Arbetsmarknad och ekonomi

Fru talman! Vi socialdemokrater tror på alla människors lika värde och rätt. Vi vill att Sverige ska göra skillnad i världen. Vi vill bekämpa fattigdomen, skapa en säkrare värld, stärka demokratin och värna respekten för de mänskliga och fackliga rättigheterna.

Det finns en grundläggande motsättning mellan arbete och kapital men också en motsättning mellan arbetsgivare och anställda oavsett driftsform i verksamheten. Fackliga organisationer behövs i både stat och kommuner och också i kooperationer och folkrörelser.

En facklig organisation företräder medlemmarna kollektivt och är viktig för att utforma gemensamma krav och ramar i anställningsförhållandet.

Den enskilde kan ytterst sällan på ett bra sätt hävda sig ensam mot arbetsgivaren. Vi talar då om enstaka fall där den anställde har väldigt speciella och unika kunskaper om arbetet och därmed är svårersättlig.

En viktig del i framväxten av industrialismen var att arbetaren, till skillnad från hantverkaren, blev lätt att ersätta och på så vis förlorade sin kontroll, och därmed makt, över arbetsprocessen. I vårt moderna samhälle har även tjänstemän och akademiker fått finna sig i en sådan verklighet, och därför har de insett vikten av att organisera sig fackligt.

Att medvetet försöka försvaga och bryta ned fackföreningar är att försämra möjligheterna för löntagare att hävda sina intressen. Facklig organisering är fortfarande oerhört viktig och det enda sätt på vilket anställda kan förbättra sina ekonomiska villkor och andra arbetsvillkor för alla.

Fackföreningar spelar också en viktig roll som folkrörelser och är en del av det man brukar kalla det civila samhället. Fria fackföreningar är både en bas för och en skola i demokrati. I diktaturer bekämpas fackföreningar lika ivrigt som oppositionspartier.

Allmänpolitisk debattArbetsmarknad och ekonomi

Få länder utanför Norden har en lika stark fackföreningsrörelse som den svenska. Det har varit bra för Sverige. Det är bra om de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna sköter lönebildning och en hel del andra saker utan att politiska partier lägger sig i. Det är viktigt att denna ordning ligger fast även framöver.

Fru talman! Starka fackföreningar är bra för Sverige och den svenska modellen. Låt oss från riksdagens sida värna om LO, TCO och Saco. Låt oss värna om att de fackliga organisationerna tillsammans med arbetsgivarna ges ett fortsatt stort utrymme för att själva lösa olika arbetsmarknads- och arbetslivsvillkor i samförstånd. Det har de lyckats göra på ett framgångsrikt sätt sedan Saltsjöbadsavtalet. Den svenska modellen kan utvecklas på många sätt, men grundvalen är sund och i högsta grad levande - och bör så förbli.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för inlägget.

Det var en dyster bild av Sveriges arbetsgivare som socialdemokraten Jamal El-Haj målade upp.

Arbetare utnyttjas. Det är inte den bilden jag möter när jag möter Sveriges företagare. Jag vet inte hur det är på den offentliga sidan, men jag uppfattar att de privata företagen anser sina medarbetare vara duktiga, viktiga och oersättliga. Det gäller nästan vilket företag jag än möter. Vilka erfarenheter har ledamoten av de förskräckliga och dåliga arbetsgivarna som ser ned på sin personal? Jag tycker inte att de finns. Sedan kan det naturligtvis finnas avarter.

Den svenska modellen, fru talman, står alla partier bakom. Den har tjänat Sverige väl. Fack och arbetsgivare kommer överens om bland annat anställningsvillkor.

Jag skulle vilja veta lite mer om varför man har en så dyster syn på Sveriges jobbskapare hos Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för inlägget.

Det verkar som att vi har olika erfarenheter. Först och främst verkar det som att du inte har hört vad jag har sagt, och det verkar som att du inte heller har fattat vad jag har sagt om hur jag ser på samarbetet på arbetsmarknaden. Jag nämnde flera gånger i mitt inlägg hur man ska möta de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna, ge dem utrymme och visa förståelse för deras arbete.

Jag vet ärligt talat inte vad du har arbetat med tidigare, men jag är arbetare. Jag har arbetat i fabrik och tillverkat färg. Jag har mycket erfarenhet av hur arbetsgivare utnyttjar arbetare. Jag har sett dåliga arbetsmiljöer och försökt att göra något åt dem.

Fru talman! Vi är helt överens om att det ska vara goda arbetsmiljöer. Och det är klart att det kan finnas dåliga arbetsgivare, inte minst i den offentliga sektorn.

Låt oss titta på vilka arbetsgivare som orsakar ohälsa i Gävleborg. Det är kommunen och regionen som orsakar mycket stor ohälsa, och där finns höga sjukskrivningstal. Självklart måste arbetsmiljön förbättras på många olika arbetsplatser. Det jag vände mig mot och begärde replik om var den dystra synen på svenska företagare, vilken jag inte alls delar. De är Sveriges jobbmotor.

Fru talman! Återigen verkar det, Lars Beckman, som att du inte har hört vad jag har sagt. Jag har vädjat till riksdagen att bemöta arbetsgivarorganisationerna också som fackliga organisationer.

Du har en nedsättande syn på de fackliga organisationerna eftersom du uppfattar att facket är LO. Men facket är inte bara LO, utan facket är också TCO och Saco.

Jag gör en allmän påminnelse om att vi tilltalar varandra med ledamotens för- och efternamn eller med ledamoten.

Fru talman! Det här stycket i debatten heter Arbetsmarknad och ekonomi. Och vad kan vara viktigare än jobben i Sverige?

Som alla kommer ihåg lovade Socialdemokraterna och Stefan Löfven att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet. Det var ett av Socialdemokraternas absolut viktigaste vallöften 2014.

Åtta år senare konkurrerar vi med Grekland och Italien om att ha EU:s högsta arbetslöshet. Vi gick alltså till att ha EU:s högsta arbetslöshet. Vad var det som gick så fel? Jag tror inte att det finns ett svar på frågan, utan det finns många svar på den frågan. Faktum är att vi lämnar en högkonjunktur bakom oss med den fjärde högsta arbetslösheten i EU. Jag tycker att man ska kalla saker vid deras rätta namn. Det är ett stort misslyckande.

