Inhibition av verkställigheten – en ny ordning för vissa utlänningar vid tillfälliga verkställighetshinder

Herr talman! Vi är i grunden positiva till den här produkten. Däremot har vi lämnat ett särskilt yttrande av två anledningar.

Det ena handlar om att en del instanser gör bedömningen att det kan öka risken för kriminalitet. Det tycker vi är viktigt att följa. Det andra är att vi tycker att barnperspektivet är väldigt viktigt i det här sammanhanget.

Vi vill inte få i en situation där de människor som har blivit drabbade av inhibitionen hamnar tillsammans med barnfamiljer.

Herr talman! Jag råkade trycka på instämmandeknappen. Jag hoppas att det justeras bort, eftersom jag inte instämmer i exakt allt som ledamoten sa, men jag instämmer i det mesta.

Det är precis som Socialdemokraterna under mandatperioden har instämt i det mesta som vi har tyckt i migrationsfrågorna. Jag vill därför ställa en enkel fråga till ledamoten Möller.

Efter den här mandatperioden: Vilka tycker du har drivit den bästa migrationspolitiken, vi i Tidölaget eller de som tänker bilda regering med er efter valet?

Herr talman! Jag tycker att Socialdemokraterna har drivit den bästa politiken på alla områden.

Herr talman! Då tolkar jag det som att du tycker att vi i Tidögänget ändå har den bästa migrationspolitiken. Ni har i princip röstat med oss i varenda fråga under hela mandatperioden, till skillnad från dem som ni tänker samarbeta med.

Jag ser fram emot fortsatt stöd från Socialdemokraterna även under nästa mandatperiod i dessa viktiga och allvarliga frågor som vi för en resonabel politik i.

Herr talman! Dessvärre är ledamoten Resares inlägg lika förvirrat som hans knapptryckning i detta fall.

Vi har inte stött Tidölaget i de totalt vansinniga idéerna som man har lagt fram på bordet. Det gäller till exempel att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd retroaktivt och att införa ett återvandringsbidrag som är fullständigt ineffektivt och som också är formulerat på ett rent rasistiskt sätt.

Vi har inte varit med om att privatisera förvarsverksamheten eller att avskilja barn från sina föräldrar när de sitter på förvaret.

Vi har varit tydliga med att vill ge mer pengar till ukrainare i kommunerna. Vi har varit tydliga med att vi har tyckt att man ska ta emot fler kvotflyktingar och så vidare.

Vi har också till exempel ett antal reservationer i väldigt många av de ärenden som nu är på väg fram på bordet när det gäller förvarsverksamheten och mottagandet. Vi tycker annorlunda i frågan om medborgarskapet och så vidare.

Om Magnus Resare hade haft mer koll på hur han trycker på knapparna, följt riksdagsdebatterna och läst de handlingar som utskottet har hade han inte ställt den typen av frågor som är väldigt förvirrade. De stämmer inte överens med verkligheten.

Det är belysande att Magnus Resare först går upp i debatten och frågar en socialdemokrat vem som för den bästa politiken. Givetvis är det Socialdemokraterna.

Sedan råder jag honom att följa riksdagsdebatterna. Då kommer han veta att Socialdemokraterna för en tydlig, balanserad, begränsad och stram migrationspolitik som inte har någonting med Tidöpartierna att göra.

Herr talman! Personer vars utvisningsbeslut inte kan verkställas av olika skäl och vars verkställighet föreslås skjutas upp kan väntas bli kvar i Sverige under många år.

I dag beviljas som regel ett tillfälligt uppehållstillstånd. Den ordning regeringen vill ha handlar om att man i stället för att beviljas tillfälligt uppehållstillstånd under denna tid ska få sin verkställighet inhiberad – alltså att den skjuts upp – under potentiellt lång tid. Det medför långtgående effekter på målgruppernas rättigheter genom att de exempelvis inte tillåts bo var de vill, röra sig fritt, ha tillgång till privatliv, arbeta och försörja sig själva och så vidare.

Sammantaget innebär alltså förslaget alltför betydande inskränkningar för människor, och senast i går riktade Amnesty kritik mot Sverige för att man backar när det gäller grundläggande mänskliga rättigheter. Här öppnar man för godtyckliga bedömningar som riskerar att drabba enskilda människor på ett oproportionerligt och rättsosäkert sätt. Det kan Vänsterpartiet inte acceptera.

Särskilt allvarligt är förslaget om den otydliga formuleringen om särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt och att det ska kunna leda till inhibition av verkställighet och med det alltså inskränkningar på ens rörelsefrihet. Det kan också handla om att man inte får arbeta, försörja sig eller bo där man vill.

Begreppet saknar tydlig avgränsning och preciserad innebörd i lagtext. Remissinstanser som Asylrättscentrum, Institutet för mänskliga rättigheter och Sveriges advokatsamfund har riktat skarp kritik mot förslaget. Vänsterpartiet delar denna kritik.

Lagstiftningen ska vara så klar att den enskilde i rimlig utsträckning kan förutse konsekvenser av sitt handlande. Ett sådant krav på förutsebarhet i lagstiftningen är en grundläggande princip i svensk rättsordning och en förutsättning för en rättsstat. Uttrycket ”särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt” uppfyller inte detta krav.

Herr talman! Migrationspolitiken ska vila på rättsstatliga principer och respekt för mänskliga rättigheter. Otydliga bedömningar kring levnadssätt och så vidare hör inte hemma i en rättssäker lagstiftning. Det är en åsikt som Vänsterpartiet delar med flera av remissinstanserna som Asylrättscentrum, Sveriges advokatsamfund, Institutet för mänskliga rättigheter och Justitieombudsmannen, för att bara nämna några.

Sammanfattningsvis menar Vänsterpartiet att förslagen innebär alltför omfattande inskränkningar i grundläggande mänskliga rättigheter. Liksom flera remissinstanser ifrågasätter vi dessutom om de föreslagna reformerna verkligen leder till effektivare verkställighet och befarar att de i stället skapar långvarig rättsosäkerhet.

Vänsterpartiet yrkar avslag på propositionen i sin helhet, inklusive förslagen som rör anmälningsplikt, områdesbegränsning, begränsning i rätten att arbeta, inskränkningar i bistånd samt tilldelning av boende utan överklagandemöjlighet.

I sak anser Vänsterpartiet dock att det är rimligt att inhibition av verkställighet ska kunna meddelas om en utlänning har utvisats på grund av brott eller om en utlänning utgör en säkerhetsrisk. Men det är inte enbart dessa målgrupper som regeringen tar sikte på med sitt förslag, och därför har vi också ett tillkännagivande i vår motion.

Med det sagt yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Inhibition av verkställighet – det här är ett ärende som vi har jobbat med ganska länge. Det är därför otroligt skönt att kunna stå i kammaren och äntligen få prata om detta.

Lagförslaget är ganska tekniskt, så jag tänkte börja med att lite kort förklara vilken typ av problem det är som vi försöker lösa här. En situation som uppstår relativt ofta handlar om en person som inte har rätt att vistas i Sverige; det kan röra sig om att personen har fått avslag på en asylansökan eller har haft ett uppehållstillstånd men sedan blivit utvisad på grund av brott eller av någon annan anledning. Detta beslut kan inte alltid verkställas, och personen kan inte utvisas till sitt hemland. Det här kallas för verkställighetsfall.

Denna situation kan uppstå av lite olika skäl, till exempel sökandens hälsotillstånd eller – om vi ska vara ärliga – kanske snarare det påstådda hälsotillståndet. Det kan också bero på situationen i hemlandet eller att hemlandet vägrar ta emot personen. Men det handlar oftast inte om att personen inte skulle kunna återvända hem om han eller hon valde att göra det av egen fri vilja.

