En fri radio och TV

Motion 1989/90:K401 av Carl Bildt m.fl. (m)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning
1990-01-25
Bordläggning
1990-02-06
Hänvisning
1990-02-07

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:K401

av Carl Bildt m.fl. (m)
En fri radio och TV

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning 1

2. Fria massmedia 2

3. Sveriges Radio 4

4. Fri TV 7

4.1 Frihet för etablering och sändning 8

4.2 Fri finansiering 8

4.3 Fritt programinnehåll 9

4.4 Fristående markbaserade TV-kanaler 9

4.5 Lokala sändarområden 9

5. Frihet att sända radio 10

6. De nya TV-kanalerna 11

7. Hemställan 13

1. Sammanfattning

Yttrande- och informationsfriheten måste gälla även etermedia, inte bara
det tryckta ordet. Därför måste radio- och TV-monopolet avskaffas. Etableringsfrihet
skall i princip gälla för hela etermediaområdet.

Satellittekniken i kombination med snabb kabelutbyggnad ger allt fler
svenska hushåll möjlighet att se internationella alternativ till Kanal 1 och TV

2. Det är viktigt att även svenska producenter får tillgång till satellit/kabelTV-marknaden.
Detta motverkas av det nuvarande reklamförbudet i kabelsänd
TV. Förbudet bör upphävas. Det finns med andra ord inte längre några
tekniska begränsningar som kan anföras mot principen om fri etablering. 1
praktiken är monopolet redan avskaffat hemma hos TV-tittarna. Nu drabbar
det endast produktionen av svenska program för svenska tittare.

Socialdemokraternas etermediepolitiska handlingsförlamning får inte
längre stoppa utvecklingen mot fri radio och TV. Därför föreslås i motionen
att riksdagen skall besluta upphäva monopolet från och med den 1 juli 1990.

I motionen föreslås att de två kvarvarande markbundna TV-kanalerna
säljs ut till fristående ägare, så att sändningarna kan påbörjas under 1990.

Mot.

1989/90

K401

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr K401

Nya markbundna TV-sändningar kan inom tre år nå hela den svenska be- Mot. 1989/90
folkningen. K401

De fristående kanalerna skall kunna vara reklamfinansierade. Därför föreslås
att förbudet mot kommersiell reklam i radio och TV skall upphävas.

Dock skall reklamsändningar inte vara tillåtna i Sverige Radios sändningar.

I motionen föreslås vidare att Sveriges Radios nuvarande organisation och
ägarsammansättning skall utredas.

Tele-X-satellitens sändningskapacitet skall avyttras, och en utredning
skall tillsättas för att se över kabelnämndens organisation och uppgifter.

Radion är ett billigt och okomplicerat medium. Mångfalden kommer att
bli mycket stor med fri radio. När radiomonopolet avskaffas kommer Sverige
att få hundratals nya radiostationer, de flesta med lokal eller regional
anknytning. Lokalradion bör ombildas till fristående, kommersiella stationer.

När monopolet avvecklas kommer radio och TV att få en närmast explosionsartad
utveckling i Sverige. Yttrandefriheten blir verklig. Konkurrens
kommer att stimulera till högre kvalitet och program som tittare och lyssnare
verkligen efterfrågar.

Därför är det av yttersta vikt att socialdemokraternas beslutsvånda inte
längre får förhala avgörandet om radio- och TV-politiken.

2. Fria massmedia

Yttrande- och informationsfrihet tillhör grundstenarna i ett fritt, öppet och
demokratiskt samhälle. Att fritt få sprida och mottaga information tillhör de
mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

I den svenska grundlagen tillförsäkras varje medborgare bland annat yttrande-
och informationsfrihet. 2 kap. regeringsformen behandlar våra
grundläggande fri- och rättigheter. Kapitlets 1 § stadgar bland annat:

Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

a) Yttrandefrihet; frihet att i tal skrift eller bild eller på annat sätt meddela
upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

b) Informationsfrihet; frihet att inhämta och mottaga upplysningar, samt att
i övrigt taga del av andras yttranden.

Alla svenskar betraktar yttrandefriheten som självklar. Etableringsrätten för
tidningar och tidskrifter är fri.

Likväl omfattas radio och TV inte av dessa frihetens principer. Genom sitt
avtal med staten har Sveriges Radio ensamrätt på alla markbundna radiooch
TV-sändningar. Konkurrerande sändare får inte etableras. Villkoren för
distribution av satellitsänd TV regleras i en särskild lag. Konkurrerande radiosändningar
tillåts endast i närradion, vilket bara ger en begränsad yttrandefrihet
till föreningslivets organisationer.

Yttrande- och informationsfriheten skall, enligt vår mening, gälla även radio
och TV. Endast tekniska begränsningar skall kunna inskränka etableringsfriheten.
Därför måste Sveriges Radios monopol upphävas. Först då
kan frihet och mångfald i etern bli verklighet.

2

Socialdemokraterna stretar emot Mot. 1989/90

Socialdemokraterna är radio- och TV-monopolets mest envetna försvarare. K401
Den uppluckring av monopolet som skett under det senaste decenniet är inte
resultatet av socialdemokraternas omtänkande, utan av en teknisk utveckling
som de ofta försökt ingripa mot.