Fru talman! Varje person som går arbetslös är naturligtvis en förlust för den enskilde, men det är en ännu större förlust för samhället. Vi vet till exempel att ungefär 700 000 utrikesfödda inte är självförsörjande i Sverige. Det är helt ohållbart. Varje person i Sverige ska naturligtvis ha möjlighet att arbeta utifrån sin egen förmåga.

Vi har hört tidigare i debatten här i dag, bland annat från en socialdemokratisk ledamot från Västerbotten, att företagen skriker efter arbetskraft. Det stämmer med den bild jag har, fru talman. Många företagare jag besöker säger: Var är alla arbetslösa? Och då ska vi veta att arbetslösheten i Gävleborg är en av de allra högsta i Sverige.

Hur är det möjligt, fru talman, att det kommer tusentals bärplockare till Sverige samtidigt som vi har så många arbetslösa? Hur var det möjligt att gröna näringar drabbades oerhört hårt därför att de inte kunde ha arbetskraftsinvandring, bland annat från Ukraina, i somras? Det var många larmrapporter i medierna om det.

I Gävleborgs län och på många andra ställen i Sverige skriker man efter chaufförer. Samtidigt skär utbildningsföretag ned utbildning av chaufförer. Företaget som utbildar chaufförer varslar. Det är ju ett fundamentalt misslyckande.

Fru talman! Vi är många i den här kammaren som ofta vill förbättra samhällsservicen eller komma med nya utgifter. Det hörde vi också i ett annat inlägg här. Hur ska vi då finansiera det? Jo, vi måste finansiera det genom att fler kommer i arbete. Fler måste lämna a-kassan. Fler måste lämna försörjningsstödet. Det är varken rimligt eller önskvärt att den som kan arbeta försörjer sig genom att långvarigt gå på bidrag.

Här handlar det också om ett synsätt, fru talman: att varje person har ett ansvar att göra sig själv anställbar. Varje person har ett eget ansvar att göra sig själv anställbar, och då ska naturligtvis samhällets stöd finnas där. Det är oerhört viktigt.

Att vi nu, efter en högkonjunktur, går in i en sannolik lågkonjunktur med EU:s fjärde högsta arbetslöshet är ett stort misslyckande för den tidigare regeringen. Den här regeringen bör och måste prioritera att fler kommer i jobb. Det är en avgörande fråga för samhällsutvecklingen i Sverige.

Fru talman! Nu när jag lyssnat på Lars Beckmans anförande vill jag påminna Lars Beckman om att han i den förra debatten pratade om att min kollega hade en dyster bild av Sverige. När man lyssnade på Lars Beckmans fyra minuter fick man en väldigt dyster bild av Sverige.

Tittar man på Eurostats statistik kan man ganska enkelt konstatera att Sverige har det högsta arbetskraftsdeltagandet inom EU. Sverige har också den högsta sysselsättningsgraden.

När jag lyssnar på Lars Beckman vill jag fråga vad statistiken bygger på. Det är klart att man skulle kunna säga att människor som inte finns i systemet inte ska kunna söka jobb. Det innebär också att vi ser en ökad arbetslöshet. Men utifrån slottsavtalet skulle jag vilja fråga Lars Beckman vilka konkreta åtgärder Moderaterna föreslår för att vi ska kunna få fler människor i arbete.

(Applåder)

Fru talman! Det var väl bra att det var en känslig fråga eftersom det var så många socialdemokrater som ville ta replik. Jag debatterar gärna arbetslöshet. Jag hoppas att fler begär replik.

Vilken statistik använder jag? Jag använder den officiella statistik som finns, och det finns två rubriker i den som är intressanta.

Arbetslösheten i Sverige ökar mer än EU-snittet, berättade statistiken som kom i juni.

Jag hoppas att var och en som ser det här själv går in och googlar. När det gäller arbetslösheten internationellt kan man se att Spanien har högst arbetslöshet. Sedan kommer Grekland, Cypern, Italien, Frankrike och Sverige. Lägst arbetslöshet har Tjeckien, Polen och så vidare.

Det är klart att det är ett misslyckande. Låt oss erkänna det. Vi lämnar en högkonjunktur och går in i en lågkonjunktur när vi redan nu har väldigt hög arbetslöshet. Sedan är inte den generell för alla. Det är framför allt bland utrikesfödda vi har väldigt långvarig arbetslöshet. Det är bland funktionsnedsatta, då Samhall har blivit ett integrationsföretag i stället för ett företag där den som är funktionsnedsatt kan få jobb.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att vi i dag har 450 000 fler människor som jobbar jämfört med 2014. Av dessa arbetar 100 000 i välfärden.

Jag kan också konstatera att i många av de länder som Lars Beckman jämför Sverige med har många människor gett upp hoppet om att hitta ett jobb medan vi i Sverige kan se att väldigt många människor skriver in sig. Arbetskraftsdeltagandet är alltså väldigt högt i Sverige, vilket är glädjande. Det är glädjande för Sverige att många människor vill jobba.

Fru talman! Jag tittar till exempel på SVT, som satte rubriken "Mer än var tionde utrikesfödd person är arbetslös - gapet mellan grupperna ökar". SVT konstaterar också att "trots decennier av arbetsmarknadsinsatser är arbetslösheten bland utrikesfödda fortsatt hög. Dessutom ökar gapet mellan inrikes- och utrikesfödda."

Men, fru talman, om man inte ser ett problem kan man heller inte lösa det. Det är väl därför regeringen har misslyckats de senaste åtta åren - tyvärr.

Fru talman! Det är klart att arbetslösheten är ett stort problem. Det är något som regeringen har arbetat aktivt med under de senaste åtta åren. Vi har satsat stora resurser på att öka antalet utbildningsplatser inom både yrkesutbildningen och högskolan och i andra delar. Det är ju faktiskt kärnan i att få bukt med arbetslösheten - att se till att människor kan ta högproduktiva jobb med bra löner och bra villkor i Sverige.

Alliansen under sina år skar däremot ned på alla de här delarna. Man slog sönder yrkesutbildningarna på gymnasiet. Man tog bort resurserna till komvuxplatser och så vidare. Där kan man snacka om åtta förlorade år för svenska arbetare!