Personerna är alltså inte fast i Sverige på det sätt att det är tekniskt omöjligt att ta sig hem, utan det är just den tvångsvisa utvisningen som av olika skäl inte går att verkställa. Det här är en distinktion som är väldigt viktig att göra.

Det finns flera länder som har ett stort antal medborgare boende i Sverige och som kanske inte är jättebra på att samarbeta vad gäller återtagande av dessa om de inte får vara kvar här. Så har det i alla fall varit fram till helt nyligen. På den punkten ska det sägas att den här regeringen har gjort mer än någon annan regering under många decennier. Den tvångsvisa verkställigheten till flera av de länder som tidigare har utgjort stora problem har ökat.

Topplistan för den här typen av fall utgörs av Irak, Afghanistan, Iran och Syrien, det vill säga de länder som det har kommit väldigt många asylsökande ifrån.

Man kan fråga sig: Varför uppstår egentligen det här problemet? Vad är det som gör att de här länderna inte vill samarbeta vad gäller återtagande av sina egna medborgare? Det här är en internationell förpliktelse, som det brukar kallas, och det är egentligen en ganska enkel självklarhet att ett land tar tillbaka en egen medborgare som utvisas från något annat land.

Varför gör då länderna så här? Svaret på det kräver naturligtvis lite spekulation från min sida. Men det är inte en helt vild gissning att det handlar om det faktum att flera av de här länderna har väldigt stora intäkter från remitteringar – alltså att personer som bor i Europa och USA, företrädesvis, skickar pengar till de här länderna, alltså hem till släktingar som bor där.

Somalia, exempelvis, som är ett annat av de länder som är kända för att vara lite knepiga i det här hänseendet, tar årligen emot ungefär 15–20 miljarder kronor i remitteringar. Det motsvarar 25–40 procent av landets bnp. Det är alltså inte helt irrationellt, sett från landets egen synvinkel, att agera på det sättet.

Sådana här länder har ofta en outtalad policy att öka den utländska diasporan för att få intäkter, men det kan i vissa fall också handla om att man vill stärka den islamistiska rösten i Europa och på det sättet utöva påtryckningar på våra demokratier. Det är ett betydligt värre problem än att det bara skulle handla om pengar.

Denna typ av verkställighetsfall har hittills lösts genom att sådana här personer beviljas något som kallas för uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Det innebär att personen förvisso inte har rätt att befinna sig i Sverige men ändå får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, helt enkelt på grund av att han inte kan skickas tillbaka med tvång.

Detta har alltså gällt även om hindren för verkställighet har varit tillfälliga, det vill säga att de har berott på en situation som kan antas inte kommer att vara särskilt länge. Detta uppehållstillstånd har sedan gett tillgång till svensk välfärd, försörjningsstöd, barnbidrag, övriga bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner plus arbetstillstånd i normalfallet. Det har till och med inneburit en möjlighet att ta hit ytterligare släktingar från hemlandet. Värst av allt är att detta även har gällt personer som har utvisats på grund av brott eller på grund av att de utgör ett säkerhetshot i Sverige.

Det är viktigt att påpeka att uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder är en helt och hållet nationell reglering. Det finns ingenting i EU:s återvändandedirektiv som tvingar Sverige att ha den här ordningen. EU-rätten lämnar nämligen helt och hållet över till medlemsländerna att definiera vad som är och vad som inte är legal vistelse och vad som ska hända med den här typen av verkställighetsfall. Detta är alltså en helt egen svensk uppfinning, även om en liknande rättsfigur finns även i andra länder.

Låt mig summera hur vänsterpartierna ser på frågan. Det kan handla om fall där en person har begått allvarlig brottslighet eller till exempel tillhör en terrororganisation, vilket gör att han ska utvisas ur Sverige till sitt hemland men där detta inte kan verkställas därför att hemlandet inte vill ha personen där. Den personen ska alltså belönas med bidrag, arbetstillstånd och till och med en rättighet att ta hit fler medlemmar av sin klan.

Det är svårt att hitta ett mer flagrant exempel på hur vänsterpartierna målmedvetet arbetar för att underminera den reglerade invandringen. Men det som upplevs som groteskt och stötande av normala människor är något helt normalt i vänsterpartiernas värld.

Nu ser jag att det i betänkandet finns ett pliktskyldigt erkännande från Socialdemokraterna och Centerpartiet om att den här ordningen bör förändras. Vänstern och Miljöpartiet reserverar sig faktiskt inte heller i den del som avser utvisning på grund av brott. Men detta, herr talman, är helt uppenbart ett spel för galleriet. Om dessa partier verkligen hade velat förändra den här ordningen hade de naturligtvis gjort det under de senaste mandatperioderna.

Problemet är ju inte nytt på något sätt. Det har till och med påtalats av Migrationsöverdomstolen. I ett case som jag tror i alla fall är sex år gammalt påtalar domstolen just problemet med att dessa personer får den här typen av uppehållstillstånd.

Dessutom har det funnits en rättsfigur som ganska mycket liknar detta och som kan kallas Säpoinhibition, alltså där vissa kvalificerade säkerhetshot har fått denna typ av inhibition utan att det varit explicit stadgat i utlänningslagen.

Problemet har alltså varit väl känt, men vänsterpartierna har systematiskt bara struntat i att göra något åt det. Men det gör inte vi, herr talman, som tur är. Den här regeringen är betydligt mer handlingskraftig.

Det som nu kommer att hända är att dessa personer i stället för uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder kommer att få uppskjuten verkställighet eller inhibition, som det också kallas – därav namnet på den nya lagstiftningen: inhibition av verkställighet.

Detta kommer att gälla personer som förekommer i ett säkerhetsärende enligt utlänningslagen och personer som är uteslutna från att anses som flyktingar eller har vägrats flyktingstatusförklaring – detta handlar alltså om misstänkta krigsförbrytare eller personer som är kriminellt belastade. Det kommer också att träffa personer som utvisats från Sverige på grund av brott och personer som utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Slutligen kommer det att gälla om det finns särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt som motiverar just inhibition i stället för den här speciella typen av uppehållstillstånd.

Den sista regeln är baserad på kriterier som lite grann liknar den nya lagstiftningen om bristande vandel, som vi kommer att debattera här inom en snar framtid.

En fråga som någon då kanske ställer sig är: Varför omfattas inte även personer som ”bara” har fått avslag på en asylansökan? Det beror på att den här lagstiftningsprodukten är en kompromiss mellan flera partier. Mitt parti vill förstås att den här rättsfiguren, uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder, avskaffas i så stor utsträckning som möjligt, helst helt och hållet, i alla fall när det gäller verkställighetshinder som är tillfälliga eller icke bestående. Men med det sagt: Det vi gör nu är naturligtvis en väldigt bra början.

Vad innebär då inhibition? Vad är det som händer när en person hamnar i inhibition? Jo, först och främst förlorar personen sin bosättning och kommer också i lagens mening att vistas illegalt i Sverige. Det innebär att personen också förlorar rätten till de bosättningsbaserade socialförsäkringsförmånerna, alltså de vanliga bidragssystemen. Personen förlorar rätten till försörjningsstöd. Personen förlorar rätten till LSS. Personen förlorar sitt arbetstillstånd. Han kommer inte att ha möjlighet att exempelvis plugga på Komvux eller delta i andra delar av samhället på det sättet. Personen får också en mer begränsad rätt till sjukvård och tandvård, vilket naturligtvis är viktigt.

Personen kommer sedan att tilldelas en plats på Migrationsverkets återvändandecenter. Om Migrationsverket bedömer att det finns en avvikanderisk kan personen dessutom bli föremål för anmälningsskyldighet på boendet i syfte att kontrollera att personen verkligen vistas där i enlighet med beslut. Han kan också få ett beslut om att han inte får vistas utanför ett geografiskt område som inte får beslutas till mindre än en kommun. Bryter han mot dessa villkor kan han sedan dömas till fängelse.

