Riksdagens arbetsformer

Debatt om förslag 11 februari 2025

Protokoll från debatten

Anföranden: 8

Anf. 2 Hans Ekström (S)

Fru talman! Breda politiska majoriteter bakom bestämmelser om demokratiska regler och former har ett egenvärde. Legitimiteten för demokratin ökar, och enigheten visar uppställningen för demokratin. Det är därför olyckligt när det i fråga efter fråga blir oenighet även i parlamentariska utredningar om grundlagsfrågor. Svensk praxis har varit att söka konsensuslösningar.

Vi debatterar i dag betänkandet KU14 Riksdagens arbetsformer. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

En del motioner står för den nya tidens högervåg. Ett exempel på symbolpolitik är motionerna om riksmötets öppnande där man vill gå tillbaka till öppnande på Slottet, i Rikssalen, som det var fram till 1974. Det var ju en stilig teater, måste man erkänna, men symboliskt var det en väldigt egendomlig uppvisning av kungamakten att det svenska parlamentet skulle gå till Rikssalen. Till och med i England får ju kungen åka till parlamentet och blir inte ens insläppt i underhuset för att han inte ska kunna utöva någon makt. Men här vill man alltså flytta tillbaka riksmötets öppnande till Rikssalen.

Tänk på inledningen av regeringsformen: All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Skulle symbolen för det vara att kungen bjuder in riksdagen till Slottet? Knappast.

Andra frågor som kommer upp i motionerna är till exempel vilka flaggor som ska förekomma i plenisalen. Det är tydligen så att EU-flaggan stör en del. För mig är det ganska självklart: I och med att vi har lämnat över en del av den offentliga makten i Sverige till unionen måste vi också ha unionens symbol här i plenisalen.

En annan sak är placeringen i kammaren. Svensk tradition är att man sitter efter vilken valkrets man är invald i. Då får man faktiskt umgås med sverigedemokrater, moderater, vänsterpartister och alla möjliga. Och tänk, jag har aldrig lidit av det. Jag tycker också att det bidrar till att symbolisera att vi även representerar olika delar av landet. Skulle inte också en effekt av att sitta partivis vara att vi symboliserade en ökad polarisering? Önskar vi det?


Anf. 3 Martin Westmont (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nummer 5.

Vi talar i dag om betänkandet KU14 Riksdagens arbetsformer, och arbetsformerna har betydelse för att det arbete som sker i Sveriges riksdag är tydligt och lättillgängligt för medborgarna. Arbetsformerna formar även den omfattande organisation av tjänstemän som arbetar med att implementera de beslut som tas i Sveriges riksdag.

I detta betänkande behandlas ett flertal motioner som inkommit från Sverigedemokraterna. Jag kommer i mitt anförande att gå in mer ingående på två av dessa.

Det jag tänkte börja med att lyfta är en högtid som har lång historisk förankring, en dag då vi ges möjlighet att lyssna på intressanta, dagsaktuella reflektioner från vår statsminister och Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf. Det jag talar om, fru talman, är riksmötets öppnande, en högtidsdag med anor långt tillbaka i tiden.

Sverigedemokraterna anser att riksmötets öppnande ska hållas på Kungliga slottet. Det är ju faktiskt så, fru talman, att denna ceremoni på Slottet var, som Sverigedemokraterna nämner i sin motion, ett naturligt inslag i den svenska konstitutionen fram till 1974, då den tyvärr avskaffades.

Monarkin är en del av vår svenska identitet och är väl förankrad i den svenska folksjälen. Här finns goda möjligheter att göra detta till en större ceremoni som ges utrymme ut på Norrbro och kringliggande gator så att detta kan bli en högtid där alla svenskar kan delta och känna samhörighet - en högtid som skapar sammanhållning, fru talman.