Socialdemokraterna har svårt att acceptera den vidgade yttrandefrihet
som är resultatet av de senaste årens snabba utveckling på etermedieområdet.
Motviljan mot frihet, konkurrens och mångfald i etern är betydande.

Syftet, att behålla den politiska kontrollen över etermedia, döljs ofta
bakom olika argument. Dock händer det att socialdemokrater talar klarspråk
om sina avsikter. En av dem är partisekreterare Bo Toresson på partikongressen
1987: Vi bör se till att vi inte manövrerar oss in i den situation
där vi hamnar just där vi inte vill, nämligen att vi tappar kontrollen över den
svenska radio- och TV-verksamheten.

Det är med andra ord inte tittare och lyssnare som skall avgöra vad de
skall se och höra. Det är socialdemokratiska politiker.

För några år sedan diskuterades inom det socialdemokratiska partiet förbud
mot parabolantenner. Ett liknande förbud finns i Sydafrika, där staten
har monopol på radio- och TV-sändningar.

Förutom motviljan mot konkurrens och yttrandefrihet karaktäriseras socialdemokraternas
etermediepolitik av handlingsförlamning och valhänthet.

Samtidigt som utvecklingen alltmer underminerar Sveriges Radios monopol
sitter partiet fast i sin handlingsförlamning. Därför har Sverige, trots ett akut
behov, inte fått någon ny mediepolitik.

Förutom att en djup klyfta skiljer partiets officiella politik från svenska
folkets åsikter är socialdemokraterna djupt splittrade. Hårda förbudsivrare
ser varje antydan till förändring som ett hot. Mer framsynta socialdemokrater
inser att något måste göras för att hinna i kapp utvecklingen. Ledningen
förmår inte samla partiet kring beslut i de avgörande frågorna.

Den svenska etermediepolitiken kan inte vänta med ett avgörande tills socialdemokraterna
löst sina inre motsättningar. Något måste göras för att
bryta det senaste decenniets mediepolitiska handlingsförlamning. Beslutet
om framtidens radio- och TV-politik får inte bli en uppgörelse på den socialdemokratiska
partikongressen hösten 1990. Beslutet måste fattas av riksdagen
under våren.

I Östeuropa pågår en process som innebär en tydlig maktförskjutning från
partikongresser och politbyråer till folkvalda parlament. I Sverige går utvecklingen
i motsatt riktning. I fråga efter fråga hänvisas riksdagen till en
andraplansroll, medan den socialdemokratiska partikongressen samlar sig
till beslut. Den mediepolitiska handlingsförlamningen visar vilka orimliga
konsekvenser detta får.

Ett avgörande skall självfallet inte vänta till den socialdemokratiska partikongressen
hösten 1990. Besluten om etableringsfrihet på etermedieområdet,
fristående och reklamfinansierade markbundna TV-kanaler, om avregleringen
av radion och om kabel-TV måste fattas av riksdagen under våren.

Den nya lagstiftningen skall gälla från och med den 1 juli 1990.

3

Sverige mot strömmen

Mot. 1989/90
K401

Över hela världen, inte minst i Europa, pågår en omfattande avreglering
inom etermedieområdet, parallellt med den snabba utvecklingen av kommunikationstekniken.
Statskontrollerade monopol upphävs till förmån för
mångfald och etableringsfrihet.

I Italien befanns det statliga monopolet vara oförenligt med grundlagens
stadgande om yttrandefrihet, och etableringsfrihet infördes såväl i radio som
i TV. Sedan 1983 råder etableringsfrihet för privata kommersiella radiostationer
i Frankrike, där också statsmonopolet för TV-sändningar upphävts.

I USA, som har en lång tradition av fria etermedia, finns tiotals TV-kanaler
att välja mellan, och cirka 10 000 radiostationer. Denna mångfald visar
vilken oerhörd potential som radiomediet äger.

Även i länder som Storbritannien och Västtyskland pågår ett omfattande
arbete för att öka mångfald och konkurrens i etern.

På Island upphävdes radio- och TV-monopolet av Alltinget 1986. Det
skedde sedan en strejk bland typografer och anställda vid Islands Radio under
två veckor stoppat all nyhetsförmedling i landet. I dag finns det på Island
en landsomfattande och tre regionala fristående TV-stationer, samt nio permanenta
och 34 s.k. tillfälliga radiosändare. Med sina 240 000 invånare har
Island i dag flest radio- och TV-stationer per invånare i världen.

Media och informationsförmedling har haft en helt avgörande betydelse
för den snabba omvälvningen mot frihet och demokrati i Östeuropa. Även i
dessa länder går nu utvecklingen snabbt mot yttrandefrihet, mångfald och
fria massmedia. Det är bara i Albanien som makthavarna fortfarande bekämpar
denna frihetliga utveckling.

I Sydafrika är den statliga kontrollen över radio och TV stabil. Parabolantenner
är förbjudna. Regimen vill till varje pris hindra en utveckling mot fria
media, och mot att utländska sändningar kan tas emot i landet.

