är utmaningen att få fram bilar och lastbilar som drivs av el och som kan säljas till rimliga priser så att fler personer och företag har råd med ett laddbart fordon. Båda dessa utmaningar är komplexa och kräver samarbete, vilket vi också hörde i Skövde i går. Vi är dock på god väg; försäljningen av laddbara bilar ligger på en fortsatt hög andel trots en långvarig lågkonjunktur. Det gäller att laddinfrastrukturen hänger med i försäljningsutvecklingen. Här är den största utmaningen när det gäller personbilar hur laddningen ska gå till vid flerbostadshus. Regeringen tittar nu på möjligheten för dem som bor i flerbostadshus att kräva rätt att ladda.

Vad gäller tunga fordon ökar antalet elfordon stadigt men för långsamt. Lastbilspremien kvarstår därför, eftersom andelen nya ellastbilar fortfarande är låg. Regeringen har infört och förlängt premien för lätta lastbilar samt i väntan på EU-direktivet infört ett undantag för lätta lastbilar upp till 4 250 kilo fortsatt kan köras på B-körkort.

Vi behöver dock öka efterfrågan på ellastbilar, och en väg är genom krav vid offentlig upphandling. Liberalerna har bland annat drivit på i Europaparlamentet för att göra det möjligt att ställa miljökrav vid upphandling. Jag tycker att det är särskilt intressant att konstatera att EU bara har sanktioner mot lastbilstillverkarna och inga gemensamma krav för minskade klimatutsläpp för transportsystemet som helhet med dess många aktörer. Man går bara på fordonstillverkarna. Det vore intressant om man kunde utveckla trycket att göra omställningen så att det inte bara handlar om fordonstillverkarna.

Regeringen tar nu fram ett system för lättförståelig information där kunden på ett lätt sätt ska kunna jämföra olika bilar baserat på klimatutsläpp både ur ett livscykelperspektiv och vid drift. Då tar man också hänsyn till hur framför allt batteriet men också till exempel stålet till bilens kaross har producerats – har framtagandet av komponenterna orsakat mycket klimatutsläpp? Det är en fråga som jag drivit i flera år i riksdagen, och nu finns den i regeringens klimathandlingsplan. Förhoppningen är att bilköparen framöver väljer bilar utan utsläpp med stöd av en tydlig klimatguide.

Liberalerna tror på idén om att förorenaren ska betala. Eftersom en personbils livslängd är över 19 år i snitt behövs fossilfria bränslen under lång tid framöver för att minska utsläppen från dagens bensin- och dieseldrivna bilar.

Kriget i Ukraina har samtidigt aktualiserat frågan om beredskapslager så att transportbehovet kan säkerställas vid ett större elavbrott. Parallellt ligger också frågan om vårt kulturhistoriska arv av äldre bilar och att säkerställa att det även i fortsättningen finns bränslen för dessa fordon på marknaden.

Fru talman! Alla ska kunna röra sig på allmänna platser, oavsett funktionsvariation. Åtgärder behöver vidtas för att säkra framkomligheten för personer med synnedsättning vid transporter, inte minst vid hållplatser.

Fru talman! Nu kommer snart dagen när vi har självkörande fordon på våra gator. Tekniken har introducerats, och Waymo kör 225 000 resor varje vecka med robottaxi i San Francisco och Arizona. Därför brådskar det att se över och anpassa all relevant lagstiftning så att självkörande bilar kan introduceras på våra vägar på ett trafiksäkert sätt. Transportstyrelsen utvecklar nu ett förslag till regelverk som ska vara klart 2027. Jag tycker att det är roligt att just Waymo kommer till trafikutskottets del av forskningsdagen här och berättar om sin resa och var de står i dag.

Avslutningsvis är samarbetet mellan universitet och näringsliv viktiga pusselbitar för att de svenska fordonsindustrierna fortsatt ska kunna ligga i framkant. Svensk fordonsindustri är de största företag vi har i Sverige, och förutom att vara stora arbetsgivare är de en stark drivkraft för innovation och utveckling. De skapar samtidigt tillväxt runt om i Sverige där deras nya teknik även tas till vara av andra företag i andra syften.