Genom att flytta riksmötets öppnande till Kungliga slottet förtydligar vi också att vår svenska historia är djupt sammankopplad med kungahuset. Vi lever i en tid där det finns partier här i Sveriges riksdag som vill avskaffa monarkin. Sverigedemokraterna, fru talman, ser inte bara kungahuset som en symbol för Sverige och en del av vårt kulturarv; vi ser också kungahusets representanters viktiga arbete för ökad sammanhållning i samhället. Vi ser också kungafamiljens föredömliga arbete när det kommer till internationella relationer som resulterar i ökat samarbete och ökad handel mellan Sverige och andra länder.

Fru talman! En annan viktig motion från Sverigedemokraterna som tas upp i detta betänkande handlar om vikten av att det svenska språket vårdas och respekteras som den kulturskatt det är, detta inte minst i riksdagsarbetet. Vi anser att det behövs såväl interna som externa styrdokument som ska komplettera den svenska språklagen. Dessa styrdokument ska fungera som en mall för utskottsarbetet och för våra utskottskanslier i det dagliga arbetet.

Som vi nämner i vår motion finns det en modell på Island. Där har man en språkmodell med stort fokus på att vårda och bevara det vackra isländska språket. Låt oss ta in mer kunskap och reflektioner från Island kring allt detta! Här kan konstitutionsutskottet visa vägen, som utskottet har gjort i så många andra viktiga frågor. Låt oss villkorslöst träffa representanter från Island för att fördjupa oss i det arbete som Island så föredömligt har gjort kring värnandet och användandet av det isländska språket! Sedan kan vi diskutera hur vi ska gå vidare.

Ett annat alltmer angeläget argument, fru talman, för att vi behöver ytterligare styrdokument kring användandet av det svenska språket i riksdagsarbetet är den artificiella revolution vi just nu är i början av och som kommer att få stor påverkan på vårt samhälle. Den kommer att resultera i många positiva aspekter men även många utmaningar, till exempel hur vi ska stävja en ökad digitaliserad brottslighet.

Här uppstår ändå en del frågor. Räcker till exempel den gällande språklagen till när användande av olika digitala hjälpmedel blir allt vanligare i arbetet för såväl våra riksdagsledamöter som riksdagens tjänstemän?

När det uppstår frågor som inte ger tydliga svar är det en bra väg framåt att söka kunskap och ta lärdom från andra som redan har gjort en resa i den riktning som vi ser har fungerat väl. Jag tänker på mitt exempel om Island.

Sverigedemokraterna anser att Myndigheternas skrivregler inte räcker ända fram, utan det behövs ytterligare styrdokument för att påvisa svenska språkets särställning. Det är därför vi lyfter fram denna fråga i en av våra kommittémotioner om hur vi tillsammans kan värna användandet av svenska språket i Sveriges riksdag.


Anf. 4 Ulrik Nilsson (M)

Fru talman! Motionsbetänkandet om riksdagens arbetsformer handlar i grunden om en av de viktigaste demokratiska institutionerna vi har i Sverige. Vi skulle kunna säga att det är demokratins finrum, ett ställe där vi lågmält och sakligt ska kunna analysera och värdera åsikter och där vi ska visa respekt för att vi tycker olika därför att vi av olikheten stärker argumenten, skärper tanken och kommer vidare.

Just eftersom vi befinner oss i finrummet förutsätter det att vi respekterar varandra; varandras agerande och åsikter. Och just därför bör vi också akta oss för att alltför snabbt markera förändringar. Snarare ska vi som en sann konservativ ta oss framåt som en roddare; snegla bakåt för att hålla kursen men röra oss mot framtiden. Därför bör vi ha stor respekt för att vi har olika uppfattningar om hur vi ska utrusta, placera eller planera rummet. Syftet är att ha en saklig, öppen och ärlig debatt riksdagsledamöter emellan.

Vårt agerande i denna lokal ska naturligtvis spegla tradition och historia samt peka mot den framtid vi har ett ansvar att bädda för.

Fru talman! Grundsynen för ett stort antal av förändringarna är att utöva stor försiktighet och att söka enighet om vad vi bör och ska göra. Det vi gör här spelar roll, och den anda vi visar här spelar roll.

