Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Våldsbrott och brottsoffer

Betänkande 2024/25:JuU11

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
29 april 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Våldsbrott och brottsoffer(pdf, 579 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:11 Våldsbrott och brottsoffer

Beslut

Nej till motioner om våldsbrott och brottsoffer (JuU11)

Riksdagen sa nej till cirka 120 förslag i motioner om våldsbrott och brottsoffer. Motionerna har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om våld i nära relationer, stärkt skydd för brottsoffer och ersättning till brottsoffer. Riksdagen hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 55

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-04-01
Justering: 2025-04-10
Trycklov: 2025-04-11
Reservationer: 12
Betänkande 2024/25:JuU11

Alla beredningar i utskottet

2025-03-13, 2025-03-20, 2025-04-01

Nej till motioner om våldsbrott och brottsoffer (JuU11)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 120 förslag i motioner om våldsbrott och brottsoffer. Utskottet hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp. Motionerna har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om våld i nära relationer, stärkt skydd för brottsoffer och ersättning till brottsoffer.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-04-23
Debatt i kammaren: 2025-04-24
Stillbild från Debatt om förslag 2024/25:JuU11, Våldsbrott och brottsoffer

Debatt om förslag 2024/25:JuU11

Webb-tv: Våldsbrott och brottsoffer

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Charlotte Nordström (M)
Anf. 171 Charlotte Nordström (M)

Fru ålderspresident! Bakom varje brottsoffer finns en människa vars liv har förändrats i grunden. Det kan vara en kvinna som inte längre vågar gå ut på kvällen, en pensionär som förlorat sitt livs besparingar eller ett barn som aldrig kan få tillbaka sin barndom. När vi talar om stärkt skydd för brottsoffer talar vi om verkliga människor, inte om statistik eller ideologi. Vi talar om människor som mitt i sin mest sårbara stund behöver känna samhällets fulla stöd, inte bara i ord utan också i handling.

Vår regering har redan från dag ett placerat brottsoffren i centrum för politiken. I Tidöavtalet gjorde vi klart att ökade insatser ska göras för att brottsoffer ska ha full kännedom om sina rättigheter och möjligheter till hjälp och stöd. Detta är inte tomma ord, utan det är ett löfte som vi nu systematiskt arbetar efter för att infria.

Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket har fått ett tydligt uppdrag att stärka arbetet med stöd till brottsoffer och vittnen. Vi har också utökat avgiftsskyldigheten till Brottsofferfonden för att stärka dess finansieringsförmåga. En ny förordning om statsbidrag till kvinno- och tjejjourer och andra ideella organisationer inom brottsofferområdet har också implementerats. Bidraget ska stärka det civila samhällets möjligheter att bidra till att förbättra levnadsvillkoren för dem som utsatts eller riskerar att utsättas för våld.

Under alldeles för lång tid har fokus legat på gärningsmannens behov i stället för på brottsoffer. Det är orimligt att den som utsätts för ett brott och det blir en fällande dom med skadestånd själv ska behöva driva en process via Kronofogden för att försöka få ut pengarna. De lagändringar som nu är på gång innebär att brottsoffer kommer att få pengar direkt från Brottsoffermyndigheten så fort domen vinner laga kraft.

Det blir sedan myndighetens jobb, inte brottsoffrets, att kräva tillbaka pengarna från förövarna. Det gör processen både enklare och snabbare för dem som drabbas av brott. För den moderatledda regeringen är det självklart att stå på brottsoffrens sida. Lagändringarna förväntas träda i kraft redan under nästa år.

Fru ålderspresident! När en människa utsätts för brott rasar hennes trygghet samman. I det ögonblicket behöver hon veta att samhället står starkare än någonsin bakom henne, men inte bara genom fina ord, utan genom konkreta åtgärder och genom ett rättsväsen som ser och hör henne och står upp för henne. Det är därför vi tar ett helhetsgrepp för att alla aktörer i rättskedjan ska ta sitt ansvar. Det är därför vi ska se till att brottsoffer får information, stöd och ett gott bemötande genom hela rättsprocessen. Det är också därför vi förstärker både myndigheternas och civilsamhällets möjligheter att hjälpa. För oss är ett starkt brottsofferperspektiv inte förhandlingsbart. Det är en fråga om grundläggande anständighet och om respekt för den vars trygghet har kränkts.

När ett barn faller offer för brott har samhället ett särskilt ansvar. Det handlar inte bara om att lagföra gärningspersonen utan också om att omfamna barnet med rättssäkerhet, kompetens och medmänsklighet. Regeringen driver ett omfattande arbete för unga brottsoffer. Utredningen En uppväxt fri från våld har lämnat konkreta förslag som nu bereds noggrant. Barnombudsmannen utvecklar metoder för barns delaktighet med särskilt fokus på de mest utsatta. Brottsoffermyndigheten arbetar med riktade utbildningsinsatser för rättsväsendets aktörer. Statskontoret genomför en grundlig översyn av hela det strategiska barnrättsarbetet. Detta är inte tomma ord. Det är ett systematiskt arbete, som nu pågår för fullt.

Det som beskrivs om att skyndsamhetskravet i barnärenden inte upprätthålls är oroande. Det måste snarast rättas till. Befintliga regler ska efterlevas. Utredningen anser att det behövs en tidsfrist i brottmål när barn är målsägande. Väntetiderna i domstol måste kortas. Betänkandet om utredningstid när barn utsätts för brott bereds nu av regeringen.

Lika oroande är det när det gäller sexuellt övergreppsmaterial på nätet. Nu bereds ett förslag inom Regeringskansliet om en permanent så kallad hotline för att hjälpa barn att få bort materialet från internet.

Ett barn som möter rättsväsendet har rätt att bli lyssnat på, få information och känna trygghet i en process som även för många vuxna kan te sig skrämmande. Det kräver systematisk kompetenshöjning, förbättrad samverkan mellan myndigheter och konkreta förändringar i hur man arbetar.

Fru ålderspresident! Våld i nära relationer är ett av samhällets mörkaste uttryck. Det slår sönder hem och trygghet för alltför många. Här kan och får vi aldrig kompromissa. Regeringen har sedan den tillträdde varit tydlig med att frågan om att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor är prioriterad.

Det är viktigt att brottets allvar speglas i brottets straff. Det handlar om att offret ska få upprättelse men också om att förhindra återfall. I mars överlämnade regeringen en proposition med ikraftträdande i juli 2025 om utökade möjligheter att besluta om kontaktförbud för att skydda utsatta personer. Vi skärper lagstiftningen betydligt. Vi stärker möjligheten till elektronisk övervakning vid kontaktförbud, och det ska kunna omfatta större geografiska områden. Syftet är att förbättra skyddet för kvinnor och barn som riskerar att utsättas för våld och andra kränkningar i nära relationer.

Vi arbetar för ett starkare skydd för våldsutsatta. Sedan den 1 juli 2024 gäller förbättrade förutsättningar för en hyresgäst som utsatts för våld av närstående att få behålla sin bostad och överta ett hyreskontrakt. Vi har stärkt samverkan mellan myndigheter. Flera centrala myndigheter har fått tydliga uppdrag att utveckla effektiva metoder för att förebygga och förhindra våld i nära relationer och identifiera eventuella hinder för samverkan.

