Utbildningens internationalisering

Motion 1990/91:Ub823 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

Sammanfattning

Internationalisering måste betraktas som en
utbildningspolitisk huvuduppgift under det decennium som
återstår till sekelskiftet. Därför föreslår folkpartiet
liberalerna atten omfattande försöksverksamhet med
engelska från första klass skall genomförasdubbla tillval
skall införas på grundskolans högstadiumhemspråk skall
kunna läsas som tillval för allaryska skall kunna läsas på
grundskolanspråkundervisningen på gymnasiet skall
anpassas till de olika elevernas studieinriktning
språkgymnasier skall inrättasundervisning på
främmande språk i vanliga ämnen skall uppmuntras
blivande språklärare skall studera en termin utomlands
ytterligare resurser skall satsas på stipendier till verksamma
lärare10 milj.kr. satsas för att kunna erbjuda
språkundervisning inom högskolans utbildningslinjer
Svenska institutet får mer pengar till sin
informationsverksamhetstudenter som läser utomlands
får studiebidrag till terminsavgiftenstörre anslag till
svenska gymnasister som studerar utomlands

Utbildningens internationalisering

''I det moderna Europa är vår uppgift inte att ändra på
gränserna, utan att göra dem betydelselösa''.

Så har våra liberala vänner i det ungerska
fridemokratiska partiet uttryckt en aspekt av integration
och internationalisering. De hade närmast den utsatta
ungerska minoritetens situation i Rumänien i åtanke, men
andemeningen låter sig väl överföras till
internationalisering överhuvudtaget.

Liberal politik handlar om att öka kontaktytorna mellan
människor genom att stimulera och öka det fria flödet av
idéer, tjänster och varor mellan länderna. Den handlar
däremot inte om att göra alla lika eller att ens försöka släta
ut kulturella skillnader. Internationellt utbyte innebär inte
endast att låta sig påverkas av andra. Det innebär också att
själv bidra med egna intryck och erfarenheter, med egen
kultur och egna sedvänjor. Främlingsfientlighet bottnar ofta
i en osäkerhet om den egna kulturella identiteten

I denna process har utbildningen en naturlig roll att
spela. Det handlar om att föra vårt eget kulturarv och
tidigare generationers kunskaper vidare till de unga. Det
handlar också om att uppmuntra nyfikenhet på det som är
annorlunda, liksom att utrusta unga människor med de
verktyg som behövs för att de skall kunna delta aktivt i
utbytet med andra. Språkkunskaper utgör självfallet ett av
de allra viktigaste medlen för detta utbyte.

Vi lever på ett mycket påtagligt sätt i ett
informationssamhälle där vi dagligen överöses med nyheter
från omvärlden. Men inte bara informationen utan också
verkligheten bakom den påverkar oss i hög grad.
Miljöutsläpp i andra länder, konflikter som driver
människor på flykt liksom svält och fattigdom ställer krav
också på oss. Mänsklighetens riktigt stora utmaningar
kräver alla lösningar som är internationella.

Vår egen världsdel Europa genomgår nu en stor
förändring. Berlinmuren har fallit, Tyskland har enats och
EG utvecklar sitt samarbete. Europa sjuder av
utvecklingstro och optimism, vilket är en dramatisk
förändring från läget för tio år sedan då Europa ansågs
hopplöst passerat av västra USA och Sydostasien.

Vi måste alla börja tänka i en Europadimension. Det
liberala svaret på dessa utmaningar är en kraftfull satsning
på ''medborgarnas Europa'', alltså ett Europa där
människor har frihet att resa, bosätta sig, handla, investera,
göra affärer och kommunicera över nationsgränserna.

Det krävs nytänkande på många områden, inte minst
inom utbildningen, för att vi skall kunna ta tillvara de
möjligheter som utvecklingen i omvärlden för med sig.
Avgångsbetyg från skolan, examina, läroplaner,
karriärmöjligheter och arbetstillfällen kan inte längre
betraktas endast från nationell horisont utan måste ses i ett
europeiskt perspektiv.

Det påstås ibland att de snabba förändringarna i den
moderna världen kräver ökad specialisering och
yrkesinriktad utbildning. I allt väsentligt är det emellertid
tvärtom. Det som verkligen behövs i en tid av snabba
förändringar är en bred kompetens och en gemensam fond
av kunskaper och kännedom om vårt kulturella och
vetenskapliga arv.

Folkpartiet liberalerna har ett radikalt skolprogram. Det
bygger på en uppvärdering av skolans kunskapsmål -- under
år av socialdemokratiskt dominerad utbildningspolitik har
det målet tonats ner till förmån för andra, mer socialt
betonade mål.

Skolan skall inte hämma elevernas engagemang och
förmåga. Dess uppgift är främst att ge bred bildning,
intellektuell nyfikenhet, utrymme för fria diskussioner och
kontakt med förebilder.

Folkpartiet liberalernas skolpolitik innebär att skolan
blir mindre politikerstyrd. Det är de verksamma, lärarna,
eleverna och föräldrarna, som i högre grad skall forma
skolan.

