Infrastruktur

Fru talman! En ökad takt i klimatomställningen innebär stora investeringar och nya jobb i hela landet. Sverige kan inte låta de möjligheter som klimatomställningen innebär försvinna iväg någon annanstans. Nya och utvecklade branscher bidrar till fler jobb, en starkare ekonomi och en bättre välfärd.

I norra Sverige växer redan nu framtidens gröna industrier fram. Vi ser bland annat en utveckling av fossilfritt stål, batteritillverkning och framställning av grön vätgas. Industrin och industriarbetarna är lika avgörande i dag för att bygga världens första fossilfria välfärdsland som de var när vi byggde det svenska välfärdssamhället.

Omställningen kräver dock en väl fungerande infrastruktur. Vi behöver stora investeringar i Sveriges elnät, järnvägar, vägar, bredband och laddstolpar. De senaste två mandatperioderna har socialdemokratiska regeringar gjort rekordstora satsningar. Men det räcker inte, utan fortsatta satsningar krävs.

Allmänpolitisk debattRättsväsendet

Fru talman! För Västernorrland, den region som jag bor i och representerar här i riksdagen, är en utbyggnad av dubbelspår mellan Gävle och Härnösand helt avgörande. Dagens ostkustbana är Sveriges längsta flaskhals med 27 mil enkelspårig järnväg på sträckan Gävle-Härnösand. I dag är banan överbelastad i hela sin sträckning, och det finns ett mycket begränsat utrymme för fler transporter.

Genom att bygga dubbelspår kan kapaciteten fyrdubblas och restiderna halveras. Järnvägstransporter är avgörande för export av just de gröna industriernas produkter på ett miljövänligt sätt. Nya Ostkustbanan är helt enkelt bra för miljön, ekonomin och jobben i hela Sverige.

Men även med en utbyggd järnväg kvarstår det behov av transporter av gods på väg. Och människor behöver kunna transportera sig med bil där kollektivtrafik inte är ett alternativ. Under en lång tid har kustkommunerna i norra Sverige framfört behov av nya sträckningar på dagens E4. I vårt län handlar det om en ny förbifart vid Örnsköldsvik.

Fru talman! I stället för en offensiv satsning på de gröna jobben väljer nu det högerkonservativa blocket en helt annan väg. I deras slottsavtal framgår det att Sveriges miljö- och klimatambitioner ska sänkas. Dessutom finns det i slottsavtalet inte en enda stavelse om satsningar på infrastruktur. Jo, förlåt, Bromma flygplats nämns och ska finnas kvar. Den högerkonservativa regeringens ointresse för klimatfrågor och infrastruktur är ett reellt hot mot den gröna tillväxten i norra Sverige.

Allmänpolitisk debattInfrastruktur

Sverige har tekniken, vi har kunnandet och vi har viljan. Genom att samlas kring möjligheterna i en omställning kan vi bli det första fossilfria välfärdslandet med en förnybar energiproduktion.

Den högerkonservativa politiken på detta område är inte bara framförhandlad på ett slott - den är i verkligheten ett luftslott. Sverige behöver en annan politik som vill prioritera satsningar på väg och järnväg i hela landet med ambitionen att bygga ett hållbart samhälle för alla.

(Applåder)

Fru talman! Det är jättebra att Socialdemokraterna har satsat historiskt mycket pengar på infrastruktur. Socialdemokraterna har suttit vid makten i åtta år. Var är dubbelspåren i Norrland som efterfrågas av ledamoten Peder Björk? Jag vet inte. Var är satsningarna på sjöfarten? Var är satsningarna på infrastruktur?

Vi har en nationell plan fram till 2033, där Socialdemokraterna har gett Trafikverket i uppdrag att utreda hur man kan fördela pengarna. Men 2033, ska jag tala om, kommer infrastrukturen att vara sämre än vad den är i dag.

Fru talman! Jag skulle därför vilja fråga Peder Björk var de historiskt stora satsningarna är.

I detta anförande instämde Mats Arkhem och Robert Stenkvist (båda SD).

Fru talman! Jag tackar ledamoten för möjligheten att bemöta hans frågor.

När det gäller Ostkustbanan har det påbörjats en utbyggnad av dubbelspår med satsningar på närmare 10 miljarder kronor. Den socialdemokratiska regeringen har påbörjat utbyggnaden av Norrbotniabanan, och det har satsats historiskt stora resurser på att flytta över gods från väg och järnväg till sjöfarten.

Min fråga till riksdagsledamoten Jimmy Ståhl är: Vad är Sverigedemokraternas prioriteringar och satsningar för infrastrukturen i norra Sverige?

Fru talman! Vi har ganska många. Vi anser också att järnvägen är jätteviktig. Framför allt är sjöfarten viktig. Via sjöfarten kan vi lasta ut enorma mängder gods från bland annat Luleå och nedöver till övriga Europa. Där lägger vi ganska mycket satsningar.

Vi satsar också på flygplatserna, vilket jag förstår att Socialdemokraterna inte har något intresse av över huvud taget. Vi vill ha en infrastruktur som täcker hela Sverige. Bromma är viktigt.

Fru talman! Om riksdagsledamoten Jimmy Ståhl är så övertygad om satsningar på både järnvägen och sjöfarten undrar jag vad ledamoten anser om att detta helt saknas i den regeringsförklaring som avgavs i går. Framför allt saknas det i det slottsavtal som har slutits med dem som nu utgör regeringsunderlag här i Sveriges riksdag.

Frågan återstår fortfarande för ledamoten att besvara: Vilka satsningar vill Sverigedemokraterna se i norra Sverige när det gäller infrastrukturen?

(Applåder)

Fru talman! Jag har lyssnat på debatten under dagen, och vid flera tillfällen har brottsligheten i Sverige varit uppe. Då ska man också ha klart för sig att brottsligheten är hjulburen. Den rör sig alltså på väg.

Våra vägar är Sveriges största brottsplats. Vägen är de kriminellas viktigaste arbetsredskap. Vi har en omfattande otillåten yrkesmässig trafik i Sverige, och i den trafiken döljer sig transporter av vapen, narkotika och i vissa fall till och med människor. I motsatt riktning går stöldgods för ungefär 2 miljarder om året ut ur landet.

Den här trafiken har man öppnat upp för genom att nedmontera trafikpolisen. Det finns inga kontroller på vägen som kan mota tillbaka den här verksamheten, utan den har fått växa ohämmat under årens lopp. En av de viktigaste åtgärderna för att komma åt den här typen av verksamhet är därför att bygga ut trafikpolisen. Man måste grusa maskineriet för de kriminella nätverken.

Jag har själv jobbat inom trafikpolisen, och redan 2012 konstaterade länskrim i Göteborg, som jag hade ett nära samarbete med när jag var regionchef för Sveriges Åkeriföretag, att den olagliga trafiken i Sverige genererar pengar till annan kriminell verksamhet. Det investeras i narkotikaaffärer och så vidare.

Det här ser vi effekten av i dag med alla skjutningar och det våld som sprider sig i samhället. Ska vi komma åt de kriminella nätverken och verkligen stoppa det här måste vi få ut kontroller på vägen. Vi måste på alla sätt grusa de kriminellas affärsverksamhet, och då får inte vägen vara helt öppen för den här typen av verksamhet. Det är det ena bekymret.

Jag kommer alltså från åkerinäringen och har därför mycket kontakt med både åkerier och chaufförer, och ett annat bekymmer är att det rör sig väldigt många ryska fordon i Sverige just nu. Då måste man ställa sig frågan: Vad gör de här? Med alla sanktioner mot Ryssland ska det rimligen inte finnas ryskregistrerade lastbilar i Sverige.

Jag har vid flera tillfällen fått information från chaufförer som är ute och lämnat den till Försvarsmakten för att de på något sätt ska vara förberedda på vad de här kan ägna sig åt. Jag har också pratat med mina gamla kollegor på trafikpolisen. Stoppa de här bilarna! Vad är det för utrustning ombord? Vi blev påminda för några veckor sedan när de sprängde Nord Stream. De ryska fordonen som rör sig fritt i Sverige kan ju förbereda angrepp exempelvis på vår elektriska infrastruktur.

Det här har man lämnat helt öppet. Man har inte ens brytt sig om att utveckla trafikpolisen och se till att vi har kontroller på vägen som bromsar den här typen av verksamhet. I stället har man skruvat upp hastighetskameror och tror att man kan sköta trafikövervakningen på det viset.

Det är anmärkningsvärt hur dåligt detta har skötts av de tidigare regeringarna. Här finns det anledning att tänka om och se till att sätta in resurser för att bromsa de kriminellas framfart i samhället. Då måste vi ha kontroller på vägen.

I detta anförande instämde Mats Arkhem och Robert Stenkvist (båda SD).

Fru talman! Jag skulle vilja bemöta lite grann av det som ledamoten Morell anför i sitt inlägg. Det är inte med sanningen överensstämmande att ingenting har gjorts. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har vidtagit en mängd olika åtgärder för att komma till rätta med den vilda västern som i många fall råder på svenska vägar. Det handlar både om sjysta villkor och om att vi har den högsta sanktionsavgiften när det gäller utländska företag som fuskar.

Jag skulle vilja ställa en annan fråga till ledamoten Morell. För någon vecka sedan lämnades det in en motion om att skrota planerna på att bygga nya stambanor. Hur ser ledamoten Morell på hur vi ska lösa framtidens transporter?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Vi pratar om kontrollen av den yrkesmässiga trafiken. Det har kommit förslag från regeringen som bland annat bygger på mobilitetspaketet som har antagits i EU. I grunden startades detta av en sverigedemokrat som var ledamot i Europaparlamentet.