Jag vill beröra två frågor som tas upp i betänkandet. Det finns några motioner som gäller arvodena för riksdagsledamöterna. Där har vi valt en princip som innebär armlängds avstånd, det vill säga en arvodesnämnd som bestämmer arvodena. Jag tror att det är det enda rimliga. Det är inte rimligt att vi själva funderar över vad vårt arbete är värt och vad lönerna ska vara. Det innebär också att det är lika lite rätt att vi vill höja arvodena som att vi vill sänka dem. I båda fallen frångår vi den bärande principen att det är någon annan som utvärderar det vi gör. Därför har jag på principiella grunder svårt att acceptera de motioner som föreslår att nivån ska bestämmas på annat sätt. Då har vi en synpunkt på det vi inte ska ha en synpunkt på.

Fru talman! Den största nyheten i betänkandet är det tillkännagivande som föreslås riktas till riksdagsstyrelsen, som tyvärr föranleds av att det har skett säkerhetsincidenter i kammaren. Vi bör se över hur vi ska kunna bevara en arena där vi kan ta emot och höra åsikter och argument från varandra utan störningar. Frågan är hur vi å ena sidan kan bevara öppenheten, tillgängligheten och idéinflödet och å andra sidan säkerställa goda arbetsvillkor för riksdagsledamöterna. Detta leder till ett antal överväganden. Först och främst, och för oss i konstitutionsutskottet det självklara, kommer de juridiska övervägandena. Var går gränsen för när offentlighet kan innebära en störning? Vilka åtgärder kan man genomföra för att öka säkerheten som inte orimligt inskränker medborgarnas möjlighet till insyn?

Det finns också principiella överväganden, nämligen hur vi ska hantera öppenheten så att riksdagen inte blir ett slutet Babels torn utan i stället en öppen arena där vi samtidigt klarar av att säkra vår tillvaro. Låt mig uttrycka mig som när jag lärde mig radarteknik i det militära, nämligen att vi måste väga upptäcktssannolikheten, att vi kan fånga in de individer som hotar vår demokrati, mot falskalarmsrisken, så att vi inte underkänner mänskliga rättigheter för människor som har en fullt legitim inställning att rikta sitt missnöje mot eller sina synpunkter till oss ledamöter. Jag konstaterar att min mejlbox har erfarit detta i dagarna.

Om vi nu har sett över de juridiska och de principiella övervägandena kommer vi tillbaka till där vi började, nämligen hur estetiken ser ut i salen. Hur främjar och markerar vi öppenheten så att vi klarar att hantera en öppen debattarena i salen utan störande eller provocerande element? Det är nog ingen som önskar dem. Det är en grannlaga uppgift, och det är därför vi säger att vi ska ägna oss åt att seriöst se över dessa frågor. Därför föreslås i betänkandet ett tillkännagivande till riksdagsstyrelsen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande 14, Riksdagens arbetsformer.


Anf. 5 Jessica Wetterling (V)

Fru talman! Jag tänkte börja med att yrka bifall till reservation 3.

Vad gör vi riksdagsledamöter egentligen? Det är en fråga som jag får ofta. Jag vet att om man skulle fråga alla riksdagsledamöter skulle svaren skilja sig åt mycket, men mycket skulle också vara sig likt. Vi voterar och vi går på utskottsmöten. Men utöver det gör vi alla stora skillnader i hur vi prioriterar eller väljer att spendera den tid då vi har förmånen att få representera våra väljare i riksdagen.

Men hur ska vi göra för att riksdagen ska fungera på bästa sätt? Och hur bör det arbetet se ut i framtiden? Vilka förutsättningar ska vi ha, och vilka förutsättningar ska gälla för oss och andra som arbetar i detta parlament?

Svaren finns delvis i detta betänkande, och de berör allt från förtroendevaldas arbetsvillkor till hur vi ska sitta och vilka flaggor som ska hänga i denna kammare. Ibland handlar de även om var talmannen ska bo någonstans. Det är minst sagt högt och lågt i betänkandet, och ibland kan man förundras över den idérikedom som finns hos vissa ledamöter om deras egen vardag.