Frågorna om stödet till våldsutsatta kvinnor som anmäler brott samt om eftervåld omfattas redan av pågående arbete. Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram förslag på en samordnad stödkedja för våldsutsatta. Regeringen har tillsatt en särskild utredare som ska se över reglerna om bodelningsprocessen för att säkerställa en fungerande, effektiv och rättssäker ordning för dem som vill separera och för att motverka ekonomiskt våld. Det uppdraget ska redovisas i december.

Fru ålderspresident! Vår politik vilar på en tydlig övertygelse. Våld är aldrig acceptabelt. Offrets trygghet kommer alltid först. Regeringen driver en sammanhållen politik med kraftfulla insatser på flera fronter samtidigt. Vi har ett brett och systematiskt angreppssätt där vi angriper problemet från flera håll samtidigt.

När historien skrivs vill jag att den berättar om en regering som vågade ta krafttag för att stärka brottsoffrens ställning, som gjorde mer än att prata, som förstod att det bakom varje siffra i statistiken finns ett ansikte, en historia, en människa. Våra politiska utgångspunkter här i kammaren skiljer sig åt. Men jag tror att vi alla här inne kan enas om att bekämpandet av våld i nära relationer är en av samhällets viktigaste uppgifter. Även om vi har olika ingångar i hur detta bäst görs är jag övertygad om att den breda enigheten i detta ämne är en styrka.

Fru ålderspresident! Jag är glad att mycket har omhändertagits eller omhändertas av regeringen. Det handlar om allt från beslut och lämnade propositioner till pågående utrednings- och beredningsarbete. Med hänvisning till det yrkar jag bifall till utskottets förslag att riksdagen ska avslå samtliga motionsyrkanden i betänkandet.

(Applåder)

Gudrun Nordborg (V)
Anf. 172 Gudrun Nordborg (V)

Fru ålderspresident! Jag vill först rikta mig till Charlotte Nordström och tacka för hennes engagemang i fråga om mäns våld mot kvinnor och barn. Det engagemanget delar vi, och det är oerhört viktigt. Jag menar att det är en grundsten för både kriminalpolitiskt och socialpolitiskt arbete. Jag kan också hålla med om att det har kommit en hel del positiva reformer från regeringen under senare tid.

Men sedan är det detta med helhetssynen. Det är ju ibland så att lagreformer och viktiga steg inte följs upp med ekonomiska resurser. Det kan handla om Kriminalvården, som nu inte klarar av att ha ett bra brotts- och återfallsförebyggande arbete. Men går vi tillbaka till brottsofferperspektivet är det så att man skär ned på socialtjänsten och möjligheterna att ge stöd till kvinnor och barn. Man förändrar också möjligheterna för jourerna att bedriva skyddade boenden, som är enormt viktiga. Där har vi en kompetens som är uppbyggd via stark folkbildning, skulle jag vilja påstå. Man följer forskningsfronten väldigt noga och gör ibland starkare insatser än vad socialtjänsten i offentlig regi kan göra.

Jag skulle önska att vi också kunde bredda perspektiven. Min fråga blir då om Charlotte Nordström kan ställa upp på att vi gör det. Det är inte justitieutskottets primära uppgift. Men jag menar att det är vår politiks primära uppgift att se till att helheten fungerar.

Charlotte Nordström (M)
Anf. 173 Charlotte Nordström (M)

Fru ålderspresident! Jag vill rikta ett stort tack till ledamoten för det fina beröm jag fick och för att hon stöder regeringens reformer. Som jag sa handlar det om att vi stärker arbetet och utökar avgiftsskyldigheten till Brottsofferfonden för att ge medel till civilsamhället tillsammans med de brottsförebyggande myndigheterna. Det handlar inte alls bara om pengar. Den här diskussionen har ledamoten och jag haft tidigare. Det handlar också om vad man gör för pengarna. Det är där vi anser att man måste bli mer effektiv i sitt arbete med samverkan. Det tror jag också är lösningen. Men vi satsar pengar på detta, och det är nödvändigt. Behövs det mer får vi se över det. Men det är inte en uppgift för vårt utskott.

Gudrun Nordborg (V)
Anf. 174 Gudrun Nordborg (V)

Fru ålderspresident! Jag uppskattar också de här stöden till Brottsofferfonden. Jag har själv jobbat länge på Brottsoffermyndigheten och med de frågorna. Jag vet att pengar som går till Brottsofferfonden kan göra väldigt stor nytta, exempelvis när det handlar om forskning, där vi har breddat perspektiven väsentligt på ett sätt som det allmänna inte alltid kunnat ge. Man har också kunnat stödja jätteviktiga projekt som har handlat om allt från bemötande till utbildning inom jourerna, polisen, domstolsväsendet och så vidare och som har förbättrat läget väsentligt för de brottsoffer som kommer i kontakt med rättsväsendet. Det är viktigt. Men jag menar att det är ännu viktigare att vi kommer nära dem som är brottsoffer och som nyligen har varit utsatta, så att de får ett fortsatt kompetent stöd. Där är jourerna oerhört viktiga. Fonden ger till exempel inte medel till de skyddade boendena. De måste komma från annat håll.

Jag har uppskattat de reformer från regeringen som omnämndes och som verkligen har kommit närmare brottsoffer. Sedan är jag tveksam till en del annat, men det får bli en annan debatt. Jag undrar hur vi skulle kunna gå vidare för att stödja skyddade boenden på ett kompetent sätt. Kan vi enas om någonting där?

Charlotte Nordström (M)
Anf. 175 Charlotte Nordström (M)

Fru ålderspresident! Nu är risken att jag hamnar i den gamla kommunstyrelseordföranderollen igen, ledamoten! Jag vill försöka att hålla mig till justitieutskottet. Jag tror på och är positiv till att man kan arbeta med frågorna, och jag tror att ledamoten vet mitt stora engagemang i dem.

Det vi i justitieutskottet och från regeringen gör och har gjort handlar bland annat om att ge Brottsoffermyndigheten bemyndigande att arbeta och tydliga direktiv. Alla brottsförebyggande myndigheter har tydliga direktiv på att ge stödjande insatser.

Det handlar om konkreta handlingar och återigen inte så mycket om pengar. Det gäller att stödja. Brottsoffermyndigheten arbetar med riktade utbildningsinsatser för rättsväsendets aktörer. Det kommer också att spela roll för resterande delar.

Jag går inte in på finansiering och vad kommuner och regioner kan göra tillsammans med dessa jourer för att stödja kvinnorna på plats, som vi har diskuterat förr.

Sanna Backeskog (S)
Anf. 176 Sanna Backeskog (S)

Fru ålderspresident! Det är nu den tredje gången som jag deltar i riksdagens betänkandedebatt som våldsbrott och brottsoffer. Under den här mandatperioden har vi behandlat flera viktiga frågor som rör brottsoffers utsatthet och brottsoffers rättigheter.

Vi har i våra anföranden lyft fram mäns våld mot kvinnor såväl fysiskt som psykiskt och sexuellt. Vi har lyft fram hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution och människohandel, och brott mot särskilt utsatta brottsoffer som barn, unga, äldre och funktionsnedsatta. Det har ofta skett i politisk samsyn om att brottsoffers ställning fortsatt behöver stärkas, och det är bra.

I det här anförandet vill jag lägga särskild tonvikt på att prata om barnen. Det handlar om barn och unga som utsätts för brott i skolan, på sociala medier, i unga parrelationer, på gatan, i baksätet på någons bil eller i idrottsföreningen. Det handlar om alla de barn som i dag runt om i vårt land utsätts för våld på den plats där de ska vara som allra mest trygga, i hemmet.