Jag är nu orolig för att det här ska återkomma. Jag hoppas naturligtvis att man fortsätter med det som faktiskt har gett oss lägre arbetslöshet nu än före pandemin och ser till att folk får utbildning så att de kan ta bra jobb i Sverige.

Fru talman! Det är ju rätt intressant. Företagen i Gävleborg frågar efter chaufförer. De frågar efter busschaufförer, lastbilschaufförer, alla möjliga chaufförsyrken. Samtidigt varslar det företag i Hudiksvall som utbildar chaufförer, för Arbetsförmedlingen köper inte tjänsterna.

Vi har alltså rekordhög arbetslöshet i Gävleborg. Vi har företag som frågar efter arbetskraft. Och Arbetsförmedlingen sa upp avtalet med dem som utbildar chaufförer. Det kan ju inte Patrik Lundqvist vara nöjd med, och det har alltså skett under er flagg. Det har alltså skett under er regering. Det sker i nutid.

Jag håller med Patrik Lundqvist. Vi måste se till att vi har bra och effektiva yrkesutbildningar. Det står också i det avtal som är tecknat att vi måste effektivisera så att vi verkligen får människor i jobb. Men det är ohållbart att vi betalar människor för att gå arbetslösa i stället för att utbilda dem till efterfrågade yrkeschaufförer. Så kan det inte fortsätta, fru talman.

Fru talman! Det är ju spännande att vi nu hör från ledamoten Lars Beckman att Arbetsförmedlingen ska utökas och kunna göra mer saker. Tidigare har det ju varit precis tvärtom. Man har slagit också mot Arbetsförmedlingen och dess förmåga att rusta människor att komma från bidrag eller a-kassa eller annat till egen försörjning.

Det här är ett jätteproblem. Men vi har också haft en konflikt här där ni har skurit ned på just de här sakerna, Lars Beckman.

Fru talman! Det är alltså Socialdemokraterna som har styrt Sverige de senaste åtta åren. Det är alltså Patrik Lundqvists regerings styrning av Arbetsförmedlingen som har gjort att samtidigt som företagen skriker efter arbetskraft, bland annat chaufförer, varslar de företag som utbildar chaufförer.

Det måste vi ändra på. Vi kan inte fortsätta på det sättet. Människor måste ha möjlighet att få en utbildning och komma i jobb.

Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken är någonting som verkar ha fallit ifrån slottsavtalet och regeringsförklaringen som vi hörde här i går.

Att ställa krav på att man ska anstränga sig för att bli anställbar är naturligtvis helt rätt och rimligt; där är vi överens. Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte en utredning om aktivitetsplikt, exempelvis, som den högerregering som nu tillträder gärna får verkställa.

Men det räcker inte, utan det behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik som rustar och matchar för de jobb som växer fram. Det är inte Moderaternas starkaste gren. Under förra mandatperioden drev Moderaterna i opposition igenom ett stopp för extratjänster och en slakt av Arbetsförmedlingens anslag som omöjliggör lokal närvaro i stora delar av landet. Och vi minns alla fas 3 från förra gången det begav sig. Jag undrar därför: Är det ett nytt fas 3 vi ska förvänta oss även denna gång?

Fru talman! Jag är glad att ledamoten tar upp just extratjänster. Jag träffade 25 somaliska män i Gävle under valrörelsen. De hade suttit i extratjänster i Gävle, i en lokal som heter Varva. Och jag kan berätta, fru talman, att de hatade Varva. De förstod inte varför de skulle sitta i förvaring i Varva i Gävle i stället för att få en yrkesutbildning.

Jag frågade dem: Vad kan ni, och vad vill ni jobba med? Där fanns bland annat en elektriker, och det fanns en rörmokare bland killarna från Somalia. Gemensamt för alla var att de inte ville något hellre än att ha ett jobb. Jag vill validera mina kunskaper så att jag kan få ett jobb, sa de.

Men, fru talman, de satt i en fullständigt meningslös uppehållande åtgärd i en extratjänst i lokalen Varva i Gävle. Det ska vi naturligtvis förändra. Det är fullständigt meningslöst att vi förvarar människor i extratjänster i stället för att ge dem en utbildning.

Fru talman! Extratjänsterna har varit någonting som har bidragit till att inte minst utrikesfödda kvinnor i stor utsträckning - men såklart också män - har kunnat ta sig närmare en utbildning och närmare ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Extratjänsterna har betytt väldigt mycket för väldigt många.

Jag beklagar verkligen att Moderaterna i opposition satte stopp för detta och mycket annat. Men jag återkommer till frågan: Är det nya pysselsättningsåtgärder likt fas 3 som vi ska förvänta oss denna gång? Eller hur har Lars Beckman tänkt sig att människor ska kunna komma närmare arbetsmarknaden?

Fru talman! Jag vill vända mig till er 25 somaliska män som jag träffade i Gävle: Vi ska släppa ut er från Varva, och jag tror att ni redan är på väg att bli utsläppta.

Vi ska naturligtvis avveckla fullständigt meningslösa pysselsättningsåtgärder, som någon uttryckte det. Vi ska ha en effektiv arbetsmarknadsutbildning där varje enskild individs kunskaper och erfarenheter kan tas till vara så att alla får en plats på arbetsmarknaden utifrån sin egen förmåga. Och då ska vi naturligtvis inte ha pysselsättningsåtgärder.

Fru talman! Jag är vänsterpartist för att jag vill leva i ett jämlikt och jämställt samhälle. Jag vill leva i ett samhälle som tar krafttag mot klimatförändringar och som inte låter riskkapitalister sko sig på välfärden. Jag vill se ett tryggt Sverige där alla får plats och kan leva ett bra liv - ett Sverige där solidaritet är viktigare än profit, vinstjakt och åtstramat flyktingmottagande. Jag vill se ett Sverige där kapitalister inte får härja fritt med vinstdrivande vård och skola.

Det största skolbolaget i Sverige gjorde under det senaste verksamhetsåret en vinst på 784 miljoner kronor och hade en aktieutdelning på 185 miljoner. Så borde vi inte ha det. Det är inte därför vi betalar skatt. Våra skattepengar ska gå till verksamheter och inte till vinster.