I detta föga smickrande sällskap befinner sig Sverige. Den socialdemokratiska
mediepolitiken går mot strömmen i en värld där etermedierna avregleras
alltmer. För varje dag som går fjärmar sig Sverige från de länder som
öppnar möjligheterna för en allt större mångfald inom radio och TV.

3. Sveriges Radio

År 1924 gav riksdagen företaget Radiotjänst ensamrätt på radiosändningar
i Sverige. Motiven bakom monopolet hade teknisk karaktär. Antalet frekvenser
var begränsat och man ville undvika den situation som under radions
första år uppkommit i USA, där den totala frånvaron av regleringar skapat
svåra störningar i etern. Före monopolets tillkomst hade enskilda och radioföreningar
svarat för rundradioverksamheten, som främst hade en lokal karaktär.
Reklam förekom ofta. De förbjöds nu att fortsätta sina sändningar.

När TV introducerades i Sverige 1956 fick Radiotjänst, sedermera Sveriges
Radio, ensamrätt även för TV-sändningarna. Också TV-monopolet motiverades
utifrån tekniska utgångspunkter. Frekvensbrist och höga initialkostnader
anfördes som skäl för statens ensamrätt på området.

Så sent som för tio år sedan svarade Sveriges Radio för samtliga radio- och

TV-sändningar i Sverige. 1979 infördes föreningsdriven närradio, något som Mot. 1989/90

mötte motstånd från socialdemokraterna. På liknande sätt har de under K401

1980-talet försökt stoppa satellitsända TV-program vid sidan av monopolet.

Socialdemokraterna har alltid varit det statliga etermediemonopolets
främsta försvarare.

I dag föreligger inte de tekniska begränsningar som 1924 kunde motivera
Radiotjänsts monopol på radiosändningar. Det finns möjlighet att etablera
hundratals konkurrerande radiostationer. Ytterligare två marksända nationella
TV-kanaler kan öppnas, bara den politiska viljan finns. Trots det fortsätter
socialdemokraternas envetna försvar för monopolet.

Public service-begreppet har sin utgångspunkt i de tekniska och ekonomiska
hinder som fanns i etermediernas barndom. Eftersom utbudet av frekvenser
var begränsat och initialkostnaderna höga skulle staten garantera att
radio och TV var i allmänhetens tjänst. Till begreppet hör också ett antal
krav på sändningarna som definieras i målen för radio- och TV-politiken och
i Sveriges Radios avtal med staten. Till dessa krav hör geografisk rättvisa,
oberoende, mångfald och balans samt ett omväxlande utbud av hög kvalitet.

Det är en myt att Sveriges Radios monopol skulle ge tittare och lyssnare
mer mångfald och högre kvalitet än konkurrens och etableringsfrihet. Kulturminister
Bengt Göransson har i olika sammanhang förklarat sin oro för
effekterna av konkurrerande alternativ till Sveriges Radio. De skulle, brukar
det heta, leda till förflackning av tittarvanorna. Det är med andra ord
inte människor själva som skall bestämma vad de skall se och höra. Det är
med andra ord de socialdemokratiska politikerna.

Över hela världen förändras synen på public service. I många länder anses
fri etablering och konkurrens kunna ge tittare och lyssnare bättre program
än public service-funktionen. Därför tillåts konkurrerande alternativ. Reklamfinansieringen
tvingar TV-företaget att sända program som tittarna vill
se på. Om de inte gör det kommer deras tittarsiffror och därmed annonsintäkter
att falla. Konkurrensen tvingar producenterna att hela tiden tävla om
publikens gunst.

Sveriges Radio är ägarmässigt fristående från staten men i praktiken statskontrollerat,
då det är riksdagen som fastställer riktlinjer för företagets verksamhet
och bestämmer medelstilldelningen. Avtalet med staten ger Sveriges
Radio ensamrätt på radio och TV-sändningar i Sverige. Sveriges Radio kan
betecknas som funktionsförstatligat.

Monopolföretaget bedrivs i aktiebolagsform. Ägarkretsen är sammansatt
av ett antal intresseorganisationer som företräder press, näringsliv och de så
kallade folkrörelserna. 1 motsats till de flesta aktiebolag förutsätts ägarna
inte utöva något aktivt inflytande över hur verksamheten bedrivs.

Finansieringen sker via obligatoriska mottagarlicenser. Licensen har karaktären
av en skatt på innehav av TV-mottagare. Den som äger en TV enbart
för att se på video eller kabel- och satellit-TV måste betala sin licens,
trots att han eller hon inte utnyttjar Sveriges Radios tjänster.

Distributionen av marksända radio- och TV-program sker via det sändningsnät
som televerket tillhandahåller.

Denna konstruktion, med ett funktionsförstatligat monopolföretag med
fristående ägare - i praktiken utan inflytande - och som erhåller sina intäkter 5

via en form av tvångsuttaxering tillkom under etermedias barndom. Mot. 1989/90

Under det senaste decenniet har en synnerligen snabb utveckling inom K401

etermedia ägt rum. som i stort sett helt förändrat förutsättningarna för Sveriges
Radios verksamhet. De tidigare tekniska invändningarna mot fri etablering
och konkurrens är i dag inte längre giltiga. Sveriges Radio utsätts redan
för konkurrens från kabel- och satellit-TV och video, som företaget har uppenbara
svårigheter att möta.