Inget barn ska behöva utsättas för ett allvarligt brott. När de ändå gör det måste samhällets samlade resurser finnas där för att säkerställa barnets rättigheter, skydd, stöd och upprättelse.

Konsekvenserna för våldsutsatta barn är ytterst allvarliga. Det gäller särskilt när det är grövre former av brottsutsatthet och när förövaren är en vuxen anhörig till barnet. Det kan innebära livslånga känslomässiga konsekvenser, och risken för till exempel PTSD är överhängande. Det finns stor risk för psykisk hälsa, och det får konsekvenser för barnets självkänsla och affektreglering. Man kan också se sämre skolresultat och missbruksproblematik hos våldsutsatta barn.

Förutsättningarna för trygga och tillitsfulla relationer till andra försämras också. Barn som har utsatts för våld i hemmet löper högre risk att i vuxen ålder utsättas eller att själv bli en förövare.

Polis och åklagare ska enligt lag utreda allvarliga brott mot barn inom 90 dagar, men många barn får vänta betydligt längre än så. Enligt Rädda Barnen har mer än vart tredje barn fått vänta mer än 90 dagar på beslut om åtal, och utvecklingen fortsätter att gå åt fel håll.

Man ser dessutom stora skillnader över landet gällande utredningstider, åtal och lagförda brottsmisstänkta. Även FN:s barnrättskommitté pekar ut kommunala och regionala skillnader för brottsutsatta barn i rättsväsendet som ett område där Sverige måste vidta åtgärder för likabehandling.

Vid sidan av den allmänna påfrestning det medför att vara föremål för en brottsutredning och den särskilda påfrestning det innebär för ett barn kan också långa utredningstider resultera i ett sämre bevisläge.

En förundersökning som drar ut på tiden riskerar också att fördröja både socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens möjligheter att ge barnet stöd- och skyddsinsatser. Det brukar motiveras med att insatserna inte ska störa en pågående brottsutredning eller att barnets situation inte anses vara tillräckligt stabil under pågående utredning eller brottmålsprocess.

Konsekvenserna av långa handläggningstider riskerar att förvärra både barnets hälsa och möjligheter till skydd, stöd och behandling. När den misstänkte förövaren är en vårdnadshavare barnet bor med är det såklart extra allvarligt om socialtjänstens skyddsutredning sätts på vänt.

Utredningen En uppväxt fri från våld hade inom ramen för en nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn bland annat i uppdrag att se över brottmålsprocessen för barn som utsatts för våld.

Utredningen konstaterar att det finns en rad brister i hur Sverige arbetar med att ge stöd och skydd, främja delaktighet och ge tillgång till behandling och upprättelse för barn utsatta för brott.

Fru ålderspresident! Sverige måste kunna bättre än så här, Sverige som på många sätt varit ett föregångsland när det gäller barnrättsfrågor.

Kopplingen mellan att utsättas för våld i hemmet och att själv blir förövare eller lockas till våldsbejakande och kriminella grupperingar går inte heller att bortse från. DN hade ett reportage strax före jul med en artikel med en brittisk forskare som konstaterar att unga pojkar som hamnar i gängkriminalitet ofta har upplevt våld i hemmet under barndomen. Våldet har påverkat självkänslan och skapat en maktlöshet. Forskningen ser att dessa pojkar försöker att återskapa självkänslan genom en position i kriminella sammanhang.

Barnombudsmannen gör samma iakttagelse i den rapport som kom alldeles precis, Det har alltid funnits våld, alltså när det har funnits problem. Den belyser barns och ungas uppväxt- och levnadsförhållanden och risk för att involveras och utnyttjas i kriminalitet.

I rapporten har Barnombudsmannen fått 560 enkätsvar och djupintervjuat 88 barn och unga som befinner sig på låsta institutioner. Resultatet är kanske inte direkt förvånande, men det fullständigt nedslående. En majoritet av deltagarna i studien har vuxit upp under otrygga förhållanden med fysiskt och psykiskt våld, försummelse eller hedersrelaterat våld och förtryck.

Att aktivt arbeta för barns rätt till en uppväxt fri från våld är också en viktig pusselbit när det gäller bryta nyrekryteringen till och sårbarheten för att gromas in i kriminella gäng.

Fru ålderspresident! Jag vill också säga något om våra andra reservationer i det här betänkandet.

Många är berättelserna om ensamheten när du utsätts för våld i nära relationer. Det finns en betydande risk att alltför mycket ansvar läggs på den våldsutsatta. Hon ska våga lämna, hon ska samla bevis och anmäla, hon ska skydda sina barn och hon ska leva gömd. Samarbetet mellan de inblandade myndigheterna måste bli mycket bättre.

Den sociala och fysiska tryggheten för dem som anmäler brotten måste stärkas, och samhället behöver finnas med hela vägen. Det måste också gälla efter uppbrott och eventuell lagföring för att kvinnan ska våga lämna, att hon vet att samhället finns där även då.

Jag vill också säga något som eftervåldet. Det är ett begrepp för våldet som mannen fortsätter att utsätta kvinnan för trots att hon har lämnat relationen. Det är alltså begreppet till trots ett högst pågående våld. Det är en ny våldsspiral som tar vid.

Det kan handla om psykiskt våld, hot, återkommande vårdnadstvister, fördröjning av bodelning, ryktesspridning och ekonomiskt våld. Det handlar alltså om att förövaren fortsätter att använda alla sina till buds stående medel för att kunna bibehålla kontroll och makt över kvinnan och för att begränsa hennes frihet och trygghet.

Eftervåldet får allvarliga konsekvenser för barnen och för möjligheten att bygga upp ett tryggt nytt liv fritt från våld. Bostad och egenförsörjning är centrala delar, liksom barnens möjlighet till skolgång och stöd och behandling. Mycket mer måste göras för dem som är utsatta. Men ljuset måste också riktas mot förövaren, och hans möjligheter till fortsatt våldsutövning måste stoppas och brott lagföras.

Fru ålderspresident! När det gäller stöd till våldsutsatta spelar civilsamhället för många en avgörande roll. Civilsamhället är en viktig del av vår grundläggande demokrati. Det behövs för att erbjuda stöd till den enskilda, för att engagera och folkbilda. Det är också en viktig röst i samhällsdebatten.

Jag vet att ideella organisationer som Brottsofferjouren, Unizon och Roks utgör ett livsviktigt stöd för många brottsutsatta.

Fru ålderspresident! Jag vill här lyfta två problem där jag hoppas att vi kan ha samsyn. Brottsofferjouren har fått ett minskat anslag med 60 procent för just sitt kvinnofridsarbete, vilket drabbar de våldsutsatta kvinnor som söker stöd och hjälp där. Det är det första.

Det andra problem som måste belysas är att lagstiftningen om tillståndsplikt för skyddade boenden är underfinansierad. Dagens Nyheter rapporterade i förra veckan att flera skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor och barn har tvingats stänga sedan de hårdare lagkraven infördes förra året. Allra tydligast märks det i norra Sverige. Risken är överhängande att kvinnan stannar kvar i en våldsam relation för att det inte finns någon annanstans att ta vägen.