Vi måste ta tillbaka kontrollen över välfärden från marknaden. Det är när politiken tar ansvar vi kan få fungerande vård, skola och omsorg, full sysselsättning och trygga jobb.

Vi kan också se hur gapet - det ekonomiska gapet - mellan storstäder och landsbygd växer. Tillväxten sker huvudsakligen i storstadsregionerna, framför allt i Stockholm, och det är också där nya jobb uppstår. Skillnaden mellan rika kommuner i storstadsområden och fattiga i glesbygd blir allt större. Den utredning som nu ser över inkomst- och kostnadsutjämningssystemet måste komma tillbaka med förslag som kraftigare omfördelar resurserna. Men med en regering utan statsråd som bor norr om Borlänge är det väl för mycket att hoppas på att man kommer att införa ett mer rättvist system.

Skrivningar i slottsavtalet om att utreda det kommunala utjämningssystemet, inklusive åtgärder för att hantera högskatteproblematik i kommunerna, visar snarare på att man tänker sig KD:s förslag om en skattebroms. Det innebär att kommuner som höjer skatten får sänkt statsbidrag. KD menar att det ska få stopp på slöseriet med skattepengar.

Dorotea har högst skatt i landet för att man har en liten och åldrande befolkning på en stor yta, inte för att man slösar. Skulle Dorotea höja skatten ytterligare är det inte för att slösa med skattepengar utan för att pengarna inte räcker till skola, vård och omsorg. Att straffa kommunen för det med sänkt statsbidrag är ju rena vansinnet.

Klyftorna är inte stora bara mellan kommuner; de är också stora mellan människor. Antalet människor som söker hjälp hos organisationer som Stadsmissionen ökar. Regeringens aviserade bidragstak och bidragsreformer kommer att sparka på dem som redan ligger.

Den stora ojämlikheten kommer att öka än mer. Under de senaste decennierna har få grupper i Sverige varit lika stora vinnare som storbolagens ägare. Inkomsterna för dem har ökat mångdubbelt snabbare än för övrig befolkning. De med höga inkomster och förmögenhet har varit särskilt gynnade av tidigare års förda skattepolitik med minskade eller slopade skatter på förmögenheter, arv, gåvor, fastigheter och kapitalinkomster och avskaffad värnskatt.

Vi behöver lägga om skattepolitiken. Vi behöver höja skatten på stora aktieutdelningar och kapitalinkomster för att stärka våra välfärds- och trygghetssystem. Vi behöver omfördela solidariskt mellan arbetande och arbetslösa, mellan friska och sjuka och inte minst mellan dem som lever i överflöd och dem som lever på marginalen.

Fru talman! Sverige är ett välfärdsland. Här ska man kunna lita på att samhället finns där när man behöver det som mest och är som svagast. Tyvärr är det inte alltid så. Felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet sker, ibland genom direkt brottsliga upplägg, för att någon vill tillskansa sig bidrag. Det undergräver förtroendet för välfärdssystemet och dränerar det på resurser som annars skulle hjälpa dem som är i störst behov av dem.

Att vara folkbokförd på en adress i Sverige är ofta en förutsättning för att kunna få bidrag och ersättningar från det offentliga. Därför utgör folkbokföringsbrott grunden för många välfärdsbrott. En vanlig metod är så kallade skenskrivningar, där hundratals personer kan vara skrivna på samma adress. Många av dem kanske inte ens finns i landet, men de går ändå in i socialförsäkringssystemet.

Antalet anmälda folkbokföringsbrott har ökat i hela landet sedan lagen ändrades för några år sedan. År 2019 utredde polisen lite drygt 700 fall i hela landet. Hittills i år är motsvarande siffra över 2 000 fall.

Svenska staten betalar årligen ut hundratals miljarder kronor i välfärdsutbetalningar. En inte obetydlig del går till kriminella och är felaktiga utbetalningar. En kartläggning har visat att mycket pengar går till kriminella gäng. De står för 84 procent av fallen, enligt en SOU från år 2017.

Kristdemokraterna anser att den svenska folkbokföringslagstiftningen har gjort det möjligt för organiserade brottslingar med ont uppsåt att utnyttja den svenska välfärden och komma åt skattepengar. Man gör det bland annat genom att använda företag och svartarbete och genom utnyttjande av människor för att normalisera hur det ser ut i de offentliga registren. De visar ingen respekt för de skattebetalare som betalat in pengarna, ingen sympati för dem som verkligen behöver ersättningar från socialförsäkringssystemet. Situationen är mycket allvarlig och hotar legitimiteten för det svenska välfärdssystemet som helhet.

Fru talman! Kristdemokraterna har vid flera tillfällen uppmärksammat frågan om folkbokföringsbrott.

Vi vill tillåta lagring av biometriska data. Vid skärpt identitetskontroll ska en person lämna ansiktsbild och fingeravtryck. Lagring ger Skatteverket bättre möjligheter att koppla en fysisk person till en identitetshandling, och Migrationsverket kommer åt problematiken med multipla identiteter.

Vi vill kräva godkännande från hyresvärd och fastighetsägare vid folkbokföring. Kristdemokraterna anser att den som hyr bostad med andrahandskontrakt ska ha ett intyg om godkännande från både den som har förstahandskontraktet och fastighetsägaren.

Skatteverket ska få bättre möjligheter att avregistrera personer. Eftersom folkbokföringen används av andra myndigheter behöver Skatteverket få fler befogenheter att säkerställa att den är korrekt. Kristdemokraterna föreslår att Skatteverket får möjlighet att avregistrera personnummer från folkbokföringen om den registrerade uppgiften visar sig vara uppenbart felaktig.

Dessa reformer är viktiga steg. Sverige och vår välfärdsstat ska förvalta medborgarnas skattepengar effektivt och hjälpa dem som verkligen behöver det, inte finansiera kriminella nätverk som skamlöst och med ont uppsåt utnyttjar människor.

Fru talman! Kristdemokraterna menar att välfärdsbrott undergräver ett resurseffektivt välfärdssystem. Miljarderna skulle ha gått till att öka Sveriges välfärd och till dem som verkligen behöver det i stället.

Fru talman! Tack, Cecilia Engström, för ditt engagemang när det gäller kampen mot kriminella nätverk!