Kraven på en långtgående internationalisering är en
gemensam utmaning för all utbildning över hela världen.
Det handlar inte bara om träning i språk utan också om att
skapa ökad förståelse för och kunskap om kultur och
människor i vår egen omvärld. Ett
internationaliseringsprogram för svensk utbildning måste
gälla hela utbildningssystemet. Ungdomsskolans
språkprogram måste förstärkas. Men även ämnen som
historia, religionskunskap och geografi har viktiga
funktioner vid en ökad internationalisering.

Vi menar att internationalisering måste betraktas som en
utbildningspolitisk huvuduppgift under det decennium som
nu återstår till sekelskiftet.

Internationellt samarbete

EG

EG föddes som en dröm om fred så att de många folken i
vår världsdel med sina skilda kulturer, språk och traditioner
skulle få möjlighet att utveckla sina särarter och ges
möjligheter till ett rikt liv.

EG:s remarkabla pånyttfödelse i mitten av 80-talet kom
då man insett att drömmarna måste ges mer konkret form
och att en förutsättning för det man ville uppnå var ett
tillräckligt materiellt välstånd för att de kulturella målen
skulle kunna förverkligas. Denna beslutsamhet bröt en lång
tid av stagnation.

Det är mot denna bakgrund EG:s målmedvetna satsning
på utbildning och forskning skall ses -- som metoder att
säkra den konkurrenskraft och ekonomiska utveckling man
behöver för att nå sina totala mål.

1988 beslutade EG-kommissionen att under den
kommande fyraårsperioden skulle utbildningsfrågorna
placeras främst bland arbetsområdena för att leda ett nytt
EG-omfattande åtagande att investera i människor, deras
kompetens, kreativitet och mångsidighet. Två övergripande
mål som formulerades till vägledning för denna satsning är
attstärka kvaliteten i grundläggande utbildningskapa
en välutbildad arbetskraft.

Under ett tidigt skede fanns tankar på att kunna
harmonisera läroplaner, examina etc. för att den vägen göra
dem gångbara över hela Europa. EG blev emellertid snart
varse att de kulturella skillnaderna mellan länderna är så
djupgående att detta ställer sig hart när omöjligt och att det
egentligen inte är meningsfullt att sträva efter likriktning.
Istället har EG valt två andra huvudvägar nämligenatt
skapa kontakter och möjliggöra både erfarenhetsutbyte och
utbytesprogram på olika områden för att snabbt sprida nya
erfarenheter och rön länderna emellanatt genom en
rimlig grad av normering helt enkelt lita på varandra: En
utbildning som anses god nog i ett EG-land skall också
respekteras och accepteras i de övriga.

Spjutspetsen i EG:s omfattande arbete inom
utbildningsområdet utgörs av konkreta program. Viktiga
utgångspunkter vid utformningen av dessa har varit insikten
om att människor har behov av ständig
kompetensutveckling för att möta den snabba tekniska
utvecklingen, men också behov av att utjämna de
föreliggande stora skillnaderna i förutsättningar för EG-
medborgare från olika länder, regioner och yrkesgrupper.

För att förstärka kunskapsskapande och
kunskapsspridning arbetar EG för att påskynda
överföringen av teknologiska och vetenskapliga framsteg
från forskning och högskolor till användning i företagen.

COMETT är EG:s handlingsprogram för
teknologiöverföring. Dess syfte är att utveckla samarbetet
mellan företag och högskolor. Sverige deltar sedan 1990
tillsammans med övriga EFTA-länder i COMETT-
programmets andra steg.

ERASMUS är EG:s största kontakt- och
utbytesprogram med syfte att på sikt tio procent av alla
studenter skall genomföra minst en termin av sina studier
vid en högskola i ett annat land. Sverige kommer med
största sannolikhet att komma med under 1991.

LINGUA är EG:s satsning på att öka medborgarnas
kunskaper i varandras språk. Målen för Lingua är att all
gymnasieungdom skall erbjudas undervisning i minst två
främmande EG-språk och att företagen får tillgång till
tillräckligt språkkunniga medarbetare för att fullt ut kunna
dra nytta av den inre marknadens fördelar.

YES är EG:s satsning för att att främja kontakter och
utbyte mellan de över 70 miljoner unga människorna med
olika social, ekonomisk och kulturell bakgrund i
medlemsländerna.

PETRA är en satsning på yrkesutbildning för ungdomar
i linje med EG:s beslut att alla ungdomar skall erbjudas
minst ett års utbildning efter den obligatoriska skolan.

EURYDICE är ett kontaktnät för att förbättra
informationen medlemsländerna emellan om utveckling av
deras olika skolor och utbildningssystem.

Slutligen har EG ett omfattande praktikprogram för
unga akademiker som vill lära sig mera om själva EG-
institutionernas funktionssätt. Möjlighet inom det ges s.k.
stagiaire-programmet för ett antal hundra praktikanter i
taget att under en femmånadersperiod arbeta i något av
EG-kommissionens direktorat, COREPER eller press- och
informationskontor. Även länder utanför EG har tillgång
till en mindre del av dessa praktikantplatser årligen, och
svenska medborgare kan via kommerskollegium söka
stipendium för att finansiera en sådan vistelse i Bryssel eller
någon av de tolv medlemsländernas huvudstäder.