Dock talar allt för att Sverige Radio kommer att spela en stor roll även i
den framtida etermediemiljön i Sverige. Sveriges Radios uppgift skall vara
att sköta radio- och TV-sändningar i enlighet med avtalet med staten, inte att
med monopolets fördelar i ryggen expandera på nya marknader, exempelvis
betal-TV.

Mot bakgrund av den snabba utvecklingen och den nya etermediesituationen
bör därför en parlamentarisk utredning tillsättas för att se över Sveriges
Radios nuvarande organisationsform och ge förslag till förbättringar. Utredningen
bör bl.a. beröra den nuvarande ägarkonstruktionen, samt överväga
en omorganisation där moderbolaget avskaffas och verksamheten delas upp
i ett TV- respektive ett radiobolag. Sveriges Lokalradio AB bör läggas ned
och de olika lokalradiostationerna ombildas till fristående kommersiella radiostationer.
Beslutet om utredningen skall fattas under vårriksdagen.

Mediedebatten är i dag i stort sett fokuserad till frågan om TV-reklam
skall tillåtas eller inte. Socialdemokraterna överväger nu att ompröva sin negativa
inställning till reklam.

Men denna TV-glasnost är en omvändelse under galgen. Socialdemokraternas
eventuella omsvängning är inte ett tecken på omtanke om yttrandefriheten,
utan grundas på möjligheten till nya intäktskällor för Sveriges
Radio.

Därför för socialdemokraterna en debatt om finansieringen av Sveriges
Radio, inte om att monopolet skall brytas upp och hur detta skall ske. Partiets
eventuella omsvängning i frågan om TV-reklam beror på att det vill
finna nya finaniseringskällor för Sveriges Radio i syfte att ytterligare förstärka
monopolets dominans i etern. Målet är inte fria etermedia, utan att
cementera det befintliga monopolet.

Att tillåta reklamsändningar i de befintliga Sveriges Radio-kanalerna
skulle inte gynna arbetet med att skapa konkurrens och frihet i TV-mediet i
Sverige. Reklamsändningar i monopolet skulle dränera marknaden för TVreklam
och allvarligt försvåra möjligheterna att upprätta konkurrerande alternativ.

Det är fel att göra reklamfrågan till huvudfråga i debatten om etermedia.

Moderata samiingspartiet kan inte acceptera en lösning som ytterligare förstärker
TV-monopolet och dess dominans. För oss moderater handlar frågan
om framtidens TV-politik inte om reklam.

Reklam är en finansieringskälla för radio- och TV-sändningar. Därför är
reklam ett medel för att skapa konkurrens, inte ett mål i sig. Det finns inget
egenvärde i TV-reklamen. Men för att kunna bryta upp TV-monopolet, göra
yttrandefriheten verklig i etern och ge TV-konsumenten valfrihet behövs reklamen
som finansieringsform för fristående TV-kanaler.

Därför får TV-reklam inte släppas in i de två befintliga Sveriges Radio- 6

kanalerna. Rekiamintäkterna måste finansiera de fristående kanaler som Mot. 1989/90
skall upprättas som alternativ till monopolet. K401

4. Fri TV

I Sverige har regeringen givit Sveriges Radio tillstånd att sända två rikstäckande,
markbaserade TV-sändningar. Något över 90 procent av samtliga hushåll
nås av sändningarna.

I dag kan närmare en miljon svenska hushåll titta på s.k. internationella
kanaler, det vill säga kabel-TV. Av dessa är det endast TV3 som i dag kan
räknas som en riktig konkurrent till Sveriges Television. Undersökningar visar
att ca 30 procent av de två miljoner svenskar som kan ta emot sändningarna
tittar på TV3 en genomsnittlig dag. Andra undersökningar visar att 35
procent av Sveriges befolkning i åldern 15 - 70 år ser på satellitkanaler en
vanlig vecka.

Utbyggnadstakten av kabel-TV tyder på att ca 1,8 miljoner svenska hushåll
i slutet av 1990-talet kommer att kunna se på mellan fem och 20 TVkanaler.
De svenska hushållens konsumtion av TV har under de senaste åren
varit ca 105 minuter en genomsnittlig dag. De hushåll som har tillgång till
kabel-TV har en konsumtion om totalt ca 120 minuter, varav 40 minuter kabel-TV.
Framför allt är det ungdomar i hushåll med kabel-TV som överger
Sveriges Televisions två kanaler till förmån för de internationella kanalerna.
Ungdomar i åldern 19 - 24 år använder över 50 procent av sin tittartid till
internationella kanaler.

Sveriges Television utsätts för en omfattande konkurrens från de internationella
satellitkanalerna. Denna kommer inte att minska, utan tvärtom
skärpas i framtiden. Den konkurrens om tittarna som Sveriges Television
fått och framgent kommer att få har inneburit ett förbättrat mediaklimat, ett
litet med dock steg i rätt riktning, samtidigt som det nationella etermonopolet
framstår som alltmer absurt.