Som ledamoten känner till har vi ett annat problem i dag på svensk arbetsmarknad. Vi har ett stort problem med arbetslivskriminaliteten, inte minst inom byggbranschen. Det var en prioriterad fråga för den socialdemokratiska regeringen, som tillsatte en delegation för att öka kunskapen och också vidtog myndighetsgemensamma åtgärder. Vi inrättade två center, ett i Göteborg och ett i Umeå.

Min fråga till ledamoten är: Varför nämns inte arbetslivskriminaliteten som ett problem på svensk arbetsmarknad i slottsavtalet eller i regeringsförklaringen?

Fru talman! Naturligtvis är arbetsmarknaden, där man kan använda personal och utnyttja människor, en stor del av kriminaliteten. Att det är någonting vi måste komma åt inser alla. När vi sätter åt de kriminella gängen och kriminaliteten över huvud taget i vårt samhälle kommer vi också åt dessa människor som lever på att utnyttja andra människor.

Fru talman! Det känns som att jag inte fick något riktigt svar på min fråga.

Låt mig problematisera diskussionen lite mer. Problemet med arbetslivskriminaliteten är till stor del sprunget ur den totala avreglering av arbetskraftsinvandringen som skedde när KD satt i regering förra gången.

Då är min fråga: Varför säger Kristdemokraterna nej till kravet på arbetsmarknadsprövning?

Fru talman! S har ju haft möjlighet att ändra dessa regler under de åtta år som man har suttit i regering. Ändå har man inte åtgärdat de problem som har funnits. I det nya avtalet finns det möjlighet att se över de regler som finns på arbetsmarknaden och komma åt de problem som har funnits.

Fru talman! I mitt anförande tog jag upp det faktum att KD föreslår att kommuner som höjer skatten ska straffas genom att få lägre statsbidrag. Jag vill därför fråga ledamoten Cecilia Engström om hon och KD verkligen menar att kommuner som höjer skatten gör det för att slösa med skattemedel. Tror ledamoten till exempel att Dorotea höjer skatterna för att slösa, när de i själva verket kan behöva göra det för att klara vård, skola och omsorg?

Jag skulle gärna, när vi nu diskuterar ekonomi, höra lite grann om hur KD har tänkt med det här straffet för kommuner som tvingas höja skatten.

Fru talman! Att höja skatten drabbar framför allt dem som har små marginaler, dem som redan lever på en låg inkomst. Den nya alliansen och Kristdemokraterna tycker att det framför allt är låginkomsttagare som ska få lägre skatt först. Det är därför vi börjar med jobbskatteavdragen för dem.

Mycket mer behöver göras i kommunerna, upplever jag, innan man börjar höja skatten. Det finns ofta andra delar i kommunens intäkter som kan hjälpa till.

Fru talman! Jag hörde faktiskt inget svar på min fråga. Min fråga gällde om KD och Cecilia Engström verkligen tror att kommuner höjer skatten för att slösa med skattemedel och att rätt lösning är att sänka deras statsbidrag. Är det verkligen lösningen? De med låga inkomster är ju de som drabbas ännu mer om kommuner inte har resurser för att klara skolan, vården och omsorgen.

Fru talman! Mycket finns ju att göra i kommunernas ekonomi. Man kan också se på vad pengarna används till och att de används effektivt. Det tror jag är ett bättre sätt än att höja skatterna för dem som drabbas mest.

Fru talman! Jag ska börja med att hälsa ledamoten välkommen till Sveriges riksdag.

Jag noterar att Cecilia Engström när hon håller sitt jungfrutal väljer att fokusera på folkbokföringsbrott, detta i en tid då Dagens industri för bara en vecka sedan hade ett långt reportage som visade hur de riktigt förmögna människorna i vårt land kan köpa avancerade skatteupplägg för att undgå att över huvud taget betala någon form av skatt till vårt lands välfärd. Det bär väl syn för sägen när man väljer att fokusera på folkbokföringsbrott i stället för att jaga dem som verkligen undviker att betala skatt till vårt land och vår gemensamma välfärd.

Därför vill jag fråga ledamoten: Hur ser Cecilia Engström på de här avancerade skatteuppläggen och att de riktigt förmögna blir nolltaxerare i vårt land?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för välkomnandet hit.

Det är en väldigt viktig fråga vad vi gör med de kriminella gängen i Sverige. Det är någonting som jag väljer att fokusera på, eftersom 84 procent av pengarna från välfärdsbrotten går till de kriminella gängen. Det finansierar det som de bedriver - skjutningarna på våra gator och det som verkligen är bekymmer för människor i deras vardag där man känner sig otrygg i sin närmiljö. Det är någonting som jag tycker är viktigt att fokusera på, och det är också anledningen till att jag tar upp välfärdsbrottsligheten.

Sedan finns det naturligtvis andra människor som också utnyttjar systemet. Det är aldrig rätt, oavsett vem som gör det.

Fru talman! På slutet kom väl ett litet svar på hur man ser på problematiken och att det inte är rätt. Jag noterar detta.

Jag noterar också att det just nu pågår ett antal utredningar om hur denna skatteplanering ska undvikas, för att alla ska bidra efter förmåga till välfärden i vårt land. Innebär ledamotens svar på min fråga att vi nu kan förvänta oss Kristdemokraternas stöd i arbetet med att undvika avancerad skatteplanering?

Fru talman! All brottslighet måste bekämpas. Det är naturligt. Så länge man inte bryter mot några lagar måste vi naturligtvis se över vad det är för brottslighet som bedrivs. Den tycker jag att det är viktigast att komma åt.

Fru talman! Att man ska ha ett arbete att gå till eller att kunna driva ett företag är ryggraden i samhället. Det gör det möjligt för oss att ha ett välfärdsystem med skola, sjukvård och skyddsnät för oss alla. Om vi ska ha ett samhälle med dessa värden behöver arbetslinjen gälla. Med en arbetslöshet som väntas växa från redan höga nivåer är det avgörande att vi från politikens sida gör det vi kan för att fler ska ha ett arbete att gå till.