Fru talman! Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

Fru talman! Tack, ledamoten Gellerman, för anförandet!

Precis som ledamoten hade även jag förmånen att vara i Skövde i går, och det är klart att det var många viktiga frågor som lyftes upp, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv och gällande hur fordonsindustrin kan vara en del av hur vi bygger robusthet och säkerhet på många olika sätt.

Vi mötte också Mobility Sweden.

Utvecklingen för elektriska fordon tror jag bekymrar ledamoten från Liberalerna mycket. Vi kan nu se att utsläppen från transporter under 2024 ökade med 21 procent eller vid en senare genomräkning med 24 procent. Det står samtidigt i utskottets ställningstagande att man konstaterar att en rad åtgärder har vidtagits under senare år för att påskynda omställningen.

Signalen från våra fordonsföretag är att man vill ha långsiktiga lösningar. Man vill veta vad som gäller framöver. Nu har det varit ganska stor ryckighet i politiken från regeringens sida. Var det inte så att man tog bort stödet för elbilar något för tidigt, innan det hade blivit helt stabilt på marknaden? Norge väntade lite längre med det, och nu verkar man vara över krönet på kurvan och kan börja ta bort olika former av subventioner, som bompengar, skattefrihet och så vidare.

Jag vill fråga ledamoten, som tillhör samma parti som klimatministern, som hanterar klimathandlingsplanen och andra frågor som ledamoten nämnde i sitt anförande. Kan man lita på att regeringen håller i långsiktiga förutsättningar? Kommer man att svänga om, eller kan man lita på att de ligger fast?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Ulrika Heie, för frågan! Jag tycker att det är viktigt att man skapar långsiktiga förutsättningar. Jag var däremot också tveksam till att man skulle fortsätta med elbilsbonusen. Vi betalade 7 miljarder sista året – jag tror det var 2024 – för elbilsbonusen. Kostnaden för en elbil är i dag betydligt lägre än när man kunde få 70 000 i stöd för en elbil. Ändå säljs de på samma nivå, också i en lågkonjunktur.

Jag håller med om att vi behöver göra fler saker. Det är till exempel därför, som jag tog upp i mitt anförande, vi gör det tydligare för elbilsköpare vad som är klimatmässigt bäst ur ett livscykelperspektiv. Vi har precis fått okej på att använda den sociala fonden för att ge stöd till bilköpare på landsbygden, där det inte finns mycket kollektivtrafik och där man har en viss lön. Vi stöttar lätta lastbilar, där vi ser att det inte har tagit sig. Vi vill fortsätta det stödet.

Vi har även fortsatt stödet till ellastbilar, för där ser vi att det ligger väldigt lågt. Men när mer än 50 procent av fordonen som säljs är laddbara tycker inte jag att man ska fortsätta med den typen av subvention. Då går vi över till att satsa pengarna på laddinfrastruktur, för om den enskilde inte kan ladda hemma kommer man inte att fortsätta att köpa elbilar.

Fru talman! Tack, Helena Gellerman, för svaren! Jag måste ändå förtydliga mina frågor: Är ledamoten nöjd med det som hände under 2024, att utsläppen ökade med 21 procent? Är ledamoten nöjd med att regeringen säger att vi inte kommer att nå klimatmålen till 2030 när det gäller transportsektorn? Vad ser ledamoten som företrädare för klimatministerns parti att man skulle behöva göra mer?

Det är klart att det är ett antal år kvar till att man ska uppnå målen. Finns det andra styrmedel som kan användas för att, likt det som står i utskottets text, göra insatser för att påskynda omställningen? Det säger man ju från regeringspartiernas sida att man vill göra.

