Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenJonas Millard (SD)
- Hoppa till i videospelarenMia Sydow Mölleby (V)
- Hoppa till i videospelarenAndreas Norlén (M)
- Hoppa till i videospelarenVeronica Lindholm (S)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Börjesson (MP)
- Hoppa till i videospelarenPer-Ingvar Johnsson (C)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (KD)
- Hoppa till i videospelarenPatrick Reslow (-)
Protokoll från debatten
Anföranden: 8
Anf. 16 Jonas Millard (SD)
Fru talman! Nu på morgonen ska vi diskutera förebyggande av våldsbejakande extremism. Vi står självklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag här och nu endast bifall till reservation 1 och 7.
Fru talman! Det svenska samhällsbygget, drömmen om det mångkulturella lyckoriket, förorterna som interkulturella smältdeglar och Sverige som humanitär stormakt - om detta var ni överens, både vänstern och högern. Det skulle bli ett socialliberalt Shangri-la där alla gick hand i hand och sjöng kumbaya.
Sverigedemokraterna visste och varnade redan då för att detta var en lögn. Detta bevisas dagligen av skjutningar, små och stora brott, rapporter om hedersvåld och socialt utanförskap.
Ta till exempel rapporten Utsatta områden - sociala risker, kollektiv förmåga och oönskade händelser som Nationella operativa avdelningen hos polisen tog fram 2015. I rapporten framgår att det finns 53 bostadsområden i Sverige som i olika grad är utsatta för både allvarlig brottslighet och socioekonomiska faktorer.
Av dessa 53 områden är 15 att anse som särskilt utsatta. Ett särskilt utsatt område kännetecknas bland annat av svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag, parallella samhällsstrukturer och våldbejakande religiös extremism. De interkulturella smältdeglarna blev med andra ord egna små öar där gangsterkungar härskar med hjälp av våld och gammaldags religiösa vanföreställningar.
Enkelt uttryckt: Mångkulturalismen blev ett dyrt och pinsamt fiasko. Utskottet borde rimligen, som minsta möjliga åtgärd, kunna stå bakom Sverigedemokraternas reservation om att följa upp denna rapport.
Apropå fiaskon: Den 3 februari förra året röstades det här i kammaren om 2015/16:KU4 Åtgärder för att göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism. Sverigedemokraterna hade då reservationer i vilka vi bland annat anförde att det enligt en rapport från 2014 bedömdes att terrornivån för Sverige är förhöjd sedan 2010.
Rapporten som var beställd av Justitiedepartementet slog vidare fast att det finns attentatshot från samtliga våldsbejakande extremistiska miljöer i Sverige. Bedömningen var dock att det största hotet utgjordes av våldsbejakande islamistiska miljöer och att attentatshoten är som störst från individer som deltagit i träning eller i strider i konfliktzoner och sedan återvänt till Sverige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Vi anförde redan då att regeringens åtgärder inte är vare sig trovärdiga, ändamålsenliga eller tillräckliga för att värna vårt samhälle. I stället borde riksdagen ge regeringen i uppdrag att gå tillbaka till ritbordet och återkomma med en strategi som tar problemen och hoten på största allvar.
I sammanhanget är det värt att påminna om att vi även ville att regeringen skulle utse en samordnare mot våldsbejakande extremism som tar sitt arbete på allvar. Samtliga partier i kammaren, utom Sverigedemokraterna, röstade naturligtvis emot detta. Man hade inget att invända mot de riskanalyser som regeringen gjorde, och man bedömde att de åtgärder som redovisats var väl motiverade. Sådana åtgärder utgjordes bland annat av så kallade stödtelefoner och ett ökat genusperspektiv i arbetet mot våldsbejakande extremism. Terrorforskaren Magnus Norell sammanfattade förslagen med att de var väldigt allmänt hållna och på gränsen till meningslösa.
Fru talman! Den 7 april i år genomförde terroristen Rakhmat Akilov det värsta terrordådet i det nutida Sveriges historia. Fem personer dräptes, och ännu fler skadades. Hur många fler oskyldiga ska behöva dö i Allahs namn innan resten av er börjar ta frågan på allvar? Återigen behöver vi reservera oss och uppmana regeringen att snarast lägga fram en konkret handlingsplan för det förebyggande arbetet mot radikalisering och terrorism.
Det har nu gått snart två år sedan regeringen presenterade en övergripande nationell strategi mot terrorism som ska vara utgångspunkten för Sveriges långsiktiga arbete på området. Nu måste denna strategi konkretiseras genom att olika typer av insatser identifieras och en handlingsplan tas fram för hur arbetet ska bedrivas. Av en sådan handlingsplan bör också tydligt framgå vilken myndighet som har ansvar för vad.
Fru talman! Samtidigt som regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism försakade sitt viktiga uppdrag planerade Akilov sitt terrordåd här i Stockholm. Om denna fråga hade tagits på allvar, som SD krävde då och som SD kräver nu, hade liv kunnat räddas.
(Applåder)
Anf. 17 Mia Sydow Mölleby (V)
Fru talman! Vi diskuterar alltså arbetet med att förebygga våldsbejakande extremism. Ibland låter det som att detta är ett nytt fenomen i det här landet, men så är det inte. Vi har en lång historia av våldsbejakande ideologier. De har funnits länge. Det finns många, eller i alla fall flera, olika våldsbejakande rörelser i vårt land.