Vi kan se att arbetet verkligen har förändrats under de senaste decennierna, från tvåkammarriksdag till enkammarriksdag, från flytande voteringstillfällen till bestämda tider. Det har gjorts flera andra anpassningar för att möjliggöra för fler medborgare i Sverige att kandidera och få förtroendet att vara riksdagsledamot, exempelvis genom barnverksamheten i riksdagen.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet driver förslag om just att ledamöter bör få sänkta arvoden. Vi anser att det är viktigt att vi ledamöter inte lever i en helt annan ekonomisk verklighet än den som de vi representerar lever i. Och det motionerar vi i Vänsterpartiet om varje år.

De senaste 20 åren har riksdagsledamöters arvode stigit kraftigt. Det ligger nu på 78 500 kronor per månad. De senaste åren har dessutom flera skatteförenklingar genomförts som gynnat höginkomsttagare, som vi riksdagsledamöter är. Det har också gett ett antal extra tusenlappar per månad.

Samtidigt har den stora, breda allmänheten de senaste åren brottats med hög inflation, höga matpriser, höga elpriser och osäkerhet kring jobb. Just nu har vi också rekordhög arbetslöshet i landet.

Tidigare talare var inne på det här med armlängds avstånd. Jag tycker att armlängds avstånd är en bra modell när det gäller arvodena, men jag tycker att man behöver fundera lite grann på frågan. Saker har också skett de senaste åren. Avgångsvillkoren för oss ledamöter som verkar i riksdagen just nu är inte alls lika generösa som de var för några år sedan - apropå att saker kan förändras till, enligt mig, det bättre.

De senaste decennierna har vi också sett en allt snabbare utveckling av vårt samhälle. Vi ser en digitalisering, och vi ser AI. Vi har även upplevt en pandemi, och ett krig pågår fortfarande i vår närhet. Det är en verklighet som är runt omkring. Det är givetvis viktigt att vi på olika sätt tillgängliggör vår verksamhet, men ibland behöver vi också anpassa oss till den verklighet som vi lever i. I det här parlamentet behöver man göra tillgänglighet till en viktigare fråga än tidigare, så att alla som vill och kan ska ha möjlighet att kandidera och bli valda till riksdagsledamöter.

Fru talman! Riksdagen sägs ofta vara demokratins hjärta. En förutsättning för att vara riksdagsledamot är självklart att man ska kunna känna sig trygg och veta vad man gör ifall man blir utsatt för hot och hat. Just nu pågår en översyn genom riksdagsutredningen där det tas upp. Och vi i KU kommer framöver att behandla ett betänkande om just att säkerställa säkerhet för ledamöter i kommun- och regionsammanhang. Att man ska kunna känna sig trygg är självklart en förutsättning för att man ska kunna kandidera och vilja vara parlamentariker.

I detta betänkande finns också ett förslag om tillkännagivande. KU anser att man ska göra en översyn av säkerheten i denna kammare, eftersom det har skett ett antal incidenter. Samtidigt är det enligt utskottet en självklar utgångspunkt att sammanträdena också framöver ska vara tillgängliga för allmänheten. Det kommer helt enkelt som alltid att behöva bli en balans mellan offentlighet och säkerhet.

Men om jag ska vara helt ärlig, fru talman, känner jag mig oerhört trygg när jag är i den här kammaren. Jag vet att de som sitter på läktaren här uppe har genomgått en säkerhetskontroll. Det är inte i den här kammaren som jag känner otrygghet. Det är utanför kammaren som det ibland kan kännas otäckt att vara förtroendevald politiker.

Om man ska prata om riksdagen som demokratins hjärta behöver man framför allt prata om alla andra delar av vårt samhälle som också är delar av demokratin. De är ju demokratins kroppsdelar.

Med tanke på det fruktansvärda dådet i Örebro för ungefär en vecka sedan behöver vi kanske fundera mer på hur vi kan stärka tryggheten och skapa ett samhälle med balans, så att vi inte skrämmer oss till instängdhet i onödan.