Hur många personer kommer då att träffas av detta? En preliminär bedömning är att det kommer att omfatta ungefär 200 beslut per år. Men eftersom reglerna genomförs utan övergångsbestämmelser kommer detta också att omfatta personer som tidigare har fått den typ av uppehållstillstånd som sedan ska förlängas. Dessa kan variera mellan ett och tre år, och när de förnyas efter att de nya reglerna trätt i kraft kommer personen i stället att hamna i inhibition.

Sedan ska man komma ihåg att de permanenta uppehållstillstånden för denna grupp också kommer att fasas ut i ett parallellt lagstiftningsärende, vilket naturligtvis innebär att fler kommer att hamna i inhibition i framtiden eftersom vägen till ett permanent uppehållstillstånd numera är stängd.

Sedan är ju frågan: Ska vi ha personer som bor i Sverige under lång tid med den här typen av tillstånd, om man vill kalla det för det? Nej, det är naturligtvis inte meningen. Jag tror inte heller att det kommer att ske.

En liten underförstådd faktor som inte skrivs rakt ut i utredningen är att asylansökningar och anmälningar om verkställighetshinder mestadels är fabricerade. Det mesta är fejk. Det som kommer att hända är att personer som har sökt asyl och sagt att de absolut inte kan återvända till sitt hemland och så vidare helt enkelt kommer att välja att åka hem när de hamnar i inhibition i stället för att få ett uppehållstillstånd, eftersom det inte längre finns bidrag att lyfta i Sverige.

Jag ser ingen större risk för att människor kommer att hamna i det här systemet någon längre tid. Ingen som röstar för detta behöver alltså ha dåligt samvete för att de sätter personer i en svårare situation under en längre tid.

Herr talman! Socialdemokraterna kan kalla mig och mitt partis politik för förvirrad, eller vad man nu använder för uttryck, hur mycket de vill. Sanningen är ju att Socialdemokraterna själva nästan aldrig deltar i debatten i denna kammare. Att påstå att jag inte vet vad som sägs här, som deltar i eller lyssnar på i princip varenda migrationspolitisk debatt, precis som mitt parti gör, är lite märkligt. Sedan röstar de i och för sig nästan alltid på våra förslag, vilket ju är väldigt positivt. Det är väl bra att vi driver bra politik.

Men i alla fall – till ärendet och saken! Vi skärper nu svensk migrationslagstiftning på ytterligare ett område. Vi ändrar på den lagstiftning som innebär att människor som har begått grova brott eller utgör säkerhetshot och dömts till utvisning kan få ett uppehållstillstånd i det här landet.

Detta uppehållstillstånd medför att de kan ta del av vissa välfärdsförmåner eller kanske resa fritt i EU. Dessutom kan det hindra en utvisning från att genomföras direkt när det tillfälliga hindret för att genomföra den har upphört.

Det skickar en felaktig signal när kriminella som egentligen borde ha lämnat landet får ett tillfälligt uppehållstillstånd. Det handlar om rättvisa i vem som har och vem som inte borde ha uppehållstillstånd i Sverige.

Jag tycker inte att det är rimligt att människor som utgör säkerhetsrisker eller har begått grova brott ska få stanna kvar i Sverige och leva precis som vanligt bara för att det finns ett tillfälligt hinder att utföra den utvisning de egentligen borde drabbas av. Så vill inte jag ha det, och så vill definitivt inte den moderatledda regeringen ha det.

Jag tror inte heller att svenska folket vill ha det på det sättet. Jag tror att svenska folket är ganska trötta på att vi alltid daltar och hittar på ursäkter om varför kriminella ska få stanna kvar i landet. Nu sätter vi dock stopp för det.

I och med de nya reglerna kommer genomförandet av en utvisning att skjutas upp i stället för att ett uppehållstillstånd beviljas när en utvisning av ett eller annat skäl inte går att genomföra. Skillnaden blir att det då inte finns ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som omöjliggör en utvisning i det fall den plötsligt skulle gå att genomföra.

Det innebär också att samhället kommer att få bättre kontroll på var de utvisade personerna befinner sig. Tanken är att den utvisade ska kunna få en anmälningsskyldighet, alltså ett krav på att ge sig till känna med bestämda intervall, och samtidigt förbjudas från att lämna ett begränsat område.

Den utvisade kommer också att få en särskilt tilldelad boendeplats av Migrationsverket, så att personen inte riskerar att försvinna in i skuggsamhället. Rätten att arbeta och ta del av vår välfärd ska också kraftigt begränsas. Den som har begått grova brott och ska utvisas men av någon anledning är kvar i Sverige ska inte längre ges ett smörgåsbord av rättigheter.

Herr talman! I höst inför den moderatledda regeringen även skärpta regler för brottsutvisningar. Det blir den strängaste brottsutvisningslagstiftningen i hela Norden. Det beräknas att antalet brottsutvisningar de närmaste åren komma att öka med upp till 600 procent, detta då alla brott med strängare straff än böter ska leda till utvisning och kravet på åklagare att yrka på utvisning kommer att skärpas.

Signalen till de utländska kriminella kommer att vara tydlig, nämligen att om du begår brott i Sverige men inte är svensk medborgare ska du utvisas härifrån. Det här handlar om att återupprätta förtroendet för svensk invandringspolitik. Vi kan inte ha ett samhälle som slits sönder av utländska kriminella. Invandringspolitiken i Sverige behöver ha förtroende såväl hos oss som är födda i Sverige som hos alla dem som har invandrat till Sverige, lever här och gör rätt för sig.

Det handlar om de människor som går till jobbet varje morgon och under helger hjälper till att sälja varmkorv på sina barns fotbollsmatcher. Det är de personerna som ofta drabbas från två håll när invandringspolitiken har spårat ur. Dels för att de drabbas av kriminaliteten, precis som alla andra, ofta i högre grad eftersom många skötsamma invandrare bor i områden där situationen har spårat ur och är utom kontroll, dels för att det daltande som man har hållit på med i Sveriges riksdag faktiskt har lett till att det har skapats en misstro mot invandrare som grupp. Det är absolut inte rättvist.

Herr talman! Jag tror inte att särskilt många svenskar i grund och botten är rasister. Jag tror inte att det ligger i vår svenska öppna och nyfikna kultur. Men ändå finns det en enorm kritik mot invandring. Det tror jag beror på att den tidigare förda invandringspolitiken inte har fungerat. När rasismen breder ut sig, när människors uppfattning är att politiken inte tar tag i frågan, har vi skapat ett stort problem i vårt samhälle.

Trots detta tänker Socialdemokraterna gå till val med att driva invandringspolitik med Vänstern, Miljöpartiet och Centern. Det är tre partier som aldrig kan låta bli att försöka få Sverige tillbaka till 2015. Det är bara att titta i betänkandet. Det finns tre reservationer från de tre partierna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har röstat nej till i princip alla skärpningar vi har gjort den här mandatperioden. Dessutom har de långa listor på förslag som de vill genomföra för att öka asylinvandringen till Sverige. Om vänstersidan skulle vinna nästa val kommer Socialdemokraterna att vara ensamt av fyra regeringspartier i sin uppfattning om en stram migrationspolitik.

Herr talman! Det här är relevant. En regering måste vara enig i alla sina beslut. Jag tror inte att Socialdemokraterna kommer att orka stå emot tre partier som strider för en ökad asylinvandring. Om vänstersidan vinner valet är risken mycket stor att den stramare migrationspolitiken som vi nu är överens om också kommer att rivas upp.

