Herr talman! I dag debatterar vi i justitieutskottet som bekant betänkande JuU22 Våldsbrott och brottsoffer. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
För vår feministiska regering och dess partier är jämställdhet en grundstomme i strävan efter ett bättre samhälle. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att forma samhället och sina egna liv. Alla ska kunna leva ett tryggt liv utan brottslighet. För att stärka jämställdheten har regeringen identifierat ett antal olika jämställdhetspolitiska mål inom olika utgiftsområden.
För just rättsväsendets utgiftsområde är dessa mål att andelen personer i befolkningen som blir offer för våld i nära relationer ska minska, att rättsväsendets förmåga att ingripa mot hot och kränkningar på nätet ska stärkas, att uppklaringen av våldtäkter ska öka, att personer som utsatts för sexualbrott ska få adekvat professionellt stöd, att målsägandebiträde kommer in tidigt i processen och att andelen kvinnor inom Polismyndigheten ska öka. På dessa områden har regeringen vidtagit eller kommer att vidta åtgärder för en ökad jämställdhet. Jag kommer i denna debatt att redogöra för ett antal av dessa åtgärder.
Regeringspartiernas mål är att skadeverkningarna av brott ska minska och att verksamheten med brottsoffer bedrivs på ett effektivt och rättssäkert sätt med en hög kvalitet. Den som har drabbats av brott ska få adekvat information och ett gott bemötande från rättsväsendets myndigheter. Det civila samhällets organisationer utför ett mycket viktigt och angeläget arbete med att stödja dem som har drabbats av brott. Deras arbete utgör ett betydelsefullt komplement till myndigheters och kommuners verksamheter. Steg mot dessa mål har tagits under den tid som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har suttit i regeringen.
Ökat stöd har exempelvis givits ekonomiskt. Från och med den 1 februari 2015 är avgiften till Brottsofferfonden för lagöverträdare förändrad från 500 kronor till 800 kronor. De som avtjänar sitt straff i form av intensivövervakning med fotboja betalar från och med samma datum en avgift på 80 kronor per dag, upp till 10 600 kronor under verkställighetsperioden.
Regeringen beslutade den 13 november 2015 att minst 75 procent av Brottsofferfondens medel ska tillfalla organisationer som arbetar med brottsofferverksamhet i det civila samhället. Tidigare låg denna siffra på 50 procent. Regeringen uttalade i samband med beslutet att behovet av finansiering till det civila samhällets brottsofferstödjande verksamheter är stort, och konkurrensen om befintliga medel är hård.
Brottsofferjourer och andra organisationer som arbetar med att stödja brottsoffer gör ett mycket viktigt arbete. Regeringen vill genom beslutet förbättra brottsofferstödjande verksamhet som till exempel brottsofferjourerna, så att de får förutsättningar att genomföra ett långsiktigt och högkvalitativt arbete.
En annan värdefull verksamhet som fått stöd till ett långsiktigt arbete är kvinnojourerna. Regeringen avsätter 100 miljoner kronor årligen för att våldsutsatta kvinnor ska få hjälp och stöd under de närmaste åren.
Andra åtgärder är även av utredande karaktär. Regeringen ger Statskontoret i uppdrag att lämna förslag på hur styrningen av de pågående nationella insatserna på området mäns våld mot kvinnor kan bli mer strategisk, tydlig och hållbar. Av 2016 års regleringsbrev till länsstyrelserna framgår det att länsstyrelserna inom sitt ansvarsområde ska stödja samordningen i länen av insatser från till exempel socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Detta ska syfta till att motverka mäns våld mot kvinnor, motverka att barn bevittnar våld, motverka hedersrelaterat våld och förtryck samt motverka prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Länsstyrelserna i Stockholms län, Skåne län och Västra Götalands län ska enligt det nämnda regleringsbrevet också lämna stöd till utvecklingen av skyddat boende till våldsutsatta kvinnor.
Herr talman! Ytterligare ett område som kräver åtgärder och krafttag är området sexualbrott. Under 2014 anmäldes 20 300 sexualbrott. Anmälningsgraden är anmärkningsvärt låg för just detta brott. De som blir utsatta är ofta i åldersgruppen 16–24 år, och ett annat utmärkande drag är att det för det mesta gäller kvinnor. Att mot sin vilja bli utsatt för sexuella handlingar kan leda till långvariga konsekvenser för brottsoffret, psykiskt och fysiskt.
