med anledning av prop. 1990/91:59 Vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.

Motion 1990/91:Sf16 av Carl Bildt m.fl. (m)

Sammanfattning

Konkreta åtgärder är nödvändiga för att öka
produktiviteten i arbetslivet, motverka
''friskfrånvaron'', skapa incitament för
förbättringar av arbetsmiljön och minska
kostnadsutvecklingen i sjukförsäkringen.
Moderata samlingspartiet har därför under ett antal
år föreslagit bland annat sänkt kompensationsnivå
i sjukpenningförsäkringen. Detta har regelmässigt
avslagits av riksdagsmajoriteten. Vi konstaterar
därför med tillfredsställelse att även regeringen till
slut insett behovet av förändringar i försäkringen
samt att den accepterat de av oss angivna motiven
för dessa förändringar. Vi beklagar emellertid att
regeringen på bara några veckor ändrat uppfattning
om en arbetsgivarperiod i försäkringen. Detta är
särskilt anmärkningsvärt i beaktande av att
regeringen inte kan anföra några motiv för denna
ändrade inställning.

Moderata samlingspartiet föreslår därför att den
av regeringen tidigare föreslagna
arbetsgivarperioden om 14 dagar införs, med
möjlighet till tilläggsförsäkring för egen- och
småföretagare. Vidare biträder vi regeringens
förslag vad gäller ersättningsnivåerna under de
första 89 dagarna. Det bör emellertid övervägas om
de tre första dagarna med den lägsta
kompensationsnivån skall ersättas med en eller
flera karensdagar inom ramen för
arbetsgivarperioden. Vi föreslår också en allmän
ersättningsnivå på 90 procent för tid från och med
dag 90 i stället för den av regeringen föreslagna
individuella prövningen. Ersättningsnivån skall
också gälla inom den tillfälliga
föräldraförsäkringen. Ersättningen inom den
allmänna föräldraförsäkringen bör av
statsfinansiella skäl sänkas till 80 procent och
garantibeloppet inom försäkringen höjas till 1/365
av basbeloppet, vilket 1991 skulle motsvara 88
kronor om dagen.

Ett högriskskydd i sjukpenningförsäkringen
föreslås efter sammanlagt 15 dagar med den lägsta
ersättningen.

Slutligen föreslås vissa förändringar av den
nuvarande arbetsskadeförsäkringen.

Åtgärder nödvändiga

Moderata samlingspartiet har under flera år
understrukit det allvarliga i den kostnadsexplosion
som kännetecknat både sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna. Våra förslag om sänkt
kompensationsnivå respektive förändrade regler
har emellertid regelmässigt avslagits av riksdagen.
Det är därför tillfredsställande, om än något
senkommet, att regeringen nu ansluter sig till
motiven för och grundtankarna i de moderata
förslagen vad gäller åtgärder för att minska
belastningen på framför allt sjukförsäkringen.

Våra utgångspunkter för förändringar av
sjukförsäkringssystemet är, utöver den orimliga
kostnadsutvecklingen, också att den allt högre
sjukfrånvaron påverkat produktionen på ett
negativt sätt. Den genomsnittliga sjukfrånvaron i
Sverige var 1989 26 dagar. Det är avsevärt mer än i
något annat land i Västeuropa. Företag i Sverige
anför ofta den betydligt högre sjukfrånvaron i
Sverige i förhållande till det övriga Europa som ett
skäl att nyinvestera i utlandet i stället för här
hemma. Denna tendens måste brytas, inte minst
mot bakgrund av den lågkonjunktur som nu blir allt
mer uppenbar.

Respekten för sjukförsäkringen har också
urholkats. Detta beror bl.a. på att enskilda
personer kunnat erhålla överkompensation vid
sjukdom, samt att de nuvarande reglerna p.g.a. de
mycket frikostiga kompensationsreglerna
uppmuntrar till ren ''friskfrånvaro''. Den
omständigheten att systemet kan missbrukas
undergräver i sig förtroendet för de sociala
trygghetssystemen, vilket är oerhört allvarligt.

Det finns därutöver ett samband mellan
arbetsmiljön i vid bemärkelse och sjukfrånvaro. Av
detta skäl har moderata samlingspartiet hävdat att
sambandet mellan dessa två företeelser måste
tydliggöras för att på ett konkret och reellt sätt
kunna åtgärdas. Detta sker bäst genom införande
av en arbetsgivarperiod i sjukpenningförsäkringen.

Sjuk- och föräldraförsäkringarna

I januari i år framlade moderata samlingspartiet
en motion med förslag på förändringar vad gäller
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Förslagen
innebär sänkt ersättningsnivå de första 90 dagarna,
införande av en arbetsgivarperiod, förlängd
samordning mellan sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen samt införande av en ny
obligatorisk arbetsskadeförsäkring. Vi kan
konstatera att regeringens förslag i stor
utsträckning ansluter till vår motion.

