Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Betänkande 2019/20:SoU1

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
18 december 2019

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Beslut

Cirka 84 miljarder till hälsovård, sjukvård och social omsorg (SoU1)

Cirka 84,2 miljarder kronor ur statens budget för år 2020 går till utgiftsområdet hälsovård, sjukvård och social omsorg. Mest pengar går till bidrag till läkemedelsförmåner, cirka 29,7 miljarder kronor medan 24 miljarder kronor går till statlig assistansersättning. Inom hälso- och sjukvårdsområdet avsätts strax under 3 miljarder kronor för att korta vårdköer, 3 miljarder kronor för att stödja primärvården och 3 miljarder kronor går till kompetensutveckling och kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården. I utgiftsområdet ryms också anslag till myndigheter, bland annat Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Folkhälsomyndigheten.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om hur pengarna inom utgiftsområdet ska fördelas. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. Riksdagen sa också nej till de alternativa budgetförslag som lagts fram i motioner under allmänna motionstiden 2019. 

Riksdagen sa samtidigt ja till regeringens förslag om bemyndiganden, om ekonomiska åtaganden och regeringens förslag att godkänna Sveriges medlemskap i organisationen International Horizon Scanning Initiative. Riksdagen sa också ja till regeringens förslag till kompletterande mål för den nationella äldrepolitiken.

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen den 27 november 2019. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2019-12-03
Justering: 2019-12-10
Trycklov: 2019-12-13
Betänkande 2019/20:SoU1

Alla beredningar i utskottet

2019-11-07, 2019-12-03

Cirka 84 miljarder till hälsovård, sjukvård och social omsorg (SoU1)

Cirka 84,2 miljarder kronor ur statens budget för år 2020 ska gå till utgiftsområdet hälsovård, sjukvård och social omsorg. Mest pengar går till bidrag till läkemedelsförmåner, cirka 29,7 miljarder kronor medan 24 miljarder kronor går till statlig assistansersättning. Inom hälso- och sjukvårdsområdet avsätts strax under 3 miljarder kronor för att korta vårdköer, 3 miljarder kronor för att stödja primärvården och 3 miljarder kronor går till kompetensutveckling och kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården. I utgiftsområdet ryms också anslag till myndigheter, bland annat Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Folkhälsomyndigheten.

Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om hur pengarna inom utgiftsområdet ska fördelas. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. Utskottet föreslår att riksdagen säger nej till de alternativa budgetförslag som lagts fram i motioner under allmänna motionstiden 2019. 

Utskottet föreslår också att riksdagen säger ja till regeringens förslag om bemyndiganden, om ekonomiska åtaganden och regeringens förslag att godkänna Sveriges medlemskap i organisationen International Horizon Scanning Initiative. Socialutskottet föreslår också att riksdagen säger ja till regeringens förslag till kompletterande mål för den nationella äldrepolitiken.

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen den 27 november 2019. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här förslaget avser steg två i beslutsprocessen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2019-12-17
Debatt i kammaren: 2019-12-18
Stillbild från Debatt om förslag 2019/20:SoU1, Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Debatt om förslag 2019/20:SoU1

Webb-tv: Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 93 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Inledningsvis i denna debatt skulle jag vilja påpeka det som kan tyckas vara självklart. Vi arbetar alla med syftet att sätta patienten i centrum. Ibland när man hör svensk sjukvårdsdebatt kan det tyckas som att det har glömts bort. Inte minst tycker jag att den S-ledda regeringen ibland har glömt bort detta.

Vi moderater sätter alltid patienten främst. Detta är en utgiftsdebatt. Miljarder kronor i all ära, men det är alltid människan som är viktigast.

Vi har två bilder av svensk hälso- och sjukvård. Den ena är att den oftast håller mycket hög internationell medicinsk kvalitet, inte minst när det gäller sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och olika cancerdiagnoser. Vi ligger också i framkant när det gäller införandet av ny medicinsk teknologi. Samtidigt har vi bilden av ett av Europas värsta länder med de längsta vårdköerna. Det är vi, Storbritannien och Irland som ligger i botten på denna lista.

Därtill saknas det en nationell strategi kring det nya och hoppfulla för många patienter gällande ny diagnostik, artificiell intelligens och nya behandlingar och kraftfullare läkemedel såsom precisionsmedicin, immunterapi samt cell- och genterapier inom bland annat cancervården.

Vårdköerna inom specialistvården har ökat med 136 procent sedan Socialdemokraterna tog över regeringsmakten i oktober 2014. Ni hörde rätt. Det finns siffror som visar att de minskat något. Men fortfarande är det långt mer än en fördubbling av vårdköerna. Det har skett en tredubbling av köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, och nu växer också cancerköerna på ett mycket oroväckande sätt.

Väntetiderna inom cancervården ökar alltså, detta trots ett storslaget löfte från Socialdemokraterna i valrörelsen 2014 om att alla skulle få sin cancerbehandling inom fyra veckor efter ställd diagnos. Det är ett löfte som man kan säga är långt ifrån uppfyllt, och det går åt fel håll.

Vi gav riksdagens utredningstjänst i uppdrag att titta på hur cancerköerna faktiskt ser ut. Riksdagens utredningstjänst har gjort en redovisning till oss, där vi med förfäran tog del av siffrorna. Bilden är tyvärr entydig, fru talman. Jag kommer nu att delge er en del av dessa siffror. Det må vara en del siffror, men jag vill att ni ska tänka på att det bakom varenda siffra döljer sig en människa. Det är en kvinna eller en man som inte har fått sin behandling i tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Sex av tio kvinnor med bröstcancer får inte sin operation inom utlovad maximal väntetid. Fem av sex män med prostatacancer får inte sin strålbehandling inom utlovad maximal väntetid. Sex av tio personer med hudcancer får inte sitt diagnosbesked inom utlovad maximal väntetid. Fem av sex personer med lungcancer får inte sin behandlingsstart inom utlovad maximal väntetid. Fem av tio personer med tjocktarmscancer får inte sin behandlingsstart inom utlovad maximal väntetid. Fem av tio personer med cancer i urinblåsan får inte sin första behandling i form av operation inom utlovad maximal väntetid. Och sju av tio personer med njurcancer får inte sin operation inom utlovad maximal väntetid.

Det är svårt att finna ord för denna situation. Den är helt oacceptabel. Och jag måste säga att jag lider med alla de cancerpatienter - men också med deras anhöriga - som helt i onödan får vänta på sin cancervård. Det gäller en fråga som faktiskt är så allvarlig att det handlar om liv eller död.

Fru talman! Regeringen tillträdde 2014 med vallöftet att korta köerna inom cancervården. Alla skulle få sin cancervård inom fyra veckor. När man nu går igenom och analyserar detta är det helt uppenbart att det är ett långt ifrån uppfyllt löfte.

Jag lovar att så länge cancerköer och väntetider består kommer vi moderater att bland annat kräva att regeringen ser till att särskilda resurser inom kömiljarden avsätts för att minska väntetiderna inom cancervården. Alla patienter som behöver cancervård ska få det inom utlovad tid.

Bland annat fördubblar vi den nationella satsningen på cancervården jämfört med regeringen från 500 miljoner till över 1 miljard kronor per år. Moderaterna fördubblar också den satsning som vi inledde med den gemensamma M-KD-statsbudgeten gällande barncancervården. Vi fördubblar den till 120 miljoner kronor per år.

Det är, som många av er vet, en hjärtefråga för mig att satsa på barncancervården för att se till att forskningen lyfts upp och att det finns en sammanhållen behandlingskedja och rehabiliteringskedja för våra barn som drabbas av cancer. Det ska finnas ett psykiatriskt stöd, inte bara för barnet utan för hela den familj som drabbas, och en uppföljning av de barn som har överlevt cancern. Glädjande nog är det 85 procent som överlever i dag, och det har ökat från 80 till 85 procent på bara fem år.

Moderaterna satsar sammantaget över 1 miljard kronor mer på svensk hälso- och sjukvård jämfört med regeringen. Vi lägger om den nationella politiken så att mer av resurserna till vården och omsorgen sker via generella statsbidrag och antalet riktade statsbidrag samtidigt minskar.

Detta gör vi i syfte att skapa mer långsiktigt hållbara ekonomiska förutsättningar, något regeringen sa sig vilja men där resultatet blev ganska klent. Vi hittar - och ni hittar om ni ser efter - i våra budgetdokument en betydligt större satsning än vad regeringen gör, även om det kanske inte finns inom vårt anslagsområde. Vi lägger med tillit detta på våra regionpolitiker för att de ska kunna satsa där det behövs allra mest.

Jag har valt att i dag fokusera på de växande vårdköerna och på de omotiverat stora skillnaderna inom svensk cancervård. Men det finns många andra områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Slutligen, fru talman, behöver vi inte minst ta fram en nationell samordnad hälsofrämjande strategi. Det förebyggande arbetet måste ges betydligt högre prioritet än i dag. Det är inte långsiktigt hållbart att nedprioritera det helt centrala och viktiga förebyggande och preventiva hälsoarbetet. Det gäller inte minst satsningen mot psykisk ohälsa, där vi också lägger särskilda resurser på suicidprevention.

Regeringen borde ge i uppdrag att ta fram och genomföra en ny svensk modell för hälso- och sjukvården. Under tiden regeringen fortsätter att vara passiv påbörjar Moderaterna ett långsiktigt sådant policyarbete.

Situationen är allvarlig. Även om jag riktar en hel del kritik i dag vill jag avslutningsvis säga att om jag eller någon av oss hade haft rollen som Sveriges socialminister skulle jag ha kallat till en diskussion och överläggningar mellan partierna, för det här är en otroligt viktig fråga. Jag kan lova att om en sådan kallelse kommer så kommer Moderaterna att delta och vara konstruktiva, så som vi är. Alla patienter i hela landet har rätt till en vård i rätt tid och av hög kvalitet. Något annat tycker inte vi duger.

Med detta vill jag önska talmannen och alla mina kamrater i socialutskottet god jul.

(Applåder)


Anf. 94 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! När man läser Moderaternas budget ser man att den självklara utgångspunkten är mångfalden. I Moderaternas värld är det detsamma som att lämna över makten till vårdbolag och försäkringsbolag.

Ni är också de som promotar allt fler privata sjukförsäkringar. Är det verkligen att prata om patienten först? Det undrar jag.

I den region där vi befinner oss, Stockholm, gick 3 000 personer i hällregn förra helgen i protest mot de enorma nedskärningarna och de varsel som har lagts just i Stockholmsregionen. Och det är här Moderaterna styr.

Jag har tittat över siffrorna för cancervården. Cancerfonden, bland andra, har varit oerhört förbittrade på Stockholm eftersom man inte har lyckats nå de mål som Cancerfonden pekar på. Men hoppsan, det kanske har blivit bättre sedan ni har skurit ned.

Fru talman! Moderaternas skrivningar om sjukvården lyfter fram de privata vårdgivarna, nätdoktorer, den fria vården och så vidare. När det gäller nätdoktorerna är det ett nationellt misslyckande att vi inte har kommit längre i regionerna. Jag vågar säga här i talarstolen att man kanske får lasta Sveriges Kommuner och Regioner för detta.

Däremot, fru talman, finns det i M:s budget väldigt få skrivningar om dem som gör jobbet inom den regiondrivna sjukvården. Jag har en fråga till Camilla Waltersson Grönvall: Hur har ni tänkt er att villkoren ska förbättras för dem som står på golvet?


Anf. 95 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Det är alltid intressant att höra Karin Rågsjö diskutera sitt favoritfokus. Det är Region Stockholm som brukar vara det hon uppehåller sig vid mest, så också i dag.

Jag hade hoppats att vi kanske kunde lyfta nivån lite grann och titta ut över landet för att se hur situationen ser ut överallt. Det är en allvarlig situation. Vi som är oppositionspartier borde hitta gemensamma vägar för att rikta kritik och kanske inte i lika hög grad lasta Sveriges Kommuner och Regioner som regeringen för en situation som har eskalerat ganska kraftfullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag vill påminna om att sedan regeringen tillträdde har sjukvårdsköerna mer än fördubblats. Det är tyvärr ett otvivelaktigt faktum. BUP-köerna har mer än tredubblats. I mitt anförande kunde ni höra om det oroväckande sätt som cancervårdsköerna nu drar iväg på.

Då finns det skäl att rikta sin kritik mot regeringen, och jag kommer med glädje att lyssna på Karin Rågsjös repliker på regeringens företrädares anförande om en liten stund.

Mångfalden är helt avgörande för att kunna klara situationen. Om vi inte hade haft privata utförare utan allt i stället hade legat i offentlig regi skulle situationen ha sett betydligt värre ut; det kan jag försäkra Karin Rågsjö.

Min fråga tillbaka till Karin Rågsjö är: På vilket sätt ska vi klara en situation där köerna ser så bedrövliga ut och där människor väntar i köer till cancervård? Hur ska vi göra om vi avskaffar alla privata alternativ på det sätt som Karin Rågsjö verkar företräda?