Jag skulle gärna vilja veta hur ledamoten ser på att man inte når målen för transportsektorn under 2024 och att det har varit en sådan extrem tillbakagång. Uppemot 24 procent är en väldigt stor ökning på bara ett enskilt år. Jag skulle vilja veta hur Helena Gellerman och Liberalerna ser på klimatmålen, om man står bakom det vi har tagit beslut om i den här kammaren och vad man avser att göra för att nå målen.

Fru talman! Ja, naturligtvis står vi bakom klimatmålen. Vi sa ju redan 2024 att utsläppen antagligen kommer att öka men att de sedan faller igen.

Vi är självklart inte nöjda utan har lagt fram ett antal delar nu, till exempel om rätt att ladda för dem som bor i flerbostadshus. De ska kunna kräva att få en laddplats. De får bekosta den själva, men de får möjlighet att ladda bilen hemma. Det kommer att öka intresset för att köpa en begagnad elbil.

När det gäller personbilar kommer vi att få se en fortsatt övergång. Men ett av de stora bekymren handlar om lastbilar. Jag tror att vi på ett helt annat sätt måste hjälpa till i omställningen genom premiestöd för lastbilar och naturligtvis även laddinfrastruktur.

Jag vill bara kommentera Norge, för det är intressant. Jag jobbade i den här branschen från 1984 tills jag kom in i riksdagen. I Norge kostade en personbil dubbelt så mycket som i Sverige, för man dubblerade kostnaden med hjälp av skatt. Vad man gjorde sedan var att ta bort skatten på de bilarna. Då kostade de lika mycket som i Sverige. Då var det billigare. Då kostade en elbil ungefär som en fossilbil. Det var därför Norge fick det här stora skiftet. De har ingen egen industri. Man ska vara noga med varför det har blivit som det har blivit i Norge. Men det är jättepositivt.

Generellt sett behöver vi självklart göra mer. Men vi har ju fyra år till. Skulle man under de här fyra åren förändra utsläppen vi har nu, utifrån Naturvårdsverket, når vi målen 2030.

Fru talman! I kväll debatterar vi trafikutskottets betänkande om vägtrafik och fordonsfrågor för sista gången denna mandatperiod. Det gläder mig att se det stora engagemang som finns i Sveriges riksdag för viktiga frågor som rör både Sveriges nutid och framtid. Detta är mitt fjärde anförande i rad inom detta område under mandatperioden. Jag vill därför ta tillfället i akt att rikta ett stort tack till alla inblandade för denna möjlighet.

Tiden är knapp, och jag vill därför fokusera mitt anförande på fordonsfrågor inom tre områden – hur det var, hur det är och hur det blir framåt.

För mig är bilen mer än ett transportmedel. Den är en symbol för frihet, entreprenörskap, innovation, ekonomisk tillväxt, jobb och svenskt kulturarv. För många svenskar betyder bilen friheten att ta sig till jobbet, hämta barnen, handla mat och leva sitt liv – oavsett väder och var i landet man bor. För andra är bilen ett arbetsredskap och grunden för företagande och försörjning. För svenska ingenjörer, arbetare och bilföretag är bilen ett uttryck för tekniskt kunnande i världsklass, global handel, export, jobb och tillväxtmöjligheter. För hundratusentals svenska entusiaster är bilen en del av vårt rörliga kulturarv.

Fru talman! Inför valet 2022 hade Sverige bland världens högsta bränslepriser. Den huvudlösa reduktionsplikten och skattepolitiken gjorde bilen till en klassfråga. För många hushåll stod valet mellan att tanka bilen och köpa mat. Ett bedrägligt bonus malus-system skapade en omvänd Robin Hood-effekt: Ekonomiska resurser omfördelades från låginkomsttagare och landsbygdsbor till höginkomsttagare i storstäder för inköp av dyra och lyxiga elbilar.

Samtidigt drev EU en teknikfientlig politik för ett förbud mot försäljning av nya personbilar och nyttofordon med förbränningsmotorer. Konkurrens och teknikneutralitet ersattes av klimathysteri och teknikstyrning från politiker. Marknaden ersattes av politiska symboler. Ovanpå detta kom den europeiska ELV-förordningen – förkortningen står för end-of-life vehicles – som hotade äganderätten och vårt rörliga kulturarv.