Vi socialdemokrater vill att all upphandlad drift av skyddade boenden ska reserveras för idéburna organisationer för att säkerställa kvalitet och skydd samt att det statliga stödet till ideella organisationer som arbetar med stöd till brottsoffer ska vara tillräckligt och långsiktigt.

Vi har ett ansvar här i riksdagens kammare att säkerställa att hela samhället finns där för de brottsutsatta: de rättsvårdande myndigheterna, den kommunala och regionala välfärden och ett stödjande civilsamhälle. Allt annat är att svek.

Avslutningsvis: Jag står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 2 om eftervåld.

(Applåder)

Torsten Elofsson (KD)
Anf. 177 Torsten Elofsson (KD)

Fru ålderspresident! I september 2022 gick det svenska folket till val för att utse sina företrädare i den här kammaren. En eskalerande och brutaliserad våldsbrottslighet i form av skjutningar, sprängningar och förnedringsrån och åratal av misslyckad migrationspolitik gjorde att tryggheten stod högst upp på agendan, och det med all rätt.

Folket valde en ny regering i hopp om förändring. Sedan tillträdet har regeringen inom ramen för Tidöavtalet arbetat oförtrutet för att vända våldsspiralen och slå mot gängkriminalitet och organiserad brottslighet som växt sig stark.

De brottsbekämpande myndigheterna och rättsväsendet har fått ökade anslag och nya kraftfulla verktyg. Ny lagstiftning finns på plats, och mer är på väg. Straffen för grova brott har skärpts, och nya tvångsmedel finns på plats.

Brottsuppklaringen för de grova våldsbrotten i gängmiljö har ökat markant, från 20 procent till över 70 procent. På häkten och kriminalvårdsanstalter kämpar man med överbeläggningar, och på Sis-anstalter sitter för närvarande 240 unga i åldern 15–17 år, varav 40 procent avtjänar straff för mord eller försök och förberedelse till mord.

Fru ålderspresident! Polisen gör kraftfulla insatser mot det grova våldet, men det ligger fortsatt på en väldigt hög nivå. Dagarna före påsk var det två personer som sköts till döds i Biskopsgården i Göteborg. Nästföljande dag sköts två personer i Eslöv, varav en har livshotande skador. Ännu en dag senare skottskadades en man i Gislaved. Under påskhelgen greps också en 15-årig svensk i Australien, av alla platser, misstänkt för delaktighet i mord med kopplingar till Danmark och Sverige. Under påskhelgen detonerade dessutom ett tiotal sprängladdningar på skilda platser i vårt land. Detta är ett litet axplock av vad som hände enbart under den gångna helgen.

Fru ålderspresident! För att man ska förstå magnituden av det som pågår vill jag ge en kort lägesbild. Under de senaste 20 åren har den organiserade brottsligheten vuxit kraftigt och stärkt sin position. År 2024 polisanmäldes knappt 1 ½ miljon brott. Runt 400 000 av dessa kan i dag kopplas till gängkriminalitet och organiserad brottslighet, samtidigt som anmälda så kallade vardagsbrott i form av stöld, skadegörelse och misshandel faktiskt har minskat.

Våldskapitalet är stort, och i dag räknar polisen med att 35 000 personer på ett eller annat sätt är involverade i skjutvapenvåldet. En konservativ beräkning ger vid handen att minst 1 000 personer årligen dras in i denna brottslighet. Personer i våra utsatta områden utgör en mycket god rekryteringsbas, och därutöver ökar rekryteringen av och tillgången till experter och specialister.

Den negativa utvecklingen drivs på av goda rekryteringsmöjligheter, goda organisationsmöjligheter, goda vinstmöjligheter och svaga kontrollmöjligheter. I stor utsträckning används nu barn som både rekryterare och utförare. Många kommer från HVB-hem eller LSS-boenden och utnyttjas helt hänsynslöst.

Det har varit några färre skjutningar i år, men tendensen är att man nu skjuter för att döda. Fler skott avlossas, och riskerna för tredje man har ökat. Vi har 300–400 skjutningar per år. Av dessa leder drygt ett hundratal till att någon skadas. Andelen som leder till dödsfall har ökat från 25 till 40 procent, och andelen dödsskjutningar utanför storstäderna har ökat från 15 till 35 procent. Det dödliga våldet är nu inte enbart ett storstadsfenomen.

Polisen lagför utförare, beslagtar vapen, bevakar ett stort antal adresser och slår mot organisationer och anstiftare såväl i Sverige som utomlands. Vi ser att ett stort antal barn rekryteras eller anmäler sig frivilligt för att begå mord och sprängningar. Nya unga utförare strömmar ständigt till. Det finns en insocialisering i en kriminell norm att pengar inte räcker för status – för att vara någon måste man döda.

Det här kryper nedåt i åldrarna. Den yngste våldsverkaren som har gripits i min hemstad Malmö var elva år, och i Stockholm har man gripit en tioåring. Rekryteringen av mördare och andra våldsverkare sker nu helt öppet på sociala medier, där det även finns prisuppgifter på de brott som ska utföras.

Fru ålderspresident! Vad är det som gör barn till mördare? Forskarna verkar i nuläget inte ha något riktigt svar, men klart är att Sverige sticker ut i detta avseende. Goda normer och värderingar har lämnats helt till förmån för en gangsterkultur där det inte finns något rätt eller fel mer än rätten att utse sig själv till bödel.

Kristdemokraterna och regeringen jobbar varje dag för att Sverige och vårt rättsväsen ska kunna flytta fram sina positioner mot det brutala våldet och vända brottsutvecklingen. Vi genomför nu den största kriminalpolitiska omläggningen i modern tid. Det är ett paradigmskifte i synen på våldsbrott och brottsoffer, i synen på upprättelse och rättvisa och i synen på gärningsmannen. Vi gör det på ett sätt som har reell effekt, men det kommer inte att vara någon quickfix – det inser alla som håller på med det här.

För att bryta utvecklingen krävs rejält ökade insatser och hög närvaro av såväl polis som andra aktörer. Skola, socialtjänst, näringsliv, föreningsliv och polis måste göra gemensam sak för att identifiera unga som visar tecken på att dras in i kriminalitet eller larmar om att de utsätts för påtryckningar.

Nu förbättras och förenklas informationsutbytet mellan myndigheter. Vi verkar för att personer som inte har rätt att vistas i vårt land ska omhändertas och utvisas. Permanenta uppehållstillstånd bör återkallas om det finns grund för det, och det bör även bli möjligt att under vissa förutsättningar frånta personer svenskt medborgarskap.

Frågan att väldigt unga begår mycket allvarliga brott är komplex. Målsättningen måste självklart vara att barn inte dras in i kriminalitet. Här har föräldrarna en nyckelroll, och det är viktigt att de tar sitt ansvar för barnens uppfostran. Den som har vårdnaden av ett barn ska hindra att barnet orsakar skada för eller mot någon annan.

Här krävs en skärpning, och regeringen avsätter nu medel till föräldraskapsstöd för att nå de föräldrar som behöver stöttning. Trygga familjer skapar trygga barn.

Fru ålderspresident! Vi ser till att bygga ut hela rättsväsendet. Polis och åklagare får fler verktyg. Vi river sekretesshinder mellan myndigheter så att samhället kan arbeta mer samordnat och förebygga fler brott.

Vi skärper arbetet mot våld i nära relationer och hedersförtryck. Polisen använder ny arbetsmetodik med fokus på förövaren. Brottsutsatta får ett stärkt skydd, och möjligheterna att utfärda kontaktförbud och möjligheterna till användning av elektronisk fotboja ökar.