Herr talman! Många människor som har kommit till Sverige har ansträngt sig. De har lärt sig svenska, de arbetar och de försörjer sig. De accepterar att efterleva de svenska värderingar och normer som vi är överens om i det här samhället. De gör också rätt för sig och bidrar verkligen till vårt samhälle. Jag är av den uppfattningen att man ska kunna flytta till Sverige för att bidra och bli en del av vårt öppna och toleranta samhälle.

Jag har många kompisar som är invandrare, och jag har ingifta familjemedlemmar i min släkt som är invandrare till det här landet. När fotbolls-VM spelas i sommar ser jag fram emot att heja på ett landslag med spelare vars namn har ursprung i helt andra delar av världen än Sverige. Jag kommer garanterat att skåla och jubla med kompisar med invandrarbakgrund när Sverige gör mål, och vi kommer alla att samlas runt den svenska landslagsdräkten. Jag tror att det är så de flesta i riksdagen vill ha det, och de känner igen sig i det Sverige som vi försöker bygga.

Herr talman! För oss moderater är det tydligt att ansträngning ska löna sig och brott ska straffa sig. Det är något som alla borde hålla med om. Men när den moderatledda regeringen lägger fram förslag om att de som har begått grova brott inte längre ska belönas med uppehållstillstånd och bidrag blir det återigen snyftande och daltande bland vänsterpartierna. Då tycker Vänsterpartiet och Miljöpartiet återigen synd om kriminella. De tycker inte att de som utvisas på grund av brott ska bo på Migrationsverkets boenden, utan de ska kunna leva på som vanligt. De ska dessutom ha rätt till bidrag. Nu pratar vi om människor som utvisas på grund av att de har begått en våldtäkt eller ett annat grovt brott i landet. Jag tycker inte att det är så kontroversiellt. Den som kommer till Sverige och begår brott väljer bort sin möjlighet att vistas i det här landet.

Herr talman! När Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker synd om de kriminella tycker jag synd om brottsoffren. Jag tycker synd om och tänker på de flickor som har våldtagits och fått djupa sår för resten av sitt liv. Jag tänker också på de föräldrar som har mist sin son i en skjutning. Det är inte rättvist att de som har begått grova brott ska belönas med ett uppehållstillstånd och rätten till vissa bidrag i Sverige. Sverige ska inte fortsätta att vara ett paradis för kriminella. Det är slutdaltat med utlänningar som kommer till Sverige och begår brott. Nu blir Sverige ett tuffare land att leva i för dem, och jag hoppas att de så snart som möjligt lämnar landet så att vi kan bygga trygghet för alla de svenskar och invandrade svenskar som längtar efter det.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag behöver klargöra att förslaget som läggs fram här inte bara handlar om kriminella, men det säger något om Moderaterna att man står här och i ett anförande bara pratar om invandrare som kriminella. Det är rasistiskt; just det ledamoten säger att han inte är. Det här handlar ofta om att personer inte kan utvisas eller avvisas till sina hemländer på grund av principen om non-refoulement, det vill säga att det finns ett hinder att genomföra utvisningen därför att en person riskerar tortyr eller dödsstraff i hemlandet. Då är regeln i dag att ge ett tillfälligt uppehållstillstånd, och nu vill regeringen ta bort systemet i sin iver att utvisa så många som möjligt.

Jag kom att tänka på gårdagen där det blev känt att regeringen tänker bjuda in talibanerna, världens främsta terrororganisation, för att diskutera utvisningar. Det är allmänt känt att de använder sig av tortyr och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. Rättssäkerheten är obefintlig, och det är framför allt kvinnors rättigheter som man stampar på.

Talibanerna vill bli internationellt erkända. Här har de hittat Moderaterna, som legitimerar dem – man gör talibanerna internationellt erkända när man ska föra diskussioner med dem – i sin iver att utvisa så många som möjligt. Detta sker trots att det finns en internationell rätt som säger att dessa människor inte får utvisas dit på grund av tortyr eller dödsstraff. Hela världen vet vad talibanerna är för terrororganisation.

Det här visar hur lite respekt Moderaterna har för internationell rätt och mänskliga rättigheter. Vad tänker Moderaterna gå med på i sina samtal med talibanerna?

Herr talman! Det är helt bisarrt att kalla mig för rasist när jag har talat om att det är fantastiskt med de svenska fotbollsspelare som förhoppningsvis kommer att leverera en VM-seger i sommar, och jag tycker att det är fantastiskt med alla människor som bidrar. Jag vill att de människorna ska vara trygga och slippa utsättas för brott i sina hemmiljöer och närmiljöer. Många invandrare bor i områden där kriminaliteten under er tid vid regeringsmakten, när ni stöttade en socialdemokratisk regering, spårade ur fullständigt. Vi har i Sverige bland de värsta situationerna i Europa och i nästan hela världen när det kommer till dödsskjutningar. Det är den situationen ni har skapat, och det är den situationen många invandrare i det här landet lever i.

Jag förstår att det är enkelt när man sitter i kammaren med sjyst lön och kanske inte bor i de områdena. Men åk och besök dem. Fråga dem vad det tycker om de människor som borde har utvisats för tio år sedan men som är kvar och fortsätter att förpesta miljön för sina grannar. Det är inte rasism att säga att den som har begått en våldtäkt ska lämna landet så att de som är här för att jobba och göra rätt för sig ska få en bra vardag och deras ungar ska kunna vara med på fotbollsträningen eller deras syskonbarn ska kunna spela hockey och ha en trygg uppväxtmiljö. Det är över huvud taget inte rasism – tvärtom.

Jag har flera ingifta släktingar, svågrar och svägerskor, som har ursprung i andra länder – som är födda i andra länder och är medborgare där. De är här och bor med mina familjemedlemmar, och jag tycker jättemycket om dem. De har ursprung i Mellanöstern och är fantastiska bidragsgivare till det här samhället, och de berikar min vardag. Att kalla mig rasist är alltså helt bisarrt.

Dem du pratar om, Tony, är människor som har begått brott och ska utvisas härifrån. Sedan finns det en del andra som inte har begått brott men som ska utvisas härifrån. Men ingen av dem riskerar tortyr, för då hade de fått asyl och uppehållstillstånd här.

Herr talman! Jag sa att det var rasistiskt – jag kallade inte ledamoten rasist. Men det ledamoten nu visade i två minuter är att han tycker att det är jobbigare att bli kallad rasist än att utsätta människor för rasism. Detta är genomgripande hos Tidöpartierna. I två minuter undvek ledamoten att svara på min fråga.

Det stämmer inte att det bara är kriminella som utvisas. Jag tog precis upp principen om non-refoulement. Det finns många gånger hinder för att genomföra utvisningar på grund av just principen om non-refoulement, alltså att personer riskerar tortyr eller dödsstraff. Men då har vi ett system i dag: Man får ett tillfälligt uppehållstillstånd. Det systemet vill Moderaterna ta bort så att man bara är här obegränsat, och det ska skjutas upp.

Under den här tiden vill Moderaterna, i sin iver att utvisa människor, ha samtal med talibanerna, världens främsta terrororganisation. Och detta vill Moderaterna inte över huvud taget kännas vid eller svara på frågor om. Det är alltså talibanerna vi pratar om, som kränker de mänskliga rättigheterna å det grövsta och som vill bli internationellt erkända. Och så har de hittat Moderaterna här, som kan bidra till det i sin iver att utvisa så många som möjligt.

Det här handlar inte bara om kriminella, utan det handlar också om vanliga människor. Moderaterna har fått det till att alla utvisningar handlar om kriminella, men det stämmer inte.

Men jag får ställa frågorna igen, i och med att detta visar på hur lite respekt Moderaterna har för internationell rätt, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Hur mycket tänker ni muta talibanerna med för att kunna utvisa människor dit? Hur tänker ni er att samtal med talibanerna, världens främsta terrororganisation, ska gå till? Och varför legitimerar Moderaterna talibanerna?