Under de senaste åren har det dock blivit mycket fokus på den våldsbejakande islamismen. Det gäller förstås särskilt efter våldsdådet på Drottninggatan den 7 april. Detta terrordåd har såklart satt spår i hur saker diskuteras, men jag tror ändå att det är bra att vi kommer ihåg att det finns fler farliga grupper i vårt land. När detta förfärliga terrordåd skedde förde det på något märkligt sätt också med sig väldigt mycket gott. Det var en värme som spred sig. Man erbjöd varandra mat och övernattning. Omtanken var väldigt tydlig just då. Efteråt har dock något annat kommit tillbaka, och det har blivit mer hat och hot mot dem av oss som har sitt ursprung i andra länder. Detta har vuxit ännu mer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
För några veckor sedan hölls en manifestation för ensamkommande flyktingbarn här ute på Mynttorget, precis utanför riksdagen. Man attackerades då av Nordiska motståndsrörelsen, och en journalist blev misshandlad. Samma gruppering angrep en manifestation på Medborgarplatsen i mars. I februari förra året drog högerextremister och nazister omkring på Stockholms gator och jagade barn. Syftet var att sprida skräck och misshandla. Den 8 mars 2014 misshandlades flera personer i Malmö av ett gäng nazister. Vi har sett många mordbränder på flyktingboenden. Genom åren har det också funnits ett antal ensamagerande våldsverkare. Det handlar om den så kallade lasermannen, John Ausonius, som i början på 90-talet spred skräck i Stockholm och Uppsala och om Peter Mangs, som bedrev sitt raskrig i Malmö. Han togs till fånga 2010 och hade då hållit på i sju år. Anton Lundin Pettersson misshandlade och hade ihjäl flera människor i skolan i Trollhättan i oktober 2015.
Våld och hot om våld mot journalister, politiker och företrädare för rättsstaten växer. Det är ett allvarligt hot mot det demokratiska systemet. Det gör att fler och fler tystnar. Det gör också att fler blir rädda och oroliga. När demonstrationer angrips, vilket hände i Kärrtorp i december 2013 när nazister gick till attack med knivar mot demonstranter som demonstrerade mot rasism, gör det förstås att fler inte vågar säga vad man tycker när rasismen florerar. Och det gör den mer och mer öppet. Den rädsla som sprids är också en mycket stark grogrund för extremism. Rädda människor går ofta till extrema rörelser.
Som jag sa tidigare har vi länge haft våldsbejakande ideologier i Sverige, och det kommer med säkerhet att fortsätta att finnas grupperingar som tycker att det är helt okej att använda våld för att uppnå sina syften. Men det har under vår historia varit väldigt olika hur väl man har lyckats rekrytera stora grupper till sina rörelser. Under många perioder har dessa grupper varit ganska små. Men ibland växer rörelserna och blir i perioder lite kaxigare.
Ett samhälle som håller ihop, där välfärden fungerar, där utsikterna att få ett jobb är goda, där det finns hopp om en bra framtid oavsett var man bor och ett samhälle som bygger på tillit i stället för rädsla - ett sådant samhälle är inte bara trevligt, utan det minskar också risken för att den våldsbejakande extremismen ska växa.
De allra viktigaste förebyggande insatserna handlar om grundläggande samhällsservice, bra skolor för alla, arbete, bostad, jämställdhet och jämlikhet. Trygga människor med gott hopp för framtiden vänder sig sällan till våldsbejakande grupperingar. De hamnar inte heller så ofta i annan kriminalitet. Med ett mindre antal att rekrytera från blir det förstås också färre i de våldsbejakande grupperna.
Utöver detta behövs förstås konkreta insatser, för vi har som sagt alltid haft människor som ändå har gått till extrema rörelser. Det är bra att det föreslås att den nationella samordnarens arbete ska permanentas.
Samordning och informationsutbyte mellan myndigheter, men med beaktande av den personliga integriteten, behövs förstås. Det behövs stöd till dem som arbetar med barn och unga för att de ska kunna agera när de träffar personer som riskerar att hamna i våldsbejakande grupperingar. Det behövs ökad forskning och metodutveckling.
Utskottet föreslår flera tillkännagivanden, och det finns ett antal reservationer där jag menar att det redan pågår arbete med det som majoriteten önskar. Ibland är det nog klokt att låta dem som jobbar med saker få fortsätta att jobba med det och inte hela tiden ge dem nya och andra grejer. Risken är att det blir väldigt spretigt, och det pågår som sagt redan mycket arbete.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Men på en del andra punkter tycker också jag att det behöver göras mer. Jag skulle till exempel gärna se att arbetet med att försöka motverka den rekrytering som sker på sociala medier också inbegrep att man samverkar med de företag som står för plattformarna. Men där har utskottsmajoriteten inte gått på samma linje. Jag tycker att de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit går i rätt riktning, men en utredning borde tillsättas som får i uppgift att se över hur företagen inom sociala medier kan involveras i arbetet för att motverka radikalisering och rekrytering till våldsbejakande extremismmiljöer.
Utskottet föreslår också ett tillkännagivande om att regeringen ska överväga att starta en statlig avhopparverksamhet. Jag anser inte att detta är något som staten ska hålla på med. Det är inte staten som i första hand är lämpad att bedriva denna typ av verksamhet. Åtgärder som berör återanpassning med mera bör snarare ske på kommunal nivå med bistånd av och stöd från ett nationellt team med experter liknande det som den nationella samordnaren förordar eller genom ett nationellt kunskapscentrum för stöd till välfärdens personal, som Vänsterpartiet föreslår i vår motion.
Jag yrkar med detta också bifall till vår reservation nr 8.
Det finns ett tillkännagivande om värderingsbaserat arbete. Jag vill understryka att jag menar att detta arbete måste inkludera alla människor som lever i vårt samhälle, oavsett var de bor eller deras etniska eller religiösa tillhörighet. Förekomsten av antidemokratiska värderingar och förtryckande värderingar kan vara en grogrund för alla extremistiska miljöer, och det finns en hel del unkna värderingar på många olika håll i vårt land. Det är inte ovanligt, där jag bor, att man hör folk skrika "jävla bög" efter någon. Det är inte särskilt trevliga värderingar. Det är inte en Stockholmsförort, kan jag säga, utan en mindre ort på landsbygden.
Det här arbetet behöver bedrivas överallt.
(Applåder)
Anf. 18 Andreas Norlén (M)
Fru talman! När skåpbilen svängde upp på trottoaren på London Bridge i lördags kväll och började meja ned skyddslösa fotgängare var det ännu en i raden av liknande attacker som ägt rum i Västeuropa det senaste året: Stockholm den 7 april, Westminster Bridge i London den 22 mars, Berlin december 2016, Nice den 14 juli 2016. Härutöver minns vi det grymma bombattentatet i Manchester för ett par veckor sedan, och vi kommer aldrig att glömma attentaten i Bryssel 2016, terrorattackerna i Paris i november 2015 eller massakern på Charlie Hebdos redaktion i januari samma år.