För varje dag som går stärker satellitkanalerna sitt grepp om de svenska
TV-tittarna. För varje dag som går, och den socialdemokratiska valhäntheten
på mediaområdet fortsätter, riskerar Sverige att få en utarmad inhemsk
monopolproducerad TV som allt färre tittar på. Utvecklingen visar mycket
tydligt att svensk kultur och svensk programproduktion inte värnas av Sveriges
Radios monopol. Resultat är i stället utarmning och, inte minst, en krympande
marknad för svenska kulturskapare och programmakare. Det finns
därför all anledning att förändra den nuvarande förstelnande, monopolistiskt
inriktade svenska mediapolitiken och i stället stärka alla de krafter enskilda
individer och företag - som vill producera svensk television.

Enligt internationella överenskommelser har Sverige tillgång till frekvenser
för fyra markdistribuerade rikstäckande TV-sändningar. TV via satellit,
kabel och mikrovågor erbjuder i det närmaste utrymme för ett oändligt antal
TV-stationer. Kabelnäten beräknas maximalt kunna nå 70 procent av Sveriges
befolkning.

Som tidigare nämnts bör en parlamentarisk utredning tillsättas för att utreda
hela Sveriges Radio-koncernen. Innan utredningen presenterat sina

förslag, finns det dock anledning att snarast förändra Sveriges Televisions Mot. 1989/90

monopolställning och utsätta de två rikstäckande TV-kanalerna för konkur- K401

rens, från såväl markburna sändningar som satellitsändningar, producerade
och direkt riktade till svenska TV-tittare. Sverige bör därför i likhet med flertalet
övriga demokratiska länder tillåta fri TV. Med fri TV följer som en logisk
följd att reklamfinansiering av TV blir tillåten. Reklamfinansiering blir
garantin för att andra producenter än det licensfinansierade monopolet kan
få ekonomiska förutsättningar att driva TV-stationer.

Fri TV innebär:

frihet för etablering och sändning
fri mottagning
fri finansiering
fritt programinnehåll

Detta gör att den svenska radiolagen måste omarbetas. Det mest väsentliga
med en ny radiolag är att paragraf 5, som stadgar att regeringen fördelar
koncessionstillstånd för TV-sändningar, ersätts med en text som ger alla
myndiga svenska medborgare rätt att starta TV-stationer. Distribution skall
kunna ske även via det markburna nätet. Den omarbetade radiolagen måste
dessutom stadga att det statliga organ som skall svara för bland annat koncessionstillstånd
har som sin främsta uppgift att verka för att utbudet av TVstationer
blir så stort som möjligt. En ny svensk radiolag skall avslutningsvis
utgå från att tryckfrihetsförordningen i tillämpliga delar används för etermedieområdet.

4.1 Frihet för etablering och sändning

Varje myndig svensk person eller svenskt företag med tillräckliga ekonomiska
resurser skall ges rätten att etablera en TV-station så länge detta är
tekniskt möjligt.

Koncessionsrättigheter för TV-stationer skall ges på högst tio år. Förnyad
koncession skall naturligtvis kunna erhållas efter konkurrens med andra intressenter.

Den som erhåller en koncession skall senast sex månader efter det att koncessionen
givits starta sändningarna. I annat fall dras koncessionen in.

Andra skäl för att dra in koncessionen skall vara om en TV-station inte följer
den nya radiolagstiftningen. Den som erhåller koncession skall följa tryckfrihetsförordningens
principer och de tekniska regler som uppställs för TVsändningar.

4.2 Fri finansiering

Alla TV-stationer skall ges möjlighet att finansiera sina sändningar genom
reklam, sponsring, medlemsavgifter eller på annat sätt. Däremot skall
samma regler som gäller för massmedia i övrigt gälla för TV, exempelvis för
tobaks- och alkoholannonsering.

8

4.3 Fritt programinnehåll Mot. 1989/90

En ny svensk radiolag skall inte ge några direktiv rörande programinnehåll. ^401
Redan existerande lagstiftning i form av tryckfrihetsförordningen och marknadsföringslagen
är fullt tillräcklig. Programinnehållet kommer att styras av
tittarna, för när fri TV tillåts i Sverige kommer producenterna att vara tvingade
att tillgodose konsumenternas önskemål.

4.4 Fristående markbaserade TV-kanaler

Regeringen bör omgående öppna de två icke utnyttjade markburna frekvenserna
för fristående och reklamfinansierade TV-kanaler. Det kommer inte
att vara något problem att hitta intressenter för tidsbegränsade koncessioner.

De markbaserade sändningarna kommer att vara av större intresse än satellit-
och kabelsändningar. De kommer att nå en större andel av Sveriges
befolkning. Antalet markbundna frekvenser är begränsat till skillnad från
utrymmet för satellit/kabel-TV. Det finns därför anledning att staten ställer
högre krav på de företag som erhåller koncessionsrättigheter för de markbaserade
TV-sändarna än på de företag som kommer att sända via kabel eller
satellit. Företagen måste ha tillräckligt stabil ekonomi för att klara de erforderliga
investeringarna i teknisk utrustning, personal och programinköp.