Herr talman! Att påstår att vi skulle muta några talibaner är helt befängt. Jag förstår inte ens varför vi ska ha den typen av diskussioner.

Däremot tror jag att vi i svensk politik behöver ha en allvarlig diskussion om vad som är rasistiskt och vad som inte är rasistiskt. Därför valde jag att lägga mina två minuter på detta. Du fortsätter nu i det här anförandet och talar om att det inte är jag som är rasist, utan det är min retorik. Jag menar att min retorik inte är rasistisk. Jag menar att det inte är något rasistiskt över huvud taget med att säga att människor, oavsett om de kommer från Norge, Belgien eller Sri Lanka, som har begått ett brott här i landet inte är välkomna att vara kvar.

Vi vill inte att de människor som förpestar livsmiljön för andra svenskar, oavsett om de är här sedan tolv generationer eller tre år, ska vara kvar i det här landet. Vi vill skapa en trygg miljö även för invandrare som är i det här landet. De flesta brott begås i den typ av områden där väldigt många skötsamma invandrare bor. Det är där vi har gängskjutningar och den problematik som hela Sverige drabbas av. Vi vill få slut på detta nu.

Vi har jobbat hela mandatperioden för att sätta stopp för det här. Ni jobbade i två mandatperioder med era samarbetspartier för att få det att eskalera. Varför vet jag inte. Vi sa hela tiden: Sluta nu – det räcker; vi sätter stopp för det här. Socialdemokraterna är eniga med oss. Men det finns två partier som alltid i sista sekunden kommer på att det kanske finns något litet sätt att rädda kvar de kriminella i landet.

Jag är så trött på det här och på att bli kallad för rasist eller anklagad för att ha en rasistisk retorik. Jag delar inte den uppfattningen alls.

Jag ser fram emot att lyssna på Vänsterpartiets anförande. Man kanske får någon förklaring till varför ni i så många år har valt att bedriva den här typen av politik.

Herr talman! Jag vill bara kort säga att det inte är någon riksdagsledamot i den här debatten eller i den här kammaren och inte heller någon av våra väljare som står på våldtäktsmännens sida, utan vi står enade på brottsoffrens sida. Det finns faktiskt inget parti i den här kammaren som inte tycker att det är rimligt att personer som är dömda för grova brott eller som utgör ett säkerhetshot ska kunna bli föremål för det som man kallar för inhibition av verkställighet i stället för att få ett uppehållstillstånd.

Jag tycker att det vore välkommet om vi ägnade oss åt att tala om de verkliga skiljelinjerna i stället för att fabricera, polarisera och attackera varandra för sådant som vi inte tycker – alltså att hitta på en konflikt som inte finns. Det vore bra för det politiska samtalet om det blev mer sakligt.

Men jag skulle framför allt vilja följa upp den fråga som Tony Haddou ställde men som Magnus Resare inte svarade på. I går fick vi nämligen ett dramatiskt besked. För första gången kommer den svenska regeringen att sätta sig i samtal med talibanerna – till att börja med på tjänstemannanivå, men ändå. Talibanerna är en fruktansvärd islamistisk terrorregim, som förtrycker flickor och kvinnor, oliktänkande och många stora minoritetsgrupper. Hur kan Magnus Resare försvara legitimeringen av talibanregimen?

Herr talman! Det som ledamoten Hirvonen inleder med, att alla står enade på brottsoffrens sida, är lätt att påstå. Men sedan kommer det ändå, som nu när vi behandlar den här propositionen, reservationer från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Man kan inte vara nöjd med att det här förslaget, som alla påstår sig stå bakom, skulle kunna vara helt okej. Man ska man hitta något – vi kanske kan ha någon liten ventil, eller vi kanske ska göra det lite trevligare att bo här för den som har begått ett grovt brott och blivit utvisad. Det är alltid så när vi lägger fram förslag: Det kommer reservationer från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Man är inte för detta.

Det är lätt att stå i talarstolen och säga saker. Ledamoten Hirvonen har förklarat detta tidigare, och jag tvivlar inte en sekund på att hon är av uppfattningen att vi ska stå på brottsoffrens sida när det handlar om våldtäkter. Men det slutar alltid i själva verket med att man lägger fram reservationer.

Vad gäller talibanregimen har jag inget annat att säga än att jag tycker att det är en fruktansvärd regim som utsätter det afghanska folket för fruktansvärda saker och som jag hoppas byts ut av det afghanska folket i demokratiska val så snart det är möjligt och så snart det afghanska folket kan störta den. Vad som försiggår på tjänstemannanivå får nog någon annan svara på. Moderaternas uppfattning är klar: Vi tror inte på den typ av islamistiska diktaturer som talibanregimen står för.

Herr talman! Detta känns viktigt, med tanke på migrationsminister Johan Forssells besked i går om att man ska sätta sig i samtal med talibanerna. Han gick ändå med stolthet ut med att han spränger den vall som inte bara Sverige utan också våra allierade har haft mot talibanregimen, som vi dessutom i 20 års tid bekämpade på plats i Afghanistan, sida vid sida med de delar av det afghanska samhället som tyckte att flickor också ska få gå i skolan, att människor ska få ha frihet, att kvinnor ska kunna gå ut utan att täcka hela sin kropp och att människor ska få göra sina röster hörda, få sjunga.

Nu ser vi alltså att Johan Forssell ska sätta sig i samtal med talibanregimen. Vi vet att man var beredd att skicka pengar rakt in i den somaliska premiärministerns kansli. Hur mycket pengar kommer Moderaterna och Johan Forssell att vara beredda att betala denna fruktansvärda islamistiska diktaturregim? Vad är nästa steg när det gäller talibanerna? Vi var överens: Vi legitimerar inte talibanregimen. Vi var överens fram till i går. Hur långt är Moderaterna beredda att gå? Vad väger tyngst? Motståndet mot talibanerna eller det här?

Herr talman! Att man för samtal med ett land, oavsett vad man tycker om dess styre, innebär ju inte att man legitimerar dem som styr eller att man tycker att det är någonting positivt med dem.

Titta tillbaka, Hirvonen, och se på vad er regering ägnade sig åt! Man åkte till Iran och klädde sig i slöjor för att knäböja för regimen där, fastän vi vet att kvinnor i tusentals hängs i Iran för att de går utan slöja. Är det att legitimera den regimen? Detta var ju ni med på. Det var er utrikesminister som gjorde detta. Ni har haft samarbetspartier som i årtionden har hyllat diktaturer och åkt på besök till de märkligaste länder och stött regimerna där.

Att påstå att vi moderater skulle vara för någon form av talibanstyre är helt befängt. Jag menar inte att Annika Hirvonen skulle vara för det som händer i Iran, där de hänger tusentals kvinnor för att de visar sitt hår, bara för att ni hade en utrikesminister som åkte dit och klädde sig i slöja. Jag menar inte det. Jag har aldrig påstått det, och jag har aldrig beskyllt er för den typen av saker. Sluta alltså att beskylla oss moderater för något som inte är sant när det handlar om en av de mest fruktansvärda regimerna på jorden!

Sverige har en ambassad i Nordkorea. Det betyder inte att vare sig ni eller vi tycker att det nordkoreanska styret är något positivt. Kanske de partier som står allra längst till vänster har en sådan ideologi, men jag tror att till och med de har tvättat bort det ur sitt partiprogram.

Jag tycker att detta är en helt galen diskussion. Den borde handla om hur positivt det är att de människor som har begått de grövsta brotten i Sverige nu faktiskt blir utvisade på riktigt. De får inte ett nytt uppehållstillstånd bara för att utvisningen inte går att verkställa. Jag tycker att detta är någonting som vi alla skulle ha kunnat enas om.