Attackerna som genomförs med fordon och knivar är skrämmande i sin uppenbara enkelhet. De mer storskaliga attentaten är skrämmande just genom sin omfattning och sina fasansfulla effekter.
En del ställer sig frågan om attentaten nu blivit så vanliga att vi har kommit till ett nytt normalläge. När man promenerar i någon av Europas större städer ska man vara beredd på att något fordon när som helst kan svänga upp på gångbanan för att döda så många som möjligt. Man ska vara mentalt redo för att någon när som helst kan slita fram en kniv och börja hugga omkring sig. Nej, säger jag, nej, nej!
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Om vi börjar tro att vi aldrig kommer att kunna känna oss trygga när vi flanerar i lysande världsmetropoler som London eller Paris, eller för den delen i andra städer som Nice eller Manchester, har terroristerna vunnit en viktig seger - de har vunnit kampen om framtidstron.
Om vi tror att vi inte kan värja oss mot extremism och terrorism har vi förlorat hoppet om en väg ut ur denna våldsutveckling. Utan hoppet förlorar vi också viljan och kraften att agera. Det får inte ske. Den här utvecklingen är inte ödesbestämd; den kan brytas. För att citera Franklin Roosevelt: "Det enda vi har att frukta är fruktan själv." Det är därför den debatt vi nu har här i Sveriges riksdag är så viktig.
Konstitutionsutskottet har i riksdagen ansvar för politiken som handlar om att förebygga våldsbejakande extremism. I detta betänkande behandlas ett antal motionsförslag, de flesta från Alliansen. Alliansen i KU har förhandlat med regeringspartierna och nått en överenskommelse om att bifalla ett antal av Alliansens förslag, vilket innebär att KU föreslår att fyra tillkännagivanden ska riktas till regeringen.
Jag vill framföra ett varmt tack till Socialdemokraterna och Miljöpartiet för konstruktiva samtal. Det är en styrka att vi kan ha en bred enighet i Sveriges riksdag om åtgärder för att förebygga våldsbejakande extremism. Jag vill därför, fru talman, yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Vi debatterar samtidigt här också Europeiska kommissionens meddelande om EU:s åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att förebygga våldsbejakande extremism. Jag vill yrka bifall även till detta förslag men kommer inte att ta upp det mer än så i mitt anförande.
I politiken mot våldsbejakande extremism ryms åtgärder mot de tre våldsbejakande, extremistiska miljöer som finns i Sverige: den vänsterextrema miljön, den högerextrema vit makt-miljön och den islamistiska miljön. Det främsta terrorhotet i Sverige i dag kommer från aktörer inspirerade av militanta islamistiska rörelser.
Självfallet måste dock även vänsterextremism och högerextremism motverkas. Att den våldsamma högerextremismen är ett konkret hot i Sverige visas bland annat av att högerextremister bär ansvar för ett antal mord begångna i vårt land under de senaste 25 åren. Även vänsterextrema grupper har gjort sig skyldiga till olika våldsdåd och orsakat stora kostnader för samhället.
För att kunna vidta relevanta, förebyggande åtgärder måste man ha en uppfattning om vad som gör att människor radikaliseras.
Säkerhetspolisen skriver i avsnittet om kontraterrorism på sin hemsida: "Generellt beror våldsfrämjande radikalisering på tre grundläggande komponenter. Det finns upplevda orättvisor eller kränkningar, vilka kan ha en reell grund. Det finns också en våldsförespråkande ideologi som pekar på orättvisor, förklarar deras orsak och vad som bör göras för att åtgärda orättvisorna. Slutligen krävs också ett socialt sammanhang där ideologin internaliseras. Dessa tre komponenter kombineras på unika sätt hos individer och har varierande betydelse.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Vissa personer går med i våldsfrämjande grupper utifrån sökande efter spänning och gemenskap, andra är mer ideologiskt intresserade och vissa hamnar i våldsfrämjande grupper eftersom flera i deras familj eller sociala närmiljö redan är våldsfrämjande."
Det är alltså viktigt att inse att drivkrafterna bakom radikalisering och extremism är komplexa och varierar mellan olika individer. En del politiker, ofta på vänsterkanten, beskriver gärna radikalisering, till exempel islamistisk radikalisering, i klasstermer som en i viss mån begriplig reaktion på orättvisor personer utsätts för i ett ojämlikt samhälle. Det är dock en grov och missvisande förenkling att förklara extremism och terrorism med att personerna i fråga lever under knappa ekonomiska förhållanden. De flesta som lever i utanförskap blir varken extremister eller terrorister, och många extremister och terrorister är inte socialt utsatta. DN rapporterade nyligen om en förmögen svensk som finansierar högerextrem verksamhet. Flygplanskaparna som angrep USA den 11 september var välbärgade saudier. För dessa personer handlade det inte om fattigdom utan om ideologisk eller religiös övertygelse.
Med detta sagt är det samtidigt viktigt att framhålla att social utsatthet kan öka risken för att en person lockas av extremistiska budskap. En del i arbetet för att motverka våldsbejakande extremism handlar om att skapa ett inkluderande och väl sammanhållet samhälle. Det kan gälla allt från jobb till kontaktytor där man förstärker den lokala gemenskapen. I dag brister ofta tilliten mellan medborgare och myndigheter, särskilt polisen, i utanförskapsområden. Polisens arbete ligger dock, liksom jobbpolitiken, utanför ramen för detta betänkande.
Konstitutionsutskottets fyra tillkännagivanden, uppmaningar, till regeringen handlar i stället om
att utarbeta en nationell strategi för statlig och kommunal bidragsgivning för att säkerställa att bidrag inte tilldelas antidemokratiska föreningar och samfund,
att överväga statlig avhopparverksamhet, att öka kommunernas kunskap om hur man hanterar IS-återvändare och att öka skolans kunskap om hur man kan upptäcka och motverka radikalisering,
att lägga ökat fokus på självradikalisering och ensamagerande terrorister samt
att bedriva ett värderingsbaserat arbete mot bristande jämställdhet, homofobi och hedersförtryck.