Utöver detta vill vi kristdemokrater även se åtgärder för att stärka Brottsofferjourens viktiga arbete genom ökade resurser. Vi vill också se en höjning av inkomstgränsen för rättshjälp så att fler kan få del av denna. Kostnadsfrågan, att inte ha råd med ett juridiskt ombud, ska inte utgöra ett hinder för att få sin sak prövad.

Det finns mycket mer att säga, men jag ser att jag har dragit över min talartid. Jag yrkar därmed, fru ålderspresident, bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Katja Nyberg (SD)
Anf. 178 Katja Nyberg (SD)

Fru ålderspresident! Våldsbrott, särskilt våld i nära relation, utgör ett allvarligt samhällsproblem. Det är ett svek som sker där tryggheten borde vara som störst – i hemmet, i familjen och i relationen.

Det är också ett område där det offentliga länge har släpat efter, både vad gäller förebyggande åtgärder och vad gäller det stöd som erbjuds brottsoffer. Det är därför glädjande att vi nu genom Tidöavtalet har tagit viktiga steg för att återupprätta tryggheten.

Mycket är på gång. På straffrättens område genomförs nu en tydlig perspektivförskjutning, där brottsoffrens behov och samhällets behov av skydd står i centrum. Straffen för grov kvinnofridskränkning och brott mot kontaktförbud har skärpts. Från och med juli i år utökas möjligheten att besluta om kontaktförbud, särskilt efter allvarliga brott i nära relation. Elektronisk övervakning kan nu användas som förstahandsåtgärd. Vi inför också en presumtion för kontaktförbud i särskilt allvarliga fall.

Detta är reformer som Sverigedemokraterna har drivit i många år. När vår politik förverkligas blir Sverige bättre.

Fru ålderspresident! Det räcker dock inte med lagändringar. Det krävs ett fungerande helhetssystem – från polis och åklagare till socialtjänst och ideella aktörer.

Här sker nu viktiga satsningar. Polismyndigheten har genom operation Beta identifierat och kartlagt över 700 högriskaktörer inom relationsvåld. Det är ett exempel på hur brottsbekämpningen riktas dit där den gör störst nytta – mot de farligaste individerna. Samtidigt får Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården nu i uppdrag att samverka för att förhindra återfall, förbättra samordningen och säkerställa skyddet för våldsutsatta.

Vi välkomnar särskilt att samverkan nu också sker med Brottsoffermyndigheten och att arbetet med specialiserade stödinsatser till brottsoffer förstärks.

Fru ålderspresident! En annan viktig fråga är ekonomiskt våld där gärningspersonen kontrollerar, skuldsätter eller saboterar offrets ekonomi. Riksrevisionen har nyligen inlett en granskning av statens insatser på detta område, och vi ser fram emot resultatet. Samtidigt pågår en statlig utredning om hur bodelningsprocessen kan förbättras för att skydda våldsutsatta, särskilt kvinnor som vill separera men riskerar ekonomisk utsatthet.

Sverigedemokraterna menar att det är helt nödvändigt att lagstiftningen kommer i takt med verkligheten. Den som vill lämna en våldsam relation ska kunna göra det utan att riskera att förlora bostad, barn eller framtidstro.

Fru ålderspresident! När vi talar om våldsbrott måste vi också lyfta hedersrelaterat våld. Det är ett våld som är kollektivt sanktionerat, där hela familjer och släkter deltar i kontrollen av framför allt unga kvinnors liv. Regeringen har gett flera myndigheter i uppdrag att fokusera särskilt på just heder, våld och utsatthet i ungdomsrelationer. För första gången kommer nu också ett för EU gemensamt hjälplinjenummer att införas i Sverige, samordnat av Nationellt centrum för kvinnofrid.

Häromdagen lämnade regeringen dessutom över en lagrådsremiss där det föreslås att oskuldskontroller ska bli olagliga. Det blir dessutom förbjudet att utfärda oskuldsintyg och att underlåta att avslöja eller förhindra barnäktenskap eller äktenskapstvång. Detta är ytterligare exempel på att Sverige nu tar jämställdhetsarbetet på allvar, och inte genom symbolpolitik utan genom skarpa verktyg mot verkligt förtryck.

Fru ålderspresident! Det råder en bred enighet om att rättsstaten måste leverera. Men det finns skillnader i politisk vilja. I detta betänkande har oppositionen som brukligt krävt fler utredningar, mer bidrag till ideella organisationer eller ännu fler formuleringar i jämställdhetsmål. Det är inte bristen på mål som är problemet – det är bristen på resultat.

Därför ser vi positivt på regeringens styrning. Fokus ligger på uppföljning, utvärdering och att faktiskt genomföra det som redan är beslutat. Många av oppositionens förslag handlar om frågor som redan är föremål för utredning, utveckling eller myndighetsuppdrag. Det är ineffektivt och symboliskt att kalla på riksdagens kraft i frågor där arbete redan pågår.

Regeringen har i år avsatt över 600 miljoner kronor till arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Det handlar om stärkt tillsyn, tillståndsplikt för skyddade boenden, förbättrad samordning, fler skyddsmekanismer för barn och inte minst ett brottsofferperspektiv i rättsprocessen. Det är detta som är skillnaden mellan att vilja förändra och att faktiskt göra det.

Sverigedemokraterna kommer i samverkan med Tidöpartierna att fortsätta prioritera detta arbete. Det handlar om att återupprätta rättsstaten. Det handlar om att ge brottsoffer upprättelse och dess förövare kännbara konsekvenser av sitt handlande.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Martin Melin (L)
Anf. 179 Martin Melin (L)

Fru ålderspresident! För drygt 40 år sedan, närmare bestämt midsommarafton 1987, jobbade jag som 20-åring som väktare på Postens huvudkontor på Vasagatan här i Stockholm. Det var mitt första pass som väktare. Det var också mitt första jobb efter studenten.

Postkontoret skulle den här dagen vara öppet till klockan 15.00. Min uppgift var att stå vid entrén och se till att det inte kom in någon efter att klockan hade slagit tre.

När klockan var slagen fanns det bara en kund kvar i lokalen. Han lämnade disken och luckan där han hade gjort sitt ärende. Precis när han passerar mig ropar kassörskan: Stoppa honom! Han har rånat mig!

Personens och mina blickar möts. Sedan får han fart på benen och springer ut genom porten, ned på Vasagatan och vidare upp mot Klarabergsgatan. Där hinner jag i kapp honom, ungefär i höjd med Åhlénsvaruhuset.

När jag är bara ett par meter bakom honom vänder han sig om, drar upp en revolver, siktar mig rakt i ansiktet och säger: Du stannar!

Jag duckar och känner att oddsen inte är så bra, så jag låter honom springa vidare. Jag joggar tillbaka till Posten, där polisen nu har kommit, och sedan hålls det förhör med mig.

Efter det slutade jag och åkte hem – själv.

Min poäng med det här är denna: Om man inte vet hur det känns att vara ett brottsoffer är det inte heller lätt att förstå det trauma, den utsatthet och den känsla av ensamhet som man känner när man har blivit utsatt för ett brott – i mitt fall att ha stirrat rakt in i en revolver.