4.5 Lokala sändarområden

I mångå andra länder utvecklas TV alltmer i decentralistisk anda. De regionala
sändningar från Sveriges Television i dag är inte till innehållet särskilt
regionala. Naturligtvis påverkar den korta sändningstiden detta förhållande.

Regeringen bör infordra anbud från företag och enskilda för att undersöka
möjligheterna att, inom ramen för de frekvenser som Sverige tilldelats för
markburna TV-sändningar, få till stånd fristående regionala TV-sändningar.

Om så är fallet skall koncessioner omedelbart erbjudas på den öppna marknaden.

På många platser i landet, främst i de större tätorterna, finns såväl intresse
som underlag för lokala TV-program. De skulle vara ett mycket attraktivt
alternativ till Sveriges Televisions regionala sändningar, som sällan är särskilt
uttömmande eller lokalt förankrade. En förutsättning för att enskilda eller
företag skulle intressera sig för lokala TV-kanaler är att sändningarna kan
reklamfinansieras. Riksdagen bör därför snarast fatta beslut om ändring av
kabellagen så att förbudet att sända och återutsända reklam i kabelsändningar
tas bort. Detta skulle kunna leda till att Sverige får många lokala TVstationer,
företrädesvis i tätorter.

Regeringen bör därutöver låta företag och frekvensplanerare på den privata
marknaden undersöka möjligheterna att upplåta frekvensutrymme till
lokala TV-sändningar inom ramen för de frekvenser som Sverige tilldelats
för marksänd television. Om sådant utrymme finns skall koncessioner omedelbart
erbjudas marknaden.

9

5. Frihet att sända radio

Inget medium är så billigt och enkelt att driva som radio. Inträdeskostnaderna
är låga och flexibiliteten stor. Några tekniska skäl för monopol finns
inte.

Om radiomonopolet avskaffades skulle Sverige på kort tid kunna få hundratals
nya radiostationer. Mångfald och variation skulle öka och varje lyssnare
skulle kunna få sin personliga smak tillfredsställd. Det är i radiomediet
som yttrandefrihetens verkliga möjligheter kan tas till vara.

I hela Västeuropa, inklusive övriga Norden, pågår sedan flera år tillbaka
en kraftig avreglering av radion. En avreglering och ökad konkurrens till yttrandefrihetens
fromma, för mångfald och mot enfald.

I Sverige har alla försök till fri radio stoppats av socialdemokraterna. Redan
på 1960-talet tystades Radio Syd och Radio Nord med en lagstiftning
som gäller än i dag.

Ett litet steg mot en friare radio togs då närradion permanentades 1985.
Ideella, politiska, fackliga och religiösa organisationer fick då möjlighet att
sända information inom en radie av fem kilometer. Längre än så ville dock
inte den socialdemokratiska regeringen vidga yttrande- och informationsfriheten.

De föreningar som sänder radio har dock ofta mycket begränsade ekonomiska
resurser. Förutom produktionskostnader m.m. tvingas de betala den
statliga kontrollmyndighetens - närradionämnden - verksamhet. I dag är det
de stora och ekonomiskt starka organisationerna som utökar sina sändningstider
i närradion, beroende på att andra ideella organisationer inte längre
har ekonomiska möjligheter att fortsätta sina sändningar. Detta beror bland
annat på att det inte är tillåtet att finansiera sändningarna med reklam.

Närradioföreningarnas sändningsrätt är inskränkt och det är förbjudet att
använda material som inte producerats för stationens egen verksamhet. Effekten
på sändarna är begränsad. Resurserna är knappa och möjligheterna
alltså små - ändå produceras det på sina håll bra radio. Det ger en föraning
om vilken mångfald Sverige skulle kunna få om fri radio skulle tillåtas.

Det finns tekniska förutsättningar för att etablera betydligt fler rikstäckande
radiokanaler i Sverige och än fler lokala stationer om samtliga möjligheter
på både FM- och AM-banden utnyttjas. Egentligen handlar det därför
endast om en enda sak: viljan att låta människor lyssna på vad de själva vill,
dvs verklig yttrandefrihet i radio.

Yttrandefriheten kräver att det skall råda frihet för etablering och sändning
av radioprogram så länge det finns tillgängliga frekvenser för de företag
eller enskilda som vill sända. Regeringen bör därför omgående ges i uppdrag
att kartlägga alla möjligheter som finns att lokalt och nationellt sända radio
via AM- och FM-banden.

Med yttrandefrihet följer också en frihet att motta och vidarebefordra information,
häri inbegripet reklam.

I den universella FN-deklarationen (vilken i princip överensstämmer med
artikel 10 i Europarådskonventionen) från 1948 säger den engelska texten
följande om yttrandefriheten: Everyone has the right to freedom of opinion
and expression; this right includes freedom to hold opinions without interfe

renee and to seek, receive, and impart information and ideas through any Mot. 1989/90
media and regardless of frontiers. Rimligen borde detta gälla även i vårt K401
land.

Radion har många fördelar, inte minst för att det är ett så lokalt medium,
till skillnad från TV. Med små resurser skulle fria, lokala radiostationer
kunna skapa sin egen profil. Snabbheten, enkelheten och billigheten gör radion
till ett helt unikt medium.