Samtidigt innebär ett arbete mycket mer än skatteintäkter för samhället. Det ligger flera viktiga delar i att ha ett arbete eller driva ett företag. Det handlar om att känna sig behövd och betydelsefull, att veta att det man gör räknas och är viktigt och att vara en del av en gemenskap. Att känna sig som en del av samhället blir lättare när man har ett sammanhang. Integrationen underlättas. Man får arbetskamrater och bygger ett kontaktnät. Man hamnar i en social kontext. Ens frihet och egenmakt växer.

Det kommer att vara en utmaning, men det är helt avgörande att de över 150 000 långtidsarbetslösa som vill lämna utanförskapet ska kunna få ett jobb att gå till. Därför är det väldigt roligt och viktigt att Liberalerna nu kommer att vara en del av regeringen och kommer att kunna driva en politik som förbättrar företagsklimatet i Sverige.

Sverige är redan i dag en kunskapsnation och har varit bas för flera företag som har kunnat växa sig stora på den internationella marknaden. Det ska vi vara väldigt stolta över.

Det är viktigt att förbättra förutsättningarna för de små företagen, så att ännu fler företag kan växa fram. Alla är någon gång nystartade. Vissa förblir små men stabila och kan skapa trygga jobb. Andra blir nya världsledande företag som stöper om en hel bransch.

När företagen får bättre förutsättningar att lyckas gynnas vi alla. Faktum är att fyra av fem jobb skapas i de små företagen med upp till 50 anställda. De företagen finns i alla olika branscher och på olika geografiska platser i Sverige. I Halland, mitt fantastiska hemlän, har vi ett rikt näringsliv i många olika branscher, bland annat inom turismnäringen. Likväl är potentialen stor. Även om mycket är bra finns det många utmaningar, till exempel regelkrångel, för höga administrativa kostnader och höga risker i samband med att anställa. Därför är det med glädje som den nya regeringen nu kommer att göra förbättringar.

Fru talman! Det behöver bli billigare att driva företag. Kostnaderna för administrationen kan minska. Företagare ska få göra det de är allra bäst på, att förverkliga sin affärsidé. I en liten, öppen ekonomi som Sverige behöver vi erbjuda konkurrenskraftiga villkor och skatter så att fler företag väljer att etablera sig här eller att behålla sitt säte i Sverige.

Fru talman! Det finns två stora problem med 3:12-reglerna. De är otroligt krångliga, och de missgynnar mindre bolag genom hårdare beskattning än större bolag. Det är inte rimligt. Liberalerna anser att 3:12-reglerna är ett komplext regelverk som begränsar nyföretagande och mindre företags möjligheter att växa. Det missgynnar ett aktivt ägarskap i små och medelstora företag och hindrar entreprenörers möjligheter att bidra till näringslivets utveckling.

Med detta ekonomiska läge behöver vi ge småföretagare en boost. 3:12-regelverket behöver utvecklas och förstärkas. När svenska företag lyckas och utvecklas gör Sverige detsamma. Därför kommer jag alltid att lyfta upp företagens villkor här i kammaren.

Fru talman! Socialdemokraterna är välfärdens förkämpar. Vi byggde upp den svenska välfärdsmodellen, och vi kommer att fortsätta försvara och utveckla den. Våra äldre förtjänar en god omsorg på livets höst. Alla barn ska få en god utbildning och start på livet. Och vi vet att en stark välfärd minskar klyftor och stärker jämlikheten och jämställdheten.

Politik gör skillnad. Vi socialdemokrater har prioriterat och satsat på välfärden samtidigt som vi har tagit ansvar för ekonomin. Det är nu 100 000 fler anställda i välfärden. Under pandemin sköt regeringen till tre gånger så mycket till välfärden som det beräknade skattebortfallet. Trots dessa satsningar ser vi revor i välfärden. Tiotusentals nya medarbetare kommer att behöva anställas inom vården, skolan och omsorgen.

Men marknaden är inget recept för att lösa välfärdens utmaningar. Privatiseringar och avregleringar har visat sig kosta pengar, öka ojämlikheten inom sjukvården och öka segregationen inom skolan. Marknadiseringen i Sverige, som i en internationell kontext är extrem, har inneburit att företag har kunnat göra vinster på bekostnad av kvalitet och har lett till välfärdsbrottslighet.

Våra gemensamma skattepengar ska gå till att göra skolan, vården och omsorgen bättre. Välfärden är till för våra barn, elever och äldre, inte för att berika ägarna. Det är verkligen inte mer än rimligt att våra skattepengar ska gå till det som de är avsedda för. De ska inte gå till obegränsade vinster för några få. Att ta tillbaka kontrollen över välfärden kommer därför fortsatt att vara en av socialdemokratins högsta prioriteringar.

Fru talman! Utmaningarna i kommunerna och regionerna är stora och av skiftande karaktär. Tuffast är det för många av de minsta kommunerna på glesbygden. Många som arbetar inom välfärden känner att de inte räcker till eller har tid för den omsorg som man vill ge. Och ännu svårare verkar det komma att bli.

Finansieringen av välfärden lyser med sin totala frånvaro i den nya högerkonservativa regeringens politik. Jag ser inte någonting om hur framtidens välfärd ska stärkas, exempelvis i form av viktiga statsbidrag till kommuner och regioner. Vi vet att höga räntor och hög inflation påverkar kommunernas ekonomi, och vi vet att kommunerna behöver resurser. Det är i kommuner och regioner som välfärdens kärna utförs. För detta verkar den nya regeringen vara helt lomhörd.

Jag känner igen det här. Jag var själv kommunalråd under den förra lågkonjunkturen. Vi fick inte de pengar som behövdes för att stärka välfärden. Nu är jag väldigt orolig för framtiden, kanske framför allt för den framtida omsorgen om våra äldre, eftersom det inte heller nämns med ett ord hur man ska stärka äldreomsorgen.

Det gör mig väldigt orolig när vi ser att välfärden inte prioriteras och att den välfärdsmodell som vi stolt har byggt upp riskerar att brytas sönder. Det Sverige behöver är satsningar på välfärden som skapar ett mer sammanhållet och jämlikt land och likvärdiga förutsättningar för alla kommuner och regioner att ha en bra välfärd. Sverige kan verkligen bättre än så här.

(Applåder)

Fru talman! Trots oroliga tider med Rysslands illegala krig mot Ukraina har Sverige just nu en mycket positiv utveckling av arbetsmarknaden. Till skillnad från Lars Beckman, som gav en dyster bild, vill jag gärna ge en positiv bild av hur det ser ut på svensk arbetsmarknad i dag.