Anf. 6 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Demokratin kan inte tas för given. Den kräver ständigt underhåll. I vårt svenska parlamentariska system är riksdagen hjärtat, men precis som vilket annat hjärta som helst behöver det rätt förutsättningar för att fungera.

Detta motionsbetänkande, KU14, handlar om förslag om hur vi kan stärka riksdagens arbetsformer, så att vi kan fatta beslut för Sverige och för vår nations framtid. För att riksdagen ska kunna utföra sitt uppdrag effektivt måste vi ha arbetsformer som är såväl moderna som rättssäkra och funktionella.

Fru talman! Jag vill lyfta fram några särskilt viktiga punkter ur ett kristdemokratiskt perspektiv. Svensk demokrati är stark, men den är inte immun mot hot. Vi har sett demokratin hotas i andra länder, bland annat i Kenya som några av oss svenska riksdagsledamöter besökte i förra veckan. I parlamentet där kan man fortfarande se spåren efter den stormning och förödelse som ägde rum för en tid sedan.

Vi har sett i olika delar av världen hur politiker har attackerats och den demokratiska debatten har kvävts genom skräck, hot och tystnadskultur. Sådana angrepp på den fria och öppna demokratin får aldrig accepteras åt något håll.

Vi såg det också här i kammaren så sent som i höstas. Under en interpellationsdebatt i oktober 2024 blev vår utrikesminister attackerad i kammaren här i riksdagen, i hjärtat av vår demokrati. Det är en händelse som borde få oss alla att stanna upp och reflektera. Det var en attack på inte bara en enskild person, utan på demokratin i sig.

Fru talman! Demokratin bygger på det öppna samtalet och på att vi, folkets valda företrädare, kan mötas i denna kammare för att debattera, granska och fatta beslut. Men den bygger också på trygghet, på att ingen av oss ska behöva tveka inför att ta till orda eller känna oro för vår säkerhet.

Attacken mot vår utrikesminister här inne i kammaren är en påminnelse om att inte ta detta för givet. Offentligheten är en given och självklar del av riksdagens arbete. Men vi måste också säkerställa tryggheten för ledamöterna och personalen. Därför är det nu helt nödvändigt att se över riksdagens arbetsformer och särskilt säkerheten, så att kammarens sammanträden kan genomföras under trygga och ordnade former.

Konstitutionsutskottet föreslår därför i det här betänkandet ett tillkännagivande till riksdagsstyrelsen om en översyn av förutsättningarna för att säkerställa genomförandet av kammarens sammanträden. Vi ser fram emot de förslag som riksdagsstyrelsen kommer att presentera efter denna översyn.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.


Anf. 7 Malin Björk (C)

Fru talman! Det parlamentariska arbetet, närmare bestämt hur vi här i riksdagen arbetar för att söka lösningar på de problem vi ser i samhället, är bara delvis reglerat. Formerna för riksdagsarbetet har utvecklats under lång tid, och genom åren har våra politiska partier kommit fram till arbetssätt som jag menar gynnar alla och som bidragit till en konstruktiv anda i politiken, oavsett hur mandaten fördelats i det senaste riksdagsvalet. De arbetssätt som har tagit form utan att de behövt regleras har blivit till praxis som respekterats och som partier, oavsett färg, har följt.

Dessvärre ser jag nu en del som oroar när det gäller respekten för de demokratiska spelreglerna, inte minst i stora delar av vår omvärld men tyvärr även här hemma. Mot bakgrund av denna utveckling vill jag framhålla något som Centerpartiet velat se i flera år, nämligen en parlamentarisk kommitté som ser över beslutsfattandet i riksdagen för att formalisera praxis och skydda oppositionens ställning i lagstiftningen. Därför yrkar jag bifall till reservation 2 under punkt 9.

Fru talman! Ett arbetssätt som vi i riksdagen länge tillämpat är att söka och nå breda överenskommelser som svar på komplexa och angelägna samhällsproblem. Detta gör vi för att hitta långsiktiga lösningar som är hållbara över tid, som står sig även om det vid nästa val blir skifte vid regeringsmakten och framför allt som gagnar dem som bor i Sverige och som lagt sin röst på oss.