Det är viktigt att vi lyssnar på dem som har blivit utsatta och tar till oss hur de mår. Många som har blivit utsatta för brott vittnar i dag dessvärre om att de inte alltid får det stöd de behöver.

Vi politiker pratar väldigt mycket om brottsoffer när vi kanske borde prata lite mer med brottsoffer.

Jag har som polis hanterat förvirrade, drogade, gråtande flickor som har ringt polisen från en gata där de har blivit utkastade eller utfösta från en lägenhet klockan sex på morgonen. De förstår eller känner att de har blivit våldtagna. De vet knappt var de är, än mindre i vilken lägenhet de har varit eller vem eller vilka som har förgripit sig på dem. Hur hjälper vi en sådan flicka med hennes frågor, skamkänslor, ångest och rädsla? Vem hjälper henne?

Jag har även varit hemma hos 14-åringen som kissat på sig för att han någon halvtimme tidigare fått en kniv upptryck mot sin hals och blivit avtvingad sin jacka. Han har fått två knytnävslag och sedan, när han låg på marken, en spark i magen. Han har blivit bespottad. Han är livrädd för att våga anmäla, han är livrädd för att träffa på förövarna igen och han är livrädd för en eventuell hämnd. Hur hjälper vi honom?

Jag kan nog, trots att jag själv har varit ett offer en gång i tiden, ändå inte förstå vilka känslor som just de två tidigare brottsoffren upplevde och förmodligen kommer att uppleva en lång tid framöver. Jag vet hur jag kände, och jag kan sätta mig in i hur det är att behöva vård, stöd, någon som finns där, någon som kan hjälpa och förklara.

Det är lätt att inte tänka så mycket på brottsoffer, utan i stället fokuserar man på gärningsmannen. Det har vi gjort politiskt under många år. Hur ska han få det i fängelset? Hur ska vi se till att han får det bra trots att han är inlåst? Hur ska vi rehabilitera honom, och hur kan vi se till att han får det bra när han kommer ut? Hur kan vi stötta honom?

Och det är bra. Vi ska tänka på förövaren, och vi ska absolut se till att rehabilitering och allt sådant fungerar.

Fru ålderspresident! Jag vill nog ändå att vi ska prata mycket, mycket mer om brottsoffren och deras anhöriga och om hur vi kan ta om hand om dem på ett bättre sätt. Det finns mycket kvar att göra på den fronten; alltifrån hur vi tar hand om barn som har blivit tvingade in i kriminalitet, hur vi hjälper kvinnan som flyr från en våldsam man till hur vi ger näringsidkaren som tvingas möta sina förövare dagligen stöd. Vidare har vi offret som tvingas äta i samma matsal på skolan som sin förövare. Hur hjälper vi henne eller honom? I det sista fallet är det i min värld enkelt: en förövare ska inte gå kvar i den skolan.

Jag tycker att det både från myndighetshåll och från civilsamhället spretar när det kommer till att hjälpa brottsoffer, och jag vet att det i många fall handlar om resurser, ekonomi, kunskap och ibland brist på förståelse. Men då måste vi prata om det.

Jag vet att det även finns många bra organisationer som hjälper brottsoffer. Det gäller inte minst brottsofferjourerna, stödcentrum och kvinnojourer. De fungerar bra, men jag vill också se att de får mer finansiellt stöd.

Men vi måste också prata mer om att skola och arbetsgivare ska vara med på tåget och förstå hur brottsoffer känner och mår. Jag vill att brottsoffers rättigheter flyttas högre upp på dagordningen oavsett i vilket forum man pratar om dem eller med dem.

(Applåder)

Gudrun Nordborg (V)
Anf. 180 Gudrun Nordborg (V)

Fru ålderspresident! Jag kan börja med att tacka för att det har varit många rapporter och inkännande anföranden som tar ställning för brottsoffren. Jag kan säga att historiskt fanns inte ens begreppet förrän 1970, och det har också präglat det faktum att det har varit oerhört svårt att få in de perspektiven. Vi är inte klara än, även om mycket har hänt under åren sedan ordet först förekom.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 8. Jag står självklart bakom alla reservationer som Vänsterpartiet har lagt fram, men den här upplever jag som viktigast. Reservationen gäller åtgärder som ska vidtas på grund av våldspornografi.

Jag har flera anledningar att ta upp denna reservation. En är att jag åtskilliga gånger har hört kvinnor berätta om att de har tvingats att se våldspornografiskt material, och sedan har samma scener iscensatts mot dem, ibland av deras man eller sambo, i andra fall har det varit främlingar. Jag har dessvärre också hört barn berätta om detta. Barn är ännu mer utlämnade när de får höra från en förövare, som de inte uppfattar som en förövare utan som en allmän person, att så här ska vi göra: Du ser på filmen. Vi ska göra likadant.

Jag kan ytterligare rapportera, och det här är något som ni kanske också har tagit del av, att de poliser som arbetar mot prostitution kan hitta att sexköparen har med sig en padda med filmer. Sedan tvingas samma handlingar på den kvinna som är involverad i prostitution. Det här är en form av våldtäktsreklam, och det ger definitivt uttryck för starkt kvinnoförakt. Vi måste inse att själva produktionen av våldspornografin per definition innebär att man också utsätter kvinnor och barn för våld och övergrepp.

Hur ser det ut när vi försöker hantera detta? Vi kan hitta att det finns förbud mot barnpornografi, och egentligen också mot våldspornografi, som kallas för olaga våldsskildring. Båda förbuden finns med i brottsbalkens kapitel 16, som avser brott mot allmän ordning. Man tänker inte på de personer som är involverade, utan här är det fråga om brott som har kriminaliserats därför att man vill begränsa spridningen av värderingar och uppmaningar till våldsamma handlingar; det man kallar att förhindra förråande beteenden och effekter liksom normförskjutningar.

När vi tittar på brottet olaga våldsskildring kan vi se att det finns oerhört få anmälningar och ännu färre som leder till åtal eller fällande dom. Det har gått år sedan vi hade något sådant case i Sverige – fastän vi är översvämmade av pornografiskt material.

Roks, Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige, har just den här veckan en aktionsvecka mot porr. Roks polisanmäler och försöker skapa en praxis. Organisationen menar att det som nu pågår är att när det avtalas om en inspelning av ett pornografiskt material undkommer en del män åtal för koppleri och brott mot sexköpslagen, samtidigt som kvinnor blir utsatta för sexuellt våld, övergrepp och våldtäkter.

Glädjande nog har det levererats ett antal utredningar, bland annat betänkandet Sexuellt utnyttjande i pornografiska syften. Det handlar om att synliggöra den våldsutsatta. I betänkandet föreslår man att vi ska öka uppmärksamheten på området. Vidare vill man att en hotline ska finansieras, där särskilt barn ska få hjälp genom att material som innehåller sexuella övergrepp tas ned från nätet. Vidare ska en hotline även fungera som en anmälningssida dit allmänheten kan vända sig för att göra en anmälan.

För barnen finns en ideell organisation, Ecpat, som stöder barn och som kan ta ned bilder från nätet där barn förekommer i sexuella situationer. Ecpat lyckas med det arbetet. Det man önskar i utredningen är att det ska bli samma möjligheter för både barn och vuxna.