Det hade varit så positivt om vi för en gångs skull i migrationsfrågorna skulle stå enade och överens även med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Men än en gång visar man att det inte går. Går det att dalta med de kriminella, går det att hitta någon liten ventil och kan det vara lite synd om den där våldtäktsmannen som har en kusins farbror som behöver hjälp eller något sådant – ja, då ska man nog hitta något sätt att låta den personen vara kvar i landet. Jag tycker det är fel.

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att jag tycker att det är djupt beklämmande att migrationsdebatten polariseras och vulgariseras i onödan. Det är välkänt att vi tycker olika i många frågor i migrationsdebatten. Man behöver inte då också hitta på att vi tycker olika om sådant som vi faktiskt är överens om.

I dag debatterar vi inhibition av verkställighet, en ny ordning för vissa utlänningar vid tillfälliga verkställighetshinder. Vi är faktiskt i alla partier helt överens om att detta i vissa fall är en rimlig ordning. När det handlar om personer som har begått grova brott eller utgör ett säkerhetshot mot Sverige tycker faktiskt alla partier att det är en bra ordning att om det bara tillfälligt finns hinder mot att genomföra, alltså verkställa, den beslutade utvisningen ska man kunna inhibera verkställigheten. I stället för att meddela ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska man kunna inhibera verkställigheten för att göra det möjligt att utvisa personen så snart det tillfälliga verkställighetshindret har upphört. Så långt är alltså alla partier överens.

Sedan finns det skillnader. Några av dem handlar om rättssäkerhet. Regeringen har nämligen inte begränsat det här förslaget till bara personer som just är dömda för brott. Vi kommer i kammaren under flera olika debatter att beröra just de rättssäkerhetsbrister som uppstår när man öppnar upp för att också personer som beter sig illa på olika sätt ska drabbas av allvarliga rättsföljder. Detta har många remissinstanser invänt mot, och det gör också vi i Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Detta med att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej låter enkelt och bra, men verkligheten är tyvärr inte alltid riktigt så enkel. Ibland döms människor till utvisning som inte går att verkställa rent praktiskt. Det finns många olika skäl till det. Något som ofta står i vägen och leder till känslan av att det är helt orimligt – trots att det handlar om en person som har begått något av de absolut vidrigaste brotten – är att personen till exempel riskerar dödsstraff i hemlandet. Då går det inte att genomföra den utvisningen, för det skulle innebära att vi utvisar någon till döden.

Detta är någonting som Sverige, som har tagit avstånd från dödsstraffet på många olika sätt, har förbundit sig att aldrig göra. Inte ens när det handlar om de mest avskyvärda människor accepterar Sverige dödsstraffet – inte i vårt land och inte heller i andra länder.

Den här principen har ett fint franskt namn, nämligen non-refoulement. Det handlar om att länder som är bundna av övertygelsen att människovärdet alltid är okränkbart oavsett vad en människa har gjort, har förbundit sig att inte utvisa någon till dödsstraff eller tortyr. Om det då föreligger denna typ av varaktiga långa verkställighetshinder, eller andra verkställighetshinder som pågår under väldigt lång tid, måste man också fråga sig under vilka förhållanden personen ska leva efter avtjänat straff och kommit ut ur fängelset.

Med Tidöpartiernas ordning kommer de här människorna under överskådlig framtid – kanske resten av sina liv – att låsas in i fängelselika förhållanden eller på så kallade återvändandecenter, som tyvärr inte uppfyller de mest grundläggande kraven på rimliga levnadsförhållanden. De kommer inte att kunna arbeta, alltså ha tillstånd att försörja sig själv, utan blir en börda för skattebetalarna, som alltså behöver försörja dem.

Och någonstans är det ju detta som diskussionen borde handla om – det ska inte vara en förenklad debatt om att några är för våldtäktsmän och andra är för våldtäktsoffer. Det tycker jag verkligen är att vulgarisera och polarisera i onödan. Vi måste ta den ganska svåra diskussionen om hur vi ska behandla också de människor som har begått de allra grövsta handlingarna: Vilket slags behandling ska vi ge dessa människor när de inte kan utvisas? Detta ställer verkligen svåra moraliska frågor på sin spets. Jag tycker att riksdagen är ett forum som förtjänar att de frågor som är riktigt svåra behandlas seriöst.

Från Miljöpartiets sida tycker vi att regeringens förslag inte landar rätt. Men vi vill också att regeringen ska komma tillbaka med förslag som innebär att de som har begått grova brott och utgör ett säkerhetshot inte ska beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd när utvisningarna tillfälligt inte går att verkställa. Där ska man kunna inhibera.

Vi tycker också att man måste titta på helheten i migrationslagstiftningen. Det sker många olika förändringar samtidigt, och de sammanlagda konsekvenserna är svåra till och med för våra duktigaste jurister att överblicka. Lagrådet säger det också. Vi i Miljöpartiet håller med. Det är viktigt att lagstiftningen inte blir till på ett sätt som riskerar att leda till orimliga och oönskade konsekvenser. Därför yrkar jag bifall till reservation 2.

Herr talman! I reservation 2, Översyn, skriver Miljöpartiet så här – jag läser innantill: Det är rimligt att inhibition av verkställigheten ska kunna meddelas om utlänningen har utvisats på grund av grova brott eller om utlänningen utgör en säkerhetsrisk, men inte med de breda och vaga formuleringar som föreslås. Regeringen bör därför återkomma med ett nytt förslag där det tydligt framgår att endast utlänningar som har utvisats på grund av brott eller som bedöms utgöra en säkerhetsrisk ska kunna meddelas inhibition av verkställighet.

Miljöpartiet vill alltså att personer som har dömts för brott ska kunna hamna i inhibition men inte de övriga kategorier som vi lyfter in i betänkandet.

En sådan övrig kategori är uteslutandeärenden. Uteslutandeärenden regleras i 4 kap. 2 b § utlänningslagen. Där stadgas att – jag läser innantill igen – en utlänning är utesluten från att anses som flykting om det finns synnerlig anledning att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten.

Det är alltså inte personer som är dömda för brott utan som har en misstanke mot sig, och det här är samma regel som används för att utesluta personer från flyktingskap även om de i och för sig skulle uppfylla kriterierna i övrigt. Jag vill därför fråga Annika Hirvonen: Varför vill Miljöpartiet att misstänkta krigsförbrytare ska få uppehållstillstånd i Sverige även när de vistas här illegalt – i stället för att utvisa dem så snabbt som möjligt?

Herr talman! Nej, så skulle jag absolut inte formulera det som vi föreslår. Vi vill naturligtvis att personer som är misstänkta för krigsförbrytelser ska lagföras för de krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten som de har begått – självklart.

Detta gör Sverige också. Sverige har vid flera tillfällen åtalat personer som har begått mycket grova krigsförbrytelser också i andra länder. Ett mycket välkänt fall var den iranska ledare som sedan blev utlämnad till Iran efter att ha dömts just för detta.

Det här är vår uppfattning. Självklart ska de lagföras och också avtjäna långa fängelsestraff för de grova brott som de har begått.

Herr talman! Upplysningsvis: Anledningen till att regeln om uteslutande från flyktingskap ser ut som den gör är att det är väldigt svårt att lagföra personer för krigsförbrytelser på grund av bevisläget – så är det väldigt ofta. Av naturliga skäl är det kanske svårt att få människor att vittna mot sådana här personer. De befinner sig inte i Sverige. Någon kanske befinner sig i Sverige. Men det kan finnas en befogad rädsla för de här människorna. Det är också ganska ovanligt att människor döms för den här typen av brott i svenska domstolar. Det har förekommit, men det är väldigt, väldigt ovanligt.