Det här sker genom att vi arbetar i olika beredningar och kommittéer där samtliga politiska partier finns representerade. Tanken med att arbeta på det här sättet är att få till konstruktiva samtal kring de sakfrågor och politiska områden som är föremål för kommitténs eller beredningens arbete, att inhämta kunskap och att utifrån denna kunskap söka svar och kunna enas kring politiska lösningar. Det här står i skarp kontrast till det polemiska positionerande som våra väljare ofta får ta del av, där politiker i rampljuset gärna låser fast sig vid för eller emot, svart eller vitt och rött eller blått.

Att arbetet i en parlamentariskt sammansatt beredning eller kommitté ofta sker utanför mediernas strålkastarljus bidrar enligt mig till att vi i sammanträdesrummet kan lägga politiska slagträn åt sidan, ägna oss åt saklig analys och argumentation och faktiskt nå fram till just lösningar på de samhällsproblem vi är valda att åtgärda.

Fru talman! Försvarsberedningen, som förra året lämnade över sin rapport med ett långsiktigt perspektiv på Sveriges försvarsarbete, är ett av de goda exemplen från senare tid på hur vi parlamentariskt har arbetat för att nå breda överenskommelser. Det är betryggande att se hur alla åtta riksdagspartier i det arbetet bidragit till att hitta fram till gemensamma nämnare som skapar förutsättningar för Sverige att försvara sig mot yttre hot, både på kort och på lång sikt.

Dessvärre utgör Försvarsberedningen ett undantag under innevarande mandatperiod vad gäller att komma överens och nå en bred samsyn. Bred samsyn innebär alltså inte enkel majoritet i riksdagen. För att lyckas nå fram till en bred samsyn krävs självklart tillitsfulla förhandlingar och att vi alla är beredda att ge och ta. Raka motsatsen till detta är när ett eller flera partier dikterar villkoren och utan vidare diskussion låser sin position och sedan förväntar sig att resten ansluter sig. Att använda sig av sådana metoder är att rubba tilliten till varandra, förstöra förutsättningarna för att nå breda överenskommelser och därmed även undergräva möjligheterna att nå långsiktiga lösningar som är bra för Sverige.

Tyvärr har vi på sistone sett exempel på den senare typen av arbetssätt i flera av våra parlamentariska beredningar och kommittéer. Breda överenskommelser, samsyn och tillitsfulla samtal verkar tyvärr inte alltid längre vara utgångspunkten. Det här gör mig inte bara bekymrad utan faktiskt djupt oroad. Vi har sett det här under det senaste året i public service-utredningen, i Miljömålsberedningen och även i den grundlagsutredning som jag själv suttit med i och som för några veckor sedan lämnade över ett i stort sett enigt betänkande till justitieministern, en enighet som tyvärr inte alls lyftes fram från justitieministerns sida på pressträffen som följde.

Fru talman! Strax innan den här debatten inleddes samlades alla ledamöter här i kammaren för att hedra offren för förra veckans fruktansvärda skolskjutning i Örebro. Det var en värdig stund, då vi alla var måna om att visa respekt för de människor som förra tisdagen gick till skolan som vanligt men aldrig kom hem igen. Den stunden här i kammaren är en påminnelse till oss om att vi politiker måste vara förebilder i arbetet att skapa tillit till varandra, människor emellan, för att hålla ihop vårt samhälle och hålla ihop vårt land.


Anf. 8 Malin Danielsson (L)

Fru talman! Efter en tyst minut för offren i den fruktansvärda attacken mot en skola i Örebro kan det kännas något apart att debattera riksdagens arbetsformer. Men låt oss påminna oss om att den tysta minuten också är en del av riksdagens roll. Genom den tysta minuten visar vi att riksdagen, folkets främsta företrädare, finns där för er som drabbats, för er som mist en anhörig, för er som var rädda för era egna liv under attacken och för er alla - oss alla - som undrar hur något sådant här har kunnat hända i Sverige. Vi har inte alla svar i dag, men vi står enade i att gemensamt arbeta för att det fruktansvärda inte ska inträffa igen. Den tysta minuten låter oss minnas och reflektera och inskärper också allvaret i oss alla.