Arbetsgivarperiod i sjukpenningförsäkringen

En allvarlig brist i i regeringens proposition är
övergivandet av arbetsgivarperiod i
sjukpenningförsäkringen, som så sent som i
september fortfarande var regeringens politik i
form av en lagrådsremiss. Det anmärkningsvärda
är att regeringen inte ens försöker förklara vad det
är som gör att förslaget om arbetsgivarperiod helt
plötsligt överges.

Vi vidhåller att en arbetsgivarperiod de två
första veckorna skulle utgöra ett verkligt
incitament för arbetsgivaren att förbättra
arbetsmiljön och på så sätt få ned sjukfrånvaron på
både kort och lång sikt. Sjukförsäkringsavgiften
bör samtidigt nedsättas i motsvarande mån.
Arbetsgivaren skulle se ett samband mellan utgifter
och utfall.

En arbetsgivarperiod skulle innebära betydligt
färre utbetalningar från försäkringen och minskad
arbetsbelastning vid försäkringskassorna.
Personalbehovet skulle minska med mellan 4 000
och 5 000
årsarbetskrafter, vilket frigör resurser för
framför allt det eftersatta rehabiliteringsarbetet.

Egenföretagare och företagare med någon eller
några anställda skall ha möjlighet att teckna
tilläggsförsäkring hos t. ex. försäkringskassan även
för de första två veckorna för att inte drabbas vid
hög sjukfrånvaro. Det är i detta sammanhang
viktigt att understryka att gränsen för möjligheten
till tilläggsförsäkring sätts högre än de 50 basbelopp
(vilket motsvarar ca tio anställda) som tidigare varit
aktuellt i regeringens lagrådsremiss från den 28 juni
1990.

Ersättningsnivåer

Enligt propositionen skall ersättningen de tre
första dagarna från sjukpenningförsäkringen
sänkas till 65 procent. Genom att arbetsgivaren
skall stå för ytterligare 10 procent, blir den totala
ersättningsnivån 75 procent. Från och med den
fjärde dagen blir ersättningen från försäkringen 80
procent och 10 procent från arbetsgivaren, d.v.s.
totalt 90 procent. Från och med den nittionde
dagen ersätter försäkringskassan dock 90 procent
av inkomstbortfallet om rehabiliteringsåtgärder har
påbörjats, eller om man bedömer att sådana inte
kan komma till stånd.

Det sistnämnda sker i avvaktan på förslag om
införande av en rehabiliteringsersättning
kombinerad med en rehabiliteringsplan och en
allmän obligatorisk arbetsplatsutredning.

För personer med ofta återkommande
sjukdagar föreslås ett högriskskydd. Det skall,
enligt regeringen, fungera så att ansökan om
befrielse från de tre första dagarnas ersättningsnivå
skall inlämnas till försäkringskassan, som sedan
beslutar i varje enskilt fall huruvida undantagande
från den 75-procentiga ersättningsnivån är
berättigat eller ej.

För att undvika att enskilda personer erhåller
mer än de stipulerade ersättningsnivåerna från sin
arbetsgivare föreslår regeringen ett system där det
belopp som överstiger ersättningsnivån räknas av
det belopp som arbetsgivaren erhåller från kassan.

Slutligen föreslår regeringen att den tillfälliga
föräldrapenningen sänks från nuvarande 90 procent
av inkomsten till 80 procent från och med första
dagen.

Den modell som föreslås är i många stycken
oerhört komplicerad och administrativt överlastad.
På nästa sida visas schematiskt hur ansöknings- och
beslutsvägarna kommer att se ut med regeringens
förslag. Bilden talar för sig själv.

Källa: Alf Eckerhall, Svenska
Arbetsgivareföreningen

Utöver de komplicerade betalningsströmmarna
som ligger i regeringens förslag enligt ovan, finns
det ytterligare komplicerade delar i förslaget. Det
gäller främst förslaget om undantagande från den
lägre ersättningen de tre första dagarna för
människor med kroniska eller ofta återkommande
sjukdomar. Gränsdragningskonflikter skulle bli
vanligt förekommande. Redan nu har
intressegrupper krävt rätt till undantagande.

Försäkringskassorna skall, vad vi förstår,
bedöma det medicinska och det skäliga i en persons
ansökan om undantagande, precis på samma sätt
som i dag gäller för bedömning av rätten till
arbetsskadeförsäkring. Detta kommer snabbt att
innebära ökade krav på fler tjänster hos
försäkringskassorna och än mindre möjligheter att
avdela resurser för rehabiliteringsarbetet.