Anf. 96 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Nu är det jag som frågar Moderaterna om deras politik. Jag återkommer till det andra i ett senare inlägg.

Moderaterna skriver i sin budget: "Att anstränga sig och göra vad man kan för att ta hand om sin hälsa innebär att den som verkligen har behov av vård kan få det snabbare." Man kan alltså använda de privata vårdbolagens kliniker, som samtidigt får medel av regionen för att driva vård - medel som också ska räcka till vård för oss andra.

När det gäller folkhälsofrågan ser vi helt klart att medellivslängden både vid 30 och 65 års ålder ökar för oss som har bra med pengar på banken och eftergymnasial utbildning. Men de som har backat när det gäller livslängd är absolut arbetarklassens kvinnor.

Därför frågar jag, fru talman: Anser Camilla Waltersson Grönvall att de som dör tidigare inte har tagit eget ansvar för sin hälsa?


Anf. 97 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Låt mig inledningsvis säga att det aldrig får vara så att plånboken styr. Vi ska ha ett sjukvårdssystem som är jämlikt för alla, och det är det inte i dag.

Därför vill vi göra satsningar på bland annat prevention, vilket handlar om att alla ska få bästa möjliga förutsättningar, information och stöd. Det kan handla om fysioterapi, och det kan handla om mycket annat - information om kost med mera. Man ska kunna ta så bra hand om sig som möjligt. En del av oss har bättre förutsättningar för det, och andra har sämre. Därför är det så viktigt att just satsa på prevention - och att göra det långsiktigt. När det offentliga inte klarar av detta skaffar människor nämligen andra vägar till sjukvården.

Om regeringen fokuserade på huvudorsaken i stället för att, som just nu, prata om symtomen skulle privata sjukvårdsförsäkringar inte vara en stor diskussion.

(Applåder)


Anf. 98 Per Ramhorn (SD)

Fru talman! Det finns flera områden inom välfärden där situationen är väldigt allvarlig och har varit det under lång tid, och ett av dessa områden debatterar vi här och nu. Det är ett område som regeringen i stora delar har misslyckats med att hantera, nämligen hälso- och sjukvården. Det gäller alltså utgiftsområde 9.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Som vi alla vet och som vi har hört här är det långa köer i svensk sjukvård. Människor far väldigt illa och till och med dör. Dessutom har förtroendet för svensk sjukvård minskat. Det grundar sig främst på att tillgängligheten i många år har varit en nedåtgående spiral. Vårdköerna har alltså tillåtits växa från år till år utan att ansvariga politiker har haft någon plan för eller svar på frågan hur man ska vända denna negativa utveckling. Det som bekymrar mig särskilt är att antalet människor som står i dessa kroniskt långa vårdköer har ökat drastiskt under de senaste fem åren. Jag skulle vilja påstå, fru talman, att de senaste fem åren är fem förlorade år för svensk sjukvård sett till hur många människor som lider i dessa vårdköer.

Nu i efterhand kan vi konstatera att regeringen inte har haft förmåga att vända den negativa trenden när det gäller köerna. I stället har vi sett att situationen har förvärrats. Går vi tillbaka till i somras ser vi att var tredje patient hade väntat längre än vårdgarantins 90 dagar på sin behandling eller operation inom specialistvården. Då talar vi alltså om närmare 140 000 patienter av kött och blod, fru talman. De hade väntat längre än vad som är tillåtet enligt hälso- och sjukvårdslagen. Detta var den högsta siffran sedan man började mäta köerna här i landet.

Fru talman! Svensk cancervård håller hög internationell kvalitet, och det ska vi alla vara mycket stolta över. Det beror till stor del på att vi har en fantastisk och välutbildad personal som gör storartade insatser under många gånger svåra förhållanden. Men att svensk cancervård hävdar sig väl i internationella jämförelser är faktiskt en klen tröst för alla de patienter som inte får vård i tid. En majoritet av alla cancerpatienter får nämligen inte vård i tid enligt det standardiserade vårdförloppet. Det är riktigt illa, för man ska komma ihåg att varje dag räknas för en cancerpatient.

Det som gör mig ännu mer orolig, fru talman, är dock att utvecklingen går åt fel håll när det gäller tillgängligheten inom cancervården. Alldeles färska siffror, som jag också tog ut, visar nämligen att måluppfyllelsegraden inom det standardiserade vårdförloppet i cancervården har blivit allt sämre. Av 31 cancerdiagnoser inom det standardiserade vårdförloppet har måluppfyllelsen när det gäller maximal väntetid varit oförändrad för 6 cancerdiagnoser. För hela 19 cancerdiagnoser har måluppfyllelsen blivit sämre jämfört med 2018. Med andra ord har väntetiden ökat för dessa patienter.

Man ska naturligtvis inte använda ordet "katastrof" i onödan, men för dagens situation är det faktiskt befogat. Först och främst är det en katastrof för de enskilda patienterna och deras familjer, men det är också en katastrof för tilltron till svensk sjukvård och till samhället i stort.

Det hade dock inte behövt vara så här, fru talman, för det finns hopp. Tittar vi bara ut i Europa och på våra nordiska grannländer ser vi att man har klarat att korta vårdköerna och öka tillgängligheten, inte minst inom cancervården. Då kan naturligtvis även vi göra det. Det kommer givetvis att krävas resurser, fru talman, men framför allt kommer det att kräva ett fokuserat strategiskt arbete för att få bort dessa köer. Därför har vi i vår budget föreslagit en helt ny sjukvårdsreform, som innehåller ett batteri av åtgärder på flera områden inom sjukvården där vi i stora delar har hämtat inspiration från våra nordiska grannländer - och främst från Danmark.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

I Danmark hade man tidigare liknande problem med långa vårdköer, men man har lyckats vända utvecklingen. Det innebär att man i dag klarar tidskravet. Man har en maximal-väntetid-garanti på 14 dagar, och samtliga cancerpatienter får vård inom denna tidsram. För ett par veckor sedan var jag inbjuden till danska ambassaden, där vi diskuterade just hur man lyckats med att öka tillgängligheten i vården och avveckla vårdköerna. Det var imponerande att höra hur bra man lyckats med detta.

Fru talman! Med vår sjukvårdsreform skulle vi införa en helt ny vårdgaranti, som vi kallar patienträttsgaranti. Den garantin har både livrem och hängslen - inte som dagens vårdgaranti, som jag egentligen skulle kunna benämna som en ren pappersprodukt. Man ska komma ihåg att samhället alltid har ett ansvar för sina medborgare och att det ansvaret även innebär att samhället på alla sätt och vis ska se till att medborgarna får en snabb och säker sjukvård som minskar deras lidande. Men så är det tyvärr inte i dag, och det är något vi vill förändra och kämpa för. Därför satsar vi närmare 4 ½ miljard mer än regeringen inom detta viktiga område.

Låt oss dock vara väldigt ödmjuka, fru talman, för vi kan bara lösa detta tillsammans med vårdens viktigaste resurs - personalen. Endast genom att satsa på dem kan vi komma till rätta med en del av dessa problem. Man ska komma ihåg att sjukvårdsjobbet i dag inte längre är ett kall, vilket det kanske var förr i tiden. Det ställs nya krav på arbetsgivaren att erbjuda bättre arbetsvillkor. Det kan gälla rätt till heltid eller deltid, men det handlar också om att ta bort de delade turerna och inte minst skifttjänstgöringen, som är förödande för personalen.

Möjlighet till vidareutbildning för personalen är också viktigt, så att man får möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och därmed kan höja sin lön. Vi vill också ge personalen inom sjukvården möjlighet att slippa en karensdag vid särskilda händelser, exempelvis vid utbrott av vinterkräksjukan, som går vid just den här tiden på året. Detta har man redan börjat med på vissa sjukhus runt om i landet, och det tycker vi är bra. Det finns alltså inga genvägar om vi ska klara framtidens kompetensförsörjning inom vården. I vår budget lämnar vi en rad förslag på åtgärder som skulle förbättra vårdpersonalens situation drastiskt, så att vårdyrket kan bli det drömyrke det egentligen är.

Till sist handlar hälso- och sjukvården om människors liv och hälsa på ett sätt vi tyvärr inte lever upp till i dag. Som jag sa tidigare far väldigt många människor illa i dessa kroniskt långa vårdköer. Det är naturligtvis oacceptabelt i vårt välfärdsland. Med våra förslag är jag helt övertygad om att vi skulle kunna vända den negativa utvecklingen inom sjukvården.

Vår målsättning är egentligen inte att korta köerna, utan vår målsättning är att få bort dem helt och hållet, vilket man har lyckats med i Danmark. Vi ska inte ha några väntetider i vården som inte är medicinskt befogade, och jag är helt övertygad om följande: Kan andra länder kan även vi. Den bästa julklappen till Sveriges befolkning kanske skulle vara just en tillgänglig sjukvård av högsta kvalitet.

Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

(Applåder)


Anf. 99 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Tack, Per Ramhorn, för ditt anförande!

Jag vet att alla partier ibland flyttar pengar mellan konton. Det kan finnas skäl för att man lägger pengarna på olika ställen. Men jag ser att ni i ert alternativ har föreslagit att flytta 40 miljoner från hjälp till nyanlända och asylsökande när det gäller psykisk hälsa till hjälp till hbtq-personer när det gäller psykisk hälsa. Båda grupperna har förstås stora behov. Jag tvekar inte i fråga om att det skulle behöva göras mer för hbtq-personer. Vi prövar också ett sådant yrkande i utskottet. Vi får framöver, i vår, titta på om vi kan få större enighet om det.

Det jag ställer mig frågande till är om vi vet att vi har lyckats med de pengar som har satsats. När man ska flytta pengar från ett konto vill man veta att de pengar som har använts har lett till att människor har fått bättre psykisk hälsa och att man därför kan göra överföringen.

Jag vill därför fråga ledamoten vilket underlag de har för att kunna ta bort de 40 miljonerna och för att inte ge det stödet till människor som är nyanlända eller asylsökande. Är det verkligen befogat att lyfta bort de pengarna? Kristdemokraterna har inte den uppfattningen.


Anf. 100 Per Ramhorn (SD)

Fru talman! Tack för frågan, Acko Ankarberg Johansson!

Det stämmer att vi gör en förflyttning av 40 miljoner från asylsökande till hbtq-personer. Men sammanlagt gör vi en ökning för alla individer på 600 miljoner jämfört med regeringens budget.

För att se om en insats är verkningsfull måste man alltid utvärdera och återrapportera. Vi har under många år påpekat att det är viktigt. Vi skriver också i vår budget om just återrapportering och att man ska kunna se att pengarna haft verkan. Det är viktigt.


Anf. 101 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag undrar ändå om det finns skäl för att plocka bort pengarna. Kristdemokraternas uppfattning är att pengarna verkligen behövs. Väldigt många, om inte alla, nyanlända och asylsökande bär på oerhört besvärliga och traumatiska upplevelser. Jag tror att det är viktigt att man, som en del i integrationen, får hjälp med sin hälsa, både psykisk och fysisk hälsa. Plockas de 40 miljonerna bort finns det risk att det stödet inte kan vara så bra som det borde för att kunna ge människor både god hälsa och en bra start i Sverige.

Det oroar mig därför att Sverigedemokraterna så lättvindigt plockar bort dem. Jag hörde inte heller att det skulle finnas något underlag som visar att man har lyckats med användningen av pengarna. Man var snarare osäkra och flyttar i stället runt pengarna till en ny grupp.

Jag vill gärna höra vilket underlag som finns för att man ska plocka bort pengarna från en grupp som jag uppfattar behöver precis det stödet.


Anf. 102 Per Ramhorn (SD)

Fru talman! Tack igen för frågan, Acko Ankarberg Johansson!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det är inte så att den grupp som Acko Ankarberg Johansson hänvisar till, asylsökande, får mindre pengar. Vi lägger pengar på hela befolkningsgruppen, 600 miljoner mer än regeringen gör. Men vi vill inte rikta dem direkt till nyanlända. Vi ger pengarna till dem som är i Sverige, som är bosatta här. Vi menar att det är mer rättvist.


Anf. 103 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Vi har en fantastisk cancervård i Sverige. Det ska vi komma ihåg. Vi har extremt stor överlevnad i jämförelse med andra länder, också när det gäller barn. Vi har problem inom cancervården, men jag tycker inte att man i sin retorik alltid ska svartmåla den svenska hälso- och sjukvården.

Fru talman! Sverigedemokraterna ställer sig alltid hand i hand med svenskt näringsliv, privata företag och försäkringsbolag. Samtidigt vill man vara det lilla, pluttiga partiet som tar hand om de minsta i samhället.

I Sverigedemokraternas budget står det att privata sjukförsäkringar har medfört en avlastning för vårdköerna i exempelvis den här regionen. Vilken studie hänvisar Sverigedemokraterna till när det gäller det, fru talman?

Alla undersökningar som har gjorts pekar på att de som har en privat sjukförsäkring går före, oavsett tillståndet för dem som står i den andra kön. Hälso- och sjukvårdsdirektörer i Stockholm bekräftar också att patienter från den offentliga vården trängs undan.