Sveriges strategi

Vi menar att Sverige bör ha fem mål för våra
diskussioner med EG på utbildningsområdet:Svenska
studenter skall ha möjlighet att studera inom EG-området
på samma villkor som studenter från EG-länderna
Svenska utbildningsinstitutioner -- framför allt universitet
och högskolor -- skall få delta som fullvärdiga medlemmar i
EG:s utbildningsprogramSvenska examina skall ge
samma rätt som examina från EG-länderna till anställning
inom EG-områdetSvenska beslutsfattare och
administratörer måste ges möjlighet att delta i den
utbildningspolitiska dialogen inom EG och medverka i det
utvecklingsarbete på utbildningsområdet som bedrivs
därSvenska högskolor måste kunna erbjuda utländska
studenter möjlighet att studera här

Detta innebär att Sverige snarast bör söka bli medlem i
EG:s utbildningsprogram. Det räcker inte med
överenskommelser av den typ som slöts 1989 mellan EG
och EFTA-länderna om COMETT II. Vi får visserligen
vara med i programmet men villkoren är annorlunda än för
EG-länderna. Vi deltar i COMETT II men som en slags
tredjeklasspassagerare. Vårt inflytande är mindre och
villkoren för att vara med i ett projekt är hårdare. Vi måste
finansiera en större del själva.

Målet måste vara att få till stånd överenskommelser som
ger oss rätt att delta på samma villkor -- med samma
rättigheter och skyldigheter -- som EG-länderna.

Svenska examina måste omfattas av EG:s regler för
erkännande av examina.

I avvaktan på att Sverige blir fullvärdig medlem i EG är
våra möjligheter att komma med i utbildningssamarbetet
beroende av hur pass tillmötesgående EG och dess
medlemsländer bestämmer sig för att vara. Den svenska
diskussionen om utbildningssamarbete med EG har ofta
kretsat kring enstaka program. Men även om vi får vara
med i alla utbildningsprogram har vi bara kommit en bit på
vägen. Fortfarande skulle vi stå utanför den dynamiska
kärnan i samarbetet -- de beslutande organen.

Åtgärder på hemmaplan

Det är viktigt att vi kommer med i utbildningssamarbetet
inom EG, och vi skall anstränga oss så mycket som möjligt
att uppnå det. Men det är inte bara en anslutning till EG
som är viktig utan också -- och kanske framför allt -- vad vi
gör åt vår utbildning på hemmaplan.

De senaste åren har ett antal länder mycket
målmedvetet börjat reformera sina utbildningssystem som
ett led i ansträngningarna att höja sin konkurrenskraft. Vi
måste göra detsamma.

Från synpunkten att göra de svenska
utbildningssystemen bättre blir det ännu viktigare att delta
i utbildningssamarbetet inom EG. Det kommer inte bara att
ge fler svenska studenter nya perspektiv och impulser. Det
kommer också att kunna tjäna som sporre för svenska
utbildningsinstitutioner att bli bättre genom att kunna dra
nytta av erfarenheter från andra länder och mäta sig i
konkurrensen med dem. Redan i dag har de flesta
högskolor väl etablerade kontakter med utländska
systeruniversitet. Det gäller såväl på forsknings- som
grundutbildningsnivå.

Utbytet av studenter innebär också en kvalitetskontroll
av den svenska utbildningen. Detta är kanske den allra mest
effektiva kvalitetskontrollen. Väljer utländska studenter att
komma till Sverige betyder det att våra högskolor har något
att erbjuda. Lyckas våra studenter väl utomlands betyder
det att standarden på svenska högskolor ligger i nivå med
övriga i världen. Naturligtvis innebär utbyte att studenter
som studerat utomlands kommer att jämföra pedagogik,
kurslitteratur och studiefinansieringssystem.

Språkprogrammet i skolan

En allmän uppfattning är att svenska elevers kunskaper
i engelska är goda. Däremot är kunskaperna i andra
främmande språk sämre. Behoven av förbättrade
kunskaper i tyska har blivit alltmer påtagliga det senaste
året. Det är naturligvis inte så konstigt att kunskaperna i
andra språk är relativt bristfälliga. De allra flesta har
studerat dessa språk under betydligt kortare tid än vad de
läst engelska. Språken förekommer inte på samma naturliga
sätt i omgivningen som engelskan gör. Vissa av språken,
t.ex. franska och ryska, tillhör andra språkfamiljer än
svenskan varför de naturligtvis är svårare att lära sig för de
flesta.

Grundskolan

Engelska

Engelska ingår i timplanen redan på lågstadiet. I de
flesta skolor startar dock engelskundervisningen först i
årskurs fyra. Ett huvudskäl till detta synes vara att
engelskundervisningen på lågstadiet är problematisk för
lärarna. Deras utbildning för undervisning i främmande
språk är ofta otillräcklig och det är dessutom besvärligt att
hålla kunskaperna levande eftersom undervisningen bara
förekommer vart tredje år.