Paketet är jättebra. Men för att det ska fungera krävs det att det finns någon ute på vägen som gör stopptecken och tittar på fordonet. Vad är det för typ av transport? Vem sitter bakom ratten? Finns det tillstånd? Vad har föraren ägnat sig åt? Den funktionen finns inte i dag.

När jag lämnade trafikpolisen var vi i Skara tre turlag med nio man i varje. I dag är det totalt fem som har behörighet på tunga fordon. Så ser det ut på varenda enhet i Sverige, och det är alarmerande eftersom det har skapat förutsättningar för kriminella.

Fru talman! Dessa frågor är viktiga. Där kan vi vara överens om vad vi behöver göra, och det har gjorts en del.

Men vad är ledamoten Morells svar för att lösa framtidens transporter när dagens järnvägssystem är underdimensionerat och när företagen inte får ut sitt gods i de södra delarna av Sverige? Vad är ledamoten Morells svar på det?

Fru talman! Vi har väckt en motion om att stoppa höghastighetståget. Svaret är ja. Det är för att skapa förutsättningar för att stabilisera järnvägssystemet eftersom underhållet brister. Vidare ska flaskhalsar byggas ut. Då går det att skapa förutsättningar för godstransporter.

Precis innan debatten satt jag och pratade med representanter för ett järnvägsföretag. Då diskuterade vi framtida transporter, och vi sa att om vi skulle öka godstransporterna på järnväg med 100 procent skulle godstransporterna på väg minska med 8 procent. Där är dimensionerna.

Fru talman! Thomas Morell pratar om att trafikpoliserna är för få. Det kan jag hålla med om. Under min tid som trafikborgarråd i Stockholm har jag många gånger pratat om att det görs för lite för att hantera trafiken. Jag har bett att man skulle inrätta kommunala trafikpoliser - trafikövervakare, som jag kallar dem - för att få ordning på hastigheterna. Det är ingen som övervakar miljözonerna, och mycket handlar om trafiken.

Det Thomas Morell pratar om är att med hjälp av trafikpoliser komma åt kriminaliteten. Är det inte ett problem att man blandar ihop dessa? Ett skäl till att man inte vill ha kommunala trafikpoliser är att när polisen ska ut och jaga brottslingar vill de ha möjligheten att stoppa bilarna och göra husrannsakan i bilen. Det ställer till det för det andra området. Borde man inte separera så att polisen ägnar sig åt den grova brottsligheten och trafikpolisen tar hand om trafiken?

Fru talman! Det är intressant att Daniel Helldén lyfter upp denna fråga. Vi har lagt fram förslag om att bygga en särskild enhet direkt under polisledningen som ska sköta kontrollen på väg, inte i kontakt med regionpolischef och så vidare.

Det finns en fördel med poliser som har förordnande att göra flygande inspektioner som bilinspektörer. De behöver ingen order om husrannsakan för att gå in i ett fordon. När jag har stoppat ett fordon på väg för att göra en kontroll äger jag i princip fordonet tills jag är färdig - inte förr kan föraren åka. Jag har tillträde till fordonet för att göra en teknisk kontroll. I samband med det kan man upptäcka andra brott. Då får kontakt tas med förundersökningsledare eller åklagare.

Vi måste få ut poliser på väg som stoppar de kriminella. Det är ett gift i vårt samhälle att de har fått fritt tillträde till vår infrastruktur, och ingen bromsar verksamheten.

Fru talman! Jag kan förstå problemet, men jag tänker att vi på något vis måste försöka hålla detta isär. Jag förstår poängen med att göra husrannsakan i bilarna. Det är ett tvångsmedel som polisen knappt har på något annat område. Problemet är att det här också drabbar annan verksamhet, det vill säga trafiksäkerhet och miljözoner.

Om förslaget var att göra något sådant är det något att titta på. Frågan är om det är det.

Fru talman! Då rekommenderar jag att Daniel Helldén läser vår motion. Vi vill ha en särskild enhet för kontroll av den yrkesmässiga trafiken. Den reguljära polisen kan med fördel ägna sig åt vanlig hastighetsövervakning, blåskontroller, miljözoner och så vidare. Men det ska vara en särskild enhet som ägnar sig åt den yrkesmässiga trafiken eftersom det är ett mycket komplext område som en vanlig polis inte kan ägna sig åt.

Fru talman! Sveriges stambanor, och med dem stora delar av det svenska järnvägsnätet, står inför ett sammanbrott. Det konstaterade Trafikverket 2010 när man skulle förklara kapacitetsbristen och punktligheten på den drygt 150 år gamla Södra stambanan.

Som ett svar på detta lanserade den dåvarande alliansregeringen ett tydligt besked först om bygget av Ostlänken och sedan om nya stambanor. Jag vet detta eftersom jag var där på Stora torget i Linköping när Alliansens partiledare presenterade detta 2012.

Alliansregeringens krav var att investeringarna skulle generera nya jobb, fler bostäder och regional tillväxt. Kommunen åtog sig att planera bostäder, regionen åtog sig att stärka den regionala utvecklingen och näringslivet åtog sig att investera.

Efter intensiva förhandlingar, och ett regeringsskifte däremellan, lyckades vi få till ett avtal i Sverigeförhandlingen. Jag vet även detta eftersom jag var där. Jag var med och förhandlade med den dåvarande, numera bortgångne, moderate politikern HG Wessberg.

Fru talman! Då var då, och nu är nu. Alla överenskommelser, all samsyn och jag dristar mig till att säga all tilltro mellan parterna som ingick avtalet om en hållbar svensk järnväg står nu inför ett sammanbrott.

Den politiska oförmågan att landa i tydliga beslut och oviljan att bidra till lösningar har gjort att vi nu står inför en verklighet där tilltron mellan stat och kommuner är skadad, där tilltron mellan det offentliga och näringslivet är sargad och där allmänheten är de stora förlorarna och får betala det högsta priset i form av en järnväg som alltför ofta missar att leverera.

Fru talman! Det rätta att göra nu hade varit att visa ledarskap. I stället damp det ned en motion skriven av dem som i dag utgör regeringskonstellationen, med sikte på att stoppa allt det som Sverige jobbat med under decennier. Det var en motion som sa sig vilja stoppa höghastighetståg men som i själva verket starkt skulle bidra till att stoppa alla tåg. Det var en motion som dessutom var så illa kommunicerad att den sände chockvågor bland många av motionärernas partikamrater i de berörda kommunerna.

Fru talman! Inte heller blev det bättre när vi fick ta del av regeringsförklaringen. Allt som nämns om spårbunden infrastruktur är några få rader som lyder: "Satsningar på järnvägen ska i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik, som stärker jobb och tillväxt." Dessa få rader är allt som är kvar av det en gång så stolta Sverigebygget som moderater, kristdemokrater och liberaler drev igenom tillsammans med Centerpartiet.

När vi lägger samman motionen om höghastighetståg med raderna i regeringsförklaringen inser vi ganska fort att den nya regeringen helt saknar en vision för järnvägen och för Sveriges utveckling.

Fru talman! När staten krävde de östgötska kommunerna på medfinansiering för Citybanan i Stockholm klagade vi inte. Vi bidrog. När staten krävde de östgötska kommunerna på bostäder klagade vi inte. Vi bidrog. Det har vi lärt oss, det vill säga man håller vad man lovar och man bidrar.

Nu är frågan hur det ska bli. Ska alla investeringar som de östgötska kommunerna har gjort läggas på tippen? Ska alla resenärer lämnas på perrongen?

(Applåder)

Fru talman! Det går ett snabbtåg i timmen mellan Malmö och Stockholm i dag, ett snabbtåg i timmen i vardera riktningen. Endast ett fåtal procent av de spårbundna resorna utgörs av långväga resor.

Med beaktande av detta har jag en fråga till ledamoten Demirok. Anser Centerpartiet att det är rimligt att bygga höghastighetsjärnväg för ett snabbtåg i timmen mellan Malmö och Stockholm för 400-500 miljarder, när vi ser att vi har en infrastruktur som nöts ned och blir sämre och sämre?

Fru talman! Jag ska svara ledamoten Patrik Jönsson ganska enkelt.

Vad är ett snabbtåg? Det som planeras i dag och det som vi har planerat för Ostlänken och de nya stambanorna är 250 kilometer i timmen. Om vi begav oss ut i världen och förklarade att det är vår syn på höghastighetståg tror jag att de skulle skratta åt oss.

Där är planeringen i dag. Det vi planerar är nya stambanor, en upprustning av svensk järnväg som har behövt göras i minst hundra år. Det är det vi står inför - att behöva bygga ut järnvägen. Men med den motion som har lagts fram och den inriktning som ligger kommer vi inte ens att bygga ut stambanor - inte för höghastighetståg men inte heller för regionala pendeltåg.

Hur ska ni svara upp mot arbetspendlingen när ni inte vill bygga ut järnvägen?

Fru talman! Det är precis det vi vill, men det är det Centerpartiet inte vill. Ni vill lägga alla pengarna på prestigeprojektet höghastighetståg - 400-500 miljarder för ett tåg i timmen mellan Malmö och Stockholm. Det är möjligt att era väljare tycker att det är ett bra förslag.

Jag är rätt övertygad om att våra väljare hellre ser att vi bygger ut befintlig järnväg med konventionell teknik där det verkligen behövs. Det behövs nya stambanor, och det behövs att man bygger bort flaskhalsar. Framför allt behövs det stärkt underhåll, och där står Centern sig slätt.

Fru talman! Jag brukade ibland som kommunalråd få frågan varför vi stängde av vägarna när vi behövde asfaltera om dem. Jag försökte förklara att ibland måste man stänga av vägarna för att kunna asfaltera om dem.