Fru talman! Vi ska inte ha det the american way. Timbro ska inte styra vår välfärd.

Sverigedemokraterna säger alltid att de vill tillbaka till folkhemmet. Men hur kan Sverigedemokraterna då ständigt stå på de rikas, näringslivets och vårdföretagens, sida?


Anf. 104 Per Ramhorn (SD)

Fru talman! Det var flera frågor. Men när det gäller den sista, att vi skulle stå på de rikas sida, vet jag inte varifrån Karin har fått det.

När det gäller vårdförsäkringar tror jag inte att det hade hjälpt att inte ha privata företag inom vården. Jag tror att det skulle göra köerna ännu längre om vi skulle ta bort dem.

I fråga om privata sjukvårdsförsäkringar är lagen tydlig med vad som gäller: de som har störst behov av vård ska gå först. Skulle det vara på det sättet att vissa privata företag inte följer denna viktiga princip ska det naturligtvis leda till konsekvenser för dem.

Det gäller dock att ta reda på om det verkligen är på det viset. Man kan inte bara hänvisa till en artikel i DN. Man måste ha mer och bättre underlag.

När vi hade den här debatten 2017, när regeringen lade fram ett förslag om privata vårdförsäkringar, skrev regeringen själv i sin proposition att det inte var helt klart att det fanns en undanträngningseffekt utan att man misstänkte det. Det finns alltså inga studier som bekräftar att det finns en undanträngningseffekt.


Anf. 105 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Det finns undersökningar som pekar på det, i exempelvis Storbritannien. Det finns också fler och fler vittnen. Det handlar om läkare, Sveriges läkarförbund och alla typer av personal som arbetar i till exempel Stockholm men även över hela landet. DN har nämligen tagit olika stickprov. Det är uppenbart att det finns en undanträngningseffekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Jag har en sista, snabb fråga. Vi kommer att behöva ungefär 580 000 personer som arbetar inom välfärden, specifikt inom äldreomsorgen. Det handlar om undersköterskor, läkare och sjuksköterskor. Om man tittar i backspegeln kan man se att vi ska vara väldigt tacksamma för de personer som kommit till Sverige från andra länder och som är utbildade eller utbildar sig här. Hur ställer sig Sverigedemokraterna till det?


Anf. 106 Per Ramhorn (SD)

Fru talman! Som jag sa tidigare måste ett lagförslag bygga på en riktig grund. Man kan inte bara hänvisa till vad olika yrkesgrupper säger eller till tidningsartiklar.

När det gäller den sista frågan om invandring och personalbrist är det ett önsketänkande, inte minst från Vänsterpartiet, att invandringen skulle avhjälpa vårdens personalbrist. Det är tvärtom på det sättet att de som har utländsk bakgrund har större vårdbehov än den infödda befolkningen. Just det skrev barnläkaren Mats Reimer om i Dagens Samhälle för ett par veckor sedan. Tydligast är det inom tandvården och diabetesvården. Men också inom barnsjukvården har immigrationen lett till ett ökat behov.

Önsketänkandet, att det skulle hjälpa, stämmer alltså inte.


Anf. 108 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Vi har en fantastisk sjukvård i Sverige, och den vill jag värna. Det närmaste året kommer det att handla om kriget om välfärden och om vem som ska styra den. Är det marknaden eller politiker?

De privata sjukförsäkringarna har äntligen kommit upp som en stor medial fråga, vilket vi tycker är bra. Det är uppenbart precis på det sätt som vi har varnat för, nämligen att det finns ett kösystem och en undanträngningseffekt som gör att de som har privata sjukförsäkringar går före hos de privata vårdgivare som också tar emot alla andra från exempelvis hela Västra Götaland, Göteborg eller Stockholm. Det är dessa privata vårdgivare vi talar om.

Det är ett jätteproblem om nästan 700 000 har en privat sjukförsäkring och får gå före hos de privata vårdgivarna. Dessa ska ju se till att sjukast går först.

Vänsterpartiet vill ha en haverikommission om detta för att se om hälso- och sjukvårdslagen rundas på grund av de privata sjukförsäkringarna. I så fall är det ett lagbrott. Vi vill veta hur mycket det kostar den regionalt drivna vården på grund av de privata vårdgivarna som har avtal med regionerna. Vi vill också ha ett krav på att privata vårdgivare som har ersättning från regionerna inte ska få ha försäkringspatienter. Det funkar inte. I så fall måste vi ha en enorm kontrollapparat.

Fru talman! Vi lever i ett land där politiker säljer ut välfärden. Moderaterna vill enligt deras huvudpolitiker i Stockholm avskaffa sig själva. Marknaden ska ta över. Privata cancerkliniker öppnar för dem med tjock plånbok. Vi lever i ett land där Moderaterna också verkar vilja öppna dörren för de privata sjukförsäkringarna. Gissa vilka som i ett sådant system lättast får vård och som överlever sin cancer!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi lever i ett land där Kristdemokraterna, som vill profilera sig som vårdpartiet, säger nej till fri mammografi och som säger nej till reformer som skulle gynnat dem med tunn plånbok och kort utbildning. De är med och styr regioner som skär ned enormt, till exempel Stockholm och Västra Götaland.

Vi lever i ett land där allas lika värde inte är Sverigedemokraternas direkta fokus. Som jag sa tidigare i debatten är Sverigedemokraterna dessutom bästa vänner med högern och näringslivet. De anser att alla dessa privata initiativ är jättebra. Då är det svårt att säga att man företräder något slags folkhem à la Per Albin Hansson. Sverigedemokraterna slåss inte för dem med tunn plånbok. De slåss alltid för de rika. Det kan man lätt kolla upp.

Fru talman! Vi lever också i ett land där regeringen, Centern och Liberalerna har tagit fram en budget som innebär stora nedskärningar i välfärden och vården. 18 av 21 regioner ska skära ned. 6 av 10 kommuner gör besparingar på äldreomsorgen. Det är besparingar på dem som byggde landet. I stället satsar dessa partier på skattesänkningar.

"Sjukast först" står det i portalparagrafen för hälso- och sjukvården. Stämmer det med de privata sjukförsäkringarna och den ökade privatiseringen?

Vi i Vänsterpartiet är också oroliga över det 73-punktsprogram som har lagts fram tillsammans med Liberalerna och Centern. Där öppnar man ytterligare dörrar för privatisering.

För att stärka välfärden lägger vi in nästan 11 miljarder på hela detta område och på kommunsidan. Vi höjer också de generella statsbidragen till kommuner och regioner som ska gå till äldreomsorg, hälso- och sjukvård, socialtjänst och så vidare. Där lägger vi 20 miljarder mer än regeringen fram till 2022. Det ska också gå till att stärka socialtjänsten, som behöver resurser till det förebyggande arbetet och arbetet mot mäns våld mot kvinnor, som är ett samhällsproblem.

Fru talman! Samtliga partier ser fram emot kömiljarderna som ska lösa allt. Det är precis som i Kejsarens nya kläder. Vänstern väljer en annan väg. Vi tar samma väg som vårdförbund, läkarförbund och Kommunal. Det behövs bra löner, bra arbetsförhållanden, delaktighet, forskning och förkortade arbetstider. Då behövs mer resurser. Därför går vi in med 2 miljarder mer än regeringen. Allt som allt blir det 4 miljarder i satsningen på personalen inom detta område. Det är inte fy skam.

Den stora frågan är: Vem ska jobba inom välfärden? Hur får vi fler att jobba inom äldreomsorgen och hälso- och sjukvården? Vi föreslår en långsiktig utbildningsreform, fru talman, för att klara detta. Vi har en satsning på 50 miljarder kronor över tio år. Det räcker till att utbilda 30 000 undersköterskor, lärare, sjuksköterskor och socionomer. Att fler arbetar inom välfärden är ett måste.

Antalet äldre beräknas näst intill att fördubblas fram till 2028. För att se till att alla ni som blir äldre ska få en värdig ålderdom har Vänstern ett särskilt äldrepaket, som innehåller pengar för flera undersköterskor, fortbildning, resurser till äldreboenden, avgiftsfria trygghetslarm och mötesplatser för att motverka den enorma ensamhet som finns inom denna grupp. Dessa äldre var de som byggde det jämlika Sverige. De ska inte få ojämlika villkor på sin ålders höst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Tänderna är en klassmarkör. Vänstern vill ha ett högkostnadsskydd om 2 000 kronor för tänderna, fru talman. Alla ska kunna le utan att få ångest. Denna reform kostar lika mycket som RUT-bidragen. Var så god och svälj: städning i Djursholm eller ett högkostnadsskydd för tänderna?

De som får psykos, de som är inne i ett skov av depression på grund av att de är bipolära och de unga som har tappat greppet ska få en vård som rustar dem med bra medicinering, samtal och hjälp till självhjälp. Psykisk sjukdom ska jämställas med fysisk sjukdom. Livsfarliga tillstånd som kan leda till självmord ska likställas med akuta fysiska tillstånd med hjälp direkt. Vi måste också ha en första linjens vård som tar tag i dem som behöver samtal och stöd.

Titta på glesbygden i Västernorrland, Västerbotten, Norrbotten, Gotland och i hela Sverige! Vi måste ha en vård som är jämlik, också geografiskt, som utvecklas på olika sätt. Här har vi gått in med ett extra stöd för just de län och regioner som är glest befolkade och som behöver extra stöd för att exempelvis utveckla digitala system.

Som alla redan känner till, fru talman, vill vi erbjuda regelbundna hälsoundersökningar till dem som själva inte söker vård. Vi kan inte se på när skillnaden i hälsa mellan dem som har bra ekonomi och de som har tunn plånbok ökar. Detta sker hela tiden.

Vi bygger välfärden tillsammans för att din mamma ska få en plats på ett äldreboende, för att din dotter ska få assistans så att hon får ett liv och inte bara överlever, för att din bror som har psykiska problem ska få bra hjälp, för att du ska få en förlossning som du tänker tillbaka på med tacksamhet och för att du ska få hjälp med din cancer. För allt detta fordras en välfärd att lita på. Då har vi, fru talman, inte råd med marknadsexperiment, skattesänkningar eller privata sjukförsäkringar. Välfärden äger vi tillsammans. Den ska vi inte sälja ut, privatisera eller bli rånade på.

(Applåder)


Anf. 109 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för ett engagerat anförande om Vänsterpartiets prioriteringar!

Jag tänkte ställa en fråga utifrån det socialpolitiska området, som du delvis berörde. Det gäller ett förslag som ni dock inte i nuläget har med i ert budgetförslag. Det handlar om Bostad först. Det är en metod som vi vet har evidens och fungerar. Till skillnad från den metod man använder i dag ger den här metoden hjälp. Den är till och med lönsam, om man får kalla det så, då den kostar mindre.

Även om ni inte har med det som en budgetpost undrar jag om ni skulle finna ett intresse av att Bostad först ska finnas i hela landet. Är det något som Vänsterpartiet tycker är viktigt?

Det är mycket betydelsefullt för människor att få sin egen bostad - att det är jag själv som får låsa dörren på insidan och får ett hem. Även om jag skulle få problem med min beroendesjukdom eller min psykiska ohälsa blir jag inte ställd på bar backe, utan jag får ha mitt hem och får fortsatt vård och behandling för det jag har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Detta är alltså en väldigt angelägen socialpolitisk fråga som kanske inte förekommer så ofta i debatten. Jag vill ändå fråga Vänsterpartiet och Karin Rågsjö: Skulle det finnas intresse för er att framöver ge pengar men framför allt att se till att Bostad först finns i hela landet?


Anf. 110 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Jag tackar Acko Ankarberg Johansson för en väldigt bra fråga. Vi talar sällan om socialpolitik här i kammaren. Det skulle vi kanske ha en egen debatt om.

Vi stöder Bostad först. Vänsterpartiet håller på med ett ganska maffigt socialpolitiskt program, som snart är klart. Där kommer vi att promota detta. Det är en fråga som är superviktig för hela landet. Det är viktigt att kommunerna börjar jobba utifrån detta.

Att man fortfarande är beroende av alkohol eller narkotika ska inte vara ett hinder; man ska ha någonstans att leva, en dörr att stänga och ett liv att bygga upp. Om man är hemlös och beroende är man lost, helt och hållet. Vi måste ha bättre insatser för personer som är beroende. Det visar alla siffror och alla utredningar. Bostad först är absolut en fråga som vi stöder.


Anf. 111 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Karin Rågsjö gav mig en tidig julklapp. Om vi blir fler partier som är överens om detta kommer det att innebära en stor förändring för väldigt många människor. Detta är en grupp som nästan aldrig har möjlighet att gå med demonstrationsplakat eller ens få ihop en Facebookgrupp, eftersom de lever så utsatt och har så svåra omständigheter. Skulle vi kunna se till att bli fler partier och få till en majoritet för det skulle det vara en riktigt bra sak för Sverige. Tack för den julklappen, Karin Rågsjö!


Anf. 112 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Så underbart att kunna ge julklappar så här tidigt!