Kort sagt: Före valet 2022 var det fult att äga och köra bil i Sverige.

Hur är det i dag, fru talman? I dag ser situationen annorlunda ut. Reduktionsplikten har sänkts kraftigt till en mer förnuftig nivå. Sverige dammsuger inte längre omvärlden på slaktavfall för att sedan tanka det i bilar och lastbilar som så kallade hållbara biodrivmedel. Drivmedelsskatterna är på lägsta möjliga nivå. Bonusen för elbilar är helt avskaffad. Malusskatten för husbilar är borttagen, och min förhoppning är att denna orättvisa straffskatt snarast avskaffas helt. Det är inte längre en klassfråga att äga och köra bil.

På EU-nivå har motståndet mot det ensidiga förbudet mot förbränningsmotorer vuxit, vilket har lett till att EU-kommissionen nu har backat och förlängt möjligheten till nyförsäljning av bilar med förbränningsmotorer. På samma sätt har flera europeiska biltillverkare backat från sina orealistiska elbilsmål till 2030. Svenska Volvo Cars har erkänt sina strategiska misstag och rättat sig efter demokratiska beslut och kundernas efterfrågan. ELV-förordningen har justerats efter tydligt svenskt motstånd.

Vi har visat att politiken går att förändra i en mer förnuftig riktning utan att det orsakar planetens klimatmässiga undergång.

Så till blicken framåt, fru talman. I dag står vi inför en större fråga än enskilda skatter och regelverk för fordon. Frågan är: Har Europa en framtid som industrikontinent? Fordonsindustrin har varit ekonomins, tillväxtens och jobbens ryggrad sedan Europa återuppbyggdes efter att andra världskriget lagt det i ruiner.

Den europeiska bilindustrin befinner sig i en djupgående kris, tyvärr, med tullkonflikter mellan USA, Kina och EU, kinesisk dominans när det gäller batteriproduktion och kritiska råmaterial och en aggressiv industripolitik och hyperkonkurrens från både Washington och Peking. Kina kontrollerar merparten av världens batteriproduktion och råmaterial för elbilar. Samtidigt driver EU igenom en politik som i praktiken tvingar fram elektrifiering utan att säkra egen konkurrenskraft. Resultatet riskerar att bli elektrifiering, men made in China. Vi ser redan konsekvenserna: konkurser och fabriksnedläggningar, minskade investeringar och växande osäkerhet.

Häromveckan, vid European Industry Summit 2026, varnade Belgiens premiärminister för att Europa riskerar att bli ett museum, ett vackert industriminne, medan framtiden byggs någon annanstans. Han påminde om en avgörande sanning: Utan industri finns ingen teknologisk ledning; utan teknologi finns ingen försvarsförmåga; utan dessa finns ingen strategisk autonomi.

Detta gäller i högsta grad Sverige. Sveriges största privatarbetsgivare finns inom fordonsindustrin och är i dag kinesiskt ägd. Detta är ett faktum som borde mana till eftertanke.

Vi måste därför säkerställa teknikneutralitet i politiken, återupprätta konkurrenskraften, minska regelbördan kraftigt, skydda vår äganderätt och vårt kulturarv, diversifiera leveranskedjor och handelspartner och, sist men inte minst, diversifiera vår energiförsörjning med rimligare pris per energienhet. Om vi inte gör detta riskerar Sveriges och Europas avkarbonisering att bli synonym med avindustrialisering och i förlängningen förlorad självständighet.

Fru talman! Bilen, eldriven eller konventionell, är inte problemet. Industrin är inte problemet. Företagande är inte problemet. Problemet är en politik som inte utgår från verklighetens förutsättningar. Vi måste börja med det som är genomförbart, inte med det som är önskvärt på papper.

Sverige ska vara en industrination. Europa ska vara en konkurrenskraftig kontinent. Och svenska folket ska ha friheten att äga och köra den bil de själva väljer. Detta är vår uppgift och vårt ansvar.