Fru talman! Samtidigt, mitt i det hemska, måste vi också fortsätta, dels för att vi inte får ge upp hoppet om en ljusare framtid, dels för att det finns en mening med att riksdagens arbete fortsätter oavsett vad. Det skapar trygghet i en orolig tid genom att vi stabilt fortsätter det arbete vi är satta att göra utifrån de spelregler som vi gemensamt satt upp för att vår demokrati ska fungera i såväl goda som svåra tider.

I dagens betänkande har vi ett förslag till tillkännagivande om att låta en utredning se över förutsättningarna för att säkerställa genomförandet av sammanträden i kammaren. Detta är viktigt och tyvärr nödvändigt. Det sker på förekommen anledning, som mina kollegor har redogjort för tidigare i debatten - på grund av den incident som skedde i riksdagen i höstas. I arbetet är det otroligt viktigt att vi hittar balansen mellan ledamöternas trygghet och den öppenhet som vår demokrati ska ha.

Fru talman! Det fruktansvärda som hände i Örebro, men även incidenten som hände här i riksdagen, påminner oss om att vi trots att vi lever i ett demokratiskt samhälle inte är skyddade från de hot och faror som kan påverka oss och våra offentliga institutioner. I tider av oro är det än viktigare att vi gemensamt tar ansvar för att institutioner som riksdagen och våra skolor fungerar väl. Det är gemensamt som vi bygger en stabil demokrati. Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.


Anf. 9 Jan Riise (MP)

Fru talman! Jag tackar utskottskollegorna för de många kloka inlägg som redan gjorts.

Riksdagens arbetsformer rymmer som vi har hört en massa olika frågor, från flaggor och placering i kammaren till teckenspråk och längden på sommaruppehållet. Från Miljöpartiets sida har vi inte lämnat några motioner i dessa ärenden. Det ska inte tolkas som att vi inte har några åsikter; det kan jag försäkra alla som är här eller på annat sätt följer debatten att vi har. Men vi ansluter oss - med ett undantag, som jag strax ska återkomma till - till det som utskottsmajoriteten förordar.

För några månader sedan skedde, som många redan har påpekat, en incident i kammaren som innebar att någon från läktaren kastade in något som dessbättre inte gjorde någon annan skada än en stunds uppehåll för att visa ut vederbörande. Det ledde till det provisoriska nät som vi nu ser och som skiljer läktaren från själva kammaren.

Vi ställer oss bakom utskottets förslag till tillkännagivande om att en översyn bör göras för att säkerställa att balansen mellan säkerhet och offentlighet upprätthålls på bästa möjliga sätt. Självklart ska det vara säkert att vara ledamot - eller statsråd för den delen. Man ska kunna tala i kammaren under trygga former. Lika självklart är det att Riksdagshuset är en byggnad som representerar det finaste vi har, där den fria opinionsbildningen ska kunna komma till uttryck och där besökare bara ska vara välkomna.

Det finns många aspekter och dimensioner som kan diskuteras inom ramen för den föreslagna översynen. Det handlar inte bara om att säkerställa skyddet för oss som ledamöter och för statsråd och anställda utan också om att säkerställa skyddet för den demokrati vi värnar om, med öppenhet, tillgänglighet, tolerans och delaktighet som nyckelord.

Som tidigare uttrycktes är det vi som är folkets främsta företrädare. Vårt hus här är naturligtvis den främsta fysiska platsen för vår demokrati. Den ska vi vara rädda om.

Med det sagt, fru talman, ska jag nu tala om någonting helt annat. Jag ber att få göra en liten utflykt till tobaksindustrin och den år 2005 ratificerade internationella tobakskonventionen. Ni får ha lite tålamod, men jag kommer till en poäng på slutet.