I vissa frågor har socialutskottet varit väldigt enigt. Det är exempelvis delar av beroendevården som vi måste kämpa vidare med. När det gäller hemlöshet är det en skam att vi har de siffror vi har. Det finns 33 000 hemlösa i hela Sverige. Det är en superfråga som jag tycker att vi borde lyfta fram på ett mycket bättre sätt.


Anf. 113 Sofia Nilsson (C)

Fru talman! Jag tackar Karin Rågsjö för hennes anförande. De är alltid lika engagerade.

Vänsterpartiet svingar som vanligt mot de privata vårdgivarna och de privata vårdföretagen och ser dem som det absolut största hotet mot svensk välfärd. Där går verkligen en vattendelare i svensk politik. Centerpartiet ser att de privata vårdföretagarna med de innovationer och den kreativitet som finns där faktiskt är någonting som vi kan använda. Vi kan utveckla välfärden tillsammans i stället.

Karin Rågsjö och Vänsterpartiet säger också i stort sett alltid att de står på personalens sida. Men vilka signaler tycker du att du sänder till den personal som har valt att arbeta hos en privat arbetsgivare eller en privat vårdgivare? Hur tror du att de tar emot dina och Vänsterpartiets signaler när ni i ständiga attacker hotar med att de i stort sett ska försvinna från arbetsmarknaden?


Anf. 114 Karin Rågsjö (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Sofia Nilsson! Det är själva systemet vi är emot, inte dem som arbetar i systemet. Det handlar om vinsterna i välfärden.

Fru talman! Jag går själv på en vårdcentral som ägs av läkare som ett kooperativ. Det är inget konstigt.

Vi måste fortfarande prata om vinster i välfärden. Det handlar om så många miljarder som åker iväg hit och dit och som inte hamnar inom välfärden, inte bygger upp välfärden. Det finns fantastiska privata aktörer. Men saken är den att vi inte kan ha ett system som dränerar ekonomin på det sätt som systemet med vinster i välfärden fortfarande gör.

Jag tycker att det är fantastiskt med dagens möjligheter att bygga upp vård. Det gäller exempelvis digitalisering och så vidare. Men när den ligger utanför systemet och inte i infrastrukturen för hälso- och sjukvård blir det inte bra för alla.

Vinster i välfärden är fortfarande ett superaktuellt problem. Det kan vi se nu med den otroliga debatt vi kommer att få om de privata vårdförsäkringarna. Om 700 000 personer har en privat vårdförsäkring och går till den privata vårdcentralen, som även får medel från regionen för att ta hand om alla patienter, blir det undanträngningseffekter. Det är självklart att det är så.

Fru talman! Sedan är det också så att vi måste rusta välfärden ekonomiskt. Nu har ni en överenskommelse med regeringen. Vi tycker inte att den överenskommelsen är till fyllest när det gäller satsningar på välfärden. Den får inte välfärden att blomstra i regionerna. Om 18 av 21 regioner anser att de har kraftiga ekonomiska problem står vi på ganska gungig mark.


Anf. 115 Sofia Nilsson (C)

Fru talman! Jag tackar Karin Rågsjö för svaret. Men jag vill tillbaka till personalperspektivet en gång till. Karin Rågsjö och Vänsterpartiet uttrycker att de står på personalens sida. En problematik som vi ser kring både undersköterskor och sjuksköterskor är att vi har en brist på just den kompetensen i välfärden. Ett sätt att stärka välfärden är att se till att fler kommer att vilja arbeta i välfärden. Hur tror du att det blir med det när man vill begränsa och försvåra för de privata alternativen, som faktiskt utgör ytterligare arbetsgivare för personalen att vända sig till och söka jobb hos? Om fler kan välja om de vill jobba hos en offentlig eller en privat vårdgivare är det en möjlighet att höja attraktiviteten i yrkena. Hur ser du att den utvecklingen kan bidra till att fler vill söka sig till vårdyrkena?


Anf. 116 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Vi har väldigt mycket kontakter med olika fackföreningar och med folk ute på golvet. Det är aldrig någon som på något sätt har ifrågasatt Vänsterpartiets engagemang för vårdpersonalen.

Vi har olika förslag, exempelvis 4 miljarder per år till just vårdpersonalen. Det tycker vi är en viktig fråga. Det är personalen som gör jobbet, inte sant?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

En stor fråga är också vem som ska jobba inom välfärden. Vi har tagit fram ett superpaket med 50 miljarder över tio år som räcker till att utbilda 30 000 undersköterskor, sjuksköterskor och socionomer som ska stärka välfärden. Jag tycker att Vänsterpartiet är ett av de partier som hela tiden promotar personalens situation, fru talman.

Vi ser folk demonstrera på gatorna på grund av förhållandena i regionen. Det är vårdarbetare, Kommunal, läkare, undersköterskor och sjuksköterskor. Då måste man också fundera på om det inte behövs lite mer pengar.


Anf. 118 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Vi uppskattar att fru talmannen håller ordning på oss.

Även jag vill sälla mig till dem som tycker att det är härligt att det inte går att ta miste på att Karin Rågsjö brinner för de frågor vi arbetar med. Det är ett härligt utskott att arbeta i. Jag upplever att vi i väldigt stor utsträckning brinner för de här viktiga frågorna.

Det som däremot gör mig lika nedslagen som alltid är den oerhörda viljan att alltid titta på de moderatstyrda regionerna. Jag vill påpeka att de regioner i Sverige som har kortast väntetider är Stockholm och Halland, det vill säga de två regioner där moderater med allianspartier har styrt absolut längst tid. Man klarar den nationella vårdgarantin i 93 procent av fallen. Rikssnittet är 81. Det beror bland annat på att man i Region Stockholm har en skarpare regional vårdgarantigräns, 30 dagar, vilket driver utvecklingen mot kortare väntetider. Men det har troligtvis också att göra med att man har fler fristående vårdaktörer, vilket leder till att sjuka i större utsträckning kommer in i vården och får både diagnos och behandling tidigare. Även vänteläget för operation och behandling är i toppskiktet i en nationell jämförelse - 88 procent jämfört med 73. Där är vårdgarantigränsen 90 dagar, som Karin Rågsjö väl vet.

Jag vill verkligen peka på att det ser olika ut i landet, men när det gäller vårdtider och väntetider ser det i något större utsträckning positivt ut i de moderatstyrda regionerna. På vilket sätt tror Karin Rågsjö att vi ska klara de här enormt långa väntetiderna om vi tar bort privata vårdaktörer?


Anf. 119 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Camilla Waltersson Grönvall! Jag ska försöka svara på dessa frågor.

När det gäller Stockholm kan det kanske se väldigt fint ut när man surfar runt med sina kompisar. Men det är ungefär 1 300 personer som varslats på akutsjukhusen. Det är en backlash på 1,2-1,3 miljarder - nej, sist jag tittade tror jag faktiskt att man låg 2 miljarder back i den här regionen. Då har väl någonting gått snett?

När det handlar om vårdvalen i Stockholm har det gått helt över styr. Det säger många läkare. Det säger professionen. Det ser inte så hoppsan ut i Stockholmsregionen. Nu låter jag som att jag bara satt här och tittade ut, men jag åker också runt mycket i landet. Halland är däremot en region som verkar funka bra, tycker jag. Det ska jag titta extra på någon gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Vi är inte emot de privata initiativen. Vi ska inte lägga ned dem. Det är inte Östtyskland som kommer trampande. Vi vill gärna ha privata initiativ. Det är helt okej. Men de ska inte casha in vinsterna från skattebetalarna på det sätt som man gör.

Då talar vi om de stora företagen, Aleris, Attendo och hela det gänget som är aktiebolag. Vad ska ett aktiebolag göra? Man behöver inte ha gått Handelshögskolan för att förstå det. Det ska ta hem vinsten. Vad händer då med patienten? Vad gör man för att få in fler patienter?

Det är jättebra med de privata initiativen. Vi kan titta ut över Sverige och se de privata sjukförsäkringarna, som också har gått över styr. Hade vi 50 000 sådana försäkringar skulle inte ens Vänsterpartiet kanske bry sig. Men om nästan 700 000 har det är vi illa ute.


Anf. 120 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Tack, Karin, för ett fortsatt engagerat anförande. Det var en lite julklapp med att det ändå finns en uppluckring och öppning för privata vårdgivare.

Jag får återigen konstatera att mångfalden och valfriheten är i centrum för oss. Det behöver jag knappast göra. Det jag tycker är tråkigt när jag lyssnar till Karin Rågsjö är att hon inte ser vad det betyder för patienterna. Inte sällan är det också innovationsbenäget hos våra privata vårdgivare, något som hela vården gynnas av.

Vad är då skälet till privata vårdförsäkringar, som är Karin Rågsjös nya älsklingsämne? Jo, det är att den offentliga skattefinansierade vården inte klarar av att leverera. Då skaffar fackförbund och Löf - Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag - privata vårdförsäkringar.

Vi behöver komma åt det som är huvudproblemet. Det är inte privata vårdförsäkringar som människor skaffar sig, utan det är vårdköerna. Vad gör vi, Karin Rågsjö?


Anf. 121 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! De privata sjukförsäkringarna är väldigt speciella. Den person som ringer upp och till exempel har eller har haft cancer får inga vårdförsäkringar. Är du 70 år får du betala väldigt mycket. Det är för friska människor.

Så här tycker jag att vi ska göra. Jag tycker att vi ska rusta den regionala vården maximalt, den vård vi har. Den vård vi äger tillsammans ska vi rusta så att den fungerar. Sedan måste man ta sig en titt på de privata försäkringarna. Det kommer att vara ett haveri.

Man måste också ha en tilltro till den regionala vården. I Stockholmsregionen har man en politiker som säger: Jag ska avskaffa mig själv och låta marknaden ta över. Då fattar man. Hela den regionala vården rustas ned till knäna, eller snarare till fotknölarna, fru talman. Då står vi där till sist. Ni kommer då att säga, och det säger Moderaterna nästan redan: Då kan det nog bli privata sjukförsäkringar över hela linjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

God jul, alla!

(Applåder)


Anf. 122 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Socialtjänsten och dess medarbetare har ett synnerligen viktigt uppdrag. Det finns all anledning att lyfta fram deras arbete. Det ger försättningar för trygghet och jämlika villkor. Socialtjänsten bygger sitt arbete på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. Eftersom varje människa är unik och socialtjänsten i sig är personcentrerad krävs erfarenhet och tid för att på bästa sätt lyssna in vad varje person behöver och vilket stöd man kan ge för att stötta personen. Komplexiteten i socialtjänstens arbete ökar dessutom i takt med samhällsförändringarna. Jag är stolt och glad över det arbete som socialtjänsten gör varje dag året om i alla kommuner.

Fru talman! Kristdemokraterna har lämnat ett eget budgetalternativ, men det vann inte kammarens bifall. Därför har vi ett särskilt yttrande i betänkandet, och vi deltar inte i beslutet om själva anslaget.

I Kristdemokraternas budgetalternativ föreslår vi en större satsning på socialtjänsten, bland annat 350 miljoner kronor till kommunerna för att stärka socialsekreterarnas kompetens. Vi föreslår också 200 miljoner kronor för att förbättra förutsättningarna för familjehem, stödboende och gode män. Vidare föreslår vi 250 miljoner kronor i syfte att införa metoden Bostad först i alla kommuner.

Bostad först är den metod som har ett vetenskapligt stöd, och den fungerar. Helsingborgs kommun utvecklade metoden redan 2009. Socialtjänstens medarbetare konstaterade då att den traditionella trappstegsmodellen - först ska du vara nykter och sköta dig, sedan får du bostad - inte fungerade. Socialtjänsten utvecklade i stället Bostad först. Den finns på fler håll i landet, och den är framgångsrik. Bostad först är precis som det låter. Bostaden först, sedan blir det lättare att ta de andra stegen.

Fru talman! Att kunna ha sin egen bostad är viktigt. I dag finns personer som under lång tid fått stöd via personlig assistans och kunnat bo i egen bostad men som nu tvingas till bostadslösningar som de inte önskar. Gruppboenden av olika slag återstår när assistansen försämras. Det finns många skäl till att vi kristdemokrater envetet driver att LSS måste återgå till det lagen var tänkt för. Det handlar om att kunna leva sitt liv som andra, även om jag har funktionsnedsättningar som gör att jag behöver särskilt stöd i vissa situationer.

LSS är en lag som har medfört en revolution. Människor har fått möjlighet att forma sitt eget liv. Den rätten får inte dras tillbaka. Vi strider för allas rätt att forma sitt eget liv. I vårt budgetalternativ finns därför medel för att dels säkerställa en uppräkning av det så kallade schablonbeloppet så att det klarar även de avtalade löneökningarna, dels finns där pengar så att grundläggande behov i sin helhet berättigar till assistans.