Hur ska man rusta upp järnvägarna om man inte får bygga nytt? Hur ska man rusta upp dem om man inte får stänga av dem? Med Sverigedemokraternas politik kommer vi att hamna i en situation där vi under många långa år inte har en fungerande järnväg över huvud taget eller en satsning på framtida järnväg.

Fru talman! Hela Sverige ska fungera.

Mitt hemlän Kalmar län är ett av Sveriges glesbygdslän till strukturen trots sitt läge i södra Sverige. Samtidigt är det ett av Sveriges främsta semesterparadis, dit miljontals människor från hela Nordeuropa söker sig för det fina klimatet och den särpräglade naturen med småländska skogar, Ölands alvar och en ljuvlig skärgård. Ungefär en halv miljon besökare per år kommer till min hemstad Vimmerby bara för att besöka Astrid Lindgrens Värld.

Men i Sydsvenska Industri- och Handelskammarens rapport Hela kungariket och halva pengarna från i år kan man läsa följande: "Oavsett analysmetod är det . tydligt att . i synnerhet Kalmar län, länge legat långt ner på regeringens prioriteringslista."

Andelen av investeringar per capita för 2018-2019 låg i Kalmar län på oansenliga 0,3 procent - att jämföra med Skånes 7,5 procent och Stockholms 34,5 procent.

Ännu sämre ser man att det är om man blickar framåt. Investeringarna per capita i planförslaget för 2022-2033 fördelar sig med 0,2 procent till Kalmar län jämfört med 8,7 procent till Skåne och 30,7 procent till Stockholm.

Väljer man att titta på regionala investeringar i planen för 2022-2033 ser man att Kalmar har 3 100 kronor per invånare. Det ska jämföras med riksgenomsnittet, som är 31 400 kronor per invånare, alltså tio gånger så högt. Vårt grannlän Östergötland får investeringar för 150 500 kronor per invånare.

Sydsvenska Industri- och Handelskammaren skriver i sin rapport om "en betydande historisk och kontinuerlig snedvridning mot ett fåtal regioner som pågått under en lång tid, och som hittills fått fortsätta. Om trenden inte vänds . riskerar vi att få nästan 30 år med stora obalanser i svensk infrastruktur".

En livsviktig aspekt av den bristfälliga fördelningen av pengar till Kalmar län avspeglar sig i antalet viltolyckor längs vägarna. För några veckor sedan skrev Barometern att Kalmar län är värst drabbat i hela landet av viltolyckor. Viltolyckorna har från 2010 ökat med 37 procent till 67 500 per år, enligt Trafikverket. En viltolycka kostar dessutom mycket, både i pengar och i lidande hos människor och djur. Enligt Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, handlar det om samhällskostnader på 3-4 miljarder per år.

Viltstängsel kan reducera viltolyckor med 70-95 procent, enligt Trafikverket, och bedöms därmed vara det mest effektiva sättet att förhindra viltolyckor. Där viltstängsel dras minskar olyckorna. I Kalmar län finns det ungefär 7 mil viltstängsel. I grannlänet Kronoberg, som är mindre till både storlek och folkmängd, finns det 23 mil - alltså mer än tre gånger så mycket.

Det är min starka förhoppning att den nytillträdda regeringen ser över och rättar till den här typen av långvarig strukturell obalans. Hela Sverige ska ju leva!

Fru talman! Ledamoten Brunegård ger en beskrivning av hur det ser ut i dag när det gäller infrastruktur och hur hela landet ska leva.

Det är faktiskt det detta handlar om. Hur ska hela landet leva? Hur ska vi hålla ihop stad och land för att skapa hållbar tillväxt och utveckling? Det är en av de viktigare frågorna, tillsammans med att klara klimatomställningen.

I den nationella trafikplan som ligger och som är beslutad görs det historiska satsningar på vägunderhåll och järnvägsinvesteringar. Sydostlänken, som omfattar Kalmar, Kronoberg och Blekinge, är en viktig del.

Men ledamoten Brunegård ingår nu i en högerkonservativ regering. Det vore därför intressant att höra lite mer om vad den nya regeringen tänker göra. Det kan man inte läsa sig till i det vi har fått hittills.

Fru talman! Ja, det stämmer att vi så sent som i går fick tillsätta en ny regering, en borgerlig regering med den tydliga inriktningen att hela Sverige ska leva.

Exakt hur planerna kommer att se ut framöver kan inte jag gå in på nu. Jag har inte suttit i de förhandlingarna, men det finns det andra som har gjort. Det som framgår är att vi ska styra över mer pengar för att kunna upprätthålla pendlingen.

Beslutet som diskuterades i ett tidigare replikskifte här om höghastighetsbanorna, som de fyra samarbetspartierna vill stoppa, handlar om att man i stället ska föra över de pengarna till underhåll och förbättringar av det finmaskiga vägnätet och de regionala järnvägsbanorna - däribland Stångådalsbanan, som jag åker på flera gånger i veckan.

Fru talman! Det är ju så att ny järnväg är en förutsättning för att kunna öka den regionala trafiken.

I regeringsförklaringen kan vi läsa att man ska prioritera arbetspendling och se till att upprätthålla det vi har. Men det löser ju inte dagens problem. Jag tycker att frågan förblir obesvarad.

Fru talman! Det är viktigt att vi ser tiden an. Jag tror att mycket kommer att visa sig när vi om bara några veckor får en budget där man kan peka på vissa delar av det hela.

Detta är viktiga frågor. Både ledamoten och jag vet ju att infrastrukturinvesteringar löper över väldigt lång tid; det går inte att svänga om så hastigt och lustigt.

Fru talman! Jag är glad att jag inte behöver hantera det rättspolitiska området i den här kammaren. Förslagen från den nya regeringen verkar vara bortom all räddning. Nedmonteringen av rättsstaten är extrem och oroväckande.

På det transportpolitiska området kan vi ändå sannolikt hitta konstruktiva vägar framåt mot ett hållbart samhälle där transportpolitiken gynnar hela Sverige och skapar smidiga transportsystem, bra mobilitetslösningar och en helt utsläppsfri sektor.

Men det kräver att den kommande regeringen tänker om. Vi kan inte tvärbromsa utbyggnaden av järnvägen, och vi kan inte dra tillbaka reduktionsplikten inom vägtransporterna. Det vore oansvarigt.

Det som sticker ut just nu är att denna regering bokstavligen snubblar över rälsen. Vet de egentligen vad de vill? Just järnvägens framtid får inte slarvas bort. Efterfrågan på hållbar järnvägsinfrastruktur är skriande, och alla vet att det tar otroligt lång tid att få till nya spår. De här dagarna är den relevanta frågan: Vad vill egentligen regeringen?

Fru talman! I stort är transport- och infrastrukturområdet en blind fläck i regeringsförklaringen, och det lilla som kommer är oroväckande. Inte nog med att de har valt att degradera infrastrukturministern till ett statsråd utan eget departement - det kommer mest krypande ord om satsningar som mest låter som "Vi vet inte riktigt vad vi vill, men vi måste ju tycka något".

Vad är det egentligen statsministern menar när han uttalar att satsningar på järnvägen i första hand ska underlätta för arbetspendling och godstrafik? Var finns konflikten?

Vi fick en fingervisning i regeringsunderlagets följdmotion för två veckor sedan - kopplad till den nationella planen - där de uttryckte att några höghastighetståg inte ska till. Nej, de ska satsa på arbetspendling och godstrafik. Det märkliga i detta är att det inte finns något motsatsförhållande.

Det vi vet är att järnvägen har fullt på spåren. Godstågen får inga tider, och persontrafiken får inte mer utrymme. Det som rullar fastnar i eviga problem. Det är för trångt, och den efterfrågan på hållbara transporter som finns hålls tillbaka. Vi kan inte lösa problemen med mindre än att bygga nya stambanor, och utan nya stambanor blir det ingen arbetspendling eller godstrafik.

Efter följdmotionen fick vi ett uttalande från Liberalerna om att allt som rör sträckorna mellan Stockholm, Malmö och Göteborg ska omprövas, det vill säga helt stoppas. Det är helt oansvarigt.

Kort därefter kom kontraorder från Moderaterna om att det som är igång ska rulla, det vill säga att Ostlänken ska till. Men det i mitten, som knyter ihop det hela till ett redundant system, ska stoppas. Hur ska det då gå att få ordning på tågtrafiken?

Fru talman! Jag citerar: "Nya stambanor kommer att avlasta de mest ansträngda delarna av järnvägsnätet och innebär nya möjligheter för både person- och godstrafiken. Det stora behovet av underhåll på befintligt nät ska inte stå mot behovet av nya stambanor; båda behöver prioriteras." Det här var inte mina ord, fru talman, utan de kommer från en motion från vår nya infrastrukturminister. Ska denna minister, som kommer från Jönköping, navet i de nya stambanorna, vara den som skrotar dessa stambanor? Jag hoppas verkligen inte det.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar den nye ledamoten Daniel Helldén för ett intressant inlägg och önskar välkommen till riksdagen; det glömde jag säga förra gången.

Vi börjar med reduktionsplikten. Den är förödande om vi ska nå ett hållbart samhälle. Den innebär att många kommer att behålla sina gamla bilar längre än nödvändigt. Den belastar hushållens ekonomi och skapar inte utrymme för att byta till någonting som är bättre. Den skapar också en belastning för företagen så att de inte kan genomföra de förändringar som behövs.

Vi behöver backa på det och ta det i en sådan takt att både samhälle, företag och privatpersoner hänger med. Man kan inte rusa handlöst rätt in i detta.