Det som utredningen också pekar på är att det förekommer att barn som är utsatta för sexuell exploatering inte bedöms som våldsutsatta, utan de beskrivs som barn med ett socialt nedbrytande beteende. Risken finns att de här barnen inte får stöd utan i stället pekas ut som problematiska själva och blir omhändertagna enligt LVU. Det är naturligtvis en felaktig beskrivning av deras situation, på samma sätt som om man kallar det ett sexuellt självskadebeteende. Det handlar om utsatthet som sätter grymma spår.

Remisstiden gick ut för ganska exakt ett år sedan, och vi har ännu inte sett någon lagrådsremiss från regeringen. I andra utredningar går utredningstakten snabbare, tyvärr. Här hoppas jag förstås att mer ska komma.

Ytterligare en utredning heter Ut ur utsatthet. Den kom också för ett bra tag sedan; den presenterades i december 2023, och remisstiden går ut om en månad. I utredningen lämnas förslag om mer organisering av program för barn som är utsatta för sexuell exploatering och människohandel samt förslag på aktörer som skulle kunna vara viktiga där. Det föreslås också att det jämställdhetspolitiska delmålet ska kompletteras med att man fokuserar på sexuellt utnyttjande i pornografiskt material, för att skydda och åstadkomma mer åtgärder mot detta.

Jag vill dessutom gärna lägga till att de här arenorna är en marknad där det även finns utrymme för organiserad brottslighet. De är med och skördar ekonomiskt av de här verksamheterna. Våld föder alltså våld och göder på flera sätt utvecklingen av den organiserade brottsligheten.

Jag anser sammanfattningsvis att regeringen bör fortsätta att tillsätta utredningar för att begränsa detta med våldspornografi samt föra de utredningsförslag i hamn som redan har kommit. Det är viktiga utredningar som har remissbehandlats för ganska länge sedan.

Det finns mycket mer att säga både om detta och om andra aspekter på brott och brottsoffer, men jag stannar där.

Ulrika Liljeberg (C)
Anf. 181 Ulrika Liljeberg (C)

Fru ålderspresident! Vi debatterar våldsbrott och brottsoffer, och jag vill inledningsvis säga att mina tankar går till dem som har drabbats av dödligt våld, grovt våld och våld av alla de slag. Det är helt oacceptabelt. Tankarna går till både de drabbade och de anhöriga.

Centerpartiet välkomnar ett ökat och större fokus på brottsoffer och brottsutsatta. Vi ser positivt på den översyn av hela straffrätten som nu görs och på det sätt som brottsoffer lyfts i direktiven. Centerpartiets rättspolitik bygger på brottsoffret i fokus, rättsstatens principer och att se hela rättskedjan i hela landet.

Vi står därför bakom de stora resursförstärkningar till rättsväsendet som har gjorts. Men både jag och landets medborgare förväntar oss nu, tre år in i mandatperioden, en ökad leverans i enlighet med regeringens utfästelser.

Avseende brottsområden får grov organiserad brottslighet med skjutningar och sprängningar stor uppmärksamhet – och ska så ha, eftersom det är ett stort problem i samhället. Men som flera andra har gjort behöver vi även lyfta mäns, ofta dödliga, våld mot kvinnor, våldet mot barn och mängdbrott. Mycket av detta kräver en ökad stabil och långsiktig polisiär närvaro i hela vårt land, och där finns mer att göra från regeringens sida.

I betänkandet och även i den här debatten har många viktiga frågor lyfts, och jag väljer att nämna några av frågorna från våra reservationer. Jag vill inleda med utredningstider vid brott mot barn.

Vid en anmälan om ett allvarligt brott mot ett barn ska förundersökningen genomföras skyndsamt, och beslut om ett eventuellt åtal ska fattas inom 90 dagar. Detta är en föreskriven tidsfrist som bara ska överskridas om det är påkallat av tydliga utredningsskäl, som när ärendet är komplext. Ändå överskrids tidsfristen i många ärenden utan att det kan motiveras av ärendets art. En rapport från Rädda Barnen visar att mer än vart tredje barn har fått vänta mer än 90 dagar på beslut om åtal.

De långa handläggningstiderna får allvarliga konsekvenser för barnet. Vid sidan av den allmänna påfrestning det medför för alla att vara föremål för en brottsutredning som utsatt, vilket flera här har tagit upp, är det en särskild påfrestning när man är ett barn. Det kan även resultera i ett sämre bevisläge.

Barn får också ofta vänta på olika former av insatser till efter det att förundersökning och domstolsprocess har avslutats – detta för att insatserna inte ska störa en pågående förundersökning eller för att barnets situation inte är tillräckligt stabil under pågående utredning eller brottmålsprocess. Men de långa handläggningstiderna riskerar att förvärra både barnets hälsa och möjligheterna till skydd, stöd och behandling.

Fru ålderspresident! Det är glädjande att höra att regeringen och de partier som är representerade här säger att man jobbar med detta, men jag vill påminna om att vi alltså är tre år in i mandatperioden. Det vore bra med en skyndsam handläggning såväl i Regeringskansliet som i domstolar och hos polisen, för barnens skull. Jag vill därför yrka bifall till reservation 6.

Jag vill även lyfta detta med registerkontroll. Vi från Centerpartiet anser att kontrollerna bör omfatta fler yrken och fler brott samt ske oftare. Vi anser att fler som arbetar nära barn, äldre och funktionshindrade bör kunna omfattas än vad som är fallet i nuläget. Vi anser också att fler brott ska inkluderas; vi har tidigare lyft bland annat lyft terrorbrott, men det gäller även många andra brottstyper.

När det gäller frekvensen av kontroller har vi noterat att utredaren i sitt betänkande – det betänkande som nu bereds inom Regeringskansliet, vilket vi hoppas sker skyndsamt – anser att det inte bör införas en reglering som ger kommunala arbetsgivare rätt att regelmässigt göra förnyade eller löpande registerkontroller under pågående anställning. Man säger att det är med hänsyn till intrånget i den anställdes integritet.

Vi anser att man behöver överväga att ändra detta då vi pratar om anställda som jobbar med de allra mest skyddsvärda, det vill säga barn, äldre och funktionshindrade. Vi anser att deras integritet och deras skyddsvärde behöver uppvärderas. Vi kommer att noga följa regeringens hantering av utredningen och får förmodligen anledning att återkomma i frågan.

Avslutningsvis, fru ålderspresident, vill jag ta upp vikten av brottsförebyggande arbete utifrån brottsoffrens perspektiv. Den största vinsten med ett framgångsrikt brottförebyggande arbete är nämligen inte att någon inte blir en gärningsman, utan det är att ingen kommer att bli målsägande – att ingen blir brottsutsatt och ett brottsoffer. Det måste alltid vara det yttersta målet för oss alla.

(Applåder)

Jacob Risberg (MP)
Anf. 182 Jacob Risberg (MP)

Fru ålderspresident! Miljöpartiet vill skapa ett samhälle präglat av mångfald, jämlikhet och rättvisa.

Rasism är en ideologi och en struktur som skadar både individer och samhällen genom att skapa och upprätthålla orättvisor baserat på hudfärg, etnicitet, kultur och religion. Det är en allvarlig samhällsutmaning som kräver målmedvetna och omfattande insatser på flera nivåer. Rasismen begränsar människors frihet och trygghet, och den fortsätter att förstöra förutsättningarna för ett sammanhållet och inkluderande samhälle.

Därför är det av största vikt att vi arbetar aktivt för att motverka rasism och diskriminering genom strategiska åtgärder och reformer. Som en del i arbetet mot rasism är det helt nödvändigt att stärka hela rättskedjans arbete mot rasism och hatbrott genom utbildning och resurser.