Fru talman! Äldreomsorgen är en stor del av den offentliga verksamheten, och en viktig del. Vi kristdemokrater föreslår därför 2 miljarder mer till kommunerna i syfte att öka personalkontinuiteten inom äldreomsorgen. Ständigt olika personer som kommer för att ge hjälp i hemmet är varken bra för den som ska ta emot hjälpen eller för medarbetarna som ger hjälpen. Personalen måste ha tid att bygga relationer, för det krävs kontinuitet. Nöjda medarbetare ger nöjda äldre. Kommunerna får själva bestämma hur de använder de 2 miljarderna, men det ska leda till en god kontinuitet. Vi tror att bättre arbetsvillkor för medarbetarna är en av nycklarna till en ännu bättre äldreomsorg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Den kommunala vården, framför allt inom äldreomsorgen, står för ca 25-30 procent av den totala hälso- och sjukvården. Det är alltså en betydande del. Den kommunala hälso- och sjukvården, den mobila vården och primärvården är basen som gör att vi får en god nära vård. Det gäller både för årsrika personer och för dem som ännu inte hunnit så långt. Vi kristdemokrater tror att denna del behöver byggas ut. Det kommer att se olika ut beroende på geografi och andra förutsättningar. Men vi behöver lägga fast den gemensamma nationella ambitionen att bygga ut den goda nära vården långsiktigt och se till att den tillförs resurser så att den verkligen kan genomföras.

Det kan inte vara så att uppdrag läggs till i avtal eller på andra sätt till verksamheterna utan att resurser tillförs eller att andra arbetsuppgifter plockas bort. Vi har nu gjort det alldeles för länge. Vi ger nya uppgifter utan pengar. Det påverkar medarbetarna och kvaliteten.

Regioner och kommuner behöver därför få nya medel för att klara denna omställning. De nya medlen ska ut i verksamheterna, och in i enheterna. Det är 3 miljarder i denna budget för utbyggnad av den goda nära vården. De pengarna ska in i verksamheterna.

Kristdemokraternas budgetalternativ innebär 7 miljarder mer än regeringens budget till hälso- och sjukvården, LSS och socialtjänsten. Det är pengar som behövs för att klara välfärdslöftet. Vi har prioriterat välfärden; därför har vi 7 miljarder mer än regeringen i vårt alternativ.

Jag vill gärna avsluta mitt tal i budgetdebatten med att tacka alla kollegor i socialutskottet för en spännande höst. Det är alltid roligt att gå till utskottet. Tack också till alla medarbetare på utskottskansliet som stöder oss i arbetet och på ett serviceinriktat och kunnigt sätt ser till att vi har goda förutsättningar. Tack för det, och en god jul, allihop!

(Applåder)


Anf. 123 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! I Kristdemokraternas budget återkommer ständigt orden kömiljarder och prestationsåtgärder. Det hela syftar ju på att personalen ska springa lite fortare, och i dag vet vi att vårdpersonalen redan går på knäna. Fru talman! Vilka stora satsningar vill KD egentligen göra på personalen förutom just kömiljarden, som jag anser inte är riktad till personalen utan endast får den att springa fortare?

När det gäller fria mediciner som KD är emot gynnades barn från familjer med sämre ekonomi och kort utbildning. Reformen var för dem. Socialstyrelsens utvärdering har visat att den har funkat bra. Fru talman! Har KD problem med den typen av reformer?

En annan reform som KD är emot, fru talman, är fri mammografi. Ungefär hälften av alla fall av bröstcancer upptäcks vid screening med mammografi. Cancerfonden och Bröstcancerföreningen förespråkar avgiftsfri mammografi. Kvinnor med kort utbildning, svag ekonomi eller av utländsk härkomst utgör majoriteten av alla de drygt 150 000 personer som aldrig dök upp på mammografiundersökningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Det går att kombinera fri mammografi med åtgärder för kvinnor med exempelvis täta bröst, som är en riskgrupp för cancer. Varför är KD, fru talman, emot fri mammografi?


Anf. 124 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Jag tackar Karin Rågsjö för frågorna.

Vi är inte alls emot fri mammografi. Vi är för mammografi och att screeningen når alla. Men vi har sett att det egentligen bara är Stockholm som under lång tid har haft kostnadsfri mammografi, och den har då kombinerats med insatser, det vill säga att nå ut till riskgrupper och att bredda informationen. Det är där vi har sett ett gott resultat.

De flesta andra regioner berättar att det snarare är så att patienter uteblir från besöket därför att de inte behöver betala något. Då har vi inte nått syftet med allt. Därför har vi valt att lägga pengarna för mammografi och mediciner för barn i det generella stödet till regioner och kommuner, så får de välja om de vill använda pengarna till en kostnadsfri möjlighet eller till särskilda insatser. Där tycker vi att det är bättre att regionerna själva avgör. De får bedöma hur det ser ut i deras region och vilken modell de ska använda för att på bästa sätt nå människor.

Sedan var det frågan om köer och personal. Om det läggs 2,9 miljarder till kömiljarden - den är numera flera miljarder - innebär det att regionerna får mer pengar för att anställa personal. Problemet är när de inte kan göra så, när de inte får besked i tid hur mycket pengar de har eller om pengarna är uthålliga. Därför är överenskommelserna som tecknas mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner väsentliga. Hur får man använda de pengar som ges?

Vi kristdemokrater vill ha system där vi kan säga att dessa ska gå till exempelvis primärvården, och vi vill se primärvården byggas ut. Då får man del av pengarna. Men hur och på vilket sätt man gör det kan vi inte styra från staten. Staten är dålig på att styra den sortens saker. Det måste avgöras regionalt. Det är därför vi talar om prestation, att det syns att primärvården byggs ut - men man avgör precis själv hur det görs.

Att bygga ut primärvården med 3 miljarder, som kommer nästa år, måste innebära fler medarbetare. Om det inte blir fler distriktssköterskor eller fler distriktsläkare blir det fel.


Anf. 125 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Pratar man med professionen, Läkarförbundet, Vårdförbundet och Kommunal, är de inte överförtjusta i dessa kömiljarder. Det blir mycket prestation som ska mätas - pinnar, helt enkelt. Det systemet är destruktivt. Vi är fortfarande emot det, och vi har valt att lägga de pengarna direkt till vårdpersonalen.

Bröstcancer är en sjukdom som fler överlever i dag. Det ska finnas fri bröstcancerscreening. Det är en självklarhet. Alla typer av undersökningar visar att det är bra att promota screening. Men det måste också finnas andra typer av insatser. Det kan vara uppsökande verksamhet, hemsida på flera språk och så vidare. Det är så viktigt att kvinnor går till sina undersökningar så att det går att agera i tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det är också viktigt att utveckla en annan typ av undersökningar för till exempel kvinnor med täta bröst. Det är oerhört viktigt.


Anf. 126 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för dina frågor! De är angelägna.

Vi tror att modellen för flera av dessa grupper handlar om att regionerna själva får avgöra hur de använder pengarna.

När vi vill satsa på primärvården eller andra områden handlar det om en peng och om vad som kan hända. Men hur pengarna används måste man få bestämma själv. Vi tror att det är bättre att man avgör det långt ute i enheterna.

Jag kommer att bli mycket besviken om de kommande primärvårdspengarna försvinner bort i projekt. Då blir det inte fler anställda. Jag vill att pengarna ska nå ut till enheterna, att vårdvalspengen fylls på, så att de kan anställa fler distriktssköterskor. Först då får vi en förbättrad primärvård.

Hur man använder pengarna riksdagen anslår är väsentligt. De kan slarvas bort på projekt eller på konstiga detaljuppföljningar som inte leder till mer personal. Där är jag helt enig med Karin Rågsjö.


Anf. 127 Kristina Nilsson (S)

Fru talman! Den svenska skattefinansierade välfärden är en enorm trygghet för alla som bor i Sverige. Att veta att jag får hjälp när jag blir sjuk oavsett storleken på min plånbok eller eventuella försäkringar är verkligen värt att värna. Vi har faktiskt i Sverige en vård av högsta internationella klass, och vi har utmärkta vårdresultat. Sverige är faktiskt fortfarande ett av de allra bästa länderna i världen att bli gammal och sjuk i.

Vi har också höga resultat i mätningar av patienternas upplevelser av vården. Det är en position som vi ska slå vakt om. Men självklart finns också en hel del utmaningar som behöver mötas för att vi fortsättningsvis ska vara i toppklass.

Jag upplever, precis som Camilla Waltersson Grönvall, att det finns en stor samsyn mellan i stort sett alla partier i utskottet om att den svenska välfärdsmodellen där du betalar efter förmåga och får efter behov har ett starkt stöd. Vi vill alla sätta vårdtagaren i centrum.

Med stolthet berättar både vi politiker och andra av våra medborgare om vårt sätt att finansiera en rättvis sjukvård för alla när vi reser till andra länder. Andra länder imponeras ofta av Sveriges modell och att alla tar del av vården. Vi socialdemokrater har under lång tid byggt upp denna modell, och vi kommer alltid att fortsätta att värna den.

Det senaste decenniet tycker jag dock att man har märkt en successiv förändring när många av medborgarna säger sig inte riktigt känna lika stort förtroende för sjukvården, även om de flesta som faktiskt får vård är nöjda.

Vårdpersonalen signalerar allt oftare att de inte räcker till. De är för få, och de upplever samvetsstress i form av att de inte kan göra tillräckligt. Som patient upplever man ibland att vården inte riktigt hänger ihop och att den ena enheten inte riktigt vet vad den andra enheten gör. Det är svårt att få träffa samma läkare och samma vårdteam kontinuerligt. Fler och fler säger till mig att de inte tror på att vården är rättvis och ges efter behov, så som det var tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Detta är allvarliga signaler. Att nästan 700 000 invånare skaffar sig en privat sjukvårdsförsäkring är ett kvitto på att man kanske inte känner riktigt förtroende för att den allmänna vården ska räcka till när man behöver. Den kraftigt ökade användningen av nätläkartjänster är också ett tecken på att vården kanske inte fungerar helt optimalt. Det självklara borde vara att vända sig till sin egen vårdcentral och känna en större trygghet där. Jag tycker att vi har mycket att lära av nätläkarna. Om digital vård är både kostnadseffektivare och bättre vid vissa diagnoser borde allt fler som själva vill kunna mötas av digitala tjänster.

Primärvården ska i de flesta fall vara den vård som patienten möter först och ska sedan vara spindeln i nätet i sjukvårdssystemet. För att det ska vara möjligt måste primärvården stärkas och utvecklas. Jag ser fram emot att få genomföra en primärvårdsreform, som jag faktiskt upplever att alla i utskottet tycker behövs.

Den fragmentisering som vårdval i specialistvården och LOV inneburit i till exempel Stockholm har gjort ett redan komplicerat system än mer svåröverskådligt för patienterna. De mest multisjuka äldre kanske inte alltid har kapacitet att lotsa sig själva genom det systemet för att få bästa möjliga vård. Att det nu dessutom visat sig finnas tendenser att personer med sjukvårdsförsäkring går före gör inte det hela lättare.

Vi får heller inte glömma att en allt större del av hälso- och sjukvården utförs av kommunerna. I min hemregion närmar vi oss 30 procent. Här vårdas många av de mest multisjuka äldre, så det är oerhört angeläget att kommunens sjukvård fungerar väl och i samverkan med regionen.

Fru talman! Karin Rågsjö brukar säga att vi inte har en vårdkris utan en personalkris. Hon sa det inte i år, men jag håller faktiskt med henne om det. Vi har fantastiskt välutbildad personal som varje dag gör sitt bästa för att leverera den sjukvård vi behöver. Regionerna måste fortsätta arbeta med att bli bättre arbetsgivare och skapa bättre arbetsmiljö för medarbetarna. Om detta ska vara möjligt kan jag inte se att de behöver bli färre - snarare tvärtom. Men det behövs resurser för att göra det.

Det är därför vi fortsätter skjuta till pengar till regioner och kommuner. Vi påbörjade dessa tillskott förra mandatperioden och fortsätter nu med ytterligare generella tillskott.

I dag på morgonen presenterade socialministern satsningar på 4,7 miljarder kronor för att stärka svensk hälso- och sjukvård under 2020. Det handlar om en ny, uppdaterad kömiljard, satsningar på cancervården, förbättrad patientsäkerhet samt ökad tillgänglighet till mödrahälsovård och förlossningsvård. Regeringen kommer också att avsätta medel för att införa personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp på nya sjukdomsområden.

Fru talman! Som jag sa sätter vi socialdemokrater alltid välfärden främst. Därför är jag glad över att vi, efter en långdragen process, fick ett januariavtal som ger oss möjlighet att fortsätta det arbete vi påbörjade förra mandatperioden.

I dag skjuter vi till resurser, och de är säkerligen både välkomna och behövda. Men det är inget att sticka under stol med att de inte kommer att räcka till.

Jag vill uttrycka mitt tack till våra samarbetspartier, Centern och Liberalerna, som på ett konstruktivt sätt tagit sig an ett nytt sätt att arbeta i riksdagen som inte är alldeles enkelt alla dagar. Jag ser fram emot fortsatt gott samarbete både med er och med resten av utskottet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

(Applåder)


Anf. 128 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Vi debatterade förstås budgeten också förra året, och då frågade Kristina Nilsson mig om kömiljarden. Vid den tidpunkten var Kristina Nilsson ganska besvärad över kömiljarden och röstade mot den.