Och sedan järnvägen - denna eviga fråga. Jag leder SM i tågförseningar. Jag sitter ständigt och jämt på tåg som inte kommer fram. Vi måste se till att få ut underhållsresurser på järnvägen. I planen står det att järnväg och väg kommer att vara i sämre skick 2033 än i dag, därav motionen.

Fru talman! Thomas Morell beskriver reduktionsplikten som ett problem i sammanhanget. Jag lyssnade på Trafikverkets resultatkonferens häromdagen där de tittade på hur vi ska klara klimatmålen. De sa att reduktionsplikten gör att vi sannolikt klarar det på transportområdet till 2030 - det årtal vi har satt som mål - och då måste vi ha det.

Det som är intressant med den nya regeringen är att det inte finns någon annan lösning. Man pratar om kärnkraft som ska göra någonting med elektrifieringen någonstans långt fram. Det är klart: Om man - som vissa sverigedemokrater, kanske många av dem - inte tror på klimatmålen kanske det inte gör någonting. Men vi måste göra det här. Det leder faktiskt också till att folk byter till smartare fordon, kanske inte överallt men, tror jag, nästan överallt.

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten Helldén!

När det gäller det här med att ställa om är det i dag inga bekymmer att gå och köpa en personbil, eller för all del en lastbil, som går på el. Jag kan i dag gå och köpa en timmerbil som kan ha en bruttovikt på 64 ton. Problemet är att jag inte kan ladda den. Det är här som samhället inte hänger med. Tekniken finns, företagen vill gärna investera i detta och vi har i våra motioner lagt mer pengar på detta än den dåvarande regeringen gjorde.

Fru talman! Jag kan hålla med om att det finns problem när det gäller utbyggnaden av laddinfrastruktur. På personbilsområdet skulle jag säga att det i princip inte finns något problem om man inte åker långa sträckor, och det gör man normalt inte. Det finns laddmöjligheter för det mesta.

Det pågår mycket när det gäller den tunga fordonsflottan. Där behövs det mycket mer, och det ska vi såklart satsa på. Men vi ska inte ta bort reduktionsplikten. Det är direkt förkastligt.

Fru talman! När jag satt och lyssnade på Daniel Helldén lät det som om höghastighetsjärnvägen var Sveriges frälsning. Det pratas om att kärnkraften är långt borta. Då kan jag berätta för Daniel Helldén att höghastighetsjärnvägen är långt borta. Är 2044 ett realistiskt mål? Nej, jag tror inte det - möjligtvis 2050, 2060 eller 2070. Däremellan behöver vi tåg som kan transportera Thomas Morell från Skövde så att han kan stå här och debattera i talarstolen.

Vi pratade med bland annat Trafikverket och SJ. Det är faktiskt tågoperatörerna som bestämmer var de ska stanna - inte var stationerna ligger. Där finns det stora problem. Godset måste fram.

Höghastighetståg? Ja, om vi vinner på lotto, men det gör vi inte i Sverige. Det är skattemedel. Vi måste värna dessa.

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).

Fru talman! Om vi inte bygger nya stambanor - oavsett om det är höghastighetsbanor eller inte - kommer vi ju inte att komma fram. En ledamot pratade tidigare om att det går ett tåg i timmen med hög hastighet på stambanorna. Då är det ju så att de olika tågen med olika hastigheter inte klarar det här. Hur vi än gör och hur mycket vi än rustar de här spåren kommer det ändå inte att fungera på ett vettigt sätt.

Vi kommer inte att klara trycket från allmänheten på att åka tåg. De vill ju åka tåg. Man kan se det också internationellt.

Vi behöver nya stambanor. De har ett pris. Om de sedan är för höghastighetståg blir det ett högre pris. Det är inte så att det kostar 325 miljarder att bygga nya stambanor för att det är höghastighetsbanor utan för att det är stambanor. Det ska vi bygga. Det har vi råd med, det måste vi göra nu och det tar inte 40 år.

Fru talman! Att vi ska bygga mer järnväg är vi överens om. I till exempel Mälardalen bor det jättemycket folk, och de kan ha ett visst behov av att åka till Stockholm och kanske även till Göteborg - vem vet? Det är väldigt vackert hos oss.

Att vi ska bygga mer håller jag med om. Men som Daniel Helldén också vet ökar energiförbrukningen om man ökar hastigheten, vilket är helt vansinnigt, och höghastighetståg går inte i 250 kilometer i timmen.

Fru talman! I 250 kilometer i timmen går ett snabbt tåg, men det är inte ett höghastighetståg. Det är helt korrekt. Min poäng var mer att vi måste bygga nya stambanor.

Den överskjutande delen för att det ska gå riktigt snabbt är inte så hög som man försöker göra gällande i den här debatten. Man försöker få det att låta som att hela kostnaden är för höghastighetstågen. Så är det inte.

Jag tror att höghastighetstågen är de som behövs och att vi har råd med dem.

Fru talman! Jag vill passa på att lyfta fram sjöfarten, ett trafikslag som länge har fått kämpa i skuggan av övrig infrastruktur. Sjöfarten, som är så viktig för Sverige, glöms bort, förutom när den tidigare S-regeringen i skrift ville få bort lastbilar från vägarna. Då fick sjöfarten vara med på ett hörn. Man skrev att det ska ske en överflyttning från väg till järnväg och sjöfart. Problemet är att det gjordes mycket lite för att få till en överflyttning. Man ska veta att närmare 90 procent av allt vi köper i butik kommer med båt till Sverige. Varför har det då satsats så lite på sjöfarten? Jag vet inte.

Vi behöver mer svenskflaggad sjöfart, och vi ska satsa på att stärka alla sjötransporter: inlandssjöfart, kustsjöfart, närsjöfart och oceansjöfart samt specialsjöfart som ofta glöms bort. För att nå dit kommer här ett batteri med förslag till vår nya regering som jag hoppas kan ge sjöfarten de förutsättningar som behövs:

Inför en långsiktig och förutsägbar nettomodell och säkerställ att modellen kan användas av alla typer av konkurrensutsatt internationell sjöfart.

Utveckla tonnageskatten för fler och växande rederier.

Underlätta för rederier att hyra in och ut fartyg genom att genomföra förslaget om bareboatregister för fler fartyg i Sverige.

Underlätta svenska fartygsinvesteringar, det vill säga avskaffa stämpelskatten.

Säkerställ tillgången till grön finansiering för fartyg som bidrar till omställningen.

Satsa på gröna korridorer för sjöfarten, exempelvis genom att utveckla infrastrukturen för användning av alternativa bränslen för att möjliggöra elektrifiering och förläng nedsättningen av skatt för landström av fartyg, även fartyg under 400 bruttoton.

Inför ett sjöfartskliv, statliga gröna transportkontrakt för transportköpare och transporttillhandahållare som långsiktigt bidrar till omställningen.

Säkerställ och främja produktion av alternativa drivmedel.

Genomför en sjöfarts- och industrisatsning för grön, säker och smart sjöfart.

Dubblera forskning och innovationsmedel till sjöfarten till 200 miljoner.

Satsa på att genomföra befintliga förslag och utveckla regelverk för sjöfarten med 15 miljoner kronor per år under fem år.

Säkerställ en långsiktigt hållbar finansiering för Sjöfartsverket via anslag, så att farledsavgifter och lotsavgifter kan minska.

Finansiera driften av isbrytare med statliga medel.

Verka för globala regler i IMO och ta bort svenska särregler.

Utöka, bredda och komplettera utbildningssystemet för sjömän och sjöbefäl hos befintliga utbildnings- och kursanordnare.

Fru talman! Detta lät som ett stort batteri av åtgärder. Grejen är att de nästan inte kostar någonting för skattebetalarna. Ändå är det bortglömt hos politikerna. Men nu sätter vi vår tilltro till den nya regeringen.

I detta anförande instämde Mats Arkhem, Thomas Morell och Robert Stenkvist (alla SD).

Fru talman! Människors möjligheter att bo och arbeta i hela Sverige förutsätter en god infrastruktur som skapar tillgänglighet men också framkomlighet. Det är värt att framhålla att beräkningsgrunderna för investeringar i underhåll av vägar bör ta mer hänsyn till de olika näringarna och inte bara till befolkningsstorleken.

Jämtlands län har en betydande basnäring i skog, jordbruk och även turism. Det är näringar som är starkt beroende av framkomliga vägar. Många år av bristande underhåll, grundförstärkning och beläggning skapar problem, speciellt med bärighet på grusvägarna, där det är mer påtagligt ute i skogslänen. Det är viktigt att det tas i beaktande när fördelningen av Trafikverkets anslag ska ske. Jämtland har som exempel långt mycket mer länsväg och fler fordonskilometer i total vägbelastning än de andra länen. Jämtlands län har en omfattande andel grusvägar, drygt 40 procent av länsvägnätet. Vi har en befolkning som är spridd över hela länet, och många av människorna trafikerar dagligen undermåliga grusvägar på väg till och från sina hem. Många länsvägar brister i trafiksäkerhet, då de har skarpa kurvor, krön och sänkor som skulle behöva byggas bort. Trafikverket bör självklart ta större hänsyn till detta i planeringen av framtida anslag.

Det som utmärker Jämtlands län är dess turism, som är starkt säsongsbunden. Vi har med vår skid, vandrings- och cykelturism en hög belastning, speciellt under sportlovs- och påsklovsveckor, men man bygger ut sin verksamhet till att bli mer säsongsoberoende.

Det är problematiskt om infrastrukturen i det här området i alltför hög grad är anpassad efter en genomsnittlig belastning under helåret. Turismen har under 2000-talet ökat med nästan 100 procent och är betydelsefull, speciellt för Jämtlands län.