Arbetslösheten fortsätter att minska på bred front och över hela vårt land. Antalet nya lediga jobb hos Arbetsförmedlingen uppgick i september till drygt 160 000, drygt 36 000 fler jämfört med samma månad föregående år. Det är en historiskt hög nivå. Aldrig tidigare har vi haft så många lediga jobb i Sverige.

Sysselsättningsgraden, som vi diskuterat tidigare, är nu i Sverige den högsta på 30 år. Arbetslösheten har minskat tydligt. Vi ser störst minskning bland unga. Branscher där många unga arbetar, som besöksnäringen, restaurangbranschen och handeln, har återhämtat sig med kraft efter pandemin, och suget efter arbetskraft är stort i dag i Sverige.

Fru talman! Det är glädjande att vi har ett starkt utgångsläge på svensk arbetsmarknad när arbetslösheten nu sjunker samtidigt som allt fler kommer i arbete. Den goda återhämtningen på svensk arbetsmarknad är till stor del ett resultat av den effektiva krispolitik som fördes under pandemin av den socialdemokratiska regeringen. Genom reformer som korttidsarbete och en förstärkt a-kassa kunde den socialdemokratiskt ledda regeringen under pandemin bidra till att öka tryggheten för vanligt folk och hålla hjulen snurrande i svensk ekonomi. Både löntagare och företag fick stöd för att klara krisen. Nu syns som sagt resultatet: Jobben kommer tillbaka, sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker.

Fru talman! Trots att arbetslösheten minskat till en lägre nivå än före pandemin ser vi fortsatt två utmaningar på svensk arbetsmarknad i dag. Dels utgör långtidsarbetslösheten även fortsättningsvis en stor utmaning, dels är efterfrågan på utbildad arbetskraft stor medan en växande andel av de arbetslösa saknar de kompetenser som i dag efterfrågas på svensk arbetsmarknad.

När det gäller långtidsarbetslösheten gav den socialdemokratiska regeringen tydliga uppdrag till Arbetsförmedlingen att jobba med frågan. När det gäller frågan om kompetensförsörjning kan man väl säga att den socialdemokratiska regeringen genomförde ett historiskt omställningspaket som kommer att underlätta för företag och människor att ställa om till framtidens jobb.

Fru talman! När vi nu läser slottsavtalet kan vi konstatera att det är ett 63-sidigt dokument som är tomt på arbetsmarknadspolitiska reformer. Men framför allt vill jag säga någonting annat som jag tycker är viktigt. När jag nu tittar runt i kammaren kan jag konstatera att Moderaterna saknas. Jag hade önskat en debatt med Moderaterna om hur man tänker jobba vidare med de utmaningar som jag pratade om: långtidsarbetslösheten och kompetensförsörjningen. Det är dock ingen från Moderaterna här.

Men i synnerhet, fru talman, saknar jag Sverigedemokraterna här i kammaren. Sverigedemokraterna innehar numera ordförandeposten i arbetsmarknadsutskottet. Det finns dock ingen från Sverigedemokraterna som här och nu kan svara på frågorna hur man ska bekämpa segregationen, hur man ska bekämpa långtidsarbetslösheten och så vidare. Eftersom det inte finns någon här från de partier som jag nämnde vill jag tacka för mig, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov! För butiksbiträdet, undersköterskan och läraren, för industriarbetaren, rörmokaren och barnskötaren, för jordbrukaren, tågvärden och sjuksköterskan är det här en viktig princip. Man går upp tidigt, jobbar helg, skift och julafton och lämnar barnen på förskolan. Man gör sitt. Arbetslivet ger och arbetslivet tar, men alla är med och bidrar till det som alla får ta del av. Så kan vi bygga ett samhälle som håller ihop, och så finansierar vi ett av världens bästa välfärdssystem.

Men tyvärr är det inte så att var och en bidrar efter förmåga i dag. "Priset för att slippa svensk skatt: 300.000 kronor" - så löd rubriken till en granskning i Dagens industri häromveckan. Där avslöjas hur banker över lite vin och räkor säljer avancerade skatteupplägg med utländska holdingbolag till välbärgade svenskar. Aggressiv skatteplanering, skatteundandragande - kalla det vad du vill, men sjukt är det. I kletiga linjer slingrar sig mjuka ryggrader längs skatteparadisens stränder. Det är hånfullt och oanständigt hur man håller på.

Fru talman! Skatt är inget straff. Skatt är grunden i ett samhälle där även undersköterskan får cancervård, där dottern med funktionsnedsättning har någonstans att bo och där maken kan skola om sig när han blivit uppsagd, ett samhälle där alla har råd att plugga på universitet, ett samhälle där pappersarbetaren hemma i Grängesberg som åker hemifrån 05.15 varje dag vet att det finns sjukvård och ett trygghetssystem som tar emot honom om han skadas på jobbet och att han inte behöver bli fattig om han skadas eller blir sjuk.

Man kan ju förstå att folk blir förbannade, för det blir jag också. Varför ska inte Joppe och Poppe på Stockholms gräddhyllor betala sin andel i skatt när alla de som jobbar på bryggeriet hemma i Grängesberg gör det? Hur kan det ens vara så att butikskassörskan på Coop i Grängesberg skulle kunna betala en större andel av sin inkomst i skatt än butikskoncernens ägare? Jag tycker att det verkar som att en del människor inte kan bete sig som folk. Det är som om demokratiskt fattade beslut och samhällskontrakt inte gällde dem.

Fru talman! Ett tungt ansvar vilar nu på högerregeringen att ta vidare de förslag som Socialdemokraterna förberett. Låt dem inte komma undan nu! Man ska veta att vi, de socialdemokratiska rösterna i denna riksdag, inte kommer att vara tysta om man sviker i den här frågan.

(Applåder)

Fru talman! En av de viktigaste insikter jag fått under min tid som förtroendevald socialdemokrat - det är 30 år trots min relativa ungdom - är hur betydelsefull välfärden är för människor, hur den konkret och direkt påverkar vår vardag, hur den skapar trygghet i ålderdomen, ger livschanser i ungdomen och ökar människors frihet och förutsättningar för ett gott och meningsfullt liv.