Punkt ett bygger på utgångspunkten att den som får bidrag som finansieras med skattebetalarnas pengar måste stå bakom grundläggande principer för ett demokratiskt samhälle, inklusive de mänskliga rättigheterna såsom kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och religionsfrihet. Som flera exempel har visat har staten varit för släpphänt i sin bidragsgivning, och det finns en uppenbar risk för att detsamma även gäller kommunerna.
För att få både statliga myndigheter och kommuner att agera enhetligt och genomtänkt anser KU att regeringen bör utarbeta en strategi för att säkerställa att statliga eller kommunala medel inte tilldelas verksamheter eller åtgärder som riskerar att direkt eller indirekt stödja radikalisering, våldsbejakande extremism eller terrorism.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Punkt två rör, som sagt, bland annat hur man ska hantera så kallade IS-återvändare. Om de är svenska medborgare kan de inte hindras att resa in i riket. Den som vill ändra på den saken måste först ändra grundlagen. Inreseförbud är alltså inget realistiskt svar här och nu. Utgångspunkten bör i stället vara att polis och åklagare gör allt som står i deras makt för att klarlägga om IS-återvändare har begått brott och i så fall väcka åtal.
På grund av svårigheter att säkra bevisning om vad som verkligen hänt i Syrien och Irak kan det ibland vara svårt att väcka åtal. Aktiva åtgärder måste då sättas in för att försöka förmå IS-återvändare, som inte kan åtalas, att lämna sitt gamla liv, och de som väljer att ta steget måste mötas av en professionell avhopparverksamhet.
Mycket tid har, som jag ser det, förlorats genom ett ensidigt fokus på att mobilisera kommunerna och att vänta på att någon frivilligorganisation ska starta avhopparverksamhet för personer som vill lämna våldsbejakande islamism. Det har ännu inte skett.
Frankrike har målet att det i varje region ska finnas ett statligt center för återintegration. KU anser att regeringen bör överväga om staten kan organisera avhopparverksamhet för att på det sättet ta ledningen och inte vänta på att kommuner eller frivilligsektor ska agera. Verksamheten kan förstås också vända sig till extrema islamister som inte har stridit för IS i Syrien och Irak.
Denna andra uppmaning till regeringen innehåller också en del som pekar på behovet av ökad kunskap i kommunerna om förebyggande arbete, särskilt om arbete med IS-återvändare. Dessutom betonas behovet av ökad kunskap i skolan om hur radikalisering kan upptäckas och motverkas på ett tidigt stadium.
För skolans del kan det handla om ökad kunskap om innehållet i de våldsbejakande ideologierna och om hur radikaliseringsprocesser går till. Det kan även vara fråga om kunskap om hur man samtalar med elever som kan vara i riskzonen för radikalisering. Min bild är att lärare inte sällan är alltför försiktiga med att utmana elever som pläderar för antidemokratiska åsikter.
Punkt tre handlar om ett ökat fokus på problemet med ensamagerande gärningsmän. KU anser att problematiken kring självradikalisering än tydligare bör inkluderas i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. Bland annat behövs mer kunskap om mekanismerna bakom självradikalisering och om varningstecken som kan iakttas.
Punkt fyra innebär att KU anser att ett värderingsbaserat arbete mot bristande jämställdhet, homofobi och hedersförtryck måste bedrivas.
Vårt samhälles grundläggande värderingar utmanas, särskilt i en del utsatta förorter och stadsdelar. Hedersrelaterat våld och förtryck, kvinnlig könsstympning, oskuldskontroller och tvångsgifte är uttryck för oacceptabla kulturella och religiösa värderingar som inskränker främst kvinnors frihet.
En del av det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism bör vara att den värdegrund som bär upp demokratin, inklusive de mänskliga rättigheterna, ska vara mer förankrad hos fler. Den som inte är redo att stå upp för andras frihet uppvisar liten förståelse för demokratins väsen. Förtryck av detta slag förekommer i olika grupperingar med olika religiös tillhörighet, och förekomsten av antidemokratiska och förtryckande värderingar kan innebära en ökad risk för en grogrund för islamistisk radikalisering.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Fru talman! Låt mig nu vända mig direkt till dem som är anhängare av någon av dessa tre våldsbejakande, extremistiska inriktningar.
Du som är vänsterextremist säger att du tror på rättvisa och jämlikhet, men i själva verket tror du på den starkes rätt och sätter dig själv före alla andra. Demokratin ger varje människa en röst - den tydligaste formen av jämlikhet - men du accepterar inte demokratin när du tycker att fel beslut fattas.
Du är redo att använda våld och hot mot meningsmotståndare och poliser. När jag säger att polisens uppgift är att skydda de svaga mot övergrepp säger du: All cops are bastards. Men den som hatar polisen hatar också rättvisan. Den som kastar sten på polisen kastar sten på de svaga. Den som föraktar demokratin föraktar också jämlikheten.
Du som är högerextremist säger att du älskar Sverige, men i själva verket hatar du allt som Sverige står för. I Sverige har vi skyddat enskildas rättigheter på olika sätt sedan medeltiden, och vi skapade världens första tryckfrihetsgrundlag för 250 år sedan.
Principen om alla människors lika värde framgår av regeringsformen och genomsyrar all lagstiftning. Sverige slog in på vägen mot demokratisering redan 1809 och blev en fullvärdig demokrati 1921.
Man kan inte älska Sverige och hata demokratin. Man kan inte älska Sverige och mörda människor med en annan hudfärg. Man kan inte älska Sverige och samtidigt hata jämställdhet, yttrandefrihet och rättsstaten. Du som hatar demokratin hatar också Sverige.
Du som är militant islamist tror att religionen ger dig rätten att mörda alla som tror på något annat än vad du gör. Du tror att samhällen ska byggas med våld och underkastelse. Du vill provocera fram misstänksamhet mot muslimer och skapa splittring i vårt samhälle.
Vi vet att din extrema version av islam avvisas av den stora majoriteten av världens muslimer. De delar vår avsky inför den ondska du står för.
Vi vet att fria samhällen är oändligt mycket starkare och rikare än samhällen som bygger på fruktan och förtryck. Vi vet att vårt samhälle och vår sammanhållning kan stå pall för ett terrorangrepp eller flera. Om du eller dina anhängare försöker att angripa Sverige igen kan vi lova att Sverige inte kommer att ge vika. Sverige kommer att vara redo. Sverige kommer att stå emot och slå tillbaka.