(Applåder)

Fru talman! Detta är det anförande som Linus Lakso hade tänkt hålla på åtta eller möjligen tio minuter, så det kommer att ske vissa förkortningar eftersom jag bara har fyra minuter på mig. Jag hoppas att ni kommer att få med er en del av det som jag vet att Linus ville ha sagt. Han blev tvungen att lämna riksdagen ganska snabbt i dag på eftermiddagen.

Fru talman! Vi befinner oss i ett allvarligt läge när det gäller den pågående klimatkrisen. Vi ser redan i dag hur människor både i Sverige och runt om i världen drabbas av tilltagande extremväder med översvämmade källare, bortspolade vägar och järnvägar, nedblåst skog, orkaner och döende korallrev.

Utsläppen från trafiken utgör ungefär en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Det är också det område där vi snabbt kan sänka utsläppen. Det finns hållbara tekniker att byta till redan i dag, till exempel elektrifiering och hållbara bränslen. Regeringens svar på klimatfrågorna har också varit just elektrifiering, men i verkligheten har man kanske inte lyckats riktigt så bra.

En stor majoritet av svenska folket oroar sig över klimatförändringarna, vet vi. Det finns ett brett engagemang för en ambitiös klimatpolitik. Det är 70 procent av svenskarna som vill att vi når våra klimatmål.

Regeringen har bland annat kraftigt ökat inblandningen av fossilt i drivmedel, gjort gigantiska skattesänkningar på fossila bränslen, ryckt bort den bonus som stimulerade elbilsförsäljningen och stoppat ett nytt och klimatsmart reseavdrag. År 2024 sjönk elbilsförsäljningen i Sverige för första gången, när den i stället skulle behöva öka. Vi är i det absurda läget att regeringen gynnar fossilindustrin i stället för att hjälpa svenska företag och hushåll som vill ställa om.

Kritiken är massiv från både näringsliv, miljöorganisationer, experter och forskare. Bland andra OECD och Klimatpolitiska rådet har sågat regeringens politik. Den energikälla som har ökat mest är alltså fossila bränslen. Den årliga användningen ökade med motsvarande 15 terawattimmar bara mellan 2022 och 2024.

Miljöpartiets mål, fru talman, är i stället billiga och hållbara transporter i hela landet, med rätt lösning på rätt plats. Därför vill vi få till stånd en nationell elbilsoffensiv med ett antal olika stöd, bland annat en rättvis elbilsbonus. Vi har satt ett tak så att de dyraste bilarna inte får någon bonus medan de billigaste bilarna får den största. Utöver detta tänker vi oss en extra bonus på 10 000 kronor för boende på landsbygd och i glesbygd. Vi vill ha ett inkomstprövat stöd för elbilsleasing på 1 500 kronor riktat till personer på landsbygden. Ett sådant stöd skulle ge den som inte kan eller vill köpa en elbil möjlighet att gå över till elbil redan i morgon. Ett sådant stöd skulle körmässigt kunna motsvara ett bensinpris på ungefär 5 kronor litern.

Vi vill se ett stöd för konvertering av fossilbilar till bland annat biogas och eldrift, vilket har varit framgångsrikt i Frankrike.

Konvertering till biogas är relativt enkelt om man utgår från en bensinbil. Det behöver också vara lika enkelt att besiktiga ett gasfordon som en bensinbil, till samma kostnad.

Vi behöver en väl utbyggd laddinfrastruktur i hela landet. Här behöver det göras mer, inte minst för tunga fordon och för boende i flerbostadshus. Det finns en åtgärdslista för en snabb och samhällsekonomiskt effektiv utbyggnad av laddinfrastruktur i hela landet som Energimyndigheten och Trafikverket har tagit fram. Dessutom vill vi gärna se ett Sverigekort för all kollektivtrafik i Sverige för, som vi har föreslagit, 499 kronor per månad.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 6.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)