Det finns behov av att stärka rättsväsendets insatser gällande dessa brott. Ökad uppklaring av våldtäkter är därför ett av regeringens särskilt utpekade jämställdhetsmål. För att uppnå detta är det angeläget med fortsatta insatser för att förbättra såväl arbetssätt som bemötande. I ett tillkännagivande till den förra regeringen uppmanade det dåvarande justitieutskottet regeringen att granska varför så få våldtäktsanmälningar leder till åtal och fällande dom. Detta skulle så småningom leda fram till den parlamentariska kommitté som i dag arbetar med frågan.
I översynen ingår bland annat att överväga om det bör införas en ny samtyckesbaserad regleringsmodell för våldtäkt och om det bör införas ett särskilt straffansvar för oaktsamhetsbrott avseende våldtäkt. Lagstiftningen måste visa att alla kvinnor har rätt till sin egen kropp och att ett nej är ett nej.
Vidare ska utredningen granska och analysera hur rättsväsendet hanterar våldtäktsärenden och förordnande av målsägandebiträden. Den ska även se över eventuella straffhöjningar i de grövsta fallen. Detta ska redovisas i oktober i år.
Gällande kontakt med barn i sexuellt syfte kan nämnas att det har blivit allt vanligare i och med internets utbredning och att användandet av internet har gått ned i åldrarna. Det finns nu ett förslag i en utredning som regeringen hoppas att kunna genomföra inom kort, nämligen att ta bort främjanderekvisitet. Det är ett slags bevis på att en vuxen som verkligen har tagit kontakt med ett barn i sexuellt syfte har för avsikt att möta barnet. Bevis skulle kunna utgöras av att den vuxne har bokat en tågbiljett. Med en ny lagstiftning skulle denna trubbiga lagstiftning kunna förändras så att överenskommelsen om att ses i sexuellt syfte kan räcka som bevis.
Herr talman! Förutom våld i nära relationer och sexualbrott finns det ännu ett stort problem i vårt samhälle som även det kräver politikens uppmärksamhet, och det är hedersrelaterat våld och tvång. Jag kommer från Uppsala och minns mycket väl den sorg som drabbade inte bara staden utan hela landet när Fadime togs ifrån oss.
Fadime ville ha det som alla människor egentligen vill ha: makt över det egna livet, makt över sin egen kropp och makt att påverka sitt livsöde. Det är grundläggande viljor, och det här borde vara grundläggande rättigheter för alla människor. Men det har inte varit något som kvinnor genom historien kunnat ta för givet.
Det finns ingenting som kan försvara hedersrelaterat våld. Ingen ska behöva få sin tryggaste miljö förvandlad till en plats av förtryck och rädsla för det egna livets skull.
Flera åtgärder vidtas eller utreds i dag för att försöka stoppa hedersvåld och -förtryck. Av 2016 års regleringsbrev till länsstyrelserna framgår att dessa ska främja och lämna stöd till insatser för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Länsstyrelsen i Östergötlands län ska specifikt ansvara för samordningen och redovisningen av det här uppdraget. Det vi kan göra i Sverige är att säkerställa att barn som befinner sig här får det skydd och det stöd de behöver.
Regeringen tar arbetet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap på största allvar. Ett barn som söker asyl i Sverige tillsammans med en vuxen som inte är förälder eller motsvarande ska hanteras som ett ensamkommande flyktingbarn. Jag välkomnar att Migrationsverket nu arbetar med tydligare riktlinjer för ärenden av denna karaktär och dessutom har förslag på hur man kan stärka samarbetet mellan polis, socialtjänst och kommuner. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag inrättat en svarstelefon för att stödja socialtjänsten, vilket ger bättre möjligheter till en likvärdig bedömning i dessa ärenden.
År 2014 genomfördes, som vi tidigare fått redogjort för oss, lagändringar angående tvångsäktenskap. Men trots att ett femtiotal ärenden anmälts till åklagare sedan dess har tyvärr inget av dessa fall lett till åtal. Åklagarmyndigheten kommer därför nu att få i uppdrag att granska dessa ärenden för att förklara varför det ser ut på detta sätt. Regeringen arbetar även med ett förslag om att kriminalisera stämpling till äktenskapstvång. Det har inte gått lång tid sedan 2014, men när inte ett enda fall lett till åtal måste någonting göras. Inget barn i Sverige ska behöva tvingas in i ett äktenskap. Det är och förblir oförenligt med mänskliga rättigheter och svensk lag att inte få välja enligt sitt hjärta, och praktiken i lagstiftningen bör återspegla detta.
I och med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