Fru talman! Förra gången som kammaren debatterade våldsbejakande extremism, i februari 2016, sa jag att vi lever i en allvarsam och dramatisk tid, och det stämmer i än högre grad i dag.
Vi lever i en tid när våra demokratiska värderingar och vårt sätt att leva utmanas. Vi lever i en tid när hatets och extremismens banerförare försöker att vinna ungas hjärtan - en tid när vårt samhällskontrakt och vår samhällsgemenskap prövas.
Vi utmanas, och vi får inte ge vika. Vi i den här kammaren får inte ge vika. Alla de miljontals människor runt om i hela Sverige som står för demokrati, individens frihet, tolerans, öppenhet, jämställdhet och alla de andra värden som ligger till grund för vårt samhälle får inte ge vika.
Vi måste utmana extremisternas världsbild och paranoida konspirationsteorier. Vi måste utmana hatet, illviljan och människoföraktet. Vi måste utmana de krafter som vill göra unga människor över hela Sverige till lydiga verktyg i en extremistisk kamp.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Demokratin måste vinnas av varje ny generation. Nu är det vi som håller i frihetens fackla - vi i den här kammaren och vi i det här landet. Den facklan ska vi hålla brinnande - för att det är rätt, för att det är gott och för att det är vår plikt.
(Applåder)
I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).
Anf. 19 Veronica Lindholm (S)
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är väldigt glad över att vi har lyckats enas så brett om detta betänkande. Det här kan vara det viktigaste betänkande som jag har varit med om att ta fram under min tid i konstitutionsutskottet.
Jag vill också tacka ordföranden Andreas Norlén från Moderaterna och Tina Acketoft från Liberalerna för ett gott samarbete. Jag och Agneta Börjesson har tillbringat ett antal timmar på kammaren med dem, och tillsammans har vi suttit och diskuterat och förhandlat fram och tillbaka.
Jag är väldigt glad över att vi har lyckats komma fram till detta betänkande, och jag vill också yrka bifall till förslagen i betänkandet.
Efter de klokheter som Mia Sydow Mölleby och Andreas Norlén har sagt här i talarstolen vill jag fylla på med en lite mer personlig berättelse.
Jag tror att det är många som i likhet med mig aldrig kommer att glömma var de var fredagen den 7 april. Konstitutionsutskottet hade tidigt på förmiddagen hållit ett KU-förhör. Vi hade haft en praktikant från Värmdö här hela veckan. Vi blev klara tidigare än beräknat, så praktikanten fick sluta vid lunch. Jag är väldigt glad över att han hann hem innan händelserna på Drottninggatan inträffade.
Socialdemokraterna hade sin partikongress i Göteborg den helgen. Jag skulle ha åkt med ett tåg som gick kvart över tre men bokade om och åkte strax efter ett. Det sista jag gjorde den här fredagen var att gå in på Åhléns och köpa reseschampo, för jag skulle vidare efter kongressen.
Tanken på vad som hade hänt om jag hade tagit det senare tåget har slagit mig från och till. Den slog mig när jag satt där på tåget och nåddes av sms och samtal där folk frågade vad som hänt och om jag var okej.
Detta var innan jag kommit till insikt om vad som hänt och innan jag förstått vidden av det inträffade. Var finns alla partikamrater? Var finns utskottskamraterna? Var finns människor? Var är alla? Har det hänt något?
Sådan är rädslan under minuterna innan man till slut lyckas ta in och förstå situationens fulla allvar.
Det var väldigt mycket folk längs Drottninggatan den dagen. Vi får vara glada för att det inte blev ännu värre, även om det som hände är fruktansvärt.
Jag blir arg, rädd och ledsen. Samtidigt är det väl precis det de vill - att vi ska bli rädda - och det gör mig ännu argare. Jag tänker banne mig inte bli rädd. Vi ska stå upp och försvara demokratin och de rättigheter som vi har, och detta arbete för förebyggande av våldsbejakande extremism är en del av det.
Precis som Mia Sydow Mölleby och Andreas Norlén har sagt finns det flera olika sorters extremism. Alla är dock lika farliga, för alla vill förstöra vår demokrati.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Vi lever i en av världens bästa demokratier. Vi behöver försvara den och vara rädda om den varje dag. Det kan handla om att stå upp mot uttalanden eller om att våga ta debatter.
Vi har föreslagit att riksdagen riktar fyra tillkännagivanden till regeringen. Det första tillkännagivandet handlar om att utarbeta en strategi för att säkerställa att verksamheter eller åtgärder som riskerar att stödja radikalisering, våldsbejakande extremism eller terrorism inte tilldelas statliga eller kommunala medel. Detta är en mycket bra punkt.
Det andra tillkännagivandet handlar dels om behovet av avhopparverksamhet och om att regeringen bör överväga statlig avhopparverksamhet, dels om behovet av ökad kunskap hos kommuner, skolor och andra aktörer. Det är viktigt, för vi behöver kunskap. Har vi inte kunskap kan vi inte heller bemöta hoten som riktas mot oss och den demokrati vi lever i.
Forskning om ensamagerande terrorister och mekanismerna bakom självradikalisering är också en viktig faktor. Vi behöver mer kunskap och mer forskning på det området. Vi behöver också ett värderingsbaserat arbete mot bristande jämställdhet, homofobi och hedersförtryck. Det tror jag att vi möts av varenda dag oavsett om vi är i Riksdagshuset eller ute i en butik eller på en arbetsplats. Det sker överallt. Vi behöver kunna bemöta det, och vi behöver också kunna bemöta och försvara den här demokratin som vi lever i.
Än en gång vill jag framföra ett stort tack. Jag är mycket glad över att vi har tagit fram det här betänkandet, och jag ser fram emot att få trycka på knappen vid voteringen för att godkänna detta.
(Applåder)
I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).
Anf. 20 Agneta Börjesson (MP)
Fru talman! Också jag vill tacka för det riktigt goda arbete som har pågått här under våren. KU debatterar nu KU23 Förebyggande av våldsbejakande extremism med 36 motioner från den allmänna motionstiden men också så mycket mer.