En annan förklaring till att många kommuner väljer att
skjuta upp starten med engelska är uppfattningen att
inlärning av engelska skulle störa utvecklingen av förmågan
att hantera modersmålet. Men forskning, t ex
utvärderingen av det s k Epål-projektet (Holmstrand 1980),
visar att så inte är fallet. Tvärtom anses arbete med ett
främmande språk snarare stärka utvecklingen av
svenskfärdigheterna. Barns mest receptiva ålder är mellan
sju och elva år -- det varierar lite mellan flickor och pojkar.
I Sverige börjar de allra flesta att läsa engelska när de är
elva år. Dessutom har utvecklingen i vår omvärld gått i
andra riktningen. I många länder har man beslutat att börja
studera främmande språk betydligt tidigare än hittills. I
Italien börjar t.ex. elever läsa engelska vid åtta års ålder
mot tidigare vid tretton år.

I ett litet antal skolor i Sverige undervisar man i engelska
redan från första klass. Deras erfarenheter är positiva. Vi
anser att det vore lämpligt att överväga detta som en modell
för hela landet. Därför bör en omfattande
försöksverksamhet med engelska från första klass snarast
inledas.

Språk-tillval

På högstadiet är nu elva stadieveckotimmar avsatta för
tillval. Som tillval skall B-språk (franska eller tyska)
anordnas i treåriga kurser om minst fem elever väljer det.
B-språk väljs i sjuan av ungefär två tredjedelar av eleverna.
B-språksprogrammet har fått vidkännas neddragningar; i
1962 års läroplan hade man 13 veckotimmar B-språk.

Därutöver anordnas en rad andra tillvalskurser som kan
variera i längd -- allt från en termin till tre år. På ett
femtiotal högstadieskolor förekommer spanska som lokal
tillvalskurs. Detta är en utveckling som skett helt spontant.
I viss utsträckning förekommer idag även undervisning på
finska. Vi anser att sådana initiativ är mycket tilltalande.
Det borde finnas förutsättningar för att ännu fler språk skall
kunna erbjudas som tillval på högstadiet.

En annan väsentlig fråga är om ett andra främmande
språk borde förekomma för alla elever. Generellt kan man
konstatera att det är de svagaste eleverna som inte läser B-
språk. Utvecklingen i vår omvärld har gått så långt att det
är rimligt att så gott som alla elever läser två främmande
språk i grundskolan.

Försöksverksamhet med dubbla tillval pågår för
närvarande i ett 15-tal skolor. Det innebär att eleverna kan
läsa både ett lokalt tillvalsämne och B-språk samtidigt. De
extra timmarna tas dels från fria aktiviteter, dels från övriga
obligatoriska timmar. De skolor som tillämpar det dubbla
tillvalet får själva besluta om varifrån timmarna skall tas.

Erfarenheterna från försöket med dubbla tillval är goda.
Systemet har inneburit att fler elever studerat B-språk
samtidigt som statusen för de lokala tillvalen höjts. Vi
menar att denna modell borde utvecklas att omfatta alla
högstadieelever. Det skulle innebära att möjligheten till val
finns kvar samtidigt som många fler elever än i dag kommer
att läsa två främmande språk.

Det borde vara möjligt, för dem som vill, att studera två
olika språk inom ramen för tillvalet. Många pedagoger
ställer sig avvisande till att elever samtidigt skall börja läsa
två nybörjarspråk, men de håller ändå med om att det finns
elever som klarar det. Därför tycker vi att denna
valmöjlighet borde finnas. Naturligtvis har skolan och
lärarna ett ansvar att avråda sådana elever som de bedömer
inte klarar att läsa två nybörjarspråk på en gång.

Det har i Stockholm förekommit försök med att
tidigarelägga starten med andra språk än engelska. I detta
fall började eleverna med franska i årskurs fyra och
engelskundervisningen påbörjades först senare. I Finland
tillämpas detta mer allmänt. Vi menar att det borde vara
möjligt för de enskilda skolorna att bedriva undervisning
enligt denna modell.

Gymnasieskolan

Förutsättningarna för språkundervisning i
gymnasieskolan kommer att förändras om grundskolans
språkprogram byggs ut på det sätt som vi förespråkar. I
princip bör alla gymnasieskolor kunna erbjuda
undervisning i engelska, tyska, franska och spanska.

Ett problem för all språkundervisning och kanske
framför allt i gymnasieskolan är att många timmar under
terminen går bort. Språkgrupperna består ofta av elever
från olika klasser. Därför kan det vara svårt att behålla
kontinuiteten i undervisningen. Sedan ett par år tillbaka
finns en förordning som stadgar ett visst antal
minimitimmar för språkprogrammet. Erfarenheten av detta
visar att skolorna i större utsträckning numera försöker
anpassa schemaläggning m.m. så att eleverna verkligen får
det stipulerade antalet timmar. Det är naturligtvis bra.

Kontinuiteten i språkundervisningen är viktig. Därför är
det också olyckligt att läsa ett nytt språk under för kort tid.
Utgångspunkten borde vara att inget språk studeras under
kortare tid än tre år.