Bristande framkomlighet och osäkra transporter för besökare riskerar också att gå ut över konkurrenskraften för länet. Det gäller väg, järnväg och även flyg. För att turismen ute i landet ska stå sig stark i konkurrens med andra och för andra olika näringar som är starkt beroende av framkomliga vägar och järnvägar är det viktigt att man i sina beräkningsgrunder för underhåll och investeringar i infrastruktur ser över möjligheten att ta större hänsyn till dessa faktorer.

Jag vill ge exempel på hur snedvriden fördelningen är gällande infrastrukturmedel. Tilläggas bör att jag inte missunnar Blekinge dess infrastrukturmedel. Jag vill dock ändå visa på orättvisa skillnader i Jämtlands och Blekinges tilldelning av regionala medel ur nationell infrastrukturplan 2022. Blekinge län med sina 1 450 kilometer länsvägar och 1,6 procent av landets totala länsvägnät tilldelas 610 miljoner kronor, medan Jämtlands län med 5 017 kilometer länsvägar och 5,9 procent av länsvägnätet tilldelas endast 598 miljoner kronor.

Det är viktigt för framtagande av kommande åtgärdsplaner för Sveriges infrastruktur att man faktiskt beaktar dessa förhållanden på våra vägar och att nya beräkningsgrunder initieras, allt för en mer rättvis fördelning av infrastrukturmedel i vårt land.

Fru talman! Om människor ska kunna bo och arbeta i hela landet behövs ett väl utbyggt och effektivt transportsystem. Det handlar om sjöfart, flygförbindelser, järnvägar och, inte minst, vägnätet.

I sitt underlag till regeringen gällande nationella planen för transportinfrastruktur lyfter Trafikverket dock fram: "Tillståndet på det statliga vägnätet har under en längre tid gradvis försämrats, och med givna anslagsnivåer kommer nedbrytningstakten att bli högre än åtgärdstakten." Vägsystemet kommer alltså försämras snabbare än vad Trafikverket kan återställa. Dessutom kan Trafikverket inte göra nödvändiga förebyggande åtgärder i den omfattning som skulle behövas. Det är inget annat än ren kapitalförstörelse.

Herr talman! När vägarna inte underhålls har hastigheten i stället sänkts på flera sträckor för att upprätthålla trafiksäkerheten. I Dalarna har man noterat att hastighetssänkningarna lett till att turister väljer andra vägar, att näringsidkare på mindre orter drabbas och att trafik flyttas till mindre, ofta farligare, vägar. Det är ingen önskvärd utveckling.

Men i stället för att lägga resurser på att återställa vägnätet valde den tidigare regeringen att satsa på höghastighetståg. En sådan prioritering drabbar stora delar av landsbygden, som då inte får de infrastruktursatsningar som behövs.

Ett exempel på detta är Dalarna, som förutom att vara ett av Sveriges viktigaste exportlän också är landets i särklass ledande besökslän utanför de tre storstadsregionerna. Sälen-Idre-Grövelsjöområdet är norra Europas största vinterdestination med över 100 000 besökare under högsäsong. Ett exempel på en infrastruktursatsning som skulle behövas är mötesseparering på E16 förbi Yttermalung. Det skulle bidra till kortare restider och säkrare resor.

Även vägsträckan Särnaheden-Idre är i behov av satsningar, inte minst med tanke på den stora fjällturismen. Denna sträcka har inte förbättrats i takt med att trafiken ökat sedan 60-talet samtidigt som tung trafik har blivit både längre och bredare.

Herr talman! Det finns stora planerade investeringar i näringslivet i Dalarna som är av tydligt nationellt intresse. Men då krävs en fungerande infrastruktur.

Järnvägen är ytterligare ett exempel, där kortare restid på Dalabanan är av stor vikt för de världsledande företag som finns längs sträckan.

Det här var några exempel från Dalarna, men samma sak gäller hela landet. Underhåll och nyutbyggnad av järnvägar, vägar och kollektivtrafik är avgörande för att företag ska kunna utveckla verksamhet även på mindre orter. Det är avgörande för att möjliggöra arbetspendling och ökat bostadsbyggande. Det är en politik för att hela Sverige ska fungera.

Jag kommer som ledamot från Dalarnas valkrets att särskilt bevaka att Dalarna får de infrastrukturinvesteringar som länet behöver.

Herr talman! Infrastruktur i alla dess former har inget egenvärde i sig utan är ett medel för att möta människors och samhällets behov och nå mål som ökad tillgänglighet, fler jobb och vidgade arbetsmarknadsregioner. Det handlar också om att hålla samman stad och land, möta näringslivets behov och förbättra konkurrenskraften och om att Sverige ska nå klimatmålen och vara ledande i den gröna omställningen.

I den beslutade nationella planen görs investeringar och underhåll från norr till söder i nuvarande väg- och järnvägsnät, från Norrbotniabanan och den gröna industrirevolutionen till Sydostlänken i sydöstra Sverige - och mycket däremellan.

I planen finns också medel avsatta för byggandet av nya stambanor. Det handlar inte enbart om att bygga ny järnväg utan om att bygga samhället. Det är ett av de största samhällsbyggnadsprojekten i modern tid.

Nu har den högerkonservativa regeringen och Sverigedemokraterna aviserat att de vill skrota planerna på nya stambanor. Detta är mycket allvarligt. Nya stambanor behövs som knyter samman våra tre storstäder med regionerna däremellan.

Det är anmärkningsvärt att varken regeringen eller Sverigedemokraterna verkar se eller förstå hur det ser ut i Sverige i dag. Det finns ingen ytterligare kapacitet på dagens järnväg, som i dag är underdimensionerad i förhållande till vår befolkningsstorlek och företagens behov.

Jönköpings län är det fjärde största exportlänet utanför våra tre storstäder. Mycket av industrins hjärta finns i denna del av Sverige. Företagen behöver ökad och tillförlitlig kapacitet för godstransporter, och mer gods behöver flyttas från väg till järnväg.

Arbetsmarknadsregionerna vidgas då 75 procent av de framtida personresorna kommer att ske mellan de stationer som kommer att finnas utefter banorna. Det ger bättre möjlighet att klara kompetensförsörjningen i privat och offentlig sektor. Ett ökat bostadsbyggande är också en viktig del i sammanhanget.

Att lappa och laga i nuvarande system är därför inte tillräckligt.

Självklart handlar det om mycket pengar, men det ska sättas i relation till att tidshorisonten är lång. Det handlar om 100-150 år. En investering i nya stambanor kan inte enbart ses som en kostnad här och nu utan måste också sättas i ett större sammanhang där det är en förutsättning för att generera fler och nya jobb, inkomster och tillväxt för företagen och för Sverige.

Med beskedet om att slopa byggandet av nya stambanor inställer sig naturligt frågorna: Vad vill man då göra i stället? Vad är förslaget till lösning för behoven i Jönköpings län och längs de tänkta stambanorna? Vad är er, regeringens och Sverigedemokraternas idé för att underlätta för arbetspendling och godstrafik som stärker jobb och tillväxt i denna del av landet? Vad är svaret till handelskammaren i Jönköping och övriga handelskammare och till kommuner och regioner som lagt mycket tid, pengar och engagemang på att få till stånd nya stambanor?

Förslaget om att slopa nya stambanor sliter isär Sverige i stället för att bygga samman det. Det är dålig miljöpolitik, dålig landsbygdspolitik, dålig arbetsmarknadspolitik och dålig näringspolitik.

Herr talman! Det duger inte att backa in i framtiden i en för Sverige så viktig fråga.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för ett intressant inlägg.

I den nationella planen skriver man i klartext att både väg och järnväg kommer att vara i sämre skick 2033 än vad de är i dag. Det rimmar dåligt med tanken att hela Sverige ska leva.

Vi lyssnade tidigare på en ledamot från Dalarna, Kristdemokraternas Mathias Bengtsson. Jag åker ofta den vägen eftersom jag har Vilhelmina som slutmål. Det är intressant att åka genom Norrlands inland eftersom vägarna är i bedrövligt skick, och här finns inget alternativ i form av järnväg.

Höghastighetstågen äter upp pengarna så att övriga delar av landet får en infrastruktur som inte håller måttet. Detta är allvarligt för dem som driver företag i områdena och för dem som lever, verkar och bor där. De blir satta på undantag.

Herr talman! En sak är säker: Det har aldrig satsats så mycket resurser på väg och järnväg för att underhålla och för att investera. Men vi ser att det inte räcker, utan vi behöver göra mer framöver.

Det är också viktigt att resurserna används på rätt sätt. I dag kan vi se att kostnaderna för vägunderhåll har ökat med 60-70 procent. Då måste vi se till att pengarna verkligen kommer dit där de behövs, och där har den tidigare regeringen gett ett uppdrag.

Frågan kvarstår: I Jönköpings län och i regionerna runt omkring finns inte den järnväg som är nödvändig i dag och som företag och samhälle behöver.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Jag förstår problemet i Jönköping. Jag bor inte så långt därifrån själv, i Tibro. Men stora delar av landet har precis samma bekymmer och får inte en krona av de pengar som finns i planen, utan gökungen höghastighetstågen äter upp alltihop.

Ledamoten sa i sitt anförande att vi inte förstår samhället, men jag vill nog påstå att jag är en av dem här i kammaren som förstår hur transporter fungerar och nödvändigheten av dem.

Herr talman! Det är bekymmersamt när man inte verkar se eller förstå hur vi ska lösa dagens och framtidens transportinfrastruktur för personer och för gods. Thomas Morell beskriver det som en gökunge, man jag skulle i stället vilja beskriva det som en investering inför framtiden som är en förutsättning för att samhället ska växa och utvecklas.