Fru ålderspresident! Mäns våld mot kvinnor är ett av Sveriges allvarligaste samhällsproblem. Våldet kan ta sig olika uttryck och ske i olika former, till exempel fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt. Under Miljöpartiets tid i regeringen gjordes stora insatser för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Bland de stora framsteg som gjordes finns 40-punktsprogrammet, som bland annat handlar om förebyggande insatser, stöd och skydd för våldsutsatta, straffskärpningar och ökade satsningar på kompetens och forskning. Det har bland annat blivit lättare att utfärda kontaktförbud och fotboja. Straffet för grovt kvinnofridsbrott har skärpts, och satsningar har gjorts på polisen och fler särskilda utredare. Straffet för våldtäkt och sexköp har skärpts. Men mycket arbete återstår. Avgörande är insikten om att mäns våld mot kvinnor är precis lika allvarligt som gängkriminaliteten.

Mäns våld mot kvinnor slutar inte när den våldsutsatta lämnar relationen. Då startar ofta en ny våldsspiral, eftervåldet. Det kan handla om till exempel fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt eller juridiskt eftervåld. Många blir under relationen hotade med att de inte skulle klara sig utan förövaren, att de inte ska få ett öre eller att de ska bli av med barnen. Det kan handla om allt från hot och misshandel till ryktesspridning. Gemensamma barn drabbas också av eftervåldet. Miljöpartiet vill tillsätta en utredning för att kartlägga eftervåldets olika uttryck och lämna konkreta förslag på lagändringar avseende alla eftervåldets olika uttryck.

Fru ålderspresident! Under de senaste åren har problemet med omvändelseförsök riktade mot hbtqi-personer uppmärksammats alltmer, och bland riksdagens partier råder närmast total samsyn om vikten av att få på plats ett förbud. I Tidöavtalet från hösten 2022 nämns förbud mot omvändelseförsök som något som regeringen och SD kommit överens om att genomföra. Redan 2020 fick också Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor i uppdrag av den dåvarande regeringen att utreda förekomsten av omvändelseförsök i Sverige. MUCF kunde sedan i sin rapport 2022 konstatera att omvändelseförsök är något som förekommer i inte obetydlig omfattning.

År 2022 fick också en redan arbetande utredning i uppdrag att utreda vilket straffansvar som i dag finns när det gäller så kallade omvändelseförsök riktade mot hbtqi-personer samt även om det straffrättsliga skyddet borde förstärkas. Utredningen presenterade sitt betänkande sommaren 2023 och föreslog då att omvändelseförsök inte skulle kriminaliseras, bland annat eftersom utredningen menade att de allvarligaste förekommande påverkansmedlen redan utgör brott, exempelvis om hbtqi-personer utsätts för påverkan genom handlingar som utgör olaga tvång, misshandel, olaga frihetsberövande, olaga hot, äktenskapstvång, ofredande, förtal, förolämpning eller hets mot folkgrupp. Utredningen ifrågasatte också om en straffsanktion skulle utgöra ett effektivt medel för att motverka beteendet.

Utredningens förslag möttes av stark kritik av flera organisationer inom hbtqi-rörelsen, bland andra RFSL Ungdom, som i en rapport sommaren 2024 pekade på vikten av att en lagstiftning kommer på plats.

Det är klarlagt att omvändelseförsök är skadliga, såväl för den som utsätts som för hbtqi-personer som grupp, och kan leda till bland annat stigmatisering, psykisk ohälsa och självmordsförsök – även om det inte är de redan kriminaliserade metoderna som används. Personer som har utsatts för omvändelseförsök i Sverige har berättat om bland annat total social utfrysning ur ett ofta religiöst sammanhang som varit personens hela värld, ständiga verbala påtryckningar om förändring och andra handlingar som syftar till att skapa skam och skuld och till att åstadkomma omvändelse. Detta är oacceptabelt, och det är dessutom sannolikt att omvändelseförsök kan ta sin början med denna typ av företeelser för att sedan gå vidare med grövre handlingar. Ett förbud mot omvändelseförsök skulle vara en lagstiftning med en normerande effekt, och det är en lagstiftning som behöver komma på plats.

Miljöpartiet vill därför se att regeringen snarast tillsätter en ny utredning med uppdrag att utreda hur ett förbud mot omvändelseförsök kan utformas.

Fru ålderspresident! Jag står givetvis bakom Miljöpartiets samtliga reservationer men yrkar bifall endast till reservation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 april.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-04-29
Förslagspunkter: 17, Acklamationer: 13, Voteringar: 4
Stillbild från Beslut 2024/25:JuU11, Beslut: Våldsbrott och brottsoffer

Beslut 2024/25:JuU11

Webb-tv: Beslut: Våldsbrott och brottsoffer

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Stöd till våldsutsatta kvinnor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 81.
    • Reservation 1 (S, MP)
  2. Eftervåld

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:2618 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkande 18 och

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 82.
    • Reservation 2 (S, MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S087019
    SD620010
    M550013
    C20004
    V18006
    KD15004
    MP01503
    L11005
    -1100
    Totalt182103064
    Ledamöternas röster
  3. Brottsoffermyndigheten m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 105 och 106.
    • Reservation 3 (S)
  4. Brottsförebyggande rådet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:210 av Josef Fransson (SD).
  5. Stärkt arbete mot rasism och hatbrott i hela rättskedjan

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:2643 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) yrkande 31.
    • Reservation 4 (V, MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (V, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S870019
    SD620010
    M550013
    C20004
    V01806
    KD15004
    MP01503
    L11005
    -1100
    Totalt25134064
    Ledamöternas röster
  6. Barns specifika behov i rättsprocessen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1929 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 15.
    • Reservation 5 (S, V, MP)
  7. Utredningstid när barn utsatts för brott

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 107 och

    2024/25:3164 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 27.
    • Reservation 6 (S, C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (S, C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S087019
    SD620010
    M550013
    C02004
    V18006
    KD15004
    MP15003
    L11005
    -1100
    Totalt177108064
    Ledamöternas röster
  8. Sexuellt kränkande bilder och filmer på internet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:2059 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 7 och

    2024/25:2614 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 7.
    • Reservation 7 (MP)
  9. Begränsning av våldspornografi

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1903 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 16.
    • Reservation 8 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S870019
    SD620010
    M550013
    C20004
    V01806
    KD15004
    MP15003
    L11005
    -2000
    Totalt26718064
    Ledamöternas röster
  10. Spridning av sexköpslagen internationellt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:2340 av Ida Ekeroth Clausson och Karin Sundin (båda S) yrkande 6.
  11. Sekretessbrytande bestämmelser mellan myndigheter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3159 av Malin Björk m.fl. (C) yrkande 21.
    • Reservation 9 (C)
  12. Stärkt sekretess för personuppgifter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3159 av Malin Björk m.fl. (C) yrkande 22.
    • Reservation 10 (C)
  13. Efterföljande och regelbunden registerkontroll

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3164 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 23.
    • Reservation 11 (C)
  14. Utökad information till brottsoffer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1368 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 6.
  15. Barns skadeståndsrättigheter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1368 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 4.
    • Reservation 12 (SD)
  16. Terrorfond

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:2894 av Richard Jomshof m.fl. (SD) yrkande 8.
  17. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.