De yrkesförberedande linjerna

Många av de yrkesförberedande linjerna kommer att bli
treåriga. Regeringen har aviserat att ett sådant förslag skall
presenteras för riksdagen under våren. Detta borde öka
utrymmet för de allmänna ämnena. Den försöksverksamhet
som nu pågår med treåriga yrkesförberedande
gymnasielinjer (ÖGY-försöket) har inte tagit till vara dessa
möjligheter. Engelska är visserligen obligatoriskt på
linjerna men antalet timmar har inte ökat i förhållande till
när linjerna var tvååriga. Dessutom har man inte tagit
hänsyn till behovet att individualisera undervisningen
genom att tillåta mindre grupper. Tidigare var det alltid en
del av eleverna på de yrkesinriktade linjerna som valde att
inte läsa engelska. För att kunna möta deras behov måste
man kunna undervisa dessa elever i mindre grupper, gärna
i halvklass.

Det är viktigt att vidta även andra åtgärder för att kunna
erbjuda dessa elever ett attraktivt språkprogram. Ett
problem i dag är att samma språklärare undervisar på de
yrkesförberedande och studieförberedande linjerna. Deras
utbildning har huvudsakligen inriktat sig mot undervisning
på studieförberedande linjer. Därför fordras inriktad
fortbildning som betonar den särskilda pedagogik som
dessa elever fordrar. Därmed tror vi att förutsättningarna
för att anpassa språkkurserna till elevernas egna
förväntningar och förutsättningar skulle förbättras. Ett
fortbildningsprogram med den inriktningen bör utarbetas.

Språkgymnasier

Ett återupprättat bildningsideal kräver att variationen
inom skolan ökar. Det innebär att elever som har speciella
förutsättningar för språk skall få en chans att utveckla dem
inom ramen för specialgymnasier. Dessa borde kunna
integreras i befintliga gymnasier men få en starkare
inriktning på främmande språk än vad den humanistiska
linjen har. I dessa språkgymnasier borde man kunna ge en
fördjupad kunskap i de främmande språkens litteratur och
träning i att uttrycka sig skriftligen på det främmande
språket. Dessutom borde en stor del av undervisningen
även i andra ämnen kunna ske på ett främmande språk.
Språkgymnasierna kan förmodligen inte bli så många, utan
på samma sätt som de särskilda gymnasierna för idrott bör
de ha större rekryteringsområden.

Redan i dag finns det gymnasieskolor som bedriver
undervisning på andra språk än svenska. Även
erfarenheterna av dessa försök är goda. På
högstadieskolorna sker en aktiv elevrekrytering till dessa
klasser. Det fordras naturligtvis eldsjälar på skolorna. Det
är en viktig uppgift att ta vara på dem. Men det behövs
också resurser för att stödja skolväsendet i denna
utveckling. SÖ har i sin anslagsframställan begärt att ett
anslag på 300 000 kr. skall anvisas årligen i tre år för att
främja användningen av främmande språk i icke-språkliga
ämnen på gymnasieskolan. Med hänsyn till det
förändringsarbete som nu pågår av den statliga
skoladministrationen anför skolministern att det ankommer
på det nya skolverket att självt prioritera sina insatser inom
det aktuella anslaget. Vi anser att det är angeläget att
riksdagen ändå markerar att insatser för att främja
användningen av språk i andra ämnen bör ges hög prioritet.

Koncentration till B-språket

I dag bedrivs försöksverksamhet med något som kallas
dubbla timplaner för B- och C-språk. Istället för att läsa
både Boch C-språk på gymnasiet får eleverna läsa det ena,
men med dubbelt så många timmar per vecka.
Försöksverksamheten är mycket uppskattad och skolor står
i kö hos skolöverstyrelsen för att ingå i försöket. Denna typ
av jämkning av timplanen borde varje skola få besluta om
på egen hand.

Invandrarspråk

I svenska skolor i dag finns många hemspråkslärare.
Deras kunskaper borde vara en resurs för alla. Det borde
vara möjligt att i större utsträckning kunna använda
hemspråkslärarnas kompetens för ordinarie undervisning.
Dvs. att elever som tillval på grundskolans högstadium
borde kunna läsa ett språk som förekommer vid skolan som
hemspråk. Denna rätt borde även kunna omfatta elever
som inte har språket som eget hemspråk.

Östeuropeiska språk

När kontakterna med Öst- och Centraleuropa nu snabbt
tätnar ökar behovet av kunskaper i dessa länders språk.
Även om tyska är relativt gångbart är det viktigt med
kunskaper också i andra språk.

Även om andra språk i området -- främst ryska -- inte har
en lika central betydelse är det angeläget att en tilltagande
internationalisering av utbildningen också stärker de
slaviska och andra östeuropeiska språkens ställning i det
svenska utbildningssystemet.