De här frågorna har blivit alltmer aktuella. Precis som Veronica Lindholm här innan gav uttryck för har de genom åren blivit alltmer personliga då berättelserna kommer allt närmare och allt fler vet precis vad det var som hände den 7 april eller när Behring Breivik utförde sitt dåd och så vidare. Vi vet precis var vi var "nine eleven", och vi vet precis vad vi gjorde. Det går under huden på oss.
Norden har lidit av extremistiska dåd kopplade till högerkrafter och islamistisk extremism och utförda av ensamagerande med en ideologisk agenda och ganska basala medel till hjälp - vid dådet på Drottninggatan och nu senast i London bara en bil. Det är inte lätt att förebygga. Det är inte lätt att upptäcka. Ändå är kraven på oss politiker att vi självklart måste bli bättre på det.
Efter varje dåd kommer nya krav på att göra mer. Ofta är den första tanken att ge polisen och Säpo resurser för att öka övervakningen. Parallellt med att vi har tagit fram det här betänkandet har det typen av diskussioner pågått mellan regeringspartierna och allianspartierna inom ramen för terrorsamtal.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Parallellt med detta finns det också mycket att göra för att förebygga att de grupperingar som håller på att växa sig starka har en grogrund att kunna fortsätta att växa.
Det görs mycket arbete ute i världen. Utskottet har under våren varit i Frankrike för att se hur de långsamt bygger upp sin förebyggande verksamhet. Där har de repressiva delarna varit väldigt starka. Frankrike har haft många attentat, och man lever just nu i ett undantagstillstånd. Man har också en del gammal lagstiftning som direkt ger grogrund för mer av misstänksamhet. Till exempel finns det en lagstiftning som möjliggör för katolska kyrkor att få stöd för sina byggnader och samtidigt som det finns ett förbud mot någon form av stöd till moskéer, vilket gör att moskébyggen dessvärre ofta finansieras direkt via till exempel Saudiarabien eller andra konservativa och tillbakasträvande länder.
Utskottet har också tagit in kunskap från kulturministern, den nationella samordnaren och Säpo under tre utfrågningar som gett mycket information om allt nytt arbete som håller på att göras inom ramen för det förebyggande arbetet.
Frågorna om den våldsbejakande extremismen har varit stora under en längre tid. Vi brukar skilja på höger- och vänsterextremism, vilket flera har varit inne på, som har funnits riktigt länge och islamistisk extremism som har vuxit sig starkare under de senaste åren.
Den nationella samordnaren tillsattes 2014 av den dåvarande regeringen. Samordnaren har sedan dess fått flera tilläggsuppdrag, och nu utreds möjligheten att permanenta verksamheten. Efter att samordnaren tillsattes har allt fler kommuner startat sitt arbete med att ta fram en lokal handlingsplan. Jag var nyligen i min hemkommun och lyssnade på hur man gör där. Det här arbetet pågår på basnivå just precis nu. En nationell strategi har tagits fram och kunskapsunderlag produceras kontinuerligt.
Utskottet föreslår, precis som andra har varit inne på, fyra tillkännagivanden i betänkandet. En del av frågorna har också diskuterats inom ramen för de pågående terrorsamtalen. Vi har försökt att hålla det så att det ska landa i det förebyggande arbetet på ett bra sätt.
Det första tillkännagivandet handlar om att regeringen ska utarbeta en strategi för att säkerställa att verksamheter eller åtgärder som riskerar att stödja radikalisering, våldsbejakande extremism eller terrorism inte ska kunna få pengar. Vi måste kunna vara säkra på det. Här har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor redan startat ett arbete på nationell nivå. Vi hoppas nu att det ska kunna bli ett gott stöd för kommuner så att de också ska kunna ta hjälp och se vad de ska kunna göra även på lokal nivå.
Vi har också ett tillkännagivande om behovet av avhopparverksamhet och behovet av kunskap om avhopparverksamhet och skolorna i kommunerna. Vi har ett tillkännagivande om ensamvargar och forskning om självradikalisering och om värderingsbaserat arbete när det gäller jämställdhet, homofobi och hedersförtryck.
Det här är bra tillkännagivanden och vi står bakom dem. Återigen vill jag tacka för ett mycket gott samarbete och yrka bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 21 Per-Ingvar Johnsson (C)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Fru talman! Vi har i riksdagens partier och i konstitutionsutskottet haft ett omfattande arbete med att förbereda och bereda de frågor som behandlas i vårt ärende om förebyggande av våldsbejakande terrorism.
Centerpartiet har i en partimotion med Annie Lööf med flera som undertecknare lyft fram kommunernas ansvar för det förebyggande arbetet mot terrorism och de sekretessproblem som finns i det nödvändiga samarbetet mellan kommunernas sociala verksamheter och polisen för att förebygga radikalisering och terrorbrott. Centerpartiet har medverkat i en kommittémotion från allianspartierna med ett stort antal förslag för att förebygga brott och värna demokratin.
Islamistisk radikalisering och terrorbrott är en synnerligen aktuell och allvarlig fråga som, om vi inte hanterar den rätt, kan vara ett hot mot vår demokrati och vårt sätt att leva i Sverige och i Europa.
Religiös fanatism har historiskt varit ett hot mot människors liv och frihet. Vi måste ta de nu aktuella hoten på stort allvar och hårt straffa dem som på olika sätt stöder, förbereder och medverkar till terrorbrott mot oskyldiga människor. Vi måste ha en polis och andra myndigheter som är vaksamma mot hoten. Samtidigt är det viktigt att vi lever som vanligt. Annars har de som hotar oss lyckats och vårt samhälle misslyckats.
Allianspartierna har i KU väckt förslag om ett utskottsinitiativ, och vårt gemensamma arbete i utskottet har lett fram till fyra i stort sett enhälliga tillkännagivanden till regeringen. I regeringen pågår redan beredning av flera åtgärder, delvis utifrån tidigare tillkännagivanden, delvis utifrån förslag från samordnaren mot våldsbejakande terrorism.