En annan aspekt, som inte berörs i
propositionen, är att negativa beslut från
undantagande förmodligen skall kunna överklagas
till socialförsäkringsnämnden och vidare ända upp
till försäkringsöverdomstolen, med vad det betyder
av fördröjningar och lidande för den enskilde
individen.

Enligt vår mening bör de av regeringen
föreslagna ersättningsnivåerna för de tre första
dagarna samt upp till 89 dagar accepteras. Dessa
bör gälla inom den av oss föreslagna
arbetsgivarperioden på fjorton dagar samt därefter
för den ersättning som utges av
försäkringskassorna. Det bör emellertid övervägas
om de tre dagarna med lägst kompensationsnivå
kan ersättas av en eller flera karensdagar. Vad
gäller sjukfall som överstiger 89 dagar menar vi att
ersättningen fortsättningsvis skall vara 90 procent
av inkomstbortfallet, i enlighet med vad vi tidigare
föreslagit. Därmed undviks den omfattande
byråkrati och skönsmässighet som är en
konsekvens av regeringens förslag i denna del. Det
sistnämnda bör även gälla kompensationsnivån i
den tillfälliga föräldraförsäkringen. Ersättningen
inom den allmänna föräldraförsäkringen bör av
statsfinansiella skäl sänkas till 80 procent och
garantibeloppet inom försäkringen höjas till 1/365
av basbeloppet, vilket 1991 skulle motsvara 88
kronor om dagen.

För att undvika den byråkrati och den hantering
av enskilda människor som av många kan komma
att upplevas som förnedrande -- och som är en
konsekvens av regeringens förslag -- bör i stället
antalet dagar med den 65-procentiga
ersättningsnivån i sjukpenningförsäkringen
begränsas till 15 per år. Efter 15 sjukdagar med den
lägre ersättningsnivån skall alla automatiskt erhålla
80 procents ersättning resten av året. Detta innebär
att byråkratin minimeras, samtidigt som personer
med kroniska sjukdomar och sjukdomstillstånd
utan speciell ansökan garanteras skydd mot ett för
stort inkomstbortfall.

Arbetsskadeförsäkringen

Den samordning mellan sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna som aviseras i
propositionen är positiv och överensstämmer med
de förslag vi under lång tid lagt fram i riksdagen.

Enligt propositionen kommer regeringen senare
att också presentera förslag som innebär att den
nuvarande arbetsskadeförsäkringen ersätts med en
rehabiliteringsersättning. Regeringens förslag
förefaller vara endast en papperstiger. Antalet
arbetsskador kommer inte att minska bara för att
man byter namn på ersättningen.

Vi har svårt att förstå varför regeringen
komplicerar rehabiliteringsinsatser på det sätt den
nu ämnar göra. Genom en arbetsgivarperiod skulle
t.ex. arbetsplatsutredningar ske automatiskt,
eftersom det skulle ligga i arbetsgivarens intresse.
Dessutom skulle ett stort antal anställda vid
försäkringskassorna frigöras för just
rehabiliteringsinsatser.

Det mest radikala och verkningsfulla hade varit,
vilket vi också föreslagit, om man ersätter dagens
försäkring med en obligatorisk och lagfäst
arbetsskadeförsäkring. Alla arbetsgivare skulle
vara skyldiga att teckna försäkring för samtliga
anställda.

Premien skulle kunna relateras till
skadeutfallet, vilket ju inte är fallet vad gäller den
nuvarande arbetsskadeförsäkringen. På så sätt
skulle det uppstå ett betydligt intresse vid företagen
att arbeta med aktiva miljöåtgärder. Det skulle
också ligga i företagens och försäkringsbolagens
intresse att snabbt rehabilitera långtidssjukskrivna.

Lagrådsremiss

Det är mycket märkligt att regeringen inte har
känt sig föranlåten att översända föreliggande
proposition till lagrådet för yttrande. En
lagrådsgranskning är enligt vår mening definitivt
påkallad i ett lagstiftningsärende av så komplicerad
natur och med så stora konsekvenser för många
enskilda människor.

Det torde ankomma på utskottet att utforma
erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt
förslag om s.k. arbetsgivarperiod med de i
motionen angivna kompensationsreglerna, varvid
även skall övervägas en eller flera karensdagar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att ersättningen i
sjukpenningförsäkringen efter 89 sjukdagar skall
vara 90 %,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett
högriskskydd i sjukpenningförsäkringen,

4. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen skall vara 80

% fr.o.m. den 1 mars 1991,

5. att riksdagen beslutar att garantinivån i
föräldraförsäkringen skall höjas till 1/365 av
basbeloppet, vilket 1991 skulle motsvara 88 kr. om
dagen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förändringar
av arbetsskadeförsäkringen.

Stockholm den 26 november 1990

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)

Sonja Rembo (m)

i Ljung