Herr talman! Det är glädjande att höra att Carina Ödebrink pratar varmt om Jönköping och om företagarna. Vad finns i Jönköping, herr talman? Jo, en jäkla massa godsterminaler. Och då väljer Socialdemokraterna att satsa på persontrafik till Jönköping. Om man gör om och gör rätt ska man satsa på godstrafik till Jönköping, där godset finns och där man självfallet också kan köra persontrafik på samma spår.

Grejen är att om vi skulle bygga höghastighetsjärnväg innebär det att vi kommer att få världens nyaste, världens dyraste och världens mest omoderna höghastighetsjärnväg när den är klar. Det är ingenting som jag ser fram emot. Vi ska däremot bygga mer järnväg, men rätt järnväg.

Herr talman! Jag kan inte så här långt utläsa att Sverigedemokraterna vill bygga mer järnväg. Det är inte vad jag kan läsa mig till i avtalet och heller inte i regeringsförklaringen, som Sverigedemokraterna är en del av.

De nya stambanorna är en förutsättning för att vi ska kunna få snabba persontransporter. Det är underordnat vilken hastighet det är, men ny järnväg för snabba transporter behövs så att godstrafiken i större utsträckning kan gå på de nuvarande stambanorna.

Faktum kvarstår: Jag hör inte hur Sverigedemokraterna ska kunna lösa situationen så som den ser ut i dag. Behovet är trängande. Det är södra Sveriges handelskammare, kommuner och regioner ense om. Vad är Sverigedemokraternas lösningar?

Herr talman! Det är kul, intressant och glädjande att kunna erbjuda Carina Ödebrink att läsa våra motioner, där det står om vår politik. I samarbetsavtalet står det mycket riktigt väldigt lite om just infrastruktur, vilket innebär att vi som sverigedemokrater har ganska stor handlingsfrihet, då det inte omfattas av avtalet.

Vi kan definitivt, om Carina Ödebrink vill, sätta oss ned och samtala om att skapa en god infrastruktur i Sverige tillsammans.

Herr talman! Jag upplever att detta är en blind fläck för Sverigedemokraterna och den högerkonservativa regeringen. Nu när Sverigedemokraterna har ett större ansvar för framtiden tror jag att det vore vällovligt om de gjorde ett besök i vår del av landet för att på plats och ställe se hur det faktiskt ser ut.

Herr talman! I Socialdemokraternas Sverige står resenärerna och fryser och väntar på försenade tåg på perrongen. Det är tåg som inte kommer alls därför att de har ställts in. Man har låtit underhållet brista, och man har låtit järnvägen och vägarna förfalla.

I Sverigedemokraternas kommittémotion om järnväg står det tydligt vilka satsningar som vi vill genomföra: fler dubbelspår, Ostkustbanan i dess helhet, Norrbotniabanan, Hässleholm-Kristianstad och Alvesta-Växjö. Jag kan göra listan hur lång som helst, men tiden tillåter inte det.

Vad vill Socialdemokraterna och Carina Ödebrink? Jo, de vill låta järnvägen fortsätta att förfalla. Med den plan som finns nu kommer underhållsskulden för väg och järnväg att vara över 100 miljarder kronor om tio år. I stället vill Socialdemokraterna satsa på prestigeprojektet höghastighetståg.

Jag undrar: Hur tänker Socialdemokraterna och Carina Ödebrink i denna fråga?

Herr talman! Att rusta sig för dagens och framtidens utmaningar handlar om att göra både och och även om att orka göra detta. Det kostar mycket pengar, men det ska sättas i relation till vad det kommer att generera för företag, kommuner och regioner och när det gäller förbättrad kompetensförsörjning.

Bristande underhåll kan vi nog sätta upp på kontot för ganska många olika regeringar av varierande kulör. En sak ska jag ge er i Sverigedemokraterna erkänsla för: Ni har aldrig varit för nya stambanor eller ny järnväg, vare sig lokalt, regionalt eller på nationell nivå. Men det går inte att backa in i framtiden. Det räcker inte att säga nej, utan man måste faktiskt också kunna presentera en lösning för vad man vill göra.

Herr talman! I demokratins anda är det fullt tillåtet att stå och blåljuga i talarstolen här i Sveriges riksdag, som Carina Ödebrink gör. Jag rabblade precis upp många projekt, och vi har betydligt fler än Socialdemokraterna. Jag gissar att Carina Ödebrink innerst inne vet detta men att hon helt enkelt väljer att fara med total osanning.

Faktum är att järnvägen rustas ned i Socialdemokraternas Sverige. Folk står och fryser på perrongerna och väntar på inställda och försenade tåg. Då undrar jag: Vad är Carina Ödebrinks budskap till dessa människor om Socialdemokraternas politik?

Herr talman! Jag kan försäkra ledamoten Jönsson om att vi kommer att driva en aktiv och offensiv politik. Vi har en nationell infrastrukturplan som tar oss en mycket bra bit på vägen, men vi behöver göra fortsatta satsningar.

Vi ska vara tummen i ögat på den högerkonservativa regeringen när det gäller att hålla samman hela landet och bygga en infrastruktur värd namnet.

(Applåder)

Herr talman! Det är svårt att sätta tummen i ögat när man sitter på händerna.

Otaliga är de resenärer som stått och väntat på ett försenat tåg eller på tåg som inte kommer över huvud taget därför att de är inställda. Sverige har en väldigt sliten infrastruktur, på vägsidan såväl som på järnvägssidan.

När Trafikverket var i trafikutskottet berättade de att cirka 280 mil, eller 20 procent, av all räls i Sverige behöver bytas ut och även mängder med spårväxlar. Vi behöver också förnya ställverk, byta tiotals mil kontaktledning med mera. Trafikverket har beräknat underhållsskulden till hela 46 miljarder.

Nu har Sverigedemokraterna tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna stoppat prestigeprojektet med höghastighetståg. Genom detta frigörs miljarder till att bygga bort flaskhalsar och stärka underhållet.

Men det räcker inte. Vi måste få ut mer pengar till direkt underhåll i spåret. Trafikverket måste effektivisera. Men trenden är tyvärr den motsatta. Bara sedan Trafikverket bildades år 2010 har hela 48 procent fler tjänstemän anställts. Det är över 10 000 nu. Dessutom har konsultberoendet ökat.

Samtidigt framgår det av en rapport från Seko att antalet järnvägstekniker nästan har halverats på 25 år - de som verkligen producerar underhåll. Antalet har minskat från 7 257 år 1998 till cirka 3 800 år 2020. Jag tror att de flesta ser sambandet mellan en nästan 50-procentig ökning av Trafikverkets tjänstemän och nästan en halvering av antalet järnvägstekniker som har fått till följd att det har blivit ett bristande underhåll och försenade tåg. Det är ett faktum att Trafikverket har blivit en alldeles för stor byråkratisk koloss med avsaknad av erforderlig kompetens. Man får nästan känslan av att Socialdemokraterna har låtit Trafikverket bli en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att minska arbetslösheten.

Herr talman! Trafikverket behöver brytas upp och återgå till ett vägverk och ett banverk. Dessa var mer hanterbara i sin storlek. Dessutom måste en ordentlig översyn göras för att det ska bli ett mer rimligt antal anställda i paritet med hur det var när Trafikverket bildades. Det bör vara ett långsiktigt mål.

Trafikverket, eller snarare ett kommande väg- och banverk, behöver också återta den kompetens som en gång i tiden fanns när man utförde underhåll i egen regi. Så var det fram till 2010 då Trafikverket bildades. Sedan dess har kompetensen successivt vattnats ur.

Det absolut bästa vore att de statliga bolagen Infranord och Svevia helt enkelt återgår i egen regi som Vägverket Produktion och Banverket Produktion och att resterande del kvarstår som upphandlad verksamhet. Då skulle de interna karriärvägarna återställas och kompetensen på sikt byggas upp och stabiliseras. Kvaliteten på anbudsunderlagen skulle stärkas, och med absolut största sannolikhet skulle kostnaden sänkas och skattepengarna nyttjas mer effektivt.

Möjligheten att jämföra underhållet mellan staten och de privata företagen stärks dessutom med detta förfarande, och det synliggörs också om någon av parterna får en avvikande kostnadsökning.

Herr talman! Med detta sagt: Gör om och gör rätt. Återskapa Banverket och återskapa Vägverket. Återskapa Banverket Produktion, och återskapa Vägverket Produktion. Avveckla Trafikverket. Minska byråkratin och effektivisera myndigheten genom färre anställda och genom att mer pengar går ut i spåret och ut på vägarna till direkt underhåll i stället för till ett oändligt antal skrivbordstjänster. Detta är den medicin som behövs för att få mer pengar till såväl underhåll som investeringar och för att få bukt med inställda och försenade tåg.

I detta anförande instämde Mats Arkhem och Thomas Morell (båda SD).

Herr talman! Jag kan hålla med ledamoten Jönsson om att Trafikverket är en koloss som är problematisk. Jag har själv brottats med denna institution som inte är särskilt smidig och inte kan hålla ordning på saker och ting. Där finns alltså saker som är väl värda att titta på, skulle jag vilja säga.

Däremot förstår jag faktiskt inte Sverigedemokraternas idéer om infrastrukturen. Det är klart att vi måste se till att rusta upp den järnväg som vi har och se till att växlar och annat fungerar.

Men jag förstår inte att man inte ser att det behövs nya stambanor i södra Sverige. Jag vet inte hur ni ska kunna lösa de problem som finns. Vi kan inte hålla på att lappa och laga på det sättet. Vi kommer inte att kunna fylla på trafiken. Vi kommer inte att klara av trafiken ens i Dalarna om inte navet i hela infrastrukturen i Sverige fungerar. Och då behövs det nya stambanor, oavsett vilka hastigheter det handlar om. Men hur ska ni lösa det?