Det är mycket svårt att i dag bedöma utvecklingen i
Sovjetunionen och Ryssland den närmaste tiden. Vår
förhoppning är naturligtvis att Sovjet i fredliga former skall
kunna omvandlas till ett demokratiskt samhälle med
marknadsekonomi och ett fungerande flerpartisystem. På
längre sikt kan vi i så fall förutse mycket täta kontakter.
Under alla förhållanden talas ryska av över 200 miljoner
människor i det land som är vår största granne. Det finns
därför goda skäl för oss att försäkra oss om en väl
fungerande språkundervisning i ryska i skolan -- särskilt
som den starkt bidrar till förståelsen för kultur och sociala
förhållanden i landet.

De senaste åren har tillströmningen av studerande till
ryska på gymnasienivå ökat kraftigt. Erfarenheten säger
också att svängningarna är starkt beroende av de politiska
konjunkturerna i världen. Det är angeläget med en väl
fungerande information till eleverna i grundskolan inför
valet av språk i gymnasiet.

Det viktigaste är givetvis att de som vill läsa ryska i
möjligaste mån skall kunna göra det. Därför bör
ansträngningar göras för att fler gymnasieskolor skall
erbjuda ryskundervisning. I detta fall är det särskilt
angeläget med en treårig studiegång. Undervisning i polska
som C-språk bör erbjudas på några håll i landet.

Vi föreslår på annan plats i motionen möjligheter till
dubbla tillval i grundskolans högstadium. Det vore
intressant att någonstans pröva ryskundervisning på denna
nivå. Ett första steg vore att starta ett arbete på att utveckla
pedagogik för en sådan undervisning.

Internationella inslag i undervisningen i övriga ämnen

I flera skolämnen har internationella avsnitt alltid varit
naturliga delar av stoffet. Det är nu angeläget, att alla lärare
söker efter möjligheter att aktualisera en ''internationell
del'' av sitt ämne. I all fortbildning av lärare bör också ingå
inslag av ämnesvis internationalisering. Vid all planering av
undervisning och annan verksamhet bör man försöka att
finna någon internationell anknytning till aktiviteten.

När händelser världen över blir naturliga samtalsämnen
i skolan, kan det utnyttjas för en internationalisering av så
gott som varje ämne.

De politiska förändringarna på olika håll i världen har
nu skett så snabbt, att inga läroböcker längre är helt
aktuella. Då är det särskilt angeläget att undervisningen kan
hållas aktuell.

I ämnena historia, geografi och samhällskunskap blir det
naturligt att nya gränser och ändrade statsskick jämförs med
hur det tidigare varit. Historien visar, att revolutionerande
händelser ofta varit ursprung till statsbildningar. Det kan
vara stimulerande inslag i undervisningen att försöka
presentera aktuella internationella händelser i ett historiskt
perspektiv.

När kristna, judiska och muslimska stater ställs mot
varandra i internationella konflikter, borde det t.ex. vara
naturligt att i ämnet religionskunskap och/eller
samhällskunskap aktualisera religionens roll i politiska
konflikter.

Invandrarnas mattraditioner kan bli arbetsområde i
hemkunskap och/eller samhällskunskap. Invandrarnas
musik-, dans- och lektraditioner kan få utrymme i t.ex.
ämnena musik och idrott. När andra länders situation
aktualiseras i samhällsorienterande ämnen, kan man i t.ex.
ämnena bild och slöjd studera arbetsområden som har med
klädedräkt, bostäder och möbeltraditioner att göra.

I både ämnet svenska och i andra språk kan ämnen för
språkövningar hämtas från aktuella händelser.

Högskolan

Vi tar här upp några aspekter på behovet av
internationalisering även inom högskolan.

Det är vår övertygelse att språkprogrammet måste
förstärkas och de internationella kontakterna öka. Det
gäller dels att förbättra utbildningen för blivande
språklärare, dels att låta fler studera språk även om de inte
har för avsikt att sedan bli lärare.

Europarådet har uttalat att alla blivande språklärare bör
få tillfälle att tillbringa ''a substantial period of time in a
country where the language is spoken as a mother tongue''.
I andra sammanhang har Europarådet angivit omfattningen
av denna utlandsvistelse till sex månader.

Det har vidare uttalats att redan verksamma språklärare
bör beredas möjlighet att med regelbunda intervaller
besöka de länder vilkas språk man undervisar i. Denna tid
får inte bli för kort. I dag varierar tiden för vistelse
utomlands mycket mellan olika utbildningsorter. För att
vistelsen skall vara riktigt värdefull bör tiden inte understiga
en termin. Det är av stor vikt att resurser ställs till
förfogande för detta. Därför föreslår vi att 5 milj kr. satsas
inom ramen för lärarutbildningarna för att förverkliga detta
krav. Även de individuella fortbildningsstipendier för lärare
som regeringen föreslår skall inrättas bör ökas med 5 milj
kr, och denna ökning av anslagen bör användas för att
bereda redan verksamma lärare möjlighet att tillbringa en
tid utomlands.

Men även i andra utbildningar som är internationellt
inriktade bör en viss obligatorisk utlandsvistelse ingå. Vi
tänker då på den internationella ekonomlinjen och de
civilingenjörsutbildningar som har internationell inriktning.