När riksdagen kallar till allmänpolitisk debatt väljer jag att prata om jämlikhet. Jämlikhet handlar om allas lika rätt att råda över det egna livet och påverka samhället man lever i. Jämlikhet blir därmed något helt annat än likriktning eller tvång att bli lika. Lika lite är ojämlikhet detsamma som fattigdom. Jämlikhet förutsätter en fördelning av de resurser som har betydelse för människors frihet.

Därför är en generell, tillgänglig och behovsstyrd välfärd avgörande för människors livschanser. Den generella välfärden frigör nämligen människor ur den ekonomiska underordningens bojor. Vi blir inte beroende av våra egna ekonomiska tillgångar för att ta del av skola, vård och omsorg, och vi slipper ge upp stora delar av vårt eget liv för att ta hand om närstående som behöver sådana tjänster som man inte kan köpa på marknaden. Så har vi utvecklat den svenska modellen, som byggt på de allmännyttiga principerna att de resurser vi tillsammans avsätter att användas till gemensamma angelägenheter ska användas till just det som är tänkt samt att vi gemensamt bidrar efter förmåga så att välfärden finns när den behövs, fördelad efter behov. Det är mycket enkelt och tidlöst.

Fru talman! Från den politiska högern hörs ofta att jämlikhet är dåligt därför att det skulle stöpa alla i samma form. Det är kanske inte så konstigt. Det är ju faktiskt deras uppdrag. Men de har helt enkelt fel.

Jämlikhet handlar om likvärdighet och inte om lika liv. Det handlar om att ge människor villkor utifrån personliga förutsättningar för ett meningsfullt och gott liv. Därför handlar jämlikhet också om fördelningspolitik.

Nu ska vi erkänna att under alltför många år har klyftorna växt i både ekonomiska, utbildningsmässiga och sociala avseenden. Det är i flera avseenden en mycket dyster bild vi kan konstatera har växt fram i vårt land under alltför många år i samhällsutvecklingen.

I sammanhanget kan det vara lätt att bli modfälld. Men det är nu viktigt att politiken fokuserar på de uppgifter som kommer att vara helt centrala för åren framöver. Det handlar att leverera reformer som i akt och mening gör samhället och livet bättre för det stora flertalet.

Fru talman! Därför menar jag att den ekonomiska politiken framöver måste stärka det långsiktiga samhällsbygget och sätta tydligt fokus på just jämlikhet och fördelningspolitiken.

Det handlar bland annat om att arbetsmarknaden måste göras tryggare. Inkomstbortfallsprincipen ska gälla. Standardtrygghet ska upprätthållas. De tillfälliga förbättringarna av arbetslöshetsförsäkringen måste permanentas och sjukförsäkringen rustas upp så att människor kan lita på den.

En aktiv arbetsmarknadspolitik ska föras, och nya jobb ska växa ram. Människor ska få utbildning och omställning så att de kan ta de jobben. Efter ett långt arbetsliv ska man kunna leva på sin pension. Det är rimligt att åtminstone 70 procent av slutlönen finns där när man slutar sitt arbetsliv.

På detta bör politiken fokusera framöver. Hur rustas Sverige för framtiden? När människor är som mest utsatta, fru talman, måste samhället vara som starkast.

(Applåder)

Fru talman, ärade ledamöter! Detta är mitt första anförande i denna kammare. Det känns mycket högtidligt. Jag tänker tala om männen som jag kommer ifrån.

Min farfar hette Dimitris Kallifatides. Det är en grekisk variant av ett turkiskt namn som antyder tjänstgöring vid kalifens hov. Han föddes vid Svarta havet, långt österut i dagens Turkiet. Efter att ha stridit i första världskriget kom han som flykting ensam med en liten son till Grekland. Där deltog han i ännu ett världskrig och ett inbördeskrig. Han fick se sin lille förstfödde son skenavrättas inte en gång utan två gånger.

Farfar var lärare. Det finns en liten skog på en bergssluttning i närheten av Sparta som hans elever planterade, och den bär hans namn. Mitt enda tydliga minne av honom är att han kollade om jag som sexåring kunde min multiplikationstabell.

Farfars tredje son, min pappa, lämnade Grekland 1964, ett land plågat av inbördeskrig och fascistiskt förtryck, och sökte ett liv här i Sverige. Fem år senare arbetade han som lärare på Viggbyholms gymnasium i Täby kommun innan han till slut blev författare. Jag kan inte minnas att min pappa än i dag har varit ledig från arbetet en hel dag.

Ärade ledamöter! Jag har varit en lönearbetande akademiker med 27 år i yrket. Genom politiskt folkrörelsearbete har jag mött gruvarbetare i malmfälten. Folk har berättat för mig livet som skogsarbetare. De har berättat om livet som undersköterska i äldreomsorgen, om livet som servicetekniker, stationsvärd, kriminalvårdare och målare. Jag har hört om jordbrukarens villkor, om fältassistentens vedermödor, om lärarens, polisens och socialsekreterarens vardag på jobbet och om livet som hemlös. Som forskare har jag studerat livet på slotten, i skolkoncernernas styrelserum, i bankpalatsen och på lustjakterna.

Jag har med öppna ögon sett verklighetens ljusa och mörka sidor och gjort mitt politiska val. Jag ställer mig solidarisk med de hårt arbetande männen jag kommer ifrån och med de många mödrar, systrar, döttrar, kvinnor, män, icke-binära och barn som alla kämpar för en drägligare tillvaro här på jorden.

Jag är en demokratisk socialist som vet att Sverige och världen behöver kraftfulla reformer för jämlikhet, välfärd och klimatomställning. Vi behöver gå i en helt annan riktning än den som majoriteten i denna kammare förebådar.

Vi vet det. Värkande ryggar, härdade händer och pressade scheman vittnar om en verklighet som skriker efter förändring. Utredningarna finns. Forskningen finns. Förslagen finns. Det enda som inte finns är en förnuftig politisk vilja från majoriteten i denna riksdag.

Fru talman, ärade ledamöter! Jag har gjort mitt val. Jag kommer att kämpa varje dag för de reformer som folkmajoriteten i det här landet behöver, förtjänar och har rätt till.

(Applåder)

Bostadspolitik