Herr talman! Jag tackar Daniel Helldén för frågan. Det är bra att vi delar uppfattningen om att Trafikverket är en stor koloss som vi verkligen behöver titta ordentligt på. Jag är själv en av de tjänstemän på Trafikverket som jag nämnde, men jag är tjänstledig.

Med all respekt för Daniel Helldén är han ändå tämligen ny här. Men Trafikverket gjorde en kapacitetsutredning 2020 som pekar ut bristerna. De stora bristerna gäller framför allt till exempel Göteborg-Alingsås. Där är det dubbelspår i dag, och det är helt fullt på spåren. Vi har Hässleholm-Kristianstad som är Sveriges hårdast belastade enkelspår. Alvesta-Växjö är också ett hårt belastat enkelspår. Vi vill bygga bort många flaskhalsar. Vi vill satsa på banor med konventionell teknik för både gods- och persontrafik, framför allt där den stora bulken resande finns - det regionala och det lokala resandet.

Herr talman! Även om man inte sitter i riksdagen kan man läsa saker och ting som kommer från nationell nivå.

Det finns vissa ställen där det är extremt problematiskt. Men det betyder inte att vi klarar oss utan nya stambanor om vi ska få ordning på järnvägstrafiken. Vi skulle kunna expandera den och klara framtiden. Då måste vi ha nya stambanor. Det har ni inget svar på.

Herr talman! Det är precis det som vi har, Daniel Helldén. Vi vill verkligen bygga bort de flaskhalsar som finns. Exempelvis Hässleholm-Lund är en stor flaskhals där vi vill bygga fortare än vad som står i förslaget. Vi ser att det finns behov av Ostlänken. Det är nya stambanor.

Men en väsentlig skillnad mellan oss är att Daniel Helldéns parti vill bygga stambanor för höghastighetståg med ett tåg i timmen i vardera riktningen mellan Malmö och Stockholm. Och det ställer vi inte upp på.

Herr talman! Ärade ledamöter! Jag vill ägna mitt allra första anförande i denna församling till att prata om ett ämne som borde ha varit avklarat för länge sedan, nämligen en östlig förbindelse, det vill säga en ringled som ska knyta samman Norra och Södra länken med trafik här i Stockholm.

Att jag väljer att tala om just trafik trots min relativt svala relation till ämnet säger en del. Men det är så pass angeläget för oss som bor och arbetar i Stockholms län men också för människor som ska någon helt annanstans men som behöver ta sig genom huvudstaden.

Behovet av att genomföra ett sådant projekt är känt sedan länge. Faktum är att det diskuterades redan i slutet av 1800-talet. Och vi kan konstatera att detta behov bara har blivit mer och mer påtagligt med tiden.

Som jag ser det finns det tre huvudsakliga aspekter som gör en östlig förbindelse så värdefull. Det är miljön, befolkningsmängden och tiden. Jag vill redan här tillbakavisa något eventuellt argument om att detta projekt skulle uppmuntra till onödigt bilåkande eller ökade utsläpp.

För det första är bilåkandet främst ett uttryck för ett behov som finns och inte en konsekvens av bara politisk vilja.

När man för det andra tänker på att framtidens bilar blir mer och mer miljövänliga och att den totala kö- och körtiden skulle minska med en östlig förbindelse, för att inte tala om alla utsläpp och allt buller i boendemiljöer, blir projektet attraktivt även ur miljösynpunkt.

Sedan är det viktigt att ha i åtanke att en östlig förbindelse även skulle trafikeras av kollektivtrafik, vilket jag tror att de allra flesta här tycker är positivt. Menar man allvar med att bygga ut kollektivtrafiken i Stockholms län blir detta snabbt ganska avgörande på sikt.

Herr talman! Av allt att döma kommer befolkningsmängden i Stockholmsregionen att fortsätta öka och med det belastningen på vår infrastruktur.

Vi har länge kunnat se hur de fruktansvärda köerna har plågat våra invånare mer eller mindre varje dag i rusningstrafiken. Och detta problem kräver verkligen att vi vidtar åtgärder nu.

Till sist den kanske viktigaste aspekten, nämligen tiden som den enskilda individen skulle kunna spara. Att tvinga människor in i bilköer är direkt elakt, skulle jag vilja säga. Det är helt bortkastad tid för alla, och det påverkar inte bara produktiviteten utan även livskvaliteten negativt för exempelvis våra hantverkare eller vår sjukvårdspersonal. Tiden är den mest dyrbara men ofta också den mest bortglömda resurs vi har, och av respekt för alla invånare och medborgare måste vi politiker se till att inte slösa den resursen i onödan.

Herr talman! Effektiva vägar sparar bränsle, el och tid. Med en regering som förhoppningsvis inser att subventionerade elcyklar inte täcker det mycket verkliga behovet av en fungerande trafikinfrastruktur ser jag nu mycket hoppfullt på de kommande fyra åren och chanserna för en östlig förbindelse.

Avslutningsvis vill jag därför konstatera följande: Vi kommer att ha trafik i det som kallas Skandinaviens huvudstad - det är oundvikligt - och frågan är om vi vill att trafiken ska gå smidigt på en ringled eller trögt i Stockholms innerstad. För mig är valet mycket enkelt.

I detta anförande instämde Mats Arkhem, Rashid Farivar, Thomas Morell och Robert Stenkvist (alla SD).

Herr talman och ledamoten Yurkovskiy! Det är spännande att få diskutera en östlig förbindelse. Det är som att alla har glömt bort att det byggs en förbifart för 60-70 miljarder - om man tittar på finansieringsformen - som, när förslaget lades fram, skulle lösa alla problem och se till att Essingeleden blev tom på bilar. Den är inte klar. Den är försenad och kommer inte att vara klar förrän någon gång 2035, för Trafikverket klarar inte av det där ens när de ska bygga vägar.

En östlig förbindelse ska alltså sättas igång trots att man är igång med det projekt som skulle lösa de problem du jagar, Leonid Yurkovskiy. Dilemmat med en östlig förbindelse när man tittar på vart folk kommer att åka på den är att målpunkten är Stockholms innerstad och Värtan. Där blir det så trångt, oavsett klimat- och miljömål, att det inte kommer att fungera. Vi skapar bara problem och genererar en massa trafik.

Herr talman! Jag delar inte alls den bilden. Vad gäller tidigare projekt som kan vara försenade eller inte överlåter jag till ansvariga att tala om dem, men behovet finns kvar även med de projekten avklarade. Detta är inte ett behov som kommer från ingenstans eller som vi politiker hittar på, utan det finns en väldigt stor efterfrågan bland invånarna i Stockholms län på att det här faktiskt genomförs - inte minst bland de övriga partierna, även på ledamoten Helldéns sida av det politiska spektrumet, så att säga.

Det jag skulle vilja säga är alltså detsamma som talaren före mig sa, nämligen: Vad är det som finns i Stockholm? Jo, det finns väldigt många människor, och vill man tillgodose deras behov måste man genomföra den här sortens projekt.

Herr talman! Jag skulle säga att en östlig förbindelse kommer att ställa till det för stockholmarna och skapa mer trängsel och problem i de centrala delarna.

Du pratar om kollektivtrafik, Leonid Yurkovskiy, men vad gör vi just nu i Stockholm? Jo, vi bygger tunnelbanor. De går just dessa sträckor. Det finns en idé om att ha kollektivtrafik på förbifarten; det är helt befängt, för man behöver inte åka där. Inte heller på en östlig förbindelse behövs det kollektivtrafik, utan det är andra lösningar som ska genomföras. Det stämmer alltså inte.

Herr talman! De övriga lösningarna har hittills inte fungerat, och vi ser ju att den situation jag beskrev med trängsel och långa köer eskalerar med tiden - och detta med en rödgrön och, i Stockholms stad, miljöpartistisk politik som har fokuserat på cykelbanor med mera.

Jag tror att vi är ganska överens om det positiva med att bygga ut kollektivtrafiken, och det är klart att det finns olika behov när det gäller den. Där råder det alltså inte delade meningar, men för att kollektivtrafiken ska fungera och i sig inte vara överbelastad måste den kompletteras med en fungerande bilinfrastruktur.

Herr talman! Jag vill passa på att lyfta en viktig trafikfråga, och jag kommer att börja med ett exempel från min hemkommun Ekerö.

Tyvärr är trafiksituationen på Ekerö ett väldigt stort problem. Anledningen kan stavas Förbifart Stockholm. Då menar jag inte förbifarten i sig, för den är bra. Den är till och med nödvändig, inte bara för Ekeröborna utan för hela Stockholmsregionen. Däremot är Trafikverket och inte minst tidigare infrastrukturministers hantering av trafikfrågorna under all kritik.

Som de flesta vet pågår för närvarande en ombyggnation av Ekerövägen, vilken är en del i Förbifart Stockholm. På sikt kommer detta att leda till bättre framkomlighet och minskade köer, vilket såklart är bra. Problemet är att man under byggnationen inte har säkerställt framkomligheten. Det mest allvarliga är givetvis den obefintliga framkomligheten för räddningsfordon om olyckan skulle vara framme.

Från Ekerö finns det nämligen bara en enda vägförbindelse, och blir det stopp på denna enda vägförbindelse finns det inga alternativa vägar - förutom en båtförbindelse som inte går dygnet runt och som dessutom är belagd med avgift. I och med bygget av Förbifart Stockholm har framkomligheten på den här enda vägförbindelsen kraftigt reducerats. Det innebär i sin tur att framkomligheten för räddningstjänst inte kan säkerställas. Detta påverkar inte bara Ekeröbornas vardag väldigt negativt, utan det kan även innebära fara för liv. Som ni alla vet kan nämligen varje minut vara avgörande om olyckan skulle vara framme.