Vi vet med stor säkerhet att tobak är skadligt och orsakar många sjukdomsfall och ett betydande antal för tidiga dödsfall. Det gäller globalt och det gäller i Sverige, även om vi genom en rad olika åtgärder lyckats minska den tobaksrelaterade ohälsan.

Nu har vi en situation där skatten på snus har sänkts. Vi har en stark tillväxt i försäljningen av smaksatt snus. Det är förvisso utan tobak, men det innehåller nikotin, som utvinns just ur tobaksplantor. Det är nikotinet som påverkar. Så det får nog anses tillhöra tobaksindustrin.

Vi ser också ett ganska omfattande påverkansarbete från lobbyorganisationer. Bland annat har vi Snuskommissionen, som utgår från att det är mindre skadligt att snusa än att röka. Må så vara, men skadligt är det likafullt. Att ersätta ett beroende med ett annat framstår inte som någon lysande idé.

Det är ett sätt att se på skadebegränsning som jag har lite svårt att förstå. Att ersätta en produkt som är bevisat skadlig med en annan som är något mindre skadlig känns problematiskt.

Det finns också en undersökning som pekar på att en fjärdedel av de nya snusarna har bytt för att minska sin rökning eller sluta röka. Det borde innebära att tre av fyra snusare har valt produkterna av något annat skäl, med därmed följande risker. Vi har sannolikt i stället fått en ökning av nikotinberoendet.

Nu handlar inte motionen och yrkandet om detta utan om de motstående intressen som man kan förmoda finns hos snus- och tobaksindustrin å den ena sidan och folkhälsoorganisationer och myndigheter å den andra.

En av tobakskonventionens artiklar, som jag inledde med att tala om, är 5.3 som handlar om att skydda folkhälsopolitiken från tobaksindustrins inflytande.

Där sägs bland annat följande: "När parterna fastställer och genomför sin folkhälsopolitik i fråga om tobakskontroll, skall de, i enlighet med nationell lagstiftning, agera för att skydda denna politik från påverkan från kommersiella och andra intressen inom tobaksindustrin."

Parterna, det vill säga vi och andra stater, ska alltså vidta de åtgärder som konventionen tar upp för att skydda folkhälsopolitiken från tobaksindustrins inflytande. Konventionen pekar på att intressena är oförenliga och att det därför krävs transparens och ansvarstagande.

Det är här riksdagens arbetsformer kommer in i bilden. Regeringskansliet, riksdagen och de politiska partierna behöver ha koll på detta och vara transparenta. Det skulle kunna vara underlag för ett tillkännagivande till riksdagsstyrelsen att hålla koll på vem och vilka som arbetar lobbymässigt med att försöka få oss att tycka att det är en jättebra idé att sälja mer snus.

Fru talman! Slutligen vill jag bara säga något om en motion som avstyrks med hänvisning till pågående arbete inom Ledamotsutredningen och Riksdagsförvaltningen. Det är en motion som handlar om det självklara i att en av Riksdagsförvaltningen upphandlad resebyrå ska kunna boka internationella resor med tåg.

Fru talman! Det är med all respekt något som vi inte ens skulle behöva tala om. Om nu riksdagen lagstiftar om klimatmål och begränsade utsläpp ska det naturligtvis vara enkelt för ledamöter att själva bidra till att målen uppnås. Valet mellan flyg och tåg ska inte avgöras av hur enkelt eller svårt det är att boka biljetter för resor. Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation nummer 6.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 februari.)

Utskottets förslag

Utredning om förutsättningarna för att genomföra kammarens sammanträden (KU14)

Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till ett förslag om att låta en utredning se över förutsättningarna för att säkerställa genomförandet av sammanträden i kammaren och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.

Utskottet föreslår även att riksdagen säger nej till cirka 40 förslag om riksdagens arbetsformer i motioner från den allmänna motionstiden 2024. Utskottet hänvisar bland annat till pågående utredningsarbete.

Förslagen handlar bland annat om riksmötets öppnande, placeringen i riksdagens plenisal, motionsrätten, en utredning om oppositionens ställning samt riksdagsledamöternas ekonomiska villkor.