Anledningen till att den här regeln finns är att det ska räcka med en misstanke om att en person har begått krigsförbrytelser för att personen inte ska få ett uppehållstillstånd i Sverige. Och detta stadgas som sagt i 4 kap. 2 b § utlänningslagen.

Jag har aldrig hört att Miljöpartiet har något emot den regeln i och för sig, att man kan utesluta personer. Däremot tycker naturligtvis Annika Hirvonen att misstänkta krigsförbrytare ska få uppehållstillstånd enligt den regel som vi diskuterar nu i dag. De ska alltså vara uteslutna från att hamna i inhibition i stället för att få ett uppehållstillstånd, bidrag, rätt att ta hit anhöriga, arbetstillstånd och allt det där andra.

Det finns ett väldigt, så att säga, märkligt resonemang från Annika Hirvonens sida. Det är fullständigt obegripligt. Annika Hirvonen anser att regeln om uteslutande från flyktingskap på grund av misstanke om krigsförbrytelse i och för sig är rimlig. Men när vi inför inhibition i stället för uppehållstillstånd för personer som ska utvisas är det helt plötsligt inte rimligt att stoppa in de personer som är misstänkta krigsförbrytare i inhibitionen i stället för att ge dem uppehållstillstånd.

Hur är det här möjligt? Logiken brister väldigt kraftigt i det här. Varför är det okej att utesluta misstänkta krigsförbrytare från flyktingskap men inte okej att stoppa in dem i inhibitionen som gör att de inte får uppehållstillstånd i Sverige?

Herr talman! Det stämmer att vi tycker att det är rimligt att personer som av synnerliga skäl är misstänkta för att ha begått den här typen av grova brott ska kunna uteslutas från att just få flyktingstatus. Jag tycker faktiskt att det vore bra om man gjorde en analys för att få en rättssäker ordning så att den här personkategorin också vid tillfälliga verkställighetshinder skulle kunna träffas av inhibition.

Vi säger ju det att det handlar om personer som har utvisats på grund av grova brott eller som bedöms utgöra en säkerhetsrisk. Men jag tycker att prio ett måste vara att vi gör allt vi kan för att de här personerna ska lagföras. Jag vill ändå säga att jag har stor tilltro till det svenska rättsväsendet. Nu i dagarna avslutades en enormt stor och svår rättegång kring Lundin Oil, med vittnen som kommit hit väldigt långt ifrån. Det är inte alls omöjligt att just åstadkomma lagföring i de här fallen. Vi har sett det förut, och vi ska göra det vi kan för att de som har begått grova kränkningar mot mänskligheten, krigsbrott etcetera ska lagföras. Det är vår prio ett.

Herr talman! Jag vill börja den här debatten med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Det innebär också avslag på de motionsyrkanden som finns i betänkandet.

I dag debatterar vi propositionen Inhibition av verkställigheten – en ny ordning för vissa utlänningar vid tillfälliga verkställighetshinder. Den har kommit från regeringen och är nu här för riksdagsbehandling.

En av vårt samhälles grundläggande uppgifter är att säkerställa tryggheten och ordningen i vårt samhälle. Det är ett ansvar som vi alla i den här kammaren har att uppfylla.

Det regelverk som funnits och som fortfarande finns i Sverige ger personer som har dömts till utvisning men där utvisningen är svår att verkställa möjlighet att uppbära bidrag och att arbeta med fri rörlighet trots att de faktiskt förlorat rätten att vara här i Sverige.

Genom den proposition som regeringen nu lämnat begränsas rörligheten och även möjligheterna till bidrag och arbete. Syftet är att understryka och säkerställa att man ska lämna Sverige efter ett beslut om utvisning, det vill säga man har inte längre rätt att vara kvar här. Det är ett beslut som har tagits efter en rättssäker hantering.

Det här är viktiga steg för att skapa ett tryggare samhälle.

Herr talman! Regeringens arbete med den här frågan är ett viktigt led i det uppdrag och det mandat som Kristdemokraterna och övriga Tidöpartier fick av väljarna i det senaste valet att ställa om svensk migrationspolitik.

Omställningen till en ansvarsfull och restriktiv migrationspolitik sker genom kraftfulla åtgärder på flera områden, bland annat genom ett skärpt regelverk om utvisning på grund av brott, där vi sänker gränsen för utvisning samtidigt som vi städar upp bland de många undantag som har funnits. Det här kommer att leda till att antalet personer som döms till utvisning på grund av brott kommer att öka. Vi använder oss också av olika diplomatiska verktyg för att få fler länder att ta emot medborgare som har fått ett utvisningsbeslut.

Då kommer jag till det ämne som vi debatterar i dag. Nu gör vi om de regler som gäller för vissa personer som har ett utvisningsbeslut men där utvisningen av en eller annan anledning inte går att genomföra.

Det övergripande syftet med de här reformerna är att hålla en stram invandringspolitik, att förbättra integrationen och att stärka betydelsen av det svenska medborgarskapet.

Men det kanske mest avgörande är att migrationspolitiken ska vara rättvis. Den som kommer till Sverige och anstränger sig för att bli en del av vårt samhälle ska ges rätt förutsättningar för att bli en del av den svenska gemenskapen. Men den som kommer hit och begår brott och väljer en annan väg väljer också bort en framtid i Sverige. Principen om rättvisa genomsyrar de förslag som jag har nämnt här.

Herr talman! Vad innebär då den aktuella situationen? Jo, en person som har fått ett utvisningsbeslut men där det finns tillfälliga hinder som gör att utvisningen inte kan verkställas får i dag ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, inte sällan kombinerat med ett arbetstillstånd. Vad betyder det? Jo, att personer som egentligen ska utvisas kan fortsätta att bo och arbeta i Sverige. De kan röra sig fritt inom EU, och de får också tillgång till det svenska välfärdssystemet, vilket i förlängningen också innebär en risk för att pengar hamnar hos fel personer.

Det här är inte en bra ordning. Den är inte rättvis. Den är inte rimlig. Men trots detta och trots återkommande synpunkter från både Migrationsverket och Säkerhetspolisen valde den tidigare S-ledda regeringen att inte genomföra några regelförändringar. Följden har blivit att personer som har utgjort ett säkerhetshot eller dömts för allvarliga brott har kunnat fortsätta att leva som vanligt i Sverige.

Det här borde naturligtvis inte få ha fortgått. Ändå sågs situationen inte som tillräckligt problematisk för att den dåvarande regeringen skulle agera. Nu ser den här regeringen till att reglerna äntligen görs om.

Vad innebär då åtgärderna, herr talman? Den nya huvudregeln vid tillfälliga utvisningshinder är att utvisningen skjuts upp, det vill säga att verkställigheten inhiberas, i stället för att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas. Detta innebär också, herr talman, att det ska finnas en anmälningsskyldighet och en områdesbegränsning.

Det är viktigt att staten har kontroll över de utlänningar som på olika sätt inte har rätt att vistas i vårt land, eftersom de utgör risker för ordningen och även kan påverka säkerheten i vårt samhälle. En utlänning som får sin utvisning uppskjuten ska därför åläggas skyldighet att regelbundet anmäla sig hos Migrationsverket eller Polismyndigheten och samtidigt förbjudas att lämna ett vistelseområde, en så kallad områdesbegränsning.

Herr talman! Med den nya ordningen kommer de berörda utlänningarna i de flesta fall inte att kunna bli folkbokförda och bosätta sig i landet. Migrationsverket ska tilldela en person med uppskjuten utvisning plats på ett av Migrationsverkets boenden och också registrera personen i fråga. Att myndigheterna har kännedom om boendeplats är en förutsättning för att man under tiden som ett avlägsnandebeslut är uppskjutet ska kunna bedriva ett effektivt återvändandearbete. Boendeplatsen ska vara känd.

