med anledning av prop. 1988/89:33 om avgifter för pensionärer

Motion 1988/89:Sf2 av Sten Svensson m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Sf2

av Sten Svensson m.fl. (m)
med anledning av prop. 1988/89:33 om avgifter för pensionärer
vid sjukhusvård

I proposition 1986/87:100, bil. 7 (socialdepartementet), föreslogs att rätten
till 365 dagars avgiftsfri sjukhusvård för ålderspensionärer skulle tas bort
fr.o.m. den 1 juli 1987. Detta skulle ske genom en ändring av 17 § i hälso- och
sjukvårdslagen. Ett av de anförda motiven var att ATP-pensionärerna blivit
allt fler och att folkpensionsförmånerna successivt förbättrats.

Riksdagen tillbakavisade förslaget under hänvisning till skäl som anfördes
från bl.a. vår sida. Vi återkommer strax till detta.

Gällande avgiftsregler

En ålders- eller förtidspensionär, som förbrukat det avgiftsfria året, får nu
erlägga 55 kr. i avgift per dag. Nedsättning av avgiften kan göras. En sådan
nedsättning, torde, när den sker, främst anknyta till behovet av egen bostad
och/eller medel för rehabiliteringinsatser.

De differentierade vårdavgifterna

Mellan den 1 januari 1982 och den 1 april 1986 gällde att sjukvårdshuvudmännen
hade rätt att ta ut differentierade avgifter av utförsäkrade pensionärer.
Före den 1 januari 1982 gällde i princip samma avgiftsregler som nu för
pensionärer i sluten sjukvård. De differentierade avgifterna hade ingen
annan formell begränsning än det avgiftstak, som sätts av självkostnaden.
Riksdagsbeslutet, som möjliggjorde differentierade vårdavgifter, förutsatte
dock uttryckligen stor varsamhet och generositet vid tillämpningen.

Från moderat sida riktade vi i såväl riksdag som landsting tidigt kritik mot
de differentierade avgifterna vid sjukhusvård. Det är en orimlig ordning när
de som har de lägsta inkomsterna skall betala de högsta avgifterna. Vi strävar
efter att pensionärer över huvud taget inte skall försäkras ut. Alla, även
pensionärer, bör omfattas av rätten till av den allmänna försäkringen ersatt
sjukhusvård. Vi förordar en allmän, obligatorisk sjukvårdsförsäkring som
tillgodoser detta krav och som följer patienten oavsett om denne väljer att
vårdas i offentlig eller enskild vård. I ett sådant system garanteras alla rättvisa
avgifter.

Vi hälsade visserligen borttagandet av de differentierade vårdavgifterna
med tillfredsställelse. Våra ansträngningar hade så långt varit framgångsrika.
Men vi ansåg - och anser - inte 55-kronan vara en bra lösning. För de
ekonomiskt sämst ställda blir det en förhållandevis hög avgift.

Mot.

1988/89

Sf2-7

1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrSf2-7

Mot. 1988/89
Sf2

Det nya propositionsförslaget

I proposition 33 presenteras nu ett nytt förslag. Detta innebär att det fria
sjukhusåret fr.o.m. år 1989 avskaffas för ålderspensionärer. Avgiften för
sjukhusvård föreslås utgöra en tredjedel av folkpension, pensionstillskott/
ATP. (Kommunalt bostadstillägg ingår inte i underlaget.) Högst skall 55 kr.
kunna tas ut i vårddagsavgift. Men den skall enligt propositionen lägst utgöra
40 kr. För den som gjort undantagande från ATP och således saknar eller har
begränsat pensionstillskott föreslås en lägsta avgift på 30 kr.

Vidare menar det föredragande statsrådet, socialminister Gertrud Sigurdsen,
att det med de föreslagna reglerna inte finns anledning att ha kvar
möjligheten till individuell nedsättning med hänsyn till särskilda behov.

Propositionen uppfyller inte kraven

Propositionen uppfyller således inte de krav vi tidigare uppställt som en
förutsättning för att avskaffa det avgiftsfria året för pensionärer som vårdas
på sjukhus. Pensionärerna får enligt förslaget inte alltid behålla minst två
tredjedelar av pensionen. I stället föreslås ett överuttag från dem, som har
den sämre betalningsförmågan. Det första tillämpningsåret skulle överuttaget
komma att uppgå till nära 60 % för de sämst ställda pensionärerna.

Inte heller tillgodoses kravet på möjlighet till individuell avgiftsnedsättning
för att den på sjukhus vårdade pensionären skall kunna behålla sin
bostad och/eller för att kunna bestrida rehabiliteringskostnader. Enligt vår
mening måste generösa nedsättningsregler vid behov tillämpas, allra helst
om det avgiftsfria året avskaffas.

De skäl vi anfört innebär att vi inte kan biträda den utformning förslagen
fått i propositionen.

Vår inställning till 1987 års förslag

När regeringen i januari 1987 kom med det inledningsvis nämnda förslaget,
att det fria sjukhusåret för pensionärer skulle bort, tillbakavisade vi tanken.
Som skäl för detta anförde vi att en principiellt viktig förutsättning måste vara
att alla, pensionärer såväl som förvärvsarbetande, skall åtnjuta sjukvård på
lika villkor. En allmän, obligatorisk sjukvårdsförsäkring skall stå som garant
för detta. Skall man kunna ta bort utförsäkringsåret måste i konsekvensens
namn utförsäkringen först avskaffas.

Vi framhöll också att man i avvaktan på den av oss förordade reformeringen
av den allmänna sjukförsäkringen kunde införa en spärregel för pensionärernas
sjukhusavgifter, likvärdig med den som gäller de sjukpenningförsäkrade.
Det skulle innebära att pensionären alltid skall behålla minst två
tredjedelar av pensionen. Möjligheten till särskild avgiftsnedsättning måste
dessutom finnas kvar. Detta är nödvändiga förutsättningar för att kunna
avskaffa det fria sjukhusåret.

Med anledning av bl.a. den moderata motionen avslog riksdagen regeringens
förslag och begärde ett nytt, som tog hänsyn till de synpunkter på behovet
av begränsningsregler som framförts vid riksdagsbehandlingen.

2

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:33,

2. att riksdagen beslutar om sjukhusavgifter som uppfyller de i
motionen ställda kraven på rättvisa och möjligheter till individuell
nedsättning.

Stockholm i oktober 1988
Sten Svensson (m)

Gullan Lindblad (m)

Hans Dau (m)

Karin Falkmer (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Bertil Persson (m)

Mona Saint Cyr (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Göran Åstrand (m)

Mot. 1988/89
Sf2

Charlotte Cederschiöld (m)
Ingvar Eriksson (m)

Margit Gennser (m)

Ingrid Hemmingsson (m)
Inger René (m)

Per Stenmarck (m)
Ingegerd Troedsson (m)