Jag ska såklart inte fråga om Kristina Nilsson numera tycker att kömiljarden är väldigt bra. Jag förstår att den är en del av 73-punktsprogrammet, och så måste det vara. Men en viktig del i M- och KD-budgeten var att kömiljarden skulle uppdateras och revideras så att ett större vårdförlopp finns med, inte bara första besöket.

Jag kunde konstatera efter dagens presskonferens att kömiljarden inte är uppdaterad i det avseendet att en större del av vårdförloppet finns med, så jag vill fråga Kristina Nilsson när den reviderade och uppdaterade kömiljarden kommer att finnas på plats. Det är väsentligt att vi inte bara mäter det första besöket.

Jag tycker att Kristina Nilsson i sitt anförande mycket kunnigt och väl beskrev den kunskapsintensiva hälso och sjukvården. Men hur ska medarbetarna få en chans att fortbilda sig, följa med och veta om allt som händer om de inte ständigt får ta del av fortbildning?

Jag tror att vi behöver någon form av lagstadgad rätt till fortbildning för all legitimerad personal så att man vet att om man är legitimerad har man alltid rätt till fortbildning av god kvalitet. Jag vill därför fråga Kristina Nilsson om hon också är intresserad av att hitta en form för detta.


Anf. 129 Kristina Nilsson (S)

Fru talman! Tack, Acko Ankarberg Johansson, för frågorna!

Kömiljarden i den form den hade tidigare var inte en av mina favoritreformer; det ska jag inte heller sticka under stol med. Nu har vi påbörjat förändringen av kömiljarden för att möta delar som den inte mötte förut. Till exempel kommer vi att räkna in både nybesök och primärvårdsbesök.

Hela konstruktionen av pengarna har vi också gjort om. Som det var förr fick de som klarade vårdgarantin ta del av kömiljarden, och de som inte klarade den fick inget alls. Nu är den riggad på ett sådant sätt att man mäts mot sig själv, att man förbättrar sig själv i sin egen region. Då kan kömiljarden möjligen hjälpa till att utjämna skillnaderna mellan regionerna i stället för att förstärka dem, som den gjorde förut.

När det gäller medarbetarnas fortbildning är det naturligtvis angeläget att den blir av. Jag tycker också att det är viktigt att vi är tydliga med att det är regionerna som har arbetsgivaransvaret. Det är regionerna som har ansvaret för att se till att den personal de har får den kontinuerliga vidareutbildning den behöver för att fullgöra sitt arbete på bästa sätt.

Är det så att detta inte fungerar tycker jag absolut att vi i utskottet kan diskutera om det behöver förändras på något sätt.


Anf. 130 Acko Ankarberg Johansson (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Tack, Kristina Nilsson, för svaren!

Vad M- och KD-budgeten beslutade om kömiljarden var att den skulle uppdateras och få med en större del av vårdförloppet. Jag har noterat att den lilla delen med återbesök finns med, men jag har också förstått att det är svårt att hitta data om detta. Hur ska vi mäta det hela? Men det är viktigt att ambitionen finns hos regeringspartierna att på ett bättre sätt få med ett vårdförlopp. Det är ju det som är intressant för patienten - inte bara att få komma till vård utan också att få hjälp med allt som ingår. Det var gott att höra.

Nästa år får jag kanske höra att kömiljarden är riktigt bra. Vem vet? Den har ju varit mycket verksam. Det är den som har förkortat köer och gjort att fler människor får vård, och jag är glad att det nu finns en bred samsyn om den.

När det gäller fortbildning är det nödvändigt att vi tar ansvar för den legitimation som vi gett personalen. Vi har bestämt vilka krav som gäller för de viktiga yrkena inom detta område, och då ska personalen ha rätt till fortbildning. Jag tar det som en liten julklapp att smutta på framöver.


Anf. 131 Kristina Nilsson (S)

Fru talman! Att korta köerna kommer att vara prioriterat för regeringen och samarbetspartierna under hela denna mandatperiod, så jag har absolut samma förhoppning och tilltro till att vi år för år kommer att se detta förbättras.

Om kömiljarden behöver utvecklas ytterligare är jag övertygad om att regeringen tillsammans med sina samarbetspartier kommer att lösa den frågan.

När det gäller legitimationsyrkena och vidareutbildning och fortbildning har jag ingen annan åsikt än du, Acko Ankarberg Johansson, så varsågod! Du får en liten julklapp av mig.

(ACKO ANKARBERG JOHANSSON (KD): Vad snällt!)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Ja, alla är snälla - även om de använder "du" ibland.)


Anf. 132 Per Ramhorn (SD)

Fru talman! För ett par veckor sedan ställde jag en fråga om de långa vårdköerna till statsministern, men som brukligt oftast är vid dessa frågestunder fick jag inget tydligt svar. Därför försöker jag ännu en gång och ställer frågan till Kristina Nilsson.

År 2014, när Socialdemokraterna tog över regeringsansvaret, var det 12 procent som inte fick sin operation eller behandling inom vårdgarantins 90 dagar. Nu, fem år senare, visar novembermätningen att siffran har ökat till 25 procent.

När det gäller väntetider för kvinnor med cancersjukdomar är läget ännu allvarligare. Hela 60 procent av dem som drabbas av bröstcancer får inte tid enligt det standardiserade vårdförloppet. När det gäller livmoderhalscancer är det ännu värre - 85 procent av dessa kvinnor får inte vård i tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

När man tror att det inte kan bli värre när det gäller väntetider kan man titta på patienter som drabbats av urinblåscancer. Hör och häpna! Av dem är det 91 procent som inte får vård i tid, enligt de senaste siffrorna över väntetider i vården.

Detta är naturligtvis oacceptabelt; det tycker vi säkert bägge. Vi minns ju alla vad statsministern sa 2014. Alla cancerpatienter skulle få sin cancerbehandling inom fyra veckor. Nu, fem år senare, har vi facit i hand. Statsministerns löfte var bara tomma ord.

Min fråga är således: Varför har man inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att vända denna utveckling när patienter far så pass illa och i vissa fall till och med dör? Ni har ändå haft fem år på er.


Anf. 133 Kristina Nilsson (S)

Fru talman! Tack, Per Ramhorn, som tycker att jag är bättre på att svara på frågor än statsministern - det var trevligt att höra!

Naturligtvis är det inte okej att vi har de vårdköer vi har. Men jag vill ändå passa på att säga att man faktiskt när det gäller till exempel specialistbesök når upp till vårdgarantin i 83 procent av fallen. När det gäller operation i tid är siffran 76 procent. När det gäller primärvården är siffran 77 procent, och när det gäller att få en tid på telefon är den 87 procent.

Detta är naturligtvis inte tillräckligt bra. Vi kan aldrig vara nöjda så länge dessa siffror inte är 100 procent; det är helt självklart. Det är också därför regeringen och samarbetspartierna har sagt att det är en väldigt högt prioriterad fråga att se till att få ordning på vårdköerna. Jag håller absolut med om att detta inte är acceptabelt.

Per Ramhorn kunde höra mig säga i mitt anförande att Karin Rågsjö brukar säga att det egentligen inte är en vårdkris utan en kompetenskris. Jag skulle vilja hävda att en del av denna problematik handlar om att man inte har tillgång till personal - och till rätt personal. Detta gör att man inte kan ta emot patienterna i tid.

Det är alltså oerhört viktigt att vi ser till att regionerna får möjlighet att anställa den personal de behöver. Men det måste också finnas människor att anställa. I min egen region Västernorrland har man rekryteringsproblem på många platser. Då blir det svårt att uppfylla detta.


Anf. 134 Per Ramhorn (SD)

Fru talman! Det stämmer att måluppfyllelsen under hösten har blivit lite bättre. Detta gick SKR ut med för ett tag sedan. Men när det gäller nybesök inom specialistvården har det blivit sämre.

Jag har en fråga till Kristina Nilsson. Anser Kristina Nilsson att regeringen under dessa fem år har varit lyckosam när det gäller att korta väntetiderna? Kristina Nilsson sa att det prioriteras. Men jag varit här i nio år och har hört detta år efter år. Den vändning vi alla skulle vilja se har inte kommit.

Till slut undrar jag också vad Kristina Nilsson skulle säga till de 80 000 patienter som i dag står i kö till specialistvården.


Anf. 135 Kristina Nilsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! För att börja med den sista frågan: Till de patienterna skulle jag vilja säga att vi naturligtvis ska göra allt vi kan för att få denna utveckling till stånd så snart som möjligt. Vi tycker inte att det är acceptabelt med dessa väntetider, men vi måste också förstå att detta hänger ihop med den personalkris jag talade om.

Sedan kan man konstatera att vi under 9 av 13 år har haft borgerliga budgetar. Jag tycker att Per Ramhorn skulle kunna fundera över om detta möjligtvis kan ha påverkat det här resultatet.

Slutligen vill jag säga att Sverigedemokraterna framställer sig som ett parti för vanligt folk. De gör poänger av att i sina budgetförslag föreslå mer pengar till kommuner och regioner. Man vill stärka vård och omsorg och ge mer pengar till pensionärer. Men i slutändan röstar ni alltid på Moderaternas budget, där era satsningar inte finns med.

(Applåder)


Anf. 136 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Jag är ganska orolig för regionernas ekonomiska utveckling. Det är ändå 18 regioner som beräknas gå med underskott, och bland kommunerna kommer 6 av 10 att skära ned på äldreomsorgen. Det är en äldreomsorg som inte är så hoppsan, så att säga, ens före nedskärningen. I stället för en expansiv politik inom hälso- och sjukvården, fru talman, med inriktning mot exempelvis nödvändiga personalsatsningar, digitalisering, öppning av stängda vårdplatser, en mer robust beroendevård etcetera, blir det en omvänd situation i regionerna.

Att sänka skatten är för oss underordnat. Det måste vara en välfärd som håller ihop som man satsar på.

Det talas nu mycket, fru talman, om omställning inom vården - från sjukhusvård till primärvård, nära vård. Detta är vi alla överens om; det är jättebra. Men här blir det nog lite fel i processen. Primärvården och närakuterna är på sina håll inte riktigt rustade att ta emot alla äldre och multisjuka som köar på akuterna. Nu har man dessutom en nedskärning att förhålla sig till.

Den personal som hälso- och sjukvården så väl behöver kommer man inte, tror jag, fru talman, att ha råd att anställa med den krympande ekonomin. Många inom professionen talar i dag om att patientsäkerheten är hotad.

Fru talman! Tror Kristina Nilsson att omställningen kommer att fungera i en situation med krympande ekonomi för vården?


Anf. 137 Kristina Nilsson (S)

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för frågorna! Det var många på en gång. Jag börjar med att kommentera detta med skattesänkningar. Jag förmodar att Karin Rågsjö tänker på avskaffandet av värnskatten. Det är inget som vi socialdemokrater skulle ha gått fram med om vi hade haft egen majoritet och 50 procent i denna kammare. Nu har vi inte det utan får göra uppgörelser med andra partier.

Det kan som socialdemokrat kännas surt att göra detta, men jag tycker också att det är lite intressant. I 20 år har jag hört att värnskatten är skadlig för Sverige och att vi får mer intäkter till staten om den tas bort. Nu får vi prova den hypotesen. Stämmer detta får jag be om ursäkt för att jag i 20 år har haft fel. Stämmer det inte får vi väl ta upp en ny diskussion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

När det gäller omställningen av primärvården och sjukvården i stort sa jag precis i mitt anförande att jag inte tror att detta resurstillskott på något vis är tillräckligt. Jag delar Karin Rågsjös oro och tror också att vi kommer att behöva än mer resurser med tanke på den demografiska utvecklingen och på att vi, vilket är bra, lever längre och har fler friska år men också behov som ökar de sista åren. Där delar jag Karin Rågsjös oro.

Vi socialdemokrater kommer dock att fortsätta att prioritera välfärden under hela återstoden av mandatperioden.


Anf. 138 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Jag hoppas att Socialdemokraterna kan påverka sina nya kompisar Centern och Liberalerna till att bli mer frikostiga och släppa skattesänkningarna. Vem vet?

Det oerhört konstiga med uppsägningarna och varslen just nu är, fru talman, att de kommer samtidigt som rekryteringsbehovet inom den offentliga sektorn är enormt. Räknar man på pensionsavgångarna behöver, tror jag att jag har läst, 580 000 nyrekryteras inom välfärden till 2026. Antalet äldre kommer att näst intill fördubblas fram till 2028. De äldres behov kommer, tror jag, att vara svåra att möta med nedskärningar.

Dessutom har vi i dag, fru talman, väldigt effektiva mediciner och behandlingar mot cancer. Regionerna har redan flaggat för att det är svårt att hålla måttet när det gäller att betala för dessa.

Fru talman! Hur ska vi kunna möta ökade behov med nedskärningar?


Anf. 139 Kristina Nilsson (S)

Fru talman! Det är väl självklart att man inte kan möta ökade behov med uppsägningar och varsel. Det var ju därför jag i mitt anförande framförde att vi skjuter till stora resurser, men detta kommer inte att vara tillräckligt. Det kommer att behövas mer, och det kommer vi socialdemokrater alltid att prioritera.