Reklamfinansiering av såväl nya nationella som fria lokala stationer skulle
innebära stora möjligheter för radion och det fria ordet. Möjlighet till reklamfinansiering
skulle ge lokala affärsidkare tillgång till ytterligare en bra
marknadsföringskanal för sina varor.

Det bör råda frihet för svenska radiostationer (utanför Sveriges Radio) att
finansiera sin verksamhet genom reklam, sponsring, prenumerations- och
medlemsavgifter eller på annat sätt.

Radiostationer behöver inga statliga direktiv rörande programinnehållet.

Redan existerande regler om etik och reklaminnehåll är tillräckliga.

Ett offentligt organ bör inrättas med uppgift att tillse att utbudet av radiostationer
blir så stort som möjligt, samordna frekvenser så att radiostationerna
inte stör varandras frekvenser, ge tidsbegränsade koncessioner till stationerna,
fastställa frekvenser samt övervaka stationernas tekniska specifikationer
och påpeka eventuella brister.

Koncession skall ges efter anbudsförfarande, såväl vad gäller nationella
som lokala kanaler. Koncession skall kunna ges till företag eller enskilda som
uppfyller grundläggande ekonomiska och etiska krav, och erhållas under
minst fem och högst tio år. Koncession skall kunna återkallas om den icke
utnyttjas eller om den missbrukas. Ett eventuellt återkallande skall prövas
av domstol.

I samband med avregleringen av radion bör även frågan om finansieringen
av Sveriges Radios radioverksamhet utredas. Intill dess att nya direktiv kan
ges Sveriges Radio med anledning av denna utredning skall Sveriges Radios
radioverksamhet inte tillåtas att finansieras på annat sätt än genom licenser.

När fri radio tillåts i Sverige kommer en del av de föreningar som i dag
sänder närradio att etablera egna radiostationer. Det är dock väsentligt, inte
minst från yttrandefrihetssynpunkt, att dagens närradio även i fortsättningen
ges med i dag likvärdiga tekniska och ekonomiska villkor att sända.

6. De nya TV-kanalerna

Sedan ett tiotal år pågår en stark expansion av antalet TV-kanaler som distribueras
till hushållen via satellit- och kabelnät. Drivkraft för utvecklingen har
varit tekniska innovationer som främst utnyttjats av privata entreprenörer.

TV-kanalerna finansieras antingen av reklamintäkter, genom abonnemang
(betal-TV) eller av statliga anslag.

Resultatet har blivit att uppemot 1,5 miljoner svenskar kommer att kunna
ta emot TV-program som producerats utanför Sveriges Radio under 1990,
vilket motsvarar en ökning med 200.000 - 400.000 personer bara under åren
1989-90.

Tele-X-satelliten har blivit ett politiskt misslyckande. Nästan ett år efter Mot. 1989/90

uppskjutandet vet ingen vad de svenska kanalerna skall användas till. Därför K401

bör satellitens av Sverige ägda sändningskapacitet omgående bjudas ut till
försäljning till privata intressenter.

De ursprungliga satelliterna krävde en kraftig parabolantenn. Detta har
gjort att ett flertal hushåll delar på en parabolantenn genom att de är anslutna
till ett kabelnät (Kabel-TV). Den nya generationen satelliter, s.k.
medeleffektssatelliter, kräver dock en betydligt mindre och billigare
parabolantenn för att mottagning skall vara möjlig. Inom kort förväntas därför
att fler hushåll skall kunna anskaffa en egen parabolantenn och inte
längre vara beroende av kabelnäten.

Den ökade valfriheten har inte möjliggjorts av någon socialdemokratisk
politisk vilja. Tvärtom har socialdemokraterna på alla upptänkliga sätt försökt
styra, begränsa och kontrollera de nya medierna och TV-kanalerna.

Den svenska kabellagstiftningen är ett tydligt exempel på detta. Vad som
sänds via kablar, nedgrävda i svensk jord, går att kontrollera med konventionell
lagstiftning. Den svenska kabellagstiftningen kräver tillstånd av nätinnehavare
för rätten att vidaresända satellitprogram. Tillstånden som gäller
kommunvis utfärdas av den statliga kabelnämnden. Bland reglerna märks
vidare att program med reklam riktade till svenska hushåll ej får distribueras
genom svenska kabelnät. Undantag är kabelnät med färre än 100 anslutna
hushåll.

Fortsatt vidaresändning av en programkanal från satellit får förbjudas för en
tid av högst ett år om det i programkanalen under en längre tid och i betydande
omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses
riktad särskilt till svenska konsumenter.

Ett förbud får dock meddelas endast om det med hänsyn till sändningarnas
art och programkanalens karaktär och inriktning bedöms att ett förbud för
programkanalen är godtagbart från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt.

Försök har gjorts från socialdemokraternas sida att med åberopande av
denna paragraf stoppa vidaresändning av TV3. Tolkningen av paragrafen visade
vilken risk som finns för att prövning enligt kabellagen endast blir en i
rättslig formalia skrudad censur.