Det som vi från KU nu lyfter fram i tillkännagivandet handlar om att säkerställa att statliga och kommunala medel inte tilldelas verksamheter som stöder radikalisering, extremism och terror och om att regeringen ska överväga behovet av en statlig avhopparverksamhet. Vi vill öka kunskapen hos kommunerna, och vi vill att regeringen ser på behovet av forskning om självradikalisering och det hot som ensamagerande terrorister utgör. Vi måste driva ett värderingsbaserat arbete i vårt land mot bristande jämställdhet, homofobi och hedersförtryck.
I december 2015 medverkade Centerpartiet i en överenskommelse mellan allianspartierna och regeringspartierna om åtgärder mot terrorism. I juni 2016 presenterade den nationella samordnaren mot terrorism sin strategi mot våldsbejakande extremism. I december 2016 överlämnade samordnaren sitt delbetänkande Värna demokratin mot våldsbejakande extremism - nationell samordning och kommunernas ansvar. I mars lyfte den nationella samordnaren fram de brister som finns i arbetet med återvändare från terrorresor. Säkerhetspolisen, Säpo, tar kontakter med hemvändarna, men vad händer i de kommuner där de bor?
Polismyndigheten har hos regeringen begärt en översyn av sekretessreglerna, som är ett hinder vid polisens kontakter med de sociala myndigheterna i kommunerna. Frågan bereds inom Regeringskansliet. Som jag sa togs denna fråga också upp i Centerpartiets partimotion i oktober förra året - den är väldigt angelägen. Jag hoppas verkligen att regeringen snabbt löser detta problem, som nu utgör ett allvarligt hinder när det gäller att förebygga och förhindra terrorbrott.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande Förebyggande av våldsbejakande terrorism.
(Applåder)
Anf. 22 Tuve Skånberg (KD)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i det betänkande som vi nu debatterar.
Det är framhandlat utifrån ett initiativ som Alliansen har tagit och en motion som Alliansen har lagt fram, där jag har varit delaktig. Jag välkomnar det goda samarbetet för att nå fram till de fyra tillkännagivanden som nu läggs till alla de tillkännagivanden som vi har gjort tidigare.
Konstitutionsutskottet har ett ansvar här i riksdagen för att hantera förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism. Justitieutskottet har ansvar för det mer polisiära repressiva arbetet och skyddet, men KU har det förebyggande ansvaret.
Ibland kommer terrorismen väldigt nära. Veronica Lindholm berättade om hur hon var i närheten när hon skulle sin partikongress. Jag var i samma situation. Jag var på Mäster Samuelsgatan och hade kvitterat ut en hyrbil för att köra till Kristdemokraternas partikongress, som ägde rum i Karlstad. När jag körde tänkte jag: Ska jag ta av mot Drottninggatan? Nej, jag tar höger och tar mig ut där. Jag är inte så bevandrad i att köra i centrala Stockholm - jag går mer än jag åker bil. Men nu hade jag en hyrbil och skulle till Karlstad.
Jag hade inte kommit långt från Mäster Samuelsgatan, som ligger bara ett knappt kvarter från den plats där terroristen körde in i Åhlénshuset, förrän polisbilar kom som getingsvärmar. De var överallt och körde igenom bilköer och tog sig fram snabbt och effektivt. Jag undrade vad som hade hänt, och som man gör tog jag upp min mobiltelefon när jag stod stilla med bilen. Jag tittade på internetflödet och såg att det av allt att döma hade varit en terroristattack precis ett knappt kvarter från där jag hade varit. Då kommer det nära, och man känner: Detta måste vi alla stå upp emot.
KU har sitt arbete, och det har i detalj redogjorts för de olika tillkännagivanden som vi har haft om strategier, om avhopparverksamhet, om ensamagerande och om värderingsbaserat arbete. Jag ska inte ytterligare fördjupa mig i detta - det är redan sagt av kollegerna, och jag står bakom det.
Internet är oerhört viktigt. Där rekryteras nya generationer, och vi upptäcker att det är den starkaste basen för att kunna få fler till IS och liknande terroristorganisationer - här, mitt i Sverige.
Jag vill lyfta fram en sak som särskilt viktig, och det är att vi samarbetar med det civila samhället. Detta kan inte vi politiker eller de repressiva krafterna - polis och justitieväsen - hantera ensamma. Vi måste ha med oss det muslimska civila samhället. Vi måste ha med oss alla goda organisationer där ute. Vi måste ha med oss skolan.
Vi har uttalat hur viktigt det är att inte ge stöd till organisationer som stöder extremism eller som inte stöder våra demokratiska värderingar. Det är särskilt glädjande att höra att en av de första som med kraft fördömde terrorattentatet i London nyligen var borgmästaren. Man kan tänka att det tillhör hans arbete, och det gör det möjligen. Men han är själv muslim. Han gick ut i en artikel i Times där han med kraft fördömde dådet. Dessutom sa han: Vi i det muslimska civilsamhället måste göra mer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
En sådan röst har naturligtvis bara civilsamhället - den kan inte vi beordra. Vi kan efterlängta och uppmuntra, men vi kan inte beordra fram den. Men det är något dyrbart när familjer får stöd, när moskéerna får stöd och när imamerna får stöd i att inte legitimera IS, al-Qaida och liknande organisationer.
Borgmästarens fördömanden följdes av 130 imamer, som vägrar att begrava de tre terroristerna. Man måste vara mer än sekulariserad svensk för att förstå vilket starkt statement det är. Det finns tydliga tidsgränser inom islam för när man ska begravas, och begravningen är väldigt viktig. Dessa 130 religiösa ledare inom islam säger: Vi begraver dem inte. Detta är starkt, efterföljansvärt och värt att uppmuntra.
Här i Sverige, alldeles efter dådet på Drottninggatan i april, gick Sveriges imamråd ut och fördömde attentatet. Detta är värt att uppmuntra och lyfta fram. När vi talar om en statlig avhopparverksamhet ska det inte, menar jag, förstås mot bakgrund av att någon ovanifrån ska tala om för andra och hjärntvätta. Men man ska ta fasta på att i organiserad nationell form hjälpa dessa människor ur den religiösa villfarelse som majoriteten av islam säger att de är i. Detta är inte mainstream inom islam, utan det är en avart och något som resten av islam tar avstånd ifrån. Detta sker mer eller mindre tydligt, för vi ska inte glömma att det finns en hotbild mot muslimer som alltför tydligt tar avstånd.
Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag och tacka för arbetet. Vi inser att detta bara är början på ett mycket viktigt arbete, där vi alla måste kroka arm. Inte minst vill jag lyfta fram det civila samhället.
(Applåder)
Anf. 23 Patrick Reslow (-)
Fru talman! I lördags skakades London av ännu ett horribelt terrordåd. För oss som har vänner och bekanta som bor och jobbar i London följde det några oroliga timmar under tiden som man försökte lokalisera folk och tittade på nyhetsrapporteringen. Det var en attack som inte bara riktade sig mot de oskyldiga människor som råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle, utan det var också en attack mot allt vad den västerländska kulturen står för: frihet, demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter.
Terrordådet var bara en i raden av många liknande händelser under den senaste tiden. Attentaten i Stockholm, Paris och den förra händelsen i London för inte så länge sedan utfördes på ett likartat sätt - ett fordon vars förare hänsynslöst mejade ned folk på öppen gata. I Bryssel och i Manchester utlöstes explosioner i folkmassor. I lördags togs våldet till en ny nivå när terroristerna hoppade ur fordonet och började knivskära folk. Det här är handlingar som väcker avsky.
Att det pågår en omfattade radikalisering i Sverige och Europa borde stå utom allt rimligt tvivel. Vi sverigedemokrater anser att det är viktigt att så tidigt som möjligt upptäcka och bekämpa radikalisering. I vårt grannland Danmark har arbetet med att förebygga våldsbejakande extremism - och då särskilt islamism - kommit avsevärt längre än i Sverige. Det beror såklart delvis på arbetssättet där myndigheter samarbetar med socialtjänsten, skolor och fritidsgårdar på ett betydligt mer strukturerat sätt än i Sverige, men det beror också på att den politiska debatten länge har varit betydligt rakare och tydligare än i Sverige.
I Danmark råder det ingen politisk korrekthet. Där vågar man peka ut problemen med en okontrollerad invandring. Där vågar man föreslå en konkret och effektiv lagstiftning i den utsträckning som det behövs.
Här i Sverige har vi valt en annan väg. Vi har valt att länge blunda för problemen. Nu när vi är längst inne i återvändsgränden, då väljer vi att vakna upp. Det är ett sent uppvaknande för många. Det är i alla fall glädjande att Sverigedemokraterna under lång tid har haft åsikten att någonting måste göras åt dessa problem.
Kommuner, skolan, polisen och socialtjänsten måste nu öka kunskaperna om hur radikaliseringsprocessen går till. Det kan handla om att utbilda om innehållet i de våldsbejakande ideologierna, men även om vilka symboler som förknippas med dessa. Vi anser också att det finns skäl att styra upp kunskap och efterlevnad av befintliga handlingsplaner - det handlar inte bara om att utfärda handlingsplaner, man ska också kunna hålla sig till dem och veta vad som gäller i olika situationer - för att på rätt sätt kunna agera när någon elev riskerar att radikaliseras. Skolan måste dessutom bli bättre på att samtala med de elever som befinner sig i riskzonen.
Detta gäller inte minst de områden som har nämnts i den tidigare nämnda rapporten om utsatta områden från 2015, som pekas ut som platser där våldsbejakande religiös extremism predikas eller där personer deltagit eller deltar i strid för främst IS. Vi ser sådana områden i Malmö där rekrytering av IS-krigare sker öppet på kaféer. Vi ser dem också i Göteborg där salafistiska imamer till och med i dessa studenttider riktar hot mot studentfirande. I dessa områden krävs mer omfattande insatser, och vi skulle därför vilja se en uppföljning av rapporten och att det i denna uppföljning föreslås konkreta åtgärder för att motverka radikalisering.
En annan viktig fråga handlar om de personer som rest i väg för att ansluta sig till terrorverksamhet i andra länder. Här finns en tydlig skiljelinje mellan riksdagens partier. Utskottets majoritet, bestående av sex av sjuklöverns partier, vill att regeringen inrättar en statlig avhopparverksamhet för så kallade IS-återvändare och andra anhängare av våldsbejakande islamism. Vi sverigedemokrater delar inte denna syn.
Förebyggande av våldsbejakande extremism och Granskning av meddelande om EU:s stöd till förebyggande arbete mot våldsbeja-kande extremism
Vår bestämda uppfattning är att för den som har rest i väg för att strida med IS eller liknande terrorgrupper ska gränsen till Sverige vara stängd. Det finns därför ingen anledning att inrätta någon avhopparverksamhet. Det är bara uttryck för nödlösningar och eftergifter för en illa förd invandringspolitik. I stället bör vi skicka en tydlig signal till dessa personer om att de inte längre är välkomna till Sverige.
Med detta sagt yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservationer 7 och 10.
(Applåder)
I detta anförande instämde Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 20.)
Beslut
EU-kommissionens meddelande om våldsbejakande extremism har granskats (KU12)
Konstitutionsutskottet har granskat EU-kommissionens meddelande om stöd till det förebyggande arbetet mot radikalisering som leder till våldsinriktad extremism.
Talmannen bestämde tillsammans med riksdagens gruppledare att riksdagen skulle granska EU-kommissionens meddelande.
I meddelandet beskriver kommissionen vad EU kan göra för att stödja medlemsstaterna när det gäller att förebygga radikalisering som leder till terrorism. Det handlar bland annat om att EU kan stödja forskning, kunskapsbyggande och nätverksarbete och att EU kan hjälpa till att motverka terroristpropaganda och hatpropaganda på internet och att främja ett inkluderande, öppet och motståndskraftigt samhälle.
Konstitutionsutskottet värdesätter kommissionens ambition att stödja medlemsstaterna i deras arbete med att förebygga våldsbejakande extremism och terrorism. Utskottet välkomnar olika kommunikationsinsatser för att sprida fakta och positiva motbudskap om vår demokrati. Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att värna den svenska grundlagsreglerade informations- och yttrandefriheten.
Utskottet vill även understryka vikten av att rättsstatens principer efterlevs i allt arbete mot våldsbejakande extremism.
Riksdagen lade KU:s utlåtande till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Utlåtandet läggs till handlingarna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.