På sikt bör varje högskolestuderande som önskar det
också ha möjlighet att förlägga åtminstone en termin av sin
studietid till ett utländskt universitet. Det kommer att ta tid
och kosta pengar att bygga upp en kontaktorganisation för
detta, även om vi får draghjälp av EG:s motsvarande
organisation. Just därför är det nu bråttom.

För att ett internationellt utbytesprogram skall bli mera
än ett fragmentariskt nedslag i en annan utbildningsvärld
måste studierna i utlandet ges samma värde som
motsvarande i Sverige. Omvänt gäller att svenska kurser
måste accepteras av utländska universitet.

Vi måste med andra ord arbeta för en
internationalisering som gäller ömsesidiga anpassningar
även av kurser och kurskrav. Detta har också den indirekta,
positiva effekten att vår egen utbildning sker enligt
internationell standard.

I varje längre utbildningslinje borde det finnas
möjligheter för studenterna att studera ett språk. Man kan
tänka sig separata språkkurser eller att språk studeras
parallellt med andra ämnen. Antagligen är det senare att
föredra eftersom språk vinner på att studeras under en
längre, sammanhängande tid. På en del högskolor bedrivs
sådan språkundervisning redan, och på många andra finns
planer för hur man skall kunna införa språkundervisning
inom ramen för de olika utbildningslinjerna. Det är viktigt
att sådan undervisning kommer till stånd. Därför bör
särskilda resurser ställas till högskolornas förfogande. Vi
menar att ett anslag på 10 milj kr bör anvisas för detta
ändamål under anslaget D 4.
Vissa särskilda utgifter inom högskolan.

Kurslitteratur och föreläsningsserier bör förekomma på
främmande språk. Ambitionen borde vara att ha
kurslitteratur även på andra främmande språk än engelska.
Naturligtvis förutsätter detta att det finns alternativ
kurslitteratur, eftersom alla inte behärskar samma språk
utöver engelska.

Svenska institutet

Svenska institutet har bl.a. till uppgift att stimulera
studie- och forskningsutbyte inom Europa och att öka
internationaliseringen inom studier och forskning.

Genom att främja stipendieutbyte och individuellt
personutbyte samt att ge information om studie- och
forskningsmöjligheter i båda riktningarna spelar institutet
en viktig kompletterande roll i strävandena att
internationalisera den svenska utbildningen och
forskningen.

Många länder i Öst- och Centraleuropa har ett stort
behov av -- och önskemål om -- ökade kontakter med
Sverige på utbildnings- och forskningsområdet. Från svensk
sida är intresset likaså starkt för ett ökat samarbete. För att
åstadkomma detta krävs både ökade resurser för stipendier
och medel för ett obundet person- och forskningsutbyte.

Svenska institutet fick 1988 i uppgift av regeringen att
bygga upp ett informationscentrum som genom
information, dokumentation och annan service skall
medverka till att utbytet inom högskola och skola mellan
Sverige och andra länder skall främjas och underlättas.
Detta centrum gavs namnet informationscentrum för
internationellt utbyte (NAMIC). Huvuduppgiften är att
samordna information och fungera som ett nätverk mellan
högskolor och gymnasieskolor och de studerande eller
lärare/forskare som söker information. Riksdagen
beslutade förra året att verksamheten skulle permanentas.
I år har institutet begärt en anslagsförstärkning med 600 000
kr för denna verksamhet. Verksamheten är viktig och vi
anser därför att NAMIC:s anslag bör öka med de begärda
medlen.

Studielån vid utlandsstudier

Från och med 1989 kan svenska studenter som studerar
utomlands få svenskt studiestöd. Detta riksdagsbeslut
grundade sig på en insikt om att en ökad
internationalisering är nödvändig även inom
utbildningsområdet och att goda möjligheter till
studiefinansiering är en viktig förutsättning för en sådan
utveckling.

Centrala studiestödsnämnden (CSN) har kunnat
konstatera att förväntningarna synes ha infriats. Antalet
ansökningar om studiemedel för studier utomlands har,
jämfört med tiden före reformen, tredubblats fram till
sommaren 1990 och en fortsatt ökning förväntades under
hösten.

Nästan alla studier utomlands är förknippade med höga
kostnader för terminsavgifter och för resor till och från
studielandet.

CSN kan bevilja extra studiemedel för utlandsstudier.
Men dessa studiemedel omfattar enbart studielån. Ofta kan
skuldsättningen för dem som väljer att studera utomlands
bli dubbelt så stor som skuldsättningen för motsvarande
utbildning i Sverige. Naturligtvis är detta en försvårande
omständighet även för dem som väljer att studera bara
kortare tid utomlands. Även för dem som studerar kortare
tid i utlandet innebär de höga terminskostnaderna en
ekonomisk påfrestning.

Det vore rimligt om man kunde hålla skuldsättningen för
studerande utomlands på en nivå jämförbar med den som
studerande i Sverige erhåller för motsvarande utbildningar.
Därför bör CSN kunna bevilja bidrag i stället för lån för
terminsavgifter och resor. Detta system har tillämpats i
Norge under lång tid. Vi föreslår att bidrag för merkostnad
lämnas med 25 procent av kostnaderna för
terminsavgifterna. Kostnaden för detta har beräknats till 20
milj kr. för budgetåret 1991/92.