Herr talman! Sammanfattningsvis föreslår alltså regeringen en ny ordning som innebär att en utlänning som får sin utvisning uppskjuten får åläggas anmälningsskyldighet och områdesbegränsningar. Om man bryter mot detta kan man också få fängelse eller böter som påföljd. Man förlorar rätten att arbeta i Sverige, tilldelas en boendeplats och har begränsad rätt till välfärdsförmåner.

Jag inledde mitt anförande med att prata om vikten av en rättvis migrationspolitik. De förslag som vi presenterar här i dag kommer att göra migrationspolitiken mer rättvis och samtidigt öka tryggheten och säkerheten för vårt lands medborgare. Vi kristdemokrater arbetar för och kommer att arbeta för en stram, rättssäker, förutsägbar men också rättvis migrationspolitik. En viktig uppgift i det arbetet är också att säkerställa tryggheten. Genom de förslag vi presenterar i dag kommer vi att få ett betydligt bättre sätt att möta detta än vad tidigare regeringar lyckades göra.

Liksom i tidigare debatter spretar det vad gäller oppositionens inriktning. Socialdemokraterna har anslutit sig till regeringens linje och tycker att den är bra, trots att man hade åtta år på sig att själva göra förändringar. Nu när det är gjort tycker man att det är bra; det ställer man upp på. Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger i olika grad nej till det systemet. Ibland kan vi fundera över om de har en större omsorg om dem som inte bör vara kvar i vårt land jämfört med våra egna invånares trygghet. Centern säger som vanligt ett diffust ”nja” till förslaget, även om de till stora delar ställer sig bakom det.

Vad blir fortsättningen om det mot förmodan skulle bli ett regimskifte? Dagens debatt visar att det engagemang som S-märkta ledamöter ägnat sig åt på X inte avspeglar sig i den debatt vi har här i kammaren. Man säger att man alltid har haft en bra politik och reflekterar inte över att man även internt har sagt att man var på fel väg under de åtta år som man hade makten. Vi kan fråga oss om inte S med sitt motto ”makten framför allt” kommer att kapitulera i förhandlingsrummet rörande den framtida migrationspolitiken.

Jag kan i alla fall konstatera att Kristdemokraterna och övriga Tidöpartier har lett den största omstruktureringen av både migrations- och rättspolitik i modern historia. Med dagens besked fortsätter vi i samma riktning. Vi säkerställer att personer som utgör ett hot eller har begått brott och dömts till utvisning verkligen ges inskränkningar och att vi arbetar för att de ska utvisas ur landet.

Det är tydligt var handlingskraften och samarbetet finns för att åtgärda problemen i Sverige. Vi kristdemokrater är stolta över att höra till den sidan av det politiska landskapet och kommer att fortsätta att arbeta så även i framtiden.

Herr talman! Vi har i dag en ordning som innebär att en person som får besked att han eller hon ska lämna landet på grund av ett tillfälligt verkställighetshinder i stället har fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Det kan gälla en person som utgör ett säkerhetshot eller en person som ska utvisas på grund av brott.

Den ordningen har gett människor som egentligen har förlorat rätten att vara här möjlighet att i stället leva vidare som vanligt i Sverige, med full tillgång till bland annat den svenska välfärden. Man har också kunnat resa fritt inom EU, trots att vistelsen bara skulle vara tillfällig i väntan på verkställighet.

Den här ordningen har även i vissa fall hindrat att utvisning genomförs direkt när det inte längre finns något verkställighetshinder i den enskilda situationen, till exempel om situationen i ens ursprungsland har förändrats, vilket har gått på tvärs med lagens egentliga syfte. Nu ändrar vi på det.

Regeringens förslag innebär egentligen något väldigt enkelt: När hindret inte är bestående ska huvudregeln för vissa utlänningar inte längre vara ett tillfälligt uppehållstillstånd utan inhibition av verkställigheten. Det gäller bland annat säkerhetsärenden, brottsutvisade, fall där någon är utesluten från skydd eller vägrats flyktingstatus eller där personens levnadssätt visar att han eller hon helt enkelt inte bör fortsätta att leva här. Om det finns synnerliga skäl finns dock fortfarande en ventil, men det ska just vara en ventil och inte huvudspåret som fallet är i dag.

Herr talman! Den här reformen kommer att göra skillnad. Beslut om inhibition ska också prövas på nytt varje år och ska upphävas när skälen faller bort. Den som riskerar att avvika ska kunna få anmälningsskyldighet. Den som annars försvårar verkställighet ska kunna få områdesbegränsning. Den som omfattas av den nya ordningen ska inte längre ha samma tillgång till arbete, bidrag och välfärdsförmåner som den som faktiskt har rätt att vistas här. Ekonomiskt bistånd ska som huvudregel vara knutet till att man bor på ett tilldelat boende.

Även detta är fullt rimligt. Den som omfattas av den här ordningen ska inte kunna verka och röra sig fritt i samhället som om ingenting hade hänt. Det är rimligt att myndigheterna vet var personen finns, och det är rimligt att andra människors trygghet väger tungt. Det är också rimligt att samhället gör det svårare att ägna sig åt samhällsskadlig verksamhet under den tid då verkställigheten tillfälligt måste skjutas upp.

Den som riskerar att avvika eller på annat sätt hindra verkställigheten ska kunna åläggas anmälningsskyldighet och förbjudas att lämna ett visst vistelseområde. Den som bryter mot detta ska möta konsekvenser. Pass och andra identitetshandlingar ska kunna tas om hand. Som huvudregel ska den som omfattas av inhibition bo på Migrationsverkets boende för att ha rätt till ekonomiskt bistånd.

Herr talman! Skyddet mot verkställighet till tortyr, död eller förföljelse ligger fast. Förslaget bygger på individuella bedömningar. Kontrollåtgärderna ska vara proportionerliga. Besluten är överklagbara och ska löpande kunna prövas på nytt och upphävas när skälen inte längre finns. Offentligt biträde ska kunna förordnas, och barnets bästa ska särskilt beaktas. Bland annat tycker vi att ensamkommande barn kunna undantas från boendekravet för bistånd. Barn ska fortsatt ha full tillgång till hälso- och sjukvård, tandvård och grundläggande utbildning medan vuxna ska erbjudas vård som inte kan anstå.

Herr talman! Den som har skyddsskäl ska få skydd, men den som saknar rätt att stanna eller som genom brott eller annat som utgör säkerhetshot mot vårt land har förverkat den rätten ska inte få ett nytt mellanläge där staten säger en sak på papperet och gör en annan sak i verkligheten.

Med denna proposition tydliggör vi också gentemot kommuner, regioner och myndigheter vilka regler och vilket ansvar som gäller för boende, bistånd, vård och skola. Med den nya ordningen får staten ett tydligare ansvar för boende och ekonomiskt stöd. Vuxna ska omfattas av samma vårdordning som andra grupper med tillfällig vistelse, och barns rätt till skola och vård ska säkerställas.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Regeringens förslag kan skapa ett mer effektivt återvändande och ökad kontroll. Det är inget ”nja”, som KD säger, utan vi säger ja till förslaget.

Det är viktigt att åtgärderna för att effektivisera verkställigheten är proportionerliga, inte minst när det kommer till barn. Det är inte tillräckligt att som i förarbetena konstatera att barnets bästa ska beaktas i enskilda fall. Det måste också säkerställas att barnets bästa i praktiken beaktas i enskilda fall och att lagstiftningen inte leder till att barns rättigheter systematiskt åsidosätts. Det bör därför genomföras en oberoende uppföljning av lagändringarna ur perspektivet om barnets bästa och perspektivet barnkonventionen. Jag yrkar bifall till reservation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)