Det enda sättet att kontrollera de TV-program som distribueras direkt
från en medeleffektssatellit till hushållets parabolantenn är att förbjuda eller
införa tillstånd för innehav av parabolantenner. Detta har följaktligen också
diskuterats inom det socialdemokratiska partiet, men av olika skäl hittills
inte föreslagits. I stället har nu den socialdemokratiska regeringens regleringsiver
tagit sig uttryck i ett träget arbete för att åstadkomma en internationell
konvention rörande gränsöverskridande TV-sändningar.

Genom det rådande reklamförbudet tvingas TV-kanaler inriktade på den
svenska marknaden att verka från ett annat land, alternativt länka program
producerade i Sverige via utlandet till en satellit för vidare distribution till de
svenska hushållen. Samtidigt innehåller monopolets sändningar en mängd
smygreklam från t.ex. idrottsevenemang och öppen reklam för monopolets
tidning liksom för offentlig verksamhet av skilda slag. Situationen bär prägel
av censur och ambitionen att stoppa mångfalden inom media. Den socialde- 12

mokratiska politiken motverkar en positiv utveckling av svensk TV-produk- Mot. 1989/90

tion. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen i Sverige hindras. Underla- K401

get för inhemsk produktion försvagas. Den ökade efterfrågan på svenska
kulturskaparinsatser som skulle bli följden av en fri mediamiljö kommer inte
till stånd.

Därför måste reklamförbudet för satellit-/kabel-TV upphävas. Reklamfinansiering
öppnar möjligheterna för produktion av svenska program, inte
minst av lokal och regional karaktär.

En mångfald av olika distributionsformer för TV-kanaler, och en politisk
öppenhet gentemot de nya medierna, är viktiga inslag för att öka informationsfriheten.

En total översyn av den statliga kabelnämndens verksamhet i syfte att helt
lägga ner denna eller överföra eventuellt nödvändiga uppgifter till radionämnden
bör också vidtas.

7. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om yttrande- och informationsfriheten,

2. att riksdagen beslutar att koncessioner för de tredje och fjärde
markbundna TV-kanalerna skall erbjudas fristående intressenter i enlighet
med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar att upphäva Sveriges radios monopol för
radiosändningar och tillåta etablering av alternativa radiosändningar
fr.o.m. den 1 juli 1990 i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar att upphäva förbudet mot kommersiell reklam
i radio och TV fr.o.m. den 1 juli 1990 i enlighet med vad i motionen
anförts,

5. att riksdagen beslutar att upphäva förbudet mot kommersiell reklam
i lag (1985:677) om lokala kabelsändningar fr.o.m. den 1 juli
1990 i enlighet med vad i motionen anförts,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av Sveriges Radios organisation,1]

6. att riksdagen hos regeringen begär utredning om kabelnämndens
uppgifter i enlighet med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär utredning om möjligheterna
till lokala och nationella radiosändningar via AM- och FM-banden i
enlighet med vad i motionen anförts.

" 1989/90: Kr206

13

Stockholm den 11 januari 1990
Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Gullan Lindblad (m)

Sonja Rembo (m)

Mot. 1989/90
K401

Ingegerd Troedsson (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Dahlberg (m)

Gunnar Hökmark (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

14

gotab 99444, Stockholm 1990

Yrkanden (14)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yttrande- och informationsfriheten
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yttrande- och informationsfriheten
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen beslutar att koncessioner för de tredje och fjärde markbundna TV-kanalerna skall erbjudas fristående intressenter i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen beslutar att koncessioner för de tredje och fjärde markbundna TV-kanalerna skall erbjudas fristående intressenter i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen beslutar att upphäva Sveriges radios monopol för radiosändningar och tillåta etablering av alternativa radiosändningar fr.o.m. den 1 juli 1990 i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen beslutar att upphäva Sveriges radios monopol för radiosändningar och tillåta etablering av alternativa radiosändningar fr.o.m. den 1 juli 1990 i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
  • 4
    att riksdagen beslutar att upphäva förbudet mot kommersiell reklam i radio och TV fr.o.m. den 1 juli 1990 i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
  • 4
    att riksdagen beslutar att upphäva förbudet mot kommersiell reklam i radio och TV fr.o.m. den 1 juli 1990 i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 5
    att riksdagen beslutar att upphäva förbudet mot kommersiell reklam i lag (1985:677) om lokala kabelsändningar fr.o.m. den 1 juli 1990 i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 5
    att riksdagen beslutar att upphäva förbudet mot kommersiell reklam i lag (1985:677) om lokala kabelsändningar fr.o.m. den 1 juli 1990 i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
  • 6
    att riksdagen hos regeringen begär utredning om kabelnämndens uppgifter i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
  • 6
    att riksdagen hos regeringen begär utredning om kabelnämndens uppgifter i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 7
    att riksdagen hos regeringen begär utredning om möjligheterna till lokala och nationella radiosändningar via AM- och FM-banden i enlighet med vad i motionen anförts.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 7
    att riksdagen hos regeringen begär utredning om möjligheterna till lokala och nationella radiosändningar via AM- och FM-banden i enlighet med vad i motionen anförts.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.