International Baccalaureate Diploma

Mycket av det som vi ovan beskrivit som en önskvärd
utveckling av den svenska gymnasieskolan har redan
förverkligats och är väl utvecklat inom den enda helt
internationella gymnasieutbildning som finns, nämligen
International Baccalaureate, IB.

Denna internationella läroplan och examen utvecklades
i slutet av 1960-talet och som första skola i världen började
United World College of the Atlantic i Wales att tillämpa
den fr.o.m. 1971. Godkända examensresultat leder till ett
IB-diplom som accepteras av universitet i 65 länder runtom
i världen, inklusive Sverige.

IB:n erbjuds vid ca 400 gymnasieskolor i ett 60-tal
länder. Elever med IB-examen har allmän behörighet till
svenska universitet och högskolor. I vissa fall måste
komplettering ske för särskild behörighet, beroende på
vilken utbildning som sökes.

United World Colleges

Bland de skolor som varit pionjärer i arbetet med att
tillämpa och utveckla IB:n, återfinns United World
Colleges (UWC). Det är en serie internationella
internatskolor som har till syfte att genom utbildning söka
överbrygga de barriärer som olika språk, religion,
nationalitet och kultur utgör och därmed skapa förståelse
mellan unga människor.

UWC tar på stipendiebasis emot elever som är mellan 16
och 19 år från bortåt 100 länder. Stor vikt läggs vid
aktiviteter utanför skolarbetet. T.ex. deltar varje elev i
någon form av samhällstjänst för att lära sig göra en insats
för samhället och sina medmänniskor.

Sverige har deltagit i detta internationella
utbildningsprojekt sedan starten 1962 och sammanlagt har
ca 350 svenskar genomgått den tvååriga utbildningen. Den
svenska kvoten har de senaste åren legat på mellan tolv och
femton elever. Till dessa platser söker ca 100 gymnasister
varje år. Varje elev kostar ca 160 000 kr för två år, dvs. för
hela den svenska kvoten blir det knappt 2 miljoner kronor.
Budgetåret 1990/91 fick den svenska nationalkommittén för
UWC 160 000 kr från skolöverstyrelsen. Dessutom fick man
ett bidrag för modersmålsundervisningen.

Förutom detta bidrag finansieras de svenska eleverna
med interkommunala bidrag, men till största delen med
donationer från olika stiftelser och fonder. Även
föräldrarna får bidra en del.

I vår partimotion om skolan framför vi krav på att
statsbidraget till skolan ska knytas till eleverna. Varje
kommun beslutar förstås själv om de interkommunala
bidragen, men vi tycker det är lite anmärkningsvärt att t.ex.
de två storstäderna Malmö och Stockholm inte låter någon
del av bidraget följa de från dessa kommuner uttagna
UWC-stipendiaterna, trots att de ju lämnar hemkommunen
för att gå i gymnasiet utanför hemkommunen.

När statsbidragen görs om bör de självfallet följa
eleverna också till UWC-skolorna, liksom till andra IB-
skolor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

För att minska de uttagna UWC-elevernas beroende av
privata stiftelsers välvilja bör anslaget till stipendier till
svenska nationalkommittén för UWC höjas och tillföras
totalt 480 000 kr. Detta motsvarar kostnaden för tre elever
under två år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svensk strategi för att öka
internationaliseringen av utbildningsväsendet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om start av undervisning i engelska
från första klass,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dubbla tillval på grundskolans
högstadium,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolors möjlighet att välja annat
språk än engelska som första främmande språk,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om språkundervisningen på
gymnasieskolans yrkesförberedande linjer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om språkgymnasier,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om undervisning på främmande
språk i icke-språkliga ämnen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dubbelt timtal för B- och C-
språk,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hemspråk som tillval,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om östeuropeiska språk som tillval
på grundskolan,

11. att riksdagen till Utbildning för undervisningsyrken
för budgetåret 1991/92 anvisar 5 000 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit eller således 1 012 063 000 kr.,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stipendier för lärare,

13. att riksdagen till Fortbildning m.m. för budgetåret
1991/92 anvisar 5 000 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit eller således 183 896 000 kr.,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om språkundervisning på
högskolornas utbildningslinjer,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om NAMIC,

16. att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom
högskolan för budgetåret 1991/92 anvisar 10 600 000 kr.
utöver vad regeringen föreslagit eller således 89 197 000 kr.,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om studiemedel vid
utlandsstudier,1]

[att riksdagen till Studiemedel för budgetåret 1991/92
anvisar 20 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit
eller således 3 703 000 000 kr.,1]

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidraget till gymnasiestudier
i utlandet,

18. att riksdagen för budgetåret 1991/92 beslutar anslå
480 000 kr. till svenska nationalkommittén för UWC i
enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 23 januari 1991

Bengt Westerberg (fp)

Birgit Friggebo (fp)

Kerstin Ekman (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Charlotte Branting (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Sigge Godin (fp)

Elver Jonsson (fp)

Lars Leijonborg (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Daniel Tarschys (fp)

Anne Wibble (fp)

1 1990/91:Sf526