Herr talman! Vad som är särskilt anmärkningsvärt i den här situationen är att Trafikverket under byggnationen och under de rådande förutsättningar jag precis har beskrivit har valt att prioritera anläggandet av cykelbanor. Huruvida detta är ett resultat av den miljöpartistiska politik som den tidigare S-regeringen har bedrivit låter jag vara osagt, men jag kan konstatera att det är uppenbart att Trafikverket har brustit i att säkerställa framkomligheten och i att vidta de åtgärder som krävs för att minimera de störningar som kan uppkomma under en byggnation.

Jag hoppas att en ny regering nu kan se över Trafikverkets organisation och arbetssätt, då hela projektet Förbifart Stockholm är ett exempel på att Trafikverket inte har klarat sina åtaganden. Trafikverket är nämligen ett exempel på hur den tidigare regeringen har misskött infrastrukturfrågorna. Trafikverket har under de senaste åtta åren vuxit med 48 procent, och det skulle behöva initieras en översyn av myndigheten för att granska om dess ökade resurser har använts på ett effektivt sätt.

I detta anförande instämde Mats Arkhem, Rashid Farivar, Thomas Morell och Robert Stenkvist (alla SD).

Herr talman och Beatrice Timgren! Eftersom jag också har haft en del med Ekerö att göra tänkte jag bara säga: Ja, förbifarten byggs, och ni kommer att få se på grejer när den är klar - hur mycket trafik ni får där och hur det då ser ut på Ekerö. Min fru kommer därifrån; jag får inte säga Ekerö, för hon kommer från en annan av öarna. Det kommer inte att bli så roligt där, tror jag.

Jag bara undrar, Beatrice Timgren: När de nu bygger om vägen till Brommaplan, där ju ingenting kommer fram och där det är fullständigt omöjligt att lösa kopplingen, skulle du egentligen vilja ha ytterligare ett körfält utöver det som nu byggs för att man ska komma fram bra med bussarna - i stället för cykelbanan. Men det betyder ju att man måste bränna igenom världsarvet där på ett sätt som är ganska komplicerat. Jag tror inte att kungen skulle bli jätteglad om ni gjorde det. Hur ska ni lösa det och ta er förbi med de körfälten i det här området?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Man har nu gått från en trefilig väg, där man har haft en bussfil, till att det ska bli fyrfiligt på Ekerövägen, vilket är bra.

Jag tycker i grunden att det är bra att man bygger Förbifart Stockholm. Min kritik ligger i hur man har skött arbetet och att man har börjat med cykelbanorna. Det finns ett stort behov, eftersom det bara finns en enda väg från Ekerö. Dessutom korsar cykelbanan vägbanan på ett ställe, och mitt i rusningstrafik påverkar det otroligt mycket. Också detta är ett stort problem.

Herr talman! Att anlägga en cykelväg är en annan sak än att anlägga en bilväg; det är liksom andra dimensioner och saker man måste göra med en bilväg. Det är också mer komplicerat i den här känsliga miljön, så jag skulle säga att det inte är så enkelt att göra det.

Såvitt jag vet vill Ekeröborna kunna gå och cykla in till Stockholm. Det intressanta är att det är Moderaterna som styr där - eller som har styrt, för jag vet faktiskt inte vad som hände nu efter valet. Men de har velat ha det här.

Herr talman! Jag har ingenting emot cykelbanor i sig. Jag cyklar själv från Ekerö ibland, och det är ett väldigt praktiskt sätt att kombinera motion och transport. Min kritik ligger som sagt i hur man har prioriterat och hur man har skött bygget.

Man har inte kunnat säkerställa framkomligheten för framför allt räddningsfordon, och man har helt enkelt inte kunnat minimera de problem och störningar som uppkommer under en byggnation.

Herr talman och mina damer och herrar! Vi har ett nytt styre i Stockholms stad. Detta styre består av MP, V och S. Dessa partier har stolt deklarerat att de tänker förbjuda alla fossildrivna bilar i delar av Stockholm. Enbart elbilar och hybridbilar ska tillåtas.

Att förbjuda bilar på detta sätt menar jag är att gå emot nationella intressen. Vi talar här om huvudstaden, med allt vad det innebär. Rent principiellt anser jag inte heller att en kommun ska få stifta regler som de här. Självklart ska vi ha kommunalt självstyre, men detta självstyre har aldrig varit absolut. Vi har sett det i till exempel immigrationsfrågan, där kommuner fick rätta sig efter nationella intressen - detta sagt oavsett vad jag personligen tycker om den lagen.

Vi kan i förlängningen föreställa oss kommuner som förbjuder vägar, tågtrafik eller elledningar. Det är inte bara Stockholms stad som är beroende av kommunikationerna i staden, utan det finns en massa människor i till exempel Stockholms län som arbetar inne i staden. En stor del av dessa är beroende av bil för att ta sig till arbetet. I deras hemkommuner, som till exempel min egen hemkommun Botkyrka, saknas laddstolpar för elbilar. Så är det trots att jag själv har motionerat om detta i min hemkommun. Ändå förutsätts dessa människor i kranskommunerna skaffa sig svindyra elbilar - elbilar som många inte har råd att skaffa sig.

Det nya styret i Stockholm säger att dessa människor, boende i kranskommunerna och ännu längre ut, ska nyttja kollektivtrafiken. Ja, men kollektivtrafiken har inte kapacitet att ta hand om alla nuvarande bilister. Pendeltågen är redan nu överbelastade. Det går inte att trycka in fler människor.

Det kaxiga styret i Stockholm är pigga på att förbjuda bilar men betydligt sämre på att se konsekvenserna av sina förslag. Det är inte heller styret i Stockholm som ansvarar för kommunikationerna till staden, för det är en regional och nationell fråga. Det är också därför jag står här och tar upp detta.

En annan kritisk fråga är tillgången på el. Alla ska köra elbilar, tycker partierna i det nya styret i Stockholm. Men exakt samma partier har på nationell nivå lagt ned delar av kärnkraften, varvid en allvarlig elbrist har uppstått. Skulle styret i staden få igenom sina drömmar om 100 procent elbilism i dag skulle vårt elsystem klappa ihop. Alternativet är att vi alla i kranskommunerna får transportera oss med häst och vagn. Hela det här förslaget luktar av det hästarna släpper bakom sig.

Till sist undrar jag hur alla varu- och mattransporter ska fungera i huvudstaden. Ska alla småföretag som i dag står för varutransporterna i Stockholm tvingas skaffa sig dyra transportbilar med eldrift? Hur många av dessa företag kommer då att gå omkull? Det frågar jag mig.

Det här är en nationell fråga. Ett lokalt kommunstyre ska inte få jurisdiktion över åtgärder med så här långtgående konsekvenser. Nationell lagstiftning bör förhindra att ett kommunstyre kan sätta livsviktiga transporter i huvudstaden ur spel.

I detta anförande instämde Mats Arkhem, Rashid Farivar, Thomas Morell och Leonid Yurkovskiy (alla SD).

Herr talman! Ja, ledamoten Robert Stenkvist - det nya styret i Stockholm vill införa zoner där man bara får köra med elbilar. Det gamla styret som avvecklades alldeles nyss, där alla partier utom Sverigedemokraterna var med på den borgerliga sidan, vill samma sak - dock inte lika snabbt. Men målet är en utsläppsfri innerstad i Stockholm år 2030. Det står också det nya styret bakom. Alla utom Sverigedemokraterna vill det här. Sverigedemokraterna vill det inte.

Det finns alltså en enighet om att för att klara luftkvaliteten och bullret och få en levande stad vill politikerna i Stockholm ta bort de utsläppande bilarna och ha elbilar i stället. Vi vet att det behövs eftersom det finns internationella regler när det gäller till exempel luftkvalitet. WHO kommer med nya utsläppsregler som EU arbetar med nu. Man tittar på hur man ska klara det. Vi måste göra de här sakerna, annars kommer staten och slår oss på fingrarna.

Herr talman! Daniel Helldén talar om de borgerliga i Stockholm. Jag tror att vi alla vet att de inte riktigt är som de borgerliga i övriga landet. De är lite mer åt ett annat håll. Där får vi nog göra en distinktion.

Allmänpolitisk debattInfrastruktur

Luftkvaliteten - var det EU som hade kommit med regler? Ja. Då kan ju inte luften i Stockholm vara sämre än i till exempel Köpenhamn, Berlin eller andra EU-städer. Vi ska inte behöva ha bättre luft än de städerna, för då är det inga EU-regler vi pratar om. Men om den blir sämre än i till exempel Berlins innerstad måste vi säkert göra något. Jag tror att elbilismen kommer. Jag är inte emot eldrift, det vill jag också noga poängtera.

Herr talman! Vi skulle kunna ha en egen debatt om det här. I Stockholm pågår en utbyggnad av laddinfrastruktur. Man ser inte dess like någonstans i hela landet. Det finns också ett system som jag initierat som gör att man ska ladda på natten när det finns ett stort överskott. Det kommer inte att drabba vare sig Stockholm eller nationen med några problem.

Det är Världshälsoorganisationen som kommer med nya riktlinjer när det gäller kvävedioxider. Dem klarar vi inte att följa med mindre än att vi gör det här. Om vi inte gör det tvingas staten att införa regler hos oss.

Herr talman! Jag får titta noggrannare på vad WHO säger och kontrollera det. Vi ska ju inte behöva ligga före andra storstäder.

När det gäller laddinfrastruktur väckte jag en motion i Botkyrka kommun om att skaffa laddstolpar till garagen. Den avslogs av MP och S i Botkyrka kommun.

Närings- och regionalpolitik