Anf. 140 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Sedan den rödgröna regeringen tillträdde har sjukvårdsköerna som bekant mer än fördubblats. Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin har mer än tredubblats, och cancerköerna ökar nu oroväckande.

Samtidigt gapar propositionslistan oroväckande tom. Det är ju genom en regerings propositioner vi ser vad man vill göra och vilken handlingskraft man har. Jag är säker på att det, med de bekymmer vi ser framför oss, är lika genant för socialdemokratiska och miljöpartistiska riksdagsledamöter som det måste vara för regeringen att det inte finns någon full propositionslista.

Det må vara så att Kristina Nilsson nu säger att det ska vara fullt fokus på detta. Låt oss hoppas att det är sant! Vi har hoppats på det i fem år, och resultaten känner vi till.

Till detta kommer stora regionala skillnader. I dag får fem av sex män med prostatacancer inte strålbehandling inom utlovad väntetid. Men det är också en stor skillnad bland till exempel kvinnor med bröstcancer. I Östergötland får åtta av tio kvinnor inte sin operation inom utlovad maximal väntetid. I Kronoberg är det dock just åtta av tio som får sin operation inom utlovad maximal väntetid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag skulle vilja säga att de stora regionala skillnaderna är ett av våra stora bekymmer. Det handlar om liv och död beroende på var i Sverige man bor. På vilket sätt ser Kristina Nilsson att vi kan möta de regionala skillnaderna?


Anf. 141 Kristina Nilsson (S)

Fru talman! Tack, Camilla Waltersson Grönvall, för frågorna! När det gäller propositionsförteckningen känner jag mig inte ett dugg generad över att den inte har varit så välfylld hittills. Vi fick börja den här mandatperioden med en borgerlig budget, precis som den förra mandatperioden. Dessutom har vi nya partier som vi samarbetar med, och samarbete måste få ta tid och utvecklas.

Förhoppningsvis ska vi kunna påverka varandra, och då inte bara som Karin Rågsjö sa, att vi ska påverka att man tillskjuter mer resurser. Jag tycker att vi ska påverka varandra, för då tror jag att vi kommer att nå de bästa resultaten. Det gör man om man lyssnar på varandras förslag och inte bara tror att ens egen lösning alltid är den absolut bästa.

När det gäller de stora regionala skillnaderna uppfattar jag att vi i utskottet är eniga om att vi inte vill ha det så. Vi vill ha en jämlik hälso- och sjukvård. Jag vill gärna veta vad Camilla Waltersson Grönvall vill göra mer, annat än att hålla på med denna kömiljard. Det måste ju finnas många andra saker som hon tycker att vi missar i det samarbete som vi har nu.

Jag skulle också vilja veta varför man ska ha en privat sjukvårdsförsäkring om den inte ska leda till att man får gå före i kön. Vad är då vitsen med den?


Anf. 142 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Jag brukar hålla Kristina Nilsson högt för att hon inte ägnar sig åt pamflettpolitik på samma sätt som sin minister, men i dag blir jag tydligen besviken.

Ja, det finns gott om förslag i Moderaternas motioner som Kristina Nilsson kan ta del av. Men nu riktas frågan till Kristina Nilsson, och då blir det lite svagt när en regeringsföreträdare inte har några svar på de frågor jag ställer.

Privata vårdförsäkringar är jag säker på att vi kommer att diskutera mer här. Men jag hörde just Kristina Nilsson i sitt huvudanförande säga att när den offentliga vården inte klarar av att leverera uppstår andra saker. Det var en kritik riktad direkt till den egna ministern.

Jag vill återkomma till min fråga: Behöver vi särskilda satsningar för att komma till rätta med de regionala skillnaderna?


Anf. 143 Kristina Nilsson (S)

Fru talman! Jag tror att det är oerhört viktigt att kömiljarden, vars form vi har gjort om så att den ser ut på ett helt annat sätt än tidigare, kommer att bidra till att utjämna skillnaderna.

Sedan låter det på Camilla Waltersson Grönvall som om allt har blivit sämre under de här åren. Det är också väldigt mycket som faktiskt har blivit bättre.

Det jag tror att vi måste jobba med för att utjämna skillnaderna är att råda bot på den personalkris som faktiskt finns inom hälso- och sjukvården. Det är svårt för en region att vara jämställd med andra regioner där det är lättare att rekrytera. I min egen primärvård har vi 50 procent stafettläkare. Självfallet är det inte lika lätt i den regionen att leverera en primärvård med kontinuitet på samma sätt som där man har större möjligheter att rekrytera fast personal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag hoppas att vi kan vara överens om att det vi behöver satsa på är personalen.


Anf. 144 Sofia Nilsson (C)

Fru talman! I förra veckan deltog jag i en internationell konferens om framtidens hälso-och sjukvård. Det var en konferens med fokus på hur vi kan utveckla och förbättra kvaliteten inom hälso- och sjukvården med patienten i centrum - en väldigt inspirerande och lärorik vecka som gav mig ny kunskap och nya insikter och tankar.

En intressant aspekt som jag har funderat mycket över sedan jag kom hem är hur andra länder ser på Sverige när det gäller hälso- och sjukvård. I många andra länders ögon är vi ett föregångsland på många sätt. Bilden som vi själva ofta målar upp stämmer inte riktigt med den bild som andra har. Under veckan i USA fick jag ofta höra kommentaren: If only we could be a bit more like Sweden!

En sådan kommentar gör en faktiskt väldigt stolt. Vi ligger verkligen i framkant på många områden. Speciellt de kliniska medicinska utfallen är i världsklass. Och vi har system som till exempel mödrahälsovård och barnhälsovård som lägger grunden för en god hälsa genom hela livet.

Jag tror att det är nyttigt att ibland zooma ut lite och påminna oss själva om att vi faktiskt på många sätt har en välfungerande hälso- och sjukvård och att vi är ett föregångsland dit många reser till för att inspireras och lära.

Speciellt viktigt tror jag att det är att påminna om detta när krislarmen duggar tätt i medierna.

Men trots att vi inom vissa områden har en hälso- och sjukvård av världsklass har vi stora utmaningar som vi måste ta oss an på bästa sätt. Inte minst har vi en hel del att göra vad gäller tillit och tillgänglighet. Runt om i Sverige ser och hör vi vittnesmål om hur allt inte står rätt till i välfärden. Och vi ser hur många av Sveriges kommuner och regioner brottas med ekonomin, framför allt inom sjukvården.

Vi ska vara medvetna om att den del av budgeten som vi debatterar här i dag bara är en liten del av den totala välfärd som produceras. Det stora dagliga arbetet och insatserna i välfärden görs ute i våra kommuner och regioner av offentliga och privata aktörer.

För att möta denna ekonomiska utmaning krävs handlingskraft och beslutsamhet. Centerpartiet är berett att ta ansvaret och driva på för att skjuta till mer pengar till regioner och kommuner under hela mandatperioden.

Inför budgetarbetet med utgiftsområde 9 har Centerpartiet tagit utgångspunkt i vår motion En trygg och tillgänglig vård i hela landet med individen i centrum. Det är dit vi strävar, och det är dit vi måste gå om vi ska kunna stärka tilliten till välfärden igen.

Man ska kunna lita på att vården finns där när man behöver den som mest. Det finns inget som är värre och skapar större oro än när en närstående blir sjuk. Maktlösheten när läget är akut men allt man möts av är mer väntan och nya frågetecken kan få tillvaron att gå i spillror.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det är oacceptabelt att Sverige under de senaste åren har låtit köerna till vården växa. I dag står nästan 130 000 personer i kö till en operation eller annan åtgärd, och mer än en tredjedel av dem har väntat i mer än 90 dagar. Därför har Centerpartiet sett till att få igenom en riktad satsning, alltså kömiljarden, på 2,9 miljarder just för att korta köerna.

Men det är inte bara inom den vanliga vården som köerna har tillåtits att växa. Inom barn- och ungdomspsykiatrin är det bara Region Gotland som klarar vårdgarantin. Så kan vi inte fortsätta att ha det, speciellt inte när vi ser att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar. Andelen flickor och pojkar mellan 13 och 15 år som rapporterar sömnsvårigheter, nedstämdhet och andra psykosomatiska symtom har fördubblats sedan mitten av 1980-talet. Trots att vetskapen om detta är stor hamnar många barn och unga i kläm till följd av en bristande vård.

Centerpartiet har tillsammans med Liberalerna och regeringen därför i januariavtalet drivit fram förslag om att utreda en sammanhållen vårdform för barn och unga. Men detta är långt ifrån den enda förstärkning som behövs.

Trenden med långa köer till barn- och ungdomspsykiatrin måste brytas så fort det bara går. I kömiljarden för 2020 har vi därför öronmärkt 380 miljoner för kortade köer till BUP. Därutöver har Centerpartiet i budgeten drivit på för ytterligare en satsning på 300 miljoner till barn- och ungdomspsykiatrin. Detta innebär att mer än 600 miljoner i år kommer att vigas åt just satsningar på barn- och ungdomspsykiatrin.

Den andra stora utmaningen som vi ser är bristen på personal. Varje dag utför sjuksköterskor, undersköterskor och annan vårdpersonal underverk för sjuka och skadade och deras anhöriga. Tacken för det kan inte vara stress, utbrändhet och färre kollegor. Det måste finnas gott om personal, fler karriärvägar och möjlighet till högre löner. Speciellt alarmerande är bristen på specialistsjuksköterskor.

Fru talman! Det tar i genomsnitt 19 år för en specialistsjuksköterska att tjäna in sin egen utbildning. Det är alldeles för lång tid. I ett läge där vården är i stort behov av utbildad personal, inte minst specialistsjuksköterskor, som orkar stanna kvar och driva utvecklingen inom sjukvården måste vi göra mer. Därför har vi fått in en satsning på 100 miljoner för möjlighet till betald vidareutbildning för specialistsjuksköterskor och ytterligare 100 miljoner för karriärtjänster för sjuksköterskor.

Flera regioner, däribland Region Jönköping och Region Stockholm, har redan tagit ansvar för att införa karriärtjänster som höjer yrkesattraktiviteten för specialistsjuksköterskor. Men detta är bara en början. Centerpartiet vill att karriärvägarna ska bli fler och att karriärstegen för sjuksköterskor ska bli tydligare.

Den tredje stora utmaningen som vi står inför handlar om kvinnohälsa och förlossningsvård. Förlossningsvården har under många år haft en ansträngd situation med brist på personal och kontinuitet i vårdkedjan för kvinnan i samband med graviditet och förlossning. Att alla kvinnor får en trygg och säker förlossning är en prioriterad fråga. Den pågående satsningen, som bidrar till att stärka förlossningsvården och vården gällande kvinnors hälsa, kommer att fortsatta och omfattar 1 miljard årligen med start 2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

I kommande års satsning kommer särskilt fokus att ligga på en mer sammanhållen vårdform med ökad kontinuitet för den födande och hennes partner, från graviditet till eftervård. Målet är att alla kvinnor ska ha en fast punkt i förlossningsvården och gärna en och samma barnmorska som kan ansvara för den sammanhållna vården.

Den fjärde och sista utmaningen som jag väljer att lyfta fram i mitt anförande handlar om äldre. Jag tror inte att det finns någon politiker i denna kammare eller i det här landet som har missat att de äldre blir allt fler. Med en åldrande befolkning följer ökade kostnader för framför allt kommunerna. Som jag inledde med att säga är det ju i kommunerna som en stor del av de dagliga insatserna för välfärden sker. För 2020 riktas därför ett brett stöd på 610 miljoner till kommunerna för att det ska bli möjligt för dessa att bland annat göra insatser för att motverka ensamhet bland äldre samt insatser för att öka kvaliteten i omsorgen om personer med demenssjukdom.

Utöver detta kommer satsningen på investeringsstöd för äldrebostäder på 500 miljoner. Dessutom har vi en ny satsning på 200 miljoner kronor till arbetet med digitalisering och e-hälsa inom äldreomsorgen. Totalt blir den satsning som berör äldre i budgetförslaget för kommande år således 1,3 miljarder kronor.

I den sista delen av mitt anförande, fru talman, vill jag återigen påminna om att den budget som vi debatterar bara är en liten del av den stora välfärdens kärna. Vår roll här i riksdagen är att sätta ramarna och målen. Låt oss skapa utrymme i systemet för innovation och kreativitet! Ge tillit till regioner, kommuner och vårdgivare - allt för att höja kvaliteten och driva välfärden framåt! Så skapar vi en trygg och tillgänglig vård med patienten i centrum.

(Applåder)


Anf. 145 Lina Nordquist (L)

Fru talman! Vad är det som skapar ett samhälle? Det har jag tänkt på ibland. Vad är det som bygger ett samhälle starkt? För mig är svaret att det är vi människor. Det är människor som bryr sig om andra, som tillverkar saker som andra kanske kan ha nytta av, som hjälper varandra och som också ibland tjänar pengar på de här sakerna eller på hjälpen och som betalar in delar av de pengarna till det gemensamma, så att andra kan göra sitt jobb med att rädda, stötta, vårda och söka ny kunskap.

