med anledning av prop. 1992/93:63 Ändrade bestämmelser i fråga om bostadsbidrag för år 1993, m.m.

Motion 1992/93:Bo20 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)

Socialdemokraterna anser att bostadsbidragen är en
viktig del av den sociala bostadspolitiken. Bostadsbidragens
uppgift är att ge ekonomiskt svaga hushåll möjligheter att
hålla sig med goda och rymliga bostäder. De mål riksdagen
ställde upp 1987 innebär att bostadsbidragen på sikt skall
byggas ut så att även de familjer som är beroende av
bostadsbidrag skall kunna hålla varje barn med ett eget
rum.

Som ett led i skattereformen höjdes bostadsbidragen
kraftigt. Också familjer utan barn fick bostadsbidrag. Detta
innebar bl.a. att antalet bidragshushåll ökade med 35 %,
och utgifterna ökade under 1991 med 2,31 miljarder kr.
Riksdagsbeslutet 1991 innebar att stödet till hushåll med
höga bostadsutgifter skulle byggas ut så att det i betydligt
större utsträckning rymmer utgifter för nybyggda
lägenheter. Det angavs vidare att man skulle ta hänsyn till
den fördelningspolitiska profilen och därför inte sänka
bostadsbidragen för dem som har låga bostadsutgifter.

Bostadsbidragen har god fördelningspolitisk
träffsäkerhet. En tredjedel av bidragen går till de 25 % av
hushållen med de lägsta inkomsterna. Hälften av bidragen
gick till de 40 % av hushållen med de lägsta inkomsterna.
De 20 % av de bidragsberättigade hushållen som hade de
högsta inkomsterna fick cirka 10 % av de totala bidragen.

Genom den borgerliga regeringens åtgärder har
boendekostnaderna stigit väsentligt. Genom riksdagens
beslut om minskade räntebidrag höjs hyrorna kraftigt nästa
år. Regeringen redovisade i proposition 1991/92:150 en
genomsnittlig höjning på 70 kr/kvm. Verkligheten genom
buden i hyresförhandlingarna visar både betydande
hyreshöjningar och stora variationer mellan olika årgångar
av bostäder.

I bostäder byggda efter 1978 är boendekostnaderna så
höga att de för de allra flesta hushåll ligger över den övre
boendekostnadsgränsen för bostadsbidrag. En ytterligare
höjning av boendekostnaderna leder således inte till
höjning av bostadsbidragen. Det leder till helt oacceptabla
konsekvenser för många hushåll.

Regeringen och socialdemokraterna har träffat en
överenskommelse för att få ned arbetslösheten, pressa ned
räntorna och börja kampen mot det farliga
budgetunderskottet. Åtgärderna kommer att leda till att
alla hushåll får mindre pengar att röra sig med. Just nu har
Sverige den högsta arbetslösheten under efterkrigstiden.
Konkurser och inskränkningar i företagens produktion
riskerar att ytterligare öka antalet arbetslösa.

Beroende på att boendekostnaderna ökat dramatiskt
främst i nyare bostadshus beslutade riksdagsmajoriteten i
juni 1992 att höja den övre bostadskostnadsgränsen från
1993. Enligt socialdemokratisk uppfattning är det
oacceptabelt att höjningen möjliggjordes genom en
omfördelning där den nedre gränsen samtidigt höjdes med
150 kr per månad. I praktiken betyder det att alla hushåll
med bostadsbidrag får en boendekostnadsökning. Det kan
inte vara rimligt att det är de ekonomiskt allra svagaste
hushållen som skall betala för att möjliggöra andra svaga
hushålls möjlighet att efterfråga dyrare lägenheter.
Kostnaderna för förbättrade bostadsbidrag måste delas
solidariskt av alla skattebetalare, inte genom
omfördelningen inom gruppen bostadsbidragstagare.

I tider med mycket begränsade ekonomiska möjligheter
är det än viktigare att fördela de gemensamma resurserna
på ett rättvist sätt. Det är idag omöjligt att göra annat än
teoretiska bedömningar hur boendekostnader och andra
hushållsutgifter kommer att påverka de enskilda hushållen
från 1993. Bostadsbidragen är och bör även framgent vara
ett av samhällets instrument för att fördela resurserna
solidariskt på bostadsmarknaden. Alla människor skall ha
rätt till en god bostad till en rimlig kostnad.

Det är därför nödvändigt att regeringen gör en
bedömning av hur främst de närmaste årens ekonomiska
utveckling kommer att påverka de enskilda hushållen. En
viktig del i den analysen är en redovisning hur
boendekostnaderna ökar i olika årgångar av bostäder och i
olika upplåtelseformer. För att bedöma behovet och
därmed samhällets kostnader för bostadsbidragen bör
analysen också omfatta om de hushåll som behöver
kompensation för ökade boendekostader verkligen får
bostadsbidrag.

För att bibehålla bostadsbidragens fördelningsprofil, i
avvaktan på regeringens analys, upprepar vi vårt förslag i
motion 1991/92:BoU14, att den nedre bidragsgrundande
bostadskostnadsgränsen för 1993 sänks till 1992 års nivå.

Bostadsbidragens bostadspolitiska roll kommer
sannolikt att öka ytterligare i framtiden. Detta är en
naturlig konsekvens av den allmänna utvecklingen från
generella till selektiva bostadsstöd som inleddes i och med
1990--1991 års skattereform.

Vid en eventuell EG-anslutning kommer också
bostadsbidragens ställning som bostadspolitiskt -- till
skillnad från allmänt socialpolitiskt -- stöd att behöva
stärkas. Detta för att undvika EG:s s.k. exportkrav, som
gäller för fömåner inom den allmänna socialförsäkringen.

Det gäller nu att skapa en rationell organisation, där
överförandet av ansvaret för beviljande och utbetalande av
bostadsbidragen till försäkringskassorna har administrativa
och förhoppningsvis också kan ge ekonomiska fördelar.

För att bibehålla och ytterligare markera
bostadbidragens bostadspolitiska roll är det viktigt att
Boverket som expertmyndighet för bl.a. bostadsförsörjning
och byggande även fortsättningsvis behåller ansvaret för
frågor som hänger samman med regelsystem och
tillämpningsföreskrifter, anslagsberäkning och
anslagsframställning.

Genom att Riksförsäkringsverket som administrativ
huvudman för försäkringskassor ges ansvaret för de
uppgifter som hör samman med själva beviljandet och
utbetalandet av bidragen markeras att bostadsbidragen har
en bostadspolitisk funktion och inte är ett allmänt socialt
stöd till ekonomiskt svaga hushåll.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en analys av bostadsbidragens
måluppfyllelse och kostnadsutveckling,

2. att riksdagen beslutar att bostadsbidragens nedre
bidragsgrundande bostadskostnadsgräns för 1993 fastställs
till 1 900 kr för familjer med ett barn, 1 600 kr för familjer
med två barn och 1 300 kr för familjer med tre eller flera
barn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostadsbidragen som
bostadspolitiskt instrument,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Boverkets ansvarsområde vid en
förändrad administration för bostadsbidragen.

Stockholm den 12 november 1992

Oskar Lindkvist (s)

Magnus Persson (s)

Lennart Nilsson (s)

Sören Lekberg (s)

Rune Evensson (s)

Britta Sundin (s)

Marianne Carlström (s)

Lars Stjernkvist (s)

Björn Ericson (s)

Berit Oscarsson (s)

Barbro Evermo Palmerlund (s)

Nils T Svensson (s)

Mats Lindberg (s)

Sinnikka Bohlin (s)