Allra, allra viktigast i ett samhälle, tänker jag, är just gemenskapen, som gör att vi inte behöver vara ensamma när det blir som allra, allra svårast för oss. Det är egentligen, fru talman, det jag tycker att denna budget, som jag vill yrka bifall till i dag, handlar om.

Det handlar om 84 miljarder att fördela för att vi inte ska vara ensamma när det är som svårast. De ska gå till de utgifter som vi önskar inte fanns, som vi önskar inte skulle behövas. För ingen av oss vill egentligen att vi ska behöva bilstöd. Vi vill inte att det ska behövas assistans. Vi vill inte behöva vård på Statens institutionsstyrelse. Vi vill inte behöva ha trasiga tänder, vara sjuka och vara sköra. Vi vill inte att barn ska lida. Vi vill inte att någon ska behöva ledarhund eller tolk. Vi vill inte behöva mer kunskap om sexualbrott, för vi vill inte att de ska finnas. Vi vill inte att det ska finnas skillnader i cancervården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Men allt detta behövs, och för många människor kan det vara helt avgörande - livsavgörande. Ibland brister nämligen livet för oss, fru talman. Det kan knaka lite, eller det kan helt gå sönder. Där och då, när det händer någon av oss, är jag oerhört tacksam att vi har en gemenskap där vi tillsammans minskar lidandet och stärker kunskapen, oberoendet och friheten.

Jag tycker att solidaritet är ett fint ord, och jag tycker att trygghet är ett vackert ord. Solidaritet och trygghet tillsammans är en förutsättning, tror jag, för frihet och möjligheter för oss alla under hela livet, även när det inte går som vi hade önskat.

Genom att människor över hela landet har avstått delar av de pengar de tjänat till den gemensamma kassan kan vi skapa möjligheter till ett större inflytande över våra egna liv och till större delaktighet även för dem som kanske inte annars hade kunnat göra sina röster hörda. Det handlar om större möjligheter att bemötas med respekt, fru talman. Det handlar om bättre vård i tid, om bättre omsorg, om stärkt stöd till anhöriga, om barns rättigheter, om god arbetsmiljö och om fler kollegor, vilket verkligen behövs på många håll. Det handlar även om en bättre löneutveckling. Det ska inte innebära en flat-line att välja att stötta andra i sitt yrkesliv.

Det handlar om ett stärkt arbete när det gäller läkemedel. Det handlar om ett stärkt arbete när det gäller nya läkemedel som kan avgöra någons liv, göra det rikare eller faktiskt också vara skillnaden mellan liv och död. Men det handlar också om att se till att de läkemedel vi använder här inte leder till att människor och djur någon annanstans lider. Den vård som är avgörande för oss ska inte skapa lidande för andra någon annanstans. Det handlar naturligtvis också om högspecialiserad vård för att det riktigt, riktigt svåra ska bli riktigt bra.

Allt detta behöver hela tiden stärkas. Det är inte alltid lätt. Vi tampas här inne. Vi tampas bakom stängda dörrar och inför öppen ridå, om vartannat. Vi gör det på vårt sätt. Väldigt många människor bidrar med delar av sin lön, varje månad, år efter år. Allra mest tacksam, måste jag säga, är jag mot dem som dagar, kvällar och helger bidrar med hårt arbete för att skapa en större kunskap, en bättre hälsa och ett bättre liv för var och en av oss, från det att vi föds, hela vägen fram till frihet, till och med den sista dagen. Och där hoppas jag att vi snart kommer att vara.

Det gemensamma skyddsnätet är fint, tycker jag.

Jag vill önska er alla en riktigt god jul. Jag vill framför allt önska en riktigt god jul till alla där ute, som inte är här i dag och hör oss prata men som faktiskt tillsammans bidrar till det som vi kallar det gemensamma skyddsnätet. Varmt tack!

(Applåder)


Anf. 146 Pernilla Stålhammar (MP)

Fru talman! Socialutskottets budgetområde är allra sist ut i debatten. Men det betyder inte att väljarna inte tycker att det är viktigast. I många mätningar är det nämligen just sjukvård, hälsa och omsorg som väljarna tycker är den viktigaste valfrågan.

Kanske är det för att vi var och en berörs av alla beslut som fattas i detta utskott. Alla behöver någon gång sjukvård, kanske för lättare åkommor, kanske för att förhindra en för tidig död. Alla känner vi någon som är gammal och som behöver lite extra omsorg på ålderns höst. Alla kommer vi förhoppningsvis dit och behöver då själva just denna omsorg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Sjukvården, hälsovården och omsorgen är en komplex väv av olika aktörer som fattar beslut och som utför denna sjukvård, hälsovård och omsorg. Vi satsar 84 miljarder 2020 på att vården, hälsan och omsorgen ska vara så bra som möjligt för var och en i vårt avlånga land.

En av frågorna som har lyfts upp i debatten här i dag har varit problemet med att köerna ökar. Därför satsar vi fyra partier som samarbetar kring regeringsmakten nu 3 miljarder på att minska köerna i vården. En del av det går till att minska köerna inom barnpsykiatrin.

Vi satsar en halv miljard på just cancervården för att det ska gå snabbare att få hjälp om man drabbas av cancer.

Vi satsar 1 miljard på att stärka mödra- och förlossningsvården. Vi har alla läst om dem som inte har någonstans att ta vägen inför förlossningen, och nu rättar vi till dessa problem.

Fru talman! Vi lever längre och är friskare. Men denna demografiska förändring är också en utmaning. Som helhet behöver vi nämligen mer vård och omsorg i livet. Vi överlever cancer, men vi kanske lever längre med kroniska biverkningar och behöver vård på grund av det. Vi blir äldre och behöver kanske mer omsorg, till exempel om vi behöver bo i ett särskilt boende.

Allt detta kokar ned till att vi måste ha råd med en välfärdsökning, den välfärdsökning som jag tror att alla i vårt avlånga land förväntar sig att vi ska få med den utveckling som sker.

Då måste vi tänka smartare, och vi måste tänka nytt. Vi måste samarbeta internationellt, och vi måste poola våra resurser. Vi måste på olika sätt också öka statens inkomster, samtidigt som vi måste arbeta förebyggande för att så få som möjligt ska hamna just inom sjukvården.

Hur gör vi detta? Vi satsar på folkhälsan genom att se till att folk vaccinerar sig och genom att utrota sjukdomar. Det finns ett fantastiskt exempel i världen där man genom olika cost-benefit-analyser kom fram till att det var möjligt att utrota smittkoppor. Det innebar att det inte fick finnas en enda liten härd någonstans i en djungel någonstans i världen. Men man lyckades.

Det är på det här sättet vi måste samarbeta i den fantastiska väv av internationella, multilaterala organisationer som vi har.

En annan sak som är brinnande är antibiotikaresistensen. Här är det oerhört viktigt att vi också jobbar förebyggande och ser till att inte fler drabbas och dör på grund av antibiotikaresistens. Förra året var det 33 000 människor bara i EU som dog på grund av att antibiotikan inte längre fungerade.

Strama har berättat för oss att det inte finns någon möjlighet att ta fram nya mediciner som kan stoppa den här utvecklingen. Vi måste arbeta med det vi har, gräva där vi står, hindra utvecklingen av antibiotikaresistens och arbeta för att öka vaccinering och kontroller som gör att man inte drabbas av olika sjukdomar.

I den primärvårdsreform som januariavtalspartierna just nu jobbar mycket med ingår en väldigt grön satsning. Det är satsningen på det förebyggande arbetet. Vi ska trycka ut den del av vården som inte är den allra mest specialiserade till primärvården, som också ska få uppdraget att jobba just hälsoförebyggande. Det är någonting väldigt viktigt och mycket grönt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Låt mig på ämnet "tänka smartare" få lyfta en liten diamant som jag har hittat och som i floran av alla satsningar presenterades just förra veckan. Det är ett arbete i tiden med en satsning på forskning och utveckling inom vård, hälsa och välfärd - life science.

Vi vet att en storlek inte passar alla, eller i alla fall ganska sällan passar alla. Inom detta område finns det någonting fantastiskt som heter precisionsmedicin. I dagsläget behandlas alla, även barn, med vuxenmediciner. Inom precisionsmedicinen kan man gå ett steg längre och hitta en medicin som passar just dig den dagen som du behöver den. Det här är någonting unikt och någonting som vi måste satsa på.

Fru talman! Sverige är en stor exportör inom just life science-området. Vi har gott renommé, och vi kan exportera vår kunskap och vår teknik. Här kan vi växa och vinna ny mark. Vi kan attrahera företag till Sverige som vill forska i vårt land, också från utlandet. Brexit ger oss faktiskt nya möjligheter. Företag som inte längre kan verka i Storbritannien kanske kan flytta hit. Life science ger oss nya skatteinkomster som vi så väl behöver för att kunna göra nya satsningar inom välfärden.

Fru talman! Jag råkar vara sist ut i årets sista debatt innan vi alla ska gå på jullov. Egentligen måste man väl vara talman eller statsminister för att göra det, men eftersom jag är den sista här får jag ändå passa på att önska alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Jag skulle vilja att alla tänker på dem som kanske sitter ensamma, många äldre och även andra, och som kanske inte har någon familj att fira jul med. Slå en signal! Bjud in! Öppna ert hem, ni som kan. Och tänk på barnen. Ge barnen en glad och fröjdefull jul!

(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Berglund och Anna Sibinska (båda MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2019-12-18
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 2
Stillbild från Beslut: Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, Beslut

Beslut: Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Mål för den nationella äldrepolitiken

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner det kompletterande mål för den nationella äldrepolitiken som regeringen föreslår.Därmed bifaller riksdagen proposition 2019/20:1 utgiftsområde 9 punkt 4.
  2. Statens budget inom utgiftsområde 9

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    a) Anslagen för 2020Riksdagen anvisar anslagen för 2020 inom utgiftsområde 9 enligt regeringens förslag.Därmed bifaller riksdagen proposition 2019/20:1 utgiftsområde 9 punkt 5 och avslår motionerna

    2019/20:818 av Per Ramhorn m.fl. (SD) yrkandena 35, 36, 38, 40, 41, 43, 44, 47-52 och 65,

    2019/20:819 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 10,

    2019/20:820 av Ann-Christine From Utterstedt m.fl. (SD) yrkandena 1, 6, 15, 17, 21 och 36,

    2019/20:824 av Magnus Persson m.fl. (SD) yrkande 2,

    2019/20:825 av Clara Aranda m.fl. (SD) yrkandena 6 och 9,

    2019/20:2656 av Per Ramhorn m.fl. (SD),

    2019/20:2728 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkandena 27-29 och 31,

    2019/20:2790 av Roland Utbult m.fl. (KD) yrkande 10,

    2019/20:2828 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkande 18,

    2019/20:2829 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkandena 2 och 3,

    2019/20:2916 av Camilla Waltersson Grönvall m.fl. (M) yrkandena 1-3, 6 och 13,

    2019/20:2920 av Camilla Waltersson Grönvall m.fl. (M) yrkandena 1 och 14,

    2019/20:2928 av Camilla Waltersson Grönvall m.fl. (M) yrkande 11,

    2019/20:3008 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V),

    2019/20:3051 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 9,

    2019/20:3105 av Ebba Busch Thor m.fl. (KD) yrkandena 32 och 37-39,

    2019/20:3191 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 7,

    2019/20:3243 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkandena 36 och 59,

    2019/20:3293 av Ebba Busch Thor m.fl. (KD) yrkandena 15, 16, 18, 22, 27, 29-33, 35, 38, 50, 51, 53-56, 60-66, 71, 80, 85, 86, 93, 95, 99, 101, 125 och 127 samt

    2019/20:3323 av Camilla Waltersson Grönvall m.fl. (M) yrkandena 1-12.b) Bemyndiganden om ekonomiska åtagandenRiksdagen bemyndigar regeringen att
    1. för 2020 besluta att Folkhälsomyndigheten får ta upp lån i Riksgäldskontoret som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 350 000 000 kronor för beredskapsinvesteringar,
    2. för 2020 besluta att Socialstyrelsen får ta upp lån i Riksgäldskontoret som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 100 000 000 kronor för beredskapsinvesteringar,
    3. under 2020 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst de belopp och inom de tidsperioder som regeringen föreslår.Därmed bifaller riksdagen proposition 2019/20:1 utgiftsområde 9 punkterna 2, 3 och 6.c) Godkännande av medlemskapRiksdagens godkänner Sveriges medlemskap i International Horizon Scanning Initiative (IHSI) och bemyndigar regeringen att under 2020

    -

    2027 för anslagen 1:5 Bidrag till läkemedelsförmånerna och 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård besluta om en årlig medlemsavgift på högst 5 400 000 kronor respektive på högst 2 700 000 kronor.Därmed bifaller riksdagen proposition 2019/20:1 utgiftsområde 9 punkt 1.